Motion till riksdagen
1989/90:Sk38

av Gösta Lyngå och Krister Skånberg (båda mp)

med anledning av propo. 1989/90:14 om
godkännande av Europaråds- och OECDkonventionen
om ömsesidig handräckning i
skatteärenden, m.m.

Krånglig konvention, som föreslås bli svensk lag på främmande språk, förutsätter
avsteg från offentlighetsprincipen vid svensk domstol. Propositionen
avvisas i sin helhet av Miljöpartiet de Gröna.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europaråds- och OECDkonventionen
om ömsesidig handräckning i skatteärenden och antar en lag
om denna handräckningskonvention (inkorporationslagen). Konventionen
som innehåller många, långa och krångliga bestämmelser är avfattad på engelska
och franska språken. Avsikten med förslaget är alltså att riksdagen
skall anta inkorporationslagen i sin utländska lydelse. Till lagen fogas emellertid
som bilaga en svensk översättning.

Vidare lämnas i propositionen ett förslag till lag om ömsesidig handräckning
i skatteärenden (handräckningslagen) samt föreslås vissa lagändringar
som också har samband med frågan om antagande av konventionen. En sådan
lagändring innefattar ett tillägg till 5 kap 1 § rättegångsbalken och innebär
att domstolsförhandling i vissa fall alltid skall hållas inom stängda dörrar
på grund av sekretesskrav i internationella avtal.

Konventionen har enligt propositionen tillkommit på svenskt initiativ och
för att Sverige på ett effektivt sätt skall kunna delta i det mycket viktiga internationella
samarbetet på skatteområdet.

Remissyttranden

Konventionen har remissbehandlats i svensk översättning Ett par remissinstanser,
riksskatteverket och Svea hovrätt, har varit positiva till tillträde men
uttalat att ett svenskt tillträde till konventionen skulle kräva vissa följdändringar
i den interna svenska lagstifningen t ex på grund av de i konventionen
intagna sekretessbestämmelserna.

Företrädare för ett par näringslivsorganisationer liksom Sveriges advokatsamfund
har ställt sig negativa till ett svenskt tillträde. Huvudskälen härför
har varit att konventionen i dess nuvarande utformning inte på ett godtagbart
sätt tillgodoser de skattskyldigas krav på att i ett internationellt skatteärende
få sina synpunkter beaktade och ett tillräckligt skydd vad gäller deras
rättsliga ställning i förhållande till den offentliga parten.

Lagrådet har kommit med ett utförligt yttrande över förslagen till inkorporationslag
och handräckningslag men lämnat den föreslagna ändringen i
rättegångsbalken utan någon kommentar.

Vid behandling av frågan om användande av transformationsmetoden och Mot. 1989/90

inkorporationsmetoden noterar lagrådet att inkorporationsmetoden använts Sk38

bl a i fråga om dubbelbeskattningsavtal och att det då regelmässigt varit fråga
om att ett fåtal förfaranderegler knutits till lagen och att det vid en jämförelse
härmed får anses som ett framsteg att bestämmelser av vikt för den enskildes
rättstrygghet transformeras till svensk lagtext genom handräckningslagen.

Samtidigt menar lagrådet att den valda lagstiftningstekniken medför vissa
svårigheter. Dessa föranleds främst av att handräckningslagen skall tillämpas
inte bara beträffande den aktuella konventionen utan också beträffande
andra överenskommelser. Vidare innehåller konventionen liksom andra
konventioner fakultativa bestämmelser, som reglerar vad Sverige folkrättsligt
är berättigat att göra men som inte förpliktar Sverige att införa samma
bestämmelser i sin interna rätt.

Lagrådet konstaterar att den valda metoden med en handräckningslag och
en inkorporationslag gör att den lättillgänglighet går förlorad som handräckningslagen
var avsedd att skapa. Att bygga ut handräckningslagen med ytterligare
bestämmelser hämtade från konventionen torde emellertid stupa på
vad som förut anförts om att handräckningslagen skall tillämpas beträffande
många olika konventioner. Lagrådet menar att i stället kunde övervägas att
i inkorporationslagen föreskriva att enbart vissa, i lagen angivna, bestämmelser
i konventionen skulle gälla som svensk lag. Det är nämligen uppenbart,
heter det vidare, att åtskilliga bestämmelser i konventionen inte har
den karaktären att de behöver införlivas med svensk rätt och beträffande
andra behöver det åtminstone inte ske i lagform. En grupp av bestämmelser
i konventionen tar sålunda sikte uteslutande på förhållandet mellan stater
och behöver därför inte sättas i kraft som svensk lag medan åtskilliga andra
bestämmelser är av rent administrativ karaktär och kan upptas i verkställighetsföreskrifter
utfärdade av regeringen.

Att urskilja den grupp av återstående konventionsbestämmelser som
borde uttryckligen förklaras gälla som svensk lag är emellertid enligt lagrådet
förenat med betydande svårigheter. Risken är stor att vissa bestämmelser
därmed skulle tillmätas en särskild betydelse medan andra som kunde framstå
som lika viktiga utelämnas.

Miljöpartiet de Grönas uppfattning

Miljöpartiet de Gröna konstaterar att lagrådet trots invändningar i fråga om
valet av lagstiftningsmetod, krav på rättssäkerhet och påtalade tillämpningsproblem
ändå anser sig kunna godta den valda lagstiftningstekniken. Lagrådet
har inte berört grundlagsenligheten av avsteget från offentlighetsprincipen
vid domstolsförhandling.

Miljöpartiet de Gröna har ingen erinran mot de tankar som ligger bakom
konventionen men anser att effektivitetsaspekten här har fått ett för stort
inflytande på bekostnad av rättssäkerhetsaspekten och principer för svensk
lagstiftning. Detta gäller särskilt den valda lagstiftningstekniken, inkorporationsmetoden,
och avsteget från offentlighet vid svensk domstol.

Miljöpartiet de Gröna delar i allt väsentligt lagrådets kritiska synpunkter

men kommer till en annan slutsats. För att tillgodose krav på rättssäkerhet, Mot. 1989/90

rättstrygghet och för att undvika tillämpningssvårigheter är det enligt vår Sk38

mening särskilt angeläget, då det är fråga om att upphöja en konventionstext
som inte är på svenska till svensk lag och då konventionen innehåller många,
långa och krångliga bestämmelser, att använda transformationsmetoden i de
delar där lagformen är den riktiga att använda. Av lagrådets yttrande framgår
att inte ens lagrådet anser sig kunna avgöra i vilka fall lagformen bör
anvisas. En sådan svårighet av lagstiftningsteknisk karaktär får alltså inte utgöra
hinder för lagstiftarens ansträngningar att få fram entydiga, klara, lätttillgängliga,
förutsägbara och lättillämpade regler.

Miljöpartiet avvisar med bestämdhet den föreslagna lagstiftningstekniken.

Förhandling vid domstol skall vara offentlig. Så står det i första stycket 5
kap 1 § rättegångsbalken. I andra stycket till den paragrafen har i regeringsförslaget
lagts till som sista punkt: Förhandling skall alltid hållas inom
stängda dörrar, om sekretessen gäller enligt 9 kap 3 § andra stycket sekretesslagen
och det skulle strida mot avtal som avses där att uppgiften röjes vid
förhandlingen.

I 2 kap 11 § andra stycket regeringsformen står också att förhandling vid
domstol skall vara offentlig. Enligt 12 § samma kapitel får denna fri- och rättighet
begränsas genom lag under vissa speciella förutsättningar och villkor.

9 kap 3 § andra stycket sekretesslagen handlar om sekretess för enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden. Där finns också en hänvisning till
kapitlets första paragraf i vilken stadgas att för uppgift i mål hos domstol
gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller
men om uppgiften röjs.

Offentlighet vid svensk domstol är som framgått grundlagsskyddad. Offentligheten
har ansetts vara av värde för att medborgarna skall få insyn i
verksamheten och för att skydda enskilda mot övergrepp från myndigheter.

Den har också varit orubbad sedan lång tid. Uppfattningen om offentlighet
vid domstol är grundmurad och förslag om hemliga domstolar är något som
man knappast skulle kunna förvänta sig förekomma i vår upplysta tid.

I syfte att värna och skydda vissa enskilda intressen finns dock bestämmelser
av undantagskaraktär som innebär att domstolen under speciella omständigheter
får besluta om stängda dörrar vid en förhandling. Praxis är restriktiv
och det är sålunda ytterst sällan som möjligheten utnyttjas.

De skäl som åberopats i propositionen till stöd för påbudet om stängda
dörrar vid domstolsförhandling, vilka innebär en anpassning till vissa utländska
rättsordningar, kan knappast utgöra särskilt viktiga skäl enligt 2 kap
12 § regeringsformen. Utan någon förklaring står två påbud som strider mot
varandra om förslaget godtas. Det ena finns i grundlag och säger att förhandling
vid domstol skall vara offentlig. Det andra finns i förslaget och säger att
förhandling alltid skall hållas inom stängda dörrar.

Den lagstiftningsvariant som föreslagits i rättegångsbalken strider enligt
miljöpartiets uppfattning mot grundlag. Det finns även i övrigt grundad anledning
att hålla fast vid den huvudregel som anges i regeringsformen, nämligen
att förhandling vid domstol skall vara offentlig.

17

Miljöpartiet de Gröna anser att den använda lagstiftningstekniken liksom Mot. 1989/90

avsteget från offentlighet vid domstol är så allvarliga att hela lagförslaget Sk38

måste avvisas. Detta gäller också frågan om godkännande av konventionen.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda yrkar vi

1. att riksdagen som sin mening avslår proposition 1989/90:14 i dess
nuvarande form

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konventioner
som skall tillämpas i Sverige skall vara klara och tydliga för
svenska medborgare

3. att riksdagen hos regeringen ger till känna att offentlighetsprincipen
vid svenska domstolar inte får åsidosättas

4. att riksdagen hos regeringen begär en ny proposition där de i yrkandena
2 och 3 angivna kraven beaktats

Stockholm den 28 november 1989.

Gösta Lynga (mp) Krister Skånberg (mp)

18