Motion till riksdagen
1989/90:Sk392
av Inger Schörling m.fl. (mp) M
Ett miljöpolitiskt skattesystem 1989/90
Sk392
Ett grönt skattesystem
1. Ekologiska och ekonomiska grundbultar
Miljöpartiet de gröna arbetar för ett samhälle som lever i ekologisk balans
med miljön. Partiets konkreta handlingsprogram kan härledas ur fyra ideologiska
solidaritetsbegrepp:
- Solidaritet med naturen och de ekologiska systemen
- Solidaritet med kommande generationer
- Solidaritet med utsatta grupper inom Sverige
- Solidaritet med människorna i u-länderna
Utgångspunkten för miljöpartiets ekonomiska politik är att vi människor
måste hushålla med resurserna inom ramarna för vad som är ekologiskt möjligt
så att livsvillkoren skall kunna tryggas såväl för nuvarande som för kommande
generationer. Speciellt är följande viktigt när det gäller beskattningen:
- Konsumtionen av ändliga resurser måste avpassas så att vi inte nu förbrukar
de resurser som framtida generationer skall leva av.
- Även användning av förnybara resurser måste hållas inom förnyelsens
ramar.
- Föroreningen av mark, vatten och luft måste begränsas så att naturen
åter kan fungera i balans och återvinna sin naturliga reningsförmåga.
- Livskvalitén för alla människor bör vara så hög som möjligt; detta gäller
även ekonomiskt svaga grupper i vårt eget och i andra länder.
Därför är miljön det primära när det gäller de indirekta skatterna och låglöneprofilen
det primära när det gäller de föreslagna lättnaderna i inkomstskatten.
2. Motiv för ändring av skattesystemet
2.1 Livskvalité eller ekonomisk tillväxt
Det finns två utbredda, men felaktiga uppfattningar om relationen mellan
ekonomisk tillväxt och livskvalité. Den ena är att ekonomisk tillväxt sådan
den avspeglas i bruttonationalproduktens ökning alltid leder till högre mate
1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk392
riell standard för medborgarna, den andra är att högre materiell standard
leder till högre livskvalité.
Bruttonationalprodukten är ett otillräckligt och ofta direkt missvisande
mått på välståndet i ett land och hos dess medborgare.
Den andra missuppfattningen, nämligen att livskvalité kan mätas i materiell
standard, är ett arv från 1960-talet, då folk i allmänhet faktiskt trodde
detta. Med en allt visare syn på livets värden, har en omvärdering börjat.
Miljöpartiet de gröna hälsar detta med glädje.
Miljöpartiet de gröna anser det mycket angeläget att få fram förslag på
bättre mått än BNP för att mäta vad som verkligen är viktigt för ett lands
och dess medborgares välbefinnande.
När vi nu yrkar på en sänkning av den direkta skatten på arbete och samtidigt
vill öka beskattningen av kapitalinkomster, energi, transporter och konsumtion,
är det med en förväntan att människor skall bete sig på ett ansvarsfullt
sätt, på ett sätt som grundar sig på förståelse av livskvaliténs förutsättningar.
I stället för att öka sitt lönearbete för att driva upp sin materiella
standard, kan många välja ökad fritid och ökade insatser inom den informella
sektorn, dvs ägna mer tid åt familj, åt att hjälpa medmänniskor och åt
andra obetalda sysselsättningar. Detta minskar penningekonomins betydelse
till förmån för ökad livskvalité och ökad självtillit.
2.2 Skatter som miljöpolitiskt styrmedel
Skatterna skall användas som styrmedel för att motverka misshushållning
med resurser och miljö. Skatterna på ändliga råvaruresurser måste höjas
kraftigt för att minska överflödskonsumtionen av dem. Miljöskatter och avgifter
på miljöfarliga utsläpp m.m. måste också införas i större utsträckning
och på ett mer konsekvent sätt. Den del av inkomsterna från sådana skatter
som förväntas bestå under lång tid framåt kan användas till att sänka skatterna
på arbetsinkomster, både den direkta inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna.
En sådan överflyttning av skattebördan från skatt på arbete till
skatt på naturresurser och miljöutsläpp gynnar en miljö- och resursvänlig
konsumtion samt återvinning.
En betydande del av inkomsterna från höjda skatter på ändliga råvaror
och på miljöutsläpp ger emellertid endast intäkter i ett kort tidsperspektiv.
Eftersom syftet med skatterna är att minska resursförbrukning och utsläpp
kommer skatteinkomsterna att minska i takt med att så sker. Sådana inkomster
kan inte användas för sänkning av inkomstskatterna utan bör i stället användas
till investeringar i ny miljövänlig teknik, t.ex. järnvägsinvesteringar,
i flödande energikällor samt i energisparande.
2.3 Skatter som fördelningspolitiskt styrmedel
Skatterna bör, i likhet med vad fallet varit hittills, användas som fördelningspolitiskt
instrument. För detta krävs för det första ett regelsystem som försvårar
skatteundandragande. För det andra skall skatteskalan ha en god låglönestruktur,
dvs att de som har höga inkomster skall betala hög skatt och att
de som har små inkomster skall ha lägre skatt och därtill eventuella bidrag.
Enligt de riktlinjer för beskattning som miljöpartiet de gröna antagit skall
Mot. 1989/90
Sk392
2
kapitalvinster beskattas minst lika hårt som arbetsinkomster. Detta är viktigt
ur fördelningspolitisk synpunkt men också därför att kapitalets makt i många
fall är destruktiv ur miljösynpunkt.
Målsättningen för skattepolitiken är att minska skatter och avgifter på
normala arbetsinkomster och ersätta dem med högre skatter på råvaror,
konsumtion, reavinster och kapitalinkomster.
2.4 Motionens innehåll
Eftersom en proposition om den andra delen av skattereformen väntas under
våren kommer vi att då återkomma med detaljerad hemställan på de
olika förslag som ligger i skattereformen.
I denna motion anger vi på olika områden och ibland punkter efter vilka
riktlinjer vi vill se den andra etappen av skattereformen.
På flera områden har miljöpartiet de gröna skatteförslag som väsentligt
avviker från utredningsförslagen. Några av våra förslag bör genomföras redan
den 1 juli 1990. Dessa punkter tas särskilt upp i hemställan.
Budgetkonsekvenserna av de skatteförslag som läggs i denna motion finns
redovisade i vår finanspolitiska motion, som innehåller miljöpartiet de grönas
alternativa budgetförslag. I de fall där det fortfarande råder osäkerhet
om den exakta utformningen av vissa förslag har vi gjort en ekonomisk rambedömning.
3. Inkomstskatten 1991
3.1 Skatteskala och grundavdrag
För att uppfylla de krav som motiveras av den önskade låglöneprofilen,
måste skatteskalan innehålla ett väsentligt höjt grundavdrag samt en progressivitet
i de högre inkomstlägena.
Den i avtalet mellan folkpartiet och socialdemokraterna planerade sänkningen
av den statliga inkomstskatten kommer huvudsakligen höginkomsttagarna
tillgodo. Avsikten är att även de allra högsta inkomsttagarna skall
ha en marginalskatt av endast 50 % (under förutsättning av en kommunalskatt
om 30%). Detta innebär en sänkning från nuvarande 65 %, vilket
skulle medföra en ytterst kraftig höjning av den materiella konsumtionen för
en grupp som redan lever mycket väl. Vi planerar i stället att föreslå en
högsta marginalskatt av 60 % eller något däröver. Samtidigt avser vi yrka på
en höjning av grundavdraget från 10 000 till 20 000 kronor.
3.2 ”Extra arbetsinkomst”
Vi föreslår ett inkomstslag, ”extra arbetsinkomst”, som innefattar diverse
inkomster av icke yrkesmässig verksamhet, hobby etc. Inom detta bör ett
särskilt avdrag om 10 000 kr. finnas.
Den extra arbetsinkomsten är inte avsedd att gälla övertid eller annan anställning
inom den sektor i vilken den skattpliktiges huvudinkomst ligger.
Miljöpartiet de gröna ser däremot positivt på mångfalden i arbetslivet, på att
skrivbordsfolk också har aktiviteter utomhus, på att kroppsarbetare också
kan göra insatser inom den kulturella eller den politiska sektorn. Exempel
Mot. 1989/90
Sk392
3
på extra arbetsinkomst är kott- eller bärplockning, konsthantverk som bedrives
på fritid, idrottsledares uppdrag, mindre lantbruk som bedrivs vid sidan
av annan anställning och annan liknande "företagsverksamhet”. Eventuellt
skulle inkomstslaget "extra arbetsinkomst" kunna knytas till ett nytt företagsbegrepp,
benämnt "mini-företag” enligt ett förslag från professor Lars
Ingelstam.
Personer som i dagens ekonomiska system har denna typ av extra arbetsinkomster
hamnar i endera av två kategorier: Antingen tar de emot pengar
eller bytestjänster "utan kvitto” och handlar då olagligt, eller också deklarerar
de sin inkomst och måste då betala både sociala avgifter och inkomstskatt.
Vi menar att ingetdera av dessa alternativ är bra, men att i själva verket
samhället borde se positivt på dessa aktiviteter, som tillhör den informella
sektorn av ekonomin, aktiviteter för vilka inte tid och pengar är avgörande
mätetal. Sådana inkomster skall inte heller vara förmånsgrundande. Vi bedömer
att statens inkomstbortfall av detta är liten eftersom en stor del av
denna verksamhet i dag troligen sker svart. En positiv effekt av vårt förslag
vore att många människor inte skulle behöva känna sig som brottslingar för
att de inte betalar skatt på sin hobbyverksamhet.
Riksskatteverket bör få i uppdrag att utreda hur detta inkomstslag bör avgränsas.
4. Beskattning av bilförmån
Nuvarande system för beskattning av den förmån som det innebär att ha firmabil
uppmuntrar i hög grad privatkörning. Med tanke på de tilltagande miljö-
och hälsoproblem som är direkt förknippade med biltrafik måste det anses
vara helt förkastligt. Höjningen av förmånsvärdet till 30 % av nybilsvärdet
var ett första steg i riktning mot en rimligare beskattning. Förmånsvärdet
bör höjas till 40 % för år 1991.
5. Avdrag för resor till och från arbetet
Angående avdrag för resor till och från arbetet måste reglerna primärt ha
syftet att inte uppmuntra bilresor i tätorter.
Vi föreslår att minimigränsen för avdrag för resa till och från arbetet skall
vara 1,5 mil (enkel resa); över denna gräns skall den skattskyldige ha rätt att
dra av 8 kr/mil oberoende av vilket fortskaffningsmedel han i verkligheten
använt. Ett avdragstak om 30 000 kr. bör finnas.
Genom att avdraget är knutet till person snarare än till fortskaffningsmedel,
uppmuntrar vårt förslag till användning av allmänna kommunikationsmedel
och till samåkning i högre grad än nuvarande utformning av reseavdraget.
Med hänsyn till att en stor del av taxeringsnämndernas, skattemyndigheternas
och skattedomstolarnas arbete går åt till att pröva bl a tvåtimmarsregeln
i det nuvarande avdraget kommer vårt förslag att innebära en
betydande administrativ förenkling och ge berörda myndigheter möjlighet
att koncentrera sitt arbete på viktigare uppgifter.
Mot. 1989/90
Sk392
4
6. Beskattning av boende, speciellt i villor
6.1 Boendekostnad
Ett nytt skattesystem kan ha mycket stort inflytande på bostadssektorn genom
att det inverkar på både byggkostnader och boendekostnader. Problemen
inom denna sektor är speciellt svårlösta eftersom flera motstridiga syftemål
måste beaktas. Dels är det viktigt att en rimlig bostad är inom räckhåll
för alla, dels är det ett rättvisekrav att boende inte som nu subventioneras
med närmare 40 miljarder kronor av skattemedel. Det är också dålig regionalpolitik
att huvudparten av detta stöd går till storstäderna. Även om man
knappast kan tänka sig en bostadspolitik utan samhällsstyrning, måste den
nuvarande styrningen betraktas som olycklig.
Boendestandarden skall vara rimlig och de som väljer högre standard skall
själva betala för den. Nuvarande subventionsmönster för fastigheter, vilket
innebär att ägare får höga vinster genom statsfinansierade stöd måste läggas
om.
Miljöpartiet de gröna anser inte att samhällets stöd skall bindas till viss
form av konsumtion. I stället för bostadssubventioner föreslår vi ett bastillägg,
som också skulle komma glesbygden till del och där konsumenten
har större frihet att välja hur stödet skall utnyttjas. I detta avseende kommer
vi att presentera vårt detaljerade program i samband med bostadspropositionen
i april.
6.2 Fastighetsbeskattning i populära fritidsområden
Den nyligen beslutade fastighetstaxeringen ger särskilda problem i skärgårdar
och andra områden, som är intressanta för fritidsbebyggelse. Vi anser
att problemet är ytterst allvarligt för dem som berörs och att man måste beakta
det faktum att varje hus har två olika marknadsvärden, ett högt värde
som eftertraktat fritidshus och ett lägre värde som ortsbor har råd med; det
finns ju också två distinkt olika marknader för sådana fastigheter. Taxeringsvärdet
skall alltså vara annorlunda för ett hus som bebos av ortsbor än om
det är ett fritidshus. Förhållandet mellan de två värdena bör fastställas för
varje kommun och grundas på verkliga försäljningar.
6.3 Energibesparande installationer
Den nya fastighetstaxeringen kommer enligt existerande regler att medföra
kraftigt höjda skatter. Särskilt upprörande är det att sådana installationer
som gjorts i energibesparande syfte ger väsentligt högre taxeringsvärde. Insatserna
är vanligen så stora att de inte är lönsamma ur ekonomiskt kortsiktsperspektiv,
men däremot är de samhällsekonomiskt värdefulla. Nedsättning
bör göras för sådana installationer vid den slutliga beräkningen av taxeringsvärdena.
Mot. 1989/90
Sk392
5
7. Kapitalvinstbeskattningen
7.1 Beskattning av pensionsförsäkringarnas kapitalavkastning
Det förslag som RINK (utredningen om reformerad inkomstbeskattning)
lagt angående beskattning av pensionsförsäkringarnas avkastning, motiverades
av att allt sparande skall beskattas på ett likformigt sätt. Så har inte skett
tidigare, vilket torde vara en viktig orsak till att en allt större andel av bl a
svenska aktier numera ägs av institutioner, typ pensionsförsäkringsbolag, i
stället för av enskilda hushåll. För miljöpartiet som eftersträvar ett småskaligt
och spritt ägande är detta inte tillfredsställande. Skattefriheten för pensionsförsäkringsbolagen
har också gynnat dessas möjligheter att investera i
kontorsfastigheter, m.m. bl.a. i centrala lägen i storstäderna, vilket bidragit
till en osund överhettning i dessa områden.
En beskattning av pensionsförsäkringarnas avkastning är därför motiverad.
Med hänsyn till att medel i pensionsförsäkringar är långsiktigt bundna
och med hänsyn till konkurrensen med utlandet bör dock skatteuttaget vara
något lägre jämfört med övriga kapitalinkomster.
7.2 Avdragstaket i inkomstslaget kapital
Miljöpartiet de gröna anser att ett tak för ränteavdrag bör finnas. Detta bör
göras så högt att vanliga människors lån för rimligt boende inte försvåras,
men inte så högt att det för välbärgade människor utgör en väsentlig möjlighet
till skatteundandragande.
7.3 Särskilt avdrag för småsparare
Det av RINK föreslagna slopade avdraget om 1600 kr från inkomst av kapital
slår enligt vår mening alltför hårt mot småsparare. Därför föreslår vi ett
spara vdrag om 30 % av den del av kapitalinkomsterna (brutto, dvs. före
eventuella avdrag i detta inkomstslag) som understiger 6 000 kr.
8. Miljöriktig profilering av de indirekta skatterna
8.1 Inflationsskydd av punktskatter, råvaruskatter och utsläppsskatter
Förutom mervärdesskatt föreslår vi på en rad områden punktskatter på råvaror,
utsläppsskatter etc. som inte utgör en viss procent av ett marknadspris.
Det är viktigt att dessa årligen, automatiskt uppräknas med inflation eftersom
de annars kommer att urholkas. Så har exempelvis skett med bensinskatten
under nästan hela 80-talet.
8.2 Mervärdesskatten på mat
Som vi framhåller i en separat motion bör mervärdesskatten på basmat slopas.
Samtidigt höjs momsen på övriga varor så att de totala momsintäkterna
blir oförändrade.
Mot. 1989/90
Sk392
6
Mot. 1989/90
Sk392
8.3.1 Fossila bränslen (olja, kol, naturgas, gasol)
De nuvarande punktskatterna avskaffas och ersätts av
- råvaruskatt 5,9 öre per kWh av bränslets energiinnehåll
- koldioxidskatt 25 öre/kg koldioxid
- svavelavgift 50 kr/kg svavel
- kväveavgift 40 kr/kg räknat som kvävedioxid
Utsläppsskatterna är räknade per kg utsläpp; deras inflytande på energipriser
framgår för olika energikällor ur nedanstående tabell.
Skatterna/avgifterna skall utgå även på fossila bränslen som används för
elproduktion.
Eftersom skatteomläggningen på inkomstskatt sker först den 1 jan 1991
förslås omläggningen av skatten ske i två steg. Den 1 juli 1990 avskaffas
punktskatterna, införs koldioxidskatten och en råvaruskatt på 4 öre/kWh.
Den 1 januari 1991 höjs råvaruskatten till 5,9 öre och införs svavel- och kväveavgifterna.
8.3.2 Elproduktion
Den nuvarande skatten på el i konsumentledet avskaffas och all beskattning
av el sker på energiråvaran. På uran införs en råvaruskatt på 12,3 öre/kWh
energiinnehåll i uranet från den 1 juli 1990. Den 1 januari 1991 höjs skatten
till 16 öre/kWh.
8.3.3 Torv och flis
För torv och flis uttages svavel- och kväveavgifter på samma sätt som för
fossila bränslen. På längre sikt (ca 10 år) bör även torven betala koldioxidskatt.
8.3 Energibeskattningen
I en särskild motion har vi redogjort för miljöpartiets syn på energibeskattningen.
Denna innebär i korthet att energi bör beskattas med råvaruskatter
på icke förnyelsebar energi samt med miljöskatter. En sådan energibeskattning
drabbar all användning av icke förnyelsebara energiråvaror och sådan
energianvändning som medför miljöproblem. Den uppmuntrar till utvecklande
av teknik för effektiv energiomvandling och minskande utsläpp. Alla
verksamheter som förbrukar energi drabbas lika och får samma sparincitament.
När det gäller den nyligen genomförda mervärdesskatten på energi, anser
vi att förnybara energikällor bör undantas. Det är viktigt att uppmuntra användning
av biobränslen, vindkraft, solfångare m.m. I samband med beslutet
om mervärdesskatt sänkte riksdagen punktskatterna på el utan att införa
råvaruskatter på energi, vilket innebär att incitamentet för elsparande inom
industrin minskar. Vi anser detta helt ansvarslöst i rådande energisituation.
Vi föreslår, och motiverar närmare, följande skatter i vår partimotion angående
energipolitiken.
8.3.4 Vindkraft och solenergi
Ingen skatt uttages och restitution ges på inbetalad mervärdesskatt.
7
8.3.5 Sammanställning
Nedanstående tabell visar de totalt föreslagna punktskatterna på olika energislag
från den 1 januari 1991 uttryckta i öre/kWh (exklusive kväveavgiften,
eftersom intäkterna av denna föreslås fördelas tillbaka till producenterna)
Energiskatter, alla uttryckta i öre/kWh:
Energislag |
Punktskatt |
Utsläppsskatt |
Totalskatt |
Kol |
5,9 |
10,1 |
16,0 |
Olja |
5,9 |
9,1 |
15,0 |
Naturgas |
5,9 |
5,0 |
10,9 |
Torv |
0 |
1,8 |
1,8 |
Gasol |
5,9 |
5,9 |
11,8 |
Uran |
16,0 |
16,0 |
|
Vattenkraft, äldre |
2,0 |
||
Vattenkraft, nyare |
1,0 |
||
Biobränslen |
0 |
0 |
0 |
Vindkraft |
0 |
0 |
0 |
8.4 Speciella förhållanden för elintensiv industri
Elintensiv industri har i dag nedsatta energiskatter enligt den så kallade
1.7 %-regeln, dvs skatten får aldrig överstiga 1,7 % av företagets försäljningssiffror.
Målet måste vara att avveckla sådana särskilda nedsättningar av
energiskatten. Vi anser att även elintensiv industri skall betala full energiskatt
och alltså uppmuntras att införa energibesparande förbättringar. För
att bibehålla industrins internationella konkurrenskraft bör övergångsvis ett
mer neutralt stöd än nuvarande skatterabatter ges. Regeringen bör dessutom
bedriva ett aktivt arbete för att internationellt förmå andra länder att
upphöra med sina subventioner till den energikrävande industrin.
Som ett provisorium från 1 juli 1991 föreslår vi att procentsatsen som företagen
skall betala själva höjs från 1,7 till 2,2 % av omsättningen.
För att inte industrin totalt sett skall drabbas av alltför kraftigt ökade kostnader
till följd av vårt förslag föreslår vi att de intäkter som inflyter från
höjda energiskatter för dessa användarkategorier i betydande omfattning
används till sänkning av arbetsgivaravgifter enligt förslag som närmare presenteras
nedan. Som ovan sagts kommer den energiintensiva industrin att få
en måttlig kostnadsökning till följd av att 1,7 %-regeln ändras till 2,2 %.
8.5 Beskattningen av vägtrafiken
I en särskild partimotion från miljöpartiet de gröna har vi diskuterat de miljömässiga
problemen med bilismen och krävt att ekonomiska styrmedel används
för att minska den. Här kan refereras att vi för vägtrafikens del från
och med 1 januari 1991 kräver:
- en koldioxidskatt på 25 öre/kg (vilket betyder 58 öre/liter bensin och 70
öre/liter diesel),
- en kväveoxidskatt på 60 kr/kg (vilket betyder 18 öre/liter bensin, motsvarande
på kilometerskatten),
- en kolväteskatt på 36 kr/kg (vilket betyder 6 öre/liter bensin, motsvarande
på kilometerskatten),
Mot. 1989/90
Sk392
8
- en blyskatt på 50 öre/liter blyad bensin,
- en bensinskatt (kostnadsansvaret) på 2,66 kr/liter bensin och motsvarande
uppjustering av kilometerskatten,
- en energiskatt på 5,9 öre/kWh för fossila bränslen (vilket betyder 59 öre/liter
bensin och 55 öre/liter diesel)
Därtill kommer den mervärdesskatt som riksdagen redan har beslutat och
som skall utgå från och med 1 mars 1990. Det betyder att det totala bensinpriset
blir 7,50 kronor/liter.
För påföljande år föreslår vi en ytterligare ökning av koldioxidavgiften
med 10 öre per kg och år upp till 65 öre/kg vid år 1995. Uppjusteringar av
kolväteavgiften torde också kunna bli aktuell bl.a. med hänsyn till de tilltagande
astmatiska besvären i städerna.
Vi har bedömt att dessa pålagor i sig kommer att medföra en minskad biltrafik
med ca 15 % till 1995. Det förutsätter dock en samtidig utbyggnad av
kollektivtrafik som kommer att ta över denna trafik. Genom ytterligare åtgärder,
bl.a. restriktioner mot bilism i storstäder, ändrade avdragsregler och
ytterligare satsningar på järnväg och miljövänlig kollektivtrafik, räknar vi
med att minska biltrafikarbetet med 25 % till 1995.
Skattesystemet kan också användas till att direkt gynna de alternativ som
behöver utvecklas särskilt snabbt. Vi anser därför att eldrift, biobränsledrift
och vätgasdrift för motorfordon bör vara skattebefriad.
Vidare föreslås att kilometerskatten räknas upp med belopp som motsvarar
en ökad drivmedelskostnad om 80 öre per liter. Denna ökning skall gälla
alla fordon som betalar kilometerskatt. Intäktsökningen beräknas till 0,8
miljarder kronor.
8.6 Skatten på flygtrafiken
Det är nödvändigt att också flyget betalar sina miljö- och samhällskostnader
både när det gäller resursförbrukning och i fråga om utsläpp.
Den nuvarande miljöskatten på flygets kväveoxidutsläpp bör därför skärpas
till samma nivå som vi ovan föreslår för energisektorn och kompletteras
med differentierade landningsavgifter så att begränsning av kortdistans-flyget
i södra och mellersta Sverige kan uppnås utan att allvarligt påverka den
ur regionalpolitisk synpunkt viktiga flygtrafiken på Norrland och Gotland.
Den totala skatten på flyg bör motsvara vad en bränsleskatt på 2,50 kronor
per liter flygbränsle skulle ge. Med hänsyn till Chicago-konventionen kan
det dock vara praktiskt att inte nu lägga skatten direkt på bränslet, utan istället
ta ut den på ovan beskrivet sätt.
8.7 Alkohol och tobak
Med hänsyn till de stora sociala problem och sjukvårdskostnader som orsakas
av alkohol- och tobakskonsumtion bör en real skattehöjning ske på detta
område. Vi föreslår att gällande skattesatser för tobak och spritdrycker höjs
med 40 % från den 1/7 1990 medan skatten på vin, malt- och läskedrycker
höjs med 20 %. Detta beräknas ge ca 3 miljarder kronor med en antagen
konsumtionsminskning i storleksordningen 5—15 %.
Mot. 1989/90
Sk392
9
8.8 Reklam
Den kraftiga ökningen av reklamen i samhället innebär ett onödigt resursslöseri
både direkt i form av arbetskraft, papper, mm för reklamproduktion och
indirekt genom att den ytterligare driver på en ohejdad konsumtionsutveckling.
Miljöpartiet de gröna har i en parallell motion utvecklat sin syn på hur
beskattningen av reklamen bör ändras och samtidigt skärpas kraftigt. För
1991 föreslår vi nu att den nuvarande reklamskatten fördubblas. Detta beräknas
ge ökade intäkter med ca 0,8 miljarder vid en med ca 10% minskad
reklammängd.
9. Företagsbeskattningen
9.1 Sänkta arbetsgivaravgifter
Huvuddelen av de medel som inflyter genom höjda energiskatter, mm på
icke moms-pliktiga användare föreslås användas till sänkta arbetsgivaravgifter.
Vi föreslår en sänkning av arbetsgivaravgiften med 10 procentenheter i
hela Norrland, vissa kommuner i Dalarna och Värmland samt på Gotland.
Denna sänkning motiveras av regionalpolitiska skäl. Ett annat argument är
att energiintensiv industri i huvudsak är lokaliserad utanför storstadsområdena
och med en särskild koncentration till Norrland.
Vi föreslår också en sänkning av arbetsgivaravgifter i övriga Sverige utom
storstadsområdena med 1,5 procentenheter. Detta skall ses som en skatteväxling
mot de höjda energiskatterna. Utan denna skulle industrin drabbas
alltför hårt. Värdet av en skatteväxling ligger i att energisparsamheten lönar
sig bättre än om energiskatterna vore lägre och arbetsgivaravgifterna högre.
I storstadsområdena genomförs samma sänkning, 1,5 procentenheter, för
sjukvård, handikapp- och äldreomsorg.
9.2 Småskalighet och lokal företagsanknytning
Dagens företagspolitik har ett grundläggande problem: den är för storskalig.
Därutav följer ett antal konkreta delproblem, av vilka det viktigaste är att
kommunerna får stora kostnader för de miljöproblem som industrierna förorsakar.
Miljöpartiet de gröna anser att detta måste tas hänsyn till när det
gäller närings- och skattepolitik. I fråga om näringspolitik skulle våra förslag
om närfonder ge en helt annan lokal anknytning för företag. När det gäller
skattepolitiken anser vi att det är väsentligt att företagen ska betala skatt även
till primärkommuner där man har verksamhet. Dessa kommunalskatter ska
ersätta kommunerna för de kostnader man får på grund av företagets läge
och verksamhet och dess anställdas utnyttjande av kommunala resurser. Sådan
skatt skall inte baseras på vinst utan på företagets fastighetsinnehav och
eventuellt antalet anställda. Vid införandet skall den statliga skatten minskas
så att den totala skatten inte ökar. Sådana skatter kan motiveras av:
a) Fastighetsinnehav eller utnyttjande av mark och ev andra naturresurser,
t.ex. vatten
Mot. 1989/90
Sk392
10
b) Utsläpp som drabbar kommunens innevånare och miljö
c) Den ökade trafikbelastning och motsvarande miljöförstöring och förslitning
av naturresurser som företaget orsakar
9.3 Kvittning mellan förvärvskällor
Ett särskilt problem uppkommer i fråga om kvittning mellan förvärvskällor,
där behovet av att skydda mot skatteflykt måste vägas mot det behov som
finns för små och för nystartade företag att en förlust i en sådan förvärvskälla
skall kunna kvittas mot vinst i annan förvärvskälla. Vi anser att kvittningsrätt
skall finnas upp till en viss gräns; speciellt är detta viktigt för glesbygden där
småföretag är en ytterst viktig del av samhällsmönstret.
10. En totalbild av miljöpartiets skatteförslag
10.1 Miljöeffekter
De ovan föreslagna skatterna och avgifterna är i många fall ägnade att utgöra
ekonomiska styrmedel för en bättre miljö. Detta gäller i första hand trafiksektorn
och energisektorn, där dagens problem är akuta, men det gäller
också flera andra typer av konsumtion. Att på detta sätt ingripa i en marknadsekonomi
med ekonomiskt styrande funktioner ger i själva verket uttryck
för en mer allsidig marknadsekonomi. Varken den stumma naturen eller
de framtida generationerna av människor kan nämligen försvara sig mot
kortsiktiga ekonomiska intressen om inte samhället tar ansvaret och betraktar
deras intressen som en del av den marknad som skall balanseras.
10.2 Fördelningseffekter
Av de sänkta inkomstskatterna på totalt 62 miljarder i RINKs förslag tillfaller
ungefär 25 miljarder de 10 procent av inkomsttagarna som har inkomster
över 200 000 kr (i 1991 års nivå). Detta vore acceptabelt endast om det
kunde visas att dessa inkomsttagare också får betala minst lika mycket av de
skattehöjningar m.m. som skall finansiera sänkningen av inkomstskatten.
De analyser som gjorts visar dock att så inte är fallet.
Den skatteskala vi nu föreslår har ett högre grundavdrag men också en
högre progressivitet än RINKs. Vi räknar med att, jämfört med vårt förslag,
blir skatteintäkterna i RINK-förslaget 10 miljarder högre från låginkomsttagarna
men 12 miljarder lägre från höginkomsttagarna, om gränsen mellan
de två kategorierna sättes vid 170 000 kr/år. Totalt skulle alltså miljöpartiets
förslag kosta c:a 2 miljarder mindre.
10.3 Möjliga dynamiska effekter
Dynamiska effekter uppkommer om människors handlingsmönster ändras
vid en reform. En reform, vars huvuddrag är sänkning av den direkta skatten
och motsvarande höjning av indirekta skatter, kan väntas få två, delvis motverkande
effekter:
1. Människor kan välja mer fritid genom att en kortare arbetstid kan ge
oförändrad nettoinkomst samtidigt som effekten av höjningen av indirekta
Mot. 1989/90
Sk392
11
skatter kan reduceras vid en miljövänlig livsföring som hushållar med
knappa resurser. Eftersom varupriserna stiger kommer man att inspireras till
egenproduktion och självtjänst.
2. Människor kan anse det lönt att öka sin insats av lönearbete eftersom
de får behålla mer av extraförtjänsten. De kan därvid upprätthålla en hög
konsumtion trots de högre indirekta skatterna.
Där den första effekten överväger, får man en ökning av livskvalitén, där
den andra effekten överväger, ökas den materiella förbrukningen. I vilket
fall som helst kommer valfriheten mellan handlingsmönstren att öka, vilket
i och för sig är värdefullt. Det är vår förhoppning att en ökande förståelse
för livets värden i själva verket innebär att den första effekten överväger.
Handlingsmönstren från miljontals individer kommer att avgöra utvecklingen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om motiven för en skattereform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattens funktion i miljöpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattens funktion i fördelningspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett avdrag
för extra arbetsinkomst skall införas 1991 enligt vad i motionen
anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beskattning av bilförmåner,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för avdrag för resor till och från arbete,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om annorlunda principer
för beskattning av fastigheter i områden med fritidsbebyggelse enligt
vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lindrad beskattning
av villor med energibesparande installation,
9. att riksdagen beslutar att förnybara energikällor undantas från
mervärdesskatt på energi,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om automatisk inflationsuppräkning
av punktskatter och utsläppsskatter i enlighet med
vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar om borttagande av nuvarande punktskatter
på fossila bränslen från den 1 juli 1990,
12. att riksdagen beslutar införa en råvaruskatt på fossila bränslen
motsvarande 4 öre/kWh av bränslets energiinnehåll och en koldioxidskatt
på samma bränslen på 25 öre/kg koldioxid från den 1 juli 1990.
Skatten skall uttas även på bränslen som används i elproduktion,
13. att riksdagen beslutar att den nuvarande skatten på elektricitet
tas bort från den 1 juli 1990,
Mot. 1989/90
Sk392
12
14. att riksdagen beslutar införa en skatt på uran motsvarande 12,3
öre/kWh av uranets energiinnehåll från den 1 juli 1990,
15. att riksdagen beslutar höja nedsättningsregeln för elbeskattning
av energikrävande industri från 1,7 till 2,2 % från den 1 juli 1990,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt system
för återförande av energiskatt till energikrävande industri i enlighet
med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag på höjd miljöavgift
och regionalt differentierade landningsavgifter för flygtrafiken från
den 1 juli 1990 enligt vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar att höja kilometerskatterna för vägtrafik
med belopp motsvarande 80 öre per liter dieselolja från den 1 juli
1990,
19. att riksdagen beslutar om höjning av skattesatserna för sprit och
tobak med 40 % och på vin, malt- och läskedrycker med 20 % från
den 1 juli 1990,
20. att riksdagen beslutar om fördubbling av reklamskatten från
den 1 juli 1990,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkning av arbetsgivaravgifterna i vissa områden
samt inom vården,
22. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kommunal företagsbeskattning,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dynamiska effekter av en skattereform.
Stockholm den 25 januari 1990
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Åsa Domeij (mp)
Carl Frick (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Gösta Lynga (mp)
Krister Skånberg (mp)
Lars Norberg (mp)
Roy Ottosson (mp)
Mot. 1989/90
Sk392
13
gotab 99602. Stockholm 1990