1 Förslag till Prop. 1989/90:146

Lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Avgifter vid införsel

1 § För att skydda prisema på jordbmksprodukter får regeringen före
skriva att en avgift skall tas ut på varor som förs in i landet. Sådan avgift
får tas ut på varor som anges i bilagan till denna lag.

För samma ändamål får regeringen föreskriva att sådana varor som anges i bilagan till denna lag inte får föras in i eller ut ur landet utan särskilt tillstånd.

2 § En avgift enligt 1 § skall debiteras och uppbäras av tullverket i den
ordning som gäller för tull. Även i övrigt gäller vad som är föreskrivet om
tuU.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Avgifter för att utjämna industrins råvarukostnader

3 § För att bekosta en utjämning av industrins råvamkostnader får
regeringen föreskriva att en avgift skall betalas för varor som tillverkas av
råvaror som anges i bilagan till denna lag. Sådan avgift får tas ut på varor
som tillverkas inom landet för försäljning eller som förs in i landet och
förtullas.

4 § 1 fråga om avgifter enligt 3 § för varor som importeras tillämpas 2 §.
Avgifter enligt 3§ för varor som tillverkas inom landet skall debiteras

och uppbäras av riksskatteverket i den utsträckning regeringen föreskriver.

Tillverkningsavgifter på fettvaror

5 § För att reglera priset på fettvaror får regeringen föreskriva att tillverkare skall betala avgift vid tillverkning av vegetabiliskt och animaliskt fett.

6 § Regeringen får föreskriva att tillverkare skall betala avgift för foder som framställs i samband med att olja utvinns ur vegetabiliska råvaror.

Utbetalning av prisstöd

7 § Slakteri, fristående sanitetsslaktavddning och mejeri skall betala ut prisstöd av medel som statens jordbmksnämnd ställer till företagets förfogande. För prisstöd som betalas ut skall redovisning lämnas till jordbmksnämnden.

Jordbmksnämnden får granska företagens bokföring och i övrigt utföra den kontroll som behövs.

Gemensamma bestämmelser

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om storleken på avgifterna enligt denna lag.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om befrielse från avgift eller Prop. 1989/90:146
återbetalning av avgift.

10 § För uttag av andra avgifter än sådana som skall betalas till tullverket finns bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

11 § Regeringen får överlåta åit jordbmksnämnden att meddela föreskrifter enligt denna lag.

Straffbestämmelser

12 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet

1. till ledning vid fastställande av avgift lämnar handling med oriktig uppgift, om det innebär fara för att avgift skaU undandras,

2. underlåter att lämna deklaration eUer annan jämförlig handling till ledning vid fastställande av avgift, eUer

3. åsidosätter bokföringsskyldighet eller föreskriven skyldighet att föra och bevara räkenskaper och därigenom allvarligt försvårar jordbmksnämndens eller riksskatteverkets kontroll i fråga om avgifter som skall betalas tiU myndigheten.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige kan dömas till ansvar för gämingen enligt lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.

Bestämmelsema i 14§ andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligt första stycket 1.

Bilaga

ur 01.01 Levande hästar

ur 01.02 Levande nötkreatur

ur 01.03 Levande tamsvin

ur 01.04 Levande får

01.05 Levande fjäderfä, nämligen höns, ankor, gäss, kalkoner och pärlhöns

ur 02.01 Kött av nötkreatur, färskt eller kylt

ur 02.02 Kött av nötkreatur, fryst

ur 02.03 Kött av tamsvin, fär:>kt, kylt eller fryst

ur 02.04 Kött av får, färskt, kyU eller fryst

ur 02.05 Kött av häst, färskt, kylt eller fryst

ur 02.06 Andra ätbara delar av nötkreatur, tamsvin, får och häst, färska, kylda eller fr)'sta

ur 02.07 Kött och andra ätbara delar (med undantag av gåslever) av fjäderfä enligt nr 01.05, färska, kylda eller frysta 02.09 Svinfett, inte innehållande kött, och fjäderfafett (inte utsmälta), färska, kylda, frysta, saltade, torkade eller rökta

ur 02.10 Kött och andra ätbara djurdelar av häst, nötkreatur, tamsvin, får och fjäderfä (med undantag av gåslever), saltade, torkade eller rökta; ätbart mjöl av kött eller andra djurdelar 04.01 Mjölk och grädde, inte koncentrerade och inte försatta med socker eller annat sötningsmedel

04.2 Mjölk och grädde, koncentrerade eller försatta med socker Prop. 1989/90:146 eller annat sötningsmedel

04.3 Kämmjölk, filmjölk, gräddfil, yoghurt, kefir och annan fer-menterad eller syrad mjölk och grädde, även koncentrerade, försatta med socker eller annat sötningsmedel, smaksatta eller innehållande fmkt, bär, nötter eller kakao

04.4 Vassle, även koncentrerad eller försatt med socker eller annat sötningsmedel; produkter bestående av naturliga mjölkbeståndsdelar, även försatta med socker eller annat sötningsmedel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

04.5 Smör och andra fetter och oljor framställda av mjölk

04.6 Ost och ostmassa

ur 04.07 Fjäderfäägg med skal, färska, konserverade eller kokta 04.08 Fågelägg utan skal samt äggula, färska, torkade, ångkokta eller kokta i vatten, gjutna, frysta eller på annat sätt konserverade, även försatta med socker eller annat sötningsmedel

ur 07.01 Potatis (med undantag av nyskördad potatis under tiden 6 juni 5 juli), färsk eller kyld

ur 07.09 Sockermajs, färsk eller kyld

ur 07.10 Sockermajs (även ångkokt eller kokt i vatten), fryst

ur 07.12 Torkad potatis och sockermajs, hel, i bitar, skivad, krossad eller pulveriserad, men inte vidare beredd 07.13 Torkade, spritade baljväxtfrön av sådana slag som används för livsmedels- eller foderändamål, även skalade eller sönderdelade

ur 07.14 Maniok- och arrowrot, färska eller torkade, hela eller i bitar och även i form av peUetar

10.1 Vete samt blandsäd av vete och råg

10.2 Råg

10.3 Kom

10.4 Havre

10.5 Majs

10.07 Sorghum
ur 10.08 Hirs

11.01 Finmalet mjöl av vete eller av blandsäd av vete och råg ur 11.02 Finmalet mjöl av råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs ur 11.03 Krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och peUetar av

vete, råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs ur 11.04 Vete, råg, kom, havre, majs, sorghum och hirs, bearbetad på annat sätt (t.ex. skalad, valsad, bearbetad tiU flingor eller pärlgryn, klippt eller gröpad), groddar av spannmål, hela, valsade, bearbetade till flingor eller malda 11.05 Mjöl och flingor av potatis ur 11.06 Mjöl av sago eller av rötter, stam- eller rotknölar enligt nr 07.14 11.07 Malt, även rostat ur 11.08 Stärkelse

12.1 Sojabönor, även sönderdelade

12.2 Jordnötter, även skalade eller sönderdelade men inte rostade eller på annat sätt tillagade

12.3 Kopra

12.5 Rapsfrön och rybsfrön, även sönderdelade.

12.6 Solrosfrön, även sönderdelade

ur 12.07 Andra oljeväxtfrön och oljehaltiga fmkter (med undantag av Prop. 1989/90:146 ricinus-, hamp- och oiticicafrön samt bokollon), även sönderdelade

ur 12.08 Mjöl av oljeväxtfrön eller oljehaltiga fmkter (med undantag av mjöl av senaps-, lin-, ricinus-, hamp- och oiticicafrön samt av bokollon)

ur 12.12 Sockerbetor, färska eller torkade, även malda

ur 12.14 Luzemmjöl och annai; grönmjöl, även i form av peUetar

15.1 Ister; annat svinfett och Qäderfäfett, utsmäUa, även utpressade eller extraherade med lösningsmedel

15.2 Fetter av nötkreatur, andra oxdjur, får eller getter, råa eller utsmälta, även utpressade eller extraherade med lösningsmedel

15.3 Solarstearin, isterolja oleostearin, oleomargarin och talgolja, inte emulgerade, blandade eller på annat sätt beredda

ur 15.04 Fetter och oljor av fisk eller havsdäggdjur samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade (med undantag av fiskleverolja)

15.6 Andra animaliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.7 Sojabönolja och frakuoner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.8 Jordnötsolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.9 Olivolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.10 Andra oljor erhållna enbart ur oliver samt fraktioner av sådana oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade, inbegripet blandningar av dessa oljor eller fraktioner med oljor eUer fraktioner enligt nr 15.09

15.11 Palmolja och fraktioner av denna olja, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.12 Solrosolja, safflorolja och bomullsfröolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.13 Kokosolja, palmkämolja och babassuolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

15.14 Rapsolja, rybsolja och senapsolja samt fraktioner av dessa oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

ur 15.15 Andra vegetabiliska fetter och feta oljor (med undantag av jojoba-, kroton-, lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt fraktioner av dessa oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, även raffinerade men inte kemiskt modifierade

ur 15.16 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, som helt eUer delvis hydrerats, omförestrats (även intemt) eller elaidiniserats, även raffinerade men inte vidare bearbetade med undantag av produkter med karaktär av konstgjorda växer 15.17 Margarin; ätbara blandningar och beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, andra än ätbara fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter eller oljor enligt nr 15.16

ur 15.18 Animaliska och vegetabiliska fetter och oljor (med undantag

av lin-, oiticica-, ricin- och tungolja samt fraktioner av dessa "rop. 1989/90: 146 oljor) samt fraktioner av sådana fetter eller oljor, kokta, oxiderade, dehydratiserade, faktiserade, blåsta, polymeriserade genom upphettning i vakuum eller i inert gas eller på annat sätt kemiskt modifierade, med undantag av produkter enligt nr 15.16; oätliga blandningar eller beredningar av animaliska eller vegetabiliska fetter eller oljor eller av fraktioner av olika fetter eller oljor enligt detta kapitel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

ur 15.19 Tekniska enbasiska fettsyror (med undantag av olein, linoljefettsyra och andra fettsyror med ett jodtal av minst 170, ricinoljefettsyra, dehydratiserad ricinoljefettsyra, högraffi-nerad tallfettsyra och ullfettsyra); sura oljor från raffinering

ur 16.01 Korv (med undantag av gåsleverkorv) och liknande produkter av kött, andra djurdelar eller blod; beredningar av dessa produkter

ur 16.02 Kött, andra djurdelar och blod, beredda eller konserverade på annat sätt (med undantag av gåsleverpastej)

ur 16.05 Andra ryggradslösa vattendjur än kräftdjur och blötdjur, beredda eller konserverade

17.01 Socker från sockerrör eller sockerbetor samt kemiskt ren sac-
karos, i fast form

ur 17.02 Annat socker, inbegripet kemiskt ren laktos, maltos, glukos och fruktos, i fast form (med undantag av invertsocker); sirap och andra sockerlösningar utan tillsats av aromämnen eller färgämnen (med undantag av invertsocker); sockerkulör 17.03 Melass erhållen vid utvinning eller raffinering av socker

ur 17.04 Fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat, inte innehållande kakao, i bulk

ur 18.06 Glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingar och liknande efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar endast avsedda för framställning av pudding och annan liknande efterrätt eller dryck, innehållande kakao

ur 19.01 Livsmedelsberedningar av mjöl, stärkelse eller maltextrakt, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 50 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans; livsmedelsberedningar av varor enligt nr 04.01 04.04, som inte innehåller kakaopulver eller innehåller mindre än 10 viktprocent kakaopulver, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans

19.2 Pastaprodukter, såsom spagetti, makaroner, nudlar, lasagne, gnocchi, ravioli och cannelloni, även kokta, fyllda (med kött eller andra födoämnen) eller på annat sätt beredda; couscous, även beredd

19.3 Flingor, gryn o. d., framställda av stärkelse

ur 19.04 Spannmål, annan än majs, i form av korn, förkokt eller på

annat sätt beredd ur 19.05 Bakverk, även innehållande kakao (med undantag av biscuits

och wafers) ur 20.04 Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,

beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller

ättiksyra, frysta ur 20.05 Potatis och produkter av ärter och bönor enligt nr 07.13,

beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller

ättiksyra, inte frysta Prop. 1989/90:146

ur 21.02

ur 21.04

21.05

ur 21.06

Andra encelliga mikroorganismer än jäst, döda (med undantag av vacciner enligi nr 30.02)

Homogeniserade sammansatta livsmedelsberedningar, innehållande kött (inbegripet andra djurdelar) Glassvaror, även innehållande kakao Livsmedelsberedningar, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans (med undantag av konfektyrer)

23.2 Kli, fodermjöl och andra återstoder, även i form av peUetar, erhållna vid siktning, målning eller annan bearbetning av spannmål eller baljväxter

23.3 Återstoder från stärkelseframställning och liknande återstoder, betmassa, bagass och annat avfall från sockerframställning, drav, dränk och annat avfall från bryggerier eller brän-nerier, även i form av peUetar

23.4 Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av sojabönolja, även malda eller i form av peUetar

23.5 Oljekakor och andra fasta återstoder från utvinning av jordnötsolja, även malda eller i form av peUetar

ur 23.06 Oljekakor och andra fasta återstoder (med undantag av man-delkli) från utvinning av vegetabiliska fetter eller oljor, andra än de som omfattas av nr 23.04 eller 23.05, även malda eller i

t form av peUetar

23.08 Vegetabiliska ämnen och vegetabiliskt avfall samt vegetabiliska återstoder och biprodukter av sådana slag som används vid utfodring av djur, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, även i form av peUetar

ur 23.09 Beredningar av sådana slag som används vid utfodring av djur (med undantag av hundbröd samt sådana vitamin- och mineralfodermedel som inte innehåller torrmjölk) 25.10 Naturliga kalciumfosfater, naturiiga aluminiumkalciumfosfater och fosfatkrita

ur 28.08 Salpetersyra

ur 28.09 Fosforpentoxid och ortofosforsyra 28.14 Amoniak, vattenfri eOer i vattenlösning

ur 28.34 Kalium-, kalcium- och magnesiumnitrat

ur 28.35 Kalium- eller kalciumpolyfosfater (inbegripet meta- och pyrofosfater), kaliumortofosfater och kalciumhydrogenortofosfat (dikalciumfosfat) 31.01 Gödselmedel

-31.05

ur 35.02 Äggalbumin

35.05 Dextrin och annan modifierad stärkelse (t.ex. förklistrad eller förestrad stärkelse); lim och klister på basis av stärkelse, dextrin eller annan modifierad stärkelse

ur 35.07 Enzympreparat innehållande födoämnen

ur 38.09 Beredda glatt- och appreturmedel av sådana slag som används inom textil-, pappers- eller läderindustrin eller inom liknande industrier, på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter (med undantag av varor i detalj handelsförpackningar vägande per styck högst 1 kg netto)

ur 38.23 Beredda bindemedel för gjutformer eller gjutkärnor på basis av stärkelse eller stärkelseprodukter

2 Förslag till Prop. 1989/90:146

Lag om införande av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m. och denna lag träder i kraft den I juli 1991.

2 § Genom lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m. upphävs lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område och lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött.

3 § Om det i lag eller annan föifattning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m. eller i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4 § Under tiden till och med den 30juni 1993 skall vad som sägs i 7§ lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m. även gälla köttbesiktningsbyrå.

5 § I ärenden som har anhängiggjorts hos statens jordbmksnämnd före ikraftträdandet av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m. tillämpas äldre bestämmelser, om inte regeringen föreskriver något annat.

Avveckling av prisreglering

6 § Utöver avgifter enligt lagen (1990:000) om avgifter på vissa jord
bmksprodukter m.m. får under tiden den Ijuli 1991den 30juni 1994
följande avgifter tas ut.

Avgiflsskyldig Produkt

1. Tillverkare av mjöl, gryn. Vete, råg, kom och havre flingor eller liknande produkter

2. Mejeri Konsumtionsmjölk och grädde

3. TiUverkare av handelsgödsel Varor som anges i bilaga till den-och bekämpningsmedel na lag

7 § Avgift skall betalas med belopp som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbmksnämnden bestämmer.

8 § För avgiftema gäller 9 -12 §§ lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m. m.

5 Förslag till Prop. 1989/90:146

Lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs att 7§ lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillverkare eller, i fall som avses nedan under a), innehavare av slakteri eller köttbesiktningsbyrå eller, i fall som avses nedan under m), den som inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel m.m. eller till landet inför bekämpningsmedel m. m. för yrkesmässig äterförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet erlägger avgift för

a) kött av häst, nötkreatur, a) kött av häst, nötkreatur,
tamsvin, får, höns, kalkon, anka tamsvin, får, höns, kalkon, anka
och tamgås, när köttet blivit god- och tamgås, när köttet blivit god
känt vid köttbesiktning enligt lagen känt vid köttbesiktning enligt före
li 959:99) om köttbesiktning m. m. skrifter som meddelats med stöd av
(slaktdjursavgift), livsmedelslagen (1971:511) (slakt
djursavgift),

b) mjölk som användes av mjölkproducent vid tillverkning av smör eller ost för försäljning,

c) iVijölk och grädde som användes i mejeri för tillverkning av annan vara än grädde, smör eller ost,

ost, torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkats i mejeri, margarinost som ej tillverkats i mejeri,

d) smör och smörliknande vara med minst 70 viktprocent mjölkfett
men utan annat fett, vilka användes för tillverkning av grädde, ersättnings
medel för grädde eller produkt för beredning av grädde eller ersättnings
medel för grädde, om varan ej skall förbrukas i tillverkarens hushåll,

e) vete, korn, havre och råg som användes för tillverkning av mjöl,
gryn, flingor, malt eller liknande produkt,

O stärkelse eller stärkelseprodukt som erhålls ur annan vara än potatis,

h) fett, fet olja och fettsyra som erhålls ur fisk eller havsdäggdjur eller ur fettråvara, hänföriig tiU tulltaxenr 12.01-12.08 och 21.03 tulltaxelagen (1987:1068) (fettvamavgift),

i) oljekraftfoder som för försäljning tillverkats i samband med att olja utvinnes ur frön och frukter,

j) produkt, härrörande från sojabönor och hänförlig till tulltaxenr 19.01 eller 23.04 tulltaxelagen,

k) produkt, hänföriig till tull- k) produkt, hänföriig till tull
taxenr 21.06 B.2 tulltaxelagen, taxenr 19.01 B.2 tulltaxelagen,

1) naturiiga kalciumfosfater, naturiiga aluminiumkalciumfosfater och fosfatkrita hänförliga till tulltaxenr 25.10, salpetersyra hänföriig till tulltaxenr 28.08, fosforpentoxid och ortofosforsyra hänförliga till tulltaxenr 28.09, ammoniak hänföriig till tulltaxenr 28.14, kaliumnitrat, kalcium-nitrat och magnesiumnitrat hänförliga tiU tuUtaxenr 28.34, kalium- och

' Lagen oml ryckt 1984:199.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:865.

Senaste lydelse 1988:633. 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 146

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990 Prop. 1989/90:146

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S.Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G.Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om livsmedelspolitiken 1 Inledning

Riksdagen fastställde år 1985 riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik (prop. 1984/85:166, JoU33, rskr.393). Huvudmålet för livsmedelspoUti-ken är enligt riksdagsbeslutet att trygga vårt lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under avspärrning och krig. Som likställda delmål under huvudmålet gäller vidare att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna skall få en med jämförbara grupper likvärdig standard. Dessutom innehåller beslutet ett regionalpolitiskt mål samt ett miljö- och resursmål. Riksdagen beslutade också att samhället under en övergångsperiod på fem år skulle ta ett delansvar för överskottsarealens kostnader. Huvudansvaret för överskottsproduktionen och produktionsanpassningen ålades jordbruket. Det bestämdes också att en utvärdering av anpassningsåtgärderna skulle ske efter femårsperiodens slut. En bedömning skulle också göras om uppställda anpassningsmål uppnåtts beträffande kostnadsansvaret.

Sedan beslutet fattades har de jordbmkspolitiska fömtsättningarna för
ändrats. De internationella priserna på jordbmksprodukter har sjunkit
kraftigt till följd av stora utbudsöverskott. Kostnaderna för den svenska
livsmedelspolitiken har också ökat markant samtidigt som måluppfyllel
sen är dålig. Det råder en stor samstämmighet om att utvecklingen med
fört att nuvarande livsmedelspolitik behöver reformeras av nationella
skäl. Behovet av en reform förstärks av de pågående handelsförhandlingar
na i GATT. I regeringens förslag om den ekonomiska politiken hösten
1988 (prop. 1988/89:47 bil. 2) redovisades vissa överväganden beträffande
livsmedelspolitikens mål och medel samt en avsikt att tillkalla en parla
mentarisk arbetsgmpp med uppgift att utvärdera 1985 års livsmedelspoli
tiska beslut och utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr.o.m.
år 1990. Som en utgångspunkt för arbetet angavs ett lägre gränsskydd än i
dag. Det poängterades dock att någon ensidig neddragning av gränsskyd
det inte är aktuell för svensk del. En förutsättning är att andra länder visar
prov på samma ansträngningar. En andra utgångspunkt var att de interna
regleringama skulle minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas. Därvid
skulle särskilt tekniken med pris- och avsättningsgarantier omprövas. För
det tredje skulle nya medel utvecklas för att nå de beredskapsmässiga, 23

regionalpolitiska och miljömässiga målen. Arbetsgmppen fick också i upp- Prop. 1989/90:146 drag att utvärdera vidtagna anpassningsåtgärder för att minska spannmålsöverskottet. Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 december 1988 tillkallade jag den nyss nämnda gmppen.

Den parlamentariska arbetsgmppen, (LAG)', lade i oktober 1989 fram rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik. Till rapporten fogades särskilda yttranden av ledamötema Domeij, Lorentzon,Lorentzon och Olsson, Olsson, Rosén samt av ledamoten Åhnberg. Rapporten har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels kapitel 8 i rapporten. Överväganden och förslag, som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Vid de förhandlingar som i början av aprU 1989 hölls inom ramen för den pågående GATT-mndan enades deltagande länder dels om utgångspunkterna för de fortsatta förhandlingarna på jordbmkets område, dels om en frysning av jordbmksstödet fr. o. m. tidpunkten för överenskommelsen t.o.m. att förhandlingarna på jordbmksområdet avslutas i december 1990. Med hänsyn till överenskommelsen beslutade riksdagen (prop. 1988/89:140, JoU21, rskr. 322) att en tillfällig metod för att kompensera jordbrukarna för ökade kostnader m. m. skulle tillämpas under regleringsåret 1989/90. Riksdagen begärde också en redovisning av andra länders agerande med anledning av GATT-överenskommdsen. En sådan redovisning bör fogas till detta ärende som bilaga 3.

1 det följande kommer jag att lämna förslag till en ny livsmedelspolitik fr. o. m. den 1 juli 1990. Jag kommer också att ta upp vissa frågor som inte kräver riksdagens ställningstagande. Jag kommer vidare att lämna förslag till åtgärder för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Regeringen uppdrog i september 1988 åt lantbmksstyrelsen, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen att i samråd utreda och lämna förslag till åtgärder för att ytterligare minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Uppdraget har redovisats i rapporten Minskad kemisk bekämpning. Rapporten har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av rapporten som bilaga 4, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 5.

1 ett flertal utredningar de senaste åren har olika delar av jordbrukssektorn och livsmedelspolitiken behandlats. Till dessa hör rapporterna Säkerhetspolitiska aspekter på livsmedelsförsörjningen (FOA Rapport C10311 - 1.2), Alternativ i jordbrukspolitiken (Ds 1988:54), Socker, andra sötmedel, stärkelse och sprit (statens jordbruksnämnd, JN), Produktionsförutsättningarna för sockerbetsodling under olika sockerbmk (JN) samt Arealbidrag (JN). Samtliga nu nämnda rapporter och utredningar har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna och sammanställ-

' Statssekreteraren Michael Sohlman, ordförande, riksdagsledamöterna Äsa Domeij, Sven Eric Lorentzon, Karl Erik Olsson, Bengt Rosén, Håkan Strömberg, Margareta Winberg och Annika Åhnberg.

Adjungerade ledamöter: förbundsordföranden Bo Dockered, vice verkställande di
rektören Viggo Fringel, ombudsmannen Jan-Erik Nyberg och byråchefen Margareta
Sylvan-Johnsson. 24

ningar av remissyttrandena finns publicerade i rapporterna (Ds 1990:21, Prop. 1989/90:146 Ds 1990:24 och Ds 1990:25).

Förutom ovanstående rapporter har även utredningarna Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet (SOU 1987:44), Lönsamhetskalkyler inom jordbruket (riksrevisionsverket). Översyn av jordbrukets regleringsföreningar (Indevo) och Vart går jordbruksstödet? (JN) använts som bakgrundsmaterial vid utformandet av mitt förslag till ny livsmedelspolitik.

Med anledning av den parlamentariska arbetsgmppens förslag har regeringen gett ett antal utredningsuppdrag som avser uppföljningar och konkretiseringar av LAG:s förslag. Vidare har jordbmksnämnden lämnat förslag om disposition av införselavgifter och av anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbmket under punkten C 3 under regleringsåret 1990/91. De nämnda uppdragen och förslagen kommer jag att redovisa närmare när jag behandlar resp. fråga.

I årets budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 11) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1990/91 beräkna till Miljöförbättrande åtgärder i jordbmket ett förslagsanslag på 80000000 kr., till Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område ett förslagsanslag på 1910 671000kr., tiU Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring ett förslagsanslag på 1 lOOOOOkr., till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. ett förslagsanslag på 156 308 000 kr. samt till Prisstöd till jordbmket i norra Sverige ett förslagsanslag på 625000000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2 Utgångspunkter

2.1 Livsmedelspolitiken i en föränderlig omvärld

Livsmedelspolitiken måste utvecklas i samklang med samhället och politiken i övrigt. Målen och medlen måste omprövas i förhållande till utvecklingen i jordbmket och i dess omvärld. Gmnddragen i nuvarande politik har varit desamma under flera decennier. Jag föreslår i det följande förändringar av vissa av dessa grunddrag för att anpassa politiken till dagens situation. Mina förslag syftar till att riva det hinder för utveckling som delar av dagens reglering har blivit. Jag vill därmed ge jordbmket större möjligheter att utvecklas till en livskraftig näring och konsumentema större möjligheter att få gehör för sina önskemål. Jag föreslår också åtgärder som ger ett rikare och mer varierat odlingslandskap samt speciella åtgärder för att bevara jordbmk och kombinationsföretag i alla delar av landet.

Dagens livsmedelspolitik har sitt urspmng i 1920- och 1930-talens eko
nomiska kris då politiken framför allt hade ett socialpolitiskt syfte. Sam
hället och även jordbmket har sedan dess genomgått genomgripande för
ändringar. Politiken har naturligtvis också anpassats efter hand. Den har
emellertid också gett oönskade effekter som har krävt korrigeringar. Dessa
anpassningar och korrigeringar har medfört att vår jordbmksprisreglering 25

byggts ut till ett svåröverskådligt och ogenomträngligt regelverk. Reglering Prop. 1989/90:146 har fött reglering.

Regleringama har blivit allt mer otidsenliga. Framför allt under de senaste åren har utvecklingen såväl i Sverige som intemationellt gjort detta allt tydligare. Utvecklingen har medfört att nuvarande politik och medelsarsenal inte längre förmår uppfylla de livsmedelspolitiska målen, trots att livsmeddspolitiken kostar samhället, framför allt konsumentema, mycket stora belopp. Problemen kan således inte längre lösas inom ramen för våra gamla regleringar. Livsmedelspolitiken måste av nationella skäl reformeras i gmnden.

Jordbmksprisregleringen skärmar av konsumenter och producenter från varandra. Konsumentemas önskemål har därför svårt att nå producenterna, som i stället reagerar på signaler från regleringssystemet. Regleringen ger inte jordbmkama signaler om när den inhemska efterfrågan är tillfredsställd och ytterligare produktion måste säljas på världsmarknaden till priser som understiger produktionskostnadema. Denna överskottsproduktion innebär en förlust för jordbmket som kollektiv och för samhället; produktionsresursema används inte effektivt. Detta problem har vi för spannmål och mjölk sökt lösa inom regleringens ram genom att reglera bort överproduktionen. Den kortsiktiga effekten av åtgärdema har varit god de fysiska överskotten har minskat. Åtgärdema har emellertid inte haft någon nämnvärd långsiktig effekt, eftersom produktionsresursema knappast har påverkats. Vi måste nu angripa orsaken till överskottsproduktionen och den felanvändning av resurser som sådan produktion innebär, nämligen det systemfel som finns i jordbmksprisregleringen.

Nuvarande prisstöd har också visat sig vara ett ineffektivt sätt att påverka jordbmkamas inkomster; t.ex. urholkar kostnadema för överskotten inkomstema. En mycket stor del av det stöd som betalas av livsmedelskonsumentema når inte jordbmkama; systemet läcker. Samtidigt har Sverige den snabbaste realprisökningen på livsmedel bland alla OECD-länder. Prisema på livsmedel stiger också mer än prisema på övriga varor och tjänster, samtidigt som jordbmkamas avräkningspriser stiger långsammare. Detta är djupt otillfredsställande. Skillnadema i prisutveckling i olika led är ett uttryck för det läckage jag nyss nämnt.

Jordbmksprisregleringen ger också signaler som medför negativa effekter på miljön, samtidigt som den motverkar en regional spridning av produktionen över landet. Det generella stödet tiU jordbmket tillfaller i huvudsak södra och mellersta Sverige. Endast en liten del av det totala stödet utgår i form av särskilt stöd till norra Sverige, där förutsättningama för jordbmksproduktion genereUt sett är sämre än i övriga delar av landet.

Jordbmksprisregleringen har enligt min uppfattning i stora stycken spelat ut sin roll. Effekterna är i dagsläget övervägande negativa. Den intema regleringen bör därför avvecklas, medan det yttre skyddet gränsskyddet bör bibehållas.

Samtidigt bör andra medel förstärkas och nya medel skapas för att vi
skall uppnå de livsmedelspolitiska målen. Regering och riksdag har de
senaste åren fattat viktiga beslut om riktade åtgärder för att nå vissa av
målen. Det gäller bl.a. jordbmkets miljöpåverkan, djurskyddet och livs- 26

meddskontroUen. Jag kommer i det följande att föreslå ytterligare åtgär- Prop. 1989/90:146 der för att nå målen.

Samtidigt med reformeringen av livsmedelspolitiken pågår reformer av andra viktiga politikområden som har stor betydelse också för jordbmket. Detta gäller bl. a. miljö-, energi-, regional-, skatte- och konkurrenspolitiken. Dessutom påverkar en förändrad livsmedelspolitik bedömningar inom andra politikområden. Att dessa frågor nu i huvudsak behandlas parallellt ser jag därför som en stor fördel.

De intemationeUa jordbmksmarknadema har under 1980-talet obevekligt rört sig mot närmast kaotiska förhåUanden. Sveriges och andra i-länders stödpolitik driver fram en överproduktion som endast kan säljas på världsmarknaden med hjälp av subventioner, till priser långt under produktionskostnadema. På gmnd av den i dag intemationellt utbredda insikten om att dessa problem måste lösas genom att angripa orsakema har jordbmket blivit en mycket viktig punkt på dagordningen i de nu pågående GATT- förhandlingama.

Det är viktigt att Sverige deltar aktivt i dessa förhandlingar och att vi i takt med andra länder uppfyUer de åtaganden som de deltagande ländema gör. Vi bör därför inte sänka gränsskyddet förrän GATT-förhandlingama leder till att andra länder visar prov på samma prestationer. Detta hindrar inte att vi måste göra de förändringar inom landet som är nödvändiga för att vi skall nå de svenska målen för livsmedelspolitiken. Det får inte heller hindra oss från att nu ge jordbmkama de långsiktiga besked om livsmedelspolitiken som de behöver.

De åtgärder som jag i det följande föreslår är därför sådana som är nödvändiga för att nå en bättre svensk måluppfyUdse. Jag föreslår emellertid inte nu några åtgärder som är beroende av intemationella beslut. Åtgärderna ligger dock i linje med den intemationella utvecklingen. Om reformen genomförs på det sätt jag föreslår kommer jordbmket och livsmedelssektom därför att stå bättre mstade i de förändringar som nu sker internationellt.

2.2 Historisk bakgrund

Dagens livsmeddspolitik har sitt urspmng i den världsomspännande ekonomiska kris som började i slutet av 1920-talet. För att skydda jordbmket mot krisens verkningar starka prisfall och hård intemationeU konkurrens av dumpingkaraktär införde de flesta industriländer under 1930-ta-let en reglering av prisema på jordbmksprodukter. De åtgärder som vidtogs var avsedda som tillfälliga åtgärder för att dämpa eflFektema av den ekonomiska depressionen. Regleringama kom dock att bestå och motiverades då ytterst av socialpolitiska skäl. Den reglering av jordbmkssektom som på detta sätt växte fram under 1930-talet har i stort sett förblivit oförändrad fram till i dag. De skäl jag nu nämnt var huvudmotiven fram tiU 1947 års jordbmkspolitiska beslut. Under krigsåren 19391945 handlade det dock först och främst om att trygga befolkningens försörjning.

Fr. o. m. år 1947 har tre huvudmål ingått i den svenska jordbmkspoliti
ken: inkomstmålet, produktionsmålet och effektivitetsmålet. Inkomstmå- 27

let innebär att jordbmkama skaU tillförsäkras en viss inkomstnivå. I Prop. 1989/90:146 1947 års riksdagsbeslut uttrycktes det som en skälig inkomstnivå. 1 1967 års jordbmkspolitiska beslut formulerades inkomstmålet som att sysselsatta inom jordbmket skall kunna nå en ekonomisk standard likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Enligt 1977 års beslut skulle sysselsatta inom jordbmket uppnå en med andra jämförbara gmpper likvärdig ekonomisk och social standard. Produktionsmålet rör storleken på den svenska jordbmksproduktionen och motiveras i första hand av beredskapsskäl. Produktionsmålet utformades i 1967 och 1977 års beslut också med hänsyn till bl.a. den intemationella livsmedelssituationen, samhällsekonomiska synpunkter samt regionalpolitiska överväganden. Även om detta mål varierat något i de olika livsmedelspolitiska besluten, och ibland över huvud taget inte specificerats, präglas ändå livsmedelspolitiken av krav på en mycket hög självförsörjningsgrad av livsmedel. Effektivitetsmålet syftar till att genom statliga insatser stimulera en rationalisering av jordbmket. På detta sätt skall jordbmkamas inkomster öka samtidigt som konsumentemas kostnader för livsmedel skall minska. Enligt 1967 års beslut var rationaliseringen också viktig för att nedbringa de samhällsekonomiska kostnadema för jordbmksproduktionen. Huvudmålen har också utformats med beaktande av vissa regionalpolitiska mål som främst rör jordbmket i Norrland.

Den inbördes rangordningen mdlan de tre målen har växlat under åren. I 1947 års riksdagsbeslut gavs inkomstmålet särskild tyngd, i 1967 års beslut fick däremot effektivitetsmålet en framträdande plats. I 1977 års beslut angavs åter inkomstmålet som ett huvudsyfte för jordbmkspolitiken.

Riksdagen fastställde år 1985 för första gången riktlinjer för en samlad
livsmedelspolitik. Enligt 1985 års 1 ivsmedelspolitiska beslut, som är det nu
gällande beslutet, är huvudmålet för livsmedelspolitiken att trygga vårt
lands livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under kriser och krig.
Beslutet innehåller vidare både ett konsument- och inkomstmål som syftar
till att ge konsumentema tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga
priser, resp. att ge jordbmkama en med jämförbara gmpper likvärdig
standard. Beslutet innebär också att livsmedelspolitiken skall främja en
god regional balans. 11985 års beslut tillkom också ett miljö- och resursmål
enligt vilket jordbmket och livsmedelsproduktionen måste ta hänsyn till
kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad
hushållning med våra naturresureer. Beslutet innebar vissa förändringar
jämfört med tidigare beslut. Bl.a. skall jordbmket ges kompensation för
ökade kostnader och inkomstföljsamhet efter obundna överläggningar.
Enligt beslutet bör produktionen på överskottsarealen tills vidare utgöras
av spannmål. Jordbmksnäringen har dock huvudansvaret för överskotts-
produktionen och produktionsanjpassningen. Beslutet innebär emellertid
också att staten under en femårig övergångsperiod skall ta ett ekonomiskt
delansvar för överskottsarealens kostnader. Dessutom skulle åtgärder vid
tas under femårsperioden för att minska överskotten och därmed kost
nadsbelastningen för samhället och jordbmket. Omställningsåtgärder har
också vidtagits. För åren 1988, 1989 och 1990 lämnas ersättning tiU de 28

jordbmkare som minskar sin areal spannmål och andra grödor som omfat- Prop. 1989/90:146 tas av prisregleringen. En utvärdering av anpassningsåtgärdema skall ske efter femårsperiodens slut.

Karaktäristiskt för livsmedelspolitiken är de omfattande regleringar och stöd som finns för att uppnå de livsmedelspolitiska målen och som i stor utsträckning styr såväl primärproduktionen som förädlingen. Det främsta medlet för att uppnå målen är jordbmksprisregleringen. Den innehåller två huvudelement ett gränsskydd och en intem marknadsreglering som syftar till att upprätthålla administrativt satta priser på de viktigaste jordbmksproduktema. Gränsskyddet innebär att den svenska marknaden för jordbmksprodukter genom införselavgifter skyddas från intemationeU priskonkurrens, medan marknadsregleringen lyfter bort pristryckande överskott från den inhemska marknaden. Det är alltså fråga om omfattande offentliga ingrepp i prisbildningen som innebär att produktionen av livsmedelsråvaror avskärmas inte bara från utländsk priskonkurrens utan också från variationer i efterfrågan hos de svenska konsumentema. För att kompensera jordbmket i norra Sverige för de sämre produktionsbetingel-sema lämnas ett särskilt prisstöd till jordbmket i dessa delar av landet. En annan reglering utgör jordförvärvslagstiftningen vars syfte bl.a. är en fortsatt stmkturrationalisering samt att främja uppbyggnaden och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. För jordbmkets rationalisering lämnas också direkt statligt stöd i form av lånegaranti och statsbidrag. Vidare finns inom ramen för livsmedelspolitiken ett omfattande stöd till forskning, försök och rådgivning. Livsmedelsproduktionen påverkas också av den lagstiftning som reglerar markanvändningen, djurskyddet, växtodlingen och miljöbelastningen på omgivningen. Dessutom reglerar den generella livsmedelslagstiftningen kvaliteten på och hanteringen av livsme-dd.

2.3 Den nuvarande livsmedelspolitikens effektivitet 2.3.1 Beredskapsmålet

1 1985 års beslut har beredskapsmålet formulerats så att den fredstida jordbmksproduktionen i stort sett bör motsvara den inhemska konsumtionen. Beslutet innebär också att produktionsmål formulerats för vissa produktionsinriktningar. Bl. a. bör produktionen av mjölk och mjölkprodukter i stort sett motsvara den inhemska förbmkningen. Dessutom bör produktionen på överskottsarealen utgöras av spannmål.

Produktionsmålen har under den aktuella perioden varit övemppfyUda.
Den största skillnaden mellan inhemsk produktion och konsumtion finns
för spannmål där överskottet vid normalskörd uppgår till ca 1,8 milj. ton
av en total skörd på ca 6 milj. ton. Även av mjölk och fläsk produceras i
dag ett överskott. Dagens livsmeddspolitik innebär att vi producerar
betydligt mer än vad som kan avsättas inom eller utom landet med full
ersättning för produktionskostnadema. Den fredstida produktionsappara
ten är överdimensionerad, medan specifika beredskapsåtgärder, främst
lagring, i vissa avseenden är otillräckliga. 29

Försörjningsförmågan under kriser och i krig är inte enbart beroende av Prop. 1989/90: 146 den fredstida självförsörjningsgraden, formulerad i olika produktionsmål. Den är också beroende av olika anpassningar som i sådana situationer kan göras i både produktions- och konsumtionsled. Den viktigaste anpassningsåtgärden är en övergång till kriskost med ett högre inslag av vegetabilier än i normalkosten. Dessutom är jordbruksproduktionen beroende av en mängd importerade insatsvaror. Om dessa inte finns tillgängliga, t. ex. i form av beredskapslager, måste avkastningen i produktionen sänkas drastiskt, vilket riskerar att försvåra anpassningen. 1 krig ställs vidare särskilda krav på den regionala försörjningsförmågan.

2.3.2 Inkomstmålet

Inkomstmålet syftar till att jordbmkama skall få en med jämförbara grupper likvärdig standard. Målet skall i första hand avse heltidssysselsatta vid rationellt drivna jordbruksföretag. I målet ingår också främjandet av en jämnare inkomstfördelning mellan olika kategorier jordbrukare. Vid inkomstjämförelsen med andra grupper skall hänsyn tas till att jordbruket skall bära kostnaderna för en produktion utöver den samhällsekonomiskt motiverade.

Det är trots mycket omfattande utredningsinsatser omöjligt att entydigt avgöra om målet är uppfyllt eller inte. Orsakerna är flera, bl. a. föreligger en mycket stor spridning i inkomsterna beroende på företagens storlek och driftsinriktning. Det är också svårt attjämföra nivån på standarden mellan olika gmpper. Inkomstjämförelser kompliceras också av skattereglernas inverkan och svårigheten att skilja privatekonomin från ekonomin inom företaget. Dessutom härrör en stor del av jordbmkamas inkomster från andra inkomstkällor än jordbruket. Av Sveriges 100000 jordbruksföretag har knappt 30% sin huvudsakliga inkomst från jordbmksföretaget. Trots i stort sett full kostnadskompensation uppvisar jordbmket omfattande lönsamhetsunderskott, enligt de beräkningar som riksrevisionsverket redovisar i sin rapport Lönsamhetskalkyler inom jordbruket. Enligt riksrevisionsverket kan underskottet i huvudsak förklaras genom de omfattande kostnaderna för att exportera överskotten. Klart är att dagens exportkostnader som huvudsakligen betalas av producenterna genom interna avgifter allvariigt sänker lönsamheten inom jordbruket, framför aUt gäller detta produktionen av spannmål.

Det huvudsakliga medlet för att uppnå inkomstmålet är prisstödet ge
nom pris- och marknadsregleringen. Försöken att långsiktigt påverka in
komstema med hjälp av prisstödet har emellertid små fömtsättningar att
lyckas. På gmnd av ett omfattande läckage i form av bl. a. kapitalisering
och exportkostnader kostar prisstödet konsumenterna betydligt mer än
vad som kommer jordbrukarna till del i form av inkomster. Genom
kapitaliseringen binds prisökningar upp i markpriserna m.m. utan att
jordbrukarnas nettoinkomster förbättras. Enligt gjorda undersökningar
finns det inget som talar för ati: ett högt jordbmksskydd automatiskt
resulterar i höga inkomster för jordbmkama. Tvärtom tyder gjorda under
sökningar redovisade i Världsbankens World Development Report 1986 30

på det omvända förhållandet: ju högre skydd, desto lägre relativa inkoms- Prop. 1989/90:146 ter för jordbmket. Huvudorsakerna bakom den trots allt positiva inkomstutvecklingen åren 1965 1983 inom jordbruket räknat per brukningsenhet är inte ökade jordbmksinkomster, utan ökade inkomster från andra källor och det faktum att antalet bmkningsenheter blivit både färre och större.

2.3.3 Konsumentmålet

Konsumentmålet innebär enligt 1985 års beslut att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet och till rimliga priser. Konsumenterna skall också ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag. Vidare skall livsmedlen vara fullgoda från kost- och näringssynpunkt. Konsumentmålet innehåller alltså många målsättningar som rör hygien, kvalitet, pris, mångfald samt kost- och hälsoaspekter.

Det grundläggande hygienkravet, som är livsmedelslagstiftningens ena huvudsyfte, är enligt min bedömning förhållandevis väl uppfyllt i dag. Lagstiftningens andra huvudsyfte är att tillgodose det s. k. redlighetskravet. Detta är framför allt ett ekonomiskt skydd, dvs. bestämmelserna syftar till att man som konsument inte skaU bli lurad. I fråga om detta krav har måluppfyllelsen under 1980-talet visat stora brister. Under år 1989 beslutade riksdagen om en skärpt livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr.263), ett beslut som bl.a. innebär en förstärkning av redlighetskontrollen.

Jordbruksprisregleringen utgör ett komplicerat och svårgenomträngligt system som gör att önskemål från konsumenterna har svårt att nå producenterna. Konsumenter och producenter avskärmas från varandra. De beslut som producenterna fattar gmndas inte alltid på vad konsumenterna efterfrågar, utan snarare på signaler från regleringssystemet. Detta skall dock inte uppfattas som kritik mot producenterna utan mot prisregleringen som sådan. Denna stimulerar inte heller produktutveckling av nya varor.

Den garanterade avsättningen till ett fastställt pris på de reglerade produkterna skapar en lönsamhetströskel för produkter som inte är prisreglerade. Detta kan vara en av anledningarna till att produktionen av alterna-tivodlade varor har haft svårt att slå igenom, trots att sådana varor i allt större utsträckning efterfrågas av konsumenterna. Svårigheterna för alternativa och småskaligt eller lokalt producerade varor att nå ut på marknaden har också förstärkts av att distributionssystemet främst är uppbyggt för långa serier och enhetliga varor.

Prisregleringssystemet premierar inte heller i tillräcklig utsträckning kvalitet, trots att ett visst kvalitetsarbete utförs inom regleringens ram. Inom regleringen finns olika former av kvalitetsbetalning som delvis får ersätta en fungerande marknad. Informationen om kvalitetsskillnader förs dock i mycket liten utsträckning vidare till konsumenterna.

När det gäller livsmedelsprisernas utveckling är situationen anmärk
ningsvärd. Under såväl 1970- som 1980-talet har livsmedelspriserna i
Sverige stigit snabbare än konsumentprisindex. Detta har visat sig vara en
utveckling där Sverige skiljer sig från övriga Västeuropa. I övriga europeis- 31

ka OECD-länder har i genomsnitt priserna på livsmedel stigit långsamma- Prop. 1989/90: 146 re än konsumentprisindex under 1980-talet.

När det till sist gäller kost- och hälsoaspekten kan konstateras att prisregleringen i vissa fall direkt motverkar kostmålet. Ett exempel finns inom mejeriregleringen där prissättningen av olika produkter sker på ett sätt som närmast främjar konsumtionen av animaliskt fett.

2.3.4 Miljö- och resursmålet

Miljö- och resursmålet innebär att jordbruket måste ta hänsyn till kravet på god miljö och behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturresurser. Jordbrukets negativa miljöeflfekter till följd av närsalt-utlakning och användning av kemiska bekämpningsmedel måste minimeras och produktionsförmågan hos marken bevaras. 1 rimlig utsträckning skall jordbmket bedrivas så att det bidrar till att bevara genetisk variation och värdefulla delar av flora och fauna i odlingslandskapet.

1 regeringens proposition (1987/88:85) om miljöpolitiken inför 90-talet anges några generella miljömål som också avser jordbmket.

Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper anges vara att säkerställa alla förekommande naturtyper, såväl naturliga som kulturpräg-lade, i en sådan utsträckning och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll.

Målet för det fortsatta arbetet inom fauna- och floravården anges vara att bibehålla en rik och varierad fauna och flora, att inom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bevara de naturligt förekommande växt- och djurarterna i livskraftiga och reproducerande popula-tioner i naturen.

Miljöhänsynen har också kommit till uttryck i bl.a. skötsellagens bestämmelser om miljöskyddsföreskrifter och skyldigheter att ta hänsyn till naturvårdens intressen samt i lagen om hushållning med naturresurser.

Det finns i dag en bred insikt om det positiva miljö- och naturvårdsvärde som jordbmket har, men även om de miljöproblem som jordbmket orsakar.

I vissa områden, framför allt i södra Sverige, är jordbmket den huvudsakliga källan till läckage av kväve till våra kustvattenområden. Nitratförorening av gmndvattnet är också ett dokumenterat problem i många jordbruksbygder, särskilt i områden med sandjordar och intensiv djurhållning. Jordbruket bidrar också till kvävetillförseln till luften, i huvudsak genom ammoniakavdunstning vid hantering av stallgödsel. Användningen av bekämpningsmedel inom jordbmket innebär framför aUt risker för den omgivande miljön och arbetsmiljön. Dessutom kan användningen innebära en risk för rester i livsmedel.

Eftersom den helt dominerande delen av stödet till jordbmket betalas
över priserna skapas incitament för jordbmkama att öka intensiteten i 32

produktionen. Därmed blir insatser av t.ex. handelsgödsel och bekämp- Prop. 1989/90:146 ningsmedel mera lönsamma. Höga markpriser gör användningen av inköpta produktionsmedel mer intressant, eftersom de blir relativt sett billigare vid ett högre markvärde.

Stmkturförändringen i jordbmket under framför allt efterkrigstiden har minskat mångfalden av miljöer i jordbmkslandskapet. De drastiska förändringar i markanvändning och bmkningsmetoder som skett under 1900-talet innebär, fömtom förändringar i landskapsbilden, även stora förändringar för floran och faunan. Många arter finns numera inom begränsade delar av ett äldre kulturlandskap, t.ex. naturliga betes- och slåt-termarker, öppna diken, åkerholmar och stengärdesgårdar. Inte minst prisstödets konstmktion har bidragit till en successiv utarmning av de natur- och kulturmiljövärden vi förknippar med det svenska odlingslandskapet.

Ett aktivt och levande jordbmk är emellertid av utomordentligt stor betydelse för vården av de natur- och kulturmiljövärden som t. ex. ängs-och hagmarker utgör. Utan ett aktivt jordbmk skulle dessa spår från tidigare generationers arbete och bmkningsmetoder försvinna.

Som jag nämnt är en av orsakema till jordbmkets negativa miljöeflfekter nuvarande prisstöd. Oavsett orsakema kan vi konstatera att det är angeläget med kraftfulla motåtgärder. Ett antal sådana åtgärder har också vidtagits för att påbörja en omställning i riktning mot större hänsyn till miljön och bättre hushållning med våra naturresurser.

Sedan år 1984 tas en miljöavgift ut på handelsgödsel och bekämpningsmedel i syfte att minska användningen.

Ett handlingsprogram har utarbetats för att minska riskema för hälsa och miljö vid användningen av bekämpningsmedel i jordbmket. Detta skall ske genom övergång till medel med mindre risker, utbildning och en halverad användning av bekämpningsmedel mellan åren 1985 och 1990. Regeringen uppdrog i september 1988 åt lantbmksstyrelsen, naturvårdsverket, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen att utreda möjlighetema att ytterligare reducera användningen av bekämpningsmedel efter år 1990. Myndighetema redovisade den Ijuni 1989 sina förslag till regeringen i rapporten Minskad kemisk bekämpning. Jag återkommer i det följande med förslag på området.

Riksdagen beslutade år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbmket, m.m. (prop. 1987/88:128, JoU24, rskr.374). Enligt beslutet skall åtgärder vidtas som syftar till att reducera växtnäringsläckaget, främst kväve, med 50% före år 2000.

Lantbmksstyrelsen har fått i uppdrag att följa utvecklingen på området och har nyligen redovisat ett förslag till ytterligare åtgärder för att begränsa växtnäringsläckaget.

Sedan den Ijuli 1986 finns möjlighet fördet enskilda jordbmksföretaget att få ekonomiskt stöd för vård av värdefulla naturtyper. Genom riksdagens beslut om miljöförbättrande åtgärder i jordbmket har ytterligare medel anvisats för åtgärder i odlingslandskapet. Sedan år 1989 finns också möjligheter att lämna ersättning till lantbmkare som ökar variationen i

3 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146

slättbygdema och samtidigt minskar spannmålsarealen. Genom dessa nya Prop. 1989/90:146 inslag i landskapet främjas naturvård, kulturmiljövård och miljöskydd.

Som ett ytterligare led i strävan att minska jordbmkets negativa miljöpåverkan har regeringen beslutat att lämna ett omläggningsstöd till s.k. altemativ odling.

Behovet av dessa riktade åtgärder som ännu inte fått full effekt är oomtvistligt. Åtgärdema har delvis varit nödvändiga för att motverka de problem som nuvarande prisstöd för med sig.

2.3.5 Det regionalpolitiska målet

1 1985 års livsmedelspolitiska beslut ingår ett regionalpolitiskt mål som innebär följande. För att främja en god regional balans bör jordbmket bedrivas i hela landet, med hänsyn till den betydelse som jordbmket har för sysselsättningen i bygder där det råder brist på andra arbetstillfällen. Med hänsyn till jordbmkets stora betydelse för befolkning, sysselsättning, service och natur- och kulturmiljö i norra Sverige finns det anledning att behålla ett regionalpolitiskt motiverat stöd till näringen i denna del av landet. Detta är betydelsefullt även från beredskapssynpunkt. De speciella förhållanden som råder i norra Sverige skall särskilt beaktas vid jordbmks-politikens utformning. Det finns vidare enligt riksdagsbeslutet "flera skäl som talar för en geografiskt väl differentierad jordbmksproduktion av i stort sett nuvarande storlek i non-a Sverige". Däremot ansågs det enligt riksdagsbeslutet inte möjligt att ha. som mål att ytterligare öka jordbmksproduktionen i norra Sverige. Inte heller var det möjligt att, med hänsyn till den fortsatta rationaliseringen som sker i jordbmket, garantera att en viss resursmängd bibehålls i jordbmket inom detta område.

Det generella prisstöd som ges till jordbmket i hela landet i form av gränsskydd och marknadsregleringar hamnar till den helt övervägande delen i södra och mellersta Sverige. Detta utfall beror främst på att stödet ges i direkt proportion till producerad kvantitet och att den största delen av produktionen sker i Syd- och Mellansverige. Det generella prisstödet är därför inte ett eflFektivt medel för att uppnå regionalpolitiska mål.

Det särskilda prisstödet till jordbmket i norra Sverige syftar till att
kompensera jordbmket i dessa delar av landet för de högre produktions
kostnadema och att utjämna lönsamheten mellan norra och mellersta
Sveriges jordbmk. Prisstödet leder således till en utjämning av fömtsätt
ningama för jordbmket i dessa båda delar av landet, däremot inte till
någon tydlig regionalpolitiskt motiverad förskjutning av stödet mot lan
dets norra delar. Stödet ges även här med ett belopp per producerad enhet.
Det är dock diflFerentierat mellan olika delar av området så att det största
stödet tillfaller de områden som har sämst naturliga fömtsättningar. Trots
detta får även stödet till jordbmket i norra Sverige en profil som liknar det
generella stödet, dvs. att huvuddelen av stödet går till områden med bättre
fömtsättningar för jordbmk, dvs. i huvudsak kustbygden och Storsjöområ
det. Detta förklaras av att det utgår per producerad enhet. Därigenom
uppstår ett behov att komplettera det särskilda prisstödet med andra
riktade insatser som exempelvis glesbygdsstöd. 34

Stmkturförändringama i det norrländska jordbmket innebär bl.a. att Prop. 1989/90:146 det i inlandet sker en fortlöpande minskning av antalet jordbmkare samtidigt som produktionen förskjuts alltmer mot kusten. Denna utveckling blir ur regionalpolitisk synvinkel negativ då befolkningen i inlandet minskar, med negativa effekter för servicenivån och natur- och kulturmiljön m. m.

Under senare år har denna utveckling uppmärksammats bl. a. på jord-bmkspolitikens område. Ett särskilt åtgärdsprogram för jordbmket i norra Sverige genomförs, där sysselsättningen sätts i centmm och går före traditionella krav på storleksrationaliseringar. Genom bl. a. investeringsstöd, utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet samt utbildning och rådgivning har ett stöd lämnats från samhällets sida för tillkomsten av kombinationsföretag, där jordbmk ingår som en del.

Även glesbygdsstöd kan lämnas till jordbmksföretag, vilket också har en stimulerande effekt i de delar av norra Sverige, bl. a. inlandet, där fömtsättningama för jordbmk är mindre gynnsamma och prisstödet följaktligen har mindre effekt.

2.3.6 Slutsats

Slutsatsen av den genomgång jag nu gjort är att dagens livsmedelspolitik kännetecknas av en dålig måluppfyllelse. Vi har i dag en kostsam överproduktion, inkomstmålet urholkas av överskottskostnadema och av kapitali-seringsefFekten. Prisutvecklingen på livsmedel överstiger i Sverige inflationen. Samtidigt avskärmas konsumenter och producenter från varandra. Jordbmket belastar också på olika sätt miljön, bl.a. leder prisstödet till höga markvärden, vilket stimulerar intensiteten i jordbmksproduktionen. Även de regionalpolitiska målsättningama motverkas av prisstödets konstmktion. Många av problemen förklaras av att vi i dag huvudsakligen har ett stöd, prisstödet, för att uppnå de olika livsmedelspolitiska målen. Det har visat sig vara ineffektivt och på flera viktiga punkter direkt motverka målen. För att vi i framtiden bättre skall kunna uppnå de nationella livsmedelspolitiska målen krävs att dagens livsmedelspolitik reformeras. Jag kommer därför i det följande att föreslå att nya medel används för att uppnå målen och att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel tonas ned.

2.4 Jordbruket i samhällsekonomin

2.4.1 Livsmedelspolitikens samhällsekonomiska kostnader

Den svenska ekonomin har under 1980-talet utvecklats positivt i flera avseenden. Näringslivet har byggts ut och fömyats, sysselsättningen har ökat kraftigt och arbetslösheten är låg. Den oflFentliga sektoms finanser är i balans och statens budgetunderskott har eliminerats.

Det finns emellertid också betydande problem. Den ihållande högkon
junkturen har lett till överhettning. Pris- och kostnadsökningama är vä
sentligt högre än i våra konkurrentländer. Den ekonomiska tillväxten är 35

förhållandevis låg och produktiviteten har nästan inte ökat alls de senaste Prop. 1989/90:146 åren.

Denna utveckling innebär stora risker för framtiden. Fortsätter den kommer sysselsättningen att hotas. Den ekonomiska politiken inriktas därför bl.a. på att stärka den ekonomiska tillväxten. Åtgärder för att främja effektiviteten i näringslivet är i detta avseende väsentliga.

Skärpt konkurrens och mindre regleringar främjar produktiviteten och dämpar prisstegringarna. Den nuvarande livsmedelspolitiken medför att incitamenten för jordbmket och livsmedelsindustrin att hålla nere kostnadema fönvagas. Den livsmedelspolitiska reformen är därför en viktig åtgärd för att hålla nere inflationen.

Beslut har också fattats om avreglering på teko-området. Lagstiftningen på det finansieUa området förändras, så att eflFektiviteten och konkurrensen på finansmarknadema förstärks. Utredningar har tillsatts för att analysera produktivitetsutvecklingen i industrin och tjänstenäringama och för att lämna förslag till hur konkurrensförhållandena i den svenska ekonomin kan förbättras.

Fömtsättningama är goda för en fortsatt relativt stark tillväxt i industriländema under de närmaste åren. Av stor betydelse är härvid de åtgärder som har vidtagits för att förbättra ekonomiemas funktionssätt. Det gäller bl. a. avregleringar och förstärkning av konkurrenspolitiken. Mot den bakgmnden är åtgärder för att stärka tillväxten i svensk ekonomi nödvändiga för att bibehålla konkurrenskraften.

Den nuvarande livsmeddspolitiken med dess komplicerade prisstödsystem medför avsevärda samhällsekonomiska kostnader. Fömtom den direkta kostnaden för överskottsexporten, som under de senaste fem åren varierat meUan 2 och 3 miljarder kr. årligen, finns också dolda kostnader inom mejeriregleringen samt relativt stora administrationskostnader. Till dessa direkta kostnader hör också de som belastar konsumenter och skattebetalare genom att livsmedlen på gmnd av den förda politiken blir dyrare. Prisstödsystemet medför också betydande inkomstöverföringar, i första hand från konsumenter till producenter. Prisstödet kostar dock konsumenterna betydligt mer än vad som kommer jordbmkama till del. Genom omfattande läckage bl.a. i form av kapitalisering i höga markpriser och exportföriuster reduceras nettoinkomstema för jordbjukama.

Dagens politik medför också vissa dynamiska kostnader. Eftersom produktionen av livsmedel i dag är större än vad som kan avsättas med kostnadstäckning är användningen av kapital och arbetskraft också större än vad som erfordras. Det innebär en utebliven ekonomisk tillväxt och därmed en välfärdsförlust. Som jag nämnt tidigare medför det nuvarande systemet att incitamenten för jordbmket, livsmedelsindustrin och handeln att hålla nere kostnadsutvecklingen försvagas. Det bidrar tiU en hög inflation, vilket försvagar Sveriges konkurrenskraft och leder på sikt tiU en lägre tillväxt i ekonomin. På en rad olika sätt bidrar dagens livsmedelspolitik alltså till en ineflFektiv resurshushållning och välfärdsförluster. Av samhällsekonomiska skäl finns det därför ett starkt behov av en Uvsme-delspolitisk reform.

2.4.2 Skattereformen Prop. 1989/90:146

Behovet av en genomgripande skattereform har klarlagts av bl. a. inkomstskatteutredningen (RINK), utredningen om en reformerad företagsbeskattning (URF) och kommittén för indirekta skatter (KIS). Riksdagen har beslutat om ett första steg i genomförandet av skattereformen år 1990 (prop. 1989/90:50, SkU 10, rskr. 96). Regeringen har nu lagt fram förslag om ett andra steg i skattereformen (prop. 1989/90:110 och 111). Utgångspunkterna i reformarbetet är att skapa en samhällsekonomiskt eflfektiv beskattning samtidigt som fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och sparande skall ges en bättre skattemässig behandling medan villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras. Skatteplanering och skatteflykt skall motverkas. En ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster är basen för reformarbetet. En kraftig sänkning av de formella skattesatserna är också en gmndfömtsättning för att uppnå syftena med reformen.

Det finns i detta sammanhang ingen anledning att gå in på alla de områden som reformen berör. Jag vill emellertid kommentera vissa av förslagen som är av större betydelse för jordbmksföretagarna.

Regeringen har efter remissbehandlingen av betänkandena från skatteutredningarna lagt fram förslag som i vissa fall avviker från utredningarnas. Detta gäller bl. a. frågor av betydelse för de areella näringarna.

Den nya skatteutjämningsreserven (surven) har i regeringens förslag utformats på ett annat sätt än vad URF föreslog. Bl. a. finns ingen belopps-mässig begränsning av surven. Vid beräkningen av survunderlaget får näringsfastigheter ingå med 70%. Bakgrunden till den regeln är att beskattningen vid försäljning av näringsfastighet skall ske i inkomstslaget kapital. Detta innebär en reavinstbeskattning på 30%, vilket är en lägre beskattning än vad utredningama föreslagit. För bostadsdelen blir beskattningen densamma som för villa, dvs. högst 9%.

En särskild utredning av möjligheterna att tillämpa en s.k. särskild redovisningsmetod (SRM) för att skilja privat ekonomi från företagets har gjorts (SOU 1989:94). Regeringen har konstaterat att metoden kräver ytterligare överväganden och har därför beslutat att utreda SRM-modellen vidare. Målet för utredningsarbetet är att kunna erbjuda egenföretagare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av bolag.

För att skapa neutrala regler för behandlingen av löntagares och företagares räntor föreslog RINK införandet av regler om s. k. räntefördelning. Förslagen innebar i korthet att i den mån företagets survunderlag understeg noll skulle ett belopp beräknat som mellanskillnaden multiplicerad med statslåneräntan redovisas som avdrag i inkomstslaget kapital och som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringen har i sitt förslag beaktat de problem som kan finnas för vissa företagare, exempelvis för företag som nu befinner sig i ett uppbyggnadsskede av deras verksamhet, genom att bl. a. föreslå övergångsregler.

Möjligheterna att begränsa utrymmet för en osund skatteplanering är

som jag nyss nämnt ett av de viktigaste inslagen i en reformering av

skattesystemet. Utformningen av reglerna för förvärvskällor och under- Prop. 1989/90:146 skottsavdrag är därvid av stor betydelse. Bakgrunden till detta är bl.a. de problem som föreligger vad gäller att hålla isär den privata ekonomin från företagets. Den mycket starka kritik som riktats mot det nuvarande skattesystemets utformning har bl.a. pekat på att underskottsavdragen gett utrymme för en av samhället subventionerad privatkonsumtion och förmögenhetsuppbyggnad. Regeringen har därför föreslagit en begränsning av möjligheterna att dra av ränteutgifter när dessa överstiger ränteinkomsterna så att nettoutgifter utöver lOOOOOkr. kvoteras till 70%. Härigenom kan rimlig hänsyn tas till underskott som följer av lånekostnader för investeringar i boende. Eftersom privatbostaden på en jordbmksfastighet enligt förslagen skall beskattas i inkomstslaget kapital kommer således samma regler att gälla för de räntekostnader som avser denna.

Vad gäller underskott i näringsverksamhet innebär förslagen att möjligheterna att kvitta dessa samma år mot överskott i andra inkomstslag upphör. Underskott i en förvärvskälla får såväl vad gäller inkomstskatten som egenavgifterna kvittas mot överskott i förvärvskällan under följande beskattningsår. Föreligger underskott vid förvärvskällans upphörande behandlas underskottet sorn realisationsförlust. Kvittning skall enligt förslagen få ske mdlan olika verksamheter i de fall den skattskyldige arbet,at i dem i inte oväsentlig omfattning. Aktiva verksamheter skall därför bilda en gemensam förvärvskälla. Kvittning får däremot inte ske mellan passiv och aktiv verksamhet eller mellan olika passiva verksamheter.

Regeringens förslag innehåller vidare särskilda regler för värdering av djur. Djur behandlas som lager men får till skillnad från vad URF föreslog - tas upp till lägre värde än lager i övrigt. Det kan vidare nämnas att regeringen, bl. a. för att inte försvåra generationsskiften i jordbruksföretag, inte har tagit fasta på RlNK:s förslag om användningen av den s. k. delningsprincipen vid överlåtelser av fastigheter.

Jag återkommer i det följande till en bedömning av eflFektema av skattereformen för jordbruket.

2.4.3 Regionalpolitiken

Regeringen har i mars 1990 presenterat sitt förslag till regionalpolitik för 1990-talet (prop. 1989/90:76). Det övergripande målet för regionalpolitiken är att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. Politiken skall främja en rättvis fördelning av välfärden mellan människor i olika delar av landet, en balanserad befolkningsutveckling så att en valfrihet beträffande bosättning, utbildning, arbete m.m. erhålls samt att produktionen kan ske rationellt, varigenom en god ekonomisk tillväxt kan uppnås.

Förslaget innebär att regionalpolitiken förbättras och vidgas i flera av
seenden och utefter vissa huvudlinjer. Länens roll i regionalpolitiken ökar
och besluten decentraliseras så att det skall vara möjligt att ta vara på varje
enskild regions egna resurser och utvecklingsmöjligheter. Vidare koncen
treras det regionalpolitiska stödet till de områden som har det största 38

behovet. Det geografiska stödområdet för näringslivsutveckling minskas i Prop. 1989/90:146 förhållande till de tidigare avgränsningarna. Det nu föreslagna stödområdet karaktäriseras främst av att det är glest befolkat och har långa avstånd, svaga lokala arbetsmarknader och långsiktigt svåra regionalpolitiska problem. Norrlands inland, delar av Bergslagen samt de nordvästra delarna av Värmlands och Kopparbergs län är det sammanhängande område som kännetecknas av dessa problem. Den nya avgränsningen av stödområdet innebär att ca 7% av landets befolkning omfattas, jämfört med 13% i det hittillsvarande stödsystemet. En förenkling sker vidare genom att antalet stödformer och stödområden reduceras och handläggningen av allt regionalpolitiskt stöd på regional nivå läggs på länsstyrelserna. De företagsstöd som kommer att kunna lämnas består bl. a. av lokaliseringsbidrag som ges i samband med investeringar i byggnader och maskiner. Vidare kan utvecklingsbidrag lämnas till företagen- immateriella investeringar, dvs. marknadsföring, produktutveckling m. m. Sysselsättningsbidrag kommer liksom hittills att kunna lämnas till företag som varaktigt ökar sysselsättningen. Systemet med nedsättning av sociala avgifter som stöd till näringslivet bibehålls men ändras i vissa delar. Den geografiska omfattningen utökas t. ex. till hela det nya stödområdet 1, dvs. stora delar av Norrlands inland.

Förenklingar och förbättringar föreslås beträflFande glesbygdsstödet där stödmöjligheterna samlas i färre stödformer. Möjligheter till utvecklingsåtgärder i landsbygdsområden föreslås. För att ansvara för glesbygdsfrågor föreslås att en myndighet inrättas, som lokaliseras till Östersund. Myndigheten skall bl. a. förmedla kunskaper om glesbygdsproblem, bedriva försöksverksamhet, svara för utvärdering m. m.

Större vikt läggs vid åtgärder som främjar fömtsättningama för regional utveckling, t.ex. förbättringar av infrastmkturen. Ett särskilt anslag för infrastmkturåtgärder föreslås, som till största delen kommer att användas i Norrlands inland.

Sammanlagt föreslås att 2 250milj. kr. anvisas för regionalpolitiska åtgärder, vilket innebär en ökning med 353 milj. kr. i jämförelse med innevarande budgetår.

Jord- och skogsbmket är mycket viktiga näringar bl. a. för glesbygden och dess utveckling. Glesbygdsstöd lämnas bl. a. till företag inom de areella näringarna. De förbättringar av glesbygdsstödet som föreslås i regeringens proposition om regionalpolitiken innebär förbättringar även för jordbmksföretagen i glesbygden.

2.4.4 Energipolitiken och miljöavgifter

Riksdagen faststäUde år 1985 (prop. 1984/85:120, NU 30, rskr. 362) rikt
linjer för den långsiktiga energipolitiken. En huvuduppgift för energipoliti
ken är att skapa fömtsättningar för att övergången från olja till förnybara
och inhemska energikällor skall kunna fullföljas, samtidigt som fömtsätt
ningarna förstärks för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Stränga krav
skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveck
ling av all energiteknik. 39

Enligt riksdagens energipoliriska beslut år 1988 (prop. 1987/88:90, Prop. 1989/90:146 NU 40, rskr. 375) skaU kämkraftsavvecklingen inledas genom att en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996 en i Barsebäck och en i Ringhals.

År 1988 uttalade riksdagen (JoU 1987/88:23, rskr. 373) att regeringen bör klariägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen tiU vad naturen tål. Som ett nationellt delmål angavs att koldioxidutsläppen i Sverige inte bör öka.

Inom regeringskansliet pågår förberedelser för en energipolitisk proposition, som avses föreläggas riksdagen hösten 1990. Avsikten är att propositionen skall innehålla bl. a. preciserade förslag om kämkraftsavvecklingens inledning och om åtgärder som föranleds av avvecklingen.

En rad utredningsuppdrag har lagts ut i syfte att ge underiag till kommande energipolitiska beslut. Exempelvis fick statens energiverk och statens naturvårdsverk i oktober 1988 regeringens uppdrag att klarlägga hur en miljöanpassad svensk energiförsörjning kan utformas. En sådan energiförsörjning innebär att största möjliga hänsyn tas till vikten av en ansvarsfull hushållning med och omsorg om miljö- och naturresurser. 1 december förra året redovisade verken sin utredning Ett miljöanpassat energisystem. Remissbehandlingen har nyligen avslutats. Av utredningen framgår att fossila bränslen i stor utsträckning behöver ersättas av biobränslen om koldioxidutsläppen skall begränsas i enlighet med riksdagens uttalande.

År 1987 användes inhemska bränslen (skogsbränslen, torv, lutar och avfall) med ett energiinnehåll på 66 TWh. Användningen av inhemska bränslen har ökat stadigt under 1980-talet, delvis som en följd av stattigt stöd till investeringar och till forskning och utveckling. Enligt nämnda utredning kan den fysiska tillgången till biobränslen år 2015 uppskattas till 90-l40TWh tiUfört bränsle per år, dvs. 40-110% större än dagens användningsnivå. Hänsyn har tagits till miljömässiga och tekniskt praktiska restriktioner. En eventueUt ökad användning av torv och avfall som bränsle ingår inte i utredningens biobränslepotential på 90 140 TWh.

Skogsbränsle, dvs. avverkningsrester m. m. från skogsbmket, är det biobränsle som på kort sikt kan ge störst bidrag till energitillförseln. På längre sikt kan även energigrödor ge ett betydande tillskott, fömtsatt att utvecklingen av plantmaterial och av teknik för odling och skörd fortsätter.

I princip kan aUa traditionella jordbmksgrödor användas som energiråvara. Dessutom kan speciella energigrödor odlas. Den energigröda som hittills har ägnats mest forskning är energiskog. Vidare kan energi utvinnas ur restprodukter från livsmedelsproduktionen, exempelvis halm och stallgödsel.

Energin kan tas till vara genom direkt förbränning av biomassan. I andra fall utvinns energin genom lorbränning av en vidareförädlad form av biomassa, exempelvis etanol, vegetabilisk olja eller rötgas.

En fömtsättning för att de fysiska tillgångarna till biobränslen skall
kunna utnyttjas som energiråvara, är att de är ekonomiskt konkurrenskraf
tiga gentemot andra energislag. Härvid har skatter, avgifter och andra
ekonomiska styrmedel en stor betydelse. 40

Miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) har i uppdrag att analysera fömt- Prop. 1989/90:146 sättningama för införande av miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet. I oktober 1989 avlämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken -Energi och trafik. Betänkandet innehåller bl.a. förslag till avgifter på utsläpp av koldioxid, svavel och kväveoxider. De nuvarande energiskattema på bränslen föreslås reduceras med 50% i samband med att en koldioxidavgift införs. Vidare föreslås att ett stödsystem införs för att främja elproduktion med miljöfördelar. Betänkandet har remissbehandlats.

I prop. (1989/90:111) om reformerad mervärdeskatt m. m. har regeringen nyligen föreslagit att en koldioxidskatt och en svavelskatt skall införas, samt att de nuvarande energiskattema på bränslen skall reduceras med 50%. Chefen för miljö- och energidepartementet kommer senare i dag att förelägga regeringen förslag till proposition om vissa ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken, m.m. Förslaget omfattar bl.a. en miljöavgift på utsläpp av kväveoxider från stora förbränningsansläggningar för energiproduktion. Förslagen om miljöskatter och miljöavgifter överensstämmer i huvudsak med miljöavgiftsutredningens förslag.

Eftersom biobränslen inte ger upphov till något nettotillskott av koldioxid till atmosfären, omfattas de inte av koldioxidskatten. Med de föreslagna skattema kommer därför biobränslenas konkurrenskraft att stärkas i förhållande till dagsläget.

Förslag bereds för närvarande i regeringskansliet för att ytterligare stimulera miljövänlig energiproduktion, bl. a. i form av kraftvärme inom en ram av 500 milj. kr./år. Därvid skall prioritet ges till biobränslen. Det är angeläget att en varaktig marknad för biobränslen kommer till stånd. Fömtsättningama för etanolproduktion har förbättrats på gmnd av förändringar av skattesystemet. Det finns därför skäl att nu pröva om det är ekonomiskt rimligt att i Sverige producera etanol för drivmedel. En arbetsgrupp med företrädare för näringen, petroleumbranschen och regeringskansliet bör klargöra denna fråga före den 1 juni 1990. Den närmare utformningen av stimulanser kommer att presenteras i ett energipolitiskt sammanhang.

2.4.5 Åkermarken en resurs

Den svenska åkermarken utgör en värdefull produktionsresurs inom såväl livsmedels- som industri-, skogs- och energiproduktionen. Dagens prisstödsystem driver fram en intensiv produktion av de prisreglerade grödorna. Resultatet är en stor och kostsam överskottsproduktion av framför allt spannmål, vilket är en ineffektiv användning av åkermarken, vid rådande världsmarknadspriser. Ett mått på detta är att dagens överskottsproduktion med nuvarande intensitet och produktionsteknik motsvarar en areal på ca 500000 ha. Denna areal används för en produktion som inte ger täckning för de rörliga produktionskostnadema.

Genom en avreglering skapas bättre fömtsättningar för en eflfektiv och
riktig markanvändning. Att ersätta dagens reglering med någon ny typ av 41

reglering som styr markanvändningen till vissa specifika grödor medför en Prop. 1989/90:146 uppenbar risk att en produktion ånyo drivs fram som sedan inte efterfrågas. Resultatet kan bli nya kostsamma överskott. Det är också vid en avreglering av jordbmksmarknaden naturligt att den enskilde jordbmksfö-retagaren får avgöra hur åkermarken skall användas. Staten måste emellertid kunna påverka markanvändningen t.ex. i syfte att hålla landskapet öppet.

Huvudaltemativen till produktion av livsmedelsråvara är i dag industri-och energigrödor samt skogsproduktion. Sådana altemativ har emellertid svårt att konkurrera med livsmedelsråvara på gmnd av prisstödet som driver upp lönsamheten för de prisreglerade grödorna, som dessutom har en garanterad avsättning. En avreglering innebär att konkurrensläget för altemativa grödor förbättras.

Jag har nyss redogjort för några av de aktuella frågoma inom miljö- och energipolitiken som har betydelse för möjligheten att öka utnyttjandet av åkermark för odling av energigrödor. Överväganden inom dessa politikområden måste också vara styrande för de åtgärder som påverkar användningen av inhemska biobränslen. Med de skatter och avgifter som nu är föreslagna, kommer fömtsättningama för en lönsam odling av energigrödor att förbättras. Därmed ökar möjlighetema ytterligare för dagens vegetabilieproducenter att odla nya grödor och därmed en mer eflfektiv användning av åkermarken. Odlingen av energigrödor, liksom odlingen av industrigrödor, är dock ytterst beroende av marknadens efterfrågan på sådana produkter.

2.5 Den intemationella situationen

Om livsmedelspolitik tidigare kunnat bedrivas avskärmad från den internationella utvecklingen, är situationen en helt annan i dag. Jordbmkspolitik har blivit en viktig fråga både i OECD- och GATT-sammanhang. Sedan ett antal år är den globala livsmedelsförsörjningen också en viktig fråga i den intemationella debatten. I viss utsträckning berörs också den svenska livsmedelspolitiken av de pågående förhandlingama mellan EG och EFTA.

2.5.1 Den globala livsmedelsförsörjningen

Svält och undemäring är fortfarande en plågsam realitet i många u-länder.
Samtidigt har världens samlade livsmedelsproduktion per capita ökat med
12% mellan åren 1961 och 1985. Störst var ökningen i Asiens centralpla-
nerade ekonomier, men även Europa och Nordamerika stod för betydande
ökningar. Kina och Indien, som under 1960-talet upplevde svåra svältpe-
rioder, är i dag i stort sett självförsörjande och sporadiska exportörer av
bl. a. spannmål. Enda undantaget från den positiva utvecklingen var Afri
ka som främst under periodens senare hälft hade en större ökning av
befolkningen än av livsmedelsproduktionen. Andelen undemärda av
u-ländemas befolkning har enligt Food and Agriculture Organization of
the United Nations, FAO- sjunkit påtagligt, från 27till 21,5% mellan 42

åren 1969-1971 och 1983-1985. Flertalet av världens undemärda (57%) Prop. 1989/90:146 bedöms dock fortfarande finnas i Fjärran Östem, medan Afrika och Latinamerika uppvisar väsentligt lägre andelar (27 resp. 11 %). Fördelningen av världens livsmedelsresurser är mycket ojämn varför svält och undemäring inte minskat i samma takt som livsmedelsproduktionen ökat.

Produktionsökningen förklaras delvis av den livsmedelspolitik som många industriländer for, inkl. Sverige. Det subventionssystem som bl. a. EG och Sverige tillämpar innebär att producentema garanteras ett visst, ofta relativt högt, pris för sina produkter oavsett produktionens storlek. Stödsystemet driver fram en överskottsproduktion som med hjälp av omfattande exportsubventioner dumpas på världsmarknaden. Dessa överskott säljs bl. a. till u-länder där de billiga importerade jordbmksproduktema konkurrerar ut den inhemska jordbmksproduktionen. Böndema i u-ländema har därför svårt att konkurrera med importerade råvaror. Deras produktion får därmed en mycket låg lönsamhet, vilket bromsar investeringar i jordbmkssektom och hämmar utvecklingen av det nationella jordbmket. I-ländemas dumpade export hindrar åtskiUiga u-länder med goda fömtsättningar för jordbmk att utveckla en export av jordbmksprodukter. Samtidigt som överskottsexport och gränsskydd undergräver u-ländemas produktion av livsmedel så belastas bytesbalansen för många u-länder. Även utvecklingsländemas egen jordbmkspolitik är i många fall ett hinder för jordbmkets utveckling i det egna landet. Få u-länder har upprättat ett gränsskydd för den egna produktionen mot ersättningsimport från utlandet. Tvärt om sker ofta en beskattning av jordbmket. Inte minst i Afrika sker emellertid i dag en aktiv omprövning av jordbmkspolitiken, i en tillväxtstimulerande och marknadsanpassad riktning.

Även om den för i-ländema olönsamma överskottsproduktionen av livsmedel, på gmnd av bl. a. olika produktionsbegränsande program och felslagna skördar, sjunkit de senaste åren kvarstår det systemfel som skapar problem för u-länderna. Prisregleringssystem, gränsskydd och en fortsatt dumpad överproduktion löser inte problemen med svält och undemäring i världen. De förvärrar dem i stället. Det bästa sättet för i-ländema att långsiktigt bekämpa problemen i u-ländema är därför att sluta dumpa överskott på världsmarknaden, minska dagens stöd tiU jordbmket och sänka gränsskyddet. Styrelsen för intemationeU utveckling (SIDA) drar samma slutsats i sitt remissvar. 1 olika intemationella sammanhang, bl. a. i de pågående GATT-förhandlingama, poängterar också u-ländema själva att i-ländemas jordbmkspolitik är ett stort hinder för deras utvecklingsansträngningar och att en liberalisering av världshandeln med livsmedelsråvaror skulle ha mycket positiva effekter för u-ländema. Men det är också viktigt att bidra tiU en utveckling av u-ländemas egen jordbmksproduktion genom rådgivning, tekniköverföring, hjälp med växtförädling m.m.

Den globala livsmedelsförsörjningen är också förknippad med andra
problem. Dessa hänger ofta samman med en rad allvarliga miljöproblem,
vilka kräver insatser från i-ländemas sida. I olika regioner i världen
påverkas produktionskapaciteten negativt av bl. a. jordförstöring, vatten
brist och klimatförändringar. Jordförstöring eller jorderosion innebär att 43

matjord förs bort med vind och nederbörd i en sådan takt att markens Prop. 1989/90:146 produktionsförmåga långsiktigt försämras. Jordförstöringens utbredning och omfattning är inte känd i detalj, men FAO har uppskattat den till mellan 5 och 7 milj. ha årligen. Den odlade arealen i u-länderna åren 1982- 1984 uppskattas till omkring 768 milj. ha. FAO har i sin framtidsbedömning World Agriculture Toward2000 angett ett nettotillskott på 83milj. ha i dessa länder, motsvarande drygt 10%, från åren 1982/84 fram till sekelskiftet, dvs. den odlade arealen skulle öka till totalt 851 milj. ha. Trots detta skulle reserven av odlingsbar jord i u-länderna vid sekelskiftet vara närmare 1 300milj. ha. I samma studie konstateras också att en produktionsökning i u-länderna på 3% åriigen fram till sekelskiftet skulle medföra en ökning av den odlade arealen från omkring 36% av den maximala år 1982/83 till knappt 40% vid sekelskiftet.

I vissa länder kan vattenförsörjningen bli ett växande problem beroende på fallande gmndvattennivåer och vattenstånd i floder och sjöar. Konstbevattning är i dag en betydelsefull faktor. Trots att bara 15% av den odlingsbara arealen för närvarande är bevattnad produceras där 36% av totalskörden. 1 många områden (totalt omkring 600 milj. ha) är bristen på vatten den viktigaste orsaken till att potentiellt odlingsbar jord inte brukas. En viss nedgång i ökningstakten av totalt bevattnad areal kan för närvarande noteras. Detta kan dock inte tas till intäkt för framtida problem eftersom det är en naturlig och väntad effekt av att den intensiva utbredningsfasen av de nya produktionsmetoder som förknippas med den gröna revolutionen nu övergått i en lugnare fas. I vissa delar av världen har också växtförädlingen inriktats på utveckling av mindre torkkänsliga grödor. Dessutom bidrar utbudsöveiskotten och de låga spannmålspriserna till att investeringar i bevattningsanläggningar hålls tillbaka. Nämnas kan att FAO uppskattar att den bevattnade andelen av u-ländernas odlingsbara areal kommer att öka från 14% åren 1982-1984 rill 20% vid sekdskiftet. Det kan också tilläggas att dagens bevattningssystem ofta är ineflFektiva; förluster på 50% genom avdunstning är inte ovanliga. Med en förbättrad teknik skulle det innebära att en större areal kunde bevattnas.

Möjliga klimatförändringar har infört ett extra osäkerhetsmoment i framtidsbedömningarna kring den globala livsmedelsförsörjningen. Även om forskningsresultaten ingalunda är väletablerade, tycks den förhärskande uppfattningen för närvarande vara att jordens genomsnittstemperatur tenderar att öka beroende på en ökad halt av främst koldioxid i atmosfären. Detta skulle på många olika sätt påverka produktionsbetingelserna både i faktiska och potentiella odlingsområden, men mera precisa slutsatser om olika långsiktiga effekter kan knappast göras i dag. Det förefaller dock allmänt accepterat att det mest närliggande resultatet blir en ökning av livsmedelsproduktionen. Dessutom kan mer långsiktiga förändringar komma att innebära en omfördelning av det geografiska produktionsmönstret. I sammanhanget bör också påpekas att brukarnas förmåga att möta förändringar är av avgörande betydelse och har historiskt spelat en mycket stor roll för anpassningen till inträffade förändringar av odlingsbetingelserna.

Trots de problem som är förknippade med den globala livsmedelsför- 44

sörjningensåtalardet mesta ändå för att möjligheterna att försörja jordens Prop. 1989/90:146 befolkning kan förbättras. Den globala livsmedelsproduktionen ligger ännu långt ifrån den potentiellt möjliga. Den återstående arealreserven är mycket stor och avkastningen förväntas fortsätta att öka. Bl. a. kan växtförädling och avdsarbete medföra markanta förbättringar av produktionstekniken både inom vegetabilie- och animaliesektorn. Dessutom kan genombrott på traditionella områden, såsom avsaltning av havsvatten och biologisk kvävefixering, inte uteslutas. Den tidigare förväntade befolkningsökningen har också uteblivit. Från en global ökning på 2% per år under 1960-talet sjönk ökningstakten först till 1,9% under 1970-talet och till 1,7% under första halvan av 1980-talet. För tiden fram till sekelskiftet förväntas en ytteriigare minskning av ökningstakten till 1,6%, enligt FN:s normalt citerade beräkningar.

FAO beräknar att för u-länderna som grupp kommer andelen undernärda att minska från 22% åren 1979-1981 till 16% vid sekdskiftet. Minskningen gäller alla regioner kraftigast i det fattiga och folkrika Asien (22 till 14%) men en markant förbättring förutses även i Afrika söder om Sahara (35 till 29%).

Enligt FAO bör världslagren av spannmål ligga på ca 17 18 % av världskonsumtionen för att den globala livsmedelsförsörjningen skall kunna tryggas. Under 1970-talets första hälft låg världslagren på en nivå som underskred denna gräns. Genomsnittsnivån för åren 1972/73 till 1974/75 var 14%. Därefter ökade världslagren och låg fram till mitten av 1980-talet i stort sett på ca 17 18%. Från mitten av 1980-talet ökade dock produktionen av spannmål i världen. Väridslagren ökade också och mellan åren 1985 och 1988 låg de mellan 24% och 27%. Orsaken var främst en ökad överskottsproduktion i i-länderna som till följd av mycket låga värids-marknadspriser lagrade spannmålen i stället för att sälja den. Under åren 1988/89 och 1989/90 har dock lagren minskat bl.a. till följd av den svåra torka som våren och sommaren 1988 drabbade Nordamerika. Minskningen av världsproduktionen och därmed lagren var också eftersträvad av framför allt industriländerna. Kostnaderna för överskottsproduktionen hade som jag nämnt blivit betydande. Enligt bedömningar av FAO låg världslagren 1988/89 på ca 18% och enligt FAO: s prognoser på 17% för år 1989/90. Det bör här påpekas att miniminivån 1718% är totalsiffror som inte inkluderar produktionen i statshandelsländerna. Just denna minimigräns är också omstridd och ingalunda självklar. När det gäller världslagren av livsmedel kan sammanfattningsvis konstateras att de för närvarande ligger på den av FAO rekommenderade miniminivån. Kostnaden för en överproduktion av spannmål måste vägas mot behovet av tillräckliga världslager av livsmedel. Det finns alltså inga skäl att hålla större väridslager än nödvändigt eftersom kostnaden för dessa är mycket hög.

Det finns också anledning att använda den befintliga globala försörj
ningsstatistiken med viss försiktighet. I vissa fall saknas systematiska
globala undersökningar. Jag har i det föregående använt de beräkningar
och uppskattningar som gjorts av bl.a. FAO. Slutsatsen är att, trots pro
blemen med den globala livsmedelsförsörjningen, det mesta talar för att
möjligheterna att försörja jordens befolkning kan förbättras. I samman- 45

hanget vill jag avslutningsvis åter påpeka att en överproduktion inte på Prop. 1989/90:146 något sätt gagnar livsmedelsförsörjningen i u-länderna.

2.5.2 Liberalisering av handeln med jordbruksprodukter

Samarbetet i OECD

Jordbruksfrågorna har under flera år ägnats ett betydande intresse inom Organization for Economic Cooperation and Development (OECD). Den direkta orsaken var fallande jordbrukspriser, ökande överskottsproduktion, stigande subventionskostnader och allt fler handelskonflikter. Denna utveckling har resulterat i en ökad insikt om att kostnaderna för den förda jordbrukspolitiken i många länder har blivit mycket hög för skattebetalare, konsumenter och samhällsekonomin i stort. Välfärdsförluster uppstår till följd av hög protektionism. Den ekonomiska utvecklingstakten försvagas. Dagens jordbmkspolitik är som jag tidigare nämnt också till men för den globala livsmedelsförsörjningen och möjligheterna för många utvecklingsländer att förbättra sin försörjningsförmåga. Denna insikt föranledde OECD-ministrarna att år 1982 besiluta om en omfattande undersökning av eflFektema av enskilda länders politik och av en gemensam sänkning av jordbmkssubventionerna. Då undersökningen redovisades vid ett ministermöte år 1987 antogs riktlinjer för en reformering av OECD-ländernas jordbmkspolitik. Det långsiktiga målet var en mer marknadsanpassad produktion, vilket skulle uppnås Främst genom en minskning av subventionsnivåerna. Dessutom uttalades bl. a. en preferens för direkt inkomststöd framför prisstöd och andra stödformer knutna till produktionen. Kvantitativa produktionsbegränsningar skulle, om de användes, utformas så att deras störande eflFekt på ekonomin minimerades.

OECD-arbetet har innefattat en omfattande kartläggning och mätning av stödvolymen på jordbruksområdet. En metod har utarbetats som medger någorlunda entydiga jämförelser mellan olika länder och de komplicerade och sinsemellan mycket olika nationella stödsystemen. Med metoden är det också möjligt att följa utvecklingen i enskilda länder över tiden. Svårigheten att göra sådana jämförelser har varit en viktig anledning till att efterkrigstidens försök att liberalisera handeln med jordbmksprodukter varit så mycket mindre framgångsrika än för andra sektorer.

Den använda metoden innebär att man beräknar producentstödsekviva-lenten (PSE) som är värdet av det totala stödet till producentema. PSE definieras som den summa som teoretiskt krävs för att kompensera producenterna om stödet tas bort och producenterna skall hållas skadeslösa vid given produktion. Som stöd räknas alla typer av stöd till jordbmket: prisstöd i form av gränsskydd (tullar, importavgifter), tvåprissystem och produktionskvoter, indirekta stöd exempelvis räntestöd eller avgifter, transportstöd, handelsgödselavgifter (vilka räknas som negativt stöd), annat budgetärt stöd till rationalisering, förädling och marknadsföring samt forskning.

PSE-beloppet är det totala nettovärdet, dvs. summan av positiva stöd
minus avgifter, av dessa åtgärder under ett givet år. 46

PSE-metoden är numera ett väletablerat, allmänt accepterat analysin- Prop. 1989/90:146 stmment. Beräkningstekniska förbättringar görs fortlöpande vilket föranleder revideringar av resultaten. Då dessutom världsmarknadspriser och växelkurser påverkar resultaten måste försiktighet iakttas vid användningen av PSE-tal. Men analysema pekar klart mot att Sverige under senare år haft en subventionsnivå på mellan 50 och 60%, dvs. att mer än hälften av jordbmksinkomstema består av subventioner. Under samma period var genomsnittet för OECD-området ca 10% lägre. Vidare kan noteras att totala PSE för Sverige var av storleksordningen 14 å 15 miljarder kr. årligen, vilket innebär ca 160000170000kr. per heltidsjordbmkare. Detta belopp är mer än dubbelt så stort som genomsnittet för OECD-området och ca tre gånger motsvarande belopp för EG.

GA TT-förhandlingarna

Allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and Trade, GATT) tillkom år 1947 som ett led i arbetet med att reorganisera världshandeln efter det andra världskriget. Syftet med GATT är att främja ekonomisk utveckling bl. a. genom att undanröja olika hinder för en internationell handel. Inom ramen för GATT genomfördes fram tiU slutet av 1970-talet sju förhandlingsmndor. Efter fyra decenniers förhandlingar hade då uppnåtts betydande tullsänkningar på flera viktiga vamområden, dock hade inga framgångar nåtts på jordbmksområdet.

I de nu pågående förhandlingama i GATT, den s.k. Umguaymndan, står jordbmket med som en mycket viktig punkt på dagordningen. 1 Punta del Este-överenskommelsen från år 1986, som är utgångspunkten för de pågående förhandlingama, enades de deltagande ländema bl.a. om att liberalisera handeln, förbättra konkurrenssituationen genom ökad disciplin och förstärkning av GATT:s regler och att minimera negativa effekter av sanitära och fytosanitära föreskrifter. I april 1989 enades de deltagande ländema om att reformen skall ge "betydande successiva minskningar" av stöd och skydd och om utgångspunktema för de fortsatta förhandlingama på jordbmkets område. 1 överenskommelsen ingick ett kortsiktigt åtagande om att, till förhandlingamas avslutande i december i år, inte överskrida vid överenskommelsen gällande stöd- och skyddsnivåer inom jordbmkssektom. Stödpriser skaU inte ökas. Vidare skall tullar och icke-tariflföra handelshinder för jordbmksprodukter inte höjas eller utvidgas till nya produkter. 1 det kortsiktiga åtagandet ingår också en avsiktsförklaring om att minska stöd och skydd år 1990. Jordbmkssektom är således föremål för en stor uppmärksamhet vid GATT-förhandlingarna, och deltagarländema har förbundit sig att genomföra relativt långtgående åtgärder. Diskussionerna om neddragningar av stöd och skydd till jordbmket berör alla former av jordbmksstöd. På dagordningen finns därför kvantitativa importbegränsningar, tullar och importavgifter, intema stödåtgärder som inkomst- och prisstöd såväl som exportsubventioner. En omvandling av gränsskydd till tullar (s. k. tariffication) diskuteras också vid förhandlingarna. Även sanitära och fytosanitära frågor diskuteras.

Den pågående förhandlingsmndan skall avslutas före utgången av år 47

1990. Vad resultatet av förhandlingama blir är ännu oklart men det finns Prop. 1989/90:146 starka skäl som talar för att förhandlingama leder till en uppgörelse och ett avtal som medför en omfattande färändring av jordbmkspolitiken främst i industriländema.

Sverige deltar genom att gemensamt med de övriga nordiska länderna försöka påverka förhandlingama i en för oss önskvärd riktning.

Förhandlingarna mellan EFTA och EG

1 de förestående förhandlingama mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) kommer ett EFTA-deltagande i EG: s gemensamma jordbmkspolitik (CAP) inte att aktualiseras. EG-sidan har däremot fömtskickat att man kommer att presentera önskemål om ökat marknadstiUträde för vissa jordbmksprodukter. Från svensk sida kommer vi i ett sådant läge givetvis att begära motsvarande lättnader på EG-marknaden för intressanta svenska produkter.

Det finns en rad frågor med anknytning tiU livsmedel och produktion av livsmedel som kommer att behandlas i förhandlingama, t.ex. handeln med bearbetade jordbmksprodukter. Vidare kommer förhandlingama att omfatta ett gemensamt regelverk för livsmedel. Sverige kommer att i förhandlingama så långt som möjligt, utan att äventyra väsentliga skyddskrav, verka för ett harmoniserande av EFTA:s och EG:s livsmedelsregler.

En ökad frihandel inom ramen för EG/EFTA-samarbetet som också omfattar livsmedel kan komma att gynna Sverige. Vi har i vårt land ett klimat som innebär att vi inte behöver lika mycket bekämpningsmedel som i södra Europa. Vårt bmk av konstgödsel är också mindre än de flesta EG-länders. Det finns också ett ökande intresse bland svenska lantbmkare för att utnyttja s. k. alteraativa odlingsmetoder. Tekniken, kunnandet och de naturliga fömtsättningama talar till Sveriges fördel när det gäller produktion av alternativt odlade livsmedel. Konsumentema i Europa efterfrågar i ökad utsträckning sådana livsmedel. Det borde därför finnas en växande marknad i Europa där svenska varor kan komma att spela en viktig roll.

Utvecklingen i Östeuropa

Konsekvensema av den senaste tidens händelser i Sovjetunionen och övriga östländer är för närvarande svåra att bedöma. Tänkbara effekter kan vara en utveckling mot mer marknadsmässiga konsument- och producentpriser och bättre tillgång till insatsvaror, vilket åtminstone på sikt kan medföra en högre produktion och därmed ett ökat utbud av livsmedel. Fortsätter den påbörjade förändringsprocessen kan vissa av ländema i öst på sikt komma att bli nettoexportiirer av livsmedel.

Mitt förslag: En utgångspunkt för livsmedelspolitiken bör vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producentema skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör därför betalas med oflFentliga medel.

Jag föreslår följande målformulering som gmnd för utformningen av den nya livsmeddspolitiken.

Ett övergripande mål är att livsmedelspolitiken skall stå i överensstämmelse med de allmänna målsättningama om en god hushållning med samhällets totala resurser. Livsmedlen skall uppfylla livsmedelslagstiftningens hygien- och redlighetskrav. Samtidigt bör den förda politiken bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i förhåUande till prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. Konsumentemas val skall styra produktionen. Konsumentema skall ges goda möjligheter att välja mdlan livsmedel av olika slag, där skillnadema kan avse exempelvis smak, urspmng, produktionssätt eller förädlingsgrad. Livsmedelsberedskapen skaU gmndas på de fredstida resursema inom livsmedelssektom och dess förmåga till anpassning, kompletterad med särskilda beredskapsåtgärder. Målet är att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Vid val av markanvändning och bmkningsmetoder måste hänsyn tas till kraven på en god miljöoch långsiktig hushållning med naturresursema. Miljömålet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbmkets miljöbelastning. Att producentema får en skälig ersättning för varor och tjänster är en fömtsättning för att övriga mål skall kunna förverkligas. Livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter bör behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingama. Det skall inte ske någon ensidig neddragning av gränsskyddet, utan resultatet av GATT-förhandlingama blir avgörande för anpassningen av detta.

De intema marknadsregleringama skall avvecklas. Lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område upphävs den Ijuli 1991 och ersätts med en lag om avgifter m.m. på vissa jordbmksprodukter. En tillfällig övergångslag införs samtidigt.

Målen avseende en tryggad försörjning med livsmedel, en god miljö och ett varierat odlingslandskap samt en regional fördelning av produktionen skall i huvudsak nås med riktade åtgärder.

Övergången från det nuvarande till ett mer marknadsinriktat system skall ske under socialt acceptabla former. Samhället skall därför ta ett betydande ansvar för övergången.

LAG:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Arbetsgmp- Prop. 1989/90:146 pen anser emellertid att det är väsentligt att påbörja anpassningen av stödnivån mot den genomsnittliga nivån i OECD-området. Vissa skillnader finns också mellan arbetsgmppiens och mitt förslag till mål för livsmedelspolitiken. Jag anser t. ex. att miljömålet bör betonas starkare.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker en genomgripande reform av livsmedelspolitiken. Principema för den framtida livsmedelspolitiken tiUstyrks i huvudsak, liksom att de intema marknadsregleringama avvecklas och att gränsskyddet bibehålls. De invändningar som framförs avser i första hand övergångsåtgärdema och konsekvensanalysen i arbetsgmppens rapport. Lantbmkamas riksförbund (LRF) och Hushållningssällskapens förbund avstyrker förslaget i dess helhet och anser att rapporten är så bristfällig att den inte kan ligga till gmnd för ett beslut om en ny livsmedelspolitik. LRF lämnar dessutom ett eget förslag till ny livsmedelspolitik.

Konsumentdelegationen och Kl" m. fl. anser att främjandet av konsumentintresset bör vara det övergripande målet för livsmedelspolitiken. Socialstyrelsen och FolkhälsogmF'pen (till regeringens Hälso- och sjukvårdsberedning) föreslår att ett folkhälsomål formuleras. Folkhälsogmppen föreslår dessutom att alla regleringar skall prövas mot detta hälsomål. LRF och Hushållningssällskapens förbund anser att inkomstmålet bör formuleras direkt. Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska naturskyddsföreningen, anser att målformuleringen borde lägga större betoning på hushåUning med resurser. SPK anser att specifika miljö- och regionalpolitiska mål inte bör formuleras för jordbmkssektom utan inordnas i målsättningen för den genereUa regional- resp. miljöpolitiken.

Statens naturvårdsverk är positi\t till att arbetsgmppen i större utsträckning än tidigare behandlat miljöproblemen, men påpekar att det är svårt att överblicka konsekvensema av fi3rslaget. De föreslår därför ökade resurser till uppföljning av utvecklingen.

SPK och konsumentdelegationen anser att det är angeläget att gränsskyddet kan avskaffas eller sänkas. Kommerskollegium föredrar nuvarande gränsskyddssystem med rörliga avgifter framför ett mera statiskt skydd som tullar.

Vissa remissinstanser anser att kollektiv exportfinansiering bör vara möjlig även i fortsättningen. Handelns samarbetsorgan i jordbmksfrågor anser att det bör gälla vissa varor. Sveriges livsmedelsindustriförbund anser att det bör gälla övergångsvis och lantbmksstyrelsen tycker det bör vara möjligt i exceptioneUa situationer.

KF och lantbmksstyrelsen anser inte att arbetsgmppen gett hållbara motiveringar till varför stödnivån skall inriktas på ett genomsnitt inom OECD.

Skälen lör mitt förslag: Som jag tidigare har redogjort för har den nuvarande livsmedelspolitiken visat en otillfredsställande låg måluppfyllelse. Detta gäller inte minst effektivitetsmålet i bemärkelsen samhällsekonomisk effektivitet.

Jordbmket skall vara underkastat samma villkor som andra näringar.
Det övergripande eflFektivitetsmålet bör behållas, men få en något annor- 50

lunda innebörd. I dag avser målet enskilda jordbruksföretag. Den viktigas- Prop. 1989/90:146 te innebörden av målet bör i stället vara att harmoni mellan företags- och samhällsekonomisk eflFektivitet skall råda. Dagens system innebär ofta att lantbrukarna får signaler till en produktion som är effektiv från det enskilda företagets synpunkt, men inte efterfrågas och därmed inte är effektiv från samhällets synpunkt. Jag kommer i det följande att utveckla min syn på de olika målen för varje område. Vad gäller inkomstmålet vill jag anföra följande. Konsumenterna och samhället efterfrågar varor och tjänster som jordbruket kan producera. Jordbrukarna kommer att producera dessa varor bara så länge den ersättning de erhåller är tillräcklig. En förutsättning för att övriga mål skall uppnås är alltså att ersättningen till jordbrukarna är tillräcklig. Därmed kan inkomstmålet formuleras indirekt. Detta resonemang förutsätter naturligtvis att jordbrukarna har möjlighet att söka sig till andra sektorer om de inte är nöjda med den ersättning de erhåller. Hushållningssällskapens förbund anser att detta inte stämmer eftersom många lantbrukare inte arbetar med ett strikt företagsekonomiskt mål, utan att huvudsaken är att företaget ger ett tillräckligt ekonomiskt resultat föratt trygga försörjningen och företagets fortbestånd. Jag är medveten om att många lantbrukare ser andra värden i sin verksamhet än att nå maximal avkastning på sitt kapital och arbete, men detta hindrar inte att de har möjlighet att välja om de vill övergå till en annan verksamhet eller fortsätta som jordbrukare. Dagens lantbrukare är mycket efterfrågade genom sitt mångsidiga kunnande. Detta visas inte minst genom den s. k. "farmartjänsten" som enligt vad jag erfarit blivit en stor framgång. Att jag inte föreslår ett direkt inkomstmål för jordbruket innebär naturligtvis inte att jordbrukarna undantas från det sociala skyddsnät som gäller för alla medborgare i Sverige. Jag vill också poängtera att avregleringen skall ske under socialt acceptabla former.

Den nuvarande jordbmksprisregleringen har till uppgift att upprätthålla de administrativt fastställda priserna på jordbruksprodukter. För att detta skall vara möjligt krävs dels att pristryckande import förhindras, dels att pristryckande överskott på den svenska marknaden avlägsnas. Regleringen består därför av två huvudkomponenter: ett gränsskydd och en marknadsreglering som i praktiken får formen av en avsättningsgaranti. Marknadsregleringen, eller den interna prisregleringen, är något olika utformad beroende på vilken produkt det gäller, men principerna är desamma. I korthet innebär marknadsregleringen att lantbmkarna, genom avgifter på all produktion, koUektivt finansierar huvuddelen av kostnaden för export av de jordbmksprodukter som inte efterfrågas inom landet. Det administrativa arbetet med bl.a. produktionsavgifter och exportbidrag handhas av jordbmksnämnden och de s. k. regleringsföreningarna. De priser som skyddas fastställs av regeringen efter att riksdagen beslutat om kompensationen till jordbmket. Förslag om kompensation och priser lämnas normalt av jordbmksnämnden efter överläggningar med representanter för producenter och konsumenter. Även viss förädlingsindustri skyddas och kompenseras inom nuvarande jordbmksprisreglering.

Som jag tidigare anfört har den interna marknadsregleringen medfört en
rad negativa konsekvenser i form av felaktig användning av resurser, höga 51

livsmedelspriser och felaktiga signaler till producenterna. TiU stor del Prop. 1989/90:146 beror dessa problem på den kollektiva exportfinansieringen. Genom att den lyfter bort allt som inte efterfrågas på den svenska marknaden, minskar producenternas och förädlingsföretagens incitament att förändra sin produktion så att den bättre överensstämmer med vad som efterfrågas av konsumenterna. Svårigheten för marknadens signaleratt nå fram förstärks genom att exporten finansieras med hjälp av en avgift som tas ut på all produktion oavsett om varan är av en sådan sort eller kvalitet att avsättningen redan är säkrad inom landet. Detta drabbar t. ex. alternativt producerade livsmedel. Med kollektiv exportfinansiering får man inte det krav på anpassning till efterfrågan som är nödvändig. Med bibehållet gränsskydd ges möjlighet för svenskt jordbruk att försörja den inhemska marknaden med jordbmksprodukter. Företag eller föreningar kan också enskilt eller genom särskilda säljbolag exportera tillfälliga överskott, enligt de principer som konkurrenskommittén föreslår. Det direkt synliga problemet med exportsubventioneringen är de stora kostnader den för med sig. Som jag tidigare nämnt kostar spannmålsexporten varje år 1 1,5 miljarder kr. Motsvarande siflFra för griskött är 800 milj. kr. och för mejerivaror ca 250milj. kr. Som jämförelse kan nämnas att jordbmkets totala ersättning till arbete och kapital det senaste året beräknats till ca 3,2 miljarder kr. Ett borttagande av exportsubventionerna skulle aUtså kunna innebära att jordbrukarnas ersättning kan höjas. Troligen kommer det att innebära att en del av vinsten av minskade exportkostnader kommer konsumenterna till del genom lägre priser på livsmedel.

Jag anser således att ett borttagande av den interna marknadsregleringen, och därmed exportsubventionerna, är en avgörande del av en livsme-delspolitisk reform för att eflFektema skall bli positiva, såväl för lantbmkare och konsumenter som för samhällsekonomin i stort.

Mitt förslag innebär i korthet följande.

Gränsskyddet bibehålls även fortsättningsvis, vilket innebär att ett prisstöd bibehålls för den produktion som efterfrågas i landet.

Den interna marknadsregleringen avvecklas. Detta innebär i huvudsak att den kollektiva exportfinarsieringen upphör. Därigenom kommer inget prisstöd att komma den produktion till godo som inte efterfrågas. Detta innebär att priset sjunker om produktionen överstiger vad som efterfrågas till rådande priser.

Detta förslag är i linje med principen att producenterna endast skall ersättas för efterfrågade varor och tjänster och innebär att produktionen på sikt anpassas till en volym som högst motsvarar vad som kan avsättas på den inhemska marknaden eller exporteras utan subventioner. Inom vissa produktområden kommer det, på grund av speciella omständigheter, att krävas kompletteringar till gränsskyddet. Jag återkommer till detta i det följande.

En utgångspunkt för LAG var ett tills vidare bibehållet gränsskydd. Mot
bakgrund av de pågående GATT-förhandlingarna bedömer arbetsgruppen
det som väsentligt att en anpassning av stödnivån i det svenska jordbruket
till den som råder genomsnittligt i OECD påbörjas. Detta har av flera
remissinstanser uppfattats som ett sänkt gränsskydd, vilket LAG dock inte 52

liteten. En breddning av inkomstbasen kommer att bli huvudvägen för att Prop. 1989/90:146 kompensera för intäktsbortfall. Totalt räknar gmppen med att antalet arbetstillfällen inom primärproduktion samt insatsvam- och förädlingsled över en femårsperiod kommer att minska med mellan 12000 och 14000. Nya arealanvändningsaltemativ, landskapsvård och glesbygdsstöd beräknas ge en ökning av sysselsättningen med 6 50012000 arbetstillfällen. Dessutom tillkommer en tillväxteffekt tiU följd av att inflationstakten dämpas. Denna uppskattas ge 5000 arbetstillfällen. NettoeflFekten beräknas alltså bli svagt positiv, med ett osäkerhetsintervall på plus eller minus ett par tusen sysselsättningstillfallen.

Remissinstanserna: Jag kommer att redovisa remissinstansemas bedömningar av effektema av LAG:s förslag under de olika delområdena. Som en mer generell eflFekt bedömer emellertid flera remissinstanser att LAG:s analys av syssdsättningseflFektema är alltför optimistisk. Många remissinstanser anser också att arbetsgmppen har överskattat den småskaliga förädlingens betydelse för bl. a. sysselsättningen.

Som en övergripande eflFekt anser jordbmksnämnden att en avveckling av de intema marknadsregleringama bör medföra samhäUsekonomiska vinster genom bättre resursutnyttjande samt skapa fömtsättningar för lägre konsumentpriser.

Enligt konsumentdelegationen får konsumentema allmänt sett en stärkt ställning. Signalema från konsument till producent blir tydligare då regleringarna tas bort eller åtminstone begränsas.

SPK anser att den bestående vinsten av en avveckling av marknadsregleringen är en förändrad prisbildningsmekanism.

Sveriges lantbmksuniversitet anser att huvudeffekten av LAG:s förslag torde bli en eflFektivare prisbildning.

LRF menar att väsentliga delar av LAG: s förslag bygger på en felaktig bild av hur marknaden för jordbmksprodukter skulle fungera vid fri prisbildning enligt LAG: s modell. LAG:s slutsatser är därför felaktiga.

Enligt konjunkturinstitutet är det troligt att avregleringen kommer att ge upphov till en något lägre inflationstakt i ekonomin och också en något högre tillväxttakt i reala BNP. Att denna högre tillväxttakt skulle påverka tillväxttakten i den totala sysselsättningen är dock enligt institutet inte troligt. Vad som inträffar är i stället en ökning i välfärden, uttryckt som BNP per capita.

Skälen för min bedömning: Genom att den garanterade avsättningen till reglerade priser avskaffas och ersätts med en marknadsprissättning etableras en fri inre marknad där prisema återspeglar förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Produktionen av livsmedel kommer därmed att anpassas till efterfrågan på marknaden. Reformen kommer också att ställa ökade krav på ett marknadsanpassat beteende; bl. a. måste producentema i högre grad än i dag själva aktivt arbeta för att finna avsättning för sin produktion. Fömtsättningama förbättras avsevärt för att konsumenternas önskemål avseende bl. a. kvalitet och ett varierat utbud får genomslagskraft i livsmedelskedjan.

En fri inre marknad innebär att prissvängningarna på marknaden kan
förväntas öka. Detta är i sig inte något negativt utan tvärtom ett naturligt 54

inslag på en fungerande marknad. Det finns också goda fömtsättningar för Prop. 1989/90:146 marknadens aktörer att, genom i första hand kontraktsteckning, förhindra oönskade svängningar på marknaden. Prissvängningar kan aUtså dämpas utan att det medför alla de nackdelar som dagens reglering orsakar och som jag tidigare redogjort för.

Den nya situationen kommer att ställa krav på anpassning inom alla produktionsgrenar. Avvecklingen av den intema marknadsregleringen kommer att få störst eflFekt inom mjölk- och spannmålssektorema, eftersom det är där de största överskotten finns i dag. Eftersom olika jordbmksprodukter i viss grad är utbytbara, såväl vad gäller konsumtion som produktion, kommer avregleringen även att påverka produktionsgrenar för vilka marknaden är i, eller nära, balans. Jag fömtser dock inte att spannmålsodlare i någon större utsträckning kommer att övergå till animalieproduktion då spannmålsprisema sjunker, delvis på gmnd av att andra faktorer än den strikt företagsekonomiska påverkar valet av produktionsinriktning.

Då produktionen minskar kommer den totala inkomsten i jordbmket att sjunka. Eftersom jag räknar med att sysselsättningen i lantbmket också minskar bedömer jag att lönsamheten för den enskilde jordbmkaren på längre sikt snarast kommer att förbättras. Lönsamheten påverkas positivt av att kostnadema för exporten minskar. Sysselsättningsminskningen inom jordbmksproduktionen kommer inte enbart att ske genom att lantbmkare lämnar näringen. En stor del av minskningen kommer sannolikt att ske genom att jordbmk i större utsträckning kombineras med annan verksamhet - det kan röra sig om ökad självsysselsättning i skogen, tjänsteproduktion såsom "farmartjänst" eller landskapsvård, annat företagande eUer tjänst utanför företaget. Detta kommer att stimuleras av de övergångsåtgärder, liksom av det utökade glesbygdsstödet och ersättningen för landskapsvårdande insatser som jag kommer att föreslå i det följande. Enligt vad jag inhämtat genomför domänverket en inventering av fastigheter som är lämpade för försäljning till akti va jordbmkare. Jag ser positivt på det inledda arbetet och anser att några åtgärder från regeringens sida därmed inte behövs. Omställningen kommer emellertid att innebära problem för vissa jordbmkare. Jag föreslår därför vissa övergångsåtgärder som riktas till jordbmkare som får ekonomiska problem.

Vad gäller de regionala sysselsättningseffektema kommer, som jag nämnde tidigare, spannmåls- och mejerisektom att påverkas mest av en avreglering. Följaktligen kommer sysselsättningen i de regioner där denna produktion är av störst betydelse också att påverkas mest. För spannmål gäller det främst Svealands och norra Götalands slättbygder. I dessa regioner och för denna typ av företag är emellertid också möjlighetema tiU kompletterande sysselsättning i allmänhet goda. En stor del av mjölkproduktionen i södra och mellersta Sverige sker i dag i skogs- och mellanbygd. Dessa regioner kommer att i stor utsträckning gynnas av det landskapsvårdsstöd jag i det följande kommer att föreslå.

Genom de åtgärder jag föreslår kommer den regionalpolitiska profilen i
livsmedelspolitiken att förstärkas. Stödet kommer i större utsträckning än
för närvarande att kanaliseras till norra Sverige och till glesbygder. De 55

åtgärder som har denna effekt är exempelvis avskaffandet av den intema

marknadsregleringen, en förändnng i konstmktionen av det särskilda Prop. 1989/90:146 prisstödet tiU jordbmket i norra Sverige samt en utökning av glesbygdsstödet.

Genom att marknadsanpassa jordbmksnäringen och avskaffa marknadsregleringen så bryts också den negativa utvecklingen på jordbmks-miljön, som jag tidigare beskrivit, och som delvis är en effekt av prisstödet. Markprisema kan förväntas sjunka, vilket bör minska det intensiva utnyttjandet av marken. Det kommer att bli mindre lönsamt att använda olika typer av insatsmedel som handelsgödsel och bekämpningsmedel. Växtnäringsläckaget och negativa effekter på flora och fauna till följd av bekämpningsmedelsanvändning kommer därvid att minska. Det faktum att stora arealer jordbmksmark kommer att omföras till annan användning förstärker denna effekt.

1 livsmedelsindustrin får refomaen i första hand effekter på prisbildningsmekanismen. Råvamkostnadema för förädlingsindustrin blir inte i lika hög grad givna utan råvamprisema blir i större utsträckning föremål för förhandling meUan råvam- och industriled. Därigenom kommer fömtsättningama för en lägre prisökningstakt att förbättras.

Jordbmksnämnden bedömer i sin konsekvensutredning över LAG:s förslag att en avveckling av den intema marknadsregleringen påskyndar en omstmkturering av förädlingsindustrin i riktning mot en ökad storleksrationalisering. Nämnden anser emdlertid att dels den intemationella utvecklingen mot en ökad handel med livsmedel, dels den tekniska utvecklingen ändå driver fram dessa förändringar i stmkturen. På det lokala planet och för specialprodukter kommer det dock enligt jordbmksnämnden att finnas fömtsättningar för småskalig verksamhet. Min bedömning är att utvecklingen framöver kommer att karaktäriseras av att mindre, lokala företag utvecklas parallellt med större intemationellt konkurrenskraftiga företag. Denna utveckling kommer att ge dynamik i livsmedelssektom.

Grossist- och detaljistleden kommer i första hand att påverkas av den förändrade prisbildningen som följer av reformen. Kostnads- och utbuds-förändringar i tidigare led kan förväntas innebära att prisema allmänt sett kommer att variera mer. Priser och prisförändringar bör i mindre utsträckning än för närvarande komma att betraktas som givna och opåverkbara. Handdsleden har en nyckelroll i jjrissättningen. Marknaden i handdsle-den domineras emellertid hek av de tre s. k. blocken. En väl fungerande konkurrens också i handelsleden är därför av mycket stor betydelse. Jag återkommer till denna fråga när jag tar upp konkurrensaspektema.

3.2 Produktion och prisbildning

Jag har tidigare redogjort för de utgångspunkter och principer som jag
anser bör gälla för livsmedelspolitiken. Dessa utvecklas i det följande för
olika produktionsgrenar. Detta gäller bl.a. avvecklingen av den intema
marknadsregleringen och övergångsåtgärder för olika produkter. Jag re
dovisar här också mina bedömningar när det gäller produktionens och
prisemas utveckling, dvs. effektema på marknaden av mina förslag. Jord- 56

som faktiskt efterfrågas av konsumenterna. Resultatet är en överskottspro- Prop. 1989/90: 146 duktion som pressar lönsamheten för producenterna och skapar stora samhällsekonomiska kostnader.

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut bör produktionen på överskottsarealen tills vidare utgöras av spannmål. Beslutet innebär att jordbruksnäringen har huvudansvaret för överskottsproduktionen och produktionsanpassningen. Beslutet innebär emellertid också att staten under en femårig övergångsperiod skall ta ett ekonomiskt delansvar för överskottsarealens kostnader. Vidare skall åtgärder vidtas under femårsperioden för att minska överskotten och därmed kostnadsbelastningen för samhället och jordbruket.

I Sverige har under 1980-talet producerats stora överskott av spannmål. Under ett normalår uppgår produktionen till ca 6 milj. ton varav ca 1,8 milj. ton är överskott som måste exporteras. Årsmånsvariationer påverkar naturligtvis överskottens storlek. Sedan år 1987 har särskilda åtgärder vidtagits för att minska överskottsproduktionen i enlighet med 1985 års beslut. En sådan minskning har skett genom de trades- och omställningsprogram som genomförts och fortfarande pågår. Under åren 1988 och 1989 beräknas produktionen ha minskat med ca 0,7 milj. ton per år. Trots dessa åtgärder uppgick överskottet åren 1988 och 1989 till 520000 ton resp. 1,2 milj. ton. I år tyder gjorda prognoser på ett överskott i samma storleksordning som förra året. Temporärt har omställningsåtgärderna minskat överskotten. Däremot har de knappast bidragit till att produktionsresursema i spannmålsodlingen minskat. Det stmkturella problemet med en överskottsproduktion kvarstår således trots de omfattande omställningsåtgärderna.

Kostnaden för att exportera detta överskott har på grund av mycket låga världsmarknadspriser allt sedan 1980-talets mitt varit mycket höga. Den genomsnittliga exportkostnaden har legat mellan 90 öre och 1 kr. per kg. Ett överskott på 1,2 milj. ton kostarmed nuvarande världsmarknadspriser ca 1 miljard kr. att exportera. Den totala kostnaden för det femåriga statliga delansvaret för överskottsarealens kostnader beräknades urspmngligen till ca 600 milj. kr. På grund av att produktionen inte minskat tillräckligt och att nedtrappningen av delansvaret inte fullföljts samt på gmnd av fallande världsmarknadspriser på spannmål uppgår den faktiska kostnaden till drygt 1,7 miljarder kr. Till största delen har dessa delan-svarsmedel tilldelats spannmålsregleringen och därigenom hjälpt till att upprätthålla prisnivån på spannmål, vilket ytterligare har försvårat en produktionsanpassning. Av ddansvarsmedlen för 1988 års skörd har också 145 milj. kr. avsatts till ekonomiskt stöd för dels omläggning till alternativ odling, dels odling av fånggrödor. Dessutom har totalt lOOmilj. kr. avsatts för forsknings-, försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning av åkermarken. Vidare avsattes 30milj. kr. att användas under en treårsperiod för bidrag till de jordbruksföretag som vidtar åtgärder som ökar variationsrikedomen i kulturlandskapet och minskar den spannmålspro-ducerande arealen.

Av innevarande års medel på totalt ca 350 milj. kr. har 200 milj. kr.
tilldelats spannmålsregleringen. Jag har i dessa frågor haft nära samråd med 58

näringen. Därvid har överenskommits om följande fördelning av resterande medel. Ytteriigare 70 milj. kr. bör användas för forsknings-och utvecklingsinsatser för alternativ markanvändning och 80 milj. kr. för rådgivningsverksamhet m. m. i samband med omställningen av åkermarken. Härav bör 40 milj. kr. disponeras av näringen och 40 milj. kr. av lantbruksverket för den rådgivning som jag tar upp i det följande. Det är angeläget att dessa olika rådgivningsinsatser samordnas.

Enligt min bedömning uppnås den nödvändiga resursanpassningen av spannmålsproduktionen och långsiktig jämvikt på marknaden bäst genom en avreglering där hela inlösensystemet avskaffas. En avreglering innebär alltså att regleringsföreningen Svensk spannmålshandels marknadsreglerande verksamhet slopas. Inlösengarantin avskaffas och det är därför inte heller nödvändigt att fastställa några preliminära eller definitiva inlösenpriser. Som jag redan redovisat kräver ett bevarat gränsskydd dock att det inhemska pris som skall skyddas fastställs på administrativ väg. En avreglering innebär också att systemet med prisorter, prisstegringsskala och kvalitetsreglering m. m. försvinner. Med hänsyn till den omfattande överskottsproduktionen av spannmål föreslår jag att den marknadsregleringen avvecklas stegvis genom successivt sänkt inlösenpris. Jag återkommer i det följande till mina förslag om övergångsåtgärder.

Ett system med inlösenåtaganden eller andra typer av kollektiv exportfi-nanstering riskerar enligt min mening alltid att skapa incitament för en olönsam överskottsproduktion och därmed strukturella överskottsproblem av den typ vi har i dag. Det är först när producenter och förbmkare får mötas på en fungerande marknad som produktionen anpassas till efterfrågan. En fri inre marknad ställer helt andra krav på ett marknadsinriktat beteende bland producenterna. Avsättningen av i det här fallet spannmål är inte längre given, den måste ske genom aktiva insatser. Det är en stor omställning som avsevärt bör förbättra förutsättningarna för dagens jordbrukare att agera som andra företagare. Det är dock viktigt att den statliga rådgivningsverksamheten aktivt inriktas på och anpassas till den nya situationen. Lantbmksnämndema har här ett viktigt ansvar. Jag återkommer i det följande till denna fråga, liksom till olika övergångsåtgärder. Dessa berör i stor utsträckning åkerarealen och spannmålsproduktionen.

Prop. 1989/90:146

mitt. Vad avser den långsiktiga bedömningen överensstämmer LAG:s Prop. 1989/90: 146 bedömning med min.

Remissinstanserna: Enligt lantbruksstyrelsen och jordbmksnämnden kommer spannmål vid en avreglering att på sikt vid en balanssituation att ligga ca 20öre per kg lägre än i dag. Under anpassningsperioden kan prisfallet bli avsevärt mycket större. Prisnivån kan komma att närma sig de rörliga produktionskostnaderna om inga stabiliserande åtgärder vidtas. När det gäller stabiliteten och prissvängningarna på marknaden anser flera remissinstanser att en avreglering kan vålla problem. Enligt lantbmksstyrelsen kan en stor prisvariation mdlan åren förväntas under omställningsperioden. Styrelsen delar dock uppfattningen att marknaden genom bl. a. olika former av kontraktsbindning och lagring efter en omställningsperiod bäst klarar av prisstabiliseringen utan statligt ingripande. Ett särskiU problem är extrema skördevariationer. Enligt styrelsen kan det finnas anledning att samhället i ett övergångsskede har en beredskap för hur skördevariationerna skall hanteras. Enligt styrelsen kan jordbmkamas risktagande och kapitalbehov förväntas öka på gmnd av större prissvängningar mellan åren.

Enligt LRF får vi räkna med mycket stora, oberäkneliga prissvängningar mellan åren och under skördeåret. Enligt Hushållningssällskapens förbund skulle en intern avreglering i ett läge där världsmarknaden karaktäriseras av låga och instabila priser leda till stora prissvängningar i Sverige. LRF m.fl. anser att någon typ av koUektiv exportfinansiering är nödvändig även vid en avreglering.

Jordbmksnämnden konstaterar att de minsta prissvängningarna torde uppnås om den inhemska odlingen vid normalskörd inte täcker den inhemska konsumtionen. Enligt nämnden torde en självförsörjningsgrad på ca 85 90% vara rimlig att döma av skördevariationema. Sveriges lantbruksuniversitet menar att det mesta talar för att osäkerheten i livsmedelsmarknaderna hanteras effektivare av marknadens aktörer än med dagens politik. Enligt konsumentdelegationen kommer jordbmksproduktionen vid en fri inre marknad att ligga inågot under 100% självförsörjningsgrad för att temporära överskott skall kunna undvikas.

Flera remissinstanser, däribland statens jordbmksnämnd, lantbmksstyrelsen och LRF, anser att kontraktsodlingen kommer att öka när överskotten försvunnit och balans råder mellan produktion och förbmkning av spannmål. Enligt Sveriges lantbmksuniversitet talar mycket för att behovet att säkerställa leveranser av jordbmksprodukter kommer att leda till kontrakt där köpare garderar sig mot prisstegringar och säljare mot prisfall. Enligt LRF kommer kontraikt inte att tecknas så länge överskott föreligger.

Jordbmksnämnden och lantbmksstyrelsen bedömer att en avreglering medför en ökad koncentration av spannmålsproduktion till södra Sveriges slättbygder. De bedömer också att en avreglering medför en extensifiering av spannmålsproduktionen.

Skälen för min bedömning: En anpassning av produktionen från dagens
överskottssituation till en situation med balans på marknaden kommer att
ställa stora krav på i första hand producenterna. Jag delar därför remissin- 60

stansemas åsikt att det är viktigt med effektiva och aktiva övergångsåtgär- Prop. 1989/90:146 der som underlättar produktionsanpassningen och som garanterar att anpassningen sker under socialt acceptabla former. Jag återkommer till detta i det följande.

Flera remissinstanser har pekat på risken för mycket stora prissvängningar på jordbmksråvaror på en fri inre marknad. Några menar att olika typer av regleringar är nödvändiga för att förhindra oönskade fluktuationer på marknaden. Först viU jag slå fast att prissvängningar i sig inte är något negativt. De utgör ett naturligt inslag på en fri marknad. Prissignalen är marknadens viktigaste instmment för att skapa balans meUan utbud och efterfrågan. Nuvarande reglerade prissättning förhindrar riktiga prissignaler, vilket har resulterat i överskottsproduktion. På en fri inre marknad finns också ett gemensamt intresse hos producenter och förbmkare att stabilisera marknaden. Producentema vill ha en säker avsättning tiU så höga priser som möjligt medan förbmkama önskar säkra leveranser till så låga priser som möjligt. För att uppnå detta kan kontrakt upprättas, vilket skulle stabilisera marknaden och underlätta den nödvändiga planeringen för båda parter. Ju större prissvängningama är desto större bör också intresset för kontraktsodling vara. Min bedömning är att en relativt stor del av den svenska spannmålsproduktionen kommer att kunna ske på kontrakt. Det finns också andra stabUiseringsinstmment som t. ex. lagring. På en fri marknad kan därför prissvängningar stabiliseras utan att detta medför alla de nackdelar som dagens statliga prisreglering orsakar.

Avskaffas spannmålsregleringen kommer den i dag ofta intensiva spannmålsodlingen sannolikt att i viss utsträckning extensifieras. Insatser av bl. a. gödsel- och bekämpningsmedel kommer att minska och markutnyttjandet kommer att öka. Det innebär att jordbmkets negativa miljöpåverkan minskar. Min bedömning är därför att ett slopande av dagens pris- och marknadsreglering också är ett steg mot ett mer miljövänligt jordbmk.

En avreglering innebär sannolikt att spannmålsproduktionen kommer att koncentreras ytterligare till de områden som har de bästa naturliga produktionsfömtsättningama, dvs. till södra och mellersta Sveriges slättbygder. För att möta denna förändring kommer jag att föreslå särskilda åtgärder, bl. a. landskapsvårdande insatser. En avreglering innebär troligen också att stmkturrationaliseringen i viss mån kommer att öka. Paral-leUt kan även kombinations- och deUidsjordbmket förväntas öka, särskilt som vegetabilieproducenter jämfört med animalieproducenter har relativt goda möjligheter att på detta sätt anpassa sig till den nya situationen.

Min samlade bedömning är att spannmålsproduktionen kommer att effektiviseras bl. a. genom att onödigt stora produktionsresurser inte längre kommer att bindas i spannmålsproduktionen. Den samhällsekonomiska effektiviteten ökar och utrymmet för ekonomisk tillväxt ökar i andra delar av ekonomin. Avregleringen kommer troligen också att innebära att odlingen av energi- och industrigrödor ökar liksom odlingen av olika nischgrödor.

LAG:s förslag: Överensstämmer vad avser odlingens omfattning och kontrakteringen med mitt förslag. Däremot föreslår arbetsgmppen att odlingens fortsatta finansiering, i avvaktan på att principeraa för finansiering av det civila totalförsvarets kostnader görs enhetliga, sker med avgifter på importen. LAG föreslår också att avgiftema avvägs så att systemet blir självfinansierande.

Remissinstanserna: Konsumentdelegationen, SLIM, TCO, LO och KF tillstyrker i princip arbetsgmppens förslag. Däremot anser SLIM, LO och KF att nuvarande avgiftssystem bör behållas för att avgiften skall vara konkurrensneutral. LRF anser arbetsgmppens förslag vara oacceptabelt och att nuvarande system i princip bör behållas. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att arbetsgmppen behandlat det svenska odlingsbehovet av oljeväxter aUtför ensidigt och att en kontrakterad areal tills vidare bör utsträckas till förslagsvis 140000ha. Lantbmksstyrelsen, LO och TCO m. fl. pekar på vikten av fri anbudsgivning vid kontraktsodling av oljeväxter. Enligt jordbmksnämnden och lantbmksstyrelsen kommer den kvarvarande oljeväxtodlingen att förskjutas till södra Sverige.

Skälen för mitt förslag: Sedan 1960-talet uppgår oljeväxtarealen till ca 170000ha, vilket motsvarar ca 325000ton frö som innehåller ca 130000ton olja. Därav används ca 40000 ton för konsumtion inom landet, resten exporteras.

För att upprätthålla oljeväxtodlingen i landet finns en fettvamreglering som reglerar priset på olja och frö. Regleringsföreningen Sveriges oljeväxtintressenter (SOI) köper upp den svenska skörden av oljeväxter till ett inhemskt pris och säljer sedan skörden vidare till fettvamindustrin till ett pris som i princip motsvarar världsmarknadspriset på oljedelen och svenskt pris på mjöldelen (foder). Inom ramen för fettvamregleringen tas också en generell fettvamavgift ut vid tillverkning av olja och vid import av oljor och fetter. Avgiften används för att täcka skillnaden mellan det svenska priset på oljeväxtfrö och världsmarknadspriset, dvs. avgiften finansierar den svenska odlingen av oljeväxter. Exporten finansieras således med avgifter på motsvarande import (utbytesexport). Trots fettvamregle-ringens något annorlunda konstmktion så har den samma effekt som

regleringen på andra produktområden, dvs. att upprätthålla en inhemsk prisnivå på jordbmksprodukter.

Av beredskapsskäl krävs en produktion av oljeväxter som överstiger den svenska efterfrågan på rapsolja, men väl en mindre produktion än för närvarande. Utan möjlighet till utbytesexport eller annan finansiering skulle produktionen sannolikt sjunka till en nivå motsvarande den inhemska konsumtionen av olja ur svenskt oljeväxtfrö, dvs. till ca en tredjedel av dagens nivå. För att trygga en från beredskapssynpunkt tillräcklig produktion bör därför enligt min mening statens jordbmksnämnd få i uppgift att med hjälp av kontraktsteckning garantera en tillräcklig produktion. Det bör vara jordbmksnämndens sak att närmare utforma ett lämpligt system för denna uppgift. Med hänsyn till bl. a. producentemas planering och den framförhållning som en kontraktsteckning kräver föreslår jag att nuvarande system bibehålls t.o.m. 1991 års skörd och att det nya systemet tiUämpas fr.o.m. 1992års skörd. Det kan också tilläggas att användningen av inhemsk rapsolja kan förväntas öka till följd av växtförädling m. m. Jag återkommer i det följande till mina övriga förslag till beredskapsåtgärder.

Till skillnad mot LAG anser jag, liksom några remissinstanser, att systemet med en generell fettvamavgift bör behållas. Systemet fungerar enligt min uppfattning väl och kan fungera även vid en mindre produktion, fömtsatt en offentlig kontraktsteckning. När det gäller nivån på avgiften anserjag att den tills vidare bör vara oförändrad. Som jag tidigare redogjort för skall även gränsskyddet behållas oförändrat i avvaktan på GATT-förhandlingama.

Fettvamavgiften omfattar i dag inte svenskt slakterifett. I stället upprätthålls ett inhemskt pris på slakterifett med hjälp av en avgift på import. Även om behandlingen av slakterifett i dag är annorlunda än för övriga fettråvaror råder för livsmedelsindustrins del ändå konkurrensneutralitet mellan slakterifett och övriga fettråvaror. Föratt få en enhetlig behandling av alla fettråvaror bör dock fettvamavgiften omfatta även slakterifett. Jag föreslår därför att även svenskt slakterifett fr. o. m. den 1 juli 1991 beläggs med fettvamavgift. Förslaget innebär enligt min bedömning inte någon förändring av margarinindustrins sammanlagda inköpskostnader, dvs. det relativa prisläget mellan slakterifett och andra fettråvaror förändras inte. Jag återkommer i det följande till bedömningen av effekteraa för slakteri-industrin och köttproducentema.

Prop. 1989/90:146

avser fodermedelsregleringen. Enliigt statens jordbmksnämnd kommer fo- Prop. 1989/90:146 derspannmålen vid en avreglering att sjunka kraftigt i pris. Det torde medföra att även priset på övriga foderprodukter kommer att sjunka i varje fall de första åren. Vid bibehållet gränsskydd kommer de inhemska fodermedlen att få kraftigt förbättrad konkurrenskraft gentemot de importerade.

Enligt jordbmksnämnden kommer också lägre spannmålspris att verka i riktning mot ökad förbmkning av spannmål jämfört med andra energifodermedel som grovfoder och majs. Det kan leda till att foderstatema styrs mot att innehålla spannmål som kompletteras med billigt proteinfoder som t. ex. fiskmjöl. Å andra sidan kan ett landskapsvårdsstöd ge vallodlingen förbättrad konkurrenskraft vilket verkar i motsatt riktning. Inhemskt odlade proteinfodermedel som ärter och oljeväxtfrö får förbättrad konkurrenskraft genom att deras relativa lönsamhet gentemot spannmål förbättras. Minskad odling av oljeväxter leder dock enligt jordbmksnämnden till att utbudet av rapsmjöl minskar.

Skälen för mitt forslag: Fodenneddsregleringen innehåller liksom de flesta andra regleringar ett gränsskydd och vissa intema marknadsregleringar. Syftet är att skydda priset på spannmål. Gränsskyddet utgörs av rörliga införselavgifter och omfattar de olika spannmålsslagen och produkter därav samt oljekraftfoder sona t.ex. sojamjöl. TiU gränsskyddet hör också en tillverkningsavgift på oljekraftfoder som tillverkas av importerade råvaror. På detta sätt utjämnas prisskillnaden mellan oljekraftfoder tillverkat på inhemska resp. importerade råvaror. Gränsskyddet omfattar inte sådana fodermedel som fiskmjöl, köttmjöl och lupinfrö m. m. eftersom dessa i GATT är bundna till s. k. noll-tull. Hö, halm och liknande grovfoder är inte heller reglerade då handeln med dessa produkter är begränsad. De marknadsreglerande åtgärdema består först och främst av de åtgärder för fodersäd som återfinns inom spannmålsregleringen, vilka jag tidigare redogjort för. Dessutom finns också vissa specifika åtgärder. Bl. a. kan Svensk spannmålshandel stimulera användningen av brödsäd till foder genom rabattering av brödsäd. Dämtöver finns möjlighet för jordbmksnämnden att utfärda inblandningstvång för raps-, rybs- och vitsenapsmjöl i oljekraftfoder. Det nuvarande stödet till baljväxtodlingen kan också ses som en marknadsreglerande åtgärd i syfte att stimulera den inhemska proteinfoderproduktioren.

Jordbmket som kollektiv får allt importerat foder till världsmarknadspris genom att de införselavgifter som flyter in vid import av fodermedel i sin helhet tillförs jordbmket. Infiirsdavgiftema bmkar årligen uppgå tiU 250300milj. kr. och ingår i införselavgiftsmedlen inom fördelningsplanen.

Jag har tidigare föreslagit att den intema marknadsregleringen på spannmål skall avskaffas successivt. Etet innebär att den viktigaste delen av intema marknadsregleringen för foder också avskaffas. Skälen för detta förslag har jag också redovisat tidigare.

Fodermedelsregleringen i övrigt bör avskaffas i ett steg den Ijuli 1991.
Rabatteringen av brödsäd för foderanvändning, som är ett sätt att finna
avsättning för brödsädsöverskott, bör slopas. Möjligheten till inbland- 64

och menar att dagens reglering i princip bör bibehållas oförändrad. Statens Prop. 1989/90:146 jordbruksnämnd harsvårt att se motiven till att just stärkelseproduktionen föreslås få ett särskilt stöd under en övergångsperiod. Lantbruksstyrelsen anser att de speciella förhållanden som råder på fabrikspotatisområdet talar för ett förhållandevis kraftfullt omställningsstöd under en övergångsperiod.

Skälen för mitt förslag: Dagens interna marknadsreglering styr i stor utsträckning valet av råvara vid sprit- och stärkdsetillverkning. Enligt prisregleringslagen är det möjligt att ta ut en tillverkningsavgift på stärkelse tillverkad av annan råvara än fabrikspotatis. Enligt ett riksdagsbeslut från år 1934 skall potatis vara prioriterad råvara vid tillverkning av konsumtionssprit. Dessa förhållanden försvårar introduktionen av nya råvaror, nya produkter och nya produktionsprocesser. Enligt min mening är det viktigt att alla råvaror konkurrerar på lika villkor. Det befrämjar en effektiv produktion av sprit och stärkelse till lägsta möjliga kostnad. I framtiden bör samma villkor gälla för alla råvaror som används för spritdier stärkelsetillverkning. Jag föreslår därför att möjligheten att ta ut en tillverkningsavgift på stärkelse ur annan råvara än fabrikspotatis avskaffas. Jag föreslår också att riksdagsbeslutet om att potatis skall vara prioriterad råvara vid sprittillverkning upphävs.

En viktig del av dagens interna marknadsreglering är den s. k. rabatteringen av svensktillverkad stärkelse som används för tekniskt bruk. Rabatteringen innebär att regleringsföreningen Sveriges potatisintressenter (SPI) betalar skillnaden mellan det högre inhemska priset och det lägre världsmarknadspriset på stärkelse som går till teknisk användning inom bl.a. pappersindustrin. Den del av fabrikspotatisodlingen som går till teknisk stärkelse uppgår till ca 3 500 ha av en total areal på ca 10000 ha. Rabatteringen har de senaste åren kostat 40 60milj. kr. per år, vilket är en mycket högkostnad föratt upprätthålla en odling på 3 500 ha. Bl.a. kostar den 2 3 gånger mer per hektar än spannmålsproduktion för export. I avvaktan på att de internationella handelsförhandlingarna leder fram till att den här typen av handelssnedvridande stöd kan avvecklas föreslår jag att rabatteringen övergångsvis bör behållas. Jag har beräknat kostnaden för detta till högst 35 milj. kr. per år. Ett belopp av den storieken bör utjämna skillnaden i stödnivå mellan Sverige och utlandet när leverans-och arealavgiften avskaffas. På detta sätt likställs konkurrensvillkoren för svenska och utländska tillverkare av teknisk stärkelse. En sänkning av rabatteringskostnaden kan bli aktuell med hänsyn till lönsamhetsutvecklingen för fabrikspotatis jämfört med andra grödor. Rabatteringen bör finansieras med budgetmedel.

Min bedömning: 1 de områden där fabrikspotatis odlas i dag finns goda förutsättningar för en anpassning och omställning av produktionen. En anpassning bör inte heller öka miljöbelastningen.

LAG;s bedömning: Arbetsgruppen har inte behandlat dessa frågor.

Remissinstanserna: Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län skulle en nedläggning av fabrikspotatisodlingen medföra en utslagning av åtskilliga jordbruk, vilket för regionen skulle få svåra följdverkningar. Även länsstyrelsema i Blekinge och Kalmar län pekar på fabrikspotatisodlingens betydelse för länen. Länsstyrelsema i Blekinge och Kristianstads län pekar också på fabrikspotatisens miljöfördelar från bl.a. näringsläckagesyn-punkl.

Skälen för min bedömning: En minskad reglering innebär en minskad fabrikspotatisodling. Minskningen kan framför allt förväntas ske för den fabrikspotatis som används för sprittillverkning. Den odlingen motsvarar! dag ca 3 000 ha. Däremot bör den fabrikspotatisodling som går till teknisk stärkelse kunna upprätthållas på gmnd av att rabatteringssystemet bibehålls i avvaktan på den internationella utvecklingen. Även den del av fabrikspotatisodlingen som används till humankonsumtion bör kunna upprätthållas.

Fabrikspotatisodlingen är i dag huvudsakligen lokaliserad till Skåne och Blekinge, dvs. i de områden i Sverige med de bästa förutsättningarna för jordbruksproduktion. Enligt min bedömning är därför fömtsättningarna för en anpassning av produktionen goda även om odlingen i dag i viss utsträckning sker på lättare jordar. Enligt min bedömning bör även fabrikspotatisodlarna omfattas av de övergångsåtgärder som avser åkermarken. Det finns enligt min mening därför goda förutsättningar för dagens fabrikspotatisodlare att i den takt som krävs övergå till produktion av andra grödor.

En eventuell minskning av fabrikspotatisodlingen bör enligt min bedömning inte leda till en ökad miljöbelastning. Potatisen har visserligen en längre växtperiod och en något högre kväveupptagningsförmåga än stråsäd. Sker tillförseln av stallgödsel eller handelsgödsel vid rätt tidpunkt och i rätt mängd blir avrinning och läckage inte större i spannmålsodling än när fabrikspotatis odlas oberoende av växtperiodens längd. Användningen av bekämpningsmedel är dock 3-4 gånger högre i fabrikspotatisodlingen än i spannmålsodlingen. En minskad fabrikspotatisodling innebär alltså en minskad bekämpningsmedelsanvändning.

LAG:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstansema tillstyrker en generell avreglering och har inte redovisat någon avvikande mening vad avser matpotatisregleringen. Enligt statens jordbmksnämnd innebär ett avskaffande av möjligheten till marknadsreglerande åtgärder att skördevariationema kommer att slå igenom hårdare på det inhemska priset. Jordbmksnämnden pekar också på den ökade graden av vidareförädling (förpackning, tvättning m. m.) och försäljning direkt till konsument bland matpotatisproducenteraa som kunnat iakttas under senare år, till följd av ett trängt ekonomiskt läge. Enligt nämnden torde en sådan utveckling förstärkas vid en avreglering. Minskar fabrikspotatisarealen kommer sannolikt en del av denna areal att utnyttjas för matpotatisodling enligt jordbmksnämnden. Redan vid små arealökningar kommer detta att pressa matpotatispriset nedåt. KF föreslår att offentliga medel framöver avsätts för att främja kvaliteten och kvalitetskontrollen på matpotatis. LRF anser att det även i fortsättningen bör vara möjligt att göra ingrepp på matpotatismarknaden, men endast vid mera betydande obalanser på marknaden.

Skälen för mitt förslag: Matpotatisregleringen består av ett gränsskydd som kompletteras med vissa marknadsreglerande åtgärder. För matpotatis fastställs ett mittpris och målsättningen är att odlarens pris i genomsnitt under en följd av år skall ligga så nära mittpriset som möjligt. För att lyfta bort överskott kan SPI ge stöd till lagring och export, överföra potatis till stärkelse- och bränneriindustrin eller stimulera användning till djurfoder.

Matpotatisarealen inom den yrkesmässiga odlingen har sedan mitten av 1970-talet varit ganska stabil och legat kring 30000 ha. Skördevariationer mellan åren beror i huvudsak på stora skillnader i avkastningen per hektar. Under 1980-talet har avkastningen varierat mellan 20000kg per ha och 35 000 kg per ha. Totalskörden har varierat mellan 650000ton och 930000ton under 1980-talet.

Det är viktigt att även matpotatismarknaden underkastas marknadens villkor för att producentema på bästa sätt skall kunna svara på konsumentemas efterfrågan. Det är särskilt viktigt eftersom potatis är ett av våra viktigaste baslivsmedel. Jag föreslår därför att den interna marknadsregleringen på matpotatisoi. rådet avskaffas den Ijuli 1991. Det innebär att SPLs hela verksamhet avskaffas. Några överskott kommer därför inte att genom SPLs försorg lyftas bort från marknaden. I stället är det producenter, distributörer och handlare som på marknadsmässiga villkor skall försörja marknaden med matpotatis. På detta sätt bör också producenterna bli mer lyhörda för konsumenteraas krav och i större utsträckning än i dag producera de kvaliteter och sorter m. m. som efterfrågas. En avreglering kommer troligen att leda till att prissvängningama på marknaden blir större. Det är dock fråga om naturliga inslag på en fungerande marknad.

socker. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser en kontraktsteckning i Prop. 1989/90:146 offentlig regi vara onödig. SLIM är kritiskt till arbetsgmppens bedömning att ett importutrymme fömtsätts även efter en avreglering. TCO menar att det inte går att säga något om självförsörjningsgraden om Sverige skall ha samma konkurrensvillkor som konkurrenteraa. KF fömtsätter att gräns-skyddsjusteringar kan ske med hänsyn till monopolsituationen och den höga lönsamheten inom sockemäringen så att sockerpriset kan sänkas till konsumenterna.

Lantbmksstyrelsen och konsumentdelegationen m. fl. anser att sockerproduktionen vid de båda ö-bmken bör behandlas som en regionalpolitisk fråga där sockerproduktionen bör prövas mot andra regionalpolitiska åtgärder. Länsstyrelsen i Kalmar län hävdar bestämt att en minskning av betodlingen och sockerproduktionen inte får drabba Öland. Inga nedskärningar av sockerbetsodlingen kan enligt länsstyrelsen i Blekinge län accepteras förrän sekundära effekter utretts och de på ett tillfredsställande sätt åtgärdats. Länsstyrelsen i Gotlands län anser att Gotland bör garanteras en utökad odlingsareal av betor. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att den nuvarande omfattningen på sockerbetsodlingen i länet bör behållas.

Skälen för mitt förslag: Den sockerreglering vi har i dag omfattar både råvaran sockerbetor och den färdiga produkten socker. Såväl betarealens storlek som bet- och sockerpris regleras. Gränsskyddet omfattar socker och utgörs av en rörlig införselavgift. Några marknadsreglerande åtgärder av den typ som återfinns inom många andra regleringar finns inte eftersom det hittills aldrig varit nödvändigt att avsätta några överskott av socker på världsmarknaden. Produktionen har i normalfallet legat under 100% av konsumtionen och mindre tillfälliga överskott har överlagrats. De rekordstora skördama åren 1988 och 1989 har dock skapat avsevärda överskottsproblem. Jag återkommer till den frågan i det följande. NormaU importeras till Sverige alltså en mindre mängd socker. De införselavgiftsmedel som flyter in vid import går till sockerregleringsfonden som tillhör sockerregleringen. Fonden finansierar bl. a. prisutjämning och restitutioner samt under senare år också arealbidrag till betodlarna vid ö-bmken och det särskilda ö-bmksstödet m. m.

En avreglering innebär att de administrativt satta betprisema samt arealregleringen slopas. Prisbildningen liksom produktionens storlek blir en fråga för marknaden att lösa. Också på detta område bör enligt min bedömning en fri intem marknad effektivisera produktionen så att såväl de företagsekonomiska som de samhällsekonomiska kostnadema minskas. Det bör vara marknadens aktörer, dvs. i första hand betodlama och Sockerbolaget som avgör priser m.m. Betodlingen baseras i dag helt på kontrakt mellan odlarna och Sockerbolaget. Odlingen bör även efter en avreglering kunna ske genom kontrakt. Situationen kräver dock i än större utsträckning än på andra områden, en ordentlig pris- och konkurrensövervakning, eftersom Sockerbolaget i dag har monopol på sockertillverkning i Sverige.

Med hänsyn till att Sverige, i samband med förhandlingar om ett internationellt sockeravtal, förklarat sin avsikt att på sikt etablera ett importut-

avreglering innebär liksom för andra produktionsgrenar att den kollektiva Prop. 1989/90:146 exportfinansieringen avskaffas, men också att utjämningssystemet försvinner.

Prisregleringen på mejeriernas produkter har till huvuduppgift att tillförsäkra jordbrukarna ett visst pris på mjölkråvaran. Prisregleringen avser emdlertid de olika konsumentprodukter som tillverkas av mjölkråvaran, dvs. det är priserna på dessa som är administrativt fastställda. Produkternas priser har anpassats efter marknadssituationen genom att konsumtionsmjölk (dryckesmjölk och filprodukter) och grädde åsatts relativt höga priser jämfört med mer priskänsliga produkter som ost och smör. Specialiseringen inom mejeriindustrin har sedan nödvändiggjort en lönsamhetsutjämning mellan mejerierna och därmed mellan produkterna. Det är denna lönsamhetsutjämning mellan olika produkter som kallas utjämningssystemet.

Tekniskt går utjämningen till så att konsumtionsmjölk, ost och grädde beläggs med utjämningsavgifter. Avgiften är relativt sett störst för de mest lönsamma produkterna. Avgifterna används bl.a. till att ge ett bidrag till producerat smör. Dessutom används avgifterna för att lämna bidrag till export och lagring av smör, ost och andra mejeriprodukter. Återstående medel återbetalas till mejerierna i form av ett utjämningsbidrag på all invägd mjölk. Regleringen handhas av Föreningen för mejeriprodukter (FFM). Även de statliga livsmedelssubventionerna tillförs FFM. Eftersom de värden som utjämningsavgifterna baseras på (paritetsvärden) inte stämmer med det verkliga försäljningsvärdet, blir det en betydande rundgäng i systemet som gör det svårt att se hur stort bidraget/avgiften är netto för de olika produkterna. För ost är avgiften t. ex. satt så lågt att nettoeffekten blir ett bidrag till produktionen.

Några problem till följd av mejeriregleringen är att

det finns ett "dolt" överskott av mjölk till följd av att det är möjligt att upprätthålla en högre produktion av t. ex. ost och smör än vad som skulle vara lönsamt utan utjämningssystemet,

den invecklade regleringen gör det också svårt att se i vilken mån livsmedelssubventionerna används för att hålla nere konsumentpriset på mjölk. Utjämningssystemet gör det svårt att styra subventionerna till den mest lönsamma produkten mjölk,

mjölkkonsumenterna, dvs. i hög grad barnfamiljerna, subventionerar de konsumenter som väljer andra produkter,

konkurrensen inom mejeriindustrin är mycket begränsad. Inom jordbruksprisregleringen kompenseras kostnaderna inom industrin, vilket försvagar incitamenten till effektivitetsförbättringar,

kontroll utifrån av förhållanden inom de olika leden försvåras genom det i hög grad ogenomskinliga utjämningssystemet,

eftersom systemet fungerar så att det subventionerar priset på feta produkter, motverkar det direkt hälsomässigt motiverade konsumtionsförändringar.

Utjämningen har delvis sitt ursprung i de beredskapsmål enligt vilka vi
skall ha ett visst antal mjölkkor i Sverige. I 1985 års livsmedelspolitiska
beslut diskuteras t. ex. att antalet kor i fredstid inte bör understiga 550000 73

för att den mjölkproduktion som behövs för kriskosten skall kunna upp- Prop. 1989/90: 146 nås. För att så lönsamt som möjligt finna avsättning för all mjölk som dessa kor producerar har konsumentpriserna satts så att de mer konkurrensutsatta produkterna blir billigare än vad produktionskostnaderna motiverar. Mejeriproduktionen har fortfarande stor betydelse från beredskapssynpunkt. Jordbruksnämnden bör därför följa utvecklingen och föreslå åtgärder om antalet kor sjunker till en nivå som innebär att vår försörjningssäkerhet hotas. Jag anser dock att utjämningssystemet inte är en lämplig metod att säkerställa en viss mjölkproduktion inom landet.

Ett borttagande av utjämningssystemet innebär att mejeriprodukterna måste kunna åsättas ett pris som motsvarar kostnaden för att producera dem. Konsumtionsmjölk och grädde blir billigare, medan ost, mjölkpulver och smör kan förväntas bli dyrare. För att prishöjningarna skall kunna tas ut på marknaden krävs en omfördelning av gränsskyddet. Vissa remissinstanser anser att denna omfördelning kan vara negativ för konsumenterna. De menar att ostpriset stiger, samtidigt som priset på konsumtionsmjölk kan hållas på en oförändrad nivå i och med att importkonkurrensen för denna produkt är mycket begränsad.

Jag kan inte instämma i dessa farhågor. De medel vi redan i dag använder för att tillse att de svenska priserna inte stiger över den avsedda nivån, dvs. justering av gränsskyddet och en övre prisgräns för konsumtionsmjölk, kommer att finnas kvar även efter en avreglering. En logisk följd av mitt förslag att ta bort utjämningssystemet är att gränsskyddet omfördelas så att mejerierna har en möjlighet att kostnadsanpassa priset på produkterna och därmed upprätthålla priset på mjölkråvaran. Enligt min bedömning bör denna omfördelning inte innebära några problem ur ett GATT-perspektiv, förutsatt att skyddet för mjölkproduktionen inte ökar totalt sett.

En stor del av remissinstanserna förordar en avtrappning av utjämningssystemet, för att såväl producenter som konsumenter skall ha en möjlighet att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Jag instämmer i att det såväl från konsument- som producentsynpunkt kan vara befogat med en successiv anpassning av priserna och föireslår därför en avtrappning av utjämningssystemet.

LRF har lämnat ett förslag till ett förenklat utjämningssystem som skulle
eliminera rundgången. Förslaget innebär i korthet följande. Utgångspunk
ten är att utjämningen inte som i dag skall ske mellan enskilda produkter,
utan mellan produktgrupper. Avgifter bör även fortsättningsvis finnas för
konsumtionsmjölk och grädde men de bör vara generella och inte differen
tierade på olika produkter inom sortimentet. Utjämningsavgiften på kon
sumtionsmjölk sätts så att konsumtionsmjölkens lönsamhet balanseras
mot produktgrupperna ost och mjölkpulver. För de senare behövs då inga
utjämningsavgifter. LRF bedömer också att smörpristillägget kan slopas
utan att partipriserna behöver förändras. Avgifterna på konsumtionsmjölk
och grädde skall användas för att finansiera exportkostnader och andra
gemensamma åtaganden. Nettot skall liksom i dag utbetalas som utjäm
ningsbidrag. Genom att prishöjningar i huvudsak sker på ost och mjölk
pulver samtidigt som avgiftsnivåerna sänks, kan systemet på sikt avveck- 74

som gjorts av olika remissinstanser rör det sig om en produktionsminsk- Prop. 1989/90:146 ning motsvarande 60000-140000 kor. Orsaken till den stora spännvidden är bl.a. att analysema bygger på olika antaganden om hur producenter, konsumenter och förädlingsföretag kommer att reagera vid en avreglering. De flesta är dock överens om att antalet kor kommer att minska med 60000- lOOOOO, vilket motsvarar 3000-5000 producenter med genomsnittligt antal kor. Antalet mjölkproducenter uppgår för närvarande till ca 26000. Som jämförelse kan nämnas att antalet mjölkkor minskade med 81000 mellan åren 1985 och 1988, till viss del beroende på tväprissystemet som infördes år 1985 och som innebar att produktionen kvoterades. Produktionsminskningen kommer att underiättas genom den förlängning av systemet med avvecklingsersättning till mjölkproducenter som jag kommer att föreslå. De producenter som kommer att ha möjlighet att ansluta sig till systemet, har tillsammans ca 130000 kor. Jag anser dessutom att särskilda åtgärder bör vidtas för att underlätta anpassningen av mjölk- och köttproduktionen. Jag återkommer till detta i samband med mina förslag om köttregleringen. I en rapport friln Sveriges lantbmksuniversitet bedöms att en produktionsminskning redan är på väg. Bedömningen gmndas på att antalet nytillträdande mjölkproducenter varit mycket lågt de senaste åren, samtidigt som tväprissystemet har motverkat avgången av producenter genom att många äldre bmkare inte vågat upphöra med produktionen av rädsla att förlora sin kvot och därmed omöjliggöra för efterföljande att åtemppta produktionen.

En naturlig följd av att priserna kostnadsanpassas och produktionen anpassas till efterfrågan är att antalet mjölkkor minskar. En minskning med 60000-100000 kor påverkar enligt LAG:s bedömning inte vår försörjningssäkerhet, med de kompletterande beredskapsåtgärder som jag tidigare föreslagit. Jordbmksnämnden bör dock som jag tidigare anfört noggrant följa utvecklingen från beredskapssynpunkt. Hela produktionsminskningen kommer inte att ske på en gång eftersom jag föreslår att utjämningssystemet avtrappas stegvis. Detta underlättar anpassningen, samtidigt som möjlighetema att vidta motåtgärder förbättras, om minskningen skulle bli mer drastisk än vad de flesta bedömare i dag fömtser.

Vissa remissinstanser, däribland LRF, bygger sina konsekvensanalyser
på att ingen kontraktsteckning kommer att ske så länge det finns ett
överskott. Jordbruksnämnden anser däremot att just mjölkproduktionen
kommer att bli en av de produktionsgrenar där kontraktsteckning kommer
att bU vanligt förekommande, dels därför att nästan all förädlingsindustri
ägs av producenterna själva, dels på gmnd av produktionens karaktär
(kontinuerlig produktion, begränsad hållbarhet). Enligt LAG har mejerifö-
reningama inte någon möjlighet att utan stadgeändringar frånta medlem
mama rätten att på skäliga villkor leverera mjölk. Däremot kan skälighets
bedömningen komma att ändras så att betalningen görs beroende av
kostnaderaa för hämtning på samma sätt som redan skett på slakterisidan.
Det är även utan stadgeändringar möjligt för mejerierna att, utifrån beräk
ningar av avsättningsmöjligheterna för sina produkter, sluta avtal om hur
mycket mjölk de är villiga att till fuUt pris köpa in från producenteraa i
föreningen. Om producenteraa vill leverera mer mjölk får de acceptera ett 76

lägre pris för denna. Skillnaden mot det tidigare tväprissystemet är att de Prop. 1989/90:146 enskilda förädlingsföretagen och producentema själva kan avgöra om de vill teckna avtal utan att deras val medför regleringstekniska sanktioner. Dessutom får producentema större möjligheter att söka avsättning för sin mjölk på annat håll än hos den lokala mejeriföreningen.

De instanser som utrett frågan är alla överens om att foderkostnaden i mjölkproduktionen kommer att minska. Kostnadema för export kommer också att sjunka. På längre sikt kommer detta sannolikt medföra att priset på mjölkråvaran stabiliseras på en något lägre nivå än i dag. Det genomsnittliga konsumentpriset på mejeriprodukter bör därmed också sjunka något.

Enligt ett flertal remissinstanser kommer mjölkproduktionen att förskjutas från skogs- och mellanbygd mot bättre mark vid en avreglering. Orsaken är att alteraativvärdet för den bästa marken kommer att minska mest då spannmålspriset sjunker, vilket innebär att produktionskostnaden för foder skuUe sjunka mer i slättbygd än i skogs- och mellanbygd. Jag anser att dessa farhågor är betydligt överdrivna. Det är inte bara de rena produktionskostnaderaa som är av betydelse för val av produktionsinriktning. Av stor betydelse är faktorer såsom tradition, utbildning, arbetstid, bundenhet och investeringskostnad. Dessutom kommer det stöd till landskapsvård som jag i det följande föreslår inte bara att motverka eventuella negativa konsekvenser av en avreglering för skogs- och mellanbygd det kommer att förstärka dessa bygders konkurrenskraft. Utbyggnad av mycket stora enheter motverkas också av gällande djurskydds- och miljöföreskrifter.

Sammanfattningsvis innebär en avreglering att mjölkproducentema möter en ny planeringssituation. Mjölkproduktionen är sannolikt den produktionsgren som vid sidan av spannmålsproduktionen kommer att påverkas mest av en avreglering. Jag föreslår därför särskilda övergångsåtgärder för mjölken, medan de generella åtgärdema i stor utsträckning är avpassade till spannmålen. Det är emellertid även inom dessa båda produktionsgrenar som de mest positiva effektema för konsumentema kan förväntas. Framför allt tänker jag här på prissänkningen på konsumtionsmjölken som blir följden av ett borttagande av utjämningssystemet. Den kommer i hög grad att gynna storkonsumenter av mjölk såsom barafamiljer. Jag tänker också på den negativa hälsoeffekt som mejeriregleringen har. Denna motsättning mellan reglering och hälsomål kommer, vilket också vissa remissinstanser påpekat, att minska vid en intera avreglering.

LAG:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag, utom vad avser övergångsåtgärdema. Arbetsgmppen fiireslår inga specifika övergångsåtgärder för köttsektom.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanseraa tillstyrker en generell avreglering och har inte redovisat någon avvikande mening vad gäller köttsektom.

LRF, Hushållningssällskapens förbund och Svenska jordägareförbundet anser att den koUektiva exportfinansieringen måste finnas kvar för att undvika kaos på marknaden. LRF lämnar dessutom förslag till en förenklad köttreglering. Sveriges livsmedelsindustriförbund anser att kollektiv exportfinansiering bör tillåtas under en övergångsperiod. Lantbmksstyrelsen menar att kollektiv exportfinansiering måste vara möjlig i exceptionella situationer. Handelns samarbetsorgan i jordbmksfrågor framhåller att utbytesexport av köttdetaljer bör tillåtas.

LRF och Svenska Färavdsförbundet fömtsätter att pristillägget på får-och lammkött skall vara kvar även i fortsättningen.

Skälen för mitt förslag: Den intema marknadsregleringen för kött har liksom övriga regleringar till uppgift att lyfta undan pristryckande överskott från marknaden. De viktigaste delaraa är ett exportbidrag för att täcka förluster vid export och ett lagringsstöd för att utjämna säsongbeto-nade över- och underskott på den svenska marknaden. Regleringen finansieras i huvudsak genom s. k. slaktdjursavgifter, som tas ut på produktionen. För att större slaktsvinsprodiicenter skall bära en relativt sett större del av kostnaden för de marknadsreglerande åtgärderaa, utbetalas ett differentierat slaktsvinstiUägg på 20 kr. per svin för de 2000 först levererade slaktsvinen från varje företag.

Den viktigaste förändringen vid en avveckling av den interaa marknadsregleringen är att den kollektiva exportfinansieringen försvinner. Detsamma gäller för den s. k. utbytesexporten, som innebär att vi importerar vissa köttdetaljer som det är stor efterfrågan på och exporterar andra som är mindre efterfrågade. Därmed behöver inte nuvarande slaktdjursavgifter tas ut på produktionen. Även de övriga marknadsregleringaraa, såsom lagringsbidragen och det differentierade slaktsvinstillägget, avskaffas.

Enligt jordbmksnämnden och lantbmksstyrelsen är det troligast att en Prop. 1989/90:146 viss minskning av den totala grisköttsproduktionen kommer att ske. LRF anser att grisköttsproduktionen måste understiga det totala marknadsutrymmet med ca 15% om tillfälliga överskott skall undvikas. Förbundet tror inte heller att kontraktsskrivning är ett möjligt sätt att åstadkomma balans på marknaden. Jordbmksnämnden bedömer att ca 50 60% av produktionen kommer att ske på kontrakt. Såväl lantbmksstyrelsen som jordbruksnämnden bedömer att partiprisema på fläskkött kommer att sjunka till följd av borttagna slaktdjursavgifter och lägre foderkostnader.

Jordbmksnämnden anser att får- och lammköttsproduktionen kan komma att minska eftersom dess konkurrenskraft gentemot andra köttslag försämras då pristillägget ersätts av prishöjningar. Svenska Färavdsförbundet hävdar att ett borttagande av pristillägget gör att en fortsatt lammköttsproduktion omöjliggörs.

Skälen för min bedömning:

Nötkött

Köttproduktionen har under 1980-talet visat en stor lyhördhet för marknadens signaler. Speciellt tydligt är detta för nötköttet. Till följd av sänkta producentpriser minskade produktionen så kraftigt mellan åren 1985 och 1987 att överskottet på 20milj. kg förbyttes i ett mindre underskott. Som en konsekvens av detta kunde priserna höjas, vilket omedelbart resulterade i en produktionsökning. År 1990 förväntas såväl konsumtion som produktion uppgå till ca 135 milj. kg.

Eftersom det redan i dag i princip råder balans på nötköttsmarknaden kommer en intern avreglering inte att innebära några större krav på anpassning av produktionsstorleken. En reducering av antalet mjölkkor, till följd av borttagandet av marknadsregleringen för mjölk, kommer under tiden utslaktningen pågår att innebära att utbudet av nötkött ökar, vilket kortsiktigt skulle kunna pressa priserna. Jag har nyss föreslagit att anpassningsåtgärder vidtas för att motverka denna effekt. Enligt min bedömning kommer också mjölkproducenterna att påbörja produktionsminskningen så snart de får besked om de nya förutsättningarna. Jag har tidigare föreslagit en avtrappning av utjämningssystemet för mjölk. Detta innebär att produktionsanpassningen kan ske successivt, vilket minskar utbudsökningen av nötkött och därmed effektema på nötköttsmarknaden. Som jämförelse kan nämnas att regleringsåret 1985/86 minskade antalet mjölkkor med 46000, delvis till följd av tväprissystemet. Denna kraftiga utslaktning fick dock begränsad effekt på nötköttsutbudet som minskade med 9 milj. kg meUan åreii 1985 och 1986.

Reduceringen av antalet mjölkkor kommer också att påverka nötkötts
produktionen mer långsiktigt. I dag baseras över 90% av nötköttsproduk
tionen på kalvar från mjölkkor. Då antalet mjölkkor minskar, kommer
utrymmet för köttproduktion från självrekryterande köttdjur att öka. En
ligt lantbmksstyrelsen rör det sig om en fördubbling av antalet djur från
60000till 120000. Enligt jordbmksnämnden och lantbruksstyrelsen är det 80

dock, på gmnd av den dåliga lönsamheten, tveksamt om denna produk- Prop. 1989/90:146 tion kommer att få någon större omfattning. I den rapport jag tidigare nämnt från Sveriges lantbmksuniversitet påpekas att situationen vid en avreglering kommer att vara annorlunda än den nuvarande. För det första kommer det att finnas djur och byggnader tillgängliga efter nedlagd mjölkproduktion som lätt kan överföras till köttproduktion. Dessutom görs bedömningen att en ökning av köttproduktionen redan är på gång. Enligt min mening kommer produktionen också att gynnas av det nya landskapsvårdsstödet, eftersom den med fördel kan bedrivas extensivt. Jag bedömer att det mesta talar för att denna typ av nötköttsproduktion kommer att bedrivas i skogs- och mellanbygder. Visseriigen kan priset på spannmål antas sjunka mer än grovfoderkostnaden, vilket talar för en intensiv produktion på slätten, men detta motverkas av de faktorer och insatser jag tidigare nämnt.

Griskött

En utveckling liknande den för nötkött har också skett för griskött. Denna produktion minskade ännu mer än nötköttsproduktionen mellan åren 1985 och 1987. Den förbättrade marknadsbalansen gjorde att priserna kunde höjas med en ökning av produktionen som följd. För närvarande överstiger grisköttsproduktionen konsumtionen med ca 12%. Suggbetäck-ningsstatistiken tyder dock på att produktionen kommer att minska redan under år 1990 till en nivå som ligger ca 5 % över konsumtionen.

Jordbruksnämnden bedömer att en viss minskning av grisköttsproduktionen kan komma att krävas vid en avreglering. Den produktionsminskning som skedde mellan åren 1985 och 1987 var dock betydligt större än den som nu kan bli aktuell.

I LULs konsekvensanalys av LAG: s förslag hävdas att det initialt kommer att uppstå en kraftig prispress då reformen genomförs. Samtliga producenter kommer att svara på prissignalerna med att öka sin produktion. När denna produktion kommer ut på marknaden kommer priserna att pressas ytterligare, varpå större delen av produktionen slås ut. Denna analys bygger på den enligt min mening orealistiska förutsättningen att såväl producentema som förädlingsföretagen är helt oförberedda på de nya villkor som kommer att gälla när reformen träder i kraft, och att de senare är oförmögna att anpassa sitt handlande till dessa villkor. Jag kan inte instämma i dessa antaganden. För det första kommer beslutet om den nya livsmedelspolitiken att fattas drygt ett år innan den träder i kraft. Dessutom hyser jag en stor tilltro såväl till den statliga och privata rådgivningen som till LRF: s förmåga att nå ut med information till sina medlemmar. Köttproducentema har, till skillnad mot vad LULs analys fömtsätter, visat en stor följsamhet till marknadens signaler. Det finns därför enligt min mening ingen anledning att betvivla anpassningsförmågan hos dessa producenter. Det finns inget som talar för att de skulle vara mindre benägna till en anpassning vid en avreglering än de varit hittills.

Såväl jordbmksnämnden som lantbmksstyrelsen förväntar sig en partiprissänkning på griskött vid en avreglering, på gmnd av lägre foderkostna-

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146

der och borttagna slaktdjursavgifter. Denna prissänkning kan förväntas Prop. 1989/90:146 medföra en konsumtionsökning.

Jordbmksnämnden anser att grisköttsproduktionen kan komma att förskjutas till de områden som har bäst fömtsättningar för odling av fodersäd. Redan i dag är emellertid produktionen enligt jordbmksnämnden koncentrerad till stora besättningar i södra och mellersta Sverige; 14% av det totala antalet företag svarar för drygt 83% av den totala produktionen. Försöket att med hjälp av differentierade slaktsvinstillägg motverka koncentrationen har haft mycket liten (affekt. På längre sikt kan inte uteslutas att grisköttsproduktionen kommer att förskjutas något från södra Sveriges slättbygder till Mellansverige. Orsaken är att foderkostnadema i de senare områdena kommer att sjunka då lönsamheten för produktion av avsalu-grödor minskar.

En fråga som vissa remissinstanser tagit upp och som är gemensam för nöt- och grisköttsproduktionen är den s. k. utbytesexporten. De remissinstanser som anser att möjligheten till kollektivt finansierad utbytesexport fortfarande måste finnas kvar, gmndar detta på att de detaljer som inte kan avsättas på den svenska marknaden och därför måste exporteras, kommer att verka starkt prispressande. Genom att ändra prisrelationema mellan olika detaljer kan emellertid en större del av djurkroppen säljas inom landet, vilket minskar behovet av utbytesexport. Denna anpassning underlättas av det temporära system för exportfinansiering som jag föreslagit. Jag vill också poängtera att med de förslag som konkurrenskommittén lämnat kommer det enligt min bedömning att vara möjligt att exportera jordbmksprodukter även fortsättningsvis. Enligt konkurrenskommitténs förslag skall det vara möjligt för s. k. säljbolag att exportera jordbmksprodukter på marknadsmässiga villkor. Vissa begränsningar i dessa företags verksamhet föreslås dock. Jag återkommer till dessa och andra konkurrensfrågor i det följande.

Får- och lammkött

Den svenska konsumtionen av får- och lammkött har sjunkit de två senaste åren, från ca 7milj. kg år 1987 tiU 5,7milj. kg år 1989. Produktionen har ökat något och uppgick år 1989 till ca 5 milj. kg. Vi har också en avgiftsfri import från Island av 650ton får- och lammkött, vilket innebär att den svenska marknaden ungefär är i balans.

Det pristillägg på får- och lammkött som jag tidigare nämnt uppgår för
närvarande till ca 6 kr. per kg och betalas i huvudsak av införselavgiftsme
del. Då tillägget avskaffas måste producentprisema, och därmed gräns
skyddet, höjas med motsvarande belopp. Vissa remissinstanser har påpe
kat att detta kommer att påverka konsumtionen och därmed produktionen
negativt. Av hänsyn till såväl producenter som konsumenter anserjag det
befogat med en övergångstid på tre år då pristillägget avtrappas med ca
2 kr. per kg och år. På det viset kommer konsumtionen inte att påverkas
lika kraftigt som om hela prishöjningen skedde på en gång och producen
terna får tid på sig för att finna vägar att öka avsättningen. Enligt min 82

mening borde det finnas goda möjligheter att öka konsumtionen av får- Prop. 1989/90:146 och lammkött i Sverige.

Får- och lammköttsproduktionen kommer också att gynnas av det nya landskapsvårdsstödet. Svenska Fåravelsförbundet anser att landskapsvårdsstödet bör utgå som ett bidrag per tacka för att bättre gynna lammproduktionen. Jag anser emellertid att stödet inte bör betalas generellt vare sig per hektar eller per djur. Eftersom syftet är att stimulera ett varierat och rikt odlingslandskap kan gmndema och ersättningen variera från fall till fall. Naturligtvis bidrar får, liksom andra djur, tiU ett intressantare landskap. Jag ser det därför som självklart att får- och lammproducenter får del av stödet. Det är emellertid viktigt att betona att det inte är produktionen som skall stimuleras eller ersättas med detta stöd, utan den landskapsvårdande insats som görs.

Slaktkyckling

1 mitten av 1980-talet fanns stora överskott av slaktkyckling, delvis till följd av campylobacterdebatten som medförde att konsumtionen minskade. Balansen har sedan dess förbättrats och såväl produktion som konsumtion uppgår för närvarande till ca 36 milj. kg. Balansen uppnåddes till stor del genom att företagen i branschen fördelade produktionsneddragningar meUan sig. Att denna samverkan varit möjlig beror främst på att det är en liten bransch med starka bindningar mellan de olika förädlingsleden.

Eftersom det råder balans mdlan konsumtion och produktion av slaktkyckling kommer en avreglering sannolikt inte att medföra några störte behov av produktionsanpassningar. I dag sker produktionen av slaktkyckling i hög grad i en form som liknar den industriella, med kontraktsbindningar mellan de olika förädlingsleden. Den största effekten av en avveckling av den intema marknadsregleringen blir för denna produktionsgren troligen de sänkta foderkostnadema. De bör, i kombination med borttagna slaktdjursavgifter, medföra att parti- och konsumentprisema sjunker och därmed bör konsumtionen öka.

Slakterifett

Även för slakterifett, som är en slaktbiprodukt, finns ett gränsskydd. Det egentliga syftet med gränsskyddet är att stödja prisnivån för inhemska oljeväxter. Jag har därför tidigare föreslagit att regleringen ändras så att slakterifett behandlas som annat fett i regleringshänseende, dvs. förbmka-ren köper fettet till världsmarknadspris och att fettvamavgift eriäggs för det som används för livsmedelsändamål.

I dag räknas produktionskostnadema för slakterifett in i de förädlings
kostnader som används som underlag för beräkning av kompensationen
till jordbruket. Å andra sidan avräknas intäktsökningar från biprodukter,
såsom slakterifett, från jordbmkets kostnadskompensation. Vid en för
ändring av regleringen i den riktning jag föreslagit, sänks priset på slakteri
fett och därmed jordbmkets intäkter från denna produkt. Fettvamavgiften
på inhemskt slakterifett bör därför återföras till näringen. 83

LAG:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som generellt tillstyrkt en avveckling av de interna marknadsregleringaraa har ingen haft en avvikande uppfattning avseende äggregleringen. Ett mycket litet antal remissinstanser har särskilt yttrat sig över äggregleringen. LRF anser att exportfinansieringen bör vara kvar.

Skälen för mitt förslag: Regleringen inom äggproduktionen utgörs dels av ett gränsskydd, dels av en intera marknadsreglering.

Gränsskyddet syftar dels till att höja det svenska priset på ägg över nivån på världsmarknaden, dels till att stabilisera det svenska äggpriset.

Den interaa marknadsregleringens uppgift är att, genom lagring och export, dra undan pristryckande överskott från den inhemska marknaden för att därmed kunna upprätthålla det reglerade priset.

De marknadsreglerande åtgärdema, som sker genom regleringsföreningen Svensk ägghandel, utgörs dels av bidrag till export av ägg och äggprodukter, dels av inlösen. Bidrag lämnas också för mnmärkta ägg som säljs som proviant till fartyg i utrikes trafik. De marknadsreglerande åtgärdema finansieras genom införselavgiftsmedel, produktionsavgiftsmedel samt intäkter från försäljning av äggprodukter.

Inom ramen för äggregleringeii lämnas ett särskilt s. k. packeribidrag till mnmärkesanslutna packeriföretag. Till norra Sverige ges ett förhöjt packeribidrag. Bidragen utbetalas av Svensk ägghandel.

Ett avskaffande av den intema marknadsregleringen för ägg innebär för det första att exportsubventioneringen av överskottsägg upphör, dvs. ingen inlösen av ägg eller bidrag vid export av ägg och äggprodukter kommer att beviljas. För det andra innebär avregleringen att de avgifter som tas ut på äggproduktionen för att finansiera äggregleringen upphör.

Även packeribidragen försvinner när regleringen avskaffas. Vad avser det förhöjda packeribidraget till norra Sverige kommer jag att redovisa mitt förslag i samband med övriga regionala frågor.

I enlighet med riksdagens beslut om reglering av prisema på jordbmksprodukter, m. m. (prop. 1988/89:140, JoU 21, rskr. 322) genomförs redan innevarande regleringsår en viss minskning av den intema äggregleringen. Medlen till överskottsfinansieringen har minskat med 10% och den differentierade storproduktionsavgiften ersattes den 1 januari 1990 med en generell produktionsavgift.

Min bedömning är att en anpassning av äggproduktionen till en situation utan interaa regleringar kommer att gå förhållandevis smärtfritt.

Äggproduktion bedrivs ofta utan aredl anknytning och utan koppling till den egentliga jordbmksnäringen. Produktionen vid dessa företag kan jämföras med industriell produktion. Endast en mindre del av äggproduktionen sker som kompletterande produktion vid småjordbmken.

Äggnäringen tillhör inte heller de mest kapitalintensiva branschema Prop. 1989/90:146 som kräver stora investeringar för att driva produktion. Detta i kombination med att ägg säljs till konsumenteraa i oförädlad form gör att fömtsättningama för att driva äggproduktion småskaligt med lokal försäljning måste anses goda. Detta understryks av det faktum att ca 35% av äggen saluförs vid sidan om den ordinarie handeln, vilket också tyder på en viss flexibilitet och låg tröskel för marknadsinträde. Produktion av ägg är också från planeringssynpunkt kortsiktig.

Hämtöver har äggproduktionen i beredskapssammanhang en begränsad betydelse.

Genom ett beslut den Ijuni 1989 har Kronägg ek. för. genomfört stadgeändringar som innebär att såväl mottagnings- som leveransplikten avskaffats. Produktionen binds nu genom kontrakt, vilket är vad såväl LAG som jag själv bedömer blir en naturlig följd inom jordbmkssektom efter en avreglering. Av den mnmärkta kvantiteten ägg står Kronägg för ca 60%.

Mot bakgmnd av vad jag nu anfört är äggbranschen enligt min mening väl förberedd för en mer marknadsliknande situation. Ett förhållande som ytterligare underlättar en avreglering inom äggproduktionen är att en förbättrad marknadssituation kan förväntas under regleringsåret 1990/91. Enligt LUI:s senaste prognos beräknas äggöverskottet innevarande regleringsår uppgå tiU 7650ton, för att under regleringsåret 1990/91 sjunka till 2750ton.

Till följd av minskade äggöverskott kommer troligen en stor del av verksamheten inom torkindustrin att få svårt att överleva på kommersiella villkor. Verksamheten kommer därmed sannolikt att bli överflödig om den inte kan ersättas med legotillverkning åt utländska kunder baserade på importägg. Torkindustrin tillverkar hdäggpulver, äggulepulver m. m. av helägg och utgörs i Sverige av tre företag varav ett legotillverkar i Danmark. Inom ramen för de marknadsreglerande åtgärderaa har bidrag beviljats vid export av äggpulver samt vid försäljning av äggulepulver till läkemedelsindustrin. I enlighet med mitt förslag om att avskaffa den interaa marknadsregleringen upphör som nämnts också överskottsfinansieringen i form av exportbidrag till torkat äggpulver.

Gränsskyddet fördyrar de inhemska priseraa för jordbmksråvaror. För att den svenska industrin som är utsatt för interaationell konkurrens inte skall komma i ett sämre konkurrensläge än konkurrenteraa i andra länder, som har tillgång till jordbmksråvaror tiU lägre priser, tillämpas s. k. råvamkostnadsutjämning (RÅK). Syftet med bidraget vid försäljning av äggulepulver till läkemedelsindustrin är, precis som när det gäller annan förädlingsindustri, att utjämna kostnaderaa för de jordbmksråvaror som används vid tillverkningen. Bidraget vid försäljning av äggulepulver tiU läkemedelsindustrin är en prisutjämningsåtgärd jämförbar med de som sker inom ramen för RÅK. Enligt min mening bör därför detta bidrag till läkemedelsindustrin inordnas i det egentliga RÅK-systemet. Jag kommer i det följande att redovisa mitt förslag angående RÅK-systemet.

LAGrs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Överbefälhavaren, överstyrelsen för civil beredskap, konsumentdelegationen, länsstyrelsen i Stockholms län, Sveriges civilförsvarsförbund och civilbefälhavaren i östra civilområdet m.fl. stödjer arbetsgmppens förslag.

Statens jordbmksnämnd och 1988 års försvarskommitté anser det vara angeläget att statsmakterna noga följer hur produktionsresurserna förändras inom jordbmket och hur förädlingsindustrin utvecklas. Jordbruksnämnden ställer sig bakom arbetsgmppens förslag om att bmkare skall kunna kontrakteras för att tillräcklig areal skall upprätthållas. Flertalet remissinstanser anser det viktigt att inte regionala obalanser i den regionala försörjningsförmågan uppstår när den bmkade arealen minskar.

Flera instanser anser att kostnaderna för beredskapen inte skall betalas av livsmedelskonsumenterna.

Civilbefälhavaren i övre Norrlands civilområde och flertalet av de länsstyrelser som berör beredskapsfrågan anser att arbetsgmppens förslag innebär en sådan ökning av koncentrationen av brukad areal att försörjningsnivån hotas.

Föreningen Foder och spannmål föreslår att dagens system för beredskapslagring avvecklas och ersätts med ett system där spannmålshandeln och kvarnindustrin, mot viss ersättning för ökade kostnader, åläggs att hålla en viss miniminivå i sina lager.

LRF delar inte uppfattningen att en godtagbar livsmedelsberedskap kan uppnås även om arealen åker reduceras till ca 2 milj. ha. Förbundet anser att det är viktigt att ha en så stor produktionsapparat att den kan anpassas i en krissituation, t. ex. genom ändrad produktionsinriktning. Vidare anser LRF att det finns ett stort beredskapsvärde i en omfattande mjölkproduktion.

Skälen för mitt förslag: Livsmedelsförsörjningen är en del av totalförsvaret. I en kris- eller krigssituation är det naturligtvis av största vikt att tillräckliga mängder livsmedel kan nå hela befolkningen.

I 1987 års försvarsbeslut (prop. 1987/88:95, FöU 11, rskr. 310) fastställdes gemensamma planeringsfömtsättningar för uthålligheten inom totalförsvaret. Dessa innebar bl.a. att man definierade tre olika skeden i ett kris- och krigsförlopp. Det första är ett s. k. förkrigsskede med en varaktighet upp till ett år under vilket det antas ske en gradvis minskning av utrikeshandeln. Därefter följer ett skede omfattande några månader med krig i vår nära omvärld, där Sverige kan stå neutralt alternativt dras in tidigt eller senare, och för vilket planeringen bör utgå från att utrikeshan-

deln är helt avbruten. Slutligen följer ett s.k. efterkrigsskede där utrikes- Prop. 1989/90:146 handeln gradvis kan återgå till acceptabel nivå inom något år.

I försvarsbeslutet betonades att frågan om den regionala försörjningsförmågan i krig borde ägnas särskild uppmärksamhet, främst när det gäller övre Norrland.

Som ett led i förberedelserna för 1991 års försvarsbeslut lämnade 1988 års försvarskommitté i febmari 1990 till regeringen betänkandet (Ds 1990:5) Totalförsvarets planering inför 1991 års försvarsbeslut. 1 delbetänkandet framhåller kommittén att den, mot bakgmnd av de preliminära överväganden som gjorts om planeringsfömtsättningarna, hittills inte funnit att några avgörande hinder av beredskapsskäl föreligger för ett genomförande av LAG:s förslag. Kommittén framhåller emellertid att slutligt ställningstagande till förutsättningar och avvägningar inte kan göras förrän i samband med försvarsbeslutet år 1991.

Beredskapsmålet har i 1985 års beslut översatts till ett antal produktionsmål för olika inriktningar. Jag anser det principiellt olämpligt att relatera beredskapsmål till fredstida produktion. Hänsyn måste nämligen bl.a. tas till ändrat konsumtionsmönster och ändrad produktionsinriktning under kriser och i krig. Exempelvis kan produktionen mätt i kalorier effektiviseras i kris. Det är också möjligt att genom en variation av kriskosten och en större lagring än dagens av såväl insatsvaror som livsmedel uppfylla beredskapsmålet. Av de varor som i större utsträckning måste lagras vid en lägre arealanvändning är kväve en av de viktigare. För att avkastningen i produktionen skall kunna upprätthållas vid ett importbortfall krävs en ökad kväveanvändning jämfört med den som fömtsätts i dagens planering. Efter 1987 års försvarsbeslut har kvävelagren successivt sålts ut. Nya lager måste aUtså åter byggas upp. Andra insatsvaror som är viktiga att ha i lager är växtskyddsmedd och proteinfodermedel. Detta är varor där importbehovet är stort. Även ytterligare livsmedelslagring bör ske. Jag återkommer senare till mina förslag om åtgärder som föranleds av de speciella förhållandena i norra Sverige.

Åkerarealens storlek

Det nuvarande beredskapsmålet är alltså knutet till den fredstida arealan
vändningen. Den bmkade arealen uppgår för närvarande till ca 2,9 milj.
ha; produktionen överstiger vida konsumtionsutrymmet. Anpassningen av
produktionsapparaten till en volym som motsvarar den inhemska kon
sumtionen och den kommersiellt motiverade exporten innebär nya förut
sättningar för beredskapsplaneringen. Den brukade arealen kan förväntas
minska. Ett flertal utredningar har behandlat frågan om hur stor areal som
är nödvändig att bmka för att en fullgod beredskap skall kunna upprätthål
las. Enligt LAG:s bedömning kan arealen minska till 2,0milj. ha utan att
det av beredskapsskäl finns något behov av att stödja ytterligare areal,
under fömtsättning att en lagring av insatsvaror och livsmedel samtidigt
sker. Varken arbetsgruppen eller majoriteten av remissinstanserna bedö
mer emellertid att den bmkade arealen kommer att sjunka till en nivå som
är tillnärmelsevis så låg. Livsmeddskommittén (SOU 1984:86) konstate- 87

rade att arealen kunde sjunka till 2,4 milj. ha och en studie utförd vid Prop. 1989/90:146 försvarets forskningsanstalt år 1988 visar att arealen kan sjunka till 2,0 milj. ha utan att särskilda beredskapsåtgärder behöver vidtas. Jag anser för min del det vara klarlagt att arealen kan sjunka till en betydligt lägre nivå än den nuvarande utan att försörjningssäkerheten äventyras om särskilda riktade åtgärder vidtas föir att stärka beredskapen. Lagringsinsatserna bör därför ökas. Den kategori av ingrepp på arealens storlek som bör omgärdas med särskilda restriktioner är sådana som har oåterkalleliga effekter på markens produktionskapacitet, dvs. bebyggelse och matjordstäkt.

Jordbruksnämnden bör noga följa utvecklingen vad gäller storleken på den brukade arealen och den geografiska fördelningen. Skulle den i fredstid bmkade arealen bli för liten för att beredskapsmålet skall kunna uppfyllas bör övervägas möjligheten att kontraktera bmkare för att hålla nödvändig areal tillgänglig för kris- eller krigsproduktion.

Oljeväxter

Oljeväxtodlingen spelar från beredskapssynpunkt en viktig roll vad avser fett under kriser och i krig. Oljeväxtarealen har sedan 1960-talet uppgått till ca 170000 ha per år, vilket vid normalskörd motsvarar ca 300000 ton oljeväxtfrö. LAG konstaterar att om stödet tiU oljeväxtodlingen reduceras till ett rent gränsskydd, kommer sannolikt produktionen att anpassas till en nivå motsvarande den inhemska konsumtionen av olja ur svenskt oljefrö, vilken i dag ligger omkring 40000 ton per år. Det innebär att oljeväxtproduktionen skulle minska till omkring 120000 ton. Det är enligt LAG en alldeles för liten produktion för att trygga fettintaget under kris och i krig. Arbetsgmppen anser att en produktion motsvarande drygt två tredjedelar av dagens produktion bör vara tillräcklig för att tillgodose beredskapskraven. Därför föreslår arbetsgmppen att hela produktionen av oljeväxter bör baseras på kontraktsteckning mellan producenterna och den beredskapsansvariga myndigheten. Jag delar uppfattningen att produktionen av oljeväxter bör baseras på kontraktsteckning. Jordbmksnämnden bör därför genom kontraktsteckning trygga en från beredskapssynpunkt tillräcklig oljeväxtproduktion.

Antalet mjölkkor

Det gmndaltemativ som 1983års livsmedelskommitté angav beträffande
antalet mjölkkor efter en omstäUning baserades på 600 000 mjölkkor. Sår-
barhetsgmppen till livsmedelskommittén ansåg att det fredstida antalet
mjölkkor inte borde understiga 550000. Avkastningen per ko har då satts
till 5 170 kg per år för att minimera behovet av proteinfoderlagring. Medel
avkastningen per ko år 1989 var digt 6 000 kg. Arbetsgmppen anser att
med en utökad lagring av proteinfoder kan en mer normal avkastning
upprätthållas och med den kriskost som gmppen föreslår kan antalet kor i
fredstid sjunka till 450000. Jag återkommer senare till förslaget om kris
kost. Antalet kor i mjölkproduktion var år 1988 565 000. Jag anser det vara 88

klart att antalet kor kan sjunka till en lägre nivå än dagens utan att det Prop. 1989/90:146 finns anledning till åtgärder föranledda av beredskapsskäl. Jordbmksnämnden bör här liksom vad gäller arealanvändningen övervaka utvecklingen.

Produktionens geografiska fördelning

En annan del av kravet på en fullgod livsmedelsberedskap är att den i fredstid bmkade arealen och förädlingsindustrin har en sådan geografisk spridning att försörjningen kan upprätthållas i alla delar av landet. En väl utvecklad småskalig industri kan härvid vara en fördel. Jag vill här betona betydelsen av en spridning av förädlingen och en fungerande distribution. Förhållandena i övre Norrland kräver speciella åtgärder för att en god beredskap skall kunna upprätthållas. Som en av åtgärdema för att uppnå detta föreslår jag att det särskilda prisstödet till norra Sverige, som utbetalas i form av ett belopp per producerad enhet, skall behållas. Med hänsyn tiU den ändring av befolkningsstmkturen som blir aktuell i krig, med bl. a. mobilisering av försvarsmakten, är det inte rimligt att bedriva en produktion i fredstid som kan tillgodose behoven i krig. Specifika beredskapsåtgärder i form av beredskapslagring krävs därför som komplement. Jag kommer senare att föreslå ytterligare åtgärder för bl. a. Norrland. Jag vill här poängtera vikten av att beredskapsbehoven i övre Norrland tillgodoses genom en kombination av produktion och lagring.

Kriskosten

Kaloritilldelningen i detaljhandelsledet i den kriskost som ingår i underlaget för beredskapsplaneringen har av LAG satts lika med den fredstida, 2800 2 900 kilokalorier per person och dygn i genomsnitt. Denna siffra motsvarar inte den beräknade faktiska konsumtionen utan innefattar marginaler för Svinn, problem med omställningen av produktionen m. m. Den kriskost som arbetsgmppen har utgått ifrån kännetecknas av en större andel vegetabilier än den fredstida. Kolhydratemas bidrag till energiförsörjningen ökar på bekostnad av proteiner och fett. Konsumtionen av mjölk och potatis har satts lika med den fredstida. Det kaloribortfaU som minskningama ger upphov till är tänkt att huvudsakligen täckas med spannmålsprodukter. Baljväxter och fisk har inte räknats med i kriskosten men är en resurs.

Socialstyrelsen framför i sitt yttrande att den kriskost som LAG föreslagit inte är tillräcklig. Socialstyrelsen befarar att en längre tids användande av denna kriskost kan ge upphov till bristtillstånd hos lågenergiförbmkare och växande ungdomar. Enligt livsmedelsverket är en kost med så låg fetthalt som arbetsgmppen föreslår oacceptabel för spädbara och barn upp till 3 4år. Detta kan gälla även för äldre bam. Livsmedelsverket anser också att gravida och ammande kvinnor behöver ett högre fettintag än andra. Om dessa gmppers behov beaktas har dock verket ingen erinran mot arbetsgmppens förslag om kriskost.

Folkhälsogmppen anser att en avvägning måste göras mellan kostsam- 89

mansättningen i fredstid och den i en krissituation. Avvägningama är Prop. 1989/90:146 svåra att göra då kriskostens sammansättning får återverkningar på livsmedelsproduktionen och konsumtionen i fredstid. Gmppen vamar för att en idealiskt sammansatt kriskosit kan leda till överproduktion av vissa livsmedel i fredstid, vilket i sin tur har resulterat i en felaktigt sammansatt kost. Folkhälsogmppen anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätt gjort dessa avvägningar, och att dess förslag med all sannolikhet kan fungera i tider av kris samtidigt som det kan få gynnsamma effekter på svenska folkets kostvanor i fredstid. Jag instämmer i Folkhälsogmppens bedömning av de gjorda avvägningama. Det är enligt min mening olämpligt med en beredskapsplanering som medför oönskat kosthåll i fred.

Kostnader

LAG:s utgångspunkt har som jag nyss nämnde varit att den i fredstid bmkade arealen kan sjunka till 2 milj. ha utan att några åtgärder utöver lagring behöver vidtas. Kostnadsberäkningama utgår dock från en areal på 2,2 milj. ha. LAG fömtser emdlertid att arealen inte skaU sjunka så mycket som till 2,2 milj. ha. Jag delar LAG:s uppfattning och bedömer därför att kostnadema sannolikt iir överskattade. Vid 2,2 milj. ha beräknas de direkt beredskapsmotiverade kostnadema uppgå tiU omkring 380 milj. kr., av vilka omkring lOOmilj. kr. utgör kostnad för ökad lagring av insatsvaror och 60 milj. kr. är kostnad för den utbyggda lagringen av livsmedel i övre Norrland. Jag föreslår att uppbyggnaden av lagren av livsmedel och insatsvaror påbörjas redan budgetåret 1990/91 och att utförsäljningen av befintliga lager samtidigt upphör. Jag återkommer i det följande till anslagsfrågoma för budgetåret 1990/91.

Uppföljning av beredskapsmålet

Den livsmedelspolitiska reformen kommer att innebära förändringar för hur en fullgod försörjningsberedskap kan uppnås. Det är därför av största vikt att statens jordbmksnämnd följer reformens utveckling på detta område. Den bmkade arealens storlek och geografiska fördelning måste bevakas. Detta gäller även antalet mjölkkor. Jordbmksnämnden skall också bevaka att resursema i jordbmket möjliggör en produktion motsvarande den beräknade kriskosten. En annan viktig uppgift för jordbmksnämnden kommer att bli att efterse den geografiska fördelningen av förädlingsindustrin. Om jordbmksnämnden finner att det föreligger risk för att beredskapsmålet inte går att uppfylla, skall nämnden föreslå regeringen lämpliga åtgärder för att garantera en fullgod försörjningsberedskap. Den åtgärd som i första hand torde komma i fråga är kontraktsteckning med producenter för att garantera en viss produktionsnivå.

åkermarken som obmkad än i övriga delar av landet. Man kan därför inte Prop. 1989/90:146

utesluta att den faktiska nedläggningen sker snabbare i norra Sverige än

vad som framgår av statistiken över åkerarealens utveckling. Utvecklingen

har inte varit enhetlig i hela norra Sverige utan variationer förekommer

mellan olika områden. I Västerbottens län har 5% av arealen lagts ned

sedan år 1981, medan endast 1% av åkerarealen lagts ned i Gävleborgs,

Västemorrlands och Jämtlands län under samma tid.

En stor del av den bättre åkermarken finns i kustbygden, älvdalarna och i Storsjöområdet. Här finns också en övervägande del av de större jordbmksföretagen.

I norra Sverige finns totalt ca 27000 jordbmksföretag. Utmärkande för norra Sverige är att det fortfarande finns ett stort antal små företag, vilket bl.a. kan illustreras av att mer än hälften av bmkningsenhetema har mindre än 10 ha åker. Företag med mer än 30 ha åker utgör bara 15 % av det totala antalet jordbmksföretag i norra Sverige. Som jämförelse kan nämnas att i Svealands slättbygder omfiittar denna storleksgmpp drygt 50% av företagen. Medelarealen per bmkningsenhet är också betydligt mindre i norra Sverige, än i riket totalt.

Skillnadema i jordbmkets stmktur avspeglar sig även i inkomststmktu-ren. I norra Sverige finns en stor andel företag där en betydande del av familjens samlade inkomst utgörs av tjänsteinkomster eller där bmkaren har nått pensionsåldem. Samtidigt finns här en mindre andel företag där familjen lever enbart på lantbmket än i övriga delar av landet. Skogsbmket utgör ett viktigt komplement både för hel- och deltidsjordbmkama i norra Sverige.

Mjölkproduktionen är den viktigaste produktionsgrenen i det norrländska jordbmket. Stmkturen i jordbmket skiljer sig även på denna punkt mellan norra och södra Sverige. Det finns fortfarande en betydligt större andel små besättningar i norra Sverige än i landet i övrigt. Nästan 40% av mjölkbesättningama i norra Sverige hade år 1987 mindre än 10 kor, medan motsvarande tal för riket som helhet var 26%. Antalet mjölkkor i norra Sverige var år 1987 ca 118 000 vilket motsvarar ungefär 20% av rikets totala antal mjölkkor. En minskning har framför allt skett sedan år 1985 då det s. k. tväprissystemet infördes. Sedtm 1980-talets början har antalet kor i norra Sverige minskat med 14%. Även här finns regionala skillnader. I Gävleborgs län är minskningen endast 5% medan koantalet i Värmlands och Västemorrlands län har minskat med 18% under perioden 1980 1987. Mjölkinvägningen ökade under senare delen av 1970-talet och ända fram till år 1985 då tväprissystemet infördes. Därefter reducerades volymen så att den 1988 låg omkring 1980 års nivå. Antalet mjölkleverantörer tiU mejeriema har förändrats betydligt mer än mjölkvolymen. I norra Sverige som helhet har antalet leverantörer minskat med ca 25% sedan 1984.

Köttproduktionen i norra Sverige baserar sig nästan uteslutande på djur från mjölkproduktionen. Produktionen av kött har under senare år sjunkit i norra Sverige liksom i landet i övrigt, men nedgången har varit mindre i norra Sverige. Nötköttproduktion£;n i norra Sverige motsvarade budget-

året 1987/88 ca 18% av rikets totala produktion och fläskproduktionens Prop. 1989/90:146 andel var ca 3 %.

Investeringsverksamheten har under 1980-talet legat på en relativt sett högre nivå i norra Sverige än i riket som helhet. Detta gäller t.ex. investeringar i markanläggningar. Skälet är i första hand att behovet av dikning är större i norra Sverige än i övriga delar av landet. Investeringarna i inventarier har minskat i hela landet, även i norra Sverige, vilket torde vara en effekt av de sämre ekonomiska betingelserna för jordbruksproduktion.

Byggnadsverksamheten inom mjölkproduktionen har ändå legat på en relativt sett högre nivå i norra Sverige än i övriga delar av landet. Orsaken till detta kan vara att tillämpningen av de produktionsbegränsande åtgärder som vidtagits har varit mer generös i norra Sverige.

Sysselsättningen inom det norrländska jordbruket med binäringar har minskat med ca 10% mellan åren 1980 och 1987, vilket inte avviker från utvecklingen i landet i övrigt. Andelen sysselsatta inom jordbruket i förhållande till totalbefolkningen ligger något över genomsnittet i riket, och i vissa län betydligt över, t.ex. i Jämtland där andelen är 5,6% att jämföra med riket totalt där andelen är 2,6%. Ålderssammansättningen visar att andelen bmkare över 60 år är större i norra Sverige än i riket totalt.

Strukturella förhållanden i norra Sverige

De naturliga förutsättningarna för jordbmk skiljer sig främst mellan norra Sverige och övriga delar av landet, men de varierar även mdlan olika delar inom norra Sverige. De naturgivna förhållandena i landets nordliga delar, med en kort växtodlingssäsong och låg medeltemperatur, påverkar framför allt avkastningen i växtodlingen. Odlingsjordarna är också sämre i norra Sverige än i landets södra delar. Klimatsituationen har emellertid vissa fördelar eftersom bl. a. skadeinsekter missgynnas och det därför är möjligt att odla med betydligt mindre insats av bekämpningsmedel av olika slag.

Även inom norra Sverige finns emellertid skillnader. Den bästa jordbruksmarken finns i kusttrakterna medan inlandet generellt sett har mer näringsfattiga jordar. Skillnaderna i jordbrukets stmktur är stora mellan framför allt norra inlandet och övriga delar av området. I kustbygderna är företagen i genomsnitt större och i högre grad specialiserade, främst på mjölkproduktion.

I inlandet, och då främst i glesbygderna, domineras näringslivet fortfarande av lantbmket. Förändringar på jord- och skogsbmksområdet påverkar därför ofta i hög grad glesbygden. I dessa områden har också kombinationen av olika verksamheter, där jord- och skogsbmk ingår som en del, av tradition varit den mest naturliga och ekonomiskt stabila företagsformen.

Min bedömning är att det även i framtiden i många bygder, såväl i
inlandet som i andra delar av norra Sverige, kommer att bli nödvändigt att
kombinera jordbmket med annan verksamhet för att få tillräcklig syssel
sättning och inkomst. Det är därför av stor betydelse för såväl de enskilda
företagen som för en balanserad regional utveckling att kompletterande
sysselsättning kan skapas. Det är därför enligt min mening nödvändigt att
utforma stödformer som tar hänsyn till de speciella förhållanden som 93

avkastning i produktionen, men även på prisskillnader på förnödenheter Prop. 1989/90:146 m. m. 1 beräkningsmodellen tas även hänsyn till arbets- och kapitalkostnader i jordbruket. Tekniken som används är att överskottet till ersättning för arbete och kapital beräknas som skillnaden mellan intäkter och kostnader i företaget. Genom attjämföra detta beräknade överskott för modellföretaget i mellersta Sverige med alternativkostnaden för arbete och kapital i samma område erhålls en s.k. täckningsgrad för företagets arbets- och kapitalkostnader. Merkostnaden för jordbruk i norra Sverige erhålls då alla kostnader vid modellföretaget i norra Sverige summeras, inkl. arbets-och kapitalkostnader reducerade med den täckningsgrad som gäller i mellersta Sverige. Kostnaderna fördelas därefter på den producerade mängden och jämförs med motsvarande kostnad som beräknats för modellföretaget i mellersta Sverige.

Detta innebär således att prisstödet i norra Sverige med nuvarande konstmktion även efter en intern avreglering kommer att kompensera jordbruket i norra Sverige för merkostnader, men att den kalkylerade lönsamhetsnivån också kommer att förändras på samma sätt som den i mellersta Sveriges jordbmk.

Ett viktigt motiv för en reformering av livsmedelspolitiken är emeUertid att främja en bättre regional balans. Det generella prisstödet har på gmnd av sin konstmktion i stor utsträckning gynnat södra och mellersta Sveriges jordbmk. Det särskilda prisstödet till norra Sverige har varit avsett att komplettera det generella prisstödet genom att kompensera jordbmket i dessa delar av landet för de högre produktionskostnadema.

Priserna på jordbmksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka som en följd av en intem avreglering. Jag är dock inte beredd att låta dessa förändringar påverka lönsamheten i det norriändska jordbmket i någon nämnvärd grad. Jordbruket i dessa delar av landet är särskiU känsligt för ändrade ekonomiska fömtsättningar och större prisförändringar skulle därför kunna ge negativa effekter på näringens framtida utveckling. Antalet företag och dessas geografiska spridning är i dag sådan i norra Sverige att en fortsatt nedläggning av företag får långtgående effekter genom bl.a. högre transportkostnader. Jag anser därför att det bör vara möjligt att justera prisstödets nivå om det skulle visa sig att lönsamhetsnivån i det norrländska jordbmket skulle sjunka nämnvärt under dagens nivå. Därigenom undantas i princip norra Sverige från den produktionsanpassning som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Detta är angeläget mot bakgmnd av att produktionen i norra Sverige uppvisar underskott eller befinner sig i balans med efterfrågan regionalt.

Prisstödet bör liksom tidigare justeras med hänsyn till kostnadsutvecklingen och översyner bör liksom hittills ske regelbundet. Mot bakgmnd av att förutsättningarna i jordbmket kommer att förändras avsevärt under kommande år, anser jag att dessa översyner fortsättningsvis bör göras varje år.

Statens jordbmksnämnd har i januari 1990 fått regeringens uppdrag att
lämna förslag till hur det särskilda prisstödet till jordbmket i norra Sverige
bör utformas för att det skall vara möjligt att bevara ett livskraftigt jord
bruk i dessa delar av landet. Jordbruksnämnden bör enligt uppdraget bl. a. 95

redovisa eventuella behov av förändringar i beräkningsmodellen för det Prop. 1989/90:146 särskilda prisstödet liksom av justeringar i den geografiska områdesindelningen. Jordbmksnämnden har i febmari 1990 lämnat ett förslag beträffande prisstödets principiella konstmktion och hur de olika former av regionalt stöd, som för närvarande utgår inom prisregleringen, skall kunna samordnas med det statliga prisstödet. En slutlig redovisning av uppdraget, bl. a. frågan om den geografiska områdesindelningen, bör enligt regeringens beslut ske senast den 15 juni 1990. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i denna fråga så snart denna redovisning föreligger.

För budgetåret 1990/91 föreslår jag i enlighet med tidigare riksdagsbeslut att prisstödet till jordbmket i norra Sverige räknas upp med 6%, vilket motsvarar kostnadsutvecklingen under år 1989.

Regionalt stöd inom prisregleringen

En regional omfördelning sker för närvarande inom prisregleringen till främst viss förädlingsindustri i norra Sverige och omfattar ca 125 milj. kr. Stödet avser bl. a. att kompensera förädlingsindustrins merkostnader och finansieras med regleringsmedel. En avveckling av den interaa marknadsregleringen enligt mitt förslag innebär att den särskilda regleringsekonomin avskaffas. Stödet kommer därför inte längre att kunna finansieras på detta sätt.

Statens jordbmksnämnd har på regeringens uppdrag lämnat ett principförslag till hur detta stöd skall kunna samordnas med det statliga prisstödet till jordbmket i norra Sverige. Jordbmksnämnden har i denna principiella redovisning emellertid inte tagit ställning till storleken på stödet till förädlingsindustrin. Jordbmksnämnden har i utredningen bl. a. övervägt möjligheteraa till en total samordning av de olika stödformerna med det statliga prisstödet, vilket skulle innebära att allt stöd skulle betalas genom ett belopp till en enda kategori av mottagare, antingen till jordbmkama eller förädlingsindustrin. En sådan ordning har dock inte förordats, eftersom den ansetts kunna få negativa effekter bl. a. från kontrollsynpunkt. Jordbmksnämnden föreslår i stället att ett samordnat stöd framdeles utgår med en del till producenter och med en del till förädlingsindustrin.

Jordbmksnämnden har från principiell utgångspunkt granskat de olika former av regionala stöd som utgår inom prisregleringens ram på kött-, mjölk- och äggområdet.

På köttområdet föreslås att det s. k. kostnadstillägget samt den regionalt
betingade delen av det s. k. sanitetstillägget, vilka utgör en kompensation
för merkostnader inom slakten, samordnas med det statliga prisstödet.
Kostnads- och sanitetstilläggen till förädlingsledet har en särskild områ
desindelning i områdena a, b, c, d och e, vilken avviker från den indelning
som gäller för prisstödet till jordbmket. Skillnadema mellan områdesav-
gränsningarna innebär i huvudsak att områdena a, b och c ryms inom
nuvarande prisstödsområden 1 - 4, medan områdena d och e faller utan
för. I område d, som omfattar Svealand fömtom Kopparbergs län, Värm
lands län och Gästrikland samt dämtöver Bohuslän, Dalsland och Got
land, utgår för närvarande kostnadstillägg till slakterier med 8 öre/kg slakt 96

för nötkött samt kött av får och lamm. För kött av gris utgår kostnadstill- Prop. 1989/90:146 lägg med 6 öre/kg. Sanitetstillägg utgår i samma område med 525 kr. per djur. I område e, som omfattar Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Östergötland och Västergötland, utgår inget kostnadstillägg, däremot utgår sanitetstillägg med 475 kr. per djur. Kostnadstillägget omfattar i område d ca 3,9 milj. kr. av ett totaU belopp, för hela landet, av 24,5 milj. kr. Sanitetstillägget utgår med ca 6 milj. kr. i område d och 18,6 milj. kr. i område e, av en total summa för landet omkring 30milj. kr. Jordbmksnämnden föreslår att den områdesindelning som nu gäller för prisstödet till jordbmket fortsättningsvis även skaU gälla för det stöd som utgår till förädlingsindustrin vilket innebär att de nuvarande områdena d och e inte kommer att omfattas av nuvarande stöd till förädlingsindustrin.

På mjölkområdet utgår tre former av regionalt stöd: kompensation till mejerier för högre in- och uttransporter, särskild kompensation till mejerier för transport av mejeriprodukter till butiker samt en extra förstärkning av prisstödet tiU jordbmkare. Inom mejeriområdet finns inte samma områdesindelning som inom slaktområdet, utan här har de olika mejeriföre-ningama åsatts ett stödbelopp. Jordbmksnämnden föreslår att stödet för in- och uttransport på mejerisidan samordnas med prisstödet på samma sätt som kostnadstilläggen till slakteriema, samt att samma områdesindelning bör gälla även på mjölkområdet. Den extra förstärkningen av prisstödet till jordbmkama kan inarbetas i det ordinarie pristödet. Det stöd som lämnas till mejeriemas uttransporter tiU butikerna har begränsad omfattning, ca 375000 kr. per år. Jordbmksnämnden föreslår att denna stödform avvecklas.

På äggområdet utgår ett packeribidrag som bl. a. innehåller en regionalt betingad del. Stödet har samma karaktär som kostnadstiUägget på kött. Vidare utgår även stöd vid slakt av utslagshöns i norta Sverige. Jordbmksnämnden har i flera utredningar behandlat frågan om ett stöd till den norrländska äggproduktionen. Nämnden har bl.a. gjort bedömningen att det är nödvändigt med någon form av stöd till denna produktion i norta Sverige om produktionen skall kunna bibehållas i nämnvärd omfattning.

För egen del vill jag anföra följande. Fömtsättningama för äggproduktionen i norra Sverige måste bevaras. Jordbmksnämnden bör ges i uppdrag att redovisa förslag till hur stödet till äggproduktion i framtiden skall utformas.

Jag delar jordbmksnämndens bedömning i den del förslaget avser samordningen av de olika stödformema för kött och mjölk med det statliga prisstödet. De föreslagna förändringaraa i områdesindelningen innebär att Götaland och delar av Svealand inte längre kommer att omfattas av nuvarande stöd. Enligt min bedömning bör detta emdlertid inte komma att medföra några betydande negativa regionala effekter. Jag anser dock att utvecklingen i detta avseende i förädlingsindustrin bör följas noga.

Jag anser det vidare angeläget att, som ett underlag för en fortsatt
ersättning för merkostnader till förädlingsindustrin i norra Sverige, när
mare analysera storleken av dessa merkostnader, främst vad avser trans
portkostnader för mjölk och kött. Statens jordbmksnämnd bör ges i upp
drag att göra en sådan analys samt att därvid även beakta effekten på 97

7 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146

245 milj. kr. för genomförandet av programmet, vilket i huvudsak skett Prop. 1989/90:146 vid lantbmksnämndema i de sju nordligaste länen.

Medlen har använts för investeringsstöd till jordbmk och kombinationsverksamheter, utvecklingsprojekt, forskning och utveckling samt utbildning och rådgivning. Erfarenhetema av programmet är goda och har inneburit en värdefull stimulans för fortsatt verksamhet och sysselsättning i jord- och skogsbmk samt i s. k. kombinationsföretag. Ett av syftena med åtgärdsprogrammet har varit att upprätthålla produktionsnivån i jordbmket i norra Sverige. Investeringsbidrag har lämnats med ca 145 milj. kr. och har gått såväl till jordbmks- och trädgårdsinvesteringar som tiU investeringar i kompletterande verksamheter. Bidrag till investeringama i jordbmket har omfattat ca 75% av det totala bidragsbeloppet och har resulterat i en viss utökning av produktionskapaciteten, bl.a. i form av nya djurplatser. Flertalet investeringar har emellertid syftat till modemisering av befintliga anläggningar samt till miljöförbättringar av olika slag. Investeringama i kompletterande verksamheter är av vitt skilda slag, t.ex. gårdssågar, turism och hantverk samt industri- och legotillverkning. Ett stort antal utvecklingsprojekt har startats med anknytning till bl.a. skogsbmk, trädgårdsodling, altemativodling, ny åkeranvändning samt särskilda projekt för landsbygdens kvinnor. Här har ett nära samarbete skett med andra myndigheter och organisationer.

En del av åtgärdsprogrammet har inriktats på forskning och utveckling med särskild inriktning på områden av intresse för norrlandsjordbmket. För närvarande pågår ett tjugotal forsknings- och försöksprojekt i samarbete mellan lantbmksverket, Sveriges lantbmksuniversitet och jordbmksnäringen i norra Sverige.

Den del av åtgärdsprogrammet som inriktats på utbildning och rådgivning har lagt särskild vikt vid marknadsfrågor och ekonomi, företagsutveckling och nya produktionsaltemativ i kombination med jordbmket.

Åtgärdsprogrammet omfattar de sju nordligaste länen och åtgärdema har riktats generellt till jordbmksföretag. Stödet har tillfallit företag såväl inom det av länsstyrelsen avgränsade glesbygdsområdet som utanför detta. Det är emellertid endast en mindre dd av de större och de mer specialiserade jordbmksföretagen som ligger inom glesbygdsområdet. Detta har även avspeglat sig i utfallet av medlens användning genom att en mindre andel av bidragen till jordbmksinvesteringar gått till företag inom glesbygdsområdet. Till detta kan också ha bidragit att jordbmksföretag i dessa områden kunnat få glesbygdsstöd till sina investeringar. Däremot är andelen bidrag högre till glesbygdsområdet i fråga om investeringar i trädgård och kompletterande verksamheter. I dessa frågor har en samordning skett mellan lantbmksnämndema och länsstyrelsema som har ansvar för glesbygdsstödet. Dessutom har länsstyrelsen i flertalet län lämnat över beslutanderätten för glesbygdsstödet till lantbmksnämndema i fråga om enskilda ärenden som rör de areella näringama.

Eftersom jord- och skogsbmket är mycket viktiga näringar för glesbyg
den och dess utveckling är det väsentligt att finna former för hur jord- och
skogsbmksföretagen i dessa områden skall kunna drivas vidare. Detta kan
eventueUt ske genom kombinationer med annan verksamhet. Glesbygds- 99

stödet kan här vara en möjlighet till finansiering av nya ideér och verksam- Prop. 1989/90:146 heter.

Stöd till företag i glesbygd lämnades under föregående budgetår med totalt 153milj. kr. varav 115 milj. kr. gick till de sju nordligaste länen. I regeringens proposition (prop. 1989/90:76) om regionalpolitik för 90-talet föreslås vissa förbättringar av glesbygdsstödet. Höjda maximala stödbelopp föreslås för stödet till företag och möjlighet ges att stödja s. k. mjuka investeringar, t. ex. produktutveckling och marknadsföring. Samtidigt föreslås att stöden till samhällelig service och till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser skall upphöra som stödformer. Detta innebär att medel frigörs, vilka kan användas t. ex. för stöd till företag eller projektverksamhet. Vidare framhålls i samma proposition att de medel som finns tillgängliga för regional projektverksamhet bör vara ett av de viktigaste instmmenten för att genomföra många av de insatser som behövs för utveckling av glesbygden och landsbygden. Mot denna bakgrund föreslås att den hittillsvarande begränsningen av hur stor del av anslaget som får användas för regional projektverksamhet tas bort. Genom samtliga förslag om regel- och anslagsförändringar bedömer föredragande statsråd att utrymme för insatser som bör beslutas av länsstyrelserna lokaliserings-och utvecklingsbidrag, glesbygdsstöd och regional projektverksamhet kommer att öka med i storleksordningen lOOmilj. kr. Därutöver föreslås anslaget räknas upp från 800 till 900milj. kr. Dessutom föreslås att 80 milj. kr. tillförs anslaget Regionala utvecklingsinsatser m. m. för att disponeras redan under innevarande budgetår.

För egen del anserjag att det är mycket viktigt att dels göra en utvärdering av åtgärdsprogrammet för jordbmket i norra Sverige, dels ta till vara de erfarenheter som har gjorts vid myndigheter, organisationer och hos företagare i samband med programmets genomförande. Det utvecklingsarbete som även i fortsättningen måste bedrivas för att bevara jordbmkets livskraft i norra Sverige bör gå vidare med väsentliga delar av åtgärdsprogrammet för jordbmket i norra Sverige.

Jag anser att jordbmket i glesbygden bör kunna få stöd till såväl investeringar i jordbmket som s.k. kombinationsverksamheter, t.ex. småskalig förädling. Genom den föreslagna höjningen av medlen som är avsedda för bl. a. glesbygdsstöd skapas möjligheter för detta. De utvidgade möjligheter till användning av glesbygdsstödet för s.k. "mjuka investeringar" som föreslagits i regeringens proposition om regionalpolitiken bör innebära förbättringar även för jordbmksföretagen i glesbygden. Även jordbmk utanför glesbygdsområdet kan i framtiden ha behov av utvecklingsinsatser. De utökade möjligheterna att använda tillgängliga medel i länen för regional projektverksamhet bör medföra förbättrade möjligheter att stödja utvecklingen även i detta avseende. Genom den föreslagna höjningen av medlen för regionala utvecklingsinsatser skapas förutsättningar för utökad projektverksamhet med inriktning på jordbmks- och kombinationsföretag.

Samtidigt som det treåriga programmet för särskilt stöd till jordbruket i
norra Sverige upphör bör en ytterligare förstärkning av tionde huvudti
telns anslag D2. Regionala utvecklingsinsatser göras. Eftersom detta an- 100

specialiseringen av nuvarande driftsformer och av obalansema. Därmed Prop. 1989/90:146 kommer också miljöproblemen att kvarstå och kanske t.o.m. förvärras. En viss minskad kväveutlakning som följd av ändrad arealanvändning kan fömtses.

Riksantikvarieämbetet anser att förslagen är knapphändigt belysta vad gäller dess konsekvenser men befarar att omfattande nedläggningar av jordbmksmark kan komma att slå hårt mot landskapets kulturvärden.

Lantbmksuniversitetet anför att utredningens förslag totalt sett kommer att innebära sänkt intensitet.

LRF anför att en omfattande nedläggning av åker i första hand kommer att beröra områden med den relativt sett lägsta intensiteten. LRF framhåller att sänkta produktpriser visserligen leder till att ekonomiskt optimum förskjuts mot något lägre intensitet/gödselinsats, men att det blir fräga om marginella förändringar. Om marknadsutrymmet blir begränsat kommer lantbmkama att som hittills välja ekonomiskt optimal produktionsteknik. Som regel är det då fördelaktigast att lämna en del av arealen obmkad och bmka resten ganska intensivt.

Svenska naturskyddsföreningen anser att inte utredningen på ett övertygande sätt har visat att livsmedelsproduktionens miljöanpassning ökar tiU följd av den föreslagna avregleringen.

Skälen för mitt förslagr Miljöeffektema av det nuvarande jordbmksstö-dets utformning är en utarmning av den genetiska mångfalden, en triviali-sering av flora och fauna och betydande påverkan på miljön tiU följd av växtnäringsläckage och bekämpningsmedelsanvändning. Genom att prisstödet indirekt stimulerat till att ta bort spåren från äldre markanvändning, har landskapet även blivit fattigare på kuUurvärden. Det främsta syftet med reformen i denna del är att få en bättre miljö, ett mer varierat odlingslandskap, en ökad genetisk mångfald och bevarande av landskapets kulturvärden. Reformen bör även främja aktsamhet om de kuUurvärden som inte kan regenereras om de en gång förstörts. Det råder enighet om vikten av att ha ett rikt och varierat odlingslandskap. En fömtsättning för detta är att vi kan bevara en genetisk mångfald i flora och fauna och att så långt som möjligt begränsa kemikaliesamhällets belastning på denna miljö.

Kraven från samhället och jordbmksnäringen på fortlöpande effektivi-
seringar och rationaliseringar inom jordbmket har drivit upp produktio
nen så att vi i dag har såväl miljöproblem som överskottsproblem. Prisstö
dets konstmktion, som innebär en premiering av producerad kvantitet har
stimulerat till ett intensivt utnyttjande av olika produktionsmedel. Det har
förstärkt de miljöproblem som ett i många avseenden aUtför intensivt
jordbmk bidrar till. En anpassning av produktionen till den inhemska
efterfrågan leder till förbättringar i miljön. När betalning endast ges för
efterfrågade varor och tjänster minskar incitamentet till ett intensivt ut
nyttjande av markresursen. Det i sin tur gör att det lönar sig mindre att
använda stora mängder bekämpningsmedel och handelsgödsel. Även and
ra åtgärder såsom att utföra olika markåtgärder som att flytta odlingshin
der, t.ex. stengärdesgårdar och stenrösen, kan komma att bli mindre
lönsamt. 103

En livsmedelspolitik som inte ensidigt främjar en överskottsproduktion Prop. 1989/90:146 stimulerar till användning av marken för annan odUng. Det ger ökade möjligheter att satsa på olika nischer inom ramen för jordbmksföretaget. Marknaden ställer i allt högre grad krav på att livsmedlen är miljövänligt producerade. Detta gäller inte minst på de exportmarknader som kan komma att bli aktuella i framtiden. Detta ökar möjlighetema att få till stånd ett miljövänligare jordbmk än det vi har i dag och uppnå de miljömål som är fastlagda för miljöpolitiken. Enligt min mening får vi med en förändrad livsmedelspolitik, med den inriktning jag har föreslagit i det föregående, den systemförändring som är nödvändig för att få till stånd ett miljövänligare jordbmk. Miljö- och landskapsfrågoma skall således i fortsättningen få en större tyngd. Med hänsyn till frågans vikt kommer jag mycket noggrant att kontinuerligt följa den nya livsmeddspolitikens effekter på miljön. Avsikten med den systemförändring som jag nu föreslår är att få till stånd en bättre miljö och ett rikare och mer varierat kulturlandskap. De medel jag föreslår i det följande är också anpassade för att uppnå detta. Även de selektiva åtgärder som regering och riksdag tidigare har beslutat om på jordbmksmiljöområdet är viktiga och har hög aktualitet. De utgör ett viktigt komplement i arbetet med att ställa om jordbmket mot ökad variation i landskapet, minskad miljöbelastning och ett bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljövärden.

Stora förändringar har skett i kulturlandskapet efter andra världskriget. Dessa har sin gmnd i ett förändrat markutnyttjande som i sin tur beror på bl. a. ändrade bmkningsmetoder och olika rationaliserings- och stmkturåtgärder. En förändring av animaliejjroduktionen har skett genom att svin-och Qäderfähållningen har ökat och antalet nötkreatur har minskat. Denna förändring har medfört att vallarealen i landet har minskat kraftigt. Antalet gårdar som inte har animalieproduktion har ökat, samtidigt har de animalieproducerande företagen blivit färre och större. Denna utveckling i kombination med södra Sveriges milda klimat och i vissa områden både riklig nederbörd och genomsläppliga jordar samt en ökad användning av handelsgödsel har påverkat jordbmkets växtnäringsomsättning och försämrat möjlighetema att begränsa lörlustema av främst kväve.

Nitratförorening av gmndvattnet är till följd av detta ett problem i många jordbmksbygder. Det gäller särskilt för de områden som har sandiga jordar i kombination med intensiv djurhållning. Genom att gå direkt till den huvudsakliga källan av läckaget, dvs. jordbmket, finns möjligheter att med olika åtgärder, t.ex. ändrad kvävegödsling och på olika sätt anpassad växtodling, nedbringa nitrathalten i gmndvattnet. Även till luften sker kvävetillförseln i huvudsak genom utsläpp av kväveoxider och ammoniak. Ammoniakavdunstning är den största orsaken till kväveförluster vid lagring av stallgödsel. Även ammoniakavgången kan på olika sätt begränsas, främst genom åtgärder i stallama, vid gödsellagring och vid spridning.

Riksdagen har år 1988 som jag tidigare berört beslutat om miljöförbätt
rande åtgärder i jordbmket. Åtgärderaa avser bl. a. regler för lagring och
spridning av stallgödsel och har beräknats leda till en halvering av kväve
läckaget nån åkermark till år2000. Inom ramen för det nordiska samarbe- 104

tet har som målsättning angetts att kväveläckaget skaU halveras i vissa Prop. 1989/90:146 känsliga kustområden till år 1995 och i förhållande till år 1986.

För att stimulera lantbmkaraa att snabbt bygga ut gödsdvårdsanlägg-ningaraas lagringskapacitet finns sedan år 1988 möjlighet att få bidrag med 20% av investeringskostnaden, dock högst 25000 kr., inom vissa områden.

Lantbmksstyrelsen har nyligen redovisat förslag till uppföljning av riksdagsbeslutet om miljöförbättrande åtgärder. Förslagen innebär bl.a. restriktioner i spridningstidpunkt för stallgödsel även för andra områden än de som i dag omfattas av riksdagsbeslutet samt förslag om grön mark. Förslagen kommer att remissbehandlas. Jag avser att i samband med nästa års miljöproposition återkomma till regeringen med förslag i denna fråga. I det sammanhanget kommer jag även att behandla frågan om en eventuell förändring av konstmktionen av bidraget för uppbyggnad av lagringskapacitet för gödsel.

Den modema växtodlingen med sin specialisering och ensidighet bygger på att bekämpning av ogräs, skadesvampar och skadeinsekter kan utföras med kemiska medel. Efter att användningen av modema bekämpningsmedel inom jordbmket har pågått sedan 1950-talet, kan i dag konstateras att dessa ibland återfinns i t. ex. yt- och gmndvatten samt direkt eller indirekt påverkar den vilda floran och faunan i jordbmkslandskapet. Ett fortsatt aktivt arbete för att minska användningen av bekämpningsmedel är således enligt min mening mycket angeläget. Jag återkommer i det följande med förslag i denna del.

Utvecklingen i jordbmket har bidragit till att värdefulla områden från natur- och kulturmiljövårdssynpunkt har minskat i antal och omfattning i odlingslandskapet. Många växtarter som tidigare betraktades som vanliga och självklara inslag i landskapet är i dag sällsynta eUer hotade.

För faunan har fömtsättningama för artrikedom i slättlandskapet förändrats genom att de miljöer som olika arter kräver i stor utsträckning har försvunnit. Dessa miljöer motsvaras till stor del av de delar av landskapet som har bibehållit sin prägel från äldre odlingsformer. Åtgärder måste vidtas för att bryta denna utveckling. Den påverkan på flora och fauna som jag nu beskrivit leder till att den genetiska variationen och mångfalden i landskapet utarmas. Stora monokulturer med likadana eller närbesläktade sorter är ett annat exempel på detta. Avsaknaden av variation gör dessutom dessa kulturer avsevärt mycket känsligare för skadegörare än odlingssystem där en mer varierad art- och sortsammansättning råder. Den utveckling som landskapet har genomgått har bl.a. inneburit att viktiga natur- och kuUurvärden gått till spillo. Med den förändrade inriktningen av livsmedelspolitiken förändras enligt min mening en av de gmndläggande orsakema till denna utveckling. För att i framtiden bl. a. öka variationsrikedomen i odlingslandskapet och för att bevara den genetiska mångfalden och de natur- och kulturmiljövärden som finns i odlingslandskapet, har jag för avsikt att föreslå att ersättning skall kunna utgå för landskapsvårdande insatser. Jag återkommer till det i det följande.

Det är emellertid viktigt att reformens effekter på detta område noga
följs. Jag avser därför att föreslå regeringen att statens naturvårdsverk får i 105

Ett stort antal remissinstanser, däribland statens naturvårdsverk, riks- Prop. 1989/90:146 antikvarieämbetet och Boverket, anser att tillståndskravet bör behållas som ett nödvändigt instrument för att styra markanvändningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att detta åtminstone bör gälla inom områden som klassificerats som riksintressanta enligt naturresurslagen.

Några remissinstanser anser att arbetsgruppens förslag står i dålig överensstämmelse med naturresurslagens bestämmelser. Statens naturvårdsverk anser att skötseUagen bör förstärkas i de avseenden som gagnar miljömålen och knytas till naturresurslagens bestämmelser.

Flertalet remissinstanser tillstyrker att ett utökat stöd för landskapsvård byggs upp. De flesta remissinstanserna anser att stödbeloppet endast räcker till att bevara de mest skyddsvärda biotoperaa, kulturmiljöerna och landskapstyperna. Arbetsgmppens förslag saknar miljökonsekvensanalys enligt flera av remissinstanserna som även anser att de positiva miljöeffekterna blir minst i de områden där miljöbelastningen är störst och behöver reduceras.

Riksantikvarieämbetet anför att övergången från det nuvarande systemet till ett marknadsanpassat system inger farhågor för kulturmiljön, eftersom förslaget anvisar få och föga styrande övergångsåtgärder. Från kulturhistorisk synpunkt är det viktigt att nedläggning av jordbmksmark inte drabbar de områden som redan varit föremål för en omfattande nedläggning.

Lantbruksstyrelsen anser att förslagets miljökonsekvenser är mer omfattande och svåröverskådliga än vad som framgår av arbetsgmppens analyser. Styrelsen tillstyrker att ett utökat stöd för landskapsvård byggs upp, men bedömer att det föreslagna anslaget på 250milj. kr. per år endast räcker till att bevara de mest skyddsvärda biotoperna, kulturmiljöerna och landskapstyperna. Naturvårdsverket anför att utredningens förslag innebär att landskapsomvandlingen kommer att ske ännu snabbare än hittills och på ett sätt som inte tillräckligt tar till vara landskapets värden. Verket bedömer att minst 500milj. kr. behöver avsättas till NOLA-stöd för att rädda hälften av riksintressanta odlingsområden. Den nu föreslagna nya livsmedelspolitiken kommer enligt naturvårdsverket att påskynda nedläggningen av framför allt betesmarker i skogs- och mellanbygder men även av åkermark, bl. a. i Norrland.

Sveriges lantbmksuniversitet anser att miljökonsekvensanalysen måste betraktas som svag, varför det är svårt att få en klar bild av förslagets miljöeffekter, vilket bör mana tiU försiktighet.

Skälen for mitt förslagr Åkermark och kultiverad betesmark skall om marken är lämplig för jordbmksproduktion enligt bestämmelserna i skötsellagen bmkas på ett ändamålsenligt sätt. Marken får inte tas ur produktion utan tillstånd. Syftet med bestämmelserna är att motverka att jordbmksmark läggs ned. Gällande skötsellag är från år 1979. Sedan dess har produktiviteten i jordbmket ökat och fömtsättningarna att på ett lönsamt sätt få avsättning för det som produceras har minskat. 1 och med denna utveckling har skötsellagens bestämmelser om brukningsplikt blivit otidsenliga.

Genom ändringar år 1987 av skötsellagen har möjligheten att få tillstånd 107

till nedläggning av åkermark vidgats. Enbart en vidgad tillståndsmöjlighet Prop. 1989/90:146 är enligt min mening inte tillräcklig för att i ett längre perspektiv uppnå ett utnyttjande av marken som är lämpligt både från enskild och från samhällsekonomisk synpunkt. Med en ändrad livsmedelspolitik där större krav ställs på lantbrukarna att agera som företagare på en marknad finns inte skäl att ha kvar bestämmelser om att jordbmksföretagarna skall vara skyldiga att hålla all nuvarande jordbruksmark i produktion. Jordbruksföretagarna måste själva få avgöra på vilket sätt jordbruksmarken skall användas om de skall kunna möta marknadens skiftande krav. Jag anser mot den bakgrunden att bmkningsplikten och tillståndsplikten för den som vill ta jordbruksmark ur produktion inte längre bör behållas.

Den nya livsmedelspolitiken innebär bl. a. att samhället i fortsättningen endast skall betala för efterfrågade varor och tjänster. I de fall natur- eller kulturmiljövärden i odlingslandskapet hotas till följd av att bmkaren har för avsikt att t. ex. plantera skog på marken, bör samhället ha möjlighet att avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. 1 vissa fall bör även omkringliggande mark kunna komma i fråga för ersättning om länsstyrelsen bedömer att marken i fråga är av vikt för att kunna skapa den helhetsbild av landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Bevarande av denna helhetsbild i landskapet är också ett av syftena med möjligheten att få ersättning för landskapsvårdande insatser i odlingslandskapet. Länsstyrelsen bör också ha möjlighet att inom ramen för de medel som anslås för landskapsvårdande åtgärder själv gå in aktivt för att bevara vissa naturtyper. På så sätt skapas ytterligare möjligheter för samhället att säkerställa värdefulla miljöer i landskapet och att få den variationsrikedom och flexibilitet i användningen som är nödvändig. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

För att myndigheterna skall kunna agera krävs att de får vetskap om när en jordbrukare har för avsikt att ta jordbruksmark ur produktion. EhUgt min mening kan detta tillgodoses genom att det införs en anmälningsskyldighet till länsstyrelsen för den som har för avsikt att ta jordbruksmark ur produktion. Det är viktigt att anmälan sker i så god tid att länsstyrelsen får möjlighet och tid att bedöma om den aktuella marken är angelägen att bevara. Enligt min bedömning bör i de allra flesta fall åtta månader vara en skälig tid. Myndigheterna har då möjlighet att besiktiga området under sommarhalvåret, vilket är nödvändigt för att avgöra hur de natur- och kulturmiljövärden som berörs skall bedömas.

För vissa från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt särskilt bety
delsefulla områden kan emellertid denna tid behöva utsträckas till tolv
månader. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka det angelägna i att
länsstyrelserna så snabbt som möjligt meddelar den som anmält sin avsikt
att ta jordbruksmark ur produktion att området är betydelsefullt från
naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt och att myndigheten har för
avsikt att ta upp förhandlingar om ett fortsatt brukande enligt vad jag
beskrivit i det föregående. På så sätt bör onödigt dröjsmål vid handlägg
ning av dessa ärenden kunna undvikas. De områden där det kan bli
aktuellt att kräva anmälan tolv månader innan marken får tas ur produk
tion bör redan innan vara väl kända av både länsstyrelse Och markägare. 108

Dessa bevarandevärda miljöer finns ofta redovisade i länsstyrelsernas Prop. 1989/90:146 naturvårdsplaner eller i kommunala översiktsplaner enligt plan- och bygglagen (1987:10).

Naturiiga betesmarker omfattas för närvarande inte av något tillståndskrav. Jag anser att det är angeläget att myndigheterna får kännedom också om när sådana marker tas ur drift. Sådana marker bör i stor utsträckning hållas i hävd av natur- eller kulturmiljöskäl. Anmälningsskyldigheten bör därför även omfatta nedläggning av sådana marker.

Om jordbrukarna, som jag föreslår, i ökad utsträckning ges möjlighet att anpassa markanvändningen till de förutsättningar som för tillfället råder, är det viktigt att betona att marken skall anses vara jordbmksmark även om den tillfälligt har tagits ur jordbmksproduktion. För att skapa tillräcklig flexibilitet i produktionssystemet måste det vara tillåtet för en markägare att låta åkermark vila under en period för att därefter åtemppta brakandet när förutsättningarna medger det. Att marken inte har bmkats på flera år innebär därför inte automatiskt att marken inte längre används för jordbruksproduktion. Omständigheter som bl.a. stmkturen på det jordbruksföretag i vilket marken ingår och företagens inriktning måste vägas in i bedömningen. Länsstyrelsen bör som framgår av vad jag nyss anfört vara den myndighet som skall handlägga nedläggningsfrågorna. Dessa utökade arbetsuppgifter för länsstyrelserna bör finansieras genom omprioriteringar av myndigheternas verksamhet. Det är vidare enligt min mening naturligt att i detta sammanhang engagera den kompetens som lantbmksnämnder-na utgör på detta område.

Natur- och kulturmiljövården är inte endast en statlig angelägenhet utan är även ett ansvar för kommunerna. Myndigheterna bör därför i dessa frågor samråda med kommunen. Kommunerna har möjlighet att själva sluta avtal med fastighetsägare om fortsatt bmkande eller att svara för viss del av kostnaden för den landskapsvård som myndigheten avtalar om. Det är därför viktigt att de överväganden som länsstyrelsen gör i fråga om ett fortsatt bmkande av marken sker i samråd med kommunen så att även denna får möjlighet att ta till vara de kommunala intressena.

Även med stöd av gällande bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) är det möjligt att ingripa föratt skydda och vårda odlingslandskapet. Detta kan ske t.ex. genom bildandet av naturreservat eller naturvårdsområde. När länsstyrelsen beslutar om bildande av naturreservat kan den föreskriva vissa inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheten liksom att vissa åtgärder vidtas. Bestämmelserna om naturreservat innebär även att kulturvärden i landskapet kan skyddas. Naturreservat kan därför bildas t. ex. för att skydda öppen bygd mot igenskogning.

Även på andra sätt kan åtgärder vidtas för att skydda eller vårda naturmiljön, nämligen genom att länsstyrelsen avsätter områden till naturvårdsområde. Även i sådana fall är ägaren skyldig att tåla vissa inskränkningar i nyttjandet och visst intrång. Beslut om naturreservat och naturvårdsområde blir bindande också mot ny ägare av fastigheten. Kommunerna har rätt, efter delegation från länsstyrelsen, att själva bilda naturreservat eller naturvårdsområde.

Naturvårdslagen är för närvarande föremål för översyn av naturvårds- 109

lagsutredningen (ME 1988:04). Översynen syftar till att kartlägga om den Prop. 1989/90:146 nuvarande lagstiftningen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning. Den skall även innehålla övervägande om kompletteringar behövs med hänsyn till kulturmiljövårdens intressen. Arbetet har beröringspunkter med de åtgärder som kan behöva vidtas till följd av en ny livsmedelspolitiks inverkan på odlingslandskapet. Arbetet beräknas vara slutfört i början av maj 1990.

Regeringen har den 21 december 1989 uppdragit åt statens naturvårdsverk att utarbeta en aktionsplan för naturvården. Av de riktlinjer för arbetet som regeringen har angett framgår bl. a. att alla förekommande naturtyper bör säkerställas så att de kan bibehållas i ekologisk stabilitet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas bl.a. vissa miljöer i odlingslandskapet med stora natur- och kulturvärden.

Enligt riktlinjema bör naturvårdsverket göra en bedömning av hur gällande lagstiftning och de övriga medel som i dag står till förfogande för att bevara naturtyper och arter i vardagslandskapet inkl. marina och limniska miljöer svarar mot de miljöpolitiska målen.

Naturvårdsverket skall senast den 1 september 1990 redovisa vilka åtgärder som har vidtagits och som behöver vidtas för att säkerställa en långsiktig hushållning med natunesurser och för att bevara naturtyper och arter.

Mot bakgmnd av vad jag nyss har anfört om pågående överväganden rörande naturvårdslagstiftningen och aktionsplan för naturvården har jag, i samråd med chefema för utbildningsdepartementet och miljö- och energidepartementet, funnit att det bör övervägas om anmälningsplikten vad gäller jordbmksmark av särskild betydelse för naturvården eller kulturmiljövården bör förenas med möjligheter att ställa villkor och, i fall av särskild betydelse för natur- och kulturmiljövården, vägra omföringen till det nyttjande som anmälaren önskar. I avvaktan på dessa överväganden anserjag såsom jag tidigare anfört att den tidigare föreslagna anmälningsplikten skall kunna utsträckas till ett år. Det finns emellertid anledning att återkomma till den frågan i den miljöpolitiska proposition som regeringen avser förelägga riksdagen våren 1991.

Den areal som vid en avreglering kommer att överföras till annan
användning bidrar i dag till att hålla landskapet öppet och innehåller vissa
natur- och kulturmiljövärden. I den mån dessa värden är av nationellt
intresse bör samhället enligt min mening i fortsättningen ta ett ökat ansvar
för att den marken även fortsättningsvis hålls i hävd. Detta ansvar har
hittills i stor utsträckning legat på den enskilde markägaren genom skötsel
lagens bestämmelser om bmkningsplikt och tillståndskrav för att ta mar
ken ur produktion. 1 det föregående har jag redovisat skälen till att dessa
bestämmelser nu bör tas bort. Den fortsatta hävden av denna typ av
arealer bör i stället kunna säkerställas genom att länsstyrelsen träffar avtal
med den berörda bmkaren om att mot viss ersättning för detta land
skapsvårdande arbete fortsätta hävden. Tills vidare bör civilrättsliga avtal
vara den modell som tillämpas. Stor erfarenhet av detta finns redan hos
lantbmksnämnder och länsstyrelser bl. a. genom de möjligheter till bidrag
för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, s.k. NOLA-bidrag, som finns 1 iq

att tillgå sedan 1986. I det uppdrag att följa och utvärdera miljöeffektema Prop. 1989/90:146 som regeringen avser att ge till naturvårdsverket, bör ingå att utvärdera formema för hanteringen av anslaget till landskapsvård.

Gmnden för en fungerande landskapsvård måste vara ekonomiskt bärkraftiga jordbmksföretag. Områden där det kan bli aktueUt med avtal om landskapsvård måste väljas så att det för överskådlig framtid finns fömtsättningar för ett levande jordbmk med möjlighet till djurhållning. Helhetsbilden av landskapet som kuUurbärare är viktig. Av den anledningen bör utgångspunkten vara att avtal endast träffas om det innebär att nationeUt intressanta natur- och kulturmiljövärden i landskapet kan säkerställas. I vissa fall bör dock, som jag tidigare påpekat, ersättning kunna utgå till angränsande arealer om de behövs för ett bevarat helhetsintryck av landskapets natur- och kulturvärden. Avtal om ersättning för fortsatt bmkande bör komma i fråga i bl. a. de faU bmkaren anmält sin avsikt att ta marken ur jordbmksproduktion. Principen bör, som jag tidigare redovisat, vara att endast betala för efterfrågade varor och tjänster. Inom ramen för ett anslag för landskapsvårdande åtgärder bör dock länsstyrelsen ha möjlighet att aktivt verka för att marker av nationellt intresse från natureller kulturmiljövårdssynpunkt hålls öppna. Ersättning skall dock inte kunna komma i fråga för olika punktvisa natur- eller kuUurvärden. För den typen av naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet disponerar såväl naturvårdsverket som lantbmksstyrelsen och riksantikvarieämbetet särskilda medel.

Regeringen har i febmari i år uppdragit åt statens naturvårdsverk att i samråd med lantbmksstyrelsen och riksantikvarieämbetet utforma ett stöd för att bevara vissa odlingslandskap enligt bl.a. de riktlinjer jag nyss redovisat. Utgångspunkten för uppdraget har varit att huvuddelen av de medel som anvisas skall fördelas regionalt. Myndighetema har var för sig lämnat en delredovisning av uppdraget i den dd som avser kriterier för fördelning av ersättning och praktisk hantering. Det är angeläget att framhålla vikten av att samråd sker mellan de berörda myndighetema. En utgångspunkt för anslaget till landskapsvårdsersättning är att anslaget skall användas till att säkerstäUa värdefulla miljöer som innehåller fastlagda kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt. Anslaget skall i huvudsak användas till markvård. En annan utgångspunkt för landskapsvårdsersättning bör vara en helhetssyn. Det finns nästan alltid starka samband mellan bevarandet av naturvärden och kulturmiljövärden.

Enligt min mening bör väsentligt större belopp än vad LAG föreslagit anvisas de kommande tre åren. Således föreslår jag ett i förhållande till LAG:s förslag dubbeU så stort belopp för budgetåren 1990/91 och 1991/92, dvs. 100 resp. 200 milj. kr. För budgetåret 1992/93 bör 250 milj. kr. anvisas. Storleken på bidrag åren därefter får bedömas när närmare erfarenheter vunnits.

Medel för detta ändamål bör anvisas över fjortonde huvudtiteln som ett
nytt anslag benämnt Landskapsvårdande åtgärder. Jag har i denna fråga
samrått med chefema för utbildnings- och miljö- och energidepartemen
ten. Jag återkommer till frågan om anslag för budgetåret 1990/91 under
avsnittet anslagsfrågor. 111

Regeringen fördelar anslaget tiU länsstyrelsema efter förslag från na- Prop. 1989/90:146 turvårdsverket. Förslaget skall utarbetas gemensamt med riksantikvarieämbetet och lantbmksstyrelsen och bl. a. omfatta förslag om länsvis fördelning och lämpliga målsättningar för anslagets fördelning så att myndigheteraas intressen kan beaktas inom ramen för en helhetssyn på anslagets användning. Målsättningama skall vara så formulerade att en uppföljning och utvärdering av måluppfylldsien kan genomföras. Naturvårdsverket bör få i uppdrag av regeringen att, i samarbete med riksantikvarieämbetet och lantbmksstyrelsen, kontinuerligt följa användningen av medlen vid länsstyrelsema samt utvärdera effektema och behovet av landskapsvårdsersättningen. Regeringen avser att anvisa vissa resurser till statens naturvårdsverk, lantbmksstyrelsen och riksantikvarieämbetet för den ökade centrala administration som blir ett resultat av regeringens beslut om landskapsvårdsersättning. På regional nivå bör ansvaret för det praktiska arbetet åligga dels länsstyrelsemas miljövårds- och kulturmiljöenheter i samråd med planenhetema, dels lantbmksnämndema. Det är viktigt att lantbmksnämndemas kompetens i bl.a. ekonomiska och tekniska frågor kan utnyttjas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att lantbmksnämndema från den I juli 1991 kommer att ingå i länsstyrelsema.

Den ersättning jag nu har föreslagit bör bara komma i fråga när det finns ett nationeUt intresse av att bevara marken i hävd. Jag vill slutligen understryka det ansvar kommunema har för bevarandet av odlingslandskap av lokalt intresse. Vid ett lokalt intresse bör således ansvaret åvila kommunema.

Genom de ersättningar för landskapsvård jag nu föreslår och i kombination med de möjligheter naturvårdslagen erbjuder samt frivilliga åtaganden från bl.a. kommuner kommer det att finnas goda möjligheter att säkerställa värdefulla områden i odlingslandskapet. Riksantikvarieämbetet anser att insatsema måste ges sådan omfattning att alla faser av jordbmkets kolonisationsförlopp finns representerade i framtidens odlingslandskap. Statens naturvårdsverk har beräknat att minst hälften av de ännu återstående naturliga ängs- och hagmarkema har sådant värde att de bör bevaras. För att bibehålla helhetsbilden och karaktären i stort i dessa områden krävs dessutom att även viss omgivande betes- och åkermark hävdas. Även vissa områden med värdefull landskapsbild bör enligt naturvårdsverket bevaras.

Jag bedömer dock inte att all den åkermark som kan komma att tas ur produktion till följd av reformen tillhör de marker som är särskilt bevarandevärda av natur- eller kulturmiljöskäl. En stor del av den mark som naturvårdsverket anser bör bevaras skulle även komma att tas ur produktion med en fortsättning av nuvarande jordbmkspolitik. Även sådan mark skall, om det finns sådana skäl, bevaras och kunna komma i åtnjutande av de medel som jag föreslår.

Enligt min uppfattning skall samhället erbjuda ersättning när marken
inte kan hävdas på kommersiella villkor utan statligt ingripande. Det bör
dock enligt min mening inte betalas ut generella ersättningar eller bidrag
per ha eller djur. Gmndema för ersättning kan, liksom behovet, variera
från faU tiU faU. 112

mängden verksam beståndsdel före utgången av år 1990. Utgångspunkt Prop. 1989/90:146

skall vara medeltalet av förbrukningen, mätt i försåld mängd, åren 1981

1985.

Den genomsnittliga försäljningen av bekämpningsmedel uppgick åren 1981 1985 till 4500ton aktiv substans per år. En halverad användning innebär således 2 250ton per år. Genom en minskad användning i kombination med övergång till medel med mindre risker, där bl. a. äldre, från hälso- och miljösynpunkt ofullständigt dokumenterade medel förbjuds, nås en avsevärd reducering av riskerna. De myndigheter som ansvarar för att programmet genomförs har bedömt att en halverad användning är möjlig att nå vid utgången av år 1990 trots att alla åtgärder som programmet omfattar då ännu inte har fått full effekt.

De hälso- och miljörisker som är kopplade till användningen av kemiska bekämpningsmedel är arbetsmiljörisker, risker för den yttre miljön och risker för bekämpningsmedelsrester i livsmedel. När ett bekämpningsmedel används, finns det risk för att den som arbetar med medlet får det på sig genom hudkontakt eller i sig genom inandning.

I den yttre miljön kan bekämpningsmedel orsaka skador genom att det hamnar utanför det avsedda spridningsområdet. Det kan ske genom vind-avdrift och utlakning, men även genom avdunstning och ytavrinning. I naturmiljön kan medlens effekter påverka faunan. De djur, som lever av ogräs eller av insekter som har en del av sin livscykel på ogräset, får mindre tillgång till föda, när en kemisk bekämpning sätts in. Därigenom har medlen indirekta effekter på även andra arter än dem man avser att. bekämpa. Effekter av bekämpningsmedel har påvisats hos en lång rad organismer, som inte är avsedda att bekämpas, både i och utanför åkern. Ogräsmedlen har således både direkt och indirekt allvarliga effekter på faunan, och livsvillkoren för många djurarter försämras. Flertalet insekts-medel och vissa svampmedel skadar dessutom olika insekter som kan ha betydelse för att begränsa olika skadegörande angrepp.

För att förbättra hanteringen av bekämpningsmedel har kraven på tillstånd och utbildning för att använda bekämpningsmedel avsevärt skärpts. Huvuddelen av de bekämpningsmedel som används yrkesmässigt inom jord- och skogsbruket samt trädgårdsnäringen omfattas numera av utbildningskrav.

Människor kan utsättas för risker av bekämpningsmedel i den yttre miljön, bl.a. av förorenat dricksvatten. Bekämpningsmedel som driver med vinden kan ge upphov till besvärssymptom och obehag av lukt hos dem som vistas i närheten. Under 1980-talet har en rad olika bekämpningsmedel regelbundet påträffats vid de analyser som gjorts i svenska vattendrag. Under senare tid har det också framkommit uppgifter om att bekämpningsmedel förekommer i grundvatten. Orsakerna till att bekämpningsmedel återfinns i yt- och gmndvatten kan vara flera, t. ex. en bristfällig hantering, att det verksamma ämnet inte hinner brytas ned innan det når vattnet eller att användningsområdet för bekämpningsmedlet är olämpligt.

Rester av bekämpningsmedel i livsmedel kan utgöra en hälsorisk. Livs
medelsverket har därför fastställt övre gränser för bekämpningsmedelsres- 114

ter i livsmedel. För att kontrollera om det förekommer rester av bekämp- Prop. 1989/90:146 ningsmedel i frukter, bär, grönsaker och potatis gör livsmedelsverket stickprovsmässiga mtinkontroller av dessa livsmedel. Sedan år 1988 har kontrollen utvidgats och omfattar numera även spannmål och dricksvatten.

Som jag har redovisat görs stora ansträngningar för att begränsa riskerna med användning av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen. Vi har kommit en bit på väg mot ett jordbmk som kan klara sig med ett minimum av kemiska bekämpningsmedel. Det är emellertid angeläget att fortsätta arbetet med att ytterligare minska hälso- och miljöriskerna med användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Det är därför viktigt att arbetet fortsätter med en hög ambitionsnivå.

För att få underiag till ytterligare åtgärder beslutade regeringen i september 1988 att uppdra åt lantbmksstyrelsen, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen att i samråd utreda och lämna förslag till åtgärder för att ytterligare minska riskerna med användning av bekämpningsmedel. Uppdraget har redovisats i rapporten Minskad kemisk bekämpning. Rapporten har remissbehandlats.

Rapporten redovisar sex olika alternativ för att minska användningen
av bekämpningsmedel i jordbmket. Alternativ la innebär en övergång till
lågdosmedel för ogräsbekämpning i stråsäd och en reducering av ogräsbe
kämpning i övrigt. Viss ogräsbekämpning förutsätts ske mekaniskt och
svamp-och insektsbekämpning i stråsäd förbjuds. Utredningen anför att
minskningen kan genomföras med hjälp av olika styrmedel som begräns
ning av användningsområden för olika bekämpningsmedel, ökade miljö
avgifter och rådgivning. Alternativ Ib innebär förutom begränsningarna i
la att kemisk bekämpning mot ogräs i stråsäd upphör. Grön träda krävs
för att bemästra de ogräsproblem som kan bli följden. Styrmedlen i detta
alternativ blir desamma som i alternativ la. Dessutom krävs ett stöd till
jordbruksföretagarna för att klara kostnaderna som orsakas av trades-
kravet. Både alternativ I a och I b innebär en ytterligare halverad använd
ning av bekämpningsmedel inom en femårsperiod. Alternativ II a innebär
i princip förbud mot all kemisk bekämpning utom betning. Detta kan ske
genom att omfattande arealer läggs i träda för att bemästra ogräsproble
men och att skador till följd av svamp och insektsangrepp accepteras.
Sockerbetsodling och odling av våroljeväxter bedöms upphöra till följd av
allvarliga problem med ogräs och insekter. Alternativ II b innebär att även
betning förbjuds. Därmed bedöms höstvete bli omöjligt att odla till följd
av utsädesburna svampangrepp. Ett tredje alternativ som utredningen
presenterar innebär bl. a. en hårdare behovsprövning och risk-nyttovärde
ring i samband med godkännande av bekämpningsmedel. I utredningens
Ill-a-alternativ förutsätts doserna i ogräsbekämpningen kunna reduceras
till hälften i stråsäd vid växtodlingsföretag och kvartsdoser vid nötkrea
tursföretag. I lll-b-alternativet används kvartsdoser i stråsädesodlingen
vid alla företag genom att grönträda införs vid växtodlingsföretagen. Alter
nativet kräver att avgifterna på bekämpningsmedel höjs och att förbud
mot användning av vissa typerav bekämpningsmedel införs. Utredningen
bedömer att alternativ III bör kunna halvera bekämpningsmeddsanvänd- 115

ningen inom en tioårsperiod. Kostnaderna för jordbruket blir enligt utred- Prop. 1989/90:146 ningen störst för alternativ II och lägst för alternativ III.

Enligt min åsikt kan samhället inte acceptera hälso- och miljörisker på grund av att det förekommer rester av bekämpningsmedel i grundvatten och vattendrag, i livsmedel och utanför det bekämpade området. Inte heller kan accepteras hälsorisker på grund av bekämpningsarbete. Den generella målsättningen att minimera hälso- och miljöriskerna vid be-käinpningsmeddsanvändning bör därför kompletteras med specifika åtgärdsprogram för att få till stånd en riskminskning inom vissa speciella problemområden. Det är således angeläget att identifiera de problemområden där riskerna för hälsa och miljö är störst och att utarbeta program för att nedbringa riskerna till ett minimum. Lantbmksstyrelsen bör därför få i uppdrag att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen ta fram underiag för att bedöma de risker jag nämnt och att utarbeta de speciella program som kan behövas för att nå detta mål.

Ett av målen för det fortsatta arbetet bör liksom tidigare vara att eliminera de hälso- och miljörisker som kan uppstå vid användning av bekämpningsmedel.

Kraven har, såsom jag tidigare angett, skärpts för att få ett nytt bekämpningsmedel godkänt och även kraven på dokumentation av hälso- och miljöfarliga egenskaper har blivit strängare. Det är också angeläget att äldre, dåligt dokumenterade medel gallras ut eller att dokumentationen dateras upp och kompletteras med dagens krav. Nya medel är regelmässigt mer selektiva och alltid betydligt bättre dokumenterade från hälso- och miljösynpunkt. En fortsatt skärjn behovsprövning och risk-nyttovärdering vid godkännande av bekämpningsmedel är således enligt min mening av största vikt i det fortsatta arbetet. Det kan bl. a. innebära att godkännande för de farligaste medlen dras in eller att användningsområdet inskränks. Det kan också innebära ökade krav på utbildning och kunskap hos den som skall använda medlet i fråga.

Det är vidare i det fortsatta arbetet angeläget att målet görs konkret,
klart och entydigt och att det är relaterat till de risker som är förknippade
med användningen. Målet bör också vara mätbart. Man måste kunna veta
i vilken utsträckning det nås. Mot den bakgmnden bör återigen ett kvanti
tativt mål anges i form av minskad användning. Minskad användning är
således enligt min bedömning även i fortsättningen ett av de viktigaste
medlen för att minska hälso- och miljöriskerna med användning av be
kämpningsmedel. Det pågående arbetet med att reducera användningen
bör därför enligt min mening intensifieras. Jag återkommer i det följande
med förslag som innebär att ytterligare medel anvisas för åtgärder på detta
område. Den halverade användning som nås under innevarande femårspe
riod (1986 1990) innebär emellertid inte att alla risker vid användningen
elimineras. Därför bör enligt min mening användningen av aktiv substans
ytterligare halveras till strax efter mitten på nittiotalet. Jag bedömer att det
är en realistisk målsättning mot bakgmnd av de direkta åtgärder jag
föreslår på området och den effekt som omställningen av livsmedelspoliti
ken ger. Samtidigt vill jag betona att det är högt ställda krav och att det
därför är viktigt att även i fortsättningen följa utvecklingen noga för att 116

Det är enligt min mening angeläget att mot bakgmnd av en avreglerad Prop. 1989/90:146 livsmedelssektor se över behovet av att förändra nuvarande miljöavgifter inom jordbmksområdet. Regeringen har därför tiU miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03) i febmari i år överlämnat rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmeddspolitik för överväganden i den del den avser avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Jag har från utredningen erfarit att den bl.a. avser att behandla frågan om konstmktionen av miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel i sitt slutbetänkande som redovisas senast den I juli i år. I avvaktan på utredningens förslag och behandlingen av dessa bör enligt min mening en förändring av miljöavgiftens storlek och konstmktion anstå.

Inom ramen för pågående arbete med att minska användningen av bekämpningsmedel bedrivs olika försöks- och utvecklingsprojekt inom områdena ogräs-, växtskydds- och spridningsteknik. Vidare bedrivs prognos- och vamingsverksamhet inom växtskyddsområdet och genom lantbmksnämndema ges rådgivning om reducerad användning av ogräsmedel. Vidare har medel avsatts för funktionstester av lantbmksspmtor och rådgivning om spridningsteknik.

För det fortsatta arbetet krävs ytterligare betydande insatser på dessa områden, dock främst inom ogräsbekämpningsområdet. Även insatser för att klargöra bekämpningsmedlens effekter på den yttre miljön är angelägna liksom insatser när det gäller möjligheteraa att spåra olika främmande substanser i såväl miljön som livsmedel och foder till djur. Försöks- och utvecklingsprojekt inom flora- och faunavårdsområdena är ytterligare ett angeläget ändamål för vilket resurser bör anvisas.

I de delar utvecklingsarbetet avser utveckling av gmndläggande kunskap bör ansvaret vila direkt på berörda forskningsinstitutioner och forsknings-finansierande organ att göra nödvändiga omprioriteringar. Vissa förstärkningar i det nu pågående programmet bedömer jag dock som nödvändiga. Sammanlagt bör enligt min mening ytterligare 15 milj. kr. anvisas för ändamålet. Jag återkommer till anslagen för budgetåret 1990/91 i det följande.

Ett flertal lagar och förordningar reglerar eller berör hantering och användning av kemiska bekämp>ningsmedel. Det är viktigt att lantbmkarna görs uppmärksamma på och får information om de regler som gäller på området. Information bör i första hand tillhandahållas av näringen själv, kommunema och lantbmksnämndema.

Regionalt och lokalt kan det finnas behov av att begränsa användningen av bekämpningsmedel för att skydda särskilt värdefulla växtlokaler, känsliga vattenområden m.m. På regional nivå kan länsstyrelsen enligt 15§ förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel meddela föreskrifter i det enskilda fallet om krav på tillstånd att sprida bekämpningsmedel inom visst område. Det är viktigt att denna regionala möjlighet finns samtidigt som det är viktigt att betona att nationella regler i huvudsak bör gäUa för användning av kemiska bekämpningsmedel. Naturvårdsverket bör genom vidgade allmänna råd ange hur 15 § kan tillämpas för att begränsa användningen av bekämpningsmedel inom känsliga områden såsom dikesrenar.

Som jag tidigare berört utgör åkerholmar, vägkanter och dikesrenar 118

värdefulla och artrika områden i åkramas närhet. För att skydda dessa Prop. 1989/90:146 områden ytterligare bör naturvårdsverket se över möjlighetema att skärpa bestämmelseraa om skyddsavstånd m.m., så att bekämpningsmedel inte sprids utanför åkrama.

Ogräsbekämpning medför att floran på åkem påverkas. Indirekt påverkas faunan av den förändrade floran. En mer allsidig flora även i åkems kantzoner är önskvärd. Det är inte självklart att de önskade miljöeraa kan erhållas enbart genom att utesluta kemisk bekämpning på vissa delar av åkermarken, t.ex. i kantzonema. Särskilda skötselåtgärder kan också behövas. Jag avser att föreslå regeringen att lantbmksstyrelsen i samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket ges i uppdrag att utreda hur olika åtgärder skall utformas och vilken omfattning sådana områden eller kantzoner bör ha, hur de bör lokaliseras m. m. Uppdraget skall redovisas senast den 1 januari 1991.

Ett friskt utsäde av sorter som är lämpliga att odla i landet är gmndläggande för att nå framgång i arbetet med att minimera bekämpningsmedelsanvändningen. De flesta utsäden för jordbmksändamål måste statsplomberas för att få säljas. Statsplomberingen innebär därför bl.a. en kvalitets-kontroU av utsädet. Statens växtsortnämnd har tiU uppgift bl. a. att pröva vilka sorter som skall godkännas för statsplombering. Enligt den praxis som nu tillämpas vid växtsortnämnden ingår även en prövning av växtsortens resistensegenskaper mot växtsjukdomar och skadedjur, när nämnden tar ställning till vilka växtsorter som skall få statsplomberas.

Även altemativ odling bidrar tiU att minska användningen av bekämpningsmedel. Altemativ odling medför positiva effekter för miljön men kan också tjäna som exempel på odlingssystem som i högre utsträckning än den konventioneUa odlingen är i samklang med naturen. Odlingsformen bidrar också till att utveckla icke kemiska bekämpningsmetoder. Regeringen har vid lantbmksstyrelsen inrättat ett råd för altemativ odling. I rådet är bl. a. representanter för olika altemativodlarorganisationer, LRF, Trädgårdsnäringens riksförbund, Sveriges lantbmksuniversitet och handeln företrädda. Syftet med rådet är att skapa ett mer permanent fomm för organisationer som sysslar med altemativ odling, där dessa ges möjlighet att kontinuerligt redovisa sina erfarenheter och framföra sina synpunkter och förslag. På detta sätt bör den altemativa odlingen i Sverige kunna främjas och utvecklas.

Stöd till altemativ odling ges även med rådgivning genom lantbmksnämndemas försorg. För detta ändamål har 6 milj. kr. anslagits för budgetåret 1990/91. Medlen får även användas till informations- och utvecklingsinsatser för att främja avsättningen av altemati vodlade produkter. Vidare har avsatts 1 milj. kr. till treårigt stöd för uppbyggnad av kontrollverksamhet för altemativt odlade jordbmksprodukter.

För olika forsknings- och försöksprojekt på altemativodlingens område har 16,3 milj. kr. avsatts. Medlen disponeras av skogs- och jordbmkets forskningsråd (SJFR). En speciell professur i altemativ odling har också inrättats vid SJFR med placering vid lantbmksuniversitetet.

För att ytterligare stimulera en övergång till altemativ odling har rege
ringen i januari 1989 beslutat om ett speciellt ekonomiskt stöd för omlägg- 119

Skälen för min bedömning: Maten har för alla konsumenter en ur flera Prop. 1989/90:146 aspekter mycket stor betydelse. Det grundläggande näringsbehovet är givetvis det primära, Hämtöver är både pris- och kvalitetsfrågor centrala. Livsmedelskostnaderna utgör en stor del av den totala hushållsbudgeten, ca 20%. 1 dag efterfrågas ett allt vidare sortiment av produkter, där kravet på kvalitet betonas starkare än tidigare. Kvalitet är ett begrepp som kan ha mycket olika betydelse för olika individer och som också varierar över tiden och mellan olika regioner. Konsumenterna måste därför ha möjlighet att kunna välja mellan olika slag av livsmedel där skillnaden t. ex. kan avse smak, ursprung, produktionssätt och förädlingsgrad. Konsumenternas önskemål måste också vara det som styr produktionen i såväl jordbmket som i förädlingsindustrin. Produktionen måste motsvara en efterfrågan. I dag utgör jordbmksprisregleringen ett hinder i detta avseende. Signaler från konsumenterna har svårt att nå producenterna, som i stället reagerar på de signaler som regleringssystemet ger. Detta är en mycket beklaglig konsekvens av regleringssystemet. Att de interna marknadsregleringarna avvecklas är alltså positivt från konsumentsynpunkt.

Samtidigt är det viktigt att betona att kravet på valfrihet inte får ske på bekostnad av den hygieniska kvaliteten hos livsmedlen, dvs. livsmedelslagstiftningens krav på säkerhet och trygghet från hälsosynpunkt.

Fömtom pris- och kvalitetsaspekterna bör också matens betydelse för vår hälsa beaktas i livsmedelspolitiken. Konsumenten måste ges möjlighet att sätta samman olika livsmedel på ett sådant sätt att den totala kosten blir näringsriktig. Jag vill emellertid understryka att konsumenternas fria val bör vara styrande även i detta avseende. Jag anser således inte att konsumtionen bör styras mot vissa produkter med hjälp av skatter, avgifter eller subventioner. Medlen måste huvudsakligen vara information och utbildning. Även livsmedelslagstiftningen är i detta sammanhang ett viktigt medel som underiättar för konsumenteraa att göra ett bra val. Vi skall sträva efter en konsument som av kunskap väljer en bra kost, inte en konsument som styrs till ett visst val genom att hon saknar ekonomisk valmöjlighet. Jag vill i detta sammanhang betona skolans ansvar att både i undervisningen och genom skolmåltiderna främja ett intresse för maten och matvanorna.

Livsmedelspolitiken är naturligtvis bara en del av en vidare konsumentpolitik. Det betyder att de positiva effekter av en ny livsmedelspolitik som kan komma konsumenterna till godo fortfarande kommer att behöva kompletteras av andra konsumentinriktade insatser.

Livsmedelsprisernas utveckling

Under de senaste två decennierna har livsmedelspriserna i Sverige stigit
snabbare än konsumentprisindex (KPI). Vidare har den reala prisöknings
takten på livsmedel under 1980-talet varit högre i Sverige än genomsnittet
av övriga europeiska OECD-länder. 1 Sverige stiger priserna på livsmedel
snabbare än KPI, medan förhållandet är det omvända i samma gmpp
OECD-länder. Denna utveckling är djupt otillfredsställande. Samtidigt 121

som livsmedelspriserna stiger snabbare än KPI stiger avräkningspriserna Prop. 1989/90:146 till jordbrukama långsammare. Detta är enligt min uppfattning ett av många tecken på systemfel i dagens politik.

Frågor kring konsumentmålet belystes av 1986 års livsmedelsutredning. Denna pekade bl. a. på prisregleringens indirekta effekter på prisutvecklingen både genom att påverka konkurrensfömtsättningaraa och prissättningsbeteende hos livsmedelskedjans aktörer. Regleringens konstruktion, t.ex. genom återkommande prisförhandlingar, har medfört att livsmedelsindustri och handel ser priserna på jordbruksprodukter som närmast opåverkbara. Detta har bl. a. lett till att när jordbrukspriserna ökar så tenderar de efterföljande leden att vältra dessa kostnader vidare. Risken är alltså stor för att det skapas en automatik i kostnadsutvecklingen som i slutänden måste betalas av konsumenten.

Vidare finns ett betydande läckage i systemet. Olika undersökningar tyder på att endast ca hälften av det prisstöd konsumenterna betalar når producenterna.

Förutsättningarna för en lägre prisökningstakt kan alltså förbättras vid en intem avreglering främst genom effekterna på själva prisbildningsmekanismen. Om automatiken i systemet i fråga om återkommande prishöjningar upphör, kan det förväntas medföra ett större kostnadsmedvetande och ett annat beteende i dessa led.

Jag vill här påpeka att även konkurrensförhållandena i leden mellan producent och konsument får en avgörande betydelse i detta sammanhang. Många remissinstanser poängterar vikten av konkurrensbevakning vid en avreglering. Risken är annars, menar t.ex. jordbruksnämnden, att de vinster som borde komma konsumenterna till del stannar i något förädlings- eller handelsled samt att koncentrationen förstärks. Jag instämmer i dessa remissinstansers bedömningar och återkommer till konkurrensfrågorna i det följande.

Kvalitet och mångfald

Jordbruksproduktionens gmndläggande syfte är att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan på livsmedel. Ett av målen för livsmedelspolitiken måste således vara att konsumenterna skall få tillgång till livsmedel av god kvalitet.

Ett viktigt medel i detta avseende är livsmedelslagstiftningen och livs
medelskontrollen. Bestämmelserna i fråga om livsmedelskontrollen skärp
tes under år 1989 efter ett riksdagsbeslut (prop. 1988/89:68, JoU 14,
rskr. 263). En utgångspunkt för den offentliga kontrollen är att ansvaret för
kvaliteten hos produkten alltid ligger hos den som har tillverkat eller säljer
varan. Detta gäller naturligtvis oavsett hur den offentliga kontrollen är
organiserad. Den interna kontrollen hos ett företag kan aldrig ersättas av
den offentliga. Inriktningen på livsmedelskontrollen går mot ett ökat in
slag av egenkontroll, där den offentliga kontrollen följer upp företagens
egna kontrollprogram. Gränsdragningen mellan statligt ansvar och
branschansvar inom livsmedelskontrollen är också utgångspunkten för de 122

förslag som rör kvalitetsregleringen inom vissa branscher som jag åter- Prop. 1989/90:146 kommer till i senare avsnitt.

Livsmedelslagstiftningen ställer grundläggande krav på hygienen och redligheten inom livsmedelskedjan. Kvalitetsbegreppet har emellertid för de flesta konsumenter en vidare betydelse som går utöver dessa baskrav. Jag anser dock att livsmedelslagstiftningen är ett medel för att göra både konsumenter och producenter uppmärksamma på kvalitetsfrågornas betydelse. Det kan vara svårt att med lagstiftningens hjälp styra fram en viss kvalitet, men livsmedelskontrollens skärpta regler, t. ex. i fråga om märkning, har förbättrat konsumenternas möjligheter att se skillnad på olika kvaliteter.

Önskemålen om kvalitet varierar mellan olika konsumenter och tidpunkter. Målsättningen kan därför inte vara att föreskriva särskilda kvalitetsklasser, utan politiken måste befrämja ett produktionssystem som förmår att uppfylla dessa olika krav och önskemål. Kvalitetsbegreppet går vidare inte att skilja från frågan om priset. Att bra mat inte skall vara orimligt dyr måste därför också vara en utgångspunkt.

I dagens prisregleringssystem har det varit svårt att hantera kvalitetsskillnader. Prisregleringen har medfört ett komplicerat och svårgenomträngligt system som svarat dåligt på signaler från konsumenterna. Systemet har inte stimulerat utveckling av nya produkter. Konsumenter och producenter har avskärmats från varandra och därför har de beslut som producenterna fattat inte alltid gmndats på vad konsumenterna efterfrågar utan snarare på signaler från regleringssystemet.

Den garanterade avsättningen med ett fastställt pris på de reglerade produkterna skapar en lönsamhetströskel för alternativa produktionsgrenar. Detta är sannolikt en viktig anledning till att produktionen av alternativt odlade varor har haft svårt att slå igenom trots att sådana varor i allt större utsträckning efterfrågas av konsumenterna. Svårighetema för alternativt, lokalt och småskaligt producerade varor att nå ut på marknaden har också förstärkts av att distributionssystemet främst är uppbyggt för långa serier och enhetliga varor.

Regleringssystemet har heller inte i tiUräcklig utsträckning premierat kvalitet. Ett visst kvalitetsarbete har visserligen utförts inom regleringens ram. Fortfarande är det dock så att kvalitetsbetalningssystemet framför alU riktar sig mot producenterna medan konsumenterna sällan får tillgång till information om kvalitetsskillnader. I många fall har givetvis behovet av en kvalitetsbetalning uppstått på gmnd av att konsumenternas preferenser inte når fram, dvs. på grund av regleringssystemet i sig. Eftersom producenterna reagerar på regleringens och inte på marknadens signaler har regleringen också fått ta på sig uppgiften att försöka härma marknaden. Reglering har alltså fött reglering.

En viktig effekt av en intern avreglering är därför dess påverkan på
utbudet. Genom att marknaden fungerar bättre är fömtsättningarna också
större för att signaler om konsumentönskemål når fram till producenterna.
Producenternas intresse för nya produkter och alteraativa produktionsfor
mer kan förväntas öka, eftersom dessa blir relativt sett lönsammare än i
nuläget. I dag hämmas nysatsningar just därför att jordbmksstödet går till 123

vissa produkter. För att det skall bli intressant för en bmkare att producera Prop. 1989/90:146

en ny, oreglerad vara måste den åtminstone ge en lika bra avkastning som

den producenten är garanterad för den reglerade. LAG fömtser liksom jag

själv också att fler primärproducenter kommer att söka nya och mer

direkta vägar till konsumenten och pekar på möjlighetema till ett ökat

inslag av förädling i anslutning till primärledet.

Eftersom mångfald i vamutbudet är en viktig faktor för att kunna uppfylla olika konsumenters önskemål om olika kvaliteter är det viktigt att uppmärksamma de effekter som de föreslagna åtgärdema kan få på livsmedelsimporten. Med en avreglerad intem marknad och ett bibehållet yttre gränsskydd finns det risk för att importen under en övergångsperiod påverkas negativt. Jag återkommer till denna fråga när jag behandlar konkurrensfrågor i övrigt.

Kost och hälsa

Kosten är en av de viktigaste faktoreraa av betydelse för vår folkhälsa.
Dessa orsakssamband har belagts vetenskapligt i olika sammanhang. Det
gäller framför allt kostfaktoreraas samband med en ökad risk för cancer
och hjärt-kärlsjukdomar. Den foMiälsogmpp som regeringen tillsatte un
der år 1988 har pekat på såväl dessa samband som på de önskvärda
kostförändringar som kan verka i en motsatt riktning. Folkhälsogmppens
rekommendationer innebär framför allt att vi behöver äta mer kostfibrer
samtidigt som vi minskar vårt fettintag. I 1985 års livsmedelspolitiska
beslut har motsvarande önskvärda förändringar angivits vad gäller kostens
sammansättning, förändringar som bör beaktas i politiken. För att uppnå
dessa förändringar behöver vi främst minska vår konsumtion av fett och
socker samt öka konsumtionen av spannmålsprodukter och potatis. Riks
dagen har beslutat att de medel som i första hand skall användas för att nå
dessa kostförändringar är information och utbildning, produktutveckling
inom livsmedelsindustrin och livsmedelslagstiftning. Dessa medel har på
olika sätt ocksä använts för att upipnå de uppställda målen. Enligt min
uppfattning bör dessa vara de huvudsakliga medlen även fortsättningsvis.
Enligt näringsfysiologema borde vi således minska vår konsumtion av
framför allt animaliska fetter och i stället äta mer av kostfibrer, fmkt och
grönt. I vissa fall har dock prisregleringen verkat i en rakt motsatt riktning.
Exempel på detta är den interaa mejeriregleringen genom vilken produk
tionen av ost, smör och mjölkpulver subventioneras av framför allt kon
sumtionsmjölken. Mejerieraa har alltså möjlighet att ta ut en större del av
kostnaden för mjölkråvaran i priset för konsumtionsmjölk där konsumen
teraa förväntas vara mindre priskänsliga än vad de är för t. ex. smör som
konkurrerar på marknaden med andra fetter. Samtidigt höjs priset på
vegetabiliskt margarin genom regleringen för oljeväxter. Med en mer
kostnadsbaserad prissättning skulle således prisskillnaden vara större mel
lan feta och magra mejeriprodukter och även mellan animaliskt och vege
tabiliskt fett. Detta gäller även inom konsumtionsmjölksortimentet. Inte
heller denna prissättning är kostnadsanpassad. Prisskillnaden för mjölk 124

med olika fetthalt är betydligt större vid betalning tiU mjölkproducenten Prop. 1989/90:146 än i konsumentprisema.

Konsumentdelegationen anger i sitt yttrande att delegationen i prisöver-läggningama strävat efter att beakta hälsoaspekten just avseende mejeriprodukterna och därför försökt lägga ut större prisökningar på de feta än på de magra produkteraa. På senare tid har detta även gällt inom konsumtionsmjölksortimentet.

En direkt konsekvens av en intem avreglering skulle alltså vara att de målkonflikter och motsättningar som jag här pekat på t. ex. inom mejeriregleringen skulle minska.

Jag vill dock framhålla att den gmndläggande tanken i detta sammanhang måste vara en strävan mot att alla skall kunna välja och betala för bra livsmedel. Konsumenten skaU ha både ekonomiska och kunskapsmässiga fömtsättningar att göra ett bra val, dvs. kunskap både om hur man tillagar maten och om vad som totalt sett är nyttigt eller mindre nyttigt att äta. Om konsumentens samlade val är ett hälsosamt sådant bestäms givetvis av hur hela kosten, kombinationen av enskilda livsmedel, ser ut. Näringsriktigheten måste bedömas utifrån hur vi totalt sett äter. Att peka ut enskilda livsmedel som särskilt nyttiga eller motsatsen, särskilt ohälsosamma, är därför inte särskilt relevant.

För att nå de önskvärda förändringama krävs aktiva informations- och upplysningsinsatser. Både den tillgängliga informationen om livsmedlen och den enskilda konsumentens möjlighet att tillgodogöra sig denna information är av avgörande betydelse. Att påverka människors inställning till och intresse för maten är ett arbete som måste drivas på många fronter.

Livsmedelslagstiftningens märkningsbestämmelser har nyligen ändrats bl. a. för att underlätta för konsumentema att få information om innehållet i ett livsmedel och själva kunna bedöma den näringsmässiga kvaliteten. Folkhälsogmppen, som jag tidigare nämnde, verkar tvärsektorieUt bl.a. i frågor som rör sambandet mellan kost och hälsa. Under år 1989 presenterade gmppen ett förslag om åtgärder för att minska risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar genom bättre kostvanor. För att förstärka informationsinsatsema inom kost/hälsa-området föreslog regeringen också i årets budgetproposition att statens livsmedelsverk får totalt 7 milj. kr. under två år till ett projekt för kost- och hälsoupplysning. Detta anknyter tiU såväl folkhälsogmppens förslag som till det program för kost och hälsa som livsmedelsverket antog år 1987. Medlen är avsedda att användas i praktiska projekt där myndigheter och andra intressenter, som t. ex. de fackliga organisationema och näringslivet, samordnar och utnyttjar befintliga kunskaper, erfarenheter och resurser.

125

utvecklingen hos såväl lantbmkare som konsumenter. Detta är inte minst Prop. 1989/90:146 viktigt mot bakgmnd av att den genomsnittliga prisökningstakten på livsmedel under 1980-talet kraftigt överstigit den genomsnittliga ökningen av konsumentprisindex, samtidigt som avräkningsprisema till jordbmkama utvecklats långsammare än prisema i övriga led i livsmedelskedjan. En väl fungerande konkurrens är en fömtsättning för att reformens positiva effekter skall komma konsumenteraa och samhället i övrigt till del.

De olika leden i livsmedelskedjan kännetecknas emellertid av en hög grad av koncentration till ett fåtal stora ägargmpper. I uppsamlingsledet och på flera delmarknader inom förädlingsindustrin dominerar lantbmkskooperationen. I de reglerade leden har denna marknadsandelar på mellan 70100%. Inom flertalet avgränsade vamområden råder en situation med fåtalsdominans (s.k. oligopol). Partihandelsledet domineras helt av tre grossistföretag, dvs. ICA, KF och Dagab. Formella och informeUa bindningar knyter butikeraa till grossistföretaget inom resp. block. Bl. a. förekommer både hembudsrätt på aktieraa i detaljistföretaget och krav på butikeraa på viss köptrohet gentemot blockets egen grossist. Prisema i detaljistledet styrs vidare i hög utsträckning av s.k. cirkaprislistor som inom resp. block ges ut av grossistföretaget till butikema. Dessa förhållanden begränsar konkurrensen i handelsleden på ett för konsumentema negativt sätt.

Det finns således uppenbara problem när det gäller marknadens funktionssätt inom parti- och detaljhandeln. Flera utredningar såsom 1983 års livsmedelskommitté och 1986 års livsmedelsutredning har lagt ner stor möda på att granska och redovisa situationen i dessa led. Det av konkurrenskommittén nyligen lagda delbetänkandet om konkurrensen i livsmedelssektom (SOU 1990:25) riktar också kritik mot konkurrensförhållandena inom handelsleden. NO har tagit upp frågan om bindningama mellan grossist och detaljist inom ICA-blocket. Här finns ett brett underlag och ett antal utredningar vilka entydigt visar att problemen är så stora att samhällsingripanden är motiverade. Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet som avser att senare föreslå en skärpt konkurrenslagstiftning i syfte att bl. a. förbättra marknadens funktionssätt inom parti- och detaljistleden och på så vis gagna konsumenteraas intresse av livsmedel till rimliga priser.

Efter en intera avreglering är det viktigt att särskilt uppmärksamma vissa frågor. Det finns härvid anledning att skilja mellan de led som omfattats av jordbmksprisregleringen och övriga led inom livsmedelskedjan.

Den förändring av konkurrenslagens tillämpningsområde som följer av
en intem avreglering rör endast tidigare reglerade led. Dessa led domine
ras helt av lantbmkskooperativa företag. Enligt min uppfattning är det av
stor betydelse, framför allt i perspektivet av en på lång sikt ökande interna
tionell konkurrens, att dessa företag ges lika goda möjligheter att agera på
marknaden som övrig industri. Det är t.ex. av värde att kooperationen,
även i framtiden, kan samverka när det gäller FoU, viss marknadsföring
och andra aktiviteter som anses förenliga med konkurrenslagstiftning och
interaationella avtal på handelns område. Denna typ av samverkan be- 127

drivs inom flertalet industribranscher. Här råder naturligtvis samma vill- Prop. 1989/90: 146 kor för lantbrukskooperationen som för andra företag.

Ett riksdagsbeslut om att avskaffa de interna regleringarna låter sig emellertid inte förenas med möjligheter för näringsidkare att gemensamt organisera en verksamhet på ett sätt som innebär att man tar över centrala delar av den interna reglering som jag nu föreslår skall avskaffas. Jag har tidigare utförligt redovisat nödvändigheten av en reformering av livsmedelspolitiken. Att avskaffa de interna regleringarna är en central del av reformen. Regleringarna har medfört stora samhällsekonomiska kostnader och lett till ett ineffektivt resursutnyttjande och en hög prisökningstakt. Andra konsekvenser av regleringen är bl. a. att signaler från konsumenterna/marknaden inte nått fram tiil producenterna och att alternativa produktionsmetoder och produktion av andra grödor än de prisreglerade hämmats. Syftet med en ny livsmedelspolitik är att i framtiden undvika dessa negativa effekter. Det är här viktigt att påpeka att det naturligtvis är regleringen i sig som innebär nackdelar, inte det faktum att den är statlig. Enligt min uppfattning skall också nödvändiga ingrepp i marknaden hanteras av staten. Regleringar i privat regi kan inte accepteras. En händelseutveckling innebärande att företag tar över vissa delar av den reglering som jag nu föreslår skall avskaffas och administrerar den i egen regi skulle omintetgöra de positiva effekter som en reformering av livsmedelspolitiken innebär.

Vad jag nu anfört är regeringens grundläggande uppfattning när det gäller behovet av att fullfölja avregleringsbeslutet genom att förhindra företag från att "privatisera" regleringen. Samtidigt är det viktigt att understryka att framför allt lantbmkskooperationen, men även andra enskilda aktörer, kommer att spela en mycket viktig roll i framtiden när det gäller att stabilisera marknaden, upprätthålla olika former av kontraktsproduktion och motverka att årsmånsvariationer slår igenom i alltför kraftiga interna prisvariationer. Det är också viktigt att det skapas möjligheter för svensk livsmedelsindustri att utvecklas, rationaliseras och effektiviseras inför den på sikt ökande konkurrensen. Samtidigt är det viktigt att förhindra att de dominerande företagen, vilka ofta har en mycket stor andel av den totala invägningen/produktionen, efter en avreglering konkurrerar ut de mindre företagen. De mindre företagen måste därför ges viss möjlighet att samverka. Det måste också finnas möjligheter att hantera försäljning av tillfälliga överskottskvantiteter i former som kan förena behovet av samordning och utn)'ttjandet av skalfördelar med de krav som samhället måste ställa på väl fungerande marknader. Jag har tagit dd av konkurrenskommitténs förslag angående säljbolag. Enligt min mening bör sådana bolag, också branschvisa, utgöra en lämplig form för att hantera säsongvariationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter, enligt de föreslagna principeraa.

Mot bakgrund av vad jag hittills anfört om lantbrukskooperationen och
dess roll efter en avreglering är det rimligt att man genom lagstiftning eller
på annat lämpligt sätt skapar en enighet om de spelregler som skall gälla på
marknaden och ser till att reformen fullföljs i detta avseende. Kooperatio
nens roll efter en avreglering har också övervägts inom ramen för den 128

statliga konkurrenskommittén. Jag har här samrått med chefen för civilde- Prop. 1989/90:146 partementet och regeringen avser att återkomma tiU riksdagen under budgetåret 1990/91 med närmare förslag med anledning av kommitténs delbetänkande och remissbehandlingen av detta. Det är därför inte min avsikt att föregripa behandlingen av konkurrenskommitténs förslag. Jag tror dock att det är lämpligt att på ett rent principiellt plan redovisa regeringens uppfattning i syfte att skapa klarhet i fömtsättningarna kring den livsmedelspolitiska reformen.

En andra viktig fråga att uppmärksamma efter en intern avreglering rör importen av livsmedel. En intern avreglering kan framför allt övergångsvis leda till prissänkningar på flera varuområden. Detta i kombination med ett bibehållet gränsskydd på nuvarande nivå kan ur ett konsumentperspektiv skapa problem för importen av vissa varor, eftersom gränsskyddet i praktiken kommer att innebära ett överskydd av de svenska prisema. Prisnivån på importerade produkter blir alltså högre än på motsvarande svenska produkter.

En tredje fråga rör prisutvecklingen på livsmedel. Utvecklingen av priser och marginaler i industri- och handelsleden är ett område som måste studeras noga i samband med och efter en intern avreglering. En reformering av livsmedelspolitiken motiveras i första hand utifrån konsumentintresset. Den syftar till att dämpa prisökningstakten på livsmedel. Övergångsvis kommer priserna på flera jordbmksprodukter att sjunka. En förutsättning för att detta skall komma konsumenterna till del är väl fungerande marknader samt att industri- och handelsleden inte tar prissänkningar eller uteblivna prisökningar i anspråk.

Föratt förhindra att det uppstår problem liknande dem jag här tagit upp är det av vikt att de konkurrensvårdande myndigheterna i första hand under övergångsperioden förstärker sina insatser inom livsmedelssektorn. Konkurrensförhållandena måste följas noggrant. Statens jordbmksnämnd kommer tillsammans med SPK och NO att spela en mycket viktig roll.

Jordbmksnämnden har i dag vissa möjligheter att för enskilda gmpper av produkter sänka gränsskyddet genom att restituera en del av införselavgiften. Nämnden har också utnyttjat denna möjlighet när brister i konkurrensen har konstaterats för enskilda vamgrupper. Utifrån ett konsumentperspektiv är det enligt min mening, liksom flertalet remissinstansers, viktigt att importen av livsmedel upprätthålls under övergångsperioden. Gränsskyddet kan i vissa fall vara av avgörande betydelse när det gäller konkurrensförutsättningarna för enskilda varugrupper. Det är därför viktigt att jordbmksnämnden också i fortsättningen inom ramen för den nya livsmedelspolitiken bevakar utvecklingen på olika delmarknader och selektivt använder gränsskyddet genom restitutioner då det är motiverat för att behålla en importkonkurrens. Jordbruksnämnden bör därför ges i uppdrag att noga bevaka utvecklingen under övergångsperioden och regelbundet redovisa vidtagna åtgärder och orsaken bakom dessa.

Jag vill här åter understryka att Sverige inte skall gå före andra länder
genom att ensidigt sänka sitt gränsskydd. Med mitt förslag till ny livsme
delspolitik kommer gränsskyddet att bibehållas. Ett bibehållet gränsskydd
innebär emellertid att den ena delen av jordbruksprisregleringen bibehålls 129

9 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146

medan den andra, de interna marknadsregleringarna, avskaffas. Gräns- Prop. 1989/90:146 skyddet är därmed det medel som inom ramen för jordbmksnämndens ansvarsområde kvarstår efter en intern avreglering när det gäller att förhindra konkurrensbegränsningar. Jordbruksnämnden bör därför liksom hittills kunna utnyttja restitutionsförfarandet.

Vidare bör SPK ges i uppdrag att under övergångsperioden följa upp att prissänkningar eller uteblivna prishöjningar kommer konsumenterna till del. SPK skall därför noga följa pris- och marginalutvecklingen i industri-och handelsleden och halvårsvis redovisa utvecklingen till regeringen.

För dynamiken och konkurrenssituationen på den lokala marknaden spelar vidare den småskaliga förädlingsindustrin en viktig roll. Jag har tidigare föreslagit en ökning av medlen för regionala utvecklingsinsatser, för bl.a. glesbygdsstöd, med lOOmilj. kr. Inom ramen för ett utökat glesbygdsstöd är stöd till småskalig livsmedelsindustri enligt min mening en viktig del.

Jag övergår nu till att kort redovisa den tidigare nämnda konkurrenskommitténs delbetänkande om livsmedelssektorn.

Den 2 febmari 1989 beslutade regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda hur konkurrenspolitiken kan förstärkas. Enligt direktiven skall särskilt konkurrensförhållandena inom reglerade sektorer analyseras, däribland livsmedelssektorn. Kommittén skall senast vid utgången av år 1990 presentera sina slutsatser och förslag i ett huvudbetänkande. Den 2 april 1990 överiämnade kommittén ett delbetänkande om konkurrensen i livsmedelssektorn (SOU 1990:25). I det följande redovisar jag kommitténs förslag.

Enligt konkurrenskommittén finns en fara för ökad konkurrensbegränsning efter en avreglering. Kommitténs uppfattning är därför att det finns starka skäl för en förstärkt konkurrenspolitik för att förverkliga målen bakom en avreglering.

Kommittén understryker vikten av att statsmakterna har möjlighet att genomföra mer långtgående och generella sänkningar av gränsskyddet om någon aktör eller gmpp av aktörer på marknaden utnyttjar situationen efter en avreglering till att "privatisera" regleringen. En allmän sänkning av gränsskyddet i syfte att öka konkurrensen, är en kraftfull åtgärd som enligt kommittén dock endast kan vidtas i de fall där andra åtgärder inte fått avsedd effekt.

Eftersom det finns en risk för att det interna priset stabiliseras på en nivå som understiger den nivå som skyddas vid gränsen, vilket i praktiken skulle innebära att ett importstopp uppstår på vissa områden, är det enligt kommitténs uppfattning viktigt att noga följa utvecklingen av livsmedelsimporten efter en intern avreglering.

NO:s arbete med prövning av företagsförvärv kommer enligt kommit
tén att få ökad betydelse efter en avreglering. Situationen på den aktuella
marknaden och förekomsten av gränsskydd bör vara vägledande vid pröv
ningen. De fusioner som leder till att fömtsättningarna för en väl funge
rande konkurrens förbättras bör enligt kommittén få genomföras. Om
t.ex. ett antal mindre företag eller föreningar fusionerar för att bättre
kunna agera på en marknad som domineras av en större aktör kan denna 130

fusion förbättra konkurrenssituationen på marknaden och bör därmed få Prop. 1989/90:146 genomföras. Sammanslagningar mellan stora företag/föreningar som ger marknadsdominans eller förstärker en redan dominerande stäUning på hemmamarknaden torde däremot enligt kommittén innebära skadlig verkan och föranleda ingripande av de konkurrensövervakande myndigheterna.

Kommittén behandlar också frågan om kontraktsteckning mellan råva-mproducent och efterföljande led. För att kontraktsteckningen inte skall ta sig sådana former att de låser marknaden är kommitténs uppfattning att kontrakten bör begränsas tidsmässigt och normalt endast omfatta en produktionscykel eUer leverans inom en given tidsperiod. Kontrakten bör vidare enligt kommittén vara överlåtelsebara och inte innehåUa andra åtaganden som rör t. ex. krediter eller leverans av insatsvaror.

Kommittén diskuterar även vilken inställning de konkurrensövervakande myndighetema efter en avreglering bör ha till en nationell försäljningsorganisation för export inom råvamområdet. Kommittén uttalar sig inte generellt mot en sådan organisation. Enligt kommittén bör i stället preciserade krav formuleras som bör uppfyllas för att en sådan organisation inte skall medföra skadlig verkan i konkurrenslagstiftningens mening.

Enligt kommittén bör följande gälla för att t. ex. kooperationen skall ges möjlighet att bilda ett försäljningsföretag på nationell nivå.

1. Företaget skall vara en självständig juridisk person.

2. Företaget skall inte få verka för att utjämna pris eller lönsamhet i underliggande led och måste utesluta varje form av kvotering.

3. Försäljningsaktivitetema skall endast vara inriktade mot export.

4. Det skall stå varje näringsidkare fritt att bilda konkurterande bolag med samma inriktning och verksamhetsområde.

5. Företaget skall inte ingå exklusivavtal med föreningama.
Kommittén ser också helst att ett sådant nationellt försäljningsföretag

bedrivs i aktiebolagsform. Härigenom kommer fömtsättningama för insyn och kontroll att vara större än i andra fall.

Kommittén föreslår vidare ett provisoriskt och i praktiken tidsbegränsat förbud mot marknadsdelning för att förhindra såväl en uppdelning av marknader geografiskt som en kvotering av produktion, förädling eller försäljning. Även andra nationella överenskommelser såsom en begränsning av produktionen eller utbudet omfattas av förbudet.

Som komplement till detta marknadsdelningsförbud föreslår kommittén också ett provisoriskt förbud mot samarbete som leder till en utjämning av prisema på råvaror inom landet eller innebär en gemensam finansiering av förluster vid exportförsäljning av råvaror.

Detta gäller samarbetet mellan föreningar. Kommittén föreslår ett gene
reUt undantag från dessa förbud när det gäller samarbete inom en primär
förening. För att göra det möjligt för mindre föreningar att med större
kraft konkurrera med större, föreslår kommittén också ett generellt undan
tag för förfaranden som bara i begränsad utsträckning påverkar konkur
rensen. En tumregel bör enligt kommittén vara att ett samarbete som
omfattar en mindre del än 25% av den nationella marknaden kan undan
tas från förbudet. 131

En tillfällig lag med de provisoriska förbuden föreslås omfatta sådana Prop. 1989/90:146 varor som omfattas av gränsskyddet. Lagen skall träffa förfaranden som syftar till att i någon form ersätta den offentliga regleringen av marknaderna. De förfaranden som inte träffas av lagen men som leder till skadlig verkan får angripas med stöd av 2 § (generalklausulen) i konkurrenslagen.

Kommittén understryker vidare att stora insatser av de konkurrensvårdande myndighetema blir nödvändiga efter en avreglering. Enligt kommittén är det angeläget att SPK noga följer pris- och konkurrensförhållandena inom livsmedelssektom.

Kommittén betonar att eftersom målet för avregleringen på jordbmksområdet är att de positiva effektema härav skall komma konsumentema till del, gäller kraven på anpassning, flexibilitet och en effektivare konkurrens i lika hög grad de delar av livsmedelskedjan som i olika mån faller utanför jordbmksprisregleringen, dvs. industri, distribution och handel.

Enligt kommittén kännetecknas industri- och handelsleden på livsmedelsområdet av få aktörer. I vissa fall finns enligt kommittén dessutom starka bindningar mellan olika handelsled. Möjlighetema att etablera konkurrenskraftiga altemativ som kan stå för en vitalisering och ett nytänkande är mot den bakgmnden enligt kommittén begränsade.

Kommittén pekar på flera områden där konkurrensen måste skärpas. Enligt kommittén blir den kommande revideringen av konkurrenslagen ett viktigt inslag för att öka konkurrenstrycket i bl.a. livsmedelshandeln. Kommittén betonar att i det fortsatta arbetet blir det viktigt att se tiU konkurrensen inom hela livsmedelskedjan, vilket enligt kommittén inte varit möjligt i delbetänkandet.

Kommittén anser det påkallat att särskilt granska förekomsten av horisontellt prissamarbete inom dagligvamhandeln. Branschen domineras enligt kommittén av de tre s. k. blocken. Ett litet antal grossistföretag har en mycket stark ställning. Kommittén menar att de formella och informella bindningama mellan grossist och detaljist inom dessa block gör förekomsten av cirkapriser särskilt intressant. Kommittén kommer i det fortsatta arbetet att överväga frågan om ett förbud mot horisontellt prissamarbete som också kan komma att omfatta cirkaprislistoma.

Kommittén understryker vidare att konkurrens inte har ett egenvärde i sig utan är endast en metod att öka effektiviteten och resursutnyttjandet i näringslivet och därigenom uppnå en bättre balans i ekonomin. Enligt kommittén måste en avvägning göras så att erforderlig samverkan t. ex. mellan mindre företag eller inom kooperationen kan ske. Kommittén kommer i sitt fortsatta arbete att göra ingående analyser av hur konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn skall kunna tas tiU kooperationens särart och olika behov av samverkan.

Enligt min mening är konkurrenskommitténs fortsatta arbete av mycket
stor betydelse för att främja en effektivisering av hela livsmedelskedjan.
Ett flertal utredningar har tidigare påtalat bristema i konkurrensen i han
delsleden, brister som framför allt har sin orsak i den dominerande ställ
ning som de tre s.k. blocken har på marknaden i kombination med de
bindningar som finns mellan detaljist och grossist inom resp. block. För
konsumentema är det av avgörande betydelse att konkurrensen fungerar i 132

produkter baserade på svenska jordbmksråvaror, är analogt med LAG:s Prop. 1989/90:146 förslag att exportbidrag inte skall utgå vid export av oförädlade råvaror. Jag är dock för egen del inte beredd att tillstyrka detta förslag. Den svenska livsmedelsindustrin skulle för sin hemmaproduktion i princip kunna välja sina jordbmksråvaror på samma villkor som tidigare. Oavsett om den väljer inhemska eller importerade råvaror skulle priset på dessa motsvara den inhemska prisnivån. När det gäller produkter som den svenska livsmedelsindustrin exporterar skulle den däremot av kostnads- och konkurrensskäl vara hänvisad till importerade råvaror. Med LAG:s förslag skulle införselavgiften vid import av jcrdbmksråvara restitueras vid reexport. För de svenska jordbmksråvaror som används vid tiUverkningen av exportprodukter skulle emellertid enligt LAG inga exportbidrag lämnas. LAG:s förslag skulle därmed innebära en diskriminering av svenska råvaror i livsmedelsprodukter för export. Risken finns också för att den svenska livsmedelsindustrin även för sin hemmaproduktion väljer importerad råvara eller etablerar exportproduktionen utomlands. Företag med begränsad exportförsäljning kan förväntas upphöra med denna. Råvamkostnads-utjämningen tillkom på gmnd av jordbmksprisregleringens fördyring av de svenska jordbmksråvaroma i förhållande till världsmarknadsprisema. Denna fördyring i form av ett gränsskydd kommer även efter en intem avreglering att finnas kvar, varför motivet till råvamkostnadsutjämning kvarstår.

Inom ramen för det pågående EG/EFTA-samarbetet har förhandlingar om ett enhetligt RÅK-system startats. Med anledning av de förestående EG/EFTA-förhandlingama gav regeringen den 11 maj 1989 statens jordbmksnämnd i uppdrag att utreda de tekniska och administrativa fömtsättningama för en övergång till enhetlig råvamkostnadsutjämning i form av endast ett extemt system. Möjlighetema till en anpassning till EG: s system skulle därvid också analyseras. Den 17 november 1989 redovisades uppdraget och har därefter remissbehandlats. Enligt utredningen finns inga större hinder för att övergå till endast ett externt system. Utredningen anser emellertid att man från svensk sida bör avvakta med att ta ställning till när en övergång till ett exterat prisutjämningssystem bör ske, liksom tiU hur ett nytt system i detalj bör vara utformat. Det fortsatta arbetet bör enligt utredningen inordnas i EES-samarbetet och samordnas med nu pågående GATT-förhandlingar.

Avsikten inom EG/EFTA-samarbetet är att ett gemensamt RÅK-system skall vara genomfört senast den I januari 1993. EG/EFTA: s expertgmpp rörande prisutjämningsfrågor utarbetar för närvarande en modell för hur detta skall uppnås. I ett första steg föreslås att avgifteraa vid import skall kunna baseras på faktisk råvamfiirbmkning. I ett andra steg föreslås att överenskomna baspriser inom EES skall ersätta världsmarknadsprisema som referenspriser. För att underlätta en harmonisering till ett enhetligt RÅK-system inom EES bör de RviK-system som i dag tillämpas i Sverige, Norge och Finland förändras tiU endast extema system.

Min bedömning är därför att det svenska RÅK-systemet på sikt bör
utgöras av endast ett extemt system. Jag föreslår emellertid att nuvarande
RÅK-system bibehålls i avvaktan på resultatet av förhandlingama. 134

Den interna avreglering som jag nu föreslår innebär att exportstödet till Prop. 1989/90:146 jordbruksråvaror försvinner. RÅK har tillämpats i en situation då det gällt att avlägsna svenskt överskott av vissa jordbruksråvaror från hemmamarknaden. Det har därför inte funnits skäl att begränsa exportbidragen inom RÅK när det gäller enkla blandningar eller lågförädlade produkter, bestående till största delen av t. ex. mjölk- eller äggpulver. Bidragskostnaden för export av mjölk- och äggpulver har varit given. Exportbidrag till enkla blandningar är att jämställa med överskottsfinansiering av råvaran i fråga. 1 en situation utan interna regleringar och exportstöd till råvarorna är därför en begränsning av vilka livsmedelsindustriprodukter som skall ingå i RÅK nödvändig. Jordbruksnämnden bör därför se över omfattningen av RÅK och definiera var gränsen i förädlingsgrad bör gå för att produkterna skall kunna omfattas av RÅK. Härmed undviks risken att jordbmksråvaror via RÅK erhåller exportbidrag. RÅK skulle annars kunna motverka en anpassning till balans på marknaden för vissa råvaror och eventuellt leda till överskottsproduktion. Kostnaderna för RÅK skulle också stiga. Jordbruksnämnden, som alltså också förordar ett oförändrat RÅK-system tills vidare, har i sitt remissyttrande också uppmärksammat detta problem. Nämnden anser att en begränsning av vamomfattningen är angelägen för att lågförädlade produkter inte skall erhålla exportbidrag när exportbidragen för jordbruksråvaror i övrigt avskaffats. Nämnden redovisar i sitt yttrande de finansiella effekterna på RÅK efter en avveckling av de intema marknadsregleringarna och av en sådan begränsning, vilket jag återkommer till i det följande.

Ett fåtal företag erhåller i dag råvaror till nedsatt pris genom medel från regleringsföreningarna i stället för inom ramen för RÅK. Enligt min mening bör dessa prisutjämnande åtgärder inordnas i det egentliga RÅK-systemet i den mån de uppfyller de krav som generellt gäller för RÅK.

Syftet med RÅK är som jag tidigare nämnt att kompensera den industri
som är utsatt för internationell konkurrens för den fördyring av råvam
kostnadema som den förda livsmeddspolitiken medför. En reformering
av livsmedelspolitiken såväl nationellt som inom ramen för GATT ställer
fömtom jordbruket också livsmedelsindustrin i en helt ny situation. Vida
re kan förhandlingarna mellan EG och EFTA ganska snart resultera i ett
enhetligt utjämningssystem. Arbetet inom GATT kan i sin tur komma att
påverka den konkreta utformningen av ett sådant gemensamt system.
Enligt min mening är det nödvändigt att göra en översyn av hela det
svenska RÅK-systemet när de internationella förhandlingarna avseende
råvamkostnadsutjämning är avslutade. En sådan översyn skall göras mot
bakgmnd av de nya fömtsättningar som då gäller för industrin avseende
priser, kostnader och konkurrenssituation. För närvarande är jag mot
bakgmnd av vad jag anfört inte beredd att föreslå några förändringar av
det svenska RÅK-systemet. En begränsning avseende enkla blandningar är
den enda förändring som är nödvändig att genomföra vid tidpunkten för
en intem avreglering eftersom bidrag till enkla blandningar är att jämställa
med överskottsfinansiering. Utgångspunkten för ett system för råvarukost
nadsutjämning bör vara att det samhällsekonomiska värdet av att ge
export- eller utjämningsbidrag till en industri är större än kostnaderna för 135

Antalet abonnenter är ca 9 500, varav de flesta är mjölkproducenter. Drygt Prop. 1989/90:146 30% av samtliga mjölkproducenter är anslutna till avbytartjänsten. Kostnaderna finansieras till en tredjedel av kunderna, dvs. lantbrukarna, och till två tredjedelar av budgetmedel. Detta innebär att ett borttagande av budgetfinansieringen skulle öka den genomsnittliga avgiften från 400 kr. till 1 100kr. per avbytardag.

Leveranstillägget för mjölk är ett differentierat pristillägg som har till syfte att stödja producenter med mindre besättningar. Det ges till mjölkproducenter under 65 år med en månadsinvägning mellan 1000 och 16000kg, vilket motsvarar ungefär 2-32 kor.

Företagshälsovården för lantbruksverksamma sköts av Lantbmkshälsan AB som är ett dotterbolag till LRF. Lantbmkshälsan har för närvarande ca 37000medlemmar och bedriver en omfattande utbildnings- och informationsverksamhet för jord- och skogsbmksnäringen. Vidare bedrivs forsknings- och utvecklingsarbete om arbetsförhållanden och hälsorisker inom jordbruket. Knappt hälften av kostnaderna täcks av medel från anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. Lantbrukshälsan erhåller dessutom budgetmedel i motsvarande grad som annan företagshälsovård, för närvarande motsvarar de drygt 20% av de totala intäkterna.

Socialförsäkringsskyddet består av en trygghetsförsäkring vid arbetsskada, en avtalsgmppsjukförsäkring och en grupplivförsäkring genom avtal. Ersättningen ges vid sjukdom, förtidspension, arbetsskada och dödsfall. År 1988 uppgick det totala ersättningsbeloppet till drygt 102 milj. kr.

Avvecklingsersättningen till mjölkproducenter syftar till att begränsa produktionen av mjölk. Ersättning ges till mjölkproducenter mellan 60 och 65 år som avvecklar sin mjölkproduktion, men fortsätter att bedriva lantbruk. Jag kommer i det följande att föreslå en förlängning av möjligheten att ansluta sig till systemet, i avsikt att underlätta produktionsanpassningen inom mjölksektorn.

Jag anser att syftet med de åtgärder som finansieras av medel från anslagsposten Låginkomstsatsning m.m. inom jordbruket är så väsentligt från social synpunkt att några förändringar av finansieringsformen tills vidare inte bör genomföras. Möjligheterna att på sikt överföra ansvaret till jordbruksnäringen bör dock övervägas. Ett arbete bör inledas för att få underlag för sådana överväganden. I den mån budgetbelastningen till följd av åtgärderna minskar, bör detta tillföras jordbmket i form av ett höjt gränsskydd.

3.11 Kvalitetsreglering

Bakgrund och utgångspunkter för förslagen

Frågan om den framtida organisationen för den obligatoriska kvalitetskontrollen av mejeriprodukter, ägg, fiskkonserver och matpotatis togs upp i proposition (1988/89:140, JoU 21, rskr. 322) om reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m.

Förslagen i propositionen innebar att den statliga regleringen av verk
samheten vid Svenska kontrollanstaUen för mejeriprodukter och ägg 137

(KMÄ), Svenska konservkontrollens råd (kontrollrådet) och Svensk mat- Prop. 1989/90:146 potatiskontroll (SMAK) skulle upphöra. Jag framförde också i propositionen min avsikt att ta initiativ till att överläggningar skulle komma till stånd mellan de berörda intressenterna.

Jordbmksutskottet ansåg i sitt betänkande att det slutliga ställningstagandet till förslagen om ändringar av den obligatoriska kvalitetskontrollen borde anstå till dess att överläggningama mellan de berörda intressentema hade genomförts.

Under hösten 1989 inbjöds parteraa tiU jordbmksdepartementet för ett inledande möte vid vilket departementet redogjorde för bakgmnden till förslagen i propositionen. Syftet med mötet var att få i gång de aviserade överläggningama inom resp. bransch. Ägg-, mejeri-, konserv- och potatis-branschema har sedan själva arbetat vidare med frågoma. En skrivelse i ärendet har i januari 1990 inkommit till departementet från Svensk Qäder-fäskötsel. Även de fackliga representanteraa på lokal och central nivå har under denna tid haft kontakter med departementet.

Jag vill först nämna något om de utgångspunkter som är gemensamma för mina förslag. Samtliga förslag syftar till en tydligare ansvarsfördelning mellan de kvalitetskrav som staten ställer på livsmedel och de utfästelser som producenteraa själva gör. 1 och med detta anknyter förslagen också till inriktningen på den offentliga livsmedelskontrollen. Genom denna ställer samhället vissa gmndläggande krav på ett livsmedel, gmndat på hygien- och redlighetsskäl. De utfästelser som branschen eller enskilda producenter gör hämtöver är givetvis dessas ansvar. Det bör således inte vara samhällets ansvar att detaljreglera vilka kvaliteter som bör erbjudas konsumentema. Samhällets ansvar gentemot konsumenten skall däremot vara att kontrollera att löftena i utfästelser uppfylls, dvs. att producenten inte lurar konsumenten ekonomiskt genom att sälja en sämre kvalitet än vad som utlovats.

Oavsett hur själva kontrollen är organiserad är det naturligtvis alltid så att ansvaret för kvaliteten på produkten ligger hos den som har tillverkat eller säljer varan.

Livsmedelskontrollen har genom den reform som genomfördes under år 1989 inriktats mot ett allt större inslag av egenkontroll. Statens kontroll blir således i huvudsak en kontroll av företagens intema tillsynsprogram. Jag vill här poängtera att förslagen om kvalitetsregleringen inte innebär att den offentliga kontrollen på dessa områden skulle upphöra utan tvärtom är syftet att samordna tillsynen och provtagningen på dessa områden med den kontroll som sker för övrig livsmedelshantering.

En utgångspunkt för den offentliga livsmedelskontrollen är en likformig kontroll där de krav som samhället ställer på ett livsmedel måste gälla oavsett vilken marknad livsmedlet är avsett för. Det kan därför enligt min mening inte anses som förenligt med den offentliga livsmedelskontrollens mål att samhället ställer kontrollkrav som innebär en särbehandling av livsmedel avsedda för vissa marknader.

Livsmedelsverket arbetar för närvarande med att utforma egenkontroll
program för samtliga företag som producerar eller hanterar livsmedel.
Inom egenkontroUens ram anser jag det också vara möjligt att, för de 138

Tyvärr tvingas jag konstatera att äggbranschen under det gångna året Prop. 1989/90:146 haft större svårigheter än mejerisidan att finna gemensamma branschlösningar på frågan om den framtida organisationen av kvalitetskontrollen. Det har dock framkommit att branschen nu anser sig ha bättre fömtsättningar att genomföra interaa överläggningar. Av den anledningen har önskemål framförts från äggbranschen om att ett slutligt avgörande i frågan skulle skjutas på framtiden. Jag anser det inte vara tillfredsställande att, som branschen föreslår, uppskjuta det slutliga ställningstagandet i denna fråga. Personalen vid KMÄ är en orsak till detta. Även med hänsyn till kopplingen till packeribidragen och därmed till en intera avreglering menar jag att det är nödvändigt med ett beslut i denna fråga nu. Jag har i det föregående föreslagit att den interaa regleringen avskaffas den Ijuli 1991. Jag anser att om branschen fullföljer sin intention att genomföra dessa intema överläggningar innebär det att man fram till halvårsskiftet 1991 fortfarande har tid på sig att finna formema för en framtida branschsamverkan i dessa frågor.

Representanter för äggbranschen har bl. a. i en till jordbmksdepartementet inkommen skrivelse framfört synpunkten att ett minskat statligt engagemang skulle komma att få allvarliga konsekvenser för kvalitetsnivån. De menar att det är nödvändigt med antingen en obligatorisk statlig kvalitetsreglering eller med ett frivilligt system som dagens, kombinerat med ekonomiska incitament (packeribidrag) för att kvalitetsnivån på ägg skall kunna upprätthållas. I en situation utan krav från statsmaktema skulle det inte vara ekonomiskt motiverat med den extra kostnad som kvalitetskontrollen innebär, dvs. kostnaden går inte att ta ut av konsumenteraa. Huvudsakligen menar de då den kostnad som de vid genomlysning bortsorterade äggen medför. Att äggbranschen anser att ett statligt obligatorium eller ett statligt stöd är en nödvändighet för att branschen skaU satsa resurser på en kvalitetskontroU anserjag vara mycket beklagligt. Det är således inte mitt förslag att slopa det statliga engagemanget i KMÄ som är en central fråga för branschen utan det faktum att bidrag inte längre kommer att utgå för företagens kvalitetsarbete.

Förslaget om packeribidragens upphörande är en delvis annan fråga. Dessa har lämnats inom ramen för regleringen, dvs. jordbmket har koUektivt betalat för äggbranschens kvalitetsarbete. Jag är inte beredd att i samband med den avreglering som jag nu föreslår avsätta budgetmedel för att äggindustrin även fortsättningsvis skall utföra dagens frivilliga kvalitetskontroll.

Branschens altemativa förslag i en situation utan bidrag är en obligatorisk kvalitetskontroll. Inte heller i detta avseende är jag beredd att omvärdera mitt ställningstagande, både med hänsyn till vad jag tidigare anfört om en tydligare gränsdragning i fråga om kvalitetsansvar och mot bakgmnd av de eventuella negativa effekter ett sådant obligatorium skulle få för den småskaliga äggproduktionens fömtsättningar. Däremot finner jag det naturligt med ett branschsamarbete i dessa frågor för ägg, liksom för t. ex. potatis.

Ytterligare ett skäl som branschen anser tala för ett av dessa altemativ är
att hygiennivån upprätthåUs genom kvalitetsregleringen. Jag har inled- 141

ningsvis betonat utgångspunkten till mina förslag, dvs. att jag anser det Prop. 1989/90:146 befogat med en tydligare gränsdragning mellan statligt ansvar och branschansvar, där ett av statens primära ansvar är att hygienaspekterna är tillgodosedda. Utfästelser om kvalitetsklasser bör däremot vara en fråga för branschen. Jag anser att det här finns anledning att påpeka att mitt förslag ingalunda är att den frivilliga kontroll som branschen utför i dag skall upphöra. Jag förutsätter tvärtom att äggpackerierna, liksom andra livsmedelsproducenter, organiserar sin kontroll så att de uppfyller livsmedelslagstiftningens krav på hygien och redlighet utan ekonomiskt bidrag eller statliga krav på hur denna kontroll skall utföras. Jag vill emellertid framhålla att syftet med nuvarande reglering inte är att upprätthålla en hygienisk kvalitet, utan avser andra kvalitetsaspekter. Om inte producenterna upprätthåller en tillfredsställande hygienisk kvalitet utan bidrag, måste givetvis åtgärder vidtas. Om hälsoskäl talar för att ytterligare regler behövs för att uppnå en godtagbar hygiennivå anser jag det vara självklart att sådana regler skall införas. De skall då omfatta samtliga livsmedel och inte uppnås på frivillig väg eller genom ekonomiska stöd, som packeribidraget. Sådana hygieniskt motiverade regler måste vara obligatoriska. Givetvis bör då hygienen stå i centrum och inte som nu andra kvalitetsaspekter. Det är med hänsyn till detta och vad jag tidigare redovisat angående branschens oro för en generell ambitionssänkning vad gäller kvalitetskontrollen, mycket viktigt att livsmedelsverket, på detta liksom på andra områden, följer utvecklingen från hygiensynpunkt och vid behov vidtar eller föreslår regeringen åtgärder. Jag anser därför att det finns anledning att livsmedelsverket särskilt uppmärksammar utvecklingen vad avser ägg efter att mina förslag har genomförts.

Jag vill i detta sammanhang också understryka att livsmedelslagens hygieniska krav omfattar samtliga ägg som säljs i dag. Den frivilliga kvalitetskontroll som mnmärkesanslutna packerier gör innehåller inte någon hygienisk kontroll som innebär att äggen är bakteriologiskt kontrollerade. Den bakteriologiska kontrollen är således huvudsakligen organiserad på annat sätt, främst genom förebyggande provtagning. Det betyder t.ex. att vårt skydd mot salmonella i dag sker genom kontroll av foder- och djurmaterial.

I fråga om äggkontroUen i ett EG-perspektiv gäller i dag för handel i båda riktningarna sanitära krav som utgår från hälsoskyddet. För Sveriges del begränsar dessa krav antalet möjliga länder från vilka vi kan importera. Inom EG: s gemensamma jordbmkspolitik (CAP) ställs dämtöver krav på en obligatorisk kvalitetskontroll och märkning för ägg avsedda för den interaa marknaden. Det harmoniseringsarbete som för närvarande bedrivs med inriktning på de kommande EES-förhandlingaraa omfattar inte jordbmkspolitiken. Om en harmonisering i framtiden skulle bli aktuell även avseende jordbmkspolitiken kommer dessa frågor att få bedömas i ljuset av detta. Min uppfattning i fråga om själva organisationen av kontrollen är dock oberoende av denna utveckling. I enlighet med vad som gäller för övrig livsmedelskontroll anser jag att även här bör det centrala ansvaret ligga hos livsmedelsverket. En obligatorisk kontroll skulle vidare,

142

Skälen för mitt förslagr Potatis är ett av våra mest konsumerade livsmedel och ett livsmedel som vi, inte minst från hälsosynpunkt, bör öka vår konsumtion av. Samtidigt är potatisen ett av de livsmedel som konsumenterna oftast kritiserar på gmnd av bristande kvalitet. En viktig fömtsättning för att konsumtionen av potatis skall öka är att potatisen håller en sådan kvalitet att konsumenterna uppfattar den som ett viktigt och värdefullt livsmedel. Ett fortsatt arbete för att förbättra potatiskvaliteten är därför nödvändigt. För potatis som för andra livsmedel måste det främst vara en fråga för branschen att tillgodose konsumentönskemål om efterfrågade kvaliteter.

Intressenterna i matpotatiskontrollen har till jordbmksdepartementet redovisat ett mycket ambitiöst förslag på en branschorganisation som avser att, utöver SMAK: s nuvarande uppgifter inom offentlig kontroll och upplysningsverksamhet, även ta på sig andra uppgifter t.ex. i fråga om FoU-verksamhet. För att finansiera denna verksamhet avser man att ta ut frivilliga arealavgifter från potatisodlare. Dämtöver önskade man erhålla 50milj. kr. från regleringsföreningen SPI.

Den renodling av branschens resp. statens intressen som jag tidigare redogjort för i fråga om KMÄ anserjag i lika hög grad vara motiverad i SMAK:sfaU.

Potatis är ett av våra viktigaste baslivsmedel. En obligatorisk kvalitetsmärkning bör därför behållas. Matpotatisen bör alltså även fortsättningsvis kontrolleras från kvalitetssynpunkt. Kontrollen bör enligt min mening samordnas med övrig livsmedelskontroll, vilket bör öka förutsättningarna för en förbättring av kvaliteten, samtidigt som regleringen förenklas.

Statens livsmedelsverk har det centrala tillsynsansvaret för livsmedel inom den offentliga livsmedelskontrollen och kan med stöd av livsmedelslagstiftningen utfärda livsmedelsstandarder för olika livsmedel. I dag är det emellertid lantbruksstyrelsen som har tillsynen över kvaliteten på matpotatis och som med stöd av livsmedelslagstiftningen meddelar föreskrifter om kvaliteten och om kvalitetsmärkningen av matpotatis. Enligt min mening bör det övergripande ansvaret för all livsmedelskontroll samlas hos livsmedelsverket. Det bör också vara livsmedelsverkets uppgift att

143

utfärda föreskrifter om kvalitet, märkning och tillsyn m.m. för alla livsme- Prop. 1989/90:146 del. Därför är det enligt min mening naturligt att ansvaret för matpota-tiskvaliteten förs över från lantbruksstyrelsen till livsmedelsverket.

Med hänsyn till den samlade kompetens som finns inom SMAK-organisationen är det naturligt att livsmedelsverket vid utarbetandet av dessa kvalitetsregler utnyttjar denna kompetens.

I fortsättningen bör det således ankomma på livsmedelsverket att fastställa de obligatoriska krav på kvalitetsmärkning som bör gälla för matpotatis. Livsmedelsverket bör vidare få i uppgift att ta stäUning till omfattningen av såväl kontrollen som den obligatoriska kvalitetsmärkningen. Jordbruksnämndens utredning om åtgärder för att förbättra matpota-tiskvaliteten bör överlämnas till livsmedelsverket för att beaktas i dessa bedömningar.

Det år 1959 införda marknadsskyddet för SMAK-märkt matpotatis innebär att endast matpotatis som märkts med beteckningen SMAK, Extra Prima eller SMAK Prima får saluhåUas under föregivande att matpotatisen är av särskilt hög kvalitet. Enligt min uppfattning bör inte ett visst livsmedels kvalitet knytas till ett av samhället särskilt sanktionerat vam-märke, om det inte finns alldeles särskilda skäl för en sådan ordning.

Att samtidigt med regler om obligatorisk kvalitetsmärkning förbehålla vissa förpackare rätten att tala om att de säljer den kvalitetsmässigt bästa potatisen kan skapa problem vad gäller märkningens trovärdighet. Förpackare utanför SMAK-organisationen måste använda en lägre kvalitetsklass-benämning för potatis som egentligen skulle kunna klassas som Prima eller Extra Prima vara. Mot bakgmnd av detta föreslår jag att marknadsskyddet för viss matpotatis avvecklas. Kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis bör följaktligen upphävas.

Jag finner inte att särskilda skäl talar för att matpotatis i kontrollhänseende skall särbehandlas i förhållande till andra livsmedel. I enlighet med vad jag tidigare nämnt om intentionema i den offentliga livsmedelskontrollen bör livsmedelsverket ha det centrala ansvaret för denna kontroll. SMAK:s nuvarande uppgifter inom den obligatoriska kontrollen bör därför upphöra.

Branschen har vid de överläggningar som genomförts diskuterat möjligheten att i egen regi driva SMAK vidare som ett självfinansierat branschorgan. Det förslag till branschinstilut som branschen presenterat är enligt min mening mycket ambitiöst såviil vad avser verksamhetens omfattning som finansiering. Vad organisationen kommer att syssla med måste givetvis huvudsakligen vara en fråga fiir intressenterna. Det statliga intresset kan finnas hos livsmedelsverket i fråga om ett utnyttjande av SMAK:s kontrollaboratorium. Mycket av det teknik- och utvecklingsarbete som branschen utöver kontroll och informationsinsatser avser att driva i den nya branschorganisationens regi kommer att bestämmas utifrån intressenternas önskemål och utgångspunkter. I den mån teknikutveckling resulterar i en förbättrad potatiskvalitet kommer denna naturligtvis konsumenten till godo, men här som för annan produktutveckling måste gälla att den i huvudsak bekostas av branschen.

Angående finansieringen finner jag ingen anledning att ha några syn- 144

	1988/89	1989/90	1990/91
	1 000-tal kr.	1000-tal kr.	1 000-tal kr.
		prel.	prognos
Inkomster
Från föregående
regleringsår kvarstående
inforselavgifter
inomramsmedel	2687	_	116500
- utomramsmedel		60000	0
Under resp. regleringsår
influtna infbrselavgifter
- exkl. fodermedel	1095419	932000	836000
- fodermedel	263 321	270000	270000
Summa	1 361427	1262000	1222500

Utgifter

a) Av medel inom fordelningsplanen

23898 27 500	31000
59000 142 800 52 500 8000	64000 130 000 52 500 8000
50000 5000 2 500 500	50000 5000 2 500 500
15000 10000 35200	16000 40000 42300
10000	10000
2000 10000 500	2000 10000 500
4000 2780 15000	4000 2100
700 2100 50000 2 500	2100

Svensk spannmålshandel Sveriges potatisintressenter Sveriges oljeväxtintressenter Svensk kötthandel Föreningen for mejeriprodukter Svensk ägghandel Regleringskassan for fägelkött Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige

- mjölk

- kött

- ägg

Bidrag till fraktkostnader for mjölk och grädde

Upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete

Stiftelsen Lantbruksforskning Djurhälsovård, kontrollverksamhet m.m.

Stöd till odling av konservärter och andra köksväxter Stöd till odling av bruna bönor Stöd till odling av vallväxtfrö Fonden for kollektiva åtgärder inom biodlingen Sveriges exportråd Sveriges potatisodlares riksförbund Bidrag till ersättningsfoder, norra Sverige Kalvhälsovård Exportkontroll av kött Sociala satsningar Skolmåltider

	1988/89	1989/90	1990/91
	1 000-tal kr.	1000-tal kr.	1 000-tal kr.
		prel.	prognos
Projekt landsbygdsutveckling	800	2000
Ridsporten	-	3000
Pesticidkontroll m.m., livsmedels-
verket	_	3200
Modelljordbruk	200
Energiskogsodling	730
Reserv till jordbruksnämndens for-
fogande	-	116500
Summa	533208	597200	653700
Härefter kvarstående införselavgifts-
medel	828219	664800	568800
b) Av medel utanför jordelningsplan-en
Utbyteshandel nötkött, öststatema	88080	70000	70000
Utbyteshandel kött och fläsk	50000	50000	50000
Pristillägg får- och lammkött	25 371	17000	17000
Svensk matpotatiskontroll	6342	5981	7042
Bidrag till Stiftelsen för ackordhäst-
organisationens bevarande	250	250	250
Stöd till maltproduktionen	1000	1000	2000
Sveriges exportråd	4000	4000	4000
Djurens hälso- och sjukvård	20677	25 756	28273
Lantbruksstatistik	37455	34 587	32299
Konsumentdelegationens sekretariat	400	450	450
Bidrag till ridsporten	-	1500
Skördeskadefonden	60000'	0	0
Utredningar SPK	400	_	_
Skolmåhider	_	2300	_______
Åtgärdsprogram for norra Sverige		45000
Sockerregleringsfonden		-	9000
Ersättning for uteblivna prishöjning-
ar under
1988/89	90000	_	_
1989/90	_	1 170000	_
1990/91			357094
Summa	383975	1427824	577408
Summa utgifter	917183	2025024	1231108

Prop. 1989/90:146

597,2milj. kr. Jag beräknar de disponibla inkomsteraa av införselavgifter Prop. 1989/90:146 till totaU 1 I90milj. kr., vilket innebär att 592,8milj. kr. beräknas återstå sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Jag har inget att erinra mot de preliminära förslag till fördelningsplan som lämnats av jordbmksnämnden. Definitiv fördelningsplan för regleringsåret 1989/90 kan fastställas först efter utgången av regleringsåret då de verkliga inkomsteraa av införselavgifteraa för fodermedel är kända.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för regleringsåret 1989/90 skiljer sig på ett antal punkter från de preliminära beräkningar som låg tiU gmnd för riksdagens beslut våren 1989.

De införselavgiftsmedel från regleringsåren 1988/89 och 1989/90 som enligt riksdagens beslut står till regeringens förfogande har därvid delvis tagits i anspråk för olika ändamål sammanhängande med prisregleringen. Posten Utbyteshandel med nötkött från öststatema beräknas minska med 20milj. kr. Ridsporten erhåller ett bidrag på 1,5 milj. kr. Av utomramsmedel har 1170milj. kr. använts som ersättning för uteblivna prishöjningar under regleringsåret 1989/90.

Kostnadema för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen beräknas för regleringsåret 1989/90 tiU 1427,8 milj. kr. Jag avser att senai-e återkomma till regeringen med anledning av jordbmksnämndens förslag till disposition av de införselavgiftsmedel som står till regeringens förfogande för regleringsåret 1989/90.

Jag föreslår att fördelningsplanen för regleringsåret 1990/91 skall omfatta oförändrat 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket totaU beräknas tiU 537,2milj. kr. Dessutom tillkommer 116,5 milj. kr. kvarstående från regleringsåret 1989/90. Sammanlagt finns således ca 654milj. kr. tillgängliga inom fördelningsplanen.

Jag föreslår att Svensk spannmålshandel liksom hittills tillförs införselavgifter för viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till 35 milj. kr. Liksom tidigare bör fettvamavgifter tillföras Sveriges oljeväxtintressenter. Vid behov bör fettvamavgifter även användas för att finansiera spannmålsregleringen och således tillföras Svensk spannmålshandel.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling för de olika vamområdena har jordbmksnämnden inte lagt fram någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet för regleringsåret 1990/91. Nämnden avser att återkomma med förslag till preliminär fördelning av beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i samband med att förslag lämnas till gränsskydd m. m. fr. o. m. den Ijuli 1990. Nämnden bör liksom tidgare få jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningama och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till nämndens förfogande.

I det följande anger jag medelsbehovet under regleringsåret 1990/91 för de ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har jag i likhet med jordbmksnämnden beräknat 70milj. kr.

I likhet med jordbmksnämnden föreslår jag att för utbyteshandel med

148

'ö»oc/i//äj>A: avsätts 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel för import av kött Prop. 1989/90:146 och fläsk. En förutsättning är att motsvarande export ägt mm.

Under regleringsåret 1990/91 hör pristillägget på får- och lammkött vara oförändrat 5,40 kr. per kg, vilket beräknas medföra en utgift på 27 milj. kr. Av detta belopp finansieras ca lOmilj. kr. av de utomramsmedel som jordbruket erhåller som ersättning för uteblivna prishöjningar.

Jag föreslår att Svensk matpotatiskontroU (SMAK) tilldelas högst 5 370000 kr. förden officiella kontrollen och I 672000 kr. för upplysningsverksamheten samt ett tilläggsanslag för regleringsåret 1989/90 på 609000 kr.

Bidrag lid Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör utgå oförändrat med 250000kr.

Slöd till mallproduktionen för regleringsåret 1990/91 bör lämnas med 2 milj. kr.

Jag föreslår att Sveriges exportråd skall erhålla 4 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen regleringsåret 1990/91, förutsatt att jordbmket avsätter 4 milj. kr. av medel inom fördelningsplanen.

I enlighet med regeringens förslag i årets budgetproposition (1989/90:100 bil. 11) föreslår jag att 28,3 milj. kr. anslås för finansiering av viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt 32,3 milj. kr. för statistik på jordbrukets område.

Till finansiering av sekretariatet hos jordbruksnämndens konsumentdelegation föreslås 450000 kr.

Regeringen har nyligen lämnat förslag till tilläggsbudget 11 till statsbudgeten för budgetåret 1989/90 (prop. 1989/90:125). I propositionen (bil. 7) föreslås bl. a. att ett underskott i sockerregleringsfonden skall täckas med den rörliga kredit som disponeras av jordbmksnämnden för prisreglerande åtgärder samt att ianspråktagna medel från krediten täcks av införselavgifter utanför fördelningsplanen för regleringsåret 1990/91. Jag uppskattar beloppet till 9 milj. kr.

Jag föreslår att resterande tillgängliga införselavgiftsmedel som kan beräknas tiU totalt 357 milj. kr. disponeras för att ersätta mittprishöjningar under regleringsåret 1990/91.

Med hänsyn till de oundgängliga variationerna i inflödet av införselavgifter anserjag att en rörlig kredit av 60 milj. kr. även fortsättningsvis bör ställas till jordbmksnämndens förfogande. Jag återkommer till detta när jag i det följande behandlar anslagsfrågor för budgetåret 1990/91. Med hänsyn till osäkerheten i prognosen bör medel inte intecknas för något ändamål utöver de jag nu nämnt. Eventuella överskott bör liksom för innevarande år stå till regeringens disposition och skall i första hand användas för att täcka kostnader för prisreglering under regleringsåret 1990/91.

149

met och redovisat olika finansieringsmöjligheter. Diskussioner i frågan Prop. 1989/90:146 har också förts mellan jordbruksdepartementet och representanter för Sveriges betodlares centralförening, LRF, Sockerbolaget och jordbruksnämndens konsumentdelegation.

Jag föreslår att underskottet finansieras på följande sätt. För det första bör merkostnaderna för driften av sockerbmken på Öland och Gotland samt arealbidragen till odlare som levererar till sockerbmken på Öland och Gotland finansieras över statsbudgeten. Totalt uppgår beloppet till 28 milj. kr. För budgetåret 1990/91 bör merkostnaderna finansieras av medel som anvisas under ett särskiU anslag. Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m. m. Jag återkommer i det följande till denna fråga. Medlen bör föras till sockerregleringsfonden.

För det andra bör den generella kostnadskompensationen till Sockerbolaget sänkas med lOmilj. kr. Även om Sockerbolaget haft ett högre kapacitetsutnyttjande till följd av de höga skördarna har dessa sannolikt haft en betydligt mindre effekt på deras lönsamhet än vad som är fallet för betodlarna. Den högre produktionen kan inte säljas utan måste lagras. Även Sockerbolaget bör emellertid delta i finansieringen av underskottet.

För det tredje bör betpriset sänkas med 3,01 kr. per 100kg. Det innebär en sänkning av betpriset med ca 10%. Enligt min åsikt är det naturligt att låta betodlarna bära huvudansvaret för överskottskostnaderna. Så är fallet inom andra produktionsgrenar, genom interna avgifter. I analogi med vad som gäller inom andra regleringar finns det skäl att sänka betpriset vid en överskottsproduktion. De goda skördarna innebär också en relativt stor merintäkt för betodlarna. Bara för 1989 års skörd kan merintäkterna enligt jordbruksnämnden beräknas till ca 140 milj. kr. En sänkning av betpriset med 3,01 kr. per lOOkg motsvarar ca 65 milj. kr. Detta motsvarar en kompensation till Sockerbolaget på dels 41 milj. kr., vilket är en sänkning med lOmilj. kr. jämfört med innevarande år, dels 24,5milj. kr. för merkostnad för driften av ö-bmken.

Det reglerade priset pä strösocker bör vara 463,24 kr. per 100 kg. Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör vara oförändrad 89,43kr. per 100 kg.

Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under regleringsperioden bör det ankomma på jordbmksnämnden att lägga fram förslag till de åtgärder som under perioden kan anses påkallade. Det bör därefter ankomma på regeringen att fatta de beslut som kan behövas.

Arealbidraget bör vara oförändrat 200 kr. per ha till de odlare i Småland och Blekinge som levererar betor till bruket i Mörbylånga, 400 kr. per ha till odlarna på Öland och 500 kr. per ha till odlarna på Gotland.

151

inomramsmedel eUer införsdavgifter inom fördelningsplanen. Resterande Prop. 1989/90:146 införselavgiftsmedel används för andra ändamål inom eUer i samband med regleringen, s. k. utomramsmedel.

Inflödet av införselavgifter uppgår till i storleksordningen 1,5 miljarder kr. per år, men varierar betydligt, beroende på världsmarknadsprisema och importens storlek.

Av införselavgifteraa används vissa medel för att finansiera utbytesexport innan resterande del används till de s. k. fördelningsplaneraa. Utbyteshandeln avser oljor och fetter samt brödspannmål. Under regleringsåret 1988/89 uppgick dessa belopp till 380 resp. 86 milj. kr. Därefter kvarstående medel förs till fördelningsplaneraa. Finansiering av denna utbytesexport bör, liksom övrig kollektiv exportfinansiering, upphöra den Ijuli 1991.

De medel som används inom fijrddningsplanen är som jag nämnt dels de införselavgifter som flyter in för fodermedel, dels 267,2 milj. kr. Detta är medel som jordbmket tillerkänts kollektivt inom ramen för nuvarande prisreglerings- och förhandlingssystem. För regleringsåret 1988/89 beräknas införselavgifteraa på fodermedel till 263 milj. kr. och de totala inomramsmedlen således till 530milj. kr.

Inomramsmedlen är alltså medel som tillförs jordbmket kollektivt i StäUet för prishöjningar. Medlen förs till regleringsföreningama för regleringsverksamhet eller används till kollektiva åtgärder.

Vid ett slopande,av den intema marknadsregleringen bör ingen särskild regleringsekonomi behållas. Regleringsföreningamas myndighetsuppgifter bör upphöra den Ijuli 1991 och införsdavgiftema föras till statsbudgeten. Eftersom inflödet av införselavgifter kan variera betydligt kan inte den ökade inkomsten för statskassan exakt anges.

Utomramsmedel

Enligt nuvarande prisregleringslag skall samtliga avgifter som tas ut med stöd av lagen användas inom eller i samband med prisregleringen. Enligt min mening bör avgiftema, efter en slopad intem reglering, likställas med allmänna budgetmedel och tillföras statskassan. Vissa av de verksamheter som i dag finansieras med utomramsmedel bör därefter finansieras över budgeten. Jag återkommer till detta i det följande.

Inomramsmedel

Vid övergången från nuvarande reglerade system till ett marknadssystem
bör tidigare tillerkänd kompensation "lösas ut". Detta innebär enligt min
uppfattning att jordbmket även fortsättningsvis bör erhålla medel motsva
rande inomramsmedlen. Detta är medel som jordbmket tillerkänts efter
prisförhandUngar. Inomramsmedlen är enligt min mening jämförbara
med livsmedelssubventioner, eftersom de har tillförts jordbmket i stället
för prishöjningar. När den kollektiva återföringen upphör bör jordbmket
årligen tillföras motsvarande belopp. Detta kan ske antingen genom att 154

gränsskyddet höjs i motsvarande mån eller genom att åtgärdema finan- Prop. 1989/90:146 sieras med budgetmedel. Detta påverkar inte redan beslutad stödnivå till jordbmket, utan utgör endast en annan finansiering. Höjningama kan därför genomföras utan hinder av åtagandena om frysning i GATT-överenskommdsen. Vissa åtgärder bör fortsättningsvis budgetfinansie-ras. Dessutom bör budgetmedel tillföras för att vissa pågående projekt skall kunna slutföras.

Interna avgifter

När marknadsregleringen upphör behöver inte interaa avgifter tas ut. Även dessa avgifter bör betraktas som lantbmkets medel. När avgiftsuttaget upphör får den enskilde jordbmkaren en lägre kostnad, varför kompensation inte är aktuell. Detta gäller emellertid inte förmalningsavgiften. Denna betraktas regleringstekniskt som en del av bondens reglerade pris, trots att kvamama betalar den direkt till regleringsekonomin.

Förmalningsavgiften och prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör dock behållas övergångsvis. Jag återkommer till detta i samband med mina förslag till övergångsåtgärder.

Inom mejeriregleringen används avgifteraa inte enbart för exportfinansiering, utan också för lönsamhetsutjämning mellan olika mejeriprodukter. Jag har tidigare föreslagit att exportfinansieringen skall upphöra den Ijuli 1991, men att utjämningen bör trappas av föratt vara heU avvecklad den Ijuli 1994. Avgifter för den interaa utjämningen bör därför tas ut t.o.m. den 30juni 1993.

Jag har i det föregående föreslagit att nuvarande konstmktion med fettvamavgifter bibehålls, men att odlingen av oljeväxter bör krympas till den omfattning som är motiverad av beredskapsskäl. Jag har också föreslagit att fettvamavgift skall tas ut på inhemskt producerat slakterifett. Systemet innebär att alla oljor och fetter (inhemska och importerade) beläggs med samma avgift. Fettvamavgiftema som eriäggs vid import bör liksom införselavgifter föras till statsbudgeten. Den fettvamavgift som tas ut på inhemsk produktion bör disponeras av jordbmksnämnden och i sin helhet återföras tiU jordbmket som finansiering av en del av odlingen. Den odling som dämtöver bör ske av beredskapsskäl bör betalas över statsbudgeten.

Råvarukostnadsutjämning

Jag har tidigare föreslagit att nuvarande råvamkostnadsutjämning behålls i avvaktan på resultatet av EG/EFTA-förhandlingama. Avsikten är där att åstadkomma ett gemensamt RÅK-system som skall vara infört den 1 januari 1993.

Jag anser även att dagens finansiering skall behållas, dvs. med avgifter
på import (extemt system) och på produkter som säljs i Sverige (intemt
system). Jag anser också att nuvarande RÅK-kassa för finansiering av
systemet bör behållas. Kassan bör liksom hittiUs hanteras av jordbmks
nämnden. Eftersom en del av kostnadema i dag betalas ur regleringseko
nomin uppstår emellertid en brist när denna avskaffas. Denna bör betalas 155

över budgeten. Jag uppskattar budgetbdastningen till lOOmilj. kr. Jag har Prop. 1989/90:146 därvid beaktat att vissa enkla blandningar bör uteslutas ur systemet, medan vissa produkter som i dag erhåller motsvarande prisutjämning utanför RÅK bör föras in i systemet.

Verksamheter av stadigt intresse

Jag har i det föregående angett ett antal verksamheter som bör bekostas av budgetmedel efter en intern avreglering och ett avskaffande av den särskilda regleringsekonomin.

När marknadsregleringarna avvecklas bör också större delen av den verksamhet som finansieras inom regleringsekonomin upphöra. Vissa kollektiva åtgärder är efter en avreglering näringens ansvar. Viss verksamhet som i dag finansieras inom regleringsekonomin är dock sådan att även statsmakterna har ett stort intresse av att verksamheten drivs vidare. Att dessa verksamheter inte i dag finansieras över statsbudgeten är snarast att hänföra till det faktum att vi har en separat regleringsekonomi som hålls åtskild från statsbudgeten.

1 Regionala bidrag till norra Sverige

Av inomramsmedel betalas vissa regionala bidrag till norra Sverige, exempelvis transportstöd för mjölk och kött samt ett särskilt packeribidrag för ägg. Sådana stöd bör efter en avreglering betalas över statsbudgeten och inordnas i det särskilda prisstödet till norra Sverige. Jag har i det föregående föreslagit att jordbmksnämnden ges i uppdrag att se över merkostnaderna för transporter av kött och mjölk i norra Sverige och föreslå hur ett stöd till äggproduktionen kan utformas. Det är därför inte nu möjligt att beräkna den exakta budgetbelastningen.

2 Lantbruksstalistik

Kostnaderaa för SCB:s produktion av statistik på jordbmksområdet finansieras sedan några år till viss del av utomramsmedel i stället för som tidigare med budgetmedel. Kostnaden beräknas för budgetåret 1990/91 till 32,2milj. kr. Jag har efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över behovet och utformningen av lantbmks-och livsmedelsstatistiken. Uppdraget skall slutredovisas i juni 1991, men en delrapportering skall ske i oktober 1990. Jag återkommer med min bedömning av kostnaden när uppdraget har redovisats. Kostnaden bör fr. o. m. budgetåret 1991/92 åter i sin helhet betalas över statsbudgeten.

3 Jordbruksnämndens konsumentdelegation

Kostnadema för konsumentdelegationens sekretariat betalas för närvaran
de av utomramsmedel. Kostnaden uppgår för närvarande till ca 0,5 milj.
kr. per år. Jag anser att det är angeläget att fortsättningsvis behålla en
organisation som företräder konsumentemas intressen. Jag fömtser att det 156

såväl under en övergångsperiod, då regleringarna avvecklas, som därefter Prop. 1989/90:146 kommeratt uppstå behov av diskussioner och överläggningar mellan representanter för producenter och konsumenter. Konsumentdelegationens roll kommer emellertid att förändras med en ny livsmedelspolitik. Med hänsyn till detta och till att konsumentkontakterna behöver utvecklas anserjag att formerna för dessa bör ses över.

Kostnaderna för konsumentdelegationens sekretariat bör enligt min mening betalas över statsbudgeten.

4 Djurens hälso- och sjukvård

Enligt nuvarande överenskommelse med näringen skall kostnadsökningar för distriktsveterinärorganisationen delas lika mellan näringen och staten. Av statens andel för budgetåret 1990/91 skall 28,3 milj. kr. betalas av utomramsmedel. Motsvarande andel bör fr. o. m. budgetåret 1991/92 betalas av budgetmedel.

5 Avel och kontroU m.m.

Den totala kostnaden uppgår till ca 70milj. kr. Finansieringen sker helt med inomramsmedel. En del av kostnaderna bör utgöra statens ansvar, exempelyis djursjukvård, medan exempelvis kostnader för avdsarbete bör falla på näringen.

6 Sveriges exportråd

Under innevarande år tillförs Exportrådet 8 milj. kr. ur regleringsekonomin, varav hälften finansieras inom och hälften utom ramen. Ansvaret bör även fortsättningsvis delas lika mellan näring och stat.

7 Skördeskadeskydd

Enligt riksdagsbeslutet om skördeskadeskydd skall skördeskadefonden tills vidare byggas upp med 60 milj. kr. per år. Enligt beslutet skall jordbmket ersättas för denna fondavsättning. Under regleringsåren 1988/89 och 1989/90 har ersättningen betalats av utomramsmedel i stället för genom konsumentprishöjningar. När denna finansieringsmöjlighet upphör bör gränsskyddet höjas; detta bör ske den Ijuli 1990. Finansieringen är att betrakta som en subventionering av konsumentpriset. Beslutet om finansieringen fattades av riksdagen våren 1988. Prishöjningen kan därför ske utan hinder av GATT-överenskommdsen eftersom beslutet fattades före överenskommelsen.

8 Övrigt

Utöver nu nämnda verksamheter finns ytterligare sådana som har ett

statligt intresse. Jag har för avsikt att senare, efter överiäggningar med 157

berörda intressenter, återkomma till regeringen med förslag hur verksam- Prop. 1989/90: 146 heter som bekostas av inomramsmedel skall fördelas mellan gränsskyddshöjningar och budgetmedel.

9 Övergångsvisa kostnader

Vissa projekt och andra verksamheter bör löpa så länge som följer av redan fattade beslut. Detta kräver övergångsvis finansiering av budgetmedel.

Kostnaderna för denna verksamhet är för närvarande inte möjlig att exakt beräkna. Jag anser att jordbmksnämnden och lantbruksstyrelsen, efter överläggningar med näringen, bör beräkna medelsbehovet för de aktuella åren och lämna förslag till regeringen i sin anslagsframställning för resp. budgetår.

För närvarande utgår ett pristillägg på får- och lammkött med 6,05 kr. per kg. Den totala kostnaden beräknas för närvarande tiU ca 35 milj. kr. Detta finansieras av såväl inom- som utomramsmedel, 8 resp. 27 milj. kr. Som jag tidigare har redovisat anser jag att pristillägget bör trappas av stegvis under tre år, med början budgetåret 1991/92. Prisstödet bör övergångsvis betalas över statsbudgeten.

Jag har tidigare föreslagit att statens engagemang i SMAK upphör. Viss verksamhet vid SMAK finansieras för närvarande av utomramsmedel. Som jag tidigare har redogjort för har branschen planer på att driva ett kvalitetsarbete i en egen organisation framöver. Eftersom staten hittills bidragit till finansieringen av den nuvarande organisationen anserjag det vara befogat med ett statligt startkapital till ett privat kvalitetsarbete. Jag föreslår att 15 milj. kr. avsätts för detta ändamål budgetåret 1991/92.

4 Effekter för jordbruksnäringen av skattereformen

Jag har tidigare (avsnitt 2.4.2) redovisat skattereformens inriktning och
gett en sammanfattning av de förslag som är av särskilt intresse för jord
bruksnäringen. Jag framhöll därvid regeringens uppfattning om betydelsen
av att jordbruksföretag ges möjlighet att bedriva sin verksamhet på likarta
de villkor som gäller för övriga företag. De justeringar som regeringens
förslag innebär i förhållande till skatteutredningarnas förslag har också
mottagits positivt av näringen. Jag vill i detta sammanhang emellertid
understryka att det inte är enbart de särskilda förslag som i första hand
beaktar jordbmksföretagens situation som är av betydelse för den enskilde
jordbrukaren. En av utgångspunkterna för reformen är att sänka de direkta
skatterna för enskilda och företag. Detta kommer naturiigtvis även att få
betydelse för den enskilde jordbmkaren. En bedömning av skatterefor
mens effekter får därför inte begränsas till enskildheter utan måste omfatta
förslaget i sin helhet. Det är närmast en självklarhet att det när det gäller en
skattereform av detta slag finns både de som vinner och de som föriorar på
förslagen. Som jag tidigare nämnt är ett av syftena med förslagen också att
begränsa de möjligheter till osund skatteplanering som det hittillsvarande
skattesystemet gett utrymme för. Det är känt att denna form av skattepla
nering även förekommer inom jordbruket. Det är därför naturligt att också 158
finna föriorare bland dem som äger eller bmkar jordbmksfastigheter. En

målsättning för skattereformen måste emellertid också vara att inte större Prop. 1989/90:146 gmpper av individer eller företagare drabbas av effekter som motverkar de målsättningar som finns i samhället oavsett om dessa rör exempelvis fördelningspolitik, miljöpolitik eller regionalpolitik.

Den kritik som riktats mot skattereformens effekter för jordbmket, efter det att regeringens förslag blivit kända, har i stor utsträckning gällt slopandet av möjlighetema att kvitta underskott i en förvärvskälla mot överskott i andra. Det har gjorts gällande att detta förslag som bl.a. omöjliggör kvittning av underskott av jordbmksfastighet mot inkomst av tjänst, skulle kunna leda till en omfattande igenplantering av för naturvården värdefulla marker. Eftersom kritiken i denna del i många stycken baserats på ofullständiga och svåranalyserade uppgifter vill jag närmare redogöra för min bedömning av problemets omfattning och vilka åtgärder som jag anser bör vidtas med anledning härav.

När det gäller förslaget till borttagande av kvittningsrätten vill jag först erinra om att det här i första hand gäller kvittningen av underskott i enskild näringsverksamhet mot inkomster av tjänst. Jag har tidigare berört den utvidgade möjligheten tiU kvittning mellan olika verksamheter där näringsidkaren är aktiv och att underskott i förvärvskälla får kvittas mot senare års överskott.

Vad beträffar permanenta underskott i driften av jordbmksföretag kan dessa vara resultatet av ett "genuint" underskott i driften men det kan exempelvis också vara frågan om kostnader som snarast är att hänföra till fastighetens bostadsdel eller bokslutsdispositioner. Det kan också vara så att underskotten skapats medvetet för att kvitta mot höga tjänsteinkomster, exempelvis genom att företag avstår från att avverka skog vilket samtidigt ökar den faktiska förmögenheten.

Detta innebär naturligtvis inte att inte också motiverade underskott förekommer. Detta kan i sin tur ha olika förklaringar. Ett vanligt exempel som bmkar redovisas är att företaget befinner sig i en nyetableringsfas. Det kan emellertid också röra sig om företag som av olika anledningar inte har möjlighet att uppnå lönsamhet i verksamheten ens på sikt.

För att närmare kartlägga omfattningen av jordbmkamas underskottsavdrag har en specialbearbetning gjorts av Deklarationsundersökningen för jordbmkare (DU)' avseende inkomståret 1988. Av materialet framgår att nästan 32 000jordbmkare (29%) redovisade underskott av jordbmksfastighet. Andelen är väsentligt högre bland de minsta företagen; 55% bland företagen under 400standardtimmar (s.k. hobbyjordbmk eller småbmk). 62% av bmkama med underskott tillhör denna gmpp som totalt sett utgör 33% av populationen. Andelen bmkare med mer än 2 400 standardtimmar utgör 23% av totalpopulationen men endast 3% av dem med underskott. Om man jämför olika storleksgmpper är skillnaden i andel mellan norra och södra Sverige inte påfallande stora.

' I DU redovisas resultat per brukare inkl. maka/make, dvs. endast en person per familj räknas som brukare.

Norra Sverige omfattar här Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorr
lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 159

- 399 tim	36246	19955	55	54	57
400- 799"	19 343	7 287	38	37	41
800-2 399"	28494	3 922	14	13	17
2400-5 599"	22 844	707	3	3	4
5600-	2 790	128	5	5	1
Totalt	109717	31999	29	26	39

Totalt uppgick de utnyttjade underskotten av jordbmksfastighet för inkomståret 1988 till 946milj. kr. Av dessa redovisades ca 520milj. kr. av bmkare vid företag med under 400 standardtimmar.

Bmkare med underskott av jordbmksfastighet har i genomsnitt väsentligt högre inkomst av tjänst än genomsnittet för bmkare utan underskott av jordbmksfastighet. Att detta gäller både totalt och för samtliga storleksgmpper framgår av följande sammanställning. För de tre lägsta gmppema gäller att även sammanräknad inkomst är högre för bmkama med underskottsavdrag. För båda kategoriema gäller att inkomst av tjänst sjunker med ökande storleksgmpp. För bmkama med underskott av jordbmksfastighet gäller att underskotten ökar med stigande storleksgmpp.

Inkomst av tjänst m. m. för brukare utan resp. med överskott av jordbruksfastighet 1988. Medelvärden i kr. per brukare inkl. maka/make

	Brukare utan under-		Brukare med underskott	av
	skott av jordbruks-		jordbruksfastighet
	fastighet
				Underskott av	Sammanräknad
				jordbruks-	inkomst minus
Arbetsbehov,	Inkomst	Samman-	Inkomst Samman-	fastighet	utnyttjat
standard-	av	räknad	av räknad
timmar	tjänst	inkomst	tjänst inkomst	Totalt Utnyttjat	underskott
- 399 tim	96055	124017	151475 172976	26277 25975	147001
400- 799"	85407	122225	144456 156759	32 842 31129	125 630
800-2 399"	56503	121583	134183 150791	40968 34519	116272
2400-5 599"	36 303	139680	107137 127 529	62284 38 709	88820
5600-	41481	159074	91315 156167	144233 62001	94166
Totalt	63009	128631	146538 165493	30839 28621	136872

Sammanräknad inkomst samt underskott för brukare med underskott av jordbruksfastighet 1988. Medelvärden

			Totalt		Utnyttjat
			underskott		underskott
			av jordbruks-		av jordbruks-
			fastighet	Andel i	fastighet	Andel i
Sammanräknad				%av		%av
inkomst i kr.		Samman-		samman-		samman-
efter standard-		räknad		räknad		räknad
timmar	Antal	inkomst	Kr.	inkomst	Kr.	inkomst
799 tim.
_ 49999	1439	34610	14033	41	9271	27
50000- 99999	4180	76229	14067	18	13978	18
100000-149999	6257	127950	25 541	20	24616	19
150000-199999	5 500	175099	24 764	14	24 764	14
200000-299999	8 533	231717	36567	16	35923	16
300000-	1333	_			_
Samtliga	27242	168638	28033	17	27354	16
800- 2 399 tim
- 49999	318	26923	38 307	142	14230	53
50000- 99999	857	79518	32394	41	21677	27
100000-149999	900	127006	35 231	28	30392	23
150000-199999	963	175027	34619	20	33621	19
200000-299999	735	235691	59444	25	55 162	23
300000-	150	_	_		_
Samtliga	3922	150791	40968	27	34519	23
2400- 5 599 tim
- 49999	158	22225	76805	346	12403	56
50000- 99999	89	77982	60640	78	38913	50
100000-149999	217	126278	55 545	44	35 538	28
150000-199999	125	172 703	58862	34	57197	33
200000-299999	101	240961	62919	26	62919	26
300000-	18	_	_		_
Samtliga	707	127 529	62284	49	38709	30

inkomst, med något undantag, är större vid företag med större arbetsbe- Prop. 1989/90:146 hov.

Det framgår också att andelen bmkare med högre inkomster (över 200000kr.) är väsentligt högre i gmppen med lägst antal standardtimmar.

Som framgått av redovisningen innebär förslaget om slopad kvittningsrätt konsekvenser för ett stort antal familjer av vilka de flesta verkar vid fritids- eller deUidsjordbmk.

För de medelstora och större företagen som uppvisar underskott torde en slopad kvittningsrätt få större konsekvenser. Visserligen kan underskotten ackumuleras i förvärvskäUan men det är redan i nuvarande regelsystem så, att långt ifrån alla underskott kan utnyttjas under det år de uppkommer. Det är därför troligt att ett slopande av kvittningsrätten kommer att medföra att bmkama i högre grad än nu försöker eliminera underskotten. Detta kan tänkas ske bl.a. genom att man upphör med förlustbringande produktionsgrenar genom att man i ökad utsträckning söker finna en mer lönsam kombinationsverksamhet.

Underskottsföretagens förhållandevis höga tjänsteinkomster, låga antal standardtimmar och mindre andel låginkomsttagare kan tolkas så, att dessa företags underskott i jordbmket i många fall inte är förorsakade av jordbmksdriften. Eftersom det inte förefaller rimligt att anta att höga tjänsteinkomster är den primära orsaken till underskott i driften, kan därför en tolkning vara att vissa av företagen med dessa höga tjänsteinkomster medvetet skapar underskotten.

Ett sänkt skattetryck för tjänsteinkomster innebär för vissa kategorier att möjlighet ges att fortsätta en subventionering av en förlustbringande näringsverksamhet, utan att de disponibla inkomsteraa nämnvärt förändras. För andra gmpper som medvetet och av skatteskäl bedriver sin verksamhet med stora underskott kan förslagen medföra en betydande försämring. Jag vill i sammanhanget erinra om att det faktum att bostadsdelen skall hänföras till inkomstslaget kapital innebär att, liksom för villor, räntekostnader som är att hänföra till bostaden kommer att kunna kvittas mot tjänsteinkomster även i fortsättningen.

Den reform som nu föreslås på livsmedelspolitikens område syftar bl. a. till att skapa livskraftiga företag inom jordbmksnäringen. För att vi skall kunna behålla en levande landsbygd innebär detta för vissa företag att en diversifiering av verksamheten är nödvändig. Detta innebär emeUertid inte att det finns något försvar för att uppmuntra en traditionell jordbmks-drift som går med ett ständigt underskott. Ingendera part tjänar på detta, inte heller kulturlandskapet. Det finns heller enligt min mening inte någon anledning i normalfallet för etablerade jordbmkare att bedriva sin verksamhet med underskott.

En gmpp av jordbmkare som emellertid bör ges särskild uppmärksam
het i dessa sammanhang är de som har för avsikt att nyetablera sig inom
näringen. En nyetablering kommer alltid att förekomma och en del av den
refomi som nu pågår på livsmedelspolitikens område måste syfta till att
skapa fömtsättningar för detta. En annan gmpp för vilka särskilda åtgär
der kan behöva vidtas är vissa företag i glesbygd som saknar möjlighet att
stärka sin ekonomi genom att skaffa arbete utanför jordbmksföretaget 162

eller som redan i dag är beroende av tjänsteinkomster och där den samlade Prop. 1989/90:146 effekten av skattereformen medför minskad disponibel inkomst även om jordbruksföretaget vidtar rimliga åtgärder för att begränsa kostnaderna i företaget. Ytteriigare en grupp som måste uppmärksammas är hdtidsföre-tag med stor skuldbörda.

Jag har i det föregående föreslagit ett femårigt startstöd för jordbmkare som nyetablerar sig inom näringen och stöd till kombinationsföretag. Jag återkommer i det följande till olika åtgärder som bör vidtas under en övergångsperiod för att komma till rätta med de problem som kan uppstå. Det gäller bl. a. särskilda åtgärder för skuldtyngda företag samt särskilda rådgivningsinsatser för såväl heltids- som deltidsföretag. Tillsammans med de särskilda övergångsåtgärder som föreslagits inom ramen för skattereformen för att beakta situationen för skuldtyngda företag, utgör åtgärderna sammantaget en enligt min mening lämplig avvägning av insatser för att förbättra möjligheterna att uppnå livsmedelsreformens olika målsättningar.

5 Övergångsåtgärder

5.1 Utgångspunkter

Jag har i det föregående föreslagit att de interna marknadsregleringarna för jordbruksprodukter avvecklas samt redogjort för de starka skäl som talar för detta. Jag har också beskrivit hur jordbruksprisregleringen har vuxit fram och byggts ut under ett halvt sekel. Det system jag har föreslagit innebär således en förändring av vissa grunddrag i den sedan länge förda politiken. Detta motiverar enligt min uppfattning att statsmakterna tar ett betydande ansvar för övergången från en reglerad till en fri inhemsk marknad. Det motiverar vidare en relativt lång övergångsperiod samt att särskilda åtgärder vidtas under perioden, för att underlätta anpassningen och omställningen till den nya situationen. Anpassningen måste ske under socialt acceptabla former.

LAG föreslår att samtliga interna regleringar utom spannmålsregleringen avskaffas i ett steg den Ijuli 1991. För en period av tre år fr. o. m. denna tidpunkt föreslås ett inkomststöd som trappas av stegvis. LAG föreslår vidare ett särskilt stöd till skuldsatta jordbrukare samt en bibehållen möjlighet för mjölkproducenter att erhålla avvecklingsersättning.

Flertalet remissinstanser anser de föreslagna övergångsåtgärderna vara otillräckliga. Många anser att en avtrappning av regleringen bör göras för vissa produkter. Många anser också att övergångsperioden är för kort och att de föreslagna åtgärderna inte i tillräcklig grad stimulerar en nödvändig anpassning av produktionen.

För egen del anserjag att starka skäl talar för en längre övergångsperiod
än LAG har föreslagit. Jag delar således uppfattningen att LAG:s förslag
till övergångsåtgärder inte är tillräckliga. Som jag redan nämnt utgör det
faktum att mina förslag innebär avsevärda förändringar av ett sedan länge
etablerat system ett sådant skäl. Jag har också redan tidigare föreslagit att
avvecklingen av regleringen skall ske stegvis för vissa produktionsgrenar. 163

Marknadsregleringen innebär i gmnden att lantbmkaraa är garanterade Prop. 1989/90:146 avsättning för hela sin produktion. Priset är också detsamma oavsett om det är möjligt att sälja produkterna i Sverige eller om de måste exporteras med föriust. Den förändring jag har föreslagit innebär att prissättningen i Sverige blir fri inom ramen för ett oförändrat gränsskydd. Detta medför att lantbrukarens företagarroll förändras. Dagens regleringssystem medför att lantbrukaren producerar och levererar sina produkter; det system jag föreslår innebär att han måste sälja sina produkter på en marknad och anpassa produkterna efter denna. Detta ger jordbmkaraa nya möjligheter, men det ställer också nya krav. Lantbrukarna måste ges tid att anpassa sig till den förändrade företagarrollen.

Dagens prisregleringssystem har fört med sig att produktionen överstiger den svenska konsumtionen av flera produkter. Ett avskaffande av de interna regleringarna medför att förlustbringande överskott inte längre kan produceras. Produktionen av traditionella jordbmksprodukter måste således minska. Jordbmkare måste därför i större utsträckning producera alternativa grödor, kombinera jordbmket med annan verksamhet eller lämna jordbruksnäringen och övergå till annan sysselsättning. Den stora anpassning av utbudet som krävs för framför allt spannmål och mjölk talar också för en relativt lång övergångsperiod.

Under anpassningstiden kan priserna på jordbrukets produkter förväntas sjunka, olika mycket beroende på hur stor produktionsanpassning som behövs. Under övergångsperioden behövs därför, som LAG har föreslagit, dels ett' inkomststöd för att dämpa inkomsteffekten av detta prisfall, dels ett stöd till skuldsatta jordbrukare. Inkomststödet bör utbetalas oavsett om jordbrukaren använder marken för prisreglerade eller icke prisreglerade grödor under övergångsperioden. Det ger därmed en stimulans för odling av andra än prisreglerade grödor.

Jag anser dock att även ytterligare åtgärder behövs för att stimulera anpassningen och övergången till annan användning av marken. Detta bör framför allt ske genom stimulans till alternativ användning av åkermark samt genom åtgärder som underlättar för jordbrukare som vill upphöra med traditionell jordbmksproduktion, bl.a. en förlängd avvecklingsersättning till mjölkproducenter.

I det följande presenterar jag mina förslag till övergångsåtgärder i form av stöd- och stimulansåtgärder, avvecklingsersättning för mjölk och stöd till skuldsatta jordbrukare. Jag redovisar också särskilt vad olika stöd och stimulanser innebär för regleringsåret 1990/91. Dessa avser i stor utsträckning arealanvändningen och spannmålsodlingen. De övergångsåtgärder jag föreslår för andra produktionsgrenar har jag tidigare redogjort för i resp. produktavsnitt. Jag redovisar i det följande även bedömningar om markanvändningen.

164

att åtgärderaa är otiUräckliga. Många anser att åtgärdema inte i tillräcklig Prop. 1989/90:146 omfattning stimulerar att åkermark tas ur produktion och överförs till annan användning.

Skälen för mitt förslagr Den areal som används för produktion av traditionella jordbmksprodukter uppgår för närvarande till ca 2,9 milj. ha. Efter en avveckling av marknadsregleringen kan denna areal uppskattas till ca 2,4milj. ha. Den areal som under de närmaste åren frigörs för annan användning kan alltså uppskattas tiU ca 500 000 ha. För närvarande är det framför allt spannmål som odlas i sådan omfattning att produktionen väsentligt överstiger den inhemska konsumtionen. Övriga prisreglerade grödor odlas i stor utsträckning på kontrakt, vilket jag bedömer blir allt vanligare även för spannmål efter en avreglering. De förhållanden jag nu nämnt motiverar enligt min uppfattning speciella övergångsåtgärder för spannmål. Även LAG har ansett sådana åtgärder motiverade. Liksom remissinstansema anserjag emellertid att de åtgärder som LAG har föreslagit inte är tillräckliga. Med den marknadssituation som för närvarande råder för spannmål anser jag det befogat att behålla ett inlösensystem under fler år än LAG har föreslagit och att trappa ned inlösenpriset stegvis. För att anpassningen skall påbörjas så snart som möjligt anserjag att vissa övergångsåtgärder bör vidtas redan under regleringsåret 1990/91. Bl. a. bör inlösenpriset sänkas redan detta år. Ett inlösensystem bör behållas även under budgetåren 1991/921993/94, varvid inlösenpriset skaU vara 1,15 kr., 1,00kr. resp. 0,90kr. per kg. Inlösen skall göras av statens jordbmksnämnd.

Med den marknadssituation som råder för spannmål leder ett sänkt ,. inlösenpris sannolikt till att marknadspriset sjunker mot denna nivå, även med oförändrad införselavgift. För att inkomstema inte skall sjunka på ett oacceptabelt sätt under anpassningsperioden anserjag, liksom LAG, att ett . arealbaserat stöd övergångsvis bör utbetalas för att stödja inkomstema. Jag anser emellertid att den övergångstid som LAG har föreslagit är något för kort. Jag anser också som jag redan nämnt att signalerom anpassning bör ges redan ett år tidigare än LAG har föreslagit. Jag föreslår därför totalt en femårig övergångsperiod med början budgetåret 1990/91.

Jag anser vidare att de inkomstförstärkningar per hektar som LAG har föreslagit är otillräckliga i kombination med LAGrs förslag i övrigt, dvs. med ett inlösenpris på 0,90 kr. budgetåret 1991 /92 och utan inlösenåtagande därefter. Med en längre inlösentid, högre inlösenpriser och särskilda stimulansåtgärder för att ta mark ur produktion, som jag föreslår, minskar dock behovet av inkomststöd.

Jag föreslår att en arealbaserad ersättning betalas för hela den areal som
för närvarande används för produktion av prisreglerade grödor, inkl. den
areal som ingår i det nuvarande omställningsprogrammet. Omställning 90.
Som jag redan nämnt är det framför allt spannmål som kräver speciella
övergångsåtgärder. Med en fri prissättning inom landet kan emellertid för
väntas att priset på övriga grödor följer spannmålspriset. Jag anser därför
att arealersättningen bör utbetalas för all areal på vilken prisreglerade
grödor odlas för närvarande. Inkomststöd bör betalas ut oavsett om arealen 167

under övergångsperioden används för prisreglerade eller andra grödor. Prop. 1989/90:146 Det utgör därmed dels en ersättning för den prissänkning som kan förväntas på spannmål och andra nu prisreglerade grödor under övergångsperioden, dels en stimulans för jordbmkama att använda areal till annat än för odling av dessa traditionella grödor. Det jag nu har anfört medför att stödet måste baseras på en historisk areal. Jag anser dock att basen för ersättning bör vara så aktuell som möjligt och föreslår därför att år 1989 används som basår.

De jordbmkare som etablerar sig efter att beslutet om en reform har fattats har gått in i näringen på andra premisser än dagens jordbmkare. Det finns därför ingen anledning att dessa skall få del av ett inkomststöd. Detta innebär alltså att inkomststödet bör följa bmkaren och inte marken under hela övergångsperioden, dvs. också efter en eventuell överiåtelse av jordbmksmark. De nya förhållandena är då kända vid överlåtelsen, och bör avspeglas i priset.

Även arrendatorer bör givetvis fi del av inkomststödet. Det bör således inte tillfalla markägaren om marken är utarrenderad. Om arrendatom friviUigt frånträder arrendet under övergångsperioden bör dock resterande del av inkomststödet tillfalla markägaren. Kostnadema upphör då för arrendatom, samtidigt som förhållandena är kända för en eventuell ny arrendator, varför de bör återspeglas i arrendevillkoren.

Den prissänkning som kan förväntas under övergångsperioden påverkar företag mycket olika beroende på framför allt markens bördighet och avkastningsnivå. Inkomststödet bör därför differentieras mdlan olika odlingsområden. En av bristema med nuvarande prisstöd är att det till en övervägande del tillfaller slättbygder och således missgynnar skogs- och mellanbygder och norra Sverige. Att fullt ut differentiera inkomststödet skulle ge samma skeva regionala fiirddning. För att ge en bättre regional balans anser jag därför att en del av stödet bör vara fast, medan en del differentieras med hänsyn till odlingsområde. Jag anser att fördelningen 40% fast del och 60% rörlig del är lämplig. Den differentierade delen bör relativt sett motsvara den differentiering som sker inom Omställning90.1 genomsnitt skall inkomststödet under perioden 1990/91 1994/95 utvecklas enligt följande: 1 100, 1 000, 700, 500 resp. 200 kr. per ha.

Det inkomststöd jag nu har föreslagit utgör ett nödvändigt skydd mot
kraftigt sänkta inkomster efter den I juli 1991, samtidigt som det ger en
stimulans tiU omställning. Enligt min uppfattning ger dock detta inte
tiUräcklig stimulans tiU en varaktig omställning till altemativ markanvänd
ning. För mark som permanent tas ur produktion och överförs till annan
användning bör därför ett omstäUningsstöd betalas. I dessa fall betalas
inget inkomststöd. Omställningsstödet bör, för att stimulera till en varaktig
omställning, vara högre än summan av de inkomstsstöd som kan erhållas
oUka år. För att stimulera en tidig omställning bör det också sjunka rela
tivt sett kraftigare än inkomststödet under perioden. Jag anser att om
ställningsstödet bör vara delvis fast och delvis differentierat på samma sätt
som inkomststödet, dvs. 40% utgör fast del och 60% differentierad. I ge
nomsnitt bör omställningsstöd betalas med följande belopp budgetåren
1991 /92 -1993/94: 6 000, 4 500 resp. 3 000 kr. per ha. 168

De alteraativ som ligger närmast tiU hands för den areal som kommer Prop. 1989/90:146 att tas ur produktion är för närvarande skog, energigrödor och vissa industrigrödor. Den årliga arealersättningen bör utbetalas oavsett hur marken används till prisreglerade eller icke prisreglerade grödor. Däremot bör omställningsstödet endast betalas när marken tas ur produktion på ett beständigt sätt, exempelvis vid skogsplantering. Såväl plantering av skog som anläggning av energiskog innebär emellertid stora kostnader initialt. Enligt min uppfattning bör därför ett anläggningsstöd betalas ut vid plantering av skog och energiskog. 1 slättbygder kan skogsplantering, företrädesvis i form av lövträd, innebära en välkommen variation i landskapsbilden. Jag anser därför att stimulansen till skogsplantering bör vara kraftigare i slättbygder än i skogs- och mellanbygder, där plantering bör ske mer restriktivt. 1 skogs- och mellanbygder är också lövträd ofta att föredra framför barrträd, från naturvårdssynpunkt. Jag anser därför att anläggningsstöden bör differentieras mellan slättbygder resp. skogs- och mellanbygder och även mellan löv- resp. barrträd. Jag föreslår således att den av skogsstyrelsen beräknade planteringskostnaden ersätts till 85% för lövträd och till 75% för barrträd och energiskog i slättbygder, medan 50% ersätts för lövträd och 30% för barrträd och energiskog i skogs- och mellanbygder. Detta innebär för närvarande följande ersättningsbelopp.

	Slättbygder:	Skogs- och mellanbygder:
Lövskog	13600 kr. per ha	8000 kr. per ha
Barrskog	9000 kr. per ha	3600 kr. per ha
Energiskog	9000 kr. per ha	3600 kr. per ha

De belopp jag nu har föreslagit bör utgöra den maximala ersättningen vid skogsplantering eller annan anläggning, inkl. eventuellt tidigare utbetalt omställningsstöd. Om omställningsstödet överstiger anläggningsstödet skall givetvis det högre beloppet kunna utbetalas.

Ett villkor för att anläggningsstöd skall utbetalas bör vara att naturvårds- eller kulturmiljövärden inte tar skada. Därmed riskerar inte anläggningsstöden att motverka syftet med det permanenta stöd för landskapsvård som jag tidigare har föreslagit. Tvärtom kan de båda stödformeraa samverka för att ge ett mer varierat odlingslandskap. För detta talar dels differentieringen av anläggningsstödet mellan lövträd resp. barrträd och mellan slättbygder resp. skogs- och mellanbygder, dels landskapsvårdsstödets inriktning mot skogs- och mellanbygder. I samma riktning verkar den permanenta ökning av glesbygdsstödet som jag tidigare har föreslagit.

Jag har aUtså tidigare föreslagit en ny ersättningsform med vars hjälp samhället skall kunna bevara och utveckla intressanta odlingslandskap. Ersättning kan emellertid även vara befogad när mer aktiva miljö- eller landskapsvårdande insatser görs. Ett exempel på en sådan åtgärd, som samtidigt tar mark ur produktion på ett beständigt sätt, är anläggning av våtmarker. Anläggningsstöd bör därför utbetalas även för denna åtgärd, med 12000 kr. per ha i slättbygder och med 8000 kr. per ha i skogs- och mellanbygder.

Samtliga anläggningsstöd bör kunna erhållas under perioden 1991 /92 169

1994/95. Planteringen e.d. måste utföras innan utgången av denna period Prop. 1989/90:146 för att berättiga till stöd.

Med de övergångsåtgärder som jag nu har föreslagit kommer regleringen för spannmål övergångsvis att behållas men trappas av. Jag anser därför att det även är befogat att övergångsvis behålla de interna avgifter som för närvarande finansierar regleringsåtgärderna på spannmålsområdet, nämligen förmalningsavgiften samt avgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel. När förmalningsavgiften sänks bör motsvarande belopp tillerkännas jordbruket i form av ett höjt gränsskydd. Det bör ankomma på regeringen att besluta i denna fråga.

Regleringsård 1990/91

Som jag nyss har nämnt bör anpassningen av spannmålsproduktionen påbörjas så snart som möjligt. För att ge tydliga signaler om detta anserjag att inlösenpriset bör sänkas redan under regleringsåret 1990/91, som är det första året i den femåriga övergångsperiod som jag har föreslagit.

Budgetmedel bör inte tillföras spannmålskassan under budgetåret 1990/91. Budgetmedel bör i stället användas till andra stödåtgärder, vilket jag strax återkommer till. Inlösenpriset bör redan nu definitivt fastställas till 1,30kr. per kg för vete. Förmalningsavgiften bör höjas i motsvarande grad som prissänkningen. LRF har föreslagit att relativpriserna mellan olika spannmålsslag ändras något. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag tiU en sådan omfördelning, som inte påverkar det sänkta genomsnittspriset. Om underskott uppstår i spannmålsregleringen bör detta täckas av medel som inflyter i form av fettvamavgifter. Om spannmålskassan har ett överskott vid utgången av regleringsåret 1990/91 skall medlen hanteras på samma sätt som övriga regleringsmedel vid utgången av regleringsåret 1990/91, i enlighet med vad jag tidigare redovisat.

Den areal på vilken prisreglerade grödor odlas uppgår för närvarande till ca l,9milj. ha. Med den ersättning på 1 100kr. per ha som jag föreslår år 1990/91 tillförs jordbmket'således en ökad ersättning på 2090milj. kr. Eftersom spannmålsprissänkningen är i den storleksordning som för närvarande bedöms som nödvändig med hänsyn till spannmålsregleringens ekonomi innebär den ingen sänkt ersättning till jordbmket. Snarast tyder ekonomin på att en något större sänkning skuUe kunna vara befogad.

Jag har tidigare föreslagit permanenta åtgärder i livsmedelspolitiken
som kommer att innebära nya resurser till jordbmksnäringen. Sådana är
landskapsvårdsstödet och det utökade glesbygdsstödet. Vidare har jag
föreslagit vissa övergångsåtgärder för mjölk- och köttproduktionen som
innebär att jordbmksnäringen tillförs medel under övergångsperioden, för
att underlätta anpassningen. Tillsammans beräknas dessa permanenta och
tillfälliga åtgärder innebära ett tillskott till jordbmksnäringen på ca
610milj. kr. under budgetåret 1990/91. Tillsammans med inkomststödet
på 2 090 milj. kr. tillförs således 2 700milj. kr. utöver nuvarande nivå. I
ersättningen ingår en retroaktiv kompensation för innevarande år med
730milj. kr., vilket motsvarar 400 kr. av inkomststödet på 1 100 kr. per ha 170

för detta år. Det retroaktiva beloppet bör utbetalas så snart det är tekniskt Prop. 1989/90:146 möjligt.

LRF har i skrivelser till regeringen samt vid överläggningar framfört krav på dels retroaktiv kompensation för innevarande år, dels kompensation för regleringsåret 1990/91.

För regleringsåret 1989/90 har LRF krävt en retroaktiv kompensation på ca 1055 milj. kr. Vidare har LRF beräknat ett krav på 1 216 milj. kr. för kostnadskompensation och inkomstföljsamhet för en del av det påföljande året. Därvid har kostnadsutvecklingen t. o. m. januari 1990 beaktats. LRF har också redovisat beräkningar av kompensationsbehovet framöver vid olika inflation. För ytterligare 15 månader skulle, enligt LRF, behovet uppgå till 2,6-3,1 miljarder kr., vid 6,0%-7,2% inflation, utöver ridiga-re nämnda belopp. Summan skulle därmed uppgå till i storieksordningen 5 miljarder kr. Med samma antaganden om inflation, och med samma beräkningsgrunder i övrigt, kan LRF:s krav t. o. m. juni 1990 beräknas till 8751050 milj. kr. Tillsammans med tidigare nämnda belopp, t.o.m. januari 1990, skulle summan bli 3 150-3 300 milj. kr. LRF har emellertid inte formulerat något totalt anspråk för regleringsåret 1990/91.

Jordbruksnämndens konsumentdelegation har i skrivelser och vid överläggningar framfört att retroaktiv kompensation för innevarande år inte är motiverad. Konsumentdelegationen anser att främst den internationella utvecklingen samt förhållandena på marknaden och inom samhällsekonomin bör vara vägledande för prissättningen på jordbmksprodukter. Vidare hänvisar konsumentdelegationen till GATT-överenskommdsen och till att ett ökat stöd skulle ge felaktiga signaler.

Jordbruksnämnden har gjort en teknisk granskning av LRF:s beräkningar. Nämnden har därvid utgått från de beräkningsmetoder som har använts under senare år för att ta fram underlag till prisöverläggningarna. Jordbruksnämnden haremeUertid inte gjort andra än rent tekniska bedömningar av beräkningarna. Jag har erfarit att jordbmksnämdens beräkning för innevarande regleringsår ger ett belopp på totaU ca 730 milj. kr. För den senare perioden, t.o.m. januari 1990, uppgår jordbruksnämndens beräkningtill ca 840 milj. kr.

Riksdagen beslutade våren 1989 om kompensation till jordbruket under regleringsåret 1989/90. Beslutet innebar att ett belopp om totalt 1 170 milj. kr. skulle betalas ut under detta år. Beslutet fömtsätter ingen ytterligare kompensation utöver detta belopp. Riksdagen uttalade emellertid att detta inte hindrar överläggningar om ytterligare kompensation.

För egen del anser jag att viss retroaktiv ersättning kan vara befogad, med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Ersättningen bör ingå som en del i de övergångsåtgärder som jag har föreslagit och betalas ut under övergångsperioden. Genom att ersättningen ingår i övergångsåtgärderna anser jag också att åtgärden är förenlig med Sveriges åtaganden inom pågående GATT-förhandlingar, trots att dessa innebär en avsiktsförklaring om neddragning av stödet för år 1990.

Jag har föreslagit att avregleringen av den interna marknaden påbörjas
den Ijuli 1991. För tiden fram till dess finns det enligt min uppfattning
anledning att tillföra jordbmket viss ökad ersättning av den anledning jag 171

nyss nämnt. Anpassningen av produktionen bör dock påbörjas innan Prop. 1989/90:146 tidpunkten för avregleringen. Hela ersättningen bör därför ingå i övergångsåtgärderna. Som jag tidigare har redovisat innebär mina förslag till övergångsåtgärder och permanenta åtgärder att jordbruksnäringen får en höjd ersättning med 2 700 milj. kr. under år 1990/91.

Som jag nämnt tillförs jordbruket 1 170 milj. kr. under innevarande år. Jag anser att samma belopp bör tillföras under regleringsåret 1990/91. Av beloppet bör skördeskadefonden tillföras 56,5 milj. kr., medan 8,8 milj. kr. bör användas för djurhälsovård, 10,0milj. kr. för pristillägg på får och lamm och 24,7 milj. kr. för sociala satsningar. Totalt uppgår dessa poster till lOOmilj. kr. Medlen för sociala satsningar bör användas tiUsammans med medlen under anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbmket, anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område.

Resterande 1070milj. kr. bör tillföras jordbrukarna i huvudsak genom bidrag per ko, m.m., enligt samma principer som under innevarande år. Med hänsyn till den överenskommelse som slöts i april 1989 inom ramen för nuvarande GATT-mnda bör inte de administrativt satta mittprisema o. d. höjas, utan ersättningen bör liksom innevarande år betalas per djur och per hektar av berörda grödor. En mindre del av beloppet kan emellertid tillföras genom prishöjningar, niimligen 56,5 milj. kr., som utgör ersättning för avsättning till skördeskadefonden. Detta belopp skall enligt riksdagsbeslut (prop. 1987/88:74, JoU 16, rskr. 130) om skördeskadeskyddet årligen tillföras fonden, samtidigt som jordbruket skall kompenseras genom konsumentprishöjningar. 1 riksdagsbeslut våren 1988 (prop. 1987/ 88:165, JoU 25, rskr. 385) om jordbmksprisregleringen för regleringsåret 1988/89 m.m. faststäUdes att beloppet under åren 1988/89 och 1989/90 skulle betalas av införsdavgifter utanför fördelningsplanen. Eftersom besluten fattades före GATT-överenskommdsen utgör denna inget hinder mot att finansiera fondavsättningen genom höjda konsumentpriser när regleringsåret 1989/90 löper ut. Priserna bör således höjas med 56,5 milj. kr. den Ijuli 1990.

Resterande del av beloppet, dvs. 1 113,5 milj. kr. bör finansieras av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. I den utsträckning införselavgiftsmedel inte finns tillgängliga skall finansiering ske med budgetmedel. Det bör ankomma på regeringen att fatta de beslut om avgifter och bidrag som följer av mitt förslag.

Jag vill i sammanhanget påpeka att 225 milj. kr. av innevarande års kompensation på 1 170milj. kr. avser perioden juli december 1990, dvs. halva år 1990/91. För att bibehålla nuvarande kompensationsnivå t.o.m. 1990/91 års utgång skulle alltså krävas 945 milj. kr. (1 170-225) under år 1990/91. Jag anser emellertid att jordbmket skall tillföras I 170milj. kr., vilket innebär ett engångsbelopp på 225 milj. kr. utöver nuvarande nivåbelopp.

Bidragen bör i sin helhet betalas ut den 31 december 1990.

Efter regleringsåret 1990/91 skaU dessa bidrag upphöra. Hur motsvaran
de ersättning, och den retroaktiva ersättningen på 730 milj. kr., skall
utgå under åren därefter får, liksom frågan om gränsskyddet, avgöras med
hänsyn till resultatet av de pågående GATT-förhandlingarna. 172

Kostnader Prop. 1989/90:146

Omställningsstödet betalas för all areal som permanent tas ur produktion. Stödet är betydligt högre än summan av inkomststöd och sjunker snabbare än detta. Detta ger en kraftig stimulans att ta mark ur produktion i början av omställningsperioden. Jag räknar därför med att en relativt stor areal tas ur produktion under budgetåren 1991/92 och 1992/93. TotaU under perioden räknar jag med att 500000 ha tas ur produktion. Av dessa kan ungefär hälften planteras med skog eller energiskog under perioden. Detta är den möjliga skogsplanteringen med hänsyn till tillgången på plantor. Jag har med dessa utgångspunkter beräknat kostnaden för omställnings- och anläggningsstöd till totalt ca 3,9 miljarder kr.

Inkomststödet utgår till all areal som år 1989 användes för odling av prisreglerade grödor eUer ingick i Omställning 90. Denna areal uppgår till ca 1,9 milj. ha. Efter hand som areal tas ur produktion minskar den areal som berättigar till inkomststöd. Jag har med de utgångspunkter jag nyss nämnt beräknat den totala kostnaden för inkomststöd under övergångsperioden till ca 5,6 miljarder kr.

Totalt under den femåriga övergångsperioden beräknar jag kostnaderaa till ca 13,6 miljarder kr. Av detta utgör ca 10,7 miljarder kr. kostnader för omställningsåtgärder, medan resten är kostnader för de permanenta åtgärderaa under övergångsperioden. I den totala kostnad för övergångsperioden som jag nyss nämnt ingår inte kostnader för export av spannmål som staten löser in. Denna kostnad är i dag inte möjlig att beräkna, framför allt på gmnd av osäkerheten om världsmarknadspriser och överskottskvantiteter under övergångsperioden.

Effekter på markanvändningen

Den avreglering som jag har föreslagit innebär bl.a. en anpassning av dagens överskottsproduktion av i första hand spannmål. Anpassningen innebär att ca 500000 ha åkermark frigörs för annan användning under de närmaste åren.

Som jag inledningsvis redogjort för innebär en avreglering att det skapas väsentligt bättre fömtsättningar för en på lång sikt effektiv och varierad användning av den resurs som åkermarken utgör. Övergången från en reglerad marknad till en fri intera marknad ökar möjligheten för icke reglerade grödor att konkurrera.

En avreglering leder också till en extensifiering av växtodlingen. Eftersom marken blir billigare i förhållande till insatsvaroma kommer användningen av t.ex. handelsgödsel och bekämpningsmedel att minska mer än arealen. Mer åkermark kommer alltså att användas för en given produktionsvolym. Hur stor areal som tas i anspråk till följd av detta är svårt att bedöma.

Även det permanenta stödet till landskapsvårdande insatser tar mark i
anspråk, även om det i stor utsträckning kommer att handla om betes
mark. Genom detta stöd kan natur- och kuUurmiljövärden i det svenska
odlingslandskapet säkerställas. 173

Genom att skötsellagens bmkningsplikt slopas och tillståndskravet er- Prop. 1989/90:146 sätts med en anmälningsplikt ökar den enskilde jordbmkarens möjlighet att själv avgöra hur marken skall användas. Detta är enligt min mening en nödvändighet på en fri marknad utan dagens garanterade avsättning och exportbidrag. Det är också nödvändigt för att få en snabb och smidig anpassning och omställning av produktionen. Genom t. ex. anmälningsplikten och landskapsvårdsstödet har dock samhället samtidigt möjlighet att påverka markanvändningen.

Huvudaltemativen till produktion av livsmedelsråvara är i dag industri-och energigrödor samt skogsproduktion. Mindre arealer kan också tas i anspråk för olika nischgrödor, som exempelvis lin, nypon och fibergrödor.

Samtliga altemativ kommer att vara möjliga med de övergångsåtgärder jag har föreslagit. Inkomststödet kommer att utgå till all areal, både den som används tiU de prisreglerade grödoma och de som används till andra ettåriga grödor eller för träda. Detta ökar valmöjligheten mellan olika grödor.

Relativt stora arealer behöver dock användas för andra permanenta ändamål än för produktion av jordbmksprodukter, för att en balans skall nås för dessa. Därför har jag föreslagit starka stimulanser till en tidig och varaktig omställning. Omställningsstödet utgår när anmälan görs att ta åkermark ur produktion. Åtgärden kan dock vidtas vid en senare tidpunkt. Därmed förbättras möjlighetema att snabbt nå balans på marknaden för traditionella jordbmksprodukter. Omställningsstöd kan erhållas för alla bestående åtgärder, allt från skogsplantering tiU anläggning av golföanor.

Vid skogsplantering m.m. kan anläggningsstöd erhållas. Tillsammans med omläggningsstödet uppgår detta till högst 85% av planteringskostnaden (lövträd i slättbygder). Skogsstyrelsen har beräknat den skogsplantering som är möjlig under övergångsperioden till ca 210000 ha, med en maximal ökning av produktioner av plantor. Enligt skogsstyrelsen är skogsplantering ett bra sätt att långsiktigt bevara markens bördighet.

Även energiskog kan ta relativt betydande arealer i anspråk under övergångsperioden, med det anläggningsstöd på 75% av kostnaden som jag har föreslagit i slättbygder.

Odlingen av energigrödor påverkas i hög grad av energi- och miljöpolitiken. Energi- och miljöpolitiska överväganden bör vara avgörande för de insatser som görs för att främja en ökad produktion och användning av biobränslen. En rad beslut som förbättrar biobränslenas konkurrenskraft har redan fattats eller förbereds för närvarande. Ett exempel är den koldioxidskatt som regeringen nyligen har föreslagit. Som jag tidigare nämnt kommer miljövänlig energiproduktion också att stimuleras med 500 milj. kr. per år, varvid biobränslen skall prioriteras. Detta kommer att förbättra avsättningsmöjlighetema och däraied fömtsättningama för en långsiktig och lönsam odling av energigrödor. Som jag tidigare nämnt är det ytterst marknadens efterfrågan som avgör odlingens möjliga storlek.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de föreslagna åtgärdema skapar goda fömtsättningar för en övergång till altemativ användning av ca 500000 ha åkermark. Övergångsåtgärdema kommer att finnas i fem år.

174

LAGrs förslagr Överensstämmer med min bedömning fömtom att arbetsgmppen föreslår att producentema inom stödområdet inte skall kunna ansluta sig till systemet efter år 1991.

Remissinstansernar Jordbmksnämnden och lantbmksstyrelsen tillstyrker en förlängning.

Skälen för mitt förslagr En avveckling av den intema marknadsregleringen kan, som jag tidigare sagt, förväntas kräva en minskning av antalet kor med mellan 60000 och 100000. För att underlätta denna produktionsminskning anserjag att avvecklingsersättningen till mjölkproducenter bör förlängas.

Systemet innebär för närvarande att en jordbmkare som är minst 60år och som upphör med sin mjölkproduktion, får en ersättning med 60 öre per kg mjölk som levererades under år 1987. Ersättningen betalas ut fram t.o.m. det år då producenten fyller 65år. Anslutningen till systemet har varit god. T.o. m. år 1989 hade 4455 producenter med totalt ca 46000kor beviljats avvecklingsersättning, vilket motsvarar ett produktionsbortfall om knappt 300 milj. kg mjölk. Antalet producenter som för närvarande ingår i ersättningssystemet uppgår till ca 2 000.

Jag anser att systemet övergångsvis bör finnas kvar för att möjliggöra för producentema att överväga humvida de vill fortsätta att producera mjölk med de förändrade marknadsviUkor som kommer att gäUa efter det att reformen trätt i kraft den I juli 1991. Detta är angeläget för att underlätta en produktionsminskning. De producenter som har möjlighet att ansluta sig t. o. m. år 1996 har tillsammans ca 130000 kor.

Arbetsgmppen föreslår att avvecklingssystemet skall begränsas så att det inte omfattar producenter inom stödområdet. Orsaken är att dessa producenter även framgent kommer att komma i åtnjutande av det särskilda prisstödet till norra Sverige och att det inte är önskvärt att produktionen minskar i dessa områden. Jag instämmer i gmppens åsikt att produktionsminskningen i huvudsak bör ske utanför stödområdet men anser att detta bör åstadkommas på annat sätt än genom att undanta dessa producenter från avvecklingsersättningen. Det är enligt min mening inte rimligt att utesluta producenter i norra Sverige från möjligheten att få avvecklingsersättning. Jag har tidigare redogjort för mina förslag för norra Sverige.

Jag har beräknat kostnaden för en ökad anslutning till 70 milj. kr. för budgetåret 1990/91. Jag återkommer till detta när jag behandlar anslagsfrågoma.

175

LAGrs förslagr Arbetsgmppen föreslår ett stöd till skuldsatta bmkare under en period av fyra år. Stödet bör bestå av statens medverkan i ackord vid företag där staten har ett engagemang i form av lån eller kreditgarantier. Det kan också bli fråga om inlösen av fastigheter som förvärvats efter år 1980, om ägaren är på obestånd eller nära ett obestånd och inte kan sälja fastigheten på marknaden för ett pris som motsvarar köpeskillingen justerad för investeringar, förslitning och skogsuttag.

Remissinstansernar Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i frågan. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att även företagare som gjort större investeringar före år 1980 och blivit högt skuldsatta bör få stöd.

Länsstyrdsen i Kristianstads län anser att ett breddat ackordsförfarande är att föredra.

Föreningen Foder och spannmål föreslår att särskilt stöd tiU skuldsatta lantbmkare måste vara så konstmerat att det träder i kraft innan obeståndssituationen är ett faktum.

Skälen för mitt förslagr En avveckling av den intema marknadsregleringen på jordbmkets område kommer att innebära nya fömtsättningar på marknaden för jordbmksprodukter. De jordbmkare som etablerar sig efter det att de nya fömtsättningama för prisbildningen på marknaden har klarlagts i ett livsmedelspolitiskt beslut har möjlighet att beakta dessa nya fömtsättningar i samband med etableringen. I vissa fall kan jordbmkare som redan är etablerade ha mindre möjlighet att anpassa sig tiU de nya fömtsättningama. Detta gäUer framför allt bmkare som på gmnd av en hög skuldsättningsgrad är bundna tiU en hög fastighetsprisnivå. De vägar till anpassning som finns och som med stor sannolikhet kommer att utnyttjas av jordbmkama är bl.a. förändringar i produktionstekniken, förändringar i kombinationen av produktionsresurser, minskad användning av vissa insatsmedel samt ökad samverkan. Möjlighetema till anpassning för den enskilde jordbmkaren är bl. a. beroende av skuldsättnings-och inkomstsituationen i utgångsläget samt av förmågan att se vilka förändringar som är nödvändiga och att genomföra dem.

En möjlig utveckling i samband med avvecklingen av den intema marknadsregleringen är att värdet på jordbmksmark minskar. Detta kan förväntas leda till både lägre arrendeavgifter och lägre priser på jordbmksfastigheter. Nivån på arrendeavgiftema påverkas i huvudsak av avkastningen i jordbmket, medan fastighetsprisema även påverkas av andra faktorer.

176

t. ex. skattelagstiftningen, inflationstakten och mer långsiktiga lönsamhets- Prop. 1989/90:146 mål.

Alla jordbrukare kommer att på något sätt beröras av avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Med de föreslagna avtrappningsåtgär-derna och de övergångsvisa stöden bör det dock enligt min bedömning finnas goda möjligheter att genomföra anpassningen till en friare marknad för jordbruksprodukter.

I denna anpassningsprocess är det viktigt att jordbrukaren får tillgång till kvalificerad rådgivning och information om hur han eller hon bäst kan möta förändringarna. Den statliga rådgivningen tillhandahålls genom lantbruksstyrelsen och lantbmksnämndema. De förändringar i bl. a. prisbildningen som kommer att ske gör det nödvändigt för både rådgivare och jordbmkare att förändra sitt arbetssätt och i betydligt högre grad än tidigare ge akt på marknadens signaler och aktivt samla kunskap och . information om marknaden och hur denna utvecklas. Jag kommer i det följande att särskiU ta upp frågan om rådgivningens roll.

Det kan emellertid i samband med en intern avreglering enligt mitt förslag uppkomma sådana situationer att rådgivning inte är ett tillräckligt medel för att motverka ekonomiska svårigheter. Lantbmksstyrelsen har efter uppdrag av regeringen lämnat ett förslag till stödåtgärder för skuldsatta jordbmkare. Lantbmksstyrelsen har även redovisat en uppskattning av antalet företag som kan antas få svårigheter på gmnd av hög skuldsättning till följd av en avveckling av den interna marknadsregleringen.

Lantbmksstyrelsen har gjort särskilda undersökningar av skuldsättnings- och inkomstsituationen i jordbmket och gör bedömningen att i storleksordningen 1500 företag kan få mycket allvarliga ekonomiska problem vid en avveckling av marknadsregleringen. Av dessa kan omkring 1000 företag få så allvariiga problem att rekonstmktionsåtgärder eller avveckling av företagen blir nödvändiga.

Utöver dessa tillkommer ett betydligt större antal, ca 3000-5000 företag, att vara i behov av särskilda rådgivningsinsatser för att inte råka i allvarliga ekonomiska situationer.

Lantbmksstyrelsen betonar att dessa bedömningar av antalet företag är osäkra och bör omges med viss säkerhetsmarginal. Lantbruksstyrelsens analyser av skuldsättnings- och inkomstförhållanden har i huvudsak inriktats på företag av den storleken att de kan försörja brukaren och sysselsätta denne på heltid, dvs. ofta större företag som är kapitalkrävande och ofta har en hög skuldsättning. Dämtöver kan det enligt min mening finnas mindre företag som byggts upp under stora risker, t.ex. alternativodlings-företag. Lantbmksstyrelsen bör vid bedömning av framtida eventuella stödåtgärder även beakta dessa.

Mitt förslag i fråga om stödåtgärder för skuldsatta jordbmkare innebär att stöd ges dels i form av rådgivning, dels i form av stöd för rekonstmktion av jordbmksföretag eller avvecklingsstöd. Lantbmksstyrelsen bör också kunna lämna stöd till projektverksamhet, t.ex. gemensam maskinanvändning, ny markanvändning, småskalig förädling etc.

Rådgivningen bör riktas till den gmpp av jordbrukare som kan riskera
att få ekonomiska problem. I detta fall är det lämpligt att genom informa- 177

12 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 146

tion, utbildning och i utvecklingsprojekt bidra till att jordbrukarna får Prop. 1989/90:146 insikt i de nya villkor som kommer att gälla för jordbruket. 1 detta arbete bör även beaktas möjligheterna till kombinationssysselsättningar m.m. Denna del av stödåtgärderna bör bedrivas i samarbete med arbetsmarknadsverket, länsstyrelserna. Svenges lantbmksuniversitet, lantbruksskolorna och lantbmkets organisationer. Enligt min mening bör de medel som, inom ramen för samhällets delansvar för överskottsarealen avdelats för rådgivning, kunna användas i detta sammanhang. Vidare bör ett särskilt program genomföras för företag som riskerar att få allvarliga ekonomiska svårigheter. Dessa bmkare bör under övergångsperioden erbjudas kostnadsfri rådgivning i form av företagsekonomiska analyser och förslag till åtgärder för att åstadkomma förbättringar i den ekonomiska situationen.

I fråga om rekonstruktionsåtgärder bör enligt min mening följande gälla. En rekonstruktion av företag kan ske på olika sätt beroende på om bmkaren har statliga lån eller kreditgarantier eller om han saknar sådana. Vid en rekonstmktion är det viktigt att samtliga större fordringsägare medverkar genom eftergift av fordringar. Statens medverkan kan bestå i att staten, förutom att efterge en del av sin fordran, ger lånegaranti för ett belopp motsvarande vad som behövs för att erlägga ackordslikviden.

Om bmkaren inte har statliga lån eller lånegarantier kan en rekonstmktion ändå vara angelägen. I detta fall bör det vara möjligt att, efter att samtliga fordringsägare medverkat i en ackordsuppgörelse, bevilja ett övergångsvis, treårigt räntebidrag med 2,5% beräknat på företagets räntebärande skulder. En förutsättning bör vara att bmkaren är i en obeståndssituation. Räntebidrag bör utgå med maximalt 50000 kr. per år.

Om brukaren inte vill fortsätta som jordbrukare eller om en rekonstruktion inte kan genomföras, bör stöd ges antingen genom att staten löser in fastigheten eller i form av en avvecklingsersättning. Även här bör en fömtsättning för stöd vara att företagaren är i en obeståndssituation och att etableringen har skett efter år 1980 och senast vid tidpunkten för riksdagens beslut om den nya livsmedelspolitiken.

Staten bör i sådana fall, efter att bmkaren begärt det, lösa in fastigheten för ett pris motsvarande köpeskiUingen, om detta pris inte får anses vara oskäligt högt. Jordfonden bör kunna användas för detta ändamål. Det bör även vara möjligt att utnyttja en rörlig kredit för att täcka eventuella tillfälliga likviditetsunderskott i jordfonden.

En avvecklingsersättning bör kunna ges till de jordbrukare som vill avveckla jordbruksverksamheten för att underlätta deras övergång till annan verksamhet. Avvecklingsersättningen bör kunna utgå under en femårsperiod och bör samordnas med arbetsmarknadsstöd eller utbildningsbidrag så att ersättning ges med ett belopp motsvarande normal lön för kvalificerad arbetskraft i jordbmket. Jag vill i detta sammanhang erinra om det särskilda avvecklingsstöd till mjölkproducenter som jag tidigare föreslagit.

Samtliga nyssnämnda stödåtgärder kan, med undantag för inlösenskyl
digheten, komma såväl jordägare som arrendatorer till del. Kostnaderna
för räntebidrag, avvecklingsersättning, förluster på inlösta fastigheter samt 178

många av dessa företag som är specialiserade växtodlingsföretag resp. Prop. 1989/90:146 animalieproducerande är inte möjligt att utläsa i statistiken.

En avveckling av den intema marknadsregleringen enligt de angivna riktlinjema i mitt förslag till en ny livsmedelspolitik får sannolikt de mest märkbara effektema på spannmålsodlingen och för de företag som är specialiserade inom detta område. Det är dock nu inte möjligt att exakt bedöma alla inkomsteffekter av färslaget. Det är därför inte heller möjligt att utesluta att även andra typer av företag kan komma att bli berörda. Enligt min bedömning kan dock de företag som är helt arrenderade (ca 15 000), som gmpp betraktat, antas vara mer känsliga för förändrade fömtsättningar än de företag som bmkar såväl egen som arrenderad mark.

Vad jag nu har anfört innebär att arrendatoremas situation särskilt måste uppmärksammas i samband med en avveckling av den intema marknadsregleringen.

Först vill jag framhålla att man kan räkna med att effektema av avregleringen mildras genom den stegvisa avvecklingen av prisregleringen och de ekonomiska stöd som föreslås. Dessutom har enligt vad jag har erfarit de förväntade ändringama i livsmedelspolitiken lett till att arrendeupplåtare och arrendatorer i betydande utsträckning kommit överens om endast en begränsad förlängning av arrendetiden för att göra det möjligt att anpassa avtalen till de nya fömtsättningarna.

Enligt uppgifter från lantbmksstyrelsen får arrendatorer med indexreglerade arrendekontrakt sina arrendeavgifter minskade om avräkningspriserna faller. Detta tillsammans med de ekonomiska stöd som föreslås bör i regel vara tillräckligt för att arrendatorema inte skall få allvarliga ekonomiska problem under den resterande delen av arrendeperioden. Har en arrendator ett arrendeavtal som inte är indexreglerat torde det enligt lantbmksstyrelsen vara fråga om en så kort arrendeperiod att arrendatom också i det fallet bör klara anpassningen med hjälp av föreslaget ekonomiskt stöd.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört kan det fömtsättas att en anpassning tiU de nya förhållandena i allmänhet kan ske utan några större problem.

I de fall arrendatorer med löpande kontrakt trots allt skulle behöva få en jämkning till stånd kan följande framhållas. Tidigare fanns i jordabalken särskilda bestämmelser om jämkning av arrendeavtal (8kap. 27§). Bestämmelserna innebar att om tillämpningen av arrendevillkor uppenbarligen skulle strida mot god sed i arrendeförhållanden eller eljest vara otillbörlig, fick villkoret jämkas eller lämnas utan avseende. Den särskilda bestämmelsen i 8 kap. jordabalken upphävdes år 1976 samtidigt med att 36 § avtalslagen infördes. Samtidigt upphävdes en rad andra bestämmelser med likartat innehåll i andra lagar. Anledningen var att de olika bestämmelseraa om oskäliga avtalsvillkor ansågs böra uttryckas genom en enda bestämmelse centralt placerad i avtalslagen.

Tillämpad på arrendeförhållanden innebär 36 § avtalslagen att jämkning
kan ske i fråga om både villkor i det urspmngliga avtalet och ändringar
eller tillägg till detta. Jämkning kan komma till stånd på begäran av både
jordägare och arrendatorer. Jämkning på gmnd av 36 § avtalslagen är inte 180

heller begränsad till avtal som träffats efter lagens tiUkomst utan kan ske Prop. 1989/90:146 också i fråga om redan dessförinnan tiUkomna rättsförhållanden.

I förarbetena till lagen (prop. 1975/76:81) framhölls att avsikten givetvis inte är att varje förändring av de förhåUanden som har förelegat vid ett avtals ingående skall kunna åberopas för att få avtalet jämkat med stöd av 36 § avtalslagen. En fömtsättning för att ett villkor skall kunna jämkas eller åsidosättas är att villkoret med hänsyn till de ändrade förhållandena framstår som oskäligt. Det ligger vidare i sakens natur att det oftare föreligger skäl för jämkning e. d. när det, som beträffande arrendeavtal ofta är fallet, är fråga om relativt långvariga avtal. Frågan humvida jämkning bör ske på gmnd av ändrade förhållanden hänger också nära samman med parteraas möjligheter att överblicka ett avtals konsekvenser vid avtalets ingående.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört om tillämpningen av 36 § anser jag att den möjlighet till jämkning som paragrafen medger bör vara tillräcklig i de fall en anpassning av arrendevillkoren inte kommer till stånd på annat sätt.

I anledning av den tveksamhet som några remissinstanser givit uttryck för när det gäller tillämpligheten av 36 § avtalslagen vill jag anföra följande. Mitt förslag till ny livsmedelspolitik innebär väsentliga förändringar som på ett påtagligt sätt ändrar fömtsättningama för jordbmket. Detta kan innebära ändrade förhållanden jämfört med de som rådde när arrendeavtalet ingicks. Till följd av dessa ändrade förhållanden kan en arrendeavgift ha blivit oskälig. Om så är fallet är också fömtsättningama för en tillämpning av 36 § avtalslagen uppfyllda. Med stöd av den bestämmelsen kan en jämkning ske av sådana avtalsvillkor som blivit oskäliga på gmnd av senare inträffade förhållanden. Detta gäller inte bara arrendeavgiften utan även andra arrendevillkor, t. ex. avtalstidens längd. Kan partema inte komma överens om en jämkning finns det möjlighet att försöka få en föriikning till stånd genom att begära medling hos arrendenämnden innan frågan om domstolsprövning aktualiseras.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att vissa former av det särskilda stöd till skuldsatta som jag föreslår skall kunna lämnas till såväl arrendatorer som jordägare.

5.6 Rådgivning och utbildning

En reformering av livsmedelspolitiken ger jordbmket och landsbygden nya möjligheter till vidareutveckling och förayelse. Det prisregleringssystem som hittills omgärdat jordbmkssektom har ur många synvinklar inverkat negativt på näringen och dess utveckling.

En avveckling av den interaa marknadsregleringen innebär en föränd
ring av de villkor som gäUt för jordbmket bl. a. i fråga om prissättning och
avsättning för jordbmksproduktema. Med den föreslagna inriktningen av
reformen samt det stöd som erbjuds jordbmkama under en övergångsperi
od finns det enligt min uppfattning goda fömtsättningar för det stora
flertalet jordbmkare att utan betydande svårigheter anpassa sig till den
nya, friare jordbmksmarknaden. [81

Jordbmkama själva och deras idéer och förmåga till förändringar och Prop. 1989/90:146 nyskapande, är naturligtvis den största tillgången i övergången till de nya förhållandena. Den snabba utvecklingen i det svenska jordbmket under senare årtionden hade inte varit möjlig utan en så kunnig och erfaren yrkesgmpp som jordbmkama är. Samtidigt har det i många fall visat sig att olika försök till förayelse och diversifiering inom jordbmket och livsmedelsförädlingen har hindrats eller bromsats på gmnd av prisregleringssystemet och de nackdelar som detta har medfört. Jordbmkama har därmed haft mycket begränsade möjligheter att utveckla sitt nytänkande och sitt företag eftersom förhållanden på marknaden i så hög grad har styrts av prisregleringssystemet.

Reformeringen av livsmeddspiolitiken lägger gmnden för en ny och dynamisk utveckling på jordbmksmarknaden, till fördel för både jordbmkare och konsumenter. För jordbmkaraa innebär detta en förändring av villkoren på marknaden men framför allt av jordbmkarens roll i förhållande till denna marknad. Jordbmkaren har hittills haft begränsade möjligheter och incitament att hålla sig informerad om marknaden för de produkter som han eller hon producerar. På en friare marknad kommer jordbmkaren att få större frihet och möjlighet att själv påverka avsättning och priser på produkteraa, vilket även innebär ett större ansvar. Jordbmkarens roll som företagare kommer att förändras och i vissa avseenden innebära nya uppgifter som är fö)rknippade med den närmare kontakten mellan jordbmkare och konsumenter. Jordbmkaren kommer att få motiv att i betydligt större utsträckning än tidigare aktivt söka information om marknadens utveckling, konsumenteraas efterfrågan och själva göra en bedömning av de egna möjligheteraa tiU utveckling av företaget. Det är sannolikt denna omställning till en ny företagarroll som är den viktigaste tröskeln att övervinna i samband med anpassningen till en friare marknad. Det är i detta arbete som jordbmkaraa bör få tillgång till kvalificerad rådgivning och stöd för att sätta sig in i den nya, friare situationen på marknaden.

Jordbmkama har stor kunskap om produktionen av livsmedel och har under lång tid i huvudsak varit inriktade på just detta. Den del av företagandet som rör prissättning och marknadsföring har emeUertid varit underordnad, då bmkaren haft små eller obefintliga möjligheter att påverka denna del. 1 samband med den livsmedelspolitiska reformen krävs bl. a. därför insatser från samhäUets sida för att ge råd och utbildning till jordbmkaraa inför de förändringar som genomförs.

Rådgivning

Rådgivningen bör inriktas på att ge jordbmkama insikt i de nya förhållan
dena på marknaden och ge den hjälp som behövs för anpassningen därtill.
Detta innebär såväl ekonomisk rådgivning och kunskap om marknadsför
hållanden som information och förslag till åtgärder för att uppfylla de krav
som ställs på jordbmket från bl. a. miljö- och djurskyddssynpunkt. Ren
produktionsteknisk rådgivning ges i dag i betydligt mindre omfattning än
tidigare. Även en sådan rådgivning kan dock komma att behövas i per- 182

spektivet av förändrade priser på produkter och insatsvaror i produktio- Prop. 1989/90:146 nen, vilket kan komma att motivera en ändrad kombination av resurser jämfört med den nuvarande.

Den kunskap på de områden som här blir aktuella i rådgivningen finns i dag vid lantbmksstyrelsen och lantbmksnämndema. Rådgivningen sker framför allt via lantbmksnämndema som fr. o. m. den 1 juli 1991 kommer att ingå i den nya länsstyrelsen. Lantbmksnämndema har god sakkunskap främst i de frågor som rör jordbmkets produktionsteknik, ekonomi, miljöfrågor och liknande. Den ökade marknadsinriktning inom jordbmket som den livsmeddspolitiska reformen syftar till kommer emellertid att förändra situationen även för rådgivama och deras arbete. Det blir sannolikt nödvändigt att i större utsträckning än tidigare bredda kunnandet utöver det rent produktionstekniska området och söka kunskap och erfarenheter även utanför jordbmkssektom, t.ex. i fråga om marknadsföring och marknadskännedom. Detta ställer stora krav på rådgivama, men ger även betydligt större möjligheter tiU utveckling för såväl rådgivare som jordbmkare än tidigare. Samordningen av verksamheten i den nya länsstyrelsen ger också tillfälle till utökade kontakter och samarbete mellan olika funktioner i länen och en koordination av resurser för de ändamål som är mest angelägna i ett regionalt perspektiv.

Jag vill erinra om att även näringen och dess organisationer har ett ansvar och intresse för en förstärkt rådgivning. LRF har redovisat ett förslag till utbildnings- och rådgivningsprogram. Som jag tidigare har redovisat avsätts inom ramen för ddansvarsmedlen resurser för rådgivning m. m. till såväl näringen som lantbmksverket.

Utbildning

Rådgivning till jordbmkare ges i stor utsträckning till den enskilde företagaren och utgår från fömtsättningama för det enskilda företaget. I samband med sådana förändringar av marknadsfömtsättningaraa i jordbmket som nu föreslås är det sannolikt av stort värde för jordbmkama att i samarbete med andra företagare och genom särskild utbildning få tillfälle att sätta sig in i de nya förhåUandena. Detta kan ge nya impulser till vidareutveckling av företaget och möjlighet till diskussion med kolleger och företagskonsulter. På så sätt kan även den sociala kontakten på landsbygden stärkas och utvecklas.

Utbildningen av jordbmkare bör därför syfta till att ge generell kunskap
om de nya marknadsförhållandena samt vilken kunskap och information
som är nödvändig att ha för att jordbmkama själva skall kunna arbeta och
bli framgångsrika under dessa fömtsättningar. Tyngdpunkten bör ligga på
att stimulera jordbmkaren tiU att utifrån de egna resursema komma med
idéer till fömyelse av företaget och kontrollera om det finns möjligheter att
med ett gott resultat genomföra förslagen. 1 detta skede behövs sannolikt
utbildning i bl.a. marknadsföring, ekonomistyming m.m. vilken ges av
kvalificerad personal. Det är också viktigt att inse att en sådan utbildning
inte alltid omedelbart slår igenom i en lönsam produktion utan måste 183

ning som jag föreslagit är nödvändig. Som jag tidigare redogjort för är min Prop. 1989/90:146 bedömning att en intern avreglering kommer att ge positiva effekter för såväl producenter och konsumenter som för miljön och den regionala utvecklingen samt ge samhällsekonomiska vinster.

En reform av det här slaget innebär naturligtvis att det inte går att exakt bedöma konsekvenserna i alla avseenden. Detta får emellertid inte hindra att en nödvändig reformering av livsmedelspolitiken genomförs. 1 stället är det av största vikt att noga följa utvecklingen efter en avreglering och ha beredskap att vidta åtgärder om icke önskvärda effekter befaras uppstå. Jag instämmer därför med de remissinstanser som understrukit behovet av uppföljning.

Såväl under övergångsperioden som efter reformens genomförande är det av stor betydelse att kunna få en samlad bild av utvecklingen. Flera myndigheter kommer här att spela en viktig roll. Statens pris- och konkurrensverk, statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet bör ges i uppdrag att under övergångsperioden följa reformens effekter inom resp. ansvarsområde och vid behov föreslå åtgärder. Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden spelar i det här sammanhanget också en viktig roll som samordnande organ, framför allt när det gäller den ekonomiska utvecklingen inom jordbmket.

Reformens effekter måste följas upp utifrån flera aspekter. Jag vill i sammanhanget särskilt peka på vissa frågor som noga måste följas.

Jordbmket, både näringen som kollektiv och de enskilda företagarna, ställs inför en ny situation när de interna marknadsregleringarna avvecklas. Jordbrukarens företagarroll kommer att förändras. Det är min bestämda uppfattning att den enskilde jordbrukaren kommer att få en starkare ställning på marknaden och även ekonomiskt påverkas positivt av reformen. Det är emellertid av största vikt att följa upp den ekonomiska utvecklingen i jordbruket och analysera reformens effekter såväl i olika regioner som för olika bmkarkategorier. Det är också angeläget med kontinuerliga kontakter med näringen.

Vidare kommer reformen att innebära att framför allt spannmålsodlingen kommer att minska. Det är därför viktigt att följa hur markanvändningen förändras både under övergångsperioden och på längre sikt.

Som jag tidigare redogjort för bedömer jag att jordbrukets miljöbelastning kommer att minska till följd av en intern avreglering. Jag instämmer emellertid med de remissinstanser som understmkit vikten av att följa upp reformens konsekvenser för miljön samt kultur- och naturmiljön. Som jag i det föregående föreslagit bör därför naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med riksantikvarieämbetet och lantbmksstyrelsen följa reformens effekter i detta avseende.

Det stöd till landskapsvård som jag föreslagit kommer att medföra att
viktiga kultur- och naturmiljöer bevaras, samtidigt som det bör stärka
konkurrenskraften i skogs- och mellanbygderna. Det utökade glesbygdsstö
det bör, tillsammans med stödet till jordbruket i norra Sverige, förbättra
möjligheten att driva livskraftiga jordbruk och kombinationsföretag i
skogs- och mellanbygder. Statsrådet Molin har i prop. 1989/90:76 om
regionalpolitik för 90-talet fömtsatt att varje länsstyrelse i samarbete med 185

kommuner och länsorgan utarbetar ett program för sina beslut om lands- Prop. 1989/90:146 bygdsinsatser. Det är enligt min mening naturligt att det i detta arbete ingår att följa de regionala konsekvenserna av den livsmedelspolitiska reformen.

För att reformen skall leda till ett bättre samhällsekonomiskt resursutnyttjande och en dämpad prisutveckling är en väl fungerande konkurrens en grundläggande fömtsättning. En fungerande konkurrens är också nödvändig om konsumenternas önskemål i fråga om kvalitet och varierat utbud skall nå producenterna. Mot bakgrund av detta har jag tidigare föreslagit dels att statens jordbruksnämnd ges i uppdrag att skärpa sin bevakning av marknad och priser inom jordbruket och förädlingsindustrin, dels att statens pris- och konkurrensverk ges i uppdrag att följa pris-och marginalutvecklingen i industri- och handelsleden.

Den livsmedelspolitiska reformen kommeratt innebära förändringar för hur en full försörjningsberedskap uppnås. Som jag tidigare understrukit är det därför av största vikt att jordbmksnämnden följer reformens effekter i detta avseende.

En ny livsmedelspolitik ställer delvis nya krav på underlag, statistik m.m. för att kunna göra den uppföljning som jag har föreslagit. Mot bakgrund av den ändrade situation som hela livsmedelssektorn ställs inför på grund av dels reformeringen av den svenska livsmedelspolitiken, dels den internationella utvecklingen samt med anledning av reformer inom angränsande politikområden har jag efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare för att analysera det framtida statistikbehovet och lämna förslag till åtgärder. Utredningen skall senast den 31 oktober 1990 redovisa de förslag till förändringar som bedöms nödvändiga att genomföra på kort sikt. Uppdraget skall slutgiltigt redovisas senast den Ijuni 1991.

7 Vissa myndighetsfrågor

En översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbmkets om
råde har påbörjats under våren 1990 (dir. 1990:8). Den särskilda utreda
ren har att analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av resur
ser på central myndighetsnivå och mot denna bakgmnd lägga fram förslag
till ny myndighetsorganisation. De myndigheter som i första hand berörs
är lantbmksstyrelsen och statens jordbmksnämnd. Av direktiven framgår
att utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att genom en fömtsätt
ningslös omprövning anpassa den statliga administrationen till en ny
livsmedelspolitik såväl på kort sikt som efter en övergångsperiod. 1 direkti
ven konstateras vidare att myndigheternas verksamhet i ökad utsträckning
kommer att präglas av de beslut som redan fattats vad gäller miljöåtgärder
inom jordbmket, djurskydd, djurmiljö och utveckling av alternativa pro
duktionsformer. Som anförts i regeringens proposition om en ny regional
förvaltning (prop. 1988/89:154) kommer lantbruksnämndernas arbete i
samband med övergången till en ny livsmedelspolitik att få stor betydelse
för genomförandet. Regeringen konstaterade också att en fömtsättning 186

härför är en stark styming från central myndighetsnivå. Lantbmksnämn- Prop. 1989/90:146 dema skall enligt riksdagens beslut ingå i den nya länsstyrelsen fr. o. m. den Ijuli 1991. Särskilda åtgärder för att bevara den flexibilitet som i dag finns i lantbmksnämnderaas organisation skall därför vidtas under omställningsperioden. Den centrala organisationskommitté som tiUsatts för genomförande av en ny regional statlig förvaltning (dir. 1990:9) skall särskilt uppmärksamma dessa frågor.

En betydande del av arbetet vid lantbmksverket är i dag förknippat med tillämpningen av jordförvärvslagstiftningen. 1 en rapport med vissa förslag rörande jordförvärvslagstiftningen har föreslagits väsentliga förändringar av lagens tiUämpningsområde. Rapporten har remissbehandlats. Enligt min mening bör denna fråga bli föremål för ytterligare utredningsarbete innan ställning tas till utformningen av den framtida lagstiftningen.

Jag har i det föregående föreslagit en rad övergångsåtgärder i samband med en omställning till en ny livsmedelspolitik.

Under omställningsperioden kommer därmed nya och ökade krav att ställas på myndighetsorganisationerna. Den översyn som nu påbörjats av den centrala myndighetsorganisationen bör leda till att resurser kan frigöras så att åtgärder i samband med omställningen kan prioriteras. 1 vissa fall kommer omställningen också att kräva ökade resurser vid berörda myndigheter.

Myndigheteraas bevakning av utvecklingen inom livsmedelskedjans olika led måste öka. Som jag redan nämnt har jag därför nyligen, efter regeringens bemyndigande, tillsatt en utredning med uppdrag att bl. a. se över statistikförsörjningen på jordbmkets område.

De olika förslag till åtgärder som jag föreslagit i det föregående, dels som en följd av den föreslagna omställningen av livsmedelspolitiken, dels på gmnd av behovet av särskilda övergångsåtgärder med anledning av denna omställning, kommer att prägla arbetsinriktningen vid lantbmksverket under de kommande åren. Jag syftar därvid i första hand på arbetet med åtgärder för skuldsatta jordbmkare i form av rådgivning och avvecklingsstöd, stöd till landskapsvårdande åtgärder samt omställnings- och anläggningsstödet. Dessa åtgärder omfattar sammantaget en mycket stor andel av samtliga företag. Enligt mina förslag kommer också vissa arbetsuppgifter som i dag handhas av regleringsföreningama att hanteras av jordbmksnämnden efter den Ijuli 1991. Jag avser att återkomma till dessa frågor i mina förslag till myndighetsanslag för budgetåret 1991/92.

Med hänsyn till att vissa åtgärder kommer att behöva vidtas eller förbe
redas redan under budgetåret 1990/91 kommer myndighetema redan un
der detta år att behöva vidta vissa omdisponeringar i sin nuvarande
verksamhet och också tillföras ytterligare resurser. Jag har tidigare nämnt
de förstärkningar som behöver göras med anledning av mina förslag till
ytterligare åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel i
jordbmket. Jag har också redovisat de ytterligare förstärkningar av rådgiv
ningsverksamheten som bör göras för att underlätta omställningen och för
att bistå de företag som får problem med anledning av den föreslagna
skattereformen. För arbetet med skuldtyngda företag bedömer jag att detta
kan ske budgetåret 1990/91 inom ramen för befintliga resurser. Kostnader- 137

na budgetåret 1990/91 för de övergångsåtgärder som jag föreslagit bör Prop. 1989/90:146 bekostas inom ramen för bidraget på samma sätt som sker vad gäller omställningsprogrammet i spannmålsodlingen. De personella resurser som använts inom ramen för detta program bör kunna utnyttjas för de arbetsuppgifter som omställningsåtgärdema medför. De kostnader som kommer att belasta jordbmksnämnden i samband med övertagandet av viss verksamhet från regleringsföreningama bör täckas av medel från regleringsekonomin. Sammantaget innebär detta att det resursbehov som omställningen medför bör täckas inom ramen för befintliga och föreslagna anslag samt de delar av regleringsekonomin som jag i det föregående har föreslagit skall behållas övergångsvis.

Vissa särskilda personalfrågor

I samband med den nu föreslagna avregleringen av olika delar inom livsmedelssektom kommer personal vid olika institutioner inte längre att kunna erbjudas arbete inom ramen för kvarvarande verksamhet. Jag tänker då främst på den personal vid de olika regleringsföreningama på jordbmkets område som inte kan erbjudas fortsatt anställning under omställningsperioden men också på den personal vid olika kontrollorganisationer som vuxit fram till stor del som en följd av de gångna årtiondenas regleringar, exempelvis KMÄ och SMAK. Staten är i dessa fall inte arbetsgivare. Jag anser emellertid att staten, i de fall berörda organisationer inte själva kan lösa de problem som kan uppstå, kan medverka till att dessa frågor löses. Detta kan ske t.ex. genom att statens arbetsgivarverk och trygghetsstiftelsema kan anlitas. Kostnadema för de åtgärder som kan bli aktuella bör täckas av tillgängliga medel inom regleringsekonomin.

8 Lagstiftningsfrågor

8.1 Avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

Jag har i det föregående föreslagit att nuvarande system med ett gränsskydd och en intem reglering av priser och produktion på jordbmksområdet skall ersättas med ett gränsskydd i huvudsak utan intema marknadsregleringar. Undantag gäller för fettvaror där nuvarande system med fettvamavgifter föreslås gälla även för framtiden. För att skapa likartade fömtsättningar mellan svensk och utländsk livsmedelsindustri har jag också föreslagit att utjämning av industrins råvamkostnader skall ske på samma sätt som hittills. Förslagen innebär vidare bl.a. att regleringsföreningama skiljs från sina myndighetsuppgifter. Befogenheten att föreskriva inskränkningar i friheten att välja råvaror i vissa fall slopas också.

Förslagen innebär att lagen om prisreglering på jordbmkets område bör
upphävas. Lagen bör ersättas med en ny lag om avgifter på vissa jord
bmksprodukter m. m. I lagen bör tas in bestämmelser om införselavgifter,
fettvamavgifter och avgifter för att utjämna industrins kostnader för råva- 188

ror. I huvudsak kan bestämmelseraa i prisregleringslagen, med endast Prop. 1989/90:146 redaktioneUa ändringar, överföras till den nya lagen i de här delarna.

Till den nya lagen bör också föras gällande bestämmelser om skyldighet för slakterier m. fl. företag att betala ut prisstöd. Bestämmelsema härom finns nu i en särskild lag (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Skyldigheten bör utvidgas till att omfatta också mejeri i fråga om prisstöd för mjölk.

Jag har vidare i det föregående föreslagit en avveckling av prisregleringen under ett antal år vad gäller vissa varor. Bestämmelser härom bör tas in i en särskild lag om införande av lagen om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m.

8.2 Ändringar i skötsellagen m. m.

Jag har i det föregående föreslagit att bmkningsplikten enligt skötsellagen skall slopas liksom kravet på tillstånd för att få ta jordbmksmark ur produktion. I stället har jag föreslagit att det skall införas en skyldighet för den som vill lägga ned jordbmksmark att anmäla detta. Jag har också föreslagit att anmälningsskyldigheten skall omfatta, fömtom åkermark, all betesmark oavsett om den är kultiverad eller inte.

Bestämmelser som reglerar bmkningsskyldigheten finns i 3, 9 och 10§§. I 3 § stadgas att jordbmksmark, som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbmksproduktion, skall bmkas så att markens produktionsförmåga tas till vara på ett ändamålsenligt sätt. Bestämmelsema i 9§ ger lantbmksnämnden befogenheter att meddela förelägganden att vidta åtgärder om bmkningsplikten inte fullgörs. Har ett sådant föreläggande meddelats och avser föreläggandet inte en åtgärd av bara ringa omfattning kan markägaren med stöd av 10 § begära inlösen av fastigheten. Dessa bestämmelser bör upphävas om bmkningsplikten slopas.

Bestämmelsema om tillståndsplikt i 4§ skötsellagen innebär att den som vill ta jordbmksmark ur produktion skall ha tillstånd till detta, utom när åtgärden är av ringa betydelse eller när det sker för att marken skall tas i anspråk för företag som har prövats i särskild ordning. Anmälningsskyldigheten bör ha samma omfattning. Som arbetsgmppen har föreslagit bör bestämmelseraa om anmälningsskyldighet tas in i skötsellagen.

Också i naturvårdslagen finns bestämmelser om anmälningsplikt i vissa fall. Enligt 20§ skaU således, med vissa undantag, samråd ske med länsstyrelsen om sådana arbetsföretag som väsentligt kan komma att ändra naturmiljön. Samrådet skall äga mm innan företaget utförs. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan också föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Bestämmelsema i naturvårdslagen är emellertid inte tillräckliga i det nu
aktueUa sammanhanget. Den anmälningsskyldighet som bör bli följden av
att bmkningsplikten och tiUståndskravet slopas bör åtminstone inled
ningsvis omfatta all nedläggning av jordbmksmark. Den bör heUer inte
vara beroende av om något arbetsföretag skall utföras på marken eller inte. 189

Bestämmelsema i naturvårdslagen behöver därför kompletteras med en Prop. 1989/90:146 generell anmälningsskyldighet enligt skötsellagen vid all nedläggning av jordbmksmark. Anmälningsskyldigheten enligt skötsellagen bör dock så långt möjligt samordnas med samrådsskyldigheten enligt naturvårdslagen i administrativt hänseende.

Med jordbmksmark avses i skötsellagen åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som jordbmksfastighet. Bestämmelser härom finns i 1 §. Naturliga betesmarker omfattas således inte för närvarande av lagen. För att anmälningsplikten skall omfatta också sådana marker bör tiUämpningsomrädet för lagen utvidgas. Detta sker enklast genom att kravet på att betesmark skall vara kultiverad för att omfattas av lagen får utgå.

Länsstyrelsen bör, som arbetsgmppen har föreslagit, vara den myndighet som skall handlägga nedläggningsfrågoraa. Länsstyrelsen bör samråda med kommunen.

Som jag tidigare anfört bör anmälningsskyldigheten fullgöras åtta månader innan marken tas ur produktion med möjlighet för länsstyrelsen att förlänga tiden om det finns särskilda skäl från naturvårdssynpunkt eller från kulturmiljösynpunkt. Länsstyrelsen bör emellertid i ett anmälningsärende också kunna besluta om kortare tid än åtta månader, t. ex. om det är uppenbart att jordbmket på marken bör få läggas ned på det sätt som markägaren önskar eller överenskommelse om sättet för nedläggningen har träffats.

Bestämmelsema om anmälningsskyldighet innebär att anmälan alltid måste göras om jordbmksmark skall tas ur produktion. Anmälan skall göras oavsett om marken skall användas för något annat ändamål eller inte.

Att en anmälan gjorts medför inte utan vidare att markägaren alltid bara kan låta marken ligga. Definitivt nedlagd jordbmksmark som är lämplig för virkesproduktion och som inte används för något annat ändamål är nämligen enligt skogsvårdslagen att betrakta som skogsmark. I skogsvårds-lagstiftningen finns bestämmelser om att skog skall anläggas på sådan mark inom viss tid.

För att skapa tillräcklig flexibilitet i produktionssystemet måste det, som framgår av vad jag tidigare anfört:, vara tillåtet för en markägare att låta åkermark vila under en period. Är avsikten att åtemppta brakandet när fömtsättningama medger det måste marken anses fortfarande vara jordbmksmark. I sådana fall skall däriör någon anmälan om nedläggning inte göras. Marken blir inte heller att anse som skogsmark så länge driften inte kan anses definitivt nedlagd.

Är det däremot så att jordbmksdriften definitivt läggs ned skall, som jag nyss sagt, anmälan alltid göras. Den omständigheten att en markägare underlåter att göra anmälan innebär inte att skogsvårdslagens bestämmelser om planteringsskyldighet inte skulle gälla.

Enligt 4§ skötsellagen gäller också krav på tillstånd för matjordstäkt.
Det kravet bör behållas. Även om bmkningsplikten inte skall uprätthållas
får det nämligen anses angeläget att markens produktionsförmåga bevaras
för framtiden. Detta kan t.ex. ske om marken planteras med skog. Där- 190

emot bör det inte heller i fortsättningen vara tillåtet att utan inskränkning Prop. 1989/90:146 använda marken för matjordstäkt.

Kravet på tillstånd till taktverksamhet enligt 18 § naturvårdslagen är inte tillräckligt när syftet är att skydda markens produktionsförmåga. Bestämmelserna i naturvårdslagen tar nämligen inte sikte på annat än skyddet för naturmiljön.

Även bestämmelserna i 2 kap. 4§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m. m. bör behållas oförändrade. Jordbmksmark bör således inte heller i fortsättningen få användas för samhällsutbyggnad om sådan kan anordnas på ett från allmän synpunkt lämpligt sätt på annan mark.

Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för skötsellagen till att omfatta också naturiiga betesmarker innebär att en följdändring bör göras i 3§ ädellövskogslagen (1984:119). 1 paragrafens första stycke 3 bör uttryckligen anges att fråga är om trädbestånd på icke kultiverad betesmark. Därmed blir ädeUövskogslagens tillämpningsområde oförändrat.

8.3 Vissa frågor angående livsmedelskontroll

Riksdagen biföll våren 1989 en proposition om livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263). Riksdagsbeslutet innebär bl.a. att nya bestämmelser om köttkontroll införs fr.o.m. den Ijuli 1990 genom att lagen (1959:99) om köttbesiktning m.m. upphävs och ersätts med föreskrifter om köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen. Som en följd av de aktuella ändringarna föreslogs i den lagrådsremiss som föregick propositionen om livsmedelskontroll dels en redaktionell ändring i 7§ lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, dels några smärre redaktionella ändringar i 2§ lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Med hänsyn till det sena ikraftträdandet ansåg jag att propositionen om livsmedelskontroll inte borde omfatta de aktuella ändringsförslagen. Dessa föreslås i stället nu. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande över förslagen finns intaget i prop. 1988/89:68 om livsmedelskontroll. I 7§ görs också, på framställning av jordbruksnämnden, ett klarläggande av tullnummerklassificeringen i punkten k. Ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1990.

Den nya ordningen när det gäller kontrollen av kött innebär att köttbesiktningskungörelsen (1968:406) och kungörelsen (1958:116) om viss offentlig kontroll av fjäderfäslakterier kan upphävas. Kungörelserna har delvis sådant innehåll att frågan om deras upphävande till följd av reglerna i regeringsformen måste underställas riksdagen. Båda kungörelserna bör upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Jag har tidigare föreslagit att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg och kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver samt kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis upphävs. Även dessa kungörelser har delvis sådant innehåll att frågan om deras upphävande måste underställas riksdagen.

Kungörelsen med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom
och fiskkonserver bör upphöra att gälla vid utgången av december 1990 191

medan kungörelsen med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, Prop. 1989/90:146 ost och ägg samt kungörelsen angående kvalitetsbestämning på matpotatis bör upphöra att gälla först vid utgången av juni 1991.

8.4 Följdändringar i annan lagstiftning

1 ett antal lagar angående skatt och förmånsrätt för skattefordring finns hänvisningar till prisregleringslagen. Ersätts den lagen med en ny lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter innebär det att följdändringar måste göras i de lagarna. Förslag om nödvändiga följdändringar kommer att läggas fram i annat sammanhang.

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till

1. lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,

2. lag om införande av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m.m.,

3. lagom ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

4. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

5. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,

6. lag om ändring i lagen (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött,

7. lag om upphävande av två författningar om köttbesiktning,

8. lag om upphävande av kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver,

9. lag om upphävande av två författningar om viss offentlig kontroll av livsmedel.

Vissa av lagförslagen är av det slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem. Om förslagen skulle granskas av lagrådet skulle propositionen emellertid inte kunna föreläggas riksdagen inom sådan tid att den kunde behandlas av pågående riksmöte.

Av den nyssnämnda bestämmelsen i regeringsformen framgår att lagrådets granskning kan underlåtas om lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Det är angeläget att riksdagen kan ta ställning till lagförslagen under våren 1990 så att en samlad bedömning av regeringens förslag till ny livsmedelspolitik kan ske. På grund härav anser jag att en remiss tiU lagrådet bör kunna underlåtas i detta fall.

192

10 specialmotivering Prop. 1989/90:146

1 Förslaget till lag om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

Lagen innehåller bestämmelser om avgifter på vissa jordbruksprodukter. De produkter som kan bli föremål för avgiftsuttag anges i en särskild bilaga till lagen. Genom lagen bemyndigas regeringen att besluta om införselavgift, fettvamavgift och avgifter för att utjämna industrins kostnader för råvaror.

1 och 2 §§

Paragrafema motsvarar i huvudsak 1 § andra stycket, 14 och 17§§ lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område (prisregleringslagen). I bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter inryms också möjligheten att meddela föreskrifter om undantag. Några särskilda bestämmelser om detta, motsvarande dem i 15§ prisregleringslagen, behövs därför inte. Avgift vid införsel skall enligt de nya bestämmelserna debiteras och uppbäras av tullverket. Enligt prisregleringslagen fanns möjlighet för regeringen att föreskriva att avgifter som skulle betalas när varor fördes in till riket skulle betalas till jordbmksnämnden. Föreskrifter med motsvarande innehåll kan nu meddelas med stöd av bemyndigandet i 2 § andra stycket.

3 §

Paragrafen motsvarar med endast redaktionella ändringar 21 a § prisregleringslagen. Paragrafen innehöll tidigare två särskilda stycken som knöt an till det s. k. interna resp. det externa systemet. Eftersom bemyndigandena delvis sammanföll har paragrafen i den nya lagen fått en annan utformning. Någon ändring i sak innebär detta inte. De tidigare använda beteckningarna utjämningsavgift och importavgift har också utmönstrats ur lagtexten.

4 §

Paragrafen motsvarar i sak 21 b§ prisregleringslagen.

5 §

Paragrafen motsvarar med i huvudsak endast redaktionella ändringar 7 § h) prisregleringslagen.

6 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 7§ i) prisregleringslagen. 193

13 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 146

7§ Prop. 1989/90:146

Bestämmelser om skyldighet för slakteri och fristående sanitetsslaktavddning att betala ut prisstöd finns för närvarande i en särskild lag (1974:1021) om utbetalning av pristillägg på kött. Bestämmelsema i förevarande paragraf innebär i huvudsak endast den ändringen att även mejeri är skyldigt att medverka vid utbetalning av prisstöd.

8-11 §§

Paragrafema motsvarar med redaktioneUa ändringar 22 och 23 §§ samt 25 § första stycket prisregleringslagen. Befogenheten i 22 och 25 §§ för regeringen att delegera till jordbmksnämnden att meddela föreskrifter har dock mönstrats ut ur resp. paragraf I stället har i 11 § i den nya lagen tagits in ett för hela lagen generellt bemyndigande för regeringen att överlåta sin befogenhet att meddela föreskrifter åt jordbmksnämnden.

12 §

Paragrafen motsvarar 34a§ i prisregleringslagen. I förhåUande tiU den bestämmelsen har dock straffbestämmelsema i förevarande paragraf skärpts så att samma straffsats är tillämplig på alla de uppräknade brotten. Något skäl att behålla den tidigare uppdelningen och endast föreskriva böter för vissa brott kan inte anses föreligga. I övrigt har inga sakliga ändringar gjorts i förhållande till prisregleringslagen.

2 Förslaget till lag om införande a> lagen (1990r 000) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m. m.

1-5 §§

1 / och 2 §§ finns bestämmelser om ikraftträdande av avgiftslagen och om upphörande av prisregleringslagen och lagen om utbetalning av pristillägg på kött. Bestämmelsema om utbetalning av pristillägg har tagits in i avgiftslagen. Den gällande lagen om utbetalning av pristillägg omfattar också köttbesiktningsbyråer. Sådana byråer kan komma att finnas kvar intill utgången av juni 1993. Genom en bestämmelse i 4§ kommer skyldigheten även i fortsättningen att omfatta också köttbesiktningsbyråema till dess de upphör. I 3 och 5§§ finns de övriga övergångsbestämmelser som behövs när den nya lagen träder i kraft.

6-8 §§

I paragrafema finns bestämmelser om avveckling av gällande prisregle
ringssystem. 1 6§ finns bestämmelser om vilken avgiftsskyldighet som
skall gälla och under vilken tid systemet längst skall behållas. 194

3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979r425) om skötsel av Prop. 1989/90:146
jordbruksmark

1 §

Ändringen innebär att begreppet jordbmksmark i skötsellagens betydelse

har utvidgats till att omfatta också naturliga betesmarker.

4 §

Ändringen innebär att tillståndsplikten enligt första stycket ersätts av en anmälningsskyldighet. Skälen härför framgår av den allmänna motiveringen. Anmälan skall enligt bestämmelsema göras hos länsstyrelsen. Bestämmelsema innebär att marken inte får tas ur jordbmksproduktion förrän tidigast åtta månader efter anmälan. Länsstyrelsen kan dock medge att det får ske tidigare.

Enligt andra stycket kan länsstyrelsen också förlänga tiden innan nedläggning får ske om det finns särskilda skäl för det från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt.

5 §

Genom ändringama kommeryor/a stycket i huvudsak att motsvara nuvarande 4§ andra stycket med det tillägget att regeringen får bestämma vilken myndighet som skall pröva tillståndsfrågoma.

12 §

Ändringaraa är en följd av att bmkningsplikten och tillståndsplikten har slopats och att det har införts nya bestämmelser om anmälningsskyldighet.

11 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta förslag till

1. lag om avgifter på vissa jordbmksprodukter m. m.,

2. lag om införande av lagen (1990:000) om avgifter på vissa jordbmksprodukter m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbmksmark,

4. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119),

5. lag om ändring i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbmkets område,

6. lag om ändring i lagen (1974:1021) om utbetalning av pristilllägg på kött,

7. lag om upphävande av två författningar om köttbesiktning,

8. lag om upphävande av kungörelsen (1950:506) med vissa be- 195

stämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver, Prop. 1989/90:146

9. lag om upphävande av två författningar om viss offentlig
kontroll av livsmedel,

dels att godkänna vad jag förordat om

10. mål och medel för Uvsmeddspolitiken (avsnitt 3.1.1, 3.3,
3.4.1,3.6.1),

11. prisregleringen för olika jordbmksprodukter (avsnit
ten 3.2.1-3.2.9),

12. prisstödet till jordbmket i norra Sverige (avsnitt 3.4.3),

13. glesbygdsstöd (avsnitt 3.4.4),

14. startstöd till jordbmkare (avsnitt 3.5),

15. landskapsvård (avsnitt 3.6.2),

16. minskad användning av kemiska bekämpningsmedel (avsnitt 3.6.3),

17. råvamkostnadsutjämning (avsnitt 3.9),

18. sociala frågor (avsnitt 3.10),

19. kvalitetsreglering (avsnitt 3.11),

20. användningen av införselavgiftsmedel som inflyter under regleringsård 1990/91 (avsnitt 3.12.1),

21. prisregleringen för socker och sockerbetor under reglerings-året 1990/91 (avsnitt 3.12.2),

22. avvecklingen av de s.k. fördelningsplaneraa för införselavgiftsmedel samt disposition och användning av avgiftsmedel efter regleringsård 1990/91 (avsnitt 3.12.3),

23. stimulans- och stödåtgärder (avsnitt 5.2),

24. avvecklingsstöd till mjölkproducenter (avsnitt 5.3),

25. stöd tiU skuldsatta jordbmkare (avsnitt 5.4).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

26. ta del av vad jag i övrigt har anfört om livsmedelspolitiken.

12 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91

NIONDE HUVUDTITELN

I prop. 1989/90:100 bil. 11 har jag hemställt att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1990/91 under angivna anslagsmbriker beräkna följande belopp.

Bil. Miljöförbättrande åtgärder i jordbmket 80000000 kr.

C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område 1 910671000kr.

C4. Inköp av livsmedel m. m. for beredskapslagring 1 lOOOOOkr.

C5. Kostnader för beredskapslagring av Uvsmedd m. m. 156 308000 kr.

C 6. Prisstöd till jordbmkd i norra Sverige 625000000kr.

Jag tar nu upp dessa frågor.

196

B. Jordbrukets rationalisering m.m. Prop-1989/90:146

Bil. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

1988/89 Utgift 8242 674 Reservation 81757 325

1989/90 Anslag 80000000 1990/91 Förslag 60000000

Medlen disponeras av lantbmksstyrelsen för statsbidrag enligt förordningen (1988:641) om statsbidrag till lagringsutrymmen för stallgödsel. Medlen disponeras även för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet samt försöks- och utvecklingsverksamhet m. m.

Lantbmksstyrelsen

Bidragsbehovet för stallgödselanläggningar för innevarande budgetår beräknas tiU 25-30 milj. kr. Behovet är betydligt lägre än väntat.

Under anslagsåret, som är det tredje och sista året för detta stöd, kommer sannolikt en kraftigt ökad tillströmning av ärenden.

Styrelsen bedömer att reservationsanslagen för budgetåren 1988/89 och 1989/90 kommer att täcka behoven även anslagsåret 1990/91 och senare budgetår. Beträffande medel för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet menar lantbmksstyrelsen att behovet av särskilda insatser i odlingslandskapet är större än de som de nu beviljade medlen kan tillgodose. Svårighetema att bevara odlingslandskapets natur- och kulturvärden bedöms öka. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 behöver därför ytterligare lOmilj. kr. få disponeras för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

För försöks- och utvecklingsverksamhet bedöms att 1 milj. kr. måste tiUföras i kostnadsuppräkning.

Föredragandens överväganden

Kostnadema för åtgärder under förevarande anslag täcks av den miljöavgift som jordbmket betalar vid användningen av handelsgödsel- och bekämpningsmedel.

Vad gäller lantbmksstyrelsens förslag till åtgärder för att bevara odlingslandskapets natur- och kulturvärden vill jag hänvisa till mina förslag till åtgärder för landskapsvård.

Beträffande ytterligare insatser i arbetet för att minska riskema vid
användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbmket har lantbmkssty
relsen m. fl. myndigheter i rapporten Minskad kemisk bekämpning föresla
git en rad åtgärder. Åtgärdema innebär en utvidgning och intensifiering av
nuvarande program på området. Jag beräknar att ytterligare 15 milj. kr.
bör anvisas för detta arbete. Jag har därvid räknat med medel för rådgiv
ning om reducerad användning av ogräsmedel, försöks- och utvecklings
projekt inom ogräs-, flora- och faunaområden samt till funktionstest av
spridningsutmstning och utveckling av metoder att spåra bekämpnings
medel i miljö och djurfoder. Medel för utveckling av metoder för att spåra 197

bekämpningsmedel i miljön bör komma statens lantbrukskemiska labora- Prop. 1989/90:146 torium till del. Medel får anvisas inom ramen för detta anslag.

Lantbruksstyrelsen har som jag tidigare nämnt lämnat förslag till uppföljning av riksdagsbeslutet om miljöförbättrande åtgärder. Förslagen innebär bl. a. restriktioner i spridningstidpunkt för stallgödsel även för andra områden än de som i dag omfattas av sådana restriktioner. Jag avser att efter remissbehandling av styrelsens förslag återkomma till dessa frågor och till utformningen av de bidrag som i dag lämnas till investeringar i gödselvårdsanläggningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag på 60000000 kr.

B 12. Stöd till skuldsatta jordbruksföretag Nytt anslag (förslag) 1 000 kr.

Jag har i det föregående tagit upp frågan om stöd till skuldsatta jordbmkare vid en avveckling av jordbmksprisregleringen. Stödet bör kunna utgå fr.o.m. den 1 januari 1991. Kostnaderna för de åtgärder som jag föreslagit bör täckas från ett nytt anslag. Stöd till skuldsatta jordbmksföretag. Medelsbehovet för budgetåret 1990/91 är nu svårt att uppskatta. Under anslaget bör därför anvisas ett formdit belopp av 1 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd UU skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 13. Startstöd till jordbrukare

Nytt anslag (förslag) 15 000000 kr.

Jag har i det föregående föreslagit att ett stöd vid nyetablering av jordbruksföretag införs fr.o.m. den Ijuli 1990. Jag beräknar kostnaderna för detta stöd till 15 milj. kr. för budgetåret 1990/91. För ändamålet bör ett nytt förslagsanslag. Startstöd till jordbmkare, föras upp på statsbudgeten. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 15 000 000 kr.

C 3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

1988/89 Utgift 2448 694933
1989/90 Anslag 1910671000
1990/91 Förslag 4461000000 198

Statens jordbruksnämnd

Jordbmksnämnden beräknar under posten Ersättning till följd av livsme-ddssubvenrioner ett belopp på 1 512 milj. kr. för budgetåret 1990/91.

Till Låginkomstsatsning m. m. inom jordbmket för budgetåret 1990/91 föreslår jordbruksnämnden oförändrade 435 milj. kr.

Anslagsposten Särskilda undersökningar har använts för ett antal angelägna projekt inom jordbruksnämndens verksamhetsområde. För budget-ård 1990/91 begär nämnden dt belopp på 800000 kr.

	1989/90	Beräknad ändring 1990/91
	1989/90	Föredraganden
Anslag
Ersättniiig lill följd av livsmedefeubventioner
Ersättniiig lill följd av livsmedefeubventioner	1475000000	- 719000000
Låginkomstsatsning m. m.
inom jordbruket	435000000	_
Samhällets delansvar för
överskottsarealen	1000	1000
Särskilda undersökningar	670000	670000
Provisoriska åtgärder
inom prisregleringen		+ 750000000
Övergångsåtgärder		+ 2 520000000
Summa	1910671000	+ 2550329000

mjölk, 271 milj. kr. för avbytarverksamhet, 29 milj. kr. för företagshälso- Prop. 1989/90:146 vård, 39,7 milj. kr. för socialförsäkringsskydd och 80milj. kr. för produk-tionsanpassningsåtgärder. Jag har inget att erinra mot jordbruksnämndens förslag i denna del.

Som jag tidigare nämnt innebär mina förslag till övergångsåtgärder att samhället tar ett betydande ansvar för överskottsarealen för budgetåret 1990/91. Någon särskild anslagspost för samhällets delansvar behöver därmed inte anvisas för budgetåret 1990/91.

Regeringen har i budgetpropositionen år 1990 föreslagit att posten Särskilda undersökningar överförs till förvaltningsanslaget C 1. Statens jordbmksnämnd. Därmed blir det möjligt för nämnden att använda befintliga utredningsresurser med större flexibilitet.

Anslagsposten Provisoriska åtgärder inom prisregleringen skall enligt riksdagens beslut för budgetåret 1989/90 få disponeras i den mån införselavgifter utanför fördelningsplanen inte räcker för att ersätta mittprishöjningar för regleringsåret 1989/90. Inflytande införselavgifter beräknas nu täcka dessa höjningar. Någon belastning på anslagsposten för budgetåret 1989/90 beräknas därmed inte uppstå. För budgetåret 1990/91 beräknas belastningen på anslagsposten för denna ersättning till 750 milj. kr. sedan hänsyn tagits till en prognos över inflytande avgiftsmedel.

För de övergångsåtgärder för jordbmket som jag har föreslagit i det föregående bör en ny anslagspost tas upp under anslaget. För budgetåret 1990/91 bör 2 520milj. kr. anvisas för dessa åtgärder. Jag har därvid beräknat 2090 milj. kr. för det föreslagna inkomststödet, 360milj. kr. för åtgärder med syfte att underlätta omställningen av mjölk- och köttsektorn. Hämtöver har jag beräknat 70milj. kr. för en tillfällig kostnadsökning för avvecklingsersättning till rtijölkproducenter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst 50000000kr. i riksgäldskontoret,

2. medge att regeringen eller,' efter regeringens bestämmande, statens jordbmksnämnd för ändamål inom jordbmksprisregleringen och regleringen av sockemäringen för budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst 60000000 kr. i riksgäldskontoret,

3. medge att statens jordbmksnämnd för råvamkostnadsutjämning under budgetåret 1990/91 får disponera en rörlig kredit på högst 20000000 kr. i riksgäldskontoret,

4. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 4461000000 kr.

200

c 4. Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring Prop. 1989/90:146

1988/89 Utgift 19 472 701 Reservation 26 372 744

1989/90 Anslag 1 100000

1990/91 Förslag 103000000

Under anslaget anvisas medel för bmttoinvesteringar i beredskapslager av insatsvaror i jordbmket och livsmedel. Medel som erhåUs vid utförsäljning av lager tas däremot upp som inkomst under anslaget Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

Under anslaget anvisas medel för produktionsförberedelser, ABC-skydd och ransoneringsförberedelser.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare anfört i mina allmänna överväganden anser jag att en uppbyggnad av lagren med livsmedel och insatsvaror bör påbörjas under budgetåret 1990/91. Vidare bör utförsäljningen av befintliga lager avbrytas. Jag beräknar under detta anslag 103milj. kr. Därav utgör lOOmilj. kr. inköp av livsmedel och insatsvaror samt 3 milj. kr. produktions- och ransoneringsförberedelser m. m. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inköp av livsmedel m. m. för beredskapslagring för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag av 103000000 kr.

C 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m. m.

1988/89 Utgift 130955 633 1989/90 Anslag 156308000 1990/91 Förslag 201308000

Från anslaget betalas driftkostnadema för beredskapslagringen av livsmedel m.m. samt kostnadema för andra beredskapsåtgärder i form.av planering m. m. Under anslaget Statens jordbmksnämnd anvisas medel för lönekostnader m. m. för viss personal.

Föredragandens överväganden

Förslagen om ökad lagring och stoppad utförsäljning av befintliga lager
leder till att driftkostnaderna för lagringen ökar och att inkomstema från
försäljning av lager minskar. Dessa inkomster har disponerats för att täcka
driftkostnaden. Jag beräknar därför att ytterligare 45 milj. kr. behöver
anvisas under detta anslag. Anslaget bör således föras upp med samman
lagt 201 308000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen 201

att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för Prop. 1989/90:146 budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 201 308000 kr.

C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

1988/89 Utgift 526329944 1989/90 Anslag 625000000 1990/91 Förslag 660000000

Statens jordbmksnämnd disponerar anslaget för främst pristillägg enligt förordningen (1985:672) om prisstöd tiU vissa jordbmk.

Jag har i det föregående behandlat det prisstöd som bör ges till jordbmket i norra Sverige fr.o.m. den Ijuli 1990. Medelsbehovet under anslaget beräknas därmed uppgå tiU 660000000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisstöd dll jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 660000000kr.

C 8. Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m. m.

Nytt anslag (förslag) 28000000 kr.

Jag har i det föregående föreslagit att det särskilda regionala stödet till sockerbetsodlama och sockerbmken på Öland och Gotland bör anvisas över budgeten för budgetåret 1990/91. För ändamålet bör ett särskilt anslag föras upp på statsbudgeten. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd tid sockerbruken på Öland och Gotland m.m. för budgetåret 1990/91 anvisa ett förslagsanslag på 28000000 kr.

TIONDE HUVUDTITELN

D. Regional utveckling

D 2. Regionala utvecklingsinsatser

Regeringen har under förevarande anslag i prop. 1989/90:75 föreslagit att 900milj. kr. anvisas för lokaliserings- och utvecklingsbidrag, glesbygdsstöd och regional projektverksamhet. Med hänvisning tiU vad jag anfört i det föregående bör nu ytteriigare 72 milj. kr. anvisas under anslaget för de ändamål som jag tidigare redovisat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att under reservationsanslaget Regionala utvecklingsinsatser för
budgetåret 1990/91 anvisa 72000000 kr. utöver vad som föreslagits
i prop. 1989/90:76. 202

Innehåll Prop. 1989/90:146

Proposition......................................................... .... 3

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .... 3

Propositionens lagförslag....................................... .... 5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 1990 23

1 Inledning ...................................................... 23

2 Utgångspunkter............................................... 25

2.1 Livsmedelspolitiken i en föränderlig omvärld ..... .. 25

2.2 Historisk bakgmnd ...................................... .. 27

2.3 Den nuvarande livsmedelspolitikens effektivitet .. 29

2.3.1 Beredskapsmålet................................ .. 29

2.3.2 Inkomstmålet .................................... .. 30

2.3.3 Konsumentmålet ................................ .. 31

2.3.4 Miljö- och resursmålet......................... .. 32

2.3.5 Det regionalpolitiska målet.................... .. 34

2.3.6 Slutsats............................................ .. 35

2.4 Jordbmket i samhällsekonomin ...................... 35

2.4.1 Livsmedelspolitikens samhäUsekonomiska kostnader 35

2.4.2 Skattereformen.................................. .. 37

2.4.3 Regionalpolitiken................................. .. 38

2.4.4 Energipolitiken och miljöavgifter ........... .. 39

2.4.5 Åkermarken - en resurs....................... .. 41

2.5 Den internationella situationen .................... 42

2.5.1 Den globala livsmedelsförsörjningen ..... .. 42

2.5.2 Liberalisering av handeln med jordbmksprodukter . 46

3 En ny livsmedelspolitik ...................................... .. 49

3.1 Generella överväganden............................... 49

3.1.1 Gmnddragen i en ny livsmedelspolitik....... 49

3.1.2 Övergripande effekter ......................... .. 53

3.2 Produktion och prisbildning........................... .. 56

3.2.1 Spannmål.......................................... .. 57

3.2.2 Oljeväxter ....................................... .. 62

3.2.3 Foder .............................................. .. 63

3.2.4 Fabrikspotatis.................................... .. 65

3.2.5 Matpotatis........................................ .. 68

3.2.6 Socker............................................. 69

3.2.7 Mjölk .............................................. 72

3.2.8 Kött ............................................... 78

3.2.9 Ägg ................................................ 84

3.3 Försörjningsberedskap................................. 86

3.4 Regionala frågor ........................................ 91

3.4.1 Utgångspunkter ................................ .. 91

3.4.2 Utgångspunkter för stödet till norra Sverige 91

3.4.3 Prisstödet tiU jordbmket i norra Sverige.. .. 94

3.4.4 Glesbygdsstöd och regional projektverksamhet 98

3.5 Startstöd tiU jordbmkare ............................. 101

3.6 Miljöfrågor................................................. 102

3.6.1 Utgångspunkter ................................ 102

3.6.2 Landskapsvård .................................. 106

3.6.3 Minskad användning av kemiska bekämpningsmedel 113

3.7 Konsumentfrågor ....................................... 120

3.8 Konkurrensaspekter -------------------------- 126

3.9 Råvamkostnadsutjämning.............................. 133

204

3.10 Sociala frågor............................................ 136 Pp. 1989/90:146

3.11 Kvalitetsreglering ...................................... 137

3.11.1 Svenska konservkontrollens råd............. 139

3.11.2 Kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg 140

3.11.3 Svensk matpotatiskontroU .................. 143

3.12.............................................................. Regleringsekonomin 146

3.12.1 Regleringsåret 1990/91 ..................... 146

3.12.2 Prisregleringen för sockerbetor och socker under regleringsåret 1990/91 150

3.12.3 Regleringsekonomin efter regleringsåret 1990/91 ... 153

4 Effekter för jordbruksnäringen av skattereformen... 158

5 Övergångsåtgärder ......................................... 163

5.1 Utgångspunkter......................................... 163

5.2 Stimulans- och stödåtgärder ....................... 165

5.3 Avvecklingsersättning till mjölkproducenter ..... 175

5.4 Stöd till skuldsatta jordbmkare...................... 176

5.5 Arrendatorernas situation ........................... 179

5.6 Rådgivning och utbildning............................. 181

6 Uppföljning..................................................... 184

7 Vissa myndighetsfrågor .................................... 186

8 Lagstiftningsfrågor .......................................... 188

8.1 Avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m........ 188

8.2 Ändringar i skötsellagen m. m....................... 189

8.3 Vissa frågor angående livsmedelskontroll......... 191

8.4 Följdändringar i annan lagstiftning ................ 192

9 Upprättade lagförslag........................................ 192

10 Specialmotivering............................................. 193

11 Hemställan...................................................... 195

12 Anslagsfrågor för budgetåret 1990/91 ............... 196

13 Beslut .......................................................... 203

Bilagor, se separat bilagedel

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990 205

Utdrag ur betänkandet (Ds 1989:63) En ny Prop. 1989/90:146

livsmedelspolitik ''sa i

8 Överväganden och förslag

Motiven för den reglering av priser och produktion som i sina huvuddrag utvecklades under 1930-talet har i dag försvagats och i vissa fall helt försvunnit. Samtidigt har aUt fler nackdelar med den förda politiken framträtt. Till detta kommer ett perspektiv i vilket handeln med livsmedelsråvaror och livsmedel kommer att internationaliseras. Enligt arbetsgruppens bedömning är en genomgripande reform påkallad, och detta behov föreligger oavsett vilken väg den internationella utvecklingen tar.

En reform kan följa endera av två huvudvägar. Ett första alternativ är att i stort bevara dagens system med avsättningsgarantier och successivt sänka reglerade priser och andra stödåtgärder. Samtidigt som denna lösning på kort sikt innebär en viss trygghet för producenterna, skapar den betydande osäkerhet om den fortsatta utvecklingen. De generella problem som motiverat reformarbetet - betydande samhällsekonomiska kostnader, en oacceptabel miljöbelastning, en avskärmning av producenterna från konsumenteraas önskemål - löses inte på detta sätt.

Det andra alternativet är att grundligt reformera förutsättningarna för rearingen. Detta kräver en större omställning av produktionen på kort sikt men gör det samtidigt möjligt att etablera mer långsiktigt hållbara regler. Att inom ramen för ett tills vidare bevarat gränsskydd etablera mer normala kommersiella villkor än dagens framstår som en bättre förberedelse för en kommande internationalisering än att bibehålla marknadsregleringarna.

Arbetsgruppen föreslår därför att nuvarande system med ett gränsskydd och intern reglering av priser och produktion ersätts med ett gränsskydd utan interna marknadsregleringar. Detta gränsskydd kompletteras med riktade, offentligt finansierade åtgärder i syfte att tillgodose beredskapskraven, värna om värdefulla Inslag i odlingslandskapet och förstärka regionalpolitiken. Beredskapskravet tdlgodoses genom en bibehållen försörjningsförmåga på nationell nivå. Den regionala försörjningsförmågan i Norrland i krig föresläs förbättrad genom en utökad lagring vid sidan av ett bibehållet norrlandsslöd. Anslaget för landskapsvårdföreslås väsentligt höjt. Härutöver föreslås en utökning av glesbygdsstödet i syfte att effektivisera det regionalpoUtiska stödet.

Politiken baserad på ett gränsskydd utan interna regleringar skall ses som en grundlösning. Särskilda förhållanden inom vissa vamområden kräver kompletteringar.

Övergången till ett nytt system måste ske under socialt acceptabla former. Därför föreslås att den generella politiken under en övergångsperiod kompletteras med en kombination av temporärt inkomststöd, avvecklingsstöd och ett särskdt stöd till skuldsatta brukare. Den nya poUtiken föreslås varafulU utbyggd budgetåret 1994/95.

8.1 Gränsskydd Prop. 1989/90:146

Bilaga 1

Enligt gmppens utredningsuppdrag är ett tills vidare bibehållet gränsskydd

en utgångspunkt för reformen. Från år 1991 och i den takt som en kommande GATT-överenskommdse anger är målet betydande successiva minskningar av jordbruksstöd och skyddsåtgärder. Enligt arbetsgmppens bedömning är det väsentligt att påbörja anpassningen av stödnivån i det svenska jordbmket till den som råder genomsnittligt inom OECD-området.

De generella argumenten för tullar som motiverat en stor del av det arbete som under efterkrigstiden utförts inom ramen för GATT är giltiga också inom livsmedelssektorn. En omvandling av gränsskyddet och andra handelshinder i riktning mot ett ökat inslag av tullar och mindre handelssnedvridande ersättningsformer är följdriktigt centrala inslag i de fortsatta förhandlingarna.

Den tekniska utformningen av gränsskyddet kan emellertid inte avgöras ensidigt utan måste bli ett resultat av de fortsatta förhandlingama i GATT. Den totala skyddsnivån och detaljerna i utformningen blir därmed av-hängiga av den internationella utvecklingen.

Oavsett utformningen av gränsskyddet bör det understrykas att införselavgifter eller tullar är att jämställa med allmänna budgetmedel och generelU inte bör vara reserverade för speciella ändamål inom jordbmks- och livsmedelssektorn. Riksdagen har därmed full rörelsefrihet att använda medlen inom eller utom sektom.

Med ett bevarat gränsskydd kommer även framgent huvuddelen av livsmedelsråvarorna inom de reglerade områdena att produceras inom landet.

8.2 Reglering av priser och produktion

Ett beslut om prisregleringen påverkar inte bara de normala produktionsvillkoren utan också miljön och fömtsättningarna för beredskapsplaneringen och regionalpolitiken. Einligt arbetsgmppens bedömning innebär en intern avreglering inte att målen i dessa avseenden inte kan uppfyUas, under förutsättning att offentligt finansierade, riktade åtgärder vidtas i tillräcklig omfattning. Därför föreslås alt lagen om prisreglering på jordbrukets område jämte tillhörande förordning upphävs och ersätts med en lag om avgifter vid införsel av jordbruksprodukter (se bilaga 3).

En avveckling av prisregleringen med ett bevarat gränsskydd innebär att produktionen på sikt anpassas till högst en volym motsvarande vad som kan avsättas på den inhemska marknaden eller exporteras på normala kommersiella villkor. Beroende på gränsskyddets höjd kan volymen bli lägre. Exportkvantiteterna bedöms under en överblickbar framtid som små i jämförelse med den inhemska förbmkningen, varför produktionen i grova drag kommer att motsvara denna. För de vamgrupper där produktionen i dag överstiger den inhemska förbmkningen innebär detta en minskning av produktion och resursåtgång.

För att skapa likartade förutsättningar mellan svensk och utländsk livs-

medelsindustri sker i dag en utjämning av råvamkostnadema. Denna Prop. 1989/90:146 utjämning är i viss utsträckning nödvändig även i ett system baserat på ett Bilaga 1 gränsskydd utan intema regleringar. Arbetsgmppen föreslår att grundregeln för systemet med utjämning av industrins råvarukostnader bör vara att färdiga livsmedel vid import belastas med en avgift motsvarande råvaminnehället. Då svensk livsmedelsindustri exporterar livsmedel baserade på importerad råvara bör restitution av införselavgiften på råvaran ske. Vid export av livsmedel baserade på inhemska råvaror bör liksom vid export av råvaror, bidrag ej utgå. Detta innebär att en variant av dagens så kallade extema system blir norm. Denna lösning kan komma att förorsaka diskussion i intemationella sammanhang men bör ha fömtsättningar att accepteras då förändringen är kopplad till en avveckling av exportsubventionema.

Konkret innebär förslaget om avreglering att regleringsföreningama skiljs från sina myndighetsuppdrag. Motivet för en branschsamverkan inom ramen för en ekonomisk förening upphör då att gäUa. En fri konkurrens inom ramen för gränsskyddet är vad som bör eftersträvas. På gmnd av den speciella stmkturen inom vissa branscher fordras emellertid särskilda lösningar i dessa fall. För spannmål, potatis, mejeriprodukter, ägg och kött fömtses inga principiella problem som inte kan hanteras inom ramen för gmndlösningen med ett gränsskydd utan interaa regleringar.

Inom mejerinäringen sker en utjämning av produktionsinriktningamas lönsamhet genom avgifter och bidrag. En avveckling av detta system innebär, om ingen annan åtgärd vidtas, lönsamhetsskillnader mellan producenter beroende på sortimentet. Det är emellertid enligt arbetsgmppens mening lämpligt att prissättningen på de olika produkteraa bättre än i nuläget återspeglar de faktiska produktionskostnadema, dvs. att konsumtionsmjölk betingar ett lägre pris och smör och ost ett högre. För detta talar såväl fördelningspolitiska och hälsomässiga motiv som den genereUa principen att varje produkt skall bära sin egen produktionskostnad. Liksom den föreslagna förändringen av systemet för utjämning av råvamkostnader är ovanstående prisförändringar något som måste bli föremål för interaationella förhandlingar men som bör kunna accepteras om de genomförs i r kombination med ett borttagande av exportsubventioneraa. En viss minskning av den totala mjölkproduktionen kan förväntas men är inte av det formatet att beredskapskraven inte kan uppfyllas. Därför föreslås att utjämningssystemet inom mejerinäringen avvecklas och att det gränsskyd-dade priset på de enskilda produkterna justeras för att bidra tid en utjämning av lönsamheten hos dessa. En restriktion bör därvidlag vara att det genomsnittliga priset per kilogram helmjölk inte höjs.

För oljeväxtodlingen kan en lösning baserad på ett rent gränsskydd
förväntas leda till en odling motsvarande omkring en tredjedel av dagens.
Av beredskapsskäl förefaller en produktion motsvarande drygt två tredje
delar av dagens nivå tillräcklig för att inom ramen för dagens planering
tillgodose de näringsfysiologiska kraven. Då hela produktionen ytterst
motiveras med beredskapsskäl föreslås att hela produktionen av oljeväxter
baseras på kontraktsteckning mdlan producenterna och den beredskapsan
svariga myndigheten. Finansieringen bör, i avvaktan på att principerna för
finansiering av det civila totalförsvarets kostnader görs enhetliga, ske med 5

avgifter på import. Avgifterna bör avvägas så att systemet blir självfinan- Prop. 1989/90:146 sierande. Gmppen vill understryka vikten av att mindre kostnadskrävan- Bilaga 1 de metoder att lösa problemet med fettförsörjningen i krig utvecklas.

Beträffande fabrikspotatisodlingen är det enligt gmppens bedömning väsentligt att utveckling av nya produkter och produktionsprocesser inte hämmas genom utifrån pålagda restriktioner. Därför föreslås att potatis inte särskilt skad förordas som råvara vid produktion av konsumtionssprit för inhemsk förbrukning. Arbetsgmppen fömtsätter att de förändringar i fömtsättningama för produktionen som detta kan leda tiU hanteras av berörda parter.

Kostnaden per sysselsatt i primärledet för rabattering av industristärkelse är högre än kostnaden för subventionerad exportproduktion inom andra produktionsinriktningar. Detta motiverar en omprövning av stödet. Vid en avveckling av rabatteringssystemet kommer odlingen av fabrikspotatis för humankonsumtion att kunna fortsätta. Detta i kombination med importerad råvara bör kunna utgöra en tiUräcklig bas för en fortsatt industriell verksamhet. Särskilt intressanta utvecklingsprojekt kan hanteras inom ramarna för generella statliga insatser. Wårförföreslås att rabatteringssystemet för industriellt använd stärkelse avvecklas. Det kvarvarande skyddet för den inhemska fabrikspotatisproduktionen blir därmed liksom för andra produkter ett gränsskydd utan intema regleringar. Den industri-eUt utnyttjade stärkelsens produktionsfömtsättningar bör bli föremål för uppmärksamhet i de fortsatta GATT-överläggningama.

Beträffande sockerproduktionen fömtsätts att ett utrymme för import kvarstår även vid en avveckling av de formeUa intema restriktionema på näringen. Det är enligt arbetsgmppens mening väsentligt att näringen har möjlighet att genomföra stmkturförändringar för att möta en framtida internationell konkurrens. Regionalpolitiska överväganden är framför allt på Gotland av betydelse. Sådana överväganden bör göras inom ramen för en generell analys och utnyttja gängse regionalpolitiska stödåtgärder. Vid förändringar i odlingens geografiska fördelning bör eventuella kompensationsfrågor hanteras mellan berörda odlare och sockerindustrin.

På gmnd av sockerbetsodlingens lönsamhet är det väsentligt att möjligheten till kontraktsteckning står öppen också för de primärproducenter som i nuläget inte är odlare. Detta kan tala för att kontraktsteckningen ordnas genom ett anbudsförfarande i offentlig regi i analogi med vad som föreslagits gälla för oljeväxtodlingen.

Det finns utöver här berörda inskränkningar i friheten att välja råvaror i produktionen andra avgifter som kan fungera hämmande på utvecklingen av nya produkter eller produktionsformer. Dessa utnyttjas inte i nuläget genom att exempelvis avgifter satts till noll, men bestämmelser som medger ingrepp av detta slag finns likväl kvar. Arbetsgmppen föreslår att dylika bestämmelser avskaffas för att undanröja osäkerhet om deras framtida tillämpning.

8.3 Konkurrensaspekter Prop. 1989/90:146

Bilaga 1 Möjlighetema till en förstärkt konkurrenslagstiftning utreds parallellt av

en särskild kommitté. Oavsett vilka förslag denna kommitté kommer att lämna vill arbetsgmppen understryka vikten av att bevaka konkurrensfrågan inom den reglerade del av livsmedelssektom som gmppens arbete framför allt berört. Konkurrensförhållandena är i nuläget i flera avseenden otillfredsställande inom såväl insatsvam- som förädlingsled. Nuvarande konkurrenslagstiftning och de eventuella skärpningar som kan tillkomma på förslag från ovannämnda kommitté ger ökade möjligheter att inskrida vid olika former av skadlig konkurrensbegränsning då prisregleringen avskaffas.

Huvudproblemet med den föreslagna lösningen i konkurrenshänseende är att de inhemska prissänkningar som kan fömtses i kombination med det bibehållna gränsskyddet under ett övergångsskede kan skapa stora problem för importörema av vissa varor. Det är ett starkt konsumentintresse att en import upprätthålls, varför denna utveckling måste följas uppmärksamt.

En utveckling av småskalig förädlingsindustri i anslutning tiU primärledet kan bidra till att stimulera ett utbud av nya produkter. Den ökning av glesbygdsstödet som föreslås nedan (§8.7) innebär att statsmaktema markerar ett intresse för en sådan utveckling. Tekniskt utvecklingsarbete i syfte att anpassa anläggningar av detta slag till svenska förhållanden inleds med stattigt stöd under hösten 1989.

Gmppen föreslår att de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna ges ett särskiU uppdrag att följa utvecklingen under övergången till ett internt avreglerat system och vid behov föreslå åtgärder Frågan om gränsskyddets höjd bör göras avhängig av utveckUngen i konkurrenshänseende på den interna marknaden.

8.4 Beredskap

Fömtsättningama för beredskapsplaneringen förändras vid en anpassning av produktionssystemet till den normala fredstida efterfrågan. Beträffande försörjningsförmågan på nationell nivå utgår arbetsgmppen från att lagring av insatsvaror tid jordbruksproduktionen ochfårdiga livsmedel företas i den omfattning som krävs för att gällande säkerhetspolitiska mål skall kunna uppfyllas. Styrande för utformningen av beredskapsålgärderna bör vara kravet på en tillfredsställande försörjningskapacitet i krig. Beredskapskraven bör ej översättas till mål för den fredstida produktionen.

Så länge den i fredstid bmkade arealen överstiger 2 milj. ha och uppfyller ett krav på rimlig geografisk spridning, föreligger inget behov av att av beredskapsskäl dämtöver stödja areal för att bevara produktionskapacitet på nationell nivå. Skulle den i fredstid bmkade arealen understiga denna gräns, vilket alltså med fömtsedda förändringar inte är att vänta, bör den beredskapsansvariga myndigheten ta i beaktande möjligheten kontraktera bmkare för att hålla areal tillgänglig för kris- eller krigsproduktion.

Beredskapsfrågan har emellertid också en regional aspekt. Framför allt

försörjningen av övre Norrland i kiig motiverar att uppmärksamhet riktas Prop. 1989/90:146 mot den geografiska fördelningen av produktionskapaciteten. Arbetsgmp- Bilaga 1 pen vill understryka att ett huvudmotiv för att påverka livsmedelsproduktionens geografiskafördelning är säkerhetspolitiskt. 1 enlighet härmed föreslår arbetsgmppen att ett stöd tiU försörjningsviktig produktionskapacitet i Norrland bibehålls. Detta produktionsstöd bör även fortsättningsvis utgå i form av ett regionalt beroende belopp per producerad enhet. Dimensioneringen av stödet skaU göras på beredskapsmässiga grunder, och en avstämning mot alternativa beredskapsåtgärder skall ske. Lagringen av livsmedel i Norrland föreslås utökad så att den regionala försörjningsförmåga som är motiverad med hänsyn tiU gällande säkerhetspolitiska beslut uppnås. Det är i sammanhanget av stor vikt att den försörjningsförmåga som är resultatet av olika typer av beredskapsåtgärder betraktas samlat.

Det är huvudsakligen i övre Nortland (de fyra nordligaste länen) som stöd till produktionen kan motiveras på beredskapsmässiga gmnder. Arbetsgmppen har diskuterat olika möjligheter att trappa ned stödet i den övriga delen av stödområdet men funnit att den nuvarande lösningen framstår som den administrativt minst tungrodda. Nuvarande stödbelopp per producerad enhet föreslås därför bibehållna. Med dagens produktionsnivåer motsvarar detta en kostnad av omkring 6(X)milj. kr. Av dessa utgör stödet till de fyra nordligaste länen, omkring 400milj. kr., ett beredskaps-anslag, medan de återstående medlen utgör en del av det generella jordbmksstödet. Denna renodling har betydelse i de interaationella förhandlingama.

Vid en anpassning av livsmedelsproduktionen till de kommersieUa villkor som gäller i andra näringar är det tänkbart att den fredstida lagerhållningen av bl. a. spannmål påverkas. Arbetsgmppen föreslår att den beredskapsansvariga myndigheten ges i uppdrag att följa utvecklingen i detta avseende och vid behov föreslå en ökad lagring.

De direkt beredskapsmotiverade kostnaderaa bedöms efter reformen öka till omkring 380 milj. kr., av vilka omkring 100 milj. kr. utgör kostnad för ökad lagring av insatsvaror och 60 milj. kr. är kostnad för den utbyggda lagringen av livsmedel i övre Norrland.

Långsiktiga förändringar av markens egenskaper och den omgivande miljön exempelvis beträffande klimat eller skadliga ämnen i atmosfären kan påverka produktionförmågan. I den mån den odlade arealen minskas avsevärt kan en negativ utveckling bli relevant i en bedömning av landets försörjningsförmåga. Enligt arbetsgmppens mening innebär detta att restriktivitet bör iakttas beträffande ätgärder som på ett oåterkalleligt sätt förändrar markresursen, såsom bebyggelse och matjordstäkt. Den reglering av sådana förändringar som för närvarande sker genom naturresurslagen respektive skötsellagen bedöms av gmppen som tillräcklig.

8.5 Miljö

Den hittills förda livsmedelspolitikens effekter på den yttre miljön har varit ogynnsamma. Detta gäller såväl de negativa effektema på mark och

omgivning som effekterna på landskapsbild och möjligheterna att bevara Prop. 1989/90:146 rimliga livsbetingelser för den flora och fauna som är knuten till odlings- Bilaga 1 landskapet.

En anpassning av livsmedelsproduktionen till mer normala kommersiella villkor innebär att de ekonomiska förutsättningarna att bedriva produktion på marginella arealer försämras. Enligt arbetsgruppens mening är den flora och fauna och de kulturvärden som är knutna till odlingslandskapet i vissa av landets odlingsbygder att betrakta som nationella tillgångar av högt värde. För att jämfört med nuläget förbättra skyddet för sådana delar av odlingslandskapet föreslås ett utökat stöd tdl de landskapsvårdande Insatserna, från dagens 15 20 milj. kr. per år till 250 milj. kr. Stödet bör baseras på upphandling i likhet med nuvarande NOLA-system, i kombination tned en möjlighet till reservatsbildning Jor den mest värdefulla arealen. Med en uppskattad kostnad av mellan 500 och 1 000 kr. per ha och år bedöms omkring 300 000 ha kunna komma i åtnjutande av stöd. För att renodlingen av dessa åtgärder inte minst i internationella överläggningar skall bli så tydlig som möjligt bör budgetmedlen förvaltas av de sektorexterna berörda myndigheterna, statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet, med separata anslag. Samråd med lantbruksnämnderna är av stor betydelse för att insatserna skall kunna göras effektiva och underlättas av en reformerad länsförvaltning.

I slättbygderna innebär reformen att trycket på odlingshindren på den odlade marken minskar kraftigt. Andra markanvändningsalternativ än den dominerande spannmålsodlingen, inkl. skogsplantering, innebär från markvårdssynpunkt normalt en förbättring.

Vad beträffar de negativa effekterna på omgivningen i form av läckage av närsalter och bekämpningsmedel liksom påverkan på jordbmkets egen markresurs kan konstateras att reformen i sig kan förväntas medföra en minskad användning av inköpta produktionsfaktorer, framför allt handelsgödsel. På den areal som odlas med samma inriktning som i dag förskjuts optimala gödsdgivor mot lägre värden, och av den areal som frigörs för annan användning upphör gödslingen i flera av alternativen. Arbetsgmppen vill dock understryka att denna genereUa effekt på intet sätt kan ersätta specifika åtgärder av teknisk natur riktade mot de mest utsatta regionerna. Arbetet med sådana åtgärder måste fortgå.

Redan fattade beslut rörande framför allt stallgödselhantering och andel
höst- och vinterbevuxen mark under de kommande åren kan förväntas
leda till förbättringar. Exempel på åtgärder som dämtöver kan bli aktuella
är återställande av uppodlade våtmarker, skogsplantering i randzoner
m.m. Det utredningsuppdrag som lantbmksstyrelsen redovisar våren
1990 ger ytterligare underlag för beslut i frågan. Grundprincipen för finan
siering av sådana åtgärder liksom i dimensioneringen av avgifter på insats
varor bör i enlighet med den internationellt accepterade principen "polluter
pays" vara att näringen bär kostnaderna för att eliminera en oacceptabel
belastning på miljön. Arbetsgruppen tar inte ställning till en eventuell
höjning av skatten på gödselmedel och bekämpningsmedel för att kompen
sera en avveckling av regleringsavgifterna utan hänvisar tdl frågans fortsat
ta behandling i miljöavgiftsutredningen. Det förutsätts från arbetsgruppens 9

sida att incitamenten alt hushålla med bekämpningsmedel och gödselme- Prop. 1989/90:146 del, med hänsyn lagen tid de förändringar som reformen medför, inte skad Bilaga 1 försämras. Det bör i sammanhanget påpekas att de stödbeloppsberäkningar som kan förväntas ingå i en kommande GATT-uppgörelse tar hänsyn till skatter och avgifter på produktionsmedlen i jordbmket och att en höjd skatt på de aktuella insatsvarorna, om så befinns motiverat av miljöskäl, innebär en minskning av stödet.

8.6 Markanvändningsfrågor

Markanvändningen i jordbruket påverkas för närvarande av ett flertal lagar. Vid förändrade ekonomiska förutsättningar är det rimligt att ta dessa under omprövning.

Skötsellagen innehåller en bmkningsskyldighet för den mark som är ekonomiskt bärkraftig, dels ett krav på tillstånd för att aktivt ta mark ur drift genom exempelvis skogsplantering. Tillstånd kan vägras om marken behövs för ett rationellt jordbruksföretag, eller om naturvårdshänsyn eller regionalpolitiska eller andra skäl talar emot ett urdrifttagande. Lagen innehåller också bland annat en paragraf om naturvårdshänsyn på den mark sorh aktivt brukas.

Bmkningsskyldigheten är flexibelt formulerad och är i princip förenlig även med ändrade ekonomiska förutsättningar som en intern avreglering skulle medföra. Enligt arbetsgruppens mening bör emellertid det ökade ekonomiska ansvar för arealen som brukaren åläggs genom reformen motsvaras av en ökad frihet i markanvändningen. Arbetsgruppen föreslår att skötsellagens tillståndstvång ersätts med ett anmälningsförfarande. Om myndighetema efter samråd och inom en given tid, förslagsvis tre månader, inte meddelat hinder, föreligger alltså rätt att ta jordbruksmarken ur drift. Möjligheter finns då att under denna tid få till stånd en överenskommelse med brukaren om fortsatt drift om det är angeläget med hänsyn till natur- och kulturmiljövärdena.

Skogsvårdslagen innehåller en skyldighet att plantera mark som är lämpad för skogsbruk och som inte nyttjas för annat ändamål. Undantag medges för vissa marker, bland annat botaniskt intressanta hagmarker. Enligt arbetsgruppens mening innebär det ökade ekonomiska ansvaret som läggs på den enskilde bmkaren i och med en intern avreglering att regelverket bör medge en stor flexibilitet i markutnyttjandet. Variationer i priserna på jordbrukets produkter kan göra brukande ekonomiskt ointressant under vissa perioder utan att marken för den skull kan anses olämplig för jordbruk. Av detta skäl anser gruppen all, för det fall att skötsellagens generella bmkningsskyldighet upphävs, marken även om den tillfälligt tas ur drift skall anses vara åkermark, om det kan förutses alt den åter kan komma att tas i drift för jordbruksändamål.

De föreslagna förändringarna innebär att brukarens frihet i valet av
markanvändning ökar, samtidigt som samhället behåller en möjlighet att
styra utvecklingen i väsentliga avseenden. 10

8.7 Regionalpolitiska insatser Prop. 1989/90:146

Bilaga 1 Förutsättningarna för regionalpolitiken ändras snabbt i och med de djupgående förändringar av teknisk och ekonomisk natur som präglat de utvecklade industriländerna under flera decennier och inte visar någon tendens att avmattas. I detta perspektiv är det väsentligt att de regionalpolitiska instrumenten har en hög grad av flexibilitet och förmår överskrida sektorsgränserna.

Det finns flera motiv för att lägga regionala aspekter på livsmedelsförsörjningen. En trovärdig säkerhetspolitik fordrar en rimlig geografisk spridning hos produktionen, och ett öppet och varierat odlingslandskap kan vara av betydelse för både vardagsmiljö och turism i glesbygden. Ett bevarat stöd till försörjningsviktig kapacitet i Norrland och ett utökat program för landskapsvård kommer i stor utsträckning glesbygden till del.

Den anpassning av produktionen inom reglerade varuområden som förutses i förslaget leder till en minskning av den sysselsättning som är knuten till de reglerade produkterna. Denna minskning gäller såväl pri-märied som insatsvam- och förädlingsled. I primärledet fömtses minskningen huvudsakligen få formen av ett ökat deltids- eller fritidsjordbmk. Huvuddelen av anpassningen kan förutses i tätort och landsbygd med fungerande lokala arbetsmarknader. Därvid bör beaktas att reformen kan förväntas leda till förändringar i den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen som på en övergripande nivå kompenserar bortfallet av arbetstillfällen inom den reglerade livsmedelssektom även på kortare sikt.

Glesbygdsstödet kan utnyttjas för att stödja en expansion av den småskaliga förädlingsindustrin, vilket innebär att förädlingsvärdet i större utsträckning än i dag kan tillfalla primärproduktionen i glesbygden.

I den mån generella mål beträffande den regionala fördelningen av välfärd och sysselsättning inte nås genom en naturlig utveckling eller offentliga insatser i andra syften kan stöd till projekt med långsiktig ekonomisk bärkraft vara påkallat. En prövning av alla projekt på lika villkor borgar för att den verksamhet som med avseende på ekonomisk bärkraft, spridningseffekter etc. bedöms ha de gynnsammaste effektema i en region också kommer i åtnjutande av stödet. I enlighet därmed bör regionalpolitiskt motiverat stöd utnyttja generella stödformer. Arbetsgmppen föreslår att det generella glesbygdsstödet ökas med 100 milj. kr Med beaktande av det bibehållna produktionsstödet till norra Sverige och programmet för landskapsvård torde denna volym på glesbygdsstödet ge en ökning av sysselsättningen i glesbygd.

8.8 Sociala åtgärder

Ramen för så kallade sociala åtgärder uppgår för närvarande till omkring
400 milj. kr. Enligt arbetsgruppens mening bör kostnaden för sådana åtgär
der på sikt bäras av näringen. Under en övergångsperiod bör dessa medel i
ökad utsträckning kunna användas för att främja omställningen inom
näringen. För finansiering av sådana åtgärder föreslås en fondering ske i
analogi med den lösning som valts för skördeskadeskyddet. 11

8.9 Övergängsåtgärder Prop. 1989/90:146

Bilaga 1 Övergången från dagens system till det som fömtses i detta förslag kräver en anpassning som i vissa produktionsinriktningar blir betydande. Temporära åtgärder av skilda slag blir därför nödvändiga för att överbrygga omställningsperioden.

Beslut rörande omstäUningsperioden måste uppfylla vissa allmänna krav. Det måste inledningsvis vara heU otvetydigt vad som är reformens mål, så att oklarhet inte uppstår i detta avseende. Producentemas investeringsbeslut kan annars komma att fattas på felaktiga gmnder. Vidare måste bmkama garanteras en viss stabilitet i inkomstema under omställningsperioden. Reformen måste ske i socialt acceptabla former.

Kravet på tydlighet innebär att institutionella förändringar skall ske tidigt under omställningsperioden. Konkret innebär detta att regleringsföreningama befrias från sina uppgifter inom regleringen av priser och produktion snarast möjligt efter en rimlig förberedelsetid. Prisregleringslagen föreslås därför avskaffad och J}ån den Ijuli 1991 ersatt med en lagom avgifter vid införsel av jordbruksprodukter För att underlätta anpassningen tid de nya förutsättningarna föreslås inlösenåtagandet för spannmål bibehållet ytterligare ett år. Statens jordbmksnämnd bör ges i uppdrag att per den 1 mars 1992 till ett pris av 90 kr per deciton lösa in hembjuden spannmål för export. Finansiering bör ske med i regleringskassorna befintliga medel.

Eftersom produktionsapparaten i utgångsläget kan förväntas vara överdimensionerad för den aktuella marknaden, sker ett prisfall om inte produktionsbegränsande åtgärder med permanenta effekter vidtas. På gmnd av livsmeddsråvaroraas förhåUandevis låga prisdasticitet medför produktionsbegränsande åtgärder generellt en lägre budgetbelastning än temporära inkomststöd. När det gäller animalieproduktionen är en sådan väg framkomlig. När det gäller åkermarken visar emellertid inte minst den svenska erfarenheten enligt arbetsgmppens mening att en utbudsbegränsning av typen trädesersättning inte får de önskvärda bestående effektema och att den därför tenderar att bli en permanent institution. Detta står i strid med den gmndläggande principen att ersättning endast skall utgå för producerade varor och tjänster.

Slutsatsen av detta är dels att marknadsregleringen bör avvecklas i ett steg, dels att det till växtodlarna bör utgå ett temporärt kontant inkomststöd. För animalieproducenter som av åldersskäl har problem att finna kompletterande sysselsättning framstår avvecklingsstöd som en lämplig lösning.

Vid avvägningen av det temporära inkomststödet till växtodlare är ett förväntat intäktsbortfall för en standardgröda en lämplig utgångspunkt. Stödet bör dock utsträckas till hela den areal som på det enskilda företaget utnyttjats för prisreglerade grödor, inklusive omställningsareal eller liknande, då en sänkt intäkt från en gröda kan förväntas påverka även övriga grödor. Humvida sockerbetsarealen bör inkluderas eller ej beror av hur kontraktsteckningen i framtiden organiseras.

Av ovanstående skäl föreslår arbetsgmppen att det till växtodlarna utgår 12

eU generellt, avtrappat inkomststöd under tre år med början 1991/92. Prop. 1989/90:146 Stödet bör baseras på historiska data rörande odlingen av prisreglerade Bilaga 1 grödor, inklusive omställningsareal, på det enskilda företaget och föreslås uppgå till 1 200 kr per ha det första året, 800 kr. per ha det andra året och 400 kr per ha det tredje året. För att begränsa den administrativa hanteringen föreslås att belopp under 3 000 kr. ej betalas ut. Stödet bör följa den ursprunglige ägaren vid en avveckling genom försäljning. Om en arrendator frivilligt frånträder ett arrende under övergångsperioden, bör rätten att uppbära det temporära inkomststödet övergå tdl markägaren.

För att underlätta en anpassning av fabrikspotatisodlingen föreslås att stöd tid den i dag rabatterade stärkelseproduktionen utgår under åren 1991/92-1993/94 med totaU 75 milj. kr Stödet bör finansieras genom fondering av regleringsmedel. Den närmare fördelningen av medlen bör avgöras av berörda intressenter

Anpassningsåtgärder i samband med en eventuell omfördelning av sockerbetsodlingen bör utformas av berörda intressenter inom odlarkollektiv och industri.

Inom animalieproduktionen kommer den mest betydande anpassningen att krävas bland mjölkproducentema. Arbetsgmppen föreslår att nuvarande mjölkpensionssystem fortsätts, dock längst tdl är 1996. 1 stödområdet, som framgent kommer i åtnjutande av produktionsstöd på säkerhetspolitiska grunder, föreslås inga nya producenter kunna ansluta sig efter år 1991. För övriga animalieproducenter bedöms anpassningen kunna ske utan särskilda stödåtgärder, under fömtsättning att en eventuell överenskommelse i GATT inte leder till längre gående åtaganden än vad som uppfylls i och med den intema avregleringen.

För de bmkare som gått in i näringen relativt nyligen och har en hög skuldandel kan omstaUningen innebära påfrestningar. För den kategori som har såväl en hög skuldandel som en hög skuldsättning kan problemen förväntas blir särskilt stora. Denna gmpp bedöms som relativt begränsad, men en rekonstmktion eUer avveckling i socialt acceptabla former måste vara möjlig. Därför föreslår arbetsgmppen att en finansieU rekonstruktion av utvecklade eller utvecklingsbara sådana företag möjliggörs genom statUg medverkan i ackord vid företag där staten har ett engagemang i form av lån eller kreditgarantier eller genom inlösen av fastigheter som förvärvats efter år 1980 om ägaren är i en obeståndssituation eller en sådan är nära förestående och inte kan avyttra fastigheten på den öppna marknaden tdl ett pris som motsvarar erlagd köpeskilling justerad för inträffade förändringar efter köpet. Systemet bör vara i kraft den 1 juli 1990 till den 30 juni 1994. Då fastigheten åter bjuds ut till försäljning bör den tidigare ägaren ges möjlighet att lämna anbud på samma villkor som andra personer.

Beträffande lagring och andra specifika åtgärder inom beredskapsprogrammet föreslås en ekonomisk ram på drygt 400 milj. kr. Detta bedöms möjliggöra en uppbyggnad av lagren av insatsvaror och livsmedel på omkring fem år.

Programmet för landskapsvård föreslås successivt utbyggt från 50 milj. kr 1990/91 med 50 milj. kr per år tid 250 milj. kr. 1994/95.

Redan för år 1990 finns i GATT-överenskommdsen från april 1989 ett 13

åtagande att sänka den totala stödnivån. Mot bakgmnd av detta kan Prop. 1989/90:146

noteras att statens delansvar för den så kallade överskottsarealen liksom Bilaga 1

det särskilda åtgärdsprogrammet för Norrland upphör under år 1990 i

enlighet med tidigare fattade beslut. I kombination med ett åtagande om

en livsmeddspolitisk reform som inleds den Ijuli 1990 och resuUerar i en

intem avreglering den Ijuli 1991 bedöms dessa åtgärder som tillräckliga.

8.10 Kostnadsuppskattning

Kostnadema för det framtida systemet utgörs av dels konsumentkostnader, dels budgetkostnader. Konsumentkostnaderna beror av dels prisbildningen på den inhemska svenska marknaden, dels på eventuella åtaganden i en kommande GATT-överenskommdse. Dessa kan därför inte fömtsä-gas på nuvarande stadium.

Budgetkostnaderna i det permanenta systemet fördelar sig på beredskapskostnader, kostnader för landskapsvård och ökade kostnader för regionalpolitiken. 1 nedanstående sammanställning jämförs dagens kostnader med det permanenta systemets.

	1988/89	Permanenta
	(milj. kr.)	systemet (milj. kr.)
Beredskap
specifika ber.åtg.	220	380
- produktionsstöd t. Norrland	525 (*)	625
Landskapsvård	20	250
Glesbygdsstöd	230	330

(*) Fr.o.m. 1989/90 625milj. kr.

De sociala åtgärdema fömtsätts överförda i näringens regi.

Kostnadema för Övergångsåtgärdema fördelar sig på temporärt inkomststöd, avvecklingsstöd och kostnader för stöd till skuldsatta företag. Kostnadema för det temporära inkomststödet uppgår till 4400 4 500milj. kr. över tre år. De övriga postema är regdstyrda och är därför inte helt fömtsägbara (1000-kronorsanslag).

8.11 Fortsatt arbete

Arbetsgmppens förslag är att betrakta som ett principförslag. På åtskilliga punkter i förslaget krävs en utveckling av detaljlösningar. Vissa problem, exempelvis omfördelningen av gränsskyddet och diskussionen i GATT om sanitära och fytosanitära regler och dennas koppling till förändrade bestämmelser beträffande djurskyddet, bör tas upp i överläggningar med representanter för konsumenter och producenter.

Statens jordbmksnämnd bör utarbeta en beredskapsplanläggning baserad på de nya fömtsättningar som förändringarna i politiken ger upphov till. Planläggningen bör ingå i underiaget för 1991 års försvarsbeslut.

Åt statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet bör uppdras att i
samråd med lantbmksstyrelsen utveckla den administrativa hanteringen 14

Remissammanställning - betänkandet pop- 1989/90:146

(Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik 'a 2

Innehåll

Förteckning över remissinstanserna

1. Allmänna synpunkter

2. Internationella aspekter

3. Utvärdering av nuvarande politik

4. Principer, mål och medel för den framtida politiken

5. Övergripande effekter

6. Konsument- och konkurrensfrågor

7. Beredskap

8. Miljöfrågor

9. Markanvändning

10. Regionala aspekter

11. Mejeriprodukter

12. Kött

13. Ägg

14. Spannmål

15. Oljeväxter

16. Fabriks- och matpotatis

17. Socker

18. Övriga grödor

19. Råvamkostnadsutjämning

20. Forskning och utveckling

21. Sociala frågor

22. Övergångsåtgärder

23. Uppföljning

24. Regleringsekonomin

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av styrelsen för interna
tionell utveckling (SIDA), kommerskollegium, överbefälhavaren (ÖB),
överstyrelsen för civil beredskap, socialstyrelsen, generaltullstyrelsen, riks
skatteverket (RSV), konjunkturinstitutet, riksantikvarieämbetet, lant
bruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruks
nämnd, statens jordbmksnämnds konsumentdelegation, arbetsmarknads
styrelsen, plan- och bostadsverket (Boverket), statens industriverk
(SIND), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevi
sionsverket (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), marknadsdomstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk
(SPK), konsumentverket, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen,
statens energiverk, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), skogs- och jord
bmkets forskningsråd (SJFR), länsstyrelsen i Stockholms, Uppsala, Söder
manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kris
tianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Öre- 16

bro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt- Prop. 1989/90:146 lands, Västerbottens och Norrbottens län, Folkhälsogmppen (till Hälso- Bilaga 2 och sjukvårdsberedningen, S 1987:04), delegationen för glesbygdsfrågor (1 1977:02), 1988 års försvarskommitté (FÖ 1988:04), utredningen om översyn av naturvårdslagen (ME 1988:04), Centralorganisationen SACO/ SR, Familjejordbrukarnas riksförbund. Fritidsodlingens riksorganisation. Föreningen Foder och spannmål. Grossistförbundet Svensk handel. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor. Hushållningssällskapens förbund, Konsument-Forum, Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samarbetsgruppen för alternativ odling (SAO), Småbmkare i Väst, Småföretagens riksorganisation. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska lantarbetareförbundet. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges civilförsvarsförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges jordbmksarrendato-rers förbund, Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM), Tjänstemännens centralorganistion (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).

Vissa remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden. Skrivelser har dessutom inkommit från ett flertal institutioner, företag och organisationer.

Remissyttranden som inkommit långt efter remisstidens utgång har inte kunnat beaktas.

Svenska livsmedelsarbetareförbundet ansluter sig till det remissyttrande som Ländsorganistionen i Sverige överiämnat. Sveriges industriförbund hänvisar som sitt svar till det yttrande som Sveriges livsmedelsindustriförbund överiämnat.

För överskådlighetens skull har vid remissammanställningen vissa redaktionella ändringar och omdisponeringar i remissinstansernas yttranden gjorts.

1 Allmänna synpunkter

1.1 Styrelsen för internationell utveckling: Jordbruket utgör som regel
många u-länders främsta konkurrensmedel på världsmarknaden. En sund

ekonomisk utveckling-- kräver en reducering av i-ländernas, inkl.

Sveriges, gränsskydd vad gäller jordbruksprodukter. SIDA vill

--- framhålla att verket i huvudsak instämmer i den bild av omvärlden,

och då särskilt u-ländernas situation, som återspeglas i betänkandet. Detta
innebär att det för u-ländernas utveckling är viktigt att möjligheter skapas
för en friare världshandel inom jordbruksområdet i syfte att öka deras ex
portintäkter. --

1.2 KommerskoUegium: Kollegiet vill framhålla att betänkandet inte i
önskvärd utsträckning innehåller sambandsanalyser och konsekvensbe
skrivningar vilket försvårar ett ställningstagande till de förslag som presen
teras i betänkandet.

Mot bakgmnd av dels den svårbedömbara globala utbuds- och efterfrå-
gesituationen på jordbruksområdet, dels de pågående förhandlingarna på 17

2 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedel

jordbmksområdet i GATT, finns enligt kollegiets mening anledning till Prop. 1989/90:146
försiktighet vid utarbetandet av en ny svensk jordbmkspolitik. Bilaga 2

1.5 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen delar betänkandets mening om det hittillsvarande livsmedelssystemet och dess bristande ändamålsenlighet. Styrelsen anser att konsument- och hälsoperspektivet inte beaktats tillräckligt i betänkandet och att det är svårt att förutse reformens effekter för

konsumenterna-- .

Styrelsen anser att konsumentmålet bör ges ökad tyngd och att ett särskilt hälsomål bör antas men ställer sig i övrigt bakom de föreslagna målen för livsmedelspolitiken. Socialstyrelsen tillstyrker i aUt väsentligt förslagen om avreglering m. m. men anser att de miljöskyddande åtgärderna bör förstärkas.

1.8 Konjunkturinstitutet:-- Inverkan på effektiviteten i resursan
vändningen, och därmed på de samhällsekonomiska kostnadema för livs
medelsförsörjningen, ger starka skäl för en omläggning av politiken i den
riktning som föreslås i rapporten.

Institutet anser emellertid att rapporten i vissa avseenden är för knapp
händig, både i diskussionen av livsmedelspolitikens mål och i presenta
tionen av de föreslagna åtgärderna och deras effekter.

1.9 Riksantikvarieämbetet: Arbetsgmppen belyser mycket knapphändigt
konsekvensema av sitt förslag. Det är därför svårbedömbart från kultur
miljösynpunkt.

Kulturlandskapet med dess rika innehåll är själva basen i vårt materiella kulturarv. I målen för livsmedelspolitiken bör därför jordbmkets historiska betydelse få en tydligare belysning.

1.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen instämmer, liksom flertalet lantbruksnämnder, i arbetsgmppens gmndsyn och allmänna slutsatser om behovet av en ny livsmedelspolitik med övergång till ett friare och mer marknadsorienterat system för prisbildning på jordbmksprodukter. Styrelsen anser det dock vara nödvändigt att gmppens förslag kompletteras med en precisering av förslagen till åtgärder och en mera ingående analys av förslagens konsekvenser. Under fömtsättning att aktiva omställningsåtgärder vidtas, att omställningsperioden blir tillräckligt lång och att erforderiiga resurser ställs till förfogande för att lösa omställningsproblemen på ett socialt acceptabelt sätt tillstyrker lantbmksstyrelsen att den nuvarande interna marknadsregleringen avvecklas på sikt.

1.11 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen har ingen anledning att ifrågasätta utredningens bedömning, att anpassning av livsmeddsektom kräver att betydande delar av den åkermark som det i dag odlas spannmål m.m. på dras undan från denna odling. Det är samtidigt önskvärt att detta sker snabbt och på ett sådant sätt att effekten på spannmålsproduktionen är långsiktig.

Sett ur brukarens perspektiv måste principiellt två olika beslut fattas. Ett 18

om att ta marken ur jordbmksproduktion, med den direkta effekten att Prop. 1989/90:146 överskottet minskar. Om effekten skall bli bestående beror på långsiktighe- Bilaga 2 ten i nästkommande beslut hos bmkaren beträffande markens fortsatta användning.

Skall den omställning av markanvändningen som eftersträvas uppnås inom rimlig tid måste ett stort antal bmkare agera i enlighet med de angivna målen. För att detta skall vara möjligt krävs dels att de ekonomiska incitamenten både vad gäller att ta mark ur spannmålsproduktion och att påbörja dess alteraativa användning är tillräckliga, dels att spelreglema lagtillämpning och tidsmässig överblick är klara och tydliga.

1.13 Statens jordbruksnämnd: JN ställer sig bakom LAG:s gmndläggande
syn på en avveckling av den intema marknadsregleringen.

------ Enligt JN:s uppfattning kan de omställningsperioder som an
getts vara för korta för att jordbmkama skaU hinna anpassa sig och för att
andra aktörer på marknaden skall hinna ställa om sig tiU den nya situatio
nen -- .

---- Nuvarande överskottsproduktion som inte kan avsättas till

kommersiellt lönsamma priser bör snarast avvecklas. En fördel med att påbörja denna anpassning så fort som möjligt är att efterfrågan på såväl arbetskraft som andra produktionsresurser för närvarande är hög.

---- En avveckling av den interaa marknadsregleringen bör medföra

samhällsekonomiska vinster genom bättre resursutnyttjande samt skapa fömtsättningar för lägre konsumentpriser. Ett sådant system inom ramen för ett tills vidare bibehållet gränsskydd bör enligt JN:s uppfattning ge jordbmket ett skydd som kan möjliggöra en jordbmksproduktion av tillräcklig omfattning för att tillgodose behovet av livsmedel av beredskapsskäl.

En större marknadsorientering och färre ingrepp från samhällets sida bör innebära en större handlingsfrihet för den enskilde företagaren vilket på sikt är till gagn för jordbmkssektom.

---- JN konstaterar att LAG inte närmare har konkretiserat de

speciella målen vad gäller regionalpolitik, miljö och landskap. Det är mot denna bakgmnd svårt att uttala sig om de angivna åtgärderna kan ge till resultat att målen uppfylls.

1.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker intera
avreglering. Det ligger i konsumenternas intresse att marknadssignalerna
bättre når konsument och producent och att olönsamma överskott
undviks. Dynamiken och effektiviteten i samhällets resursutnyttjande
ökar.

KD anser att LAG: s förslag om avreglering och andra åtgärder snabbt bör genomföras. Det får inte råda tveksamhet om slutmålet. Däremot måste de producenter som drabbas få stöd under en övergångsperiod. KD stöder den av LAG föreslagna utformningen av övergångsstödet. Stödets storlek och det antal år det skall gälla kan diskuteras.

---- LAG:s förslag rör i allmänhet endast jordbmkspolitiken, vilket

från konsumentsynpunkt är en otillfredställande begränsning. Det betonas 19

dock att föreslagna åtgärder bör få effekt gentemot konsumentema. De Prop. 1989/90:146 problem som kan tillstöta härvidlag hänskjuts till sittande konkurrensut- Bilaga 2 redning.

1.15 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen har inget att er
inra mot att jordbmks- och livsmedelspolitiken blir mera marknadsanpas
sad. ---- 1 utredningen framkommer att det finns en outnyttjad ar
betskraftsreserv inom näringen genom att ett visst mått av undersysselsätt
ning förekommer. Från denna synpunkt är det väsentligt att möjlighetema
till kombinationssysselsättning underlättas och tas till vara på ett effektivt
sätt.----

Styrelsen vill påpeka svårigheteraa att få ett helhetsperspektiv på syssel-
sättningseffekteraa inom jordbmket genom alla förändringar inom olika
politiska områden som är föreslagna, bl. a. inom skattepolitiken.

1.16 Plan- och bostadsverket: Ett långsiktigt hållbart jordbmk, som beva
rar markresurser och bibehåller varierande natur- och kulturmiljöer är en
viktig utgångspunkt vid omprövningen av landets jordbmkspolitik.

---- Landsbygdens stmktur i delar av landet är redan i dag mycket

sårbar för ytterligare utglesning.

Utredningen har inte tillräckligt analyserat konsekvensema av en ny
livsmedelspolitik för miljön. En omfattande förändring av landskap och
bebyggdsestmkturer kan befaras.

1.17 Statens industriverk: Allmänt kan konstateras att förslaget till ny livsmedelspolitik innebär en gmndläggande systemförändring för jord-bmksnäringama med åtföljande ringverkningar på andra näringsgrenar, regionala stmkturer och boende. Vad SIND kan överblicka har vi i Sverige inte tidigare erfarenhet av och kunskap om denna typ av genomgripande förändringar. Avsaknaden av sådan kunskap och erfarenhet gör det omöjligt att heU ringa in de samlade effektema av förslaget. Detta förhållande präglar också betänkandet där de försök till konsekvensresonemang som förs bygger på antaganden med varierande säkerhet. Osäkerheten i analysen gör det svårt att värdera innebörden av förslaget i hela dess vidd.

1.18 Styrelsen för teknisk utveckling:-- Åtgärderaa berör inte

STU:s verksamhetsområde. Generellt bör en avreglering i jordbmksledet medföra ökad konkurrens för livsmedelsindustrin. Det är viktigt för att upprätthålla interaationell konkurrenskraft att den tekniska nivån är tillräckligt hög. Oavsett vilken utveckling av branschen som en avreglering medför, erfordras en kraftig förstärkning av forskningsinsatser kring såväl livsmedlens egenskaper och deras förändring vid beredning och lagring, som kring tillverkningsprocesser, förpackningsprocesser nya systemlösningar etc. Ett närmande till EG kommer dessutom att förstärka detta behov.

1.19 Statskontoret: Det förslag som nu lämnats innebär en omfattande

avreglering, något som vi ser med stor tillfredsställelse. 20

Vi tiUstyrker förslagen och menar att de är helt nödvändiga med hänsyn Prop. 1989/90:146
till den utveckling som vi ser framför oss med en ökad närhet tiU Europa- Bilaga 2
marknaden. Förslagen är dock ingen garanti för billigare livsmedel för
konsumenteraa. Härtill fordras att även andra led i livsmedelskedjan blir
utsatta för konkurrens- .

1.20 Riksrevisionsverket: RRV ansluter sig till huvuddragen i det förslag
till ny inriktning av jordbmkspolitiken som den livsmedelspolitiska bered
ningen lämnat i sitt betänkande.

---- De konsekvensbeskrivningar, som arbetsgmppen redovisar, är i

en del fall baserade på hypotetiska resonemang och principiella överväganden. Det är ibland svårt att följa hur utredningen avvägt konkreta förslag till åtgärder och bidragsnivåer med hänsyn till målen och analyser av konsekvensema. Osäkerheten i underlagsmaterialet och reformens samhälleliga räckvidd är faktorer som bör vägas in när ställning tas till förslaget, i synnerhet med tanke på den näraliggande och relativt korta övergångsperioden.

1.23 Näringsfrihetsombudsmannen: Enligt NO:s mening har LAG gjort
ett förtjänstfuUt arbete på den korta tid som gmppen arbetat. NO kan i allt
väsentligt tillstyrka LAG:s förslag som om de genomförs skulle innebära
klart positiva effekter på samhällsekonomin och välfärden samt tillgodose
alla de olika krav som ställs på näringen.

Rubriken på LAG: s betänkande En ny livsmedelspolitik är i viss mån missvisande eftersom hela livsmedelskedjan ej behandlas. Den nu arbetande konkurrenskommittén kan emellertid väntas komplettera bilden.

LAG har gjort konsekvensanalyser av sina förslag i alla avseenden. Dessa har i viss omfattning klandrats för att vara alltför teoretiska och ytliga. Att med någon högre grad av säkerhet fömtsäga vad som händer på jordbmksområdet vid övergång till den marknadsekonomi som gäller för andra näringar är självfallet mycket svårt. Förslagen innefattar emellertid väl avvägda övergångsbestämmelser för att mildra problem som kan uppkomma på olika områden och för enskilda jordbmkare.

1.24 Statens pris- och konkurrensverk: Statens pris- och konkurrensverk
instämmer i att en avreglering och markandsanpassning av det svenska
jordbmket är nödvändig. Principen bör, såsom framförs i rapporten, vara
att jordbmket skaU behandlas som varje annan näringsgren. Verket väl
komnar därför förslaget till en avreglering av den interaa marknaden.
Samtidigt finner verket det beklagligt att gränsskyddet, som är den vikti
gaste faktorn beträffande priser och konkurrensförhållanden i livsmedds
sektora, inte kunnat beaktas i arbetet. SPK ser därför generellt mer begrän
sade möjligheter än vad som redovisas i rapporten att genom den föreslag
na intema avregleringen kunna åstadkomma ökad konkurrens och en
"lugn" prisutveckling på livsmedelsområdet. Framför allt kan informeUa
marknadsregleringar och den ökande koncentrationen komma att motver
ka de positiva konkurrenseffektema av en avreglering, så länge som gräns
skyddet inte minskas och möjliggör importkonkurrens. Enligt SPK:s me- 21

ning är det nödvändigt att frågan om att påbörja avvecklingen av gräns- Prop. 1989/90:146 skyddet övervägs i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet. Bilaga 2

1.25 Konsumentverket: Konsumentverket ställer sig allmänt posi
tivt till de förslag som presenteras men anser att arbetsgmppen inte i
tillräcklig utsträckning beaktat behovet av miljöskyddande åtgärder.

Enligt vår mening är det svårt att bedöma vilka samlade effekter reformen kommer att få för konsumenten vad gäller prisutveckling, kvalitet och utbud. Därför krävs en fortlöpande uppföljning med möjlighet att ingripa om det visar sig att reformen får negativa följder.

1.26 Statens naturvårdsverk: Det är positivt att LAG i större utsträckning
än tidigare utredningar har behandlat de dagsaktueUa miljöproblem som
jordbmket orsakar och att LAG rekommenderat ökade resurser för na
turvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA).

Förslaget innebär dock en fortsättning, delvis en förstärkning samt ett påskyndande av de gmndläggande obalanser i odlingssystem och djurhållning som är primära orsaker till de miljöproblem jordbmket orsakar. Förslaget har lagts fram utan att någon egentlig miljökonsekvensanalys gjorts.

1.27 Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen anser att nuvarande
jordbmks- och livsmedelspolitik bör ändras om det skall bli möjligt att

ytterligare minska användningen av kemiska insatsmedel. Ett

jordbmk som liksom för närvarande är uppbyggt på en omfattande be
kämpningsmedelsanvändning begränsar möjlighetema tiU restriktiva be
slut som inte medför allvarliga ekonomiska konsekvenser för jordbmket.
Den förda jordbmks- och livsmedelspolitiken är bestämmande för möjlig
hetema att minska bekämpningsmedelsanvändningen.

1.28 Statens energiverk: Verket är generellt positivt till arbetsgmppens rekommendationer till att nuvarande system av prisregleringar ersätts med ett gränsskydd utan intema marknadsregleringar.

1.29 Sveriges lantbmksuniversitet: SLU är positiv till huvudprincipen om en väsentlig avreglering av nuvarande marknadssystem för jordbmksprodukter. Övertygande argument finns i utredningen. SLU har dock betydande tveksamhet när det gäller konsekvensema framför aUt på miljöområdet.

1.30 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Med hänsyn till det

breda område som utredningen täcker, är det naturiigt att analysen till vissa delar är översiktlig och ej helt klarläggande. Sammantaget utgör dock utredningen ett väsenttigt tillskott till diskussionen om livsmedelspolitikens framtida inriktning.

SJFR delar bedömningen om denna allmänna inriktning mot minskad
reglering av jordbmks- och livsmedelssektom, och att detta inom flera
områden torde ge övervägande positiva effekter. Förslagen inne- 22

bär betydande ändringar i nuvarande regelverk, och medför omfattande Prop. 1989/90:146

och genomgripande förändringar--- . Det kan befaras att den anslagna Bilaga 2

förändringstakten kan leda till svåröverskådliga och oönskade omställningseffekter.

1.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen delar i princip uppfatt
ningen att det behövs en ny livsmedelspolitik och att en väsentlig del i en
sådan är en avreglering inom det svenska jordbruket. För konsumenterna
är förslaget i detta avseende genomgående positivt.

För Stockholms läns del är det dock i första hand konsekvenserna från
miljösynpunkt som är intressanta.

Länsstyrelsen har intrycket att utredningen i många fall underskattar de praktiska problemen i samband med en avreglering. Det är också mycket svårt att förutse aUa konsekvenser av avregleringen.

Många förslag bör därför ses som principförslag som kan behöva kompletteras med detaljlösningar och där övergångsvisa insatser kan komma att aktualiseras.

1.34 Länsstyrelsen i Uppsala län: Huvudsyftet med en ny livsmedelspolitik bör enligt länsstyrelsens mening vara att genom ökad konkurrens och en friare handel i alla led från producent till konsument nå fram rill lägre livsmedelspriser. Utredningens förslag tillstyrks i princip. Dock måste särskilt beaktas behovet av att rimlig tid ges för omställningens genomförande.

1.35 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att det nuvarande omfattande regleringssystemet inom jordbruks- och livsmedelspolitikens område tjänat ut. En övergång till ett friare och mera marknadsanpassat system för produktion och priser är nödvändig. De negativa konsekvenser som arbetsgmppen redovisar i det system som successivt byggts på under ett helt sekel får dock inte ersättas med andra allvariiga effekter genom att förändringen får ske alltför snabbt. Det finns uppenbara risker för oacceptabla sociala och ekonomiska förhållanden för de i näringen verksamma samt för odlingslandskapets kultur-och naturvårdsvärden om inte omställningen får ske under former som innebär ett minimum av dessa risker.

Livsmedelspolitiken måste kopplas till andra samhällsområden såsom
skogs-, miljö-, energi-, trafik-, skattepolitik etc. Särskilt för landsbygdens
framtida utveckling är det angeläget att en helhetssyn anläggs och att en
noggrann sammanvägning görs vid den slutliga utformningen av livsme
delspolitiken. --

1.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I likhet med arbetsgmppen (LAG)
anser länsstyrelsen att produktionen av jordbmksprodukter i Sverige mås
te reduceras bl.a. för att kunna uppnå en pris- och kostnadsnivå som ger
skälig ersättning till producentema. En rimlig utgångspunkt är att balans
bör eftersträvas vid en produktionsvolym som i stort sett svarar mot den

inhemska konsumtionen. Denna produktionsvolym bör skyddas mot Prop. 1989/90:146
världsmarknaden av ett gränsskydd. Bilaga 2

Länsstyrelsen anser vidare att den interna marknadsregleringen av jordbruksprodukter bör reduceras så långt möjligt. Konsekvenserna för de olika marknaderna bör dock analyseras närmare innan avregleringen sker.

1.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser att LAG:s utredning
är bristfällig och ofullständig i många avseenden. Den lägger genomgripan
de förslag som får många och stora konsekvenser, inte minst för Kalmar
län utan att redovisa dem. Länsstyrelsen kan därför ej tillstyrka förslaget i
dess nuvarande utformning utan kräver betydande ändringar.

Länsstyrelsen instämmer i uppfattningen att det nuvarande regleringssystemet inte längre svarar mot vad som utifrån dagens förhållanden kan anses rationellt och rimligt. En marknadsanpassning av det svenska jordbruket är nödvändig. Viktigt är att denna anpassning till marknaden sker på ett sådant sätt att de enskilda jordbmkama inte råkar ut för orimliga övergångsvillkor.

---- LAG:s förslag kan inte gärna ligga till grund för genomgripande

förslag. Det naturliga är att en pariamentarisk kommitté får uppgiften att utforma bättre underbyggt förslag tiU nödvändig ändring av landets livsmedelspolitik. Det synes rimligt art en proposition bör behandlas under våren 1991.

1.40 Länsstyrelsen i Gotlands län: De urspmngliga motiven bakom en
reglering av priser och produktion inom jordbruket har nu delvis försvun
nit. Vi ställer oss därför bakom principen om en förenklad reglering liksom
behovet av ett fortsatt gränsskydd under överskådlig tid.

---- Innan slutligt beslut kan fattas kring utredningens förslag anser

vi att en utförlig konsekvensberäkning måste göras av hur förslaget påverkar olika delar av landet.

---- En samlad analys måste göras för att belysa den totala effekten

för landsbygden och jordbmket av de senaste årens många beslut och
utredningar.---

Eftersom livsmedelspolitiska arbetsgruppen inte behandlat förädling, handel och distribution får gmppens arbete närmast betraktas som ett jordbrukspolitiskt dokument. Vi anser att denna avgränsning är en klar brist i utredningsarbetet.

1.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen delar uppfattningen att
den nuvarande jordbmkspolitiken brister i måluppfyllelse.

Utredningen har inte tillräckligt analyserat konsekvenserna av en ny livsmedelspolitik för miljön och olika regioners ekonomi. En avreglering bör därför inte träda i kraft så snabbt som utredningen föreslår.

1.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utredningen betraktar sitt förslag
som ett principförslag. Länsstyrelsen instämmer i detta och anser att

avregleringen, som i princip bör ske etappvis, på flera områden måste 24

föregås av mer detaljerade, djupare analyser vad avser effekterna i ett Prop. 1989/90:146 vidare perspektiv för jordbruk, förädlingsled, handel, konsumtion, syssel- Bilaga 2 sättning m. m. Samordning måste även ske med andra pågående utredningar och reformer.

1.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län: En inriktning av jordbmks
produktionen som svarar mot efterfrågan är från samhällsekonomisk syn
punkt angelägen. En viktig utgångspunkt är att produktionen bör förläggas
där de biologiska förutsättningarna är gynnsammast. Detta ger ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv också de lägsta kostnaderna. En ny livsme
delspolitik måste enligt länsstyrelsen utformas på sådant sätt att de utom
ordentligt goda förutsättningarna för jordbmksproduktion i Skåne tas till
vara.

Utredningen kan karaktäriseras som en jordbmkspolitisk utredning. Viktiga frågor för konsumenterna som livsmedelskostnader, kostfrågor och livsmedelskvalitet beskrivs förhållandevis översiktligt. Andra viktiga områden som har betydelse för livsmedelspriserna som exempelvis förädling, distribution och handel kommenteras inte av utredningen. Även konkurrenssituationen inom grossist- och detaljistledet borde beskrivits med utgångspunkt i en avreglerad intern marknad. I övrigt saknas i utredningen en redogörelse för i vilken takt en omställning kan genomföras och vilka konsekvenserna kommeratt bli för jordbmk, landsbygd och livsmedelsindustri i olika regioner.

1.45 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen instämmer i

princip i utredningens förslag att avreglera jordbmket. Det svåra

problemet är hur och i vilken takt avregleringen skall göras. Det är mycket
stora värden som står på spel.

En avgörande förutsättning är att ett tillräckligt gränsskydd bibehålls och att det svenska jordbmket inte ges sämre konkurrensvillkor än jordbruket i konkurrentländerna. I den mån man i Sverige ställer högre krav på jordbruksnäringen genom t. ex. mindre miljöpåverkan, annorlunda djurhållning etc. bör detta också få genomslag på gränsskyddets nivå för olika produkter.

Utredarna har ägnat alltför mycket möda åt att argumentera för en
avreglering och för lite åt att analysera konsekvenserna samt föreslå realis
tiska åtgärder. Avregleringen av jordbmket handlar om ett av de mest
genomgripande projekt som landet har ställts inför.

Med tanke på den bristfälliga analysen av förslagets konsekvenser och de stora intressen för både samhället och jordbmkama som står på spel anser länsstyrelsen att avregleringen inte bör träda i kraft förrän den 1 juli 1992, även om beslut om den framtida inriktningen av livsmedelspolitiken fattas under innevarande år. Staten bör under dessa år ta ett fortsatt delansvar för överskottsproduktion. Under tiden kan man på central nivå göra en grundligare analys av i vilken takt nuvarande bidragssystem kan avvecklas.

Den enskilde jordbmkarens situation måste uppmärksammas bättre.
---- Det är angeläget att olika insatser för att i det enskilda fallet 25

underlätta en omställning och i vissa fall avveckling utreds och utvecklas Prop. 1989/90:146
ytteriigare. Bilaga 2

1.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: En omläggning av jordbmkspolitiken enligt förslaget får omfattande konsekvenser inom vitt skilda områden. Inte bara jordbmkssektom hotas utan i hög grad andra områden som är indirekt beroende av jordbmk, såsom landskapsbild, miljö, kulturvård, sysselsättning och försörjningsberedskap. Konsekvensema är enligt läns-styrdsens uppfattning summariskt redovisade och bör därför utredas närmare.

1.50 Länsstyrelsen i Västmanlandls län: Enligt länsstyrelsens mening talar
flera skäl för att en omläggning av hittillsvarande jordbmkspolitik nu är
ofrånkomlig. Även om skälen för omläggningen är starka får denna emel
lertid inte genomföras i former som utsätter de som i dag har sin bärgning i
näringen för påfrestningar som är större än vad som drabbar människor
och företag i liknande omställningssituationer. De som har sin sysselsätt
ning inom jordbmket har all rätt att kräva samma sociala skyddsnät som
de övriga delama av befolkningen.

---- Det är angeläget att förändringama i Sverige inte drivs med

större snabbhet än vad som gäller i vår omvärld.

Länsstyrelsen instämmer i förslagets gmnddrag gränsskydd med be
gränsade intema marknadsregleringar. Konsekvensema av avskaffade in
tema regleringar har emellertid inte belysts tillräckligt, varken på kort eller
lång sikt. Enligt länsstyrelsens bedömning kan konsekvensema för syssel
sättning, ekonomi och landskapet bli mycket stora.

Ett energipolitskt beslut, som främjar inhemsk bioenergiproduktion för såväl uppvärmnings- som drivmedelsändamål bör föregå ett beslut om avreglering av jordbmket.

1.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Konsekvensbeskrivningar
na är otillräckliga på den nationella nivån och i det närmaste obefintliga på
den regionala nivån. Speciellt i frågor som rör jordbmkspolitiken samt det
öppna landskapet måste förslagen analyseras ytterligare innan en riktig
värdering av betänkandet kan göras.

Först när konsekvensema av förslagen är noggrant analyserade kan en riktig värdering av betänkandet göras.

Länsstyrelsen anser sig därför inte kunna bedöma humvida arbetsgmppens förslag i dess nuvarande form kan ligga tiU gmnd för beslut om den framtida svenska livsmedelspolitiken.

1.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: En avgörande bakgmnd till
LAG:s förslag är avsiktema inom GATT att genom en samtidig och
successiv neddragning av medlemsländemas jordbmksstöd nå en bättre
fungerande interaationell livsmedelsmarknad. Länsstyrelsen står bakom
denna gmndläggande inriktning liksom att ett antal interna regleringar
som en följd härav avskaffas. Vi kan däremot inte acceptera LAG: s förslag
på ett flertal viktiga punkter, och vårt intryck är att utredningens förslag i 26

stor utsträckning baserats på odlingsförhållandena i södra och mellersta     Prop. 1989/90:146
Sverige. Fömtsättningama i skogslänen har inte fått tillräckligt genomslag    Bilaga 2
i utredningen.
Utredningens konsekvensanalyser är i vissa fall bristfäUiga.

1.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: En fömtsättningslös diskussion om
den framtida livsmedelspolitiken ter sig naturlig. Det är en förtjänst, att
arbetsgmppen nu tagit upp en sådan . Att komma ifrån det svår
överskådliga regleringssystemet och de konstlade obalanser som följt där
av, är både politiskt och ekonomiskt en nödvändighet.

Det nu sagda hindrar dock inte en kritik mot vissa av arbetsgmppens gmndläggande utgångspunkter.

Arbetsgmppen har inriktat sig på primärproduktionen och i någon mån på förädlingsindustrins förhållanden. Det hade varit motiverat att här äntligen försöka analysera hela livsmedelskedjan från fältet till butiken. Diskussionen om priser och kostnader har aUtför länge lämnat distribution och handel åsido. Detta är så mycket allvarligare som stmktur och verksamhet inom dessa sektorer är behäftade med många problem, som med skäl kan befaras verka till konsumentemas nackdel.

Utan att ta in dessa problem kan man knappast få någon fullödig diskussion av livsmeddskostnademas problem. Analysen blir både ofullständig och snedvriden, om den heU koncentreras till lantbmkaraa och lantbmkskooperationen.

1.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen ställer sig

positiv till förslagen från livsmedelspolitiska arbetsgmppen (LAG) att avskaffa huvudparten av regleringama inom den svenska jordbmkspolitiken. I LAG:s utredning finns dock ett antal frågeställningar och analyser beträffande det norrländska jordbmket som enligt länsstyrelsens mening inte fått en tillfredsställande lösning.

Arbetsgmppens förslag måste därför kompletteras på vitala punkter för
att de allmänna mål som gmppen satt upp för jordbmket i norra Sverige
skall uppnås.---

1.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen anser liksom arbets
gmppen att en successiv avreglering bör ske av vårt jordbmk.

Samtidigt vill delegationen betona att denna process inte kan ske snabbare än i andra länder.

Enligt delegationens uppfattning har den livsmedelspolitiska arbets
gmppen inte i tiUräcklig utsträckning beaktat hela det livsmedelspolitiska
området i sin utredning. Inte heUer jordbmkssektom har behandlats i sin
helhet då uppmärksamheten i första hand riktats mot jordbmkets roll för
livsmedelsförsörjningen. Även i andra avseenden är den bakomliggande
analysen för begränsad i sin ansats. Som utgångspunkt har arbetsgmppen
valt ett aUtför ensidigt och traditionellt nationalekonomiskt synsätt.
Sammantaget innebär detta att ett så fullständigt beslutsunderlag som vore
önskvärt för ett ställningstagande tiU en omläggning av vår jordbmks- och
livsmedelspolitik inte kan sägas föreligga. Med hänsyn till att så genomgri- 27

pande förändringar föreslås anser delegationen också att en bättre belys- Prop. 1989/90:146
ning av konsekvensema borde ha gjorts. Bilaga 2

1.61 Centralorganisationen SACO/SR: Att jordbmksproduktionen måste minskas framöver torde stå utom aUt tvivel. Men inom denna totalvolym kan vissa produktionsgrenar förändras och utvecklas. Det är svårt att värdera och bedöma vilka effektema blir av LAG:s förslag. Här kan olika experter och regleringsekvilibrister uppvisa hisnande konststycken inom sina gebit.

1.63 Familjejordbrukarnas riksförbund: Vi inom Familjejordbmkama är

av den åsikten--- att vi i Sverige skall producera svenska livsmedel

till befolkningen i vårt land. Importen från övriga världen är att betrakta som ett experiment.

Vi kan acceptera en övergång till fri handel, men övergångstiden bör
vara IO år.--- Förslaget kommer att leda till många problem. Arbets
lösheten på landsbygden ökar till följd av en dålig lönsamhet för arbete på
landsbygden. Bostadsbristen i tätorteraa kommer att bli än värre på gmnd
av detta.

Utredningens experter har ej tagit hänsyn till landsbygdsbefolkningens
arbete för en bra miljö. Ett arbete som kan bli än bättre i framtiden genom
ett jordbmk med lägre intensitet. Arealstödet kan lösa problemet genom
att ge ekonomisk ersättning för detta arbete.

1.64 Fritidsodlingens riksorganisation: När en ny livsmedelspolitik läggs fast är det enligt vår mening rimligt att man även klarlägger trädgårdsnäringens och, inte minst, husbehovsodlingens betydelse för livsmedelsförsörjningen och överväger vilka roller dessa kan spela i framtiden.

1.65 Föreningen Foder och spannmål:------ Foder och spannmål är av

den uppfattningen att en omläggning av politiken i riktning mot en avreglering är nödvändig, för att ge fömtsättningar för en livskraftig och effektiv lantbmkssektor i framtiden i Sverige. Mot bakgmnd av att sådana åtgärder blir såpass omvälvande är det dock av synnerlig vikt att ha ett fullgott beslutsunderlag, vilket tyvärr inte är fallet med det av LAG lagda förslaget. Det framlagda förslaget bygger på ett antal fömtsättningar och antaganden vilka inte är tillräckligt dokumenterade. Därför är det nödvändigt att noggrannare studera och analysera förslagens konsekvenser, på såväl kort som lång sikt, innan det är möjligt att inta en mer definitiv inställning till hur en avreglering bäst genomfijrs.

Problemet med överskottsarealen måste enligt Foder och spannmåls
uppfattning lösas innan prisregleringen avvecklas.

------ Foder och spannmål-- föreslår att en gmndlig konsekvens
analys genomförs för att ligga som ytterligare gmnd för ett förslag som kan
läggas fram för riksdagen år 1991.

1.66 Grossistförbundet Svensk handel: Vi vill i allt väsentligt tillstyrka 28

förslaget tiU en ny livsmedelspolitik. Den avreglering som förslaget inne- Prop. 1989/90:146
bär kommer inte bara att leda till sänkta priser för konsumenterna utan Bilaga 2
också stimulera nytänkande och konkurrens inom livsmedelssektom i vårt
land.-----

1.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi delar LAG: s generella motiv för en radikal omläggning av nuvarande ordning.

1.68 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet delar uppfattningen att jordbmkets nuvarande regleringssystem behöver reduceras och förenklas. Förbundet anser dock att de åtgärder som föreslås av LAG får förödande konsekvenser för jordbmket och landsbygden.

LAG har misslyckats med sin uppgift att utforma förslag tiU ny livsmedelspolitik. LAG har i stäUet kommit med förslag om ny jordbmkspolitik. LAG:s rapport speglar en total brist på samordning mellan aktuella utredningar och förslag. Sambanden meUan jordbmks-, energi-, regional- och skattepolitik har LAG helt bortsett från. Detta är heU oacceptabeU. LAG:s rapport saknar den helhetssyn man måste kunna kräva av en statlig utredning.

------ Utredningen måste i första hand betraktas som en jordbmkspo
litisk utredning. Livsmedelskostnader, kostfrågor och livsmedelskvalitet,
som är av intresse för konsumenten, beskrivs förhållandevis lite. Inte
heller belyses förädling, distribution och handel, vilket torde ha en väl så
stor betydelse för livsmedelspriserna som råvamkostnadema. Även i öv
rigt påverkar förhållandena inom dessa områden, inte minst avsaknaden
av fri konkurrens inom grossist- och detaljistledet, effektema av en av
reglering. --- Det saknas i hög grad en noggrann genomgång av vilka

medel som skall tillgripas. Det gäller speciellt i vilken takt en omstäUning kan genomföras samt vilka konsekvenser angivna förändringar för med sig för jordbmk och landsbygd i olika regioner.

1.70 Konsument-Forum: Vi är eniga med mbriken på betänkandet, att vi
behöver en ny livsmedelspolitik. Betänkandet har emellertid fått mera
karaktären av en ny jordbmkspolitik. I det senare avseendet delar vi
utredningens förslag till stora delar .

Vi saknar helhetssynen på en livsmedelspolitik. Denna borde ha omfattat hela kedjan inkl. "förädling" och distribution. Ett livskraftigt jordbmk och en levande landsbygd saboteras i dag effektivt av den nästan monopol-artade centraliserade distributionen. Vi upplever det som ointressant att ha synpunkter på prisfrågor i jordbmksledet, när resten av kedjan alltför lätt tar hand om eventuella prisfördelar från första ledet.

Vi vill också framföra att utredningen aUtför mycket fixerat sig på
nuläget i väriden. Bilden kommer att fortsatt snabbt förändras och vi är
övertygade om att stora exportmöjligheter väntar vårt relativt rena jord
bmk. ----

Vi anser att utredningen alltför ensidigt uppehållit sig vid problemställningen att avreglera det svenska jordbmket och inte tillräckligt undersökt

hur man på bästa sätt kan ta vara på den svenska odlingsarealen och det Prop. 1989/90:146
viktiga svenska jordbruket. Bilaga 2

1.71 Kooperativa förbundet: Arbetsgruppen understryker att förslagen i
LAG är att betrakta som principförslag och att det på åtskilliga punkter
krävs en utveckling av detaljlösningar.

KF är av samma uppfattning. Detta kräver dels att de avgivna synpunkterna i remissyttrandena i hög grad beaktas vid utarbetandet av regeringens proposition dels att förtydliganden sker i denna skrivning.

1.72 Landsorganisationen i Sverige: Den av arbetsgmppen föreslagna mo
dellen för en ny livsmedelspolitik skiljer sig från tidigare utredningar på ett
förtjänstfullt sätt. Det som nu presenteras är en avreglering av jordbmket,
inte som tidigare marginella förändringar inom regleringsekonomin. LO
stödjer de principiella resonemang och förslag som går ut på att efterfrå
gan, pris, konkurrens och lönsamhet skall ersätta statliga regleringar inom
jordbrukssektorn. Förutsättningarna för att svenska lantbrukare skall kun
na förse svenska konsumenter med bra livsmedel till rimlig kostnad för
bättras därmed.

---- LO menar att regeringen i sina direktiv till arbetsgmppen borde

ha utgått från den helhetssyn på livsmedelskedjan som krävs för att konsu
menternas intressen fullt ut skall kunna tillgodoses.

1.73 Landstingsförbundet: Styrelsen anser att förslagets inriktning är bra.
Produktion av billigare och bättre livsmedel borde bli möjlig. Livsmedels
politiken har hittills kännetecknats av en låg grad av måluppfyllelse samti
digt som kostnaderna för att upprätthålla systemet främst under senare år
blivit betydande.--

Det är emellertid viktigt att omliiggningen utformas så att regionalpoli
tiska aspekter inte åsidosätts.

Förbundsstyrelsen anser det som en brist att hälsopolitiska aspekter med
anknytning till livsmedelspolitiken inte diskuteras utförligare i utredning
en. ----

1.74 Lantbrukarnas riksförbund: Uppläggningen av arbetet avviker från
vad som varit utmärkande för offentligt utredningsarbete i vårt land.
Pariamentarikerna har enbart fått fungera som referensgrupp utan reell
möjlighet att utöva inflytande på skrivningarna och utan rätt att reservera
sig, bara avge särskilda yttranden. LRF:s representanter har som adjunge
rade ledamöter inte fått närvara vid alla sammanträden och har inte givits
rätt att avlämna särmeningar. Allsidigt sammansatta expertgrupper, som
behövs för att få fram ett genomarbetat beslutsunderlag, har över huvud
taget inte anlitats.

ResuUatet har blivit en slutprodukt som inte utmärks av den grundlig
het, objektivitet och verklighetsförankring som bör krävas av offentligt
utredande.---

Denna uppläggning är så mycket mer anmärkningsvärd eftersom LRF
visat stor beredvillighet att medverka i en omprövning . Denna 30

beredvillighet borde ha tagits till vara och lagts till grund för en framtidsin- Prop. 1989/90:146 riktad politik, utvecklad i samförstånd mellan samhället och näringen. Bilaga 2

---- LRF har lagt fram och ställt sig bakom en radikal reformering och

förenkling av hittillsvarande prisregleringssystem.

LRF har noterat att rapportens titel är "En ny livsmedelspolitik".

Den utlovade helhetssynen uteblev dock.

---- LRF vill deklarera som sin uppfattning att LAG:s rapport

genom sin ensidighet, sina bristfälliga analyser och ofullständighet i övrigt inte kan läggas till gmnd för beslut av riksdagen angående jordbmks- och livsmedelspolitiken. På så lösa grunder går det inte att fatta långtgående principbeslut i frågor av så stor betydelse. Det skulle t. ex. vara oansvarigt att frånhända sig det basinstmment, som prisregleringslagen utgör.

Våren 1990 bör heller inte tas några beslut som föregriper de pågående
GATT-förhandlingarna-- .

LRF är emellertid berett att medverka till en långsiktig omställning för
jordbruket---- .

Om riksdagen redan våren 1990 skall ta beslut om inriktningen av
jordbruks- och livsmedelspolitiken bör som grund för detta således läggas
de riktlinjer som LRF presenterar .

1.75 Samarbetsgruppen för alternativ odling: SAO är positiv till att en avreglering görs i den mån detta är förenligt med en långsiktig resurshus-hållnirig i enlighet med grundsynen i de fem etiska normer som Naturresurs- och miljökommittén kom fram till år 1983.

SAO är mycket kritisk till att förslaget till den nya livsmedelspolitiken leder till fortsatt förbrukning av ändliga naturresurser.

SAO är mycket kritisk till att det inte finns någon miljöanalys i förslaget.

Vi ser LAG-rapporten som en del av flera utredningar som görs just nu. Därför måste en samordning med dessa göras innan beslut fattas om den nya jordbrukspolitiken.

1.77 Småföretagens riksorganisation: Småföretagens riksorganisation anser att utredningens förslag om avreglering och förenkling är steg i rätt riktning. Jordbruks- och livsmedelspolitiken måste bli mera marknadsanpassad. Emellertid krävs att förändringarna sker i sådan takt och omfattning att berörda aktörer ges möjlighet att ställa om produktionsapparaten, eller vidta andra åtgärder som kan visa sig nödvändiga, för att undvika utslagning.

1.78 Svenska arbetsgivareföreningen: SAF biträder arbetsgruppens förslag att nuvarande system med gränsskydd och intern reglering av priser och produktion ersätts med ett gränsskydd utan intern marknadsreglering.

SAF biträder vidare att stödnivån anpassas till genomsnittet inom OECD-området. Härvid måste beaktas de krav som en framtida svensk EG-anpassning kan komma att ställa.

---- En grundval för utformningen av en ny livsmedelspolitik måste

vara att stödet skall vara väsentligt billigare för samhällsekonomin och

konsumenterna än det nuvarande. 31

1.80 Svenska lantarbetareförbundet: Enligt SLF:s uppfattning är det inte     Prop. 1989/90:146
tillräckligt att förändra jordbrukspolitiken. SLF menar att regeringen i sina     Bilaga 2
direktiv till arbetsgruppen borde ha utgått från den helhetssyn på livsme
delskedjan som krävs för att både primärproducenternas och konsumen
ternas intressen fullt ut skall kunna tillgodoses.

SLF stödjer de principiella resonemang och förslag som går ut på att efterfrågan, pris, konkurrens och lönsamhet skall ersätta statliga regleringar inom jordbrukssektorn och vill betona vikten av aktiva åtgärder för att underiätta en omställning.

1.82 Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen anser att det är mycket
allvarligt att direktiven inte betonar vikten av att den inhemska avregle
ringen utformas så att oersättliga miljö, natur- och kulturvärden knutna
till jordbmket inte hotas vid en avreglering. Det är lika allvarligt att
direktiven inte har gett arbetsgruppen till uppgift att, i samband med den
inhemska avregleringen, utforma åtgärder i syfte att utveckla det jordbmk
som morgondagens samhälle behöver.

Utredningen har försummat väsentliga synpunkter. Förslaget till nytt skattesystem innebär allvarliga försämringar för deltidsjordbruket i skogs-

och mellanbygden--- . Det gynnar s.k. rationella jordbmksföretag

----- . Förslaget till ny livsmedelspolitik saknar en väl genomförd miljö
konsekvensanalys. Dessa exempel visar att miljön har alltför låg prioritet i
den praktiska politiken.

1.83 Sveriges civilförsvarsförbund; SCF ställer sig i allt väsentligt positivt
till en avreglering och marknadsanpassning av livsmedelssektorn i enlighet
med arbetsgmppens förslag. Vi vill dock betona att avregleringen måste
kombineras med starka regionalpolitiska åtgärder så att regional livsme
delsförsörjning säkerställs i hela landet. Detta borde kunna uppnås på det
sätt som arbetsgruppen föreslår, men statsmaktema måste då vara beredda
att öka glesbygdsstödet och andra regionalpolitiska insatser om arbets
gruppens förslag visar sig vara otillräckliga.

1.85 Sveriges jordägareförbund: Vi tillstyrker i princip en avreglering av
det svenska jordbruket inom ramen för ett gränsskydd men anser att
avregleringen och gränsskyddet i väsentliga avseenden måste genomföras
på andra sätt än enligt LAG:s förslag.

LAG har inte preciserat vilken självförsörjningsgrad som skall gälla.
LAG:s förslag kan därför inte utan väsentliga kompletteringar och änd
ringar läggas till grund för en omläggning av den svenska livsmedelspoliti
ken. ----

1.86 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Sveriges jordbmksarrenda-

torers förbund--- ansluter sig till vad Lantbrukarnas riksförbund

anfört i sitt remissvar.

Få torde i dag förneka behovet av en ny livsmedelspolitik. För att ge denna bärkraft måste emellertid utredningar som denna samordnas med

andra utredningar främst skatteomläggningen, energipolitiken, miljöpoli- Prop. 1989/90:146
tiken och regionalpolitiken. Bilaga 2

En fullständig utredning om konsekvenseraa av föreslagna förändringar inom hela näringen och effekteraa på landsbygden är nödvändig innan beslut tas om ny livsmedelspolitik. I en sådan utredning måste arrendato-reraas förhållanden särskilt beaktas och belysas.

1.90 Trädgårdsnäringens riksförbund: LAG-betänkandet har getts den pretentiösa mbriken "En ny livsmedelspolitik". Detta är enligt förbundets mening en mycket missvisande mbricering på vad som i realiteten enbart

är ett förslag om en ny jordbmkspolitik.

Förbundet anser att en samhällelig livsmedelspolitik fömtom jordbmkets produktionsfrågor även skall innefatta den yrkesmässiga trädgårdsodlingens produktions- och marknadsfrågor, förädlingsledet för jordbmks-och trädgårdsråvaror, distribution och handel av färska och förädlade råvaror och livsmedel, kontroU- och konsumentfrågor såväl som närings-och kosthållsfrågor.

2 Intemationella aspekter

2.1 Styrelsen för internationell utveckling: Det är angeläget att

konstatera att den ökade livsmedelsproduktion som kommer att krävas för den snabbt växande befolkningen i u-länderna i första hand måste produceras där.

2.2 Kommerskollegium: Huvudproblemet för den internationella jord
bmksnäringen är den bristande balans som råder mellan produktion och
konsumtion av jordbmksråvaror.

Ett annat problem för den intemationella jordbmksnäringen är den

jordförstöring som pågår på olika håll i världen- . Dessa båda

faktorer som på sikt tenderar att öka världsmarknadsprisema på jordbmksråvaror, bör enligt kollegiet utgöra incitament för att den svenska jordbruksmarken inte utnyttjas för ändamål som i en framtid omöjliggör jordbmksproduktion.

Mot bakgmnd av dels den svårbedömbara globala utbuds- och efterfrå-gesituationen på jordbmksområdet, dels de pågående förhandlingama på jordbmksområdet i GATT, finns enligt kollegiets mening anledning till försiktighet vid utarbetandet av en ny svensk jordbmkspolitik.

---- För den händelse Sverige i framtiden skulle komma att närmare

samarbeta med EG på jordbmksområdet är det viktigt att en sådan

utveckling inte onödigtvis försvåras. Det är därför en fördel om den nya svenska jordbmkspolitiken utformas på ett sätt som inte alltför påtagligt avviker från den jordbmkspolitik som EG kommer att föra bl.a. som en följd av förhandlingarna på jordbmksområdet i GATT.

2.3 Överbefälhavaren: Överbefälhavaren följer med intresse det utveck
lingsarbete som sker inom ramen för GATT-förhandlingarna. Det 33

3 Riksdagen 1989/90. I saml Nr 146. Bilagedel

är från svensk synpunkt utomordentligt viktigt att just Norrlandsproble- Prop. 1989/90:146 matiken beaktas i det fortsatta förhandlingsarbetet när regionala stödfor- Bilaga 2 mer av skilda slag för livsmedelsproduktionen behandlas.

2.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen saknar en diskussion

om det europeiska integrationsarbete som pågår inom alla samhällsområ
den. ---

2.11 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen instämmer i att den framtida mark
användningspolitiken i Sverige bör utformas med hänsyn tiU ett globalt
perspektiv. Om man enbart betraktar näringsbehovet hos jordens befolk
ning finns egentligen inget globalt överskott av livsmedel. Problemet är
bl.a. att en del u-länder liksom länder i Östeuropa inte har tillräcklig
köpkraft. Detta kan komma att fiSrändras varför markanvändningspoliti
ken bör utformas med beaktande av möjligheten att i en framtid återgå till
livsmedelsproduktion.

Det är i dag inga tekniska svårigheter att omföra skogsmark till jordbmksmark. Skogsodling är ett bra sätt att bevara markens bördighet.

2.13 Statens jordbruksnämnd: Eflekter av förslagen som berör gränsskyddet för enskilda produkter kan medföra en risk för handelspolitiska komplikationer.

2.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD anser att

det är angeläget att liberaliseringssträvandena inom GATT får framgång och Sverige bör aktivt verka härför. Oavsett utvecklingen i GATT-förhandlingama bör en svensk reform av livsmedelspolitiken fortgå, huvudsakligen i enlighet med LAG:s förslag.

2.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Lag har relativt fragmentariskt diskuterat

den globala livsmedelsförsörjningen.

---- Det finns enligt länsstyrelsens uppfattning tendenser

som kan påverka den globala försörjningen, exempelvis den starka befolk
ningsökningen. -- Vi saknar möjlighet att fömtse framtiden och

utvecklingen kommer säkert att innebära både förändringar och överraskningar och att det därför finns skäl att ha betydande säkerhetsmarginaler och att noga väga varje förändring av betingdsema för svensk livsmedelsproduktion som skulle kunna innebära att åkermark för decennier görs omöjlig för produktion.

2.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Det är viktigt att slå fast att

faktora som den globala försörjningssituationen och den accelererande förstöringen av produktionsresursema måste tillmätas stor vikt vid utformningen av en ny livsmedelspolitik.

2.63 Familjejordbrukarnas riksförbund: Att slå ut en livsmedelsproduk
tion i hemlandet för att köpa på världsmarknaden är klart omoraliskt när
svälten på jorden bara ökar. 34

2.70 Konsument-Foruni; Förhållandena i tredje världen fordrar att vi är Prop. 1989/90:146
självförsörjande på livsmedel och insatsresurser, så att vi inte ökar sårbar- Bilaga 2
heten ute i världen genom att göra oss beroende av världsmarknaden. All
odlad areal skall bibehållas i vårt land av bl. a. detta skäl, men även med
tanke på de framtida underskattade exportmöjligheteraa som Sverige fak
tiskt har. Vår relativt rena jord och miljö, jämfört med övriga Europa, är
vår resurs. Det kommer snart att göra att efterfrågan på rena livsmedel och
hög kvalitet kommer att öka intresset för svenska produkter.

2.72 Landsorganisationen i Sverige: 1 den svenska debatten fram
förs ibland synpunkten att svensk export av t. ex. spannmål skulle lindra
de problem med livsmedelsförsörjningen som finns i många av utveck-

lingsländeraa. LO delar inte den uppfattningen. Industriländernas

export av spannmål undergräver mottagarländeraas möjligheter att bygga upp en egen försörjning av livsmedel och förstärker de stora matkoncer-nemas grepp över exportgrödoma. Svensk spannmål kan framöver upphandlas till världsmarknadspriser av biståndsmyndigheter för insatser i akuta situationer. Något långsiktigt altemativ till en inhemsk försörjning i utvecklingsländema varken skall eUer kan spannmålsexport från Sverige bli.

2.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG ger en glättad bild av livsmedelssi
tuationen i världen.--

Det går inte komma förbi att mycket stora arealer nu är på gränsen att
övergå till icke-odlingsbar öken.

2.80 Svenska lantarbetareförbundet: 1 den svenska debatten framförs
ibland synpunkten att svensk export av t.ex. spannmål skulle lindra de
problem med livsmedelsförsörjningen som finns i många av utvecklings
länderna. SLF delar inte den uppfattningen.------ Industriländeraas

export av spannmål undergräver mottagarländemas möjligheter att bygga upp en egen försörjning av livsmedel och förstärker de stora matkoncer-

neraas grepp över exportgrödoma. Något långsiktigt alteraativ till

en inhemsk försörjning i utvecklingsländeraa varken skall eller kan spannmålsexport från Sverige bli.

2.82 Svenska naturskyddsföreningen: Utredningen synes utgå ifrån att
världsmarknaden även framgent kommer att kännetecknas av överskott
på livsmedel. Enligt föreningens mening är ett sådant antagande illa under
byggt. ---

Enligt föreningens mening är det möjligt - kanske t.o.m. sannolikt -att väridsmarknaden redan i mitten av 1990-talet kan komma att kännetecknas av brist på livsmedel. Därför är det ett absolut krav att de arealer som planeras tas ur drift används på ett sådant sätt att de snabbt åter kan tas i anspråk för matproduktion. Det innebär ett nej tiU skogsplantering annat än med lövträd i begränsad omfattning.

Föreningen anser att regeringen i GATT-förhandlingama skall driva
kravet att en internationell avreglering måste ske med fullt beaktande av 35

miljöaspektema. Härvid torde det inte vara tillräckligt med miljö- och Prop. 1989/90: 146
hälsokrav på införda produkter, utan kraven bör även riktas mot den Bilaga 2
produktionsteknik som används.

3 Utvärdering av nuvarande politik

3.3 överbefälhavaren: Överbefälhavaren anser i likhet med utrednings-gmppen att motiven för den reglering av priser och produktion inom livsmedelsområdet som utformats under tidigare decennier numera har genomgått radikala förändringar. Behovet av omprövning av livsmedelspolitikens gmndläggande principer är därför stort.

3.5 Socialstyrelsen:-- Livsmedelssystemet kan inte sägas ha be
främjat ett hälsoriktigt kosthåll.

En annan brist är att systemet tillsammans med stordrift och koncentra
tion inom livsmedelssektom, inte minst i fråga om distributionen, kommit
att äventyra den fria konkurrensen. En närmast monopoUiknande situa
tion kan sägas råda på vissa marknader.

Socialstyrelsen delar uppfattningen att livsmedelspolitikens förebyggan
de effekter på den yttre miljön hittiUs har varit negativa.

3.9 Riksantikvarieämbetet: Även om nuvarande jordbmkspolitik bidragit
till att jordbmksproduktionen kunnat fortleva inom landsdelar med sämre
fömtsättningar tvingas man konstatera att den i stora stycken varit till men
för kultur- och naturmiljön.-

---- Riksantikvarieämbetet instämmer därför i önskemålen om en

omprövning av dagens jordbmkspolitik.

3.10 Lantbruksstyrelsen: Vad gäUer effektivitetskravet------------------------------ viU lant
bmksstyrelsen understryka att produktivitetsutvecklingen på företagsnivå
i primärproduktionen varit positiv. Vad gäller markanvändningen delar
lantbmksstyrelsen arbetsgmppens slutsats att markresursen i jordbmket är
delvis fel använd sett från ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Beträffande beredskapsmålet delar lantbmksstyrelsen arbetsgmppens uppfattning att överkapacitet råder vad gäller fasta produktionsresurser.

Beträffande konsumentmålet är enligt arbetsgmppen de gmndläggande
kraven väl uppfyllda. Däremot framhålls att utvecklingen av nya produk
ter och prisutvecklingen är otillfredsställande. Lantbmksstyrelsen vill som
förklaring till dessa förhållanden peka på den höga företagskoncentra
tionen och bristande konkurrensen inom distribution, förädling och han-
dd----- .

Vad gäller inkomstmålet är- en gmndläggande fömtsättning för

att övriga livsmedelspolitiska mål ska kunna uppfyllas att inkomstutvecklingen i primärproduktionen är tillfredsställande.

Lantbmksstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till utredningens beskriv
ning av jordbmkets negativa miljöeffekter. 36

Arbetsgruppen anser att de förhållandevis höga priserna på jordbrukets Prop. 1989/90:146

produkter är skulden till miljöproblemen i jordbruket. Strukturra- Bilaga 2

tionaliseringen i jordbruket är inte endast en följd av en hög prisnivå på produkterna utan också av ökande kostnader för främst arbetskraft. En internationell utblick visar att även i länder med förhållandevis låga jordbrukspriser är jordbrukets miljöproblem stora, ofta mycket större än i Sverige. Orsaken härtill kan vara att det inte är jordbmkspolitiken i sig som avgör problemens styrka och art utan samhällets tekniska och ekonomiska utveckling samt institutionella faktorer såsom miljölagstiftning m.m. Det är enligt lantbmksstyrdsens erfarenhet fullt möjligt att åstadkomma väsentliga miljöförbättringar genom olika åtgärder som vidtas inom ramen för nuvarande system.

Det regionala målet framstår enligt arbetsgruppen som i stort uppfyllt
vad avser jordbmkets egen regionala fördelning. Även i detta avseende
finns det enligt lantbruksstyrelsens mening betydande risk för att en mo
mentan avreglering kan leda till en sådan omstrukturering inom jordbm
ket att de regionala målen motverkas.

Lantbmksstyrelsen delar inte arbetsgruppens bedömning att en bild av
ett produktionssystem som brister i centrala avseenden framträder.

Lantbruksstyrelsen instämmer dock, liksom flertalet lantbmksnämnder, i arbetsgmppens grundsyn och allmänna slutsatser om behovet av en ny livsmedelspolitik med övergång till ett friare och mer marknadsorienterat system för prisbildning på jordbmksprodukter.

3.13 Statens jordbruksnämnd: JN delar uppfattningen att de motiv som ursprungligen funnits för den omfattande regleringen av jordbmkssektom försvagats. Systemet har inneburit nackdelar - främst genom att det inom systemets ram visat sig vara svårt att tillämpa en prissättning som förhindrar överproduktion. Det finns därför skäl som talar för en begränsning av regleringarna och att jordbmket därmed ges villkor som är mer likartade dem som gäller för andra sektorer i samhället.---------------

3.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD delar LAG: s kritiska syn på den nuvarande jordbmksprisregleringen och dess effekter.

3.23 Näringsfrihetsombudsmannen: Arbetsgmppens beskrivning--------------------------------------------

är översiktlig, men såvitt NO kan bedöma riktig. Den ger en bild av ett regelverk som i fråga om omfattning och komplexitet torde sakna motstycke i någon annan del av svenskt näringsliv. På nära nog samtliga reglerade vamområden har betydande kostnader för olönsam export av överskottsproduktion uppkommit genom formellt bestämda avsättningsgarantier eller andra regleringsåtgärder med samma effekt. Att producenten garanteras en avsättning för sin produktion till ett givet pris utan att få några signaler från marknaden torde enligt NO:s mening vara den främsta nackdelen med nuvarande reglering.

3.24 Statens pris- och konkurrensverk: Verket instämmer i stort i

beskrivningen av den nuvarande jordbmksprisregleringens negativa effek- 37

ter för samhällsekonomin, vilka också framhållits av SPK i olika samman- Prop. 1989/90:146
häng. Bilaga 2

3.25 Konsumentverket: Det grundläggande problemet med dagens system är enligt vår mening att konsumenten belastas med stora kostnader utan att samtidigt få tillgång till livsmedel av god kvalitet. Syftet med att förändra livsmedelspolitiken måste vara att sänka priserna, eller åtminstone dämpa den snabba prisutvecklingen, och samtidigt förbättra livsmedelskvaliteten i vid bemärkelse.

3.26 Statens naturvårdsverk: En av de stora bristerna i den hittills förda jordbruks- och livsmedelspolitiken är den dåliga integreringen med strävanden och mål på miljöområdet. Den ökande specialiseringen, de

ökande insatserna av handelsgödsel och bekämpningsmedel, snedfördel
ningen geografiskt av djurhållning etc. är en följd av den förda politiken,
men även av den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Under 1980-talet
har dock en integrering påbörjats, främst tack vare livsmedelspolitiska
beslutdårl985.----

3.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Stora delar av dagens jordbmks
produktion är baserad på ett system av regleringar som började byggas lipp
för mer än 50 år sedan. Regleringssystemets nackdelar, i första hand den
svaga eller obefintliga kopplingen mellan marknaden/konsumenterna och
producenterna har blivit alltmer påtagliga. Detta har lett till kostsamma
överskott som medfört sjunkande lönsamhet för jordbrukarna men trots
det ökade matpriser, samt påfrestningar på miljön och att största delen av
jordbmksstödet hamnat i områden som inte är prioriterade ur regionalpo
litisk synpunkt.---

3.66 Grossistförbundet Svensk handel: Vi instämmer för vår del i den
bedömning av effekterna av den hittillsvarande jordbrukspolitiken, som
redovisas i betänkandet.

3.68 Hushållningssällskapens förbund: Som "utvärdering och analys"
måste avsnittet Inkomstmålet betraktas som klart bristfälligt i utredning
en. ----

--- Anmärkningsvärt är den brist på helhetssyn som utredningen

visar, eftersom just dessa förhållanden drastiskt kommer att förändras av den förändrade skattepolitiken.

3.72 Landsorganisationen i Sverige: LO delar arbetsgruppens be
dömning att den nuvarande politiken och strukturen i livsmedelskedjans
olika led försvårar för producenterna att tillgodose konsumenternas krav
på bredd och variation i utbudet.

---- Mängden av målsättningar, var och en för sig rimlig, har enligt

LO:s uppfattning bidragit till att den förda politiken aldrig har kunnat bli
effektiv. De olika målsättningarna härlett tiU målkonflikter.

Det är ingen tvekan om att den nuvarande jordbruks- och livsmeddspo- 38

litiken har stor del i den pris- och lönespiral som negativt påverkar svensk Prop. 1989/90:146
samhällsekonomi och svenska företags internationella konkurrenskraft. Bilaga 2

3.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG anger att stödet till jordbruket upp
går till 16 miljarder kr. och i debatten anges ofta att jordbruket kostar
samhällsekonomin så mycket. Denna slutsats är bräcklig.

---- Enligt underhandsuppgifter från OECD har Sveriges och övriga

länders PSE-tal för de senaste åren reviderats. OECD: s nya siffror innebär
att Sveriges PSE-tal i det närmaste har utvecklats parallellt med EG:s tal
sedan år 1986.--

------ Livsmedelsförsörjningen har av ett övervägande flertal i riksda
gen uppfattats som så betydelsefull att man i den praktiska tiUämpningen
avstått från hastiga förändringar. Politiken har på så sätt kommit att verka
stabiliserande; prisregleringssystemet har motverkat effektema av såväl
stora prisökningar som stora prisfall på världsmarknaden.

LRF har genom åren anfört många kritiska synpunkter på jordbmkspo
litiken och på det sätt näringen behandlats. Både ekonomiskt och socialt är
lantbrukarna i en sämre situation än jämförbara gmpper.

I fråga om måluppfyllelse- har vi tryggat livsmedelsförsörjningen

med produkter av hög kvalitet. Hittills har också livsmedelsberedskapen varit någorlunda god, även om vår sårbarhet blivit allt större.

Vi har genomfört en genomgripande teknisk rationalisering och en
strukturrationalisering som gör att vårt jordbmk i jämförelse med andra
ländersjordbmk är effektivt.-

Vi har hittills kunnat upprätthålla jordbmk även i norra Sverige. Målet om "geografisk differentiering" håller vi dock på att avlägsna oss ifrån.

Konsumentmålet om rimliga priser anser LRF uppfyllt till den del det
kan påverkas av jordbmkspolitiken. Den allmänna kostnadsnivån och den
höga matmomsen har haft störst betydelse för livsmedelspriserna.

Inkomstmålet har generellt inte uppnåtts, vilket bl.a. framgår av en nyligen framlagd rapport från RRV.

LAG:s resonemang om exportkostnaderna är till ytterlighet förenklade.

Jordbruksproduktionens inverkan på miljön har alltmer uppmärksam
mats. ---

---- LRF finner anledning att här framhålla att jordbmket självt i .

hög grad är drabbat av den miljöförstöring som uppkommer genom ut
släpp i luft och vatten från industri, kraftanläggningar och trafik.

LAG:s redovisning av de aktuella miljöproblemen är fixerad till intensitetsnivån som en nyckelfaktor för miljöeffekterna. Därmed uppstår en ensidig, schabloniserad och i stora stycken felaktig bild av förhållandena.

En analys av de miljöeffekter, som modern jordbmksdrift har, måste
beakta både positiva och negativa sidor.

LAG: s schablonmässiga synsätt har lett till att de regionala och lokala
variationerna inte blivit beaktade i rimlig utsträckning.

---- LRF kan därför inte vitsorda LAG:s beräkningar och slutsatser

om sambandet mellan kvävegödsling och läckage.

LRF vill även i detta sammanhang påpeka att LAG inte redovisat Prop. 1989/90:146
orsakeraa till prisökningaraa på livsmedel. Bilaga 2

------ I det led jordbmksregleringen verkar (PR-index) var prisupp
gången under 1980-talet lägst.

Den slutsats man åtminstone borde kunna dra är att det inte

finns utrymme för ytterligare lönsamhetsförsämringar om näringen skall
kunna överleva. De drastiska prissänkningar som LAG: s förslag åtminsto
ne på kort sikt skulle leda tiU står i bjärt kontrast tiU RRV:s beräknade
behov av prisökningar på jordbmkets produkter.

Vad gäller prisstödets kapitaliseringseffekt bör noteras att real
priset på jordbmksfastigheter under de två senaste årtiondena varit i stort
sett oförändrat. De höga priser som uppnåtts för välbelägna fastigheter,
lämpliga som lantställen för förmögna personer har inget som helst sam
band med prisstödet.-

---- Markprisema i Sverige är interaationellt sett mycket låga och

talet om kapitaliserat prisstöd är malplacerat.

---- Markprisemas betydelse för produktionskostnadema överdrivs

ofta i debatten.--

---- Det är prisökningar i senare led som lett till att realprisema för

prisreglerade livsmedel stigit. LRF finner det anmärkningsvärt att statliga utredningar vid upprepade tillfallen lägger skulden för dessa prisökningar på jordbmksprisregleringen och därmed indirekt på jordbmket. Om det tas ut för stora marginaler, om det görs oskäliga vinster eller om effektiviteten är låg i efterföljande led då bör samhällets och konsumentemas intresse ägnas åt att åtgärda detta.

3.76 Småbrukare i Väst: Den nu i många år bedrivna jordbmkspolitiken har varit förödande på många sätt. Landsbygdens avfolkning har ökat på gmnd av lantbmksnämndemas monopol och sammanslagningspolitik, de nya "godsen" har slukat mängder av skattemiljoner i försöken att bli "bärkraftiga". Miljön har försämrats genom enorma mängder handelsgödsel, flytgödsel och jordbmksgifter, våra ytvatten och gmndvatten är i fara.

De mindre jordbmken har hela tiden varit i strykklass.

3.89 Tjänstemännens centralorganisation: Orsaken till de höga

konsumentprisökningama på livsmedel under hela 1980-talet bör sökas i hela livsmedelskedjan, inte endast i dess prisreglerade del.

En lång rad statliga utredningar har genom åren försökt kartlägga effektivitet och prisbildning i hela livsmedelskedjan utan att enligt TCO:s mening lyckas särskilt väl med detta. Livsmedelspolitiska arbetsgmppen (LAG) framför som huvudförklaring att de regelbundet återkommande besluten om prishöjningar i jordbruksreglerade led ger efterföljande led legitimitet för att också höja sina priser. Avskaffas jordbmksprisöverlägg-ningar och halvårsvisa prisökningstillfällen utsätts den icke prisreglerade industrin, parti- och detaljhandeln för ett ökat tryck att inte höja sina priser, menar LAG.

TCO anser inte att denna analys är helt övertygande. Prisbildningen i 40

livsmedelskedjan är administrativt styrd och i huvudsak kostnadsrda- Prop. 1989/90:146

terad. Endast genom ökad konkurrens med åtföljande kostnadspress på Bilaga 2

parti- och detaljhandeln kan prisutvecklingen dämpas. Möjligheteraa att

öka konkurrensen i livsmedelskedjan får dock bedömas som tämligen

begränsade så länge denna skyddas från utländsk konkurrens genom ett

gränsskydd.

4 Principer, mål och medel för den framtida politiken

4.2 Kommerskollegium: Kollegiet är i princip enigt med utredningen om
att den svenska jordbmkspolitiken i större utsträckning än i dagsläget bör
vara gmndad på marknadsekonomi för att därmed främja effektiviteten så
att den snabbare prisstegringstakten för livsmedelsprodukter kan dämpas
jämfört med prisutvecklingen för andra varor i det svenska samhället. En
viktig uppgift för den svenska jordbmksnäringen, är emellertid också att

producera kollektiva nyttigheter åt det svenska samhället . För att

åstadkomma detta krävs sannolikt stödåtgärder av olika slag.

Att i det korta perspektivet ändra den svenska jordbmkspolitiken genom att behålla gränsskyddet på nuvarande nivå men slopa den intema regleringen av priser och produktion och på så sätt åstadkomma en sänkning av prisnivån på jordbmksvaror intemt i Sverige kan främja effektivitetsmålet och konsumentmålet i jordbmkspolitiken. Samtidigt finns emellertid risk för negativa konsekvenser för jordbmkaraa om resultatet blir

kraftigt varierande och alltför låga producentpriser. För att mildra

negativa verkningar torde särskilda övergångsbestämmelser behö
va vidtas. Om utredningens förslag härvidlag är tillräckliga och lämpligt
avvägda kan kollegiet inte bedöma.

När det gäller utformningen av gränsskyddet anser kollegiet att

det nuvarande systemet med rörliga införselavgifter är att föredra framför
ett mer statiskt skydd som tullar.

Exporten av jordbmksråvaror bör även fortsättningsvis ske med hjälp av exportbidrag som dock i likhet med importskyddet kan reduceras.

Regleringen av utrikeshandeln med jordbmksråvaror bör självfinansieras genom att exportbidragen täcks av införselavgifter. Den belastning som budgetfinansieringen av bidragen utgör bör således elimineras.

4.3 Överbefälhavaren: Förslagen i stort till ny livsmedelspolitik med
minskning av nuvarande regleringssystem och bl. a. innebärande att sär
skilda kompletteringsåtgärder vidtas - offentligt finansierade - för att
säkerstäUa en god beredskap, väma om miljön och främja de regionalpoli
tiska målen stöds av överbefälhavaren.

Det är angeläget att en minskning av regleringssystemet sker med sådant
hänsynstagande att svensk jordbmksprodukton inkl. den särskilt betydel-
sefuUa mjölkproduktionen och svensk livsmedelsindustri inte åsamkas 41

allvarliga utslagningar som drabbar försörjningen under beredskap och Prop. 1989/90:146
krig. Bilaga 2

Utredningsgmppens förslag till målformulering--- vad avser den

mening som uttrycker den säkerhetspolitiska inriktningen kan

överbefälhavaren stödja.

4.5 Socialstyrelsen: Avsikten med att över huvud taget producera och tillhandahålla livsmedel bör rimligen vara att tillgodose ett kosthåll som till kvalitet och kvantitet befrämjar hälsan för hela befolkningen, oavsett socialgmpp och bostadsort.

------ Konsument- och hälsoperspektivet är enligt socialstyrelsens me
ning inte tillräckligt beaktat i betänkandet. Detta kännetecknar även de
slutliga övervägandena och förslagen. Enligt socialstyrelsens mening bör
konsumentmålet ges en starkare stäUning och ett särskilt hälsomål bör
antas.

Med dessa förbehåll ansluter sig socialstyrelsen till det allmänna synsätt som betänkandet ger uttryck för. Styrelsen tillstyrker förslagen om gränsskydd utan interaa marknadsregleringar, kompletterat med riktade åtgärder. 1 fråga om åtgärder för att tillgodose beredskapskraven vill socialstyrelsen påpeka att den kriskost som beräkningaraa utgår från är otillräcklig från hälsosynpunkt. Detta har betydelse även för beräkningen av det fredstida behovet.

4.7 Riksskatteverket: RSV har inget att erinra mot de av arbetsgmppen framlagda förslagen.

4.9 Riksantikvarieämbetet: Ämbetet delar i stort arbetsgmppens målfor
mulering men anser inte att den föreslagna målformuleringen är tillräcklig.

---- Den föreslagna skrivningen ger uttryck för en aUtför snäv syn på

jordbmkets markanvändning nu och i gången tid.

---- Produktion och markanvändning bör främja tillvaratagandet av

odlingslandskapets kulturvärden från olika epoker och bmkningsformer.

4.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen delar uppfattningen

att produktionen skall vara underkastad samma villkor som andra näring
ar. Samtidigt måste dock vid utformningen av politiken hänsyn tas till
vissa avgörande skillnader mellan primärproduktionen och andra näring
ar.----

Vad gäller arbetsgmppens förslag till målformulering konstaterar lantbmksstyrelsen att detta i stort inte avviker från de mål som formulerades i 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Lantbmksstyrelsen delar uppfattningen att inkomstmålet kan formuleras indirekt. Samtidigt vill styrelsen framhålla att inkomstmålet bör uppfyllas för att det företagsekonomiska effektivitetskravet skall uppfyUas. Detta är även en gmndläggande fömtsättning för att övriga mål skall uppnås.

Arbetsgmppen diskuterar även samband mellan mål och principer för
ersättning. En utgångspunkt är härvid att en separat ersättning bör disku
teras i den mån efterfrågan på s. k. kollektiva tjänster inte är tillfredsställd i 42

och med den erhållna produktionsvolymen. Oavsett vilket principiellt Prop. 1989/90:146 resonemang som förs, kan enligt styrelsens mening produktionen av varor Bilaga 2 i praktiken inte särskiljas från produktionen av vad som arbetsgmppen benämner kollektiva tjänster. Produktion av öppet landskap fömtsätter exempelvis ofta att animalieproduktion bibehålls.

Lantbmksstyrelsen delar arbetsgmppens uppfattning att den lösning i
vilken produktionen i grova drag anpassats till den inhemska konsumtio
nen inte garanterar att miljöintresset tillgodoses i tillräcklig utsträckning.
Detta förhållande förstärks enligt lantbmksstyrelsens uppfattning även av
den regionala omlokalisering av i första hand animalieproduktionen som
en intem avreglering sannolikt leder till. Liksom beträffande beredskapen
anser lantbmksstyrelsen att offentliga insatser är nödvändiga .

I redovisningen av medel saknar lantbmksstyrelsen en beskrivning av
flera av de medel som hittiUs har kommit till användning för att uppfylla
de livsmedelspolitiska målen. Bland dem kan nämnas den jordbmkspoli
tiska lagstiftningen, investeringsstöd, rådgivning till jordbmket samt stöd
till forskning och utveckling. Enligt lantbmksstyrelsens uppfattning bör
dessa medel vara väsentliga inslag i livsmedelspolitiken även i fortsätt
ningen. ---

Lantbmksstyrelsen delar inte arbetsgmppens bedömning att det nu är väsentligt att påbörja anpassningen av stödnivån i det svenska jordbmket till den som råder genomsnittligt inom OECD-området. Styrelsen anser inte heller att Sverige i pågående GATT-förhandlingar bör göra längre gående åtaganden än andra jämförbara länder, i första hand EG och de nordiska ländema. Detta gäller både gränsskyddets nivå och konstmktion.

4.12 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket ställer sig bakom de principer och mål för livsmedelspolitiken som arbetsgmppen redovisat.---------

4.13 Statens jordbruksnämnd: JN tillstyrker förslaget att den intema marknadsregleringen avvecklas och att det generella stödet till jordbmket tills vidare i stor utsträckning kommer att baseras på ett gränsskydd.

------ Förslaget ger endast knapphändiga upplysningar om hur gräns
skyddet skall fungera i avvaktan på att en GATT-överenskommdse nås.

Om en anpassning av gränsskyddet i enlighet med GATT inte kommer att genomföras tillräckligt snabbt kan det uppstå behov av att justera det svenska gränsskyddet både uppåt och nedåt.

4.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Främjande av kon
sumentintresset bör vara det övergripande målet för livsmedelspolitiken.

Utredningens förslag till övergripande målformulering är i överensstämmelse med KD: s gmndtankar och stöds därför av KD.

LAG: s principiella utgångspunkter leder till ståndpunkten att ersättning
bör utgå till jordbmket för efterfrågade varor via priset och för efterfråga
de tjänster genom riktade åtgärder. KD delar LAG: s uppfattning.

KD tillstyrker förslaget om intera avreglering. Det ligger i konsumenter- 43

nas intresse och långsiktigt även i producenternas att priserna på     Prop. 1989/90:146
jordbruksprodukter får framkomma som en följd av efterfrågan och utbud     Bilaga 2
på marknaden i stället för som nu på administrativ väg.

Det är angeläget för konsumenterna att gränsskyddet generellt sett kan avskaffas eller sänkas. Sverige bör aktivt verka för detta i pågående GATT-förhandlingar.

Gränsskyddet får-- inte bli prohibitivt i ett avreglerat system utan

i förekommande fall kunna sänkas ned till det inhemska jämviktspriset. Restitutionsförfarandet bör kvarstå.

4.16 Plan- och bostadsverket: Ett långsiktigt hållbart jordbruk, som bevarar markresurser och bibehåller varierande natur- och kulturmiljöer är en viktig utgångspunkt vid omprövningen av landets jordbrukspolitik.

---- Landsbygdens struktur i delar av landet är redan i dag mycket

sårbar för ytterligare utglesning.

Boverket anser att de stödformer för landets framtida jordbruk från regionalpolitisk, beredskaps- och miljösynpunkt bör behandlas utifrån en lokal helhetsbild. Kommunernas översiktsplaner, där en lokal strategi för landsbygdens utveckling kan redovisas, är ett lämpligt redskap för detta.

4.17 Statens industriverk: SIND instämmer i det generella resonemanget
om strävan efter fri konkurrens inom ramen för gränsskyddet.

4.20 Riksrevisionsverket: RRV anser- det vara angeläget att re
formarbetet enligt arbetsgmppens principiella förslag förs framåt. Ett al
ternativ till rådande system måste nu prövas vilket fömtsätter en radikal
omläggning från ett allmänt prisregleringssystem tiU selektivt riktade åt
gärder som medel för att effektivt tillgodose skilda mål. Utvecklingen av
det intemationeUa samarbetet på det jordbmks- och livsmedelspolitiska
området är ytterligare skäl för en snabb reformering av den svenska
jordbmkspolitiken.

4.23 Näringsfrihetsombudsmannen: NO kan i princip helt ansluta

sig till utgångspunkten att livsmedelsproduktionen skall underkastas sam
ma villkor som andra näringar. Huruvida jordbruket har förmåga att
anpassa sig till en fri marknadshushållning utan oacceptabla problem från
social synpunkt är självfallet osäkert.

Arbetsgmppen konstaterar att konsument-, effektivitets- och inkomst
mål i huvudsak tillgodoses genom en väl fungerande marknad, en uppfatt
ning som NO--- delar----- .

För de återstående målen bör, såsom arbetsgmppen framhåller, riktade,

selektiva åtgärder vidtas eftersom de avser kollektiva tjänster.

Enligt NO:s mening bör dessa åtgärder tillämpas med restriktivitet så att inte önskade strukturförändringar i jordbmket motverkas.

NO stöder LAG:s ståndpunkt att det är bättre att gmndligt reformera
fömtsättningarna för näringen än att successivt sänka reglerande priser
och andra stödåtgärder. Det förefaller nödvändigt att tills vidare behålla 44

gränsskyddet i avvaktan på resultatet av de fortsatta förhandlingarna i Prop. 1989/90:146 GATT. Det synes också lämpligt att gränsskyddet tills vidare behåller Bilaga 2

formen av en införselavgift. Införselavgifterna bör inte reserveras

för speciella ändamål inom branschen.

4.24 Statens pris- och konkurrensverk: Principen bör, såsom

framförs i rapporten, vara att jordbruket skall behandlas som varje annan
näringsgren.---

------ Verket vill emellertid framhålla att verkliga vinster för samhälls
ekonomin kan uppstå först när en fullständig avreglering genomförts.
Gränsskyddet är den faktor som har störst påverkan på priser och konkur
rensförhållanden inom livsmedelssektom. Det är därför beklagligt att ett

bibehållet gränsskydd varit utgångspunkt för uppdraget. Enligt

SPK:s mening är det nödvändigt att frågan om att påbörja avvecklingen av gränsskyddet övervägs i det fortsatta beredningsarbetet inom regeringskansliet.

---- En naturlig följd av att jordbruksproduktionen skall inriktas på

att tillfredsställa konsumenternas efterfrågan blir att konsumentmålet
måste sättas främst. SPK har inget att erinra mot den föreslagna formule
ringen av konsumentmålet.

---- Verket delar arbetsgruppens åsikt att beredskapskraven inte bör

översättas i konkreta mål för produktionen.

Med utgångspunkt i principen att jordbruket skall behandlas som varje annan näringsgren i samhället anser SPK det riktigt att inte formulera särskilda inkomstmål för företagarna inom jordbmkssektom. Av samma skäl anser verket att specifika miljömål och regionalpolitiska mål inte bör uppställas för jordbrukssektorn utan inordnas i målsättningen för den generella regionalpolitiken resp. miljöpolitiken.

4.25 Konsumentverket: I målformuleringen för en ny livsmedelspolitik
bör enligt vår mening konsumentmålet ges den största tyngden. Konsu
mentmålet bör formuleras mer konkret än den allmänt hållna lydelse som
föreslagits i betänkandet.

------ Konsumentverketanserdet motiverat att samhället vidtar åtgär
der för att säkerställa en god beredskap, värna om värdefulla inslag i
odlingslandskapet samt främja de regionalpolitiska målen. Kostnaderna
för detta skall inte belasta matpriserna.

Enligt arbetsgruppen skall konsumentmålet i huvudsak tillgodoses genom en väl fungerande marknad. Om det vid en uppföljning visar sig att så inte blir fallet måste det finnas möjlighet att ingripa i syfte att bl. a. främja livsmedelskvaliteten i vid bemärkelse.

Den svenska marknaden får inte avskärmas från en import som kan ge
ett bredare urval åt konsumenterna. Det är enligt verkets mening väsent
ligt att konsumentintresset ges ett inflytande över gränsskyddet .

Överläggningar skulle kunna ske med den nuvarande konsumentdelegationen.

4.26 Statens naturvårdsverk: När en helt ny livsmedelspolitik nu skall 45

utformas finns en god möjlighet att ta tillvara de positiva möjligheter som     Prop. 1989/90:146
ligger i en framåtsyftande och för jordbruket och naturresurserna rationell     Bilaga 2
integrering av olika mål som samhället uttalat.

I den nu av LAG presenterade rapporten om en ny livsmedelspolitik har
dessa möjligheter behandlats endast flyktigt.

Förslaget måste kompletteras med och modifieras till att även omfatta

miljömål.---- Föratt miljömålen skall kunna uppnås kommer bl. a. att

krävas att vissa lagförändringar görs och införandet av den nya politiken
sker mjukare och med en längre övergångsperiod än tre år .

4.27 Kemikalieinspektionen: Skrivningen "God miljö och långsiktig hushållning med resurserna" bör anges som fömtsättningar vid val av markanvändning och bmkningsmetoder för att få det genomslag för miljötänkande som behövs i en ny jordbruks- och livsmedelspolitik.

Inspektionen delar uppfattningen att det för att nå miljömål inom jord
bruket krävs riktade, selektiva åtgärder inkl. restriktioner .

4.29 Sveriges lantbruksuniversitet: Huvudprincipen i LAG: s förslag är att
avveckla de interna marknadsregleringarna men bibehålla gräns
skyddet --- . Eftersom förslaget inte innebären fullständig avreglering

kan man inte bortse från den risk som finns i att det bibehållna gränsskyddet och de föreslagna direktstöden kan leda till omfattande administration och långtgående marknadsingripanden. Detta liksom övriga konsekvenser av förslaget kan fortlöpande behöva granskas och övervakas, för att inte återigen leda till de problem som det nu aktuella förslaget syftar till att lösa.

Det s.k. inkomstmålet bör framdeles formuleras indirekt. Empiriska och teoretiska skäl talar för att det enda rimliga sättet att formulera inkomstmålet är: Om vi får en tillräcklig inhemsk försämring med de varor och tjänster jordbmket kan bidra med så kan ersättningen till insatt arbete och kapital anses vara tillräcklig.

Genom att frågor om beredskap, miljö, glesbygdsfrågor och annat bm-
tits ut ur den egentliga jordbrukspolitiken ökar effektiviteten och ända
målsenligheten i de insatta åtgärderna.

4.37 Länsstyrelsen i Jönköpings liin: Länsstyrelsen ansluter sig till gmndtanken: ett tills vidare bibehållet gränsskydd.

Länsstyrelsen håller med om att prisregleringen i stort skall avskaffas.
För vissa regioner och för vissa produkter krävs dock åtgärder för att
minska de problem som uppstår när konkurrensen släpps fri.

4.39 Länsstyrelsen i Kalmar län:- Länsstyrelsen anser dels att ett

principbeslut bör fattas om förenkling och ökad marknadsanpassning av pris- och marknadsregleringaraa av jordbrukets produkter med sikte på marknadsanpassning vid sekelskiftet, dels att gränsskyddet ges sådan utformning att det harmonierar med det skydd jordbmket i Europadelen av OECD tillämpar.

---- Länsstyrelsen anser-- inte att det finns anledning att ha en 46

nationell ambitionsnivå att vara ett intemationellt föregångsland när det Prop. 1989/90:146 gäller att snabbt avveckla stödåtgärder till inhemsk livsmedelsproduktion Bilaga 2 och därvid nödvändiggöra en starkt ökad import.

4.40 Länsstyrelsen i Gotlands län: Vi ställer oss bakom principen

om en förenklad reglering. Vi kan däremot inte förstå varför jordbmksnäringen skall fråntas rätten till en politik som innebär en viss intera prisutjämning mellan olika delar av landet beroende på olika produktslag.

---- Ett fortsatt gränsskydd är nödvändigt under överskådlig tid.

----- Gränsskyddet bör vara så utformat att den inhemska produktio
nen i stort är anpassad till den svenska konsumtionen.

---- Sverige får i GATT-förhandlingaraa inte gå före andra länder

genom en egen avreglering och ensidiga åtaganden.

---- Vid fortsatta förhandlingar om avregleringar, bör hänsyn tas till

de i Sverige stränga regleraa inom livsmedelsområdet.

4.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen delar utredningens upp
fattning att den nuvarande livsmedelspolitiken främst avseende produk
tionsvolym brister i måluppfyllelse. Det finns därför skäl att i jordbmket
såväl som inom andra områden sträva efter en väl fungerande marknads
ekonomi. Det är därvid rimligt att jordbmket i Sverige får konkurrera på
samma villkor som andra länders jordbmk. Avregleringen i Sverige bör
enligt länsstyrelsens mening ske i samma takt som inom övriga industri
länder i Europa.

Länsstyrelsen delar utredningens synpunkt att jordbmksföretagen bör ges möjlighet att inom ramen för ett gränsskydd verka på samma villkor som andra företag.

Länsstyrelsen anser dock att det är nödvändigt att göra avsteg från denna principiella syn eftersom jordbmksproduktion är en biologisk produktion. Det finns anledning för samhället att ha en beredskap för att kunna ingripa vid extrema skördeutfall.

4.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen instämmer i utred
ningens enhälliga förslag att de intema regleringama för jordbmket bör
slopas.----

Länsstyrelsen anser att de svenska strävandena i fråga om gränsskydd
för jordbmksprodukter bör överensstämma med förhållandena i övriga
nordiska länder och anpassas till nivån inom norra EG-området. En snabb
sänkning av gränsskyddet till genomsnittet inom hela OECD-området
skulle vara socialt oacceptabelt .

Uppkommande överskott inom spannmålsområdet måste hanteras gemensamt inom branschen för att möjliggöra en något så när stabil ekonomisk utveckling för de enskilda jordbmken.

Med syfte att utjämna regionala obalanser för mjölkproduktionen och bmkarinkomstema och mildra en ogynnsam landsbygdsutveckling bör mejeribranschen administrera en egen tillfällig inre reglering.

En ny jordbmkspolitik måste präglas av nytänkande där hälso- och Prop. 1989/90:146
miljöfrågoma liksom energipolitiken ställs i förgmnden. Bilaga 2

Länsstyrelsen instämmer i huvudsak i de miljömål som anges i utredningen.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid om de åtgärder som föreslås i utredningen innebär att dessa miljömål kan uppnås.

4.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar utredningens
uppfattning att jordbmksproduktionen bör anpassas så att den i större
utsträckning än tidigare motsvarar efterfrågan.

------ Det är enligt länsstyrelsens uppfattning viktigt att Sverige av
vecklar gränsskyddet i en takt som korresponderar med den i övriga
länder.

4.44 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar den livsmedelspoli
tiska utredningens principiella förslag att de intema marknadsregleringar
na för jordbmket bör slopas och ersättas med ett gränsskydd, som kom
pletteras med riktade åtgärder för att säkerställa en god beredskap, väma
om miljön och främja de regionalpolitiska målen. Eftersom ett slopande av
de intema regleringama skulle innebära stora omställningsproblem är det
enligt länsstyrelsen viktigt att dessa riktade åtgärder blir kraftfulla och
effektiva.---

,------ Enligt länsstyrelsens mening skall självfallet de naturliga fömt
sättningama för jordbmksproduktion, och inte regionalpolitiska ambitio
ner, vara styrande för livsmedelspolitiken.

4.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen delar utredningens
ståndpunkt att intema regleringar bör kunna minimeras inom ramen för

ett gränsskydd men anser att gränsskyddet skall sättas i paritet

med vad som gäller i jämförbara OECD-länder, att inte gränsskyddet skall avvecklas snabbare än i andra jämförbara länder, att näringen skall ges

möjlighet att kollektivt finansiera överskottsproduktion, samt att

en koppling mellan beredskapskrav och framtida produktionsmål bör göras även i framtiden.

------ Länsstyrelsen anser att det bland målen för den framtida livsme
delspolitiken också bör ges utrymme för en historisk dimension där nä
ringens kulturhistoriska betydelse uttrycks.

4.49 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker att den interaa
marknadsregleringen avvecklas och produktionen anpassas till den in
hemska efterfrågan. Eventuella överskott får exporteras under kommersi
ella villkor.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att behålla gränsskyddet för att skydda den inhemska marknaden. Gränsskyddet skall anpassas till fömtsättningama inom OECD och kommande GATT-överenskommdser.

4.50 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen instämmer i betän
kandets gmnddrag ett gränsskydd med begränsade interna marknads- 48

regleringar men kompletterat med riktade, offentligt finansierade åtgärder Prop. 1989/90:146 för att säkerställa en god beredskap, ett förstärkt väm av värdefulla inslag i Bilaga 2 odlingslandskapet och stöd av de regionalpolitiska målen.

Gränsskyddet får inte sänkas snabbare än i andra länder. Nivån på det kommande sänkta gränsskyddet måste anpassas till svenska förhållanden.

Systemet med kollektiv exportfinansiering, finansierat av näringen, bör kunna finnas kvar. Däremot bör det statligt finansierade exportstödet avskaffas.

---- Målsättningen i förslaget att Sveriges stödnivå efter ömsesidiga

sänkningar skall motsvara genomsnittet i OECD bör modifieras .

4.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Målen för den framtida livsmedels
politiken är i betänkandet uttryckta i allmänna formuleringar.

Många olika medel föreslås för att uppnå de uppställda målen. Medlen
riktar sig mot olika delar av livsmedelspolitiken. 1 vilken utsträckning som
de föreslagna medlen är lämpliga och tillräckliga för att uppnå målen är
svårt att utläsa av betänkandet. Konsekvensbeskrivningama är otillräckli
ga på den nationella nivån och i det närmaste obefintliga på den regionala
nivån.----

4.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Arbetsgmppens målformulering avseende den framtida livsmedelspolitiken kan med en välvillig tolkning bedömas vara tillfredsställande. Huvudintrycket är dock att målen är väl generellt utformade och har som utgångspunkt produktionsförhåUanden och fömtsättningar i Syd- och Mellansverige. Detta bekräftas också i de förslag till åtgärder som arbetsgmppen redovisar.

Målet för livsmedelspolitiken vad avser det norrländska jordbmket bör
enligt länsstyrelsens uppfattning ligga fast, dvs. 1984 års produktionsnivå
skall bibehållas.--

4.57 Folkhälsogmppen: Den nuvarande regleringen med subventionering av produktionen av smör och fettrik mjölk samt prissättningen som verkar återhållande på vegetabiliekonsumtionen, motverkar näringsfysiologiskt rekommenderade förändringar av kosthållet. Folkhälsogmppen viU därför stödja förslagen om avskaffande av den gällande regleringen inom livsmedelspolitiken. Folkhälsogmppen instämmer också i att en avreglering minskar behovet av måldeklarationer.

Med hänsyn till nuvarande kunskap om kostens stora betydelse för vår
hälsa anser Folkhälsogmppen att det är önskvärt att även hälsomålet lyfts
fram och jämställs med beredskapsmålet, det regionalpolitiska målet och
miljömålet. Skulle detta inte vara möjligt anser Folkhälsogmppen att i den
nya livsmedelspolitiken skaU finnas krav på att alla regleringar, styr- eller
kontrollåtgärder som föreslås nu och framledes skall prövas mot hälsomå
let. ---- Folkhälsogmppen föreslår att i samband med avregleringen

särskilda medel anvisas för den upplysning och information som arbets
gmppen understryker som betydelsefull.

4.61 Centralorganisationen SACO/SR: SACO stöder huvudlinjeraa i 49

4 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 146. Bilagedel

LAG:s förslag. Ett avskaffande av gränsskyddet är inte möjligt under Prop. 1989/90:146 överskådlig tid. En intem avreglering skapar bättre fömtsättningar för Bilaga 2 marknadssignalema att nå producenteraa i livsmedelskedjans olika led.

Kontraktsodling med anbudsförfarande ser SACO som ett lämpligt in
slag i ett mer marknadsorienterat produktionssystem.

4.65 Föreningen Foder och spannmål: Föreningen Foder och spannmål
anser att det är nödvändigt att överskottsarealen lyfts ur produktion på
konstgjord väg. Detta måste ske innan prisregleringen avvecklas och det
enda realistiska förslag, som hittills presenterats är, enligt Foder och
spannmåls uppfattning, att det bildas en jordbank.

Foder och spannmål anser att det inte kan tillåtas en ytterligare försäm
ring av lönsamheten inom lantbmket. Ett alteraativ till att klara

lönsamheten inom lantbmket i en situation där ett överskott ännu är ett
faktum, är att det införs ett arealstöd av mer permanent art.

Även i en situation med avreglerad intera marknad är det nödvändigt att finna en lämplig form att hantera import och export av lantbmkspro-dukter. Detta primärt för att ge möjlighet till export av förädlade livsmedel baserade på svenska råvaror. Ett lämpligt system skulle därvidlag kunna vara att företag ges exportlicenser i relation till importen. För att ett sådant system skall kunna fungera måste det givetvis vara möjligt med handel med exportlicenser.

4.66 Grossistförbundet Svensk handel: För Grossistförbundet Svensk han
del är det en självklarhet att svenskt jordbmk skall verka på samma villkor
som andra näringar. Vi delar därför uppfattningen att en omläggning av
politiken nu måste ske i riktning mot ökad marknadsstyming.

---- Gränsskyddet behandlas enligt vår mening inte tillräckligt klart i

förslaget--- .Ett bibehållet gränsskydd kan- leda till ett ännu

större överskydd än som i nuläget råder för vissa jordbmksprodukter. Detta är negativt från konsumentsynpunkt och kan leda tiU interaationella reaktioner.

---- Stödet till exporten bör snarast möjligt upphöra.

4.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: En av de bärande princi
pema i LAG:s förslag är att konsumenteraas efterfrågan inte minst när
det gäller kvalitet och mångfald - skall styra den inhemska produktionen.
Likaså fömtsätts inom ramen för en fri prisbildning på den inhemska
marknaden en ökad konkurrens, vilket enligt förslaget bl. a. kan åstadkom
mas genom att öppna en del av marknaden för import.

Vi vill kraftigt understryka LAG:s värderingar i nämnda hänseenden. Reella möjligheter till import måste därför såväl under den fömtsätta övergångsperioden som på längre sikt upprätthållas, oavsett prisutvecklingen inom landet. Endast härigenom kan konsumentemas kvalitets- och urvalskrav tillgodoses.

LAG berör frågan om gränsskyddet i olika sammanhang i skrivningen,
vilka är både motsägelsefulla och oklara till sin reella innebörd. Inte minst
gäller detta nivån för gränsskyddet. 50

Genom de inhemska prissänkningarna på vissa produkter uppstår i vart Prop. 1989/90:146 fall under en övergångsperiod med all säkerhet ett markerat överskydd, Bilaga 2 som omöjliggör eller försvårar import. Vi finner detta djupt oroande. I ett sådant läge måste åtgärder snabbt kunna vidtas för att justera gränsskyddet, om inte på annat sätt så genom restitutioner.

De reella importmöjligheterna bygger trots allt inte endast på fömtsättningar beroende av den inhemska prisnivån, "världsmarknadsprisernas" utveckling och gällande gränsskydd utan också på möjligheterna att finna avsättning för importen. Detta gäller i all synnerhet i en situation med pristryckande svenska överskott på den inhemska marknaden, vilka inte under "kommersiella förhållanden" i fortsättningen kan avsättas utanför Sveriges gränser.

Framöver skall enligt LAG inte "olönsam" export accepteras .

En sådan ordning kan få en rad konsekvenser.

Förslaget försvårar eller i vissa lägen t.o.m. omöjliggör en export respektive en s. k. utbyteshandel, vilket också kommer att påverka de reella importmöjligheterna.

Utbyteshandel fömtsätter reella möjligheter till export. Beträffande fi
nansieringen av en sådan bör denna kunna ske på samma betingelser som
för närvarande, nämligen att införselavgiftsmedel från utbytesimporten
får användas för export i motsvarande grad.

Beträffande exportmöjligheterna i övrigt bör staten under en

övergångsperiod medverka vid finansieringen av ofrånkomlig export inom vissa ekonomiska ramar med jordbmksnämnden som administrativt ansvarig myndighet. Vi har förutsatt att efter övergångsperioden upphör statens medverkan helt. Erforderliga exportstödåtgärder får sedan åstadkommas av berörda livsmedelsföretag. I den mån detta av effektivitets-och/dler konkurrensskäl kan kräva samverkan, bör sådan kunna ske utan hinder av nuvarande eller framtida konkurrenslagstiftning.

Vi förordar ett rörligt gränskydd med införesdavgifter .

Skulle marknadspriserna på något längre sikt inte stabiliseras vid en "rimlig" prisnivå, måste generella sänkningar av gränsskyddet göras, även om detta sker i snabbare takt än den som kan komma att föranledas av en framtida GATT-överenskommdse.

4.68 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet instämmer självfallet i
det konsum.entmål som LAG redovisar .

Förbundet vill hävda att konsumentmålet innefattar mer än "tillgång, kvalitet, pris och valfrihet". Utan kostmedvetenhet och kunskap om hur en hälsobefrämjande kost bör vara sammansatt blir konsumentmålet bara ett delmål.

------ Om lantbruket skall ha möjlighet att upprätthålla en med jäm
förbara grupper likvärdig inkomst och standard måste inkomstmålet bibe
hållas i jordbrukspolitiken i synnerhet under omställningsperioden.

Upprörande i LAG:s förslag är att i stort sett inga medel anvisas för en

förändrad jordbrukspolitik mot en avreglerad inhemsk marknad.

LAG sätter sin tillförsikt helt till en prispress .

Flertalet initierade i lantbrukets produktionsförhållanden och dess pro- 51

duktionsekonomi inser att gmndproblemet är att åkerarealen som utnytt- Prop. 1989/90:146

jats för livsmedelsproduktion är för stor. Därför bör det vara centralt att Bilaga 2

angripa detta problem på ett långsiktigt konstruktivt sätt. Ett medel som

borde analyseras närmare är arealersättning för överföring av åkermark,

och möjligen även betesmark, till långsiktigt annat ändamål. Detta kan ske

i form av t. ex. bidrag till plantering av skog, energiskog m. m. Bidraget kan

vara villkorat med att marken ej återgår till livsmedelsproduktion under

en viss tidsrymd.

Förbundet anser det vara ett oeftergivligt krav att ett, av mjölkleveran
törerna, gemensamt finansierat exportsystem blir lagligt möjligt även i
fortsättningen.--

Förbundet delar LAG:s åsikt att nuvarande prisutjämningssystem för
mjölk och mjölkprodukter utvecklats till ett komplicerat och svårbegripligt
regelverk. En förenkling är angelägen. Förbundet stöder därför SMR:s
förslag om ett radikalt förenklat system.

4.71 Kooperativa förbundet: KF anser att marknadskrafterna skall ges ökat
inflytande inom jordbmksnäringen. Emellertid måste även andra än rent
marknadsekonomiska hänsyn beaktas. Naturresurser som mark och sjöar
måste bevaras för kommande generationer.

Av kommentarerna till målfonnuleringen framgår "att med en ny livs
medelspolitik minskar behovet av måldeklarationer". KF delar inte denna
uppfattning--- .

---- Eftersom KF är angeläget om att konsumentmålet tveklöst anges

som det primära föreslås att målformuleringen förtydligas.

---- Energi- och industrigrödor bör-- beaktas i en utvidgad

målformulering.

---- KF tillstyrker i princip LAG:s förslag att nuvarande system med

ett gränsskydd och intern reglering av priser och produktion ersätts med ett gränsskydd utan interna marknadsregleringar och att detta gränsskydd kompletteras med riktade offentligt finansierade åtgärder i syfte att tillgodose beredskapskraven, värna om värdefulla inslag i odlingslandskapet och förstärka regionalpolitiken.

Enligt KF är det rörliga gränsskyddet såväl i den nuvarande som i den
kommande jordbruks- och livsmedelspolitiken det väsentligaste och effek
tivaste medlet - .

Det är KF: s mening att gränsskyddets höjd år av utomordentligt stor
betydelse för konkurrensen, prisnivån, importen, produktionens omfatt
ning och jordbmkets inkomster, ett faktum som verkar undervärderat i
utredningen. KF anser att frågan om gränsskyddets storlek måste bli
föremål för fortlöpande överläggningar mellan konsumenter och produ
center innan frågan avgöres av regeringen.

KF tillstyrker att införselavgifter eller tullar i princip jämställs med
allmänna budgetmedel- .

LAG föreslår att lagen om prisreglering på jordbmkets område jämte tillhörande förordning upphävs och från den Ijuli 1991 ersätts med en lag om avgifter vid införsel av jordbruksprodukter. KF tillstyrker detta.

4.72 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker helt arbetsgmp- Prop. 1989/90:146

pens förslag om att miljö-, beredskaps- och regionalpolitiska mål finansi- Bilaga 2

eras via statsbudgeten och att dessa medel utbetalas som ersättning för utförda tjänster.

LO tillstyrker de principer för omläggning av livsmedelspolitiken som
arbetsgmppen föreslår.-

LO bifaller utredningens förslag om att gränsskyddet tills vidare bibe
hålls. ---

Gränsskyddet måste enligt LO:s mening hållas på en nivå som möjliggör att en del av konsumenternas efterfrågan kan tillgodoses med import.

LO instämmer i arbetsgmppens bedömning att införselavgifter/tullar är
att betrakta som allmänna budgetmedel.

Arbetsgmppens förslag, att regleringsföreningarna skiljs från sina myndighetsuppdrag och att fri konkurrens inom ramen för gränsskyddet eftersträvas, tillstyrks av LO.

4.73 Landstingsförbundet: Styrelsen menar att det vore angeläget

om man utöver konsumentmålet kunde gå ett steg vidare och fastställa ett
självständigt hälsomål för livsmeddspolitiken.

4.74 Lantbrukarnas riksförbund: LRF avstyrker att LAG: s allmänna syn
på inriktningen av jordbmks- och livsmedelspolitiken läggs till gmnd för
beslut av riksdagen.

Det förslag till reformerad jordbmks- och livsmedelspolitik som LRF lägger fram tar sin utgångspunkt i dels de förändringar som är att vänta på det internationella området bl. a. som ett resultat av pågående förhandlingar inom GATT och mellan EFTA och EG, dels ett allmänt önskemål om att åstadkomma förenklingar i det regelverk som efter hand byggts upp

---- . LRF vill poängtera att det prisregleringssystem som tillämpas i

vårt land inte är mer komplicerat eller detaljerat än motsvarande system
inom t. ex. EG.--

En annan utgångspunkt för LRF är att gmndläggande mål för jordbmks-och livsmedelspolitik fordras även för ett mera marknadsorienterat/av-reglerat jordbmk. Vårt behov av försörjningstrygghet och livsmedelsberedskap kvarstår. Också framöver måste jordbmksnäringen ges sådana villkor i övrigt att näringsutövarna kan uppnå en ekonomisk och social standard som ligger i nivå med vad andra grupper har. Produktionstekniken skall vara resursbevarande och miljövänlig men ändå rationell. Det är en av fömtsättningarna för att konsumentmålet om hög kvalitet och rimliga priser skall uppnås. Både pris och kvalitet till konsument påverkas i hög utsträckning av hanteringen i senare led. Ett viktigt delmål är också att produktionen i norra Sverige skall upprätthållas på 1984 års nivå som anges i 1984/85 års beslut.

Från dessa utgångspunkter är LRF berett att medverka till en långtgående förenkling av nuvarande ordning. Förenklingen bör ske stegvis och i sådana former att lantbmkare och övriga aktörer hinner ställa om och anpassa sig till de ändrade fömtsättningarna och så att kapitalföriuster så

långt möjligt undviks. Sådana element som behövs för att göra gränsskyd- Prop. 1989/90:146 det effektivt måste finnas kvar. Beslut får inte tas som föregriper överlägg- Bilaga 2 ningarna inom GATT och mellan EG och EFTA.

Gmnddement i ett förenklat system baserat på en prisregleringslag bör vara

ett gränsskydd på sådan nivå att lönsamheten för den åsyftade produktionen blir godtagbar och att hänsyn härvid kan tas till det inhemska kostnadsläget,

ett av staten sanktionerat system för organisation och finansiering av kostnader för utbytesexport och övriga överskott,

ett förenklat prisutjämningssystem för mejeriprodukter baserat på statliga förordningar.

Liksom hittills skall införselavgiftsmedel och budgetmedel få användas för exportstöd, sociala satsningar etc. Vid behov skall interaa avgifter få tas ut.

Beträffande regleringar är LRF berett att medverka till långtgående förändringar. LRF ställer sig bakom förslaget att avveckla merparten av de internregleringar som nu huvudsakligen handhas av regleringsföreningarna. Den av LRF förordade förenklingen och avvecklingen av nuvarande regleringar innebär att regleringsföreningarnas nuvarande uppgifter och funktioner mestadels upphör. Mot denna bakgmnd bör prövas hur kvarstående funktioner bör organiseras och verkställas.

Liksom hittills skall budgetmedel, införselavgifter, interaa avgifter och
avgifter på produktionsmedel tillföras näringen och efter beslut av riksdag
och regering få användas för olika ändamål enligt överenskommelse med
näringen.---- Det gäller också vissa andra av näringen via sektorsme
del finansierade ändamål bl.a. FoU, djurhällsovård m.m. Likaså bör
medel till lantbrukarnas pensionskassa anvisas.

Export av överskott och utbytesexport skall finansieras med införselavgifter, interna avgifter och avgifter på produktionsmedel. Budgetmedel som tillförs i stället för höjda produktpriser skall i princip utgå som pristillägg.

Jordbmket skall liksom hittiUs genom LRF ha rätt att i en fast och
etablerad ordning medverka vid beredningen inom statsförvaltningen av
sådana jordbmks- och livsmedelspolitiska frågor, som direkt berör nä
ringens ekonomiska villkor.-

------ Någon ensidig svensk avreglering och neddragning av gräns
skyddet, som försämrar vårt konkurrensläge, får inte ske.

4.75 Samarbetsgruppen för alternativ odling: LAG:s förslag medför att marknaden släpps "fri" men den nya politiken kommer ändock att baseras på användning av ändliga naturresurser. Och det innebär en diametralt motsatt åsikt än vad vi i SAO kan acceptera. Därför föreslår vi en jordbrukspolitik som stimulerar användningen av åkem och ej stimulerar bl. a. handelsgödsel.

---- Det måste lagstadgas att all nuvarande åker bibehålls.

SAO menar att det viktigaste styrmedlet är att höja kväveavgiften med ca
100 200% för att lägga om nuvarande jordbruk till ett ekologiskt inriktat 54

jordbmk. Denna avgift återbetalas till jordbmket som ett produktionsneu- Prop. 1989/90:146
tralt arealbidrag. Bilaga 2

SAO menar att det nuvarande gränsskyddet och den garanterade avsättningen för spannmål i första hand ersätts med en tullavgift som vid produktionsbalans garanterar ett avräkningspris till bonden som motsvarar produktionskostnaderaa.

SAO menar att avveckling av svensk reglering inte skall genomföras snabbare än omvärldens.

SAO menar att bonden måste få ersättning för s. k. kollektiva nyttighe
ter. Denna ersättning skall utgå som ett differentierat arealstöd. Arealstö
det finansieras som ett avdrag i jordbmkarens deklaration.

SAO menar att som gmnd måste vi uppfylla de fem etiska normer som Naturresurs- och miljökommittén kom fram till år 1983.

4.76 Småbrukare i Väst:-- En omläggning till ett mera miljöan
passat och resurssnålt jordbmk är nödvändig men också att avskaffa en
mängd av de regleringar som tynger näringen.

Målsättningen skall först och främst vara att förse folkhushållet med riktiga livsmedel som ej förstörts av gifter och kemikalier och att sköta jorden så att vi med heder kan lämna över den till kommande generationer.

4.80 Svenska lantarbetareförbundet: Konsumenterna skall tillförsäkras ett varierat utbud av livsmedel av god kvalitet till rimliga priser, producerade med miljömässigt goda metoder. Detta är det konsumentpolitiska målet för livsmedelspolitiken.

------ SLF tillstyrker helt arbetsgmppens förslag om att miljö-, bered
skaps- och regionalpolitiska mål finansieras via statsbudgeten och att dessa
medel utbetalas som ersättning för utförda tjänster.

SLF tillstyrker de principer för omläggning av livsmedelspolitiken som arbetsgmppen föreslår.

SLF bifaller utredningens förslag om att gränsskyddet tiUs vidare bibe
hålls. ---

SLF instämmer i arbetsgruppens bedömning att införselavgifter/tullar är
att betrakta som allmänna budgetmedel. SLF anser dock att bl.a. införsel
avgifterna bör under en övergångsperiod tillföras näringen för att underlät
ta omställningsprocessen.

Arbetsgmppens förslag, att regleringsföreningama skiljs från sina myn
dighetsuppdrag och att en fri konkurrens inom ramen för gräns
skyddet eftersträvas, tillstyrks av SLF.

4.82 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningens förslag till målformulering:

Ett övergripande krav är att jordbmkspolitiken harmoniserar med all
männa politiska målsättningar om ett uthålligt och mänskligt samhälle.
Detta innebär bl. a. god hushåUning med såväl inhemska som utländska
naturresurser, samt begränsning av stömingarna av olika ekosystem till
vad de långsiktigt tål. En fömtsättning för ett uthålligt samhälle är att 55

insikten om att naturen sätter de ultimativa gränserna, inom vilka männi- Prop. 1989/90:146 skan och det ekonomiska systemet har att verka, genomsyrar befolkningen Bilaga 2 i allmänhet, näringsliv och offentlig förvaltning.

Föreningen stödjer en inhemsk avreglering under förutsättning att den genomförs så att viktiga natur-, miljö- och kulturvärden ej hotas.

Till vår tyngsta kritik hör utredningens avsaknad av en väl genomförd miljökonsekvensanalys. En sådan är en förutsättning för utformningen av de kompletterande åtgärder som en inhemsk avreglering kräver för att ej oersättliga miljövärden av olika slag skall gå till spillo.

4.83 Sveriges civilförsvarsförbund: Miljöfrågorna måste, jämsides med be
redskapsfrågorna, få en mycket framträdande plats i den framtida livsme
delspolitiken. --- Minskad användning av konstgödsel och bekämp
ningsmedel samt ökad mångfald i primärproduktionen är därför viktig.
Möjlighetema att på ett ekologiskt riktigt sätt använda överflödig spann
målsareal för produktion av t. ex. biobränslen bör tas till vara. Detta ökar
vår beredskap inom energiområdet, men ger oss också möjligheter att, vid
behov, återta areal för spannmålsodling. SCF motsätter sig därför att
överflödig areal används för skogsplantering.

4.85 Sveriges jordägareförbund: Grunden för livsmedelspolitiken

skall vara att konsumtionen i Sverige av livsmedel inom den skyddade sektorn i sin helhet skall tillgodoses genom inhemsk produktion.

Medlet för att tillgosose det livsmedelspolitiska målet skall vara gränsskydd genom införselavgifter och en avreglering av den inhemska marknaden.

Vi tillstyrker LAG: s förslag, att landskapsvård, naturvård, regionalpoli
tik och beredskap skall tillgodoses genom särskilda riktade åtgärder utan
för jordbmkspolitikens generella medel.

Vi föreslår att staten årligen på marknaden köper en kvantitet livsmedel motsvarande den kvantitet som producerats på grund av de särskilda riktade stödåtgärderna och att dessa livsmedel av staten lyfts ut på den internationella marknaden, t. ex. som katastoföistånd.

Vi förordar bestämt, att övergången till en ny livsmedelspolitik sker
----- genom att man i stort bevarar dagens system med avsättningsga
rantier och successivt sänker de reglerade priserna och övriga stödåtgärder

Vi avvisar LAG:s förslag att nivån för gränsskyddet skall vara beroende
av den internationella utvecklingen.

Vi anser att den nya livsmedelspolitiken måste ge möjligheter till export av tillfälliga överskott av livsmedel. Finansieringen av exporten skall gemensamt bekostas av näringen och staten. Detta fömtsätter, att ett system för kollektiv finansiering inom jordbmket bibehålls.

Vi delar LAG:s uppfattning, att utgångspunkten för livsmedelspolitiken
måste vara att "produktionen skall vara underkastad samma villkor som
andra näringar i vårt samhälle". Därav följer, att en verklig avreglering
inom jordbruket måste omfatta alla områden som berör jordbmksföre
tagen. 56

Särskilt viktigt är, att även arrendelagstiftningen "avregleras". Prop. 1989/90:146

Bilaga 2
4.86 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: För att undvika en situa
tion i vilken jordbrukaren så drabbas av en ny livsmedelspolitik att han
måste avveckla sitt jordbmksföretag måste enligt SJA:s uppfattning även
fortsättningsvis finnas en förenklad mjölk/köttreglering och ett gemensamt
näringsansvar för spannmålsexporten.

4.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM kan helt stödja principerna
för det förslag till avreglering som LAG framlagt.

---- Den direkta målformuleringen är allmänt hållen i utredningen.

SLIM ansluter sig till utredningens bedömning att de målformuleringar för livsmedelspolitiken som tidigare sammanfattats under konsument- och effektivitetsmål resp. inkomstmål i huvudsak tillgodoses genom en väl fungerande marknad. Detta innebär att en inhemsk prisnivå som leder till en produktion utöver vad som kan avsättas kommersiellt inte kan motiveras med hänvisning till något av de uppställda målen.

Miljömålet kräver vissa riktade, selektiva åtgärder, framhåller utred
ningen --- . SLIM har alltid varit emot särskilda avgifter på insatsva
ror eller slutprodukter, vilka givetvis fördyrar produktionen och snedvri
der konkurrensen. Sådana avgifter bör därför icke förekomma. Att omfor
ma dessa avgifter till miljöskatter, som utredningen antyder, vore att
införa en produktskatt på vegetabilieproduktionen. SLIM vill definitivt
avråda från sådana åtgärder. Enligt liggande skatteförslag skall alla punkt
skatter på särskilda vamslag avvecklas under år 1991.

Den övergripande målsättningen för den nya livsmedelspolitiken bör
vara att svensk livsmedelsindustri inte i något avseende får diskrimineras
vare sig på export- eller svenska marknaden.

4.89 Tjänstemännens centralorganisation: TCO konstaterar att arbets
gruppen trots sin ambition att rensa i mål/medelarsenalen anger

mycket omfattande och olikartade mål för den framtida livsmedelspoliti
ken. ---

TCO delar arbetsgruppens uppfattning att dagens system med gränsskydd och intern reglering av priser och produktion bör ersättas med ett gränsskydd utan interna marknadsregleringar, kompletterat med riktat, offentligt finansierat stöd till produktion, som motiveras av exempelvis beredskaps-, naturvårds-, kulturella eller regionalpolitiska hänsyn.

------ TCO noterar att arbetsgruppen inte för någon egentlig diskus
sion om gränsskyddets konstruktion och höjd, inte heller om när och hur
det skall kunna ändras. I huvudsak tycks arbetsgruppen utgå från att en
kommande GATT-överenskommdse skall lösa gränsskyddets utformning,
så att den inte kan påverkas genom ensidiga svenska åtgärder.

Om detta inte blir fallet uppkommer enligt TCO: s mening behovet av en

mekanism för att justera gränsskyddets höjd. För att inte helt

utestänga import på överskottsmarknader, kan gränsskyddet in
ledningsvis behöva sänkas på vissa produkter. 57

1 ett fortvarighetstillstånd kommer ett nominelU oförändrat gränsskydds Prop. 1989/90:146 reala värde snabbt att urholkas av inflationen. På delmarknader i balans Bilaga 2 kommer därför gränsskyddet ganska snart att behöva höjas om den avsedda inhemska produktionsvolymen skall kunna upprätthållas.

5 Övergripande efTekter

5.3 Överbefälhavaren: Den teoretiska modell som utredningen beskrivit och utgått ifrån avseende förhållandet mellan efterfrågan och produktion i ett samhälle med fri prisbildning, äger sannolikt inte full tillämpning på branscher med långa produktionstider, t. ex. jordbruksområdet. Produktionsanpassning och prisutveckling inom dessa delar av näringslivet följer därför sannolikt delvis andra principer än inom näringslivet i övrigt. Detta bör beaktas i samband med att avregleringar genomförs.

5.8 Konjunkturinstitutet: När det gäller analysen av förslagens samhällsekonomiska effekter anlägger rapporten i ett avseende ett betraktelsesätt

som torde vara felaktigt. Att avregleringen kommer att ge upphov

till en något lägre inflationstakt i ekonomin och också en något högre
tillväxttakt i reala BNP framstår som troligt. Att den högre tillväx
ten i BNP i sin tur skulle påverka tillväxttakten i den totala sysselsättning
en är däremot inte rimligt eller troligt.--- Vad som inträffar är i stället

en ökning i välfärden, uttryckt som BNP per capita.

5.10 Lantbruksstyrelsen:- En samlad konsekvens blir, om de inter
na marknadsregleringarna avvecklas, att i stort sett all exportproduktion
av prisreglerade jordbruksprodukter upphör vid nuvarande prisnivå på
världsmarknaden. Det innebär ett minskat arealbehov i växtodlingen med
ca 0,5 milj. ha. En avveckling av regleringarna på mejeriområdet beräknas
ge ett minskat råvambehov som motsvarar produktionen från minst
75000 kor.

Jordbmkamas risktagande och kapitalbehov väntas öka på grund av större prissvängningar mellan åren.

Lantbruksstyrelsen anser att arbetsgruppen har underskattat förslagens sysselsättningseffekter för landsbygden. Möjlighetema att kompensera bortfallet av arbetstillfällen på landsbygden genom det föreslagna glesbygdsstödet och ökad småskalighet i livsmedelsförädlingen har överskattats.

1 slättbygderna blir de största svårigheterna i samband med en avreglering att finna en ändamålsenlig ny markanvändning när spannmålsodlingen minskar. I skogs- och mellanbygder med mjölk- och köttproduktion blir problemet att hålla landskapet öppet i önskad omfattning när mjölkproduktionen krymper. Det kan också bli svårigheter att bibehålla dessa bygders andel av nötkreaturen. I norra Sverige blir det dominerande problemet att hålla kvar en tillräckligt stor produktion och förädlingsindustri för att samhällets beredskapsmål skall kunna uppfyllas.

Vilken effekt en avveckling av marknadsreglering kan få på markpriser- 58

na är svårt att fömtse.- Framför allt arrendeprisema kan på sikt Prop. 1989/90:146

falla kraftigt, medan däremot fastighetspriseraa kan väntas påverkas lång- Bilaga 2 sammare. Arrendepriseraa påverkas i huvudsak av jordbmkets lönsamhet, medan fastighetsprisema även påverkas av andra faktorer.

---- Lantbmksstyrelsen delar uppfattningen att marknaden genom

bl. a. olika former av kontraktsbindning och lagring efter en omställnings
period bäst klarar av prisstabiliseringen utan statligt ingripande. Styrelsen
vill dock vama för de svårigheter som uppstår under omställningsperioden
och i samband med extrema skördevariationer.

5.13 Statens jordbruksnämnd:----- En avveckling av den interaa mark
nadsregleringen bör medföra samhäUsekonomiska vinster genom bättre
resursutnyttjande samt skapa fömtsättningar för lägre konsumentpriser.
Ett sådant system inom ramen för ett tiUs vidare bibehållet gränsskydd bör
enligt JN:s uppfattning ge jordbmket ett skydd som kan möjliggöra en
jordbmksproduktion av tillräcklig omfattning för att tillgodose behovet av
livsmedel av beredskapsskäl.

En större marknadsorientering och färre ingrepp från samhällets sida bör innebära en större handlingsfrihet för den enskilde företagaren vilket på sikt är till gagn för jordbmkssektom.

De tendenser tiU koncentration av förädlingsindustrin som finns är
mycket starka. Enligt JN:s mening är det därför inte troligt att småskalig
förädlingsindustri får möjlighet att hävda sig i konkurrens med större
enheter. På kort sikt kommer det dessutom att finnas en betydande över
kapacitet inom den del av förädlingsindustrin som omfattas av jordbmks
prisregleringen. --

---- Under en övergångsperiod finns--- risk för betydande

prisfall och stora variationer i priseraa. Eftersom jordbmkamas inkomster (ersättning för eget arbete och eget kapital) normalt utgör en relativt liten del av intäktema och då kostnadema på kort sikt är svåra att påverka får ett prisfall (resp. prisvariation) relativt stora effekter på lönsamheten i jordbmket. Det finns därför skäl att ytterligare diskutera övergångsåtgärdernas utformning och periodens längd.

Mot bakgmnd av att jordbmkama skall ha möjlighet att anpassa sig till den nya situationen, måste det redan i samband med beslutet att inleda avvecklingen vara helt klart hur hela avvecklingsplanen är utformad.

Totalt för jordbmkssektom kan förslaget bedömas få de största konsekvensema inom spannmåls- och mjölkområdena. Dessa produktionsgrenar är de två centrala sektorerna inom jordbmket. Det kan därför finnas skäl att ägna dessa områden särskild uppmärksamhet i samband med en avveckling av den interna marknadsregleringen.

Fodermeddspriseraa kommer på kort sikt att sjunka främst genom de
effekter som följer av att överskottet på spannmål inte längre kommer att
lyftas av den svenska marknaden.

De lägre kostnaderaa som uppkommer på produktionsmeddssidan förs vidare genom prissättningssystemet och leder till sänkta avräkningspriser och ytterst till lägre konsumentpriser på animalieprodukter.

Innan alla nya fömtsättningar och ändrade villkor har hunnit "sätta sig" 59

och jämviktslägen etablerats inom hela livsmeddssektora kommer en Prop. 1989/90:146
ganska ryckig anpassningsfas att råda under en viss tid. Bilaga 2

Under ett inledningsskede torde i princip alla producenter (gäller områ
den där vi i dag har en överskottsproduktion) uppleva kraftiga lönsamhets
försämringar eller att verksamheten går med förlust.

---- Efter en tid stabiliseras produktion och konsumtion i ett mer

långsiktigt jämviktsläge.-

På kort sikt kan utnyttjandet av befintliga resurser (i animalieproduk
tionen väger i det fallet byggnaderaa tungt) ha en stor betydelse för var
prisema hamnar och var produktionen geografiskt sett kommer att bedri
vas i landet. På lång sikt bör produktionen hamna där man har de bästa
fömtsättningama från produktions- och marknadssynpunkt. Restriktioner
i form av t. ex. djurskydds- och miljöskyddsbestämmelser kan dock kom
ma att påverka hur långt omlokaliseringen av animalieproduktionen kom
mer att gå.---

---- Sett för hela landet bör utvecklingen gå mot en extensifiering av

växtodlingen. Graden av extensifiering avgör också vilka de "nya långsik
tiga kostnadema" blir för foder och då främst vaUfoder och bete.

---- För förädlingsindustrin gäller att den kommer, sett som hel

sektor, att påverkas negativt, i den meningen att resurser måste bort till
följd av en framväxande överkapacitet.

--- Egentligen kanske det mer är en fråga om att en avveckling av

den intema marknadsregleringen påskyndar en omstmkturering men att utvecklingen ändå skulle blivit densamma på sikt.

---- Mycket pekar i riktning mot att sammanslagning av företag och

maximaU utnyttjande av stordriftsfördelar kommer att krävas för att klara
framtiden. Detta gäller för huvuddelen av volymerna. Det kommer dock
att på det lokala planet och för specialprodukter finnas fömtsättningar för
en del småskalig verksamhet.

För företagen i leden efter det led som tar emot leveransema från jordbmkama gäller att de i framtiden kommer att få agera utifrån en större variation i priseraa både på inköps- och försäljningssidan.

En följd kan bli att man kommer att integrera sin verksamhet i större
utsträckning med tidigare och senare led (vertikal integration).

------ Ökad prisvariation över tiden kan i sin tur leda till ökad konkur
rens inom grossist- och detaljistleden.

Genom att fömtsättningama kommer att växla mycket mera över tiden i ett läge utan de intema marknadsregleringama och därmed prisema på animalieprodukteraa kommer aktuella led att ständigt få ha beredskap för att revidera inköps- och försäljningspriser.

För att inte aktöreraa på den framtida marknaden skall agera på felaktiga fömtsättningar är det viktigt att opartisk information om främst produktionens utveckling i jordbmket redovisas löpande i form av offentliga meddelanden, rapporter o.d. Det är därför av stor vikt att man från samhällets sida fortsätter att tillhandahålla relevant information om skördar, slaktstatistik, leveranser av mjölk m. m.

För de producentkooperativa föiretagen finns ett ägarsamband mellan
producentema och företagen. Det kan fömtsättas att dessa företag därmed 60

i princip är garanterade leveranser från sina ägare. Problemet kan snarare     Prop. 1989/90:146
bli att man måste kunna stoppa alltför stor tillförsel om man inte kan klara     Bilaga 2
avsättningen på marknaden framöver.

Intresset för kontrakt kommer att vara beroende av det balansläge som kommer att råda mellan produktion och avsättningsmöjligheterna. Om man utgår i från ett läge där överskottsproduktionen upphört kommer sannolikt förädlingsföretagen att via kontrakt försäkra sig om vissa

gmndkvantiteter.-- För mjölkens del kan man räkna med att man

upprättar avtal med leverantörer för vissa tider och då för hela behovet av mjölk till aktuella mejerier. Av naturliga skäl (kontinuerlig produktion, transportfordon, begränsad hållbarhet) kommer all mjölk att löpa enligt fastare avtal mellan leverantör och mottagare än de flesta andra jordbmksproduktema.

---- Lagringskapaciteten är betydande och bör även efter att den

intema marknadsregleringen avvecklats ha stor betydelse i olika mark
nadssituationer. -

De jordbmkare som är mest känsliga för prisfallet och som därför först riskerar att få sluta med jordbmksdriften är de som:

måste investera

har stora kostnader för främmande kapital

finner sysselsättning utanför jordbmket som ger högre timpenning

har högst kostnader

har sämst avkastning

Spridningen bland jordbmkama torde efter de förstnämnda punkterna
vara mycket stor. I samma bygd finns det företag med vitt skilda fömtsätt
ningar att fortsätta med produktion. I de sämsta bygderna kommer

nedläggning eller omställning av driften att äga mm betydligt snabbare. Det kommer i andra områden att finnas kvar jordbmk fast områdeskalky-leraa inte visar lönsamhet.

I ett läge där utbudet börjar närma sig efterfrågan kommer skördevaria-
tioneraa att få större inverkan på prisema. Redan små produktionsbortfall
leder till prishöjningar och stora skördar leder tiU prisfall.

För att motverka svängningar i utbud och pris finns möjlighet att lagra, kontraktsodla eller importera.

Lagring av spannmål blir intressant i de fall då det är möjligt att köpa in spannmål billigt, vid höga skördar, sälja den då priset är högt, låga skördar. Priset på spannmål kommer maximalt att röra sig meUan exportpriset och det pris som gränsskyddas. De minsta prissvängningama torde uppnås om den inhemska odlingen vid normalskörd inte täcks fullt ut. Vid år av goda skördar läggs lager upp som dämpar prisfallet och vid år med dåliga skördar utnyttjas dessa och resterande del kompletteras med import. Vid odling tiU full självförsörjning riskerar prisema att sjunka betydligt djupare vid en överskottssituation då den inhemska varan måste avsättas på exportmarknaden. Att döma av skördevariationema torde en självförsörjningsgrad på omkring 85 90% vara rimlig att anta.

I nuläget uppgår prisskiUnaden tiU ca 0,25 kr./kg meUan början och
slutet på skördeåret, lagringskostnaden. Eftersom det finns lagringskapaci
tet som är dimensionerad för nuvarande storlek på skörden kommer det 61

att finnas anläggningar som blir över. Dessa anläggningar kommer att Prop. 1989/90:146 sakna alternativvärde då skörden anpassas till inhemskt behov. Det inver- Bilaga 2 kar positivt på lagringskalkylen.

------ Minskat utbud ger utrymme för prishöjningar och kontrakts
teckning. Hur snabbt anpassningen sker beror på jordbmkamas uthåUig-
het att producera till ett pris som understiger jämviktspriset, importkon
kurrens och andra stödåtgärder. På gmnd av stmkturrationaliseringar,
andra anpassningsåtgärder och lägre kostnader (markvärden) bör det nya
jämviktspriset hamna något under det nuvarande priset. Långsiktigt kan
prisnedgången för spannmål uppskattas till ca 0,20kr./kg jämfört med
nuläget.

Som en direkt följd av LAG:s förslag föreligger det inte några direkta behov att förändra gränsskyddet fi3r vegetabilieproduktema. På lång sikt är det dock möjligt att behov föreligger att se över gränsskyddet på gmnd av att prisrdationeraa mellan produkteraa förändrats.

På gmnd av att de intema avgifteraa försvinner kommer lönsamhetsre-lationeraa mellan grödoma att påverkas. Detta kan leda till att gränsskyddet behöver justeras. För t.ex. matpotatis faller arealavgiften bort vilket ger jordbmket minskade kostnader vilket skulle kunna motivera sänkt gränsskydd.

På kort sikt kan förädlingsindustrin och handeln göra betydande vinster genom att råvamkostnadema faller och gränsskyddet ligger kvar. Eftersom efterfrågan är tämligen oelastisk vinner företagen inget på att sänka konsumentprisema. Denna risk är speciellt påtaglig på de områden där det är liten eller ingen konkurrens i förädlingsindustrin, socker och fett. På andra områden där konkurrensen är hårdare, t.ex. mjölmarknaden, finns det större möjligheter tiU prissänkningar mot konsument. Prisnivån mot konsument bör därför övervakas noga då priset på jordbmksproduktema faUer och de intema avgifteraa tas bort.

Ges möjlighet till nedsättning av införselavgiften i samma utsträckning som i nuläget kommer möjligheten till specialodlingar att försvåras. Det gäller bl. a. för chipspotatis.

5.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Konsumentema får allmänt sett en stärkt ställning i förslaget tiU ny livsmedelspolitik. Då regleringama tas bort eller åtminstone begränsas blir signalema från konsument till producent direktare och tydligare. Möjlighetema att gå från ett kvantitets- till ett kvalitetstänkande ökar då avsättningen inte längre är tryggad. Producentkollektivet tvingas bli mer lyhört för konsumenteraas efterfrågan. "Subjektiva" kvalitetsfaktorer som smak, utseende, produktionssätt, variation m. m. kan förväntas få större betydelse. Det är också viktigt att kvaliteten synliggörs för konsumenten via pris, märkning, marknadsföring osv.

Introduktion av nya produkter underlättas när konstlade skiUnader i lönsamhet mellan reglerade och icke reglerade produkter tas bort.

5.16 Plan- och bostadsverket: Den förhoppning som utredningen har att

det utökade glesbygdsstödet skulle leda till en expansion av den småskaliga 62

förädlingsindustrin nära producenterna, förutsätter enligt Boverket att ett Prop. 1989/90:146 handlingsprogram tas fram för en sådan utveckling. Producenterna måste Bilaga 2 ges förutsättningar för att både kunna finnas kvar och att vilja finnas kvar.

---- Satsningar för att stödja sysselsättningsmöjligheter för kvinnor på

landsbygden är därför bl.a. knutna till att jordbmket som näring kan bestå.

5.17 Statens industriverk: SIND gör den bedömningen att den nya politi
ken kommer att medföra att animalieproduktionen förskjuts från inlandet
till slättbygderna, eftersom lönsamheten i spannmålsodling minskar kraf
tigt och vallodling för mjölk- och köttproduktion blir ett alternativ även
för slättbygderna. Vad gäller utveckling av småskalig förädling närmare
producenten andas förslaget väl optimistiska tongångar. Lönsamheten för
småskalig förädling kräver närhet till marknaden. För särskilt glesbygdens
del, där avstånden är stora och det allmänna kommunikationssystemet
svagt förefaller det enligt SIND inte troligt att småskalig lokal förädling
kan få den förväntade omfattningen som förslaget anger. Livsmedelslag
stiftningen och besluten om skärpt livsmedelskontroll lägger sannolikt
ekonomiska gränser för småskalighet. En viss möjlighet till breddning av
inkomstbasen föreligger eventuellt inom ramen för den s.k. informella
ekonomin---- .

5.20 Riksrevisionsverket:- En omläggning från ett reglerat system

till ökad marknadsstyrning minskar behovet av den administrativa appa
raten och i övrigt förändrar kraven på administrativt stöd. Arbetsgruppen
har i sitt betänkande inte närmare analyserat dessa administrativa konse
kvenser, men RRV vill stryka under arbetsgruppens uppfattning att de
institutionella förändringarna bör genomföras tidigt under omställnings
perioden --- .

Allmänt menar RRV att en översyn bör ta sin utgångspunkt i statens
framtida roll inom jordbrukssektorn sett som en del i ett större näringspo
litiskt sammanhang, dvs. i en analys av de statliga uppgifter som behöver
organiseras för att utöva statlig styrning och tillsyn samt för att ge näringen
aktivt stöd. Det är t.ex. angeläget att klarlägga behovet av en statlig
informativ och rådgivande roll för näringens utveckling kontra näringens
eget ansvar.--

5.24 Statens pris- och konkurrensverk: SPK ser generellt mer

begränsade möjligheter än vad som redovisas i rapporten att genom den föreslagna interna avregleringen och med ett bibehållet gränsskydd kunna åstadkomma ökad konkurrens och en "lugn" prisutveckling på livsmedelsområdet.

På några delmarknader för jordbruksråvaror kommer förslaget troligen att endast marginellt kunna påverka konkurrenssituationen på den inhemska marknaden. De ändrade förutsättningarna kan komma att motverkas genom informella marknadsregleringar. Den pågående strukturomvandlingen inom och utom den reglerade livsmedelsindustrin i riktning

mot större och färre företag och produktionsenheter kommer troligen Prop. 1989/90: 146
också att fortsätta. -------------------------------------- Bilaga 2

Den ökande koncentrationen i flera branscher talar mot att en intern
avreglering skulle leda till en ökad konkurrens. Arbetsgmppen anser att
avregleringen skulle ge upphov till mer småskalig produktion, som också
föreslås få särskilt stöd. SPK ser naturligtvis positivt på en sådan utveck
ling men har svårt att dela arbetsgruppens optimism härvidlag. SPK anser
att det är utomordentligt angeläget att undanröja formella hinder som
försvårar tillträde och etablering.

SPK anser i likhet med arbetsgruppen att den kanske största bestående
vinsten av en avveckling av marknadsregleringen är en förändrad prisbild
ningsmekanism föl jordbruksråvaror, genom vilken priserna i större ut
sträckning återspeglar förhållandet mellan utbud och efterfrågan. De dis
kussioner om prisbildning och förslagets effekter på prisnivåer som förs i
rapporten förefaller dock starkt förenklade. För ett stort antal livsmedel är
prisdasticiteten låg och svår att fastställa. När det gäller efterfrågan påver
kas denna vanligen även av en rad andra faktorer än prisnivån.

Möjligheterna till anpassning av utbudet varierar också mellan olika pro
duktionsgrenar. Omställningen inom växtodlingen till alternativa grödor
går sannolikt snabbare än en omställning av animalieproduktionen.

På en rad områden kommer den föreslagna avregleringen troligen att få relativt Ijten påverkan på priserna. Dit hör socker och områden där det i dag råder underskott, t. ex. nötkött. SPK instämmer i att en utveckling mot ökad kontraktsproduktion är trolig, men att den i första hand kommer att inriktas mot specialkvaliteter. Det är samtidigt mindre troligt att kontraktsproduktion i större omfattning är aktuell i en överskottssituation. SPK instämmer i att kontraktsproduktion av jordbruksråvaror säkert blir ett medel för att utjämna prisfluktuationer efter en avreglering, men knappast i den utsträckning som förutses i rapporten.

Den totala effekten på konsumentpriserna kan förväntas bli gynnsam.
Storleken av denna är dock mycket svår att beräkna.

5.26 Statens naturvårdsverk: Den hittills förda jordbrukspolitiken har lett
till ett jordbruk som genom stmkturrationalisering och specialisering ska
pat obalanser vilka orsakar miljöproblem.

Naturvårdsverket anser att det nu framlagda förslaget till livsmedelspolitik i stora drag kommer att innebära en fortsättning och förstärkning av specialiseringen av nuvarande driftsformer och av obalanserna. Därmed kommer också miljöproblemen att kvarstå och kanske t. o. m. förvärras.

5.28 Statens energiverk:- En avveckling av marknadsregleringar

skulle starkt förbättra energigrödors konkurrenskraft. Energisko
gens maximalt möjliga energitillskott i den svenska energibalansen bör

dock inte överskattas.-- Man bör noga överväga risken för att

konkurrerande billig import av flis kan komma att skapa nya önskemål och krav om gränsskydd.

5.29 Sveriges lantbruksuniversitet: Huvudeffekten av utredningsförslaget Prop. 1989/90:146
torde bli en effektivare prisbildning. Bilaga 2

Med förslaget ökar emellertid prisvariationen och osäkerheten i livsme
delssektorn, framför allt i produktionsplaneringen på det enskilda lant
bruksföretaget. -

------ Med LAG:s förslag kommer sannolikt betydande omgruppe
ringar inom sektorn att ske, dels som resultat av ökad konkurrens, dels
som resultat av den ökade osäkerheten.

------ Det mesta talar dock för att osäkerheten i livsmedelsmarknader
na hanteras effektivare av marknadens aktörer (enligt LAG:s förslag) än
med dagens politik-- .

Medan dagens politik framför allt gynnar effektiva producenter, torde utredningens förslag premiera de företagare, som dessutom kan hantera osäkerheten bäst och som finner de effektivaste vägarna till konsumenterna. En avsevärd stmkturomvandling medelst en ökad rörlighet i företags-

och företagarstmkturen kan med andra ord bli följden. Mycket

talar för att behovet att säkerställa leveranser kommer att leda till kontrakt där köpare garderar sig mot prisstegring och säljare mot prisfall.

De förändringar som föreslås i rapporten innebär stora förändringar

även i företagsledarrollen.- Nya krav kommer att ställas på att i

ökad utsträckning behärska en osäker marknad, att kunna vara marknads
förare och därvid profilera sina produkter efter marknadens krav.

De konsekvensanalyser som genomförts synes endast i ringa grad ha uppmärksammat dessa aspekter på omställningsproblemen.

---- Det har aldrig varit jordbmkspolitikens uttalade syfte att stödja

just livsmedelsindustrin, men det är möjligt att de största anpassningsproblemen kommer att uppstå där.

SLU instämmer med LAG i att fömtsättningarna för småskalig föräd
ling har ändrats med den teknologiska utvecklingen. De jämförel
ser utredningen gör med utländska förhållanden är icke helt relevanta för
Sverige. Befolkningstätheten i dessa länder är ofta mycket högre och
transportavstånden kortare.------------------ En decentraliserad, småskalig föräd
lingsindustri skulle t.ex. kräva en väsentlig förstärkning av de myndighe
ter som ansvarar för livsmedelskontrollen.

SLU är tveksam till uppskattningarna av sysselsättningseffekterna. Sambandet mellan stödåtgärder och effekter är inte tillräckligt underbyggt.

Den nya jordbrukspolitikens inverkan på den psykiska och fysiska ar
betsmiljön för de personer som är sysselsatta i jordbruket behandlas inte i
utredningen.---

5.30 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: I sak torde det framlagda
förslaget leda till en stark prispress med en markerad krympning av sek
torn som följd. Omställningsperioden torde dessutom omfatta betydande
prissvängningar samtidigt som stora arealer omdisponeras till annan an
vändning och/eller ändrade driftsformer. Kunskapsunderlaget för konse
kvenserna av sådana förändringar är i flera fall ofullständigt.

Det är SJFR:s bedömning att LAG knyter överdrivna förväntningar till 65

5 Riksdagen 1989/90. 1 satnl. Nr 146. Bilagedel

den externa småskalighetens möjligheter att bevara sysselsättning i gles- Prop. 1989/90:146 bygd i en avreglerad marknad, och samtidigt tillförsäkra bygdens konsu- Bilaga 2 menter en bredd och variation i livsmedelsutbudet likvärdig det i tätorter. SJFR delar dock uppfattningen att den nuvarande jordbruksregleringens utformning även begränsar utrymmet för nyutveckling och lokala initiativ.

5.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: En väsentlig brist i utredningen

är att LAG icke redovisat tillräckligt djupgående konsekvensutredningar som bl. a. belyst det totala inkomstbortfallet och dess fördelning på olika

regioner och olika producentgrupper. LAG har ej heller presterat

annat än en mycket ytlig redovisning av sysselsättningskonsekvenserna.

------ Länsstyrelsen kan inte dela arbetsgruppens tilltro till möjlighe
ten att få betydande sysselsättning genom ny småskalig förädling .

Länsstyrelsen är också synnerligen skeptisk till arbetsgruppens antagande
att en utökning av glesbygdsstödet med lOOmilj.kr. per år under fem år
totalt skulle motsvara 5- 10000 nya sysselsättningstillfällen.

5.45 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utredarna har gjort mycket optimistiska bedömningar i fråga om jordbrukets omställningsförmåga, möjligheten att utveckla småskalig livsmedelsproduktion, sysselsättningskonsekvenser i glesbygden m. m. Länsstyrelsens förslag om en senareläggning av avregleringen till den Ijuli 1992 skulle bl.a. ge värdefull tid för länsstyrelsen/lantbruksnämnden att göra en mer utvecklad analys av förslagens konsekvenser och en bättre genomarbetning av möjligheterna att med olika åtgärder bevara värdefulla natur- och kulturmiljöer samt främja sysselsättning och boende på landsbygden.

Avregleringen väntas enligt förslaget innebära en utveckling mot ett ökat försörjningsberoendc av livsmedelsproduktion från ddtidsjordbmkare. De långsiktiga effekterna av och fömtsättningarna för en sådan utveckling berörs inte i utredningen. T.ex. kan den aviserade skatteomläggningen innebära väsentligt ändrade förutsättningar för deUidsjordbmket.

5.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vi har ett intryck av att arbetsgruppen
hyser helt överdrivna föreställningar om vilka proportioner småskalig
förädlingsverksamhet kan ha.

5.57 Folkhälsogruppen:-- Folkhälsogruppen saknar en analys av

effekter beträffande befolkningens hälsa liksom en analys av hälsokon-sekvenserna av föreslagna kvarstående eller eventuellt tillkommande regleringar och stödåtgärder. De medel som i betänkandet förslås för att tillgodose hälsoaspekterna är upplysning, information och utbildning samt avskaffande av regleringar som motverkar hälsomålet. I betänkandet tas däremot inte upp på vilket sätt samhället kan stödja en sådan upplysning och information och vilka konkreta åtgärder som bör vidtas beträffande utbildning.

5.65 Föreningen Foder och spamnmål: Ett antagande om produktion av 66

spannmål på kontrakt är en viktig förutsättning i LAG:s förslag. Priset på Prop. 1989/90:146 spannmål i dessa kontrakt fömtsätts ligga på en nivå strax under gräns- Bilaga 2 skyddsnivån. Mot bakgmnd av dagens utbudssituation vad gäller spannmål bedömer Foder och spannmål detta antagande som föga realistiskt. Köparna av spannmål kommer endast teckna kontrakt i fråga om sådana kvaliteter som det kan beräknas råda brist på. I övrigt kommer det givetvis strävas efter att försöka köpa en så billig produkt som möjligt och detta kommer med stor sannolikhet ske på en pressad överskottsmarknad med priser långt under dagens nivåer, troligtvis i närheten av världsmarknadspriset.

5.67--------------------------------------- Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: I en situation

med överskott torde knappast en ökad frekvens av kontraktsbindningar vara ett realistiskt alternativ som "balanseringsmedd"; i en överskottssituation vill ingen köpare teckna prisbundna kontrakt. På sikt däremot kan såväl kontrakt som lagring i ökad omfattning bli aktuella.

5.68----------------------------------------------- Hushållningssällskapens förbund: Förbundet anser att

LAG:s förslag bygger på en felaktig bild av hur prisbildningen på jordbmksprodukter skulle fungera i en fri marknad och fömtsätter internationella förhållanden som i bästa fall kommer att uppnås fram emot sekelskiftet. Det sistnämnda gäller endast vid ett framgångsrikt GATT-avtal.

En intern avreglering i ett läge där världsmarknaden karaktäriseras av låga och instabila priser kommer att leda till stora prissvängningar i

Sverige.--- Följden blir antingen att såväl produktion som priser

fluktuerar starkt kring det som skulle kunna vara ett jämviktsläge eller att produktionen slås ut mer eller mindre helt på gmnd av mycket osäkra förhållanden på den svenska marknaden.

Ett av skälen till att det är svårt att bedöma konsekvenserna av LAG:s förslag är att gmppen själv beskriver effekterna för jordbmket av att avskaffa exportregleringen med bibehållet gränsskydd, men samtidigt föreslår åtgärder och principer som leder till en avsevärd sänkning av gränsskyddet.

Det måste anses mycket otillfredsställande att man, inför ett så viktigt
beslut som avreglering, inte har bemödat sig om att göra kvantitativ analys
av konsekvenserna.-

---- Att isolerat bedöma en produktionsgren i en avreglerad framtid

ger en helt felaktig bild av konsekvenserna .

En slutsats är att en avreglering, som primärt slår hårdast på mjölk och spannmål, kommer att återverka inom hela näringen i samtliga produktionsgrenar inom något år och skapa stor marknadsobalans även på de områden där vi i dag har en hygglig balans.

---- Utredningen andas en övertro på småskalighet som det inte

finns någon förankring för i verkligheten. Förslaget, i dess nuva
rande utformning, medför i stället med största sannolikhet att förädlings
industrins fusioneringar ytterligare kommer att påskyndas.

Avreglering innebär förmodligen att växtodlingen koncentreras på den
bästa marken inom resp. bygd, bete flyttas till det som fömt var sämre 67

åkermark och de naturliga ängs- och hagmarkema försvinner helt i södra Prop. 1989/90:146 Sveriges skogs- och mellanbygd, om inte dessa prioriteras starkt genom Bilaga 2

stöd.----

Genomgående torde uppskattningen av sysselsättningseffekter kunna
betraktas som en optimistisk gissning.

5.71 Kooperativa förbundet: KF vill peka på att det knappast

kommer att finnas något köparintresse att i kontrakt binda priser i en överskottssituation. Kontrakt kan endast komma att få betydelse för en del specialgrödor och specialprodukter. Utredningens tilltro till kontraktsbindningar under överskottsperioder är därför orealistiskt.

5.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG: s konsekvensbeskrivning av en av
veckling av den interna marknadsregleringen är så svåröverskådlig att det
inte går att genomföra en normal granskning avsnitt för avsnitt.

LAG skriver att beslut om avreglering i stor utsträckning måste baseras
på principiella överväganden.

LRF kan självfallet inte acceptera att en så drastisk omläggning av jordbrukspolitiken, som LAG: s förslag innebär, beslutas enbart på gmndval av principiella överväganden. Det är heller inte rimligt att ansvaret för genomförandet av behövliga analyser övervältras på remissinstanserna.

---- Väsentliga delar av LAG:s förslag bygger på en felaktig bild av

hur marknaden för jordbmksprodukter skulle fungera vid fri prisbildning enligt LAG: s modell. LAG: s slutsatser blir därför felaktiga.

LAG försöker att på ett par sidor utreda konsekvenser för inkomster och
sysselsättning samt möjligheterna att stabilisera priser, avkastning och
inkomster. De teoretiska resonemangen saknar förankring i erfarenhet och
verklighet.---

LRF anser att det kan finnas utrymme för småskalig vidareförädling av
livsmedelsråvaror. Men att det i vårt alltmer urbaniserade samhälle kan
bli fråga om en mer omfattande återgång till det gamla självhushållets
produktionssystem finns det inget som talar för.

En fråga som LAG inte alls tar upp är effekterna på lantbmkets kredit
försörjning. LAG:s förslag leder ofrånkomligen till att banker och andra
kreditinstitut kommer att göra mycket stora kreditförluster på utestående
lån som inte kan återbetalas.

5.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Det är uppenbart att den förda

jordbrukspolitiken har misslyckats i en rad viktiga avseenden.

Efter avregleringen kommer avtal om priser på jordbmkets produkter att slutas i huvudsak mellan jordbmkama och den nuvarande reglerade livsmedelsindustrin. Det är troligt att jordbmkaraa i det läget får en bättre förhandlingsposition än i det nuvarande förhandlingssystemet där jordbrukarna endast erhållit den del av kakan som eventuellt blivit över sedan den reglerade livsmedelsindustrin täckt sina kostnader.

---- Det är vår övertygelse att jordbmket med tillhörande industri

efter den nödvändiga omställningen som avregleringen innebär kommer

att vara bättre förberett inför den kommande internationaliseringen än om Prop. 1989/90:146
avregleringen inte äger rum. Bilaga 2

5.89 Tjänstemännens centralorganisation: Effekterna för förädlingsindustri och insatsleverantörer av en ny jordbrukspolitik är svårbedömbara. Rent allmänt kommer att krävas en viss produktionsneddragning, eftersom förädlingsindustrin i allt väsentligt är dimensionerad för att ta hand om hela den svenska råvaran. En koncentrationsprocess med nedläggningar av driftsenheter och hela företag torde bli följden.

Vissa regioner kan drabbas ganska hårt av denna utveckling, exempelvis Gotland och västra Blekinge/östra Skåne, men också vissa under normala konjunkturer relativt sysselsättningssvaga orter i norra och mellersta Sverige. För sådana regioner och orter kan det komma att behövas vissa särskilda regionalpolitiska insatser.

---- Den dominerande tendensen kommer att bli koncentration till

större och färre produktionsenheter. Det är i första hand de medelstora företagen som kan antas komma i kläm.

6 Konsument- och konkurrensfrågor

6.5 Socialstyrelsen:-- En närmast monopoUiknande situation kan

sägas råda på vissa marknader. En fri konkurrens är enligt socialstyrelsen ett klart konsumentintresse. Styrelsen anser att man måste bevaka att de offentliga regleringar som i stor utsträckning gynnat producenterna, inte ersätts av informella regleringar inom näringen.

Betänkandet förbiser nu--- i hög grad de konsumentpolitiska as
pekterna, inte minst hur konsumtionen kan komma att påverkas och vilka
konsekvenser detta skulle kunna få för folkhälsan. Socialstyrelsen anser att
utredningen borde ha analyserat de konsumtionspåverkande effekterna av
olika åtgärder. Det gäller främst konsumtionen av sådana produkter som
har betydelse för intaget av fett och kostfiber .

Med tanke på att livsmedelskostnaden utgör en mycket stor andel av
hushållens utgifter är det enligt socialstyrelsens uppfattning en brist att de
fördelningspolitiska effektema av regleringssystemet inte klarlagts.

Socialstyrelsen föreslår därför en utredning för att belysa livsmedelsprisernas betydelse för valet av livsmedel, och om prisinstmmentet är ändamålsenligt t. ex. för att öka konsumtionen av magra och fiberrika Uvsmedd.

6.8 Konjunkturinstitutet:- Gränsskyddets höjd kan medföra bety
dande svårigheter att anpassa priser och produktionsvolym nedåt till den
nivå som motsvarar självförsörjning. Framför allt ställer en sådan anpass
ning stora krav på ökad konkurrens mellan företag inom landet (bl. a. de
producentkooperativa företagen). Den valda konstmktionen innebär att
belastningen på konkurrenslagstiftning och konkurrensvårdande myndig
heter ökar betydligt.----- 69

6.12 Statens livsmedelsverk: Utredningens överväganden och förslag Prop. 1989/90:146
leder i allt väsentligt till positiva effekter för konsumenterna. Såväl Bilaga 2

utbud som kvalitet på livsmedel på den svenska marknaden bör på sikt kunna förbättras. Den föreslagna avregleringen kan väntas få en gynnsam effekt på prisbildningen. Från folkhälsosynpunkt är det angeläget att svenska folkets kostvanor förändras genom att konsumtion av fett minskas samtidigt som konsumtion av spannmålsprodukter och andra vegetabilier ökar. De av förslagen förväntade prisändringarna torde medverka till den önskvärda förändringen av matvanorna.

Den föreslagna reformen bör vidare kunna förbättra förutsättningarna att tillgodose konsumenternas önskemål om utökad lokal produktion och förädling av livsmedlen.

Av folkhälsoskäl framstår det som angeläget att följa upp den inverkan på konsumtionsmönstret som ändrade prisrelationer och andra följdverkningar av reformen kan medföra. Detta bör lämpligen ske som ett inslag i framtida kostvaneundersökningar och stärker kravet på att den nyligen genomförda undersökningen upprepas med vissa tidsintervall.

6.13 Statens jordbruksnämnd: En avveckling av den interna marknadsreg
leringen enligt LAG: s förslag torde på sikt kunna ge utrymme för lägre

priser.---- För att dessa lägre priser med säkerhet skall komma att

föras vidare till konsument krävs en fungerande konkurrens.

-- '. Inom stora delar av förädlingsindustrin råder i dag en situation

med stark koncentration. Det kan finnas risk för att leden efter jordbruket försöker använda de vinster som uppkommer till att förbättra sin soliditet i stället för att sänka försäljningspriserna. Om konkurrensen inte fungerar tillfredsställande är det enligt JN:s uppfattning nödvändigt att åtgärder vidtas i konkurrensvärdande syfte så att det utrymme för lägre priser som reformen möjliggör förs vidare till konsumenterna.

---- Det finns betydande risker vid övergångstillfället för att kon
centrationen inom förädlingsindustrin förstärks.

Att avsätta nuvarande överskott på den svenska marknaden medför kraftiga prisfall eftersom priskänsligheten är låg för livsmedel. Det finns därför ett starkt intresse från förädlingsindustrin att antingen försöka begränsa produktionen eller att ta över marknadsregleringen i egen regi.

Förutsättningarna för att i egen regi införa produktionsbegränsande
åtgärder i olika former varierar mdlan olika produktionsgrenar. På flera
områden kan de bedömas vara relativt goda eftersom de dominerande
företagen på marknaden ägs av producenterna.

En avveckling av den interna marknadsregleringen medför att viktiga instrument som i dag används för att främja konkkurrensen bortfaller. Det medel som kvarstår, nämligen gränsskyddet, blir desto viktigare. Det har hittills använts sparsamt men kan efter en avveckling av den interna marknadsregleringen bli ett viktigt medel för att främja konkurrensen.

För att bestämma gränsskyddet måste JN även i fortsättningen ha god

marknadskunskap och kunskap om förädlingsindustrin. En av-

veckling av den interna marknadsregleringen talar därför för att systemet Prop. 1989/90:146
med marknadsråd bör byggas ut. Bilaga 2

6.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker försla
get om intern avreglering. Det ligger i konsumenternas intresse och
långsiktigt även i producenternas att priserna på jordbruksprodukter får
framkomma som en följd av efterfrågan och utbud på marknaden i stället
för som nu på administrativ väg.

------ KD vill peka på vikten av att vinsten av en dämpad prisutveck
lingstakt verkligen kommer konsumenterna till godo. Ett verksamt medel i
detta sammanhang är att, i den mån tillräcklig konkurrens inte uppstår på
marknaden, sänka gränsskyddet.

Det är starkt konsumentintresse att GATT-förhandlingarna har framgång. Ur strikt konsumentsynvinkel hade det i vissa avseenden varit fördelaktigt med en ensidig svensk nedsättning av gränsskyddet utan att invänta övriga länder. Utredningen har härvidlag varit låst av direktiven om bevarat gränsskydd, vilket KD beklagar. Det är då så mycket mer angeläget att Sverige spelar en pådrivande roll i GATT-arbetet.

-- Gränsskyddet för produkter, vilkas priser sjunker, kommer

åtminstone under en inledningsperiod att bli prohibitivt. Det är ett starkt
konsumentintresse att import kan komma till stånd.

KD anser att det bör få ankomma på jordbruksnämnden att föreslå anpassningar av gränsskyddet, så att det svarar mot det faktiska jämviktspriset. Jordbruksnämnden bör liksom hittills få gå in och genom resitutionsförfarande göra import av vissa varor möjlig i särskilda lägen.

De prissänkningar som följer av en intern avreglering bör, som också utredningen framhåller, komma konsumenterna till godo i form av sänkta detaljhandelspriser. Konkurrensen i olika led är emellertid delvis begränsad och som tidigare påpekats kan importtrycket komma att försvagas. Det kan också befaras att jordbmkskooperationen i kraft av sin nära monopolställning tar över regleringsverksamheten i egen regi.

------ Det är från konsumentsynpunkt angeläget att konkurrensutred
ningens arbete leder till förslag, som kan komma att undanröja konkur
renshinder på den svenska marknaden.

Väl fungerande konkurrens i samtliga led primär-, industri- och han
delsledet är en fömtsättning för att nya produkter skall komma fram och
nå konsumenterna. En konkurrens på lika villkor kan möjliggöra småskali
ga och lokalt anpassade lösningar i högre utsträckning än i dag. Dessa bör
stödjas och uppmuntras.

6.20 Riksrevisonsverket: Arbetsgruppens förslag till åtgärder för en ny
livsmedelspolitik är begränsat till jordbmksområdet, dvs. primärledet i
livsmedelskedjan. RRV delar emdlertid arbetsgruppens bedömning att en
avveckling av den inhemska jordbruksprisregleringen också får samhälls
ekonomiskt gynnsamma effekter på kostnadsutvecklingen i insatsvam-,
förädlings- och handelsleden. För att den förväntade kostnadsutvecklingen
även skall leda till en motsvarande dämpad utveckling av livsmedelspri
serna i konsumentledet, måste avregleringen förenas med en aktiv och 71

förstärkt konkurtenspolitik.-- RRV anser att ett viktigt inslag i Prop. 1989/90:146

konkurrensbevakningen bör vara att nu motverka att en statlig avreglering Bilaga 2
ersätts med olika former av otillbörlig konkurrensbegränsning eller andra
åtgärder som försvårar en mer marknadsanpassad prissättning och pro
duktion. ---

6.22 Marknadsdomstolen:-- Marknadsdomstolen delar uppfattningen att konkurtensfrågoraa är av gmndläggande betydelse i dessa sammanhang. För en närmare bedömning av dessa frågor måste emellertid konkurrenskommitténs förslag avvaktas.

6.23 Näringsfrihetsombudsmannen: LAG ser ganska optimistiskt på utvecklingen av konkurrensförhållandena efter en intera avreglering.------

NO måste för sin del ställa sig avvisande till denna syn mot bakgmnd av
erfarenheter från avregleringar på andra områden och av jordbmkskoope-
rationens hittills visade vilja till sammanhållning och strävan att nå mono
polställning. ---

6.24 Statens pris- och konkurrensverk: Den livsmedelspolitiska arbets
gmppen föreslår att de pris- och konkurrensövervakande myndigheterna
ges ett särskilt uppdrag att följa utvecklingen under övergången till en
interat avreglerad marknad och vid behov föreslå åtgärder. SPK instäm
mer i förslaget och viU särskilt framhålla vikten av att konkurrenseffekter
na, bl.a. på prisbildningen, av en avreglering noga följs, såväl under
övergångsperioden som efter denna. Verket vill samtidigt peka på att de
åtgärder som kan vidtas med stöd av konkurrenslagen kan visa sig otill
räckliga för att ingripa mot konkurrensbegränsningar som kan motverka
syftet med avregleringen. Erfarenheterna från avregleringar inom andra
näringar visar att företagen inom en bransch ofta försöker att motverka
förändringama genom olika former av konkurrensbegränsningar och där
med ersätter den fömtvarande regleringen med en informell marknadsreg
lering. SPK fömtsätter därför att konkurrenskommittén överväger de
åtgärder, bl.a. eventuella skärpningar i konkurrenslagstiftningen, som kan
behövas.

---- Frågan om gränsskyddets höjd skall enligt arbetsgmppen göras

avhängig av utvecklingen i konkunenshänseende på den intema marknaden. 1 rapporten utvecklas inte detta resonemang. Det är därför oklart vad som egentligen avses, t. ex. på vilka gmnder en förändring av gränsskyddet skall genomföras.

SPK ser givetvis positivt på att gränsskyddet sänks för att öka konkur
rensen på den svenska marknaden. Samtidigt vill SPK understryka att
detta i så fall skulle innebära att gränsskyddet, och förändringar av detta
genom politiska beslut, skulle komma att tillämpas utifrån helt andra
utgångspunkter än de som gällt inom ramen för den nuvarande jordbmks
prisregleringen. --

6.25 Konsumentverket: Den svenska marknaden får inte avskärmas från

en import som kan ge ett bredare urval åt konsumentema. Kon- 72

kurrensförhåUandena är i dag i flera avseenden otillfredsställande inom Prop. 1989/90:146 livsmedelsbranschen. Vid en avreglering måste man bevaka att det nuva- Bilaga 2 rande systemet inte ersätts av informella regleringar inom branschen. Konsumentverket stödjer förslaget att de pris- och konkurrensbevakande myndigheteraa ges ett särskilt uppdag att följa utvecklingen under övergången till ett avreglerat system. Vid behov bör korrigerande åtgärder snabbt kunna sättas in.

6.30 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Konsekvenseraa för kostvanor av utredningens förslag är oklara. Utredningen uttalar det önskvärda i en ökad andel vegetabilier i kosten. Den förändrade prisreglering som föreslås torde dock få störst betydde för konsumenten i form av prissänkningar på animalier (sänkt gränsskydd och import). Sannlikt kan förändringarna därför väntas öka konsumtionen av animaliska produkter.

6.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Inför en avreglering kan man ingalunda ta för givet att sänkta produktionspriser skulle resultera i sänkta

konsumentpriser-- .

---- Enligt länsstyrelsens uppfattning är en intensiv prisövervakning

nödvändig i förädlings-och handelsleden. Risken är annars stor att minskade kostnader i primärledet försvinner i form av höjda påslag i övriga led fram till slutlig konsument.

6.66 Grossistförbundet Svensk handel:----- Det är viktigt att gränsskyddet utformas på ett sådant sätt att en reell importkonkurrens möjliggörs. Det räcker därför inte att, som det heter i betänkandet, "följa utvecklingen uppmärksamt". Såväl gränsskyddets höjd som flexibilitet i systemets tekniska utformning måste förbättra importmöjligheteraa, inte försämra dessa och kanske helt omöjliggöra import som konsekvensen kan bli om nuvarande system bibehålls med en samtidigt avreglerad inhemsk marknad.

6.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Genom de inhemska prissänkningaraa på vissa produkter uppstår i vart fall under en övergångsperiod med all säkerhet ett markerat överskydd, som omöjliggör eller försvårar import. Vi finner detta djupt oroande. I ett sådant läge måste åtgärder snabbt kunna vidtas för att justera gränsskyddet, om inte på annat sätt så genom restitutioner.

Vi delar generellt värderingar om betydelsen av konkurrensen, samtidigt
som vi anser att denna inom handeln redan i dagsläget är betydande.

I all synnerhet inför ett framtida interaationellt perspektiv är det angelä
get att samverkan som leder till storskalighet inte genom olika myndighets
ingripanden försvåras eller t. o. m. omöjliggörs.

6.70 Konsument-Forum: En ökande konkurrens ser vi positivt på i ett avreglerat jordbmk, men med vissa möjligheter att köpa upp reserver för

olika ändamål--- . Vi tror emellertid mer på att prisfördelar för oss

konsumenter uppnås genom att förändra den centraliserade distributionen 73

och titta lite mer på överetableringen i handeln. Konkurrensutredningen Prop. 1989/90:146 och skattepolitiken borde därför mer tas med i denna helhetsbild, än Bilaga 2 enbart avregleringsfrågorna.

6.71 Kooperativa förbundet: KF kan dela utredningens förslag att

frågan om gränsskyddets höjd bör göras avhängigt av utvecklingen i kon
kurrenshänseende på den intema marknaden.

Det är KF:s mening att gränsskyddets höjd år av utomordentligt stor betydelse för konkurrensen.

Avvecklingen av avsättningsgarantiema kan under en period innan
överskottet hunnit anpassa sig till efterfrågan leda till att priserna sjunker.
Det bibehållna gränsskyddet kan bli prohibitivt. KF anser det angeläget att
import skall kunna upprätthållas men att en eventuell anpassning av
gränsskyddet med anledning härav bör föregås av överläggningar mellan
konsumenter och producenter .

KF har i princip inget att invända mot förslaget att de pris- och konkur
rensövervakande myndighetema ges ett särskilt uppdrag att följa över
gången till ett intemt avreglerat system.

6.72 Landsorganisationen i Sverige: Produktions- och konkurrensförhål
landena inom förädlings- och distributionsleden spelar en avgörande roll
för det pris konsumenten får betala och vilket sortiment som finns i
butiken. LO fömtsätter därför att utredningen om förstärkt konkurrens
föreslår åtgärder som medför bättre fungerande marknader i efterföljande
led.

Det är ett väsentligt konsumentintresse att det inom livsmedelskedjans alla led kommer tiU stånd en konkurrensbefrämjande stmktur efter det att den intema regleringen avskaffats.

Det är enligt LO:s mening av största vikt att det nuvarande, av samhäl
let administrerade, regelsystemet inte ersätts med ett privat regleringssy
stem. ---

---- LO:s medlemmar har som konsumenter ett intresse av att

koncentrationen bryts och att mångfalden ökar.

Arbetsgmppens förslag om att de pris-och konkurrensövervakande myndighetema skall ges ett särskilt uppdrag att följa utvecklingen under övergången till ett intemt avreglerat system tillstyrks av LO. Den kunskap som finns inom statens jordbmksnämnd bör användas så att nämnden ges en aktiv roll i omställningen. Bedömningar av måluppfyllelse genom avregleringen samt marknads- och konkuiTensförhållanden kan utföras av nämnden. Den bör också få befogenheter att t. ex. direkt gå in och justera gränsskyddet, så länge det finns kvar, för att se till att en tiUräcklig, konkurrensstimulerande, import upprätthålls.

En utveckling av småskalig förädlingsindustri i nära anslutning till både

primärproduktion och marknad är ett starkt konsumentönskemål.

Också från konkurrenssynpunkt är det viktigt att mångfalden ökar.

Koncentrationsproblemen inom livsmedelsdistributionen är, efter ge
nomförandet av arbetsgmppens förslag, det största kvarstående problemet
inom livsmedelssektom.--- Lagstiftningen måste förändras så att 74

NO, marknadsdomstolen och SPK ges befogenheter att bryta upp de Prop. 1989/90:146
nuvarande faktiska leveransmonopolen. Bilaga 2

6.74 Lantbrukarnas riksförbund:- LRF vill markera att åtgärder

som ensidigt syftar till att omöjliggöra eller försvåra producentkooperativt samarbete är oacceptabelt i en tid då avreglering och ökad interaationell konkurrens på livsmedelssektom eftersträvas.

6.80 Svenska lantarbetarelörbundet: Det är enligt SLF: s mening av största
vikt att det nuvarande, av samhället administrerade, regelsystemet inte
ersätts med ett privat regleringssystem.

---- Vi har som konsumenter ett intresse av att koncentrationen

bryts och att mångfalden ökar.

Arbetsgmppens förslag om att de pris- och konkurrensövervakande
myndighetema skall ges ett särskilt uppdrag att följa utvecklingen under
övergången tiU ett interat avreglerat system tillstyrks av SLF. Den kunskap
som finns inom statens jordbmksnämnd bör användas så att nämnden ges
en aktiv roll i omställningen. Bedömningar av måluppfyllelse genom av
regleringen, marknads- och konkurrensförhållanden kan utföras av nämn
den. ---

6.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Var jämviktspriset kom
mer att ligga efter en avreglering kan inte med säkerhet avgöras i förväg,
men det är sannolikt att det kommer att ligga något under det fastställda
gränsskyddade priset. Gränsskyddet kommer då att förhindra import.
Detta är givetvis inte ett konsumentintresse. Jordbmksnämnden bör där
för, enligt SLIM, på sedvanligt sätt ha möjlighet till restitutionsförfarande

7 Beredskap

7.3 överbefälhavaren: Överbefälhavaren bedömer att en godtagbar försörj
ningsberedskap för kris och krig kan baseras på en mindre jordbmksareal
än för närvarande. Såväl operativt som från försörjningssynpunkt intar
dock Norrland en särställning jämfört med övriga delar av landet, vilket
medför särskilda behov av åtgärder för att säkerställa beredskap och
försvarsförmåga. Utredningen har beaktat detta . Överbefälhava
ren stödjer utredningens förslag.

Utredningsgmppen har påtalat att även storstadsregionema kan utgöra potentiella problemområden från försörjningssynpunkt i kris och krig. Uttalandet är försiktigt när man framför att "en utveckling mot ökad primärproduktion i närheten av dessa regioner icke desto mindre vore gynnsam". En mer handfast inriktning är önskvärd som syftar tiU att i högre grad trygga storstadsregionemas försörjning även i kris och krig.

Utredningsgmppens idé om utveckling av småskalig förädling av livs
medelsprodukter, spritt över stora delar av landet, inte minst till glesbyg
den, är tilltalande.-- 75

7.4 Överstyrelsen för civil beredskap: Med utgångspunkt i de av statsmak- Prop. 1989/90:146 terna fastställda planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen Bilaga 2 bedömer ÖCB att beredskapskrav under vissa grundläggande förutsättningar inte torde lägga några avgörande hinder i vägen för de av LAG föreslagna förändringarna av livsmedelspolitiken.

------ ÖCB kan acceptera LAG: s allmänna syn på livsmedelsberedska
pens utgångspunkter.

ÖCB har i andra sammanhang anfört att en variation av åkerarealens
storiek i den utsträckning som bl.a. diskuterades i 1983 års livsmedels
kommitté inte ger anledning till oro från beredskapssypunkt. De

lager av kvävegödsel som livsmedelsfunktionen tidigare disponerat över kommer, som ett resultat av FB 87, att vara utsålda vid utgången av år 1991. En bibehållen livsmedelsberedskap förutsätter därför att lager av kvävegödsd åter kan byggas upp, och att medel till detta tillförs det civila försvarets planeringsram.

ÖCB anser att reduktionen av åkermark inte får ske så att ytterligare obalanser i den regionala försörjningsförmågan uppstår. ÖCB instämmer också i LAG: s åsikt att (en viss andel av den) mark som tas ur produktion måste kunna återställas för produktiva ändamål.

Under förutsättning att kriskosten modifieras, och att proteinfoderme
del kan användas i oförminskad omfattning även i kris och krig, bedömer
ÖCB att 450 000 kor torde vara tillräckligt från beredskapssynpunkt.

En nedgång av oljeväxtodlingen kan bl. a. få till följd att fettandelen i
kriskosten inte kan upprätthållas, och att möjligheterna att med inhemska
råvaror tillverka vissa nödvändiga produkter reduceras. En sådan utveck
ling måste bevakas noggrant. ÖCB instämmer i LAG:s förslag om att
kontraktering av oljeväxtodlare kan bli aktuell under sådana omständighe
ter ---- .

ÖCB har i olika sammanhang framhållit att diskussioner om livsmedelsförsörjningen i kris och krig tenderar att uppehålla sig enbart vid primärproduktionen. Det är ÖCB:s bestämda mening att förädlings- och distributionsleden ägnas alldeles för liten uppmärksamhet. LAG:s betänkande utgör härvidlag inget avgörande undantag. ÖCB vill således även framgent understryka att livsmedelsförsörjning i krig till avgörande delar är en fråga om distribution av såväl råvaror som färdiga livsmedel.

LAG: s förslag torde leda till att en viss stmkturrationalisering sker inom livsmedelsproduktionen. Denna skulle i sin tur kunna medföra en relativ koncentration, både i funktionellt hänseende och geografiskt, av livsmedelsproduktionen. De beredskapsmässiga konsekvenserna av en sådan utveckling är inte helt entydiga.

ÖCB anser att detta noga måste beaktas i den fortsatta utformningen av
livsmedelspolitiken--- . ÖCB stöder LAG:s förslag om ett investe
ringsstöd till småskalig förädling. Om utvecklingen skulle leda till en
ytterligare koncentration och sårbarhet, anser ÖCB emellertid att det finns
skäl att inom ramen för livsmedelspolitiken undersöka och genomföra
lämpliga åtgärder för att motverka detta. ÖCB vill inte utesluta att bered
skapslån eller liknande åtgärder kan komma att behövas för att upprätthål
la försörjningsviktig produktion. 76

---- Om LAG:s förslag skulle medföra att den fredstida lagerhåll- Prop. 1989/90:146

ningen av bl. a. spannmål skulle minska, måste det mötas genom speciella Bilaga 2
åtgärder. ÖCB instämmer i LAG:s förslag att den beredskapsansvariga
myndigheten bör ges i uppdrag att följa denna utveckling och vid behov
föreslå en ökad lagring- .

------ Särskilda beredskapsåtgärder för Norrland kan anses motivera
de. ---

ÖCB vill i detta läge inte ta slutlig ställning till Norriandsstödets lämp
lighet och effektivitet som beredskapsinstrument, åtminstone i dess nuva
rande utformning.--

------ ÖCB vill förorda en fördjupad analys av Norriandsstödets effek
tivitet i beredskapshänseende, och i det sammanhanget göra avvägningar
av stödet mot alternativa beredskapsåtgärder.

-- ÖCB vill starkt understryka de väsentligt ökade risker och

sårbarheter som kan uppstå om koncentrationen av livsmedelsproduktionen äger rum i områden som bedöms som riskområden i händelse av militärt angrepp.

---- ÖCB konstaterar att en förbättring av livsmedelsberedskapen i

Norrland i första hand bör inriktas på att tillgodose de extra höga krav som där måste ställas på att färdiga livsmedel finns gripbara snabbt och med en uthållighet som motsvarar krigets längd.

En konsekvens av LAG: s förslag är att kostnaderna för livsmedelsbered
skapen blir tydligare än vad som är fallet i dag. Detta ser ÖCB som en
fördel, eftersom det därigenom kan bli lättare att väga alternativa använd
ningar av dessa medel mot varandra för att pröva vilken åtgärd som mest
effektivt kan tillgodose livsmedelsberedskapen. Samtidigt vill ÖCB varna
för en alltför långt gången renodling av de åtgärder, och kostnaderna
därför, som vidtas för att åstadkomma beredskap. ÖCB anser att den
grundläggande beredskapen i samhället byggs upp genom beredskapshän
syn i samhällsutvecklingen (BIS), dvs. genom att olika slags åtgärder
utanför det direkta beredskapsområdet utformas så att de så långt möjligt
tar hänsyn till de krav som den civila beredskapen ställer. Till denna
grundläggande beredskap måste sedan kopplas vissa kompletterande åt
gärder --- .

Ett genomförande av LAG:s förslag skulle innebära en ökning av livsmedelsberedskapens kostnader över statsbudget jämfört med dagens läge.

Kostnaderna för stödet till Norrlandsjordbruket, ca 625 milj. kr./år (var
av 400milj. kr./år avser åtgärder i ÖN)- . ÖCB anser att dessa

kostnader skall ligga utanför det civila försvarets planeringsram.

7.5 Socialstyrelsen: Den föreslagna avregleringen torde enligt socialstyrel
sens uppfattning komma att främja produktkvaliteten och differentiering
en inom näringen, minska behovet av handelsgödsel och medföra lägre
intensitet i råvaruproduktionen. Detta gör näringen mindre känslig för
avspärrning samtidigt som omställningsbehovet vid en avspärrning mins
kar. Avregleringen kan också betyda att en småskalig förädling stimuleras.
Även detta kan anses vara en fördel från beredskapssynpunkt. 77

Socialstyrelsen delar bedömningen att det i ett förändrat system kom- Prop. 1989/90:146
mer att krävas särskilda beredskapsåtgärder . Bilaga 2

---- Socialstyrelsen vill påpeka att den kriskost utredningen refererar

till är otillräcklig och kan om den används under längre tid ge upphov till bristtillstånd hos lågenergiförbrukare samt växande ungdomar. Detta bör beaktas vid dimensioneringen av det fredstida jordbmket.

---- Socialstyrelsen anser att det finns utrymme för att öka den

ekonomiska ramen för det civila försvaret i samma mån som kostnaderna ökar för de särskilda beredskapsåtgärderna. Om en sådan ökning inte sker kommer annars andra civila funktioner inte att få erforderligt ekonomiskt utrymme för sina beredskapsåtgärder.

7.9 Riksantikvarieämbetet: Det är naturligt att eftersträva insatser för
beredskapsplaneringen som samverkar med ett landskapsvårdsprogram.
Detta bör säkerställas genom särskilda riktlinjer för beredskapsstödet.

7.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen konstaterar att arbetsgrup
pen ej synes ha vägt in civila beredskapsaspekter i beredskapsmålet. Lant
bruksstyrelsen anser att det inte går att bortse från att militära krissituatio
ner och andra katastrofer kan inträffa samtidigt, vilket bör vägas in i
beredskapsmålet för livsmedelspolitiken.

Lantbruksstyrelsen vill framhålla betydelsen av att förändringarna i
jordbrukets produktionsteknik och företagsstruktur beaktas vid faststäl
lande av ett förändrat beredskapsmål.

Lantbruksstyrelsen delar arbetsgmppens uppfattning att ett fortsatt stöd till försörjningsviktig produktionskapacitet i Norrland är nödvändigt.

---- 1 detta sammanhang bör behovet av ett regionalpolitiskt motiverat

transportstöd övervägas.

Styrelsen anser att huvuddelen av det samhällsstöd som utgår även i
fortsättningen bör utgå i form av ett regionalt anpassat belopp per produ
cerad enhet.-- Även i fortsättningen är selektiva stödformer nödvän
diga för att möjliggöra nödvändiga investeringar och företagsutveckling.

7.12 Statens livsmedelsvek: Arbetsgmppens förslag till alternativ kriskost innebär betydande förändringar gentemot gällande kriskost enligt 1983 års

livsmedelskommitté.--- Konsekvenserna för näringsinnehållet har

framförallt blivit en väsentligt lägre fetthalt .

En kost med en så låg fetthalt är oacceptabel för spädbarn och barn upp till 3-4 års ålder och kan på mycket kort tid ge upphov till undernäring. Även för äldre barn kan en kost med en så låg energitäthet vara olämplig.

Detta gäller även för gravida och ammande. För att garantera att

barn får tillräckligt med fett krävs följaktligen särskilda åtgärder t.ex. en styrd ransonering av vissa livsmedel till barnfamiljer.

Detta leder till att fetthalten i kosten till den vuxna befolkningen sänks
ytterligare till 20 21 energiprocent .

Beaktas vad nu har anförts har livsmedelsverket ingen erinran mot
arbetsgruppens förslag i denna del. 78

7.13 Statens jordbruksnämnd: Jämfört med tidigare blir det mera Prop. 1989/90:146

angeläget att utreda fömtsättningama för livsmedelsförsörjningen i olika Bilaga 2 regioner i landet. Ytteriigare åtgärder kan även behöva vidtas för att

undvika att koncentrationen till landets sydligaste delar blir aUtför stark.

JN vill också, i likhet med LAG, betona att det är angeläget att statsmaktema noga följer hur produktionsresursema (främst arealen) förändras inom jordbmket. LAG anför att om den i fredstid bmkade arealen inte längre uppfyller beredskapsmotivet bör den beredskapsansvariga myndigheten beakta möjligheten att kontraktera bmkare för att en tiUräcklig areal

skall upprätthållas. JN ställer sig bakom detta förslag. Enligt JN:s

mening bör statsmaktema med uppmärksamhet följa utvecklingen även inom förädlingsindustrin.

7.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Kostnaden för be
redskapsåtgärder bör inte betalas av livsmedelskonsumentema utan av
statskassan. Beredskapskraven bör inte översättas till mål för den fredstida
produktionen, KD tillstyrker LAG: s förslag om utökad beredskapslagring
av insatsmedel och om fortsatt Norrlandsstöd.

7.16 Plan- och bostadsverket: En god geografisk spridning av

odlingsområdena bör eftersträvas enligt verkets bedömning.

7.17 Statens industriverk: SIND ansluter sig till de övergripande

avväganden som görs i betänkandet avseende beredskapsaspekterna.

7.23 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har i allt väsentligt inga invänd
ningar mot LAG: s bedömningar och förslag i fråga om beredskap .

7.25 Konsumentverket: Vi tillstyrker de åtgärder som föreslås i beredskapssyfte.

7.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen biträder i princip ut
redningens förslag i vad avser beredskapsaspekterna .

Försörjningen av Stockholmsregionen under beredskap och krig medför
en del specifika problem.-

Enligt länsstyrelsens mening är det av vikt för försörjningssäkerheten att produktionen av baslivsmedel i östra Mellansverige även fortsättningsvis hålls på en relativt hög nivå även om kapaciteten kanske inte behöver utnyttjas fullt ut under fredstid.

---- För att uppnå en acceptabel försörjningssäkerhet krävs en ökad

beredskapslagring av främst livsmedelsråvaror inom länet.

7.34 Länsstyrelsen i Uppsala län: Enligt länsstyrelsens mening är de problem som kan uppkomma vid avspärrning och krig väl behandlade i utredningen.

7.35 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förädlingen av jordbmksprodukter har under flera decennier centraliserats hårt vilket lett till brister i 79

försörjningsberedskapen och lokala sysselsättningsproblem. Läns- Prop. 1989/90:146

styrelsen ser därför positivt på de möjligheter till småskalig livsmeddsin- Bilaga 2
dustri som arbetsgmppen förespråkar. Det bör gälla både "gårdsanlägg
ningar" och "bygdeanläggningar" i anslutning till tätorter.

7.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: En neddragning av den odlade arealen med 500000 ha kan svårligen förenas med en omsorgsfull bedömning av de krav, som kan komma att ställas under en långvarig försörjningskris i

Sverige och i så faU sannolikt också i det europeiska närområdet.

Länsstyrelsen är starkt oroad över att ett genomförande av utredningens förslag innebär en ökad koncentration av odling och livsmedelsindustri till Skåne.

7.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: 1 utredningen nämns att 2 milj. ha
åker---- är tillräckligt för de omedelbara produktionsbehoven i hän
delse av kris eller krig.

Länsstyrelsen anser att en beredskapsplanering som är så snäv inte
bedöms uppfylla skälig försörjningsnivå. En rimlig utgångspunkt bör vara
att planera för ett år så att hela växtodlingsåret beaktas.

7.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Ett genomförande av utredningens förslag innebär sannolikt en koncentration av livsmedelsproduktionen såväl i primär- som sekundärled till landets bättre jordbmksbygder. Detta är enligt länsstyrdens uppfattning riskfyllt om det samtidigt innebär att stora arealer i mellersta och norra Sverige definitivt tas ur produktion. Ett bevarande av den relativt lilla arealen åker i Norrlandslänen vore en garanti för försörjningsberedskapen.

7.50 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Vid minskning av jord-

bmksarealen måste en från beredskapssynpunkt acceptabelt spridd jordbmksdrift behållas.

Åtgärder bör vidtagas, som gör det möjligt att bibehålla och nyetablera en mera spridd förädlingsindustri och lagerhållning på livsmedelsområdet.

7.52 Länsstyrelsen I Gävleborgs län: Länsstyrelsen vill starkt understryka
att Gävleborgs län är ett Norrlandslän med mycket viktiga beredskaps
funktioner. Vi ifrågasätter om kostnadema för lagring är lägre än kostna
dema för att hålla jordbmket igång. Vi anser att beredskapsskäl är

ett viktigt motiv för jordbmksstöd till länet.

---- Vi anser att ett riktat stöd till försörjningsviktig produktion i

hela Norrland är motiverat.-

7.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: En trovärdig säkerhets
politik ---- kräver en oförändrad produktionsnivå i Norrlandsjordbm
ket.

7.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: LAG: s förslag utan revideringar

innebär enligt länsstyrelsen inte någon förbättring av beredskapen i Prop. 1989/90:146
norra Sverige snarare tvärtom. Bilaga 2

7.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utökad lagring kan av bl. a. regionalpolitisk hänsyn inte accepteras som ersättning för sjunkande livsmedelsproduktion i länet.

7.57 Folkhälsogruppen:--- En viss avvägning måste göras mellan

svenska folkets kostsammansättning i fredstid och den som gäller under beredskapssituationer och krig. Sådana avvägningar är svåra att göra eftersom kriskostens sammansättning får återverkningar på livsmedelsproduktionen i fredstid. Därmed finns det risk för att en idealistiskt sammansatt kriskost leder till överproduktion av vissa livsmedel i fredstid, vilket i sin tur har resulterat i en felaktigt sammansatt kost.

Det är därför angeläget att avvägningarna görs så att man undviker att en alltför optimistisk bedömning av möjligheteraa att hålla en idealkost under kristid leder till olyckliga konsekvenser för kostvanorna i fredstid. Folkhälsogmppen anser att utredningen på ett förtjänstfuUt sätt gjort dessa övervägningar, och att dess förslag med all sannolikhet kan fungera i tider av kris samtidigt som det kan få gynnsamma effekter på svenska folkets kostvanor i fredstid.

7.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen anser att beredskapsaspekten måste väga tungt i jordbmkspolitiken. Delegationen viU understryka att det behövs en spridd produktion över hela landet och en decentraliserad förädling av livsmedlen. Delegationen förespråkar detta framför lagringsprincipen .

7.59 1988 års försvarskommitté: Arbetsgmppen har utgått från de

planeringsfömtsättningar, om bl. a. kris- och krigsskedens längd och karak
tär, som lades fast i 1987 års försvarsbeslut.

De gmndläggande planeringsfömtsättningaraa tillhör de frågor som
försvarskommittén har att pröva.

Det kan således konstateras att tidsplanema för livsmedelspolitikens resp. totalförsvarets behandling inte är helt samordnade. Kommittén ser dock inga avgörande hinder för en stegvis behandling, där vissa justeringar av beredskapsskäl kan bli aktuella i samband med försvarsbeslutet år 1991.

Kommittén vill framhålla livsmedelsberedskapens stora betydelse för totalförsvarets förmåga och för befolkningens överlevnad i kris- och krigssituationer. Beredskapshänsyn är en nödvändighet vid livsmedelspolitikens utformning. De nu liggande förslagen bedöms medföra en minskning av produktionskapaciteten, med oundvikliga osäkerheter i konsekvenser för såväl den totala kapaciteten som dess regionala fördelning. Det är därför angeläget att den kommande utvecklingen noga följs upp och att kompletterande åtgärder vidtas om konsekvensema får kritiska följder för livsmedelsberedskapen.

6 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedel

7.65 Föreningen Foder och spannmål: Med en målsättning att Sverige till Prop. 1989/90:146
allra största delen skall vara självförsörjande vad gäller livsmedel är det. Bilaga 2
mot bakgmnd av bl.a. årsmånsvariationema och beredskapen, nödvän
digt med vissa spannmålslager. För att lösa detta på ett mer rationellt och
effektivt sätt föreslår Foder och spannmål att dagens system för bered
skapslagring avvecklas och ersätts med ett system där spannmålshanddn
och kvaraindustrin, mot viss ersättning för ökade kostnader, åläggs att
hålla en viss miniminivå i sina lager.

7.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi har i stort inget att invända mot LAG:s värderingar, vilka dock kan komma att behöva omprövas, då konsekvenseraa av den föreslagna reformen kan bedömas med större säkerhet.

7.71 Kooperativa förbundet: KF stöder LAG:s förslag att beredskapskra
ven inte bör översättas tiU mål för den fredstida produktionen. I konse
kvens med detta skall kostnaden föir beredskap och regionalpolitik

solidariskt bäras av samhällsmedborgaraa över budgeten.

LAG anser att så länge den i fredstid bmkade arealen överstiger 2 milj. ha och har en rimlig geografisk spridning föreligger inget behov av att av beredskapsskäl dämtöver stödja areal för att bevara produktionskapacitet på nationell nivå.

KF kan i princip instämma i detta yttrande men vill betona att förslaget att kontraktera bmkare att hålla areal tillgänglig för kris eller krigsproduktion därest arealen understiger gränsen 2 milj. ha måste ske långt innan den angivna gränsen passerats på gjund av den långa tid som erfordras för en omställning inom jordbmksnäringen.

KF vill i detta sammanhang särskiU understryka betydelsen av att den
beredskapsansvariga myndigheten ges resurser till att dels följa den intema
avregleringens effekter från beredskapssynpunkt , dels följa lång
siktiga förändringar av markens egenskaper och den omgivande miljön
beträffande klimat och skadliga ämnen i exempelvis atmosfären som kan
påverka produktionsförmågan.

1 övrigt tillstyrker KF LAG:s förslag att ett stöd till försörjningsviktig
produktionskapacitet i Norrland även fortsättningsvis utgår i form av ett
belopp per producerad enhet samt att lagringen i Norrland av livsmedel
utökas.---

7.72 Landsorganisationen i Sverige: LO delar slutsatsen att bered
skapskraven inte bör översättas till mål för den fredstida produktionen.

---- LO tillstyrker att de åtgärder som föreslås för att trygga kris- och

krigsförsörjningen genomförs. Arbetsgmppens underlag vad avser Norrlandsstödets omfattning är emellertid enligt LO:s mening otillräckligt, varför det angivna beloppet efter en mer ingående analys kan behöva justeras.

---- Det av arbetsgmppen fiireslagna kriskostaltemativet skulle i en

avspärmingssituation kunna innebära ett alltför litet fettintag för stora

befolkningsgmpper.-- -------------------------------------------------- 82

7.74 Lantbrukarnas riksförbund: LRF delar inte uppfattningen att en god- Prop. 1989/90:146 tagbar livsmedelsberedskap kan uppnås även om arealen åker reduceras Bilaga 2 till ca 2 milj. ha. Inte ens vid en kraftigt utökad lagring bl. a. i norra Sverige

kan försörjningen tryggas. LRF har underkänt de beräkningar som

LAG åberopar. Inte minst märkligt är påståendet att en liten fredstida produktionsapparat är att föredra, därför att den ger mindre omställningsproblem vid en krissituation. Det är försörjningsförmågan som är det centrala. Inom ramen för en tillräckligt stor produktionsapparat kan anpassningar ske t.ex. genom ändrad produktionsinriktning. Det är mycket svårare att i en krissituation bygga ut resurserna.

LAG tycks inte ha förstått det stora beredskapsvärde som ligger i en
omfattande mjölkproduktion- .

Lagring av livsmedel är kostsam och ger tidsbegränsad försörjning. Den
reduktion av jordbmksproduktionen som LAG:s förslag leder till för
Norrlands del kan inte praktiskt och för rimliga kostnader kompenseras
med lagring.---

7.80 Svenska lantarbetareförbundet: Arbetsgruppen anser att beredskapskraven inte bör översättas till mål för den fredstida produktionen. SLF delar denna uppfattning.

------ Norrlandsstödets omfattning är enligt SLF:s mening otillräck
ligt, varför det angivna beloppet efter en mer ingående analys kan behöva
justeras. Har bör bl. a. särskilt beaktas transportkostnader inom mejerinä
ringen.

---- Det av arbetsgmppen föreslagna kriskostaltemativet skulle i en

avspärrningssituation kunna innebära ett alltför litet fettintag för stora
befolkningsgmpper.--

7.83 Sveriges civilförsvarsförbund:--------------- Reformen får inte leda

till en fortsatt koncentration av livsmedelsproduktion och förädling. De lokala och regionala möjligheterna att tillgodose befolkningens behov av livsmedel i alla situationer måste säkerställas.

SCF biträder arbetsgruppens bedömning att nuvarande areal kan minskas, från bredskapssynpunkt. Men bara om detta kombineras med ökad lagring och starka regionalpolitiska insatser. SCF delar således i allt väsentligt arbetsgmppens syn på hur en god beredskap för kris och krig skall kunna uppnås.

7.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM ansluter sig till utredningens bedömning att ett rent gränsskydd bör vara tillräckligt för att uppfylla ett tillfredsställande beredskapsmål under förutsättning att det kompletteras med selektiva beredskapsåtgärder, bl. a. en ökad lagring av insatsvaror och färdiga livsmedel.

---- SLIM stödjer utredningens förslag och bedömning.

------ Dimensionerande för behovet av oljeväxtodling blir vilken stan
dard på fettintaget man önskar. Utredningen anser att en volym motsva
rande drygt två tredjedelar av dagens bör vara tillfyllest. Enligt SLIM:s
uppfattning ger detta ett alltför lågt fettinnehåll . 83

7,90 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet ser det som an- Prop. 1989/90: 146

geläget att inom ramen för en ny livsmedelspolitik, det tydligare klarläggs Bilaga 2
att en inhemsk trädgårdsproduktion också har ett beredskapsmässigt vär
de och att en produktion under fredstid skall ha en omfattning som minst
svarar mot dagens situation.

8 Miljöfrågor

8,5 Socialstyrelsen: Vad beträffar åtgärder för att skydda miljön tillstyrker socialstyrelsen i och för sig förslagen, men anser att insatserna bör förstärkas. Socialstyrelsen tillstyrker också ett i förhållande till livsmedelsproduktionen neutralt stöd för skyddet av kulturlandskapet. Styrelsen vill här understryka behovet av samverkan mellan olika myndigheter.

8.9 Riksantikvarieämbetet:------------------------------ Övergången från det nuvarande syste
met till ett marknadsanpassat system inger farhågor för kulturmiljön,
eftersom förslaget anvisar få och föga styrande övergångsåtgärder.

Svårigheten att överblicka konsekvenserna av arbetsgmppens hela för
slag för jordbrukets del gör det än svårare att analysera konsekvenserna för
odlingslandskapets kulturvärden.

Det förefaller lämpligt att i huvudsak basera landskapsvårdsprogrammet på upphandling enligt NOLA-systemet.

Riksantikvarieämbetet kan- inte bedöma om anslagets storlek är

välavvägt. Det är därför angeläget att statsmakterna har beredskap att vid behov väsentligt utöka ersättningen till landskapsvården, utöver vad som föreslagits.

---- Den nya livsmeddspolitiken förutsätts leda till nedläggning av

jordbruksmark. Från kulturhistorisk synpunkt är det viktigt att den inte
drabbar de områden som redan varit föremål för en omfattande nedlägg
ning. Nedläggningen bör relateras till den maximala jordbruksarealen.
Denna avspeglas-- väl i jordbruksstatistiken för år 1944.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker att medlen för det tilltänkta vårdpro
grammet fördelas mellan naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet och
utgår från att de delas lika mellan sektorerna.

8.10 Lantbruksstyrelsen: Förslagets miljökonsekvenser är mer omfattan
de och svåröverskådliga än vad som framgår av arbetsgruppens analyser.
På lång sikt kommer växtnäringsläckaget att minska liksom användningen
av kemiska bekämpningsmedel. För en snabb och varaktig omställning
behövs ekonomiskt stöd för att överbliven åkermark skall bli varaktigt
bevuxen. Om den överblivna åkermarken inte blir permanent bevuxen,
utan från tid till annan används för livsmedelsproduktion kan förbruk
ningen av ogräsbekämpningsmedel och växtnäringsläckaget komma att
öka.

Lantbruksstyrelsen tillstyrker att ett utökat stöd för landskapsvård byggs

upp----- . Kostnaderna för att hävda marker som håller på att växa igen

blir betydligt högre i bygder utan ekonomiskt stabila jordbruksföretag. 84

---- Huvudansvaret för stödet och det praktiska genomförandet i form Prop. 1989/90:146

av rådgivning, avtalsteckning och uppföljning bör handhas av länt- Bilaga 2

bruksverket.---

Lantbruksstyrelsens uppfattning är att förslagen långsiktigt kan komma

att minska växtnäringsläckaget. De positiva effekterna på läckaget

förutsätter dock att de överblivna arealerna blir varaktigt bevuxna och att växtodlingens produktionsförutsättningar blir sådana att inte odlingsplanering omöjliggörs.

Lantbruksstyrelsen befarar att arbetsgmppens förslag kommer att försvåra möjligheterna att nå målet om en halvering av växtnäringsläckaget till år 1995. Orsaken härtill är att inga riktade insatser föreslås för att få den för livsmedelsproduktionen obehövliga marken varaktigt bevuxen. Betydande arealer kommer på grund av stora prisvariationer under omställningsperioden att gå ut och in i jordbruket med kraftigt ökade risker för läckage som följd. Om inte en systematisk och långsiktig kontraktsteckning ersätter nuvarande avsättningstrygghet kommer all långsiktig växtodlingsplanering att omöjliggöras utom för vallväxter. Detta kan leda till läckage från åkrar som man valt att lämna obesådda.

För att komma till rätta med dessa problem behövs insatser för att få en
snabb och varaktig omställning av den överblivna åkermarken. Ekono
miskt stöd bör lämnas till plantering av löv- och barrskog, etc.

------ Lantbmksstyrelsen anser att arbetsgmppens förslag ökar möjlig
heterna att nå målen om minskade risker och minskad användning av
kemiska bekämpningsmedel.

---- Arbetet med att minska doserna i ogräsbekämpningen kommer

att underlättas. Om jordbmkaraa emellertid slutar ogräsbekämpa vissa år
går det inte att använda halverade doser efterföljande år, varför hektar-
förbmkningen av ogräsbekämpningsmedel då kan komma att öka.

Lägre priser leder till en extensifiering av produktionen. Det kan komma
att minska den mekaniska ogräsbekämpningen, eftersom den kemiska är
billigare. Under omställningsperioden kan också investeringarna i nya
lantbmksspmtor komma att minska.

Lantbruksstyrelsen anser att arbetsgruppens förslag kommer att påskynda storleksrationaliseringen i jordbmket. Arbetsgmppen anför att sänkta priser på produkterna minskar borttagandet av odlingshinder m.m. i åkerlandskapet. Lantbmksstyrelsen ansluter sig till denna bedömning om syftet varit att vinna mer mark. Detta är emellertid vanligen ej fallet. I stället brukar syftet vara att minska produktionskostnaderna genom att underiätta brukandet. Lantbruksstyrelsen anser att incitamenten till att minska produktionskostnaderna kommer att öka om arbetsgmppens förslag genomförs. Lönsamheten består eller ökar när det gäller att ta bort vissa odlingshinder såsom diken, åkervägar och obmkade gränser mellan fält och gårdar.

Styrelsen bedömer att det föreslagna anslaget om 250milj.kr. per år
endast räcker till att bevara de mest skyddsvärda biotoperna, kulturmiljö
erna och landskapstyperna.-

8.11 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen är positiv till stöd till landskapsvår- 85

dande insatser. Vi anser att hänsyn, fömtom till naturvårdskriterier, också Prop. 1989/90:146 bör tas till samhällsekonomiska och regionalekonomiska aspekter vid för- Bilaga 2 delning av resursema.

Utredningen har bmtit ner miljömålet i tre delmål. Ett sådant mål är att minska kväveläckaget i jordbmket med 50% före år 2000. En effektiv åtgärd är att hålla marken bevuxen t. ex. genom att anlägga produktiva skogsbestånd. Läckaget från produktiva skogsbestånd är omkring 20kg kväve lägre per hektar och år än om samma mark utnyttjas för rationell produktion av jordbmksgrödor. Helt obevuxen mark läcker aUra mest kväve.

Skogsstyrelsen vill---- föreslå att buskmarker anläggs. Här får pro
duktionsnyttan stå tillbaka för miljö- och naturvårdsmässiga synpunkter.

I olika kantzoner mellan öppen bygd och skog, utmed vattendrag och
utmed mindre byvägar bör- buskmarkema kunna utgöra intressan
ta komplement. Det är troligt att många markägare, inte minst av vilt
vårdsskäl, är villiga att med bidrag anlägga sådana biotoper.

8.12 Statens livsmedelsverk: Troligen blir minskningen av jord
bmkets miljöbelastning minst i de odlingsområden som i dag har den
högsta lokala miljöbelastningen. Livsmedelsverket vill därför understryka
att den föreslagna reformen på intet sätt kan ses som en ersättning för de
selektiva åtgärder som nu vidtas och fömtses för att minimera jordbmkets
negativa miljöeffekter.

Livsmedelsverket viU vidare påpeka att den framtida försuraingen av åkermarken kan medföra ett ökat och från hälsosynpunkt oönskat upptag

av kadmium i spannmål.-- Denna fråga bör enligt livsmedelsverket

beaktas vid övergång till en ny livsmedelspolitik.

8.13 Statens jordbruksnämnd: Eftersom det föreslås en så kraftig

utökning av stödet till landskapsvård måste klara riktlinjer utarbetas för vilka arealer som bör stödjas samt vilka åtaganden som bmkaren skall uppfylla för att komma i åtnjutande av stödet. Dessa riktlinjer bör skapas med långsiktighet som en utgångspunkt. Bmkaren bör kunna påräkna att ingå i systemet under en längre period. Enligt JN bör systemet tillämpas på ett sådant sätt att det inte ger produktionsdrivande effekter. Ett sätt att lösa detta bör vara att det inte utgår i form av ersättning för viss produktion utan i stället med fördel i någon form av arealbidrag i vissa regioner.

---- JN delar LAG: s uppfattning att den generella effekten att

framför allt handelsgödsel minskar på intet sätt kan ersätta specifika
åtgärder riktade mot de mest utsatta regioneraa. Framför allt torde det
vara tveksamt om användningen av bekämpningsmedel kommer att mins
ka nämnvärt som en följd av att den intema marknadsregleringen avveck
las. Den minskning av användningen av bekämpningsmedel som kan
uppstå torde i så fall främst bero på att odlingen minskar av de grödor som
utnyttjar mycket bekämpningsmedel. JN delar LAG:s uppfattning att
incitamenten att hushålla med bekämpningsmedel och gödselmedel inte
får försämras. 86

---- I den mån NOLA-stödet innebär att mark som utan stöd skulle Prop. 1989/90:146

ha lagts ner hålls i produktion kommer annan mark utan stöd att i stället Bilaga 2 slås ut. Det leder till att produktprisema faller mera än vad som varit fallet utan stöd. De miljö- och naturvärden som kan räddas genom stödet skall ställas mot den nackdel som en förlängning av anpassningsperioden innebär.

8.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD anser LAG:s
förslag välmotiverat om kraftigt ökat stöd till "öppet landskap" och flora
och fauna i odlingslandskapet.-----

Arealnedgång för de konventionella jordbmksproduktema leder tiU
minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. De sänkta
produktprisema leder också till minskad intensitet på kvarvarande area
ler. KD delar utredningens uppfattning att riktade åtgärder dock även
fortsättningsvis behövs .

Ett annat scenario skulle också kunna tänkas som KD har sympatier för, nämligen att man med altemativ odling minskar intensiteten ytterligare

och i stället behåller i jordbmksproduktion en större areal åker.

Vid en avreglering blir dylika altemativ intressantare än nu .

8.16 Plan- och bostadsverket: Boverket anser att stödet för att

skydda värdefulla odlingslandskap och bebyggelsemiljöer är otillräckligt. Summan bör höjas och behovet av ytterligare insatser bör utvärderas efter en tid när effektema av omställningen blir tydlig.

---- Boverket vill understryka utredningens uppfattning att arbetet

med att sätta in riktade åtgärder mot de mest utsatta regioneraa måste fortgå.

Bidrag bör kunna utgå för att återskapa vissa av de naturvärden som gått
förlorade i ett alltför intensivt bmkande.

8.17 Statens industriverk: Det utökade stödet till landskapsvårdande åt
gärder förefaller delvis riktigt. Pågående projekt inom området visar dock
att delar av stödet måste kopplas till någon form av aktiv markanvändning

t.ex. djurhållning med får eller häst för att nå effekter på sikt.

Betänkandet tar i övervägandena alltför liten hänsyn till de människor
som skall vårda landskapet ur den aspekten att dessa behöver uppleva
meningsfullhet i det landskapsvårdande arbete som skall utföras och att de
inte enbart skall utföra arbetet av ekonomiska skäl.

Vad gäller altemativ odling- anser SIND att sådana initiativ bör

stödjas.--- Det förefaller naturligt med större avgifter på handelsgöd
sel och förbud mot kemisk bekämpning.

8.23 Näringsfrihetsombudsmannen: NO har i allt väsentligt inga invänd
ningar mot LAG: s bedömningar och förslag i fråga om miljö.

8.25 Konsumentverket:- 1 betänkandet fömtsätts att en avreglering

i sig får positiva miljöeffekter genom att extensivare bmkningsmetoder

blir ekonomiskt intressantare än i dagsläget. Konsumentverket tvivlar på 87

att dessa effekter kommer att bli tillräckliga från miljösynpunkt. Vi menar     Prop. 1989/90:146
att det finns behov av ett kraftigt stöd för miljöskyddande åtgärder och att     Bilaga 2
arbetsgmppen inte beaktat detta behov tillräckligt. Konsumentverket de
lar uppfattningen att selektiva åtgärder     är nödvändiga.

---- Verket tiUstyrker en utökning av stödet för landskapsvårdande

insatser.

På sikt---- kan ett fortsatt omläggningsstöd till s. k. alternativ odling

vara nödvändigt.

8.26 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att det nu framlagda förslaget till livsmeddspolitik i stora drag kommer att innebära en fortsättning och förstärkning av specialiseringen av nuvarande driftsformer och av obalanseraa. Därmed kommer också miljöproblemen att kvarstå och kanske t. o. m. förvärras.

En viss minskad kväveutlakning som följd av ändrad arealanvändning kan fömtses. Framför aUt minskningen av arealen spannmålsodling kommer att medföra minskad utlakning av kväve. Denna positiva effekt skulle bli betydligt större om man styrde minskningen tiU vissa regioner. Nu riskerar man att få en stor dd av minskningen i mellanbygder där miljöproblemen inte alls är stora jämfört med vissa slättbygder.

Minskad odling av fabrikspotatis bör också medföra minskad kväveutlakning och minskad användning av fungicider. Minskad odling av oljeväxter bör likaså leda till minskade insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel (insekticider) men effekten på kväveutlakningen är oviss då höstsådd raps t. ex. har relativt litet läckage.

Om vall för foder eller för energiändamål kommer att odlas i högre grad
i slättområdena kan uUakningen av kväve förväntas minska. En sådan
utveckling kan emellertid bidra till att slå ut djurhållning i skogs- och
mellanbygder. Vallodling för energiutvinning är dock enbart positiv och
bör stimuleras.---

Insatsen av fosforgödsel kan förväntas minska något. Därmed kan på sikt fosforbelastningen på våra vattendrag och sjöar minska något.

När det gäller insatsen av bekämpningsmedel delar SNV i stort LAG:s
bedömning. Det är dock mycket svårt att fömtse vilka förändringar som
kan bli följden. Generellt bör användningen bli mindre, men detta är
osäkert när det gäller ogräsbekämpningen då lägre kvävegivor kan motive
ra Ökad ogräsbekämpning.

För att driva miljövården framåt krävs att de företag som berörs har
möjlighet att klara de investeringar som är nödvändiga. Dessutom behöver
företagaren ett ekonomiskt utrymme för att klara av andra praktiska
anpassningar--- . Dessutom behöver företagaren tid för dessa anpass
ningar och investeringar.

---- De få ännu kvarvarande våtmarkerna och vattendragen måste

skyddas. Möjligheteraa att restaurera eller nyanlägga våtmarker måste snarast undersökas tekniskt och ekonomiskt och miljöeffekteraa närmare studeras. Sammanfattningsvis kommer LAG:s förslag att på kort sikt medföra stora problem att nå målen att minska växtnäringsläckage etc.

men på längre sikt kan, fömtsatt att lämpliga styrmedel används, den nya Prop. 1989/90:146
politiken ge ett mindre läckage än dagens. Bilaga 2

Utredningen ger i stora drag en god bild av vad som är viktigt att väma
om i odlingslandskapet.-

---- Om LAG: s förslag genomförs blir landskapsomvandlingen ännu

snabbare och på ett sätt som inte tillräckligt tar tillvara landskapets värden.

---- Det är främst i skogs- och mellanbygder som värdefulla områden

finns, framför allt i södra Sverige men delvis även i Norrland.

------ Den nu föreslagna nya livsmedelspolitiken kommer att påskyn
da nedläggningen av framför allt betesmarker i skogs- och mellanbygder

men även av åkermark, bl. a. i Norrland. Stora värden står på spel .

Det är mycket svårt att till fullo fömtse konsekvensema . Det är

därför synnerligen väsentligt att, om det beslutas att förslagen skall genomföras, det samtidigt tas beslut som ger resurser till uppföljning av utvecklingen och som ge en handlingsberedskap för att motverka de problem som kan bli följden för naturvården.

Naturvårdsverket föreslår- när det gäller statliga NOLA-medel

att dessa utökas till minst 500 milj. kr. Med dessa medel blir det inte
möjligt att för framtiden rädda mer än kanske hälften av arealema av
naturliga fodermarker, och områden av riksintresse .

Naturvårdsverket föreslår att det redan i samband med beslutet om ny livsmedelspolitik också tas beslut om att tillräckliga medel för reservatsbildningen i odlingslandskapet skaU stäUas till förfogande när behovet kan preciseras.

Utredningens bedömning av effektema på restbiotopema i odlingslandskapet av det framlagda förslaget är av en mycket enkel företagsekonomisk

natur---- . Naturvårdsverket anser att bedömningen är gmndad på ett

felaktigt antagande. Anledningen tiU att en lantbmkare tar bort "odlingshinder" av olika slag är inte främst ett ekonomiskt övervägande. Det är i stället, åtminstone i första hand, rent praktiska skäl som är orsaken. Det är när roset ligger i vägen vid harvningen, sådden etc. som bonden beslutar

sig för att ta bort detta hinder. Hotet mot restbiotopema i det

storskaliga jordbmkslandskapet kommer att bli större.

Det finns därför även i fortsättningen mycket starka motiv för att ersättning kan ges till lantbmkare som är intresserade av att fortsätta med

hävden av värdefulla restbiotoper. De medel som i dag utgår till

lantbmksstyrelsen för att återskapa vissa miljöer och landskapselement
som försvunnit i slättlandskapet ("NYLA") blir minst lika viktiga i fort
sättningen. --

Utredningens förslag skulle också leda till en snabbare rationalisering genom att små åkrar läggs ner och att partier av stora fält, t. ex. opraktiska gipar osv., också läggs ner. Detta medför ökad monotoni och utarmning av odlingslandskapet.

---- För att göra det möjligt att ta till vara de positiva möjligheter

som ligger i en övergång från t.ex. spannmålsodling tiU odling av energigrödor eller till skogsplantering krävs att starka styrmedel finns och att

bl.a. naturvårdskriterier används vid planeringen av en sådan övergång. Prop. 1989/90:146
---- ----------------------------------------------------- Bilaga 2

---- Naturvårdsverket föreslår att centralt ges verket ansvaret för

hela NOLA-verksamheten i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

En brist i LAG: s förslag är avsaknaden av analys av vilka styrmedel som krävs för att leda in omläggningen av jordbruket i önskvärd riktning.

Främsta legala styrmedel för att främja miljömålen i jordbruket är
skötsellagen, miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter och natur
vårdslagen. --

Den föreslagna nya livsmedelspolitiken behöver kompletteras med bl. a.
mer verksamma legala styrmedel .

------ Den nya livsmedelspolitiken och den nya skattepolitiken kom
mer att ställa än större krav på rationell jordbmksdrift.

8.27 Kemikalieinspektionen: Från de utgångspunkter inspektionen har att bevaka förefaller LAG:s förslag positiva i de delar de leder till minskad kemikalieanvändning i jordbruket på gmnd av en minskad intensitet. Samtidigt konstateras att de positiva miljöeffekterna blir minst i de områden där miljöbelastningen är störst och behöver reduceras.

Kemikalieinspektionen bedömer som LAG att förslagen inte är tillräckliga för att nå en från miljösynpunkt bättre optimerad livsmedelsproduktion. Detta gäller främst de från miljösynpunkt mest utsatta regionerna.

Behovet av specifika åtgärder kvarstår.

Inspektionen delar uppfattningen att en avveckling av regleringsavgif
terna inte får leda till att de ekonomiska incitamenten för minskad kemi
kalieanvändning minskar. -

---- Kontraktsodling kan medföra ensidig odling av en gröda på

samma areal under längre tid.

8.29 Sveriges lantbruksuniversitet:------ Miljökonsekvensanalysen

måste betraktas som svag, varför det är svårt att få en klar bild av förslagets miljöeffekter, vilket bör mana till försiktighet.

Utredningens förslag kommer, vad vi kan överblicka i dag, totalt sett att

innebära sänkt intensitet . Hur detta kommer att påverka extensi-

fieringen på enskilda företag är dock mer svårbedömt då de naturliga och ekonomiska villkoren kommer att variera starkt från företag till företag och lokal till lokal. Inom enskilda regioner kan förändringarna därför t.o.m. innebära ökad påfrestning på miljön genom att effektivisering,

specialisering och storleksrationalisering fortsätter där. Det är

heller inte helt osannolikt att viss animalieproduktion, bl. a. mjölk, kom
mer att tendera att koncentreras mot de stora avsättningsmarknaderna, en
från miljösynpunkt mycket tvivelaktig utveckling . Ökad vallpro
duktion är däremot bra.

Andra selektiva tekniska åtgärder mot negativa miljöeffekter kommer

enligt utredningen även framgent att vara nödvändiga komplement .

Systemet med avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel föreslås 90

bibehållet, men nivån är inte funnen.- Utredningen hänskjuter Prop. 1989/90:146

frågan till miljöavgiftsutredningen med risk för att inte den heller hinner Bilaga 2 utreda alla miljöfrågor.

Utredningen ger en förenklad och optimistisk bild av den föreslagna livsmedelspolitikens konsekvenser för markbördigheten.

Mycket stora natur- och kulturvärden finner vi i dag i skogs- och meUan-bygdens jordbruksmiljö. Fundamentalt för deras existens är ett levande, livskraftigt jordbruk. Rapporten tyder på att vi kan förvänta oss stora förändringar just i skogs- och mellanbygd och i anslutning till mindre bärkraftiga lantbruk. Detta stämmer dåligt med andra politiska samhällsmål, som tar upp det öppna landskapets samt den vilda florans och faunans bevarande för framtiden.

Borttagandet av småbiotoper och fragmenteringen i slättbygder har

accelererat sedan fyrtiotalet och fortsätter. Ett bevarande hjälper

inte mot denna lokala fattigdom och i bristlandskap, utan bör också kompletteras med en betydligt mer aktiv landskapsvård, som bl.a. innehåller restaurering och nyanläggning av småbiotoper i jordbruksmiljö.

---- Andra beräkningar tyder på att betydande arealer i landets

mellan- och skogsbygder kan komma att läggas ned med mycket stora förändringar i dessa bygders samhällsliv och landskapsbild. Om så sker kommer de i utredningen föreslagna medlen för NOLA-insatser att vara otillräckliga och ej praktiskt genomförbara av administrativa skäl och av kontrollskäl. 1 den situationen kan någon form av direkt arealbunden ersättning vara en praktiskt möjlig stödform, som kräver måttlig administration och kontroll.

---- NYLA-bidraget är ett viktigt komplement till NOLA-bidraget

för att utveckla landskapet i slättbygder och enligt SLU: s mening bör man överväga att ha kvar NYLA-stödet och vidga det till att även gälla åtminstone vissa mellanbygder.

8.30 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Det är angeläget att

framhålla att den minskade miljöbelastning som LAG förutser fordrar en successiv omställning om den skall kunna realiseras. En snabb omställning

kan ge motsatt effekt .

SJFR delar utredningens bedömning att betydande resurser måste avsättas i form av ett särskilt bmkningsstöd till lågproduktiv skogs- och mellanbygd för bibehållande av öppenhet i landskapet och för bevarande av särskilt intressanta odlingsbygder och biotoper. Det är sannolikt att utredningen underskattat detta behov.

8.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att utredningen varit alltför optimistisk i sin bedömning av avregleringens positiva följder för odlingslandskapet. Nedläggning av åkermark, skogsplantering o.d. innebär huvudsakligen negativa följder för odlingslandskapets miljö.

Om det särskilda pristillägget på fårkött faller bort, kan man räkna med en kraftig minskning av fårskötsdn. Därvid minskar också möjligheterna

att hålla kulturmiljölandskapet öppet. Länsstyrelsen anser att stöd därför Prop. 1989/90: 146
även fortsättningsvis skall kunna utgå för fårskötsel på vissa marker. Bilaga 2

Enligt förslaget bör ansvaret för hävden av kulturlandskapet "ses som en

gemensam angelägenhet för stat och kommuner. Kommunerna

bör beakta kravet på ett bevarande av odlingslandskapet i upprättandet av
översiktsplanerna."--

Länsstyrelsen anser att ett sådant hänsynstagande genomgående bör
komma till uttryck i den kommunala översiktsplaneringen.

Från miljösynpunkt kan en avreglering av jordbruket få såväl positiva
som negativa konsekvenser.

Utredningen förordar en viss satsning på småskaliga förädlingsanläggningar med anknytning till jordbmket. Länsstyrelsen vill emellertid påpeka att sådana anläggningar kan ge en ökad belastning på gamla vattentäkter och åtföljas av inte önskvärda ökade avloppsutsläpp.

---- Länsstyrelsen anser att man inte kan utesluta att ett minskat

markvärde åtminstone delvis och på kort sikt resulterar i en intensivare odling på de kvarvarande arealerna för att kompensera inkomstbortfallet. Odlingshinder av värde för natur- och kulturmiljön kan då komma att bortodlas i större omfattning än fömt.

I Stockholms län är behovet av mark för friluftsliv och rekreation
särskilt påfallande.-- En väg kan vara att låta NOLA-bidragen an
vändas även för kommunala insatser i områden med stora bevarandevär
den.

Utredningen föreslår att stödet för landskapsvårdande åtgärder utökas till sammanlagt 250milj. kr. per år och byggs upp under en femårsperiod. Länsstyrelsen välkomnar denna uppräkning men bedömer att summan ändå är för liten.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att budgetmedlen fördelas
på statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet. Det huvud
sakliga urvalsarbetet måste dock ske på den regionala nivån.

Utöver NOLA-medlen anser länsstyrelsen att ytterligare en permanent stödform borde övervägas.

---- Det bör prövas om inte taxeringsvärdet kan sättas ned i de fall

det är av allmänt intresse att bevara kultur- och odlingslandskapet öppet och där de brukningsformer som krävs för detta är direkt olönsamma för ägaren.

8.34 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen vill framhålla att utredningen tyvärr saknar en gmndläggande miljökonsekvensbedömning. En sådan är nödvändig för att man över huvud taget skall kunna få begrepp om de miljövårdsmässiga följderna av en avreglering.

8.35 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det kommer att behövas

ett sammanlagt stöd som är väsentligt högre än föreslagna 250milj. kr.

8.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utökningen av NOLA-
verksamheten är ett positivt förslag för naturvården. Det skall

observeras att NOLA-verksamheten inte bidrar till att minska den åker- Prop. 1989/90:146
areal som skall tas ur bmk. Bilaga 2

---- Den totala arealen naturbetesmarker i Östergötland är enligt

jordbmksstatistiken ca 25 000ha och därmed större än i något annat län.

Länsstyrelsen hyser stora farhågor att det inte räcker med 250 milj. kr.
för att klara det viktigaste av odlingslandskapet i Sverige.

För att hantera NOLA-verksamheten med prioriteringar, bedömningar, uppföljning och rådgivning i fält behövs självklart personal. Länsstyrelsen utgår ifrån att förstärkning sker av länsstyrelsens resurser för sådan verksamhet. Fördelningen mellan länen bör ske av naturvårdsverket och länen i samverkan.

Vissa särskiU värdefulla delar av odlingslandskapet bör avsättas som
naturreservat.--

De positiva miljöeffekter som kan vinnas genom reformen medför på
intet sätt en tillräcklig minskning av jordbmkets miljöpåverkan i form av
föroreningar.---

8.37 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen noterar med tillfreds
ställelse förslaget till väsentligt utökade anslag för landskapsvård (NOLA).
Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens gmndläggande syn på använd
ningen av NOLA-anslaget.- För att få ut bästa effekt av anslaget

fordras att statens (natur- och kulturvårdens) och kommunernas insatser
samordnas--- . Även en central samordning av NOLA-anslagen mel
lan naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet synes vara angelägen.

8.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Sammantaget skulle det totala årliga behovet av NOLA-stöd, om nu gällande miljöambitioner skall kvarstå, till länet kunna uppskattas till 77 milj. kr.

8.40 Länsstyrelsen i Gotlands län:-- Arbetsgmppens förslag om

250milj.kr. per år till främst NOLA-stöd i hela landet ter sig som aUtför lågt tilltaget.

------ Det är viktigt att resurser ställs till förfogande så att inventering
en kan slutföras och bearbetas för att utgöra ett underlag för det utvidgade
stödet.

8.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det är en stor brist i utredningen att
några ingående analyser av följdema för miljön av förslagen inte redovi
sats. ---

Länsstyrelsen tillstyrker att NOLA-stödet ökas betydligt. Den uppskattade kostnaden av 500-1 OOOkr./ha bör höjas. Det av utredningen angivna beloppet på 250milj.kr. är otillräckligt som stöd för att kunna bevara odlingsbygder i hela Sverige i tillfredsställande omfattning.

Det bör, som utredningen framhåller, ankomma på statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet att med separata anslag förvalta stödmedlen. Samråd med lantbmksverket är nödvändigt.

De mest skyddsvärda ängs- och hagmarkema bör avsättas som Prop. 1989/90:146

naturreservat eller naturvårdsområden. Bilaga 2

---- Bidrag bör kunna utgå för t. ex. återställande av uppodlade

våtmarker, lövskogsplantering utefter vissa vattendrag och omföring av mindre granbestånd i odlingslandskapet till lövskog.

Fortsatta satsningar bör ske från statens sida för att utveckla ett mera
ekologiskt jordbmk--- .

Jordbmkare som övergår till ett mera ekologiskt jordbmk bör stödjas av staten i form av ökade satsningar på utbildning och rådgivning. Medlen från miljöavgifter på konstgödsel och bekämpningsmedel bör återföras till jordbmket för att finansiera forskning om jordbmkets miljöfrågor och resurssnåla odlingssystem.

8.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enligt länsstyrelsens upp
fattning är anslaget 250 milj. kr. helt otillräcklig och bör därför räknas upp
kraftigt. Kommunema bör få ett delansvar vid hanteringen av stödet.

------ NYLA-stödet har inte tagits upp av arbetsgmppen men länssty
rdsen anser att också den bör ingå i omställningsstödet.

8.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län: För att kunna tillgodose

kraven på en god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresursema bör översiktligt utarbetas länsvisa planer som visar inom vilka områden jordbmksmark kan tas ur produktion för att mest effektivt minska spannmålsproduktionen samtidigt som miljövårdens och kulturminnesvårdens intressen tillgodoses.

Arealer som permanent tas ur produktion kan fömtom skogsplantering

utnyttjas i miljöförbättrande och friluftslivsfrämjande syfte . Ytor

som friställs kan också i viss omfattning utnyttjas för s. k. altemativ odling och för framställning av biobränslen. I ett framtidsperspektiv kan det också bli aktuellt att odla helt nya grödor.

Länsstyrelsen finner det osannolikt det som utredningen anger att vall och betesarealen ökar då mjölk och kött enklare och effektivare kan produceras genom att använda stöiTc andel billig spannmål.

Resultatet kan förväntas bli att storskalig mjölk- och köttproduktion
förläggs till hdåkersbygden med svåra konsekvenser för skogs- och mellan
bygden. ---

Vid ett genomförande av förslagen kommer belastningen på länets miljö
totalt sett sannolikt att minska eftersom den bmkade arealen minskar,
men belastningen per ytenhet på de mycket stora, specialiserade företag
som kommer att finnas kvar----------------------------- kommer knappast att påverkas.-------------------------

------ Den successiva utbyggnaden av naturvårdsåtgärder i odlings
landskapet (NOLA) till 250 milj. kr. med budgetmedel som föreslås i
betänkandet är uppenbarligen för låg för att uppnå uppställda mål. Enligt
länsstyrelsen bör budgetmedlen för NOLA fördelas till länsstyrelsen från
riksantikvarieämbetet och naturvårdsverket.

8.44 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar utredning-

ens förslag om ett ökat anslag för att bevara hotade natur- och kulturmiljö- Prop. 1989/90:146

er. Bilaga 2

---- Den föreslagna ökningen är otillräcklig.

Länsstyrelsen är mycket positiv till att en del av den jordbmksmark som

kan komma att friställas används till att anlägga våtmarker och tillstyrker

därför förslaget att metoden med våtmarksfilter prövas.

8.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningens förslag att kraf
tigt öka anslaget för landskapsvårdande insatser är mycket positivt. Det är
emdlertid tveksamt om ens ett anslag på 250 milj. kr. är tillräckligt .

Administreringen av NOLA-bidragen bör samordnas mellan länsstyrel
sens miljövårdsenhet och lantbmksnämnden.

---- På sikt är det önskvärt med ett ökat kommunalt engagemang i

handläggningen av nedläggningsärenden.

8.49 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen föreslår ett utökat

stöd till 250milj. kr. per år för landskapsvårdande insatser, vilket är klart otillräckligt.

Länsstyrelsen anser att medlen skall förvaltas i länet, där den största
kunskapen om problemen och utvecklingsmöjligheteraa finns.

8.50 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslaget försämrar fömtsättning
arna för småskaligt jordbmk i glesbygd och minskar därigenom möjlighe
teraa att bibehålla de rester av värdefullt odlings- och kulturmiljölandskap
som finns i dessa bygder. De 250milj. kr. (NOLA-stöd) som aviserats
kommer inte att räcka- .

---- Utökningen uppskattas ge ca 5 milj. kr. till Västmanlands län,

vilket enbart motsvarar arealersättningen för att hävda länets ca 5 000 ha ängs- och hagmark.

---- Ett avsevärt ökat vårdanslag för befintliga och tillkommande

naturreservat i odlingsbygd erfordras.

8.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genomförs den föreslagna

jordbmkspolitiken förväntas nedläggningen av jordbmksmark att mar
kant öka.---

---- I länet är det omfattande arealer som hyser höga natur- och

kuUurvärden. Det utgör 37% av länets jordbmksareal. Det visar att de föreslagna medlen för landskapsvård inte kommer att vara tillräckliga för att bevara de viktigaste odlingsmarkerna.

I utredningen hävdas att jordbmkets intensitet kommer att minska.

---- Länsstyrelsen efterlyser mera ingående konsekvensanalyser som

visar att detta uppnås.

8.52 Länsstyrelsen i Gävleborgs län; Utredningen anger mål, förslag och
konsekvenser som är både positiva och negativa från naturvårdssynpunkt.
Till de positiva sidoma hör- de utökade NOLA-medlen.

Till de från naturvårdssynpunkt och kulturmiljösynpunkt allvarligare 95

konsekvenseraa hör dock den omfattande nedläggningen av jordbmks- Prop. 1989/90:146

mark, som tycks bli en oundviklig följd av utredningsförslaget. Bilaga 2

NOLA-medlen kommer sannolikt inte att räcka .

Kvar står hotet mot landsbygdens "vardagslandskap" .

En omfattande nedläggning skulle verka förödande för länets landsbygd.

Den marknadsanpassning av jordbmksnäringen som förslaget leder tiU kommer med stor sannolikhet att innebära ökad koncentration av produktionen och en intensivare stmkturförändring. Det är därför tveksamt om trycket på den yttre miljön blir mindre.

Länsstyrelsen anser att bidrag till vård av kulturlandskapet bör utgå dels
i form av ett kvalitativt bidrag (t.ex. de av utredningen föreslagna
250milj. kr.)---- dels som ett utökat, mer generellt bidrag till öppet
hållande av det viktiga vardagslandskapet, som i dag är åkermark.

Den föreslagna ökningen av NOLA-medel är absolut inte tillräcklig

---- . Avgränsningar av de områden som skulle berättigas av detta stöd

skulle kunna göras av länsstyrelsema och bl.a. bygga på kommunemas översiktsplaner och riksintressena för kulturmiljövård och naturvård.

---- För övrigt anser vi att NOLA-medlen bör anslås till en och samma

myndighet.

8.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vi instämmer i utredningens bedömning att ett genereUt stöd till landskapsvårdande åtgärder genom pristillägg på producerade varor tiU stor del kommer att förfela sin verkan och ställa sig onödigt dyrbart.

Utredningen saknar en ambition att utveckla och föreslå altemativa
ekonomiskt självbärande produktionsformer.

------ Risken är uppenbar att betydande arealer hinner tas ur produk
tion innan lönsamheten stabiliserats och nya produktionsmarknader eta
blerats. Behovet av stöd till bibehållande av odlingslandskapet torde där
för bli betydande under ett övergångsskede.

------ För att ett optimalt resultat skall kunna uppnås med NOLA-stö
det är det väsentligt att de regionala, prövande myndigheteraa ges stor
frihet i valet av stödform och kombinationer av stödformer.

Med tanke på att endast 4 % av marken i Västernorrland utgör öppet
landskap, blir varje minskning mycket märkbar.

Med en bibehållen nivå på det norrländska jordbmket ökar möjligheterna väsentligt att fånga in jordbmkets historiska betydelse och bevara ett varierat odlingslandskap. Också från kulturmiljöns perspektiv bör således målsättningen vara oförändrad i förhållande till 1984 års nivå.

8.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen är positiv till de av LAG lämnade förslagen. Det rejält förstärkta NOLA-stödet ger möjlighet att sätta in åtgärder för att rädda ett vackert kulturlandskap där det anses särskilt angeläget. Till fördelama kan även räknas minskad användning av handelsgödsel/kemisk bekämpning, genom en minskad och mera extensivt bedriven spannmålsodling.

8.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: I utredningen framgår inte klart vad Prop. 1989/90:146 som händer med det "gamla" NOLA-stödet. Vi förutsätter dock att det Bilaga 2 kvarstår som hittills eftersom avtal redan tecknats och att en komplettering sker med det nya landskapsvårdsstödet.

---- Reglerna för de nya stödformerna bör skrivas på sådant sätt att

de öppnar möjligheter för varje länsstyrelse att själv utforma den samordning man anser fungerar bäst i dd egna länet.

---- Vi anser att hela lantbruksorganisationen väger lika tungt som

naturvårds- och kulturmiljömyndigheterna i detta arbete, varför vi före
slår att lantbruksstyrelsen får lika stort ansvar som statens naturvårdsverk
och riksantikvarieämbetet.

En utbyggnad av landskapsvårdsstödet fömtsätter att det finns ett bra

beslutsunderlag.-- Medel bör anslås till att få fram underiag av den

typen.

8.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen anser att de

förstärkta medel som utredningen föreslår för naturvårdsinsatser bör han
teras på regional nivå av länsstyrelserna och att medlen knyts till gles
bygdsstödet. -

8.60 Utredningen om översyn av naturvårdslagen: Utredningen anser att gällande rätt ger de möjligheter som behövs för att klara av det föreslagna stödsystemet för landskapsvård.

Arbetsgruppens förslag till ny livsmedelspolitik kommer med stor san
nolikhet leda till en omfattande beskogning av jordbruksmark. 1

åtskilliga fall torde naturvårdsskäl tala för att lövskog bör anläggas i stället för barrskog. Enligt utredningens uppfattning borde det därför vara möjligt att som ett inslag i de landskapsvårdande insatserna lämna stöd till plantering av lövskog.

8.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: För att förbättra vården
av värdefulla naturtyper i landskapet föreslås en ökning av det s.k.

NOLA-stödet från 20 milj. kr. till 250 milj. kr. Åtgärden är positiv

men beloppet torde ändock knappast vara tillräckligt .

8.68 Hushållningssällskapens förbund: I ambitionerna att motivera sina
förslag till en ny livsmeddspolitik gör utredningen gällande att en omlägg
ning skulle medföra en rad positiva miljöeffekter. Tyvärr tvingas förbun
det konstatera att ett sådant antagande till stor del bygger på både felaktiga
och delvis missvisande uppgifter.

Den prispress, som förordas av utredningen kan i hög grad komma att
påskynda storieksrationaliseringen samt övergången till en allt mer ensidig
växtodling.---

---- Ett ökat NOLA-bidrag är positivt. En effekt som dock bör

beaktas är att detta kommer att förrycka den "fria marknaden" högst

avsevärt vad gäller nötkött och fårkött. NOLA-bidraget blir i

praktiken en köttsubvention till konsumenterna. Kostnaden för det öppna

7 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 146. Bilagedd

landskapet bärs helt av lantbmket, men omfördelas inom kåren med hjälp Prop. 1989/90:146
av NOLA. Bilaga 2

---- Det finns anledning att betvivla att ett utökat NOLA-stöd på

250milj. kr. räcker till för att i mellanbygden bevara kulturlandskapet.

8.71 Kooperativa förbundet: KF stöder förslaget om utökat stöd till land
skapsvård men vill samtidigt påpeka att vid samråd mellan myndigheterna
vid fördelning bör också jordbmksnämnden involveras.

När det gäller de negativa effekterna på omgivningen konstate
rar LAG att reformen i sig förväntas medföra minskad användning av
inköpta produktionsfaktorer, framför allt handelsgödsel men att denna
generella effekt inte kan ersätta specifika åtgärder av teknisk natur riktade
mot de mest utsatta regionerna varför arbetet med sådana åtgärder måste
fortgå. KF tillstyrker detta.

KF finner det anmärkningsvärt att utredningen i miljösammanhang helt och hållet underlåter att beröra frågan om s.k. alternativ odling även benämnd ekologisk odling. KF instämmer helt och fullt i ett till utredningen fogat särskilt yttrande att "det ekologiska lantbmket är mycket viktigt som idé och teknikutvecklare när det gäller att lösa jordbmkets miljöproblem och åstadkomma ett resurshushållande jordbmk".

Från såväl miljö- som konsumentsynpunkt är det därför angeläget att
dessa produktionsformer under en övergångsperiod erhåller ett fortsatt
omläggningsstöd och att lantbmksstyrelsen och jordbmksnämnden ges i
uppdrag att verka för altemativodlingens utveckling särskilt genom att
stimulera forskning och utveckling.

8.72 Landsorganisationen i Sverige: En utökad rådgivning om hur

kemikalier skall användas i jordbmket är nödvändig. Forskning för att utveckla nya miljövänliga medel måste prioriteras.

---- LO stödjer den principiella inställningen att miljöåtgärderna

skall finansieras via budgeten och inte via matpriserna. - LO menar

att vida ramar bör gälla. Så bör t. ex. odling av energi- eller industrigrödor kunna upphandlas, i de fall det finns en miljömässig koppling. Ren subventionering av dessa grödor på mark som i annat fall skulle använts för

livsmedelsproduktion får inte förekomma.-- LO menar att de nya

LAVI-medlens (landskapsvårdande insatser) användningsområden bör preciseras, innan ett administrativt system utarbetas. Dessutom bör en av de nämnda myndigheterna, naturvårdsverket, ges ett tydligt ansvar för LAVI-medlen.

LO delar arbetsgruppens uppfattning att näringen skall bära kostnader
na för återställande av de miljöskador den åstadkommer.

8.73 Landstingsförbundet: Styrelsen är positiv till förslaget att utöka anslaget för landskapsvård.----------

8.74 Lantbrukarnas riksförbund: S. k. NOLA-bidrag bör i dess nuvarande former kunna utgå för bevarande äv särskilda ängs- och hagmarker.

---- LRF kan inte vitsorda LAG:s beräkningar och slutsatser om Prop. 1989/90:146

sambandet mellan kvävegödsling och läckage. Bilaga 2

LRF vill påpeka att en omfattande nedläggning av åker i första hand kommer att beröra områden med den relativt sett lägsta intensiteten. Där är miljöproblemen också ganska begränsade. Det måste framhållas att sänkta produk t pri.ser visserligen leder till att ekonomiskt optimum förskjuts mot något lägre intensitet/gödselinsats, men att det blir fråga om marginella förändringar. Det är ett misstag att tro att den växtodling, som kommer att kunna överleva den av LAG förordade prispressen, blir ett extensivt jordbruk som breder ut sig på så stor areal som möjligt. Om marknadsutrymmet blir begränsat kommer lantbrukarna att som hittills välja ekonomiskt optimal produktionsteknik. Som regel är det då fördelaktigast att lämna en del av arealen obrukad och bmka resten ganska intensivt. LAG: s antaganden beträffande arealeffekterna bygger således inte på förhållanden som gäller i praktiskt jordbmk.

LRF: s gmndsyn är att den jordbmksmark som inte behövs för produktion av livsmedelsråvaror skall utnyttjas för annan produktion på sådant sätt att odlingslandskapet så långt möjligt håUs öppet och så att flora och fauna skyddas. Den areal som blir över bör därför få ny permanent användning, främst för odling av bioenergi och fiberråvaror, för miljöreservat och i sista hand för skogsplantering. Omställningen av produktionen bör i huvudsak ske inom slättbygdsområdena. För detta talar miljöskäl men det är också den effektivaste vägen att reducera spannmålsöverskotten.

---- Även om NOLA-stödet utvidgas till 300 000 ha kommer bara en

viss del av odlingslandskapets värdefuUa biotoper att kunna bevaras. Samtidigt måste då motsvarande areal åker läggas ner på annat håll om inte överskott skall uppkomma.

Därmed vill LRF också ha sagt att den alternativa produktion som med särskilt stöd kan komma att bedrivas med hänsyn till natur- och kulturminnesvårdens intressen inte bör få avse produkter som direkt konkurrerar med vad som produceras på de generella villkor som gäller. Om en sådan konkurrenssituation uppstår bör medel också ersättas för finansiering av export av motsvarande volymer.

8.75 Samarbetsgruppen för alternativ odling: SAO menar att en jOO-pro-centig ökning av miljöavgifter på bekämpningsmedlen är nödvändig.

8.80 Svenska lantarbetareförbundet: Det kan ifrågasättas om en ökning
(av NOLA-medel) på ca 200 milj. kr. är tiUräcklig .

Kriterier som skall gälla vid upphandling bör ges vida ramar. Så bör t. ex. odling av energi- eller industrigrödor kunna upphandlas i de fall det finns en miljömässig koppling. Vidare bör en fungerande växtföljds positiva inverkan på miljön beaktas.

---- En utökad och bättre samordnad rådgivning om hur kemikalier

skall användas i jordbmket är nödvändig. Forskning för att utveckla nya

miljövänliga medel måste prioriteras. 99

SLF delar inte arbetsgmppens uppfattning att näringen helt skall bära Prop. 1989/90:146 kostnadema för återställande av de miljöskador den åstadkommer, efter- Bilaga 2

som näringen har styrts av politiskt fattade beslut. Upphandling

med nya medel (NOLA-medel), bör också kunna ske för återställande av
uppodlade eller planterade våtmarker samt för återställande av miljöska
dor i särskilt känsliga områden.

8.82 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen anser att
NOLA-bidrag och andra former av arealbidrag måste betraktas som över
gångsåtgärder. -

En förstahandsåtgärd bör vara att sänka intensiteten, samtidigt som
recirkuleringsgraden av olika näringsämnen ökas .

Föreningen anser inte att utredningen på ett övertygande sätt har visat
att livsmedelsproduktionens miljöanpassning ökar till följd av den före
slagna avregleringen. Tvärtom tror vi att hotet mot skogs- och mellanbyg
dens jordbmk kan komma att stärkas högst väsentligt till följd av koncen
tration av produktionen till slättbygdema. En orsak till att hotet framstår
som än mer akut är den föreslagna skatteomläggningens konsekvenser för
framför allt de mindre jordbmken- .En massutslagning av jordbm
ket i skogs- och mellanbygder kan bli följden vilket är helt oacceptabelt
från miljösynpunkt.

Föreningen saknar i förslaget en satsning på att utveckla produktionen av bioenergi och biomassa på åkermarken.

------ Den gmndläggande orsaken till problemen inom jordbmkssek
tom står att söka i samhällets bristande ekologiska anpassning.

8.85 Sveriges jordägareförbund: Vi tillstyrker LAG:s förslag att vården av
kulturlandskapet skall vara en gemensam angelägenhet för stat och kom
mun. Detsamma gäller för den vetenskapliga och sociala naturvården.

En nödvändig konsekvens härav är, att regelsystemet för den nya jord
bmkspolitiken måste innehålla bestämmelser som säkerställer ersättning
till de jordbmkare som åläggs restriktioner eller föreläggs att vidta åtgärder
till förmån för vården av kulturlandskapet eller för naturvården. Det
innebär även attjordhävdslagstiftningens betämmdserom att jordbmkare
av naturvårdsskäl kan åläggas att fortsätta en olönsam jordbmksproduk
tion skall slopas.--

8.86 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Till dess livsme
delspolitiken funnit sina nya former och jordbmkama kan bedöma effek
terna därav är det nödvändigt att myndigheterna lämnar en generell dis
pens från de i och för sig nödvändiga miljöanpassningskraven.

8.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Miljömålet kräver vissa riktade,

selektiva åtgärder, framhåller utredningen . SLIM har alltid varit

emot särskilda avgifter på insatsvaror eller slutprodukter, vilka givetvis
fördyrar produktionen och snedvrider konkurrensen. Sådana avgifter bör
därför inte förekomma. Att omforma dessa avgifter till miljöskatter, som
utredningen antyder, vore att införa en produktskatt på vegetabiliepro- 100

duktionen. SLIM vill definitivt avråda från sådana åtgärder. Enligt liggan- Prop. 1989/90:146 de skatteförslag skall alla punktskatter på särskilda vamslag avvecklas Bilaga 2 under 1991.

---- SLIM stödjer förslaget till utökat stöd till de landskapsvårdande

insatserna varvid omkring 300000 ha bedöms kunna komma i åtnjutande
av stöd--- .

8.89 Tjänstemännens centralorganisation: TCO tillstyrker utredningens förslag till ett direkt stöd till landskapsvård på 250milj. kr.

Utredningen utgår från att en inhemsk avreglering leder till att marken gödslas mindre och att detta får positiva miljöeffekter. Detta är enligt TCO:s mening inte alldeles självklart. Det kan också tänkas att livsmedelsproduktionen koncentreras till de bästa jordarna, på vilka högavkastande sorter med stora krav på gödselmedel kommer att odlas.

Hårda krav på minskad gödslingsintensitet kan leda till att mjölkproduktion etableras i slättbygder, där vall produceras biUigast utan gödsel. Minskad gödslingsintensitet har således inte enbart positiva miljöeffekter.

Från miljösynpunkt vore det önskvärt att i större skala utveckla biogas
produktion ur sopor. I det sammanhanget är tillskott av energigräs, lusern
och jordärtskockor ofta önskvärt som komplement .

9 Markanvändning

9.9 Riksantikvarieämbetet: Skötsellagens allmänna bmkningsplikt bör fin
nas kvar för jordbmksmarken.

------ En anmälningsplikt för skogsplantering av betesmarker bör info
ras.

Förslaget att slopa skyldigheten att söka tillstånd till nedläggning av
jordbmksmark ger enligt riksantikvarieämbetets mening uttryck för en
mycket långtgående principiell ändring av samhällets övergripande styr
ning av markanvändningen.-

Att avskaffa tillståndsplikten inför nedläggning av jordbmksmark kan tyckas logiskt med hänsyn till att samhällets inkomstgaranti tas bort enligt förslaget. Emellertid är det inte ens i dag möjligt att med stöd av skötsellagen framtvinga en olönsam jordbmksdrift.

Arbetsgmppen kan knappast sägas på ett realistiskt sätt redovisa hur de
nya fömtsättningarna kommer att påverka jordbmkamas vilja och förmå
ga att över huvud fortsätta sin produktion.

------ Riksantikvarieämbetet anser att det är mycket viktigt att över
gångsperioden används till att aktivt styra markanvändningen mot

andra produktionsformer, som tar till vara åkermarken för nya grödor.

9.10 Lantbruksstyrelsen: För att nuvarande överskott av spannmål skall

kunna avvecklas krävs det mera aktiva åtgärder för att mark

varaktigt skall få en ny användning. För närvarande finns inga mera

ändamålsenliga alternativ än skogsplantering. Därför föreslår lantbmks- 101

styrelsen att det bör inrättas ett särskilt bidrag till skogsplantering på Prop. 1989/90:146 friställda lämpliga marker. Samhället bör även på annat sätt stimulera Bilaga 2 utvecklingen av markanvändning som varaktigt ersätter traditionell livsmedelsproduktion.

Arbetsgmppen föreslår att skötsellagens tillståndsplikt ersätts med ett
anmälningsförfarande.--

Gmppen föreslår också att skötsellagens generella bmkningsskyldighet
upphävs.---

------ Lantbmksstyrelsen har inga principiella invändningar mot för
slaget .

---- Styrelsen föreslår att anmälningsskyldighet skall föreligga vid

nedläggning av jordbmksproduktion oberoende av på vilken typ av mark den bedrivs.

Lantbmksstyrelsen föreslår att den föreslagna tremånadersperioden un
der en övergångstid förlängs till ett år. En förlängning kan motiveras med
att det föreslagna stödet för landskapsvård kan komma att inledningsvis
innebära en mycket stor arbetsbelastning för berörda myndigheter.

Efter en övergångsperiod bör anmälningstiden sättas till förslagsvis sex
månader.---

Enligt styrelsens mening är det inte rimligt att samhället för all framtid frånhänder sig ansvaret för jordbruksmarkens användning bara genom att bmkaren gjort en anmälan om nedläggning. Styrelsen föreslår därför att en anmälan måste fömyas senast tre år efter att den inkommit till länsstyrelsen för att vara giltig om inte marken dessförinnan skogsplanterats eller på annat aktivt sätt omförts till annan markanvändning.

9.11 Skogsstyrelsen:-- Skogsstyrelsen har ingen invändning mot

förslaget om övergång till anmälan i stället för tillstånd. När det

gäller den föreslagna tidsfristen är den lämpligt avvägd för ett normalt
förhållande men kan inte bedömas tiUräcklig under ett övergångsskede då
exceptionellt stora arealer kan komma att tas ur bmk årligen. Den stora
mängden ärenden gör att upp till sex månader många gånger kan komma
att behövas.--

Skogsstyrelsen anser att den princip som kommer till uttryck i skogs
vårdslagen om att outnyttjad mark där särskilda naturvårds- eller kultur
miljöskäl inte föreligger bör skogsodlas fortfarande skaU gälla.

Den jordbmksmark som kan komma i fråga för nedläggning har goda tillväxtbetingelser när det gäller skogsproduktion och den lämpar sig också

för ett flertal olika trädslag. Störst intresse finns för närvarande för

gran och vårtbjörk.

Det är i dag inga tekniska svårigheter att omföra skogsmark till jordbmksmark. Skogsodling är ett bra sätt att bevara markens bördighet.

Biandbestånd är intressanta alternativ på nedlagd jordbmksmark.

Skogsstyrelsen bedömer att ett villkor för att lövskog skall kunna anläg
gas i större omfattning är att viltstammarna av älg och rådjur minskas
kraftigt. 1 avvaktan på detta måste särskilt viltskydd användas. Viltskydd
är dock mycket dyrt och kräver kontinuerlig tillsyn. 102

Om mark som i dag används för spannmålsproduktion på ett stadigva- Prop. 1989/90:146
rande sätt skall tas i anspråk för alternativ användning erfordras enligt Bilaga 2
skogsstyrelsens uppfattning en ekonomisk stimulans. Skogsstyrelsen är
tveksam till om det förslag om temporärt inkomststöd som lagts fram får
någon nämnvärd verkan i detta sammanhang. Skogsstyrelsen före
slår därför att de ekonomiska styrmedlen konstrueras så att de förutom att
de underiättar för bmkarna att ta mark ur spannmålsproduktion även
direkt underlättar övergång till alternativ markanvändning.

9.13 Statens jordbruksnämnd: JN tillstyrker LAG:s förslag att skötsella
gens tillståndstvång ersätts med ett anmälningsförfarande liksom övriga
åtgärder som kan innebära större handlingsfrihet för den enskilde företa
garen.

Vidare anför LAG att mark, även om den tillfälligt tas ur drift skall anses vara åkermark, om det kan förutses att den åter kan komma att tas i drift för jordbmksändamål. JN anser att det kan bli svårt att bedöma huruvida mark som tagits ur drift, åter kan komma att tas i drift senare. Enligt nuvarande lagstiftning är huvudregeln den att mark som inte längre används för jordbruksändamål skall överföras till skogsmark. Enligt LAG:s förslag kan mark komma att hamna i en mellanställning mellan jordbruksmark och skogsmark.

---- Det är väsentligt att den mark som inte längre används för

jordbruksändamål får en alternativ användning.

9.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: Avreglering leder till
att resurser måste lämna näringen. Minst 0,5 milj. ha bedöms få tas ur drift
för reglerade jordbruksprodukter. Vanlig skogsplantering ter sig som det
nu mest realistiska alternativet. Lönsamhetsaspekter måste läggas på ener
giskog o. d.: en subventionerad produkt bör inte bytas mot annan, som
också kräver stöd. Det är framför allt betydelsefullt att brukarnas valfrihet
beträffande markanvändning ökar. Restriktioner i lagar som skötsellagen
och jordförvärvslagen bör minimeras.

9.16 Plan- och bostadsveket: Enligt Boverkets mening bör nuvarande till
ståndsregel finnas kvar.

När tillstånd till skogsodling på odlingsmark medges bör det

styras mot att i första hand lövträd väljs.

9.23 Näringsfrihetsombudsmannen:- NO tillstyrker LAG:s förslag

att skötsellagens krav på tillstånd för att lägga ned åkermark ersätts med ett anmälningsförfarande.

NO har i allt väsentligt inga invändningar mot LAG:s bedömningar och
förslag i fråga om markanvändningsfrågor.

9.26 Statens naturvårdsverk: Tillståndsprövningen enligt 4 och 5 §§ sköt
sellagen måste finnas kvar och gälla för nedläggning av jordbmksproduk
tion på åker, kultiverad betesmark och i synnerhet naturbetesmark.
6 a § skötsellagen--- måste stärkas och kompletteras. Tillstånds- 103

plikt bör gälla i intensivodlade bygder för åtgärder som i dag omfattas av Prop. 1989/90:146
lantbruksstyrelsens föreskrifter till 6 a § skötsellagen. Bilaga 2

Skogsvårdslagen måste ändras så att jordbmksmark som inte bmkas inte automatiskt skall anses vara skogsmark.

I samband med att skötsellagens regelsystem ändras måste det observeras att omställning av jordbruksdrift till skogsodling eller odling av energiskog är ändrad markanvändning.

9.29 Sveriges lantbruksuniversitet: LAG: s förslag kan ge stora möjligheter för lantbmkama att efter egna idéer utveckla sin markanvändning till gagn för såväl företag som miljö. Inledningsvis kan någon form av stöd dock behövas för att stimulera igångsättande av olika idéer.

Det är angeläget att flexibiliteten vad gäller den framtida användningen
av mark bibehålls.--

---- Beträffande energigrödor är det osannolikt att, även om billig

mark finns till förfogande, dessa grödor kommer att få någon större om
fattning såvida inte avsevärda teknologiska genombrott kan göras så att
energin i dem kan transformeras tiU mer säkra och bekväma former eUer
att samhället av andra skäl finner det önskvärt att stödja dessa energislag.
Biogas nämns i utredningen som ett intressant alteraativ. Skogs
plantering i någon form kan vara ett realistiskt alteraativ om det sker med
iakttagande av krav på omväxling i landskapet.

Vi delar utredningens syn då det gäller anmälningsplikt vid ändrad
markanvändning.---

9.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen tillstyrker i

princip förslaget att skötsellagens tillståndsplikt ersätts av en anmälningsplikt. Av administrativa skäl bör det dock inte genomföras omedelbart.

Man får nämligen räkna med en mycket stor ärendetillströmning i

inledningsskedet.-- Under en övergångsperiod på fem år kan det

därför vara rimligt att behålla nuvarande tillståndsplikt.

---- Länsstyrelsen anser att som gmndregd bör gälla att marken

liksom hittills skall betraktas som skogsmark med skyldighet för ägaren att anlägga skog inom tre år efter nedläggningsåret om den inte avses användas för annat ändamål. Med tanke på den osäkerhet som initialt kommer att råda beträffande den slutgiltiga användningen av en hel del jordbmksmark bör dock lantbmksnämnden/länsstyrdsen kunna medge längre tillfällig nedläggning. Endast i undantagsfall bör därvid längre tid än fem år medges.

---- Frågan om en översyn av skogsvårdslagen i tillämpliga delar

och/eller ytterligare ändring i skötsellagen bör väckas.

9.34 Länsstyrelsen i Uppsala län: Ett ersättande av tillståndstvång för ändrad användning av åkermark med anmälningsförfarande tillstyrks i princip. Myndigheteraas reaktionstid bör förlängas från föreslagna tre månader till sex månader vintertid.

9.35 Länsstyrelsen i Södermanlandls län: Det är positivt att arbetsgrappen 104

föreslår att åkermark skall få ligga obrukad utan att omföras till skog. Prop. 1989/90:146

---- Bilaga 2

Erfarenheterna från arbetet med "Omställning -90" visar att tillstånds
plikten har stor betydelse. Den bör därför inte ersättas med ett anmäl
ningsförfarande. -

9.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Samtidigt med åtgärder för ned
dragningen av livsmedelsproduktionen måste statsmakterna aktivt arbeta
för att möjliggöra annan lönsam produktion där överskottsresurseraa av
mark kan nyttjas. Motoralkoholer (etanol och metanol) torde i en framtid
komma att utgöra ett alteraativ till bensin. Redan nu bör övervägas att
genom olika åtgärder styra utvecklingen åt det hållet.

Den föreslagna ändringen av nedläggningsprövningen från tillstånd tiU anmälningsplikt bör flyttas från lagen om skötsel av jordbmksmark till

naturvårdslagen.-- Om resultatet blir anmälningsplikt enligt LAG:s

förslag bör den dock även omfatta naturbetesmark. Myndighetemas tid att hantera ärendet bör utsträckas till sex månader och anmälan bör bli giltig ett år från anmälningsdagen.

Länsstyrelsen tillstyrker föreslagen förändring av skogsvårdslagen så att den åker som tas ur bmk inte måste planteras utan kan lämnas orörd.

9.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Den nuvarande skötsellagen

måste avskaffas. För naturvårdens och kuUurmiljövårdens intressen bör det räcka med en anmälningsplikt för den som vill ta jordbmksmark ur

produktion.--- Länsstyrelsen finner att om det samhälleliga intresset

att hindra nedläggning av viss åkerjord är stort får staten träffa avtal med markägare för att förhindra att åkem tas ur drift. För den mest värdefulla arealen bör möjlighet till reservatsbildning föreligga.

Länsstyrelsen delar LAG:s uppfattning att för det fall skötsellagens generella bmkningsskyldighet upphävs, skaU mark även om den tillfäUigt tas ur drift anses vara åkermark om det kan fömtses att den åter kan komma att tas i drift för jordbmksändamål och därför inte omfattas av skogsvårdslagens föreskrifter.

Länsstyrelsen anser att stimulansbidrag bör utgå för en överföring av ca
500000ha åkermark till permanenta alteraativ.

För att underiätta för jordbmkaraa att slutgiltigt överföra åkermarken
till permanenta alteraativ som energiskog, vanlig skog, miljöreservat etc.
skall de erbjudas ett anläggningsbidrag.

9.40 Länsstyrelsen i Gotlands län: Vi avvisar förslaget att skötsellagens
tillståndsplikt för nedläggning av åkermark ersätts av enbart ett anmäl
ningsförfarande. -- Man bör överväga att utvidga tillståndsplikten

till att omfatta även ängs- och hagmarkema, som utgör de markslag som kommer att drabbas hårdast av nedläggdse.

Arbetsgmppen har på ett mycket översiktligt sätt behandlat aUemativen

till dagens grödor.-- Vi delar i och för sig uppfattningen att det bör

ankomma på den enskilde producenten att avgöra vilka nya grödor som 105

skall odlas. Det hade dock varit önskvärt att gmppen hade gett konkreta Prop. 1989/90:146
förslag till hur altemativa användningsområden av arealen skulle kunna Bilaga 2
bli ekonomiskt möjliga.--

9.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Enligt länsstyrelsens mening

bör nuvarande tillståndsregel i skötsellagen finnas kvar .

------ Anmälningsplikt för skogsplantering på naturbetesmark bör in
föras i naturvårdslagen.

Det bör finnas möjlighet att styra skogsodlingen av odlingsmarken så att
företrädesvis lövträd väljs.

9.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Skötsellagens tillståndstvång anser arbetsgmppen skall ersättas med ett anmälningsförfarande. Effektema av detta förslag behöver analyseras ytterligare före ett ställningstagande menar länsstyrelsen .

9.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län:- Länsstyrelsen anser, att mot

bakgmnd av de mål som formulerats i naturresurslagen avseende kulturmiljön och naturvården, är det angeläget att tiUståndsplikten kvarstår avseende nedläggning av jordbmksmark inom områden som angivits som riksintressanta ur dessa aspekter.

För att klara ett långsiktigt bevarande av de mest värdefulla objekten i
odlingslandskapet måste förordnande om naturreservat ske.

9.44 Länsstyrelsen i Hallands län: I utredningen nämns att möjlig
heten att använda överskottsarealen till exempelvis odling av grödor för
energi- och industriproduktion förbättras genom de sänkta markpriser
som blir följden av de sänkta spannmålsprisema.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är sänkta markpriser inte en tillräcklig stimulans för att en odling av dessa grödor skall komma till stånd. För detta krävs särskilda beslut inom energipolitiken om en ökad användning av bioenergi och sannolikt också någon form av bidrag under ett övergångsskede.

Vid nedläggning av jordbmksmark kommer odling av skog att bli van
ligt. Det är därför viktigt att utforma en policy för skogsplantering.

Utredningens förslag att jordbmksmark som tas ur bmk inte med automatik skall omfattas av skogsvårdslagens krav på skogsplantering kan vara positivt från naturvårdssynpunkt.

9.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Livsmedelspolitiska arbetsgmppen
föreslår att skötsellagens tillståndskrav för nedläggning av åkermark er
sätts med en anmälningsplikt. Den tid som ställs till myndigheternas
förfogande, tre månader, är dock enligt länsstyrelsen för kort .

Marktyper som i dag inte omfattas av skötsellagens tillståndsprövning, t. ex. hagmarker, strandängar och slåttermark, bör inordnas under anmälningsplikten.

Arbetsgmppen föreslår att mark tillfäUigt skall kunna tas ur drift, men
ändå betraktas som åkermark om man kan förvänta att den åter kan 106

komma att bmkas för jordbmksändamål. Länsstyrelsen anser att Prop. 1989/90:146

det är positivt att lagens nuvarande strikta uppdelning mellan skogsmark Bilaga 2

och åkermark luckras upp.

En omställning av livsmedelspolitiken måste kombineras med ett tydligt mål vad gäller möjlighetema att utnyttja överskottsarealen för produktion av energi- och fibergrödor.

9.49 Länsstyrelsen i Örebro län: Skötsellagens krav på bmknings
skyldighet och krav på tillstånd för att ta mark ur drift bör ersättas med ett
anmälningsförfarande. Om myndigheteraa efter samråd och en tid av tre
månader, inte meddelar hinder, föreligger rätt att ta marken ur drift.

---- Samhället bör genom råd och information till lantbmkaren

underlätta valet av markutnyttjande och stimulera bmkaren till odling av altemativa grödor.

---- Länsstyrelsen anser det nödvändigt med fortsatt stöd till i första

hand lövskogsplantering.-

------ I de fall där skötsellagens generella bmkningsskyldighet upp
hävs, skall marken om den tillfäUigt tas ur drift, även fortsättningsvis
betraktas som åkermark, om det kan fömtses att den åter kan komma att
tas i drift för jordbmksändamål.

Ett utvecklingsarbete bör snarast stimuleras i syfte att ta till vara resur
ser och möjligheter för den framtida energiförsörjningen.

9.50 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Skötsellagens tillståndskrav bör vara kvar tills nya styrinstmment, av juridisk och ekonomisk art, utformats.

9.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I utredningen föreslås ett slopande av tillståndstvånget vid nedläggning av jordbmksmark. Länsstyrelsen motsätter sig detta.

9.52 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget att ersätta dagens tillståndsplikt med en anmälningsplikt avstyrks.

När det gäller åtgärder för att minska överskottet på längre sikt

anser länsstyrelsen att dessa frågor är av så stor betydelse att man bör påskynda produktion av olika former av biomassa för energi- och industriändamål för bl. a. utvinning av etanol.

9.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker

konstmktionen med anmälningsplikt i stället för tiUståndsplikt.

---- Länsstyrelsen vitsordar behovet av ett öppet landskap, men

finner det dock ofrånkomligt med en regel varmed man begränsar den tid som marken får stå outnyttjad innan den planteras med skog enligt skogsvårdslagens regler.

9.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Mot arbetsgmppens förslag att sköt
sellagens tillståndstvång för nedläggning av åkermark ersätts med ett an
mälningsförfarande finns vissa invändningar. En föreslagen tid av 107

tre månader kan vara för kort tilltagen .En maximerad tid av åtta Prop. 1989/90:146

månader är mer lämplig. Bilaga 2

Arbetsgmppen föreslår vidare att skötsellagens generella bmkningsskyldighet upphävs om bmkaren tillfälligt vill ta marken ur produktion.

Länsstyrelsen anser att denna ändring av lagen är väl motiverad.

9.60 Utredningen om översyn av naturvårdslagen: Utredningen instämmer
i arbetsgmppens slutsats att det ökade ekonomiska ansvar för jordbmks-
markens användning som den föreslagna reformeringen av livsmedelspoli
tiken medför för markägama måste motsvaras av en ökad frihet för dem
att använda sin mark.-

---- Utredningen vill förorda att man i skötsellagen i stället för

bestämmelsema om anmälningsplikt inför en hänvisning till bestämmelserna om samråd enligt 20 § naturvårdslagen.

---- Arbetsgmppen anser att, för det fall att skötsellagens generella

bmkningsskyldighet upphävs, marken även om den tillfälligt tas ur drift skall anses vara åkermark, om det kan fömtses att den åter kan komma att tas i drift för jordbmksändamål.

Naturvårdslagsutredningen, som delar detta synsätt, vill framhålla att det av skogsstyrelsens allmänna råd för tillämpningen av skogsvårdslagen framgår att det inte föreligger någon skyldighet att anlägga skog, om marken på gmnd av tillfälliga driftsförhållanden ligger outnyttjad.

9.65 Föreningen Foder och spannmål: Föreningen Foder och spannmål anser att det är nödvändigt att överskottsarealen lyfts ur produktion på konstgjord väg. Detta måste ske innan prisregleringen avvecklas och det enda realistiska förslag, som hittills presenterats är, enligt Foder och

spannmåls uppfattning, att det bildas en jordbank.

Foder och spannmål anser att det inte kan tillåtas en ytterligare försäm
ring av lönsamheten inom lantbmket. Ett altemativ till att klara

lönsamheten inom lantbmket i en situation där ett överskott ännu är ett
faktum, är att det införs ett arealstöd av mer permanent art.

9.71 Kooperativa förbundet: KF tillstyrker LAG:s förslag att skötsellagens tillståndstvång ersätts med ett anmälningsförfarande samt även förslaget att marken, även om den tillfälligt tagits ur drift, skall anses vara åkermark om det kan fömtses att den åter kan komma att tas i drift för jordbmksändamål.

9.72 Landsorganisationen i Sverige: LO instämmer i arbetsgmppens bedömningar och tillstyrker förslagen om förändringar av skötsellagen och skogsvårdslagen.

9.74 Lantbmkamas riksförbund: LRF finner det angeläget att framhålla
att jordbmksnäringen hamnar i en helt omöjlig situation om det å ena
sidan ställs mycket långtgående krav på krympning av produktionen och
därmed nedläggning av åker och betesmark och å andra sidan bevarande
intressena reser hinder mot den nedläggning och produktionsomställning 108

som behövs för att nå balans på marknaden. Det är därför nödvändigt att Prop. 1989/90:146 bl. a. skötsellagen ändras så att enskilda markägare inte kan lida rättsför- Bilaga 2 luster i sådana konfliktsituationer.

9.75 Samarbetsgruppen för alternativ odling: I SAO: s förslag behöver vi all befintlig areal. Därför vill vi att det stiftas en lag om detta. I ett långt perspektiv är åkem en bristvara.

9.76 Småbrukare i Väst: Enbart en anmälan för att ta åkermark ur produktion och plantera igen den med skog är inte bra.---------------

9.80 Svenska lantarbetareförbundet: SLF instämmer i arbetsgmppens be
dömningar och tillstyrker förslagen om förändringar av skötsellagen och
skogsvårdslagen. Vi anser dock att anmälningsskyldighet bör föreligga vid
nedläggning av jordbmksproduktion. Vidare tror vi att den föreslagna
tre-månadersperioden för hindersprövning är för kort både ur administra
tiv synpunkt och besiktningssynpunkt. SLF föreslår att arbetsgmp
pens förslag kompletteras med åtgärder som medverkar till att mark varak
tigt får ny användning, inte minst från miljösynpunkt. I detta samman
hang vill vi peka på vikten av att näringen ges möjlighet att, inom ramen
för framtida konkurrensregler, omhänderta och balansera de årsmånsva
riationer som kan förekomma inom spannmålsodlingen.

9.85 Sveriges jordägareförbund:--- En nödvändig fömtsättning för

att utveckla alteraativ till jordbmket är att jordbmkamas möjligheter att
bestämma över markanvändningen tryggas och att den återställs i de fall .
där den förlorats. Lagstiftningen på många områden måste därför ändras,
så att en markägare inte utan rätt till ersättning hindras att anlägga viU-
hägn, golföanor, enstaka fritidshus för uthyming eller att vidta olika åtgär
der för en förbättrad viltvård, arrendera ut fiskevatten m. m.

10 Regionala aspekter

10.9 Riksantikvarieämbetet: Den föreslagna omstmktureringen av

det svenska jordbmket kommer att få mycket stor inverkan på kultur
miljövårdens intressen. Möjlighetema att selektivt möta hoten mot kuUur
miljön inom vissa områden kommer att öka. Kravet blir därför

stort på en kraftfull regionalpolitik liksom på samhällets intresse och förmåga att stimulera till odling av alteraativa grödor.

10.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbmksstyrelsen anser att de av arbetsgmp
pen föreslagna åtgärdema för att underlätta ett genomförande av en ny
livsmedelspolitik i hög grad måste anpassas efter fömtsättningama i olika
regioner. Detta gäller olika föreslagna åtgärder med anknytning till mål för
beredskap, miljö, markanvändning och regional utveckling samt de direk
ta övergångsåtgärdema. Det blir en viktig uppgift för lantbmksstyrelsen 109

och de nya länsförvaltningarna att medverka till en sådan anpassning och Prop. 1989/90:146
samordning. Bilaga 2

Arbetsgruppen föreslår att det generella glesbygdsstödet ökas med lOOmilj. kr. Lantbmksstyrelsen anser liksom länsstyrelsen i Norrbottens län att ett belopp av den storleksordningen motsvarar medelsbehovet i norra Sverige för åtgärder med den huvudinriktning som nuvarande åtgärdsprogram har. Stödet bör inte knytas till glesbygdsstödsförordningen med mindre än att denna ändras så att medel även kan utgå till olika mjuka investeringar, utvecklingsprojekt, rådgivningsinsatser, marknadsundersökningar etc. Stödet bör heller inte begränsas geografiskt till nuvarande glesbygdsstödsområden. Även i fortsättningen måste medel reserveras för vissa centrala forsknings-, utvecklings-, rådgivnings-, samordnings-och utvärderingsinsatser. Skall den typ av utvecklingsinsatser som åtgärdsprogrammet och glesbygdsstödet representerar få bestående effekt erfordras kontinuitet i insatsema. Därför är det angeläget att det inom åtgärdsprogrammet igångsatta utvecklingsarbetet kan fullföljas under ytterligare minst en treårsperiod.

I sin senaste anslagsframstäUning har lantbmksstyrelsen begärt lOOmilj. kr. för aktiva landsbygdsutvecklingsinsatser även i Syd- och Mellansverige. Motiveringen är de stora omställningsproblem som kommer att uppstå i samband med en omläggning av livsmedelspolitiken. Ett genomförande av den livsmedelspolitiska arbetsgmppens förslag ökar enligt styrelsens uppfattning ytterligare behoven av sådana åtgärder.

10.11 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser att utformningen av de bestämmelser som kommer att reglera jordbmkssektom i framtiden måste samordnas med andra politiker och de övergripande målen för regionalpolitiken.

Vi anser det viktigt att det skapas möjligheter för boende på landsbygden, liksom arbete och service. Det är då självklart att landsbygdens resurser skall utnyttjas på bästa sätt. En viktig resurs är jordbmksmarken.

---- Vi anser att en ökad möjlighet till arbete inom servicesektorn

både offentlig och privat skulle kunna bidra till att kvinnorna stannar på landsbygden.

Många servicefunktioner kräver ett minsta underlag för att kunna funge
ra. Det är risk för att ganska små minskningar i underlaget får tröskeleffek
ter, så att verksamheten måste läggas ned.

Jordbmket har genom sina försörjningsmöjligheter bidragit till att upprätthålla ett underlag för många funktioner, så att efterfrågan kommit att ligga över trösklama. När produktionsinriktningen förändras och arbetstillfällena blir färre riskerar man, inte minst i skogs- och meUanbygderaa, att mista en del av underlaget för offentlig och kommersiell service. För att motverka en sådan minskning bör man i möjligaste mån välja alteraativ för markanvändningen som är arbetsintensiva i sig eller som ger stora spridningseffekter. Hämtöver bör nedläggning av åkerbmk åtföljas av en intensifiering av skogsbmket där så är möjligt och lämpligt.

10.13 Statens jordbruksnämnd: Vad gäller det s. k. Norrlandsstödet före- 110

slår LAG att den nuvarande omfattningen (625 milj. kr.) bibehålls. Rege- Prop. 1989/90:146 ringen har nyligen gett JN i uppdrag att utreda vissa frågor angående Bilaga 2 regionalt stöd i norra Sverige. Uppdraget skall redovisas dels i slutet av februari 1990, dels i juni 1990. JN återkommer därför med en närmare redovisning av frågorna kring detta stöd.

---- Ett särskilt problem är den osäkerhet om vad avvecklingen av

den interna marknadsregleringen innebär för olika kategorier av jordbmkare, i olika områden, etc.

Det är enligt JN angeläget att underlag finns så att det är möjligt att följa
bl.a. den ekonomiska utvecklingen i jordbmket. Det är t.ex. viktigt att
analyser görs över hur jordbmksstödet fördelas tiU olika regioner och olika
bmkarkategorier. Sådana analyser kan också användas tiU att utvärdera
effekterna av dessa stöd.

10.14----------------------------------------- Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker ut
redningens förslag om ökade regionalpolitiska insatser. Insatseraa

bör inte reserveras för jordbruket om de kan göra bättre nytta inom andra sektorer. KD anser att behoven bör styra storleken av belopp för regionalpolitiska åtgärder.

10.15------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsen anser

att de regionala konsekvenserna av avregleringen kunde ha fått en klarare bdysnirig och ställer sig i likhet med yttrandet från länsarbetsnämnden i Västerbottens län tveksam till att sysselsättningen i glesbygden bedöms

öka.----- Utredningen har inte behandlat frågan om prisstödet till

rennäringen skall finnas kvar.

10.16 Plan- och bostadsverket: Boverket är tveksamt till att en balanserad regional fördelning av välfärd och sysselsättning enbart kan nås genom en naturlig utveckling. Skall den småskaliga förädlingsindustrin kunna styras till landsbygden krävs under en inledningsfas regionalpolitiskt motiverat stöd. Härvid bör även hänsyn tas till behovet av viss rådgivning och utbildning. Den av utredningen föreslagna ökningen av glesbygdsstödet är troligtvis otillräcklig för att kunna ge en påtaglig och långsiktig sysselsättningseffekt.

10.17 Statens industriverk: SIND instämmer i det genereUa resonemanget om strävan efter fri konkurrens inom ramen för gränsskyddet. Vad avser mejerinäringen och slopandet av utjämningssystemet förefaller dock utredningen ha underskattat de negativa effekterna i Norriands inland. ----------------------- Ytterligare överväganden förefaller därför angelägna innan

beslut fattas, så att effekteraa av förslaget kan belysas mer ingående.

---- SIND bedömer de föreslagna regionalpolitiska insatseraa som

otillräckliga om sysselsättningen skall öka i glesbygden. Kvinnounder
skott, hög genomsnittsålder och fortsatt ungdomsavtappning är den verk
lighet som råder.--

För att åstadkomma ökad sysselsättning fordras ett mer omfattande stöd
till allmän landsbygdsutveckling samordnat med kommunala satsningar 111

på bostäder och småföretagande där aktiva bygdegmpper kunde ges mer Prop. 1989/90:146

stimulans till självverksamhet. Glesbygdsstödets användning bör Bilaga 2

utvärderas.

10.23 Näringsfrihetsombudsmannen: Förslaget om bibehållet produk
tionsstöd till jordbmk i Norrland är i och för sig ett stort avsteg från
avregleringslinjen i LAG. NO finner emellertid att det föreligger ett bered
skapsmotiv som förtjänar att beaktas.

NO har i allt väsentligt inga invändningar mot LAG: s bedömningar och
förslag i fråga om regionalpolitiska insatser.

10.25 Konsumentverket: Det är Konsumentverkets mening att arbetsgmp
pens förslag kan medföra negativa sysselsättnings- och befolkningskon
sekvenser i skogslänens glesbygdsområden. Förslaget kan ge bety
dande negativa återverkningar på möjligheterna att upprätthålla nödvän
dig vardagsservice, speciellt dagligvamservice, i många små orter.

Konsumentverket anser det angeläget att länsstyrelserna noga följer utvecklingen så att behovet av ytterligare/kompletterande stödinsatser fortlöpande kan bedömas.

10.29 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU anser att utredningen

har en alltför optimistisk syn på den framtida lokaliseringen av produktio
nen. Huvuddelen av cerealieproduktionen är i dag koncentrerad till de
bördiga slättområdena i södra Sverige, medan animalieproduktion, då
främst av mjölk och nötkött (järnte skog) utgör basen för lantbmket i
mellan- och skogsbygder. Ett marknadsanpassat system kan emellertid
leda till att även mjölk- och nötköttsproduktionen vandrar ut på slätten (se
även Jonasson 1989). Flera skäl talar för detta.

10.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: För Stockholms läns del har läns
styrelsen från regionalpolitisk synvinkel i stort sett inget att invända och
tillstyrker därför i princip utredningens förslag.

De speciella fömtsättningarna i Stockholms skärgård måste beaktas.

---- Bibehållandet av en levande skärgård är därför ett absolut krav.

Fömtsättningarna för ett fortsatt jordbmk i skärgården försämras påtagligt enligt förslaget. De former för ändrat glesbygdsstöd som utredningen diskuterar för glesbygderna måste även komma skärgårdsborna till del.

10.34--------------------------- Länsstyrelsen i Uppsala län: Lantbmksnämnden har i ett

räkneexempel visat att odlingen över så mycket som 30 000 ha åkermark kan komma att behöva läggas ner i länet då regleringen upphör.

Från regionalpolitisk synpunkt är det mycket angeläget att frågan om ny
användning av friställd åkermark tas upp i god tid och ur skilda aspekter
löses tillfredsstäUande.- Enligt länsstyrelsens mening är det önsk
värt att statsmakterna i samband med avregleringen gör kraftfulla försök
att så snart som möjligt komma fram till ett målmedvetet energipolitiskt
beslut.

112

10.36------------------------------ Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen vill hänvi- Prop. 1989/90:146

sa till vad Lantbmkamas länsförbund i Östergötland anfört beträffande Bilaga 2

behovet av en lämplig ordning att hantera effekteraa för glesbygdsprodu-centeraa av en avreglering av mjölkproduktionen.

Östergötland kommer att drabbas hårt av kapacitetsneddragningen ge
nom sin specialisering på spannmålsproduktion.

Länsstyrelsen tillstyrker LAG: s förslag om ökade insatser för att motverka de negativa effekter som en krympande jordbmksproduktion får för glesbygdssysselsättning och boende och för naturvärden och landskapsbild. Länsstyrelsen finner också att föreslagna stödsystem, dvs. via glesbygdsstödet och NOLA-verksamheten, är ändamålsenliga.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att även länen i södra Sverige ges en
förstärkning av resursema för glesbygdsstöd.

------ Länsstyrelsen vill starkt betona nödvändigheten av att länssty
relsens resurser för regional utveckling förstärks kraftigt så att insatsema i
glesbygdsföretag och övrigt näringsliv i berörda bygder och tätorter kan
intensifieras och breddas. Enbart stödet riktat mot glesbygdsföretag i länet
kan beräknas ta i anspråk 9 milj. kr.

10.37 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Om den föreslagna avregleringen
genomförs fuUt ut uppstår ett allvarligt hot för länets mjölkproducenter.

Länsstyrelsen föreslår två åtgärder. En bibehållen intemreglering på mjölkområdet som gynnar mjölkproducenter i Jönköpings län och i jämförbara regioner. Ett arealbidrag för vall- och betesmarker som ersättning för jordbmkamas arbete med det öppna landskapet.

------ Länsstyrelsen vill--- starkt understödja utredningens för
slag om en kraftig utökning av glesbygdsstödet.

10.39--------------------------------- Länsstyrelsen i Kalmar län: LAG:s förslag skulle få betydande re
gionalpolitiska återverkningar i Kalmar län.

Ett genomförande av LAG: s förslag kan överslagsmässigt beräknas medföra ett bortfaU av 1 500-2000 årsarbeten till övervägande del i glesbygden. Länsstyrelsen bedömer att det är små utsikter att genom glesbygdsstöd kunna kompensera detta bortfaU.

Ett snabbt slopande av prisutjämningssystemet inom mejerinäringen

skulle få allvarliga konsekvenser för Kalmar län. Länsstyrelsen vill

därför föreslå att förslaget från Svenska mejeriemas riksförening till förenklat prisutjämningssystem läggs till gmnd för en successiv marknadsanpassning.

Länsstyrelsen har i yttrande till regeringen bestämt hävdat att en minsk
ning av sockerbetsodling och sockerproduktion inte får drabba Öland. Det
finns starka regionalpolitiska, miljömässiga och beredskapsskäl för en
sådan begäran.--

10.40--------------------------- Länsstyrelsen i Gotlands län: För Gotland kan, på gmnd av

de särskilda fömtsättningama som gäller här, det bli avsevärt ogynnsam
mare än för landet i övrigt. Detta beror bl. a. på jordbmkets stora betydelse 113

8 Riksdagen 1989/90. I saml. Nr 146. Bilagedd

här, de genomsnittligt lägre skördama, den omfattande förädlingsindu- Prop. 1989/90:146 strin som är starkt beroende av länets eget jordbmk, ö-läget med den för Bilaga 2 pendling avgränsade arbetsmarknaden, näringsstmkturen med begränsade möjligheter till ersättningssysselsättning samt ökade miljökostnader på gmnd av naturligt givna fömtsättningar.

Vi anser----- att en regionalpolitisk särbehandling bör göras för

Gotland.

------ Lantbmksnämnden i Gotlands län har i sitt yttrande över ar
betsgmppens betänkande gjort en teoretisk beräkning av konsekvensema
för Gotlands län vid en direkt översättning av gmppens förslag. Enbart
inom jordbmket motsvarar detta en minskning med drygt 200 årsarbeten.
Detta kan grovt uppskattas till ca 15 % av årsarbetskraften i det gotländska

jordbmket.---- Utöver resultatet i jordbmksledet kommer effektema

av en minskad produktion i förädlingsledet.

---- De faktiska konsekvenseraa i form av minskad produktion och

sysselsättning, torde bli betydligt större om inte särskild regionalpolitisk hänsyn tas till de speciella förhåUanden som gäller för det gotländska jordbmket och livsmedelsindustrin.

Vi anser att en uttömmande analys måste göras av vilka de totala
effekteraa av arbetsgmppens förslag blir i olika delar av landet .

---- Utredningens analyser och beräknade sysselsättningseffekter är

---- grova och bygger på osäkra antaganden.

------ Den av utredningen föreslagna förstärkningen av glesbygdsstö
det med 100 milj. kr. i samband med avregleringen anser vi endast får ses
som en form av insatser som kan vara aktuell. Beloppets storlek är med
stor säkerhet alltför snålt tilltaget och bör därför kunna ökas under över
gångstiden.

------ Det kommer att behövas en betydande samverkan mellan jord
bmksnäringen samt myndigheter och organisationer för att omställningen
skall kunna ske på ett acceptabelt sätt och så att de regionalpolitiska
insatsema kommer till bästa möjliga användning.

En fortsatt sockerbetsodling på Gotland fömtsätter absolut att socker-

bmket finns kvar.--- Gotland bör garanteras en utökad odlingsareal

till ca 5000ha, dvs. med ca 20%.

10.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Sockerbetor och potatis är basgrödor i det blekingska jordbmket. De ger ekonomisk ryggrad som bär upp animalieproduktionen, pälsdjursnäringen och fisket. Samtidigt som de skyddar miljön. Nedskämingar skulle drabba jordbmkaraa orimligt hårt.

Utredningen har varken beaktat grödoraas centrala ställning i Blekinge eller deras positiva effekter på miljön.

Länsstyrelsen anser att regionalpolitiska förhållanden i Blekinge bör tillmätas stor betydelse. Odlingen av sockerbetor och fabrikspotatis är så viktiga för Blekinges jordbmk, att inga nedskämingar kan accepteras förrän sekundära effekter på ett tillfredsställande sätt kan åtgärdas.

Länsstyrelsen anser att de beräknade positiva sysselsättningseffektema
av ett utökat glesbygdsstöd sannolikt är överskattade med hänsyn till
stödets storlek.-- 114

Glesbygdsstödet bör höjas med ytterligare 100 milj. kr. så att det totala Prop. 1989/90:146
glesbygdsstödet uppgår tiU 430 milj. kr./år. Bilaga 2

10.42------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: De regionalpolitiska in
satsema behandlas i utredningen mycket knapphändigt och svepande.
Inom detta område fordras en mera ingående regionvis konsekvens- och
behovsanalys.

Lantbmksnämnden i länet har beräknat att sysselsättningen minskar
med ca 10% inom såväl jordbmkets primärled som inom insatsvam- och
förädlingsindustrin om utredningens förslag genomförs. Arbets
gmppens uppgifter om positiva sysselsättningseffekter av glesbygdsstödet
bedöms inte komma att påtagligt beröra Kristianstads län eftersom länet
inte förfogar över mer än 3,5 milj. kr. per år för ändamålet. Detta stöd
måste öka till 30 milj. kr. för att kompensera länet för sysselsättnings
minskningen. Arbetsgmppens förslag till ökning av glesbygdsstödet är helt
otillräckligt.

10.43------------------------------ Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen vänder sig

mot förslaget att glesbydsstödet främst ska omfatta Norrland. Ett utökat glesbygdsstöd måste även omfatta södra Sverige och därvid också t.ex. delar av Malmöhus län.

Livsmedelspolitiken kommer under 1990-talet att medföra omfattande förändringar i det skånska landskapet, om föreliggande utredningsförslag genomförs.

---- Stora arealer jordbmksmark kommer att tas ur produktion i

länet. Kontrasten mellan nedläggningsområden och jordbmksområden
förstärks.---

---- Enligt länsstyrelsens bedömning är det viktigt att på alla sätt

stimulera till nyföretagande inom småskalig förädling men länsstyrelsen
anser att livsmedelsutredningen överskattat möjlighetema att skapa upp
till 2000 sysselsättningstillfallen i glesbygd. Småskalig förädlingsindustri
kommer sannolikt i framtiden att produktionsmässigt endast bidra till en
mindre del av livsmedelsproduktionen.

10.44 Länsstyrelsen i Hallands län: I utredningen finns inte någon utveck
lad analys över vilka följder förslagen får vare sig för olika sektorer inom

jordbmket och livsmedelsindustrin eller för olika delar av landet.

Allmänt sett har Hallands län mycket goda fömtsättningar för produktion och förädling av livsmedel. Trots detta kommer dock betydande förändringar att ske inom vissa sektorer och områden.

---- Enligt länsstyrelsen är småskalig förädlingsverksamhet positiv

men den torde inte få mer än lokal betydelse för länet. Bl. a. kan de miljöoch hälsovårdsmässiga kraven bli alltför kostsamma för små livsmedelsföretag.

---- Det är nödvändigt att de utvecklingsinsatser som redan nu pågår

när det gäller produktion och förädling av livsmedel intensifieras. För att
det skall bli möjligt krävs det exempelvis att länet erhåller ett ökat anslag
för regionala utvecklingsinsatser. 115

10.45 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I utredningen saknas en     Prop. 1989/90:146
bedömning av de regionala konsekvensema av förslagen. Därmed kan     Bilaga 2
varken behovet av ökade anslag till landskapsvård eller behovet av ytterli
gare glesbygdsstödsmedel närmare bedömas.       Här behövs ett regio
nalt utredningsarbete med bl. a. olika inventeringar där även kommunema
behöver engageras.-

10.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Någon tillfredsställande kon
sekvensbeskrivning har inte redovisats av utredningen. Därför är osäker
heten stor om verkningama inom olika sektorer. : Tydliga signaler

om regionala produktionsmål och hur överskottsarealen skall hanteras måste ges, liksom en rimlig omställningstid.

Det kan konstateras att spannmålsodlingen i Värmland får betydande
problem om förslaget genomförs. En extensifiering av brakandet sker på
kort sikt och betydande arealer kommer att passivt eller aktivt skogsplan
teras. ---

------ En avreglering avjordbmket måste enligt länsstyrelsens uppfatt
ning följas upp av ett kraftfullt stöd till jordbmket med regional- eUer
glesbygdspolitiska förtecken.------

---- Med tanke på att Värmlands län är en av de regioner som

starkast påverkas av att det s. k. Norrlandsstödet föreslås upphöra, är det angeläget att en betydande del av glesbygdsstödet tillfaller Värmland.

10.49-------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: För Örebro län innebär försla
get att de sämre markema i mellan- och skogsbygderaa överges i Bergsla
gen samt i västra och södra länet.

Länsstyrelsen anser att de lOOmilj. kr. i extra glesbygdsstöd samt de 250milj. kr. tiU landskapsvårdande insatser som föreslås inte räcker

---- Det är angeläget att länet tilldelas extra resurser för att stimulera

ny småskalig verksamhet och sysselsättning i glesbygd.

10.50-------------------------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det finns risk för att

jordbmksnäringen i Västmanland kommer att drabbas hårdare än på
många andra håll i Sverige.

Det treåriga särskilda åtgärdsprogrammet för jordbmket i Norrland bör

förlängas till att gälla även under omställningsperioden, samt även

utsträckas till att gälla i regionalpolitiskt utsatta delar av södra Sverige.

---- Det är inte realistiskt att anta att glesbygdsstödet helt skulle

kunna kompensera sysselsättnings- och inkomstbortfallet som uppstår i

länet.---- För att glesbygdsstödet skall bli verkningsfullt erfordras en

väsentligt större utökning än förslagets lOOmilj. kr.

Det är länsstyrelsens uppfattning att sydgränsen för prisstöd även i
Västmanland bör följa de naturliga fömtsättningama för jordbmkspro
duktion och inte, som i dag, strikt följa länsgränsen. De delar av Västman
land, som har likartade produktionsbetingelser som kringliggande stödbe-
rättigade regioner, bör därför också få samma stöd. 116

10.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: De förslag som presenteras i betan- Prop. 1989/90:146
kandet medför troligen en ännu snabbare och mer långtgående nedlägg- Bilaga 2

ning av jordbruksföretagen i länet. Effekterna kommer att bli mycket

kännbara---- . Det är därför av yttersta vikt att Dalarna, som har

likartade problem när det gäller jordbmksdriften som de fyra nordligaste
länen får del av det s. k. Norrlandsstödet och ett förstärkt sådant i framti
den. ---

10.52 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att en avveck
ling av prisutjämningssystemet på mjölk kan få starkt negativa konsekven
ser för mjölkproduktionen i länet och därmed på sysselsättningen i dessa
områden.

---- Utredningen menar att fläskproduktionen har ett begränsat

beredskapsintresse. Vi anser emellertid att det vore olyckligt om fläskpro-duktionen försvann från vårt län dels för tillförseln av färskt närprodu-cerat fläsk, dels för att skapa underlag för de slakterier som finns i dag. Risk finns annars för att något eller några av dessa slås ut, vilket i sin tur kan verka negativt på jordbmksproduktionen i stort. Den ensidighet som präglar vårt jordbmk skulle dessutom ytterligare accentueras.

---- Vi menar att småskalig förädling, framför allt i norrländsk

glesbygd, enbart kan få marginella effekter.

------ Den sysselsättningseffekt för glesbygden som utredningen skis
serar bedöms vara alltför optimistisk.

10.53--------------------------------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Den begränsade an
vändningen av framför allt bekämpningsmedel i norrländskt jordbmk
innebär att fömtsättningarna för högkvalitativ produktion är särskiU
gynnsam. Denna fördel bör tas till vara genom kraftfulla åtgärder.

Målet för livsmedelspolitiken vad avser det norrländska jordbmket bör
enligt länsstyrelsens uppfattning ligga fast, dvs. 1984 års produktionsnivå
skall bibehållas.--

---- Sambandet mellan föreslagna åtgärder för glesbygdsjordbmket

och förväntad sysselsättningsökning genom exempelvis glesbygdsstöd har
på intet sätt redovisats. Ändock förväntar sig utredningen en ökning av
sysselsättningen genom glesbygdsstödet om 500010000 arbetstillfällen
under en 5-årsperiod. Det överstiger vida de resultat som nåtts under den
gångna 5-årsperioden.

Utredningen redovisar dessutom en stark övertro på förädlingsmöjlighe
terna inom glesbygden.- Erfarenhetema hittills är inte uppmunt
rande. Produktion av konsumtionsmjölk vid mindre anläggningar skulle
kunna ha fömtsättningar att lyckas i anslutning till större tätorter, men
innebär då samtidigt inte någon nytta för glesbygden. Däremot bör föräd
lingsinsatser utformas som innebär att kompletterande och ny verksamhet
stimuleras.---

------ Den neddragning som kan fömtses inom livsmedelsproduk
tionen skall enligt vår uppfattning inte beröra jordbmket i de sju skogslä
nen.

117

---- Vi anser att den samlade nivån på produktionsstödet bör vara Prop. 1989/90:146

oförändrad och därmed uppgå till 735 milj. kr. per år. Bilaga 2

---- Drygt 30% av bmkarna i Norrland är 60 år eller äldre medan

endast drygt 20% är under 40 år.

Länsstyrelsen anser att den kommande jordbrakspolitiken måste inne
hålla någon form av etableringsstöd för det norrländska jordbmket.

---- En minskning av jordbmket skulle innebära uppenbara risker

för att kvinnornas arbetsmöjligheter minskade med åtföljande utarmning av framför allt glesbygden.

---- Den största faran för glesbygdens livsmedelsproduktion är, om

prispressen blir betydande, att dagens hämtningsmönster inskränks i viss

omfattning.--- Det regionala prisstödet som i dag uppgår till I lOmilj.

kr. måste få finnas kvar. Anledningen är att detta bortfall drabbar norra
Sverige med dess långa transportavstånd.

Vi tolkar det som att utredningen finner det lämpligt att fläskproduktionen upphör i norra Sverige. Detta skulle vara direkt förödande för möjligheterna att upprätthålla en rationell förädlingsindustri i norra Sverige. Fläskproduktionen fungerar i dag som en bas och som en utjämnande faktor inom förädlingsindustrin. Dessutom är norra Sverige ett underskottsområde på fläsk, vilket är ytterligare ett skäl att inte dra undan förutsättningarna för denna produktion. Produktionsstödet bör också fortsättningsvis enligt länsstyrelsens uppfattning utgå för fläsk.

10.54-------------------------------- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vi hälsar arbetsgmppens uppfatt
ning att det även i framtiden skall finnas jordbmk och livsmedelsproduk
tion i norra Sverige samt förslagen angående glesbygdsstödet med tillfreds
ställelse. Att jordbmket i Jämtlands län kan överleva under någoriunda
rimliga villkor, är inte bara ett länsintresse.

------ En begränsad nedgång i produktionen skulle i sådan grad mins
ka basen för förädlingsindustrin att enheterna i Östersund skulle tvingas
lägga ned. Detta skulle skapa ett regionalpolitiskt problem av avsevärda
proportioner.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att i tidigare ställningstaganden från riksdagen 1984 års produktionsnivå fastställts som mål för jordbmket i norra Sverige. Denna målsättning bör bestå även om den nuvarande produktionen är lägre.

En revision av områdesindelningen för prisstöd bör ske och kan lämpligen genomföras i anslutning till besluten om den framtida livsmedelspolitiken. Storsjöområdet bör med hänsyn till klimat- och produktionsförhållanden klassas upp.

10.55-------------------------------- Länsstyrelsen i Västerbottens län: Avvecklingen av den

interna marknadsregleringen kommeratt leda till fallande producentpriser särskilt i Norrlands inland. När jordbraksinkomsten som i huvudsak kommer från animalieproduktion minskar kraftigt kommer också incitamentet att bo kvar i glesbygd att minska. De snabbt ökande transportkostnaderna både vad avser gods- och persontransporter verkar också i negativ riktning

sett utifrån glesbygdsbefolkningens synpunkt. 118

Länsstyrelsen anser att effekterna av den nya jordbrukspolitiken leder Prop. 1989/90:146 till en minskad sysselsättning i glesbygden i Västerbottens län och att det Bilaga 2 krävs kompletteringar för att mildra effekterna.

Möjligheterna till viss prisutjämning mellan olika mejeriprodukter och
fraktbidraget har haft en avgörande betydelse för att upprätthålla produk
tionen i glesbygden.-

För att mildra de negativa effekterna av en avreglering föreslår länsstyrelsen att budgetmedel anvisas för att även fortsättningsvis kunna kompensera i första hand de höga insamlingskostnaderna i länets inland.

---- Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att det tillskapas

möjligheter att ytterligare stödja animalieproduktionen i skogslänen.

---- Det finns en risk för att eventuell överproduktion vid de stora

anläggningarna blir föremål för dumpingtendenser i norra Sverige. Länsstyrelsen anser därför att regeringen bör utarbeta ett regelsystem som kan träda i kraft om en sådan situation uppstår. Förenklad prisutjämning på mjölk och möjlighet till gemensamt ansvar för export för att undvika att Norrland blir en dumpingmarknad för överskott söder ifrån bör vara inslag i ett sådant system.

---- Åldersfördelningen i norr är klart mera ogynnsam än i övriga

delar av landet.--

---- Länsstyrelsen förordar därför att ett särskilt investeringsstöd till

jordbmket i norra Sverige inrättas i syfte att underlätta generationsväxlingar och större investeringar.

---- Länsstyrelsen vill understryka vikten av att de nya stödformer

som tillförs det norrländska jordbmket blir värdesäkrade fullt ut.

10.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: I Norrbotten finns livsmedelsindustrin lokaliserad till kustområdet. De långa avstånden till länets inlandsföretag medför relativt höga transportkostnader som i synnerhet drabbar mjölkproducenterna.

En fullständig och snabb avveckling av det interna regleringssystemet
medför med stor sannolikhet stora och svåröverskådliga omställnings
problem. --- Föreslaget investeringsstöd till småskalig förädling ger

ingen omedelbar effekt. Av både beredskaps- och regionalpolitiska skäl bör ett särskilt fraktstöd införas i samband med avvecklingen av nuvarande regleringssystem.

Länsstyrelsen anser att tidigare av riksdagen fastställt produktionsmål för Norrland dvs. 1984 års produktion bör eftersträvas.

Norrlandsstödet bör kompletteras med ett stöd som bygger på regionens faktiska produktionskostnader.

Länsstyrelsen föreslår reducerade egenavgifter .

Stöd måste också i fortsättningen kunna lämnas till kombinationsföretag och "mjuka" investeringar i hela länet.

Länsstyrelsen föreslår att glesbygdsstödet döpes om till landsbygdsstöd.

Lansstyrelsen anser att medlen (lOOmilj. kr.) kan med fördel överföras
från tidigare åtgärdsprogram till glesbygdsstödet .

10.58 Delegationen för glesbygdsfrågor:-------------- Delegationen an- 119

ser att den ökning av glesbygdsstödet som utredningen föreslår är otillräck- Prop. 19 89/90:146 lig. Delegationen föreslår att detta höjs med 200milj. kr. Delegationen vill Bilaga 2 understryka att det är nödvändigt att stimulera nyföretagande och generationsskiften inom jordbmket i norra Sverige för att bryta den nuvarande mycket negativa utvecklingen.

Beträffande Norrlandsstödet är det delegationens uppfattning att detta
bör vara kvar och att de nuvarande gränsema för stödområdet i huvudsak
bör bibehållas. Delegationen anser att de ambitioner som kommer till
uttryck i 1984/85 års jordbmkspolitiska beslut om oförändrad produk
tionsnivå i skogslänen skall gälla. Delegationen anser att kraftfulla

insatser är nödvändiga för att restaurera och nyorientera inlandsjordbm-
ket. Satsningar behövs i hela produktionskedjan.

10.68 Hushållningssällskapens förbund: En fömtsättning för att lantbm
ket i Norrlands inland skaU överleva om LAG:s förslag genomförs är att
lantbmkama kompenseras för de ökade produktionskostnader man har
där. Det gäller bl. a. transportkostnader för mjölk, slakt och fömödenhe
ter. --- Norrlandsstödet måste dimensioneras så att det blir möjligt att

upprätthålla 1984 års produktionsnivå.

10.71----------------------------------- Kooperativa förbundet: KF delar i mycket hög grad utredningens
synpunkter att de regionalpolitiska instmmenten måste ha en stor flexibili
tet och förmåga att överskrida sektorgränsema .

KF tillstyrker utredningens förslag att glesbygdsstödet nu ökas med lOOmilj. kr. tiU 330milj. kr./år.

KF stöder LAG: s uttalande att glesbygdsstöd kan utnyttjas för utveck
ling av småskaliga industrier inom livsmedelsområdet under fömt
sättning att projekten är ekonomiskt bärkraftiga.

10.72 Landsorganisationen i Sverige: LO anser att det utökade glesbygds
stödet bör stimulera till uppbyggnad av småskalig livsmedelsproduktion.
De regionalpolitiskt ansvariga myndigheteraa bör aktivt medverka tiU
detta.

Arbetsgrappens underlag vad avser Norrlandsstödets omfattning är emellertid enligt LO:s mening otiUräckligt, varför det angivna beloppet efter en mer ingående analys kan behöva justeras.

Arbetsgmppen föreslår att det generella glesbygdsstödet ökas med lOOmilj. kr. Gmppen drar också slutsatsen att det bibehållna produktionsstödet till norra Sverige och programmet för landskapsvård tillsammans med ökningen av glesbygdsstödet torde ge en ökning av sysselsättningen i glesbygden. LO finner det glädjande om detta blir fallet, men anser att utredningen inte presenterar ett tillräckligt underlag för en sådan slutsats.

En mer genomarbetad analys av konsekvensema för sysselsättningen
borde ha gjorts i utredningen.-----

10.73 Landstingsförbundet: Styrelsen tillstyrker att stödet till jordbmket i

Norrland bibehålls och att glesbygdsstödet utökas. Stödet bör dock 120

utformas så att det bättre överensstämmer med den regionalpolitiska Prop. 1989/90:146
prioriteringen av Norrlands inland. Bilaga 2

Det utökade glesbygdsstödet föreslås bl. a. användas som investerings
stöd till småskalig förädling.-- Insatser för att få till stånd sådan

produktion är enligt styrelsens uppfattning värdefulla .

10.74 Lantbmkamas riksförbund: Jordbmksproduktionen i norra Sverige skall genom ett särskiU regionaU prisstöd upprätthållas på minst 1984 års nivå. Härvid skall prisstödet utformas utifrån de faktiska kostnadema och andra förhållanden som kräver särskilda åtgärder för att uppnå produktionsmålet inom jordbmket i norra Sverige.

LRF föreslår att ett särskilt regionalpolitiskt stöd skall utgå i skogs- och
mellanbygder i mellersta och södra Sverige.

Olika gemensamma nyttigheter såsom regionalpolitik, landskapsvård m.m. får inte belasta livsmeddspriseraa utan finansieras med särskilda budgetmedel.

---- LAG:s förslag till utökning av glesbygdsstödet är under alla

förhållanden motiverat, men bidrar inte till att förbättra de ekonomiska villkoren för jordbmksproduktionen.

10.76 Småbrukare i Väst: Allt måste göras för att behålla de smågårdar som finns kvar och att underlätta för unga familjer att få köpa dem. Att satsa pengar och resurser här, på stabila sociala miljöer, det tjänar hela samhället på.

Borttagande av förlustavdrag, (kvittningsrätt) försämrade reseavdrag drabbar små- och deltidsjordbmkama mycket hårt och bör kompenseras på något sätt.

10.80 Svenska lantarbetareförbundet: Norrlandsstödets omfatt
ning är enligt SLF:s mening otillräckligt, varför det angivna beloppet efter
en mer ingående analys kan behöva justeras. Här bör bl. a. särskilt beaktas
transportkostnader inom mejerinäringen.

---- SLF finner det glädjande om glesbygdsstödet ger en ökning av

sysselsättningen i glesbygden men anser att utredningen inte presenterar ett tillräckligt underiag för en sådan slutsats.

10.82 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen är kritisk

till den nuvarande utformningen av Norrlandsstödet. Därför bör

en förändring av Nortlandsstödet till ett kombinerat stöd till areal och tiU vall-foderkonsumerande djur övervägas, för att stimulera sådan djurproduktion som baseras på den regionala foderproduktionen.

10.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM delar utredningens uppfattning att regionalpolitiken inte bör betalas över matprisema utan över statsbudgeten.

10.89 Tjänstemännens centralorganisation: För att stödja mjölkproduk-

121

tion i glesbygd kan ett visst regionalpolitiskt motiverat transportstöd vara Prop. 1989/90:146
motiverat. Detta bör dock administreras skilt från mejerinäringen. Bilaga 2

Effekteraa för industri- och insatsleverantörer av en ny jordbrakspolitik är svårbedömbara. Rent aUmänt kommer att krävas en viss produktionsneddragning, eftersom förädlingsindustrin i allt väsentligt är dimensionerad för att ta hand om hela den svenska råvaran. En koncentrationsprocess med nedläggningar av driftsenheter och hela företag torde bli följden.

Vissa regioner kan drabbas ganska hårt av denna utveckling, exempelvis Gotland och västra Blekinge/östra Skåne, men också vissa under normala konjunkturer relativt sysselsättningssvaga orter i norra och meUerta Sverige. För sådana regioner och orter kan det komma att behövas vissa särskilda regionalpolitiska insatser.

11 Mejeriprodukter

11.9 Riksantikvarieämbetet: Mejeriföretagen i Gotlands, Kalmar, Krono
bergs, Jönköpings, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län
har väsentligen medverkat till att landskapets nuvarande grad av öppenhet
kunnat bibehållas. En försämrad lönsamhet för dessa företag inger mycket
stor oro.

11.10 Lantbruksstyrelsen: En avveckling av marknadsregleringar medför
en minskad efterfrågan på mjölk från mejerieraa. Priset kommer att pres
sas ner mer än som motsvaras av sänkta foderpriser. Prisutvecklingen på
lång sikt blir beroende av mejerieraas prissättning på mjölkråvaran och på
effekteraa av det föreslagna mjölkpensionssystemet.

Mjölkbondens främsta möjlighet att möta ett lägre pris är att sänka
kostnaderaa. Prisrdationeraa mellan spannmål och vallfoder kan väntas
förändras till spannmålens fördel. Inom spannmålsodlingen kan kostna
dema väntas sjunka.-- Bete kan väntas bli billigare på åkermark.

Därigenom kan sämre naturliga betesmarker konkurreras ut, om inte stöd för fortsatt betning utgår.

Behovet av enkla och billiga byggnader för mjölkkor, kalvar och rekryteringsdjur kommer att öka. Möjlighetema härvidlag begränsas dock av skärpta djurskyddsföreskrifter och av arbetsmiljöskäl.

På lång sikt finns anledning att räkna med något lägre pris på mjölk som
en följd av lägre foderkostnader om marknadsregleringaraa tas bort. I
första hand kan en prissänkning på foder fömtses i slättbygdema och
andra områden med betydande spannmålsodling. Mjölkproduktionen
måste efter några år tillföras nya produktionsresurser, bl. a. byggnadskapi
tal till följd av förslitning och nya djurskydds- och arbetsmiljökrav. Med
de byggnadskostnader som råder och som kan förväntas framöver kan
mjölkpriset inte falla nämnvärt om produktionen skall kunna konkurrera
om nya resurser.--

Flera lantbmksnämnder redovisar oro och osäkerhet om mjölkproduk
tionens utveckling. Det är främst nämndema i Småland, Västergötland 122

och Norrland, dit för närvarande drygt hälften av landets mjölkproduktion Prop. 1989/90:146
är lokaliserad, som slår vakt om en fortsatt produktion. Bilaga 2

Flera lantbmksnämnder, även i slättbygdslän anför stark tveksamhet till
en fullständig avveckling av mjölkregleringen.

Enligt lantbmksstyrelsens bedömning kommer en avreglering att påskynda storleksrationaliseringen inom mjölkproduktionen i samband med nyinvesteringar. En viss förskjutning av produktionen från glesbygder och skogsbygder till centralt belägna bygder med goda avsättnings- och produktionsfömtsättningar kan också fömtses. En utveckling av kontraktsproduktion kan komma att på längre sikt medverka till en stabilisering av marknaden.

Lantbmksstyrelsen anser att marknadsregleringen på mejeriområdet bör kunna avvecklas på sikt. En avreglering kan dock inte ske på det sätt som arbetsgmppen föreslår. I ett första steg bör den intema regleringen förenklas. Även en förenkling innebär emellertid stora krav på förändringar och anpassning av mjölkproduktionen och mejerinäringen. En omfördelning av gränsskyddet för olika mejeriprodukter måste ske. Tid måste även ges för nödvändig anpassning. En förenklad eller helt avvecklad intera reglering fömtsätter kraftfulla åtgärder för att minska resursema i mjölkproduktionen. Systemet med mjölkpension för producenter äldre än 60 år måste därför finnas kvar under omställningsperioden. Vid en avreglering enligt arbetsgmppens förslag måste mjölkpensionssystemet kompletteras med åtgärder som även omfattar yngre producenter.

11.13 Statens jordbruksnämnd: Totalt kan minskningen av antalet

kor hamna mellan 60000100000 kor. Räknat på medelstora mjölkkobe
sättningar motsvarar det 3 000-5 000 producenter.

De flesta mjölkproducentema kommer till följd av avregleringen att
hamna i en annan planeringssituation. Förmodligen kommer man att få
styra sin produktion utifrån de villkor som kommer att gälla för vilken
total mängd mjölk man får leverera enligt uppgörelser med mottagande
mejeri och hur den skall vara fördelad i tiden. Den nya planerings
situationen kan även resultera i att utnyttjandet av befintliga resurser,
t.ex. ladugårdar, påverkas. Ledigt utrymme kan komma att fyllas med
djur för köttproduktion osv.

Vissa mjölkproducenter kan om de blir leverantörer för produktion av mjölkprodukter med speciella krav på mjölkråvaran få bedriva sin produktion med vissa restriktioner vad gäller vilka fodermedel som får användas.

1 mejeriindustrin kommer vid avvecklingen av den intema marknads
regleringen att framträda överkapacitet i främst torrmjölks- och matfetts
tillverkningen, eftersom överskottet på mjölk i huvudsak exporteras i form
av torrmjölk och smör.- Utvecklingen för mejerier med osttillverk
ning är svårare att bedöma. Genom att utjämningssystemet avskaffas
kommer ostprisema att få höjas, vilket bör leda till att konsumtionen av
ost minskar och därmed framträder överkapacitet vid ostmejerieraa. Sam
tidigt gäller att nuvarande import av ost täcker över 10% av konsumtio-

123

nen. Om de svenska osttillverkarna lyckas ta över marknadsandelar från Prop. 1989/90:146
importosten kommer överkapaciten inte bli så stor. Bilaga 2

Inom mejeriområdet kan en avveckling av den interna marknadsregle
ringen förväntas påskynda fusioner, andra former av samverkan och stmk
turrationaliseringar. -

Vidare kommer de mejeriföretag som, när utjämningssystemet avskaf
fats, får försämrad betalningsförmåga att söka förbättra sitt läge genom att
samarbeta eller gå samman med andra för att uppnå fördelar på områden
där man kompletterar varandra.----------- För att nå ökad kostnadseffektivi
tet kommer mejeriföretag att tvingas differentiera priserna till leverantö
rerna i relation till de merkostnader de står för.

För mjölkproduktionen gäller att ca 33% av mjölkkorna finns i Götalands skogsbygder och ca 8% i mellersta Sveriges skogsbygder. Under fömtsättning att Norrland skyddas från minskning av mjölkproduktionen genom s. k. Norrlandsstöd kan man förvänta att minskningen av mjölkproduktionen i första hand kommer att ske i de först nämnda områdena.

---- Vid nedläggning av mjölkproduktionen kan det i en del fall bli

aktuellt att gå över till att driva självrekryterande nötköttsproduktion.

För både mjölk- och nötköttsproduktionens framtida lokalisering gäUer
att det föreslagna stödet till landskapsvård kan komma att påverka var
produktionsminskningen kommer att äga mm.

1 fråga om utjämningssystemet för mjölk föreslår JN en förlängd övergångsperiod om tre år. Härvid kan ett förenklat system utnyttjas. Konstruktionen kan vara att de intema avgiftema successivt avtrappas med en tredjedel per år.

11.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker avskaffandet av utjämningssystemet för mjölk. Det bör ske på sådant sätt att näringen ges rimlig tid för omställning. KD föreslår att man avvaktar med den föreslagna omfördelningen av gränsskyddet, som skulle innebära kraftiga prishöjningar på ost och mjölkpulver, något som kan vara tveksamt från konsumentsynpunkt.

11.17 Statens industriverk: Vad avser mejerinäringen och slopan
det av utjämningssystemet förefaller enligt SIND utredningen ha under
skattat de negativa effekterna i Norrlands inland. Ytterligare över
väganden förefaUer därför angelägna innan beslut fattas, så att effekterna
av förslaget kan belysas mer ingående.

11.23 Näringsfrihetsombudsmannen: LAG föreslår att det gräns-
skyddade priset på de enskilda mejeriprodukterna justeras för att bidra till

en utjämning av lönsamheten hos dessa. NO ställer sig tveksam till

om man på detta sätt skall skydda en i dag subventionerad produkt. Den
svenska osten möter en endast obetydlig konkurrens, och NO finner det
angeläget att det kommer ut ett mera varierat utbud på marknaden. Av
betydelse för de avvägningar som här måste göras är att gränsskyddet
under ett övergångsskede har formen av införselavgift så att korrigeringar
kan göras om utvecklingen blir otillfredsstäUande. 124

11.36------------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen viU hänvi- Prop. 1989/90:146

sa till vad Lantbrakamas länsförbund i Östergötland anfört beträffande Bilaga 2

behovet av en lämplig ordning att hantera effekterna för glesbygdsproducenterna av en avreglering av mjölkproduktionen.

11.37------------------------------ Länsstyrelsen i Jönköpings län: Enligt länsstyrelsens me
ning måste mjölkproduktionen på sydsvenska höglandet bli föremål för
särskilda åtgärder.

Om den föreslagna avregleringen genomförs fullt ut uppstår ett allvarligt
hot för länets mjölkproducenter.

------ Länsstyrelsen föreslår två åtgärder. En bibehållen internregle
ring på mjölkområdet som gynnar mjölkproducenter i Jönköpings län och
i jämförbara regioner. Ett arealbidrag för vall- och betesmarker som ersätt
ning för jordbmkamas arbete med det öppna landskapet.

11.39------ Länsstyrelsen i Kalmar län: Ett snabbt slopande av prisutjämnings
systemet inom mejerinäringen skulle få allvarliga konsekvenser för Kal
mar län.---- Länsstyrelsen vill därför föreslå att förslaget från Svenska

mejeriernas riksförening till förenklat prisutjämningssystem läggs till grand för en successiv marknadsanpassning.

11.40 Länsstyrelsen i Gotlands län: Vi kan inte inse varför jordbmksnäringen skall fråntas möjligheten till en viss intem prisutjämning mellan olika delar av landet beroende på olika produktslag. Utan en fortsatt utjämning bedömer vi att risken är stor för nedläggning av något av de tre produktionsanläggningarna på Gotland.

11.41 Länsstyrelsen i Blekinge län:- Det är i framtiden viktigt av

beredskaps- och miljöskäl att ha en decentraliserad mjölkproduktion. En avveckling av mjölkregleringen fömtsätter enligt länsstyrelsens mening en omförhandling av gränsskyddet för olika mejeriprodukter och att denna

omfördelning accepteras av GATT.- Länsstyrelsen föreslår att

mjölkregleringen eller något liknande system bibehålls tills gränsskyddet omförhandlats.

11.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Det är viktigt att en intern mjölk
reglering med ett tillräckligt gränsskydd bibehålls tills vidare för att ge
svensk mjölkproduktion motsvarande förutsättningar som gäller inom
norra EG-området.

Inom mjölkproduktionen bör det, enligt länsstyrelsens mening, finnas möjligheter att utjämna de variationer i avräkningspriset som uppstår till följd av produktionens lokalisering i förhållande till konsumtionsorten samt mejeriets eller mejeriföreningens förädlingsinriktning. På samma sätt måste en gemensam exportfinansiering bibehållas tills vidare för att undvika en kraftigt minskad lönsamhet för mjölkproducenterna.

11.52 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att en avveck
ling av prisutjämningssystemet på mjölk kan få starkt negativa konsekven- 125

ser för mjölkproduktionen i länet och därmed på sysselsättning i dessa Prop. 1989/90:146
områden. Bilaga 2

11.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Man bör vara öppen för att

mejerierna via sin interna prissättning och produktmix på informell väg kan förhindra utslagning av företag och därmed högre monopolisering.

11.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Möjligheterna till viss prisutjäm
ning mellan olika mejeriprodukter och fraktbidraget har haft en avgörande
betydelse för att upprätthålla produktionen i glesbygden.

---- Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att det tiUskapas

möjligheter att ytterligare stödja animalieproduktionen i skogslänen.

---- Det finns en risk för att eventuell överproduktion vid de stora

11.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi fömtsätter att

---- möjligheter till en fortsatt utbyteshandel skall bibehållas.

Det är att förvänta att ett fullständigt slopande av den intema prisutjämningen per den 30juni 1991 kommer att medföra betydande konsekvenser för såväl producenter som mejerier. Dessa konsekvenser är i vissa hänseenden så omfattande, att det enligt vår mening är tveksamt om ett slopande av marknadsregleringen kan genomföras med så kort varsel i ett steg.

11.68 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet anser det vara ett oef
tergivligt krav att ett, av mjölkleverantörerna, gemensamt finansierat ex
portsystem blir lagligt möjligt även i fortsättningen.

11.71 Kooperativa förbundet: KF tillstyrker LAG: s förslag att utjämningssystemet inom mejeriindustrin avvecklas.

---- KF hyser tveksamhet mot förslaget att bryta ut frågan om

gränsskyddets storlek för mejeriprodukter och i särskild ordning fastlägga detta i ett regerings- eller riksdagsbeslut.

---- Följden av LAG:s förslag kan bli att ett höjt gränsskydd för ost

blir helt prohibitivt medan ett sänkt gränsskydd för mjölk inte nämnvärt 126

sänker mjölkpriset. Ett högre gränsskydd för smör kommer att minska i Prop. 1989/90:146
betydelse genom den friare konkurrensen från margarinet. Bilaga 2

11.72 Landsorganisationen i Sverige: Det är ett starkt fördelnings
politiskt och konsumentintresse att utjämningssystemet inom mejerinä
ringen avskaffas så att priseraa bättre kan återspegla produktionskostna
deraa och att den interaa subventioneringen av olika varor upphör.

---- LO inser att en omedelbar avveckling av utjämningssystemet

kommer att få stora och delvis ofömtsägbara konsekvenser. Därför är det önskvärt att mejerinäringen, under övervakning av jordbmksnämnden, ges ett ansvar för att under ordnade former genomföra omstaUningen till de nya fömtsättningaraa.

11.74 Lantbrukarnas riksförbund: För de ca 35000 jordbraksföretag, som kan betraktas som heltidsföretag, har ca 23 000 mjölkproduktion. Vid heltidsföretagen finns 95% av alla mjölkkor, knappt 80% av övriga nötkreatur och 85-90% av aUa svin. Mjölkproduktion är således den dominerande driftsformen bland heltidsföretagen. Analyser visar dels att mjölkpro-ducenteraa är mera beroende av lantbraket för sin försörjning än andra lantbmkare, dels att lönsamheten är mycket beroende av mjölkintäkteraa. För det genomsnittliga mjölkföretaget leder en sänkning av mjölkpriset med 10% tiU att den taxerade inkomsten från jordbraksfastighet sjunker med nära 45 % och den totala taxerade inkomsten med 30%.

Mjölkproduktionen ställer dessutom krav på dagliga, tidsbundna arbetsinsatser. Möjligheten att utföra deltidsarbete utanför företaget är därför begränsade. LAG:s förslag att mjölkproducentema skall kompensera sänkta produktpriser genom att bredda inkomstbasen är inte bara verklighetsfrämmande utan direkt utmanande för en yrkesgmpp vars årsarbetstider i de flesta fall redan är mycket längre än vad som är normalt.

I Norrland utgör mjölkföretagen den helt dominerande företagsformen bland hdtidslantbmkare. Ca90% av heltidsföretagen baseras på mjölkproduktion. För de flesta är också mjölkproduktion baserad på eget vallfoder den enda realistiska driftsinriktningen.

LAG utgår från att det särskilda prisstödet till mjölk i norra Sverige skall bibehållas. Den prissänkning av gmndpriset som förslaget ofrånkomligen leder till drabbar dock självfallet också producentema i denna del av landet. Vi vill särskilt understryka behovet av åtgärder för att upprätthålla den åsyftade produktionsnivån i norra Sverige. Rent allmänt sker utslagningen i första hand av producenter i glesbygd, med långa transportavstånd. Efterhand kommer kvarvarande produktion att koncentreras till slättbygdema och regioner nära större befolkningscentra, där det finns avsättning för konsumtionsmjölk. En sådan utveckling skulle få stora regionalpolitiska konsekvenser och innebära en snabb och långtgående nedläggning av mjölkproduktionen i Norrland och därmed av jordbmksnäringen som helhet. LRF vill här fasta uppmärksamheten på att LAG direkt uttalar att det inte innebär någon nackdel om produktionen koncentreras till kustlandet och Storsjöbygden.

Den nuvarande exporten av mjölkprodukter beräknas till ca 12% av 127

invägningen. För att klara den svenska marknaden även med hänsyn till Prop. 1989/90:146 säsong- och regionala variationer krävs en marginal på ca 5 %. Sett från Bilaga 2 denna utgångspunkt är överskottet för närvarande ca 7 %. Ett slopande av utjämningssystemet som LAG föreslår innebär mycket kraftiga prisändringar. Totalkonsumtionen av mejeriprodukter kommer att minska kraftigt. Den största minskningen kommer att drabba osten. Denna effekt har vid lantbmksuniversitetet beräknats till ca 15 %. LAG har angett 1015%. Läggs denna effekt ovanpå nuvarande överskott blir totaleffekten en minskning på ca 25 % vilket motsvarar ca 140 000 kor vid normavkastning. 1 praktiken kan effekten bli ännu större genom att produktionen måste anpassas till en nivå under fuU självförsörjning.

1 sina diskussioner om livsmedelsberedskapen har LAG räknat med att 450000 kor är tillräckligt. Det är en minskning i förhållande tiU dagsläget med 20%.

LAG:s egna förslag kan dock leda till ett betydligt lägre antal kor. I LUI: s utvärdering av LAG: s förslag anges att förslaget leder till ett koantal mellan 390000 och 435000.1 nuläget är antalet mjölkkor ca 550000.

I tidigare refererade konsekvensanalys har beräknats att LAG: s förslag leder till att avräkningsprisema på mjölk till en början kommer att sjunka till under hälften av dagens priser. Det saknas erfarenheter av hur en så drastisk lönsamhetsförsämring verkar, men givet är att utslagningen blir snabb och att många producenter skulle drabbas av personlig konkurs. Hur många av dagens producenter som överlever som lantbmksföretagare tills priseraa går upp igen är omöjligt att bedöma.

I sammanhanget vill LRF något kommentera LAG: s förslag angående olika mejeriprodukter. Det innebär att priset på k-mjölk och grädde sänks kraftigt. Som kompensation skulle gränsskyddet för ost, mjölkpulver och smör höjas. LAG utgår från att också priset på smör höjs motsvarande.

Först bör understrykas att en sådan omfördelning av gränsskyddet är oacceptabel. De prisökningar på k-mjölk som tillerkänts mjölkproducentema kan inte bytas ut mot t. ex. höjt smörpris. På matfettsmarkanden är konkurrenssituationen mot margarin den centrala frågan. Priset måste avvägas så att ersättningen för det smör som blir över vid tillverkningen av k-mjölk, ost och mjölkpulver maximeras. Det är då inte säkert att hela gränsskyddet blir utnyttjat i alla lägen. Som nämnts är efterfrågan på smör mycket priskänslig.

LAG:s funderingar kring begreppet mottagningsplikt visar bristande insikter i de gmndläggande principeraa för kooperativ samverkan. Om mejerieraa i varje enskiU fall skulle ta ut den verkliga kostnaden för insamlingen av mjölk skulle stora producentgmpper tvingas upphöra. LAG: s tanke att sänkta fastighetspriser på sikt skulle lösa detta problem visar också brist på verklighetskontakt. I dessa skogsbygder överstiger inte värdet av åker skogsmarksvärdet.

LRF/SMR har redovisat ett förslag till förenklat utjämningssystem vil
ket också är ett steg i en önskad utveckling att intemt avreglera inom
jordbmkssektom. Förslaget innebär att avgift endast skall tas ut på
k-mjölk och grädde. I övrigt slopas avgifteraa. Avgiftema fömtsätts bli
utnyttjade för en gemensam exportfinansiering och eventuella återstående 128

medel avses bli utbetalade lika på aU invägd mjölk. Om framtida prishöj- Prop. 1989/90:146
ningar för att kompensera ökade kostnader i huvudsak läggs på ost och Bilaga 2
mjölkpulver kan avgiftema successivt sänkas och systemet på sikt avveck
las. Den gemensamma exportfinansieringen kan dock i så fall kräva en
avgift på aU invägd mjölk.

Det förenklade utjämningssystemet bör utvärderas inom en femårsperiod.

Den nuvarande exportfinansieringen anser LRF är nödvändig att bibe
hålla. Ett borttagande av exportfinansieringen skulle innebära en mycket
kraftig sänkning av avräkningsprisema.

11.80 Svenska lantarbetareförbundet: SLF inser att en omedelbar

avveckling av utjämningssystemet inom mejerinäringen kommer att få stora och delvis ofömtsägbara regionala konsekvenser. Därför är det önskvärt att mejerinäringen, under övervakning av jordbmksnämnden, ges ett ansvar för att under ordnade former genomföra omställningen till de nya fömtsättningama och att möjlighet ges till regionvis prisutjämning mellan de olika produkteraa mjölk, smör och ost.

11.86 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: En förenklad

mjölkreglering måste även fortsättningsvis finnas kvar .

11.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Utjämningssystemet för meje
riprodukter bör avvecklas.

Den kostnadsstmktur som för närvarande föreligger inom mejerinäringen är en effekt av regleringen. Vilken kostnadsstmktur som uppstår efter avregleringen avgörs av konkurrensen på marknaden.

En förändring av lönsamheten mellan olika produkter efter en avreglering är med andra ord en stmkturfråga och inte en fråga för myndigheter eller för lagstiftning enligt SLIM.

Utredningens förslag, att det gränsskyddade priset på de enskilda meje-
riprodukteraa justeras för att bidra till en utjämning av lönsamheten hos
dessa, avvisas därför bestämt av SLIM. Ett absolut krav för en avreglering
är att gränsskyddet inte får höjas, inte på något område.

11.89 Tjänstemännens centralorganisation: Enligt TCO:s mening talar
framför allt folkhälsoskäl, men även ekonomiska argument för att en
intera mjölkreglering inte bör förekomma i framtiden. Omställningen till
ett intemt avreglerat system måste dock få ta viss tid. Gränsskyddet bör
givetvis successivt anpassas till de nya konkurrensfömtsättningaraa för
olika produkter.

12 Kött

12.9 Riksantikvarieämbetet: Den minskning av mjölkproduktionen som
antyds motsvarar 85000 mjölkkor. Att öka betningen är en absolut nöd
vändighet för landskapsvården. Även om köttproduktionen skuUe öka, 129

9 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedd

som utredningen antar, måste det dock allvarligt befaras att sänkta foder- Prop. 1989/90:146 priser kommer att göra det ekonomiskt fördelaktigt att tvärtom minska Bilaga 2 betets och det egenproducerade fodrets roll i kött- och mjölkproduktionen.

---- För att motverka utvecklingen krävs ett regionalt stöd till mjölk-

och köttproduktion i skogsbygderaa.

12.10 Lantbruksstyrelsen: Minskar mjölkproduktionen med storleksordningen 75000 kor kommer underlaget för köttproduktion från mjölkras-kalvar att minska med ca 15 milj. kg. Sker en snabb neddragning av antalet kor kommer köttutbudet temporärt att öka.

För att kompensera bortfallet av 15 milj. kg. kött från mjölkraskalvar
behövs en fördubbling av den självrekryterande köttproduktionen. Med
tanke på att det tar ganska lång tid att expandera köttproduktionen genom
självrekryterande djur måste risken för prissänkning bedömas som liten.
Några större förändringar av företagsstmkturen inom köttproduktionen
kan inte fömtses men en viss utveclding mot ökad extensiv produktion kan
ske bl. a. vid deltids- och fritidsföretagen.

Lönsamheten inom självrekryterande köttproduktion är låg men kan förbättras om foderkostnadema sjunker. Det föreslagna landskapsvårdsstödets omfattning och principema för dess fördelning kommer att få betydelse för denna produktionsgren.

Specialiserad köttproduktion kommer att ställas inför stora omställningsproblem. Utbudet av kalvar kommer att minska. Produktionen bygger nu på utnyttjande av spannmål. Enligt de nya djurskyddsföreskriftema föreskrivs att vallfoder skall ingå med en viss del i fodret. Detta innebär längre uppfödningstid och ofta investeringar i vallskördeteknik.

Efter en avreglering kan produktionen av fläsk väntas minska något så att den i stort sett motsvarar eller något understiger efterfrågan inom landet. Samtidigt kan partipriset sänkas tack vare lägre exportkostnader. Att spannmålspriset sjunker blir positivt för lönsamheten. Detta medför att avräkningspriset kan sänkas varigenom konsumtionen ökar och en jämvikt mellan utbud och efterfrågan uppnås inom landet. Detta fömtsätter antagligen också någon form av kontraktsproduktion.

12.13 Statens jordbruksnämnd: En avveckling av den interaa

marknadsregleringen och därmed möjligheten till bidrag vid export försvårar utbyteshandeln (bl.a. kött och fläsk). Att även fortsättningsvis ge exportbidrag för utbytesexport är enligt JN: s uppfattning dock inte förenligt med förslaget om avveckling av den interaa marknadsregleringen. Jämfört med vissa andra områden är det inte heller i lika hög grad motiverat att mildra konsekvensema inom fläsk- och köttproduktionen genom att under en övergångsperiod behålla exportbidragen.

På gris- och nötköttsområdena kan man räkna med att de inhemska prisrelationema kommer att ändras så att de mindre ädla detaljema blir relativt sett billigare. Det leder i sin tur till att utbytesimporten till största delen kommer att upphöra och förbättra balansläget för grisköttets del.

Det är dock troligast att en viss minskning av den totala grisköttspro
duktionen kommer att äga mm varvid slaktsvinsproducenter slås ut i 130

områden med sämst fömtsättningar för odling av fodersäd. Vidare kom- Prop. 1989/90:146
mer slaktsvinsproduktionen att än mer koncentreras till större företag för Bilaga 2
att man fullt ut skall kunna utnyttja stordriftsfördelar både på inköps- och
leverantörssidan.--

När exportbidragen slopas uppkommer relativt den inhemska efterfrå
gan i första hand ett överskott på framddskött. Priserna på sådant kött kan
därmed förväntas falla mer än priserna på de ädlare detaljerna från bak
delskött --- .

Konsumtionen kan därmed förväntas öka av framddskött relativt bak
delskött. ---

Förmodligen kommer på lång sikt (efter att mjölkkoantalet stabiliserats
på en ny nivå) den totala produktionen av nötkött att bli något lägre än i
dag.----

I dag kommer ca 90% av nötköttsproduktionen från kor och kalvar som
faller på mjölkproduktionen. Då det är troligt att mjölkkostammen kom
mer att minska betydligt måste bortfaUet täckas upp genom självrekryte
rande nötköttsproduktion. Om det blir fallet eller inte kommer att bero på
hur lönsamheten i sådan produktion kommer att bli när den interaa
marknadsregleringen avvecklats. Vid en minskning av mjölkko
stammen med 60000-100000 kor kommer antalet köttkor att behöva öka
ungefär lika mycket för att det på sikt skall ge samma totala nötköttspro
duktion som i dag. Intresset för att utöka kommer att påverkas av hur areal
som tas bort ur spannmålsproduktionen kommer att användas. Möjlighe
ten till betesdrift på åkermark och extensivt använda arealer för vallfoder
kan komma att verka positivt från lönsamhetssynpunkt.

---- Ett borttagande av den interaa marknadsregleringen återverkar

inte direkt mot får- och lammsektorn utan i stället indirekt via de effekter som uppkommer från konkurrerande köttslag. Räknar man på effektema av sänkta foderpriser framträder får- och lammkött som ett köttslag där prissänkningen kan bli som allra störst. Mycket av produktionen bedrivs

dock på extensiva marker där foderkostnaderna redan är låga. Å

andra sidan försvinner de subventioner som utgår genom nuvarande pris
tillägg. --- Totalt sett leder detta till att fSr- och lammköttspriserna för

konsument förmodligen kommer att stiga något. Samtidigt blir konkurre
rande köttslag billigare genom att den interna marknadsregleringen av
vecklas. Det skulle i så fall tala för att produktionen kommer att minska.
Vidare kommer produktionen av får och lamm troligen att förskjutas från
bygder som är svaga till de som är starka ur växtodlingssynpunkt och med
överskott på åkermark.-

För närvarande råder balans mellan produktion och konsumtion på fågdköttsområdet. Ett borttagande av den interaa marknadsregleringen och exportbidragsmöjligheten har således ingen omedelbar effekt. Även för denna sektor gäller naturligtvis att nya prisförhållanden gentemot konkurrerande köttslag kan ge upphov till över- eller underskottstendenser.

Man kan förvänta sig att ett genomförande av LAG-rapportens förslag
kommer att påskynda sammangåenden mellan slakteriföretag och stmk
turrationaliseringar i slaktsektom. 131

---- Nedläggning av nötslakterier kombinerat med strakturrationali- Prop. 1989/90:146

seringar är att vänta. Bilaga 2

Slakten av får och lamm är nästan helt koncentrerad till fyra månader på hösten. Vidare är det från ekonomisk synpunkt en liten del i slakteriernas verksamhet. Omstmktureringen av slakterier med får och lammslakt kommer att styras av villkoren för svin- och nötslakten.

---- En avveckling av den interna marknadsregleringen kommer inte

att skapa särskilt stora balansproblem inom Qäderfäsektorn. Trycket på att
göra stmkturändringar kommer, åtminstone den första tiden, inte att vara
direkt stort.---

---- Andelen grisköttsproduktion i Norrland är endast 3% och i

mellersta Sveriges skogsbygder 1,5%. 1 Götalands skogsbygder finns 17%. Framträder ett behov av minskning på svinsidan kommer den troligen att äga mm i nämnda skogsbygder.

12.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: För fläskproduktionen bedöms en marknadsreglering tills vidare genom slakteriorganisationerna vara tillräcklig för att möjliggöra nödvändiga lagerhållningar m. m. för en avvägd inhemsk produktion av ungefär nuvarande omfattning.

12.52------------------------------ Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen menar att

fläskproduktionen har ett begränsat beredskapsintresse. Vi anser emellertid att det vore olyckligt om fläskproduktionen försvann från vårt län dels för tillförseln av färskt närproducerat fläsk, dels för att skapa underlag för de slakterier som finns i dag. Risk finns annars för att något eller några av dessa slås ut, vilket i sin tur kan verka negativt på jordbraksproduktionen i stort. Den ensidighet som präglar vårt jordbruk skulle dessutom ytterligare accentueras.

12.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vi tolkar det som att utred
ningen finner det lämpligt att fläskproduktionen upphör i norra Sverige.
Detta skulle vara direkt förödande för möjligheterna att upprätthålla en
rationell förädlingsindustri i norra Sverige. Fläskproduktionen fungerar i
dag som en bas och som en utjämnande faktor inom förädlingsindustrin.
Dessutom är norra Sverige ett underskottsområde på fläsk, vilket är ytter
ligare ett skäl att inte dra undan fömtsättningarna för denna produktion.
Produktionsstödet bör också fortsättningsvis enligt länsstyrelsens uppfatt
ning utgå för fläsk.

12.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Det är angeläget att den utbyteshandel som för närvarande förekommer med nötkött även fortsättningsvis kan upprätthållas av såväl konsument- som handelspolitiska skäl.

12.68 Hushållningssällskapens fcirbund: Ett ökat NOLA-bidrag

är positivt. En effekt som dock bör beaktas är att detta kommer att förrycka den "fria marknaden" högst avsevärt vad gäller nötkött och fårkött.

---- NOLA-bidraget blir i praktiken en köttsubvention till konsumen- 132

terna. Kostnaden för det öppna landskapet bärs heU av lantbmket, men Prop. 1989/90:146
omfördelas inom kåren med hjälp av NOLA. Bilaga 2

12.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG säger att får- och lammproduktionen inte påverkas nämnvärt på kort sikt. LRF har en annan mening. Sedan lång tid utgår ett pristillägg för får- och lammkött, som för närvarande uppgår till ca 6 kr./kg. Ett betydande stöd lämnas också i form av lagringsstöd. Lammslakten är koncentrerad till en kort period. Utan lagringsstöd skulle marknaden översvämmas av lammkött och prisnivån pressas ner. Gränsskyddet blir då av föga värde. Om inte andra stödåtgärder sätts in blir fårskötseln en av de första produktionsgrenar som slås ut om LAG: s ekonomiska kriterier blir avgörande. Redan nuvarande prisnivå innebär att får- och lammkött är på stark nedgång.

Lammproduktionen är ingen stor näringsgren, men den bedrivs merendels i våra svagaste jordbmksbygder och har därför speciellt värde. En genomsnittsbesättning består av ca 16 får och 25 lamm. Ca 55% finns vid enheter med 2 20 ha åker. I Götalands skogs- och mellanbygder och mellersta Sveriges skogsbygder finns ca 60% av alla får.

Höjt gränsskydd för att kompensera pristillägget är ingen realistisk lösning. LRF utgår från att pristillägget, som är tillförhandlade medel skall vara kvar även i fortsättningen. LRF föreslår dessutom att en särskild stimulans bör utgå baserat på antal moderdjur, bl.a. med hänsyn till landskapsvårdande insatser.

I sammanhanget bör också anpassningsproblemen tas upp. Ett genomförande av LAG: s förslag skulle tvinga fram en kraftig reduktion av koantalet. Eftersom LAG, i motsats tiU aUa tidigare utredningar, inte tillmätt mjölkproduktionen något speciellt beredskapsvärde, finns knappast någon nedre gräns för produktionen. Vid en utslaktning tillförs marknaden stora kvantiteter kött. Utan möjligheter tiU finansiering av exporten skulle enligt LAG: s förslag priset pressas ned mot VM-prisnivå. Näringen får därför ut ett lågt pris inte bara på den del av slakten som måste exporteras utan också på resten. Denna aspekt har inte berörts av LAG.

LRF vill särskilt framhålla att kontraktsskrivning inte är en praktiskt genomförbar väg att åstadkomma balans på marknaden. Det skulle fömtsätta ett system som varken är önskvärt eller möjligt med den stmktur som branschen har. Svinproduktionen är inte jämförbar med slaktkyckling-branschen, där vi har ett fåtal mycket stora producenter och ett litet antal slakterier. Där är en central planering möjlig också tack vare de speciella kraven på djurmaterialet. Det är slakteriföretagen som helt styr produktionsomfattning.

LRF viU understryka att en finansiering av kött- och fläskexporten

måste kvarstå så längre andra länder har motsvarande regler.

Exporten bör finansieras med införselavgifter och slaktdjursavgifter. Ett
system för exportfinansiering bör dock utformas så att producentema får
tydliga signaler så att produktionskapacitet inte byggs upp för olönsamma
överskott. En produktion utöver utrymme för säsongmässiga variationer
och utbyteshandel är med nuvarande utveckling på världsmarknaden inte
önskvärd.--- 133

En översyn bör vidare ske av köttregleringen. Detaljregleringar bör tas Prop. 1989/90:146 bort. Kvar bör i princip endast vara ett system för att finansiera exporten. Bilaga 2

LRF föreslår också att en ökad utbyteshandel av kött och fläsk kan ske. Finansieringen bör ske genom att införselavgifter från motsvarande import tillförs köttregleringen.

12.86 Sveriges jordbmksarrendatorers förbund: En förenklad kött
reglering måste även fortsättningsvis finnas kvar .

12.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Som en temporär övergångsåtgärd, bör stöd ges till begränsad export av vissa köttdetaljer.

13 Ägg

13.13 Statens jordbruksnämnd: Framtiden för äggnäringen är

mycket starkt påverkad av ändrade djurskyddsbestämmelser.

Om effektema av de ändrade bestämmelseraa leder till en balanserad marknad är det av liten betydelse att möjligheteraa till intera marknadsreglering och exportbidag avskaffas.

De kommande åren väntas överskotten av ägg minska och enligt vissa
prognoser helt försvinna. Detta gör att framtiden för torkerieraa är osäker,
oavsett om LAG: s förslag om en avveckling av den interaa marknadsregle
ringen genomförs eller inte.

13.74 Lantbrukarnas riksförbund: För ägg föreslår LRF att en exportfi
nansiering kan ske.-- Ett högsta belopp för exportfinansiering kan

övervägas. Packeribidraget föreslås tas bort i syfte att förenkla regleringen.

14 Spannmål

14.10 Lantbruksstyrelsen:- Lantbraksstyrdsen anser att statens in
lösenskyldighet för spannmål bör finnas kvar under en period intill dess

marknaden har stabiliserats.- Det temporära inkomststöd som

föreslagits anser styrelsen bör omfatta en övergångsperiod på

lämpligen fem år.

Efter en genomförd avveckling av marknadsregleringen kommer det
inom landet att finnas avsättning för endast ca 2/3 av nuvarande spann
målsproduktion -- .

---- Eftersom det för närvarande är stor skiUnad mellan utbud och

inhemsk efterfrågan på spannmål kan stora prisförändringar fömtses in
nan jämvikt uppstår. En rimlig bedömning är att priset på lång sikt kan
komma att falla med storleksordningen 20 öre per kg. Under omställnings
perioden, vars längd blir starkt beroende av de åtgärder som vidtas för att
underlätta en anpassning, kan prisfallet bli avsevärt större och prisnivån
närma sig de rörliga produktionskostnadema. En stor prisvariation mellan
åren kan också fömtses, om inga stabiliserande åtgärder vidtas. 134

En trolig utveckling är att intensiteten i odlingen kommer att minska. Prop. 1989/90:146
Storleksrationaliseringen kan väntas fortsätta kanske i snabbare takt än Bilaga 2
hittills.----

När en bättre balans mellan utbud och efterfrågan uppnåtts, kan en ökad
kontraktsodling i olika former fömtses, vilket ställer nya krav på jordbm
karen att hålla sig väl informerad om marknadens utveckling.

Översiktliga ekonomiska beräkningar tyder på att intäktema i spannmålsodlingen vid många gårdar inte kommer att täcka de rörliga kostnadema vid den föreslagna interventionsprisnivån 90 öre per kg 1991.

Altemativgrödor (även skog) för energi, fiber och för andra industri-råvaror får ökad konkurrenskraft vid sänkta spannmålspriser.

Lantbmksnämndema redovisar bedömningar som väl sammanfaller
med de som redovisas i styrelsens konsekvensutredning. Starkt under
stryks att avregleringen blir kännbar framför allt för spannmålsodlare i
slättbygdema som saknar andra inkomster. Flera nämnder, både i slätt
bygds- och skogs- och mellanbygdslän, fömtser att animalieproduktionen
efterhand kommer att flyttas till områden med goda fömtsättningar för
spannmålsodling.---

Lantbmksstyrelsen anser att en avreglering av spannmålsodlingen innebär en genomgripande ändring i fömtsättningama för en odling som i dag bedrivs på mer än halva landets totala åkerareal och vid flertalet jordbmksföretag. Därför krävs aktiva åtgärder under omställningsperioden.

---- Priseffekten och konsekvenseraa för enskilda jordbmkare kan

bli så omfattande att det kan finnas anledning att samhället i ett övergångsskede har en beredskap för hur extrema skördevariationer skall hanteras. Normala skördevariationer behöver inte ingå i en sådan beredskap.

14.13 Statens jordbmksnämnd: Spannmålsodlingens regionala fördelning påverkas av förädlingsindustrins lokalisering. För närvarande förmals (inkl. importerad spannmål och exportförmalning) ca 39% i Skåne och Halland, ca 27% i västra Sverige (främst Göteborg), ca 23% i Mälardalen, ca 9% i östra Sverige och ca 2% i övriga Sverige (främst i Kopparbergs län).

Satt i relation till kvarakapaciteten finns de största överskotten i Mälardalen och i östra Sverige. I västra Sverige råder i stort sett balans och beaktas även det underskott som finns för fodersäd i södra Sverige råder där också balans.

Enligt uppgifter från kvaraindustrin finns det för närvarande ett kapacitetsöverskott på ca 30%. Dessutom torde den exportförmalning på ca 100 milj. kg spannmål som för närvarande utförs åt SIDA falla bort då den finansieras av regleringsmedel. Sammantaget innebär det att ca 80% av förmalningen kan ske i Skåne med de anläggningar som finns i dag om dessa utnyttjas fullt ut.

---- Eftersom LAG-förslaget torde innebära prisfall på flertalet

jordbmksprodukter och då man knappast kan tänka sig någon större

135

ökning av det totala kaloriintaget kan konsumtionseffekten på brödspann- Prop. 1989/90:146
mål utebli. Bilaga 2

---- De största överskotten av fodersäd finns i Mellansverige. I dessa

områden är det förhållandevis billigt att odla spannmål jämfört med vissa underskottsområden som Götalands och Svealands skogsbygder. Fallande spannmålspriser torde därför leda till att intresset för animalieproduktion ökar i slättbygder med överskott på spannmål.

Lägre spannmålspris verkar i riktning mot ökad förbmkning gentemot andra energifodermedel som grovfoder och majs. Det kan leda till att foderstatema styrs mot att innehålla spannmål som kompletteras med billigt proteinfoder som t.ex. fiskmjöl. Å andra sidan ger s.k. NOLA-stöd vallodlingen förbättrad konkurrenskraft vilket verkar i motsatt riktning. Inhemskt odlade proteinfodermedel som ärtor och oljeväxtfrö får förbättrad konkurrenskraft genom att den relativa lönsamheten mot spannmål förbättras. Minskad odling av oljeväxter leder dock till att utbudet av rapsmjöl minskar.

Under anpassningsperioden torde spannmålspriset falla ner mot pro
duktionskostnaden, om inte vm-prisema stiger, i de områden som får
avsättning för produktionen inom landet, dvs. de områden som ligger bäst
till kostnadsmässigt.-

För att möta prissänkningen försöker jordbrakaren att pressa kostnaderna på marginalen ytterligare. Det blir mindre lönsamt att sätta in handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Man försöker sannolikt vinna stordriftsfördelar genom att köpa eller arrendera mark och därigenom utnyttja maskiner och byggnader effektivare.

Med hänsyn tagen till regionala skillnader i avkastning, kvalitet och kvarnindustrins lokalisering är det troligt att brödsäd för human konsumtion kommer att odlas i södra Sverige medan nedskäraingaraa kommer till stånd i Mälardalen. I Mälardalen, Västergötland och andra spannmålsdistrikt i Mellansverige kommer även i fortsättningen så stor del av arealen som möjligt att användas för odling av höstvete. Spannmålen kommer dock att användas till foder.

Animaliegårdama i skogsbygden kommer att få vidkännas ökande konkurrens från slättbygdema. Billigare produktionskostnader för fodret och större möjligheter till rationaliseringar ger företagen i slättbygden fördelar.

Intresset för 100-procentig kontraktsteckning torde inte föreligga från kvaraindustrin så länge som det finns överskott på marknaden. Det blir i första hand spannmål av viss kvalitet och vissa användningsområden som blir aktuella att teckna kontrakt för. Enligt kvamaraa kan kontraktsteck-ningsgraden komma att uppgå till 2050%. Behovet dämtöver avser kvamama täcka genom köp på den inhemska "spot-marknaden" eller genom import. För kvamama kommer den nya situationen att innebära att ökade resurser måste satsas på spannmålshandel. En integration bakåt i kedjan kan därför förväntas.

Foderspannmålen kommer på gmnd av borttagandet av marknadsregle
ringen att sjunka kraftigt i pris. Det torde medföra att även priset på övriga
inhemska foderprodukter kommer sjunka i varje fall de första åren. Av
proteinfodret importeras ca 60%. Vid bibehållet gränsskydd kommer de 136

inhemska fodermedlen att få kraftigt förbättrad konkurrenskraft gentemot Prop. 1989/90:146
de importerade. Det är i första hand soja som importeras. Bilaga 2

------ Förenklingar i nuvarande system inlösensystemet för spann
mål - bör göras i det tillfälliga inlösensystemet under övergångsperioden.

14.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen vill hänvi
sa till vad Lantbmkamas länsförbund i Östergötland anfört beträffande
behovet av en lämplig ordning för att hantera tillfälliga överskott på
spannmålsmarknadema-- .

14.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Med hänsyn till att konkreta
odlingsaltemativ saknas anser länsstyrelsen att inlösenåtagandet skall gälla
under tre år med successiv nedtrappning av inlösenpriset till den nivå
utredningen föreslagit. Därefter bör branschen själv genom ett eget av den
finansierat organ tills vidare få svara för en gemensam export av uppkom
na överskott. Under de år inlösenåtagandet gäller men också för åren
därefter bör--- jordbanksystemet fortsätta att löpa.

14.48 Länsstyrelsen i Värmlands län: Det kan konstateras att spannmåls
odlingen i Värmland får betydande problem om förslaget genomförs. En
extensifiering av brakandet sker på kort sikt och betydande arealer kom
mer att passivt eller aktivt skogsplanteras.

14.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Spannmålsproducen-
teraa kommer under övergånsperioden att utsättas för en successiv "pris
press" - vilken gradvis försämrar lönsamheten - som kommer att drab
ba i synnerhet yngre, mera skuldsatta producenter, som i ett längre per
spektiv har bättre fömtsättningar än andra att producera effektivt. Den
ekonomiska uthålligheten hos denna gmpp är dock ofta mycket begränsad,
varför i huvudsak dessa producenter torde bli de som i första hand kom
mer att uppge spannmålsproduktion och eventuellt också kommer att
lämna sina produktionsenheter.

De prisstabiliseringsåtgärder som anges i LAG - kontraktsodling med angivna viUkor samt lagring torde enligt vår mening knappast komma att bli aktuella i någon mera omfattande utsträckning annat än för vissa specialprodukter som maltkom och råg till knäckebrödsindustrin. Detta gäller främst i ett kortsiktigare perspektiv med fortsatta produktionsöverskott.

------ Skulle de reella exportmöjligheteraa elimineras - vilket fömt
sattes - torde detta komma att medföra att spannmålsodlingen begränsas
till den grad, att inte ens vid rekordskördar överskotten kan exporteras.
Betydande arealnedläggningar kan därför fömtses.

------ Begränsningen av spannmålsodlingen kommer att ske med re
gionala förskjutningar från mellan- och norra Sverige till södra Sverige.

En konsekvens av en gradvis förskjutning av spannmålsodlingen till de
sydligare länen är att också animalieproduktionen som en följd av lägre
fodersädspriser och därmed lägre foderkostnader kan komma att följa
efter och resultera i en ökad koncentration i dessa områden. 137

---- Det borde övervägas möjligheten att förlänga den föreslagna Prop. 1989/90:146

produktionsanpassningen, under vilken särskild hektarbunden kompensa- Bilaga 2 tion utgår, med ytterligare något år.

14.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG synes utgå ifrån att inom loppet av något år reducera spannmålsodlingen så att export inte längre behövs ens under toppar för skördevariationema. Eftersom altemativa grödor inte kan utvecklas så snabbt är en drastisk minskningstakt inte möjlig. För t.ex. skogsplantering finns inte bara fysiska utan även administrativa och organisatoriska begränsningar.

LAG tycks utgå ifrån att det genom ett kontraktssystem skulle bli möjligt att upprätthålla ett sorts tvåprissystem med ett högre pris för spannmål som avsätts inom landet. Denna tanke är helt orealistisk. Så länge det finns överskott har kvarnar och andra köpare ingen anledning att teckna kontrakt med odlare på andra prisvillkor än som gäller vid export. Undantag kan vara blygsamma kvantiteter specialprodukter som utsäde, maltkorn och råg av särskilt hög kvalitet. Kontraktsodling kommer därför inte att få någon större betydelse för att stabilisera priserna på spannmål. Vår slutsats är att LAG:s förslag leder till att prisnivån på spannmål under lång tid pressas ner till vad som kan uppnås vid export.

Om det efter en tid genom vidtagna åtgärder skulle inträda ett läge med balans vid normalskörd kan importskyddet bli mer effektivt och prisnivån stiga. Även i ett sådant läge får vi räkna med mycket stora, oberäkneliga prissvängningar mellan åren och under skördeåret. LRF har svårt att se att någon seriös part har intresse av en sådan marknadssituation.

En avveckling av alla möjligheter till finansiering av export får den effekten att produktionen måste reduceras så kraftigt att överskott inte ens uppnås vid hög skörd. Marginalkostnaden för sådana överskottskvantiteter är mycket låg och exporten blir lönsam även om priset är lågt.

LRF finner det särskilt anmärkningsvärt att LAG lagt sina förslag om spannmål utan att prestera det minsta försök att finna konstmktiva lösningar för användningen av de arealer som blir över. LRF kan inte acceptera att den av LAG föreslagna prispressen skall ses som en lösning på problemet med spannmålsöverskott.

Att jordbmkare tvingas lämna sina företag innebär i de flesta fall inte att åkermarken tas ur produktion. I stället övertas den av nya bmkare som genom sänkta priser på mark och andra insatser ges andra ekonomiska fömtsättningar. Denna i senare skede förbättrade ekonomiska kalkylen åstadkomms genom kapitalförluster hos den nuvarande brukargenera-tionen. Alternativt kan marken komma att ligga obmkad till dess att prisförbättring sker. Tas då ytterligare mark i bmk är risken stor att priseraa ånyo faller. Så länge obmkad mark finns tillgänglig kommer priserna på spannmål att vara mycket pressade.

Omställningen enligt LAG-förslaget leder således till utslagning av ett stort antal jordbmkare. Detta är socialt oacceptabelt och strider mot tidigare politiska uttalanden.

LRF föreslår att spannmålsregleringen reformeras som ett led i jordbm
kets anpassning till nya villkor. Marknadsanpassningen av regleringen 138

måste kombineras med ett långsiktigt omställningsprogram för arealen Prop. 1989/90:146 som minskar överskotten. Det fömtsätts att spannmålsöverskottet kan Bilaga 2 begränsas till 0,6 0,8 milj. ton.

Förslaget innebär att nuvarande gränsskyddsprinciper med rörliga införsdavgifter bibehålls.

Ett system för finansiering av exporten måste också behållas.

För att göra exportaffarema mer marknadsorienterade bör "fasta" exportbidrag utgå som sätts oberoende av exportpris, inköpspris och hanteringskostnader för det aktuella partiet. Exportbidraget bör sättas lika med införselavgiften för motsvarande spannmålsslag med tillägg för en särskild fraktkostnadsersättning.

Exporten fömtsätts i huvudsak finansieras genom nuvarande avgifter. 1
konsekvens härmed bör införselavgifter från eventuell spannmålsimport
automatiskt tillföras spannmålskassan. Förmalningsavgiftens nuvarande
konstmktion föreslås därför bibehållas. Någon utvidgning av av
giften till nya produkter bör inte ske utan avgiften föreslås enbart tas ut vid
förmalning enligt nuvarande regler.

Tillgången på medel begränsar ytterst möjligheterna att ge exportbidrag. Vid en stor spannmålsskörd kan det därför bli nödvändigt att sänka exportbidragen. Därmed pressas det inhemska priset tills det blir kommersiellt intressant att exportera överskottet.

Övriga marknadsregleringar på spannmålsområdet bör avvecklas.

14.80 Svenska lantarbetareförbundet: SLF föreslår att arbetsgmp
pens förslag kompletteras med åtgärder som medverkar till att mark varak
tigt får ny användning, inte minst ur miljösynpunkt. I detta sammanhang
vill vi peka på vikten av att näringen ges möjlighet att, inom ramen för
framtida konkurrensregler, omhänderta och balansera de årsmånsvariatio
ner som kan förekomma inom spannmålsodlingen.

14.86 Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Ett gemensamt

näringsansvar för spannmålsexporten måste även fortsättningsvis finnas
kvar---- .

14.88 Sveriges livsmedelsindustriforbund: Först när balans i stort sett uppnåtts mellan konsumtion och produktion kan köpare och säljare genom t.ex. kontrakt försäkra sig om vissa prisnivåer och kvantiteter producerad spannmål. Årsmånsvariationer kan, om inga återförsäkringar av kontraktstyp utnyttjas, påverka spannmålspriset påtagligt vid en fri prisbildning.

14.89 Tjänstemännens centralorganisation: Omställningen till nya förutsättningar blir allra svårast för spannmålsodlarna. TCO håller det

för sannolikt att det kan behövas en längre övergångsperiod med arealstöd än vad arbetsgruppen föreslagit.

Övergångsperioden måste användas till att utveckla nya användnings-

139

områden för den åkerareal som inte behövs för produktion av livsmedel. Prop. 1989/90:146
---- ---------------------------------------------------- Bilaga 2

------ Det är viktigt att göra en avvägning mellan ekonomiska önske
mål -- å ena sidan och hänsyn till natur, miljö och landskapsvård å

den andra.

Jordbruket bör givetvis inte gå från ett bidragsberoende till ett annat.

15 Olje växter

15.10 Lantbruksstyrelsen: Arbetsgmppen anser att en oljeväxtodling mot
svarande drygt 2/3 av dagens nivå är tillräcklig av beredskapsskäl. Detta
innebär enligt styrelsens bedömning att arealbehovet minskar med upp
emot 75000 ha. Vid en reducering av odlingen kan importen av proteinfo
der i olika former komma att öka. En förskjutning av oljeväxtod
lingen mot södra Sverige kan fömtses om inga motverkande åtgärder sätts
in. En ökad koncentration till södra Sverige innebär anpassnings
problem i mellersta Sverige .

------ Kontraktsteckningen bör enligt lantbmksstyrelsens mening kun
na ske genom ett anbudsförfarande. Den relativa lönsamheten mellan
oljeväxtodlingen och spannmålsodlingen bör nämligen förbli i stort sett
oförändrad.

15.13 Statens jordbruksnämnd: Avgörande för odlamas intresse

för oljeväxtodling blir hur lönsam denna gröda är i relation till övriga grödor. Fömtsätts ett spannmålspris på 0,90kr./kg och en produktionskostnad för spannmål på 0,600,70kr./kg (kort sikt) ger det ett täckningsbidrag på 1000-1 500kr./ha. För att bibehålla den lönsamhetsbalans som råder i nuläget (före avvecklingen) kommer fröpriset att hamna mnt 1,80-2,00 kr./kg. Vid denna prisnivå kommer det i första hand att komma tiU stånd odling av höstraps i södra Sverige men också viss odling av våroljeväxter i Mellansverige.

Eftersom allt frö måste transporteras till Karlshamn för utvinning av olja synes det inte föreligga några beredskapsmässiga synpunkter på odlingens lokalisering. Den minskade odlingen och södra Sveriges bättre konkurrensförmåga, särskilt för höstraps, innebär tillsammans med lägre fraktkostnader i södra Sverige en ytterligare koncentration av odlingen södemt jämfört med nuläget.

Vid ett anbudsförfarande, vid kontraktsteckning för oljeväxter, kommer antagligen odlarorganisationen att agera för att odlama skall avge anbud på en viss gemensam prisnivå. Om anbuden är lika bör det anbud som kommer in först få företräde.

Tidsschemat för kontraktsteckning är mycket snävt. Höstoljeväxtema för skörd under år 1991 höstsås i augusti år 1990. Det kan mot denna bakgrand bli nödvändigt att behålla ett system med inlösenpriser även för 1991 års skörd.

LAG:s förslag har tolkats så att fettvamavgiften på importerad olja 140

föreslås bli omvandlat till ett regelrätt gränsskydd och att prissättningen på Prop. 1989/90:146 inhemska produkter från oljeväxtodlingen blir fri inom ramen för detta Bilaga 2 gränsskydd. Handelspolitiskt innebär detta att Sverige inför gränsskydd för en hel sektor där tidigare intera avgift lagts på såväl inhemsk produktion som import. Ett dylikt införande av gränsskydd kommer troligen att medföra kritik från andra länder speciellt med tanke på ambitioneraa i GATT att minska gränsskyddet. Ett speciellt problem gäller marint fett (fiskolja) där ett införande av gränsskydd strider mot EFTA-konventionen där marint fett är industrivara. En omvandling av fettvamavgiften till ett regelrätt gränsskydd fömtsätter att även marint fett omfattas i detta skydd. Om marint fett undantas blir följden sannolikt starkt ökad användning av marint fett inom margarinindustrin.

Inom ett gränsskyddssystem (inkluderande marint fett) kommer rapsoljan åtminstone under en övergångstid att vara mycket konkurrenskraftig prismässigt enligt den generella modell som kan fömtses.

I princip kan nuvarande fettvaraavgiftssystem tillämpas, såsom också LAG anger. Vegetabiliskt fett skulle således som nu säljas till VM-pris och i stället skulle fettvamavgift tas på såväl inhemskt producerad olja som import. Även härdad marin olja skulle som nu omfattas av systemet. Utvidgas systemet till att omfatta även inhemskt slakterifett innebär det en försämring för animalieproducenten som nu får ut ett högre pris än VM-priset för slakterifett i skydd av den övriga fettvamregleringen.

Den oljekvantitet som motsvarar 200000 ton frö ger ca 80000 ton olja. Konsumtionen av olja/fett uppgår netto till ca 135000 ton exkl. slakterifett. Om fettvamavgift tas ut enbart för att finansiera kontraktsodlingen av oljeväxtfrö behövs en lägre avgift än nuvarande fettvamavgift. Baserat på nu gällande VM-priser och antydda spannmåls- och oljeväxtpriser skulle en avgift om knappt 2,00 kr./kg olja erfordras 1991/92 jämfört med nuvarande fettvamavgift om ca 6,50 kr./kg. Även på längre sikt skulle en betydligt lägre prisnivå än den nuvarande erfordras.

Konsumentprisema på vegetabiliskt fett kommer i sådant fall att gynnas jämfört med konsumentprisena på andra jordbmksvaror. Ett sådant system skulle motverka strävandena att minska fettintaget i kosten.

Enligt LAG bör anbudsförfarande inom oljeväxtområdet tillämpas re
dan för 1991 års skörd.- JN bedömer att det av administrativa skäl

kan bli svårt att genomföra detta system redan för 1991 års skörd. Det kan därför bli nödvändigt att tillämpa det nuvarande systemet med vissa modifieringar även för detta år.

15.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyrker
LAG:s förslag att den av beredskapsskäl motiverade oljeväxtodlingen
säkras genom kontraktsteckning och finansieras genom avgifter.

15.23 Näringsfrihetsombudsmannen: NO finner inte skäl att mot
sätta sig LAG:s förslag men anser att det måste närmare övervägas om
beredskapskraven kan tillgodoses på annat sätt utan särskild reglering.

141

15.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Utredningen har behandlat det Prop. 1989/90:146

svenska odlingsbehovet av oljeväxter alltför ensidigt. Bilaga 2

---- En kontrakterad areal bör tills vidare utsträckas tiU förslagsvis

140000 ha, vilket även från miljösynpunkt är värdefullt.

15.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: En reducering

av odlingen är motiverad.

Kontraktsteckning och administration har såvitt vi kan bedöma hittills omhänderhafts av SOI på ett tillfredsställande sätt. Att överflytta denna praktiska roll till annan instans, t. ex. jordbmksnämnden, anser vi knappast medföra några fördelar i sammanhanget.

Med hänsyn till sådd och skörd av oljeväxter under år 1990 anser vi att anpassningsperioden är väl kort och vill därför föreslå att inlösenåtagandet för oljeväxtfrö kvarstår ytterligare något år.

15.71------------------------------------------------- Kooperativa förbundet: KF tillstyrker att den inhemska oljeväxtod
lingen anpassas till en nivå som är motiverad av beredskapsskäl.

Eftersom produktionen av oljeväxter motiveras av beredskapsskäl måste enligt KF:s uppfattning odlingen finansieras med budgetmedel. KF

tillstyrker emellertid att under den övergångsperiod finansieringen

sker genom avgifter på så sätt att systemet blir självfinansierande. KF
fömtsätter att avgiftema blir konkurrensneutralt fördelade på de olika
fettråvaroma.---

15.72 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker arbetsgmppens förslag
om att anbudsförfarande vid oljefröodling sker under samhällets insyn.

15.74 Lantbrukarnas riksförbund: Med hänsyn till den stora importen av vegetabilisk olja finns det enligt LRF:s uppfattning ingen anledning att reducera produktionen. Här är det i särskild grad fråga om utbytesexport inom ett produktionsområde som har den största betydelse för vår beredskap. Den föreslagna ordningen med kontraktsteckning innebär att odlarorganisationen inte kan fungera som förhandlare beträffande viUkoren för odlingen. Det långvariga utvecklingsarbete, som givit ett så utmärkt resultat skulle bringas att upphöra. Tillskyndama av "en fri marknad", inser nog inte hur snabbt en tillämpning av deras teorier kan rasera resultatet av ett mångårigt, målmedvetet samarbete mellan olika aktörer.

För oljeväxter föreslår LRF att odlingen även i fortsättningen anpassas så att produktionen av fett motsvarar den inhemska konsumtionen. Därmed upprätthålls också en betydande proteinproduktion inom landet. Den nuvarande konstraktionen med fettvaraavgift bör också kvarstå. LRF avstyrker därmed ett system baserat på ett rent gränsskydd. En övergång från fettvamavgift till gränsskydd på fett kan dels innebära handelspolitiska komplikationer dels kan problem uppstå angående konkurrensneutraliteten mellan olika fettslag. Fettvamavgifter för hela den inhemska användningen av fett till humankonsumtionen bör tillföras oljeväxtodlingen.

15.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Eftersom olje växtodlingen en- 142

ligt LAG: s förslag även framdeles kommer att omfattas av viss marknads- Prop. 1989/90:146
reglering, anser SLIM att odlingen kan finansieras via avgifter på konsum- Bilaga 2
tionen av oljor och fetter. Därmed bibehålls konkurrensneutralitet mellan
olika oljor, samtidigt som det blir möjligt att sänka fettvamavgiften i
förhållande till dagens höga nivå. Detta kommer då konsumentema till
godo genom bl.a. ett sänkt margarinpris. Dessutom underlättas viktiga
folkhälsomål.---

------- Marknadskrav på kvalitet och fröslag måste styra kontraktsteck
ningen. Den kompetens som finns på SOI bör därför tillvaratas. Vidare
bör myndighetsutövning åtskiljas från det praktiska och kommersiella
handhavandet i den nya marknadssituationen.

SLIM anser mot bakgmnd av ovanstående att ett kontraktssystem baserat på kvantitet och kvalitet är en möjlig väg att reglera odlingens omfattning.

15.89 Tjänstemännens centralorganisation: TCO kan tillstyrka arbetsgmppens förslag under fömtsättning att det blir fråga om en någorlunda fri anbudsgivning, där även nya odlare ges en rimlig chans att komma i fråga för kontraktsteckning.

Ett altemativt sätt att stimulera oljeväxtodling vore att avskaffa fettvamavgiften, som fördyrar margarinet högst väsentligt.

16 Fabriks- och matpotatis

16.10 Lantbruksstyrelsen: Lantbraksstyrdsen anser att marknadsregleringama på fabrikspotatisområdet bör avvecklas och att potatisens särställning som råvara för sprittillverkningen upphör. De speciella förhållanden som råder på fabrikspotatisområdet talar för ett förhållandevis kraftfullt omställningsstöd under en övergångsperiod. Det utvecklingsarbete som bedrivs med syfte att ta fram nya produkter ur potatisråvara bör ges möjlighet att fortsätta om rimliga fömtsättningar för på sikt lönsam produktion föreligger. Styrelsen viU framhålla betydelsen av att frågan om EG: s subventionering av industristärkelse förs upp tiU behandling inom GATT.

16.13 Statens jordbmksnämnd: Avskaffas möjligheten till marknadsreglerande åtgärder för matpotatis kommer skördevariationema att slå igenom ännu hårdare på det inhemska priset. Detta skulle troligen bli fallet även om odlingen skulle baseras på kontraktsodling. Uppköpande handel torde inte kontraktera sin efterfrågan fullt ut då man vid god skörd skulle riskera att få kraftiga överskott. Odlama skuUe inte heller å sin sida vara intresserade av 100-procentig kontraktsteckning. Det beror dels på att man vill tjäna extra på en fri kvantitet då brist föreligger, dels att man vill ha möjligheten att sälja direkt till konsument.

Intresset att odla på kontrakt har minskat något under senare år. Det
torde bero på att odlare i ett trängt ekonomiskt läge har sökt finna verk
samheter vid sidan om den rena produktionen som ger inkomster. Odlama 143

väljer då att vidareförädla (förpacka, tvätta osv.) och sälja direkt till Prop. 1989/90:146

konsument. En sådan utveckling torde förstärkas genom det förslag som Bilaga 2

lagts.

Faller en del av fabrikspotatisarealen bort är det inte osannolikt att en del av denna areal kommer att utnyttjas för matpotatisodling. Redan vid små arealökningar kommer det att verka tryckande på matpotatispriset. Sämst möjligheter att hävda sig i en hårdare konkurrens lär odlingaraa i Mellansverige ha som ligger långt från stora befolkningscentmm.

---- Vid en total avveckling av den intema marknadsregleringen kan

vissa övergripande frågor som t. ex. kvalitetsnormer komma i kläm. De mindre företagen har inte resurser att ta på sig uppgifter som analys av olika skador och sjukdomar. En sådan utveckling leder till att det även finns risk för att de större företagen sänker kvalitetsnivån då konkurrensen ofta sker med priset.

Kalkyler som jordbmksnämnden upprättade i samband med sockemt-redningen år 1987 visade att produktionskostnaden blir betydligt lägre om spannmål användes som råvara i stället för potatis. Sedan kalkyleraa upprättades torde spannmålens konkurrenskraft ha ökat ytterligare på gmnd av

stigande glutenpriser. Faller dessutom spannmålspriset kommer det

att ytterligare driva på en förändrad råvamanvändning. Avgörande för övergången till spannmål, vid tillverkning av sprit, beror på hur snabbt AB Vin & Spritcentralen ställer sådana krav på AB Skånebrännerier. Tillverkning av potatissprit i nuvarande omfattning torde inte pågå mer än under högst några år. Viss tillverkning av potatissprit kan dock bli intressant att upprätthålla för undanförsd av kvalitetssvag matpotatis.

Eftersom gluten är en så pass viktig biprodukt vid framställningen av spannmålssprit är industrin intresserad av att få sitt råvarabehov tillgodosett med spannmål av hög kvalitet (hög proteinhalt). Kontraktsteckning med spannmålshandlare som kan leverera vete med hög proteinhalt kan därför bli intressant.

Ett produktionsbortfall på ca 20% av stärkelsetillverkningen motsvarar kapaciteten vid den minsta fabriken av de fyra anläggningar som nu finns i produktion. Den fabriken är belägen i östra Blekinge. Detta område har också de lägsta hektarskördaraa vilket också tyder på att en nedläggning av denna fabrik ligger närmast tiU hands.

Av humankonsumtionen är hälften flytande glykos och hälften potatismjöl. Den del som används i form av flytande glykos kan förhållandevis enkelt tillverkas av spannmål. Genom att priset på spannmål faller kommer den relativa konkurrenskraften för den spannmålsbaserade produkten att öka. Kalkyler som jordbmksnämnden upprättade i samband med sockemtredningen år 1987 visade att produktionskostnaden var i stort sett densamma för både potatis- och spannmålsbaserad glykos. Försvinner även denna del av potatisstärkelseproduktionen torde produktionskostnaderaa för kvarvarande produktion bli så hög att hela produktionen försvinner.

---- Med hänsyn till de relativt stora effekter som reformen kan ha

för flera andra produktionsgrenar har JN svårt att se motiven till att just

144

stärkelseproduktionen föreslås få ett särskilt stöd under en övergångsperi- Prop. 1989/90:146
od. Bilaga 2

16.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: När det gäller fabrikspotatis har KD i sitt remissyttrande över jordbmksnämndens utredning "socker, sötmedel, sprit och stärkelse" förordat att 1934 års riksdagsbeslut om potatispreferens vid sprittillverkning upphävs och att rabatteringssystemet upphör. Det bör dock beaktas att rabatteringssystemet i praktiken fyller samma funktion som ett gränsskydd.

16.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Inga nedskärningar av potatisodlingen
kan accepteras förrän sekundära effekter utretts och de på ett tillfredsstäl
lande sätt åtgärdats.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att stärkelsen bör bli före
mål för förhandling i de fortsatta GATT-förhandlingarna. Sverige bör
därvid eftersträva en lösning som innebär konkurrensneutralitet mellan
EG och Sverige.--

------ Gränsskyddet i form av införselavgift för stärkelse till livsme
delsändamål eller prisnedsättning för stärkelse till tekniskt ändamål kan
endast borttas i den takt EG reducerar sina exportsubventioner eller i
enlighet med framtida GATT-regler.

16.42------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: En nedläggning av fa
brikspotatis- och sockerbetsodlingen kommer att medföra utslagning av
åtskilliga jordbmk. För regionen skulle detta få svåra följdverkningar.

Odlingaraa bör, enligt länsstyrelsens mening, behålla sin nuvarande
omfattning--- .

Länsstyrelsen anser att Sverige skall sträva efter en likabehandling av stärkelsen i konkurrenshänseende jämfört med norra EG-området tiUs en varaktig överenskommelse nås i GATT-förhandlingarna.

16.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Det nuvarande tvånget att använda fabrikspotatis tiU en stor del av den inhemska sprittillverkningen har förhindrat fördelar i form av bättre kvalitet, rationaliseringar vid en effektivare lagerhantering och bättre utnyttjande av rektifieringsan-läggningar hos Vin & Sprit AB.

Samtidigt som förväntade prisfall på spannmål möjliggör ekonomiska vinster vid en övergång till spannmålsbaserad sprit, kommer förslaget att medföra möjligheter att använda även andra sädesslag än vete för sprittillverkning. 1 detta sammanhang skall framhållas att Vin & Sprit AB i hög grad tillmäter framgången med export av vodka vara en följd av möjligheten att erhålla råsprit med hög och jämn kvalitet baserad på spannmål. Vi anser att LAG:s förslag i detta hänseende är en entydigt positiv åtgärd.

16.71 Kooperativa förbundet: KF tillstyrker LAG:s förslag att rabatte
ringssystemet för industriellt använd stärkelse avvecklas. KF tillstyrker
även förslagen att potatis inte särskilt skall förordas som råvara vid pro
duktion av konsumtionssprit för inhemsk förbmkning samt att andra 145

10 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedd

bestämmelser om avgifter vid val av vissa råvaror i produktionen bör Prop. 1989/90:146
avskaffas. Bilaga 2

---- Vi föreslår att offentliga medel framöver kan avsättas för att

främja kvaliteten och kvalitetskontrollen på matpotatis.

16.72 Landsorganisationen i Sverige: Fömtsättningarna för att slopa den rabatt på råvampriset som den svenska stärkelseindustrin hittills har fått finns enligt LO:s uppfattning inte. Rabatten är i praktiken ett gränsskydd och bör därför behandlas som ett sådant, det vill säga hanteras inom ramen för GATT-överläggningama. LO stöder därför inte arbetsgmppens förslag.

16.74 Lantbrukarnas riksförbund: Stärkelseindustrin har under senare år gjort stora investeringar i anläggningar, laboratorier och FoU. Det skulle vara mycket olyckligt om detta framtidsinriktade arbete genom ett politiskt beslut görs värdelöst. Stärkelse har visat sig vara en mycket intressant råvara med ett brett användningsområde. På sikt kan ur denna utvecklas produkter som volymmässigt ger underlag för intressanta alternativ för svensk växtodling.

LAG: s förslag släcker alla sådana ambitioner. Effekten blir att svensk-odlad fabrikspotatis inte kan användas vid tillverkning av stärkelse för tekniskt ändamål och inte heller till livsmedel och konfektyrer som skall exporteras. Bränneripotatisen kommer att ersättas av spannmål. Vad som kan bli kvar är stärkelse som används till livsmedel. Den sammanlagda effekten blir att en mycket betydande reducering av odlingen och den industriella verksamheten måste ske. Det är t.o.m. tveksamt om det går att upprätthålla odling och stärkelseproduktion enbart för det inhemska behovet till livsmedelsändamäl.

Dessa följder kan förhindras om rabatteringssystemet för industristärkelse och tekniken för råvamkostnadsutjämning behålls.

LRF föreslår att gränsskyddet bibehålls för all stärkelse, dvs. samma principer bör gälla även för vetestärkelse. Likaså bör prisnedsättningssy-stemet för stärkelse till den tekniska industrin bibehållas eftersom detta i praktiken är ett gränsskydd. Fabrikspotatis till sprit bör även i fortsättningen användas som råvara vid tillverkning av konsumtionssprit.

När det gäller matpotatis anser LRF att det även i fortsättningen bör vara möjligt till ingrepp på marknaden. Sådana bör dock endast ske vid mera betydande obalans på marknaden.

16.80 Svenska lantarbetareförbundet: Fömtsättningarna för att slopa den rabatt på råvampriset som den svenska stärkelseindustrin hittills har fått finns enligt SLF: s uppfattning inte. Rabatten är i praktiken ett gränsskydd och bör därför behandlas som ett sådant, dvs. hanteras inom ramen för GATT-överiäggningarna. Det utväcklingsarbete som bedrivs med syfte att ta fram nya produkter ur potatis bör ges möjlighet att fortsätta. SLF stöder därför inte arbetsgmppens förslag.

SLF anser vidare att den rekommendation som i dag är vägledande för
tillverkning av konsumtionssprit bör finnas kvar. 146

16.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM ansluter sig till gmppens Prop. 1989/90:146
bedömning att det är väsentligt att utveckling av nya produkter och pro- Bilaga 2
duktionsprocesser inte hämmas genom utifrån pålagda restriktioner om

råvaruanvändning. 1934 års riksdagsbeslut bör upphävas.

Rabatteringssystemet för industristärkelse är, enligt SLIM, att betrakta som ett importskydd och bör därför behandlas som sådant i de fortsatta GATT-överläggningama. De föreslagna övergångsåtgärderna för stärkelseindustrin blir därmed inte nödvändiga.

16.89 Tjänstemännens centralorganisation: Det är enligt TCO:s mening
angeläget att Sverige undviker att genom ensidig neddragning av stöd och
subventioner utan motsvarighet i andra länder slå undan gmnden för den
inhemska, potatisbaserade stärkelseförädlingen.

17 Socker

17.10 Lantbruksstyrelsen:-- En avveckling av marknadsreglering
en kommer inte i sig att leda till några större volymeffekter om produktio
nen inte överstiger konsumtionen inom landet.

Lantbmksstyrelsen fömtser att en omstmkturering av sockemäringen kan komma att ske. En sådan förändring helt på branschens villkor kan leda till att åtminstone braken på Gotland och Öland läggs ned. En geografisk koncentration av odlingen blir följden. Styrelsen anser att näringen bör ges möjligheter att utvecklas för att kunna möta en framtida internationell konkurrens och krav på miljöinvesteringar. Av samma skäl bör utvecklingen av nya produkter med sockerbetan som råvara stimuleras. En omstmkturering av sockemäringen bör inte ske utan att staten prövar behoven av att av regionalpolitiska skäl bibehålla sockerbetsodlingen på Gotland, Öland och delar av sydöstra Sverige. Dock bör ett regionalpolitiskt stöd för sockeraäringen vägas mot effekteraa av andra regionalpolitiska insatser i resp. region.

Vad gäller den framtida prisbildningen anser styrelsen att det finns starka skäl för ett anbudsförfarande vid kontraktsteckning. Därigenom bibehålls den relativa lönsamheten mellan sockerbetsodlingen och övrig vegetabilieproduktion.

17.13 Statens jordbruksnämnd: När priset faller på alla andra jordbmksprodukter torde det bli ett pristryck även på sockerbetor (under fömtsättning att en fri anbudsgivning kommer tiU stånd). Bibehålls nuvarande relativa lönsamhetsbalans kan ett sockerbetspris på 0,25 kr./kg beräknas

---- . Sockerbetomas goda lönsamhet jämfört med andra grödor bör

leda till att priset faller ytteriigare.

Fri anbudsgivning torde leda till att jordbmkare som i dag inte odlar
betor och jordbmkare som i dag odlar betor men har ledig maskinkapacitet
kommer att "ta" arealer. Eftersom det finns stordriftsfördelar (upptag
ning) i betodlingen kommer den troligen att koncentreras till de större 147

gårdaraa. Kan odlarna hålla samman sin organisation och bilda en utbuds- Prop. 1989/90:146
kartell kan det bli möjligt att dämpa prisfallet. Bilaga 2

På gmnd av att stora kvantiteter måste transporteras begränsas området för betodlingen. Av jordbmksnämndens utredning "produktionsfömtsättningar för sockerbetsodling under olika bmk" framgår att transportfaktorn spelar en avgörande roll för betodlingens lokalisering vid längre avstånd.

Om man vid en avveckling av den interna marknadsregleringen låter Svenska Sockerfabriks AB (SSA) och Sveriges betodlares centralförening (SBC) sköta kontraktsteckningen utan ingrepp från staten kommer denna sannolikt att ske på ungefar samma sätt som nu. Det kommer dock troligen att bli ännu mindre tilldelning av areal till nya odlare. SSA: s intresse är att ha kvar bra odlare och byta ut sämre. Man har inget intresse av att experimentera med för många nya okända odlare. Odlarföreningens intresse sammanfaller med SSA:s. En sådan ordning ger också odlarna möjlighet att hålla uppe betpriset trots prisfallet på andra grödor. SSA kommer troligen att begära prissänkning i takt med kostnadsstegringen för bolaget.

Vill man att sockerbetsodlingen skall konkurrera med andra grödor och sockerbetoma få ett pris som ger rätt lönsamhet i förhållande till andra grödor, så måste samhället ingripa på något sätt. Detsamma gäller om man vill ha ett importutrymme för socker.

Frågan är då på vilket sätt samhället skall styra odlingen. Ett sätt är att staten gör en upphandling av odlingskontrakt som sedan överlåtes på SSA. Ett annat är att staten genom lagstiftning reglerar odlingen. En tredje metod är att staten skriver avtal med SSA om odlingens storlek, om prissättningen och om hur kontraktsteckningen skall gå till.

17.14 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD anser att utrymme bör finnas för import av socker. Det bör få ankomma på näringen själv att fatta beslut om lämplig bmksstmktur. Konsumenterna bör få del av produktivitetsvinster vid eventuell nedläggning av betbmk.

Regionalpolitiska skäl har åberopats för att ha kvar ö-bmken, framför aUt Roma på Gotland. Det bör prövas om stöd till sockertillverkning är det effektivaste sättet att stödja sysselsättningen på Gotland eller om någon annan insats ger större utdelning.

17.23 Näringsfrihetsombudsmannen: NO anser att Sockerbolaget

själv bör lösa de stmkturella och produktionsmässiga frågor som finns på detta område. Utrymmet för import bör öka.

17.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har i yttrande till regeringen bestämt hävdat att en minskning av sockerbetsodling och sockerproduktion inte får drabba Öland. Det finns starka regionalpolitiska, miljömässiga och beredskapsskäl för en sådan begäran.

17.40 Länsstyrelsen i Gotlands län: En fortsatt sockerbetsodling på Gotland fömtsätter absolut att sockerbmket finns kvar.------------ Gotland bör

148

---- garanteras en utökad odlingsareal till ca 5000 ha, dvs. med ca Prop. 1989/90:146

20%. Bilaga 2

17.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Inga nedskämingar av sockerbetsodlingen kan accepteras förrän sekundära effekter utretts och de på ett tillfredsställande sätt åtgärdats.

17.42 Länssstyrelsen i Kristianstads län: En nedläggning av fabrikspotatis- och sockerbetsodlingen kommer att medföra utslagning av åtskilliga jordbrak. För regionen skulle detta få svåra följdverkningar.

Odlingaraa bör, enligt länsstyrelsens mening, behålla sin nuvarande omfattning.

------ Inom sockernäringen föreslår utredningen någon form av offent
ligt anbudsförfarande för odlaraa. Länsstyrelsen finner detta onödigt, då
nuvarande kontraktssystem fungerar väl och även ger möjligheter för nya
odlare att få kontrakt.

17.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Vi ifrågasätter

om målsättningen om ett importutrymme på 1015% är realistisk med mindre den nuvarande totalarealen starkt reduceras.

---- LAG föreslår kontraktsteckning i form av anbudsförfarande.

Vi anser att LAG:s förslag i detta hänseende är positivt, även om sockerindustrin betonat förddaraa av en permanent odlarkår. En stimulerad konkurrens ligger i linje med LAG: s övriga förslag om betydelsen av fri marknadsprissättning och ökad konkurtens.

17.71 Kooperativa förbundet: KF föratsätter att när gränsskyddet sätts detta justeras med utgångspunkt från sockerbetsodlingens goda relativa lönsamhet och den monopolsituation som sockerproduktionen arbetar i så att sockerpriset kan sänkas till konsumentema.

17.72 Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker arbetsgrappens förslag om att anbudsförfarandet vid sockerbetsodling sker under samhällets insyn.

17.74 Lantbrukarnas riksförbund: En nedläggning av sockernäringen på Öland och Gotland får betydande sysselsättningseffekter, som LAG avstått från att belysa eller kommentera. För lantbmkarna på öarna är sockerbetsodlingen viktig också som bas för mjölkproduktion. Industri-stmkturen som ger monopolställning åt den ende avnämaren gör att samhället inte kan överlämna åt de fria marknadskrafteraa att avgöra sockerbetsodlingens lokalisering och villkor. Tanken på att här utveckla ett anbudsförfarande och hindra ett gemensamt uppträdande från odlarsidan

mot den ende köparen av sockerbetor är självfallet helt oacceptabelt.

För sockerbetor anser LRF att målsättningen bör vara att produktionen i princip bör motsvara den inhemska konsumtionen. Odlingen bör även i fortsättningen ske på kontrakt med sockerindustrin.

149

17.80 Svenska lantarbetarefdrbundet: SLF tillstyrker arbetsgmp- Prop. 1989/90:146

pens förslag om att anbudsförfarandet vid sockerbetsodling och oljefröod- Bilaga 2 ling sker under samhällets insyn med regionalpolitiska hänsynstaganden.

17.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM ansluter sig till arbetsgmppens mening att det är väsentligt att näringen har möjlighet att genomföra stmkturförändringar för att möta en framtida interaationell konkurrens. Likaså att regionalpolitiskt betingade åtgärder bör utnyttja gängse regionalpolitiskt stöd. Däremot är SLIM kritisk tiU utredningens bedömning att ett utrymme "fömtsätts" för import även efter en avveckling av de formella interaa restriktioneraa på näringen.-------------

17.89 Tjänstemännens centralorganisation: Gränsskyddet måste

sättas så att svensk sockerproduktion kan verka på villkor, jämförbara med konkurrenteraa i EG. Det innebär att det inte går att säga något om självförsörjningsgraden när det gäUer betsocker. Vi får den självförsörjningsgrad som de lika fömtsättningama med EG ger, när näringen anpassat sig till dem. En viss stmkturomvandling inom sockerproduktionen torde vara en fömtsättning för en framgångsrik sådan anpassning.

18 Övriga grödor

18.10 Lantbruksstyrelsen: En viss ökning av baljväxtodlingen kan

ske. Baljväxtodlingens konkurrenskraft påverkas dock av nuvarande areal
stöd som upphör vid en avveckling av marknadsregleringen.

18.74 Lantbrukarnas riksförbund: Vallfröodlingen som omfattar ca 10 000
ha har inte något gränsskydd. Stöd lämnas som pristillägg och arealersätt
ning. ----

Ett slopande av vårt stödsystem skulle kraftigt försämra vår konkurrenssituation. Vallfröodlingen skulle då varken ha gränsskydd eller annat stöd och därför i stort sett komma att upphöra. LRF fömtsätter därför att en avreglering inte får sådana konsekvenser.

19 Råvarukostnadsutjämning

19.2 Kommerskollegium:-- Vad gäller livsmedelsindustriprodukter

bör nuvarande principer för råvamprisutjämning behållas, dvs. exportbi
drag för att utjämna råvamprisskiUnader bör, för att åstadkomma konkur
rensneutralitet, tillåtas även om inhemsk råvara används.

19.10 Lantbruksstyrelsen:- Enligt lantbmksstyrelsens uppfattning

bör råvamkostnadsutjämningen utformas på sådant sätt att de inhemska råvaroma inte diskrimineras.

19.13 Statens jordbruksnämnd: Enligt JN:s uppfattning är behovet av 150

fortsatt råvamkostnadsutjämning (RÅK) i första hand kopplat till att LAG Prop. 1989/90:146
föreslår ett tills vidare bibehållet gränsskydd för jordbmksprodukter. Bilaga 2

Oförändrad omfattning av RÅK-systemets exportbidrag innebär emel
lertid komplikationerom övriga exportbidrag avvecklas. JN har därför när
det gäller RÅK-varorna förståelse för utredningens syn att jordbmkspro
dukter inte regelmässigt skall kunna exporteras med rätt till exportbidrag
efter en ringa bearbetning eller beredning när exportbidrag inte lämnas vid
export av själva jordbmksprodukten. Enligt JN kan dock dessa problem
lösas genom att begränsa vamomfattningen i RÅK-systemet.

En annan komplikation vid en avveckling av den interaa marknads
regleringen för jordbraksråvaror är att bidraget till RÅK-systemet från reg
leringskassorna bortfaller. Under fömtsättning av att importavgifterna i
RÅK-systemet liksom hittills får användas i detta system och genom en
begränsning av varuomfattningen kan kostnaden begränsas till i storleks
ordningen 75 milj. kr.--

---- I avvaktan på GATT-förhandlingarna och med anledning av det

pågående EG/EFTA-samarbetet vill JN avråda från att nuvarande system ändras i enlighet med LAG-förslaget.

19.14 Statens jordbmksnämnds konsumentdelegation: När det gäl
ler råvamkostnadsutjämningen för beredda livsmedel föreslår KD att det i
princip bibehålls, för att skapa konkurrensneutralitet mellan livsmedel
baserade på svenska resp. på importerade varor.

------ Den närmare utformningen får bero av överenskommelsen md
lan EG och EFTA.

19.23 Näringsfrihetsombudsmannen: Vissa regleringar måste enligt LAG likväl bestå. Det gäller bl. a. systemet för utjämning av industrins råvamkostnader (RÅK). Den förändring härvidlag som LAG föreslår kan NO, såsom närmare utvecklas i särskilt remissyttrande, biträda.

19.24 Statens pris- och konkurrensverk: SPK välkomnar arbetsgmppens förslag om ett förenklat utjämningssystem.-----------

En effekt som kan uppstå och som bör uppmärksammas vid en övergång till ett extemt system utan exportbidrag, samtidigt som gränsskyddet bibehålls på nuvarande nivå, är att livsmedelsindustrins konkurrenskraft i vissa fall kan försämras. Det gäller den del av den svenska livsmedelsindustrins produktion som baseras på svenska råvaror och som vid export kan få svårare att konkurrera på sina utlandsmarknader så länge som prisnivån på de svenska råvarorna är högre än motsvarande priser i konkurrentländema. Den totala effekten skall emellertid inte överdrivas. Livsmedelsindustrins export är relativt sett liten och huvudsakligen begränsad till högförädlade produkter eller specialvaror, för vilka råvam-kostnaden endast utgör en liten del av varans pris.

19.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen måste kraftigt ifrågasätta
LAG som föreslår att kompensation för skillnaden mellan svenskt råva-
mpris och motsvarande världsmarknadspris vid export inte längre skall 151

utgå när svensk råvara används. Sådant förslag innebär en diskriminering Prop. 1989/90:146
av svenska råvaror i produkter för export. Bilaga 2

19.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län:------ Länsstyrelsen förordar att i

avvaktan på hur frågan löses på internationellt plan bör det nuvarande prisutjämningssystemet gälla.

19.67 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Nuvarande

regler för erhållande av råvarakostnadsutjämning bör tills vidare bibehållas oförändrade.

19.71---------------------- Kooperativa förbundet: KF föreslår att nuvarande system

tills vidare bibehålls i avvaktan på att diskussionerna mellan EG och
EFTA om ett preferensarrangemang på prisutjämningsområdet och
GATT-förhandlingarna närdet gäller jordbmksvaror slutförs.

19.72------------------------------------------------- Landsorganisationen i Sverige: Beträffande den svenska råvarukost
nadsutjämningen menar LO att ytterligare överväganden behövs.

LO menar att export av livsmedel från Sverige skall ske på konkurrensneutrala villkor och inte vara beroende av om råvaran producerats i Sverige eller importerats.

19.74 Lantbrukarnas riksförbund: RÅK-systemet har till syfte att göra det möjligt för svensk livsmedelsindustri att både internt och vid export arbeta på samma villkor som konkurrerande industri utomlands. LAG:s förslag innebär att industrin får restitution av införeslavgiften på ingående råvaror när de efter vidareförädling exporteras. Motsvarande sker inte om svenska råvaror förädlas. Följden blir att svenska råvaror diskrimineras. Det ger prismässiga fördelar att importera de råvaror som används. 1 förlängningen kan det då bli helt ointressant för svensk livsmedelsindustri, som inriktar sig på export, att lokalisera sig till Sverige. Exempel på sådan industri är choklad- och stärkelseindustrin. Exporten av Absolut Vodka drar också nytta av råvarukostnadsutjämningen.

Råvamkostnadsutjämningen är också en viktig del i integrationsarbetet mellan EG och EFTA. 1 dessa diskussioner är utgångspunkten att RÅK-systemen i de olika länderna skall anpassas och en harmonisering av bestämmelserna skall ske. LRF utgår som en självklarhet ifrån att samma regler härvid även skall gälla för svenskt vidkommande för jordbmksprodukter oberoende av urspmngsland.

LAG:s förslag innebär också att införselavgifterna skall betraktas som statliga medel jämställda med budgetmedel. Detta kan innebära komplikationer i RÅK-systemet. Det normala är att införselavgifterna tillförs RÅK-kassan och sedan används för motsvarande export.

LRF föreslår att en noggrann genomgång sker av RÅK-systemet med syfte att harmonisera de svenska reglerna med EG:s. En självklarhet är härvid att systemet måste vara konkurrensneutralt mellan svensk och importerad råvara.

152

19.80 Svenska lantarbetarelörbundet: SLF anser att export av livsmedel Prop. 1989/90:146 från Sverige skall ske på konkurrensneutrala villkor. Export av produkter Bilaga 2 innehållande importerade råvaror får inte gynnas.

Beträffande den svenska råvamkostnadsutjämningen menar SLF att
ytterligare överväganden behövs.

19.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: I det pågående EG/EFTA-samarbetet förs för närvarande diskussioner i syfte att skapa ett preferensarrangemang på prisutjämningens område, dvs. ett för hela EG/EFTA-området gemensamt externt prisutjämningssystem. SLIM anser därför att man från svensk sida bör avvakta dessa diskussioner med att ta ställning till när en övergång till ett externt prisutjämningssystem bör ske liksom hur ett nytt system i detalj bör vara utformat.----------

19.89 Tjänstemännens centralorganisation: I avvaktan på en överenskommelse mellan EG och EFTA bör prisutjämningsförfarandet enligt TCO:s mening tillämpas även i fortsättningen vid export av beredda livsmedel, på basis av både svensk och importerad råvara, för att bevara konkurrensneutraliteten mellan dessa.

20 Forskning och utveckling

20.16 Plan- och bostadsverket: Boverket vill hävda att behovet av

FoU-insatser kommer att växa under omställningsperioden.

För att få ett långsiktigt uthålligt jordbrak är det angeläget att miljövänliga brukningsmetoder utvecklas. Odling av nya altemativa grödor kräver forskning och utveckling, liksom den utveckling av småskalig förädlingsindustri som föreslås av utredningen.

20.29 Sveriges lantbruksuniversitet: Den process som svenskt jordbmk
skall genomgå, om LAG:s förslag följs, kommer med säkerhet att kräva
ännu mera kunskap än situationen hittills gjort. Detta trots att sektom
förväntas minska i omfattning. Från samhällets synpunkt måste det då
vara viktigt att garantera långsiktiga resurser för forskning, rådgivning och
utbildning.----

20.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser att det är angeläget
att FoU-stödet till pågående projekt som kan initiera alternativ arealan
vändning stärks.--

20.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I livsmedelsutredningen anges ex
empelvis översiktligt ett utnyttjande av olika grödor som råvara i kemisk
industri och läkemedelsindustri. För att kunna genomföra detta krävs
kraftfulla satsningar på forskning och kompetensuppbyggnad.

20.53 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Forskning och utveclding av

befintliga altemativa produkter med inriktning på norrländska produk- 153

tionsförhållanden är i dag otillräcklig. För att stödja jordbmkets Prop. 1989/90:146

utveckling bör därför väsentligt ökade satsningar ske vad gäller bl.a. Bilaga 2 trädgårdsprodukter, prydnadsväxter och energigrödor men också mer traditionella jordbmksprodukter med anpassning till norrländska förhåUanden.

20.55 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Höga stödnivåer ligger varken i lantbmkets eller samhällets intresse. Därför är det angeläget att den eftersläpning som i dag finns när det gäller forskning och utveckling avseende

odlingsbetingelser i norr tas igen.

------ En kraftfull FoU-verksamhet från statens sida kan på sikt mins
ka behovet av prisstöd för att upprätthålla jordbmksproduktionen i norra
Sverige.---

20.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen noterar med tillfredsställelse att utredningen framhåller en ökad lokal småskalig vidareförädling av livsmedel och föreslår ökade resurser för sådana satsningar. Men det är inte tillräckligt kraftfulla insatser enligt delegationen. Det är delegationens uppfattning att betydande resurser bör avsättas för forskning och utveckling inom detta område, inte bara av länsanslagen, utan även centralt via STU och universitet och högskolor.

20.61 Centralorganisationen SACO/SR: Jordbmkets behov av forsknings-och utvecklingsinsatser kommer att öka som en följd av de anpassningskrav som ställs på näringen. Det gäller bl. a. energiproduktion, fiberproduktion, annan användning av jordbmksråvaror, djurhåUning samt bioteknik.

20.71 Kooperativa förbundet: LAG har inte närmare behandlat frågan om forskning och utveckling. KF anser att det i hög grad är angeläget att staten aktivt stöder forskning och utveckling beträffande energi-, industri- och fibergrödor samt extensiv odling.

20.72 Landsorganisationen i Sverige: Forskning och utveckling inom jordbmksområdet är ett väsentligt inslag i jordbmkspolitiken inte minst

när det gäller miljömålet.-- Reformeringen av livsmedelspolitiken

bör därför få konsekvenser för inriktningen av forskningen inom området.

20.80 Svenska lantarbetareförbundet: Forsknings- och utvecklingsarbete
inom jordbmksområdet är ett väsentligt inslag i jordbmkspolitiken. SLF
vill särskilt betona vikten av forskning kring miljöfrågor och markanvänd
ning. ----

20.89 Tjänstemännens centralorganisation: TCO önskar peka på att vegetabiliska oljor i vissa fall framgångsrikt kan ersätta mineraloljor för industriella ändamål. Enligt TCO: s mening bör forskning och produktutveckling på detta område stödjas.

154

Arbetsgmppen berör inte jordbmkets behov av forsknings- och utveck- Prop. 1989/90:146
lingsinsatser. Bilaga 2

Ett viktigt område, där ökade forskningsinsatser krävs, gäller samspelet mellan mark, luft, vatten, temperatur, kemikalier och mikroorganismer och dess inverkan på exempelvis växtnäringsläckage och livsmedelskvalitet.

21 Sociala frågor

21.10 Lantbmksstyrelsen:- Lantbmksstyrelsen anser att staten un
der en omställningsperiod bör fortsätta att finansiera bl. a. delar av avby
tarverksamheten.

21.13 Statens jordbmksnämnd: Enligt LAG bör kostnaden för sociala åtgärder (för närvarande drygt 400milj. kr.) på sikt bäras av näringen. Dessa medel bör under en övergångstid i ökad utsträckning kunna användas för att främja omställningen inom näringen. JN tillstyrker detta förslag och anser också att statsmaktema bör precisera omställningsperiodens längd.

21.14 Statens jordbmksnämnds konsumentdelegation: KD har i

princip inga erinringar mot att kostnadema för de sociala åtgärderaa på
sikt bör åvila näringen föratsatt att överenskommelse kan träffas med
näringen.---

21.17 Statens industriverk: SIND finner att beredningen inte har ägnat de
sociala frågoraa i samband med förslaget till den omfattande reformering
en särskilt stort utrymme.

21.51 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Samhället måste även i

framtiden ta en del av det ekonomiska ansvaret för det s. k. avbytarsyste-
met.----

21.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Staten måste fortsätta sitt

medansvar för avbytarverksamheten.

21.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Om näringen ges rimliga ekonomiska villkor bör det vara möjligt på sikt att näringen enskilt och kollektivt ansvarar för de sociala åtgärderaa. En ökad medverkan från kommuneraa är även önskvärd (exempelvis baratillsyn på landsbygden).

21.71 Kooperativa förbundet: KF tillstyrker att kostnaden för sociala åt
gärder på sikt bäres av näringen men att kostnader för omställning under
en övergångsperiod ryms inom ramen för s.k. sociala åtgärder (400milj.
kr.).
KF föreslår att regeringen överväger att låta delar av medel avsatta till 155

allmän investeringsreserv få användas till pensionsförsäkring i syfte att Prop. 1989/90:146
främja omställningen inom näringen. Bilaga 2

21.74------- Lantbmkamas riksförbund: LAG skriver att kostnaden för de soci
ala åtgärder som nu finansieras av regleringsmedel på sikt bör bäras av
näringen.----

Detta synsätt är helt oacceptabelt för lantbmket. Om pengama

inte längre skulle utbetalas och få användas för avsedda ändamål innebär det att näringen fråntas medel som den tillerkänts i träffade överenskommelser. De satsningar på viktiga sociala åtgärder, avbytarverksamheten, lantbmkshälsan och trygghetsförsäkringar, skulle bringas att upphöra. Vidare skulle jordbmkets möjligheter att kollektivt stödja forskning och utveckling upphöra.

---- Genom tillförsel av sektorsmedel skall fortsatt verksamhet inom

avbytartjänsten och lantbmkshälsan liksom lantbrakets trygghetsförsäk
ringar garanteras. -

21.75 Samarbetsgruppen för alternativ odling: SAO anser att det är ytterst
viktigt att samhället går in och ser till att bonden får möjlighet till semester
och likvärdiga tryggheter som alla andra medborgare. Därför får inte
avbytarsystemet urholkas utan det skall byggas ut. En möjlighet är att
kommunema får ta över ansvaret till nuvarande avbytartjänst tillsammans
med LRF.

21.80 Svenska lantarbetareförbundet: Arbetsgmppen föreslår att kostnader för sociala åtgärder på det livsmedelspolitiska området på sikt bör bäras av näringen.

SLF anser att av sociala skäl bör staten även fortsättningsvis och under
en längre omställningsperiod stå för dessa kostnader, inte minst med tanke
på de avtal som ligger till gmnd för berörda medel.

Ett snabbt borttagande av stödet för sociala åtgärder skulle innebära att avbytarverksamheten måste avvecklas. En fond bör under en övergångsperiod kunna byggas upp med hjälp av bl. a. införselavgifter.

22 Övergångsåtgärder

22.2 Kommerskollegium: För att mildra negativa verkningar torde särskilda övergångsbestämmelser behöva vidtas. Om utredningens förslag härvidlag är tillräckliga och lämpligt avvägda kan kollegiet inte bedöma.

22.8 Konjunkturinstitutet: De problem som kan uppkomma gäller främst
själva övergången till det nya, mer marknadskonforma systemet. Som
framhålls i rapporten kan en del jordbmkares ekonomi komma att påver
kas allvarligt vid omläggningen, även om ett temporärt imkomststöd in
förs. Då den nuvarande regleringens inverkan kapitaliserats i höga fastig
hetsvärden, kan framför allt jordägare som nyligen köpt sina gårdar försät- 156

tas i en svår situation, där skuldbördan inte kan hanteras. Institutet vill Prop. 1989/90:146 understryka behovet av särskilda åtgärder för skuldsanering i sådana fall. Bilaga 2

22.9 Riksantikvarieämbetet: Övergångsperioden förefaller vara

alltför kort. Riskema är därmed stora för miljön och markanvändningen. Riksantikvarieämbetet vill vama för en omställning som genomförs med en sådan hast att korrigeringar inte kan vidtas efter hand.

22.10 Lantbruksstyrelsen: Styrelsen vill understryka betydelsen av att
jordbrakama i samband med en intera avreglering får tydliga signaler om
samhällets målsättningar för jordbmket. Först då kan jordbmkets företa
gare besluta om resursemas användning på lång sikt. Samtidigt behövs
aktiva åtgärder från samhällets sida för att underlätta omställningsproces
sen och för att begränsa de negativa effekteraa för landsbygden och miljön.

En avveckling av marknadsregleringen kan i vissa fall slå hårt mot arrendatorer som är bundna av fleråriga arrendekontrakt. Det kan därför komma att ställas krav på omförhandlingar av arrendeviUkoren under

löpande avtalsperiod.- De juridiska möjligheter till omförhandling

av ett arrendeavtal som avtalslagen medger, syns dock vara något osäkra. För att undvika juridiska processer är det önskvärt att arrendemarknadens parter kan komma överens om riktlinjer för hur problem i samband med en avveckling av marknadsregleringen skall hanteras.

Lantbmksstyrelsen tillstyrker principen om att den interaa marknads
regleringen avvecklas under fömtsättning att aktiva omställningsåtgärder
vidtas, att omställningsperioden blir tillräckligt lång och att erforderliga
resurser ställs till förfogande för att lösa omställningsproblemen på ett
socialt acceptabelt sätt.

Enligt lantbmksstyrelsens mening har arbetsgmppen inte ägnat tillräck
lig uppmärksamhet åt övergångsproblemen och omställningsåtgärdema.
En allmän synpunkt på förslagen till övergångsåtgärder är att arbetsgmp
pen hyser stark tilltro till att marknaden snabbt och effektivt kommer att
klara av resursanpassningen under omställningsperioden.

------ Lantbmksstyrelsen föreslår att de övergångsåtgärder som arbets
gmppen föreslagit kompletteras med kraftfulla åtgärder som medverkar
till att mark varaktigt får ny användning.

För närvarande finns inga mera ändamålsenliga altemativ än skogsplan
tering som kan ta omfattande arealer i anspråk. Därför föreslår lantbraks
styrdsen att det bör inrättas ett särskilt bidrag till skogsplantering på
friställda lämpliga marker.-

------ Extrema skördevariationer kan få omfattande priseffekter. Där
för anser lantbmksstyrelsen att samhället bör ha en beredskap för hur
sådana extrema effekter skall hanteras. Styrelsen anser att statens inlösen
skyldighet för spannmål bör finnas kvar under en period intill dess att
marknaden har stabiliserats. Genom en förlängd inlösengaranti underlät
tas anpassningen för skuldsatta lantbmkare. Det temporära inkomststöd
som föreslagits bör omfatta en övergångsperiod på lämpligen fem år.

Arbetsgmppen föreslår att arbetsmarknadsverket och lantbmksverket i
nära samarbete med andra berörda organisationer bör handha genomfö- 157

randet av ett program för utveckling av jordbmkaraas företagskunnande Prop. 1989/90:146
speciellt vad avser företagsekonomi, marknadskunskaper samt utveckling Bilaga 2
av kvalitet och nya produkter. Lantbruksstyrelsen tillstyrker att ett sådant
program genomförs-- .

---- Styrelsen anser, att det inkomststöd som föreslås utgå under en

övergångsperiod också skall kunna utgå som ett engångsbelopp om mark
ägaren har lagt om markanvändningen långsiktigt för annat ändamål än
jordbruksproduktion.---

---- Styrelsen fömtsätter att inkomststödet utformas så att mark som

återtagits--- mot arrendatorns vilja inte kan ingå i underlaget för

stöd.----

En snabb anpassning av mjölkproduktionen vid en förenklad eller helt avvecklad intera reglering förutsätter enligt lantbraksstyrdsens bedömning kraftfulla åtgärder för att minska resurserna i primärproduktionen. Systemet med mjölkpension för producenter äldre än 60 år måste därför finnas kvar under omställningsperioden. Vid en avreglering enligt arbetsgruppens förslag, måste enligt styrelsens bedömning mjölkpensionssystemet kompletteras med åtgärder som även omfattar yngre producenter.

---- Lantbmksstyrelsen anser att ett livsmedelspolitiskt beslut även

bör omfatta olika offensiva insatser till stöd för primärproduktionens och
företagens effektivisering och utveckling.

22.11 Skogsstyrelsen: Skall den omställning av markanvändningen som eftersträvas uppnås inom rimlig tid måste ett stort antal bmkare agera i enlighet med de angivna målen. För att detta skall vara möjligt krävs dels att de ekonomiska incitamenten både vad gäller att ta mark ur spannmålsproduktion och att påbörja dess altemativa användning är tiUräckliga, dels att spelreglerna lagtillämpning och tidsmässig överblick är klara och tydliga.

Om mark som i dag används för spannmålsproduktion på ett stadigva
rande sätt skall tas i anspråk för alternativ användning erfordras enligt
skogsstyrelsens uppfattning en ekonomisk stimulans. Skogsstyrelsen är
tveksam till om det förslag om temporärt inkomststöd som lagts fram får
någon nämnvärd verkan i detta sammanhang. Skogsstyrelsen före
slår därför att de ekonomiska styrmedlen konstraeras så att de fömtom att
de underlättar för bmkarna att ta mark ur spannmålsproduktion även
direkt underlättar övergång tiU altemativ markanvändning.

För att underlätta och möjliggöra en övergång från spannmålsodling till
annan markanvändning krävs att rådgivning och kunskap på olika områ
den erbjuds.---

------ Teoretiskt redovisad kunskap är inte tiUräcklig. Det som efter
frågas är framför allt demonstrationsodlingar och praktiska försök .

Skogsstyrelsen anser att skogsvårdsstyrdsema bör ta aktiv del i en sådan

rådgivning och demonstrationsverksamhet . Styrdseraa bör söka

samverka med lantbmksnämnden. Hushållningssällskapet, länsstyrelsen,
LRF, SLU, m.fl. organisationer och myndigheter som har intresse och
ansvar för att utveckla säkra och till de lokala miljöeraa väl anpassade
odlingsalteraativ. 158

22.13------------------------ Statens jordbruksnämnd: Övergångstiden kan behöva för- Prop. 1989/90:146

längas till tre år för inlösenåtagandet och fem år för inkomststödet. Bilaga 2

I fråga om utjämningssystemet för mjölk föreslår JN en förlängd övergångsperiod om tre år. Härvid kan ett förenklat system utnyttjas. Konstmktionen kan vara att de interna avgifterna successivt avtrappas med en tredjedel per år.

JN har inget att erinra mot förslaget om en förlängning av systemet för mjölkpension.

Enligt LAG bör anbudsförfarande inom oljeväxtområdet tillämpas re
dan för 1991 års skörd.- JN bedömer att det av administrativa skäl

kan bli svårt att genomföra detta system redan för 1991 års skörd. Det kan därför bli nödvändigt att tillämpa det nuvarande systemet med vissa modifieringaräven för detta år.

---- Med hänsyn till de relativt stora effekter som reformen kan ha

för flera andra produktionsgrenar har JN svårt att se motiven till att just stärkelseproduktionen föreslås få ett särskilt stöd under en övergångsperiod.

------ JN delar LAG:s uppfattning att företagare med hög skuldsätt
ning kan få stora problem. Emellertid kan förmögenhetsförlusten bli stor
även för företagare med låg skuldsättning. Det finns enligt JN:s mening en
risk för att åtgärder som syftar till finansiell rekonstmktion får produk
tionsdrivande effekter. Systemet bör utformas så att sådana effekter mini
meras.

------ Förenklingar i nuvarande system, inlösensystemet för spann
mål, bör göras i det tillfälliga inlösensystemet under övergångsperioden.
Begränsas prisorterna till enbart orter med större exportmöjligheter, t. ex.
de fyra storhamnarna Stockholm, Norrköping/Djurön, Helsingborg och
Uddevalla, innebär det en ytterligare sänkning av det genomsnittliga od-
larpriset eftersom odlaraa får betala frakten till prisorten. Särskilt stora
skulle sänkningarna bli i inlandet t. ex. Örebroområdet.

Den nuvarande kvalitetsbetalningen är mycket detaljerad. I ett tempo
rärt bevarat inlösensystem för 1991 års skörd bör betydande förenklingar
kunna göras.--

Eftersom stödet kommer att utgå under en begränsad period och dessutom trappas ner är det inte troligt att det kommer att få någon avgörande betydelse för utvecklingen på sikt.

Effekteraa av arealbidraget beror på vilka villkor som ställs upp för att stödet skall utgå. Ställs inte några krav på att marken skaU brakas kommer nedläggning av åkermarken till stånd. Bmkama i de sämre bygderna finner bidraget vara ett bättre alternativ än att braka marken och lägger ner produktionen. Bidraget skulle då verka i riktning mot att snabbare nå balans.

Ställs däremot krav på bmkande kommer arealbidraget att medföra en viss fördröjning av nedläggningen åkermark och således en viss förlängning av anpassningsperioden.

22.14---------------------------------------- Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD tillstyr
ker utredningens förslag om arealstöd under en övergångstid. KD instäm- 159

mer med LAG i att det tillfälliga arealstödet bör följa ursprunglig (vid Prop. 1989/90:146 stödets införande) ägare och inte gården. Storleken och långvarigheten av Bilaga 2 stödet kan diskuteras. KD avvisar däremot tanken, som reservationsvis framförts inom LAG, att arealstödet skulle bli en permanent ersättningsform. Det kapitaliseras i marken och konsververar det höga kostnadsläget i jordbmket. Det är till fördel för dagens lantbmkare men är till nackdel för näringen på lång sikt.

---- KD bedömer att LAG:s förslag om statens medverkan i en

finansiell rekonstmktion eller inlösen av fastigheter såsom väl avvägda.

22.15------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen: Sysselsättningsförändringarna

och omställningarna till följd av avregleringarna kan bli betydande i regioner med stor jordbrakssektor. Styrelsen ser det som väsentligt att de nödvändiga omställningarna får ske under en väl avvägd tidsperiod för att undvika allvarliga störningar på arbetsmarknaderna i dessa regioner

---- Behovet av utbildningsåtgärder kan bli av den omfattningen att

det inte täcks av generella åtgärder. Styrelsen vill här påminna om

att lantbrakare endast i begränsad utsträckning är anslutna till erkänd
arbetslöshetskassa, vilket påverkar de ekonomiska villkoren vid arbetslös
het. ---

22.16----------- Plan- och bostadsverket: Boverket delar utredningens uppfattning
att det är av största vikt att satsningar görs på olika former av utbildning
och rådgivning--- .

Boverket vill understryka vikten av att den tid under vilken stöd kan utgå inte är för kort. Investeringama i lantbmket är så stora att relativt lång tid behövs för att klara en omläggning av driften under rimliga omständigheter.

Ytterligare ett skäl till att utöka stödperiodens längd är den snabba

förändring som nu sker på energiområdet. Boverket anser att

jordbmkamas anpassningsperiod åtminstone bör göras så lång att fömtsättningarna för Sveriges framtida energiförsörjning hunnit läggas fast.

Det kan konstateras att genom den nuvarande konstmktionen på me
delstilldelning för FoU kommer anslagen för forskning och utveckling via
miljöavgifter m. m. att minska, vid en minskad användning av handels
gödsel och kemiska bekämpningsmedel. Andra medel måste därför sättas
in för att finansiera den fortsatta verksamheten.

22.17--- Statens industriverk: SIND instämmer i de generella övervägan
dena kring övergångsåtgärderna. Enligt SlND:s erfarenhet är råd
givnings- och utbildningsinsatser mycket angelägna under övergångsperio
den.

Olika utbildningsanordnare i länen bör i sammanhanget förberedas på

den nya målgmppen.-- Särskilda utbildningsinsatser måste ägnas

kvinnor och ungdom.--

22.20 Riksrevisionsverket: Den administrativa anpassningen tiU en intem 160

avreglering år 1991 och temporära stödformer under en övergångsperiod Prop. 1989/90:146 fömtsätter en omedelbar översyn av i första hand jordbmksnämndens Bilaga 2 verksamhet. Med sikte på hur ett centralt sektoransvar skall organiseras bör, enligt RRV, även lantbmksstyrelsens verksamhet behandlas i detta sammanhang.

Arbetsgmppens förslag till avreglering förstärker vidare, enligt RRV,
nödvändigheten av en översyn av SCB: s statistikproduktion inom jord
bmksområdet med bl. a. inriktning på ett ökat beställaransvar hos statisti
kens avnämare.--

RRV anser att arbetsgmppens förslag tillsammans med andra aviserade
förändringar också föranleder en genomgripande analys av den regionala
statliga förvaltningen för lantbmksfrågor.

En huvuduppgift i lantbmksnämnderaas verksamhet är deras rådgivningsverksamhet. 1 likhet med tidigare synpunkter på utredningen om samordnad länsförvaltning ifrågasätter RRV om motiven för en statlig produktionsteknisk rådgivning fortfarande gäller. Lantbraksnämnderaas rådgivning är till väsentlig del avgiftsbelagd och bedrivs i ökad utsträckning i konkurrens med andra rådgivare. RRV anser att det nu bör prövas om inte ansvaret för denna typ av serviceuppgifter helt kan föras över på näringens egna organ. Vägledande för hur ansvaret skall fördelas mellan staten och näringen bör vara verksamhetens allmänna intresse. Med en likande utgångspunkt övervägs för närvarande omfattningen av Sveriges lantbmksuniversitets försöksverksamhet och förmedling av forskningsrön (konsulentverksamheten). Överväganden om lantbmksnämndemas rådgivningsverksamhet bör koordineras med de överväganden som sker i fråga om försöksverksamheten och konsulentverksamheten vid SLU.

Inom ramen för den samordnade länsförvaltningen kommer det regionala stödet att vara inriktat på företagande som kännetecknas av diversi-fierad/kombinerad verksamhet och ökad förädling. RRV: s slutsats är att en effektivisering och anpassning av det regionala sektororganet till nya fömtsättningar kräver en' genomgripande förändring av lantbmksnämnderaas verksamhetsinriktning, uppgifter, organisation, resurs- och kompetensbehov etc.

22.23 Näringsfrihetsombudsmannen: Arbetsgrappens förslag till övergångsåtgärder är enligt NO: s mening välgmndade. Frågan om övergångstidens längd kan eventuellt behöva övervägas ytterligare.---------------------------------

22.24 Statens pris- och konkurrensverk: Konkurrenseffektema av de föreslagna övergångsåtgärdema måste enligt SPK: s förmenande noggrant följas. Verket vill särskilt vama för risken att nya bidrag och särregler samt olika korrektiv som kan komma att införas under omställningsperioden sammantaget leder till en ny reglering av jordbmkssektom.

---- Övergångsåtgärdema får inte ges en sådan utformning eller

omfattning att de kommer att motverka syftet med avregleringen, t. ex. så
att en anpassning av produktionen till efterfrågan inte tillåts ske. Dessut
om föreligger en risk för att tillfälliga åtgärder byggs in i systemet och
permanentas, särskilt om övergångsperioden sträcker sig över många år. 161

11 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedd

22.26 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket föreslår, att införandet Prop. 1989/90:146

av den nya politiken sker mjukare och med en längre övergångsperiod än Bilaga 2

de tre år som LAG föreslår. Verket föreslår vidare att NOLA-medlen

trappas upp så att lOOmilj. kr. finns tillgängliga redan fr.o.m. budgetåret

1990/91 och därefter utökas med 100 milj. kr. per år tills slutsumman

500 milj. kr. uppnås budgetåret 1994/95.

22.29 Sveriges lantbruksuniversitet: Fömtom eventuell kompensation för direkta kapitalförluster till berörda bmkare som följd av omställningen skulle statsmakten kunna avsätta resurser till uppbyggnad av kunskap och information om vad omställningsprocessen innebär, hur den kan hanteras på regional nivå och löpande följa dess utveckling på skilda nivåer och områden.

22.30 Skogs- och jordbmkets forskningsråd: De förslag till förändringar i politiken som nu förs fram är i vissa stycken drastiska i jämförelse med

den historiska inriktningen.- Det kan starkt ifrågasättas om denna

förändring skall genomföras i den takt som föreslås utan att mer genomar
betade analyser läggs till gmnd.

22.33 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att man

måste vara beredd på att det temporära övergångsstödet kan behöva förstärkas och utsträckas längre i tiden än utredningen föreslagit.

En något långsammare avveckling av prisregleringen ger större möjlig
heter för nya altemativa grödor att komma i odling samt dämpar nackde
lama för jordbmkama av den befarade snabba prisnedgången.

Länsstyrelsen förordar därför i likhet med lantbmksnämnden fortsatt
inlösenförfarande för spannmål under en övergångsperiod. Inlösenpriset
kan exempelvis sänkas successivt under en femårsperiod.

En sänkt lönsamhet i jordbmket torde komma att påverka fastighetsprisema. Enligt länsstyrelsens mening bör detta också leda till sänkta arrendeavgifter. För att det skall vara möjligt att justera dessa under pågående avtalsperiod krävs en ändring av jordabalken.

22.36 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Med hänsyn till den nuvarande

mycket låga lönsamheten inom jordbmket och till det förhållandet

att kommersiellt gångbara altemativa användningsområden för åkermar-
kema torde föreligga tidigast först under andra hälften av 1990-talet, bör
övergångstiden förlängas. Kraftfulla insatser måste göras för att dels hålla
undan mark från produktion av livsmedel, dels kompensera jordbmkama
för inkomstbortfall. Inledningsvis bör omstaUningen ske med bibehållande
av nuvarande system med avsättningsgarantier och via årliga förhandling
ar successivt ändra reglerade priser och andra stödåtgärder.
En offensiv satsning bör göras på kurser i företagsutveckling.

22.39 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen föreslår att pris- och
marknadsregleringaraa avskaffas under en lO-årsperiod. Det innebär en
stegvis avveckling. Länsstyrelsen anser det synnerligen viktigt att även i en 162

sådan mjuk avveckling det inledningsvis måste vara helt otvetydigt vad Prop. 1989/90:146 som är reformens mål och att den huvudsakliga takten i anpassningen klart Bilaga 2

skisseras.---

---- Även i en 10-årig avvecklingstakt kan problem uppkomma och

även i detta läge bör staten genom ett generöst engagemang i form av lån dier kreditgarantier biträda där så erfordras.

22.40 Länsstyrelsen i Gotlands län:- Vi anser att omställningsperioden är alltför kort och att starka skäl kan anföras för att omställningen bör ske under en perid om uppemot tio år.

22.41 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen ser med oro på de effekter som en omläggning av jordbmkspolitiken kommer att få för den regionala utvecklingen i Blekinge.

Om en nedskäraing av odlingen av potatis och sockerbetor trots allt måste ske är det viktigt att nedskämingen sker under en tillräckligt lång tid så att de negativa konsekvenseraa för jordbrakaraa och näringslivet kan mildras.

Enligt länsstyrelsens mening bör ytterligare utredningsarbete genomföras innan förslagen i utredningen träder i kraft för vissa produktslag. Exempel på områden som behöver utredas ytterligare är hur prisbildningen för oljeväxter, sockerbetor och fabrikspotatis skall ske.

Fömtom de övergångsåtgärder som utredningen föreslår behöver ytterli
gare åtgärder genomföras för att motverka den sysselsättningsminskning i
jordbmket som avregleringen orsakar.

Arrendatoremas situation har inte uppmärksammats tillräckligt.

Möjlighet bör ges till arrendatorema att omförhandla arrendena .

Staten bör eventuellt se över avtalslagen så att klarare regler skapas för att undvika juridiska processer.

22.42 Länsstyrelsen i Kristianstads län: De av arbetsgmppen föreslagna
arealbidragen för en treårig omställningsperiod är otillräckliga för en soci
alt acceptabel förändring.

Länsstyrelsen föreslår i stället en femårsperiod med jordbank för spannmålsodlare och kontrollstationer för omprövning. Dessutom behövs riktade arealbidrag för åker- och betesmark i svagare skogs- och mellanbygder som har bevarandeintressen i fråga om regional sysselsättning, landskapsbild och kulturmiljö.

Under femårsperioden bör målet vara en anslutning till jordbanken
motsvarande 10% av åkerarealen.

Med hänsyn till att konkreta odlingsalteraativ saknas anser länsstyrelsen att inlösenåtagandet skall gälla under tre år med successiv nedtrappning av inlösenpriset till den nivå utredningen föreslagit. Därefter bör branschen själv genom ett eget av den finansierat organ tills vidare få svara för en gemensam export av uppkomna överskott. Under de år inlösenåtagandet

gäller men också för åren därefter bör jordbankssystemet fortsätta

att löpa.

Utredningen föreslår ett förlängt avvecklingsstöd till mjölkproducenter 163

tiU år 1996. Länsstyrelsen hälsar detta med tiUfredsställdse men menar att Prop. 1989/90:146

stödet bör göras mera attraktivt . Bilaga 2

Utredningen anvisar vägar att stödja vissa skuldsatta bmkare i stort

enligt två linjer-- . Länsstyrelsen anser att en breddad tillämpning av

ackordsförfarande är att föredra.

22.43 Länsstyrelsen i Malmöhus län: En omställning kan inte ske

på tre år. Det föreslagna temporära inkomststödet bör enligt länsstyrelsens mening därför utgå över en längre period.

---- Länsstyrelsen anser att det bör övervägas om det är tillräckligt

att låta det temporära inkomststödet endast utgå under tre år. I

betänkandet föreslås andra statliga insatser för anpassning av jordbmksnäringen som löper under fem år.

---- Länsstyrelsen anser att arealbidraget är en lämplig bidragsform

för att stimulera tiU utvecklingsverksamhet inom jordbmket. Arealbidraget bör dock vara villkorat så att bidraget endast kan utgå när mark tas ur jordbmksproduktion.

22.49--------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: Omställningen måste mötas

med insatser inom rådgivning och medel för utvecklingsarbete.

Under en övergångstid på lägst fem år bör ett generellt arealbidrag utgå

som ett inkomststöd.-- Som en del av övergångsstödet tillstyrker

länsstyrelsen en fortsatt möjlighet till mjölkpension under en femårsperiod.

22.50------------------------------ Länsstyrelsen i Västmanlands län: Avvecklings- och anpass
ningstiden bör vara längre än förslagets, med en starttidpunkt som, i
förhållande till förslaget, senareläggs.

Den tidsperiod arealbidraget utgår bör förlängas.

22.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: De svenska lantbmkama har genom regleringssystemet fortlöpande måst anpassa sig till systemets krav. När nu staten kräver, att lantbmket lämnar sin tidigre kurs och går över i en mer marknadsorienterad och till ekosystemet bättre anpassad utveckling, är det rimligt att staten aktivt bistår lantbmket i omställningen.

En form härför är rådgivningen. Det är av betydelse, att det även
fortsättningsvis finns en rådgivning i statlig regi.

22.56 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Företagare som gjort större investeringar före år 1980 och blivit högt skuldsatta bör också få stöd. Länsstyrelsen avstyrker dock inlösen av fastigheter annat än i undantagsfall.

22.58 Delegationen för glesbygdsfrågor: Delegationen vill understryka att
åtgärder för att avreglera jordbmket måste kombineras med mycket kraft
fulla insatser för att utveckla altemativ produktion och lokal vidareföräd
ling samt för att stödja jordbmket i glesbygden och skogs- och mellanbyg
derna. Delegationen anser inte att arbetsgmppens förslag uppfyller dessa
krav i alla avseenden. Delegationen anser det också helt orealistiskt med 164

den korta period inom vilken omställningen föreslås genomföras. Delega- Prop. 1989/90:146 tionen anser att en successiv avreglering bör ske samtidigt som kraftfulla Bilaga 2 insatser görs för att utveckla alternativen.

22.61 Centralorganisationen SACO/SR: Frågan är om inte om
ställningstakten blir för snabb med LAG:s förslag. En successiv reduktion
av överskottens kollektiva finansiering - säg över fem år - kan övervä
gas. Därmed skulle behovet av andra riktade stöd till producenterna
minskas. Inte minst för spannmålsodlare torde övergångstiden bli avgö
rande för deras möjligheter att klara omställningen.

22.65 Föreningen Foder och spannmål: LAG föreslår speciella stöd till hårt skuldsatta lantbrukare i syfte att reducera kapitalkostnaderna. Ett exempel som redovisas är att staten genom ackordsförfarande skall medverka vid obeståndssituationer där staten indirekt är fordringsägare och där man anser att fömtsättningar finns för att driva verksamheten vidare. LAG menar vidare att huvuddelen av andra större fordringsägare skall delta i ackordet och som argument för detta anförs att "de på olika sätt dragit fördel av den hittills förda politiken".

Foder och spannmål vill anföra två allvarliga invändningar mot detta resonemang. För det första kommer staten med ett sådant system ta på sig ett stort ansvar eftersom myndigheter skall avgöra vilka lantbmkare som är kompetenta nog för att få finnas kvar. Detta skall dock avgöras först när en lantbmkare hamnar på obestånd. Förslaget innebär därför en omänsklig press på lantbrukarna och deras familjer. Givetvis måste det precis som i andra branscher accepteras en viss löpande naturlig sanering av marknaden, men detta skall avgöras av företagaraas skicklighet under rimliga marknadsvillkor och inte av någon statlig instans som i en extrem situation bestämmer vilka som får och inte får möjlighet att driva sin verksamhet vidare.

För det andra anser föreningen det vara gravt felaktigt att påstå att lantbrakets leverantörsled dragit nytta av den förda jordbmkspolitiken.

Foder och spannmål föreslår att särskilt stöd till skuldsatta lantbmkare, i den mån det blir nödvändigt beroende på andra åtgärder, måste vara så konstmerat att det träder i kraft innan obeståndssituationen är ett faktum. Om det genomförs ett system med ackordsförfaranden i enlighet med LAG: s förslag måste dessa vara statligt riktade, dvs. övriga fordringsägare skall inte drabbas. I annat fall är risken uppenbar att kreditmöjlighetema för lantbmksföretag helt kommer att upphöra.

22.67 Handelns samarbetsorgan i jordbmksfrågor: Det borde

övervägas möjligheten att förlänga den föreslagna produktionsanpassningen, under vilken särskild hektarbunden kompensation utgår, med ytterligare något år.

Den föreslagna tidsramen för genomförandet av reformen inom vissa
mera komplexa och väsentiga vamområden bör kunna utsträckas i tiden.
Det väsentliga är att målsättningama från början är givna och entydiga.
---- ---------------------------------------------------------------- 165

22.68 Hushållningssällskapens förbund: Genom att medvetet pressa pri- Prop. 1989/90:146
serna väldigt lågt och därefter gå in och köpa fastigheten till ett lågt pris Bilaga 2
kan sannolikt staten göra en långsiktig bra affär. Från etisk synpunkt är
den dock oacceptabel .

Att föratsätta att denna lantbmkare skulle ha möjlighet eUer intresse av att gå in som arrendator på fastigheten efter en sådan förlust visar åter på bristande kännedom om lantbmket. Dels är det ej möjligt att starta som arrendator med avsaknad av ett eget kapital, dels förräntas ej arrendet och dels kan finansiering inte ordnas. Vidare innebär tvångsförsäljningen sannolikt en djup ekonomisk och social kris för lantbmkaren.

All erfarenhet visar att den lantbmkare som får kraftiga ekonomiska problem först försöker kompensera dessa genom att satsa mer av sig själv. Resultatet blir ofta att familjen splittras. Samtidigt förbmkas allt hans kapital. Personliga problem och utslagning blir ofta följden. Denna person kommer med all sannolikhet att lämna näringen, även om ha hade haft ekonomiska möjligheter att fortsätta som arrendator.

Förbundet hävdar att övergångsperioden måste vara 10 år och att ett förlängt omställningsstöd är en absolut nödvändighet för att lantbmket skall klara omställningen.

---- Det är av störta vikt att en övergång till en mindre reglerad

jordbruksmarknad sker under kontrollerade former. Detta innebär att
vissa delar av prisregleringen bör bestå, bl. a. mjölkprisregleringen. Inlösen
av övehkottskvantiteter av spannmål måste ske under en realtivt lång
övergångsperiod (minst 10 år). Konstmktiva medel för överföring av åker
mark till annan användning måste skapas.

22.71 Kooperativa förbundet: Det är mycket svårt att bedöma humvida
LAG: s avvägning i tid och omfattning svarar upp till kravet om en socialt
acceptabel anpassning men mot den erfarenhet som KF har av problemen
med snabba omställningar inom jordbmket kan KF acceptera ett års
förlängning (utöver de tre) av stödet och därmed erforderlig höjning av
stödbeloppet.

Det finns anledning att myndigheterna mycket noga följer på vilket sätt näringen förmår att hantera överskottsproblematiken under en omställningsperiod.

22.72----------------------------- Landsorganisationen i Sverige: Konsumentpolitiskt delar

LO arbetsgrappens bedömning att en övergångsperiod på tre år i och för sig är en rimlig tidsram.

De förändringar som förestår är emellertid mycket omfattande. Mycket noggranna överväganden måste därför göras beträffande i första hand sociala och regionalpolitiska konsekvenser innan övergångsperiodens längd fastställs.

LO avvisar bestämt permanenta stöd som arealbidrag eller skattemässi
ga särlösningar för lantbrakare.----

I övrigt har LO inget att erinra mot de konkreta förslag till övergångsåtgärder som arbetsgruppen föreslår.

166

22.74 Lantbrukarnas riksförbund: LAG skriver att omställningen skall ske Prop. 1989/90:146 under sociaU acceptabla former. Det betraktar LRF som en självklarhet, Bilaga 2

men anser inte att LAG:s tolkning är acceptabel. Oavsett hur

genomgripande omställningen blir och hur lång tid den utsträcks på så krävs samhällsinsatser med avsevärt högre ambitionsnivå än den som LAG förordar.

En särskild problemgmpp är arrendatorer, som LAG tagit mycket lätt
på. Den paragraf i avtalslagen som LAG pekar på tillämpas ytterst restrik
tivt och lär inte kunna tillämpas på arrendeavtal. En arrendator kan heller
inte, som LAG tycks tro, ensidigt frånträda ett arrende utan att riskera
krav på skadestånd.-

Ungefär 40% av arealen är under arrende. Arrendatorerna mås
te betala arrende oberoende av de aktuella priseraa. Detta innebär att
arrendatoreraa blir en särskilt utsatt gmpp om LAG:s förslag genomförs.

---- Även efter en långtgående förenkling av det system som används

för prissättningen m.m. kommer näringen att ställa krav på inflytande
över systemets utformning och löpande tillämpning. Det är nöd
vändigt att följa produktions- och lönsamhetsutvecklingen. Omställningen
i sig och ändringarna i regelsystemet måste ske under kontrollerade for
mer. Därför kommer behovet av en fast ordning för regelbundna överlägg
ningar att vara minst lika stort som hittills.-----

LAG: s förslag till övergångsåtgärder avstår LRF från att närmare kommentera eftersom LRF utgår ifrån att de inte kommer att aktualiseras. Som aUmän reflexion vill dock LRF framföra att den nakna cynism som visas i den tilltänkta behandlingen av lantbmkare som hamnar på obestånd till följd av den nya politiken torde vara svår att överträffa.

22.76 Småbrukare i Väst: Övergångstiden verkar vara i kortaste laget.
---- Vi ser hellre att pengama utbetalas som bmkarstöd än som arealer
sättning. -- De miljöfarliga storjordbmken har haft sin tid och miss
lyckats totalt. Det måste nu bli småbmkens tur att få del av kakan.

Vi ställer oss också ytterst tveksamma till det föreslagna stödet till högt skuldsatta bmkare för rekonstmktion eller avveckling av företagen. I denna grupp har lantbmksnämndema redan pumpat in allt för mycket pengar.

22.80 Svenska lantarbetareförbundet: Principiellt bör övergångs
perioder göras så korta som möjligt.

De förändringar som förestår är emellertid mycket omfattande.

SLF anser att en femårig övergångsperiod är mera rimlig från omställningssynpunkt.

22.85 Sveriges jordägareförbund: Vi föreslår att övergången till en ny

livsmedelspolitik sker i huvudsak- genom successiv anpassning av

inlösenpriserna under en längre period men betonar att även kapitalförluster m. m. på grand av omställningen måste ersättas.

---- Ersättning bör utgå till jordbmkare som varaktigt 10 år är en

lämplig period tar mark ur produktion och anpassar byggnader, arbets
kraft m.m. till en minskad produktion. Ersättningen skaU omfatta dels 167

ersättning för minskat markvärde, dels ersättning för annan skada, dvs. Prop. 1989/90:146 anpassning av driften till en minskad produktion, bl. a. i vad avser ekono- Bilaga 2 mibyggnader, arbetskraft, maskiner m.m. Om livsmedelsproduktionen åtempptages inom 10-årsperioden, skall ersättningen återbetalas.

Vi föreslår att--- arrendelagstiftningen blir föremål för en allmän

översyn med inriktningen, att för mellanhavanden mellan arrendator och jordägare skall gälla samma regler som för övriga näringsidkare i Sverige,

dvs. att de själva genom frivilliga avtal beslutar om sina företag.

Det kan övervägas, att de nya reglema tillämpas endast på arrendeavtal ingångna efter den nya jordbmkspolitikens ikraftträdande.

22.86 Sveriges jordbmksarrendatorers förbund: Arrendeavtal är i allmänhet upprättade att gälla 5 eller 10 år. LAG anger i sitt betänkande att arrendatom med stöd av 36 § avtalslagen skall kunna få sina arrendevillkor prövade med hänsyn till den uppkomna situationen. Enligt SJA:s uppfattning är dock 36 § avtalslagen endast i undantagsfall tillämpbar i de situationer som här kan uppkomma. Särskilda bestämmelser måste därför tillskapas vilka ger en arrendator rätt att säga upp avtalet eller ändra villkoren om gmnden för avtalsförhållandet ändras till följd av ny Hvsme-ddspolitik.

De förändringar som nu förestår måste ske i sådan takt att

gjorda investeringar kan avskrivas under rimlig tid. Skulle förändringar i något fall behöva forceras, måste särskilda regler utformas enligt vilka staten tar ekonomiskt ansvar för såväl arrendatoms som för jordägarens

egendom.---- Kravet på inlösen, får inte vare sig begränsas till vissa

fastigheter eller endast till fast egendom. Även arrendatom måste

ha rätt att få sin egendom inlöst.

22.88 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Livsmedelsindustrin måste ges
plats att aktivt delta i arbetet med att utveckla detaljlösningar enligt
utredningens förslag.

---- SLIM instämmer i arbetsgmppens krav på reformprogrammet

---- och stödjer utredningens förslag om arealstöd under en övergångs
tid liksom stödet till skuldsatta bönder och avvecklingsstödet.

SLIM vill i detta sammanhang framhåUa att avregleringen innebär inte

att det svenska jordbmket slås ut på några år som LRF redovisat .

Att på detta sätt beskriva den framtida verkligheten för jordbmket kan ta
död på framtidstron för många jordbmkare .

22.89 Tjänstemännens centralorganisation: Enligt TCO:s mening bör en
skilda företag inte tillåtas införa marknadsregleringar, som med nödvän
dighet kommer att bli konkurrensbegränsande. Om vissa regleringar bibe
hålls i en framtida jordbmkspolitik bör dessa enligt TCO:s mening admi
nistreras av offentligrättsligt reglerade organ, antingen av statens jord
bmksnämnd eller av fristående organ. En möjlighet vore enligt TCO:s
mening att tillvarata den erfarenhet som finns i dagens regleringsförening
ar.

Efter en omorganisation och förändring av styrelsesammansättningen i 168

riktning mot mindre dominans för näringens ekonomiska intressen skulle Prop. 1989/90:146 två regleringsföreningar, en för animalier och en för vegetabilier, kunna Bilaga 2 administrera de regleringar som skall avvecklas under en övergångsperiod, liksom de regleringar som eventuellt kommer att finnas därefter.

Omställningen till nya fömtsättningar blir-- allra svårast för

spannmålsodlama. TCO håller det för sannolikt att det kan behövas en längre övergångsperiod med arealstöd än vad arbetsgmppen föreslagit.

Övergångsperioden måste användas till att utveckla nya användningsområden för den åkerareal som inte behövs för produktion av livsmedel.

------ Det är viktigt att göra en avvägning mellan ekonomiska önske
mål -- å ena sidan och hänsyn till natur, miljö och landskapsvård å

den andra.

Jordbmket bör givetvis inte gå från ett bidragsberoende till ett annat.

---- Ökade resurser bör enligt TCO: s mening anvisas för utbildning

och rådgivning i ekonomiskt och miljömässigt riktig gödsling.

22.90 Trädgårdsnäringens riksförbund: Utan att upprepa hela den argumentation som låg till gmnd för besluten att håUa trädgårdsproduktionen utanför omställningsprogrammet (omställning 90) vill förbundet även beträffande LAG-förslaget understryka angelägenheten av att denna inte leder till att omstäUningsbidrag införs för fmkt, bär och grönsaksodling. Utredningen presenterar inga konsekvensstudier för omläggning av spannmålsproduktionen till annan produktion. 1 avsaknad av sådant underlag anser förbundet att omläggningsstöd inte heUer kan införas. Redan en utökning av arealen för de större grönsakskultureraa med något 10-taIs hektar kan ödelägga marknadsjämvikten för dessa.

---- Förbundet vill understryka nödvändigheten av att den tänkta

omläggningsprocessen för jordbmket inte sker för drastiskt och snabbt. Vi anser att utredningen på ett teoretiskt och okänsligt sätt fastlagt tidsperspektivet för omläggningen. I detta avseende menar förbundet att utredningen visar uppenbar brist på social och medborgerlig aktning för en yrkeskår som traditionellt utgjort basen i det svenska folkhushållet.

23 Uppföljning

23.5 Socialstyrelsen: Förslagen är ganska allmänt hållna och beskrivna konsekvenser kan kanske mer eller mindre uppfattas som fromma förhoppningar. Det är enligt socialstyrelsens mening angeläget att reformen utvärderas fortlöpande och att det finns en beredskap för att ingripa om det skulle uppstå icke önskvärda effekter.

23.13 Statens jordbmksnämnd:---------------------------------------- Ett särskilt problem är den osäker
het om vad avvecklingen av den intema marknadsregleringen innebär för
olika kategorier av jordbmkare, i olika områden, etc.
Det är enligt JN angeläget att underlag finns så att det är möjligt att följa 169

bl.a. den ekonomiska utvecklingen i jordbmket. Det är t.ex. viktigt att Prop. 1989/90:146 analyser görs över hur jordbmksstödet fördelas till olika regioner och olika Bilaga 2 bmkarkategorier. Sådana analyser kan också användas till att utvärdera

effekteraa av dessa stöd.

I samband med en avveckling av den interaa marknadsregleringen för
svinner möjligheten att betala ut kvalitetstiUägg m. m. enligt nu existeran
de system.--- För att upprätthålla och ytterligare höja den kvalitets
nivå som det nuvarande systemet givit finns det skäl att verksamheten
med bestämning, märkning och kontroll av kvaliteter fortsätter.

23.14 Statens jordbmksnämnds konsumentdelegation: Det är angeläget att
konsumentintressena bevakas även i fortsättningen. KD fömtsätts delta i
omställningsprocessen. Frågan om KD:s roll på en framtida avreglerad
marknad bör diskuteras senare, med ledning av bl.a. övergångstidens
erfarenheter.

Hygien- och redlighetsaspektema är viktiga att följa i ett mer "öppet"
system som efterhand också kommer att innehåUa mer import.

23.15------------------------- Arbetsmarknadsstyrelsen: Syssdsättningsförändringama

och omställningaraa-- kan bli betydande i regioner med stor jord
brakssektor. -- Det är viktigt att konsekvensema följs kontinuerligt

under omställningsperioden av ansvariga myndigheter samt att en god
samordning sker-- .

23.17 Statens industriverk: SIND instämmer i nödvändigheten att noggrant följa utvecklingen under övergången till ett i huvudsak avreglerat system.

23.21 Statistiska centralbyrån: En ny jordbmkspolitik kommer att ställa förändrade och delvis nya krav på den ekonomiska statistiken för jordbmket. SCB fömtsätter att uppläggningen av denna statistik kommer att behandlas i den översyn av jordbmksstatistiken som aviseras i budgetpropositionen för jordbmksdepartementet (prop. 1989/90:100 bil.l 1).

23.29 Sveriges lantbruksuniversitet: De förändringar som föreslås innebär i flera avseenden ett "systemskifte" av så radikal natur att man ej kan i detalj fömtse konsekvenseraa i alla avseenden, vilket LAG själv för övrigt påpekar. Det är därför angeläget att satsa på olika slag av kontrollstationer.

23.44 Länsstyrelsen i Hallands län: Då utredningens förslag innebär omfattande stmkturella förändringar fömtsätter länsstyrelsen att statsmakterna noga följer utvecklingen inom jordbmkssektora för att snabbt kunna vidta åtgärder mot eventuella negativa effekter som i dag kan vara svåra att föratse omfattningen av. Det är också viktigt att förändringaraa sker i samklang med den interaationella utvecklingen när det gäller frågor om

exempelvis gränsskydd och miljölagstiftning.

170

23.54 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vi vill betona vikten av att statsmak- Prop. 1989/90:146
teraa kontinueriigt och allsidigt följer upp utvecklingen efter avreglering- Bilaga 2

en. Det är givetvis svårare att fömtse alla konsekvenser i ett marknadsorienterat lantbmk än i ett reglerat. Just därför bör uppföljningen göras noggrann för att kunna avvärja icke önskvärda problem och tendenser.

23.55------------------------------ Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen anser att ett

par fasta kontrollstationer bör läggas in under omställningsperioden. Sådana kontrollstationer ger möjlighet till utvärdering av föreslagna statliga insatser samtidigt som smärre kurskortigeringar kan företas innan eventu-eUa ofömtsedda omställningsproblem fått aUtför vidlyftiga proportioner.

23.83 Sveriges civiUörsvarsförbund: Reformen måste hela tiden

följas upp under genomförandet så att de små och medelstora jordbmken med mångsidig produktion gynnas på bekostnad av storskalig och mono-kulturell jordbmksproduktion.

23.89 Tjänstemännens centralorganisation: Det bör noteras att det

finns mycket begränsade erfarenheter av vad som händer när ett regleringssystem avskaffas och marknadskrafteraa ges ökat spelmm.

Desto angelägnare blir det då med ingående konsekvensstudier under
övergångstiden av den då pågående omställningen från reglering till mark
nadsstyming. --

24 Regleringsekonomin

24.10 Lantbruksstyrelsen: Utvecklingsinsatser, kostnader för dju
rens hälso- och sjukvård, lantbmksstatistik, etableringsstöd m. m. finansi
eras för närvarande till stora delar med prisregleringsmedel. Upphör möj
lighetema för sådan finansiering bör enligt lantbmksstyrelsens uppfattning
i stället budgetmedel utgå.

24.12 Statens livsmedelsverk: Om handelsutbytet med om väriden i en framtid skulle öka, behövs ytterligare resurser för livsmedelskontroll. Livsmedelsverket vill i det sammanhanget erinra om att viss kontrollverksamhet redan i dag finansieras med regleringsmedel. Det är angeläget att finansieringen av sådan kontrollverksamhet säkras också när en ny livsmedelspolitik genomförs.

24.13 Statens jordbruksnämnd: De förslag som LAG redovisar medför att mycket stora delar av regleringsföreningaraas arbete bortfaUer. Enligt JN: s uppfattning kan regleringsföreningaraa på jordbrakets område avskaffas den Ijuli 1991. De arbetsuppgifter som återstår kan med fördel utföras av JN eller i JN:s regi.

Vad gäller ägg, ost och smör finns nu bestämmelser om mnmärkning vid
export. Dessa bestämmelser bör enligt JN omprövas i samband med en 171

avveckling av den intema marknadsregleringen. Däremot kan det vara Prop. 1989/90:146
rimligt att exportörerna friviUigt kan använda mnmärkning. Bilaga 2

24.29----------------------- Sveriges lantbruksuniversitet: Utöver direkta anslag baseras till stor
del forskning, utveckling och rådgivning på medel från regleringsmedel,
miljöavgifter m. m., som nu föreslås avvecklas. Utredningen har inte tagit
upp dessa konsekvenser av sitt förslag och inte heller finns några kommen
tarer i de särskilda yttrandena.

Konsekvenser av en avreglering och slopande av miljöavgifter blir att all
verksamhet som byggts upp med dessa medel upphör såvida inte alteraa
tiva finansieringsformer samtidigt byggs upp på annat sätt.

24.30 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR vill uppmärksamma att
ett betydande belopp årligen ställs till förfogande för FoU-arbete genom

s.k. kollektiv finansiering.-- 1 ett avreglerat jordbmk kan det bli

svårt att få fram motsvarande medel från de företag som har att agera på en fri marknad. Behov av att finansiera denna typ av verksamhet genom ianspråktagande av budgetmedel kan därmed uppstå.

24.61 Centralorganisationen SACO/SR: Konsumentpolitiska hänsyn har kunnat få gehör i regleringsföreningarnas utvecklingsarbete. Det är nödvändigt att det kvalitetsarbete som bedrivs via föreningaraa får en fortsättning även om de avvecklas.

24.64 Fritidsodlingens riksorganisation: Vi vill understryka vikten

av att ett eventuellt beslut om avveckling av regleringsavgifteraa utformas så att den rådgivningsverksamhet och det utvecklingsarbete som nu har byggts upp med stöd av återförda avgiftsmedel inte därmed spolieras utan i stället snarare kan fortsätta att förbättras. Det innebär för fritidsodlingens del att den bör tillförsäkras återförda miljöavgifter eller motsvarande ekonomiska resurser av minst den storleksordning som de handelsgödselavgiftsmedel som nu återförs till den s. k. hemträdgårdssektorn.

24.71 Kooperativa förbundet: Det är väsentligt att kvalitetsfrågor, processutveckling, informationsutveckling etc, som hittills bedrivits inom regleringsföreningaraa, även fortsättningsvis kan bedrivas med delvis offentligt stöd.

24.90 Trädgårdsnäringens riksförbund: Förbundet anser att det är

synnerligen angeläget att samtal snarast inleds mellan regeringen och förbundet för att klargöra konsekvenseraa av ett slopande av regleringsavgifteraa på handelsgödsel- och bekämpningsmedel.

172

Kortsiktsåtgärderna i GATT:s Uruguayrunda pp- 1989/90:146

Bilaga 3 Vid halvtidsuppgörelsen i GATT-förhandlingarna i april 1989 beslöts om

vissa kortsiktsåtgärder som ett första steg i den reform av jordbraket som skall vara framförhandlad i slutet av år 1990. Skälet till detta var att alla parter förklarat sig villiga att provisoriskt frysa nuvarande stödnivåer och göra en viss första neddragning av dessa år 1990 om andra förhandlingsparter var villiga att göra sammalunda.

Metodutvecklingen hade inte kommit tillräckligt långt för att möjliggöra legalt bindande utfästelser. Åtagandena görs därför "in good faith". Dessutom görs förbehåll för existerande lagstiftning då man inte kan kräva att lagarna ändras med så kort varsel. Åtagandena består i att från april 1989 till förhandlingarnas slut år 1990 frysa stöd och skydd till jordbmket samt en avsiktsförklaring om att minska stöd och skydd år 1990.

Notifiering av hur dessa neddragningar år 1990 skall ske skulle inlämnas till GATT-sekretariatet senast i oktober 1989. Rapportering av kortsiktsåtgärderna skall ske var sjätte månad med början i december 1989. Någon mall för rapportema finns inte. GATT-sekretariatet har i stället utarbetat vissa riktlinjer för hur frysningen skall rapporteras.

Med dessa förutsättningar är det inte förvånande att någon enkel jämförelse av olika länders tillämpning av kortsiktsåtgärderna inte är möjlig. Vissa länder ger omfattande beskrivningar, medan andra är mer knapphändiga. Vissa uttrycker stödnivåerna med hjälp av en aggregerad mätmetod PSE (Producer Subsidy Equivalent) som utvecklats främst genom OECD:s arbete. Härigenom uttrycks olika länders varierande stödformer enhetligt. PSE definieras som den kompensation som teoretiskt skulle behöva ges till jordbmket om alla direkta och indirekta stöd föll bort. 1 GATT diskuteras en modifierad version oftast benämnd AMS (Aggregate Measure of Support). EG använder den speciella variant av mätsticka SMU (Support Measurement Unit) som EG förordar i sitt förslag till långsiktig reform. Utan en överenskommelse om vilken mätsticka som skall användas är jämförelser mellan länder med denna metod meningslösa. Vissa länder gör jämförelser med läget år 1986 då mandatet för förhandlingama fastställdes.

Nedan följer en kortfattad sammanställning av olika länders redogörelser för kortsiktsåtgärdemas tillämpning. I vissa fall har länder valt att rapportera frysning av stödet samt neddragning år 1990 i samma dokument. Rapporteraas längd har varierat mellan I och 11 sidor. De finns tillgängliga på jordbruksdepartementet.

Rapportering av frysåtgärder år 1989 (baserad på ländernas egna redogörelser)

Australien Inga nya program har införts som ökar stödet. Flera sänk-

ningar av stödet har gjorts (vete, mejeri, socker, mssin,
citras, tobak). Vissa sektorer stöds ej över huvud taget
(nötkött, lamm, oljefrö, ris, bomull). 173

Canada

Finland

Nya Zeeland

Sverige

USA

Redovisar sänkta budgetutgifter, sänkta PSE-tal, förbättrat marknadstillträde för havre, fjäderfä, vin samt förbättringar till följd av frihandelsavtalet mellan USA och Canada. Stödpriset på mjölk ökade inom ramen för existerande lagstiftning.

Stödnivåer har ej ökat enligt rapporten. Internpriser har legat still eller sänkts. Basen för importavgifter har därmed sänkts liksom för exportrestitutioner. Marknadstillträdet har inte försämrats. En teknisk omfördelning mellan skummjölk och smör skedde. Stödpriser som för EG: s del anses vara EG:s interventionspriser var oförändrade eller sänktes. Andra stödpriser likaså. Rapporten utgörs av en sammanställning av priser och pristillägg som gällde skördeåret 1989/90 enligt beslut i febmari 1989 (dvs. före aprilöverenskommelsen vilket gör att frysning av stödet inte är tiUämplig på gmnd av existerande lagstiftning). Man gör även en redovisning av importvolymer under senare år och konstaterar att inga förändringar vidtagits som minskat marknadstillträdet. En beskrivning görs av pågående reform. Man refererar även till notifikationen om neddragning år 1990. Det konstateras att man till fullo följer frysningsåtagandena. Stödet har nära nog upphört helt.

I StäUet för sedvanlig ökning av stödpriser gavs direkt stöd på gmndval av areal resp. djurantal på historisk bas. Inga åtgärder har vidtagits för att minska marknadstillträdet. Kvantitativa restriktioner för import av äpplen och päron har ersatts av tullar.

Där administrationen har rätt därtill, har administrativa priser sänkts (vete, fodersäd, bomull, ris, honung). I övriga fall sätts priser enligt existerande lagstiftning. I vissa faU kommer sänkningar att ske. Marknadstillträdet bestäms av existerande lagstiftning. Det bedöms förbli oförändrat eller förbättras för de flesta produkter åren 1989-1990 enligt rapporten.

Prop. 1989/90:146 Bilaga 3

Finland

Island Japan

Norge

Nya Zeeland

Polen

Schweiz

Sverige

Sydafrika

minskade subventioner av produktionskostnader (bränsle och räntestöd, transportstöd, marknadsföringskostnader.) EG redovisar en neddragning enligt EG:s mätmetod av stödet med 10-15% sedan år 1986. Dessutom anges konkreta neddragningar för enskilda varor. Genom den automatik som byggts in i EG: s system kan EG-kommissionen räkna med fortsatta sänkningar år 1990. För spannmål t. ex. kommer interventionspriset att sänkas 3 % år 1990 anges det.

Statens andel av exportstödet minskar från 100% till mdlan 67% och 92% (gäller mjölk, fläsk, nötkött, ägg och spannmål). Vid normalskörd leder detta till en minskning från 2 800 milj. FIM tiU 2 540 milj. FIM. Neddragning av exportstöd redovisas för mejeriprodukter och fårkött med 10 resp. 25%jämfört med år 1989. Neddraget stöd anges i AMS termer. 1989 års stöd är 81 % av AMS för år 1986. Genom fortsättning av dessa åtgärder sägs att totala AMS för år 1990 med säkerhet blir lägre än för år 1986. Förbättrat marknadstillträde redovisas explicit för nötkött, citrasfrakter och apelsinjuice. För en lång rad produkter kommer Japans kvantitativa importrestriktioner att upphöra.

Viss övergång för foderspannmål och mjölk från prisstöd till arealbidrag redovisas. En avsiktsförklaring ges om neddraget exportstöd och minskat gränsskydd till växthussek-tom.

Notifikationen beskriver den reform som Nya Zeeland genomför sedan år 1984 och som lett till att stödet upphört nästan helt. En redogörelse lämnas för det stöd som återstår.

Ett omstmktureringsprogram redovisas för år 1989 som innebär borttaget stöd på 14 olika sektorer. Ett ytterligare radikalt reformpaket introduceras den I januari 1990. En jordbraksreform aviseras. Konkreta åtgärder anges (neddraget budgetstöd, mer direkt stöd, ökade egenavgifter bl. a.); såväl beslutade som föreslagna. Bakgmnd och huvudinnehåll av utredningens förslag tiU intem jordbraksreform lämnas. Konkreta utfästelser kan inte göras för att inte föregripa resultat av remissbehandling, konsultationsprocess och riksdagsbeslut. En redovisning ges av förslag om bl. a. övergång tiU tuUba-serat gränsskydd för vissa produkter samt borttagande av intemstöd.

Prop. 1989/90:146 Bilaga 3

Sammanfattning av rapporten Minskad kemisk Prop-1989/90:146

bekämpning »"

Genom beslut den 1 september 1989 gav regeringen i uppdrag åt lantbmksstyrelsen, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen att i samråd utreda och lämna förslag om åtgärder för att ytterligare minska riskeraa med användning av bekämpningsmedel. Uppdraget har utförts av en arbetsgrapp med representanter för berörda myndigheter och näringsorganisationer.

I kap. 2 redovisas en utvärdering av nuvarande åtgärdsprogram för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen. Härav framgår att det är svårt att utifrån de faktorer som påverkar användningen och de styrmedel som används bedöma när en halverad användning kan nås. Det torde dock vara möjligt att detta kan ske år 1990.

I kap. 3 redovisas risker med bekämpningsmedel vad gäller farliga egenskaper, arbetsmiljö, den yttre miljön och livsmedel.

I kap. 4 redovisas fömtsättningama för och konsekvensema av en ytterligare minskning av användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbmket. Med utgångspunkt i dessa fömtsättningar redovisas följande altemativ för en minskad användning.

Den genomsnittliga försäljningen av bekämpningsmedel uppgick åren 1981-1985 till 4500 ton per år. En halverad användning innebär således 2 250 ton. Ytterligare halverad användning

Alternativ I a: Övergång till lågdosmedel för ogräsbekämpning i stråsäd. Reduceringar av ogräsbekämpning i övrigt. Reducering av bekämpning av skadegörare genom minskning och förbud främst vad gäller svamp- och insektsbekämpning i stråsäd.

Bekämpningsmedelsanvändning	1130 ton
Träda	1 (K) 000 ha
Styrmedel	Förbud, avgifter
	och rådgivning
Kostnad för jordbruket	SOOmilj. kr.

Alternativ I b: Utöver begränsningaraa i alteraativ la fömtsätts att kemisk bekämpning mot örtogräs i stråsäd upphör. Grön träda eller vall införs för att begränsa uppförökningen av örtogräs.

Bekämpningsmedelsanvändning 930 ton

Grön träda/vall 475 000 ha

Styrmedel Förbud, ekonomiskt

stöd, rådgivning

och avgifter
Kostnad for jordbruket 2 600 milj. kr.

En minskning av användningen enligt alteraativ la och Ib är tekniskt
möjlig. En konsekvent övergång till lågdosmedel enligt altemativ I a kan
dock inte med säkerhet sägas vara bättre från risksynpunkt än användning
av preparat med motsvarande bekämpningseffekt men som används i
större mängder. Altemativet innebär även en betydande odlingsosäkerhet . j-j

12 Riksdagen 1989/90. 1 saml Nr 146. Bilagedd

med risk för omfattande skador på grödoma, som enskilda år kan leda till Prop. 1989/90:146 att kostnadema för jordbmket blir avsevärt högre än vad som framgår av Bilaga 4 den redovisade beräkningen av genomsnittskostnader.

Altemativ Ib fömtsätter betydande trädesareal och drastiska ändringar av odlingssystemen och medför härigenom mycket betydande kostnader för jordbmket. I övrigt innebär aUemativet samma nackdelar vad gäller odlingsosäkerhet som altemativ la. Försörjningsmålet uppfylls inte.

Ingen användning

Alternativ II a och II b: I altemativ II a fömtsätts att all användning utom betningsmedel förbjuds. Altemativ II b innebär totalt förbud. Grön träda altemativt vall införs för att bemästra ogräsproblemen.

Bekämpningsmedelsanvändning Ila 120 ton

llbO
Grönträda IIa725000ha

II b 725 000 ha
Styrmedel Förbud, ekonomiskt

stöd, rådgivning
Kostnad forjordbruket Ila 4600milj.kr.

115 5 500 milj. kr.

Altemativen II a och II b med i princip totalt förbud mot användning av kemiska bekämpningsmedel innebär motsvarande med accentuerade konsekvenser som redovisats vad gäller altemativ I med åtföljande mycket höga kostnader för jordbmket. Dessutom kan försötjningsmålet inte uppfyllas.

Mot bakgmnd av de betydande negativa konsekvensema som altemativen I och II medför redovisar bekämpningsmeddsgmppen ett altemativ III som innebär en bättre risk- och behovsanpassning. Det senare altemativet innebär en anpassning i ett längre tidsperspektiv. Under en tioårsperiod bör användningen kunna minskas ned tiU motsvarande nivå som i alteraativ I.

Bättre risk- och behovsanpassning

Alternativ III b: Hårdare behovsprövning och risk- och nyttovärdering. Reducering av doser i ogräsbekämpningen. Minskad bekämpning av skadegörare.

5 år 10 är

Bekämpningsmedelsanvändning 1700 ton 1100 ton

Grönträda lOOOOOha

Styrmedel Höga avgifter,

förbud
Kostnad for jordbruket 400milj.kr.

178

Bekämpningsmedelsanvändning I 500ton lOOOton

Grönträda 330000 ha

Styrmedel Höga avgifter,

forbud, ekonomiskt

stöd
Kostnad for jordbruket I 600 milj. kr.

Sammantaget bör enligt bekämpningsmedelsgruppens uppfattning en fortsatt minskning av riskema med bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket kunna ske enligt aUeraativ III med mindre allvarliga konsekvenser än de som blir följden av en minskad användning, enligt alternativen I och II. Orsaken härtill är främst att ny teknik hinner utvecklas och att skördevariationeraa minskar. Under en tioårsperiod bör användningen kunna reduceras till en nivå motsvarande den som erhålls i alternativ I.

Dessutom föreslår bekämpningsmeddsgmppen i kap. 4 att en fortsatt utveckling av den alternativa odlingen bör stimuleras genom att ekonomiskt stöd till omläggning lämnas även i fortsättningen.

I kap. 5 behandlas fömtsättningarna för och konsekvenserna av en ytterligare minskning av användningen av bekämpningsmedel inom andra områden än jordbraket. Inom trädgårdsnäringen är enligt bekämpnings-meddsgrappens uppfattning en ytterligare minskning av användningen möjlig att uppnå genom en rad olika insatser. Efterhand som alternativ utvecklas ändras även underlaget för behovsprövningen så att en ökad restriktivitet blir möjlig.

Inom skogsbmket anser bekämpningsmeddsgmppen att en ytterligare minskning av användningen inte är möjlig utan betydande ekonomiska konsekvenser för såväl skogsbmket som samhället. Vad gäller användningen vid vägar och järnvägar, parker och golföanor samt hemträdgårdar innebär den pågående utvecklingen vad gäller användningen att kemikalieinspektionen ges möjlighet att skärpa behovsprövningen.

1 kap. 6 föreslår bekämpningsmeddsgrappen att en handbok bör göras om de olika författningar som berör användningen av bekämpningsmedel.

Bekämpningsmeddsgmppen anser att det bör undersökas om länsstyrelsemas möjligheter att reglera användningen av bekämpningsmedel behöver förstärkas, t. ex. genom att länsstyrelserna ges behörighet att utfärda föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel inom länen. Gmppen anser vidare att en utredning bör göras om behovet och lämpligheten av att kommunema ges motsvarande behörighet inom kommunerna.

Lantbraksstyrdsen och naturvårdsverket bör enligt gruppen utreda behovet och utformningen av åtgärder för att skydda faunan och floran i åkermarkernas kantzoner. Skyddet för floran mnt åkrarna bör dessutom förstärkas genom att naturvårdsverket ser över möjligheterna att skärpa bestämmelserna om skyddsavstånd vid spridning av bekämpningsmedel och förbjuda kemisk bekämpning av vägar, diken och skogsbryn m. m.

I kap. 6 föreslår bekämpningsmedelsgruppen även att kemikalieinspek-

179

Sammanställning av remissyttrandena över Prop-1989/90:146

rapporten Minskad kemisk bekämpning, utarbetad '' av lantbruksstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens naturvårdsverk och kemikalieinspektionen.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kommerskollegium, skogsstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd, statens växtsortnämnd, statens maskinprovningar, Sveriges lantbmksuniversitet, skogs- och jordbmkets forskningsråd, styrelsen för teknisk utveckling, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, statskontoret, statens mät- och provstyrelse, lantbmksnämndema i Kristianstads, Skaraborgs och Södermanlands län, plan- och bostadsverket (Boverket), Biodynamiska föreningen, Agrifack, Hushållningssällskapens förbund, Jordbmkstek-niska institutet. Kemikontoret, Kontrollföreningen för altemativ odling. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbmkamas riksförbund (LRF), Samarbetsgrappen för alternativ odling, Svalöf AB, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen, Sveriges grossistförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund.

Dessutom har yttranden inkommit från Alternativodlarnas riksförbund. Svenska lantmännens riksförbund, Konsument-Foram, Hälsofrämjandet, Fritidsodlingens riksorganisation och Agrifack.

1 Allmänt

1.3 Statens livsmedelsverk anser att risken med de i dag förekom
mande resthalterna i såväl inhemska som importerade livsmedel är liten.
Det går dock inte att garantera att dessa resthalter är helt riskfria.

En ytterligare generell halvering av all slags bekämpningsmedelsanvänd
ning bör i sig inte vara ett mål utan åtgärder bör i stället inriktas på att
eliminera sådana medel vars egenskaper och användningssätt från hälso-
och miljösynpunkt framstår som mest negativa.

------ Om den svenska odlingen genom mycket långtgående restriktio
ner i användningen av bekämpningsmedel får en försämrad konkurrens
kraft genom att produkteraa blir dyrare, kan importen av motsvarande
produkter förväntas öka. Detta kan i sin tur leda till en ökning av intaget
av bekämpningsmedelsrester, eftersom man i andra länder ofta har en
mindre restriktiv inställning till kemisk bekämpning än vad fallet är i vårt
land.

1.5 Statens växtsortnämnd instämmer till fullo i rapportens syfte att mins
ka kemikalieanvändningen i bl. a. växtodlingen, men vill klart framhålla
att det fömtom resistens är en rad andra och lika viktiga egenskaper hos
nya sorter, som måste beaktas vid nämndens prövning. 181

1.7 Sveriges lantbmksuniversitet: Rapporten ger en god bild a v den kemis- Prop. 1989/90:146
ka bekämpningen inom jordbmket. Bilaga 5

---- Skadetrösklar uttrycker den nivå då en bekämpningsinsats är

lönsam och är relaterad till produktpris och kostnader för åtgärderaa. Om produktpriset minskar höjs trösklarna i motsvarande grad. Detta kan inom några år automatiskt leda till att pesticidanvändningen i spannmålsgrödor med överskottsproblem och sjunkande priser kommer att reduceras. Till detta bidrar också de avgifter som belastar preparaten.

1.9 Styrelsen för teknisk utveckling ser med tillfredsställelse att rapporten
uppmärksammar utmstningens betydelse för de hälso- och miljörisker
som uppstår i samband med kemikalieanvändningen.

1.10 Riksrevisionsverket menar att det allmänt accepterade odlingssyste
met och den stmkturella utvecklingen inom jordbmket har större betydel
se för behovet av bekämpningsmedel än det frivilliga åtgärdsprogram som
föreslås i utredningen. Det har också visat sig att bekämpningsmedelsför
sörjningen under åren 1986 1988 har minskat trots att de flesta av de
åtgärder som vidtagits till följd av det tidigare åtgärdsprogrammet ännu
inte slagit igenom, enligt arbetsgmppen. Mot denna bakgmnd ifrågasätter
RRV om det är meningsfullt att ta fram åtgärdsprogram som behandlar
bekämpningsmedel som ett isolerat inslag i jordbmksproduktionen.

---- Förslag till ny livsmedelspolitik har nyligen presenterats (Ds

1989:63) och ett flertal utredningar under senare år har lämnat förslag som innebär stora förändringar i jordbmksnäringens villkor framöver. Bl.a. har behovet av att lägga ned i randa tal mellan 400000 och 500000 ha åkermark för att komma till rätta med överskottsproduktionen aktualiserats.

Dessa förhållanden påverkar i hög grad det framtida behovet av insatsvaror inom jordbmket, inkl. bekämpningsmedel. Någon analys av vad den framtida utvecklingen inom jordbmket kommer att innebära för användning och hantering av bekämpningsmedel görs inte i rapporten. Arbetsgmppens förslag utgår från oförändrad åkerareal och fasta priser på jordbmksprodukter. Dessa antaganden är enligt RRV orealistiska mot bakgmnd av den väntade avregleringen inom jordbmket.

Det överordnade målet för arbetet måste, enligt RRV, vara att minska
riskema med bekämpningsmedel. Därför bör, som arbetsgmppen föreslår,
målen för verksamheten formuleras på annat sätt än tidigare (s. 95). Det
väsentliga är att målen, och kostnaderaa för att uppnå dessa mål, relateras
till de risker och problem som är förknippade med användningen av
bekämpningsmedel.--

1.11 Statistiska centralbyrån: Sammanfattningsvis viU SCB sålunda med
anledning av de i rapporten framlagda förslagen framhålla dels det ange
lägna i att de nu pågående undersökningaraa om jordbmkets förbmkning
av bekämpningsmedel får fortsätta årligen, dels att behoven av statistisk
information främst för uppföljningsändamål i en rad konkreta frågor

beaktas. 182

1.12 Statskontoret: Allmänt kan konstateras att bekämpningsmedlen ut- Prop. 1989/90:146
ifrån olika utgångspunkter har så stora negativa egenskaper att en minime- Bilaga 5

ring av användningen är önskvärd. De positiva effektema är dock så avsevärda att generella förbud inte kan genomföras utan att det påverkar samhällsekonomin.

När det gäller bekämpningsmedelsanvändningen har den ensidiga spannmålsodlingen kraftigt ökat behovet av bekämpningsmedel. De konstlat höga prisema på framför allt spannmål har även stimulerat till en hög användning genom att det behövs en mycket måttlig skördeökning för att en bekämpningsåtgärd skall vara lönsam.

1.13 Statens mät- och provstyrelse: Bekämpningsmedel och utmstning för dess spridning både exporteras och importeras. Teknikutveckling, standardisering, provning och godkännande sker i allt större utsträckning genom intemationellt samarbete. Hänsyn bör i möjligaste utsträckning tas till detta.

1.14 Lantbmksnämnden i Kristianstads län stöder rapportens positiva syfte att minska bekämpningsmedlens användning och miljöpåverkan.

1.16 Lantbruksnämnden i Södermanlands län: Riskeraa med be
kämpningsmedel har sannolikt överskattats, vilket kan utläsas ur gmppens
konstateranden beträffande frekvensen av arbetsskador orsakade av be
kämpningsmedel, samt av dess bedömning av gifteffektema i den yttre
miljön och beträffande effekteraa på floran och faunan i vatten.

---- Med de kunskaper vi i dag har finns inga direkt sakliga skäl för

en ytterligare begränsning av användningen. Dock råder hos konsumenterna en oro för att det kan finnas risker med att använda bekämpningsmedel. Denna upplevda risk kan vara skäl för att ytterligare begränsa användningen.

1.17 Plan- och bostadsverket: Inför det vägval som landets jordbmk står
inför vill Boverket understryka vikten av att en inriktning väljs som
innebär en långsiktigt god hushållning med landets naturresurser.

De bmkningsmetoder som medför en utarmning, förbmkning och för
orening av våra mark- och vattenresurser är ohållbara och på lång sikt
förödande.---

Omläggningen till en minskad/altemativt ingen kemisk bekämpning, tillsammans med den totala omprövning som nu görs av landets livsmedelspolitik, gör att förändringama sammantaget blir mycket genomgripande för jordbmkaraa. Detta tillsammans med skatteomläggningen ger en situation där det är mycket svårt att överblicka konsekvenseraa i detalj.

Med anledning härav är det av vikt att tidsperspektivet för omställning
en till en minskad/ingen användning av kemiska bekämpningsmedel inte
sätts för kort, utan att bmkaren får rimlig tid att lösa omställningsproble
men. ---- För att inte en utslagning av företag skaU bli följden av

omställningaraa bör en beredskap hållas, för att stödjande insatser från

samhällets sida kan komma att krävas. 183

1.19 Agrifack: Riskeraa med bekämpningsmedel har sannolikt Prop. 1989/90:146

delvis överskattats, vilket kan utläsas ur gmppens konstateranden beträf- Bilaga 5

fande frekvensen av arbetsskador orsakade av bekämpningsmedel, samt av dess bedömning av gifteffekterna i den yttre miljön, och beträffande effekteraa på flora och fauna i vatten.

---- Det saknas i dag sakliga skäl för en ytterligare begränsning av

användningen. Dock råder hos konsumenteraa en oro för att det kan finnas risker med att använda bekämpningsmedel. Denna upplevda risk kan vara skäl för att ytterligare begränsa användningen.

1.20 Hushållningssällskapens förbund: Rapporten och utredning
en, minskad kemisk bekämpning, anser förbundet måste ses i sitt samman
hang och inte särbehandlas gentemot andra krav.

Syftet med minskad användning av kemiska bekämpningsmedel är att
minska hälso- och miljöriskerna. Detta fömtsätter en kvantifiering av
riskema och en mera utförlig och precis riskbedömning än den som pre
senteras i utredningen.- I kapitlet om det nuvarande halverings
programmet föreslås en utvärdering av detta .En sådan utvärde
ring har, såvitt förbundet kan bedöma, inte gjorts. Följaktligen måste en
ytterligare halvering av användningen bli mycket svår att motivera.

---- En hantering som leder till gmndvattenläckage är oacceptabel,

men även detta borde kunna förhindras genom användarvänliga förpack
ningar och framför allt information via lantbmksnämnderaas återkom
mande kurser för användaraa. Urlakningsbenägna eller på annat

sätt riskabla preparat bör tas ur bmk. Omregistrering är ett mycket bra sätt
att uppdatera informationen om ett preparat

------ Effekten av de föreslagna drastiska minskningama av använd
ningen av bekämpningsmedel i svenskt jordbmk blir emellertid dyrare
svenska livsmedel och på sikt en större efterfrågan på utländska. Detta är
inte någon fördel från resthaltssynpunkt, då vi vet att importerade livsme
del i regel innehåller mera bekämpningsmedelsrester än svenska.

1.22 Kemikontoret: De förändringar i den jordbmkspolitiska utvecklingen, avregleringar, förändrade ekonomiska villkor etc. som kommit till stånd efter det att utredningen redovisats, innebär att de fömtsättningar som utredningens analyser bygger på inte längre föreligger. IVT ser därför inte möjlighet att i sak ta ställning till de analyser som presenterats.

1.24 Lantbmkamas riksförbund: De i utredningen föreslagna målformule-
ringaraa "Inga risker på gmnd av bekämpningsmedel i gmndvatten och
vattendrag" etc. ansluter väl till de mål som anges i LRF: s miljöprogram.
En minskad användning uttryckt som t.ex. kvantitet aktiv substans bör
inte ses som ett primärt mål, utan snarare som ett av många medel. Det
kan dock enligt LRF:s mening vara en fördel att även kvantifiera en
önskvärd utveckling av den använda mängden.

1.25 Alternativodlarnas riksförbund: Ambitionen att halvera an-

184

vändningen ännu en gång är lovvärd och ARF anser att detta är både Prop. 1989/90:146
önskvärt och möjligt inom några få år. Bilaga 5

Vi anser att bekämpningsmeddsgmppen generellt har överskattat problemen och kostnadema som kan uppstå vid minskning av bekämpningsmedelsanvändningen samtidigt som förddaraa underskattats.

Vi anser att det finns positiva effekter av de föreslagna odlingssystem-förändringaraa som bekämpningsmeddsgmppen inte tagit hänsyn till

Beträffande inriktningen för det fortsatta arbetet anser ARF att minskningen av kemiskt bekämpad areal skall betonas mer. Styrmedel och eventuell lagstiftning får inte stimulera till övergång till nya lågdospreparat med okända och svåranalyserade effekter. I stället bör målsättningen vara att premiera ett totalt uteslutande av kemisk bekämpning.

1.27 Svalöf AB: Avslutningsvis diskuterar arbetsgmppen mål för det fortsatta arbetet. Svalöf AB delar de synpunkter som därvid framförs.

1.28 Svenska lantmännens riksförbund:

I utredningens kap. 10 framförs att andra mål än den använda mängden
bekämpningsmedel behöver utvecklas. Vi instämmer och menar att denna
målfokusering medför att målet med minskade risker nås snabbare till
lägre kostnader.--

1.29 Svenska kommunförbundet: Förbundet tillstyrker rapporten i

alla väsentliga delar. De ekonomiska konsekvensema av förslagen har förbundet emellertid inte bedömt.

Avslutningsvis vill förbundet- framhålla att målet primärt bör

vara att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämpningsmedel och inte endast eftersträva minskade mängder med hjälp av bl. a. s. k. lågdosmedel.

1.30 Svenska naturskyddsföreningen: Det är anmärkningsvärt

med tanke på uppdraget att rapporten saknar riskkvantifiering.

Föreningen menar att en viktig utgångspunkt för arbetet borde ha varit
ett försök att kvantifiera hälso- resp. miljörisker kopplade till dagens
bekämpningsmedelsanvändning.

---- [Det finns] dynamiska vinster i att tidigt anpassa jordbmkets

stmktur tiU de biologiska förhållandena. I samma grad finns det dynamiska kostnader i ett kvarhållande vid den monokulturdrift, separering mellan växtodling - djurhållning samt separering mellan det urbana samhället och jordbmket som kännetecknar dagens jordbmk och samhälle.

1.33 Trädgårdsnäringens riksförbund:

TRF konstaterar inledningsvis att någon egentlig utvärdering av det s. k.
halveringsprogrammet ännu ej skett bl. a. beroende på att "halveringeti"
beräknas vara genomförd först vid utgången av år 1990.

Förbundet anser att det är angeläget att ett kontinuerligt arbete bedrivs 185

för att minska riskerna med kemisk bekämpning. Det är emellertid viktigt Prop. 1989/90:146 att målet inte ensidigt definieras som ett volymmål vad gäller användning- Bilaga 5

en av kemiska preparat.- Mot den bakgrunden är det mer relevant

att som utredningen själv föreslår definiera målet som riskdiminering inom vissa definierade områden.

TRF kan inte nog starkt betona att man i det fortsatta arbetet på ett helt annat sätt än hittills också måste analysera de ekonomiska konsekvenseraa inom trädgårdsodlingen av olika åtgärder. Någon sådan analys har ännu inte gjorts.

1.34 Konsument-Forum anser att rapporten har uppenbara brister.------------------------------------------------

Rapporten utgår utifrån nuvarande ohållbara situation och relaterar förändringar till detta i stället för att utgå från vad som redan är känt och dokumenterat, dvs. långtgående erfarenheter och kunskaper från decenniers alteraativ kemikaliefri odling.

1.35 Hälsofrämjandet: Enligt vår åsikt är och skall regeringens

målsättning vara att successivt minska gifterna i jordbraket och på sikt komma bort från dem. Detta skulle varit granden för rapporten.

Uppgiften har enligt vår mening inte fullföljts. Detta kan inte vara hela svaret på regeringens uppdrag mål: Halvering av bekämpningsmedel i jordbmket. Det är ingen halvering om man ökar styrkan men minskar volymen!

1.37 Landsorganisationen i Sverige: LO anser att rapporten ger en

god bild av situationen på bekämpningsmedelsområdet och att de alternativ som föreslås åtföljs av en viss konsekvensbeskrivning. Det givna uppdraget kunde ha drivits längre i så måtto att dels en mer fullständig samhällsekonomisk redovisning påvisats, dels ett färre antal alteraativ

men med en "konsumentinriktad" genomgång av konsekvenserna.

Arbetet på att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel på
alla områden måste ha en inriktning mot ett mål att utveckla strategier
som minimerar eller helt stoppar användning av kemiska bekämpnings
medel. ---

2 Minskad användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket

2.3 Statens livsmedelsverk tillstyrker det av bekämpningsmeddsgrappen förordade alternativet 111, som innebär en hårdare risk- och nyttovärde-ring tillsammans med en dosreducering.---------------------- För att undvika en kvalitativt försämrad livsmedelsproduktion vill livsmedelsverket framhålla vikten av att minskningen av bekämpningsmedelsanvändningen sker i en sådan takt att nya odlingsmetoder och nytt sorturval via växtförädling hinner utvecklas och utprövas.

2.4 Statens jordbruksnämnd ställer sig positiv till de förslag som lämnas 186

för att minska bekämpningsmedelsanvändningen och stöder arbetsgrap- Prop. 1989/90:146 pens uppfattning att alteraativ III ger mindre allvarliga konsekvenser för Bilaga 5 jordbraket än alteraativ I och II. Dock ifrågasätter jordbraksnämnden om minskad bekämpningsmedelsanvändning bör mätas enbart i kg aktiv substans. En övergång till mindre farliga preparat bör gynnas även om dessa innehåller en högre halt aktiv substans. Bekämpad areal och risker med resp. preparat bör också beaktas.

2.6 Statens maskinprovningar: Enligt Maskinprovningarnas uppfattning
är osäkerheten beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en minskad
användning av bekämpningsmedel inte tillräckligt starkt verifierad i rap
porten.

---- En känslighetsanalys baserad på antagna prisförändringar hade

underlättat en bedömning av de ekonomiska konsekvenseraa för jordbmket.

------ antalet jordbmkare, som själva utför bespmtningsarbete kom
mer att minska. Denna minskade självverksamhet leder sannolikt enligt
Maskinprovningarnas uppfattning till att kemisk bekämpning i större ut
sträckning än hittills kommer att uföras vid en tidpunkt, som inte är
optimal när det gäller bekämpningseffekten och att man i stället höjer
dosen.

2.7 Sveriges lantbruksuniversitet vill också välkomna utredamas initiativ
i alternativ III och instämma i deras förordande av detta.

------ Det mest radikala förslaget, II b innebär totalförbud för be
kämpningsmedelsanvändning medan man i II a inskränker denna till
betning av utsäde. Enligt institutionens mening är detta alternativ föga
realistiskt både på kort och lång sikt. Sådana grödor som sockerbetor,
oljeväxter och potatis skulle om detta alternativ väljs knappast kunna
odlas med framgång i de viktigaste odlingsområdena beroende på svåra
angrepp av skadegörare.

Då det gäller potatisens skadegörare, t. ex. potatisbladmöglet, står förhoppningen till motståndskraftiga sorter. Potatisexperter vid SLU och Svalöv menar emellertid att det inte inom överskådlig tid kommer att finnas sorter som kan odlas helt utan bekämpningsinsatser. Den stora arealen "grön träda", 725 000 ha kan i sig medföra ökade skadegörarpro-

blem t.ex. då det gäller rödsotvims och fritfluga. Altemativ Ila

och II b innebär höga kostnader för jordbmket och sannolikt en över
mäktig konkurrens från andra länder, där importvaroma framställs med
medel som svenska odlare måste avstå ifrån.

Alteraativ la innefattar i princip en halvering av den pesticidkvantitet
som beräknas bli använd år 1990. Kostnaden för jordbmket upp
ges här endast till 500 milj. kr. I jämförelse med dagens optimala

bekämpning torde förlusten för jordbmket sannolikt uppgå till minst I miljard kr.

Bladlusangrepp kan orsaka stora skördebortfall under enskilda år både i
bröd- och foderspannmål. Vi har här en väl fungerande prognos- och 187

varnings verksam het som i stort sett utesluter omotiverad användning. Det Prop. 1989/90:146 synes därför knappast vara motiverat med förbud för svamp- och insekts- Bilaga 5 medel i stråsäd. Vill man drastiskt minska fungicid- och insekticidanvänd-ningen i stråsäd kan en stegring av bekämpningsmedelsavgifter vara en tänkbar åtgärd.

Som utredningen påpekar i sammanfattningen på s. 2 i utredningen innebär alternativen I a och I b en betydande odlingsosäkerhet med risk för omfattande skador på grödorna. Det har ibland framhållits att riskerna för en upptrappning av svamp- och insektsangrepp vid uraktlåten kemisk bekämpning skulle vara små. Flera svampar t. ex. ur Septoria- och Drechs-lera-släkten fortlever emellertid i fält och kan om ingen bekämpning företages, på sikt få ökad betydelse, en risk som man knappast kan negligera. Även om man kan förvänta sig ytteriigare framsteg då det gäller framställning och marknadsföring av växtsorter med bättre motståndskraft mot skadegörare än dagens sortmaterial, innebär altemativen la, Ib, Ila och II b uppenbara risker för svensk växtodling. Tidsperspektivet vid en minskning av denna omfattning måste vara relativt långt så att odlingen hinner anpassa sig till nya förhållanden och alteraativa metoder hinner utprovas.

Enligt institutionens mening är alternativ Illa det rimligaste alteraati
vet. Genom att starkt begränsa kemikalieanvändningen, men ändå tillåta
insatser i vissa situationer i exempelvis stråsäd mot skadeinsekter och
sjukdomar, kan förlusterna för den enskilde odlaren hållas på en rimlig
nivå samtidigt som kostnaderaa för jordbmket totalt begränsas. Detta
gäller i första hand altemativ lila.

Det är angeläget att man i vissa situationer under enstaka år och i
begränsade områden har möjlighet att använda kemiska bekämpningsme
del mot vissa skadegörare där andra alternativ saknas i dagsläget.

Mot bakgrand av ovanstående anser institutionen för växt- och skogs
skydd att en strikt behovsanpassad bekämpning mot skadegörare i olika
grödor är möjlig att genomföra med lägre insatser av bekämpningsmedel
enligt alternativ III a, utan alltför orimliga kostnader och omställningar för
jordbmket. Detta bör förslagsvis genomföras under en 10-årsperiod för att
ej vålla alltför stora omställningsproblem.

2.8 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: I konsekvensbeskriv
ningarna för de olika altemativen redovisas dock endast översiktligt hur
olika effekter och kostnader har beräknats. De olika alteraativens inne
börd är därför svår att värdera. Vissa ekonomiska effekter förefaller tvek
samma. ---

Vidare beaktas ej de effekter, som en redan genomförd avreglering av
fruktodlingen och en aviserad avreglering av spannmålsmarknaden, kom
mer att få. Dessa begränsningar i beräkningsunderlaget gör att de ekono
miska effekterna förmodligen har underskattats.

I rapporten saknas också en mer ingående riskvärdering relaterad tiU de

olika alternativ som utredningen analyserar. Mot denna bakgmnd

upplevs arbetsgmppens val av alternativ som något godtyckligt.

2.9 Styrelsen för teknisk utveckling: STU avstår från att förorda Prop. 1989/90:146

någon enskild inriktning men finner att rådgivning, utbildning och teknisk Bilaga 5 utveckling är viktiga för att uppnå målet.

2.10 Riksrevisionsverket: För att kunna väga samhällsnyttan av

minskad kemisk bekämpning mot samhällskostnaderaa för att åstadkom
ma denna minskning måste både nytto- och kostnadssidan studeras samti
digt. --- RRV efterlyser därför en bättre belysning av effekter på hälsa

och miljö av olika typer av bekämpningsmedel samt en värdering av nyttan av åtgärder för att minska användningen av dessa medel.

---- anser RRV att mängden bekämpningsmedel som säljs eller

används är en mycket grov indikator på hälso- och miljöriskeraa förknippade med användningen av dessa medel. Riskbilden påverkas bl. a. av hur medlen används, var de används och vilka medel som används samt i vilket syfte. Mot denna bakgmnd anser RRV att statistik över försäljning av medel inte ger en rättvis bild av hälso- och miljöriskeraa. Den bör därför användas mycket försiktigt som underlag för åtgärdsförslagen.

2.12 Statskontoret: Eventuella ytterligare åtgärder för att sänka bekämpningsmedelsanvändningen bör anstå till en ny jordbrakspolitik, med vad det innebär för inriktningen av jordbraket, sjösatts.

2.14 Lantbruksnämnden i Kristianstads län anser att en övergång

enligt utredningsgrappens förslag III är mest realistiskt.

Från nämndens sida råder dock tveksamhet om påverkan på miljön minskar i och med en halvering av mängden aktiv substans och övergång till andra preparat. Mängden spriden aktiv substans minskar drastiskt medan antalet doser inte på långt när minskar i samma omfattning. Miljöeffekten är dessutom mycket svårmätbar.

Betning av utsäde mot olika utsädesburaa sjukdomar och vissa insekter har i dagsläget en mycket liten miljöpåverkan men en stor positiv effekt för odlaren. Betningen är effektiv, behovsanpassad och riktad direkt mot smittkäUan på utsädet. Genom betning minskar behovet av bekämpning i den växande grödan. Av dessa anledningar är betningen mycket värdefull från odlingssynpunkt och bör därför undantas från eventuella förbud och begränsningar.

------ Det är troligen fullt möjligt att helt gå över till mekanisk ogräs
bekämpning i potatis.-

---- Flyghavreproblemen kan i dag hållas på en rimlig nivå tack vare

kemiska medel. Redan i dag används kemiska medel endast vid stor förekomst av flyghavre. Vi har i Sverige en lag om att flyghavre inte får förekomma i fäU. Denna lag kommer att bli ytterligt svår att leva upp till om dessa preparat begränsas eller förbjuds.

---- Det är också viktigt att ha förståelse för hur nya resistenta sorter

av potatis och spannmål skall odlas. Ett totalt uteslutande av bekämpning
ar gällande resistenta sorter ger skadegöraraa, främst olika svampar, fritt
spelram att anpassa sig. Inom några år är därefter resistensen braten.
Resistenta sorter kräver som regel en viss bekämpning. 189

2.15 Lantbruksnämnden i Skaraborgs län: Nämnden anser att Prop. 1989/90:146

samtliga fyra förslag är orealistiska med tanke på kostnadema samt de Bilaga 5

hastiga och omfattande stmkturella och produktionstekniska förändringar som krävs inom jordbmket för förslagens genomförande. Odlingssäkerheten kommer också att minska vilket ytterligare skulle försämra ekonomin i jordbmksproduktionen. På rent spannmålsproducerande företag skulle också ogräsproblemen på sikt bli mycket besvärande även med de förslag på omfattande trädesbmk eller grön träda som utredningen lagt fram. Lantbraksnämnden vill särskiU peka på att flyghavre kan bli ett mycket stort problem.

Bekämpningsmedlen är viktiga produktionsmedel och en reducering
enligt förslagen skulle innebära oacceptabla konsekvenser för enskilda
odlare liksom näringen i sin helthet.---------------- Ny odlingsteknik och förbätt
rade redskap samt resistensförädling tillsammans med ökad rådgivning
och utbildning till användaraa skulle vara en bättre väg att ytterligare
minska riskema för människor och miljö och ändå behålla de fördelar som
bekämpningsmedlen innebär för det modema jordbraket.

2.16 Lantbmksnämnden i Södermanlands län: Om ytterligare begränsning av bekämpningsmedelsanvändningen måste ske, bedöms grappens förslag lila vara det bästa

2.17 Plan- och bostadsverket: En övergång till så gott som enbart lågdosmedel i ogräsbekämpningen i stråsäd (alt. 1 a) förefaller inte vara rätt väg mot en långsiktigt hållbar bmkningsmetod, med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som kvarstår kring dessa medel.

---- i rapporten, anges att det inte varit möjligt att sätta ett pris på

värdet av de minskade risker, som en begränsad eller upphörd användning av bekämpningsmedel innebär (s.47). Till detta kan läggas att värdet av bevarade naturresurser inte heller kan skattas i pengar.

2.18 Biodynamiska föreningen: Genomgående redovisas i rapporten öka
de kostnader för jordbraket och tor samhället vid en minskning av an
vändningen av kemiska bekämpningsmedel, medan däremot minskade
kostnader eUer andra vinster förbigås med tystnad.

Utredningen har med andra ord endast fullföljt halva sin uppgift. Enligt vår mening är rapporten därmed värdelös som beslutsunderiag, t. o. m. fariig. Den måste ovillkorligen kompletteras med en utredning om de vinster för den enskilde lantbrakaren, miljön, sårbarheten, aUmänna hälsoläget osv. som eventuellt kan bli följden av en verkligt kraftfull nydaning av jordbraket.

2.19 Agrifack: Om ytterligare begränsning av bekämpningsmeddsan-vändningfin måste ske, bedöms grappens förslag III a vara det bästa------------

2.20 Hushållningssällskapens förbund: En ytteriigare minskning av riskerna med användning av bekämpningsmedel är önskvärd. En minskning av

riskeraa behöver dock inte åstadkommas genom stora nedskämingar av 190

bekämpningsmedelsanvändningen, med bl. a. mycket allvarliga ekonomis- Prop. 1989/90:146
ka konsekvenser som följd. -------------------------------- Bilaga 5

------ Att minska riskeraa bör vara huvudmålet för det fortsatta arbe
tet. En fortsatt utveckling av halveringsprogrammet mot hårdare behovs
prövning och hårdare krav för att minimera bekämpningsmedlens risker i
fråga om yttre miljö, arbetsmiljö och livsmedel är önskvärd.

---- Att som i förslag III generellt sänka doseraa till halv eller kvarts

dos vid ogräsbekämpning kan vara svårt att genomföra.

---- En uppförökning av skadegörare och en resistensbrytning kan

bli följden av kraftigt sänkta doser. En ökad satsning på resistenta sorter och en utökad försöksverksamhet är här önskvärd.

2.21 Jordbrukstekniska institutet: Genom att ingen samlad risk-/

nyttobedömning görs för de olika alteraativen föreligger ingen möjlighet
att värdera dessa gentemot dagens situation.

2.22 Kemikontoret: IVT avvisar utredningens förslag och vill i stället föreslå ett ytterligare utökat samarbete mellan myndigheteraa och företagen för formulering av gemensamma mål baserade på vetenskapliga fakta.

2.23 Kontrollföreningen för alternativ odling: Ambitionen att halvera användningen ännu en gång är lovvärd och KRAV anser att detta är både önskvärt och möjligt inom några få år.

Vi anser att det finns positiva effekter av de föreslagna odlingssystem-förändringaraa som bekämpningsmeddsgrappen inte tagit hänsyn till.

---- Målsättningen bör vara att premiera ett totalt uteslutande av

kemisk bekämpning.

2.24 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser alteraativ 111 vara

mest intressant då målformuleringen här ligger nära den i LRF:s miljö
program. ---

De ekonomiska utvärderingama är i hög grad schablonmässiga och

bygger på en lång rad antaganden. En gmndligare analys vore

enligt LRF: s mening motiverad bl. a. vad gäller effekteraa av olika styrme-dd.

Beräkningen av den samhäUsekonomiska nettoeffekten har i hög grad
påverkats av att nuvarande överskottsproduktion medför betydande ex
portkostnader. -- Mycket talar då för att en koppling till nuvarande

exportkostnader inte är relevant i ett längre tidsperspektiv.

2.25 Alternativodlarnas riksförbund: Att sockerbetsodlingen skulle behöva
upphöra vid uteslutande av kemisk bekämpning anser vi vara överdrivet.

Med anpassad odlingsteknik och växtförädling bör även våroljeväxtod-ling vara möjlig.

Att höstveteodlingen skulle behöva upphöra vid uteslutande av bet
ningsmedel är helt felaktigt. Sedan flera år sås 100-tals ha med obetat 191

utsäde utan problem och dessutom finns nu en stinksotresistent sort Prop. 1989/90:146
(Tjelvar). Bilaga 5

Farhågoraa för stora problem med ogräs och mögelangrepp stöds inte av erfarenheter från fungerande alteraativodling.

ARF ifrågasätter starkt bekämpningsmeddsgmppens slutsats att alternativ I b och II skulle ge underskott av livsmedel liksom att vissa grödor skulle behöva upphöra att odlas. Dessutom anser vi kostnadema starkt överdrivna.

ARF vill här hävda alteraativ II b som slutmål. Tidsperspektivet

för programmets genomförande bör dock utsträckas till tio år.

2.26 Samarbetsgmppen för alternativ odling instämmer med gmppen att en halvering av bekämpningsmedel lätt kan uppnås på fem år. Men vi kan absolut inte godta synsättet att detta sker genom att övergå till lågdosme-dd.

2.27 Svalöf AB: De beskrivningar av konsekvensema av olika handlings-alteraativ som redovisas borde varit mer heltäckande. Detta gäller bl. a. de ekonomiska beräkningaraa. Också i övrigt är bedömningaraa av konsekvenseraa ofullständiga.

Enligt vår uppfattning är det således väsentligt att inrikta ansträngning-
araa på att minska de risker som användningen av kemiska bekämpnings
medel kan medföra även om dessa är svåra att mäta. Att fortsätta att
arbeta med kvantitativa mål såsom att halvera mängden såld aktiv sub
stans av bekämpningsmedel leder alltför lätt till en felaktig prioritering av
olika åtgärder.---

Vi anser att altemativ III a är att föredra. Det ger växtförädlingen tid och
förhoppningsvis också resurser att verkligen satsa på förädling för förbätt
rad resistens och ogräskonkurrerande förmåga. Altemativet är dock inte
acceptabelt i sin helhelt. Vi anser inte att höga bekämpningsmedelsavgifter
är nödvändiga för att få en långsam nertrappning av bekämpningsmedels
användningen till stånd.-

2.28 Svenska lantmännens riksförbund:

Risken för en ökad import av produkter med sämre kvalitet är stor i
flera av alteraativen.-

Enligt vår uppfattning är det är inte realistiskt att under överskådlig tid
avskaffa användningen av kemiska bekämpningsmedel.

2.29 Svenska naturskyddsföreningen: 1 den kostnadsredovisning

som nu föreligger är det svårt att utläsa humvida kostnadema för de olika
altemativen endast gäller omställningsperioden eller ej.

Det är märkligt att det överordnade målet att minska riskema översätts
till ett operativt mål om färre kg aktiv substans. Graden av koppling dem
emellan är låg. Det vore mer relevant att uttrycka vilka risknivåer som
anses vara acceptabla.

192

2.32-------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: Prop. 1989/90:146

Man har i gruppen också försökt att beräkna kostnaderna för de olika Bilaga 5

alternativen. Utan att veta på vilka gmnder man bygger sina beräkningar anser TCO att det är utomordentligt svårt att göra ekonomiska beräkningar för framtiden med hänsyn till alla osäkra faktorer för jordbrukets framtid och inriktning.

---- Dessutom kan svenskt jordbrak i framtiden starkt påverkas av

beslut i GATT och EG, vilket också gör beräkningsgmnderna för kostnaderna i de båda alternativen ytterst osäkra. TCO tar därför avstånd från alternativen I och II.

TCO ställer sig bakom alternativ Illa, som kräver en hårdare behovs
prövning, reducerade doser i ogräsbekämpningen samt minskad bekämp
ning av skadegörare. Det ligger väl i linje med målsättningen för den
kemiska användningen i jordbmket som gälleråren 19861990.

2.33 Trädgårdsnäringens riksförbund:

I uppdragen har också ingått att undersöka vilka ekonomiska konse
kvenser förslaget skulle få för näringslivet bl.a. trädgårdsnäringen. Någon
sådan ekonomisk analys har inte företagits utan utredningen har på ett
schablonartat sätt endast behandlat jordbmksföretagens ekonomi.

2.34 Konsument-Forum: Riskbedömningar och konsekvensanalyser får
alltför lite tyngd medan kostnadsaspekter och produktionshänsyn tydligt
överväger.

Vi anser att risker måste väga tyngre än nytta, dvs. att kortsiktiga aspekter skall stå tillbaka för långsiktiga.

2.35 Hälsofrämjandet: De olika kostnadsalternativen kan man förbigå
med tystnad, då endast kostnadssidan fokuserats. Vinsterna är nästan helt
utelämnade!

2.37 Landsorganisationen i Sverige: LO förespråkar alternativ III b som
innebär ett längre perspektiv på omställningsprocessen till en starkt mins
kad användning.--

3 Alternativ odling

3.4 Statens jordbruksnämnd: En övergång till odlingsformer och sorter
som fordrar mindre bekämpningsmedel är positiv från beredskapssyn
punkt eftersom behovet av import och lagring av bekämpningsmedel
minskar.----

3.16 Lantbruksnämnden i Södermanlands län: Stödet till alternativodling bör utgå ytterligare några år men sen upphöra.

---- Eljest innebär stödet en slags subvention av livsmedel, något

som annars håller på att avskaffas. 193

13 Riksdagen 1989/90. 1 saml. Nr 146. Bilagedel

3.17 Plan- och bostadsverket: Boverket instämmer i att alternativ Prop. 1989/90:146

odling bör stimuleras. Bilaga 5

3.19 Agrifack: Grappens förslag att fortsätta stödet till altemativ odling

kan vara riktigt--- Om alternativ odling blir en varaktig företeelse i

samhället, börden dock vara självbärande. Eljest innebär ju stödet en slags subvention av livsmedel, något som annars håller på att avskaffas.

3.23 Kontrollföreningen för alternativ odling: KRAV konstaterar

med tillfredsställelse att bekämpningsmeddsgmppen föreslår ett fortsatt
stöd tiU omläggning till alternativ odling.

3.24 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser att omställningen till

alternativ odling bör stimuleras i sådan utsträckning att efterfrågan på
dessa produkter tillgodoses.

3.25 Alternativodlarnas riksförbund konstaterar med tillfredsställelse att bekämpningsmeddsgmppen delar ARF:s åsikt att möjligheterna att anmäla sig till omläggningsstödet för alternativ odling bibehålls.

3.26 Samarbetsgruppen för alternativ odling är ense med utredningen om fortsatt stöd till omläggning till alternativ odling för att kunna nå etappmå-Id. - - -

SAO är mycket kritisk till att utredningen inte lagt fram ett renodlat
förslag kallat "alteraativ odling". I det förslag som är mest likt alteraativ
odling finns det för många uppenbara brister.

---- Och därför hävdar vi att en total omläggning till alternativ

odling ej får sådana ekonomiska konsekvenser som återspeglas i utredningen.

---- En annan aspekt som ger bra ekonomi i alternativ odling är att

det finns stora exportmöjligheter av svensk spannmål.

3.29 Svenska naturskyddsföreningen drar slutsatsen att en offensiv satsning på utvecklandet av ett jordbmk som inte är beroende av olika kemiska bekämpningsmedel utan utgår från de biologiska fömtsättningarna kan vara samhällsekonomiskt fördelaktig.

Vi anser att ett strikt genomförande av principen att alla produktionssystem skall bära samtliga sina egna kostnader, inkl. olika extema kostnader och kostnader för effekter som uppstår med lång tidsfördröjning, leder till utvecklandet av detta jordbruk.

4 Minskad användning av kemiska bekämpningsmedel inom andra näringar

4.2 Skogsstyrelsen: Skogsbrukets andel av totala bekämpningsmedelsan
vändningen är låg,-- . Skogsbruket kan därför inte nämnvärt bidra

till en minskning av totala användningen av kemiska bekämpningsmedel. 194

---- En ytterligare minskning utan att aUeraativ finns tillgängliga är Prop. 1989/90:146

inte möjlig utan betydande ekonomiska konsekvenser för såväl skogsbm- Bilaga 5 ket som samhället.

4.7 Sveriges lantbruksuniversitet: Trädgårdsnäringens situation har behandlats knapphändigt och mindre sakkunnigt. Trädgårdsproduktema har dock en särskilt utsatt position när det gäller restsubstanser.

4.17 Plan- och bostadsverket: Bland de åtgärder som presenteras vill Boverket tillstyrka förslaget om att användningen av kemiska bekämpningsmedel på golföanor bör begränsas så långt som möjligt jämte förslaget att skärpa behovsprövningen av hushållens användning.

4.33 Trädgårdsnäringens riksförbund:

Sammanfattningsvis delar TRF utredningens uppfattning att det är
svårt att närmare kvantifiera möjligheterna till minskning på gmnd av det
stora antalet användningsområden inom trädgårdsnäringen och de olika
fömtsättningar som råder. En minskning av användningen mätt i aktiv
substans ger inte heller dt rättvist mått på minskade risker.

5 Olika styrmedel för minimerad användning

5.2 Skogsstyrelsen ansluter sig till fullo i utredningens beskrivning att det
kan vara svårt för den som använder bekämpningsmedel och för tillsyns
myndigheterna att avgöra vilka regler som är tillämpbara i olika situatio
ner. Området är svåröverskådligt även för fackmän,

------ Det finns såväl praktiska som principiella skäl till att kommu
nerna inte skall bemyndigas att utfärda [regionala] föreskrifter [om sprid
ning av bekämpningsmedel].- Principen om likabehandling kom
mer att sättas ur spel.

Utredningens ståndpunkt i fråga om ordentliga konsekvensanalyser de
las av skogsstyrelsen. Samarbete med andra berörda myndigheter är vik
tigt, ---

---- Höga avgifter i samband med registrering hindrar övergång tiU

miljömässigt och arbetsmiljömässigt bra bekämpningsmedel.

5.3 Statens livsmedelsverk ställer sig bakom de överväganden och förslag
som redovisas i kap. 6 i rapporten.

5.5 Statens växtsortnämnd: Enligt växtsortnämndens mening sy
nes en ändring i utsädesförordningens nuvarande regler för sortgodkän
nande inte i sig bidra till minskad användning av kemiska bekämpnings
medel.

---- Nämnden är emellertid beredd att själv ytterligare överväga om

ännu större vikt än för närvarande bör läggas vid resistensegenskaperaa

vid nämndens prövning av sorter. 195

5.9 Styrelsen för teknisk utveckling: STU anser att för att miljöav- Prop. 1989/90:146

gifterna verkligen skall kunna få avsedd genomslagskraft krävs att de Bilaga 5 stimulerar till framtagning av ny teknik och spridning av alteraativ teknik.

Denna stimulans kan åstadkommas genom att avgiftema helt eller delvis återförs till riskförebyggande åtgärder samt till hälso- och miljörelaterad forskning och utveckling.

5.10 Riksrevisionsverket:----------- RRV anser att avgiftshöjningar på en
bart bekämpningsmedel kommer att ha begränsad effekt, om inte odlings
systemet där dessa ingår samtidigt förändras mot ett system där bekämp
ningsmedel inte behövs. Utvecklingen av sådana nya system hänger sam
man med den stmkturella utvecklingen inom jordbmket i stort.

RRV anser därför att åtgärder för att påverka användningen av bekämpningsmedel i stort bör integreras i det omställningsarbete som kommer att äga mm inom näringen framöver.

Rapporten redovisar en rad åtgärder som skall genomföras av de statliga myndighetema som svarar för rapporten. I detta sammanhang vill RRV erinra om det ansvar som enligt kemikalielagstiftningen ligger på tillverkare och importörer av bekämpningsmedel. Det åligger dessa, och inte myndighetema, att noga utreda och dokumentera effekter på hälsa och miljö av olika bekämpningsmedel.

5.13 Statens mät- och provstyrelse: MPR anser att det inte är

tillräckligt att enbart godkänna ny utmstning utan att en viss återkommande obligatorisk kontroll bör ske även av spridningsutmstning som är i

bmk.-----

MPR stöder uppfattningen att ett frivilligt gransknings- och godkännandeförfarande skulle leda utvecklingen mot bättre förpackningar för bekämpningsmedel.

5.16 Lantbruksnämnden i Södermanlands län: Förslaget att länsstyrelser
nas befogenheter att utfärda lokala bestämmelser beträffande bekämp
ningsmedelsanvändningen skall ses över är befogat. Däremot är det tvek
samt om det är något att vinna på att ge kommunema rätt att utfärda egna
regler.----

Det kan vidare anses tveksamt om det är någon mening med detaljregler
för hur nära diken, skog och impediment som spridning av bekämpnings
medel kan tillåtas, då förhållandena vid spridningstilUallet som vindrikt
ning och typ av preparat etc. kan ha stor betydelse.

5.17 Plan- och bostadsverket: De förslag till förändringar i styrmedlen
som förs fram av bekämpningsmeddsgmppen har Boverket ingenting att
erinra mot med undantag av de som gäUer tillämpningen av 15§ bekämp
ningsmedelsförordningen. Nationella regler bör gälla för användandet av
kemiska bekämpningsmedel. En utveckling mot att vi får olika föreskrifter
om spridning av bekämpningsmedel såväl regionalt som lokalt vore myc
ket olämplig.--- Förslaget att naturvårdsverket genom allmänna råd

196

anger hur 15 § bekämpningsmedelsförordningen kan tillämpas för att skyd- Prop. 1989/90:146
da särskilt känsliga områden förefaller angeläget. Bilaga 5

5.18-------------------------------- Biodynamiska föreningen: I den föreliggande rapporten föresläs prak
tiskt taget endast ekonomiska styrmedel, Positiva åtgärder t. ex. i

form av ökad forskning och rådgivning kring biodynamisk och annan ekologisk odling skulle ha minst lika stor och kvalitativt sett mycket bättre effekt.

5.19------------------------------------- Agrifack: Förslaget att länsstyrelseraas befogenheter att utfärda loka
la bestämmelser beträffande bekämpningsmedelsanvändningen skall ses
över är befogat. Däremot är det tveksamt om det är något att vinna med
att ge kommuneraa rätt att utfärda egna regler.

Det kan vidare anses tveksamt om det är någon mening med detaljregler
för hur nära diken, skog och impediment som spridning av bekämpnings
medel kan tillåtas, då förhållandena vid spridningstillfället som vindrikt
ning och typ av preparat etc. kan ha stor betydelse.

5.20--------------- Hushållningssällskapens förbund: Som styrmedel föreslås ökade pri
ser/avgifter. Detta finner förbundet oacceptabelt. Lantbmket tål ingen
ytterligare höjning av priser och avgifter i en redan tidigare mycket an
strängd ekonomi.---

En höjning av prisema/avgifteraa, som i förslag III, motsvarande 100
kr./dos för ogräsmedel och 200 kr./dos för svamp- och insektsmedel inne
bär stora ekonomiska avbräck för odlaren och samtidigt ett trabbigt in
stmment för att åstadkomma reducering av användningen.

------ Utredningen har inte klart redovisat hur åtgärderaa skall finan
sieras. Man säger dels att miljöavgiften på bekämpningsmedel inte bör
ändras nu, dels att avgiften bör användas till att helt eller delvis finansiera
åtgärdsprogrammet. Miljöavgiften uppgår till 25 milj. kr. och täcker en
dast en åttondel av kostnaden för det "biUigaste" av utredningens altema
tiv. --

---- Vår slutsats är alltså att den ökade produktionskostnaden till

absolut övervägande del skall få bäras av jordbmksföretagen.

Ytterligare kostnadsökningar genom förslag till generella begränsningar i användningen av bekämpningsmedel och ytterligare höjda avgifter kan inte accepteras. Riskema med bekämpningsmedlen kan minskas utan dessa stora kostnader vilka, särskilt tillsammans med den föreslagna prispressen, skulle bli förödande för jordbmket.

5.21---------------------------- Jordbrukstekniska institutet: I konsekvensbeskrivningama

för de olika alteraativen redovisas dock endast översiktligt hur olika
effekter och kostnader har beräknats. Belopp och övriga effekter är därför
omöjliga för en extera bedömare att värdera.

Vidare beaktas ej de effekter som redan genomförd avreglering av frakt
odling, och annonserad avreglering av spannmålsmarknaden, kommer att
få. Dessa begränsningar i beräkningsförfarandet gör att de ekonomiska
effekteraa förmodligen har underskattats. 197

5.23 Kontrollföreningen för alternativ odling: bekämpningsme- Prop. 1989/90:146

ddsgrappen--- har generellt överskattat problemen och kostnaderaa Bilaga 5

som kan uppstå vid minskning av bekämpningsmedelsanvändningen samtidigt som förddaraa underskattats.

5.24 Lantbrukarnas riksförbund: Utredningen föreslår i sin rapport att en
handbok bör sammanställas om de olika författningar som berör använd
ningen av bekämpningsmedel. LRF tillstyrker att en sådan sammanställ
ning kommer till stånd--

LRF vänder sig mot tanken att kommuneraa skulle ges behörighet att t. ex. utfärda föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel. En sådan regionalisering av bestämmelseraa skulle kunna leda till från miljösynpunkt omotiverade skillnader i produktionsvillkoren mellan olika områden. Många jordbmkare skulle uppfatta detta som en form av rättsosäker-hd.

I praktiskt taget samtliga handlingsalteraativ som analyserats i utredningen anges avgiftshöjningar på bekämpningsmedel som ett lämpligt styrmedel. Mot detta mycket generella synsätt på priset som styrmedel har LRF invändningar.

---- Effekteraa av en kraftig prishöjning på bekämpningsmedel blir

----- att användningen av bekämpningsmedel minskar främst i odling
en på lägavkastande jordar.

---- är utredningens förslag enligt LRF:s mening oacceptabelt då det

föratsätter att jordbraket ensidigt skall belastas med kostnader för forsk
ning, utveckling och rådgivning.

1 avvaktan på utformningen av ett nytt jordbrakspolitiskt system anslu
ter sig LRF till utredningens förslag om oförändrade miljöavgifter under
föratsättning att de återgår till jordbraket.

---- En avgiftshöjning på ogräsmedel med 100 kr. per dos anges i

rapporten vara ett nödvändigt styrmedel för att altemativ III skall kunna
realiseras. Risken är här uppenbar att jordbmkare med pressad ekonomi
frestas att skjuta på bekämpningsinsatser, vilket på sikt är negativt från
miljösynpunkt.---

5.25 Alternativodlarnas riksförbund: Angående miljöavgiftens konstmk
tion anser ARF i princip att den skall baseras på bekämpad areal, dvs.
avgift per dos.

ARF är kritisk till inrättandet av ett "centmm för spridningsteknik" då
vi anser att detta skulle konservera en föråldrad teknik

5.26 Samarbetsgmppen för alternativ odling tror att målet nås genom radikalt höjda avgifter på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel.

5.27 Svalöf AB: Vår uppfattning är att sorter med god resistens och ogräskonkurrerande förmåga automatiskt kommer att gynnas i sortprovning och marknadsföring Arbetsgmppens förslag att växtsort-

198

nämnden skulle ställa särskilda krav på nya sorters resistensegenskaper vill Prop. 1989/90:146
vi därför avstyrka.-- Bilaga 5

5.28 Svenska lantmännens riksförbund: Styrmedlen bör rimligen medföra att riskema med bekämpningsmedlen minskar ytterligare. Endast avgifter som styr mot mindre riskabla medel eller mindre riskabel användning får avsedd effekt. Dagens avgifter har begränsad effekt då de endast påverkar de använda mängderaa och inte skiljer mellan risker.

5.29 Svenska naturskyddsföreningen ser utvecklandet av "miljöbubbd-" resp. "riskbubbdmetoderaa" som två mycket intressanta styrmedel i den nödvändiga omdaningsprocessen.

5.33 Trädgårdsnäringens riksförbund:----- Förbundet anser att man

först måste undersöka vilka ekonomiska konsekvenser det "första" halveringsprogrammet fått för bl. a. trädgårdsföretagen innan man går vidare och föreslår ytterligare höjningar av avgiftema på bekämpningsmedel.

Utredningens förslag om att en handbok bör sammanställas över de
olika författningar, som berör användningen av bekämpningsmedel, stäl
ler sig TRF bakom. Däremot anser förbundet att det ej är motiverat att
tillsätta en utredning för att bl. a. undersöka behovet och lämpligheten att
kommunema ges behörighet att utfärda föreskrifter om användning av
bekämpningsmedel inom kommunema.

Förbundet anser att när det gäller företag inom trädgårdsnäringen är redan den nuvarande avgiftsbelastningen på företagen alldeles för stor.

5.34 Konsument-Foram:- generellt ser vi positivt på att med ökan
de avgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel möjliggöra och göra
det lönsammare att utveckla alteraativa metoder eller återgå till metoder
som är mer i harmoni med naturen.

5.36 Fritidsodlingens riksorganisation: Vi tillstyrker----- förslaget enligt 6.3 om en bekämpningsmedelshandbok.--------

5.37 Landsorganisationen i Sverige: LO delar utredningens uppfattning att en närmare studie behöver göras för att se till kommunemas behov och lämplighet att utfärda föreskrifter om användning av bekämpningsmedel inom kommunema.

------ Vi delar uppfattningen att en handbok utges, som ger en över
siktlig bild av regelverken,

När det gäller utformningen av bekämpningsmedelsavgifter bör de gmndas på riskklassificering utifrån både arbetsmiljö- och yttre miljöfaktorer.

199

6 Forskning och utveckling Prop. 1989/90:146

Bilaga 5

6.2 Skogsstyrelsen: En gmndfömtsättning för en effektiv och säker användning av bekämpningsmedel är goda kunskaper hos såväl användare som tillverkare och distributörer. Skogsstyrelsen är därför positiv tiU att kunskaperna fördjupas och breddas inom detta område.----------------------------------------

6.3 Statens livsmedelsverk: I likhet med bekämpningsmeddsgrappen anser livsmedelsverket att det behövs betydande forsknings- och utvecklingsinsatser för att klara en övergång till ett jordbmk som är mindre beroende av kemiska bekämpningsmedel utan att lönsamheten minskas påtagligt eller att miljö- och hälsoproblem uppstår.

Det är enligt livsmedelsverket angeläget att genom växtförädling försöka ta fram sorter som är resistenta mot angrepp av skadegörande insekter och svampar, vilket kan minska den kemiska bekämpningen. 1 detta arbete måste dock hänsyn tas till att resistensen kan innebära att växterna bildar ämnen som i värsta fall kan vara mera riskabla än rester av bekämpningsmedel.

Livsmedelsverket tillstyrker också förslaget att medel för metodutveck
ling avseende analys av bekämpningsmedelsrester i miljön och i foderme
del ställs till statens lantbmkskemiska laboratoriums förfogande.

6.6 Statens maskinprovningar: Beträffande granskning och godkännande av förpackningar för bekämpningsmedel ansluter sig Maskinprovningarna till bekämpningsmeddsgrappens förslag. 1 det sammanhanget vill Maskinprovningarna peka på vikten av att förpackningaraas utformning anpassas till spmtoma. Den tekniska utvecklingen kan nämligen medföra att preparaten inte behöver tömmas i spruttankarna utan kan tillföras späd-ningsvätskan direkt från förpackningen.

För alternativen Illa och III b anges att de bör ses i ett längre tidsperspektiv. Från teknikutvecklingssynpunkt är detta gynnsamt eftersom det enligt Maskinprovningaraas erfarenhet är en tidskrävande process både att utveckla och anpassa teknisk utrustning till nya fömtsättningar.

6.9 Styrelsen fÖr teknisk utveckling: Det finns behov av att få fram bättre
underlag för att bedöma riskerna vid kemikaliebekämpning. Ana
lysmetoder för bestämning av beredningsformer och kontroll av resthalter
i livsmedel behöver utvecklas, liksom mättekniken. STU anser att kemika
lieinspektionen bör ges resurser för en tillfredsställande nytto- och kon
sekvensanalys för de medel som används.

6.10 Riksrevisionsverket: 1 rapporten föreslås att ytterligare resurser bör
ställas till berörda forskningsinstitutioners förfogande för utveckling av
gmndläggande kunskaper om användningen av kemiska bekämpningsme
del. Därmed menas i första hand Sveriges lantbmksuniversitet (SLU).

---- SLU förfogar över bl.a. institutionen för växt- och skogsskydd

bestående av ett 10-tal avdelningar och ett lOO-tal medarbetare. Dessa 200

resurser har byggts upp framför allt med statliga medel. Befintliga resurser Prop. 1989/90:146 kan och bör enligt RRV användas för att ta fram de kunskaper om Bilaga 5 användning av bekämpningsmedel som behövs enligt rapporten. RRV avstyrker därför att ytterligare resurser tillförs SLU.

6.13 Statens mät- och provstyrelse anser att det är viktigt att satsa medel på utveckling av tillförlitliga metoder för bestämning av påverkan på miljö och tillstyrker samarbetet med statens lantbmkskemiska laboratorium.

6.17 Plan- och bostadsverket: Möjligheterna att klara bekämpning av växtskadegörare med biologiska bekämpningsmetoder bör även undersökas och utvecklas.

6.20 Hushållningssällskapens förbund: En utökad satsning på forskning, försök och rådgivning behövs för att kunna minska riskerna vid kemisk bekämpning och att få ner användningen. Detta arbete får dock inte endast styras av ett krav på minskning av bekämpningsmedelsanvändningen.

6.21 Jordbrukstekniska institutet: Utredningen har uppmärksammat det betydande forsknings- och utvecklingsbehov som föreligger för att ytteriigare minskning av riskerna vid bekämpning av växtskadegörare skall kunna genomföras. Från JTI kan vi bara understryka detta.

---- Enligt vår uppfattning föreligger här ett gigantiskt omstrakture-

ringsarbete för att ställa om växtproduktionen till en mer begränsad kemi
kalieinsats. --

6.23 Kontrollföreningen för alternativ odling: Förslagen till forsknings- och utvecklingsresurser anser vi vara tillräckliga och välbehövliga.

6.24 Lantbrukarnas riksförbund vill betona vikten av att resurser satsas på teknikutveckling samtidigt som rådgivning och lämpliga styrmedel utnyttjas för att föra ut den nya tekniken i praktisk användning. Dessa styrmedel anser LRF vara viktiga, varför de bör prioriteras i det fortsatta arbetet.

6.25 Alternativodlarnas riksförbund: Förslagen till forsknings- och utvecklingsresurser anser vi vara tillräckliga och välbehövliga, med undantag av att vi inte anser det nödvändigt att bygga upp ett centrum för utveckling av sprattekniken.

6.27 Svalöf AB: Arbetsgruppen föreslår förstärkta insatser för resistens
förädling och förädling för ökad ogräskonkurrens. Vi delar arbets
gruppens uppfattning att en förstärkning med minst 15 milj. kr./år är
nödvändig för att uppnå mer betydande resuUat.

6.28 Svenska lantmännens riksförbund: Forskning om hur risker med de

201

kemiska medlen kan reduceras och alternativa metoder behöver priorité- Prop. 1989/90:146
ras. Bilaga 5

Information och utbildning är nyckelmoment för att reducera risker och eventuell onödig användning.

6.32 Tjänstemännens centralorganisation vill ändå påskynda minskningen av kemikalieanvändningen genom ökade forskningsinsatser och en intensifierad utbyggnad av den prognosverksamhet som pågår genom lantbmksnämnderaas och hushållningssällskapens rådgivning.---------------------------------------

6.33 Trädgårdsnäringens riksförbund anser i likhet med bekämpningsmeddsgrappen att ytterligare resurser kontinuerligt måste satsas på forskning och utvecklingsarbete.

6.34 Konsument-Forum: Vi har inget att invända emot att ytterligare forskning stimuleras, men den bör då inriktas mera på metoder som inte fömtsätter att kemiska bekämpningsmedel ingår.-------------------------------------

6.38 Svenska golfförbundet: Svenska golfförbundet ställer sig myc
ket positivt till rapporten "Minskad kemisk bekämpning" och hoppas att
tillräckliga resurser avsätts nu och i framtiden för forskning och utveckling
av området.

7 Rådgivning, utbildning och information

7.3 Statens livsmedelsverk: I kap. 8 i rapporten framläggs förslag för att
förbättra samarbetet mellan berörda myndigheter. Livsmedelsverket till
styrker dessa förslag.

7.6 Statens maskinprovningar delar helt bekämpningsmeddsgmppens uppfattning att de uppburna miljöavgifterna för bekämpningsmedel bör återföras till jordbmksnäringen och övriga berörda näringar genom att användas till att helt eller delvis finansiera det åtgärdsprogram som beslutas,

7.7 Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbraksuniversitetets uppfattning skiljer sig inte från utredningens då det gäller behov av information, utbildning och rådgivning för att minska riskeraa med bekämpningsmedlen.

---- Det är angeläget att resurser ges till denna form av verksamhet,

som är av mycket stor betydelse for den mer praktiskt inriktade rådgiv
ningsverksamheten vid t. ex. lantbmksstyrelsen.

7.8 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Utredningen har liksom SJFR
uppmärksammat det betydande forsknings- och utvecklingsbehov som
föreligger för att en ytterligare minskning av riskema vid bekämpning av
växtskadegörare skall bli möjlig.- Enligt rådets uppfattning krävs 202

här en omfattande omstmkturering för att ställa om växtproduktionen till Prop. 1989/90:146 ett mindre kemikalieberoende. Denna omstmkturering är i sig väl moti- Bilaga 5 verad men kommer att kräva betydande fortsatta resurser och tid för forsknings- och utvecklingsarbete till stöd för en nödvändig omläggning av den praktiska odlingen.

7.14 Lantbraksnämnden i Kristianstads län: Växtföljder och resistenta sorter förväntas bli huvudpunktema i omställning till minskad bekämpningsmedelsanvändning. Härvid är det av största betydelse att ekonomiska medel tillförs rådgivningsverksamheten så att förändringaraa inte leder till totala bakslag för lantbmkama på gmnd av bristande rådgivning.

7.16 Lantbmksnämnden i Södermanlands län:------------- Det är därför angeläget att öka rådgivningsresurseraa, inte minst till de organisationer som arbetar direkt på användaraa, i enlighet med utredningens förslag.--------

7.17 Plan- och bostadsverket: En omfattande och stödjande rådgivning är mycket betydelsefull för att härigenom minska omställningsproblemen så långt det är möjligt.

7.19 Agrifack:--- Det är därför angeläget att öka rådgivningsresur
seraa, ---

7.33 Trädgårdsnäringens riksförbund: Rådgivningen och utbildningen intar i detta sammanhang en nyckelroll för att föra ut information i den praktiska odlingen.

7.35 Hälsofrämjandet: Det behövs ett samarbete i en arbetsgrapp

med alteraativodlaraa, livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumen
teraa. ---

Inte heller har den möjliga vinsten med ökad rådgivning och forskning avseende alteraativ odling beaktats i tiUräcklig utsträckning.

7.36 Fritidsodlingens riksorganisation: Utredningens förslag om förbätt
rad allmän information om kemiska medel och om försiktighetsåtgärder
tiUstyrkes helt.--

8 Intemationella förhållanden

8.1 Kommerskollegium: Enligt kollegiet är det från handelspolitisk synpunkt angeläget att man från svensk sida i största möjliga utsträckning beaktar resultatet av EG: s arbete på bekämpningsmedelsområdet.

8.3 Statens livsmedelsverk kan i allt väsentligt instämma i det resonemang som förs i kap. 9 i rapporten.

Enligt livsmedelsverkets uppfattning bör Sverige i berörda interaatio
nella fora arbeta för att samtliga bekämpningsmedel genomgår en fullstän- 203

dig interaationell prövning av organ inom t.ex. FAO/WHO och att endast     Prop. 1989/90:146
de medel som därvid åsatts ADI-värde (dvs. det högsta dagliga intag som     Bilaga 5
kan accepteras efter toxikologisk riskvärdering) får användas i livsme
delsproduktion avsedd för interaationell handel.

8.6 Statens maskinprovningar: Rapporten tar inte upp standardisering. Enligt Maskinprovningaraas uppfattning är det väsentligt att aktivt deltaga i interaationellt standardiseringsarbete i synnerhet när åtgärder som kan få handelspolitiska konsekvenser förbereds.

8.13 Statens mät- och provstyrelse anser att frågor om handelspolitik, provning, certifiering och ackreditering inte behandlats i tillräcklig utsträckning. Med hänsyn till de förhandlingar som EG och EFTA inlett kommer sannolikt flera frågor som tas upp i rapporten att lösas på interaationell nivå. Därför är det väsentligt att svenska representanter i olika europeiska gmpper bevakar de frågor som tas upp i rapporten.

8.20 Hushållningssällskapens förbund: Mot bakgmnd av EG-har-

monisering måste man,-- betona att EG inte tillåter att nationella

regelsystem med strängare krav på resthalter fungerar som importhinder.

8.21 Jordbmkstekniska institutet: 1 detta sammanhang måste också un
derstrykas att i den interaationella avreglering som förväntas komma,
kommer det att krävas att svenskt jordbrak skall arbeta på samma ekono
miska villkor som våra konkurrentländer.- Denna jämförelse av

hur de föreslagna altemativen påverkar svenskt jordbmks intemationella konkurrenskraft saknas i analysen.

8.24 Lantbrukarnas riksförbund: effektema behandlas bristfälligt

på det svenska jordbmkets konkurrenskraft gentemot andra länders jord
bmk. ----

Med tanke på livsmedelskvaliteten är det från konsumenteraas syn
punkt logiskt att svenska jordbraksprodukter och importerade produkter
ges en lika behandling.-

------ Det är angeläget att Sverige i de pågående GATT-förhandlingar
na verkar för att produkter som produceras med metoder som inte accep
teras i Sverige kan utestängas.

8.27 Svalöf AB: I den reservation som fogats till rapporten understryks att höjda miljöambitioner inte får leda tiU att svenskt jordbrak diskrimineras i relation tiU andra länders jordbrak. Vi delar denna uppfattning och konstaterar att med den jordbmks- och livsmedelspolitik som nu framskymtar blir ett sådant synsätt alUmer naturligt.

8.28 Svenska lantmännens riksförbund: Avgiftema medför att kostnaderna för att odla i Sverige höjs jämfört med utlandet och konkurrenskraften

204