Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet den 31 maj 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att möjlighetema all få målsägandebiträde utvidgas. Rätt till målsägandebiträde skall enligt förslaget i princip alllid finnas i mål om sexualbrott. Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga, bl.a. misshaiidel och olaga hot, blir reglerna om målsägandebiträde mera generösa. Vidare föreslås vissa klariägganden vad gäller rällshjälpsla-gens tillämplighet på niålsägandebilräden. Lagändringarna fgreslås träda i kraft den I januari 1991.

Riksdagen 1989/90. I sami Nr 158

I mål om brott enligt 6 kap. 1-6 § eller försök lill brott enligt 6 kap. 1-4 eller 6§ brottsbalken skall, sedan förundersökning har inletts, ett särskilt biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om det inte på grund av särskilda omständigheter kan antas att målsäganden saknar behov av sådani biträde.

Om det med hänsyn lill målsägan-dens peTsonligaförhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

1. brott enligt 6 kap. 7-10 §, försök till brott enligt 6 kap. 8 eller 9 § eller förberedelse eller stämpling till brott enligt 6 kap. 1 § , 4 § andra stycket eller 9 § brottsbalken,

2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa, eller försök till sådant brott,

3. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök lill sådant brott.

I mål om brott enligt 6 kap. brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, ett särskilt biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inte är uppenbart all målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om del med hänsyn lill målsägan-dens personliga relation till den misstänkte eller andraomständighe-ter kan antas att målsäganden har behov av biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

I. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilkel fängelse kan följa.

2. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök, förberedelse och stämpling lill sådant brott.

Justitiedepartementet Prop-1989/90:158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1990

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

1 Inledning

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988. Lagen, som innebaren principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde ett målsägandebiträde vid fömndersökning och rättegång rörande vissa typer av brott. Rätten lill biträde gäller i första hand i mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa fömtsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag av våld eller annan inlegrilelskränkning. Dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde i lagstiftningsärendet att del även i mål om andra brott än de nyss angivna kunde förekomma behov av slöd och hjälp ål målsäganden. Så snart tillräckliga erfarenheter vunnits skulle den nya lagen utvärderas för all ge underiag för att bedöma om rätten lill målsägandebiträde borde utvidgas.

Justitieutskottet har i sill betänkande (1989/90: JuU5) Våldsbrott och brottsoffer med anledning av etl antal motioner uttalat bl.a. följande (s. 22): "Med stöd av gjorda erfarenheter kan enligt utskottets mening redan nu konstaleras att möjligheterna att få målsägandebiträde inte motsvarar aktuella behov. Rätlen till målsägandebiträde bör således utvidgas till att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB. Rätten lill målsägandebiträde bör också väsentligt utvidgas när del gäller mål om misshandel." Juslitieutskoltel anförde vidare alt regeringen borde få i uppdrag alt skyndsamt lägga fram förslag i de angivna avseendena för riksdagen, vilkel riksdagen som sin mening borde ge regeringen lill känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:65).

I mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing med inbjudna företrädare för olika organisationer och myndigheter. En förteckning över de organisationer och myndigheter som deltog i hearingen samt en sammanfattning av vad som anfördes vid hearingen bör fogas till protokollet som bilaga 1.

Regeringen beslutade den 3 maj 1990 att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. Del lill lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 2.

ti Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 158

2 Allmän motivering

2.1 Utvidgad rätt till målsägandebiträde

Mitt förslag: Rätten lill målsägandebiträde skall i princip gälla utan begränsningar i mål om sexualbrott. För de övriga i lagtexten angivna brotten blir reglema om målsägandebiträde mera generösa.

Skälen för mitt förslag: I 1 § lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av brott ell målsägandebiträde kan förordnas.

Första stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. 1 dessa fall föreligger en stark presumtion för att målsägandebiträde skall förordnas. Presumtionen omfattar mål om brott enligt 6 kap. 1-6 §§ brottsbalken (BrB), således mål om våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med bam, försök lill sådana brott saml sexuellt umgänge med avkomling eller med syskon.

Enligt andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i mål om vissa andra brott, om det med hänsyn lill målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas all målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. De brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av presumtionsregeln i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och koppleri. Vidare avses de brott mol liv och hälsa och mol frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i straffskalan, såsom misshandel och olaga hot, och försök lill sådani brott samt rån eller grovt rån och försök lill sådant brott.

Mål om sexualbrott

När del gäller sexualbrotten föreslog rällshjälpskommiltén i sill belänkande (SOU 1986:49) Målsägandebiträde - som låglill gmnd för lagstiftningen -att rätten lill målsägandebiträde i ell första skede borde förbehållas målsägande i mål om brott enligt 6 kap. 1-6, 8, 9 och 12 §§ BrB. Skälet för denna avgränsning var all de allvarliga sexualbrotten, enligt kommitténs uppfattning, i två avseenden skiljer sig från andra brott. För del första innebär sexuellt våld en särskilt svår kränkning av offret med efterföljande svåra påfrestningar under del rättsliga förfarandet. För del andra är frågan om målsägandens trovärdighet nästan alltid av avgörande betydelse i sexual-brollmål.

I propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde (prop. 1987/88:107) förordade föredragande statsrådet all målsägandebiträde regelmässigt skall kunna förordnas i vissa mål om grova sexualbrott. På ell par

punkter förordades en något snävare avgränsning än vad kommittén hade Prop. 1989/90:158 föreslagit. Mål om koppleri och grovt koppleri, försök till sådana brott saml mål om förberedelse och stämpling lill sexualbrott skulle inte omfattas av en presumtionsregel; något generellt behov av biträde ansågs inte föreligga i dessa fall. Andra sexualbrott som inte kom all omfattas av presumtionsregeln var sexuellt ofredande (7 §) och förförelse av ungdom (10 §), som båda har böter i straffskalan. De sexualbrott som inle logs med i första styckels presumtionsregel omfattas i stället av 1 § andra stycket.

Riksdagen har nu ullalat all rätten till målsägandebiträde skall utvidgas till all gälla utan begränsningar i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB. Vid den hearing som jag nämnde inledningsvis anförde flera av de närvarande att domstolama redan i dag förordnar målsägandebiträde i alla typer av mål om sexualbrott, om målsäganden begär del. En lagändring i enlighet med riksdagens beslut skulle därför i princip endast innebära en anpassning av lagtexten lill den praxis som har utvecklat sig. Alt, som riksdagsbeslutet närmast ger vid handen, övergå från en presumtionsregel för vissa sexualbrott lill en regel som innefattar en obligatorisk rätt lill målsägandebiträde vid alla sexualbrott skulle dessutom enligt en vid hearingen framförd åsikt kunna bidra till all informationen om rätlen lill målsägandebiträde tränger ut bättre och att biträdena därmed kommer in i målen i ell tidigare skede. Regeln borde - enligt vad som allmänt uttalades vid hearingen -utformas så att domstolen i dessa fall skall förordna biträde för alia som önskar del. Del borde däremot inle komma i fråga all förordna biträde mot målsägandens vilja.

Redan i dag åligger del undersökningsledaren all aktivt informera målsäganden om de möjligheter som finns att få hjälp av ell biträde saml all anmäla till rätten om del finns anledning alt förordna sådani biträde, se 13 a§ fömndersökningskungördsen (1947:948) och 23 kap. 5§ rättegångsbalken (RB). De problem som har angetts med bristande information till målsägandena kan förväntas försvinna i takt med alt bilrädesförordnanden blir vanligare. Men del kan finnas skäl för de ansvariga myndighetema i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen all i samband med den av mig förordade lagändringen uppmärksamma informationsfrågan.

Skälet lill all presumtionsregeln inle kom all omfatta alla sexualbrott var, somjag redan nämnt, att något generellt behov av målsägandebiträde inte ansågs föreligga vid de mindre grova sexualbrotten och inte heller vid koppleri. Del är naturligtvis så alt behovet av etl målsägandebiträde i allmänhet är större ju grövre inlegrilelskränkning elt offer har blivit utsatt för. Det utesluter emellertid inle alt behovet av biträde i det enskilda fallet kan vara lika stort vid andra typer av sexualbrott som vid dem som i dag omfattas av presumtionsregeln.

En nackdel med en uppdelning av sexualbrotten i två olika gmpper med
olika fömtsättningar för all biträde skall få förordnas är all mbriceringen av
gämingen kan spela en avgörande roll för frågan om målsägandebiträde.
Detta problem blir särskilt tydligt när ett brott enligt 6 kap. BrB, som t.ex.
sexuellt ofredande, är subsidiärt lill något annal brott enligt samma kapitel.
Om undersökningsledaren väljer all mbricera brottet på del ena eller del
andra sättet kan det påverka målsägandens praktiska möjligheter alt få etl 5

målsägandebiträde. Denna olägenhet skulle undanröjas, om alla sexualbrott Prop. 1989/90:158 behandlades lika vad gäller rätten till biträde. Med hänsyn lill vad som upplysts om den praxis som redan nu har utvecklats skulle en sådan förändring inle heller i någon större utsträckning påverka del allmännas kostnader för målsägandebiträde.

Fortfarande bör del givelvis vara så, vilkel också framfördes vid hearingen, att del inle bör komma i fråga all någon mol sin vilja får ett målsägandebiträde. Vidare bör domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med bilrädesförordnande i målet, kunna underlåta att vid sidan av del biträdet förordna ell målsägandebiträde (jfr lagrådels yttrande i prop. 1987/88:107 s. 60). Domstolen bör dock vara oförhindrad att entlediga rätlshjälpsbilrädet och i stället förordna målsägandebiträde, om målsäganden begär det. En annan situation som bör uppmärksammas är den alt målsäganden själv i samma rättegång är åtalad för en gäming, t.ex. misshandel, begången i samband med del brott lill vilkel han eller hon själv intar ställning som målsägande. Om offentlig försvarare i denna situation förordnas för målsäganden, bör del självfallet vara tillräckligt; målsägandebiträde bör alltså inte förordnas i dessa fall. Någon annan begränsning än jag nu angett i fråga om rätten till biträde i mål om sexualbrott bör i princip inle göras. Det skall alltså i mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB i allmänhet inle ske någon prövning av målsägandens behov av biträde frånsett den situationen all ell annal biträde redan är förordnal. Del bör emellertid rimligen fi n nas en mer allmänt utformad möj lighet för domstolen all avslå en begäran om målsägandebiträde, om det är uppenbart alt behov av biträde saknas. All målsäganden redan har ell biträde i målet är del mest tydliga exemplet på denna situation, men självfallet kan det länkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gäming att målsägandebiträde framstår som helt obehövligt. Lagtexten föreslås utformad i enlighet med detta.

Misshandel m.m.

I den andra gmppen av mål i vilka biträde kan förordnas ingår brott mol 3 och 4 kap. BrB med fängelse i straffskalan saml rån och grovt rån och försök lill sådani brott. I dessa fall krävs del för att målsägandebiträde skall förordnas all del med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas all målsäganden har ell särskilt starkt behov av biträde. I propositionen med förslag lill lag om målsägandebiträde anförde föredragande statsrådet (s. 38) all förordnande i dessa fall skall ske med stor restriktivitet. Del räcker inte all det gäller ett sådant brott som ingår i uppräkningen, ulan brottet skall i det enskilda fallet ha varit av kvalificerat slag och ha inneburit en svår kränkning av offret. Vidare bör bevisläget och del processuella lägel i övrigt vara sådani alt man måste räkna med all målsäganden kommer all utsättas för ingående eller pressande förhör. Som en ytterligare fömtsättning angavs att målsägandens fysiska och/eller psykiska tillstånd skall vara sådant all han eller hon kan antas ha väsentlig nytta av ell juridiskt biträde.

Vid hearingen anfördes det beträffande denna målkategori att domsto
lama under den första liden efler lagens ikraftträdande var relativt restrik- 6

liva med alt bevilja målsägandebiträde men all praxis efler hand har blivit Prop. 1989/90:158 allt mera liberal. Del betonades alt det ofta finns elt stort behov av biträde i de fall där partema har eller har haft en nära relation med varandra eller där målsäganden av något skäl befinner sig i underläge gentemot den misstänkte. De praktiskt mest förekommande fallen ansågs vara mål om kvinnomisshandel och mål om andra brott där kvinnor eller bam är målsägande. Liksom vid sexualbrotten är del i dessa fall påpekades det vid hearingen ofta så all den enda bevisning som finns all tillgå är målsägandens berättelse; målsägandens trovärdighet är därför också härav avgörande betydelse för prövningen av åtalet.

Riksdagen har uttalat all rätten lill målsägandebiträde bör väsentligt utvidgas när del gäller mål om misshandel. Mol bakgmnd av vad som entydigt kommit fram vid hearingen bör uppmärksamheten därvid i allt väsentligt inriktas mol mål om kvinnomisshandel och andra övergrepp mot kvinnor och bam där den misstänkte är en nära anhörig eller bekant lill offret. Utmärkande för dessa typer av brott är all målsäganden på gmnd av sin relation lill den misstänkte kan vara obenägen all göra en polisanmälan och ha svårt alt orka med polisutredningen och rättegången. Målsäganden kan också utsättas för olika påtryckningar från den misstänkte och dennes anhöriga, t.ex. för all la tillbaka sina uppgifter. I dessa fall är del uppenbart all målsäganden ofta kan behöva slöd av ell juridiskt biträde.

De fömtsättningar som i dag ställs upp för att målsägandebiträde skall få förordnas i mål om kvinnomisshandel är visserligen förhållandevis stränga. Som anfördes redan i propositionen med förslag lill lag om målsägandebiträde (s. 21) är emellertid just mål av denna typ lämpade för en ordning med målsägandebiträde. Enligt vad som kom fram vid hearingen har del dock förekommit all domstol med hänvisning till de stränga fömtsättningar som ställts upp i lagtexten har vägrat målsägandebiträde i mål om kvinnomisshandel, trots all del i det aktuella fallet synes ha varit sakligt motiverat med sådan bilrädeshjälp. Del är därför i enlighet med vad riksdagen uttalat påkallat att ändra fömtsättningama för alt få biträde i de mål som omfattas av 1 § andra stycket.

Även om en uppmjukning av rekvisiten för alt få biträde är mest angelägen för målsäganden i mål om misshandel kan del inte anses sakligt motiverat all begränsa en utvidgad rätt till målsägandebiträde lill just sådana mål. Del är minsl lika angelägel för målsäganden all få hjälp av elt målsägandebiträde när brottet har mbricerats som försök till mord eller försök till dråp samt vid förberedelse lill dessa brott, men jag tänker också på upprepade fall av t.ex. olaga hot och olaga frihetsberövande där den misstänkte är en närstående person till målsäganden. De som blir utsatta för rån, vare sig det sker i banker, butiker eller i andra sammanhang, kan ofta hamna i en djup kris efter del inträffade och då ha elt slarki behov av elt juridiskt biträde för all orka med den efterföljande rättegången och konfrontationen med den tilltalade.

En utvidgad rätt till biträde bör således inle omfatta bara misshandel ulan
även de andra i I § andra stycket uppräknade brotten. De i andra stycket
angivna fömtsättningama bör därför mjukas upp generellt för all markera
att bedömningen inle skall vara så restriktiv som lagtextens utformning i dag 7

talar för. Samlidigt måste lagtexten fortfarande vara så utformad att den ger Prop. 1989/90:158

utrymme för en verklig prövning av målsägandens behov av biträde i det

enskilda fallet. Del måste nämligen understrykas att det på intet sätt kan

anses sakligt motiverat att mera regelmässigt förordna målsägandebiträde i

t.ex. mål om misshandel eller olaga hot. Det skulle också föra för långt all

tillmötesgå de önskemål som framfördes vid hearingen om alt rätten lill

målsägandebiträde skall utvidgas lill andra typer av brottmål, t.ex. mål om

slöldbroll.

Jag vill emellertid framhålla alt den omständigheten all målsägandebiträde inte förordnas ingalunda innebär all målsäganden ställs ulan stöd. Fömtom del stöd åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän rättshjälp vill jag påminna om den möjlighet som finns enligt 20 kap. 15 § RB för målsäganden att vid rättegången åtföljas av en stödperson saml om åklagarens skyldigheter enligt 22 kap. 2 § RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen.

Med anledning av ett påpekande från lagrådet förordarjag alt en möjlighet alt få målsägandebiträde öppnas också i mål som gäller förberedelse och stämpling till brott som avses i 1 § andra stycket. Del kan självfallet finnas skäl all någon gång förordna biträde i mål av denna typ, t.ex. mål om förberedelse till mord.

Skadeståndstalan

Vid hearingen framhölls att del i praktiken ibland kan framstå som oklart om det är åklagaren eller målsägandebiträdet som bör utföra skadeståndstalan. Det uppgavs emellertid alt bestämmelsen har tillämpats så att målsägandebiträdet har utfört skadeståndstalan i samtliga fall där biträdesförordnande har meddelats.

I lagrådsremissen framhöll jag i denna fråga följande. Det är självfallet angeläget att undvika dubbelarbete på del sättet all både åklagaren och målsägandebiträdet engagerar sig i skadeståndsanspråket. Åklagarens skyldighet enligt 22 kap. 2 § RB att förbereda och utföra skadeståndstalan är visserligen formellt sett inle avhängig av om ell målsägandebiträde är förordnat eller inte. Del är emellertid ofta praktiskt sett lämpligare all, om målsägandebiträde har förordnals, denne förbereder och utför skadeståndstalan. Jag fömtsätter all målsäganden och biträdel i samråd med åklagaren i del enskilda fallet gör upp om vilken arbetsfördelning som bör gälla. Del bör dock understrykas alt någon förändring av åklagarens skyldighet att utreda gmnden för skadeståndsanspråket, nämligen den brottsliga gärningen, givelvis aldrig kan bli aktuell.

Lagrådet har med anledning av mina nyssnämnda uttalanden framhållit all del enligt 3 § lagen om målsägandebiträde inle ingår i målsägandebilrä-dels uppgift all bistå målsäganden med talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta görs av åklagaren, och att uttalandena om arbetsfördelningen mellan åklagare och målsägandebiträde bör ses mol bakgmnd av detta.

Med anledning av vad lagrådet anfört vill jag säga följande. Åklagarens
skyldighet att utföra målsägandens talan i skadeslåndsdelen regleras uleslu- 8

lande av 22 kap. 2 § RB. Fömtsättningarna enligt delta lagmm är alt målsäganden begärt bistånd av åklagaren, att uppgiften kan ulföras ulan väsentlig olägenhet och all anspråket inle är uppenbart obefogat. Regeln i 3 § lagen om målsägandebiträde syftar enbart lill att förebygga alt såväl åklagaren som målsägandebiträdet för målsägandens talan i skadeslåndsdelen. Biträdet skall ulföra uppgiften endast om åklagaren inle gör del. Om åklagaren och målsäganden i samråd kommer fram lill all det i ell enskilt fall är mest praktiskt alt biträdet utför talan i skadeslåndsdelen, kan detta lämpligen formellt sett manifesteras på så säll alt målsäganden avstår från att framställa någon begäran respektive återkallar sin begäran om alt åklagaren skall utföra talan; i så fall bortfaller ju åklagarens skyldigheter enligt 22 kap. 2 § RB.

Prop. 1989/90:158

2.2 Vissa rättshjälpsfrågor

Mitt fiirslag: Lagen om målsägandebiträde ändras i förtydligande syfte för att del skall slå klart vilka regler i rättshjälpslagen (1972:429) som är tillämpliga på målsägandebilräden.

Skälen för mitt förslag: Av 5 § lagen om målsägandebiträde framgår att ell målsägandebiträde har rätt lill ersättning i enlighet med vad som gäller enligt 22 § rältshjälpslagen. Andra regler i rältshjälpslagen som är tillämpliga även på målsägandebiträde är 21 § om förordnande och byte av biträde samt 24 § om ersättning för bevisning och annan utredning. Övriga regler i rältshjälpslagen om ersättning lill biträde har inle uttryckligen angetts vara tillämpliga på målsägandebiträde.

Del har kommit till min kännedom alt det vid den praktiska tillämpningen av lagen har uppkommit tvekan huruvida även andra regler i rältshjälpslagen som har samband med reglerna om ersättning lill biträde är tillämpliga på målsägandebilräden. Som exempel har nämnts 23 och 49 c §§. Del förstnämnda stadgandet innehåller elt förbud för biträdet att förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad han eller hon har rätt till enligt 22 § rältshjälpslagen. Enligt 49 c § krävs det särskilda skäl för att elt biträde skall få åberopa nya omständigheter till slöd för ett överklagande av ett beslut om ersättning.

Målsägandebilrädels rätt till ersättning har knutils till rällshjälpslagens ersättningsregler. Självfallet bör även de regler i rältshjälpslagen som lar sikte på t.ex. förfarandet vid överprövning av ersättning vara lilllämpliga även i fråga om målsägandebilräden. För all undanröja varje tvekan om vad som gäller i detla hänseende bör lagen förtydligas på denna punkl.

I lagrådsremissen föreslogs all 5 § skulle kompletteras med en hänvisning lill de särskilda bestämmelser som finns i 23,49,49 a och 49 c §§ rättshjälps-lagen.

Lagrådet har med anledning av förslaget anfört att fall kan tänkas där del kan finnas skäl att enligt riktlinjerna i 19 § rältshjälpslagen bevilja ett målsägandebiträde ersättning för arbete ulfört innan förordnandet meddelades eller begäran om förordnande framställdes.

I de fall där det är aktuellt all förordna ett målsägandebiträde är del viktigt Prop. 1989/90:158 att biträdet kopplas in på ett så tidigt stadium som möjligt under fömndersökningen. Del kan länkas att biträdel måste utföra visst arbete innan rätten har hunnit falla beslut i bilrädesfrågan eller lill och med innan en framställning om bilrädesförordnande gjorts. Meddelas ell förordnande, bör ersättning naturiigtvis utgå även för del arbete som har ulförts före förordnandet i samma utsträckning som är fallet vid allmän rättshjälp. Även om detta får anses gälla redan i dag på gmnd av hänvisningen lill 22 § rättshjälpslagen enligt vilken biträdet har rätt lill skälig ersättning för sill arbete, är det lämpligt all i enlighet med lagrådels påpekande låta den föreslagna hänvisningen lill rältshjälpslagen omfatta även 19 §.

3 Kostnadsfrågor

De förslag somjag nu lägger fram om en utvidgad rätt lill målsägandebiträde ulgör enligt vad som framgick vid hearingen i mångt och myckel en anpassning av lagtexten lill domslolspraxis när del gäller förordnande av målsägandebiträde, både i mål om sexualbrott och i övriga mål i vilka biträde kan erhållas. All domstolarnas tillämpning av lagen har blivit allt mera generös kan också utläsas av domstolsverkets statistik över kostnadsutvecklingen. Av denna framgår alt de lotala kostnadema för målsägandebilräden under budgetåret 1988/89 - det första budgetåret under vilkel den nya lagen gällde var drygt 4,7 miljoner kr, medan kostnaderna under påföljande halvår var nära 3,4 miljoner kr. Om denna utveckling håller i sig, kan man alltså räkna med all kostnaderna för hela budgetåret 1989/90 kommer alt uppgå lill knappt 7 miljoner kr. Min bedömning är att de nu föreslagna ändringarna ryms inom ramen för givna resurser.

4 Ikraftträdande m.m.

Jag föreslår all de lagändringar jag nu har förordat träder i kraft den I januari 1991. Del betyder all målsägandebiträde kan förordnas enligt de nya reglerna från och med den dagen.

I lagrådsremissen anförde jag all några särskilda övergångsbestämmelser inle skulle behövas.

Lagrådet har med anledning av den föreslagna ändringen i 5 §, som innebär ell förtydligande av vilka regler i rältshjälpslagen som skall vara tillämpliga även på ersättningen lill målsägandebiträde, anfört att del kan ifrågasättas om inle förslaget på denna punkt innebär en saklig ändring i förhållande till gällande rätt. Enligt lagrådets mening torde bestämmelsema i 49 § andra stycket och 49 c § rältshjälpslagen med den nuvarande lydelsen av 5 § inle vara tillämpliga när del gäller ersättning lill målsägandebiträde. På grund härav har lagrådet förordat all lagförslaget kompletteras med etl par övergångsbestämmelser.

Jag har inget att erinra mol lagrådets förslag. Övergångsbestämmelserna
bör i allt väsentligt utformas i enlighet med lagrådels förslag. 10

5 Upprättat lagförslag Pp. 1989/90:158

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

6 Specialmotivering

i§

1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen skall målsäganden i mål om sexualbrott ha rätt lill målsägandebiträde, om del inte är uppenbart att behov av biträde saknas. Att rätten gäller även vid försöksbrott och vid förberedelse och stämpling samt medverkan lill brott framgår av att inga brott enligt 6 kap. brottsbalken har undantagits i lagtexten. En målsägande som inte själv begärt biträde bör tillfrågas innan biträde förordnas. Någon behovsprövning skall i övrigt i stort sett inle ske. Om målsäganden redan har tillgång till ell behörigt biträde, antingen ett rättshjälps-biträde eller en offentlig försvarare, kan emellertid med den reservation som jag nämnde i den allmänna motiveringen begäran om biträde som regel avslås. Begäran om biträde kan också avslås, om det t.ex. med hänsyn lill brottets beskaffenhet någon gång skulle framstå som uppenbart obehövligt med biträde. Biträde bör inte heller förordnas mot målsägandens vilja. När det gäller mål enligt I § andra stycket har - i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen - fömtsättningama för att bevilja biträde mjukals upp. Det viktigaste är att det inle längre krävs elt "särskilt slarki" behov av biträde; det räcker med etl konstaterande all ett behov föreligger. Behovet skall i det enskilda fallet prövas utifrån en helhetsbedömning av målsägandens situation satt i relation till det brott som målet gäller. Det bör även i fortsättningen ställas upp vissa fömtsättningar med avseende på målsägandens personliga situation i målet, t.ex. vad gäller brottets art, bevislägel m.m. (jfr prop. 1987/88:107 s. 38). Den mest typiska situation där målsäganden har elt utsatt läge under fömndersökningen och rättegången är den när målsäganden och gärningsmannen har eller har haft en nära relation lill varandra. Därför anges denna situation särskilt i lagtexten. Fömtom målsägandens relation lill gämingsmannen kan även andra omständigheter av personlig art ha betydelse för om biträde skall förordnas. Som exempel på andra sådana omständigheter kan nämnas förståndshandikapp, sjuklighel, depressioner lill följd av brottet, beroende ställning i t.ex. arbetslivet eller som i förhållandel mellan elev och lärare eller alt målsäganden är gammal eller etl bam.

I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen har lagtexten utformats så att del skall vara möjligt all förordna målsägandebiträde även i mål om förberedelse eller stämpling lill brott som avses i andra stycket.

5§ Prop. 1989/90:158

I denna paragraf har lagts till ett antal andra bestämmelser i rättshjälpslagen (1972:429) som bör vara tillämpliga i fråga om målsägandebilräden. Vilka dessa är har angetts i den allmänna motiveringen och paragrafen torde inte kräva någon närmare kommentar.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta del förslag som föredraganden lagt fram.

JUSTITIEDEPARTEMENTET Prop. 1989/90:158

Enheten för processrätt Bilaga 1

och ulsökningsrätt (L 4)

SAMMANFATTNING AV VAD SOM ANFÖRDES VID EN HEARING DEN 13 MARS 1990 ANGÅENDE LAGEN OM MÅLSÄGANDEBITRÄDE

DELTAGARE

Riksåklagaren

Biträdande riksåklagaren Axel Moralh

Chefsåklagaren Gunnar Adell Rikspolisstyrelsen

Tore Georgsson Domstolsverket

Avdelningsdirektören Bengt Johansson

Hovrättsassessom Mals Lundeholm Sveriges Advokatsamfund

Advokaten Marianne Wolff

Advokaten Lotta Insulander-Lindh

Advokaten Bertil Ohlin Stockholms tingsrätt

Chefsrådmannen Michael af Geijerstam

Chefsrådmannen Birgitta Kariholm Göteborgs tingsrätt

Lagmannen Inger Lindquist (även som ledamot i våldskommissionen) Brottsofferjourernas riksförbund

Per Svensson

Saara Beckman Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU)

Katarina Lindahl

Eva Hedlund Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (RÖKS)

Ordföranden Ebon Kram

Styrelseledamoten Lilian Ronander Kvinnorättsgruppen

Advokaten Birgitta Melander

Gunilla Rudling Rädda barnens riksförbund

Michaela Robertson Barnens rätt i samhället (BRIS)

Advokaten Leif Flodquisl

Advokaten Urban Andersson Riksföreningen mot sexuella övergrepp mot barn (RMSÖ)

Christina Bernström

Lena Hermansson Arbetsgruppen mot kvinnovåld

Sakkunnige Anita Berger 13

Utredningssekreterare Märit Roger Prop. 1989/90:158

Departementsrådet Lena Berke Bilaga 1

Hovrättsassessom Nils Rekke Våldskommissionen

Rådmannen Bengt Gustavsson (sekreterare)

Adj ledamoten Gerd Möllers (biträdande sekreterare) Svenska Dagbladet

Karin Thunberg Justitiedepartementet

Expeditionschefen Karl-Gunnar Ekeberg, ordförande

Departementsrådet Lars Eklycke, L 4

Hovrättsassessorn Ann-Sofie Broqvist, L 4

Kammaråklagaren Astrid Eklund, F 2

Hovrättsassessorn Owe Homed, F I Civildepartementet

Polisintendenten Knut Dreyer-Jonsson, polisenhelen

1-2. Har institutet målsägandebiträde medfört någon förbättring för målsägandena? Har biträdet i allmänhet kommit in i målet på rätt stadium?

Advokatsamfundet: Möjligheten lill målsägandebiträde har medfört en förbättring. Biträdet kan ägna mer lid åt målsäganden än vad åklagaren kan. Brottsoffren känner också att de har samhällets stöd. Det är viktigt att biträdet kommer in tidigt i förfarandet. Detta är särskilt viktigt i mål med häktade på gmnd av de korta tidsfrister som gäller. I de mål där del finns målsägandebiträde underlättas processen eftersom målsäganden genom sill biträde har fått information om hur en rättegång går lill. När det gäller skadeståndstalan är del något oklart hur ansvaret skall fördelas mellan åklagaren och biträdet. I praktiken är det så att biträdet för skadeståndstalan.

RPS: Det är viktigt att målsägandebiträdet kommer in i förfarandet på etl tidigt stadium. Det skulle behövas ytterligare information om rätten till biträde. Poliserna har utbildats lokall om den nya lagstiftningen.

RÅ: Inför denna hearing har RÅ gjort en snabbenkät hos femlon lokala och tre regionala myndigheter. Av enkäten framgår bl.a. följande. Lagstiftningen har tillgodosett elt viktigt behov. Del har inledningsvis varit en del tillämpningsproblem med lagen. Förordnandet av biträde har kommit väl sent ibland, vilkel dock håller på all rätta till sig. Antalet förordnanden har stigit efler hand. I de fall skadeståndsyrkanden förekommer är det alltid målsägandebiträdet som för skadeståndstalan. - Frågan om ansvarsfördelningen är inte helt enkel eftersom även åklagaren enligt RB har ell ansvar gentemot målsäganden. Sammanfattningsvis har reformen inneburit en klar förbättring för målsäganden både under fömndersökning och rättegång.

Stockholms tingsrätt: Rättegången blir mer koncentrerad när målsägandebiträde finns med. Skadeståndskraven som presenteras är väl genomtänkta och förberedda.

Göteborgs tingsrätt: Arbetsfördelningen mellan åklagare och målsägande
biträde har ibland varit litet oklar. Ett visst dubbelarbete kan förekomma,
vilket tynger rättegången. , 14

RÖKS: Rätten lill målsägandebiträde är något av det bästa som har hänt. Prop. 1989/90:158
Det är oerhört viktigt att målsäganden får juridisk hjälp. Bilaga 1

RMSÖ: Informationen till målsägandena om lagen har varit bristfällig. Inle bara polisen ulan även socialtjänsten bör kunna informera om rätten lill målsägandebiträde,

3 3.1 Tillämpningsområdet. Mål om sexualbrott

Advokatsamfundet: Presumtionsregeln vid sexualbrott bör bytas ut mol en generell regel som alltid ger rätt till biträde i mål om sexualbrott. Idag förordnar domstolarna på begäran målsägandebiträde i alla typer av sexual-brottmål. Däremot kan det vara problem att få biträde i mål om misshandel.

Kvinnorättsgruppen: I alla mål där den tilltalade har rätt till offentlig försvarare borde målsäganden ha rätt lill målsägandebiträde.

RÅ: Domstolarna förordnar på begäran målsägandebiträde i alla typerav mål om sexualbrott, som om del vore obligatoriskt. Etl lagstadgat "obligatorium" skulle kunna medföra all biträdel kommer in i målet i ell tidigare skede.

Göteborgs tingsrätt: En lagstadgad rätt till biträde i alla typer av mål om sexualbrott skulle inle medföra någon förändring, eftersom biträde redan i dag regelmässigt förordnas på begäran av målsäganden i dessa mål.

Rädda barnen: Rätten till biträde borde vara obligatorisk i alla mål om sexualbrott.

Domstolsverket: En obligatorisk rätt lill biträde skulle kunna medföra all informationen om lagen tränger ut bättre.

Kvinnorättsgruppen: Rätlen lill biträde borde vara obligatorisk i den meningen att domstolen skall fråga målsäganden om han eller hon vill ha biträde.

BRIS och RMSÖ: Åklagaren bör anmäla behovet av målsägandebiträde till domstolen så fort som möjligt, så att biträdel kan börja arbeta samtidigt med den offenllige försvararen.

Stockholrns tingsrätt: Förordnande av biträde bör ske ex officio om målsäganden är ett bam, förslåndshandikappad eller liknande.

3.2 Mål om misshandel, olaga hot m.m.

Advokatsamfundet: Den första tiden efter det att lagen om målsägandebiträde trätt i kraft ijuli 1988 var del myckel ovanligt all biträde förordnades i mål om kvinnomisshandel. Tillämpningen har efter hand blivit mjukare men del finns fortfarande elt behov av en mera generös rätt lill biträde i dessa mål. För alt detta skall uppnås måste lagtexten ändras. Rekvisiten är för närvarande alllför strängt utformade. Misshandlade kvinnor är mer utsatta än andra brottsoffer på gmnd av sin relation med den misstänkte. Deras berättelse är ofta den enda bevisning som finns all tillgå.

Brottsofferjourernas riksförbund: Del finns ett stort behov av biträde i misshandelsmål. Invandrarkvinnor är särskilt utsatta liksom offer för del s.k. oprovocerade gatuvåldet.

Stockholms tingsrätt: Vid de flesta brott mol 3 och 4 kap. brottsbalken 15

behövs inget biträde. De fall där del finns behov läcks redan in av lagens Prop. 1989/90:158
nuvarande lydelse. Bilaga 1

RÖKS: Det varierar myckel mellan domstolarna hur generösa de är med att förordna biträde i mål om kvinnomisshandel. Om kvinnan yrkar skadestånd är det lättare att få biträde.

BRIS, Rädda barnen, RMSÖ, Brottsofferjourernas riksförbund: En presumtion för biträde bör gälla i alla mål där målsäganden är minderårig eller där offentlig försvarare är förordnad.

3.3 Andra mål ty per där det är befogat med rätt tdl målsägandebiträde

Kvinnorättsgruppen: Vid andra mållyper än dem som i dag omfattas av lagen om målsägandebiträde bör behovet av stöd kunna tillgodoses genom åklagarens skyldigheter enligt RB.

RÅ: Den nuvarande lagstiftningen har relativt väl träffat de brottstyper där målsäganden är särskilt utsatt. Rekvisiten i 1 § andra stycket bör dock mjukas upp. Dämtöver skulle man kunna länka sig en viss utvidgning lill andra brottstyper än dem som i dag nämns i lagen, om det i del enskilda fallet föreligger särskilt starka skäl. Lagen har varit i kraft i endast elt och elt halvt år. Utvärderingen kommer väl tidigt. Först nu böriar domstolama alt finna formerna för tillämpningen av lagen. Man skall inle heller glömma alt åklagaren har ganska omfattande skyldigheter gentemot målsäganden. Det är inte så att målsäganden slår ulan slöd om biträde inle förordnas.

Advokatsamfundet: Enklast vore all bara lätta upp rekvisiten i I § andra stycket lagen om målsägandebiträde. Andra brottstyper där del kan vara befogat med biträde är utpressning och bedrägeri mot utsatta gmpper, t.ex. pensionärer.

Domstolsverket: Även i mål om övergrepp i rättssak föreligger behov av biträde.

BRIS: Rätten till målsägandebiträde bör utvidgas lill att gälla alla brott där barn är målsägande.

Brottsofferjourernas Riksförbund: Fömtom vid sexualbrott finns del ell stort behov a v biträde vid t.ex. kvinnomisshandel och bostadsinbrott. Brolls-offerjourerna borde ha rätt att i enskilda fall göra en framställning lill domstolen om målsägandebiträde.

Stockholms tingsrätt: I del absoluta flertalet mål fungerar åklagaren som målsägandebiträde. Rekvisiten i 1 § andra stycket bör mjukas upp. Dessutom skulle man kunna öppna en ventil för udda, ofömtsedda situationer vid övriga typer av brott och överlåta på domstolarna att i dessa fall avgöra om del är påkallat med målsägandebiträde.

Göteborgs tingsrätt: Del skulle vara bra om rekvisiten i I § andra stycket lättades upp. Man bör inle räkna upp vissa brott i lagtexten. Domstolarna borde kunna anförtros att avgöra om biträde behövs.

I mål om brott enligt 6 kap. 1-6 § eller försök tid brott enligt 6 kap. 1-4 eller 6§ brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, ell särskilt biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inte på grund av särskilda omständigheter kan antas all målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

1. brott enligt 6 kap. 7-10 §. försök till brott enligt 6 kap. 8 eller 9 § eller förberedelse eller stämpling till brott enligt 6 kap. 1 §, 4 § andra stycket eller 9 § brottsbalken,

2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilkel fängelse kan följa, eller försök lill sådani brott,

3. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök till sådant brott.

I mål om brott enligt 6 kap. brottsbalken skall, sedan fömndersökning har inletts, elt särskilt, biträde för målsäganden (målsägandebiträde) förordnas, om del inle är uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant biträde.

Om del med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständie-ter kan antas att målsäganden har behov av biträde, skall, sedan fömndersökning har inletts, målsägandebiträde förordnas även i mål om

/. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa, eller försök till sådant brott,

2. brott enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök lill sådani brott.

LAGRÅDET ProP- 1989/90:158

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-22

Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 3 maj 1990 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie Broqvist.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

1§

Förslaget i lagrådsremissen innebär all rätt till målsägandebiträde i princip alllid skall finnas i mål om sexualbrott. Detta framgår av 1 § första stycket i del remitterade lagförslaget genom alt där anges brott enligt 6 kap. brottsbalken. Härav följer all bestämmelsema i I § första stycket omfattar bl.a. förberedelse eller stämpling enligt 6 kap. 12 § brottsbalken.

Enligt I § andra stycket kan i mål om vissa andra brott målsägandebiträde förordnas. Lagrådet vill peka på all i dessa bestämmelser förberedelse eller stämpling till brotten inle omfattas.

5§

Genom den föreslagna ändringen i 5 §, varigenom samtliga tillämpliga paragrafer i rältshjälpslagen uttryckligen anges, blir del i fortsättningen inle möjligt all anse någon annan bestämmelse direkt eller analogt tillämplig. Något behov i det hänseendet synes inte heller föreligga, frånsett all del möjligen kan länkas fall där del kan finnas skäl att enligt riktlinjerna i 19 § rältshjälpslagen bevilja ett målsägandebiträde ersättning för arbete ulfört innan förordnandet meddelades eller begäran om förordnande framställdes.

Övergångsbestämmelsema

I remissen anges att 5 § lagen om målsägandebiträde ändras i förtydligande syfte för att det skall stå klart vilka regleri rältshjälpslagen som är tillämpliga på målsägandebilräden. Enligt lagrådels mening kan del ifrågasättas om inte ändringen innebär en saklig ändring i förhållande till gällande rätt.

Sedan den 1 juli 1989 gäller enligt 49 § andra stycket rältshjälpslagen
fullföljdsförbud med s.k. ventil i fråga om hovrättens beslut i en överklagad
fråga angående ersättning till biträde enligt rältshjälpslagen. Med den nu
varande lydelsen av 5 § torde enligt lagrådets mening denna bestämmelse
inte vara tillämplig när det gäller ersättning lill målsägandebiträde. Mot
svarande torde gälla i fråga om bestämmelsen i 49 c § rättshjälpslagen om att 18

etl biträde som överklagat ett beslut om ersättning i den högre instansen får Prop. 1989/90:158 åberopa nya omständigheter till stöd för sitt anspråk endast om det finns Bilaga 3 särskilda skäl för det.

På gmnd av det anförda förordar lagrådet övergångsbestämmelser av följande lydelse:

"Har ell målsägandebiträde förordnats före ikraftträdandet av denna lag tillämpas inte 49 c § rättshjälpslagen (1972:429).

Har hovrätt före ikraftträdandet av denna lag meddelat beslut angående ersättning till målsägandebiträde tillämpas inte 49 § andra stycket rättshjälpslagen."

Lagrådet vill avslutningsvis framhålla att enligt 3 § lagen om målsägandebiträde i målsägandebilrädels uppgift inte ingår att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detla görs av åklagaren (se prop. 1987/88:107 s. 38 0-Vad som i remissprotokollet (se avsnitt 2.1) sägs om arbetsfördelningen mellan åklagare och målsägandebiträde bör ses mot bakgmnd härav.

Innehållsförteckning Prop. 1989/90:158

Proposition......................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ .... I

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde . 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 1990 .... 3

1 Inledning......................................................... ... 3

2 Allmän motivering.............................................. 4

2.1 Utvidgad rätt lill målsägandebiträde..................... ... 4

2.2 Vissa rällshjälpsfrågor....................................... 9

3 Kostnadsfrågor.................................................. 10

4 Ikraftträdande m.m............................................ .. 10

5 Upprättat lagförslag........................................... 11

6 Specialmotivering.............................................. 11

7 Hemställan ...................................................... .. 12

8 Beslut............................................................. .. 12

Bilaga 1 Förteckning över de organisationer och myndigheter som deltog i justitiedepartementets hearing om målsägande

biträde samt en sammanfattning av vad som anfördes .. 13

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.................. .. 17

Bilaga 3 Lagrådels yttrande.............................. .. 18

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 20