Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 november 1989.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om ell första steg i genomförandet av skattereformen år 1990. BeträiTande den statliga skatteskalan innebär förslaget att gmndbdoppet sänks från 5 till 3% för beskattningsbara inkomster upp till 75 000 kr. samt från 17 till 10% för inkomster över 75 000 kr. Skattesatserna för tilläggsbeloppet kvarstår oförändrade. Högsta marginalskattesatsen blir 65% vid en kommunalskattesats om 30%.

Som en följd av de nya taxeringsvärdena för småhus som skall gälla fr. o. m. år 1990 och som ett led i skattereformen föreslås att beskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter ändras. Detta sker genom att den nuvarande progressiva intäktsschablonen ändras till att bli proportionell. Denna sätts till 1,5% av hela taxeringsvärdet. Skattepliktsgränsen för uttag av förmögenhetsskatt hos fysisk person m. fl. höjs från 400000 kr. till 800000 kr. Justeringar görs i förmögenhetsskatteskalan i övrigt.

För alt finansiera den föreslagna statsskattesänkningen föreslås en rad åtgärder som samtidigt innebär en anpassning till det nya skattesystemet.

Värdet av bilförmån höjs från 22 till 30% av nybilspriset för bil som inte är äldre än tre år och från 18 lill 25 % för äldre bilar.

Vissa skärpningar sker i fråga om förmånsbeskattningen av anställdas förvärv av s. k. personalkonvertibler.

Beskattningen av statliga och kommunala traktamentsersättningar vid tjänsteresa som inte är förenad med övernattning samt resekostnadsersättningar ändras så att dessa blir skattepliktiga. Samtidigt slopas avdragsrätten för ökade levnadskostnader vid endagsförrättningar.

Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten föreslås få göras med ett schablonbelopp om 11 kr. per mil oavsett körsträcka.

I Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Underlaget vid beräkning av den statliga fastighetsskatten för hyreshus- Prop. 1989/90: 50 enheter föreslås höjt från 55 till 65 % av taxeringsvärdet.

På kapitalbeskattningens område föreslås följande åtgärder. Den skattepliktiga andelen av reavinst på äldre aktier m. m. höjs från 40 till 50%. Samtidigt höjs avdragsrätten för reaförluster i samma mån. Avdraget för pensionsförsäkringspremie reduceras år 1990 till 75% av premiebeloppet.

Energiområdet, med undantag föir flygfotogen och flygbensin, mervärde-skattebdäggs den 1 mars 1990. För värme producerad i fjärrvärmeverk tas ingen mervärdeskatt ut under år 1990. Punktskatten på elkraft sänks generellt med 2 öre per kilowattimme. Hämtöver sänks beskattningen av elkraft i vissa kommuner med ytterligare 5 öre per kilowattimme. Skallen på oblyad bensin höjs den 1 januari 1990 med 34 öre per liter och på blyad bensin med 38 öre per liter. En höjning av kilometerskatten för personbilar görs den 1 mars 1990.

Mervärdeskatten föreslås utvidgad till atl omfatta tillhandahållande av vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning. De särskilda reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster slopas.

Bestämmelserna om försäljningsskatt på motorfordon föreslås ändrade så att skaltepliktsgränsen för lastbilar med skåpkarosseri och bussar höjs från 3000 kg till 3 500 kg totalvikt. Viktgränsen 3 500 kg föreslås tillämpad även avseende rätten till avdrag för mervärdeskatt vid anskan"ning av fordon och då del gäller skrotningspremie och skrotningsavgift enligt bilskrotningslagstiftningen.

På företagsbeskattningsområdet föreslås ändrade regler i huvudsak redan vid 1990 års taxering (inkomståret 1989). En sänkning av bolagsskatten föreslås från nuvarande 52 till 40%. Parallellt med detta slopas rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning begränsas från 50 till 40%. Den särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt m. m. föreslås avskaffad. Detsamma gäller rätten till primäravdrag på byggnader.

Beträffande det tillfälliga obligatoriska sparandet föreslås dels att spar-belopp för 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas i juni 1990, dels att för 1990 skall personer, vars sparbdopp understiger 1 OOOkr., undantas från sparskyldigheten.

Viss insamling av uppgifter skall få göras dels efter anmaning av länsskattemyndighet beträffande lantbruksenheter inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av dessa, dels efter anmaning av länsskattemyndigheten beträffande lägenhetsförsäljningar i fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar m.fl.

Ett förslag läggs fram som ger regeringen möjlighet att uppdra åt riksskatteverket att besluta om befrielse från bevillningsavgift för utländska artister.

Giltigheten av lagen (1980:865) rnot skatteflykt, som varit i kraft sedan den 1 januari 1981 och gäller t. o.m, år 1989, förlängs t. o.m. år 1990.

Giltigheten av den särskilda regeln om skattefrihet för svenska sjömän vid ombordanställning på utländskt fartyg i vissa fall, förlängs till att gälla även vid 1991 års taxering.

De nya bestämmelserna, utom vissa av reglerna på energi- och vägtrafik- 2

1 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. och 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10§ 1 mom. För fysiska personer och dödsbon beräknas gmndbdopp och tilläggsbelopp enligt följande.

Gmndbdoppet utgör 100 kronor Gmndbdoppet utgör 100 kronor

samt: samt:

när beskattningsbar inkomst inte när beskattningsbar inkomst inte

överstiger 7,5 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara 3 procent av den beskattningsbara

inkomsten; inkomsten;

när beskattningsbar inkomst när beskattningsbar inkomst

överstiger 7,5 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

gmndbdoppet för 7,5 basenheter gmndbdoppet för 7,5 basenheter

och 17 procent av återstoden. och 10 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget överstiger 19 basenheter: tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

lOaf

För svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, andra ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, familjestiftelser, svenska aktiejbnder. svenska försäkringsanstalter som inte är aktiebolag, utländska juridiska personer. Sveriges allmänna hypoteh.-bank. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. hypoteksföreningar samt sådana juridiska personer som enligt JÖrfattning eller på därmed jämförligt sätt bildats JÖr att förvaf ta samfällighet och som skall erlägga skatt för inkomst utgör grundbeloppet, om inte annat föreskrivs i andra stycket, 52 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För skattskyldiga som avses i 7 § För andra skattskyldiga än såda-4 mom. och andra skattskyldiga än na som avses i 10 § 1 mom. utgör

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

- Senaste lydelse 1988:1524.

Senaste lydelse 1986:1226. 4

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfa-miljsfastighet) eller två familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ell belopp motsvarande för helt år räknat en och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret. Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxeringsåret, beräknas intäkten på gmndval av fastighetens värde, uppskattat enligt de gmnder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

2 mom.' Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj (enfa-miljsfastighet) eller två familjer (tvåfamiljsfastighet) och föreligger inte fall, som avses nedan i sista stycket, tas som intäkt av fastigheten upp ell belopp motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret som inte överstiger 450 000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 450000 kronor men inte 600 000 kronor, sex procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 600000 kronor men inte 750000 kronor och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 750000 kronor Har taxeringsvärde inte bestämts för året före taxeringsåret, beräknas intäkten på gmndval av fastighetens värde, uppskattat enligt de gmnder som gällde för bestämmande av taxeringsvärde för året före taxeringsåret.

Vad i första stycket sagts skall gälla även fastighet, som delvis använts i ägarens egen rörelse, om fastigheten i övrigt är inrättad för ändamål som avses i nämnda stycke. 1 sådant fall skall till gmnd för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas det i första stycket avsedda värdet på fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

Har fastighet, som avses i första eller andra stycket och som är avsedd för användning under hela året, på gmnd av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan

' Senaste lydelse 1980:1054.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader med undantag för traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning samt resekostnadsersättning. Såsom intäkt upptages således icke:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

traktamentsersättning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skattskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av dänned avsedda utgifter.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda," med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostnader, såsom:

utlandstillägg och därmed likställda förmåner för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen dier i svensk biståndsverksamhet;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag till andra expenser;

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående hästgottgörelse för egna tjänstehästar;

resekostnads- och traktamentser-sätlning;

kostnadsersättning för vård av person i enskilt familjehem;

ägande i följd härav skallskyldig icke göra avdrag för underskott, som kan uppkomma därigenom, att sålunda anvisat anslag icke förslår till täckande av därmed avsedda utgifter.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även på motsvarande kostnadsersättning som anvisats av kommun eller som bekostas av Nordiska ministerrådet i samband med arbete inom ramen för det nordiska tjänste-mannaulbytet. Bestämmelserna tillämpas vidare i den omfattning som anges i punkt 7 Qärde stycket av anvisningarna på kostnadsersättningar

-Senaste lyddse 1987:1303.

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skatlskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på gmnd av sin tjänst redovisningsskyldig;

kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:

avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annoriedes än genom försäkring;

hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift;

kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat;

förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på gmnd av sin tjänst redovisningsskyldig;

ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersättning varit därför anvisad;

färdkostnad för resa i tjänsten;

kostnad för facklitteratur, instmment och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande.

I fråga om rätt till avdrag för ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten gäller 39 § 1 mom.

Senaste lyddse 1987:1303.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i detta moment.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisa-tionsföriust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i delta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § , om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i delta stycke beräknas enligt de regler, som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten. Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertjbla skuldebrev eller utfäst optionsrätter skall aktiens, skuldebrevels eller optionsrättens andel av fastigheten anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av summan av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier till vilka de konvertibla skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka kan nytecknas med stöd av optionsrätterna.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt mm skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt mm efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som avses i första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas atl avyttringen skett i annat syfte än atl erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämföriigt sätt innehas direkt eller genom förmedling av juridisk person av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie direkt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

eller genom förmedling av annan ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångama i något av fåmansbolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångama i något av fåmansbolagen, ägt mm efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits i fråga om avyttring av aktie i fåmansbolag äger beträffande sådant bolag motsvarande tillämpning i fråga om avyttring dels av konvertibelt skuldebrev eller optionsrätt, dels av teckningsrätt till aktie, dels av företrädesrätt till teckning av konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt och dels av annan rättighet jämförlig med aktie. Bestämmelsema i detta stycke äger motsvarande tillämpning också i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening och avyttring av andel i sådant bolag eller sådan förening. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbam.

46 § 2 mom. Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den
utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningama;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på gmnd av arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt fastställd debitering skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, om den avgiftsgmndande intäkten tas lill beskattning för beskattningsåret i Sverige;

4) för belopp som den skatlskyldige under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll lill icke hemmavarande barn intill dess bamet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om del genomgår gmndskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig gmndutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skatlskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna.

= Senaste lydelse 1986:1113. 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits lill understödet, avgiften eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosalt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid.

Vid 1991 års taxering medges avdrag med endast 75 procent av det belopp som följer av första stycket 6.

Anvisningar

tiill 22 §

3.* Utgifter för anskaffande av driftbyggnad som är belägen på fastigheten, däri inbegripet för driften behövliga bostadsbyggnader, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byjnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är avsedd all användas endast etl fåtal år, får dock anskaff-ningsutgiftema i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten lill personal (personalboslad), dels ock ägares eller bmkares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden inte representerar ett större värde än som behövs för jordbmk eller skogsbmk av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driflbyggnad än bostadsbyggnad.

1 en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier sådana tillgångar som bås, box eller spika, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaligolv, utmstning för skrap- och svämut-gödsling med tillhörande urinbmnn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minsl tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

' Senaste lydelse 1984:1060. 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bmk avsedda inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande ledningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbmksfastighei för jordägaren. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av faslighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinvenlarier. Vederlaget för bygg-nadsinvenlarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnadema får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnadema jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som slår honom nära, vidtagit åtgärder för att den skatlskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för alt åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagils i anspråk för anskaffning av en byggnad skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid vamnder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framlida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har en byggnad uppförts av en nyttjanderättshavare och är jordägaren inte enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tas till delta förhållande.

Skattskyldig får ifråga om ekono
mibyggnad och personalbostad göra
avdrag inom avskrivningsplanen
utom med årliga värdeminsknings
avdrag tned 10 procent av de på
planen upptagna utgifterna för ny-,
till- eller ombyggnad (primärav- .t

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-, eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare lill vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av del år då tillgången anskaffades.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till-, eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjande- rättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. Dessutom har nyttjan-derättshavaren såvitt gäller byggnader rätt tdl primäravdrag en ligt punkt 3 tionde stycket. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock an skaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaf fades.

Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande bmk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir jordägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkt 5.

Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av jordägaren för vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre be-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

lopp än ersättningen. Del beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet.

till 29 §

7.* Utgifter för anskaffande av en byggnad, som är avsedd för användning i ägarens rörelse, dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. 1 fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.

I en byggnads anskaffningsvärde inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna byggnadens användning för rörelseändamål (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i en industribyggnad tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som t.ex. särskilda funda-ment. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m.m., avsedda atl direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, miltrappor m. m. Tjänstgör en konstmktion, för vilken etl byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstmktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning för rörelseändamål som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar rörelseändamålet respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till rörelseändamålet. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänföriiga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 3 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Av punkt 16 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.

Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Förvärvades byggnaden

' Senaste lydelse 1984:1060. 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

tillsammans med den mark på vilken den är belägen, anses så stor del av vederlaget för fastigheten i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken belöpa på byggnaden, som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaden kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnaden erhålls. Om den dd av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaden jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga etl skäligt markvärde, får dock det för byggnaden beräknade anskaffningsvärdet jämkas. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.

Har en investeringsreserv e. d. eller näringsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en byggnad, skall som anskaffningsvärde för byggnaden anses den verkliga utgiften för byggnaden minskad med det ianspråktagna beloppet.

Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämföriigt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden.

Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byj;gnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av jordägaren.

Skattskyldig får i fråga om en byggnad, som är avsedd att använ das i hans rörelse, göra avdrag inom avskrivningsplanen ulom med årliga värdeminskningsavdrag med 10 procent av de på planen upptagna utgifterna för ny-, tid- eder ombyggnad (primäravdrag). Primäravdraget medges med 2 procent för år räknat från den tidpunkt då byggnaden eller den tid- eller ombyggda delen av byggnaden har fördig ställts. Förvärvas byggnaden av en ny ägare, får denne tillgodogöra sig de primäravdrag som återstår för den förre ägaren.

Utrangeras en i rörelse använd byggnad, får avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger 16

vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med ut rangeringen.

rill 32 § 3 a.' Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, lill etl pris som understiger marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om

1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra
än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt
för de anställda,

2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv inte har överstigit tjugo procent av del totala antalet utbjudna aktier,

3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som överstiger 30000 kronor.

Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och aktieägarna.

Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om något av nämnda slags värdepapper i det utgivande bolaget vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerat vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt etl avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommissionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på värdepapperen och till dessa kurser köpa och sälja sådana värdepapper.

Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och styrelsesuppleant med anställd.

4.'° I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten förenade kostnader, som av den skattskyldige måste bestridas. I fråga om sådan ersättning skall i beskattningshänseende skillnad göras mellan statlig eller enligt vad nedan sägs därmed jämställd tjänst och enskild Ijänsl.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt gäller inte om aktierna vid tiden för de anställdas förvärv är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller är föremål för handel enligt ett avtal som bolaget har träffat med en svensk fondkommis-sionär med skyldighet för denne att på begäran av envar ange kurser på aktierna och till dessa kurser köpa och sälja sådana aktier.

sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremoi endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnadernas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom inläkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

1 fråga om enskild tjänst skall den anvisade ersättningen upplagas såsom intäkt, och de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnademas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, all, om det kan antagas, att den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på gmnd av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan torde i dylikt fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan atl särskild utredning i delta avseende behöver lämnas. Avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen torde i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas. Detta lärer exempelvis vara förhållandet beträffande de re-

lä med ersättningen bestridas, ej få avföras såsom utgift, även om ersättningen icke förslår till kostnademas gäldande. Vad nu sagts gäller för de fall, då den anvisade ersättningen är avsedd att täcka utgifterna i fråga. Är ersättningen däremot endast avsedd att utgöra ett mindre bidrag till kostnademas bestridande, skall ersättningen i sin helhet upptagas såsom intäkt, medan å andra sidan kostnaderna få avdragas såsom utgift, även i den mån de överskjuta ersättningen. Vad nu sagts skall gälla även i fråga om kommunal tjänst så ock eljest vid anställning hos offentlig institution, beträffande vilken förklaring enligt 32 § 3 mom. andra stycket gäller.

I fråga om enskild tjänst samt vid statlig tjänst i fråga om traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning och resekostnadsersättning skall den anvisade ersättningen upptagas såsom intäkt, och med undantag för ökade levnadskostnader vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning - de omkostnader, som skola därmed bestridas, avföras såsom omkostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen icke förslår till kostnademas gäldande, får bristen avföras å intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid märkes dock, att, om det kan antagas, atl den anvisade ersättningen beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt åtgå till täckande av de omkostnader, som skola därmed bestridas, större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medgivas allenast om det visas, att på gmnd av särskilda förhållanden ersättningen varit otillräcklig för sådana skäliga omkostnader. A andra sidan torde i dyliki fall ofta kunna antagas, att den anvisade ersättningen i sin helhet åtgått till de omkostnader, för vilka den avsetts, utan att särskild utredning i detta

lighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Har resan varit förenad med övernattning skall den anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Har resan ägt rum utan samband med övernattning skall såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas: fyra tiondels normalbelopp, när förrättningen varat mer än tio timmar i följd, samt två tiondels normalbelopp, när förrättningen eljest varat mer än fyra timmar i följd. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984 - 1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats föriagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för lid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre tid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förrättning på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

lighet med vad nedan i detta stycke sägs motsvarar största normala ökning i levnadskostnaden. Riksskatteverket fastställer för varje kalenderår ett belopp (normalbelopp) motsvarande största normala ökning i levnadskostnaden för ett dygn. Resan skall anses ha varat det antal dygn som motsvarar antalet övernattningar. Omfattar vistelse på en och samma ort längre tid än 15 dygn i följd, skall från och med det sextonde dygnet såsom största normala ökning i levnadskostnaden räknas sex tiondelar av normalbeloppet. Vid 1984-1991 års taxeringar skall för skattskyldig som vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än två år för tid därefter såsom största normala ökning i levnadskostnaden anses ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost vid förrättning som pågått längre lid än 15 dygn ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten. Vill skattskyldig visa atl kostnadsökningen i en och samma tjänst varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad nu sagts, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda tjänst under beskattningsåret; dock att i fråga om avdrag for ökning i levnadskostnaden från och med det sextonde dygnet i följd på en och samma ort eller under förtäiming på utrikes ort levnadskostnadsökningen får beräknas för varje förrättning för sig.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på den gmnd, att den skatlskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den, där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall ulföras på annan ort än den, där han är bosalt, är avdrag i regel icke medgivet. Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, alt den skattskyldige skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skaltskyldig, som på gmnd av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt, därest del med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranle-des av den skilda bosättningen. Om båda makama äro berättigade till sådant avdrag, skall, där makama ej överenskommit om annan fördelning, det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt tid avdrag för kostnaden med ett belopp om 1 krona och lOöreför varje körd kilometer.

lill 36 § 3.' Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan.

Realisationsföriust skall beräk- Realisationsförlust skall beräk
nas på samma sätt som realisa- nas på samma sätt som realisa
tionsvinst enligt punktema 1 2 e. tionsvinst enligt punktema 1 2 e.
Realisationsförlust på andel i han- Realisationsförlust på andel i han
delsbolag får dock inte beräknas delsbolag får dock inte beräknas
med utgångspunkt i etl justerat in- med utgångspunki i ett justerat in
gångsvärde som bestämts enligt gångsvärde som bestämts enligt
punkt 2 d andra fjärde styckena, punkt 2 d andrafjärde styckena.
Vidare får vid förlustberäkningen Vidare får vid förlustberäkningen
en fastighets ingångsvärde inte be- en fastighets ingångsvärde inte be
räknas på gmndval av ett taxerings- räknas på gmndval av ett taxerings
värde enligt punkt 2 a sjätte eller värde enligt punkt 2 a sjätte eller
sjunde stycket. Inte heller får om- sjunde stycket. Inte heller får om
räkning som avses i punkt 2 a tion- räkning som avses i punkt 2 a tion
de stycket ske eller tillägg enligt de stycket ske eller tillägg enligt
punkt 2 a tolfte stycket göras. Har punkt 2 a tolfte stycket göras. Har
den med förlust avyttrade egendo- den med förlust avyttrade egendo
men innehafts under sådan tid alt, men innehafts under sådan tid all,
om vinst i stället hade uppstått vid om vinst i stället hade uppstått vid
avyttringen, endast en del av vins- avyttringen, endast en del av vins
ten skulle ha räknats till skatteplik- ten skulle ha räknats till skatteplik
tig realisationsvinst, är endast mot- tig realisationsvinst, är endast mot
svarande del av förlusten avdrags- svarande dd av förlusten avdrags-

' Senaste lydelse 1989:96.

4.' I fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastighet varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skallskyldiges synpunkt är atl anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skallskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Vissa intäkter, t. ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrättning innestående medel o. s. v. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehum de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under nästföljande år, att de praktiskt taget kunna hänföras lill inkomsten under beskattningsåret. Likaledes böra vissa intäkter, t. ex. hyror av en hyresfastighet, vilka influtit redan före beskattningsårets ingång, hänföras till

4.1 fråga om annan förvärvskälla än jordbruksfastighet, annan fastig-hel varav inkomsten beräknas enligt bokföringsmässiga grunder eller rörelse gäller såsom allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma frän den skattskyldiges synpunkt är att anse såsom verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandel, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige lill godo, detta oberoende av humvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Har den skattskyldige på grund av sin anställning eller dylikt fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp lid beskattning del år förvärvet skedde. Vissa intäkter, t.ex. av tjänst, ränta å i bank eller annan penninginrält-ning innestående medel osv. kunna dock hänföras till nästföregående års inkomst, ehuru de icke uppburits eller varit tillgängliga för lyftning förrän efter nämnda års utgång. Förutsättningen härför är emellertid, att de intjänats under beskattningsåret och uppburits eller blivit för lyftning tillgängliga omedelbart efter det årets utgång eller i varje fall så tidigt under näst-följande år, atl de praktiskt taget kunna hänföras till inkomsten un-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

nämnda års inkomst, därest de avse der beskattningsåret. Likaledes
beskattningsåret eller del därav böra vissa intäkter, t. ex. hyror av
samt influtit omedelbart före årets en hyresfastighet, vilka influtit re-
ingång. Särskilda regler gäller vida- dan före beskattningsårets ingång,
re enligt punkt 4 a i fråga om intäkt hänföras till nämnda års inkomst,
på grund av icke yrkesmässig avytt- därest de avse beskattningsåret d-
ring av aktier, konvertibla skulde- ler del därav samt influtit omedel-
brev, optionsrätter och andelar i bart före årets ingång. Särskilda
vissa fall. regler gäller vidare enligt punkt 4 a

i fråga om intäkt på gmnd av icke yrkesmässig avyttring av aktier, konvertibla skuldebrev, optionsrätter och andelar i vissa fall.

Å andra sidan skola utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avse inkomst, som tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Även här gäller, atl en utgift, som verkställts under året före eller efter beskattningsåret, kan vara att praktiskt taget hänföra till utgift under beskattningsåret. Så kan exempelvis, om ränta å en i en hyresfastighet intecknad skuld erlagts omedelbart efter beskattningsårels utgång, räntan vara att anse såsom utgift under beskattningsåret, nämligen för det fall, att räntan hänför sig till beskattningsåret. Om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av sådan fastighet, varav intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom., gäller även punkt 8 av anvisningarna till 25 §. I fråga om avdrag för utgifter, som hänföra sig till realisationsvinst, gälla särskilda bestämmelser (jfr anvisningarna till 36 § punkt 1).

I enlighet härmed skola fordringar för utfört arbete räknas såsom inläkt för det år, varunder de inflyta, och utgifter, vilka icke omedelbart guldits, avräknas från intäkterna för det år, varunder de betalas. Ränta å penningar, som innestå i bank å sådan räkning, å vilken räntan gottskrives insättaren per den 31 december, anses såsom nämnda dag influten intäkt, medan däremoi ränta å penningar, som innestå å annan räkning, räknas såsom inkomst för det år, då räntan förfaller till betalning, även om räntan till någon del belöpt å ett tidigare eller senare år. Om någon upplåtit avverkningsrätt till skog mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, skall såsom inläkt för varje år upplagas den del av köpeskillingen, som under samma år influtit. Avdrag för minskning i ingående virkesförråd m. m., vartill upplåtaren kan vara berättigad, fördelas därvid på de särskilda åren i förhållande till den under varje år influtna likviden. Delsamma gäller i tillämpliga delar i fråga om annan terminsvis inflytande intäkt i egentlig mening. I fråga om intäkt vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom är det däremot utan betydelse om intäkten skall uppbäras på en gång eller i särskilda terminer. Så skall realisationsvinst respektive realisationsförlust beräknas med hänsyn till köpeskillingens totala belopp, oavsett om detta skall betalas på en gång eller lerminsvis.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

till 42 §

2.'" Värdet av bilförmån skall för 2. Värdet av bilförmån skall för
helt år bestämmas till 22 procent av helt år bestämmas till 30 procent av
nybilspriset i slutet av året före be- nybilspriset i slutet av året före be
skattningsåret för senaste årsmo- skattningsåret för senaste årsmo
dell av förmånsbilen eller om dell av förmånsbilen eller om
bilmodellen då inte saluförs till bilmodellen då inte saluförs till
22 procent av ett uppskattat nybils- 30 procent av ett uppskattat nybils
pris, baserat på nybilspriset för pris, baserat på nybilsprisel för
motsvarande modeller. motsvarande modeller.

Är förmånsbilens årsmodell äldre Är förmånsbilens årsmodell äldre

än tre år skall förmånens värde än tre år skall förmånens värde

nedsättas till 18 procent av det i nedsättas till 25 procent av det i

första stycket angivna nybilspriset. första stycket angivna nybilspriset.

Är förmånsbilens årsmodell sex Är förmånsbilens årsmodell sex
år eller äldre skall värdet av förmå- år eller äldre skall värdet av förmå
nen nedsättas till 18 procent av ett nen nedsättas till 25 procent av ett
uppskattat nybilspris, baserat på 85 uppskattat nybilspris, baserat på 85
procent av nybilsprisel i slutet av procent av nybilspriset i slutet av
året före beskattningsåret för de året före beskattningsåret för de
vanligast förekommande bilarna, vanligast förekommande bilarna.
På den skattskyldiges begäran skall På den skattskyldiges begäran skall
förmånsvärdet bestämmas enligt förmånsvärdet bestämmas enligt
andra stycket, om sådant nybilspris andra stycket, om sådant nybilspris
som där avses kan beräknas för för- som där avses kan beräknas för för
månsbilen, månsbilen.

Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall till det angivna nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautmstning i den mån den överstiger 20000 kronor.

Om den skattskyldige bekostar allt drivmedel för det privata nyttjandet av förmånsbilen skall förmånsvärdet nedsättas därigenom att den procentsats efter vilken förmånsvärdet enligt första-tredje styckena skall beräknas minskas med fyra.

Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första femte styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen.

Har företagsledare i fåmansföretag eller honom närstående person fått utnyttja bil som är betydligt dyrare än vad som kan anses erforderligt med hänsyn till förelagets verksamhet, skall till det enligt schablon beräknade värdet av bilförmån läggas ett belopp som kan anses motsvara skillnaden mellan de faktiska kostnaderna för bilens användning i verksamheten och de för verksamheten erforderliga kostnaderna.

5. Vid beräkning av en skattskyf digsförmån att på grund av anstädning eller dylikt få förvärva värdepapper, skall även beaktas värdet av rätt att tid etl i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt.

'" Senaste lydelse 1987:1303. 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

till 54 § 3." Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om

a) anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader och avsett anställning hos arbetsgivare som bedriver näringsverksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs samt inkomsten belastar driftstället såsom omkostnad; eller

b) anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk församling.

Vad nu sagts gäller dock inte vid Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utändskt       anställning ombord på utändskt
fartyg. 1 fråga om sådan anställning          fartyg. I fråga om sådan anställning
gäller vid 1986-7990 års taxering-   gäller vid 1986-799/ års taxering
ar att skattefrihet föreligger om an- ar all skattefrihet föreligger om an
ställningen och vistelsen utomlands ställningen och vistelsen utomlands
varat minsl sex månader och avsett varat minst sex månader och avsett
anställning hos arbetsgivare, som    anställning hos arbetsgivare, som
är en inländsk juridisk person eller    är en inländsk juridisk person eller
en här i riket bosall fysisk person,    en här i riket bosatt fysisk person,
och anställningen utövats ombord   och anställningen utövats ombord
på utländskt fartyg som huvudsak- på utländskt fartyg som huvudsak
ligen går i sådan oceanfart som av- ligen går i sådan oceanfart som av
ses i 1 kap. 7 § 8J fartygssäkerhets-         ses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhets-
förordningen (1988:594).       förordningen (1988:594).

I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar.

Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda gmnder antas alt inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse 1988:1528. 25

3 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs all 3§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets-skatl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår

a) 2,5 procent av 55 procent av a) 2,5 procent av 65 procent av taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om inläkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. heten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) kommunalskattelagen (1928:370) och fastigheten utgör hyreshusen- och fastigheten utgör hyreshusenhet, hel,

b) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen och fastigheten utgör småhusenhet,

c) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastigheten beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d) 1,4 procent av 55 procent av d) 1,4 procent av 65 procent av
taxeringsvärdet om intäkt av fastig- taxeringsvärdet om intäkt av fastig
heten beräknas enligt 2 § 7 mom. heten beräknas enligt 2 § 7 mom.
lagen (1947:576) om stalhg in- lagen (1947:576) om statlig in
komstskatt och fastigheten utgör komstskatt och fastigheten utgör
hyreshusenhet, hyreshusenhet,

e) 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om intäkt av fastighe
ten beräknas enligt 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt och fastighe
ten utgör småhusenhet,

f) 2,5 procent av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarksvärde avseende
hyreshus på lantbruksenhet,

g) 2 procent av en tredjedel av bostadsbyggnadsvärde och tomtmarks
värde avseende småhus på lantbmksenhet,

h) 2,5 procent av 55 procent av h) 2,5 procent av 65 procent av
taxeringsvärdet om hyreshusenhet taxeringsvärdet om hyreshusenhet
enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas- enligt 4 kap. 11 § andra stycket fas
tighetstaxeringslagen (1979:1152) tighelstaxeringslagen (1979:1152)
skall ha beskattningsnaturen jord- skall ha beskattningsnaturen jord
bruksfastighet, bruksfastighet,

i) 2 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet om småhusenhet enligt 4 kap. 11 § andra stycket fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

j) 2,5 procent av 55 procent av j) 2,5 procent av 65 procent av
taxeringsvärdet om intäkt av faslig- taxeringsvärdet om intäkt av faslig
heten utgör intäkt av rörelse enligt heten utgör intäkt av rörelse enligt
kommunalskattelagen och fastighe- kommunalskattelagen och fastighe
ten utgör hyreshusenhel, ten utgör hyreshusenhel.

'Senaste lydelse 1987:565. 26

4 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§'

Del nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp minskats med beskattningsårets inkomstskall samt, i den mån inkomsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster,

1. ökats med påförd kommunalskatt,

2. minskals med reslituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt,

3. ökats med avdrag för tidigare års förlust,

4. ökats med avdrag för aktieutdelning,

5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag,

6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökat samt

7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond
eller annan liknande reserv minskat.

Har ett koncembidrag ansetts som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid beräkning av det nominella resultatet beloppet enligt första stycket för givaren ökas och för mottagaren minskas med koncernbidraget eller del därav. Som fömtsättning för detta gäller dock

1. att såväl givare som mottagare framställt yrkande om del och

2. att mollagaren inte för samma beskattningsår erhållit avdrag vid
inkomsttaxeringen för något utgivet koncernbidrag.

Vid beräkning av det nominella resultatet skall även bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ beaktas.

Med beskattningsårets inkomst- Med beskattningsårets inkomst
skatt avses 52 procent av förelagets skatt avses 40 procent av företagets
till statlig inkomstskatt beskalt- till statlig inkomstskatt beskatt
ningsbara inkomst. ningsbara inkomst.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering.

Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989.

' Senaste lydelse 1986:1234. 28

6 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lagom ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 1 och 12 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§'
Vid beräkning av nettointäkt av Vid beräkning av nettointäkt av

fastighet eller av rörelse enligt lagen fastighet eller av rörelse enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (1947:576) om statlig inkomstskatt
har svenskt aktiebolag, svensk eko- har svenskt aktiebolag, svensk eko
nomisk förening, svensk sparbank nomisk förening, svensk sparbank
och svensk ömsesidig skadeförsäk- och svensk ömsesidig skadeförsäk-
ringsanslalt rätt till avdrag enligt ringsanstalt rätt till avdrag enligt
denna lag för belopp som i räken- denna lag för belopp som i räken
skaperna har avsatts till allmän in- skaperna för räkenskapsår som av-
vesteringsfond. Sparbank får i ba- slutats före den 31 december 1989
lansräkningen ta upp allmän inves- har avsatts till allmän investerings-
teringsfond under benämningen in- fond. Sparbank får i balansräkning-
vesteringskonto. en ta upp allmän investeringsfond

under benämningen investeringskonto.

Bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt kan inte få avdrag för avsättning till investeringsfond.

Ett företag kan för visst beskattningsår inte få avdrag för avsättning till allmän investeringsfond i mer än en förvärvskälla.

12§ Om allmän investeringsfond skall återföras till beskattning enligt 11 § skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, vari avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot tjugo procent av det återförda beloppet.

För avsättning som gjorts i bokslut lid ledning för 1990 års taxering skall som skattepliktig intäkt tas upp sjuttio procent av det återförda beloppet. Regeringen kan, om synneriiga skäl föreligger, medge befrielse från tillägget.

Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 1 § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 12 § första gången vid 1991 års taxering.

Har regeringen genom beslut senast den 9 november 1989 gett tillstånd enligt 4 § atl la i anspråk belopp som avsätts i bokslut per den 31 december 1989 eller senare tillämpas för företag som omfattas av tillståndet äldre bestämmelser i fråga om denna eller dessa avsättningar. Vad nu sagts gäller även företag som omfattas av en senare beslutad ändring av tillstån-

' Senaste lydelse 1984:1071. 30

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekoslnadsersätt-ning och dels traktamentsersättning jämte lid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamenlser-sättning dels för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (endagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övemattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd på en och samma ort (kortlidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För endagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsför-rättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övemattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom kortlidsförrättning. I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersätl-ningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dds resekoslnadsersätt-ning och dels traktamentsersätlning vid resa i tjänsten som varit förenad med övernattning fämle tid för vilken sådan Iraktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om sådan traktamentsersättning dds för förrättningar inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som varit förenade med övemattning men icke medfört vistelse mer än femlon dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar) som varit förenade med övernattning. För korttids- och långtidsförrält-ningar uppgives utgiven Iraktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas såsom kortlidsförrättning. 1 kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver trakta-menlsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen. Traktamentsersättning vid resa i tjänsten som inte varit förenad med övernattning skall i kontrolluppgift anges som lön, arvode eller motsvarande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Om länsskattemyndigheten i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belägen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om iraktamenlsersältning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är alt ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbundet företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbelet. Medgivande får ej lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i.företaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Det kan begränsas lill viss grupp av anställda. Ansökan om medgivande göres hos länsskattemyndigheten senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkommit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll dd av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bmttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har atl för utgivet belopp betala arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. 1 kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traktamentsersättning.

1 kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sådant avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om avdrags-och uppgiflsskyldighet beträffande vissa uppdragsersätlningar.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskih redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för den uppgiftsskyldiges personnummer eller organisationsnummer. I kontrolluppgift som lämnas ay fåmansföretag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annoriedes än i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare lill försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten lill försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla uppgift om den som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

1 kontrolluppgift skall lämnas uppgift om lån som har lämnats räntefritt, eller mot ränta understigande sedvanlig ränta, till arbets- eller uppdragstagare, om det sammanlagda värdet av förmåner av delta slag uppgår till mer än 2000 kronor. Uppgiften skall avse förmånens värde.

Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 13, 3b 3h, 4a 4c eller 7-9 skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall lämnas för varje person.

9 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 6§ 1 mom., 10 § och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ 7 mom.- Skyldighet att erlägga skall för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka var bo- a) fysiska personer, vilka var bo
satta här i riket vid beskattnings-   satta här i riket vid beskattnings
årets utgång, och dödsbon efter per-        årets utgång, och dödsbon efter per
soner, som vid dödsfallet var bosat-          söner, som vid dödsfallet var bosat
ta här i riket, med undantag av       ta här i riket, med undantag av
dödsbon som vid taxering till stat-   dödsbon som vid taxering till stat
lig inkomstskatt skall behandlas så- lig inkomstskatt skall behandlas så
som handelsbolag, samt sådana fa- som handelsbolag, samt sådana fa
miljestiftelser som avses i 10a §      miljestiftdser som avses i 10a §
tredje stycket lagen (1947:576) om andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt:             statlig inkomstskatt:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på gmnd av medlem
skapet äger dd i föreningens eller s.amfundets förmögenhet, sådan juridisk
person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsall-
männingar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och
Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark
som av ålder är samfälld o. d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock
endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och
om ej annat följer av femte stycket:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

c) fysiska personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattnings
årets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var
bosatta här i riket, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utjyors av svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som varit nedlagda i rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket.

För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter.

Hypoteksföreningar och föreningsbanker är frikallade från skallskyldighet för förmögenhet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859.

Senaste lydelse 1986:1117. 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Utländska livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Skattskyldiga som avses i 7 § 4 6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i rörelse föreligger skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad från skattskyldighet för inkomst av rörelsen.

10§

Fysisk person, dödsbo, utländskt Fysisk person, dödsbo, utländskt
bolag eller i 10a § tredje stycket bolag eller i 10a § andra stycket
lagen (1947:576) om statlig in- lagen (1947:576) om statlig in
komstskatt angiven familjestiftelse komstskatt angiven familjestiftelse
skall inte betala statlig förmögen- skall inte betala statlig förmögen
hetsskatt, om den beskattningsbara hetsskatt, om den beskattningsbara
förmögenheten inte överstiger förmögenheten inte överstiger
'/0(Ö0(? kronor. 800 000 kronor.

Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i 6§ 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 25000 kronor.

Nuvarande lydelse

n§

l mom." Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a§ tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 600 000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,' som överstiger 400000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 600000 men inte 800 000 kr: 3 000 kr. för 600 000 kr och 2 % av återstoden;

800000 men inte 1800000 kr.: 7000 kr. för 800000 kr. och 2,5% av återstoden;

1800000kr.: 32000kr. för 1800000kr. och 3% av återstoden.

Föreslagen lydelse

11§

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt i 10 a§ andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angiven familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1600000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1600000 men inte 3600000 kr.: 12000 kr. för / 600000 kr. och 2,5% av återstoden;

3600 000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Senaste lydelse 1984:1080.

" Senaste lydelse 1984:1080. 39

10 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs att 2, 8, 11, 14 och 17 §§ samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 2§ samt anvisningarna till 8, 10 och 11 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskall' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2f Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter

1) skattepliktig vara eller tjänst, .

2) vara som anges i 8§ 15, 2) vara som anges i 8§ 1 5,
tjänst som anges i 10 § första styc- tjänst som anges i 10 § första styc
ket och avser vara som nu nämnts ket och avser vara som nu nämnts
eller tjänst som anges i 11 § 1, i, 4 eller tjänst som anges i 11 § I, 4
dier 10. eller 10.

Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export.

Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 §.

Länsskaltemyndigheten kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne tills vidare skall vara skattskyldig för uthyming helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för stadigvarande användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.

Överlåts fastighet som.avses i fjärde stycket eller del därav utan vederlag inträder förvärvaren på tillträdesdagen i den tidigare ägarens ställe vad gäller rättigheter och skyldigheter enligt denna lag.

När särskilda skäl föreligger, kan länsskattemyndigheten besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.

Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§ .

(Se vidare anvisningarna.)

8§' Från skatteplikt undantas

1) skepp för yrkesmässig sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fartyg för bogse-
ring, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- eller
godsbefordran samt del, tillbehör och utmstning till sådant fartyg eller
luftfartyg, när varan säljs eller uthyrs till den som äger fartyget eller
luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt avtal med ägaren
eller när varan införs lill landet för ägarens eller nyttjanderättshavarens
räkning,

2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bmk eller för detta
ändamål införes till landet för statens räkning,

' Lagen omtryckt 1979:304.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.
Senaste lydelse 1986:1289.
'Senaste lydelse 1987:1236. 40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,

4) råolja, elektrisk kraft, värme 4) flygbensin och flygfotogen, samt gas och annat bränsleför uppvärmning eller energialstring, dock

inte T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

5) allmän nyhetstidning,

6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles ulan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd eller införes till landet under motsvarande fömtsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar sarnt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,

8) sådant alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

9) vatten från vattenverk,

10) vamlager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller dd
därav, fusion eller liknande förfarande,

12) trycksak som är tullfri enligt tulltaxelagen (1987:1068) och framkallad eller enbart exponerad mikrofilm, när varan införs till landet som gåva eller annars utan vederlag, samt spritdryck, vin eller starköl och tobaksvara vid införsel till landet i den ordning som avses i 18 § 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker eller i 1§ andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt,

13) frimärke, dock inte vid omsättning eller införsel i särskild för butiksförsäljning avsedd förpackning samt sedel och mynt som är eller har varit gällande betalningsmedel,

14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dental-tekniker eller den för vilken produkten är avsedd.

(Se vidare anvisningarna.)

Il§' Från skatteplikt undantas

1) tjänst som tillhandahålls av ett tryckeri med avseende på ett av ' tryckeriet framställt tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

2) postbefordran av annat än postpaket och gmppkorsband samt resgodsbefordran,

3) transport i samband med renhållning; omhändertagande och förstöring av vara,

4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skalleplikt enligt 8 § 1 och transport i anslutning till sådan bärgning.

''Senaste lydelse 1984:357. 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

5) införing eller ackvisition av annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8 § 6,

6) visning av kinematografisk film,

7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning,

8) tjänst som tillhandahålles av veterinär,

9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård,

10) tjänst enligt 10 § 1 som avser skötsel genom samebys försorg av
renar.

(Se vidare anvisningarna.)

14f Beskattningsvärdet utgör

1) vid omsättning av monterings- 1) vid omsättning av monterings-
färdigt hus samt vid servering,rums- färdigt hus och vid sådan uthyrning
uthyrning eller sådan uthyrning el- eller upplåtelse som avses i 10 §
ler upplåtelse som avses i 10 § tred- tredje stycket 60 procent av veder-
je stycket 60 procent av vederlaget laget och, vid uttag, 60 procent av
och, vid uttag, 60 procent av salu- saluvärdet,

värdet,

2) vid omsättning av byggnads- eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet 60 procent av vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

3) vid annan omsättning vederlaget och, vid uttag, saluvärdet, om ej annat följer av tredje-femte styckena.

Vid omsättning av tjänst som avses i 10 § första stycket 5 utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av

1) tjänst som avser yttre ledning fbr vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja,
elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,

2) tjänst som avser väg, gata, bro, parkeringsplats,

3) tjänst som avser spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled,

4) tjänst som avser mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning,

5) tjänst enligt 10 § första stycket 1 som innefattar kontroll samt projektering, ritning, konstmktion och därmed jämförlig tjänst, när tjänsten avser industritillbehör eller annan maskin, utmstning eller särskild inredning i byggnad, som enligt 7 § andra stycket räknas som vara.

Vid omsättning av kopior av ritningar eller motsvarande handlingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 1, som avser tvätt av textilt gods eller tvätt i förening med uthyrning av sådant gods, utgör beskattningsvärdet 60 procent av vederlaget, när tjänsten tillhandahålls staten eller kommun.

Vid omsättning av tjänst enligt 10 § första stycket 2, som innefattar undersökning av mark, utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget

'Senaste lydelse 1985:1116. 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet, när tjänsten utförs i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete.

(Se vidare anvisningarna.)

17 r

Skattskyldig som är redovisningsskyldig får med de begränsningar som anges i 18 § vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skatt som hänför sig till framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 6. Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i andra eller tredje stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när betalning dessförinnan har eriagts. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisningsperiod då betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrält senast vid konkursutbrottet i fråga om ingående skall, som hänför sig till förvärv, införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrotlet.

Har vara förvärvats genorn kreditköp med förbehåll från säljaren om återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. får avdrag för den ingående skallen, oavsett principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisningsperiod under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.

Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den mån denne skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.

Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfallighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfalligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfalligheten deltagande fastighet används i verksamhet som medför skattskyldighet.

Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstall (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrält hade förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad nu. har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.

' Senaste lydelse 1983:1052. 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara inom landet från den som ej är skattskyldig för omsättning av varan, skall som ingående mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen. Vad nu sagts gäller även den som är skaltskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningama till 2 § .

Skallskyldig, som i annan verksamhet än .serveringsrörelse tilf handahåder kost åt personal äger rätt tid avdrag för ingående skatt som hänför sig tid andra förvärv för detta tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller aridra förbrukningsvaror, i den mån ej annat föder av andra stycket av anvisningarna.

Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.

Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 49 §.

(Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 2 §

1 . Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet, av annan faslighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370). Som yrkesmässig verksamhet räknas även omsättning av vara från fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen eller 2§ 7 mom. lagen (1947:576) om statlig in-, komstskatt, uthyrning enligt 2 § fjärde stycket av sådan fastighet, upplåtelse av avverkningsrätt och avyttring av skogsprodukter i fall som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen samt annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under rörelse-liknande former.

Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2
eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet .;

omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.

jnmg av inventarier, mate- Försäljning av inventarier, mate
rial, avfallsprodukler eller liknande rial, avfallsprodukter eller liknande
varor i verksamhet som icke med- varor i verksamhet som icke med
för skattskyldighet anses ej som yr- för skattskyldighet anses ej som yr
kesmässig. Som yrkesmässig anses kesmässig. Som yrkesmässig anses
dock försäkringsföretags omsätt- dock försäkringsföretags omsätt
ning av vara som övertagits i sam- ning av vara som övertagils i sam
band med skadereglering och finan- band med skadereglering och finan-

' Senaste lydelse 1986:1382. 44

sieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal ålertagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8§ 1. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig, endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig lill den skaltskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.

sieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal ålertagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § 1. Tillhandahållande av kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcyr kel anses som yrkesmässig, endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.

Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.

Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.

Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosall eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av länsskaltemyndigheten godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för förelagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i Övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsskattemyndigheten kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mdlan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrördsen samt postverkets befordran av postpaket och gmppkorsband. Som

Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov, om ej annat följer av elfte eller trettonde stycket. Som yrkesmässig verksamhet anses alllid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen saml postverkets befordran av postpaket och gmppkorsband. Som

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

yrkesmässig verksamhet anses vi- yrkesmässig verksamhet anses vi
dare alltid kommuns omsättning av dåre alltid kommuns omsättning av
vara som avses i 8 § 4, transport i elektrisk kraft, värme samt gas och
samband med renhållning eller om- annat bränsleför uppvärmning eller
händertagande och förstöring av energialstring, vatten samt trans-
vara. port i samband med renhållning el-

ler omhändertagande och förstöring av vara.

Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna ätt statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.

Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.

Verksamhet som utövas vid oflentliga bibliotek, vetenskapliga institutioner och därmed jämförliga inrättningar räknas som yrkesmässig, till den del den bedrivs i konkurrens med näringsverksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.

Fastighetsägare, som avyttrar fastighet eller del därav för vilken han medgivits skattskyldighet enligt 2 § fjärde stycket, skall om han fortsätter uthyrnings- eller upplåtelseverksamheten efter försäljningen vara skattskyldig härför till dess han frånträder fasligheten.

Som yrkesmässig verksamhet räknas inte omsättning av

1) vara eller tjänst i kommunal eller landstingskommunal verksamhet som är inrättad för att ombesörja bamomsorg, ungdomsvård, sjukvård, hälsovård, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller annan social omvårdnad,

2) vara, som tillverkals eller tjänst som utförts som ett led i undervisningen i en annan gymnasieskola än en där jordbmk, skogsbmk eller trädgårdsnäring bedrivs, när varan eller tjänsten tillhandahålls av huvudmannen,

3) vara eller tjänst i en av en ideell förening bedriven verksamhet, när inkomsten därav utgör sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen är frikallad från skattskyldighet enligi 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

2.* Med omsättning förstås enligt denna lag att vara levereras i samband med försäljning, att tjänst utförs eller förmedlas (tillhandahålls) mot vederlag, att betalning uppbärs i förskott eller a conto för beställd vara eller tjänst samt att vara eller tjänst uttas. Med försäljning eller tillhandahållande likställs byte. Med uttag förstås att

a) vara las i anspråk av den skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, när rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har förelegat,

b) vara överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren som ej medför skattskyldighet,

c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utmstning därtill, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8 § 1, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,

d) tjänst, som även på annat siitt yrkesmässigt omsätts i verksamhet,
utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller annans räk-

* Senaste lydelse 1985:1116. 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90: 50

ning utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,

e) tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldi
ge tillförs fastighet som innehas eller nyttjas av den skattskyldige för annat
ändamål än stadigvarande bmk i byggnadsverksamheten,

f) personbil, som utgör anläggnings- eller omsättningstillgång hos den
som är skattskyldig för omsättning av sådant fordon, eller annan vara, som
utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den
skallskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det privata utnytl-
jandet är mer än ringa.

Omsättning enligt första stycket d) anses ej föreligga, om tjänst som uttas avser nyttjande av personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig åtemlhyrning. Utför skattskyldig själv tjänst för egen räkning anses omsättning enligt första stycket d) föreligga endast om han i samband med tjänsten tar ut vara av mer än ringa värde.

Som omsättning anses ej uttag av vara, som utgör omsättningstillgång, för användning i verksamhet som medför skattskyldighet.

Som omsättning anses icke heller Som omsättning anses inte heller
skadevållandes avhjälpande av ska- skadevållandes avhjälpande av ska
da. Ersättning som erhålles för an- da. Ersättning som erhålles för an
nat omhändertagande än sådant nat omhändertagande än sådant
som avses i 11 § 3 anses icke som som sker i samband med förstöring
omsättning för mottagaren. av vara anses inte som omsättning

för mottagaren.

Kommuns ianspråktagande JÖr eget behov av sådan vara eller tjänst som avses i punkt 1 åttonde stycket sista meningen utgör inte omsättning enligt denna lag.

Med personbil förstås enligt den- Med personbil förslås enligt den
na lag även lastbil med skåpkaros- na lag även lastbil med skåpkaros
seri och buss, om fordonets to- seri och buss, om fordonels to
talvikt är högst 3 000 kilogram. talvikt är högst 3 500 kilogram.

tjll 8 §'

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget gods. Undantaget för skepp gäller inte sådan farkost, för vilken förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften. Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenr 89.05 tulltaxelagen (1987:1068) hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbmtne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara. som med hänsyn till JÖrsäljningsform. kvantitet eller JÖrpackning har karaktär av butiksvara.

' Senaste lyddse 1987:1236. 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1989/90:50

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och utländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkommer med normall minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrotlsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är representerad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning som anges i 1 § kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att stödja hemvämets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter den 1 januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

tilllO§'°

Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller för tvätt av utmstning till id:e skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst under 1 som avser sådan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.

Med tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material som huvudsakligen tillhandahålls av beställaren. Till skattepliktig tjänst enligt 1 räknas även inseminering och betäckning av djur.

Som skattepliktig uthyming anses icke tillhandahållande av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk kraft, teletjänst eller liknande.

Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stäf let inom därför iordningställd lokal eller plats.

Förmedling under 1 är skattepliktig endast när den sker av den som är handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande eller av auktionsförrättare, som på offentlig auktion säljer skattepliktig vara för annans räkning, om inte skattskyldighet föreligger för auktionsförrättaren enligt punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 2 §.

Som skattepliktig rengöring anses inte städning av bosläder och andra lokaler, sotning eller fönsterputsning.

Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.

Till skattepliktig tjänst under 5 hänförs även tjänst som avser inredning av byggnad eller anläggning. Som skattepliktig tjänst enligt 5 anses inte sådan kontroll eller besiktning som utförs i samband med fastighetsskötares eller vaktföretags normala tillsyn.

Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.

Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller i s. k. ljustidning.

Till skattepliktig tjänst under 2 hänförs även sådan tjänst som utförs i hav, sjö eller annat vattendrag för förbättring av vattnet.

Som skattepliktig automatisk databehandling räknas inte lill någon del

'"Senaste lydelse 1985:1116. 48

Fordonsslag	Skattevikt, kilogram		Skatt, öre för 10 kilometer
	Skattevikt, kilogram		grundbelopp	tilläggsbelopp for varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0-901-	900	140 155	0 75
2 Buss med två hjulaxlar	0-1601-	1600	170 172	0 1,60
med tre eller flera hjulaxlar	0-1601-	1600	170 171	0 1,10
3 Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar	. 0-1601-	1600	240 243	0 3,10
med tre eller flera hjulaxlar	0-1601-	1600	240 242	0 2,30
3.2 annan lastbil med två hjulaxlar	0-1601-	1600	170 173	0 2,50
med tre hjulaxlar	0-1601-	1600	170 172	0 1,60
med fyra eller flera hjulaxlar	0-1601-	1600	170 171	0 1,30
4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dras av ett kilometer-skattepliktigt fordon, om det är fråga om
4.1 styraxel för påhängsvagn med en hjulaxel	3001-		100	4,30
med två eller flera hjulaxlar	3001-		100	2,30
4.2 annan släpvagn med en hjulaxel	3001-		100	2,00
med två hjulaxlar	3001-11001-	11000	100 156	0,70 2,90

med tre hjulaxlar	3001-20000 20001-	100 236	0,80 3,40
med fyra eller flera hjulaxlar	3001-20000 20001-	100 185	0,50 1,80
Föreslagen lydelse
Kilometerskatt
Fordonsslag	Skattevikt, kilogram	Skatt, öre för 10 kilometer
	Skattevikt, kilogram	grundbelopp	tilläggsbelopp for varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen
1 Personbil	0- 900 901-	765 183	0 75
2 Buss med två hjulaxlar	0- 1600 1601-	170 172	0 1,60
med tre eller flera hjulaxlar	0- 1600 1601-	170 171	0 1,10
3 Lastbil 3.1 med anordning för påhängsvagn med två hjulaxlar	0- 1600 1601-	240 243	0 3,10
med tre eller flera hjulaxlar	0- 1600 1601-	240 242	0 2,30
3.2 annan lastbil med två hjulaxlar	0- 1600 1601-	170 173	0 2,50
med tre hjulaxlar	0- 1600 1601-	170 172	0 1,60
med fyra eller flera hjulaxlar	0- 1600 1 601 -	170 171	0 1,30
4 Släpvagnar med skattevikt över 3000 kilogram, som dras av ett kilometer-skattepliktigt fordon, om det är fråga om
4.1 styraxel for påhängsvagn med en hjulaxel	: 3001- .	100	■ 4,30.
med två eller flera hjulaxlar	3001-.	100	-2;30.'
4.2 annan släpvagn med en hjulaxel	3001-	100	2,00
med två hjulaxlar	3001-11000 11001-	100 ■ 156	0,70 ■ 2,90
med tre hjulaxlar	3001-20000 20001-	100 236	0,80 3,40
med fyra eller flera hjulaxlar	3001-20000 20001-	100 185	0,50 1,80

Denna lag träder i krafl den 1 mars 1990.

Prop. 1989/90:50

14 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon

Härigenom föreskrivs att 4 och 8§§ lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Försäljningsskatt utgår för

1. personbil med en tjänstevikt av mer än 400 kilogram,

2. buss med en tolalvikt av högst 2. buss med en totalvikt av högst i 0(?0 kilogram, i 5 (JO kilogram,

3. lastbil med skåpkarosseri och 3. lastbil med skåpkarosseri och med en total vikt av högst 3000 ki- med en total vikt av högst 3500 kilogram, logram,

4. motorcykel,

om fordonet inte är eller inte har varit registrerat som fordon av angivet slag eller har varit registrerat endast i förening med avställning. 1 fall som avses i 16 § tredje stycket skall skatt dock utgå även om fordonet är eller har varit registrerat.

Skatteplikt enligt första stycket föreligger även vid införsel till landet av ett fordon som är isärmonterat eller annars inkomplelt, om det kan antas att fordonet efter införseln skall iordningställas till ett fordon av skattepliktigt slag. Vad nu sagts gäller inte om fordonet förs in av den som har registrerats som importör enligt 6 5 andra stycket.

8 §'

Skatten utgår för personbil, buss. Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 6 kronor och 40 öre och lastbil med 6 kronor och 40 öre per kilogram tjänstevikt. Överstiger per kilogram tjänstevikt. Skatten tjänstevikten 1600 kilogram, utgår beräknas till helt tiotal kronor så att ytterligare skatt med 800 kronor för överskjutande krontal bortfaller. varje fullt femtiotal kilogram varmed tjänstevikten överstiger 1600 kilogram. Skatten beräknas till hell tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller.

Skatten utgår för motorcykel med 1340 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 760 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4480 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

' Lagen omtryckt 1984:159.

Senaste lydelse 1989:196.

Senaste lydelse 1989:196. 54

17 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 8§ faslighetslaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 8§'

Den som under andra året före laxeringsåret äger småhusenhet, som förvärvats under tredje året före taxeringsåret, är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig atl lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering.

Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet, som förvärvats sedan föregående allmänna fastighetstaxering, är efter anmaning av länsskattemyndighel skyldig att lill ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret äger industrienhet är efter anmaning från länsskattemyndighel skyldig alt till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de hyror som uppburits under andra året före taxeringsåret.

Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täkterthet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten, är efter anmaning från länsskattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet.

Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet, som helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 jud 1987-den 31 december 1990, är efter anmaning av länsskattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs tid ledning inför allmän fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

' Senaste lydelse 1988:544. 58

19 Förslag till Prop. 1989/90:50

Lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och riättigheter

Härigenom föreskrivs alt 4 § 10 mom. och 6 § lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter' skall ha följande . lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§. 70 mom. Frihet från erläggande av bevillningsavgift enligt denna paragraf åtnjutes:

a) för i utlandet bosatta personer, vilka driva sitt näringsfång under bar himmel och uppbära allenast frivillig avgift såsom musikanter och dylika;

b) för deltagare i idrottslävling, anordnad av organisation, som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt medgivande av regeringen må vara likställd med sådan organisation i nu förevarande hänseende; samt

c) då regeringen, till följd av sär- c) då regeringen eller den myn-skilda omständigheter, för visst fall dighet som regeringen bestämmer, medgivit befrielse från bevillnings- till följd av särskilda omständighe-avgift. ter, för visst fall medgivit befrielse

från bevillningsavgift.

Talan mot länsskattemyndighe- Länsskattemyndighetens beslut

tens beslut om fastställande av be- om fastställande av bevillningsav-

villningsavgift enligt denna lag fö- gift enligt denna lag får överklagas

res hos kammarrätten genom be- hos kammarrätten. Beslut enligt 4 §

svär. 10 mom. c får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1990.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:855.

Senaste lydelse 1974:855.

Senaste lyddse 1986:1303. 60

Finansdepartementet Prop. 1989/90:50

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 november 1989

Närvarande: statsministem Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om inkomstskatten för år 1990, m. m. 1 Inledning

1 fyra utredningsbetänkanden redovisades i somras förslag till en genom
gripande skattereform. Betänkandena (SOU 1989:33 36) Reformerad
inkomstbeskattning från inkomstskatteutredningen (RINK), Reformerad
företagsbeskattning från utredningen om reformerad företagsbeskattning
(URF), Reformerad mervärdeskatt m.m. från kommittén för indirekta
skatter (KIS) och Inflationskorrigerad inkomstbeskattning från utredning
en om inflationskorrigerad inkomstbeskattning (IBU) utgör tillsammans
med remissynpunktema på betänkandena underlag för ställningstaganden
om den framtida utformningen av inkomstbeskattningen, beskattningen
av företag och den indirekta beskattningen.

Jag kommer här att på gmndval av betänkandena lämna förslag till ett första steg i genomförandet av reformen under år 1990. Inom ramen för dessa förslag tar jag uppjusteringar i villabeskattningen för år 1990 som påkallas av de nya taxeringsvärdena för småhus.

Som bilaga 1 lill protokollet i ärendet bör fogas förteckningar över remissinstanser. Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet.

Jag kommer också i det följande att ta upp några andra frågor, nämligen en begränsning av det obligatoriska tillfälliga sparandet samt viss uppgiftsinsamling inför 1992 års allmänna fastighetstaxering och för utredningsarbetet om värdering av fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar. Jag föreslår bl.a. också en möjlighet fö-r regeringen att delegera beslutanderätten i fråga om befrielse från bevillningsavgift för utländska artister.

2 Allmänna synpunkter om skattereformen

Reformbehovet

Inkomstskattesystemet har sedan tillkomsten av 1928 års kommunalskat
telag varit föremål för ett otal partiella reformer och andra smärte juste
ringar. Systemet har vartefter blivit alltmer komplext och oöverskådligt. 62

Syften vid sidan av att ge det allmänna intäkter och att uppfylla fördel- Prop. 1989/90:50 ningspolitiska mål har motiverat diverse nya regler och undantag från gamla. Samtidigt har skattesatserna stegvis höjts. Under 1980-talet har visserligen nedjusteringar gjorts, men de svenska skaltesatsema ligger vid en internationell jämförelse alltjämt på en mycket hög nivå.

Den analys som gjorts av inkomstskatten inom ramen för RINK:s arbete och också i andra vetenskapliga studier ger ett entydigt resultat, nämligen all den olikformiga behandlingen av skilda slag av inkomster är huvudorsaken lill vad som kan betecknas som inkomstbeskattningens kris. Olikformigheten är särskilt påtaglig när det gäller beskattningen av kapitalinkomster. Detta illustreras av att den personliga kapitälinkomslbeskatt-ningen ger ett årligt skattebortfall på 5-10 miljarder kr. för stal och kommun. Skattelältnaden för ränteutgifter överstiger således den samlade inkomstbeskattningen av räntor, utdelningar och reavinster m. m. Även om olikformigheten inte är lika framträdande när det gäller beskattningen av arbetsinkomster finns även på detta område brister i likformighetshänseende. Överlag träffas kontant lön av full inkomstskatt och sociala avgifter medan förmåner i annan form inte sällan får en mera förmånlig behandling.

Effekterna av den olikformiga behandlingen av olika slag av inkomster förstärks av höga formella skattesatser. MarginalefFektema blir höga även vid relativt måttliga inkomster. Sammantaget blir.följden att medborgarnas val i en rad hänseenden; kontant lön ersättning i annan form, arbete fritid, sparande i bank sparande i annan form, styrs av skatteöverväganden. Handlingsaltemativ som bortsett från skatteefTekten inte skulle varit attraktiva blir lönsamma. Slutligt och sammantaget innebär detta en effektivitetsförlust och ett bortfall av resurser för hela samhällsekonomin.

Den olikformiga behandlingen leder också lill att de fördelningspolitiska målen för inkomstbeskattningen inte uppfylls eller i vart fall uppnås till endast begränsad del. Studier visar att olikformigheten utnyttjas främst av personer med höga inkomster. Avancerad skatteplanering förekommer också i ökad omfattning. I vissa fall har miljardbelopp omsatts i transaktioner som bortsett från skatteeffektema framstår som meningslösa.

Även om det nu sagda i första hand tar sikte på den personliga inkomstskatten är förhållandena likartade på företagsbeskattningens område. Också företagens agerande styrs i stor utsträckning av skatteöverväganden. Val av investeringsobjekt och finansieringsform träffas utifrån skatteeffekterna.

När man bedömer behovet av en svensk reform måste också del ökande intemationella beroendet beaktas. Såväl kapitalels som arbetskraftens ökade rörlighet begränsar möjlighetema att upprätthålla en från omvärlden väsentligt avvikande inkomstbeskattning. I etl intemationellt perspektiv är det av särskilt intresse att notera att många industriländer genomfört omfattande skattereformer under senare år. Reformerna har genomgående medfört kraftigt sänkta skattesatser för såväl fysiska personer som företag. Skillnaderna i formella skattesatser mellan Sverige och andra industriländer har härigenom ytteriigare ökat.

Sammanfattningsvis kan konstateras att behovet av en genomgripande 63

reform på ett övertygande sätt har klarlagts i utredningsbetänkandena. Prop. 1989/90:50 Även från remissinstanserna har enhälligt understmkits behovet av en sådan reform.

Inriktningen av en reform

Skatteutredningarnas förslag syftar till en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan fömtsättningama för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras.

För den personliga inkomstbeskattningens del innebär förslagen att skatten på arbetsinkomst lindras kraftigt och att kapitalbeskattningen skärps. Marginaleffekterna på arbetsinkomster sänks dramatiskt. Enligt förslaget kommer den helt övervägande delen av inkomsttagarna enbart att betala kommunalskatt. Statlig inkomstskatt tas ut med 20% på inkomster i höga inkomstskikt. Kapitalinkomster beskattas med några få undantag efter en proportionell skattesats på 30%. Det skattebortfall som den sänkta beskattningen av arbetsinkomster leder till finansieras genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, av en breddad bas för arbetsinkomstbeskattningen och av höjd indirekt beskattning. På det sistnämnda området föreslås ett höjt skatteuttag genom att det mervärdeskattepliktiga området utvidgas till tidigare obeskattade områden såsom energi och genom att reduceringsreglema slopas på vissa områden. På den indirekta beskattningens område kompletteras förslagen i KlS:s betänkande av de förslag som redovisats i miljöavgiftsutredningens belänkanden (SOU 1989:21 och 83) Miljöavgifter på svavel och klor samt Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken Energi och trafik. Sistnämnda betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

På företagsskatteområdet är huvudinriktningen i förslagen en sänkt formell skattesats och begränsningar av reserveringsmöjligheterna.

Huvuddragen i utredningarnas förslag har överlag tillstyrkts vid remissbehandlingen. Även jag anser att skattereformen bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med skatteutredningarnas förslag.

En skattereform bör genomföras under bredast möjliga uppslutning i riksdagen. 1 syfte att uppnå en sådan bred förankring inbjöd statsministern i regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande riksdagspartierna och arbetsmarknadens parter till överläggningar om att redan under år 1990 genomföra ett första steg i reformen. Vid de överläggningar som härefter ägt mm har enighet uppnåtts mellan socialdemokraterna och folkpartiet om huvuddragen i reformen. Enighet föreligger också om de delar i reformen som bör genomföras med verkan redan från år 1990. Även centern har i väsentliga delar ställt sig bakom uppgörelsen.

Åtgärder för år 1990

År 1990 bör ett väsentligt steg tas i riktning mot ett nytt skattesystem. När

det gäller den statliga inkomstskatteskalan bör ca en tredjedel av de skatte- 64

Skatteskalorna för år 1990 blir:

Prop. 1989/90:50

Grundbelopp: 100 kr. samt

Beskattningsbar inkomst

basenheter

0 -7,5

7,5-

kronor

-75000 75000-

skattesats i skiktet 3% 10%

Tilläggsbdopp:

Underlag för tilläggsbelopp

basenheter

14-19

19-

kronor

140000-190000

190000-

skattesats i skiktet 14% 25%

Förslaget föranleder ändring i 10§ 1 mom. i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I den följande tabellen åskådliggörs förändringen av inkomst efter skatt.

Tabell Förändring av inkomst efter skatt år 1989 till år 1990.

Lön år	Genom-	Inkomst	Procentuell ökni		ng av inkomst efter
1989	snittligt	efter	skatt 1989-1990		vid löneökning på
	under-	skatt
	skotts-	år 1989
	avdrag
	år 1989
kr	kr	kr	4%	6%	8%	10%
30000	900	24265	4,4	5,9	7,4	8,8
40000	700	30895	4,9	6,5	8,0	9,4
50000	1000	37 550	5,2	6,8	8,3	9,8
60000	1500	44275	5,4	7,0	8,5	10,0
70000	2000	51000	5,5	7,1	8,7	10,2
80000	2 500	57 725	5,6	7,2	8,8	10,3
90000	3100	64485	5,4	6,9	8,3	9,7
100000	3900	70323	6,0	7,5	8,9	10,3
110000	5100	76 187	6,5	8,0	9,5	10,9
120000	6 700	82239	7,0	8,5	9,9 .	11,3
130000	8 700	88479	7,3	8,8	10,2	11,6
140000	10800	94766	7,6	9,0	10,5	11,8
150000	12900	101053	7,4	8,6	9,7	10,8
160000	14900	106313	7,4	8,5	9,7	10,8
180000	18 700	115899	7,9	9,1	10,3	11,4
200000	22400	125438	8,0	8,9	9,8	. 10,7
220000	25400	133013	8,3	9,2	10,2	11,1
250000	31400	143810	9,0	10,0	10,9	11,9
300000	38400	161288	10,0	11,0	12.0	13,0

Bakgrunden till mitt förslag: Den som äger en en- eller tvåfamiljsvilla skall som intäkt av fastigheten (schablonintäkt) ta upp 2 % av taxeringsvärdet lill den del värdet inte överstiger 450000 kr. Är taxeringsvärdet högre höjs uttaget stegvis. Till den del som värdet överstiger 750000 kr. är intäkten 8% av det överskjutande beloppet.

Allmän fastighetstaxering av småhus kommer att genomföras under år 1990. Gmnderna för denna slogs fast av riksdagen år 1988 (prop. 1987/88:164, SkU 41, rskr. 317, SFS 1988:544). Sedan dess har en prov värdering genomförts under våren 1989 på gmndval av det ortspris-material som insamlats. 1 juni 1989 förelåg resultatet av provvärderingen. Den förväntade taxeringsvärdehöjningen uppgår till 48% för riket som helhet. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande taxeringsvärdehöjning mellan 1975 års och 1981 års allmänna fastighetstaxeringar uppgick till 96% för permanenlhus och 145% för fritidshus. I det perspektivet är den nu förväntade höjningen måttlig. Det förekommer emellertid stora regionala variationer. I storstadsområdena innebär de nya värdena'i vissa fall en fördubbling av taxeringsvärdena. I vissa kommuner är höjningarna ännu större. I andra delar av landet ligger höjningarna av taxeringsvärdena långt under genomsnittet för riket.

I samband med den tidigare nämnda lagstiftningen inför den allmänna fastighetstaxeringen år 1990 berörde jag problemet med de höga fastighetspriserna i områden som är attraktiva för fritidsboende. Problemet yttrar sig bl. a. i svårigheter för den bofasta befolkningen att delta i konkurrensen om husbeståndet i de mest attraktiva områdena. Vidare medför den höga prisnivån på dessa fastigheter procentuellt sett kraftigt höjda boendekostnaderäven föromkringboende med nuvarande skatteuttag. Jag angav då alt problemen fick lösas utanför fastighetstaxeringens ram. Jag angav också atl jag avsåg alt återkomma till frågan i ett senare sammanhang.

Riksdagen har senare begärt förslag från regeringen om ändringar i beskattningsreglerna så atl oskäliga effekter kan undvikas av de höjda taxeringsvärdena på småhus som skall tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 1990 (SkU 1988/89:36, rskr. 298).

Som inledningsvis framgått förväntas stora regionala skillnader i tax- Prop. 1989/90:50 eringsvärdehöjningarna år 1990. De största procentuella höjningama inträffar inte enbart i vissa attraktiva skärgårdsområden utan också i storstadsområden där prisutvecklingen varit stark. I själva verket är kraven på justeringar i beskattningsreglerna än mer accentuerade i dessa områden eftersom del där är fråga om bdoppsmässigt större förändringar i både taxeringsvärde och skatteuttag. Det sagda kan belysas med några exempel. En smögenfastighet som är belägen vid sidan av den för fritidsboende attraktiva delen av orten förväntas få sitt taxeringsvärde höjt från 170000 kr. till 245000 kr., dvs. med 44%, vilket är under genomsnittet för riket. Med nuvarande beskattningsregler skulle skatteökningen i detta fall inskränka sig till 1 055 kr. per år vid 47 % marginalskatt resp. lill I 430 kr. vid 72% marginalskatt. En annan smögenfastighet med attraktiv belägenhet kan väntas få sitt taxeringsvärde höjt med 140% från 215000 kr. till 517 000 kr. Skatteökningen blir enligt nuvarande regler 4 878 kr. vid 47 % marginalskatt resp. 6 723 kr. vid 72 % marginalskatt. En normal villafastighet belägen på Lidingö har i dag ett taxeringsvärde om 435000 kr. Taxeringsvärdet förväntas bli 1 055000 kr., dvs. det höjs med 143%. Skatteökningen i detta fall uppgår till 21 552 kr. med nuvarande regler vid 47% marginalskatt resp. 30847 kr. vid 72% marginalskatt. För mer exklusiva villor skulle skatteökningen bli än större. Om slutligen en jämförelse görs med en normal villafaslighet belägen i landsorten skulle skatteökningarna med nuvarande regler bli mycket måttliga. Exempelvis skulle en villa i Kristinehamn, som i dag har ett taxeringsvärde om 260000 kr., få detta höjt med ca 36% lill 354000 kr. Skatteökningen vid 47% marginalskatt skulle uppgå till 1 322 kr. och vid 72% marginalskatt till 1 792 kr.

Skälen för mitt förslag: De höjda taxeringsvärdena gör det nödvändigt att justera villabeskattningen.

En lämplig åtgärd är att slopa progressiviteten i villaschablonen samtidigt som intäktsprocenten sänks till 1,5. De kraftiga höjningama av skatte-utlagel främst i storstadsområdena dämpas härigenom utan att någon regional differentiering behöver införas. Genomförs mitt förslag är inte heller några särskilda åtgärder påkallade i skärgårdsområdena. Någon ändring behöver heller inte göras i fråga om den statliga fastighetsskatlen. I sammanhanget bör också noteras att en övergång till en proportionell schablonintäkt ligger i linje med RINK:s förslag till villabeskattning som innebär att beskattningen enbart sker genom en proportionell fastighetsskatt. Den förändring av skatteuttaget jämfört med förhållandena år 1989 som följer av mitt förslag är också väl avvägt som ett steg på vägen till den nivå som föreslås av RINK.

Jag har i denna fråga haft samråd med chefen för bostadsdepartementet.

Förslaget föranleder en ändring i 24 § 2 mom. kommunalskaltdagen (1928:370), KL.

Med den nu föreslagna ändringen av villabeskattningen beräknas skatte-intäktema öka med 1,3 miljarder kr.

Mitt förslag: Skattepliktsgränsen och skiktgränserna för uttag av förmögenhetsskatt hos fysiska personer m.fl. höjs och 2-procents-skiktet slopas. Skiklgränserna skall vara 800000 kr., 1 600000 kr. och 3 600000 kr.

Skälen för mitt förslag: Den statliga förmögenhetsskatten utgår enligt en progressiv skala på beskattningsbara förmögenheter som överstiger 400000 kr. På den del av förmögenheten som ligger mellan 400000 kr. och 600000 kr. tas 1,5% ut i skatt. När förmögenheten överstiger 600000 kr. men inte 800000 kr. är förmögenhetsskatten 3000 kr. för 600000 kr. och 2% av återstoden. För förmögenheler som är större än 800000 kr. men inte 1 800000 kr. är skatten 7000kr. för 800000 kr. och 2,5% av återstoden. Överstiger förmögenheten 1800000 kr. blir skatten 32000 kr. för 1 800000 kr. och 3% av återstoden.

Förmögenhetsskatt betalas i huvudsak av fysiska personer och dödsbon. Vissa juridiska personer är emellertid också skyldiga att betala förmögenhetsskatt. Hit hör bl. a. vissa föreningar och samfund i den mån dessa skall betala inkomstskatt. En proportionell skatt på 1,5 promille las ut på den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 25000 kr.

För makar och därmed jämställda beräknas den beskattningsbara förmögenheten gemensamt. Hemmavarande barn under 18 år sambeskattas med sina föräldrar.

Den nuvarande skatteskalan kom till 1982 och har tillämpats fr.o.m. 1984 års taxering (prop. 1982/83:50, bil. 2, SkU 1982/83:15, rskr. 1982/83:106, SFS 1982:1190). Med anledning av 1981 års allmänna fastighetstaxering hade en höjning av skaltepliktsgränsen från 200000 kr. till 400000 kr. fr.o.m. 1982 års taxering redan tidigare beslutats. För föreningar m. fl. höjdes skattepliktsgränsen vid samma tillfälle från 15 000 kr. till 25000 kr. (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr. 1980/81:94, SFS 1980:1055).

Inför 1990 års allmänna fastighetstaxering bör en anpassning av såväl skattepliktsgränsen som skiktgränserna göras med hänsyn till prisutvecklingen under de år som har gått sedan 1980. Det lägsta skatteskiktel bör dessutom breddas så att 2-procentsskiktet slopas. Förslaget innebär inga materiella ändringar i förmögenhetsbeskattningen. Det är emellertid min avsikt att återkomma till behovet av sådana förändringar efter remissbehandling av ett förslag till enklare och mera likformiga regler för förmögenhetsbeskattning som utarbetas inom finansdepartementet.

Den nya skatteskalan bör av nu angivna skäl ha följande utformning:

1,5% 800000-1600000

2,5% 1600000-3 600000

3,0% 3600000-

Jag föreslår nu ingen justering vad gäller skatteutlagel för föreningar Prop. 1989/90:50 m.fl.

Den debiterade förmögenhetsskatten uppgick vid 1988 års taxering till 2 183 milj. kr. Med den här föreslagna justeringen av skatteuttaget kan skatteintäkterna beräknas minska med högst en fjärdedel. Detta medför emellertid inte någon real minskning i förhållande till skatleintäkterna vid 1982 års taxering när nuvarande skiktgränser första gången tillämpades.

Förslaget medför förändringar i 10 § och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Den nya skatteskalan bör gälla fr. o. m. beskattningsåret 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering.

Beträffande arvs- och gåvobeskatlningen föreslårjag inga ändringar nu. En höjning av de skattefria gmndavdragen och en sänkning av skatteskalorna har gjorts fr. o. m. år 1987 (prop. 1986/87:54, SkU 1986/87:12, rskr. 1986/87:72, SFS 1986:1198). Arvs-och gåvoskattekommitléns slutbetänkande (SOU 1987:62) med förslag lill ny arvs- och gåvoskalldag har remissbehandlats och bereds nu inom departementet. Utöver kommitténs förslag fömtser jag förändringar som syftar till samordning med nya regler för uttag av förmögenhetsskatt. En justering av skatteskalorna kan då också bli aktuell.

3.4 En neutral beskattning av löneförmåner 3.4.1 Inledning

En av huvudtankarna i skattereformen är att olika typer av arbetsersättning skall bli föremål för en enhetlig beskattning.

En neutral beskattning av naturaförmåner och andra ersättningar i samband med anställning, innebär atl det för den anställde leder till samma beskaltningsresultat om han fått lönen i pengar och köpt sig det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren. Jag anser att detta synsätt bör ligga till gmnd för beskattningen av inkomst av tjänst. På ett par områden kan en sådan lagstiftning införas redan till beskattningsåret 1990, nämligen vad gäller bilförmån och förmån att till underpris få förvärva värdepapper.

Mitt förslag: Förmån av fri bil som inte är äldre än tre år värderas till 30% i stället för som för närvarande 22% av nybilsprisel. För förmånsbil som är äldre än tre år höjs procentsatsen från nuvarande 18 rill 25.

RlNK:s förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser procentsatsen för bilar äldre än tre år, vilken RINK föreslår skall uppgå lill 24%.

Remissinstanserna: Förslaget får ett blandat mottagande. Bland de remissinstanser som i princip godtar förslaget finns TCO och Motorbranschens riksförbund. Storstadstrafikkommiltén (STORK) anser att förslaget endast innebär en anpassning till sänkta skattesatser, men inte tar hänsyn till höjda bensinpriser i framtiden och önskemålet om begränsningar i trafiken. Svensk Induslriförening och företrädare för svensk bilindustri avstyrker förslaget. AB Volvo och SAAB föreslår alt samma förmånsvärde bör gälla för bilar som kostar högst sju basbelopp (195 300 kr.). De anser vidare att nuvarande regler diskriminerar bilar med högt andrahandsvärde och låga reservdelspriser. Några remissinstanser anser också att förslaget avviker från principen om värdering lill marknadspriset. RSV förordar bl.a. en beskattning på gmndval av priser inom vissa intervaller i ett fåtal värdekolumner.

Skälen för mitt förslag: Värdet av skattepliktiga naturaförmåner beräknas enligt 42 § KL i princip med ledning av ortens pris, dvs. marknadsvärdet. Värderingen av bilförmån är dock myckel schabloniserad. Nuvarande värderingsregel, som innebär att bilförmånen värderas till 22% av nybilspriset resp. lill 18% för bilar äldre än tre år, tillkom genom lagstiftning år 1986 (prop. 1986/87:46, SkU 9, rskr. 73, SFS 1986:1199). Den innefattade en sammanvägning dels av värdet av själva dispositionsrätten, dels den tidigare beskattningsnivån, dels värdet av den då slopade avdragsrätten för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats för bilförmånshava-ren. Vissa redaktionella ändringar i reglerna gjordes hösten 1987 (prop. 1987/88:52, SkU 8, rksr. 96, SFS 1987:1303).

Jag anser bl.a. mot bakgrund av de beräkningar RINK företagit angående vilket förmånsvärde som bör läggas lill grund för beskattningen samt de förslag som jag lägger fram i det följande och som medför högre bensinpris, atl det finns aiiledning atl väsentligt höja procentsatsema för bilförmån. För år 1990 bör en höjning göras från nuvarande 22 till 30% för nya bilar resp. från 18 till 25% för bilar äldre än tre år. Övriga regler för bilförmånsvärderingen bör kvarstå.

Förslaget föranleder ändringar i punkt 2 av.aiivisningarna till 42 § KL.;

De ökade skatteintäkter delta förslag ger beräknas uppgå till 1 miljard
kr. . , , .

RINK:s förslag; Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker att en rättvisande marknadsmässig värdering görs. RSV och Svenska revisorssamfundel (SRS) anser som RINK att någon precisering av värderingsmetoden inte bör tas in i lagtexten. Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar däremot att preciseringen bör tas in i lagtext och verkställighetsföreskrifter.

Skälen för mitt förslag: En anställds förvärv av värdepapper från arbetsgivaren på förmånliga villkor utgör i princip en sådan löneförmån som skall beskattas till fulla värdet. Beskattning skall ske för skillnaden mellan vad den skattskyldige har erlagt för atl få teckna eller köpa ett värdepapper och dess marknadsvärde.

Om del finns en tillförlitlig marknadsnotering av del aktuella finansiella instrumentet, skall noteringen läggas till grund för värderingen. Saknas sådan marknadsnotering, får man söka fastställa ett beräknat marknadsvärde enligt någon av de modeller som används på kapitalmarknaden.

Det är i det sistnämnda fallet som nuvarande tillämpning av förmånsbe-skaltningsreglerna enligt min mening leder till att påtagliga förmåner undgår beskattning. När det gäller de under senare år mycket omfattande emissionerna av konvertibla skuldebrev till anställda Ofr SOU 1989; 33 dd III, s. 30) har förmånsbeskattning i de allra flesta fall uteblivit trots att skillnaden mellan teckningskurs och marknadsvärde varit markant. Detta beror bl. a. på att tillämpningen kommit att styras av ett regeringsrättsavgörande (RÅ 1986 ref 36) som innebär att det s. k. förväntningsvärde som konverteringsrätten representerar inte beaktas vid förmånsberäkningen. Regeringsrätten beräknade nämligen värdet av konverteringsrätten, dvs. av den option som ingår i skuldebrevet, till endast skillnaden mdlan börskursen den dag det konvertibla skuldebrevet tecknades, 69 kr., och den kurs till vilken skuldebrevet kunde konverteras, 60 kr., dvs. etl förmånsvärde på 9 kr. per aktie. Konvertering kunde ske fem år efter emissionen av de konvertibla skuldebreven.

Rättsfallet har gjort det möjligt att bestämma emissionsvillkoren för konvertibla skuldebrev på ett sådant sätt att påtagliga värden har kunnat föras över till anställda utan att förmånerna beskattats som ijänstein-komst. Genom att sätta konverteringskursen till gällande dagskurs på aktierna vid emissionstillfället har man kunnat vara tämligen säker på att undgå förmånsbeskattning.

Jag vill i sammanhanget påminna om den tidvis mycket intensiva debatt som förts angående de här diskuterade s. k. personalkonvertiblerna. Kriti-

ken har riktat in sig på dels de etiska frågorna i anslutning till differentie- Prop. 1989/90:50 ring av tilldelningen mellan olika personalkategorier, dels de betydande förmåner som med låg beskattning kunnat lämnas till de anställda. Riksdagen har också begärt en översyn av beskattningsreglerna vid anställdas förvärv av konvertibla skuldebrev (SkU 1986/87:50).

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag all praxis i denna beskattningsfråga utvecklats olyckligt. Mottagandet av RINK:s förslag visar också att min bedömning allmänt delas av remissinstanserna. Utvecklingen bör därför vridas rätt genom en författningsändring som klart markerar att förväntningsvärdet skall medräknas i förmånsvärdet. 1 fråga om de allmänna förutsättningarna för denna värdering villjag framhålla följande.

Medan värderingen av räntebärande skuldebrev kan göras förhållandevis enkelt är det mer komplicerat att beräkna värdet av en option, dvs. av rätten att vid ett senare tillfälle få köpa viss egendom till ett bestämt pris. I de värderingsmodeller som används vid handel med optioner tillmäts följande faktorer betydelse:

Priset på den egendom som optionen avser

lösenpriset, dvs. det pris lill vilket man med hjälp av optionen kan köpa eller sälja den egendom som optionen avser

prisrörligheten

löptiden

räntenivån

aktieutdelningar eller annan avkastning, på den egendom som optionen avser under optionens löplid.

De värderingsmodeller för optioner som finns utgör accepterade och viktiga hjälpmedel i den dagliga handeln med optioner och konvertibla skuldebrev. Jag anser därför att de också bör användas när marknadsvärdet skall fastställas i samband med förmånsbeskaltning. Det finns således ett tillfredsställande underlag för att avgöra dessa beskatlningsfrågor. Den finansiella marknaden utvecklas snabbt. Det är därför inte lämpligt att i lagtext slå fast vilken värderingsmodell som skall användas. Som jag tidigare sagt bör dock KL kompletteras med en bestämmelse som understryker alt förväntningsvärdet skall beaktas vid förmånsvärderingen.

Det är rimligt att utgå från atl RSV inom ramen för sin uppgift att verka för en likformig taxering lämnar råd i värderingsfrågor av det här slaget.

Avslutningsvis vill jag här påminna om reavinstreglerna för värdepapper som utlöst förmånsbeskattning vid förvärvet. Den skattskyldige får vid avyttringen som anskaffningskostnad tillgodoräkna sig inte bara den ersättning han erlagt utan också det förmånsbeskattade beloppet.

Förslaget föranleder en ny punkt, 5, i anvisningarna till 42 § KL.

Mitt förslag: Förmånliga förvärv av värdepapper från arbetsgivaren skall beskattas redan vid förvärvet, även om det har förenats med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten.

RINK:s förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: SRS och FAR motsätter sig att skatteplikt skall inträda innan villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten har upphört att gälla. Förslaget anses strida mot skatteförmågeprincipen. TCO och Sveriges aktiesparares riksförbund tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Vid förvärv av värdepapper under marknadsvärdet beskattas förmånen oftast vid förvärvet. Detta gäller i princip även vid köp av konvertibla skuldebrev. Ibland kan emellertid förvärvet vara förenat med sådana villkor alt någon förmån inte föreligger redan vid förvärvstidpunkten. Ett sådant villkor gällde bl.a. i det tidigare angivna rättsfallet, RÅ 1986 ref 36. Regeringsrätten fastslog där att skattskyldighet inte skall inträda förrän inskränkningen i förfoganderätten har upphört.

Om det är möjligt att skjuta upp beskattningen genom att förena ett förvärv med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten, finns det en betydande risk att förmåner i allt större utsträckning förenas med sådana villkor. Det skulle innebära att betydande skattekrediter kunde erhållas. Även om det i bedömningen vägs in att arbetsgivaren kan ha andra motiv för den nu diskuterade typen av villkor och att skatteförmågeprincipen kan sägas tala mot en omedelbar beskattning är del enligt min mening nödvändigt att beskattning sker redan vid förvärvet.

Förslaget föranleder en ändring i punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL.

Utvidgning av undantagsregeln

Mitt förslag: Den regel, som medger undantag från förmånsbeskaltning i vissa fall, utvidgas till all omfatta även konvertibla- skuldebrev, vinstanddsbevis och skuldebrev med optionsrätt.

raförmåner. Om regeln behålls anser SRS att villkoren för skattefrihet bör Prop. 1989/90:50 lättas upp.

Skälen för mitt förslag: Ett undantag från reglema om förmånsbeskattning av anställda som förvärvar värdepapper till underpris från arbetsgivaren finns i punkt 3 a av anvisningama till 32 § KL. Undantagsregeln gäller under fömtsättning att en anställds förvärv skett på samma villkor som gällt för allmänheten och de anställdas aktieförvärv tillsammans med förvärv som görs av aktieägare i bolaget inte avser mer än 20% av del totala antalet utbjudna aktier.

Denna undanlagsregel gäller inte för anställda som köper aktier för mer än 30000 kr. Om detta belopp överskrids blir alltså hela det belopp som utgör en förmån skattepliktigt.

En annan fömtsättning för skaltefriheten är att aktiema i bolaget vid tiden för aktieförsäljningen inte är noterade på Stockholms fondbörs eller föremål för handel på OTC-marknaden. Bedömningen skall göras särskilt för varje aktieutförsäljning.

Vid bedömningen av vilka som skall räknas som anställda i ett bolag skall ledning sökas i hur begreppet arbetstagare bestämts när det gäller arbetsgivaravgifter (prop. 1984/85:80 s. 11). 1 lagtexten anges dock särskilt all med anställd jämställs, såvitt nu är i fråga, styrelseledamot och suppleant för sådan.

Undantagsregeln gäller endast för aktier och inte för optionsrätter, konvertibla skuldebrev e.d. Om sådana värdepapper förvärvas lill ett pris som understiger marknadsvärdet skall förmånen således alltid beskallas.

Jag delar inte SRS:s uppfattning att undantagsregeln kan slopas. De anställda har i de avsedda fallen ett berättigat krav på att kunna fömtse skatteutfallet.

Det finns dessutom skäl att utvidga undantagsregeln till att omfatta även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och skuldebrev med optionsrätt. Vid emissioner av det slag som skulle omfattas av denna regel kan det sällan anses föreligga någon egentlig förmån på gmnd av anställningen. Det är därför angeläget att de anställda även beträffande dessa slag av värdepapper med de förhållandevis begränsade belopp som undantaget avser skall kunna fömtse om det kan bli fråga om förmånsbeskattning.

Med vinstandelsbevis avses både sådant utan konverteringsrätt och
konvertibelt vinstandelsbevis. .

Undantagsregeln gäller inte enligt nuvarande regler om aktien är mark-nadsnoterad på sätt som anges i tredje stycket i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL. Vid den föreslagna utvidgningen skall undantagsregeln inte gälla om aktier eller något av de nu avseedda värdepappersslagen är föremål för sådan marknadsnotering. Det räcker alltså t. ex. atl aktierna i ett bolag är börsnoterade för att undantagsregeln inte skall få tillämpas vid utgivning av konvertibla skuldebrev till de anställda.

RINK:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnais ulan erinran av i stort sett samtliga remissinstanser. Förbundet Sveriges Handelsrepresentanter motsätter sig dock att avdraget vid endagsförrättningar slopas.

Skälen för mitt förslag: Bestämniidser om när kostnadsersättningar utgör skattepliktig intäkt och i vilka situationer som mot ersättningarna svarande avdrag kan komma i fråga återfinns huvudsakligen i 32 och 33 §§ KL och i anvisningarna till dessa lagmm. Statliga och kommunala trakta-ments- och reseersättningar är undantagna från skalleplikt. Å andra sidan gäller inte avdragsbestämmelserna när skattefria kostnadsersättningar ul-gelts även om ersättningarna inte räckt till för att läcka kostnadema.

Vad beträffar endagsförrättningar som pågår 4-10 limmar medges avdrag enligt schablon med 20% av ett normalbelopp som RSV årligen fastställer (schablonbeloppet uppgår till 66 kr. för år 1989). För endagsför-rättning som varar mer än lO timmar i följd medges avdrag med belopp motsvarande 40% av normalbeloppet (133 kr. år 1989). Statligt anställda ersätts med visst traktamentsbelopp per timme vid förrättning som överstiger 4 timmar, för närvarande 4:70 kr. per timme. För förrättning som omfattar lid efter kl. 19.00 utges tilläggstraktamente om 64 kr.

RINK har gjort en ingående översyn av de gällande reglerna i syfte att skapa en neutral beskattning av arbetsinkomster, dvs. alt åstadkomma att alla arbetsinkomster beskattas lika oavsett om de utges i form av kontant-lön eller som förmån av annat slag. Överfört på kostnadsersättningarna innebär detta att avdrag inte bör medges för annat än sådana kostnader som verkligen är nödvändiga för inkomsternas förvärvande och att ersättning som egentligen är lön inte bör döljas i form av skattefri kostnadsersättning. Vidare framgår att det finns flera skäl lill all slopa avdraget vid endagsförrättningar. För det första uppgår fördyringen för den enskilde vid endagsförrättningar normalt till så begränsade belopp att det inte finns anledning att skattemässigt kompensera honom för denna genom en avdragsmöjlighet. I detta sammanhang är det värt att notera att det förekommer kollektivavtal vilka inte medger Iraktamentsersättning för endagsför-

Den statliga bilersättningen uppgår för närvarande till 20 kr. per mil för körsträckor i tjänsten upp t.o.m. 700 mil per år. För körsträckor mellan 700 och 1 500 mil uppgår beloppet till 15:40 kr. per mil och för längre sträckor till 14:40 kr. per mil. I ersättningsbeloppet ingår även fasta kostnader som värdeminskning.

RINK har gjort bedömningen att den nämnda avdragsregeln innebär en överkompensation, främst för dem som kör korta sträckor i tjänsten. Därför anses utgångspunkten för kostnadsberäkningen i stället böra vara alt den skattskyldige innehaft bil, oavsett om han kört i tjänsten eller inte. Utredningen föreslår dock att den del av de fasta kostnaderna som belöper på bilens användning i tjänsten beaktas vid beräkningen av avdraget.

Den nämnda beräkningen utgår från att bilen körs ca I 500 mil privat, inklusive resor till och från arbetet, att den genomsnittliga körsträckan i tjänsten är 1000 mil per år och att det är fråga om en bil i 100000-kronorsklassen.

Den totala kostnaden för 1 500 mils körning kan uppskattas till ca 33 500 kr. För 2 500 mil uppgår kostnaden till ca 45000 kr. eller 11500 kr. ytterligare. Med den allmänna utgångspunkten att bilen körs genomsnittligt ca 1 500 mil privat, skulle en på detta sätt schablonmässigt beräknad merkostnad för körning i tjänsten kunna bestämmas till ca 11:50 kr. per mil. Ett schablonbelopp bör emellertid även beakta variationer i storleksklasser samt vidare täcka in också begagnade bilar. Mot denna bakgmnd anser RINK att schablonbeloppet lämpligen kan bestämmas till avmndat 10 kr. per mil oavsett hur lång sträcka som körts i tjänsten.

Jag finner bl. a. förenklingsskäl tala för att avdrag för kostnader för egen bil i tjänsten schabloniseras på nämnda sätt. Den av utredningen beräknade bdoppsstorleken förefaller emellertid för låg, särskilt med hänsyn till de höjningar av bensinpriset som följer av de förslag jag lägger fram i ett senare avsnitt. Jag anser därför att beloppet bör bestämmas till 11 kr. per mil.

Mitt förslag i denna del föranleder ett nytt sista stycke i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL.

De nya reglerna kan beräknas öka skalleintäkterna med 1,4 miljarder kr.

Prop. 1989/90:50

tier. I det högsta skiktet är motsvarande skatteuttag något under 30%. Den Prop. 1989/90:50 sänkning av skattesatserna på förvärvsinkomster som jag förordat i det föregående medför att skatleultaget på reavinster minskar i samtliga marginalskatteskikt.

En utebliven höjning av den skattepliktiga andelen av vinsten på aktieförsäljningar skulle innebära att skatteuttaget 1990 för skattskyldiga i det högsta marginalskalleskiktet minskar till 26% av vinsten. För skattskyldiga med en marginalskatt på 40% skulle motsvarande uttag sjunka till 16% för atl 1991 stiga till 30%. Det skulle medföra en omotiverad och bl. a. från fördelningspolitiska synpunkter olämplig "svacka" i skatteuttaget på aktievinster under 1990. Det är angeläget all skatteuttaget på reavinster vid aktieförsäljningar år 1990 inte avviker alltför mycket från ullaget året därefter. Jag bedömer därför en begränsad höjning av skatteuttaget som ett lämpligt steg på väg mot den reforraerade kapitalbeskattningen år 1991.

Den skärpta beskattningen av aktievinster bör, enligt min mening, åstadkommas genom att den skattepliktiga andelen av reavinsten efter den tvååriga initialperioden höjs från 40 lill 50%. Del innebär att uttaget i det högsta marginalskatteskiktet hålls oförändrat mnt 30% även under 1990. En sådan höjning kan, sedd i det större sammanhanget, inte antas leda till negativa återverkningar på aktiesparandet och företagens kapitalförsörjning.

Som en följd av detta förslag bör avdragsrätten för reaförluster på aktier m.m. höjas från nuvarande 40 till 50%. Avdragsrätten bör, som nu, vara densamma oavsett innehavstid.

De nya reglerna bör tillämpas ii de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1989. För avyttringar under 1989 men med betalning efter årsskiftet kommer alltså de nya bestämmelserna att gälla.

Mitt förslag föranleder ändringar i 35 § 3 mom. och punkt 3 av anvisningarna till 36 § KL.

Förslagets bidrag till finansieringen av den sänkta skatten på förvärvsarbete utgör ca 800 milj. kr.

Mitt förslag föranleder också en ändring av 25 d § TL. För närvarande behöver den skattskyldige inte lämna uppgift om försäljningar av äldre aktier om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 6600kr., eftersom skattefrihet gäller upp till detta belopp. Denna beloppsgräns bör ändras till 5 300 kr. när den skattepliktiga andelen av aklievinster höjs till 50%. (Är försäljningsintäkten 5 333 kr. får anskaffningskostnaden schablonmässigt bestämmas till 1 333 kr., reavinsten blir då 4000kr. och skattepliktig del därav är 2000kr., vilket motsvarar schablonavdraget.) Den ändringen kommer i bara begränsad utsträckning att påverka antalet förenklade deklarationer.

Mitt förslag: Det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremie minskas med 25 %. Avdragsbegränsningen omfattar de avgifter som eriäggs under beskattningsåret 1990 och avser 1991 års taxering.

Skälen för mitt förslag: 1 samband med den nu aktuella skattesänkningen men också i samband med den större reformen uppkommer en särskild fråga angående avdragsrätlen för pensionsförsäkringspremie. 1 dag gäller alt avdrag medges i förvärvskällan för pensionsförsäkringar som är tagna i samband med tjänst. För andra pensionsförsäkringar gäller att avdrag medges som allmänt avdrag enligt 46 § KL. Denna bestämmelse inkluderar de försäkringar som egenföretagare tecknar. För dessa gäller nämligen att de inte kan tjänstepensionera sig som anställda. De får i stället använda överskottet i förvärvskällan lill uttag av medel och sedan köpa privata försäkringar och får därmed avdrag enligt 46 § KL.

Ett avdrag för pensionsförsäkringspremie får göras som ett allmänt avdrag och har full efTckt mot den marginalskattesals som gäller för beskattningsåret. Utfallande belopp beskattas däremot med den skattesats som gäller vid utbetalningstillfället. Det innebär alltså att etl avdrag blir särskilt lönsamt om det sker inför en kraftig skattesänkning.

Enligt min mening bör avdragsreglerna ändras så att denna avdragseffekt uteblir eller kraftigt reduceras. Del bör gå lill på del sättet atl del avdragsgilla belopp som dagens regler tillåter får utföras som avdrag lill endast 75%. Denna procentsats är vägd som den genomsnittliga vinst man kan göra på det sätt jag nyss angivit. Den som under nästa år har en marginalskatt på 40% och gör ett avdrag mot denna skattesats och får ut pensionsbeloppen till en skattesats på 30% gör då en skattevinst som kan neutraliseras genom att avdraget nedsätts med kvoten (30/40=) 0,75. Ett fullföljande av den beräkningen skulle i och för sig föra med sig atl avdragsbegränsningen skulle avgöras från fall till fall med utgångspunkt i varje skatlskyldigs skatteförhållanden. En sådan ordning skulle dock bli alltför otymplig. Jag föreslår därför atl avdraget schablonmässigt begränsas på det sätt jag nyss angivit. Det finns skäl att poängtera att förslaget inte innebär att grunderna för beräkning av avdraget ändras. Utgångspunkten för beräkningen är alltså fortfarande den avgift som betalats under beskattningsåret. Förslaget innebär sålunda att en viss del av det belopp som betalats och som enligt nuvarande regler hade varit avdragsgillt i dess helhet, inte får dras av vid 1991 års taxering. Den som betalar en premie på exempelvis IO 000 kr. får alltså dra av 7 500 kr., den som betalar 7 500 kr. får dra av 5 625 kr.

Begränsningen i avdragsrätten bör avse premier för individuella pensionsförsäkringar medan avdragsrätten för tjänstepensionsförsäkringar kvarstår oförändrad. Begränsningen gäller vid 1991 års taxering.

Slutligen bör två särskilda situationer kommenteras, nämligen hur förslaget berör pensionsförsäkringsavdrag vid efterbeskaltning av reavinst

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

som varit föremål för uppskov och hur förslaget berör ett avdrag som är Prop. 1989/90:50 förskjutet till ett påföljande år.

Förslaget begränsas till de avgifter som erläggs under beskattningsåret 1990 och avser 1991 års taxering. Det innebär att skattskyldig som efterbe-skattas enligt 9 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst och som enligt punkt 6 av anvisningama till 41 § KL vid efterbeskattningen får göra avdrag för avgift till pensionsförsäkring enligt bestämmelsema i 46 § 2 mom. samma lag inte kommer att beröras av förslaget i annan mån än i de fall då en efterbeskaltning avser 1991 års taxering.

I fjärde stycket av punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL stadgas en rätt att flytta över ett outnyttjat avdrag till påföljande beskattningsår. Den del av ett avdrag från 1990 års taxering som utnyttjas vid 1991 års taxering omfattas inte av begränsningen eftersom det avdraget avser en avgift som inte är erlagd under beskattningsåret. På motsvarande sätt gäller att de avdrag som inte till fullo kan utnyttjas vid 1991 års taxering och som då kan flyttas över till kommande taxeringsår inte omfattas av begränsningen, som ju omfattar endast 1991 års taxering.

Mitt förslag föranleder en ändring av 46 § 2 mom. KL.

Jag räknar med att den begränsade avdragsrätten kommer att öka skatte-inläktema med ca 700 milj. kr.

4 Indirekta skatter

4.1 Inledning

KIS föreslår när det gäller mervärdeskatten en breddning av skallebasen, innebärande att i huvudsak all konsumtion av varor och tjänster skall beskattas. Förslagen innebär vidare att en enhetlig mervärdeskattesats skall användas, och att nuvarande s. k. reduceringsregler på vissa områden slopas. Kommittén lämnar även förslag om punktskatterna, energibeskattningen samt vägtrafikbeskattningen.

Avsikten är att betänkandets förslag skall ligga till gmnd för förslag lill lagstiftning som föreläggs riksdagen våren 1990, och att beslut kan fattas om nya regler fr. o. m. den 1 januari 1991. Vissa av förslagen till basbreddningar m. m. är emellertid sådana att de kan sättas i krafl vid en tidigare lidpunkt och finansiera de ändrade inkomstskatleskalorna för år 1990. Regeringen bör därför nu lägga fram förslag om mervärdeskatt på energiområdet samt förslag om mervärdeskatten såvitt avser vatten, avloppsrening och sophämtning samt serverings- och hotelltjänster. Regeringen bör även föreslå en ändring av försäljningsskatten på motorfordon, m. m.

4.2 Energibeskattningen och vägtrafikbeskattningen

4.2.1 Allmänt

Flera utredningar har arbetat samtidigt med energibeskattningen eller med

frågor som nära anknyter till detta område. KIS har i sitt betänkande om 82

reformerad mervärdeskatt m.m. behandlat bl.a. den framtida energibe- Prop. 1989/90:50 skattningen. Miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) har arbetat med att analysera fömtsättningama för miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet. Miljöavgiftsutredningen har lämnat två delbetänkanden, (SOU 1989:21) Miljöavgifter på svavel och klor och (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken Energi och trafik. Det förstnämnda delbetänkandet har remissbehandlats och det andra ddbelänkandel är för närvarande föremål för remissbehandling. Miljöavgiftsutredningen kommer att lämna ett slutbetänkande sommaren 1990. Utredningen om den dintensiva industrins framtid (ME 1988:05) har i ddbelänkandel (SOU 1989:82) Nedsättning av energiskatter utrett nedsättningsreglernas utformning och betydelse för industrin. Vidare har statens energiverk på regeringens uppdrag utrett fjärrvärmeseklorns framtid i ett nytt energiskattesystem och redovisat resultatet i rapporten Fjärrvärmens ekonomiska situation.

En samordning av de förslag som läggs fram i dessa belänkanden och nämnda rapport kommer att ske. Avsikten är atl ett gemensamt förslag om en övergripande reform på energiskatteområdet inkl. vissa miljördaterade pålagor skall läggas fram för riksdagen våren 1990. De åtgärder som jag i del följande föreslår utgör därför endast en delreform i avvaktan på det samordnade förslaget.

Samråd i dessa frågor har skett med chefen för miljö- och energidepartementet.

4.2.2 Huvuddragen i nuvarande energibeskattning

Den som yrkesmässigt tillhandahåller vissa i 8§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) angivna varor, däribland energi, skall inte redovisa någon utgående mervärdeskatt. Enligt 2 § första stycket 2 ML är han emellertid skattskyldig och får därmed enligt 17 § ML dra av ingående mervärdeskall som hänför sig till förvärv eller införsel för verksamheten, trots att utgående skatt inte skall redovisas. Detta innebär att undanlaget från skatteplikt för energi är ell s.k. kvalificerat undantag och.att s.k. teknisk skattskyldighet föreligger på energiområdet.

Enligt 8 § 4 ML gäller undantaget råolja, elkraft, värme samt gas eller annat bränsle för uppvärmning eller energialstring, dock inte T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotorer (s.k. lättdiesd). Med "annat bränsle" avses t. ex. träkol, stenkol, torv, halm och ved samt produkter av dessa, t.ex. träflis, sågspån, halm-och torvbrikelter, pellets m. m.

En energivara får säljas utan mervärdeskatt endast om det är uppenbart
att varan skall användas av den slutlige konsumenten för energiändamål.
Vid omsättning som avser annat ändamål än uppvärmning och energialst
ring föreligger däremot skatteplikt. Försäljning som sker direkt till etl
energiföretag samt vissa tjänster avseende bränsle för ett energiföretags
räkning är normalt alltid fria från mervärdeskatt. Vissa bränslen kan
användas för andra ändamål än uppvärmning och energialstring. Ved och
flis kan t.ex. användas för framställning av pappersmassa, board eller 83

spånplattor och torv kan användas t. ex. som jordförbättringsmedel. Avgö- Prop. 1989/90: 50 rande vid bedömningen av skatteplikten är vilken verksartihel köparen bedriver. Är köparen tillverkare av t. ex. pappersmassa eller spånplattor, anses veden eller flisen vara skattepliktig.

Uttag av bränsle från egen fasligjiel för uppvärmning eller energialslring är inte skattepliktigt och räknas inte heller som yrkesmässigt enligt ML. Försäljning av avsågade grenar m.m., t.ex. efter en avverkning, får ske utan mervärdeskatt om köparen skall använda grenarna som bränsle.

Enligt fjärde stycket av anvisningarna till 8 § ML gäller att en vara som med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av butiksvara är skattepliktig. I praxis har bestämmelsen tillämpats på så sätt att gasolförpackningar om högst 45 kg är att anse som butiksvara liksom karburatorsprit i standardförpackningar om fem liter eller mindre. För övriga bränslen finns inga uttalade principer om förpackningars inverkan på skatteplikten. Förpackad ved, kol, briketter m.m. som säljs i vamhus, butiker och bensinstationer anses dock vara skattepliktiga varor.

Av 10 § första stycket 1 ML följer att tjänster som anges där är skattepliktiga endast om de avser en vara som är skattepliktig. Avser tjänsten en kvalificerat undantagen vara som t. ex. energi, föreligger dock s. k. teknisk skattskyldighet, dvs. rätt alt dra av ingående mervärdeskatt, trots att utgående mervärdeskatt inte skall redovisas (2 § första stycket 2 ML).

På elkraft tas allmän energiskatt ut enligt lagen (1957:262) om allmän energiskall. På elkraft som produceras i vissa vattenkraftverk tas även en s.k. vattenkraftskalt ut enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Dessutom skall en s. k. kärnkraftskall erläggas för elkraft som framställs i kärnkraftverk enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

Enligt lagen om allmän energiskatt tas sådan skatt ut även för vissa bränslen, nämligen kolbränslen, s. k. lättdiesd, oljor, naturgas och gasol. För motorbrännolja, eldningsolja och kolbränslen tas dessutom ut en särskild skatt enligt lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol.

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt får nedsättning av sådan skatt bl. a. medges när elkraft eller bränsle används för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling eller vid industriell tillverkning.

Bensinskatt tas ut för bensin och andra motorbränslen enligt lagen (1961:372) om bensinskall. Dessutom tas en särskild skatt ut för bensin enligt lagen om särskild skatt för oljeprodukter och kol.

KIS:s förslag: Kommittén har föreslagit alt all energi beläggs med mervärdeskatt.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig är positiva till mervärdeskatt på energi.

Några remissinstanser uttrycker osäkerhet för Qärrvärmeseklorns konkurrenskraft i ett system med mervärdeskatt på energi. Ett fåtal remissinstanser avstyrker förslaget om mervärdeskatt på energi med motivering att skatten till stor del innebär en övervältring från industrin till hushållen.

Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för en breddning av basen för mervärdeskatt är att energikonsumtion skall jämställas med annan privat konsumtion. Delta är mest fördelaktigt från samhällsekonomisk effektivi-telssynpunkl, eftersom en sådan generellt utformad mervärdeskatt ger en jämförelsevis liten snedvridande effekt. En likformig mervärdebeskattning ger dessutom en överskådlig beskattning och underlättar en rationell utformning av skattesystemet i förhållande till de önskemål som kan föreligga om styrning. En sådan mervärdebeskattning innebär även att ett närmande sker till vad som redan gäller eller föreslås gälla inom EG och andra västeuropeiska länder.

Jag anser i likhet med flertalet remissinstanser alt övervägande skäl talar för atl energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemel. En mervärde-skatlebdäggning leder inte till några administrativa problem, eftersom tillhandahållandet av energi enligt gällande regler medför s.k. teknisk skattskyldighet. Detta innebär atl alla som yrkesmässigt tillhandahåller energi redan är med i mervärdeskattesystemet. Mervärdeskatt skall tas ut efter samma skattesats som för övriga konsumtionsvaror.

Mervärdeskatt på energi innebär att industrin som är mervärdeskattskyldig helt och hållet kan lyfta av skatten på energivarorna i likhet med andra insatsvaror, medan t.ex. hushållen som inte är mervärdeskattskyldiga får betala skatten fullt ut.

I fråga om ftygfotogen och flygbensin villjag anföra följande. Flygfotogen är inte belagd med bränsleskatt. Detta bränsle är det vanligast förekommande inom flyget och förbmkas i jetplan. Flygbensin, dvs. bensin som är särskilt avsedd för användning i flygplan, är undantagen från bensinskatt. De kvaliteter av flygbensin som vanligen används i Sverige är Avgas 80 och Avgas 100 LL. Flygbensin används av ca 1 700 i landet registrerade civila sportflygplan. KIS har funnit att övervägande skäl talar mot att beskatta flygfotogen och flygbensin. Som skäl anför kommittén därvid bl.a. Chicagokonventionen från år 1944, som reglerar bl.a. inrättandet av Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO (International Civil Aviation Organization). Den organisationen har bl. a. till uppgift att fast-

ställa normer och rekommendationer i form av bihang (annex) till Chica- Prop. 1989/90: 50 gokonventionen för att säkerställa största möjliga likformighet i fråga om författningar m.m. hos medlemsländerna. Medlemsländerna har förbundit sig att följa dessa bihang. På äkatteområdet har ICAO 1966 utfärdat ICAO's Policies on taxation in the Field of International Air Transport. Av delta följer att en nationell särbeskattning av utrikesflyget utan övriga medlemsstaters medgivande inte får förekomma. Att endast beskatta inrikesflyget kan leda till ändrade konkurrensförhållanden och att inrikesflyget i högre grad än som sker i dag börjar tanka utomlands. Flygfotogen och flygbensin bör behandlas likformigt när det gäller punktbeskattning och mervärdebeskattning. Mot bakgrund av att dessa bränslen inte bör beläggas med bränsle- eller bensinskatt anser jag att övervägande skäl talar för att flygfotogen och flygbensin även bör undantas från mervärdebeskattning.

Kommitténs förslag att avdragsrätlen för mervärdeskatt på bensin skall vara avskuren i vissa fall behandlas i avsnitt 4.5 Försäljningsskatten på motorfordon, m, m.

En konsekvens av att mervärdeskatt införs på energi är att ävenftärrvär-me kommer att omfattas av mervärdeskatt. Mervärdeskatten kommer alt tas ut direkt på Qärrvärmeavgiften, som motsvaras av både fasta och rörliga produktionskostnader. Delta innebär att även verkens kapital- och lönekostnader, som i vissa fall utgör en stor del av avgiften, mervärdeskattebeläggs.

Statens energiverk har nyligen på regeringens uppdrag analyserat fjärrvärmens ekonomiska situation i dagens läge och efTekterna av en skatteomläggning i enlighet med förslaget från dels KIS och dels miljöavgiftsutredningen.

Av rapporten framgår att mervärdeskatt på energi i kombination med sänkta punktskatter med 30% på olja, naturgas och gasol innebär en försämring av ett genomsnittligt fjärrvärmeverks konkurrenskraft. Del framkommer vidare att ett skatte- och avgiftssystem i enlighet med miljöavgiftsutredningens förslag innebär att konkurrensförhållandet mellan fjärrvärme och enskild uppvärmning blir ungefär detsamma som i dag. Fjärrvärme bör därför, i avvaktan på atl en samordnad reform på energiskatteområdet görs, undantas från mervärdeskatt. Undantaget bör gälla till utgången av år 1990.

Såsom inledningsvis nämnts innebär mina förslag i denna del endast ett första steg av en reformering av energiområdet där mervärdeskatten tillsammans med miljördaterade pålagor kan förväntas ingå som betydelsefulla inslag i energiskattesystemet.

Del nu behandlade förslaget kräver en ändring av 8 § 4 och anvisningarna till 2 och 8 §§ ML. Undantaget för fjärrvärmen bör tas in i övergångsbestämmelserna.

KIS:s förslag: Kommittén har föreslagit all punktskatterna reduceras med 30 %, med undantag för skatten på bensin och kol samt den särskilda skatten på elkraft från vattenkraftverk och kärnkraftverk.

Remissinstanserna: Ett fåtal av de remissinstanser som yttrat sig i denna dd anser att dagens punktskatter är nödvändiga för att slyreflFekten skall kunna behållas och tillstyrker förslaget. Andra remissinstanser vill slopa punktskatterna eller modifiera dem. En del anser att punktskatterna bör slopas och ersättas av miljöavgifter. Några anser att statsverkets behov av skatteintäkter kan tillgodoses med höjd mervärdeskatt. Som lämpliga för högre skattesatser nämns bensin, lätt eldningsolja och eventuellt elkraft.

En del remissinstanser har delvis förståelse för att punktskatterna behålls tills vidare, men vill alt de anpassas till vad som gäller inom EG. En EG-anpassning är ett vanligt andrahandskrav hos de remissinstanser som i första hand vill att punktskatterna slopas. Några remissinstanser vill att skatten på elkraft slopas.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att energibeskattningen även i fortsättningen bör fungera som ett energi- och miljöpolitiskt styrmedel. Mervärdeskattens förmåga att styra den totala energikonsumtionen är begränsad, eftersom skatten endast träffar den slutlige förbmkaren och inte industrins eller andra mervärdeskattskyldigas förbrukning av insatsvaror. En begränsning av avdragsrätten, som är en tänkbar möjlighet, skulle också leda till kumulativa effekter, som i princip bör undvikas.

Eftersom mervärdeskatt med en enhetlig skattesats inte kan fungera som styrmedel måste andra skatter eller avgifter användas som instmment för att åstadkomma en från energi- och miljöpolitisk synpunkt önskvärd styrning av förbrukningen.

Dagens punktskatter är utformade på gmndval av såväl energi- och miljöpolitiska som statsfinansiella skäl. Under år 1989 förväntas skatteintäkterna på energiområdet uppgå till ca 36 miljarder kr. Att införa ett mervärdeskattesystem utan punktskatter skulle ge kraftigt minskade skatteintäkter. 1 detta skede, då en del av den omfattande skattereformen skall genomföras, måste punktskatterna, i avvaktan på atl etl samordnat förslag läggs på energiområdet, bibehållas av främst statsfinansiella skäl. Att enbart mervärdeskaltebdägga energiområdet skulle dessutom leda lill en mycket kraftig omfördelning av skattebelastningen från näringslivet till främst hushållen. De slutliga förbrukarna som inte är mervärdeskattskyldiga, dvs. hushållen, oflfentlig verksamhet m. m., skulle få betala mervärdeskatt på sina inköp av energivaror och energitjänster medan de som är mervärdeskattskyldiga, dvs. större delen av näringslivet, inte skulle behö-

va betala sådan skatt. Även detta talar emot en renodlad mervärdebeskatt- Prop. 1989/90:50 ning.

I fråga om skatten på bensin vill jag anföra följande. Skatten på bensin tas ut enligt lagen om bensinskatt med 2,58 kr. per liter för blyfri bensin och 2,78 kr. per liter för annan bensin. Bensin anses som blyfri om blyhalten är högst 0,013 gram per liter vid 15° C. Dessutom tas en särskild skatt ut för bensin enligt lagen om särskild skall för oljeprodukter och kol med 6 öre per liter.

KIS har föreslagit atl dagens bensinskattenivå behålls. Miljöavgiftsutredningen har föreslagit en höjning av pålagoma på bensin. Höjningen, exkl. mervärdeskatt, föreslås bli 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan bensin. Förslaget innebär att skatteskillnaden mellan blyfri och annan bensin ökar från 20 till 24 öre per liter.

Miljöavgiftsutredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Jag anser dock alt framför allt miljöskäl talar för att redan nu öka skattebelastningen på bensin och alt det bör ske i nivå med vad miljöavgiftsutredningen föreslagit, dvs. en höjning med 34 öre per liter för blyfri bensin och 38 öre per liter för annan bensin. Detta kan ske genom en höjning av bensinskatten lill 2,92 kr. per liter för blyfri bensin och lill 3,16 kr. per liter för annan bensin. Detta innebär med dagens bensinpris, när också mervärdeskatt tas ut på bensin, atl den sammanlagda skatthöjningen blir ca 1,45 kr. per liter för blyfri bensin och ca 1,55 kr. för annan bensin.

Förslaget i denna del föranleder ändringar i 2 § lagen om bensinskatt.

I fråga om skatten på elkraft vill jag anföra följande. Skatten tas för närvarande ut med 7 öre per kilowattimme för förbmkning i industriell verksamhet. För övrig förbmkning är skatten regionalt differentierad och tas ut med antingen 8,2 eller 9,2 öre per kilowattimme.

Den lägre skattesatsen 8,2 öre per kilowattimme gäller för förbmkning inom följande kommuner:

Norrbottens län samtliga kommuner

Västerbottens län samtliga kommuner

Jämtlands län samtliga kommuner

Västernorrlands län Sollefteå, Ange och Örnsköldsvik

Gävleborgs län Ljusdal

Kopparbergs län Malung, Mora, Orsa och Älvdalen

Värmlands län Torsby

Skatten på elkraft höjdes den 1 juli 1989 med 2 öre per kilowattimme. Mervärdeskatt på energi leder initialt lill att konsumenter med elvärme får en större skattehöjning än om motsvarande uppvärmning sker med eldningsolja. Mot denna bakgmnd bör skatten på elkraft sänkas med 2 öre per kilowattimme.

För industrin, som kan lyfta av ingående mervärdeskatt, innebär sänk
ningen av skatten på elkraft lättnader. Jag vill dock framhålla att industrin
trots detta och de skattenedsättningar som nu finns, måste intensifiera
ansträngningarna atl uppnå en ökad efTektivitel i användningen av elener
gi. 88

ML, utvidgats till att också gälla kommunal verksamhet av detta slag för Prop. 1989/90:50 eget behov.

De här behandlade verksamhetema utgör en naturlig del i ett generdh och enhetligt mervärdeskattesystem. Bärande skäl kan enligt min mening inte anföras mot att i ett sådant mervärdeskattesystem även inordna tillhandahållande av vatten samt tjänster avseende avloppsrening och sophämtning under skatteplikten.

De aktuella verksamhetema - med undantag för tillhandahållande av vatten medför i dag teknisk skattskyldighet och samtliga som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster av detta slag är därför redan med i mervärdeskattesystemet. Med hänsyn härtill torde i avvaktan på etl genomförande av kommitténs förslag i dess helhet en lidigardäggning av förslaget i denna del inte medföra några tekniska svårigheter. Inte heller kan vid ell införande redan nu av skatteplikt för tillhandahållande av vatten några betydande svårigheter bedömas uppstå. Förändringama bör därför träda i krafl den 1 januari 1990.

Genom utformningen av de nuvarande bestämmelserna belastas den kommunala verksamheten i fråga om avloppsrening och sophantering inte av ingående mervärdeskatt till den del den avser eget behov. För att komma till rätta med brister i konkurrensneutraliteten såvitt avser kommunal upphandling och egenregiverksamhet för egna behov, har KIS föreslagit att kommunema skall medges generellt avdrag för ingående mervärdeskatt oavsett om den verksamhet förvärvet avser medför skattskyldighet eller inte. Kommunkollektivet skall sedan gemensamt till staten erlägga ett belopp som i princip motsvarar summan av vad staten tidigare utbetalat som kompensation för ingående skatt i verksamheter som inte medför skattskyldighet.

I avvaktan på att en sådan ordning införs och för att undvika de problem som regelmässigt uppkommer vid blandad verksamhet, saknas skäl att betrakta kommunal avloppsrening och sophantering lill den del den avser eget behov som annat än yrkesmässig. Detsamma gäller för tillhandahållande av vatten i kommunal regi. Inte heller finns det enligt min mening skäl att övergångsvis utlagsbeskalla kommunerna när vatten tas i anspråk eller avloppsrening eller sophämtning utförs för eget behov trots att verksamheten räknas som yrkesmässig.

Det nu aktuella förslaget kräver ändringar i 2, 8 och 11 §§ ML samt punkt 1 och 2 av anvisningama lill 2 § ML och anvisningarna till 11 § ML.

De nya reglema innebär att skatteintäkterna ökar med ca 1,2 miljarder kr.

KIS:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat förslaget utan erinran. Företrädare för branschen och turistnäringen har dock avstyrkt forslaget. Som skäl härför anförs dels att förslaget innebär en kosl-nadsfördyring för konsumenterna och därmed en risk för minskad efterfrågan och sänkt lönsamhet, dels att förslaget kan medföra negativa verkningar för bytesbalansen och för turistnäringarna.

Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande bestämmelser i 14 § ML utgör beskattningsvärdet vid tillhandahåJlande av serveringstjänster och vid mmsuthyrning 60 % av vederlaget. En motsvarande reduceringsregel för serveringstjänster fanns i förordningen (1957:507) om allmän vam-skatt som föregick ML. Rumsuthyrning omfattades inte av den allmänna varuskatten. Reduceringsreglerna för serverings- och mmsuthyrnings-tjänster infördes i ML utan någon kommentar (prop. 1968:100 s.87 f.). Som motiv till reduceringsregeln i förordningen om allmän vamskalt angavs en önskan att utjämna skattebelastningen mellan å ena sidan serveringsvaror och å andra sidan motsvarande mängd måltidsdryck och färdiglagad mat inköpt i livsmedelsafiar. Reduceringen log alltså sikte på den del av priset som avsåg den egentliga serveringstjänsten.

Tillämpningen av reduceringsreglerna i fråga om serveringstjänster har inte varit problemfri. RSV föreslog 1985 i en rapport bl.a. att reduceringsreglerna för serveringstjänster skulle slopas (RSV Rapport 1985:4). 1 rapporten pekade verket på svårigheterna att avgöra och kontrollera om ML:s krav på servering var uppfyllda och om uppdelningen av omsättningen på servering och varuförsäljning var korrekt. Vid remissbehandlingen anfördes emellertid bl. a. att ett slopande av reduceringsreglerna för servering skulle medföra att blandad verksamhet uppkom i hotellrörelser med servering och att prisnivån skulle stiga med 10 %. Rapporten föranledde inget förslag till lagstiftning (prop. 1985/86:47 s. 42 f.).

För all uppnå konkurrens- och konsumtionsneutralitet har kommittén föreslagit en generell och enhetlig mervärdeskatt som träffar i princip all yrkesmässig omsättning. Vid en sådan mervärdebeskattning saknas enligt kommittén skäl att bibehålla reduceringsreglerna för serverings- och hotelltjänster. Jag delar denna uppfattning och anser att ifrågavarande tjänster bör beskattas som annan konsumtion.

Samtliga som yrkesmässigt tillhandahåller serverings- och hotelltjänster är redan nu skattskyldiga och med i mervärdeskattesystemel. Med hänsyn härtill torde i avvaktan på ett genomförande av kommitténs förslag i dess helhet en lidigardäggning av förslaget i denna dd inte medföra några tekniska problem. Inte hdler i övrigt kan bärande skäl anföras mot

en lidigardäggning. Förändringarna i denna del bör därför träda i kraft den 1 januari 1990.

Enligt nu gällande bestämmelser räknas tillhandahållande av kost åt personal som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Tillhandahållande av serveringstjänster åt egen personal i renodlade personalserveringar är således inte skattepliktigt. Om en skattskyldig arbetsgivare på detta sätt tillhandahåller serveringstjänster föreligger avdragsrätt endast för ingående skatt som belöper på i huvudsak inventarier medan ingående skatt på livsmedel och andra förbmkningsvaror faller utanför avdragsrätten. En arbetsgivare vars verksamhet i övrigt inte medför skattskyldighet saknar helt rätt till avdrag för ingående skatt som avser hans personalservering.

Kommittén har anfört att ett slopande av reduceringsreglerna för serveringstjänster medför att konkurrenssituationen mellan fristående serveringar och personalrestauranger förändras och att de nuvarande reglerna avseende personalserveringar därför bör slopas. Förslaget innebär att tillhandahållande av serveringstjänster åt den egna personalen medför skattskyldighet enligt ML:s allmänna bestämmelser om yrkesmässighel.

För subjekt med i övrigt skattefri verksamhet har kommittén av praktiska och administrativa skäl föreslagit alt skattskyldigheten skall begränsas till sådana fall då saluvärdet av den tillhandahållna kosten för beskattningsåret överstiger 30000 kr. Jag delar denna uppfattning och föreslår därför atl också tillhandahållande av kost åt personal i annan verksamhet än serveringsrörelse skall anses som yrkesmässig verksamhet. Den begränsning som kommittén föreslagit i fråga om skattskyldighet vid tillhandahållanden till mindre värde motsvaras av den gräns på 30000 kr. som nu gäller för redovisningsskyldighetens inträde.

Den föreslagna ändringen innebär att del i viss utsträckning tillkommer nya skattskyldiga. Jag förordar med hänsyn härtill att förändringarna i denna del inte skall träda i kraft förrän den 1 mars 1990. Härigenom kan RSV, länsskattemyndigheterna och berörda skattskyldiga få skälig tid till förberedelser före ikraftträdandet.

Det nu aktuella förslaget kräver ändringar i 14 och 17 §§ samt i punkt 1 av anvisningarna till 2 § och anvisningarna till 10 § ML.

De nya reglerna medför ökade skatteintäkter om ca 1,5 miljarder kr.

Prop. 1989/90:50

utom föreslagit att rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt avseende Prop. 1989/90:50 hyres- och driftskostnader för nu aktuella fordon slopas.

Remissinstanserna: Förslaget, såvitt gäller försäljningsskatten, har i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Det har påpekats att det kan finnas skäl att låta beskattningen omfatta även lastbilar med flak. Förslaget till skärpta regler för avdragsrätt när det gäller mervärdeskatten har rönt kritik, särskilt det föreslagna avdragsförbudet för driftskostnader. Flera remissinstanser förordar atl avdragsförbudet ersätts med en uttagsbeskattning eller någon form av schablonmässig begränsning.

Skälen för mitt förslag: Försäljningsskatt enligt lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon tas ut för personbilar och motorcyklar, men dessutom för vissa lastbilar och bussar. Principen kan därvid sägas vara alt sådana lätta lastbilar och bussar som från användningssynpunkt är jämförbara med personbilar omfattas av skatten. Lätta lastbilar med skåpkarosseri samt lätta bussar beskattas därför, men endast om totalvikten är högst 3000 kg. Denna gränsdragning avviker från vad som gäller enligt trafikförfallningarna, där gränsen mellan lätt och tung lastbil går vid totalviklen 3 500 kg. Lätt lastbil jämställs i trafik- och körkortshänseende i huvudsak med personbil, medan andra regler gäller för de tyngre fordonen.

Utredningen har konstaterat atl försäljningen av lätta lastbilar med skåpkarosseri med tolalvikt strax över skattepliktsgränsen 3000 kg ökat mycket kraftigt på senare lid. Deissa fordon har blivit mycket populära som ersättare för personbilar. De är numera ofta utmstade så att de i komforthänseende är fullt jämförbara med eller överträffar vanliga personbilar. Fordonen används till stor del eller huvudsakligen på samma sätt som personbilar. Sannolikt har friheten från försäljningsskatt saml förmånliga mervärdeskatte- och förmånsbeskallningsregler väsentligt bidragit till fordonstypens popularitet.

Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och det kraftigt ändrade inköpsmönstret och användningsområdet för dessa fordon bör skattefri-helsgränsen höjas till 3 500 kg. En naturlig gränsdragning jämfört med annan lagstiftning uppnås därvid. Några sakliga skäl för att undanta denna typ av fordon från beskattningen finns enligt min mening inte. Nuvarande gränsdragning leder dessutom till ett betydande skallebortfall. Förslaget föranleder ändringar i 4 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon.

Det har ifrågasatts om försäljningsskatten inte också borde omfatta lätta lastbilar med flak. Även på delta område har den tekniska utvecklingen lett fram lill all fordonen i många avseenden är jämförbara med personbilar. Skaltefriheten kan leda lill atl denna typ av fordon väljs i stället för personbilar. Det finns också vissa definitions- och kontrollmässiga problem med all ha olika skatteregler för lastbilar med resp. utan skåpkarosseri. Jag är emellertid inte beredd att för närvarande lägga fram ett förslag om beskattning av flaklastbilarna. Frågan har visst samband med vilka regler som bör gälla i mervärdeskattehänseende. Jag återkommer till detta i det följande.

Försäljningsskatten beräknas med ett visst belopp per kg tjänstevikt. För
fordon med tjänstevikt överstigande 1 600 kg tillkommer emellertid också 94

ett tillägg, som uppgår till 800 kr. för varje fullt femtiotal kg över 1 600 kg. Prop. 1989/90:50 Tillägget har syftat till att få en bättre relation mellan pris och försäljningsskatt för de tyngsta fordonen. Numera är det emellertid endast en ytterst liten del av personbilama som är så tunga att de träffas av den extra skatten. Tillägget kommer därför i huvudsak att träffa de fordon för vilka försäljningsskatt nu föreslås införd. Jag anser mot denna bakgmnd att det, som kommittén föreslår, är skäligt att tilläggsbeloppet nu slopas.

Bestämmelsema om skrotningspremie och skrotningsavgift i bilskrotningslagen (1975:343) är kopplade lill skatlepliktsreglema i försäljnings-skattelagen. Skrolningsavgiften uppbärs i samband med försäljningsskatten, och samma viktgränser gäller. Viktgränsen 3 500 kg bör införas även i fråga om skrotningsavgiften och skrotningspremien. Detta föranleder ändringar i 4 § bilskrotningslagen. Samråd har i denna fråga skett med chefen för miljö- och energidepartementet.

Gränsdragningen mellan skattepliktiga resp. inte skattepliktiga fordon vad gäller försäljningsskatten har motsvarighet i mervärdeskattereglema. Enligt 18 § ML råder förbud för skattskyldig att i mervärdeskattedeklara-lion dra av ingående mervärdeskatt som belöper på anskaffning av personbil eller motorcykel, i andra fall än då den skaltskyldiges verksamhet beslår i yrkesmässig återförsäljning eller uthyming av sådana fordon. Enligt anvisningarna till 2 § ML jämställs därvid med personbil lätt lastbil med skåpkarosseri eller buss, om fordonens tolalvikt är högst 3000 kg. Avdragsförbudet motiveras av att användningen av dessa fordon till betydande del avser privat konsumtion som inte bör undantas från mervärdebeskattning. Även i utländska mervärdeskattesystem är ett sådant avdragsförbud vanligt.

Som kommittén föreslagit bör viktgränsen 3 500 kg gälla även i förevarande hänseende. Skälen till en höjning är desamma som de jag tidigare angivit vad gäller försäljningsskatten. Förslaget föranleder en ändring i anvisningarna till 2 § ML.

De nu föreslagna ändringarna beträffande gränsen för försäljningsskatten och avdragsrätten för ingående skatt bör, för att minska de inte avsedda skattelättnaderna, träda i kraft snarast möjligt. Den tidigast tänkbara lidpunkten är den 1 januari 1990. Ändringarna i bilskrotningslagen bör av tekniska skäl träda i kraft samtidigt.

De nu föreslagna ändringarna beträffande bilaccisen och mervärdeskatten innebär ökade skatteinkomster om ca IOO milj. kr.

Kommitténs förslag atl även införa en avdragsbegränsning, såvitt gäller driftskostnader för personbilar och därmed likställda fordon, får ses bl. a. mot bakgmnd av förslaget att införa mervärdeskatt på bensin. Därmed ökar i betydande grad värdet av avdragsrätten för driftskostnader. Eftersom en betydande del av driftskostnaderna avser privat bilanvändning i form av s. k. förmånsbilar m. m., är del enligt min mening otillfredsställande att någon mervärdebeskattning inte sker. En ordning bör tillskapas så att denna privata konsumtion kan mervärdeskatlebdäggas.

Att införa ett generellt avdragsförbud för driftskostnaderna innebär
emellertid vissa problem. De kumulativa effekterna kan bli betydande.
Kommittén har av den anledningen också föreslagit att avdragsförbudet 95

inte skulle gälla yrkesmässig återförsäljning, uthyming eller personbeford- Prop. 1989/90:50 ran. Betydande kumulativa effekter kan emellertid uppkomma även på andra områden. Det skulle därför enligt min mening vara att föredra om mervärdebeskattningen i dessa fall kunde rikta in sig endast mot privat användning av fordonen. Detta skulle kunna ske genom en uttagsbeskattning för privat utnyttjande av personbilar och andra fordon. Jag är inte beredd att nu lägga fram ett förslag om utformningen av en sådan uttagsbeskattning, eftersom frågan behöver beredas ytterligare. Enligt min mening finns det dessutom skäl alt överväga en uttagsbeskattning när del gäller privat utnyttjande även av andra anläggningstillgångar än personbil hos mervärdeskattskyldig. Jag avser att återkomma med förslag i dessa frågor, och lägger därför inte nu fram något förslag om avdragsbegränsningar när det gäller driftskostnadema.

5 Särskilda åtgärder för pensionärer och Studerande m. m.

Liksom enligt RINK:s förslag finansieras de sänkta inkomstskaltema år

1990 i betydande utsträckning genom ökade indirekta skatter. Vid frånva
ro av särskilda åtgärder skulle en betydande del av de skattskyldiga få
automatisk kompensation för denna finansiering. Höjda indirekta skatter
höjer nämligen konsumentprisindex och därmed basbeloppet, vilket i sin
tur höjer basbeloppsanknutna förmåner som pensioner och studiemedel.
En sådan automatisk kompensation skulle urholka skattereformens finan
siering och skulle innebära en betydande omfördelning mellan kollektivet
pensionärer och övriga.

RINK föreslog att en sådan omfördelning skulle undvikas genom införande av en särskild gmndavgift för utgående pensioner. Förslaget har mötts av omfattande kriiik vid remissbehandlingen. En vanlig uppfattning som framförts är att skattereglerna för pensionärer och löntagare skall i största möjliga utsträckning överensstämma. Jag kan instämma i den kritik som framförts. En särskild gmndavgift på utgående pensioner bör inte införas. Frågan om pensionärernas skatteförhållanden får övervägas vidare inom ramen för reformarbetet. Den nyss nämnda omfördelningen mellan pensionärskollektivet och övriga bör i frånvaro av gmndavgiften i stället undvikas genom att basbeloppet inte uppräknas med den extraordinära prisökning som orsakas av skattereformens finansiering som föreslogs i RINK:s s. k. sidoaltemativ. Statsrådet Lindqvist föreslår att basbeloppet fr.o.m. den I/I 1991 inte skall räknas upp med hänsyn till den extraordinära prisökning som orsakas av skaltereformens finansiering år 1990 och

1991 i form av höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade
räntebidrag. Ett uppdrag kommer att ges till statens pris- och konkur
rensverk att beräkna storleken på denna extraordinära prisökning.

För löntagare liksom för pensionärer med normala och höga inkomster
balanseras de höjda indirekta skatterna av sänka inkomstskatter. Pensio
närer ulan eller med låg ATP betalar emellertid ingen skatt och får därför 96

inte heller någon skattdättnad. Statsrådet Lindqvist föreslår att åtgärder Prop. 1989/90: 50 vidtas redan år 1990 inom systemen för pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg, KBT, för de sämst ställda pensionärerna. Frågan om den framtida utformningen av folkpension och KBT kommer att prövas närmare i samband med det fortsatta arbetet med skatte- och bidragsregler för pensionärer fr. o. m. år 1991.

Även studerande påverkas av de höjda indirekta skatterna 1990 utan att få en motsvarande sänkning av inkomstskatten. Enligt vad jag har inhämtat kommer statsrådet Persson atl i dag föreslå regeringen all åtgärder vidtas redan år 1990 även för studerande med studiemedel.

Även bostadsbidragen för andra än pensionärer bör ses över med anledning av skattereformen år 1991 och med anledning av de nya taxeringsvärdena år 1990. Eftersom bostadsbidraget baseras på inkomsterna två år bakåt i tiden blir inkomstefTekterna av 1990 års taxeringsvärdehöjning beaktade först år 1992. Emellertid får de nya taxeringsvärdena genomslag i bostads-utgiftema redan genom de fyllnadsinbetalningar som kan komma att ske vid 1991 års inkomsttaxering. Det kan därför finnas anledning att överväga humvida en åtgärd behöver vidtas för år 1991. Följande år beaktas de nya taxeringsvärdena på vanligt sätt i del i samband med skattereformen reviderade bostadsbidragssystemet.

Jag har i dessa frågor haft samråd med chefen för bostadsdepartementet samt statsråden Lindqvist och Persson.

6 Budgeteffekter samt fördelning mellan stat och kommun

Sänkningen av inkomstskatten år 1990 beräknas ge ett budgetbortfall på 23,4 miljarder kr. utöver det skattebortfall som skulle uppkommit vid indexreglering av 1989 års skatteskalor. De förslag som jag tidigare redovisat ger en sammanlagd budgetförstärkning på 23,8 miljarder kr. fördelad mellan en skärpning av kapitalbeskattningen med 8,4 miljarder kr., basbreddningar inom inkomstslaget tjänst med 3,5 miljarder kr. samt höjda indirekta skatter på totalt 11,9 miljarder kr. Budgetförstärkningen utöver skattebortfallet uppgår till 0,4 miljarder kr. och tas i anspråk för finansiering av särskilda åtgärder för pensionärer och studerande år 1990 med anledning av de höjda indirekta skatterna.

De redovisade budgeteflfektema avser utfall för den totala offentliga sektom, dvs. för staten, kommunerna och socialförsäkringssystemet. Skat-teändringama 1990 och 1991 innebär, om inga särskilda åtgärder vidtas, en betydande omfördelning mellan stat och kommun eftersom skattesatssänkningen avser statlig inkomstskatt medan finansieringen genom basbreddningar tillfaller kommunema i stor utsträckning.

Inkomstskatteulredningen ansåg att skallereformen bör ge ett balanserat
utfall inte bara för den totala offentliga sektorn utan också i förhållandet
mdlan staten och kommunema. För att uppnå detta mål föreslog utred
ningen slopande av de bidrag som utgår till kommunema med anledning 97

7 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

av avskaffandet av den kommunala garanti- resp. företagsbeskattningen i Prop. 1989/90:50 kombination med en höjning av skatteutjämningsavgiften.

Jag instämmer i utredningens uppfattning att skattereformen bör ge ett balanserat utfall även i förhållandet mellan stat och kommun och anser liksom utredningen att man då bör beakta både förändringen av inkomstskatten och förändringen av de indirekta skattema. Åtgärder bör således vidtas som upprätthåller balansen mellan stat och kommun. Detta kan ske genom de metoder som förslås av utredningen, genom reducering av kommunemas skatteunderlag eller genom annan förändring som reducerar utbetalningama från staten till kommunema.

Förändringen av inkomstskatten för år 1990 påverkar emellertid utbetalningen av skattebelopp lill kommunerna först år 1992 samtidigt som höjningen av de indirekta skattema år 1990 bedöms få en förhållandevis begränsad effekt för kommunema. Förslag om särskilda åtgärder för att upprätthålla balansen mellan stat och kommun kan därför läggas fram vid en senare tidpunkt. Det blir därmed möjligt att närmare beräkna effekterna för kommunerna av både 1990 och 1991 års ändringar avseende inkomstskatt och indirekta skatter.

Jag avser således att senare återkomma med förslag som upprätthåller erforderlig balans mellan stat och kommun.

7 Företagsbeskattningen

7.1 Allmänt

I den skattedebatl som förts efter sommaren har intresset koncentrerats till beskattningen av fysiska personer. Förslaget lill ny företagsbeskattning har inte debatterats lika intensivt. Delvis hänger detta samman med att me-ningsskiljaktighetema på detta område varit begränsade och att de frågor där olika uppfattningar redovisats är ganska tekniska till sin karaktär. De politiska diskussioner som förekoramit har också i första hand inriktats på individbeskattningen.

Remissutfallet på URF:s betänkande visar att det finns en bred enighet om att dagens företagsbeskattning bör ersättas med ett system med lägre skattesats och mer begränsade reserveringsmöj ligheter. Ett sådant system har flera fördelar. Bl. a. minskar inlåsningen av kapital samtidigt som mer likvärdiga skattemässiga villkor kan ges för olika typer av investeringar och finansieringsformer.

Enligt min mening finns del starka skäl för all ändra företagsbeskattningen i den riktning som URF angett. Det internationella beroendet är också så starkt att vi inte under någon längre tid kan ha kvar ett system med en skattesats som är väsentligt högre än i omvärlden.

Vad jag nu sagt innebär att jag ansluter mig till de principer som URF:s
betänkande bygger på. Jag ställer mig aUtså bakom en kraftig sänkning av
bolagsskattesatsen kopplad till en betydande begränsning av reserverings-
möjlighetema. En fömtsättning fö'r en sådan sänkning är att investerings-
fondema slopas liksom de generösa reglema för nedskrivning av lager. 98

Beredningen av URF:s belänkande och remissynpunktema på detta Prop. 1989/90:50 pågår i finansdepartementet. Jag är för närvarande inte beredd att mer i detalj ta ställning till URF:s förslag. Min allmänna inställning framgår emellertid av vad jag nu har sagt. Eftersom reformens inriktning är helt klar finns det också anledning att pröva om vissa inslag kan genomföras redan före 1992 års taxering. En sådan delreform skulle bl.a. kunna minska problemen vid övergången till ett nytt företagsskattesystem.

De problem som finns i samband med övergången hänger främst samman med den kraftiga skattesalssänkningen. Den nominella skattesatsen för aktiebolag m.fl. är för närvarande 52%. Till detta kommer för vissa företag vinstddningsskalt och - för inkomståret 1989 - särskild vinstskatt. Enligt URF:s förslag sänks skattesatsen tilf 30%. Det innebär att skattesatsen för många företag mer än halveras på två år. Det är givet att skattesystemet därmed utsätts för påfrestningar. Företagen får intresse av att genom olika typer av bokslutsdispositioner och andra åtgärder skjuta upp beskattningen till en tidpunkt då den nya skattesatsen gäller.

Företagens obeskattade reserver är mycket stora. I 1988 års bokslut uppgick de icke-finansidla förelagens lagerreserver till mellan 90 och 100 miljarder kr. De allmänna investeringsfonderna var för samma kategori av företag i storleksordningen 25 miljarder kr. Det är vidare väl känt alt förelagen i ökande utsträckning skaffar sig avskrivningsobjekt i form av kapitalkrävande investeringar i fartyg, flygplan, tåg m. m.

URF har föreslagit vissa åtgärder för att motverka skatteplanering inför övergången. Utredningen föreslår att särskilda spärregler införs mot lageruppbyggnad och att avdrag för avsättningar till allmän investeringsfond inte skall medges vid 1991 års taxering. Några särskilda regler för att förebygga att företagen skaffar sig avskrivningsunderlag har inte föreslagits.

Från näringslivets sida har riktats invändningar mot förslaget. Kritik framförs mot konstmktionen av spärregeln mot lageruppbyggnad. Man framhåller vidare att skattebelastningen vid 1991 års taxering kan öka väsentligt i många fall om URF:s förslag genomförs. Som ett alternativ framförs möjligheten att koppla en begränsning av reserveringsmöjligheterna till en sänkning av bolagsskattesatsen.

Enligt min mening är gmnden till de skisserade problemen till stor del atl den stora skattesatssänkningen förutsätts ske i ett slag. Det är angeläget att få till stånd en mjukare övergång. Den från allmän synpunkt bästa lösningen är om ett steg kan tas redan nu. Fördelarna bör med bred marginal väga upp de olägenheter som ett ingrepp under löpande år kan innebära. Jag föreslår därför att en delreform genomförs vid 1990 års taxering (inkomståret 1989).

Mitt förslag innebär att skattesatsen för aktiebolag m.fl. med räken
skapsår som avslutas den 31 december 1989 eller senare sänks från 52%
till 40%. Parallellt med detta slopas rätten till avdrag för avsättning till
allmän investeringsfond samtidigt som utrymmet för lagernedskrivning
begränsas från 50% till 40%. På motsvarande sätt begränsas avdraget för
avsättning lill resultalutjämningsfond från 20% till 15% av lönekostna
den. 99

För lager av fastigheter och liknande tillgångar bör på motsvarande sätt Prop. 1989/90: 50 nedskrivningsrällen begränsas till 10% eller till 5% om förelaget samtidigt gjort avsättning till resultatutjämningsfond. För värdet av pågående arbeten till fast pris bör också nedskrivning med 10% gälla.

Det kan givetvis ifrågasättas om inte ett första steg mot införandet av ett basbreddat skattesystem med låga skattesatser borde kompletteras med lagregler som begränsar kreditinstitutens rätt till lagernedskrivning. Dessa företags skattebelastning har tidigare varit mycket låg. Under senare år har den bilden förändrats markant, främst på grund av vinstdelningsskatten och för år 1989 den särskilda vinstskatten. Med hänsyn härtill och till de tekniska svårigheter som är förenade med ett sådant lagstiftningsingripande bör nuvarande reglering tills vidare behållas.

Egenföretagare som inte får del av sänkningen av bolagsskatten bör inte träffas av begränsningen av rätlen lill lagernedskrivning. Detta innebär att någon ändring av lagernedskrivningsreglerna i anvisningama till 41 § KL inte bör göras. De föreslagna ändringarna bör i stället tas in i en särskild lag. Sänkningen av bolagsskallesatsen innebär att alla företag som beskattas som aktiebolag får skattesatsen sänkt från 52% lill 40%. Med hänsyn till det samband som råder mellan en familjestiftelse och de fysiska personer som stiftelsen syftar lill att tillgodose bör familjestiftelser inte omfattas av skattesatssänkningen. Inte hdler livförsäkringsanstalter bör få sänkt bolagsskatt, såvitt avser försäkringsrörelsen.

Förslaget föranleder ändringar i 10 a § SIL.

Ändringen av bolagsskattesatsen medför vidare en följdändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt (VDL). Den inkomstskatt som belöper på visst år är avdragsgill vid beräkningen av vinstdelningsunderlaget för samma år. Avdraget är i 3 § VDL uttryckligen angivet till 52% av företagets beskattningsbara inkomst. En justering bör nu göras till 40%.

Den statliga inkomstskatten för bl. a. aktiebolagen består av bolagsskatt, vinstdelningsskatt och för inkomståret 1989 särskild vinstskatl. Den föreslagna ändringen kan leda till att vinstddningsskatlen (och den särskilda vinstskatten) höjs. Höjningen kompenseras av sänkningen av bolagsskatten. Det totala skatteuttaget för enskilda företag av bolagsskatt, vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt ökar inte. Enligt min mening innebär förslaget inte att statlig inkomstskatt kommer att tas ut i vidare mån än som följer av redan gällande föreskrifterom skattskyldighet.

Övergångsbestämmelserna bör utformas efter förebild av övergångsbestämmelserna vid 1985 års taxering då en begränsning av lagemedskriv-ningen gjordes samtidigt som den statliga bolagsskattesatsen sänktes (SFS 1983:983-984). Det innebär att företag vars räkenskapsår avslutats den 31 december 1989 och senare får sänkt skattesals. De ändrade nedskrivningsreglerna tillämpas i fråga om beskattningsår som avslutals vid motsvarande lidpunkt.

101

8 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 50

Skälen för mitt förslag: Ett system med investeringsfonder har funnits i över 50 år. Nu gällande lagstiftning, lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, infördes i samband med den senaste större översynen av företagsbeskattningen.

De allmänna investeringsfonderna kan användas av aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. En avsättning till allmän investeringsfond redovisas hos företaget som en bokslutsdisposition och minskar årets redovisade vinst.

En avsättning till allmän investeringsfond är avdragsgill vid beräkning av såväl beskattningsbar inkomst som underlag för vinstdelningsskatt i den mån avsättningen inte överstiger hälften av årets vinst före skatt och avsättningen (vid den särskilda vinstskatlen är endast hälften av det avsalta beloppet avdragsgillt).

Fonden kan utnyttjas efter tillstånd från statens industriverk eller regeringen. Vid ianspråktagande enligt reglerna för den s. k. fria sektorn krävs inget tillstånd. Investeringsfonden skall återföras till beskattning i vissa fall. Det gäller bl. a. vid otillåtet ianspråktagande och vid överlåtelse eller pantsättning av kontomedel.

Somjag tidigare anfört (avsnitt 7.1) bör förslaget att slopa investeringsfondssystemet genomföras. Av tekniska skäl bör lagen upphävas först i samband med den slutliga utformningen av reformen. Den begränsning av möjligheterna att göra avsättning till allmän investeringsfond som bör gälla redan vid 1990 års taxering får ske genom ändring i gällande lag. Begränsningen bör avse förelag med räkenskapsår som avslutas den 31 december 1989 eller senare. Det innebär att företag med räkenskapsår som avslutats före den 31 december 1989 har rätt till avdrag vid 1990 års taxering för avsättning till allmän investeringsfond.

Regeringen har gett några företag tillstånd att ta i anspråk framlida avsättningar till allmän investeringsfond. Det gäller avsättningar som skall göras vid 1990, 1991 och 1992 års taxering. Del är fråga om drygt tio företag varav fyra har tillstånd som avser 1991 och 1992 års taxering.

Det rör sig alltså om ett mycket begränsat antal fall där regeringen ansett det särskilt angeläget att en investering kommer till stånd. Det får anses rimligt att dessa företag får möjlighet all fullfölja sina investeringsplaner i linje med tidigare gällande fömtsättningar. Jag föreslår därför all en övergångsregel införs som innebär att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas för företag som omfattas av tillstånd att ta i anspråk avsättningar

102

som görs vid 1990 års taxering och senare. Detta innebär inte någon rätt att få avdrag för andra avsättningar än dem som avses i resp. tillstånd. Undantaget avser tillstånd som beslutats den 9 november 1989 eller tidigare.

I de fall ett dispensbeslut avser en längre investeringsperiod finns inte sällan behov av att komplettera det urspmngliga beslutet. Det sker i form av ett s. k. ändringsbeslut. Ett sådant beslut kan avse tillstånd att överföra en investeringsfond mellan företag inom koncemen. Enligt den föreslagna övergångsregeln skall även dessa beslut beaktas vid prövningen om rätt till avdrag för en avsättning föreligger. Inom en koncern skall man alltså ha möjlighet att göra avsättning till allmän investeringsfond i den omfattning som krävs för att del urspmngliga beslutet och ändringsbeslutet skall kunna utnyttjas.

När en allmän investeringsfond återförs till beskattning utgår ett tillägg på 20% av beloppet. URF föreslår att för belopp som avsatts vid 1990 års taxering skall tillägget höjas till 50% fr.o. m. 1992 års taxering. Syftet med det höjda tillägget är att motverka alt företag skulle göra en fondavsättning i det nuvarande systemet för att sedan omedelbart återföra fonden till beskattning i det nya systemet.

Inga invändningar har framförts mot behovet av en sådan regel. En höjning bör göras även om avsättningama lill allmän investeringsfond drastiskt kommer att minska till följd av förslaget om slopad avdragsrält för vissa förelag. Enligt min mening är emellertid en höjning till 50% inte tillräcklig för att nå syftet med åtgärden. Tillägget bör sättas till 70% och avse belopp som avsatts vid 1990 års taxering eller i de undantagsfall där det är aktuellt - 1991 års taxering.

För redan gjorda avsättningar gäller de riktlinjer som regeringen ger i frisläppsförordningen. Fonder avsatta i bokslut till ledning för 1989 och tidigare års taxeringar har hittills varit frisläppta för investeringar i de regionalpolitiska stödområdena t. o. m. mars 1990 och för miljöförbättrande investeringar i helalandet t.o. m. mars 1991. Regeringen har denna dag beslutat att förlänga invesleringsperioden för dessa avsättningar med ytterligare ett år. Det nya frisläppet omfattar emellertid inte avsättningar i bokslut till ledning för 1990 års taxering.

Prop. 1989/90:50

och leverans. Man framhåller att yrkesfiskarnas köp av fiskefartyg kom- Prop. 1989/90:50 mer att styras av skatlelagstiftningen och inte av branschens förhållanden.

Skälen för mitt förslag: Enligt de allmänna reglerna i punkt 2 sista stycket av anvisningama lill 41 § KL kan under vissa fömtsättningar avdrag för inventarier medges redan på kontraktssladiet. 1 princip fömtsätts atl en värdenedgång har skett. Medgivet avdrag skall minska anskaffningsvärdet med motsvarande belopp och värdeminskningsavdrag beräknas alltså på det reducerade beloppet.

Utöver de allmänna reglema finns särskilda bestämmelser om avskrivning på kontrakt avseende skepp och luftfartyg. Dessa regler får tillämpas oavsett om det i det individuella fallet föreligger någon värdenedgång eller ej. Reglerna finns i lagen (1966:172) om avskrivning på skeppskontrakt m.m.

Enligt nu gällande bestämmelser medges avdrag för avskrivning på ej fullgjorda köpekontrakt generellt med totalt högst 30% av det avtalade priset. Avdragsrätten gäller skattskyldiga som bedriver rederirörelse, yrkesmässigt fiske resp. luftfartsrörelse. Lagstiftningen innehåller regler av skatteflyktshindrande karaktär vid bl.a. överlåtelse av kontrakt, skepp eller luftfartyg samt vid utflyttning.

Som motiv för de särskilda bestämmelserna om rätt till avskrivning på kontrakt avseende skepp och luftfartyg har anförts bl. a. att förhållandena inom rederi- och luftfartsnäringarna är särpräglade. Investeringarnas storlek i förening med den långa tid som förflyter mellan beställning och leverans ställer mycket stora krav på företagens finansiella styrka. Reglerna om konlraktsavskrivning ger företagen ökade möjligheter lill resultat-utjämning. Vad gäller fartygspriserna reagerar dessa kraftigt även på små förändringar i balansen mellan utbudet och efterfrågan på fraktmarknaden.

Som påpekas av URF utgör en generell avskrivningsrätt redan på kon
traktsstadiet ulan en därtill kopplad värdeminskning ett tveksamt
inslag i ett basbreddat system. Till följd av utvecklingen mot en avreglerad
kreditmarknad kan inte längre finansiella skäl anföras som motiv till att
avskrivningsreglema skall behållas. Jag delar därför URF:s uppfattning att
möjligheten till kontraktsavskrivning bör slopas. ,

Reglema om kontraktsavskrivning kan utnyttjas av företag som vill
minska sina skattepliktiga inkomster. Aktiviteten på detta område kan
förväntas öka ytterligare när del står klart att bolagsskattesatsen kommer
att sänkas kraftigt. Från allmän synpunkt är det inte önskvärt att övergång
en till etl nytt skattesystem driver fram en artificiell efterfrågan på kon
trakt avseende skepp och luftfan.yg. Jag föreslår därför att dessa regler .
avskaffas redan nu. ■ ,

De skäl som jag redovisat för mitt ställningstagande utgör enligt min mening anledning att med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen avskaffa avdragsrätten för den särskilda kontraktsavskrivningen med verkan i fråga om avtal som träffas efter dagen för propositionens avlämnande, dvs. efter den 13,november 1989.

Lagen föreslås upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Den upphävda .

.104

Mitt förslag: Personer för vilka sparbeloppet, enligt det tillfälliga obligatoriska sparandet, för inkomståret 1990 skulle understiga 1000 kr., skall inte erlägga något sparbdopp.

Sparbdopp för inkomståret 1989 som understiger 300 kr. skall återbetalas senast i juni 1990.

Skälen för mitt förslag: Lagen (1989:474) om tillfälligt sparande trädde i kraft den 1 juli 1989 och innebär alt tillfälligt sparande skall äga rum under tiden september 1989 december 1990. Av finansutskottels betänkande om den ekonomiska politiken (1988/89:FiU30) framgåratt syftet med del tillfälliga sparandet är att minska utrymmet för konsumtion och dämpa tendenserna till en ökad inflation. I belänkandet framhöll utskottet att undantagen från sparandet bör vara få för att det skall ge en tillräcklig effekt och vara så förddningspolitiskt neutralt som möjligt. Sparskyldigheten enligt lagen gäller därför i stort sett alla som måste betala skatt. Staten, kommuner och landstingskommuner undantogs dock från sparskyldigheten.

Jag gör själv samma bedömning som utskottet och riksdagen har gjort. Behovet av ekonomiska åtstramningsåtgärder kvarstår och skäl till att göra få undanlag från sparskyldigheten gäller därför i och för sig alltjämt.

Beräkningar som har gjorts inom finansdepartementet visar emellertid att personer för vilka sparbeloppet 1990 skulle uppgå till endast ett lägre belopp, kan undantas från sparandel utan att detta äventyrar den önskade åtstramningseffekten med sparandet. Med etl lägre sparbdopp avses här ett belopp som understiger 1 000 kr. Detta svarar mot en årsinkomst om drygt 100000 kr. Om personer med ett lägre sparbdopp än 1000 kr. undantas från sparskyldigheten, minskar det totala sparandet under 1990 enligt beräkningarna med endast omkring 1,2 miljarder kr. att jämföras med att det totala sparandet för 1990 med oförändrade regler kan uppskattas till omkring 11 miljarder kr. Minskningen är inte större än att den kan antas ha endast en mindre betydelse för den ekonomiska åtstramningen i stort. På antalet sparande blir effekten däremot mer betydande. Bl.a. slipper mer än hälften av ålderspensionärerna all spara under 1990. Att undanta dessa pensionärer och övriga personer med ett sparbdopp som understiger 1000 kr. från sparskyldigheten, medför dessutom att sparandet får en mer tilltalande förddningspolitisk profil.

Denna ändring i omfattningen av sparskyldigheten bör beaktas redan vid betalningen av preliminär skatt, bl. a. genom utformningen av 1990 års skattetabeller. Vid utbetalning av lön e.d. bör arbetsgivaren inte göra avdrag för sparande om avdraget för preliminär A-skatt inte svarar mot ett sparbdopp som räknat för hela året uppgår till minst 1 000 kr. Som exempel kan nämnas det fallet att skatteavdrag skall göras med 2 500 kr. på en månadslön. Sparbeloppet kan då i och för sig beräknas till (3% på 2 500 kr. =) 75 kr. Eftersom sparbeloppet räknat för hela året kan beräknas till

106

saknas en självständig värderingsmoddl för såväl bostadsrätter som flerfamiljshus ägda av bostadsrättsföreningar. Det ingår därför i uppdraget att lämna förslag till hur en sådan modell skall vara utformad. Direktiven lämnar däremot öppet hur de särskilda värden som därvid framkommer skall användas vid inkomsttaxeringen. Det framhålls dock att vissa i direktiven närmare angivna omständigheter talar för att den löpande beskattningen för framtiden alltjämt bör knytas till föreningen och inte till de enskilda andelama.

Skälen för mitt förslag: 1 en skrivelse till chefen för finansdepartementet hemställer kommittén om att det genomförs en särskild uppgiftsinsamling från bostadsrättsföreningar och därmed jämställda. Undersökningen behövs för att den tidigare nämnda värderingsmodellen skall kunna konstmeras. Det är därvid sambandet mellan priset och vissa egenskaper hos de enskilda bostadsrätterna som behöver belysas.

För egen del finner jag, mot bakgmnd av vad jag tidigare har anfört, att det är ändamålsenligt med en uppgiftsinsamling av det slag som kommittén hemställt om. Förfarandet motsvarar vad som redan tillämpas inom fastighetstaxeringen. En sådan särskild uppgiftsinsamling bör därför komma till stånd.

De fakta som på detta sätt bör få inhämtas avser uppgifter om köpet, såsom köpetidpunkten, köpeskillingen, uppgifter om taxeringsenheten, såsom föreningens tillgångar, låneförhållanden och antal lägenheter, uppgifter om byggnadsdata, såsom underhåll, fasad, ledningsstammar, tak och övrigt samt slutligen uppgifter om lägenheten, såsom dess nummer, andel i behållna förmögenheten, gmndavgift, årsavgift, husets belägenhet, våningsplan, antal mm och boyta eller annan area. De efterfrågade uppgifterna bör lämpligen ställas upp i ett frågeformulär på det sätt som kommittén föreslagit. Formuläret bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

De efterfrågade uppgifterna avses vara sådana som kan besvaras utan att ingående kunskap införskaffas om varje individuell lägenhet. Del bör därför vara bostadsrättsföreningen, dvs. dess styrelse, som åläggs att besvara frågeblanketten. Antalet bostadsrättsföreningar som anmanas bör inte göras större än som är nödvändigt för att ett tillräckligt material skall erhållas. Enligt vad jag erfarit behövs ett garanterat utfall om 10000 köp för att materialet skall vara statistiskt säkert. Ansvaret för att uppgifterna inhämtas och bearbetas bör ankomma på länsskattemyndigheten.

Del är angeläget alt det nämnda förfrågningsförfarandet riktas till olika slag av bostadsrättsföreningar, dvs. såväl organiserade som oorganiserade som s. k. äkta och oäkta bostadsföretag.

Prop. 1989/90:50

Sverige betalar bevillningsavgift enligt lagen (1908:128 s. 1) om bevill- Prop. 1989/90:50 ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, BevL. Bestämmelserna är knutna till ett tillståndsförfarande som regleras i kungörelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m. m. i Sverige. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

I utlandet bosatt fysisk person som medverkar vid offentlig föreställning m. m. här i landet (utländsk artist) skall betala bevillningsavgift på ersättningen för framträdandet. Avgiften beräknas på hela bmttoersältningen inkl. naturaförmåner, kostnadsersättningar och omkostnader som har betalats direkt av arrangören. Avgiften uppgår till 30% av ersättningen. Anordnaren av föreställningen ansvarar för att avgiften betalas.

Befrielse från skyldighet att betala bevillningsavgift föreligger dels för gatumusikanter och liknande som endast uppbär frivilliga avgifter, dels för deltagare i idrottstävlingar som har anordnats av en organisation som är ansluten till Sveriges riksidrotlsförbund eller representerad inom Sveriges olympiska kommitté eller som genom särskilt beslut av regeringen förklaras likställd med dessa. Vidare kan befrielse fås genom särskih beslut av regeringen för visst framträdande.

Den som vill engagera en utländsk artist skall ansöka om tillstånd lill föreställningen e. d. Avgiften skall i princip betalas innan tillstånd meddelas. Om avgiften utgörs av en andel av intäktema och alltså inte kan beräknas på förhand skall säkerhet ställas.

Bevillningsavgift skall också betalas av utomlands bosatt fysisk person eller utländsk juridisk person som anordnar offentlig föreställning m. m. här i riket (utländsk anordnare). Avgiften är i detta fall 15% av bmtloin-täklen.

Inkomster på vilka BevL är tillämplig undantas från kommunal och statlig inkomstskatt. Detta gäller även vid befrielse från avgift. Av betydelse i sammanhanget är naturligtvis också bestämmelsema i de dubbelbeskattningsavtal som Sverige slutit med andra länder.

År 1985 tillsattes en kommitté med uppdrag att göra en översyn av beskattningen av utländska artister m. fl. Kommittén, som antog namnet artistbeskallningsmmittén, lade den 28 febmari 1989 fram belänkandet (SOU 1989:9) Särskild inkomstskatt för utländska artister m. fl.

I betänkandet föreslås att systemet med bevillningsavgift slopas. I stället föreslås en ny lag om särskild inkomstskatt för utländska artister m. fl. Förslaget innebär i korthet följande.

Artist, som inte är kyrkobokförd i Sverige, blir skattskyldig för inkomst
av artistisk verksamhet i Sverige med vissa undantag. Även utländsk
person som tillhandahåller eller arrangerar artistisk verksamhet med ut
ländsk artist här i landet skall beskattas. Förslaget omfattar också utländsk
idrottsman. Från skattepliktig inkomst undantas ersättning för resor och
transporter. Avdrag för kostnader skall medges antingen i form av scha
blonavdrag (30% av skattepliktig inkomst vid betalning till artist eller 50%
vid betalning till artistföretag) eller, efter särskild ansökan, som avdrag för
faktiska kostnader. Särskilda regler skall gälla när artistisk verksamhet
bedrivs i egen regi av utländska artister eller andra utländska personer. j jq

Skattesatsen i den nya lagen föreslås bli 30% av beskattningsbar inkomst, dvs. den skattepliktiga inkomsten minskad med kostnadsavdrag.

Länsskattemyndigheten i Örebro län föreslås bli skattemyndighet för alla ärenden om särskild inkomstskatt. Skattemyndighetens beslut skall kunna överklagas hos länsrätten i Örebro län. Möjligheten att genom särskilt beslut av regeringen erhålla skattebefrielse försvinner.

Förslaget, som remissbehandlats, har fått ett blandat mottagande och är föremål för överväganden inom regeringskansliet. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den framtida artistbeskattningens utformning finns det dock skäl att ompröva hanteringen av de nuvarande befrielseärendena. Denna är ofta administrativt krånglig och betungande. Den materiella prövningen är däremoi i flertalet fall rutinbetonad. Mot denna bakgmnd anser jag skäl föreligga att låta en annan myndighet än regeringen handha denna fråga. Uppgiften bör ankomma på RSV. RSV:s beslut bör inte kunna överklagas. För alt regeringen inte skall betas bestämmanderätten i politiskt känsliga ärenden eller möjligheten att styra praxis bör RSV dock kunna överiämna ärenden lill regeringen då särskilda omständigheter föreligger. Sådana ärenden kan t. ex. röra artister som är politiska flyktingar. De nya reglerna bör gälla från den 1 april 1990. Regeringens överlämnande av ifrågavarande uppgift lill RSV liksom möjligheten för RSV att hänskjuta ärende för avgörande till regeringen får regleras i administrativ ordning.

Mitt förslag är inte avsett att innebära någon ändring av den praxis som för närvarande gäller i befrielseärendena. I korthet innebär denna praxis att befrielse medges vid kulturellt utbyte med annat land. Sökande är i det övervägande antalet fall den ambassad eller utländska beskickning som representerar artistens hemland i Sverige. Ansökan görs på begäran av artisten eller arrangören av den offentliga tillställningen. Ambassadens eller beskickningens medverkan anses utgöra en garanti för att artisten är representativ för landets kultur. För artister som är här som t. ex. politiska flyktingar medverkar av naturliga skäl inte hemlandsambassaden vid ansökan. I dessa fall har regeringen ändå i vissa fall medgett befrielse. Utländska medborgare som stadigvarande vistas i Sverige medges inte befrielse. Gränsen bmkar bestämmas till sex månader. Artister som medverkar med underhållning på restauranger, pubar och liknande ställen vägras befrielse för dessa uppträdanden. Svenska eller f. d. svenska medborgare medges inte heller befrielse. Slutligen kan nämnas all artister som är upptagna på FN:s s. k. "svarta lista" för att de uppträtt i Sydafrika inte får befrielse.

Prop. 1989/90:50

14 upprättade lagförslag Prop. 1989/90:50

1 enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

4. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

5. lag om särskilda regler för nedskrivning av lager m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond,

7. lag om upphävande av lagen (1966:172) om avdrag för avskrivning på skeppskontrakt m. m.

8. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

12. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,

13. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

14. lag om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

15. lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

16. lagom ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,

17. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

18. lag om särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m.fl.,

19. lag om ändring i lagen (1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

20. lagom ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Förslagen avser i och för sig sådana ämnen beträffande vilka lagrådets yttrande bör inhämtas. Med hänsyn till lagstiftningens brådskande natur bör emellertid yttrande från lagrådet inte inhämtas.

15 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

16 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

113

Förteckning över remissinstanser som avgett Prop. 1989/90:50

yttrande över betänkandet (SOU 1989:33) '

Reformerad inkomstbeskattning

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), plan- och bostadsverket, statens löne- och pensionsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, riksbanken, riksgäldskontoret, datainspektionen, konjukturinstitu-let, statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, statens arbetsgivarverk, lantbmksstyrdsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, statens vatlen-fallsverk, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverkel. Aktiefrämjandet, Bilinduslriföreningen, Centralorganisationen SACO/SR, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Folksam, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringsbolaget Pensionsgaranli, ömsesidigt. Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, Försäkringsljänstemannaför-bundet. Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Kommunernas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperationens Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbmkarnas Riksförbund (LRF), Motorbranschens Riksförbund, Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet, Näringslivets Byggnadsdelegation, Pensionärernas Riksorganisation, Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens Riksorganisation, Sparbankernas Intecknings AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB, Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Värdepapperscentralen VPC AB.

Yttrande har också inkommit från bl.a. centrala studiestödsnämnden, glesbygdsdelegationen, konsumentverket/KO, länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, socialstyrelsen, statens naturvårdsverk, statens utlandslöne-nämnd UlN, statistiska centralbyrån, storstadstrafikkommillén, trafiksäkerhetsverket, utredningen om förvaltningen av vissa kulturmiljöer, Bu-

114

kowskis-Auktioner, Dagligvamleverantörers Förbund DLF, Ensamståen- Prop. 1989/90:50 des Intresseorganisation EIO, Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen, Förbundet Sveriges Handelsrepresentanter FDH, Förenade Liv, Föreningen Sveriges Upp-bördsschefer. Handelns Arbetsgivareorganisation, International Air Transport Association, Kommunernas Försäkringsaktiebolag, Linjeflyg AB, Kooperationens Förhandlingsorganisation, Naturskyddsföreningen, Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Restaurang Kupong IndustriFinans Service AB, Riksbyggen ekonomisk förening. Rikskuponger AB, Sala Sparbank, Scandinavian Airlines System SAS, Skattebetalarnas Förening, Sparinstitutens Pensionskassa, Statspensionärernas Riksförbund och Tidningen Statspensionären, Statsljänstemannaförbundet ST, Stockholms Universitets Studentkår, Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Pilotförening SPE, Svenska Industriljänstemannaförbundet SIF, Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska Pensionärspartiet SvPP, Svenska Pressbyråns Pensionskassa, Svenska Resebranschens förening. Svenska Teaterförbundet, Svenska Travsportens Centralförbund, Svenska Galoppsportens Centralförbund och AB Trav och Galopp, Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Turistråd, Tjänsteförbundet, Teatrarnas Riksförbund, Umeå Studentkår samt AB Volvo och SAAB-Scania AB.

Sveriges Föreningsbankers Förbund har fömtom eget yttrande anslutit sig till yttrande från LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Stockholms Handelskammare, SAF, Svenska Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har förutom eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m.

Yttrande över betänkandet har avgetts av datainspektionen, kommerskol
legium, överbefälhavaren, försvarets materielverk, socialstyrelsen, telever
ket, statens järnvägar, vägverket, trafiksäkerhetsverket, sjöfartsverket,
luftfartsverket, transportrådet, generaltullstyrelsen, riksskatteverket,
konjunkturinstitutet, ekonomiska rådet, riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer, statens kulturråd, skogsstyrelsen, statens jordbmks
nämnd, plan- och bosladsverkei, statskontoret, riksrevisionsverket, statis
tiska centralbyrån, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris- och
konkurrensverk, konsumentverket, statens naturvårdsverk, statens ener
giverk, statens vattenfallsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kam
marrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg, Stockholms fondbörs.
Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges turistråd, länsstyrelsen i Got
lands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, storstadstrafikkommiltén, AB
Svensk Bilprovning, Aktionsgmppen för hundar i samhället, Arbetarnas 115

bildningsförbund. Bilindustriföreningen, Bygdegårdamas riksförbund, Prop. 1989/90:50
Dagligvamleverantörers förbund. Dalamas Bygdegårdsdistrikt, Elektriska
installatörsorganisationen EIO, Entreprenörföreningen, Finansbolagens
Förening, Folkbildningsförbundet, Folkets Hus riksorganisation. Folkrö
relserådet Hela Sverige skall levai. Föreningen Auktoriserade Revisorer
FAR, Föreningen Svensk Fackpress, Föreningen Sveriges Filmproducen
ter, Föreningen Sveriges uppbördschefer, Förelagareförbundet, Företa
gens Uppgiftslämnardelegation, Försäkringstjänslemannaförbundet,
Grossistförbundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Sveriges Husbils-
intressenters riksförbund, Hyresgästemas Riksförbund, Intemational Air
Transport Association, juridiska fakulletsnämnden vid Stockholms uni
versitet, juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, juridiska fakul
tetsstyrelsen vid Uppsala universitet, JUSEK, Kemisk-Tekniska Leveran
törförbundet, Kommittén för alternativmedicin. Konstnärliga och Litterä
ra Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Kooperativa Förbundet, Kraftsam,
Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbmkamas Riks
förbund, Länsmuséemas samarbetsråd. Motorbranschens Riksförbund,
Motormännens Riksförbund, Målaremästamas Riksförening och VVS-
entreprenörernas Arbetsgivareförbund, Mäklarsamfundet, Naturskydds
föreningen, Oberoende filmares förbund, Oscarsteatem m.fl.teatrar i
Stockholm, Pensionäremas Riksorganisation, Pelroleumhanddns Riks
förbund, Researrangörsföreningen i Sverige, Riksbyggen, Riksförbundet
Energileverantörema, Scandinavian Airlines System, Sveriges Djur
skyddsföreningars riksförbund, SIF Klubben Sveriges Radio, Småföreta
gens Riksorganisation, Stockholm. Convention Bureau AB, Stockholms
handelskammare. Studieförbundet Vuxenskolan, Svensk Teatemnion,
Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska Bankföreningen, Svenska Bio
energiföreningen, Svenska Bokförläggareföreningen och Föreningen
Svenska Läromedelsproducenter, Svenska Busstrafikförbundet, Svenska
cellulosa- och pappersbmksföreningen. Svenska Djursjukhusföreningen,
Svenska Djurskyddsföreningen, Svenska Elverksföreningen, Svenska
Fotvårdsförbundet, Svenska Frisörföreningen, Svenska Försäkringsbolags
riksförbund. Svenska Gasföreningen, Svenska hamnförbundet. Svenska
Hundklubben, Svenska Inkassoföreningen, Svenska Journalistförbundet,
Svenska Kenndklubben, Svenska kommunförbundet. Svenska kraftverks
föreningen. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska
liftanläggningars organisation. Svenska Lokaltrafikföreningen, Svenska
Nöjesparkers Förening, Svenska Pensionärspartiet, Svenska Petroleum
Institutet, Svenska Resebranschens Förening, Svenska Revisorsamfundet
SRS, Svenska sparbanksföreningen. Svenska Taxiförbundet, Svenska te
aterförbundet. Svenska lidningsutgivareföreningen. Svenska Tonsättares
Intemationella Musikbyrå, Svenska Torvproducentföreningen, Svenska
Travsportens Centralförbund samt Svenska Galoppsportens Centralför
bund och AB Trav och Galopp, Svenska Trädbränsleföreningen, Svenska
Turistföreningen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska
Veckopressens Tidningsutgivareförening, Svenska Venture Capital För
eningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares riksförbund,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Biografägareförbund, 116

Sveriges Bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveriges Camping- Prop. 1989/90:50 värdars Riksförbund ek. för., Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Film och Videoproducenters förening, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Fri-märkshandlarförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Galleriförbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Motorcyklisters centralorganisation, Sveriges Mynthandlares Förening, Sveriges Närradioförbund, Sveriges Radio AB, Sveriges redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters förbund, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Städentreprenörers förbund, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tvätteriförbund, Sveriges Veterinärförbund, Sveriges Video-distributörers Förening, Sveriges Villaägareförbund, Swedegas AB, Teat-ramas Riksförbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation, Vi i Småhus riksförbund, AB Volvo och Saab-Scania AB, Våra Gårdar, Värmeverksföreningen, Värmlands Turistråd.

Näringslivets Byggnadsdelegation, Svensk Industriförening och Sveriges Industriförbund har åberopat ett yttrande från Näringslivets skattedelegation som upprättats på uppdrag av Svenska Arbetsgivareföreningen.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksskatteverket
(RSV), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrättema i Stockholm
och Göteborg, riksbanken, dalainspektionen, bokföringsnämnden (BFN),
överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), riksförsäkringsverket (RFV),
bankinspektionen, försäkringsinspektionen, styrelsen för Sveriges allmän
na hypoteksbank, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
Stockholms fondbörs, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens indu
striverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), riksrevisionsver
ket (RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SA
CO/SR), Elektriska installatörsorganisationen. Entreprenörföreningen, Fi
nansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR),
Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Grossistför
bundet Svensk Handel, HSB:s Riksförbund, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperativa Förbundet (KF),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkarnas Riksförbund (LRF),
Petroleumhandelns riksförbund. Småföretagens Riksorganisation, Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk In
dustriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankför
eningen, Svenska fondhandlareföreningen. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Svenska kommunförbundet. Svenska Revisorsamfundet
SRS, Svenska Samemas Riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sve- 117

riges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges All- Prop. 1989/90:50 männyttiga Bostadsföretag, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Tjänsteförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) saml Svenska Venture Capital Föreningen.

Yttrande har också kommit in från riksgäldskontoret, konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån (SCB), länsstyrelserna i Gotlands och Jämtlands län, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens pris- och konkurrensverk (SPK), Solveig Boren, Elektriska Arbetsgivareföreningen, Folkrörelserådet, Folksam, Fondbolagens Förening, Fögderichefsföreningen, Försäkringstjänstemannaförbundet, Handelns Arbetsgivareorganisation (HAO), Handelsbolaget med firma Åhlén & Åkerlunds förlag. Merkantil Leasing AB, Motorbranschens Riksförbund, Målarmästamas Riksförening, Naturskyddsföreningen, Näringslivels Byggnadsdelegation, Scandinavian Airlines System (SAS), Svenska Taxiförbundet, Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Författarförbund, Sveriges Riksidrotlsförbund, Sveriges Textilhandlareförbund, Sveriges Skohandlarförbund, Teatrarnas Riksförbund, VVS-Entreprenörernas Arbetsgivareförbund samt Östra Blekinge Hembygdsförening.

Sveriges Föreningsbankers Förbund har fömtom eget yttrande anslutit sig till yttrandet från LRF. Svensk Industriförening och Sveriges industriförbund har åberopat ett yttrande från Näringslivets skattedelegation. Stockholms Handelskammare, SAF, Svenska Bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund har fömtom eget yttrande åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund har avgett ett gemensamt yttrande samt åberopat yttrandet från Näringslivets skatledelegation. Petroleumhandelns riksförbund har anslutit sig till yttrandet från Småföretagens Riksorganisation och Sveriges Köpmannaförbund.

Elektriska Arbetsgivareföreningen, Målaremästarnas Riksförbund och WS-Entreprenöremas Arbetsgivareförbund har avgett ett gemensamt yttrande. Näringslivets Byggnadsdelegation har åberopat yttrandet från Näringslivets skattedelegation. HAO har åberopat yttrandet från SAF. Sveriges Textilhandlareförbund och Sveriges Skohandlarförbund har avgelt ett gemensamt yttrande.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1989:36) Inflationskorrigerad inkomstbeskattning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsver
ket, försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), Ekonomiska Rådet,
plan- och bostadsverket, statens löne- och pensionsverk, hovrätten över
Skåne och Blekinge, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göte- 118

borg, riksbanken, riksgäldskontoret, datainspektionen, bokföringsnämn- Prop. 1989/90:50 den (BFN), överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), centrala studiestödsnämnden, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrensverk, styrelsen för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Stockholms fondbörs, lantbmksstyrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk (SIND), statens vatlenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Aktiefrämjandet, Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR (FAR), Förelagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation, Försäkrings-Ijänslemannaförbundet, HSB:s Riksförbund, Hyresgästemas Riksförbund, Kommunemas pensionsanstalt. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS), Kooperationens Pensionsanstalt, Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbmkamas Riksförbund (LRF), Motormännens Riksförbund, Mäklarsamfundet, Näringslivets Byggnadsdelegation, Pensionäremas Riksorganisation, Riksförbundet Vi i Småhus, Småföretagens Riksorganisation, Sparbankemas Intecknings AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska kommunförbundet. Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund, Svenska Revisorsamfundet SRS, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Hotell- och Restaurangförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Redareförening, Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt Värdepapperscentralen VPC AB.

Yttrande har också kommit in från Teatramas Riksförbund och Sveriges Författarförbund.

Näringslivets byggnadsdelegation, Stockholms Handelskammare, Svensk Industriförening, SAF, Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges Föreningsbankers Förbund och Sveriges industriförbund har åberopat yttrande från Näringslivels skattedelegation.

119

Bostadsrättsvärderingskommittén (BVK) Prop. 1989/90:50

Bilaga 2 Lista till förfrågningsblankett - försäljningar av bostadsrätlslägenheter.

Frågorna avser endast sådana försäljningar som har skett till marknadspris. Frågorna avser inte försäljningar där särskilda omständigheter som släktskap mellan köpare och säljare, bytestransaktioner osv. har påverkat priset. Frågoma avser dessutom inte försäljningar där endast en del av bostadsrätten har sålts.

1 Uppgifter om köpet

Tidpunkt (köpekontraklsdatum) Köpeskilling

2 Taxeringsenhetsdata

- Taxeringsenhetsnummer (förtr)'cks)

2.1 Läget

- Kommun	- från FTR (förtrycks)
Församling	- från FTR (förtrycks)
- Aktuellt
värdeområde	- från FTR (förtrycks ej
	på band till LMV)
- Faslighetens
adress	- från FTR (förtrycks)

2.2 Typ av taxeringsenhet

Svars-ahernativ

- Typkod - från FTR (förtrycks ej

- på band till LMV) ........

- Yta bostäder - från FTR (förtrycks) ..... m

- Yla lokaler - från FTR (förtrycks) ..... m'

- Bostadsrättsföreningens lån för taxeringsenheten ........

- Bostadsrättsföreningens tillgångar utöver bostadsrättsfastigheten/erna t.ex. andra fastigheter, värdepapper m.m. ........

- Nybyggnadsår från FTR (förtrycks) ........

- Om-/lillbyggnadsår - från FTR (förtrycks) ........

- Värdeår - från FTR (förtrycks) ........

- Antal lägenheter i den byggnad som inrymmer den försålda lägenheten 120

3 Byggnadsdata Prop. 1989/90:50

Hiss i byggnaden Ja, Nej

Byggnadens underhåll

fasad, renoverad efter 1980 Ja, Nej

stammar, utbytta Ja, Nej

tak, renoverat eller utbytt efter 1980 Ja, Nej

4 Lägenhetsdata

Lägenhetens nummer och andel i behållen förmögenhet samt grundav
giften för lägenheten och summan av de totala grundavgifterna för
samtliga bostadsrätter enligt föreningens lägenhetsförteckning

4.1 Ekonomiska förutsättningar

Årsavgift vid överlåtdsetidpunkten

4.2 Fysiska egenskaper

Svarsalternativ

4.2.1 Belägenhet på fastigheten

- Gathus Ja, Nej

- Gårdshus Ja, Nej

4.2.2 Belägenhet i byggnaden

Våningsplan (antal trappor)

Särskilt gott läge

~ sjö- eller havsutsikt Ja, Nej

hörnlägenhet Ja, Nej

4.2.3 Storlek

Bostad

Antal rum

- Boyta

Lokal

Butiksarea

Kontorsarea

Lagerarea

121

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:50

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Lagförslag........................................................... 4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1989-11-09 62

1 Inledning ....................................................... 62

2 Allmänna synpunkter om skattereformen................ 62

3 Inkomstskatten m.m.......................................... 65

3.1 Skatteskala för år 1990................................. 65

3.2 Justering av beskattningsregler m.m. som följd av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus.................................................. 67

3.3 Ändrad förmögenhetsbeskattning som följd av 1990 års fastighetstaxering 69

3.4 En neutral beskattning av löneförmåner ........... 70

3.4.1 Inledning ............................................ 70

3.4.2 Bilförmån............................................. 71

3.4.3 Anställdas förvärv av värdepapper .......... . 72

3.5 Ändrad beskattning av kostnadsersättningar .... 76

3.6 Avdrag för kostnad för egen bil i tjänsten ........ . 77

3.7 Fastighetsskatt för hyreshus.......................... 78

3.8 Ändringar i kapitalbeskattningen .................... . 79

3.8.1 Aktievinster m.m................................... 79

3.8.2 Pensionsförsäkringsavdrag ...................... 81

4 Indirekta skatter ............................................. 82

4.1 Inledning.................................................... 82

4.2 Energibeskattningen och vägtrafikbeskattningen 82

4.2.1 Allmänt............................................... . 82

4.2.2 Huvuddragen i nuvarande energibeskattning. 83

4.2.3 Mervärdeskatt på energi ....................... . 85

4.2.4 Punktskatter på energi........................... . 87

4.2.5 Kilometerskatten ................................. . 89

4.2.6 Ikraftträdande och statsfinansiella effekter . 90

4.3 Mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning .. 90

4.4 Mervärdeskatt på serverings- och hotelltjänster . 92

4.5 Försäljningsskatten på motorfordon, m.m.......... . 93

5 Särskilda åtgärder för pensionärer och studerande m.m 96

6 Budgeteffekter samt fördelning mellan stat och kommun 97

7 Företagsbeskattningen ..................................... 98

7.1 Allmänt...................................................... 98

7.2 Lagernedskrivning och bolagsskattesatsen ..... 100

7.3 Allmän investeringsfond, m. m........................ 102

7.4 Kontraktsavskrivning.................................... 103

7.5 Primäravdrag............................................... 105

7.6 Statsfinansiella effekter................................ 105

8 Tillfälligt obligatoriskt sparande........................... 106

9 Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbmksenheter.............................................. 107

10 Särskild insamling av uppgifter från bostadsrättsföreningar m. m.. 108

11 Utländska artister............................................. 109

12 Fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt............ Ill

13 Anställda ombord på utländska fartyg................... 112

14 Upprättade lagförslag........................................ 113

15 Hemställan......... ......................................... 113

16 Beslut .......................................................... 113 123

Bilaga 1 ............................................................. 114

Bilaga 2.............................................................. 120

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989