Motion till riksdagen
1989/90:Sk37

av Pär Granstedt (c)

med anledning av prop. 1989/90:50 om
inkomstskatten för år 1990, m.m.

De skatteskärpningar för boendet som regeringen föreslår kommer att på ett
olyckligt sätt sammanfalla med den nya fastighetstaxeringen. Sett över
landet i sin helhet kommer de höjda taxeringsvärdena visserligen att bli besvärande,
men ändå möjliga att bära med den förändring av fastighetsbeskattningen
som föreslås. Denna förändring överensstämmer också med
krav som tidigare framförts från centerpartiet.

Vissa delar av landet drabbas dock på ett extremt sätt. Dit hör storstadsområdena,
och inte minst Stockholmsregionen. I Stockholms län har regeringens
misslyckande på regionalpolitikens och bostadspolitikens område
lett till en fullständigt överhettad bostadsmarknad, med orimliga prisstegringar
på fastigheter som följd.

De höga priserna på t ex småhus är redan i sig en tung belastning för regionens
innevånare, i synnerhet för unga barnfamiljer. Taxeringsvärden och en
fastighetsbeskattning som utgår från denna onaturliga prisnivå blir börda på
börda. Två småhus med livärdig standard ger samma nytta till sina ägare oavsett
om de ligger i Stockholm eller i en mindre ort. Skillnaden ligger i inköpspris,
och därmed kapitalkostnader. För den som drabbas av högre boendekostnader
för samma bostad, och dessutom en högre skatt, måste det upplevas
som att det är en kostnad som beskattas och inte en tillgång.

Ännu mer absurd blir situationen för bofasta skärgårdsbor. Prisnivån för
fastigheter i skärgården utgår inte från bofastas situation, utan från kapitalstarka
fastlänningars efterfrågan på ett begränsat fastighetsbestånd. En 3-4dubbling
av taxeringsvärdena, som tycks bli följden kan i praktiken göra det
omöjligt att leva och försörja sig i skärgården. Det är en effekt som knappast
kan vara avsedd.

På hyresmarknaden tillämpas bostadssociala principer enligt vilka spekulativa
värden inte tilllåts bestämma hyresnivån. Det blir inte fastigheternas
marknadsvärde som avgör hyran, utan en bruksvärdering av bostaden. Det
borde vara rimligt att tillämpa samma principer när det gäller småhus och
bostadshus på jordbruksfastigheter.

Jag föreslår därför att fastighetstaxeringen i dess nuvarande utformning
inte läggas som underlag till fastighetsbeskattningen av småhus och bostadshus
på jordbruksfastigheter. I stället bör ett bruksvärdessystem utvecklas,
där varje småhus åsätts ett bruksvärde, som i princip skall vara detsamma
för fastigheter med likvärdig standard oavsett var de ligger. En viss lägesfak

Mot. 1989/90
Sk37

Hemställan

Med stöd av vad som anförs hemställer jag

1. att riksdagen hos regeringen begär ett bruksvärdessystem som
bas för fastighetsbeskattning av småhus och bostadshus på jordbruksfastigheter,

2. att riksdagen beslutar att beskattningen 1990 av dessa fastigheter
för 1990 skall ske efter samma regler och taxeringsvärden som för
1989.

Stockholm den 28 november 1989

Pär Granstedt (c)

tor bör kunna inkluderas som tar hänsyn till närhet till allmänna kommunikationer
och service. Det skulle innebära lägre belopp i glesbygd.

Ett sådant bruksvärdessystem bör skyndsamt utarbetas. I avvaktan härpå
bör fastighetsbeskattningen för dessa fastighetstyper 1990 ske efter nu gällande
regler och med nu gällande taxeringsvärde.

14