Regeringens proposition 1989/90:61
om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet
Prop. 1989/90:61
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 december 1989.
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Ingela Thalén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160) som ger elever på gmndskolans högstadium, i gymnasieskolan och studerande på högre utbildningsnivåer och i vuxenutbildning tillfälle all medverka i arbetsmiljöarbelet på arbetsstället genom elevskyddsombud. Vidare föreslås att arbelsmiljölagen blir tillämplig på grundskolans låg- och mellanstadier i samma utsträckning som för närvarande gäller på skolområdet i övrigt. Ändringarna föreslås träda i krafl den 1 juli 1990.
1 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 61
Propositionens lagförslag Prop. 1989/90:61
Förslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160) dels att 1 kap. 2 § saml rubriken till kapitel 6 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 17 och 18 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§ Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 14 §§, 17 § andra stycket och 18 § samt 7 9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den
som genomgår utbildning, 1. den som genomgår utbildning,
dock ej elev i lägre årskurs än års
kurs 7 i grundskolan eller motsva
rande.
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.
Elever
och vårdtagare som avses i Elever och vårdtagare som avses i
första stycket 1 och 2 skall likställas första stycket 1 och 2 skall likställas
med arbetstagare även vid tillämp- med arbetstagare även vid tillämp
ning av 5 kap. 1 och 3 §§. ning av 5 kap. 1 och 3 §§.
/ fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 ochl8§§. I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utföres.
6 kap. Samverkan mellan arbets- 6 kap. Samverkan mellan arbets-
givare och arbetstagare givare och arbetstagare m. m.
17§
De som genomgår utbildning skad av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle atl genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn tid utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.
18§
Elevskyddsombuden
utses av ele
verna. 2
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:61
Huvudmannen för utbildningen skall se tid all elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs Jör uppdraget.
Elevskyddsombuden har rätt till den information som behövs för uppdraget med undanlag av information om uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § Jörsta stycket. I fråga om uppgifter som är JÖremål för sekretess i det admännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90:61
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989
Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Frei valds, Lööw, Persson
Föredragande: statsrådet Thalén
Proposition om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet 1 Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 september 1987 tillkallade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet en arbetsgrupp (A 1987:D) med uppgift att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977:1160). Gmppen fick i uppdrag att utreda bl.a. frågan om elevemas deltagande i det lokala arbetsmiljöarbelet.
Arbetsgmppen avlämnade i december 1988 betänkandet (Ds 1989:5) Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m. m.
Till protokollet i detta ärende bör fogas arbetsgmppens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
1 propositionen 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning föreslogs bl.a. atl företrädare för eleverna skall medverka i skolans skyddsarbete för att stärka elevernas ställning och ge dem möjlighet att påverka och ta ansvar för sin arbetsmiljö. Enligt förslaget skulle två elevföreträdare utses för varje årskurs på högstadiet och bland dem två adjungeras till skolans skyddskommitté. Även för gymnasieskolan och vuxenutbildningen framlades liknande förslag.
Utbildningsutskottet tillstyrkte (UbU 1988/89:7) regeringens förslag men tillade att alla elever - oavsett stadium och skolform - borde engageras i skolans skyddsarbete. När det gällde eleverna på låg- och mellanstadierna kunde deras medverkan i skolans skyddsarbete, enligt utskottets uppfattning, inte regleras på motsvarande sätt som beträffande äldre elever. Även dessa elever borde dock ges möjlighet att på olika sätt delta i skolans miljöarbete. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr. 1988/89:95).
Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om ändringar i arbetsmiljölagen. Förslaget hade upprättats på gmndval av arbetsgmppens betänkande. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet som bilaga 3.
Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i förslaget. Lagrådets yttrande Prop. 1989/90:61 bör fogas till protokollet som bilaga 4. Som kommer att framgå godtar jag lagrådets förslag lill ändringar utom vad avser benämningen av elevernas representanter. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i mitt förslag kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter (avsnitt 3.2 och 3.3).
Jag redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anledning av arbetsgmppens betänkande och riksdagens beslut. Jag har härvid samrått med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet Göran Persson.
2 Bakgrund
Arbetsmiljölagen gäller i princip allt praktiskt och teoretiskt arbete som utförs under utbildning. Lagen omfattar dock inte elevarbete i grundskolans låg- och mellanstadier (årskurs sex och lägre) och motsvarande utbildning. 1 övrigt likställs den som genomgår utbildning med arbetstagare vid tillämpning av lagens bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter, farligt arbete av minderårig, tillsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan. Vad som sägs i lagen om arbetsgivare gäller därvid den som driver den verksamhet där arbete utförs av elever, dvs. i allmänhet en skolmyndighet, t.ex. den kommunala skolstyrelsen.
Arbelsmiljölagens bestämmelser om elevarbete omfattar även arbete som utförs av gmndskoledev och elev i kommunal vuxenutbildning under praktisk arbetslivsorientering, s.k. PRAO, eller av gymnasieelev under praktikperioder på arbetsplats utanför skolan. Skyddsansvaret för eleven ligger på det förelag där eleven praktiserar. Skolmyndigheten har dock kvar sitt ansvar när det gäller atl välja lämpliga praktikmiljöer.
Förutom i arbetsmiljölagen behandlas skolans arbetsmiljö i hälsoskyddslagen (1982:1080), vars 16 § ålägger miljö- och hälsoskyddsnämnden att ägna särskild uppmärksamhet åt bl. a. lokaler för undervisning.
Enligt läroplanen för gmndskolan (Lgr80) skall lärare, skolledning, elevvårdspersonal och annan personal i samverkan med elever och föräldrar verka för en god arbetsmiljö. I gmndskoleförordningen (1988:655) och gymnasieförordningen (1987:743) finns vidare regler om att rektor skall samråda med företrädare för elever på grundskolans högstadium och gymnasieskolan i vissa fall. Även högskolelagen (1977:213), högskoleförordningen (1977:263) och vuxenutbildningsförordningen (1985:288) innehåller regler om samråd i olika former med de studerande.
I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 199-203) framhölls att en åtskillnad mellan praktiskt och teoretiskt elevarbete inte stod i samklang med arbetarskyddslagsliftningen i övrigt och dessutom skulle leda till gränsdragningssvårigheler vid tillämpningen. Vidare anfördes att likartade arbetsuppgifter borde omges av samma skyddsbestämmelser vare sig de utfördes inom ramen för utbildning eller i förvärvslivet. Mot denna bakgrund gjordes arbetsmiljölagen tillämplig på utbildning
11 Riksdagen i 989/90. I saml Nr 61
som elev genomgår. Beträffande arbetsmiljölagstiftningens regler om sam- Prop. 1989/90:61 verkan mellan arbetsgivare och arbetstagare framhölls att del som en förberedelse för arbetslivet är betydelsefullt alt eleverna redan i skolan blir vana att medverka i skyddsarbetet. Det underströks som mycket angeläget att den allmänna regeln om samverkan förs ut i praktisk tillämpning också på devområdel. Reglerna om utseende av skyddsombud och skyddskommittéledamöter ansågs dock inte ulan vidare kunna föras över till elevområdet.
Gmndskolans låg- och mellanstadier är som nämnts undantagna i arbetsmiljölagen. Som skäl för undantaget hänvisas i förarbetena lill att barn under 13 år normalt inte bör få anlitas till förvärvsarbete och att denna synpunkt får betydelse även när det gäller att avgöra vilka åldersgrupper av elever som bör omfattas av arbetsmiljölagen. Det anfördes också att anledning inte torde finnas att anlita yrkesinspektionens speciella sakkunskap för elevarbetet på låg- och mellanstadierna.
Arbetsgmppens betänkande redovisar översiktligt ell antal undersökningar som gjorts i landet beträffande skador som drabbat eleverna under tid de tillbringat i skolan. Av en undersökning framgår att barn mellan tio och femton år löper störst risk alt drabbas av skador. Av en annan undersökning framgår att de fiesta olyckor inträffar på skolgården eller i gymnastik- eller idrottshall. Vid flera undersökningar har konstaterats atl en stor andel av skololyckorna beror på direkt eller indirekt våld mellan eleverna. Vid en omfattande genomgång av grundskolor i Stockholms län har yrkesinspektionen bedömt att arbetsmiljön vid skolorna var av mycket låg standard. Liknande resultat har lagts fram vid en undersökning av samtliga skolor i Malmö.
Arbetsgruppen genomförde under år 1988 en enkät beträffande elevernas deltagande i skyddsarbetet. Enkäten riktade sig till primärkommunernas skolstyrelser (gymnasieskola och grundskola), landstingens utbildningsnämnder (landstingskommunal gymnasieskola och högskoleutbildning samt folkhögskolor) samt till universitet och högskolor. På gymnasienivå har ca två tredjedelar av redovisade enheter elevskyddsombud eller motsvarande medan elevrepresentation i skyddskommitté föreligger vid minst en tredjedel. När det gäller högstadiet finns det elevskyddsombud vid ca hälften av de redovisade enheterna och skyddskommitlérepresen-tanter vid ca en tredjedel. När det gäller högskolor förekommer särskilda studerandeombud mycket sällan medan representanter för de studerande finns vid nästan 90% av skyddskommittéerna. Landstingskommunala gymnasieskolor och högskolor visar ungefär samma bild som den övriga gymnasie- och högskoleutbildningen. Folkhögskolor avviker endast i det avseendet att del där är vanligare med elevskyddsombud.
Inom högskolan där kårobligalorium
råder utses representanterna till
skyddsverksamheten av kåren på samma sätt som sluderanderepresenlan-
ter i andra slags organ. I övrigt förekommer val både genom elevkår,
elevråd, elevorganisation och på andra sätt. Formerna varierar både mel
lan olika skolformer och beroende på lokala förutsättningar. När det gäller
elevrepresentanternas uppgifter och arbetssätt framgår av arbetsgruppens
enkät alt skyddskommittérepresentanterna endast undantagsvis har räll 6
att delta i beslut. Beträffande elevskyddsombuden framgår att de i stor Prop. 1989/90:61 utsträckning deltar i skyddsronder.
3 Allmän motivering
3.1 Allmänna utgångspunkter
Alltsedan arbetsmiljölagens tillkomst har elevernas arbetsmiljö blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Det finns flera orsaker till detta. Enligt belänkandet har vissa problem inom skolan förstärkts eller kommit alltmer i blickpunkten.
Det gäller nedslitna lokaler med stora brister i fråga om ventilation, sanitär utrustning, belysning m.m. Det gäller också t.ex. mobbning och våld. Påtagligt är vidare att inslagen av yrkespraktik i olika former har ökat i gmndskolan och gymnasieskolan.
Del är knappast möjligt atl fånga in elevernas arbetsmiljöproblem i en allmän beskrivning. Problemen är till stor del desamma som förekommer i yrkeslivet. J många slags utbildningar förekommer sålunda lokaler, maskinell utmstning, laboratorieutrustning, fordon m. m. av samma slag som i yrkeslivet. Dessutom har som nämnts inslagen av praktik på arbetsplatser utanför skolan ökat.
1 elevernas arbetsmiljö finns dessutom arbetsmiljöfrågor som inte har motsvarighet i yrkeslivet. Mål i läroplaner och liknande förhållanden kan exempelvis ge upphov till arbetsmiljöfrågor av speciell art. Här kan också erinras om att framför allt för de yngre eleverna finns vissa risker av speciell karaktär exempelvis när del gäller relationer mellan elever.
Arbetsmiljölagen lägger fast principen att elever skall ha rätt att själva kunna påverka sin arbetsmiljö. En allmän bestämmelse om samverkan finns i 3 kap. 1 § arbetsmiljölagen som gäller elever med undantag för de som går i de sex första årskurserna i grundskolan. Principen återfinns också i de gällande skolförfattningarna.
När det gäller att förbättra arbetsmiljön i skolan och högskolan är det väsentligt att ta tillvara den resurs som elevernas engagemang och medverkan utgör. Inte minst viktig är den attitydpåverkan som en medverkan i arbetsmiljöarbelet kan innebära. Det är därvid viktigt att eleverna kan medverka i arbetsmiljöarbelet i organiserade former och delta i de diskussioner som förs mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som tidigare nämnts finns numera en riklig erfarenhet från högstadiet och uppåt av alt elevema deltar som adjungerade i skyddskommittéerna med rätt att yttra sig och ställa förslag saml även av elevmedverkan genom deltagande i skyddsronder m.m. Enligt vunna erfarenheter har eleverna kunnat bidra konstmktivt i arbetsmiljöarbelet. Till detta kommer värdet av att eleverna som en förberedelse för arbetslivet får lära sig att delta i det samspel mellan olika parter som fömtsätts i arbetsmiljölagen.
Att eleverna inte utan vidare kunnat passas in i systemet med skyddsombud och skyddskommittéer beror bl.a. på att systemet till stor del vilar på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Utgångspunkten har tidigare varit
att elevmedverkan skulle åstadkommas genom överenskommelser mellan Prop. 1989/90:61 parterna. Som tidigare nämnts har riksdagen numera ställt sig bakom en lagstiftning på detta område. Av remissammanställningen framgår också att övervägande flertalet remissinstanser nu är positiva till en lagstiftning om elevmedverkan.
Enligt min uppfattning bör därför elevemas rätt till medverkan i arbetsmiljöarbetet nu slås fast i arbetsmiljölagen.
För att lagstiftningen skall bli överskådlig bör de nya bestämmelsema införas i arbelsmiljölagen respektive arbetsmiljöförordningen (1977:1166) efter samma mönster som för närvarande gäller för arbetstagamas skyddsombud. Föreskrifter om antalet elevskyddsombud, formerna för medverkan vid skyddskommitlésammanträde samt vilka som skall representera eleverna i skyddskommittén bör därför finnas i arbetsmiljöförordningen.
3.2 Elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet
Mitt förslag: De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle atl genom elevskyddsombud medverka i skyddsarbetet på arbetsstället.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillslyrker förslaget i stort eller lämnar del utan erinran. Landstingsförbundet instämmer i alt en bra arbetsmiljö skall eftersträvas men föredrar lokala lösningar framför en formell lagreglering. Flera elevorganisationer anser atl eleverna skall ha samma rätt till en bra arbetsmiljö som yrkesverksamma och lika möjligheter att påverka den. De anser atl arbetsgmppens förslag inte i tillräcklig omfattning tillgodoser elevernas krav. Kommunförbundet anför att arbetsgmppens förslag troligen blir en temporär lösning eftersom arbetsmarknadens parter kan komma atl finna nya samverkansformer där frågor enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen behandlas i samma forum. Svenska Kommunalarbetareförbundet och SACO/SR påpekar all arbetsmiljöfrågor numera behandlas även i andra samverkansorgan än skyddskommitté. Sveriges Förenade Studenter (SFS), Elevorganisationen i Sverige och Sveriges Folkhögskoledevers förbund (SFEF) anser att elevskyddsombuden skall ha stoppningsrält på samma sätt som arbetstagarnas skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbelsmiljölagen.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare framgått har elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet sedan arbetsmiljölagens tillkomst provats på många håll och i olika former. Elevskyddsombudens uppgifter har emellertid varierat såväl lokalt som mellan olika stadier och skolformer. Det har bl. a. framkommit att den elevmedverkan som finns i dag vid universitet och högskolor i stor utsträckning är koncentrerad lill skyddskommittéer och skyddsronder medan man inom andra skolformer har försökt sprida verksamheten mer till det vardagliga arbetet.
Elevmedverkan i skyddsarbetet har en särskild uppgift alt fylla vid sidan
om det allmänna samråd med elevema respektive de studerande som skall Prop. 1989/90:61 ske enligt skol- och högskoleförfattningama. Syftet är att de arbetsmiljö-representanter som föreslås från högstadiet och uppåt skall känna etl särskilt ansvar och vara aktiva när det gäller att observera och driva arbelsmiljöfrågoma. Det är också viktigt all elevskyddsombud kommer med i de diskussioner om skolans arbetsmiljö som förs i skyddskommmil-téema. Självfallet bör elevskyddsombuden också medverka i skyddsronder. Detta lorde inte kräva någon uttrycklig bestämmelse. Av gmndläggande betydelse är att elevskyddsombuden i den dagliga verksamheten kan observera, kanalisera och hjälpa till med lösning av arbetsmiljöfrågor. Deras insatser får sålunda inte begränsas till medverkan i skyddskommittésammanträden och skyddsronder.
Det är naturligt att ha arbetsmiljölagens och arbetsmiljöförordningens regler om skyddsombud och skyddskommittéer som utgångspunkt när man beskriver elevskyddsombudens uppgifter.
Allmänt bör gälla atl elevskyddsombuden skall beredas tillfälle atl delta i skyddsarbetet i alla väsentliga avseenden. Häri ligger bl.a. atl delta i planering av nya eller ändrade lokaler, arbetsmetoder eller arbetsförhållanden i övrigl.
Elevskyddsombuden bör verka i samarbete inte bara med företrädare för utbildningsanordnaren, t. ex. en skolledare eller lärare, utan också med arbetstagamas skyddsombud.
Som framhållits i det föregående är det viktigt alt elevema är med i de diskussioner om skolans arbetsmiljö som förs i skyddskommitléema. Antalet ledamöter i skyddskommittéerna regleras i avtal mellan arbelsmark-nadspartema. Denna möjlighet står inte öppen när det gäller elevskyddsombud. I propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning angavs att del för varje årskurs på gmndskolans högstadium och för varje studieväg i en gymnasieskola skulle utses två företrädare för elevema med uppgift att medverka i skolans skyddsverksamhet. Bland dem skulle utses två representanter som med närvaro och yttranderätt skulle ingå i skolans skyddskommitté. Regler härom bör införas i arbelsmiljöförordningen. Jag anser att detta för gymnasieskolans del bör innebära att två företrädare utses för varje linje och för varje specialkurs om minst ett år. När det gäller övriga skol- och utbildningsformer kommer jag atl i enlighet med betänkandet föreslå enbart en allmän föreskrift om atl antalet elevskyddsombud bestäms med hänsyn till elevemas antal och arbetsförhållanden.
En del remissinstanser anser alt elevskyddsombuden hämtöver även skall ha rätt att lägga fram förslag, anteckna avvikande mening lill protokollet eller ges beslutanderätt. Någon fullständig anpassning lill de förhållanden som gäller för arbetstagamas ledamöter i skyddskommittéerna kan emellertid enligt min bedömning inte ske. Detta beror framför allt på all verksamheten i skyddskommitléema till stor del regleras i avtal.
Frågor som gäller beslutsfattande i skyddskommittén och kommitténs arbetsformer regleras inte närmare i arbetsmiljölagen. En skyddskommitté har därför inte skyldighet att föra protokoll vid ett sammanträde om inte detta reglerats i avtal mellan parterna. Enligt min uppfattning bör emeller-
tid även yttranden av elevskyddsombud antecknas vid de tillfallen det förs protokoll över vad som förevarit vid ett skyddskommitlésammanträde.
När det gäller kravet att elevernas företrädare skall ha förslagsrätt i skyddskommittéerna vill jag i likhet med utbildningsutskottet framhålla att elevskyddsombuden är att betrakta som adjungerade ledamöter och därför inte kan ha förslagsrätt (UbU 1988/89:7, sid. 34). Här avses förslagsrätt i formell mening med bl. a. krav på att kommittén skall ta ställning till förslaget, t.ex. genom omröstning. Givetvis har elevskyddsombuden rätt att föra fram idéer och önskemål. Del ligger i rätlen all yttra sig och är gmndtanken bakom förslaget.
Av elevskyddsombudens ställning i skyddskommittén följer att de inte heller kan ha beslutsrätt.
När det gäller Svenska Kommunalarbetareförbundets och SACO/SR:s påpekande att arbetsmiljöfrågor numera behandlas även i andra samverkansorgan än skyddskommitté vill jag anföra följande. En klar åtskillnad mellan medbestämmandefrågor och andra arbetsmiljöfrågor finns inte. Elevskyddsombuden har emellertid enligt förslaget alltid rätt att närvara i sådana skyddskommittéer som bildats enligt 6 kap. 8 § arbetsmiljölagen. Av paragrafen framgår att sådana kommittéer alltid skall finnas vid alla arbetsställen där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsätts.
Någon fullständig anpassning lill de regler som gäller för arbetstagarnas skyddsombud kan som nämnts inte ske. De bestämmelser i arbetsmiljölagen som har en i huvudsak arbetsrällslig gmnd kan inte föras över till devområdel. Det gäller i synnerhet bestämmelsen om stoppningsrätt i 6 kap. 7§ arbetsmiljölagen. Stoppningsrättens betydelse när det gäller arbetstagare ligger i att upphörande med arbetet inte arbetsrättsligt kan betraktas som arbetsvägran när ett skyddsombud har stoppat arbetet.
Lagrådet har i sitt yttrande förordat att rubriken till kapitel 6 "Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare" bör kompletteras med "m. m." för att täcka även de nya bestämmelserna om elevmedverkan i 6 kap. 17 och 18 §§. Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.
För atl lättare kunna finna de nya bestämmelserna om elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet förordar lagrådet dessutom att en hänvisning görs i 1 kap. 2 § arbetsmiljölagen genom all till andra stycket fogas en ny andra mening av följande lydelse. "I fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§." Jag delar lagrådets uppfattning all en sådan förtydligande hänvisning är motiverad.
Prop. 1989/90:61
3.3 Sättet for val av elevskyddsombuden m. m.
Mitt förslag: Elevskyddsombuden utses av elevema.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad avser sättet för val av elevskyddsombuden men däremot inte när det gäller benämningen av elevernas företrädare: Arbetsgmppen har föreslagit att dessa skall benämnas elevrepresentanter.
10
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 1989/90:61 lämnar det utan erinran. Skolöverstyrelsen (SÖ) delar arbetsgmppens uppfattning att det inte finns skäl att närmare reglera sättet att välja elevskyddsombuden utöver att dessa skall utses av elevema. SACO/SR föreslår att studentkåren utser elevskyddsombud där kårobligatorium föreligger. SACO/SR föreslår vidare en precisering av lagtexten på så sätt att del kommer till uttryck att elevskyddsombuden skall väljas bland elevema. Några remissinstanser är av den uppfattningen atl elevemas representanter bör få benämningen devskyddsombud. Kooperativa institutet påpekar all skillnad bör göras mellan elevens medverkan i det dagliga skyddsarbetet och deltagandet i skyddskommittésammanträde. De förta bör kallas elevskyddsombud och de senare elevrepresentanter.
Skälen för mitt förslag: Arbetsgmppen har föreslagit att elever som deltar i arbetsmiljöarbelet skall kallas elevrepresentanter för alt markera att en skillnad finns mellan elevernas och arbetstagarnas skyddsombud. Även lagrådet förordar att en annan beteckning än elevskyddsombud väljs för de av elevema utsedda representanterna. Ett altemativ kan enligt lagrådets mening vara att återgå till det av arbetsgmppen föreslagna uttrycket elevrepresentanter. Eftersom etl elevskyddsombud inte avses att få samma ställning som ett vanligt skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté kan del i remissen valda uttrycket, enligt lagrådets uppfattning, uppenbarligen ge upphov till onödiga problem vid tillämpning av såväl arbetsmiljö- som sekretesslagstiftningen. För den som inte har förarbetena tillgängliga kan det, menar lagrådet, exempelvis vara svårt att inse att bestämmelsema om skyddsombud i 7 kap. 13 § och 9 kap. 3 § arbetsmiljölagen saml 14 kap. 7§ sekretesslagen inte gäller i fråga om elevskyddsombud. Lagrådet påpekar att man i sammanhanget måste beakta atl den föreslagna lagstiftningen skall tillämpas av personer som saknar juridisk utbildning.
För egen del anser jag att benämningen elevskyddsombud är att föredra eftersom den på ett bättre sätt markerar betydelsen av elevemas medverkan. De eventuella tillämpningsproblem som kan uppslå kommer enligt min uppfattning knappast att bli av den omfattningen att benämningen elevskyddsombud måste frångås. Med elevskyddsombud avses därvid även de som representerar de studerande i högskola och vuxenutbildning.
Valsättet varierar mycket för de elevskyddsombud som finns i dag. I ungdomsskolan och kommunal vuxenutbildning förekommer val genom elevråd, elevorganisationen eller på annat sätt. Inom högskolan där kårobligatorium råder sker valen genomgående genom studentkårer eller elevkårer. Det är enligt min mening inte lämpligt att i arbetsmiljölagen närmare reglera valsättet. Lagen bör i detta avseende endast innehålla en bestämmelse om all elevskyddsombuden väljs av elevema. Direktval bör sålunda alltid vara ett alternativ.
Jag anser att en precisering av lagtexten på sätt SACO/SR föreslagit är obehövlig. Tanken bakom mitt förslag är ju just att elevema genom egna representanter skall få delta i arbetsmiljöarbetet på arbetsstället.
11
3.4 Avgränsningsfrågor
Prop. 1989/90:61
Mitt förslag: Elevernas rätt att medverka i skyddsarbetet begränsas till vad som är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med undanlag av SFS tillstyrker förslaget eller lämnar del utan erinran. SFS anför att all utbildning inom högskolan måste omfattas av skyddsarbetet och atl det inte finns anledning att göra någon avgränsning för speciella områden eller utbildningar. Elevorganisationen i Sverige befarar att godtycke kan bli följden om beslutsfattare vid en skola själva med hänvisning till utbildningens art och utbildningsperiodens längd får avgöra när elevrepresentation skall ske.
Skälen till mitt förslag: Varken texten i arbetsmiljölagen eller lagmotiven ger någon skarp avgränsning av vilka slags verksamheter som lagen avser gälla inom utbildningsområdet. Tydligt är att fritidsverksamhet av ren hobbykaraklär inte räknas hit. När det gäller fritidsaktiviteter vari ingår moment av utbildning hänvisar motiven endast till att det i första hand är yrkesinriktad utbildning som arbetsmiljölagen gäller för inom utbildningsområdet. I övrigt sägs i motiven all arbetarskyddsslyrdsens föreskrifter inte kan ges samma innehåll över lagens hela tillämpningsområde och att detta är ett förhållande som får uppmärksammas i arbetarskyddsslyrdsens författningsarbete.
Frågan om utbildningens längd saknar i princip betydelse för arbetsmiljölagens tillämplighet. Under lagen faller sålunda exempelvis s. k. korta kurser vid folkhögskolorna. Sådana kurser är ibland inte längre än ett par dagar. Liknande korta kurser förekommer inom t. ex. arbetsmarknadsutbildningen. I sammanhanget kan också nämnas den verksamhet i form av PRAO i gmndskolan och för gymnasieskolans del sådan utbildning som är förlagd till arbetsplats utanför skolan, bl. a. arbetsteknik och liknande praktiska ämnen (t. ex. vårdpraktik). Dessa verksamheter har stor omfattning på vissa utbildningslinjer inom skolan. Enligt uppgifter från skolöverstyrelsen är det sällsynt att eleverna är längre tid än ett par till några veckor på samma arbetsplats i samband med sådana inslag i utbildningen som PRAO.
En lagbestämmelse om organiserad samverkan i arbetsmiljöfrågor på elevområdet bör emellertid enligt min mening innehålla en avgränsning mot fritidsaktiviteter vari ingår moment av utbildning och mot korttidsutbildning. Att i lagstiftningen precisera vad för slags utbildning som skall omfattas är å andra sidan inte lämpligt. Inte heller synes det lämpligt att slå fast ell bestämt tidsmått som krav för att bestämmelsen skall vara tillämplig.
Jag förordar att i lagen i stället görs en hänvisning till vad som är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Med en sådan hänvisning bör det vara klart att bestämmelsen inte omfattar frilids-betonade aktiviteter även om utbildningsmoment ingår. Det bör också stå
12
klart att sådana korta kurser och sådan verksamhet av praktikkaraklär som nämnts i det föregående inte avses falla under bestämmelsen. Vad gäller lidsfaktorn anser jag att det i allmänhet inte kan vara rimligt atl välja elevskyddsombud som skall sättas in i skyddsarbetet när del gäller utbildningar som är kortare än ca en termin eller ca fyra månader. En betydande flexibilitet måste dock finnas.
Skyddsombud skall enligt arbetsmiljölagen utses på arbetsställen med normalt minst fem arbetstagare. Någon motsvarande bestämmelse i fråga om devskyddsombud föreslås inte. Del ligger i sakens natur alt en fömtsättning för att elevskyddsombud utses är alt detta är meningsfullt med hänsyn till antalet elever.
När det gäller de närmare praktiska avgränsningarna bör dessa göras i form av verkställighetsföreskrifter. Därmed elimineras riskerna för det godtycke Elevorganisationen befarar beträffande vilka utbildningar som omfattas av regeln om elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet.
Prop. 1989/90:61
3.5 Rätt till information
Mitt förslag: Elevskyddsombuden skall ha rätt till den information som behövs för uppdraget med undantag av sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket arbetsmiljölagen. I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).
Arbetsgruppens förslag: Ingen särskild bestämmelse om rätt till information fördevskyddsömbuden behöver införas i arbetsmiljölagen.
Remissinstanserna: Några remissinstanser anför all elevskyddsombuden bör ges en uttrycklig rätt lill information. De flesta remissinstanser är eniga om att yngre elever inte bör ha rätt att ta del av vissa känsliga personuppgifter. Däremot är flera remissinstanser av den uppfattningen att åtminstone vuxna elever bör få samma räll till information som arbetstagarnas skyddsombud.
Skälen till mitt förslag: Skyddsombud har enligt 6 kap. 6 § arbetsmiljölagen rätt till de upplysningar som behövs för verksamheten. Detta kan gälla även hemlig information t.ex. personuppgifter i s.k. anpassningsärenden eller företagshemligheter. En skyddskommiltéledamol kan få del av samma uppgifter om de behandlas i skyddskommittén. Inom den privata sektorn har skyddsombud och skyddskommiltéledamöter tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § arbetsmiljölagen bl.a. för uppgift om enskilds personliga förhållanden. 1 fråga om arbetsställen i del allmännas verksamhet gäller istället bestämmelser i sekretesslagen (1980:100). Att information som är hemlig enligt sekretesslagen kan lämnas lill skyddsombud grundar sig på 14 kap. 7 § sekretesslagen där det sägs all sekretess enligt vissa paragrafer inte hindrar att myndighet fullgör vad som i lag är föreskrivet om skyldighet att lämna information till företrädare för arbetstagarorganisation eller skyddsombud. Dessa har sedan tystnadsplikt enligt
13
t2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 61
sekretesslagen. Brott mot arbetsmiljölagens och sekretesslagens tystnadspliktsbestämmelser sanktioneras genom en ansvarsbestämmelse i 20 kap. 3 § brottsbalken.
Arbetsgruppen har anfört att bestämmelser om att eleverna skall beredas tillfälle att medverka i skyddsarbetet på arbetsplatser får anses innebära att deras representanter får de upplysningar låt vara inte hemliga sådana som är nödvändiga för alt delta i skyddsarbetet. Jag delar arbetsgmppens uppfattning om all det i begreppet medverkan bör ligga en rätt atl få del av för uppdraget erforderliga uppgifter. Elevskyddsombudens uppdrag kan emellertid inte preciseras på samma sätt som för arbetstagarnas skyddsombud eller för en skyddskommittéledamot. För arbetstagarnas skyddsombud gäller som nämnts 6 kap. 6 § arbetsmiljölagen medan skyddskommil-léledamöternas räll till information anses följa av bestämmelserna om skyddskommitténs uppgifter enligt 6 kap. 9§ arbetsmiljölagen. Om elevskyddsombudens rätt lill information lämnas oreglerad kan en oklarhet uppkomma om i vilken omfattning de har en sådan rätt. Jag anser det därför vara viktigt att i arbetsmiljölagen slå fast atl elevskyddsombuden har en rätt att få ta del av sådan information som de behöver för sitt uppdrag och som inte är hemlig.
För det offentliga skolväsendet finns regler om sekretess vad avser uppgifter som rör enskilds personliga förhållanden. Del är i första hand uppgifter om enskilda anställda eller studerande som kan vara känsliga. Det finns emellertid flera skäl till varför sekretesslagens bestämmelser om inskränkningar i tystnadsplikten inte bör bli tillämpliga på elevskyddsombud. Enligt 7 kap. 9 § sekretesslagen gäller särskilt sträng sekretess beträffande den särskilda elevvården som tar sikte på uppgifter hos psykolog och kurator. Sekretessen för uppgifter om enskilds personliga förhållanden gäller med omvänt skaderekvisit vilket innebär att uppgifter bara får lämnas ut om del är klart att utlämnandet inte kan vara menligt för den enskilde. Jag anser inte atl det är lämpligt att elevskyddsombuden är närvarande när dessa känsliga frågor behandlas. Skyddsintresset för den enskilde måste här väga över. De sanktionsmöjligheter enligt brottsbalken som följer av brott mot tystnadsplikten utgör också en anledning till varför elevskyddsombuden, som till en del inte är myndiga, inte bör likställas med arbetstagarnas skyddsombud när det gäller rätten till hemlig information. Det förhållandet att jag inte föreslår någon inskränkning i sekretessen enligt 14 kap. 7§ sekretesslagen innebär således att hemlig information inte får lämnas ut lill elevskyddsombud med stöd av denna paragraf
Prop. 1989/90:61
3.6 Elevskyddsombudens rätt till ledighet och utbildning
Mitt förslag: Huvudmannen för utbildningen skall se lill att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
14
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 1989/90:61 lämnar det utan erinran. LO framhåller att även lärama måste erhålla kompletterande kunskaper för att på rätt sätt förmedla arbetsmiljölagens intentioner till eleverna. Elevorganisationen i Sverige anser att det är Elevorganisationen som skall ansvara för att elevskyddsombuden får sin utbildning och därigenom garantera att alla elever får lika utbildning. Även Kooperativa institutet anser att Elevorganisationen bör genomföra utbildningen av elevskyddsombuden. Svenska kommunförbundet fömtsätter atl statsmedel utgår för att täcka utbildningskostnadema för elevskyddsombuden. Även SACO/SR är tveksam till arbetsgmppens bedömning atl kostnaderna för utbildning och extra undervisning ryms inom ramen för de lokall disponibla medlen för utvecklingsarbete inom skolan. SACO/SR anser att kostnadema för exlraundervisning beträffande högskolan bör täckas genom en ökning av studiemedelsbidraget. SFS delar arbetsgmppens åsikt om att kostnaderna för exlraundervisningen och belastningarna på studiemedelssystemet kan förväntas bli små. Däremot anser SFS all det är principiellt fel att studentema skall bekosta sitt deltagande genom studielån. SFS föreslår därför alt representanterna skall arvoderas som kompensation för ökad skuldsättning.
Skälen till mitt förslag: Frågan om ledighet för elevskyddsombuden har en annan innebörd för elever än för arbetstagare med arbetsskyldighet och rätt till lön. När del gäller elever blir det i stället fråga om överväganden som utgår från bestämmelser om skolplikt eller om räll till utbildningsbidrag.
Huvudmannen för utbildningen bör få ansvaret för atl elevskyddsombuden får den ledighet som de behöver för uppdraget.
När del gäller del offentliga skolväsendel finns redan i skolförfattningarna föreskrifter om ledighet. I dessa författningar bör även regleras de närmare formema för elevskyddsombudens ledighet.
Frågan om ledighet för elevskyddsombuden har samband med frågan om exlraundervisning. Jag delar den uppfattning som framförs i betänkan-del atl man får räkna med ett begränsat behov av exlraundervisning för att ersätta den lektionstid som elevskyddsombud använder för skyddsarbetet. Detta torde vara aktuellt endast i ungdomsskolan och där endast för vissa elever som engagerar sig i större omfattning. Vissa nuvarande föreskrifter om stödundervisning kan därvid behöva kompletteras.
Enligt 6 kap. 4 § arbelsmiljölagen skall arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svara för att arbetstagarnas skyddsombud får erforderlig utbildning. När det gäller elevskyddsombud anser jag att det är lämpligast att respektive huvudman för utbildningen får ansvaret för att de valda elevskyddsombuden får adekvat utbildning för uppdraget. Beslutsfattaren får sedan avgöra om utbildningen skall ske i egen regi eller på annal sätt t. ex. genom en elevorganisation.
När det gäller utbildningens längd anser jag inte att denna bör fastställas i lagen utan bör vara flexibel och kunna anpassas efter elevernas behov och samhällets utveckling. Den i promemorian föreslagna omfattningen om en dags utbildning bör kunna fungera som riktlinje.
När det gäller kostnaderna för reformen i stort dvs. huvudsakligen 15
kostnader för utbildning av elevskyddsombuden har arbetsgmppen i betänkandet räknat med en genomsnittlig utbildningstid om en dag till en kostnad per individ av 200 kr. Den totala årliga kostnaden för utbildning av elevskyddsombud i arbetsmiljöarbetet beräknas bli ca 2 miljoner kr. Då inkluderas inte lokalkostnader och andra fasla kostnader eftersom dessa inte antas påverkas av förslaget. En fömtsättning för beräkningen är att man liksom i den utbildning som sker för närvarande kan åstadkomma besparingar genom samordning i vissa fall med utbildning av lärarrepre-sentanter saml genom insatser från elevemas organisationer.
Beträffande kostnadema hänvisas i propositionen om skolans utveckling och styrning till medel som disponeras lokall för utvecklingsarbete inom skolan. Av 20§ första stycket 4 förordningen (1982:608, ändrad senast 1989:377) om statsbidrag till lokal skolutveckling m. m. framgår att bidragsdelen för lokah utvecklingsarbete får användas till utvecklingsarbete som har till syfte atl främja och stärka elevemas inflytande och medbestämmande. I samma paragraf åläggs skolstyrelse och rektor att se lill att detta ändamål tillgodoses. Det är min uppfattning att med reformen följande kostnader ryms inom ramen för de medel som på detta sätt disponeras för utvecklingsarbete inom gmndskolan, gymnasieskolan och den kommunala utbildningen för vuxna.
När det gäller universitet, högskolor, folkhögskolor m. fl. finns inte särskilda medel avsatta för utvecklingsarbete. Det är emellertid min uppfattning alt de kostnader som reformen medför kan täckas av de medel som respektive utbildning disponerar för sin verksamhet.
Många högskolestuderande är idag aktiva i olika slags kårfackligt arbete. Det är vanligt att förena flera uppdrag som ofta griper in i varandra. En förlängning av studietiden enbart på gmnd av ifrågavarande uppdrag kommer därför endast att ske i undantagsfall. Jag delar den uppfattning som framförs i betänkandet alt kostnadema för eventuell exlraundervisning när del gäller universitets- och högskolestuderande kan antas vara marginella. De bör därför enligt min uppfattning kunna täckas av nuvarande sludiemeddstillddning.
Prop. 1989/90:61
3.7 Arbetsmiljölagens tillämpning på grundskolans låg- och mellanstadier
Mitt förslag: Arbetsmiljölagen görs tillämplig även för elever på gmndskolans låg- och mellanstadier. Reglerna om elevmedverkan skall dock inte gälla elever i årskurs 1 6 i gmndskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.
Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran vad gäller lagens tillämplighet även på gmndskolans låg- och mellanstadier. Samtliga remissinstanser med undantag av styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund tillstyrker förslaget eller
16
lämnar det utan erinran vad avser begränsningen av elevmedverkan för Prop. 1989/90:61 yngre elever. Riksförbundet Hem och Skola har anfört att representanter för föräldrarna bör kunna företräda eleverna vid skyddsrond och i skyddskommitté i låg- och mellanstadieskolor.
Skälen till mitt förslag: Ett motiv till att elever på gmndskolans låg- och mellanstadier i dag inte omfattas av arbetsmiljölagen är att det vid lagens tillkomst inte ansågs förekomma några moment på dessa stadier som kunde jämställas med yrkesarbete och där yrkesinspektionens speciella sakkunskap kunde komma till nytta. År 1978 då arbelsmiljölagen trädde i kraft förekom inte praktisk arbetslivsorientering (PRAO) på låg- och mellanstadierna. Den nya läroplanen för grundskolan (Lgr80) gjorde detta möjligt och PRAO förekommer nu i de lägre årskurserna i viss omfattning.
Numera är det befogat att låta arbetsmiljölagen omfatta hela skolan. Särskilt med tanke på all skadoma på mellanstadiet enligt gjorda undersökningar är fler än på högstadiet förefaller det rimligt att man vid genomgång av lokaler, belysning etc. skall ha stöd av arbetsmiljölagen även när det gäller de yngre eleverna. Härtill kommer det vidgade arbelsmiljöbe-greppel som medför att skyddsarbetet numera inte är lika bundet till mekaniska och kemiska risker och liknande som tidigare. Vidare kan en elevmedverkan i lämpliga former vara av värde även på nivåer som ligger under högstadiet.
Del är enligt min mening därför naturligt atl utvidga arbetsmiljölagen till att gälla även för låg- och mellanstadierna i samma omfattning som lagen i dag gäller för utbildningsområdet i övrigl.
Jag delar emellertid också den uppfattning som framförs i betänkandet att de nu föreslagna nya reglerna om organiserad elevmedverkan inte bör gälla för elever i årskurserna 1 6 i gmndskolan. 1 likhet med styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anser jag dock atl även de yngre barnen utgör en resurs som det gäller atl tillvarata. De yngre eleverna bör därför i takt med sin mognad få möjlighet att i olika former vid sidan av det organiserade skyddsarbetet få delta i skolans arbetsmiljöarbete. För tydlighetens skull bör framhållas att vuxna som studerar på en nivå, som motsvarar högst årskurs 6 i gmndskolan, genom att delta i gmndutbildning för vuxna (Gmndvux) naturligtvis skall kunna medverka i skolans arbetsmiljöarbcte på samma sätt som gäller för elever och studerande på högre utbildningsnivåer.
Avsikten med mitt förslag är som tidigare nämnts att elevema skall medverka genom elevskyddsombud utsedda bland elevema. Genom medverkan skall elevema ha möjligheter att påverka sin arbetsmiljö saml som en förberedelse för arbetslivet lära sig att delta i del samspel mellan olika parter som fömtsätts i arbetsmiljölagen. Även de yngre eleverna skall som tidigare anförts i olika former ta del i arbetsmiljöarbetet. Jag anser det därför inte nödvändigt eller lämpligt all såsom Riksförbundet Hem och Skola föreslagit införa en föreskrift om atl föräldrar skall representera de yngre elevema.
17
4 Ikraftträdande Prop. 1989/90:61
Jag förordar all de nya bestämmelsema får träda i kraft den 1 juli 1990.
5 Upprättat lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).
6 Specialmotivering 1 kap. Tillämpningsområde
2§
Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 14§§, 17 § andra stycket och 18 § samt 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den som genomgår utbildning,
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. väriipliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I fråga om elever finns dessutom bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 §§.
1 fall som avses i första och andra styckena skall vad som i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ulfbres.
Genom en ändring i första stycket 1 blir arbetsmiljölagen i tillämpliga delar också gällande på låg- och mellanstadieelever i gmndskolan. Ändringen har motiverats i avsnitt 3.7.
På förslag av lagrådet har en hänvisning till de nya bestämmelsema om elevmedverkan enligt 6 kap. 17 och 18 §§ gjorts i paragrafens andra stycke.
6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m. m.
17§
De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället, om del är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.
Genom denna nya paragraf ges de som genomgår utbildning tillfälle att medverka i skyddsarbetet genom elevskyddsombud. Bestämmelsen har utförligt kommenterats under avsnitt 3.2.
Medverkan begränsas till
vad som är rimligt med hänsyn till utbildning
ens art och utbildningsperiodens längd. När det gäller de närmare prak
tiska avgränsningama bör dessa göras i form av verkställighetsföreskrifter. 18
Genom andra stycket införs en begränsning av bestämmelserna om Prop. 1989/90:61 elevmedverkan. Elever i de sex första årskurserna i grundskolan omfattas således inte av bestämmelserna om medverkan. Denna begränsning utesluter givetvis inte att även dessa elever ges möjlighet alt efter förmåga delta i skolans arbetsmiljöarbete. Såsom framhållits i avsnitt 3.7 skall vuxna som studerar på en nivå som motsvarar högst årskurs 6 i gmndskolan genom att delta i gmndutbildning för vuxna (Grundvux) naturligtvis kunna medverka i del organiserade arbetsmiljöarbetet på samma sätt som elever och studerande på högre undervisningsnivåer.
18§
Elevskyddsombuden utses av eleverna.
Huvudmannen för utbildningen skall se lill att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.
Elevskyddsombuden har rätt till den information som behövs för uppdraget med undantag av information om uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket. 1 fråga om uppgifter som är föremål för sekretess i det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).
Av denna nya paragraf framgår all elevskyddsombuden skall utses av eleverna. Det fömtsätts därvid att elevskyddsombuden väljs bland eleverna på arbetsstället.
Genom andra stycket åläggs huvudmannen för utbildningen alt svara för att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget. För elever inom del offentliga skolväsendet är det lämpligt att de närmare formerna för elevskyddsombudens ledighet och den därmed sammanhängande frågan om kompensationsundervisning regleras i skolförfattningarna. Där finns nämligen redan föreskrifter av dessa slag.
Genom tredje stycket ges elevskyddsombud rätt att ta del av de uppgifter som behövs för uppdraget med undantag av uppgifter enligt 7 kap 13 § första stycket arbetsmiljölagen, dvs. uppgifter om yrkeshemligheter, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskildas personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100). Att någon inskränkning i sekretessen enligt 14 kap. 7 § sekretesslagen ej gjorts innebär således att hemlig information inte får lämnas ut till elevskyddsombuden med stöd av denna paragraf
7 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget.
19
8 Beslut Prop. 1989/90:61
Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition anta det förslag som föredraganden lagt fram.
20
Sammanfattning av betänkandet Ds 1989:5 Prop-1989/90:61
Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m. m. ®'' '
Arbetsgmppen lägger i detta betänkande fram förslag till lagreglering av elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet. Dessutom föreslås en utvidgning av arbetsmiljölagen när det gäller elever i grundskolans låg- och mellanstadier.
Under de år som gått sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft har elevinflytandet på arbetsmiljöfrågor utvecklats utan stöd av särskild lagstiftning. Av en enkät, som arbetsgruppen har genomfört, framgår bl.a. att hälften av landels högstadieenheter och två tredjedelar av gymnasieenheterna har elevskyddsombud. Eleverna är också i viss utsträckning representerade i skyddskommittéer. Vid högskolorna är de studerande i regel representerade i skyddskommittéerna medan elevskyddsombud i stort sett saknas.
Det är viktigt att garantera eleverna räll att delta i det organiserade arbetsmiljöarbetet och att skapa förutsättningar för ökad elevmedverkan. Arbetsgruppen föreslår därför nya bestämmelser i arbelsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen om elevernas dellagande i arbetsmiljöarbelet.
Grundläggande enligt förslaget är att elever från högstadiet och uppåt skall ges tillfälle att i alla väsentliga avseenden medverka i arbetsmiljöarbelet på arbetsstället genom egna representanter. Dessa utses av eleverna.
Avsikten är alt elevrepresentanterna i första hand skall verka nära den dagliga verksamheten. Samtidigt föreslås en bestämmelse att två elevrepresentanter inom varje skyddskommittéområde får närvara och yttra sig vid skyddskommittésammanlräden. Elevrepresentanterna bestämmer själva vem eller vilka som skall företräda dem. Elevrepresentanter skall också delta i skyddsronder.
Den som driver den verksamhet, där arbetet utförs, skall enligt förslaget se lill att elevrepresentanterna får den ledighet och den utbildning som behövs för uppdraget. De ulbildningsansvariga myndigheterna fömtsätts meddela närmare föreskrifter om ledighet och exlraundervisning med anledning av ledigheten samt om arbetsmiljöutbildning.
Enligt arbetsgruppens mening kan någon fullständig anpassning inte ske till de regler som gäller för arbetstagarnas skyddsombud. Det hänvisas dels till de annorlunda förutsättningar som skapas av de fackliga organisationerna, dels till att vissa bestämmelser har en utpräglat arbetsrällslig bakgrund. Bestämmelserna om skyddsombuds rätt att avbryta arbetet förs sålunda enligt förslaget inte över till elevområdet. Det gör inte heller bestämmelserna om rätt till hemlig information och tystnadsplikt. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen om atl elever skall beredas tillfälle alt medverka i arbetsmiljöarbelet bör emellertid deras representanter kunna få de upplysningar som behövs för att kunna delta i skyddsverksamheten.
De nya bestämmelserna om elevmedverkan föreslås gälla under fömtsättning att det är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Med detta avses en avgränsning gentemot i första hand kortlidsutbildning liksom frilidsbetonade aktiviteter där utbildningsmoment ingår.
Arbetsgruppen föreslår vidare att arbelsmiljölagen blir tillämplig på 21
gmndskolans låg- och mellanstadier i samma utsträckning som för närva- Prop. 1989/90:61 rande gäller på skolområdet i övrigt. Om förslaget genomförs kommer låg- Bilaga 1 och mellanstadieelever att omfattas av lagens bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet och myndighetslillsyn och av den allmänna samverkansregeln i 3 kap. 1 §. De kommer däremot inte alt omfattas av bestämmelserna om organiserad samverkan.
Arbetsgmppen fömtser begränsade kostnader för arbetsmiljöutbildning av elevrepresentanter samt för extra undervisning som ersättning för förio-rad lektionstid.
De nya bestämmelsema föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.
22
Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1989/90:61
betänkandet (Ds 1989:5) Elevmedverkan i '"
arbetsmiljöarbetet, m. m.
1 Remissinstanserna
Efter sedvanligt remissförfarande har yttrande över betänkandet avgivits av Svea hovrätt, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, bammiljörådet, statens arbetsgivarverk (SAV), sjöfartsverket, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ), arbetsdomstolen, AMU-sty-relsen, arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges lantbmksuniversitel. Socialstyrelsen, riksdagens ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges förenade studentkårer (SFS), Elevorganisationen i Sverige, Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Sam-arbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SOSVUX), och Kooperativa institutet.
LO har bifogat yttrande från Kommunalarbetareförbundet. UHÄ har bifogat yttrande från tekniska högskolan i Stockholm (KTH), högskolan i Jönköping, universitet i Lund och Chalmers tekniska högskola.
Svenska arbetsgivareföreningen, Arbetslivscentmm, Sveriges AMU-ele-vers förbund och Handelshögskolan i Stockholm har avstått från all avge yttrande.
2 Allmänt
Barnmiljörådet. SAV, UHÄ, SÖ, AMU-styrdsen, arbetarskyddstyrelsen. Sveriges lantbruksuniversitet, socialstyrelsen, LO, TCO. SACO/SR, Elevorganisationen i Sverige, Riksförbundet Hem och Skola, SOSVUX och Kooperativa institutet tillstyrker förslaget i stort.
Svea hovrätt, sjöfartsverket, arbetsdomstolen och riksdagens ombudsmän har inte haft något att erinra.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har inte funnit några avgörande invändningar mot förslaget men ifrågasatt om de föreslagna reformerna är de effektivaste om man vill trygga en god skolmiljö för elevema eftersom lagen är beroende av hur arbetsmarknadens parter agerar.
Svenska kommunförbundet är positivt till arbetsgmppens förslag men tror att detta blir en temporär övergångslösning eftersom arbetsmarknadens parter kan komma att finna nya samverkansformer där frågor enligt arbelsmiljölagen och medbestämmandelagen behandlas i samma fomm.
Landstingsförbundet är överens med arbetsgmppen om atl en bra arbetsmiljö skall eftersträvas men framhåller lokala lösningar mellan parterna framför en formell lagreglering.
SFS har ställt sig positiv till betänkandet men påpekat att SFS utgångs-
23
punkt
är att studenterna skall ha samma rätt till en bra arbetsmiljö som Prop.
1989/90:61
yrkesverksamma och ha lika möjligheter all påverka den. Bilaga
2
SFEF har riktat kritik mot alt folkhögskolan ej givits större möjlighet att deltaga i förarbetet och anser att betänkandet ger en ofullständig bild av olika utbildningssystem i Sverige.
3 Elevrepresentanternas uppgifter
SACO/SR anför. Arbetsgruppen fömtsätter att dev/sluderanderepresen-tanterna i sina uppdrag skall samråda med de fackliga organisationernas skyddsombud på arbetsplatsen. SACO/SR anser atl elev/studeranderepresentanterna i första hand, utan obligatoriskt samråd med övriga skyddsombud, bör vända sig lill ulbildningsanordnarens ansvarige för arbels-miljöfrågor. De bör också självständigt ha möjlighet att t. ex. tillkalla hjälp av tillsynsmyndigheten.
SFS håller med arbetsgmppen om att det är av gmndläggande betydelse att studentrepresentanlerna i den dagliga verksamheten kan observera, kanalisera och hjälpa till med lösning av arbetsmiljöfrågor.
Socialstyrelsen anser all samverkan bör ske med miljö- och hälsoskyddsnämnd, skolhälsovård och primärvård, saml övrig hälso- och sjukvård vid behov i elevmedverkan i arbetsmiljöarbelet som berör inomhusmiljön.
Styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund instämmer i att elevrepresentanter skall beredas tillfälle all delta i arbetsmiljöarbetet i alla väsentliga avseenden. Därvid betraktas elevrepresentanternas medverkan som viktig inte enbart i skyddskommittéer och skyddsronder utan också i den dagliga verksamheten med att förbättra arbetsmiljön.
LO anför. Elevernas medverkan i planering och utformning av den arbetsmiljö som de skall verka i bör ge dem ett större intresse för skolan, samt ge insikt om betydelsen av en god arbetsmiljö för elevens egen utveckling. Det bör därför betonas atl det är viktigt att det inte enbart är de elever som utses till skyddsombud som skall få kunskaper om arbetsmiljön, utan att samtliga elever erhåller denna kunskap.
Svenska kommunalarbetareförbundet ser positivt på möjligheten alt elever mer aktivt deltar i skolans direkta arbetsmiljöarbcte och därigenom kan lära sig att förstå samverkansfrågornas komplexitet när flera parter skall arbeta tillsammans.
4 Avgränsningsfrågor
SÖ instämmer i arbetsgruppens bedömning att en betydande flexibilitet bör finnas vid tillämpning av betänkandets rekommendationer mot t. ex. frilidsbetonade aktiviteter med utbildningsmoment, korta kurser och kortvarig praktik. Denna flexibilitet bör framhållas i de allmänna råd som enligt arbetsgmppen bör meddelas av SÖ.
Elevorganisationen
anför. Det är bra att de som genomgår utbildning
skall ges tillfälle att medverka men formuleringen "ges tillfälle" är
inte bra
eftersom det finns risk att vissa utbildningar undantas då rektorn tycker de
är av fel art eller för korta trots alt så inte är fallet. 24
SFS anför. All utbildning inom högskolan måste omfattas av skyddsar- Prop. 1989/90:61 betet. Det finns ingen anledning att göra någon avgränsning för speciella Bilaga 2 områden eller utbildningar. Det är av vikt att studenterna har skyddsombud som enligt lag kan delta vid skyddsronder. Studenterna skulle vidare, liksom övriga gmpper, vara betjänta av skyddsombud på varje institution, då med samma befogenheter som de anställdas skyddsombud.
5 Sättet for val av elevrepresentanterna
SÖ delar arbetsgmppens uppfattning att inte närmare reglera sättet att välja elevrepresentanterna, utöver all dessa skall utses av elevema. De allmänna råd från SÖ som arbetsgmppen föreslår, kan redovisa exempel på förfaranden under skiftande förhållanden.
SACO/SR anför. Arbetsgmppens förslag innefattar en lagbestämmelse om att dev/sluderanderepresentantema skall väljas av elever resp. studerande. SACO/SR föreslår här en precisering i vilken del kommer till uttryck all representantema även skall väljas bland elevema. För högskolan föreslår arbetsgmppen att studentkåren utser studeranderepresentanter där kårobligatorium föreligger. SACO/SRs ståndpunkt är att även de fackliga organisationemas studerandeorganisation bör kunna utse representanter. Kårobligatoriets vara eller icke vara är därtill föremål för utredning, eventuellt kommer det att avskaffas.
SFS anför. Studentrepresentantema kan väljas av endera studentkårsfullmäktige, kårstyrelse eller det organ dessa delegerar till.
Elevorganisationen i Sverige anför. Att eleverna själva skall utse sina egna skyddsombud ställer vi oss självklart positiva lill. Elevorganisationen är en facklig organisation, våra lokalavdelningar skall ha samma rätt som läramas och personalens fackförbund all utse elevskyddsombud på skolan. Att arbetsgmppen beslutat sig för att kalla elevskyddsombuden för "elevrepresentanter", visar att de inte vill ge dem samma status som "vuxna" skyddsombud. Att arbeta som skyddsombud, ha samma uppgifter och sitta med i skyddskommittén men inte få kalla sig skyddsombud är nedvärderande.
RHS anför. Begreppet elevskyddsombud bör införas för all markera ett likvärdigt förhållande med skolans skyddsombud i övrigl.
Kooperativa
institutet anför. De kommunala skolstyrelserna skall besluta
hur elevskyddsombuden skall utses. På de skolor där eleverna har vaU att
organisera sig i lokala avdelningar till Elevorganisationen eller elevkårer
bör dessa få möjlighet att utse elevskyddsombuden och representantema i
skyddskommittéerna. Ett avsteg från denna princip innebär att man aktivt
försvårar elevemas möjligheter att organisera sig fackligt och utöva infly
tande. Vi noterar all utredningen konsekvent använder begreppet elevre
presentant. Elevema kan utöva inflytande över sin arbetsmiljö på två sätt.
Det ena genom att medverka i det reguljära skyddsarbetet, bl. a. delta på
gemensamma skyddsronder eller genomföra egna skyddsronder. Del and
ra genom arbete i skyddskommittéerna. Elevemas företrädare utför ett
arbete liknande arbetstagamas skyddsombud, det är frågan om skyddsar
bete. Därmed ser vi det som i högsta grad relevant och klargörande att 25
kalla dem elevskyddsombud. Delta innebär givelvis inte att de automa- Prop. 1989/90:61 tiskt får samma befogenheter som arbetstagarnas skyddsombud. 1 skydds- Bilaga 2 kommittéerna ingår endast ett begränsat antal ledamöter. Vi ser det därmed relevant att elevernas företrädare i skyddskommittéerna benämns elevrepresentant.
6 Antalet elevrepresentanter och ledighet för uppdraget
Flertalet remissinstanser har lämnat arbetsgruppens förslag utan erinran.
SACO/SR anser att man bör betrakta den skrivning i propositionen om skolans utveckling och styrning, som förordar två elevskyddsombud för varje årskurs resp. studieväg, som en nivåangivdse och inte som ell definitivt fastläggande.
Elevorganisationen i Sverige anför. Antalet elevskyddsombud måste anpassas med hänsyn till elevernas antal och arbetsförhållanden, men man bör samtidigt ha en riktlinje för skolorna alt följa. Skolproposilionen ger förslaget två elevskyddsombud per årskurs i gmndskolan, och två per linje i gymnasiet, vilket Elevorganisationen ser som ell rimligt antal. En fömtsättning för att skyddsarbetet skall fungera bra på en så pass stor arbetsplats som skolan är, är att det finns många skyddsombud, valda av eleverna, som har inflytande och möjlighet att påverka. För att elevskyddsombuden skall ha möjlighet alt arbeta på skolan behöver de ibland ta ledigt. Alt utföra etl omfattande arbetsmiljöarbete enbart på raster och efter skoltid kan ofta vara svårt. Möten och skyddsronder genomförs oftast under skoltid. Skall man informera klasserna måste del också göras på dagen.
SFS anför. Antalet studentrepresentanter måste vara beroende av institutionens storlek och vilken typ av utbildning som bedrivs vid denna. Så kan det till exempel vara motiverat med fler sludeniskyddsombud vid institutioner där laborationer med fariiga kemikalier är vanligt förekommande. Ledighet från undervisningen i nödvändig omfattning för alt deltaga i arbetet ser SFS som en självklarhet. SFS delar i stort arbetsgruppens uppfattning om antalet studentrepresentanter i skyddskommittéerna. SFS tycker följande fördelning studenterna emellan vore lämplig en student på grundutbildningsnivå, en forskarstuderande och en representant från studenthälsovården.
7 Arbetet i skyddskommittén
Styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. I konsekvens med atl eleverna garanterats rätt att delta i arbetsmiljöarbetets olika former bör elevrepresentanterna ges möjlighet att medverka i de beslut som las inom skyddskommittéer.
rCO anför. Vad gäller rätt att närvara och lägga förslag i skyddskommittén anser TCO atl det även bör innefatta rätt att anteckna avvikande mening lill protokollet. De begränsningar som i övrigt gjorts i förslaget synes väl avvägda gentemot den avtalsmässiga hanteringen av skyddskom-mittéverksamhelen.
Kooperativa institutet anför. Utredningen har diskuterat elevernas med- 26
verkan i skolans skyddskommittéer. Kooperativa institutet kan inte se att Prop. 1989/90:61 det idag finns tillräckligt starka argument för att eleverna skall bli fullvär- Bilaga 2 diga medlemmar i skyddskommittéerna. Däremot föreslår vi att eleverna blir ständigt adjungerade med närvaro-, yttrande- och förslagsrätt, samt rätt att föra avvikande mening till protokollet. På flera skolor arbetar man redan så med mycket gott resultat. Arbelsmiljölagen betonar samverkan för alt medverka till en bra arbetsmiljö. Om eleverna hålls utanför kommittéerna, eller knappast ges några rättigheter alls, försvåras en reell samverkan. Samverkan måste bygga på likvärdiga och jämlika parter.
SACO/SR anser alt elev/studeranderepresentanternas närvaro- och yttranderätt bör utvidgas lill att även omfatta förslagsrätt i skyddskommittéer som inte har på kollektivavtal grundad beslutsrätt. SACO/SR förordar att frågor, som rör elev/studeranderepresentation i icke lagreglerade kommittéer, exempelvis centrala skyddskommittéer, löses genom lokala överenskommelser. Arbetsmiljöfrågor kan ofta behandlas såväl enigt AMLs som MBLs regelsystem. I arbetsmiljöavtalen är dock parterna överens om atl frågor som faller inom skyddskommitténs område och behandlas där inte dessutom behöver förhandlas enligt MBL. Inget hindrar dock arbetstagarorganisationen atl påkalla förhandling enligt MBL, även om frågan behandlats i skyddskommittén. SACO/SR anser att det kvarstår problem beträffande elev/studerandemedverkan i sådana grupper som hanterar såväl MBL som arbetsmiljöärenden. En klar "rågång" mellan medbestämmande och arbetsmiljöfrågor finns inte. Samtidigt är elevmedverkan i information och förhandling enligt MBL varken möjlig eller önskvärd.
SOSVUX är av den uppfattningen att elevrepresentanter förutom närvarorätt, yttrande och förslagsrätt även bör ha beslutanderätt.
SFEF anser atl studerande skall ha rätt att stoppa arbete. Beträffande stoppningsrätten, menar SFS att högskolestudier är att jämställa med arbete, varför inga hinder torde finnas för all även ge studenterna stoppningsrätt.
Elevorganisationen ser en klar risk att elevskyddsombuden bara blir en slags marionetter, då man inte skrivit in hur länge de skall väljas till sitt uppdrag. Idag är det vanligt atl man på de yrkesinriktade linjerna på gymnasieskolan väljer skyddsombud två veckor i taget, sedan byter man, man ser det alltså som en slags pedagogisk träning att vara elevskyddsombud. Elevorganisationen tycker det är mycket dåligt atl elevskyddsombuden inte får förslagsrätt och rätt att föra in sin mening till protokollet. Elevorganisationen anser atl elevskyddsombuden bör bli adjungerade i skyddskommittén, alternativt låta dem få samma rättigheter som ett "vanligt" skyddsombud. Finns det både lokala och centrala skyddskommittéer i en kommun, är det en självklarhet atl del skall sitta elevskyddsombud i båda delarna.
RHS
kan inte se något principiellt hinder för att eleverna representeras i
central skyddskommitté där sådan förekommer. Vi delar således inte
arbetsgruppens tveksamhet, utan föreslår att anvisningarna utformas på
etl sätt som garanterar elevernas inflytande och medverkan på alla nivåer
och i frågor som rör deras arbetsmiljöförhållanden. RHS anför. Beträffan
de 8 a § yrkar RHS på följande lydelse: "Två av de elevskyddsombud och i 27
förekommande fall föräldrarepresentanter, som har utsetts enligt 6 kap. Prop. 1989/90:61 17 § arbetsmiljölagen (1977:1160) adjungeras till skyddskommittén, inne- Bilaga 2 bärande yttranderätt och förslagsrätt, samt rätt att anteckna avvikande mening. Elevrepresentanterna inom etc...". Förslaget i betänkandet är för otydligt. Skall del tolkas som att elevrepresentanterna endast får närvara vid ell sammanträde.
8 Möjlighet för elevrepresentanter att få upplysningar
Styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. Styrelsen vill framhålla det olämpliga i att elevrepresentanter inte uttryckligen ges rätt alt få den information de behöver för alt kunna medverka i arbetsmiljöarbetet. För all undvika onödiga svårigheter i deras verksamhet bör elevrepresentanterna tillförsäkras en sådan rätt med undantag för sekretessbelagd information.
Svenska kommunalarbetareförbundet anför. Förbundet kan konstalera att elevernas medverkan i skyddskommittéarbetet kan innebära en ny arbetssituation för parterna som enligt gällande arbetsmiljöavtal ingår i skyddskommittén. Skyddskommittén har numera ett uttalat ansvar för atl arbetsanpassningsfrågorna fungerar väl. I del sammanhanget kan vissa personfrågor komma att avhandlas om skyddskommittén också är anpassningsgrupp. Andra avgränsningar är i sådana skyddskommittéer som omfattar flera förvaltningar än skolan. Det förekommer att arbetsmiljöfrågor numera behandlas i andra samverkansorgan än enbart skyddskommitté. Basenhelsråd, klinikråd och förvaltningsråd är samverkansformer där både medbestämmandet, enligt MBL och arbetsmiljöarbete enligt AML saml arbetsmiljöavtalet, fullgörs. Förbundet förutsätter att elevernas medverkan organiseras så atl det fackliga arbetet kan fullgöras utan onödigt hinder. Förbundet anser att denna förändring av arbetsmiljölag och förordning endast är en dellösning för att förbättra skolans arbetsmiljö.
SACO/SR anför. Då SACO/SR förutspår svårigheter rörande sekretessen i frågor som rör exempelvis konflikter och mobbning, föreslås att problematiken kring elev/studeranderepresentanlerna och de redan nu komplicerade sekretessreglerna blir föremål för ytterligare penetrering. Är del länkbart och önskvärt atl med hänsyn till exempelvis mognad, tillämpa någon form av tystnadsplikt? Hur skulle i så fall konsekvenserna vid eventuellt sekrelessbrott te sig? SACO/SR instämmer inte heller i arbetsgruppens förslag alt, när elever berörs, så skall eleverna diskutera frågan med skyddsombudet. Information i sådana fall bör ges av ulbildningsanordnarens representant.
Elevorganisationen i
Sverige anför. Arbetsgruppen vill begränsa elever
nas närvarorätt i skyddskommittéerna när sekretessbelagda frågor skall
diskuteras. Elevorganisationen anser att detta är fel. Det kan alltför lätt
missbrukas. När det gäller högstadiet tycker Elevorganisationen att det
finns skäl att elever inte skall vara med och diskutera sekretessbelagda
uppgifter. Eleverna är så pass unga, men behandlingen av sekretessbelagda
frågor måste ske i en gmpp utanför skyddskommittén. Det får absolut inte
bli så att man kan utestänga elever från skyddskommittéarbele. På gymna- 28
sieskolan finns sk. "beslutande organ", som till hälften beslår av elever. I Prop. 1989/90:61 dessa beslutas det mesta som skall beslutas i skolan, l.ex. ekonomiska Bilaga 2 frågor, schematekniska frågor osv. Elevema som sitter med i det beslutande organet, har alltså mycket stora beslutsbefogenheter. Att då inte ge de elevskyddsombud som sitter med i skyddskommittén rösträtt, eller rätt all närvara även om sekretessbelagda uppgifter diskuteras är mycket inkonsekvent.
SFS vill återigen slå fast att det för studentemas vidkommande handlar om myndiga personer, som vid liknande uppdrag får ta del av och ställning till sekretessbelagt material. Studentema är all jämställa med arbetstagare. SFS hävdar att det här måste göras en åtskillnad mellan högskolestuderande och elever. Med en generös tolkning kan sekretesslagen 14 kap. 7§ tillämpas direkt utan ändringar.
SOSVUX är överens med arbetsgmppen om att vissa känsliga frågor inte skall delges alla elever men vuxna elever måste behandlas som sådana och inte undanhållas hemliga frågor.
SFEF anför. Frågor som rör oss studerande och vår arbetsmiljö är det viktigt atl vi får ta del i och utforma. Genom att vi studerande utestängs från information genom sekretessbestämmelsema och informationsrätten, arbetsmiljölagen § 6 kap. 6, kan vi inte på lika villkor som övriga verksamma gmpper inom folkhögskolan arbeta för en förbättring av den fysiska och psykosociala arbetsmiljön. Vi anser att det strider mot de intentioner i folkhögskoleförordningen, där det slår att vi studerande skall utvecklas till aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.
9 Arbetsmiljöutbildning och extraundervisning
SÖ tillstyrker arbetsgmppens förslag till ledighet, extraundervisning och arbetsmiljöutbildning för deverepresenlanterna.
LO anför. Även lärarna måste erhålla kompletterande kunskaper för att på rätt sätt förmedla arbetsmiljölagens intentioner till eleverna på samtliga stadier inom gmndskolan.
Svenska kommunalarbetareförbundet anför. Elevernas rätt till medverkan genom valda representanter, ger endast få elever praktiska kunskaper om arbetsmiljöarbelets innehåll. Denna reform måste, för alt nå önskad effekt, stödjas av en devallmän gmndutbildning på alla nivåer om arbetsmiljöns innehåll, faktorer och möjlighet till påverkan i det dagliga arbetet. Del måste sålunda satsas resurser på såväl läramtbildning som lämpligt material för detta ändamål. Förbundet anser att elevernas medverkan i skolans arbetsmiljöarbete inte enbart kan isoleras till en för eleverna närvarorättsfråga i skyddskommittén.
SACO/SR
anser, liksom arbetsgmppen, atl elevrepresentanterna måste
få utbildning för sina uppdrag. De måste också, som tidigare nämnts, få
möjlighet till exlraundervisning. Utbildningen bör anpassas till elev/stude
randerepresentanternas förmåga alt tillgodogöra sig innehållet samt även
till uppdragets utformning. SACO/SR anser t. ex. alt sluderanderepresen- 29
tantema borde få den gmndutbildning,
som övriga representanter i Prop. 1989/90:61
skyddskommitléema anses behöva för uppdraget. Bilaga 2
Elevorganisationen i Sverige anför. Att det är "den som driver verksamhet, i vilken arbetet utförs" som skall svara för alt elevskyddsombuden får sin utbildning tycker vi är fel. Staten skall garantera lika utbildning för alla devskyddsombud. Elevorganisationen i Sverige skall ansvara för denna. Det finns en klar risk att man tolkar "den utbildning som behövs" mycket godtyckligt. Att ge elevskyddsombud två timmars information kan således ses som "utbildning". Elevorganisationen anser att en dags utbildning är ett minimum för att man skall få de kunskaper man behöver för sitt uppdrag. Vad som är väldigt viktigt är atl elevema har möjlighet atl få extra undervisning. Elevorganisationen finner det mycket märkligt alt man "glömt" att skriva in elevskyddsombudens rätt till extra undervisning i lagförslaget.
RHS anser att elevens rätt till extra undervisning för lektionstid som går bort på gmnd av skyddsarbetet bör framgå av förordningen.
Kooperativa institutet anför. En viktig fömtsättning för att elevskyddsombuden skall fungera är att de får en utbildning. Här måste finnas ett övergripande statligt ansvar. Naturligt vore att Elevorganisationen gavs tillräckliga medel för att kunna utbilda elevskyddsombud. Vi har noterat att Elevorganisationen sedan flera år tillbaka framgångsrikt har genomfört utbildningar.
SOSVUX anför. När det gäller frågan om hur utbildningsfrågan skall lösas håller vi med om alt utbildningsansvariga myndigheter skall lösa denna. Enligt kommunallagen är varje kommun skyldig att anordna Gmndvuxutbildning i sin kommun samt att värna om sina medlemmar i utbildningsfrågor. Detta tycker vi pekar på, som vi för övrigt är överens om, alt lokalt i kommunema beslutar man om utbildning av elevrepresentanter i arbetsmiljöarbetet.
10 Kostnader
SÖ anför. Beträffande frågan om kostnader för extraundervisning och arbetsmiljöutbildning bör man i det fortsatta utredningsarbetet beakta de fömtsättningar som gäller för viss vuxenutbildning, l.ex. folkhögskolor som inte disponerar särskilda medel för lokalt utvecklingsarbete.
TCO vänder sig emot den finanseringsform som föreslås beträffande elevrepresentantemas utbildning. Det är inte lämpligt att devulbildningen skall konkurrera med annat väsentligt utvecklingsarbete inom skolans område. Särskilda medel bör istället anslås för utbildning av elevrepresentanterna.
SACO/SR instämmer inte i arbetsgmppens
bedömning att utbild
nings/extra undervisningskostnadema kan rymmas inom ramen för de
lokalt disponibla medlen för utvecklingsarbete inom skolan. För högsko
lans del föreslår gmppen att finansieringen ordnas medelst studiemedel
systemet. SACO/SR utgår ifrån att delta i så fall sker genom en ökning av
studiemedelsbidraget. SACO/SR instämmer inte heller i förslaget att elev
representantemas utbildning skall samordnas med lärarnas. SACO/SR 30
anser att finansieringsfrågan, för både skola och högskola, bör lösas med Prop. 1989/90:61 hjälp av tilläggsanslag. Del bör även beaktas alt skyddsombud och skydds- Bilaga 2 kommitléledamöter erhåller funktionsutbildning, genom sina fackliga organisationers försorg. Del borde vara möjligt för exempelvis kårema alt få anslag att anordna utbildning för sina representanter.
Svenska kommunförbundet anför. Vad beträffar kostnader för devrepre-sentaniemas utbildning fömtsätter förbundet all statsmedel utgår för delta.
SFS vill här anföra, att den nödvändiga och gmndläggande utbildning i skyddsarbete som måste till för att studentrepresentanterna skall kunna fungera som skyddsombud skall bekostas av staten. Det kommer inte att bli tal om några större summor. SFS delar arbetsgruppens åsikt om atl kostnaderna för extra undervisning och de belastningar på studiemedelssystemet som kan förväntas på gmnd av ett utbyggt studentdeltagande kan antas bli små. SFS tycker däremot att det är principiellt fel att studentrepresentanterna skall bekosta sitt dellagande med studielån. Ett förslag om arvodering som kompensation för ökad skuldsättning vore önskvärt.
11 Garantier för elevernas rättigheter
Styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför.Delar uppenbart att elevrepresentanter inte kan inta samma arbetsrättsliga ställning som skyddsombud och skyddskommiltéledamöter. Samtidigt är det otillfredsställande att de i förslaget inte tillförsäkrats etl rättsskydd motsvarande dessa. Även elevrepresentanter kan i likhet med skyddsombud och skyddskommiltéledamöter råka ul för svårigheter till följd av sitt uppdrag. Frågan om elevrepresentanternas rättsskydd bör därför ägnas ytterligare uppmärksamhet innan beslut om lagändring tas.
SFS anför. Den juridiska bedömningen som arbetsgmppen här gör förefaller vara korrekt, men det är SFS åsikt att bestämmelserna under 6 kap. 10-14 §§ med en viss modifiering går att anpassa till förhållandena vid högskolan. Det föreligger å andra sidan knappast någon allvarligare risk för trakasserier mot studentrepresentanterna.
12 Kompletterande regler från SÖ och UHÄ
SAV
anför. De offentliga arbetsgivarna, SAV, Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet har var för sig slutit arbetsmiljöavtal vilka komp
letterar arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen. Gemensamt för
dessa avtal är att de bl. a. innehåller regler om arbetsställenas indelning i
skyddsområden, villkor för utseende av skyddsombud samt skyddskom
mittéernas sammansättning. Dessutom ger avtalen utrymme för lokala
lösningar i dessa hänseenden genom lokala avtal. I den mån dessa omstän
digheter får betydelse för beslut om valet av elevrepresentanter, liksom för
deras medverkan i skyddsronder, bör detta komma lill uttryck på något
sätt. Detta bör lämpligen ske genom atl SÖ och UHÄ får i uppdrag alt
närmare ange dessa omständigheter i de allmänna råd som myndigheterna
enligt arbetsgmppen föreslås utforma i vissa andra hänseenden. 31
[////i uppger att ämbetet
är berett att utfärda de föreskrifter och allmän- Prop. 1989/90:61
na råd som kommer att erfordras. Bilaga 2
KTH anför. Ett utbildningsmaterial typ SAN:s "Bättre arbetsmiljö för statligt anställda" för elevrepresentanter inom högskolan borde utarbetas genom UHÄ:s försorg.
Chalmers tekniska högskola anför. Såvitt avser den av utredningen föreslagna bestämmelsen att UHÄ skall meddela verkställighetsföreskrifter avseende den utbildning och ledighet som kan behövas för uppdraget (18 a § AMF) utgår CTH ifrån all UHÄ inte beslutar om sådana ulan all inhämta synpunkter från högskolorna. Detta gäller även de allmänna råd beträffande hur studeranderepresentanlema skall utses som utredningen föreslår att UHÄ skall utfärda.
AMU-Styrelsen anför. Om förslaget genomförs blir det varje läns AMU:s ansvar att se till att elevskyddsombud finns överallt och att de får utbildning för sitt uppdrag. Utbildningen m. m. kommer alt ingå i länsarbetsnämndemas köp av den ordinarie utbildningen på samma sätt som material m.m. ingår idag. De föreslagna föreskrifterna om ledighetens omfattning för devskyddsombudsuppdraget samt omfattningen av utbildningen av elevskyddsombuden bör därför fattas i samråd mellan AMS och AMU-Styrelsen. Rätt till förlängning av den ordinarie utbildningen beslutas idag av länsarbetsnämndema, ofta efter förslag av läns AMU. Efter vilka kriterier dessa beslut skall fattas, när en kursdeltagare utses till skyddsombud, är en fråga för AMS. För enkelhetens skull föreslår vi att dessa föreskrifter tas in i de övriga föreskrifter som vi nu föreslår skall meddelas av AMS och AMU-Styrelsen i samråd.
Arbetarskyddsstyrelsen anför. Skolmyndighetema har i en ny § 18 a i arbelsmiljöförordningen bemyndigats att meddela verkställighetsföreskrifter för tredje stycket i AML 6 kap. 17 §. Det kan ifrågasättas om inte de problem som kan uppstå vid tillämpningen av första och andra stycket i paragrafen är av den arten all det även här vore motiverat med tillämpningsföreskrifter. Det synes mindre lämpligt att sådana utfärdas av arbelarskyddsstyrdsen. Mer naturligt och lämpligt är att skolmyndighetema utformar närmare bestämmelser. Detta kan ske genom atl bemyndigandet i AMF§ 18 a omfattar första lill tredje stycket i AML 6 kap. 17§. Ett alternativ kan vara all reglera val av representanter och antalet representanter direkt i AML och AMF.
13 Arbetsmiljölagens tillämpning på låg- och mellanstadierna
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget ulan erinran beträffande en utvidgning av arbetsmiljölagen till all också bli tillämplig på gmndskolans låg- och mellanstadier.
RHS anför. Den bedömning
som arbetsgruppen förmodas ha gjort, alt
elevema i dessa åldersgmpper inte har kunskaper, överblick och mognad
att kunna medverka i skyddsarbetet i organiserad form har vi inget att
invända emot. Däremot bör representanter för föräldrama kunna företrä- 32
da
eleverna vid skyddsrond och i skyddskommitté i låg- och mdlansladie- Prop.
1989/90:61
skolor. Bilaga 2
Styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anför. Även de yngre barnen utgör en viktig resurs som det gäller att ta tillvara i verksamheten för atl förbättra arbetsmiljön. Det är därför angeläget att söka finna lämpliga former även för låg- och mellanstadieelevernas deltagande i det organiserade arbetsmiljöarbelet.
14 Övriga synpunkter
Arbelarskyddsstyrdsen påpekar. Arbetsgruppen har inte berört huruvida de föreslagna ändringarna påverkar tillsynen och därmed arbetarskydds-verkels resurser. Utvidgningen till de lägre årskurserna i grundskolan torde innebära visst merarbete för yrkesinspektionen. Detta kan dock sannolikt inrymmas i nuvarande inspektionsverksamhet ulan behov av omprioriteringar av verksamheten. Mera osäkert är hur elevmedverkan i övrigt inverkar på arbetet. Det blir fler aktörer att ta hänsyn till i tillsynsarbetet, särskilt inom ramen för den s. k. syslemtillsynen. Reformen bör emellertid medverka till att skyddsarbetet bedrivs mer aktivt och med större bredd, vilket bör bidra till all arbetsmiljön förbättras. På sikt kan därför tillsynsarbetet underlättas.
LO anför. Utredningen har ej berört de arbetsrätlsliga konsekvenserna när kollektivavtal om arbetsmiljö finns upprättat mdlan parterna. Inom vissa kommuner finns avtal om all behandla arbelsmiljöfrågor enligt MBL och lokala medbestämmandeavtal. Från LO:s sida vill vi därför betona vikten av att skolans huvudman ges i uppdrag atl teckna avtal med berörda parter så att lagens intentioner om elevmedverkan kommer till sin rätt. Detta för alt undanröja att problem uppstår vid genomförande av reformen på lokal nivå. Upprättande av avtal bör innebära att eleverna på ett bättre sätt lär sig förstå de samband som överenskommelser har inom arbetslivet i övrigt.
33
Lagrådsremissens lagförslag Prop. 1989/90:61
n- 1 .11 Bilaga 3
Forslag till
Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160) dels att 1 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 17 och 18 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§ Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1 -14 §§, 17 § andra stycket och 18 § samt 7-9 kap. skall med arbetstagare likställas
1. den
som genomgår utbildning, 1. den som genomgår utbildning,
dock ej elev i lägre årskurs än års
kurs 7 i grundskolan eller motsva
rande.
2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,
3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som dellager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.
Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§.
I fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet ulföres.
6 kap. 17§
De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn tid utbildningens art och utbildningsperiodens längd.
Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.
18§
Elevskyddsombuden utses av eleverna.
Huvudmannen JÖr utbildningen skad se lid atl elevskyddsombuden Jår den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.
Elevskyddsombuden
har rätt tid
den information som behövs för
uppdraget med undantag av infor- 34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:61
.. Bilaga 3
mation om uppggier som ar Jore-
mål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 § första stycket arbetsmiljölagen. I fråga om uppgifter som är JÖremål Jör sekretess i det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
35
Lagrådet Prop. 1989/90:61
Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-12-08
Närvarande: juslilieråden Staffan Vängby och Lars K. Beckman samt regeringsrådet Stig von Bahr
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989 har regeringen på hemställan av statsrådet Ingela Thalén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Jeanette Bäckvall.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
1 kap. 2 §
I gällande lydelse av förevarande paragraf regleras i vilken utsträckning arbetsmiljölagen är tillämplig i fråga om elever. Det sker genom en förklaring att vid tillämpning av vissa angivna paragrafer med arbetstagare skall likställas den som genomgår utbildning, dock inte elev i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande. Det remitterade förslaget innebär dels att en ändring görs i förevarande paragraf så att nämnda undantag försvinner, dels all särskilda bestämmelser om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet införs i 6 kap. 17 och 18§§. Sistnämnda bestämmelser om elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning. Del bör också nämnas att 6 kap. 1 16 §§, som innehåller bestämmelser om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare, inte är tillämpliga beträffande någon kategori av elever.
Lagrådet har inte något att erinra mot det remitterade förslaget lill ändring i förevarande paragraf Enligt lagrådets mening är det emellertid motiverat att i paragrafen hänvisa till de nya bestämmelserna i 6 kap. 17 och 18 §§. Lagrådet förordar därför att till andra stycket fogas en ny andra mening av följande lydelse:
"I fråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18§§".
Rubriken till 6 kap. "Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare" bör enligt lagrådets mening kompletteras med "m.m." för att täcka även de nya bestämmelsema om elevmedverkan i 6 kap. 17 och 18 §§.
6 kap. 17 och 18 §§
I
remissen föreslås alt den som av eleverna utses att medverka i skydds
verksamheten skall benämnas elevskyddsombud. Tydligt är emellertid att
elevskyddsombuden inte avses få den ställning som tillkommer ell vanligt
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté. Ell elevskyddsombud är
således att betrakta som adjungerad ledamot i skyddskommittén och får 36
därför varken förslagsrätt eller beslutanderätt i kommittén (se avsnitt 3.2). Prop. 1989/90:61 Det i remissen valda uttrycket kan uppenbarligen ge upphov till onödiga Bilaga 4 problem vid tillämpning av såväl arbetsmiljö- som sekretesslagstiftningen. För den som inte har förarbetena tillgängliga kan det exempelvis vara svårt atl inse att bestämmelserna om skyddsombud i 7 kap. 13 § och 9 kap. 3 § arbetsmiljölagen samt 14 kap. 7§ sekretesslagen inte gäller i fråga om elevskyddsombud. I sammanhanget måste också beaktas att den föreslagna lagstiftningen i stor omfattning skall tillämpas av personer som saknar juridisk utbildning.
Av nu angivna skäl bör enligt lagrådets mening en annan beteckning än devskyddsombud väljas för de av eleverna utsedda representanterna i skyddsverksamheten. Ett alternativ kan vara att återgå till det av arbetsgruppen (A 1987:D) föreslagna uttrycket elevrepresentanter.
37
Innehållsförteckning Prop. 1989/90:61
Regeringens proposition......................................... .... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .... 1
Propositionens lagförslag....................................... .... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989 4
1. Inledning......................................................... .... 4
2. Bakgmnd......................................................... .... 5
3. Allmän motivering.............................................. .... 7
3.1 Allmänna utgångspunkter............................... .... 7
3.2 Elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet.......... .... 8
3.3 Sättet för val av elevskyddsombuden m. m........ .. 10
3.4 Avgränsningsfrågor .................................... .. 12
3.5 Rätt till information....................................... .. 13
3.6 Elevskyddsombudens rätt till ledighet och utbildning 14
3.7 Arbetsmiljölagens tillämpning på gmndskolans låg- och mellanstadier 16
4. Ikraftträdande.................................................. _ 18
5. Upprättat lagförslag.......................................... .. 18
6. Specialmotivering ............................................ .. 18
7. Hemställan .................................................... .. 19
8. Beslut............................................................. .. 20
Bilaga 1 Betänkandets sammanfattning................... .. 21
Bilaga 2 Remissammanställning............................... .. 23
Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag....................... .. 34
Bilaga 4 Lagrådet................................................ .. 36
Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 38