Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1989/90:157

om regionala fackliga förtroendemän


 

Prop. 1989/90:157


Regeringen föreslår riksdagen att anta del förslag som lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokoUet den 17 maj 1990.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mona Sahlin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att fackliga företrädare, s.k. regionala fackliga förtroendemän, skall ha rätt att få tillträde även till arbetsplatser där de inle själva är anställda och rätt att vara verksamma där. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

1   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157


Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen


Prop. 1989/90:157


Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroen­demans ställning på arbetsplatsen

dels all 1,2,3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels all del i lagen skall införas två nya paragrafer, 9a och 10 a§§, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Denna lag äger tillämpning på ar­betstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation att som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållan­det till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet samman­hängande frågor.

Med lokal arbetstagarorganisa­tion avses i denna lag organisation som på arbetsplatsen är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som beröres av för­troendemannens verksamhet.

Lagen vinner tdlämpning på fack­lig förtroendeman då organisatio­nen har underrättat arbetsgivaren om det fackliga uppdraget. I förhål­lande till förtroendemannen be­stämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.


Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorgani­sation all som facklig förtroende­man företräda de anställda på viss arbetsplats i frågor som rör förhål­landel lill arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet samman­hängande frågor.

Med arbetstagarorganisation av­ses i denna lag organisation som är eller bmkar vara bunden av kollek­tivavtal för de arbetstagare som be­rörs av förtroendemannens verk­samhet.

Lagen tillämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhållan­de till förtroendemannen bestäm­mer organisationen när lagen skall gälla för honom.


2§' Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt till fortsatt arbete eller förlägg­ning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner fast-slälles under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.


Avtal som innebär alt facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5 - 7 §§ och 8 § första stycket med stöd av kollektivavtal som på


Avtal som innebär att en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1.5 - 7 §§, 8 § första stycket, och 9a§första och andra styckena med


' Senaste lydelse 1976:594.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1989/90:157


 


arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorgani­sation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.


stöd av kollektivavtal som på ar­betstagarsidan har slutits eller god­känts av organisation som är all anse som central arbetstagarorgani­sation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.


3§


Facklig förtroendeman Jår ej av arbetsgivaren hindras all fullgöra sill uppdrag. Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplat­sen som fordras för det fackliga uppdraget.


En arbetsgivare Jår inte hindra en facklig förtroendeman alt fullgöra sill uppdrag.

Om uppdraget avser en annan ar­betsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den ar­betsplatsen skyldig att låta förtroen­demannen få tillträde och vara verk­sam i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen skall ges till­fälle alt disponera lokal eller annat utrymme på den egna arbetsplatsen som fordras för det fackliga upp­drag som utförs där


7f


Vid ledighet som avser den fack­liga verksamheten på arbetsplatsen skall facklig förtroendeman ha rätt lill bibehållna anställningsför­måner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges lill annan lid än förtroendemannens ordina­rie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade ulfört arbete för arbetsgiva­rens räkning.

Vid ledighet som avser den fack­liga verksamheten på förtroende­mannens egen arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt lill bibehållna anställningsför­måner.

Beror del på arbetsgivaren alt den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan lid än förtro­endemannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroende­mannen som om han hade ulfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Även uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgiva­ren.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan tid likställas lid som avses i första och andra styckena.

9a§

En arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en facklig förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende-

•Senaste lydelse 1975:356.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:157

mannen vara verksam där har rätt till förhandling med den berörda ar­betstagarorganisationen om tyst­nadsplikt rörande den information som skall lämnas till förtroende­mannen.

I sådana fall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroen­deman har fått kännedom om med tystnadsplikt som avses i första stycket får förtroendemannen trots tystnadsplikten föra vidare till en le­damot i styrelsen för arbetstagaror­ganisationen. I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelsele­damoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3 § andra stycket på en arbetsplats i det allmännas verk­samhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och I0§§ sekretesslagen (1980:100) i stället för bestämmelserna i första och andra styckena.

10a§

Om en facklig förtroendeman el­ler en ledamot i styrelsen för en ar­betstagarorganisation bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9a§ första och andra styckena eller obe­hörigen utnyttjar kunskaper som förtroendemannen eller styrelsele­damoten har fått under sådan tyst­nadsplikt, svarar arbetstagarorgani­sationen för den skada som upp­kommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbal­ken.

Om det är skäligt kan skadestån­det sättas ned eller helt falla bort.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.


 


Arbetsmarknadsdepartementet                Prop-1989/90:157

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990

Närvarande: statsministern Carlsson ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Mohlin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Sahlin

Proposition om regionala fackliga förtroendemän 1 Inledning

Inom arbetsmarknadsdepartementet lades under november 1989 fram en promemoria med förslag lill lagreglering av tilllrädesrällen för s. k. regio­nala fackliga förtroendemän (ärende R 6 562/89).

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställ­ning över remissyttrandena bör fogas lill protokollet som bilaga 1.

En lagreglering av tilllrädesrällen för regionala fackliga förtroendemän föreslogs redan år 1978 av nya arbetsrättskommitlén (NARK) i delbetän­kandet (DsA 1977:4) Fackliga förtroendemän, möten på betald arbetstid och arbelslivsforskning.

På grundval av nyssnämnda belänkande utarbetades inom arbetsmark­nadsdepartementet en lagrådsremiss med förslag till ny förtroendemanna-lag. Den föreslagna lagen skulle ersätta lagen (1974:358) om facklig förtro­endemans ställning på arbetsplatsen. Den framlagda lagrådsremissen, som föredrogs i.lagrådel och som lagrådet yttrade sig över, ledde aldrig lill någon proposition.

Regeringen beslutade den 26 april 1990 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om änd­ringar i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbets­platsen. Förslaget hade upprättats på grundval av departementets prome­moria. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas lill protokol­let som bilaga 2.

Lagrådet, som i huvudsak har lämnat lagförslaget utan erinran, har förutom vissa redaktionella synpunkter gjort ett påpekande beträffande bestämmelsen om tystnadsplikt. Jag behandlar dessa synpunkter under avsnitt 3.3. Lagrådels yttrande bör fogas lill protokollet som bilaga 3.

Jag redovisar i del följande mina överväganden vad avser frågan om tilllrädesrätten för s. k. regionala fackliga förtroendemän.

ti    Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157


 


2  Bakgrund                                                    Prop. 1989/90:157

2.1 Gällande bestämmelser

Förtroendemannalagen trädde i kraft den 1 juli 1974. Den gäller facklig förtroendeman som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation. Genom underrättelse från organisationen till arbetsgivaren om del fackliga upp­draget blir lagen tillämplig på förtroendemannen. Bestämmelser i annan lag som avviker från förtroendemannalagen gäller framför denna lag. Avtal som inskränker förtroendemannens rättigheter enligt lagen är ogilti­ga. Del är dock möjligt all på vissa punkter träffa kollektivavtal på för­bundsnivå som avviker från lagen. Arbetsgivaren får inle hindra förtroen­demannen all fullgöra sill uppdrag. Del fackliga uppdraget måste i första hand direkt röra arbetstagamas intressen gentemot arbetsgivaren. Förtro­endemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annat utrymme på arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdraget. Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen har förtroendemannen rätt alt behålla sina anställningsförmåner. Förtroendemannen har även rätt lill ersättning när den fackliga verksamheten har förlagts lill annan lid än ordinarie arbetstid, dock endast om detta har berott på arbetsgivaren.

Förtroendemannalagen gäller endast facklig förtroendeman som är an­ställd på den arbetsplats där han skall utföra sill arbete. De rättigheter som lagen ger förtroendemannen gäller endast i förhållande lill hans arbetsgiva­re och kan inle åberopas mot en arbetsgivare på annan arbetsplats. Sådan facklig verksamhet som inle kan knytas till de anställda på arbetsplatsen ligger vid sidan av förtroendemannalagen. Genom kollektivavtal kan dock lagen anpassas till den fackliga verksamheten i del särskilda fallet. Denna möjlighet har också utnyttjats av flera fackförbund.

2.2 Allmänt om tillträde till arbetsplatsen

Tillträde till en arbetsplats kan normalt vägras den som inte är anställd där. Del är den arbetsgivare som äger eller nyttjar lokalen eller området som beviljar tillträde till arbetsplatsen. I många kollektivavtal har del sedan gammall funnits ordningsregler som förbjuder obehöriga att vistas på förelagels område.

Någon lilllrädesräll för fackliga företrädare som inte är anställda på arbetsplatsen finns inle inskriven i lag utan regleras i kollektivavtal. Fack­liga funktionärer kan även ha rätt till tillträde ulan slöd av uttrycklig överenskommelse, nämligen genom sedvänja eller bruk.

Den som obehörigen tränger in eller stannar kvar i kontor, fabrik eller annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annal ställe kan dömas för olaga.intrång enligt 4 kap. 6§ 2 st brottsbalken. Intrånget skall ha skett obehörigen för att vara straffbart. Enligt förarbetena skall straflbudel inte tilfåmpas öra handlingen överensstaiiimer ined "lag, rätt, sed eller veder­börandes medgivande". Problem kan uppstå om en facklig funktionär eller annan utomstående person fått tillåtelse att besöka en arbetsplats för etl visst ändamål men utnyttjar medgivandet i annal syfte t.ex. för politisk


 


propaganda. Av betänkandet (SOU 1975:27 s. 28) Politisk propaganda på    Prop. 1989/90:157 arbetsplatsen, framgår att rällsäkerhelshänsyn talar emot att tillämpa straffsladgandet i dessa fall eftersom oklarhet kan råda om vad som omfattas av medgivandet.

De civilrättsliga sanktioner som kan komma i fräga är främst skadestånd och vitesförbud mot visst intrång.

De offentliga myndighetemas lokaler är ofta öppna för allmänheten. I den mån allmänheten har fritt tillträde till en offentlig arbetsplats kan besöksrätten också utnyttjas av fackliga funktionärer. Rätten att komma in i offentliga lokaler kan emellertid begränsas på flera sätt. Tillträde lill en myndighels lokaler kan t.ex. hindras om del skulle störa verksamheten där. Även allmänna ordningsskäl och rena säkerhetsskäl kan hindra fritt tillträde till offentliga lokaler.

3 Allmänmotivering

3.1 Allmänna utgångspunkter

Kraven på en lagreglerad lilllrädesräll för fackliga förtroendemän lill andra arbetsplatser än den egna restes vid en tidpunkt då den arbelsrältsli-ga reformen var ny och de medbestämmandeformer som den fömtsatte skulle bringas all fungera lokalt på alla typer av arbetsplatser och i alla delar av landet. Oron för att särskilt de små arbetsplatserna och de som låg avlägset eller saknade kontinuitet i arbetsstyrkan därvid skulle få elt sämre utgångsläge än andra var betydande. När 1978 års lagförslag om ny förtro-endemannalag arbetades fram saknades också de centrala medbestäm­mandeavtal, som senare har kommit all i betydande utsträckning erbjuda avtalsmässiga lösningar på de små arbetsplatsernas problem. Arbetsmark­nadsutskottet har också vid sin behandling av frågan år 1988 konstaterat dels att fackliga kontaktombud numera finns på flertalet arbetsplatser som en följd av ulvecklingsavlalel på SAF-LO-PTK-områdel och andra kollek­tivavtal dels alt utifrån kommande fackliga förtroendemäns behov att komma in på arbetsplatsema normalt inte ifrågasätts även om de saknar en lagfäst rätt till tillträde.

Det fanns flera anledningar lill all regeringen år 1978 drog tillbaka sill förslag om en ny förtroendemannnalag. En viktig anledning var den kritik som framfördes mot sättet för finansieringen av bl. a. tilllrädesrällen för regionala fackliga förtroendemän. En annan anledning var den kritik som framfördes mol andra delar av förslaget än tilllrädesrätten. Regeringen önskade en helt ny förtroendemannalag och ville inte gå fram med ell förslag beträffande endast tilllrädesrätten.

Del förhållandel all krav på en lagfäst lilllrädesräll fortfarande uppre­pas varje år i motioner till riksdagen talar starkt för att det alltjämt finns missförhållanden på området och alt frågan om tilllrädesrätten inte kan lösas i godo genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställ­das organisationer. Detta är självfallet en varningssignal som inte kan förbises. Härtill kommer all under de senaste tio åren småföretagandet


 


snarare har ökat än minskat i omfattning. Med beaktande av dessa förhål-     Prop. 1989/90:157 landen saml del faktum att flertalet remissinstanser numera är positivt inställda lill en lagstiftning om tilllrädesrätten måste liden nu anses mogen att komplettera förtroendemannalagen med en bestämmelse om lilllrädes­räll.

3.2 Tillträdesrätten

Mitt förslag: Förtroendemannalagen kompletteras så all en facklig förtroendeman får rätt till tillträde även till annan arbetsplats än sin egen och rätt att vara verksam där i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inle medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall, arbetarskyddsslyrelsen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Polisför­bundet tillstyrker förslaget. Postverket har ingen erinran mot förslaget. Hovrätten för Övre Norrland och arbetsdomstolen lar inle ställning lill behovet av en lilllrädesräll. Landstingsförbundet, Svenska Kommunför­bundel, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhand­lingsorganisation (KFO), Lantbmkamas Riksförbund (LRF) och Småföre­tagens Riksorganisation avstyrker förslaget.

LO anser del vara av yttersta vikt all fackliga företrädare tillförsäkras en ovillkorlig rätt att besöka alla arbetsplatser inom organisationens område. Även TCO och SACO är positiva men framhåller att tilllrädesrätten inle utgör något problem i dag. Landstingsförbundet, Svenska Kommunför­bundel, KFO, SAF och LRF framhåller all del är medbestämmandet på arbetsplatsen som är viktigt och skall stödjas. En lagreglering av tilllrädes­rätten kommer enligt dessa organisationer all fördröja en önskvärd ut­veckling av medbestämmandet. Dessa organisationer framhåller också att tilllrädesrätten fungerar och alt en lagreglering är onödig.

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundel anför alt del inle är rimligt all arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid en eventuell tvist om tillträde och påpekar att del finns många verksamheter dit utomstående av t.ex. säkerhets-, integritets- eller medicinska skäl inte skall ha tillträde.

SACO poängterar alt begreppet "egen arbetsplats" i t.ex. förslagets 7§ kan vara svårtolkat. Lagförslaget får inle tolkas som en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse.

Småföretagens Riksorganisation vill begränsa de fackliga förtroende­männens rätt lill ledighet enligt gällande lagstiftning. SAF och KFO anför att det finns risk för all det utökade ledighelsuttagel, i anledning av skyldigheten för en arbetsgivare alt medge ledighet för fackliga förtroende­män all verka också på andra arbetsplatser, kan bli betydande. LRF


 


påpekar alt del inle framgår av lagförslaget om tilllrädesrällen gäller     Prop. 1989/90:157 endast en regional facklig förtroendeman eller ell obegränsat antal. Inte heller finns det någon begränsning av antalet externa uppdrag. Det klar­görs inle hur den regionala fackliga förtroendemannen skall föra överlägg­ningar om sin ledighet.

Arbetsdomstolen påpekar att med den åtskillnad som görs mellan för­troendemannens egen arbetsplats och andra arbetsplatser blir tolkningen av 6 och 8§§ oklar och en genomgång av motiviexlen bör göras. Även regeln i I § tredje stycket förtroendemannalagen om underrättelse lill ar­betsgivaren bör belysas ytteriigare. Inte heller vad som menas i detalj med det föreslagna nya Iredje stycket lill 3§ synes klart. Även SAF och LRF anför all det föreligger oklarhet om innebörden av underrättelsen lill arbetsgivaren. SAF betonar också all del inle framgår vad som gäller beträffande tilllrädesrällen om den arbetsplats förtroendemannen avser all besöka är indragen i konflikt. SAF anför vidare alt en arbetsgivare bör ha möjlighet alt påverka omfattningen av de regionala förtroendemännens besök hos honom. LRF anför att en fömtsättning för tillträde bör vara all den fackliga organisationen representeras av minsl en medlem på arbets­platsen.

Skälen for mitt förslag: Trots att kontaktombud numera finns på många arbetsplatser och utifrån kommande fackliga förtroendemäns lilllrädesräll normalt inte ifrågasätts finns del fortfarande många små arbetsplatser där del föreligger svårigheter all tillämpa lagen (1976:580) om medbestäm­mande i arbetslivet (medbestämmandelagen). En princip som har tillmätts den största betydelse vid utarbetande och antagande av medbestämman-delagsliflningen är all tyngdpunkten i arbetstagarnas medbestämmande skall ligga på lokal nivå. Medbestämmandet skall först och främst utövas inom del enskilda företaget eller den enskilda myndigheten av de anställda själva och av de lokala fackliga representanter de har utsett. Medbestäm­manderätten skall vara något som angår de enskilda arbetstagama. Den skall utövas på sådant sätt att den enskildes erfarenheter och kunskaper kan nyttiggöras. Denna strävan lill lokal anknytning har stöd av arbets­marknadens parter. En viktig uppgift för den regionala fackliga förtroen­demannen blir all aktivera det lokala medbestämmandet. Även vid arbets­platser med en väl fungerande facklig verksamhet kan det uppkomma behov av alt la hjälp av någon mer erfaren och välutbildad facklig företrä­dare. Del kan t.ex. gälla bistånd av en hos den lokala eller centrala organisationen anställd ombudsman som är särskilt väl insatt i den fråga som för tillfället är föremål för överläggning på arbetsplatsen.

Del är enligt min mening inte tillräckligt all konstatera all tilllrädesrät­ten i de flesta fall fungerar. Jag anser att det är myckel viktigt all arbetsta­gare på alla arbetsplatser har möjlighet lill den medverkan och del infly­tande medbestämmandelagen fömtsätter.

Jag delar inle Landstingsförbundets, Svenska Kommunförbundels och
KFO:s farhågor att en lagreglering av lillträdesrälten skulle fördröja en
önskvärd utveckling av medbestämmandet. Tvärtom anser jag all en
tillträdesrätt för andra än anställda förtroendemän kommer alt påskynda
en positiv utveckling av medbestämmandet på lokal nivå.
                         9


 


Av bestämmelsen i I § förtroendemannalagen framgår att lagen endast Prop. 1989/90:157 gäller de förtroendemän som har utsetts av en lokal kollektivavtalsbärande arbetstagarorganisation och som är anställda på den aktuella arbetsplat­sen. För all möjliggöra en bestämmelse om lillträdesrätt måste paragrafen ändras så att lagen blir tillämplig också på förtroendemän som utsetts av en central arbetstagarorganisation.

Förtroendemannalagen äger tillämpning på arbetstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation all som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Del avgörande när man be­stämmer lagens sakliga eller ändamålsenliga tillämpningsområde är alltså vad som ligger inom ramen för begreppet "facklig verksamhet". Fackliga förtroendemän har t. ex. rätt lill skydd enligt lagen och anspråk på ledighet bara i den mån de utövar facklig verksamhet.

Av 7 § drar man indirekt slutsatsen all i begreppet facklig verksamhet ligger även sådan verksamhet som inle avser den egna arbetsplatsen. I förarbetena lill bestämmelsen (prop. 1974:88 s. 221) uttalas i specialmoli-veringen att utanför arbetsgivarens betalningsskyldighet enligt 7 § faller le­dighet för intema föreningsangelägenheler — i den mån rätt lill ledighet över huvud taget föreligger härför — fackligt förhandlingsarbete på andra arbets­platser, dellagande i avlalskonferenser, kongresser etc. I specialmolive-ringen lill I § uttalas också all även om förtroendemannen kan påfordra ledighet från sill arbete för fackligt arbete på en annan arbetsplats kan han alltså inte åberopa lagens regler gentemot arbetsgivaren på denna arbets­plats. Del är här som en regel om tilllrädesräll får betydelse.

När del gäller arten av den verksamhet som avses bli bedriven av regionala förtroendemän skiljer sig denna inte från den verksamhet som kan betecknas som fackligt arbete på arbetsplatsen enligt den nu gällande lagen. Det finns därför inle någon anledning att med direkt anknytning lill tilllrädesrätten ändra lagens begrepp "facklig verksamhet".

Förtroendemannalagen innehåller inte något formellt krav på att den lokala fackliga organisation som påkallar dess tillämpning skall ha någon medlem på arbetsplatsen. De fömtsättningar som har ställts upp för att lagens regler skall gälla, bl.a. all det skall finnas etl kollektivavtal på arbetsplatsen och att det skall vara fråga om facklig verksamhet i lagens mening, leder emellertid i praktiken lill att det inle torde vara möjligt att göra någon rättighet enligt lagen gällande mot en arbetsgivare som inle har anställda som är medlemmar i den avlalsbundna fackliga organisationen. Även när det gäller lilllrädesräll för regionala fackliga förtroendemän måste utgångspunkten vara dels alt det vid arbetsplatsen finns elt kollek-livavtal mellan partema eller råder tillfälligt kollektivavtalslöst tillstånd mellan dem och dels att det krävs åtminstone en medlem på den arbets­plats där tilllrädesrätten skall utnyttjas. I begreppet facklig verksamhet ligger ju alt del skall röra sig om organisationens verksamhet på medlem­marnas vägnar. En viktig parallell är att medbestämmandelagens förhand-lingsrättsregler fömtsätter all arbetstagarorganisationen har medlemmar hos den ifrågavarande arbetsgivaren. Till bilden hör också att intema

10


 


föreningsangelägenheter, bl. a. medlemsvärvning, inte är att räkna till     Prop. 1989/90:157 facklig verksamhet i lagens mening.

De fackliga företrädare som berörs av en så utformad lillträdesrätt kan vara dels ombudsmän och andra fackliga funktionärer som är anställda hos arbetstagarorganisationen och dels sådana som är anställda på en arbetsplats men som får till uppgift all företräda medlemmar på andra arbetsplatser. Även om kritik framförts från arbetsgivarhåll mot alt sist­nämnda kategori omfattas av en lillträdesrätt — del rör sig främst om säkerhels- och jävsfrågor vilka jag behandlar senare — finns del skäl att låta även dessa omfattas av tilllrädesrätten. Det ligger ell värde i alt viss facklig verksamhet utförs av dem som vanligtvis har en direkt anknytning lill de arbetsförhållanden som gäller inom branschen. Men lösningen är också bäst förenlig med principen att del är de fackliga organisationerna själva som förfogar över vem som skall fullgöra fackliga uppgifter på deras vägnar.

Tilllrädesrällen får användas i syfte all förbereda förhandlingar med arbetsgivaren t.ex. genom kontakter med de anställda och alt delta i förhandlingar, all skaffa uppgifter om och iaktta arbetsförhållanden m. m. och alt la emot information enligt medbestämmandelagen. Inom ramen för facklig verksamhet ligger också bL a. uppgifter som föreskrivs i kollek­tivavtal. Ell exempel på delta är bestämmelser om fackliga informations­möten på arbetsplatsen. Finns fömtsättningar för sådana möten i kollek­tivavtal — vilket det finns för en väsentlig del av arbetsmarknaden — blir tilllrädesrätten av betydelse för möjligheten all låta någon som inle är anställd på arbetsplatsen komma in och lämna information. Som tidigare har utvecklats förutsätter tilllrädesrätten i praktiken att arbetstagarorgani­sationen har medlemmar på arbetsplatsen, även om detla inte är elt formkrav i lagen. Tilllrädesrätten gäller i princip även om en facklig konflikt har brutit ut, t. ex. om del förekommer en arbetsnedläggelse på arbetsplatsen eller liknande.

I I § tredje stycket förtroendemannalagen har det ställts upp som en
ytterligare fömtsättning för alt en facklig förtroendeman skall komma i
åtnjutande av det skydd och de rättigheter som lagen föreskriver att
arbetstagarorganisationen har underrättat arbetsgivaren om del fackliga
uppdraget. Alt denna regel iakttas är en nödvändig förutsättning för all
arbetsgivaren skall bli skyldig all tillämpa lagreglerna i förhållande lill
förtroendemannen. Denna bestämmelse bör naturligtvis gälla som förut­
sättning även när det gäller en regional facklig förtroendeman. Arbetsta­
garorganisationen blir således beträffande en regional facklig förtroende­
man som är anställd på en arbetsplats men skall fungera som förtroende­
man även hos en annan arbetsgivare skyldig all underrätta både förtroen­
demannens egen arbetsgivare och arbetsgivaren på den eller de andra
arbetsplatser där han avser alt fullgöra sitt regionala fackliga uppdrag. All
såsom bl.a. SAF föreslagit införa etl åliggande om att en regional facklig
förtroendeman inför varje enskilt besökstillfälle skulle vara skyldig alt
anmäla sill besök anser jag inle erforderiigt. Däremot är det självfallet
lämpligt alt den regionala fackliga förtroendemannen anmäler när han
tänker komma till en viss arbetsplats. Vid del första besöket kan del t. ex.
11


 


vara lämpligt att arbetsgivaren och förtroendemannen diskuterar sådana     Prop. 1989/90:157 frågor och i samförstånd kommer överens om hur tillträdet skall ske.

När det gäller Landstingsförbundels och Svenska Kommunförbundels invändning all del inle är rimligt all arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid en eventuell tvist om tilllrädesrätten vill jag anföra följande. Arbetstagarsidan har tolkningsföreträde i vissa tvister om lagens tillämpning på de fackliga förtroendemännen. De tvister som avses är tvister om tillämpningen på de fackliga förtroendemännen av de allmänna reglerna om lagens tillämpningsområde, tvister om skyddsregler för del fackliga uppdraget, löneskyddel och turordningsreglerna saml reglema om ledighet, om bibehållna anställningsförmåner och om arbetsgivarens skyl­dighet all ersätta merkostnader. Dessutom gäller tolkningsföreträde vid tvist om tillämpning av kollektivavtal som har trätt i stället för dessa lagbestämmelser. Tolkningsföreträdet är en rätt att bestämma om hur lagen eller kollektivavtalet skall tillämpas under den lid som förflyter till dess tvisten har hunnit avgöras rättsligt. Ell allmänt syfte med bestämmel­sen om tolkningsföreträde är att stärka arbetstagarsidans ställning vid rällstvisler med arbetsgivaren om utnyttjandet av de fackliga rättigheter­na. Tolkningsföreträdet är från facklig synpunkt ell viktigt led i regelsyste­met, eftersom del innebär att den fackliga verksamheten inle behöver stoppas upp av tvister med arbetsgivaren om vad som är den rikliga tillämpningen av lagen i enskilda fall.

När del gäller tilllrädesrätten är denna bestämmelse av likartad karaktär som de tidigare nämnda. Del är därför motiverat att låta tolkningsföreträ­det omfatta även denna bestämmelse. Beträffande säkerhetsaspekten kan följande sägas. Del finns redan i dag vissa undantag från arbetsgivarnas skyldighet all respektera ell fackligt tolkningsföreträde. Ell sådani är alt arbetstagarorganisationen inle kan hävda sitt tolkningsföreträde i ond tro, dvs. om organisationens mening är oriktig och organisationens företrädare har insett eller bort inse detla. Detla anses följa av allmänna rätlsgmnd-satser och har också bekräftats av arbetsdomstolen (AD 1977 nr 158). Ell annal undantag är att en arbetsgivare inle är skyldig all följa en arbetsta­garorganisations beslut, om han därigenom skulle tvingas all bryta mot lag eller på vissa villkor, mol rättsliga förpliktelser mol annan. Någon anled­ning att befara all en arbetstagarorganisation medvetet utnyttjar tolknings­företrädet felaktigt föreligger enligt min mening inte. Jag kommer emeller­tid all noggrant följa utvecklingen på området.

Rätten all vara verksam på arbetsplatsen bör tillkomma förtroende­mannen i den omfattning som behövs för uppdraget. Bestämmelsen är endast all anse som ell ullryck för den grundsals som lagen bygger på, nämligen att den bereder utrymme enbart för facklig verksamhet som är behövlig från legitima fackliga synpunkter. Det är emellertid inle mening­en att arbetsgivaren med åberopande av regeln skall få kontrollera upp­läggningen av den fackliga verksamheten och lägga synpunkter på denna.

För en regional förtroendeman som är anställd och som anmäls som
förtroendeman på sin arbetsplats med uppgift all vara verksam även på
andra arbetsplatser kommer lagens samtliga regler att i och för sig vara
tillämpliga. På gmnd av den särskilda anknytning lill arbetsplatsen som är
    12


 


en fömtsättning för betald ledighet enligt 7§ förtroendemannalagen och Prop. 1989/90:157 rätt till fortsatt arbete utan hinder av anslällningsskyddslagens lurord-ningsbeslämmelser vid uppsägning på gmnd av arbetsbrist och permitte-ring enligt 8 § samma lag, kommer emellertid dessa bestämmelser inle att i praktiken kunna tillämpas på en förtroendeman i de delar de fackliga uppgifterna avser verksamhet på andra arbetsplatser. Lagen bör därför förtydligas i detla avseende. Uttrycket "egen arbetsplats" skall inte tolkas som en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse utan enbart som elt förtydligande i jämförelse med en arbetsplats hos en annan arbetsgivare.

Av särskild betydelse för den regionala fackliga förtroendemannens möjligheter att fullgöra sill uppdrag blir bestämmelsen om rätt lill ledighet i 6 §. Ledighet enligt denna paragraf kan komma i fråga för i princip varje uppdrag som är fackligt i lagens mening. Ledighet kan sålunda begäras även för fackliga uppgifter som inle avser den egna arbetsplatsen. Utgångs­punkten i förtroendemannalagen är alt del är arbelstagarorganisalionema som bestämmer vilka som skall vara förtroendemän, hur många förtroen­demännen skall vara och vilka uppgifter de skall ha. Arbetsgivarens intres­se av att få bättre överblick över sina skyldigheter enligt lagen och de kostnader som de för med sig tillgodoses genom bestämmelsen all ledighe-lerna inle får ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn lill förhållandena på arbetsplatsen. Hänsyn skall alltså las lill del samlade utrymmet för facklig verksamhet när den fackliga organisationen utser sina förtroendemän och fastställer deras uppgifter (jfr prop. 1974:88 s. 156). Vid avvägningen av vad som är skälig ledighet i del enskilda fallet bör de fackliga behoven bedömas mol bakgmnd bl. a. av antalet arbetsta­gare på arbetsplatsen, arbetsstyrkans sammansättning och arbetets art. I förarbetena lill förtroendemannalagen (prop. 1974:88 s. 165 och 220) har skrivits in den lolkningsprincipen att typiskt sett större vikt bör kunna fästas och därmed större krav på ledighet kunna ställas i fråga om etl fackligt uppdrag på den egna arbetsplatsen än när del gäller ett uppdrag utanför arbetsplatsen.

En bestämmelse om lillträdesrätt bör enligt min mening inte förändra nyss nämnda principer om rätt lill ledighet. Även fortsättningsvis bör således ledighet för verksamhet på den egna arbetsplatsen prioriteras. Det är dock i första hand en uppgift för den lokala fackliga organisationen all göra en avvägning av hur del disponibla ledighelsulrymmel bör begagnas.

Flera organisationer befarar att tilllrädesrätten kommer alt medföra all ledighet för fackliga uppdrag kommer att begäras i större omfattning än för närvarande. Jag vill i detta sammanhang påpeka all fackliga förtroende­män redan nu har rätt lill ledighet för externa uppdrag. Som flera organisa­tioner understmkit fungerar tilllrädesrällen redan nu i de flesta fall till­fredsställande och kontaktombud finns på många ställen. En viss ökning av begäran om ledighet kan emellertid visa sig ofrånkomlig om syftet med lagstiftningen skall uppnås.

Beträffande SAF:s invändning att del inle är acceptabelt att en arbetsgi­
vare inle kan påverka omfattningen av en regional förtroendemans besök
vill jag anföra följande. I de fall en arbetsplats får besök av en regional
facklig förtroendeman måste man naturligtvis utgå ifrån att förtroende-
     13

-12   Riksdagen 1989/90. 1 sami Nr 157


mannen från facklig synpunkt har behov av tillträde för sitt uppdrag. Del finns enligt min uppfattning ingen anledning all befara att en regional förtroendeman skulle göra besök som inle är berättigade.

Enligt 3 § är arbetsgivaren skyldig att låta förtroendemannen disponera lokal eller annal utrymme som fordras för det fackliga uppdraget. När del gäller exlem facklig verksamhet bör emellertid varken den regionala fack­liga förtroendemannens egen arbetsgivare eller den arbetsgivare förtroen­demannen har ell regionall uppdrag hos vara skyldig all tillhandahålla lokal för den fackliga verksamheten. Förtroendemannalagen bör därför ändras så alt en arbetsgivare blir skyldig all tillhandahålla lokaler endast för den fackliga verksamhet som bedrivs hos honom med egna fackliga förtroendemän. När en arbetsgivare bedriver verksamhet i så begränsad omfattning att del inle finns några förtroendemän som är anställda hos honom, är fömtsättningama all utkräva en sådan skyldighet oftast små. Finns del däremot en lokal facklig representation på arbetsplatsen faller del sig naturligt att en regional förtroendeman som hjälper lill i verksam­heten också utnyttjar de lokaler som har ställts lill förfogande. Givelvis skall den regionala fackliga förtroendemannen ges möjlighet all använda sig av lämpligt utrymme på den arbetsplats han besöker. Del ligger i tilllrädesrätten. Själva tilllrädesrätten som sådan medför dock inle någon rätt all disponera särskilda lokaler för facklig verksamhet.


Prop. 1989/90:157


3.3 Tystnadsplikt

Mitt förslag: Förtroendemannalagen kompletteras med en bestäm­melse om tystnadsplikt för de regionala fackliga förtroendemännen. Ulan hinder av tystnadsplikten får förtroendemannen till en leda­mot i styrelsen för arbetstagarorganisationen föra vidare vad han fåll kännedom om under tystnadsplikt. Tystnadsplikten gäller då också för styrelseledamoten.


Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser den lagtekniska utformningen.

Remissinstanserna: TCO, Landstingsförbundet och Svenska Kommun­förbundet har inget emot förslagels utformning av lystnadspliklsreglerna. SAF och Småförelagens Riksorganisation anser alt förslaget med förhand­ling om tystnadsplikten är tungrott och inle fungerar i praktiken. Hovrät­ten för Övre Norrland ifrågasätter om hänvisningen lill 22 § medbestäm­mandelagen behövs eftersom bestämmelsen måste anses gälla även för förtroendemän som inle är anställda av arbetsgivaren. Vidare påpekar hovrätten att 9a§ är dispositiv och alt ell tillägg därför bör göras i 2§ andra stycket.

Lagrådet: Som framhållits av lagrådet berör bestämmelsen i den före­slagna paragrafens andra stycke den privata sektorn, medan Iredje stycket av förevarande paragraf skall tillämpas på regional facklig förtroendeman som är verksam inom den offentliga sektorn. Del kan enligt lagrådels


14


 


mening ifrågasättas om den föreslagna skillnaden mellan den privala och     Prop. 1989/90:157 den offentliga sektorn är motiverad. Lagrådet tillägger dock all frågans lösning torde kunna anslå lill en framtida översyn av medbestämmande-lagstiftningen.

Skälen för mitt förslag: Mot bakgrund av reglerna om lilllrädesräll lill arbetsplatserna för utomstående fackliga företrädare föreslog nya arbets-rättskommiltén att dessa regler borde kompletteras med bestämmelser om jäv och om tystnadsplikt. I remissbehandlingen och den efterföljande debatten underströks från många håll vikten av sådana regler. Arbetsgiva­ren, som ju inte har och inle heller bör ha något inflytande på vem som ulses lill facklig företrädare, måste släppa in utomstående på sin arbets­plats ulan den kontrollmöjlighet som ligger i ell anslällningsförfarande och i del enskilda anställningsavtalet. Den utomstående blir därmed salt i stånd all iaktta eller på annal säll skaffa upplysningar om t. ex. produk­tionsmetoder eller andra känsliga tekniska förhållanden eller yrkeshemlig­heter i övrigt. Risk för skada finns om uppgifterna sprids och denna risk understryks av alt förtroendemannen kan vara anställd hos en konkurrent. Arbetsgivarens möjligheter all ingripa är begränsade. Det finns därför ell behov av särskilda skyddsregler. Tilllrädesrätten bör därför kompletteras med en bestämmelse om tystnadsplikt.

Rätten lill information eller alt för fackliga ändamål få la del av bokfö­ring eller annat skriftligt material regleras inle i förtroendemannalagen. Dessa regler finns i stället i medbestämmandelagen. Arbetsgivarens sekre-lessinlressen har lillgodosells genom de motivutlalanden som gjorts om vidden av arbetsgivarens informationsskyldighet enligt 19 § medbestäm­mandelagen och genom tyslnadspliktsreglerna i 21 — 22 §§ samma lag. I förarbetena till 19 § medbestämmandelagen betonas all arbetstagamas rätt lill information skall ha lill syfte att skapa fömtsättningar för elt ända­målsenligt utövande av inflytande över arbetsgivarens verksamhet. I förar­betena markeras också att del bör iakttas försiktighet i rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerligen hemlig natur, t. ex. forsk­nings och utvecklingsarbete. Av 2l§ medbestämmandelagen framgår all partema i första hand skall förhandla om tyslnadspliktsfrågor. Förhand­lingarna kan avse om tystnadsplikt över huvud skall förekomma men även hur långt informationen får föras vidare inom den egna organisationen. Om inte enighet uppnås kan frågan föras lill arbetsdomstolen för avgöran­de. Domstolen skall därvid enligt 21 § andra stycket medbestämmandela­gen förordna om tystnadsplikt, i den mån del kan antas att del annars skulle föreligga väsentlig skada för part eller annan. Dessa regler lar sikte på förhållandena inom den privata sektom.

Regeringsformens bestämmelser om yttrandefrihet anses utgöra ell hin­
der mol att man inför tystnadsplikt genom avtal i offentliga anställningar.
I 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen (1980:100) finns en rad regler som
tillförsäkrar de offenlliganställdas fackliga förtroendemän rätt lill insyn
ulan hinder av annars gällande sekretessregler på sådana områden av den
offentliga verksamheten där förhållandena är jämförbara med den privala
sektoms, t.ex. i myndighetemas ekonomiska verksamhet, inom personal­
vården, på arbetsmiljöns område osv. Reglema om utlämnande av sekre-
    15


 


lessbelagda uppgifter lar sikte inte bara på de inom myndigheten anställda Prop. 1989/90:157 förtroendemännen ulan gälleräven utomstående förtroendemän med upp­gifter inom myndigheten, t.ex. regionala förtroendemän eller regionala skyddsombud. De reglerar också förtroendemännens rätt att föra sekre-lessbelagda uppgifter vidare till styrelseledamöter inom den egna organisa­tionen, oberoende av om de är anställda vid myndigheten eller inle. De hos myndigheten anställda förtroendemännen behåller den tystnadsplikt de har i tjänsten. För övriga fackliga företrädare får myndigheten slälla upp förbehåll om tystnadsplikt. Vidare finns regler om all sekretessen följermed en hemligstämplad handling eller en sekretessbelagd muntlig uppgift när den förs vidare lill en annan facklig företrädare och denne underrättats om sekretessen. Ansvaret vid brott mol tystnadsplikten regle­ras i 20 kap. 3 § brottsbalken. Om brott mot tystnadsplikten sker genom publicering i tryckt skrift eller genom all en uppgift lämnas för sådan publicering gäller vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen.

Tystnadspliktsregeln bör inle bli tillämplig på regionala fackliga förtro­endemän i del offentligas verksamhet. Beträffande dessa tillämpas i enlig­het med vad som anförts ovan 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen. En hänvisning lill dessa bestämmelser bör göras efler mönster av 7 kap. 13 § arbctsmiljölagen (1977:1 160).

När del gäller utformningen av lystnadspliklsreglerna anserjag det mest ändamålsenligt att anknyta lill moisvarande regler i medbestämmandela­gen. En hänvisning bör göras lill 21 § andra och tredje styckena medbe­stämmandelagen. Dessutom bör del uttryckligt anges all en förtroende­man som med tystnadsplikt har mottagit information för en arbetstagaror­ganisations räkning utan hinder av tystnadsplikten får föra informationen vidare lill ledamot i styrelsen för organisationen. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

Reglerna om tystnadsplikt bör vara disposijiva och kollektivavtal såle­des kunna träffas om särskilda lyslnadspliklsregler eller om annan ordning för prövning av frågor om tystnadsplikt. Med anledning härav bör 2§ andra stycket i förtroendemannalagen kompletteras.

Jag är medveten om att utformningen av den föreslagna bestämmelsen medför att en skillnad uppkommer mellan den privala och den offentliga sektorn på det sätt lagrådet påpekat. Bestämmelsen har utformats enligt förebild av 22 § medbestämmandelagen. Enligt denna bestämmelse finns ingen begränsning av tystnadsplikten för informationsmotlagaren. Införs en sådan begränsning i förtroendemannalagen uppstår visserligen över­ensstämmelse mellan förtroendemannalagen och sekretesslagen i nu angiv­na hänseende men i stället uppkommer en skillnad när det gäller tyst­nadspliktens begränsning mellan medbestämmandelagen och förtroende­mannalagen. Jag delar lagrådels uppfattning att lösningen på problemet får anslå lill en framlida översyn av medbestämmandelagen görs.

16


 


3.4 Jäv


Prop. 1989/90:157


Mitt forslag: En särskild bestämmelse om s. k. jäv som komplement lill reglerna om tystnadsplikt behöver inte införas i förtroendeman­nalagen.


Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Arbetsdomstolen anser det vara av vikt all frågan diskuteras. Kammarrätten i Sundsvall anser att frågan om en bestämmelse om "jäv" skall införas bör anstå tills det i framtiden eventuellt visar sig om behov föreligger av en sådan bestämmelse. SAF anser att jävsfrågan är utomordentligt viktig. Den uppsökte arbetsgivaren kan ha etl myckel slarki sekretessintresse beträffande hemliga tillverkningsmetoder, nya pro­dukler, affärsförhållanden och liknande. Del är enligt SAF rimligt att arbetsgivaren i sådana fall ges möjlighet all vägra tillträde eller begränsa förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen. Småföretagens Riksor­ganisation anser att det är absolut nödvändigt all tilllrädesrätten kombine­ras med ell skydd för företagen i form av en jävsregel eller veto.

Skälen för mitt förslag: Några motsättningar mellan de anställdas fackli­ga företrädare och arbetsgivaren finns som regel inle när det gäller all hemlighålla för företaget vitala uppgifter, som av ekonomiska eller liknan­de skäl inte bör spridas till konkurrerande förelag. Tilllrädesrällen innebär endast en rätt för förtroendemannen all faktiskt komma in på en arbets­plats och alt vara verksam där i den omfattning som behövs för del fackliga uppdraget. De anställdas eller deras företrädares rätt till informa­tion och insyn i företagens verksamhet är reglerad genom bestämmelserna i medbestämmandelagen. I förarbetena till 19 § i medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 bil. 1 s.235f, 366, 488 f och 532) betonades alt arbets­tagarsidans rätt till information skall ha lill syfte alt skapa fömtsättningar för ett ändamåsenligl utövande av inflytandet över arbetsgivarens verk­samhet. Den skall också underlätta förhandlingar mellan arbetsgivaren och arbetstagamas företrädare genom att säkerställa all båda parter har samma faktaunderlag i sitt förhandlingsarbete. Men andra ovidkommande syften skall inte kunna tillgodoses genom informationsrällen i 19§ medbe­stämmandelagen. I förarbetena markerades också att del bör iakttas för­siktighet i rättstillämpningen när det rör sig om förhållanden av synnerli­gen hemlig natur, t. ex. forsknings- och utvecklingsarbete, som befinner sig i del stadiet att del ännu inte kan läggas till gmnd för beslut eller åtgärd som berör verksamheten. Under riksdagsbehandlingen slogs det mer all­mänt fast att risken för skada måste komma med vid bedömningen av humvida vissa uppgifter skall behöva lämnas ut eller inte. Undantagsmöj­ligheterna får, betonades det, inte vara alllför begränsade med hänsyn lill att stora värden kan stå på spel.

För den statliga sektom finns som jag tidigare anfört regler om tyst­nadsplikt för offentliga funktionärer i sekretesslagen (1980:100). Tillträ­desrätten till vissa anläggningar etc. har i vissa fall av säkerhetsskäl begrän­sats genom författningsbestämmelser, bl.a. i lagen (1940:358) med vissa


17


 


bestämmelser lill skydd för försvaret m. m. jämte tillämpningsföreskrifter. Denna lag kommer från den 1 april 1991 att ersättas av lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Av 2§ i förtroendemannalagen följer all dessa särskilda föreskrifter även gäller fackliga förtroendemän. Det är således endast förtroendemän som redan på grund av sina ordinarie Ijänst-göringsuppgifler har rätt all få tillträde till skyddade anläggningar eller som genom särskilda författningsbestämmelser får en moisvarande rätt som kommer all ha sådan lillträdesrätt. Delta överensstämmer också med vad som gäller beträffande lillträdesrätt till sådana anläggningar för skyddsombud enligt arbelsmiljölagsliflningen.

Frågan om en s. k. jävsregel som komplement till reglerna om lystnads­plikt diskuterades utförligt i samband med förslaget till ny förtroendeman­nalag. Del är min uppfattning all man från arbetsgivarsidan överdrev farhågorna av alt lillträdesrälten kunde utnyttjas i felaktigt syfte. Eftersom medbeslämmandelagsliflningen vid den tidpunkten var relativt ny kan man ha förståelse för en viss försiktighet från arbetsgivarsidan. Del har emellertid i dag gått närmare 15 år sedan medbestämmandelagen trädde i kraft. Del har under årens lopp växt fram olika former av ulvecklingsavlal mellan arbetsmarknadens parter och kontaktombud förekommer nu i anledning härav på flertalet arbetsplatser. De remissinstanser som är nega­tiva till förslaget om tilllrädesräll har bl.a. påpekat att lagstiftning inle behövs eftersom tillträdesrättenlfungerar väl. Ingen remissinstans har häv­dat all del förekommer problern i samband med tilllrädesrätten. Även verksamheten med s.k. regionala skyddsombud enligt arbctsmiljölagen, där problemställningen i samband med tilllrädesrätten är likartad den för regionala fackliga förtroendemän, fungerar såvitt framkommit mycket väl. Jag anser därför att en särskild jävsregel i nuläget inle är erforderlig. Jag delar således den uppfattning som framförts i promemorian att det måste förutsättas all den fackliga organisationen endast utser sådana förtroende­män som inle kan ha yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgivare som är skyldig all låta dessa verka på sin arbetsplats. Jag får emellertid följa utvecklingen och återkomma med förslag i frågan om behov av lagstiftning visar sig föreligga.


Prop. 1989/90:157


3.5 Skadestånd

Mitt förslag: Arbetstagarorganisationen blir skadeslåndsskyldig om en förtroendeman eller ledamot i styrelsen för en arbetstagarorgani­sation bryter mol den föreslagna regeln om tystnadsplikt. En möjlig­het lill jämkning av skadestånd införs i lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser möjligheten till jämkning av skadeståndet.

Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anför all I0a§ i pro­memorians lagförslag är otydlig och tveksamhet kan uppkomma om para­grafen skall tillämpas om överträdelse mol tystnadsplikten skett men


 


skada inle uppkommit. Hovrätten påpekar vidare att även annan lagstift­ning kan leda lill straffansvar för brott mot tystnadsplikten och ätt behov kan föreligga av en bestämmelse om jämkning av skadestånd. Arbetsdom­stolen anför all tekniken med en 10a§ om arbetstagarorganisationens skadeståndsansvar vid tystnadspliktsbrott synes kunna föra med sig att man går miste om sedvanlig arbetsrältslig reglering av frågorna om rätt lill allmänt skadestånd och om jämkning av skadeståndsansvaret.

Skälen för mitt förslag: Skadeståndsregeln i 10§ förtroendemannalagen är inle så avpassad alt den träffar brott mot den föreslagna regeln om tystnadsplikt. Om tyslnadspliklsregeln skall få någon betydelse bör den sanktioneras. Detta bör lämpligen ske genom en skadeståndsskyldighet. Med hänsyn lill den anknytning som tyslnadspliklsregeln har lill motsva­rande bestämmelser i medbestämmandelagen bör även medbestämman­delagens motsvarande skadeståndsregler tjäna som förebild. Påföljden av brott mot den i 9a§ förtroendemannalagen avsedda tystnadsplikten blir normalt skadestånd. Skadestånd kan utgå både för ekonomisk och för ideell skada. Skadeståndsansvaret då en regional facklig förtroendeman har brutit mol tystnadsplikten bör dock enligt I0a§ läggas på arbetstagar­organisationen och något personligt skadeståndsansvar bör inte komma ifråga.

Bevisbördan för all det är någon av organisationens företrädare som har bmtit mot tystnadsplikten kommer all ligga på arbetsgivaren. Enbart del förhållandel all en viss uppgift eller ell visst förhållande har kommit till någon utomståendes kännedom kommer alltså inte all utgöra gmnd för skadeslåndsskyldighet.

När del gäller hovrättens för Övre Norrland synpunkt all 10 a § är otydlig vill jag påpeka att i de fall som skadestånd kan följa enligt paragra­fen skall 20 kap. 3 § brottsbalken inte tillämpas. Vidare vill jag framhålla att straffsladgandet i brottsbalken riktar sig mol den som bryter mot lagstadgad tystnadsplikt och inle sådan tystnadsplikt som följer av kollek-livavtal.

Jag delar den uppfattning som framförts av hovrätten för Övre Norrland och arbetsdomstolen alt en regel om möjlighet lill jämkning av skadestånd bör införas i lagen.


Prop. 1989/90:157


3.6 Kostnader

Mitt förslag: Kostnaderna för verksamheten med regionala fackliga förtroendemän får bäras av de fackliga organisationerna själva.


Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet och Småförelagens Riksorga­nisation delar promemorians uppfattning all kostnaderna får bäras av de fackliga organisationerna. LO anser alt kostnaderna skall bäras av produk­tionen. TCO anser att det allmänna bör finansiera reformen. SACO före­slår att de fackliga organisationerna fritt får disponera den lokala fackliga liden och på så sätt omdisponera medel till regional facklig verksamhet.


19


 


Skälen för mitt förslag: När det gäller finansieringen av verksamheten Prop. 1989/90:157 med regionala fackliga förtroendemän, främst lönekostnader, uppkommer dels frågan om del allmänna över huvud bör slå för dessa kostnader och dels vid ett jakande svar frågan om denna verksamhet är av sådan betydel­se att den vid bristande resurser skall prioriteras framför andra angelägna verksamheter.

När del gäller den första frågan anserjag alt del är principiellt tveksamt all låta del allmänna svara för kostnader som har samband med regional facklig verksamhet. Det är viktigt att denna verksamhet finansieras av de fackliga organisationema själva. Den fackliga verksamheten bör inle vara beroende av medel från del allmänna. Utan att ytterligare ulveckla denna fråga kan man emellertid konstalera all del statsfinansiella lägel inle medger statliga bidrag till denna verksamhet. Kostnaderna får därför bäras av de fackliga organisationerna.

En ytterligare fråga är om kostnadema ska bäras av produktionen såsom LO föreslagit. Detta är dock i första hand en fråga för arbetsmarknadens parter all diskutera i förhandlingar. Jag avser att följa vad som vidare händer i denna fråga.

4 Ikraftträdande

Jag förordar att de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 januari 1991.

5 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen­tet upprättats förslag lill lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

6 Specialmotivering

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

1 § Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorganisa­tion all som facklig förtroendeman företräda de anställda på viss arbets­plats i frågor som rör förhållandet till arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor.

Med arbetstagarorganisation avses i denna lag organisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som berörs av förtroendemannens verksamhet.

Lagen tdlämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har
underrättat arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhållande lill
förtroendemannen bestämmer organisationen när lagen skall gälla för
honom.
                                                                                          20


 


Genom en ändring i paragrafens första stycke blir lagen tillämplig på en Prop. 1989/90:157 förtroendeman som har utsetts av en arbetstagarorganisation. Med arbets­tagarorganisation avses såväl lokal som central sådan. Ändringen innebär all en förtroendeman nu även kan ulses av en central arbetstagarorganisa­tion och alltså inte längre behöver ha lokal förankring lill en speciell arbetsgivare. För att ytterligare markera alt lokal förankring inle längre behövs har ordet "arbetstagare" bytts ut mot ordet "den". Som en konsekvens av detta ändras också paragrafens andra stycke.

2 § Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller
den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än
lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt lill fortsall arbete eller
förläggning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner
faslslälles under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.

Avtal som innebär att en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1,5 — 7§§, 8§ första stycket och 9a§ första och andra styckena med slöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organi­sation som är all anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Ändringen i andra stycket innebär all den nya regeln i 9a§ om rätt för arbetsgivaren att förhandla om tystnadsplikt när det gäller regionala fackli­ga förtroendemän är disposiliv. Kollektivavtal kan alltså träffas t. ex. om särskilda lyslnadspliklsregler eller om annan ordning för prövning av frågor om tystnadsplikt.

3 § En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman alt fullgöra
sitt uppdrag.

Om uppdraget avser en annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den arbetsplatsen skyldig alt låta förtroendemannen få tillträde och vara verksam i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inle medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen skall ges tillfälle all disponera lokal eller annat ut­rymme på den egna arbetsplatsen som fordras för det fackliga uppdrag som utförs där.

I paragrafens andra stycke införs en lillträdesrätt för förtroendemän lill arbetsplatser där de inte själva är anställda.

I den allmänna motiveringen har under avsnitt 3.2 utförligt behandlats frågan om s. k. regionala fackliga förtroendemän. Därmed avses förtroen­demän med fackliga uppgifter på ell antal arbetsplatser, eller hos elt antal arbetsgivare. Förtroendemannen kan vara anställd hos en av arbelsgivama men del kan också gälla en ombudsman eller en annan funktionär hos en arbetstagarorganisation, vilken helt ägnar sig ål facklig verksamhet.

Den lilllrädesräll som föreskrivs i paragrafens andra stycke fömtsätter,
på samma sätt som i övrigt i förtroendemannalagen, att det föreligger elt
kolleklivavlalsförhållande mellan den arbetstagarorganisation för vars
räkning den fackliga verksamheten skall bedrivas och den förpliktade
         21


 


arbetsgivaren, i detta fall den arbelssgivare som skall medge tillträde. Prop. 1989/90:157 Liksom i övrigt gäller också som allmänna fömtsättningar all del ankom­mer på arbetstagarorganisationen all utse förtroendemännen och all la­gens regler har avseende endast på sådana aktiviteter som är att betrakta som facklig verksamhet i lagens mening. Det fömtsätts vidare att arbetsta­garorganisationen har medlemmar på arbetsplatsen.

Tilllrädesrällen gäller för alla fall där en kolleklivavlalsbunden arbetsta­garorganisation vill bedriva facklig verksamhet på en arbetsplats genom en förtroendeman som inle är anställd där. Den gäller sålunda både gentemot arbetsgivare som inle har förtroendemannen anställd hos sig och gentemot arbetsgivare som har flera arbetsplatser och som har förtroendemannen anställd på en av dem. Tilllrädesrätten gäller även om del skulle finnas förtroendemän som är anställda på arbetsplatsen. Som ytterligare fömt­sättning för lillträdesrälten gäller alt arbetstagarorganisationen har under­rättat arbetsgivaren i enlighet med 1 § iredje stycket förtroendemanna­lagen. Underrättelse skall ske både till den regionala förtroendemannens egen arbetsgivare och lill den eller de arbetsgivare hos vilken han avser all utöva sill uppdrag som regional facklig förtroendeman. För att underlätta för den arbetsgivare som den regionala förtroendemannen avser all besöka kan det vara lämpligt att i förväg anmäla sill besök.

Rätlen att vara verksam på arbetsplatsen tillkommer förtroendemannen i den omfattning som behövs för uppdraget. Denna regel är väsentligen ell ullryck för den allmänna gmndsalsen all förtroendemannalagen bereder utrymme enbart för facklig verksamhet som är behövlig från legitima fackliga synpunkter. Del är emellertid inte meningen, all regeln skall las lill inläkl för anspråk från arbetsgivarsidan på att få kontrollera upplägg­ningen av den fackliga verksamheten och anlägga synpunkter på valet mellan olika handlingsalternativ m. m. Snarare får regeln den betydelsen att tillträde inte behöver medges när det från den fackliga sidan över huvud inte kan anges några rimliga moliv för begäran om tillträde. Vid en tvist beträffande tilllrädesrätten har arbetstagarsidan tolkningsföreträde enligt bestämmelserna i 9 § förtroendemannalagen.

Den regionala förtroendemannens rätt att vara verksam sträcker sig inle längre än den anställde förtroendemannens. En arbetsgivare behöver inte tåla all den regionala fackliga förtroendemannens verksamhet förorsakar betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Av tredje stycket framgår alt en arbetsgivare är skyldig alt ge en förtro­endeman tillfälle all disponera lokal eller annat utrymme endast om för­troendemannen är anställd på arbetsplatsen och uppdraget gäller facklig verksamhet som utförs där. Givetvis skall den regionala fackliga förtroen­demannen ges möjlighet all använda sig av sådana utrymmen som krävs för att kunna utnyttja tilllrädesrätten. Själva lillträdesrälten medför dock inte rätt all disponera särskilda lokaler för facklig verksamhet.

7 §   Vid ledighet som avser den fackliga verksamheten på förtroendeman­
nens egen arbetsplats skall den fackliga förtroendemannen ha rätt lill
bibehållna anställningsförmåner.
Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamheten som avser
         22


 


förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan lid än förtroende-     Prop. 1989/90:157 mannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå till förtroendemannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens räkning.

Även uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgiva­ren.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad lid, skall med sådan tid likställas lid som avses i första och andra styckena.

I första stycket markeras att den fackliga förtroendemannen har rätt lill bibehållna anställningsförmåner endast vid ledighet som avser den fackli­ga verksamheten på förtroendemannens egen arbetsplats.

Även i andra stycket markeras att bestämmelsen tillämpas endast beträf­fande förtroendemannens egen arbetsplats.

9 a §   En arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en facklig förtroendeman tillträde till en arbetsplats och låta förtroende- ' mannen vara verksam där, har rätt till förhandling med den berörda arbets­tagarorganisationen om tystnadsplikt rörande den information som skall lämnas till förtroendemannen.

I sådana fall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vad en facklig förtroendeman har fått kännedom om med tystnadsplikt som avses iförsta stycket får förtroende­mannen trots tystnadsplikten föra vidare till en ledamot i styrelsen för arbetstagarorganisationen. I ett sådant fall gäller tystnadsplikten även för styrelseledamoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3§ andra stycket på en arbetsplats i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen (1980:100) i stället för bestämmelserna i första och andra styckena.

I 9 a § första stycket regleras vad som gäller när en förtroendeman begär tillträde och det föreligger etl behov av alt fastställa vissa restriktioner för förtroendemannens verksamhet på arbetsplatsen i form av tystnadsplikt.

Efter mönster av 21 § medbestämmandelagen har därvid föreskrivits all frågor om tystnadsplikt i första hand skall göras till föremål för förhand­ling mellan arbetsgivaren och den berörda arbetstagarorganisationen. För­handlingen kan avse inte bara humvida tystnadsplikt över huvud skall komma i fråga. Även frågan hur långt förtroendemannen får föra vidare sina iakttagelser till den egna organisationen kan bli föremål för förhand­ling. Förhandlingen kan också avse tystnadspliktens varaktighet, t.ex. humvida information om ell visst förhållande efler en tid får spridas lill en större krets.

Av hänvisningen till 21 § andra stycket medbestämmandelagen framgår
all arbetsgivaren eller arbetstagarorganisationen kan föra tystnadsplikts-
frågan lill domstol, om enighet inte kan nås vid förhandlingen. Av samma
lagmm framgår att domstolen kan förordna om tystnadsplikt i den ut­
sträckning som är nödvändig för all undanröja risk för väsentlig skada för
part eller annan. Därvid är del från konkurrenssynpunkt betydelsefulla
frågor, t.ex. rörande produktionsmetoder, yrkeshemligheter och andra
liknande omständigheter av vitalt affärsintresse eller annal liknande in­
tresse, som träder i förgmnden. Självfallet får förtroendemannens engage-
23


 


mang på andra arbetsplatser sin betydelse vid den avvägning som får göras    Prop. 1989/90:157 mellan risken för skada, som kan drabba arbetsgivaren eller annan om en viss uppgift eller annan iakttagelse kommer ut, och det fackliga intresset all föra vidare vunna kunskaper lill en större krets.

Del förhållandel alt någon hänvisning inte har gjorts lill 21 § första stycket medbestämmandelagen bör förstås på del sättet all förtroende­mannalagen inte kräver både lokal och central förhandling innan frågan får dras inför domstol. En sådan förhandlingsskyldighet kan dock följa av kollektivavtalens förhandlingsordningar. En förtroendeman har rätt att föra vidare även uppgifter förenade med tystnadsplikt till en styrelseleda­mot i en arbetstagarorganisation. Tystnadsplikten gäller sedan även för styrelseledamoten.

I 21 § andra och Iredje styckena av medbestämmandelagen finns vidare regler om den frist som skall iakttas av arbetsgivaren, om han vill föra tyslnadspliktsfrågan lill domstol, nämligen senast lio dagar efter det all förhandlingen har avslutals. Dessutom finns den i detta sammanhang vikliga föreskriften, all om en arbetsgivare har påkallat förhandling om tystnadsplikt, så gäller intill dess frågan har blivit slutligt avgjord den tystnadsplikt som arbetsgivaren kräver. En förutsättning härför är dock alt kravet inte är obefogat och att del har framställts i god tro. Denna in­skränkning är avsedd att vara rent förebyggande, nämligen all avhålla från meningslösa eller i Irakasserisyfte ställda krav på tystnadsplikt. Av regler­nas formulering framgår vidare, all den temporära tystnadsplikten enligt arbetsgivarens förhandlingsframslällning inle kan undanröjas av domstol genom inlerimisliskt beslut. Det fömtsätts dock att domstolens slutliga avgörande meddelas med skyndsamhel. Beträffande den närmare innebör­den i övrigt av de i lagtexten angivna lystnadspliklsreglerna i medbestäm­mandelagen hänvisas till prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 367 f och 489. Tysl­nadspliklsregeln är disposiliv.

Av tredje stycket framgår att bestämmelsen om tystnadsplikt inle är tillämplig på regionala fackliga förtroendemän i del offentligas verksam­het. Beträffande dessa tillämpas i stället 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretessla­gen. Denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 3.3.

10 a § Om en facklig förtroendeman eller en ledamot i styrelsen för en arbetstagarorganisation bryter mot den tystnadsplikt som avses i 9a§första och andra styckena eller obehörigen utnyttjar kunskaper som förtroende­mannen eller styrelseledamoten har fått under sådan tystnadsplikt, svarar arbetstagarorganisationen för den skada som uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Påföljden av brott mol den i 9a§ förtroendemannalagen avsedda tyst­
nadsplikten är normall skadestånd. Skadestånd kan utgå både för ekono­
misk och för ideell skada. Skadeståndsansvaret, då en regional facklig
förtroendeman har bmtit mol tystnadsplikten, läggs dock enligt IOa§ på
arbetstagarorganisationen och något personligt skadeståndsansvar avses
inle komma i fråga. Organisationens skadeståndsansvar är strikt och del
kvarstår även om förtroendemannen har lämnat sitt uppdrag, när han
        24


 


bryter mol tystnadsplikten Ofr prop. \915I16:105 bil. 1 s. 421). En annan Prop. 1989/90:157 sak är att bevisbördan för alt det är någon av organisationens företrädare som har brutit mot tystnadsplikten ligger på arbetsgivaren. Enbart del förhållandel att en viss uppgift eller ell visst förhållande har kommit lill någon utomståendes kännedom grundar alltså inle skadeslåndsskyldighet. I vissa speciella situationer kan oavsett lydelsen av I0a§ även länkas andra påföljder än skadestånd enligt förtroendemannalagen. Del följer nämligen av 2§ alt både straff och skadestånd kan komma ifråga vid sådana kvalificerade tystnadspliktsbrott som t. ex. vid brott mol reglerna i 3 — 5 §§ lagen med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens, reglerna om trolöshet mot huvudman i 10 kap. 5§ brottsbalken, de särskilda lystnads­pliklsreglerna i 9 kap. 6 § rättegångsbalken saml 5 kap. 4 § rättegångsbalken och 7 kap. 4 — 6§§ tryckfrihetsförordningen saml 7 kap. 3§ tryckfrihets­förordningen. Reglerna i 10a§ avser inle de nu berörda påföljderna. Bestämmelsen skall också förstås på del sättet all den inle utesluter indivi­duellt skadeståndsansvar enligt allmänna regler om skadestånd på gmnd av brottslig handling. I fråga om skadestånd vid tystnadspliktsbrott enligt förtroendemannalagens regler hänvisas i övrigt lill vad som sägs i medbe­stämmandelagens förarbeten om motsvarigheten i den lagen (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 420 ff, 505 ff, 537). Genom andra stycket blir det möjligt all jämka skadeståndsansvaret.

7 Hemställan

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen att anta del av lagrådet granskade lagförslaget.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition anta det förslag som föredraganden lagt fram.

25


 


Sammanställning av remissyttranden över pp- 1989/90:157

promemorian Regionala fackliga förtroendemän,        '' *

1 Remissinstanserna

Efter sedvanligt remissförfarande har yttrande över promemorian avgivits av

Hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, postverket, arbe­tarskyddsstyrelsen, arbetsdomstolen, Landstingsförbundet, Svenska Kom­munförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Småföretagens Riksorganisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Cen­tralorganisation (SACO) och polisförbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk, länsstyrelsen i Stockholms län och statens arbetsgivarverk har avstått från att avge yttrande.

2 Allmänt

Kammarrätten i Sundsvall, arbetarskyddsstyrelsen, LO, TCO, SACO och

polisförbundet tillstyrker förslaget i stort.

Postverket har inte haft något all erinra.

Hovrätten för Övre Norrland och arbetsdomstolen har ej yttrat sig över

behovet av föreslagen lagreglering av tilllrädesrätten.

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, SAF, KFO, LRF och

Småföretagens Riksorganisation avstyrker förslaget.

3 Tillträdesrätten

LO anser del vara av yttersta vikt att fackliga företrädare tillförsäkras en ovillkoriig rätt all besöka alla arbetsplatser inom organisationens område.

TCO ser positivt på att lillträdesrälten regleras för det fåtal tillfällen, då ombudsmän från arbetstagarorganisationer har svårighet all komma in på ett förelag där ell kollektivavtal gäller mellan parterna. Då del gäller rätten för anställd vid annal förelag all få tillträde torde denna få myckel liten effekt, utan att finansieringsfrågan lösts.

Arbetarskyddsstyrelsen anför.

De föreslagna lagändringarna om tilllrädesräll för s. k. regionala fackliga
förtroendemän kan få betydelse för de regionala skyddsombuden. Genom
alt lagen om facklig förtroendemans ställning föreslås gälla även andra
fackliga förtroendemän än arbetstagare kommer även de regionala skydds­
ombuden all omfattas av lagen. Fr. o. m. den 1 januari 1990 har kravet på
yrkesinspektionens medgivande för utseende av regionall skyddsombud
upphört att gälla. Eftersom de regionala skyddsombudens verksamhet inte
      

är tänkt alt förändras genom lagändringen är det angelägel all de även i
fortsättningen får tillträde lill de olika arbetsställen där de ska verka.
         26


 


Arbetarskyddsstyrelsen tillstyrker därför förslaget om en lagstadgad rätt     Prop. 1989/90:157
till tillträde för s. k. regionala fackliga förtroendemän.
           Bilaga 1

SACO ställer sig bakom förslaget lill ändringar i förtroendemannalagen avseende regionala fackliga förtroendemäns rätt till tillträde lill annan än den egna arbetsplatsen. SACO-förbunden upplever inle heller idag den formella lillträdesrälten som något större problem för fackligt förtroen­devalda och ombudsmän. Däremot skulle regionala fackliga förtroende­män förbättra fömtsättningama för ell fackligt inflytande på små arbets­platser, där en del av SACO-förbundens medlemmar finns.

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet anför.Inom lands­tingen och de flesta kommuner pågår etl förändringsarbete som syftar lill all så långt som möjligt föra ut beslutsbefogenheter lill dem som bedriver verksamheten. I konsekvens härmed växer det för närvarande inom lands­tingen och i kommunema fram etl arbetsplalsinriktal medbestämmande. Förbundsstyrelserna anser all denna utveckling av medbestämmandet är viktig och skall stödjas. Med den utgångspunkten anser styrelsema att del nu framförda förslaget kan fördröja en önskvärd utveckling av medbe­stämmandet. Behovet av stöd från regionala fackliga förtroendemän för den lokala fackliga verksamheten inom kommunema synes också vara begränsat då den lokala fackliga verksamheten i kommunema i allmänhet är väl utbyggd. Men i den mån lokal arbetstagarorganisation behöver etl adekvat slöd från regionala fackliga förtroendemän ute på arbetsplatsen har del aldrig förekommit all man har avvisat detla slöd. Frågan är också reglerad i avtal mellan parterna. En lagreglering av tilllrädesrätten medför att den vid tvist kan bli föremål för arbetstagarsidans tolkningsföreträde. Det finns många verksamheter inom landstingen och i kommunerna dit utomstående inle skall ha tillträde av t.ex. säkerhels-, integritets- eller medicinska skäl. Det är därför inle rimligt att arbetstagarsidan skall kunna utöva tolkningsföreträde vid tvist om tillträde.

.f anför. Del föreligger inle något behov av en lagstiftning om lillträ­
desrätt för regionala förtroendemän. I promemorian påslås att det för
närvarande föreligger missförhållanden beträffande tilllrädesrällen. Detla
påstående gmndas inle på någon utredning eller undersökning. Enbart det
förhållandet att det år efter år motionerats i riksdagen om en lagfäst
lillträdesrätt kan inte ulan vidare las lill inläkl för all det råder sådana
missförhållanden som motiverar en lagändring. Riksdagen har också regel­
mässigt avslagit dessa motioner. Enligt vad föreningen har erfarit vid
kontakter med företrädare för de olika arbetsgivareförbunden har dessa
inle mött något missnöje från de fackliga organisalionemas sida med de
rådande förhållandena eller krav på lagreglering avseende regionala förtro­
endemän. Vad gäller den lokala fackliga verksamheten är föreningens
gmndläggande inställning den all sådan verksamhet bör ulföras av någon
som är verksam på arbetsplatsen ifråga. Denna tanke återfinns också i
ulvecklingsavlalel. Enligt del avtalet är parterna överens om alt del är
betydelsefullt all del är de anställda och deras fackliga representanter i
förelaget som i första hand skall utöva medbestämmandet och inflytandet.
Del föreliggande förslaget om regionala förtroendemän är ägnat all mot­
verka en utveckling i enlighet med dessa tankar.
                                   27


 


KFO anför. Goda relationer mellan de anställda och företagen är Prop. 1989/90:157 nödvändiga för att förelagen ska bli framgångsrika. De för förelagen och Bilaga 1 de anställda avgörande frågorna löses bäst av dem, som känner till de lokala förhållandena. Den arbetsrältsliga lagstiftningen vilar på den gmn­den all del är de lokala partema som i första hand ska lösa uppkomna frågor. För all exempelvis medbestämmandet på sikt ska vara fmklsaml måste inflytandet ges till de vid företaget anställda. Mol bakgmnd av detta anser KFO all lagstiftningen bör underlätta att lokala arbetstagarorganisa­tioner bildas på de enskilda arbetsplatserna. Detla måste även gälla de små arbetsplatserna; 1 del nya medbestämmandeavtalet för KFO, LO och PTK rekommenderas all facken utser kontaktombud på arbetsplatser där klubbar saknas. Enligt KFO:s mening föreligger en risk att den föreslagna lagändringen kan försvåra bildandel av arbelsplalsförlagda klubbar. Av-lalspartema bör i kollektivavtalet reglera tilllrädesrätten för fackliga funk­tionärer och fackliga förtroendemän.

LRF finner inle all del av del översända remissunderiagel framgår all del föreligger något särskilt behov av lagreglering av lillträdesrälten till andra arbetsplatser än den egna för s. k. regionala fackliga förtroendemän. Arbetstagarorganisationen har enligt ulvecklingsavlalel rätt att utse kon-laklombud/arbetsplalsombud på mindre förelag. I ulrednings-PM fram­hålls också all lagen genom kollektivavtal kan anpassas lill den fackliga verksamheten i del särskilda fallet, vilket utnyttjas av flera fackförbund. Frågan gäller bl. a. om större företag skall åläggas all ulan särskild ersätt­ning släppa lill fackliga förtroendemän till mindre förelag som ej har facklig representation. För lanlbmkskooperalionens del torde frågan sna­rare medföra ölägenheter eftersom den uppkomna ledigheten inte kan fömtses och därför inle planeras med arbetsgivaren. Gmndläggande måste vara att medbestämmandet utövas av de anställda och deras fackliga representanter i företaget.

Småföretagens Riksorganisation avstyrker förslaget. Organisationen vill
istället begränsa de fackliga förtroendemännens rätt lill ledighet enligt
förtroendemannalagen till facklig verksamhet som är väsentlig för arbets­
tagarna på den enskilda arbetsplatsen. Förslaget om regionala fackliga
förtroendemän kan komma all medföra betydande kostnader och problem
för de förelag varifrån förtroendemannen las. Del är de enskilda arbetsta­
gama och inle de fackliga organisationerna som skall ha rätt lill medbe­
stämmande i förelagen. Om man vill ulveckla företagsdemokratin är del
viktigt all man i de små förelagen bygger på de naturliga fömtsättningar
lill samverkan som finns där. Del utmärkande för småförelag är all de
anställda har direkt kontakt med förelagsledaren som samtidigt är förela­
gels ägare. I de minsta företagen arbetar dessutom förelagaren vanligen
tillsammans med de anställda i den direkta produktionen. Del är då
naturiigt att man under arbetets gång och på raster samtalar om arbetet,
dess uppläggning och eventuella förändringar. Organisationen anser att
förelagens skyldigheter enligt medbestämmandelagen skall fullgöras gente­
mot de enskilda arbetstagarna om det inle finns någon representant för
den fackliga organisationen på företaget. Del finns då inte heller något
behov av regionala fackliga förtroendemän.
                                           28


 


4 Tystnadsplikten                                           Prop. 1989/90:157

Bilaga 1 Hovrätten för Övre Norrland anför.

Det kan ifrågasättas om hänvisningen till 22 § medbestämmandelagen överhuvud behövs eftersom denna bestämmelse måste anses gälla även för förtroendemän som inte är anställda av arbetsgivaren. Om hänvisningen är nödvändig, bör andra stycket kunna formuleras på detta säll: "1 sådana fall tillämpas 21 § andra och Iredje styckena lagen (1976:580) om medbe­stämmande i arbetslivet. Vidare gäller reglerna i 22§ i samma lag om rätt alt utan hinder av tystnadsplikten föra information vidare." Del kan också erinras om att 22 § medbestämmandelagen enligt 4§ andra stycket samma lag är dispositiv — genom kollektivavtal får del göras avvikelse från föreskrifterna i bl.a. 22§. Den rätt all föra vidare information som införs genom förslaget till 9a§ andra stycket bör därför också vara disposiliv. Delta kan lämpligen ske genom ell tillägg lill 2§ andra stycket förtroende­mannalagen.

TCO anser all reglema om tystnadsplikt är avvägda på elt för båda parter rimligt säll.

SAF anför. Beträffande den uppsökte arbetsgivarens rätt till tystnads­plikt skall enligt förslaget medbestämmandelagens regler om tystnadsplikt tillämpas. Föreningen har tidigare i skilda sammanhang kritiserat dessa regler såsom varande otillräckliga såvitt gäller arbetsgivarens sekretessbe­hov. Denna kritik gör sig naturligtvis gällande även beträffande del nu föreliggande förslaget. I detta sammanhang tillkommer emellertid den omständigheten all utomstående iredje man, exempelvis näringsidkare som har en affärsrelation lill arbetsgivaren, kan ha elt berättigat intresse av sekretess. Del framstår som oacceptabelt all dessa näringsidkares sekre-lessinlresse ska vara beroende av förhandlingar som förs mellan den uppsökte arbetsgivaren och vederbörande arbetstagarorganisation. Den föreslagna rätten till tystnadsplikt framstår vidare som betydelselös i prak­tiken. Någon rätt till absolut tystnadsplikt är det inte fråga om. Dessutom är det föreslagna systemet med förhandling och i sista hand en prövning i arbetsdomstolen så tidskrävande all möjligheten all erhålla tystnadsplikt i realiteten blir närmast illusorisk. I detta sammanhang skall särskilt noteras alt förslaget, som påpekas ovan, inle ålägger den fackliga organisationen någon skyldighet alt anmäla besöket i förväg.

Småföretagens Riksorganisation anför. Fömtom direkta förelagshemlig-heler finns del en mängd andra uppgifter som kan skada företaget om de läcker ut. Det framstår som ell alllför tungrott syslem alt företaget skall tvingas förhandla om tystnadsplikt och i värsta fall gå vidare till domstol för att skydda uppgifter som man anser vara ömtåliga. Åtminstone när det gäller regionala fackliga förtroendemän måste arbetsgivarens bedömning av behovet av tystnadsplikt vara avgörande. För regionala fackliga förtro­endemän som skall verka på flera olika förelag kan det lätt uppstå dubbla lojaliteter och de bör därför omfattas av brottsbalkens straffbestämmelser om brott mol tystnadsplikt.

Om förslaget om regionala förtroendemän ändå skulle bli genomfört har

29


 


Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet ingen invändning     Prop. 1989/90:157
mol promemorians förslag avseende sekretess.
                    Bilaga 1

5 Behovet av en jävsregel

Arbetsdomstolen finner sig inle ha anledning all ge lill känna en mening i den på sin lid myckel omdebatterade frågan om behovet av en särskild s. k. jävsregel efter mönster av 24 § iredje stycket i det till lagrådet år 1978 remitterade lagförslaget. Från rent rättslig utgångspunkt ler sig dock pro­memorians behandling av denna fråga som väl knapphändig. Sålunda innehåller promemorian ett uttalande som torde få tolkas som ell slags rekommendation till de fackliga organisationema att inle utse regionala fackliga förtroendemän med "yrkesmässiga intressen motsatta den arbets­givare som är skyldig att låta dessa verka på sin arbetsplats", men del ges inle några anvisningar om hur man i rättstillämpningen skall hantera situationen om likväl i något enskilt fall detta sker. Del kan ju i elt sådant fall länkas t.ex. all arbetsgivaren vägrar förtroendemannen tillträde till arbetsplatsen. I anslutning härtill bör tilläggas all del hade varit av värde om promemorian åtminstone hade berört den skadeståndsfråga som åsyf­tades i 28§ i förslaget från 1978. Del kan visserligen sägas all del här från praktisk synpunkt är fråga om undantagssilualioner: Ändå måste de ska-deslåndsfrågor som kan komma upp om del någon gång inträffar etl praktiskt fall bedömas som allvarliga, inte minsl från förtroendemannens egen synpunkt.

Kammarrätten i Sundsvall anför.

I promemorian anges all del i dag inle anses föreligga något starkt behov av en s. k. "jävsregel". Behovet av en sådan regel är därför föga belyst. Kammarrätten finner sig böra avstå från ställningstagande i frågan i vad mån behov föreligger av en reglering av del slaget. Frågan därom bör enligt kammarrättens mening anstå lill del i framliden eventuellt visar sig om behov föreligger av en reglering.

SAF anför. Frågan om nödvändigheten av en jävsregel har i promemo­rian behandlats ytterligt styvmoderligt. Det argument som anförs mol en sådan regel - all del måste fömtsättas all den fackliga organisationen endast utser sådana förtroendemän som inle har yrkesmässiga intressen motsatta den uppsökte arbetsgivaren — saknar helt bärkraft. Föreningen anser all jävsfrågan är utomordentligt viktig. Förslaget innebär all en arbetsgivare kan tvingas bereda tillträde för en regional facklig förtroende­man som är anställd hos en konkurrerande arbetsgivare. Den uppsökte arbetsgivaren kan ha ell myckel starkt sekretessinlresse beträffande hemli­ga tillverkningsmetoder, nya produkler, affärsförhållanden och liknande. I dessa fall skulle arbetsgivaren eller annan näringsidkare kunna tillfogas avsevärd skada om förtroendemannen för vidare sina kunskaper om såda­na förhållanden. Det är rimligt all arbetsgivaren i sådana fall ges möjlighet all vägra tillträde eller annars i erforderlig utsträckning begränsa förtroen­demannens verksamhet på arbetsplatsen.

LRF anför. Arbetsgivare som är skyldig att bereda en regional facklig       30


 


förtroendeman tillträde till sin arbetsplats skall ha rätt till förhandling om     Prop. 1989/90:157 tystnadsplikt med arbetstagarorganisationen. Tyslnadspliktsreglerna avser     Bilaga 1 att täcka in också frågan om skada för arbetsgivaren och skydd mol att yrkeshemlighet och andra tekniska förhållanden avslöjas. Några särskilda jävsregler föreslås således inle. LRF finner all slutsatsen dras på ett otill­räckligt analytiskt underlag.

Småföretagens Riksorganisation anför. Om förslaget röstas igenom är det absolut nödvändigt all tilllrädesrätten kombineras med elt skydd för förelagen i form av en jävsregel eller etl veto. I promemorian anges att "det måste fömtsättas att den fackliga organisationen endast utser sådana förtroendemän som inte har yrkesmässiga intressen motsatta den arbetsgi­vare som är skyldig alt låta dessa verka på sin arbetsplats". Vi är inle övertygade om alt så alltid är fallet. Dessutom rimmar argumentationen illa med den uppgift som också finns i promemorian nämligen att del är svårt all finna personer som vill slälla upp som fackliga förtroendemän. . Bara den omständigheten all den regionala fackliga förtroendemannen kan uppfattas som illojal mol den arbetsgivare han skall besöka måste, enligt vår uppfattning, medföra att arbetsgivaren har rätt alt hindra förtro­endemannen från att komma in på arbetsplatsen.

6 Skadestånd

Hovrätten Jör Övre Norrland anför. När del gäller förslaget lill 10 a § anser hovrätten all det kan uppkomma tvekan när, såsom nämns i sista punkten, 20 kap. 3§ brottsbalken inte är tillämplig. Är detla fallet så snart en överträdelse av tystnadsplikten skett eller endast om överträdelsen med­fört skada? Om den senare tolkningen skulle vara möjlig, vilkel hovrätten inte anser uteslutet, skulle den som bryter mot tystnadsplikten utan att skada uppkommer kunna ådömas ansvar enligt nämnda bestämmelse i brottsbalken eftersom detta straffsladgande inte innehåller något skade­rekvisit. Bestämmelsen bör formuleras så all denna otydlighet undanröjs. I motiven lill 10a§ bör också erinras om att annan lagstiftning kan leda till straffansvar för brott mol lystnadsplikten oavsett nu nämnda undanlag från 20 kap. 3§ brottsbalken (se Bergqvisl/Lunning; Medbestämmande i arbetslivet, 2 omarbetade upplaga, s. 317). Hovrätten vill avslutningsvis ifrågasätta om inle en regel om jämkning av skadestånd moisvarande den bestämmelse som finns i 60§ medbestämmandelagen behövs även i förtro­endemannalagen.

Arbetsdomstolen anför.

Tekniken med en 10a§ om arbetstagarorganisationens skadeståndsan­svar vid tystnadspliktsbrott synes kunna föra med sig att man går miste om sedvanlig arbetsrältslig reglering av frågorna om rätt till allmänt skade­stånd och om jämkning av skadeståndsansvaret.

31


 


7  Kostnader                                                                               Prop. 1989/90:157

Bilaga 1

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet instämmer i den i

promemorian framförda uppfattningen all kostnaden för verksamheten med regionala fackliga förtroendemän måste bäras av de fackliga organisa­tionerna själva.

Beträffande kostnaderna anser LO all dessa skall bäras av produktio­nen. En allmän arbetsgivaravgift kan uppfylla behovet av en långsiktig planering av verksamheten. En sådan finansiering kan ske genom en etappvis uppbyggnad.

5,4 CO anser att frågan om kostnaderna för regionala fackliga förtroende­mäns verksamhet alllför lättvindigt förbigås i förslaget och bör tas upp lill förnyad prövning. Kanske vore ell säll all i lagen öppna för möjligheten all den fackliga organisationen fritt fick disponera den lokala fackliga liden på så sätt alt organisationen hade möjlighet att avslå från all ta ut den fackliga liden och medel motsvarande arbetsgivarens kostnader för denna i stället fick användas all anställa en regional facklig förtroende­man/ombudsman.

rCO anser au reformen bör finansieras genom del allmänna.

Småföretagens Riksorganisation noterar med tillfredsställelse all de di­rekta kostnaderna för den regionala fackliga förtroendemannaverksamhe-len (om den genomförs) skall bäras av de fackliga organisationerna själva.

8 Ledigheter m. m.

Småföretagens Riksorganisation anför.

Om förslaget genomförs och de fackliga förtroendemännen därmed ges rätt att bedriva facklig verksamhet på andra arbetsplatser än den egna kommer detla alt innebära Ökade problem och kostnader för de förelag varifrån förtroendemännen las. För små företag är del ofta omöjligt alt få lag på en kompetent vikarie vid kortare frånvaro. Förelagen kan då kom­ma all tvingas begränsa sin produktion för all förtroendemannen skall ut på uppdrag hos ell annal förelag. Detta medför stora kostnader för del förelag varifrån förtroendemannen las. Del är inle rimligt att små förelag skall behöva slå för dyr frånvaro för all facklig verksamhet skall bedrivas på en annan arbetsplats. Förtroendemannalagen ger redan i dag de fackliga förtroendemännen en omfattande rätt till ledighet för att sköta del fackliga arbetet. Genom förtroendemannalagens tolkningsföreträde för den lokala fackliga organisationen har "rätten" till ledighet utökats och förelagen har successivt belastats med allt större tidsåtgång och allt högre kostnader för fackliga sammanträden, kurser, konferenser och dylikt. Detta är kännbart för de små förelagen.

SACO vill slarki poänglera all begreppet "egen arbetsplats", t.ex. i
förslagels 7§, kan vara svårtolkat, bland annal mol bakgrund av den
förändrings- och decentraliseringsprocess, som i stor skala pågår bland
annal inom landels kommuner och landsting. Förslagets lydelse beträffan­
de bibehållandet av anställningsförmåner "Vid ledighet som avser den
         32


 


fackliga verksamheten på förtroendemannens egen arbetsplats" får inte Prop. 1989/90:157 tolkas som en inskränkning jämfört med nuvarande lydelse "Vid ledighet Bilaga 1 som avser den fackliga verksamheten på arbetsplatsen ...". Lagförslaget får alltså inle tolkas på sätt att en facklig företrädare, som idag har hela kommunen som arbetsområde, i framliden endast skulle bibehålla anställ­ningsförmånerna, exempelvis inom sin kommundelsförvallning där han är anställd.

När del gäller ledigheten för fackliga förtroendemän all verka på andra arbetsplatser vill KFO anföra att del finns risk för att sådan ledighet ej blir obetydlig. Detta kan medföra problem för de arbetsplatser där dessa fackliga företrädare har sina anställningar.

SAF anför.

Till det yttre handlar förslaget om rätten för regionala fackliga förtroen­demän all få tillträde till andra arbetsplatser än den egna. I detta kan emellertid ligga en skyldighet för förtroendemannens egen arbetsgivare att i förekommande fall medge en totalt sett större ledighet än för närvarande. Detta utökade ledighetsultag kan bli betydande, allra helst som arbetsta­garorganisationen ges frihet att låta den regionala fackliga verksamheten helt ombesörjas av sådana förtroendemän istället för fackliga ombudsmän som är anställda hos arbetstagarorganisationen ifråga. Föreningen anser det principiellt felaktigt all belasta vissa arbetsgivare med ell utökat ledig­hetsultag för alt främja regional facklig verksamhet på andra arbetsplatser.

LRF anför. Generellt sett finner LRF all förslaget i alllför liten utsträck­ning diskuterar och beaktar de ingrepp i verksamheten som en arbetsgiva­re skall få finna sig i genom att en eller flera hos honom anställda blir regionala fackliga förtroendemän och därmed inle längre slår till arbetsgi­varens förfogande på planerat säll.

Inom t. ex. avbytarverksamheten skulle svåra planeringssituationer upp­
komma om man var tvungen all släppa ifrån sig fackliga förtroendemän.
Frågan om facklig förtroendemans ställning har dessutom reglerats i avtal
mellan Lantbmkets Avbytartjänst och Svenska Lantarbetareförbundet.
Del framgår inle av lagförslaget om tilllrädesrätten gäller endast en regio­
nal facklig företrädare eller om tilllrädesrätten gäller obegränsat antal. Inte
heller finns någon begränsning av antalet "externa" uppdrag per person.
Det klargörs inle hur den regionala fackliga förtroendemannen skall föra
   '

överläggningar om sin ledighet. Kraven från de arbetsplatser som finns vid sidan av den egna låter sig också svårligen inplaneras i förväg om den regionala fackliga förtroendemannen skall på elt ändamålsenligt säll full­göra sina uppgifter. Därför uppstår sannolikt en besvärande oklarhet rö­rande hans tillgänglighet på den egna arbetsplatsen och planeringen av denna i den utsträckning det berör förtroendemannen. Hithörande frågor är inte belysta i PM.

Arbetsdomstolen anför. Med de punktingripanden som görs i lagen, och
med den åtskillnad som då görs mellan förtroendemannens egen arbets­
plats och andra arbetsplatser, blir tolkningen av i varje fall 6 och 8 §§ oklar.
Vilka hänsyn skall t. ex. las vid avgörande av vad som är skäligt i fråga om
ledighetens omfattning enligt 6§ andra stycket första meningen, när del
där talas om all hänsyn skall las till "förhållandena på arbetsplatsen"? Vad
  33


 


skall anses vara åsyftat med uttrycket "den fackliga verksamheten på     Prop. 1989/90:157

arbetsplatsen" i 8 § första stycket? Frågoraa kan utan svårighet flerfaldigas.     Bilaga 1

Över huvud vore förslaget betjänt av en genomgång i motivtexl av var och

en av lagens paragrafer, även sådana i vilka något direkt ingrepp inle

föreslås.

9 Övriga synpunkter

Arbetsdomstolen anför.

En mer allmän översyn av 1974 års lag i syfte all förenkla och förenhetli­ga skulle ulan tvivel vara av värde. Arbetsdomstolen har dock förståelse för att en sådan översyn kan ha bedömts böra anslå lill ell annal tillfälle. Om man emellertid väljer all passa in del nu aktuella förslaget i 1974 års lag bör enligt domstolens mening en ytterligare överarbetning göras i syfte alt klargöra tillämpningsproblem och undanröja tvelydigheter.

Regeln i 1 § Iredje stycket om underrättelse lill arbetsgivaren om del fackliga uppdraget kan väl antas vara avsett att få sin tillämplighet även i fråga om förtroendemän som skall ha rätt till tillträde till en arbetsplats där förtroendemannen inte själv arbetar. Vad som mer i detalj är avsett på den punkten har emellertid inle antytts i promemorian och i alla händelser synes inle lagtexten särskilt väl avpassad för detta nya syfte (jfr 17 § i 1978 års förslag). Vad som i detalj menas med del föreslagna nya Iredje stycket i 3§ synes inle heller klart (det fackliga uppdrag "som utförs där"). Hur förhåller sig för övrigt den nya särskilda regeln i 3 § andra stycket i förslaget lill paragrafens första stycke? Avslutningsvis vill arbetsdomstolen sälla i fråga om förslaget till omdöpning av lagen är särskilt välfunnet. Antingen bör lagen hela som den heter eller bör den kallas något enklare.

SAF anför. Del framstår som självklart all organisationen skall åläggas att anmäla besöket viss lid i förväg. Vidare måste organisationen åläggas att uppge namnet på förtroendemannen saml ändamålet med besöket. Utan sådana uppgifter kan den uppsökte arbetsgivaren inle bedöma i vilken mån han överhuvudtaget är skyldig all ge tillträde. Dämlöver måste arbetsgivaren ges rätt all anvisa platsen där den fackliga verksamheten skall bedrivas. Inle heller berörs den frågan vad som gäller beträffande lillträdesrälten om den arbetsplats förtroendemannen avser att besöka är indragen i konflikt. Denna fråga har en särskild betydelse i en lagstiftning med syfte all möjliggöra tillträde för utomstående lill arbetsgivarens loka­ler mol dennes vilja. Promemorian berör vidare inle heller den uppsökte arbetsgivarens rättigheter. Denne har enligt förslaget ingen möjlighet all påverka omfattningen av de regionala förtroendemännens besök hos ho­nom totah sett. Arbetsgivaren kan exempelvis inle åberopa något skälig-helsrekvisil. Detta framstår som helt oacceptabelt.

LRF anför. Den regionala fackliga förtroendemannens uppdrag innebär
att företräda de anställda i frågor som rör förhållandet lill arbetsgivaren '
eller andra med facklig verksamhet sammanhängande frågor. Såvitt avser
annan arbetsplats än förtroendemannens egen sägs ingenting om hur upp­
draget kontrolleras med avseende på behörighet och innehåll. En fömtsatt-
34


 


ning borde vara att den fackliga organisationen representeras av åtminsto-     Prop. 1989/90:157
ne en medlem på den arbetsplats där uppdraget skall fullgöras.
   Bilaga 1

35


 


Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:358) om facklig förtroen­demans ställning på arbetsplatsen

dels all 1,2,3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att del i lagen skall införas två nya paragrafer, 9a och 10 a§§, av följande lydelse.


Prop. 1989/90:157 Bilaga 2


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Denna lag äger tillämpning på ar­betstagare som har utsetts av lokal arbetstagarorganisation all som facklig förtroendeman företräda de anställda i frågor som rör förhållan­del lill arbetsgivaren eller andra med facklig verksamhet samman­hängande frågor.

Med lokal arbetstagarorganisa­tion avses i denna lag organisation som på arbetsplatsen är eller bmkar vara bunden av kollektivavtal för de arbetstagare som beröres av för­troendemannens verksamhet.

Lagen vinner tillämpning på fack­lig förtroendeman då organisatio­nen har underrättat arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhål­lande till .förtroendemannen be­stämmer organisationen när lagen skall gälla för honom.


Denna lag tillämpas på den som har utsetts av en arbetstagarorgani­sation att som facklig förtroende­man företräda de anställda i frågor som rör förhållandel lill arbetsgiva­ren eller andra med facklig verk­samhet sammanhängande frågor.

Med arbetstagarorganisation av­ses i denna lag organisation som är eller bmkar vara bunden av kollek­tivavtal för de arbetstagare som be­rörs av förtroendemannens verk­samhet.

Lagen tdlämpas på en facklig förtroendeman då organisationen har underrättat arbetsgivaren om del fackliga uppdraget. I förhållan­de till förtroendemannen bestäm­mer organisationen när lagen skall gälla för honom.


2§ Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Även avvikande bestämmelse i annan författning än lag gäller, om den avser fråga om företrädesrätt lill fortsatt arbete eller förlägg­ning av ledighet för facklig förtroendeman, vars avlöningsförmåner fasl­slälles under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller facklig förtroendeman hos riksdagen eller dess verk.


Avtal som innebär alt facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5 - 7 §§ och 8 § första stycket med slöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutils eller godkänts av organisation som är all anse som central arbetstagarorgani-


Avial som innebär all en facklig förtroendemans rättigheter enligt denna lag inskränks är ogiltigt i den delen. Avvikelse får dock göras från 1, 5-7§§, 8§ första stycket, och 9a§första och andra styckena. Så­dana avvikelser Jordrar slöd av kol­lektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organi-


36


 


Nuvarande lydelse

sation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.


Föreslagen lydelse

sation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.


Prop. 1989/90:157 Bilaga 2


3§


Facklig förtroendeman får ej av arbetsgivaren hindras att fullgöra sill uppdrag. Förtroendemannen skall ges tillfälle att disponera lokal eller annal utrymme på arbetsplat­sen som fordras för det fackliga uppdraget.


En facklig förtroendeman får inte hindras av arbetsgivaren att fullgö­ra sill uppdrag.

Om uppdraget avser en annan ar­betsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den ar­betsplatsen skyldig att låta förtroen­demannen Jå tillträde och vara verk­sam i den omjattning som behövs för uppdraget. Verksamheten Jår dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång.

Förtroendemannen skall ges till­fälle att disponera lokal eller annal utrymme på den egna arbetsplatsen som fordras för det fackliga upp­drag som utförs där


7§'


Vid ledighet som avser den fack­liga verksamheten på arbetsplatsen skall Jacklig förtroendeman ha rätt lill bibehållna anställningsför­måner.

Beror del på arbetsgivaren all den fackliga verksamhet som avser arbetsplatsen förlägges till annan lid än förtroendemannens ordina­rie arbetstid, skall ersättning utgå lill förtroendemannen som om han hade ulfört arbete för arbetsgiva­rens räkning.


Vid ledighet som avser den fack­liga verksamheten på förtroende­mannens egen arbetsplats skall den Jackliga förtroendemannen ha rätt lill bibehållna anställningsför­måner.

Beror det på arbetsgivaren att den fackliga verksamhet som avser förtroendemannens egen arbetsplats förläggs till annan lid än förtroen­demannens ordinarie arbetstid, skall ersättning utgå lill förtroende­mannen som om han hade utfört arbete för arbetsgivarens räkning.


Även uppkomna merkostnader skall ersättas, om de beror på arbetsgiva­ren.

Om anställningsförmån enligt lag utgår endast för arbetad tid, skall med sådan lid likställas tid som avses i första och andra styckena.

9a§

En arbetsgivare som enligt 3§ andra stycket är skyldig att ge en förtroendeman tillträde till en ar­betsplats och låta förtroende­mannen vara verksam där har rätt till förhandling med den berörda ar-


' Senaste lydelse 1975:356.


37


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1989/90:157

Bilaga 2 betstagarorganisationen   om   tyst­nadsplikt rörande den injörmation som skall lämnas till förtroende­mannen.

I sådana Jall tillämpas 21 § andra och tredje styckena lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Vad en förtroendeman har Jått kännedom om med tyst­nadsplikt som avses i första stycket Jår förtroendemannen trots tyst­nadsplikten föra vidare tdl en leda­mot i styrelsen för arbetstagarorga­nisationen. I ett sådant Jall gäller tystnadsplikten även för styrelsele­damoten.

I fråga om den som utövar ett uppdrag enligt 3§ andra stycket på en arbetsplats i det allmännas verk­samhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10§§ sekretesslagen (1980:100) i stället för bestämmelserna i första stycket.

10a§

Om en förtroendeman eller en le­damot i styrelsen för en arbetstagar­organisation bryter mot den tyst­nadsplikt som avses i 9a§första och andra styckena eller obehörigen ut­nyttjar kunskaper som förtroende­mannen eller styrelseledamoten har fått under sådan tystnadsplikt, sva­rar arbetstagarorganisationen för den skada som uppkommer. I ett sådant fall följer inte ansvar enligt 20 kap. 3§ brottsbalken.

Om det är skäligt kan skadestån­det sättas ned eller helt falla bort.

Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

38


 


Lagrådet                                                                      Prop. 1989/90:157

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-05-03

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Bertil Wemer, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 1990 har regering­en på hemställan av statsrådet Margot Wallström beslutat inhämta lagrå­dels yttrande över förslag lill lag om ändring i lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Jea­nette Bäckvall.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

9a§

Enligt paragrafens andra stycke får facklig förtroendeman som med tyst­nadsplikt mottagit information från annan än den egna arbetsplatsen trots tystnadsplikten föra informationen vidare lill ledamot i styrelsen för be­rörd arbetstagarorganisation, varvid tystnadsplikten gäller även för styrel­seledamoten. En i allt väsentligt likalydande bestämmelse om överföring av information och tystnadsplikt för informationsmottagaren finns i 22 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. De nu berörda be­stämmelsema gäller inom den privala sektom.

Enligt Iredje stycket av förevarande paragraf skall bestämmelserna i andra stycket inte tillämpas på regional facklig förtroendeman som är verksam inom den offentliga sektorn. I sådant fall gäller i stället bl.a. 14 kap. 7§ sekretesslagen (1980:100). Detta innebär all tystnadsplikten för den som lar emot information av den regionale facklige förtroendemannen är begränsad på så säll all den gäller endast under fömtsättning all förtro­endemannen underrättat informationsmotlagaren om tystnadsplikten.

Del kan enligt lagrådels mening ifrågasättas om den föreslagna skillna­den mellan den privala och den offentliga sektom är motiverad. Lagrådet vill erinra om att nu berörda spörsmål i arbetsmiljölagen reglerats på så säll alt informationsmollagarens tystnadsplikt är begränsad såväl inom den offentliga som den privala sektorn och alt full överensstämmelse således råder mellan de båda sektorerna (se 7 kap. 13§ andra stycket arbetsmiljölagen 1977:1 160 i dess lydelse 1989:961 och prop. 1989/90:6, s. 33). Frågans lösning torde emellertid kunna anslå till en framlida översyn av medbestämmandelagstiftningen.

39


 


Innehållsförteckning                                        Prop. 1989/90:157

Regeringens proposition......................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................     1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1990             5

1    Inledning......................................................... ... 5

2    Bakgrund.........................................................     6

 

2.1    Gällande bestämmelser...................................     6

2.2    Allmänt om tillträde lill arbetsplatsen................. ... 6

3 Allmän motivering.............................................. ... 7

3.1    Allmänna utgångspunkter............................... ... 7

3.2    Tilllrädesrätten.............................................     8

3.3    Tystnadsplikt...............................................   14

3.4    Jäv............................................................ . 17

3.5    Skadestånd................................................. . 18

3.6    Kostnader................................................... . 19

 

4    Ikraftträdande.................................................. . 20

5    Upprättat lagförslag........................................... . 20

6    Specialmotivering.............................................. . 20

7    Hemställan....................................................... . 25

8    Beslut............................................................. . 25

Bilaga 1        Remissammanställning......................... . 30

Bilaga 2       Lagrådsremissens lagförslag.................. . 36

Bilaga 3       Lagrådet........................................... . 39


Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990


40