Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av proposition 1989/90:50
om inkomstskatten för år 1990, m.m.

Mot.
1989/90
Sk24

Sammanfattning

Centern har angivit att skattereformen skall främja följande mål:

# Skatt efter bärkraft

# Arbete och företagande

# Sparande och decentraliserat ägande

# God miljö och resurshushållning

# Sänkning av den totala skattekvoten.

Skattereformen bör ges denna inriktning.

Låg- och medelinkomsttagare skall inte vara de som betalar höginkomsttagarnas
skattesänkningar.

Skattereformens första steg 1990

Ett första steg i genomförandet av skattereformen bör tas redan 1990. Detta

första steg bör motsvara en tredjedel av den totala reformen. Inriktningen

bör vara densamma som för 1991.

Centern föreslår för 1990:

- Förändrad skatteskala så att skattesatsen sänks med 2 % för beskattningsbar
inkomst upp till 75 000 kronor. Skattesatsen sänks med 7 % i alla inkomstskikt
däröver.

- Skattereduktion 500 kr lika för alla upp till 140 000 i beskattningsbar inkomst.

- Att finansiering via moms på energi avvisas. Vi förordar i stället punktskatter
på energi.

- Att höjd moms på serverings- och hotelltjänster avvisas.

- Högre avdrag för resor i tjänsten.

- Höjda reseavdrag.

Skattereformens andra steg 1991

# Endast kommunal skatt upp till 180 000 i taxerad inkomst. Därutöver
statlig skatt 20 %. Den högsta marginalskatten blir 50 % (vid 30 % kommunalskatt).

# Finansiering genom skärpt beskattning av kapitalinkomster, breddad bas
för inkomster under inkomstslaget tjänst samt höjd indirekt beskattning.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Sk24

• Företagsbeskattningen skall innebära sänkta skattesatser och breddad Mot. 1989/90
skattebas. Sk24

• Pensionärernas beskattning skall reformeras genom införande av en höjd
grundpension.

• Dynamiska effekter beaktas från 1991.

Övrigt

Genomförandet av skattereformen måste så långt möjligt integreras i den
övriga ekonomiska politiken. Skattereformens genomförande och utformning
måste också beakta den rådande ekonomiska konjunkturen.

Från centerns sida kritiserar vi regeringens och folkpartiets val av finansiering
via mervärdesskatten

- fördelningspolitiskt

- miljöpolitiskt

- stabiliseringspolitiskt.

En skattereform bör samla ett så brett stöd som möjligt i riksdagen. Detta
ökar förutsättningarna för en stabil reform.

Skattereformen bör syfta till att ge reell innebörd åt målet om en högsta
marginalskatt på 50 %. Detta innebär att ett arbete omedelbart bör inledas
för att reformera också kommunalskatterna. Centern begär en fördelningspolitiskt
heltäckande studie omfattande individer, hushåll och regioner.

1. Inledning

Skattesystemet har de senaste årtiondena successivt genomgått en rad
smärre förändringar. Ett par större reformer har också genomförts. Den senaste
initierades 1981 av den dåvarande centerledda regeringen. Målsättningen
var att 90 % av inkomsttagarna skulle ha högst 50 % marginalskatt.

Den praktiska tillämpningen av reformen innebar dock att denna aldrig genomfördes
fullt ut.

Det har efter hand blivit uppenbart för allt fler att en större skattereform
på nytt behövs. Centern var på ett tidigt stadium förespråkare för en sådan.

I riksdagsmotion 1986/87:Sk336 begärde centern att en parlamentarisk
skatteberedning skulle tillsättas med uppgift att utarbeta ett långsiktigt skattereformprogram.
Den första meningen i motionen lyder: ”Sverige behöver
en omfattande skattereform för 1990-talet.”

Centern gjorde på ett tidigt stadium markeringar om den fördelningspolitiska
inriktningen av reformen. I riksdagsdebatten den 6 maj 1987 sade centerns
talesman bl.a.: ”..marginalskattesänkningen skall utformas så att alla

skattebetalare får del av den. Det får inte vara så att låginkomsttagarna

skall betala en marginalskattesänkning.”

I juni 1987 gav regeringen direktiv till utredningen om reformerad inkomstbeskattning
(RINK) samt kommittén för indirekta skatter (KIS). I
motion 1987/88:Sk366 kritiserade centern de direktiv som givits utredningarna.
”Dessa utredningar har enligt vår uppfattning fått alltför snäva

direktiv. Således har inte kommunalskattefrågan eller frågan om differentie- 2

rad moms tillåtits att ingå i utredningarnas arbetsuppgifter.” Centern skrev Mot. 1989/90

bl.a.: ”Vi kräver en snabbutredning så att en reform av den kommunala be- Sk24

skattningen kan träda i kraft samtidigt som den väntade skattereformen.”

Krav ställdes i motionen på en differentierad moms med bl.a. sänkt moms
på mat. I juni 1988 fick KIS, bl.a. till följd av centerns påtryckningar, tilläggsdirektiv
att utreda sänkt mervärdesskatt på ”viss konsumtion”.

I centerns motion i allmänna motionstiden -89 (1988/89:Sk443) gjordes ytterligare
konkretiseringar och markeringar beträffande skattereformens inriktning.
Angående miljö- och energibeskattningen sägs bl.a.: ”Enligt centerpartiets
uppfattning är det angeläget att utnyttja skatte- och avgiftsinstrumentet
för att främja energi- och resurshushållning samt bättre miljö.”

I centerns reservation i RINK sägs om villkoren för deltagande i skattereformen:
”Jag kan i allt väsentligt ställa mig bakom dessa övergripande målsättningar
för den stora skattereformen år 1991. Villkoret är att förändringarna
inte sker till priset av ökade klyftor i samhället. Alla folkgrupper måste
känna sig delaktiga i en reform av denna omfattning.” I reservationen läggs
fram förslag till skatteskalor för 1991 som innebär att inkomster upp till en
taxerad inkomst 1991 på 180 000 endast skall betala kommunalskatt. Över
180 000 uttas statlig skatt med 20 %. Över 500 000 skall statsskatten bli
25 %. Högsta marginalskatt blir således 55 % enligt reservationens förslag.

Reservationen innehåller vidare krav på ett automatiskt verkande inflationsskydd.
Beträffande reseavdrag föreslås att de skall ges på ”samma villkor
som idag, om möjligt förbättrade”.

I centerns reservation i KIS görs bl.a. ett klart ställningstagande mot
moms på energi. ”De förslag som kommitténs majoritet förordar om en
övergång till moms på energi motverkar de av riksdagen beslutade målsättningarna
för energipolitiken.”

I centerns reservation i URF kritiseras utredningen för att i sitt arbete inte
ha varit tillräckligt uppmärksam på egenföretagares och övriga mindre företags
skattesituation.

Under september och oktober i år genomförde centern ett omfattande
rådslag riktat till allmänheten om hela skattereformen.

Remisstiden på utredningarna gick ut den 6 oktober. Samma dag hölls det
första mötet i överläggningarna mellan regeringen, oppositionspartierna och
arbetsmarknadens parter. Dessförinnan hade regeringen aviserat tidigareläggning
av en tredjedel av reformen. Detta accepterades av centern under
förutsättning att överblick i samband med det första reformsteget kunde
uppnås för hela reformens grunddrag.

2. Skattereformen och samhällsekonomin

Skattereformen skall bidra till att växla ned det höga svenska pris- och kostnadsläget
och skapa förutsättningar för en bättre externbalans, en ökad produktivitet
och en lägre ränta. Genomförandet av skattereformen måste så
långt möjligt integreras i den övriga ekonomiska politiken. Skattereformens
utformning måste också beakta den rådande ekonomiska konjunkturen.

2.1 Konjunkturbilden

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark även om den gått in i
ett något lugnare skede. Tillväxten är snabb i framför allt de västeuropeiska
länderna (exklusive Storbritannien) och Japan. Den ekonomiska aktiviteten
i USA har avtagit något. Sammantaget visar den internationella ekonomin
inte avgörande tecken på avtagande aktivitet vare sig i år eller nästa år.

En något minskande internationell aktivitet för 1990 kan emellertid bli allvarlig
för svenskt vidkommande. Svensk ekonomi är för närvarande känslig
även för små förskjutningar i konjunkturbilden. Pris- och kostnadsutvecklingen
har under en lång följd av år överstigit genomsnittet i konkurrentländerna.
Effekterna av devalveringarna i början av 80-talet är nu förbrukade.
Det svenska bytesbalansunderskottet har hållits tillbaka på grund av en stark
världshandel med bra priser för svenska exportvaror. Ett gynnsamt bytesförhållande
har dolt att konkurrensförmågan successivt försämrats. Vid en
minskad internationell efterfrågan börjar även handelsbalansen att försämras.
Ett sent tecken på detta var att handelsbalansen för oktober visade ett
oväntat lågt överskott - ca 1 miljard kronor mot väntade 2 miljarder. Tillsammans
med det höga svenska kapacitetsutnyttjandet leder denna utveckling
till fortsatt försämrade marknadsandelar.

Regeringens skrivelse 1989/90:53 målar, i de flesta avseenden, en dyster
bild av svensk ekonomi. Bytebalansunderskottet tror man för innevarande
år blir 24,5 miljarder kr, för 1990 32,7 miljarder kr och för 1991 43,3 miljarder
kr.

Beträffande löneutvecklingen tror regeringen för innevarande år på en total
genomsnittlig timlöneökning på 9,0 % och för nästa år 7,7 %. Flertalet
externa konjunkturbedömare anser att detta är underskattade siffror. Bedömningarna
ligger i de flesta fall runt 10 % för bägge åren.

Genomsnittlig ökning av konsumentpriserna bedömer regeringen för innevarande
år till 6,5 % och för nästkommande år till 8,0 %. Inte heller i
detta avseende får regeringen stöd av externa analytiker. För 1989 ligger bedömningarna
på ca 7 % och för 1990 på ca 9 %.

Penningmarknaden reagerade på regeringens skrivelse med en ränehöjning
på i genomsnitt en halv procentenhet för både korta och långa räntan.
Detta är ett klart uttryck för misstro mot svensk ekonomi och osäkerhet om
regeringens förmåga att sköta den ekonomiska politiken.

Den privata konsumtionen hålls i år och nästa år tillbaka tack vare gynnsamma
effekter från det tillfälliga sparandet. En diskonterad anpassning till
minskade avdragsmöjligheter, en viss mättnad i investeringsbehoven, räntebetalningar
och amorteringar på tidigare engagemang samt en allmän osäkerhet
inför genomförandet av skattereformen har också gjort hushållen
mindre lånebenägna och bidragit till att sparkvoten förbättras under innevarande
år, även om den fortfarande är negativ.

Möjligheterna till ytterligare finanspolitiska åtgärder har minskat i och
med det ansvar som vissa partier iklätt sig för skattereformen.

Högräntepolitik bör emellertid enligt vårt förmenande motverkas. Annars
motverkas investeringarna vilket går stick i stäv mot de syften som väglett
skattereformen.

Manipulationer av växelkursen betraktar vi som uteslutna.

Mot. 1989/90

Sk24

2.2 Utformning och genomförande av skattereformen Mot. 1989/90

Sk24

Regeringen bedömer i sin skrivelse 1989/90:53 att skattereformen bidrar till
ökningen av konsumentpriserna med ca 2,5 % för både 1990 och 1991. Det
är en följd av den metod man valt för att finansiera sänkningen av inkomstskatterna.
Från centerns sida kritiserar vi regeringens och folkpartiets val av
finansiering via mervärdesskatten från flera synvinklar. Mervärdeskatten
slår relativt sett hårdast mot de med litet konsumtionsutrymme - det är en
dålig finansieringsväg fördelningspolitiskt. En generellt pålagd och enhetlig
mervärdesskatt saknar, inte minst på miljöområdet, önskvärd styreffekt bl.a.
därför avvisar centern moms på energi. Mervärdeskattehöjningar får
därutöver omedelbar effekt på konsumentpriserna - det är en dålig finansieringsväg
ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Politiskt beslutad inflation via
mervärdesskattehöjningar ovanpå det höga pris- och kostnadsläget i övrigt
är enligt vår mening inte tillrådligt. Därför vill vi, i vårt alternativ, vara återhållsamma
med den typen av finansiering.

Förutsättningar för att skattereformen skall leda till sänkt inflation är en
sådan återhållsamhet med direkt prishöjande finansieringsmetoder. Vidare
måste den fördelningspolitiska helheten vara sådan att alla samhällsgrupper
får del av skattesänkningarna. Låg- och medelinkomsttagare skall inte vara
de som betalar höginkomsttagarnas skattesänkningar. Det samlade skatteuttaget
från höginkomsttagargrupperna kan inte minska som en följd av reformen,
eftersom den syftar till omfördelning genom totalfinansiering. Ett motsatt
förhållande skulle rubba den samhällsekonomiska balansen och bidra
till krav på löne- och transfereringsökningar. I förlängningen kan ett sådant
skeende leda till nya skattehöjningar och att reformen vittrar sönder. Skattereformens
stabilitet är således beroende av det fördelningspolitiska utfallet.

För att skattereformen på smidigast möjliga sätt skall kunna infogas i den
konjunkturpolitiskt aktuella situationen måste således utformningen vara
sådan att samvariation med de negativa tendenserna i samhällsekonomin minimeras.

Den föreliggande propositionen tar inte upp frågan om skattereformen i
relation till den ekonomiska politiken i vidare mån än att man helt kort föreskriver
att skattereformens första steg 1990 bör totalfinansieras. I övrigt hänvisar
man till den skrivelse (1989/90:53) som ovan refererats.

Vi anser i likhet med propositionen att skattereformens första steg bör totalfinansieras.
Den del som avser inflationsjustering av skatteskalorna skall
dock inte finansieras. I annat fall skulle den totala skattekvoten öka. Den av
oss förordade skattereduktionen har redan tidigare finansierats genom den
energiskattehöjning som i våras överenskoms med regeringen och som för
1990 motsvarar 3 miljarder kr. Energiskattehöjningen skulle enligt utskottets
skrivning i 1988/89:FiU30 ”ses som ett led i den för år 1990 planerade
skattesänkningen på arbete - genom t.ex. sänkta skattesatser och/eller skattereduktion”.

Centerns bedömning våren 1989 var att den svenska konjunkturen var
överhettad och att en åtstramning var nödvändig. Vi lyckades förhindra omfattande
och inflationsdrivande skattehöjningar. Istället medverkade vi till
en konjunkturpolitiskt anpassad åtstramning i huvudsak byggd på personligt

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Sk24

sparande och tillfälliga likviditetsindragningar. Dessa åtgärder får effekt
också under 1990. Det obligatoriska tillfälliga sparandet bidrar till åstramningen
med 9-10 miljarder kr. Nettot av övriga åtgärder ger en åtstramande
effekt på 7 - 8 miljarder kr.

Den ekonomiska utvecklingen under sommaren och hösten har givit oss
rätt. Konjunkturutvecklingen ger inget stöd för de partier som i populistiskt
syfte drivit en kampanj för att riva upp delar av åtstramningspaketet. Ett
totalt avskaffande av det obligatoriska tillfälliga sparandet skulle ofelbart
leda till behov av andra åtstramningsåtgärder.

Skattereformens första steg 1990 ger i inledningsskedet en påspädning av
hushållens köpkraft. Detta beror på att den del av skattesänkningen som utgör
inflationsjustering ej finansieras. Skattesänkningen ger också en omedelbar
likviditetspåverkande effekt medan finansieringen verkar i motsatt
riktning först med en viss tidsfördröjning. Dessutom väljer propositionen att
genomföra en del av finansieringen med början först den 1 mars.

Denna påspädningseffekt bör av konjunkturpolitiska skäl hållas tillbaka.
Centern väljer därför att förlägga den absoluta merparten av finansieringen
till den 1 januari.

3. Inriktningen av skattereformens andra steg
1991

Centern har angivit att skattereformen skall främja följande mål:

0 Skatt efter bärkraft
0 Arbete och företagande
0 Sparande och decentraliserat ägande
0 God miljö och resurshushållning

0 Sänkning av den totala skattekvoten.

Skattereformen bör ges denna inriktning.

Mer konkret innebär detta följande. Marginalskatterna sänks. En ökad
likformighet med internationella förhållanden är nödvändig och uppnås genom
reformens inriktning. Beträffande skatteskalorna för 1991 skall högsta
skattesats vara 20 %, vilket skall uttas över 180 000 kr i taxerad inkomst räknat
i 1991 års penningvärde. Skatteskalorna, inklusive grundavdraget, skall
inflationsskyddas vilket även skall innefatta ett reallöneskydd. För att förbättra
den fördelningspolitiska profilen skall ett förhöjt grundavdrag medges

1 vissa inkomstskikt.

Finansieringen skall ske på ett sätt som innebär att det samlade skatteuttaget
från höginkomsttagarna, till följd av marginalskattesänkningarna, inte
minskar. Reformens fördelningspolitiska helhet skall således beakta att inkomst-
och förmögenhetsskillnaderna ej skall öka till följd av reformen.

Finansieringen skall innebära skärpt beskattning av kapitalinkomster,
breddad bas för inkomster under inkomstslaget tjänst samt av höjd indirekt
beskattning. Återhållsamhet skall iakttas vid finansiering via beskattning av
nödvändighetskonsumtion såsom boende, livsmedel och kultur. Särskild
återhållsamhet bör iakttas beträffande finansiering via regressivt verkande

Mot. 1989/90

Sk24

mervärdesskatt. På miljö- och energiområdet skall ej mervärdesskatt införas Mot. 1989/90

utan beskattning ske genom punktskatter. En differentierad mervärdesskatt Sk24

skall införas med lägre skattesats för nödvändighetskonsumtionen. Miljöavgifter
införs.

Dagens inkomstslag inkomst av kapital, tillfällig förvärvsverksamhet och
annan fastighet slås samman till ett inkomstslag. Sådana kapitalinkomster
skall i huvudsak beskattas med en enhetlig skattesats på 30 %.

Beträffande företagsbeskattningen skall inriktningen vara sänkta skattesatser
och breddad skattebas genom minskade reserveringsmöjligheter.

Pensionärernas beskattning skall reformeras för att möjliggöra likabehandling
med löntagarna i beskattningshänseende. Detta bör ske genom införande
av en höjd grundpension.

Skattesystemet skall, lämnat åt sig självt, i så stor utsträckning som möjligt
åstadkomma önskvärt fördelningspolitiskt resultat. Ökade transfereringar
bör endast tillgripas i korrigerande och kompletterande syfte.

Skattereformen beräknas ge upphov till dynamiska effekter. Dessa skall
beaktas i finansieringen redan 1991.

En skattereform bör samla ett så brett stöd som möjligt i riksdagen. Detta
ökar förutsättningarna för en stabil reform. Centern ställer sig bakom den
träffade överenskommelsen beträffande skattesänkningens utformning,
skatteskalans inklusive grundavdragets utformning samt inflations- och reallöneskyddet.
Vi ingår däremot inte i överenskommelsen beträffande utformningen
av finansieringen av skattesänkningarna.

4. Inriktningen av skattereformens första steg
1990

Ett första steg i genomförandet av skattereformen bör tas redan 1990. Detta
första steg bör motsvara i storleksordningen en tredjedel av hela den sänkning
av statlig inkomstskatt som den totala reformen innebär.

Inriktningen bör vara densamma som för 1991. Utformningen 1990 måste
således också beakta de fördelningspolitiska, regionalpolitiska och miljöpolitiska
målen för skattereformens helhet. Finansiering skall i likhet med 1991
ske via skärpt beskattning av kapitalinkomster, basbreddningar under inkomst
av tjänst samt ökade indirekta skatter huvudsakligen i form av ökade
punktskatter på energi.

5. Skatteskalorna för år 1990

För innevarande beskattningsår sänktes marginalskatterna med 3 % över
75 000 kronor i beskattningsbar inkomst. Gränserna för skatteskalan för de
i inkomstskiktet från 70 000 till 75 000 kronor justerades upp så att 5 % skatt
skulle utgå. De med beskattningsbar inkomst under 70 000 kronor fick ingen 7

skattesänkning alls. Centern krävde att en skattereduktion lika för alla Mot. 1989/90

skulle utgå utöver marginalskattesänkningen. Detta skulle finansieras med Sk24

höjda oljeskatter. Skattereduktionen skulle ha åstadkommit större fördelningspolitisk
utjämning samtidigt som en omläggning från skatt på arbete till
skatt på miljöstörande energikällor skulle ha skett.

För år 1990 bör den statliga skatteskalan förändras enligt följande. Grundbeloppet
sänks från 5 % till 3 % för beskattningsbar inkomst upp till 75 000
kronor. För beskattningsbar inkomst över 75 000 kronor sänks grundbeloppet
från 17 % till 10 %. Tilläggsbeloppet kvarstår oförändrat.

Högsta marginalskatt blir därmed ca 66 % vid den genomsnittliga kommunalskattesatsen
på ca 31 % 1990.1 kommuner med den lägsta skatten blir
den högsta marginalskatten under 62 %. I kommuner med den högsta skatten
blir den högsta marginalskatten istället över 68 %.

Skatteskalanför 1990 i jämförelse med 1989 får således följande utseende.

Beskattningsbar inkomst (kr)	Skattesats 1989	Skattesats 1990
	100 kr samt	100 kr samt
0- 75 000	5 %	3 %
75 000-140 000	17 %	10 %
140 000-190 (XX)	31 %	24 %
190 000	42 %	35 %

I fråga om skatteskalans utformning för 1990 överensstämmer centerns förslag
således med propositionens förslag. Därutöver föreslår vi en särskild
skattereduktion.

6. Särskild skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare

För att ge ett bättre fördelningspolitiskt resultat föreslår centern utöver marginalskattesänkningen
enligt ovan en särskild skattereduktion för låg- och
medelinkomsttagare 1990.

Skattereduktionen bör ha följande utformning. Innan slutlig statsskatt
fastställs skall skatten reduceras med 500 kronor. Detta skall gälla för alla
med en beskattningsbar inkomst på högst 140 000 kr. Underskott får ej uppkomma
till följd av skattereduktionen.

Skattereduktionen har finansierats genom den energiskattehöjning som
överenskoms mellan centern och regeringen våren 1989 och som för helåret
1990 medför skatteintäkter på 3 miljarder kr.

7. Basbreddningar under inkomst av tjänst

7.1 Bilförmån och egen bil i tjänsten

7.1.1. Dagens regler

Bilförmån innebär i huvudfallet en förmån att för privat bruk få använda bil
som tillhandahålls av arbetsgivare. Förmånen beräknas idag till vissa schablonvärden.
För närvarande beräknas för innehav av bil ej äldre än tre år
det förmånsvärde som skall beskattas till 22 % av nybilspriset. För innehav
av bil äldre än tre år beräknas förmånsvärdet till 18 % av nybilspriset. I vissa
fall sätts förmånsvärdet ned bl.a. för den som själv bekostar allt drivmedel
för privat användning.

Avdrag för kostnad för användande av egen bil i tjänsten är ett vanligt
alternativ till bilförmån. För dem som arbetar inom stat och kommun gäller
idag att milersättningen ej behöver tas upp i deklarationen. För dem som är
anställda i enskild tjänst gäller att milersättningen skall tas upp som en intäkt
medan avdrag för kostnaden medges med samma belopp.

Avdrag medges dock ej för belopp som överstiger den statliga ersättningen.
Denna uppgår för närvarande till 20 kr/mil för körsträckor upp till
700 mil. Körsträckor därutöver ger lägre ersättningsbelopp. Som ett alternativ
till de schablonmässiga avdragsbeloppen får dock alltid, oavsett vilken
ersättning som utfåtts av arbetsgivaren, avdrag yrkas för verkliga kostnader.

7.1.2. Propositionens förslag

Propositionens förslag innebär vad avser bilförmån att förmånsvärdena 1990
skall vara 30 % för bilar ej äldre än tre år. För bilar äldre än tre år skall
motsvarande värde vara 25 %.

Såvitt avser avdrag för egen bil i tjänsten föreslår propositionen att avdrag
skall medges med 11 kr/mil, att avdraget skall vara oberoende av körsträcka,
att statliga och kommunala ersättningar görs skattepliktiga samt att reglerna
om verklig kostnad slopas.

7.1.3 Våra förslag

En rimlig balans mellan skatteuttaget för olika typer av ersättning för bilkostnader
måste upprätthållas. Med regeringens förslag till beskattning rubbas
den balansen, till nackdel för egen bil i tjänsten. Vi instämmer i propositionens
bedömning att nuvarande ersättningsbelopp och avdragsregler för
egen bil i många fall innebär en överkompensation. Med ett så lågt avdragsbelopp
som 11 kr per mil, vilket är propositionens förslag, kommer många
dock att avstå från att använda den egna bilen och istället utnyttja dyrare
färdsätt. Många arbetsgivare skulle samtidigt tvingas att anskaffa tjänstebilar.
Privatbilarna skulle komma att utnyttjas på ett ur samhällsekonomisk
synpunkt sämre sätt. Möjligheterna att få avdrag för egen bil i tjänsten är av
stor betydelse för många yrkesgrupper t.ex. distriktssköterskor, hemsamariter,
lantbrevbärare m.fl. Vår slutsats är därför att åtgärder för att åstadkomma
en bättre balans mellan bilförmån och egen bil i tjänsten är påkallade.

Mot. 1989/90

Sk24

Vi föreslår därför beträffande bilförmån att följande förmånsvärden skall Mot. 1989/90

gälla för 1990. För bilar ej äldre än 3 år skall förmånsvärdet beräknas till Sk24

35 % av nybilspriset. För bilar äldre än 3 år 29 %. Övriga regler för värdering
av bilförmån bör bibehållas. Med hänsyn tagen till sänkta skattesatser
innebär vårt förslag i denna del för den enskilde förmånstagaren en relativt
liten skatteskärpning i jämförelse med dagens situation.

Vad avser avdrag för egen bil i tjänsten anser vi att avdragsbeloppet schablonmässigt
skall höjas utöver propositionens förslag och sättas till 15 kr/mil.

Propositionens förslag i övrigt i denna del överensstämmer med våra.

Ifråga om bilförmån samt egen bil i tjänsten bör en uppföljning och analys
särskilt göras för att åstadkomma balans mellan de bägge ersättningstyperna
och så att de samhällsekonomiska resurserna utnyttjas effektivast möjligt.

Detta bör ges regeringen till känna.

7.2 Avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats

De s.k. reseavdragen är av stor betydelse för en decentraliserad samhällsstruktur
med en levande landsbygd. Avdraget är också fördelningspolitiskt
betydelsefullt eftersom befolkningen i skogslänen i genomsnitt har lägre inkomst
än i övriga län. Därmed får dessa också ett mindre utbyte av marginalskattesänkningarna
i samband med skattereformen. För många människor
finns ingen utbyggd kollektivtrafik och således inga alternativ till bilresa
till arbetet. Den samlade alternativkostnaden för att delta i förvärvsarbete
får inte bli så hög att människor gynnas ekonomiskt då de är hemma från
arbetet.

Majoritetsförslaget i RINK skulle ha inneburit en avsevärd försämring av
reseavdragen. Centerns representant motsatte sig denna försämring. Propositionen
lägger nu inte fram något förslag till ändrade regler för reseavdragen.

Som vi längre fram kommenterar utförligare föreslår propositionen emellertid
skatteförändringar som medför ett kraftigt höjt bensinpris. Centern
lägger också, av miljöpolitiska skäl, fram ett förslag som medför höjda bensinkostnader
även om vårt förslag innebär en avsevärt mindre höjning än
regeringens förslag.

Vi föreslår av denna anledning, som kompensation för den bensinskattehöjning
vi själva förordar samt uppräkning till följd av att avdraget varit
oförändrat några år, att reseavdraget för 1990 förändras enligt följande.

- Avdraget för resa med bil höjs med 3,00 kr/mil för körsträckor upp till
1 000 mil per år och med 6,00 kr/mil för körsträckor över 1 000 mil per år.

De nya reseavdragen blir således 13,20 kronor/mil oberoende av körsträcka.

- Avdraget för resa med motorcykel höjs med 1,10 kr/mil till 6,60 kr/mil för
körsträckor upp till 1 000 mil per år och med 3,00 kr/mil för körsträckor
över 1 000 mil per år. De nya reseavdragen blir således 6,60 kr/mil oberoende
av körsträcka

- Avdraget för resa med moped höjs med 0,90 kr/mil till 3,70 kr/mil.

- Avdraget för resa med cykel höjs med 150 kr till 400 kr.

Såvida propositionens förslag om höjda bensinskatter med 0,97 kr/liter ut- Mot. 1989/90

över centerns förslag (blyad bensin) vinner riksdagens bifall föreslår vi som Sk24

kompensation att reseavdragen för resa med bil höjs med ytterligare 1,80
kr/mil d.v.s. till nivån 15,00 kr/mil oberoende av körsträcka. Avdrag för övriga
fortskaffningsmedel höjs i paritet med bilavdraget.

Utöver dessa förslag föreslår vi en regeländring så att reseavdrag ej skall
nedsättas då ersättning erhållits av medpassagerare. Detta för att gynna samåkning.

7.3 Propositionens övriga förslag under inkomst av tjänst

Propositionen upptar utöver de förslag som ovan kommenterats bl.a. slopad
skattefrihet för endagstraktamenten och skärpt beskattning av anställdas
förvärv av värdepapper. Våra förslag överensstämmer med propositionen i
dessa delar.

8. Fastighetsbeskattningen

8.1 Villabeskattningen

1990 genomförs nästa allmänna fastighetstaxering av småhus. En provvärdering
utifrån marknadsvärden har under sommaren 1989 presenterats. Den
visar att marknadsvärdena, sedan föregående taxering, i genomsnitt stigit
motsvarande en upptaxering med ca 50 %. Stora mellanregionala och inomregionala
skillnader föreligger dessutom. Skogslänen får i genomsnitt en
lägre ökning av taxeringsvärdena än övriga län. Samtidigt kan dock skärgårdsbefolkning
och permanentboende i övriga turisttäta områden få vidkännas
mycket stora taxeringsvärdesökningar till följd av stigande priser på
det omkringliggande fritidsboendet. Storstadslänen får den största genomsnittliga
ökningen. Inom länen stiger taxeringsvärdena mest i koncentrationsorterna
och i attraktiva områden.

Höjda taxeringsvärden tillsammans med i övrigt skärpta beskattningsregler
för boendet och minskade värden av underskottsavdrag till följd av marginalskattesänkningarna
kan komma att för många medföra ett alltför kraftigt
kostnadstryck. Den grundläggande förutsättningen för en social bostadspolitik,
att alla skall kunna få en bostad till rimlig kostnad i en god miljö,
riskerar därmed att hotas. Det är enligt vår mening nödvändigt att den kommande
taxeringen inte leder till kraftigt ökade ekonomiska påfrestningar för
småhusägarna i form av höjda skatter och avgifter. Det är därför motiverat
med justeringar för 1990 beträffande villabeskattningen.

Under den gångna hösten har förelegat en osäkerhet beträffande huruvida
regeringen avsett att lämna förslag för att mildra skatteuttaget på småhus
under 1990. Centern tog därför i skatteutskottet ett initiativ för att anhängiggöra
frågan i riksdagen. Innebörden var att det är nödvändigt att effekterna
av 1990 års fastighetstaxering genom höjd beskattning beskattningsåret 1990
helt eller delvis neutraliseras.

Regeringen föreslår nu, i föreliggande proposition, att progressiviteten i
schablonbeskattningen slopas och att intäktsprocenten sätts till 1,5 %. För- 11

slaget tillgodoser det krav vi ställt i skatteutskottet. Vi instämmer i propositionens
förslag i denna del.

Det är ett samhällsintresse att energibesparande åtgärder kommer till
stånd. De bör därför premieras. Centern har vid flera tillfällen krävt att ett
stöd till energibesparande åtgärder skall återinföras. Sådana åtgärder medför
idag att taxeringsvärdet höjs. Vi begär av regeringen förslag till hur den
ökande statliga fastighetsskatten till följd av denna taxeringsvärdeshöjning,
med avseende på energibesparande åtgärder, kan reduceras i den löpande
bostadsbeskattningen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
om detta med ikraftträdande vid 1991 års taxering.

8.2 Övriga förslag inom fastighetsbeskattningen

Neutralitet mellan olika upplåtelseformer måste eftersträvas. Sänkta marginalskatter
medför automatiskt minskat värde av ränteavdragen i småhus och
bostadsrätter avseende privata lån. För att åstadkomma neutralitet bör därför
den garanterade räntan för hyres- och bostadsrättshus som uppförts eller
byggts om med stöd av statliga lån höjas. Förslag med denna innebörd läggs
fram i regeringens proposition 1989/90:49. Vi hänvisar för centerns vidkommande
till motion 1989/90:Bo.

För att åstadkomma neutralitet med den ökande löpande beskattningen
av småhus bör också fastighetsskatten för hyreshusen höjas i motsvarande
mån. Vi instämmer i den föreliggande propositionens förslag att underlaget
vid beräkning av statlig fastighetsskatt fr.o.m. år 1990 skall höjas från 55 %
till 65 % av taxeringsvärdet för hyreshusenheterna.

Propositionen föreslår också en uppjustering av gränserna för uttag av
statlig förmögenhetsskatt. Denna åtgärd är framför allt av betydelse för
boendet. Förslaget bidrar till neutraliteten mellan upplåtelseformerna genom
att småhusbeskattningen lindras. Vi instämmer i propositionens förslag
i denna del.

9. Basbreddningar under inkomst av kapital

9.1 Aktievinster m.m.

I propositionen föreslås att den skattepliktiga andelen av reavinst på aktier
som innehafts två år eller längre höjs från 40 % till 50 %. Avdragsrätten för
reaförluster höjs också från 40 % till 50 %. Reavinst på aktier som innehafts
kortare tid än två år skall emellertid även i fortsättningen beskattas till
100 %. De nya reglerna kan schematiskt visas enligt följande.

<2 år >2 år

vinst 100 % 50 %

förlust 50 % 50 %

Centern har tidigare krävt avskaffande av tvåårsregeln d.v.s. 40 % också på
”korta” reavinster. Ett sådant förslag för 1990 skulle ha inneburit en snabbare
anpassning till de regler som av RINK föreslagits fr.o.m. 1991. Det 12

Mot. 1989/90

Sk24

framlagda förslaget innebär dock en viss ökad likformighet mellan korta och Mot. 1989/90

långa reavinster även om riktningen går mot en förhöjd beskattning. Förslå- Sk24

get är en övergångslösning. Därför bedömer vi att det kan godtas.

Inför arbetet med skattereformens andra steg bör undersökas möjligheterna
att i beskattningshänseende likställa aktiefonder och enskilda småaktieägare.
Centern har härvidlag tidigare nämnt möjligheten att införa s.k.
personliga investeringskonton. Detta bör ges regeringen till känna.

9.2 Pensionsförsäkringspremier

Propositionens förslag innebär att det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremie
minskas från 100 % ner till 75 %. Avdragsbegränsningen skall
endast gälla privata pensionsförsäkringar, ej tjänstepensionsförsäkringar.
Avdragsbegränsningen föreslås omfatta de avgifter som erläggs under beskattningsåret
1990 och avser 1991 års taxering.

Motiveringen till förslaget är att avsättning till privat pensionsförsäkring
blir extra lönsamt inför en kraftig skattesänkning eftersom avdrag medgetts
mot den rådande marginalskattesatsen, medan beskattning vid utbetalningstillfället
skulle komma att i de flesta fall ske till en betydligt lägre skattesats.

Centern tillstyrker den föreslagna förändringen.

10. Indirekta skatter

10.1 Mervärdesskatt på vatten, avloppsrening och
sophämtning

Propositionen föreslår att mervärdesskatt skall tas ut vid tillhandahållande
av vatten, avloppsrening samt för tjänster som avser avloppsrening och sophämtning.
Dessa tjänster är för närvarande momsbefriade. Förslagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1990.

Förslagen skulle komma att innebära ökade boendekostnader. Såväl
tjänster förknippade med boendet som tillgång till vatten tillhör nödvändighetskonsumtionen
och borde därför skäligen kunna åtnjuta en lägre skattesats.

Det samlade resultatet av olika beskattningsförändringar måste emellertid
vara den överordnade beslutsgrunden i sammanhanget. Centerns samlade
förslag på boendesidan medför såväl för 1990 som 1991 en mer återhållsam
beskattning än det förslag som företrädare för regeringen och folkpartiet
enats om avseende finansieringen av skattereformen.

Vi bedömer därför att propositionens förslag kan tillstyrkas i denna del.

10.2 Mervärdesskatt på serverings- och hotelltjänster

På serverings- och hotelltjänster utgår idag den reducerade momsen 60 %
av ordinarie skattesats. Propositionen föreslår nu att reduceringsreglerna
slopas redan från 1990. Ordinarie moms skall således i fortsättningen utgå
på serverings- och hotelltjänster. Av likformighetsskäl utvidgas skattskyldigheten
till att också omfatta tillhandahållande av kost åt personal. 13

Vi vill i denna fråga anföra följande. De nämnda tjänsterna främjar kultur
och gemenskap i samhällslivet.

Hotell- och restaurangtjänsterna är också viktiga för samhällsekonomin.
En stark turistnäring stärker bytesbalansen mot utlandet. Bytesbalansen
uppvisar idag ett betydande underskott och tendensen är vikande. Det s.k.
turistnettot står därvidlag för en av de största minusposterna.

Turismen är också viktig för regionalpolitiken. Näringen står redan idag
för en betydande del av sysselsättningen i glesbygdsområdena. Näringen har
också en stor framtidspotential som komplement och alternativ till mer traditionella
näringsgrenar i dessa områden.

Av dessa skäl avvisar vi propositionens förslag i denna del.

10.3 Energibeskattningen

10.3.1 Mervärdesskatt på energi

10.3.1.1 Propositionens förslag

I propositionen föreslås betydande förändringar i formerna för beskattning
av energiområdet. Förslaget innebär att hela energiområdet, med undantag
för flygfotogen och flygbensin, beläggs med mervärdesskatt. För värme producerad
i fjärrvärmeverk skall dock ingen moms tas ut under 1990.

Punktskatterna på elkraft sänks generellt med 2 öre/kWh för såväl hushållen
som industrin. Därutöver sänks skatten med ytterligare 4 öre/kwh för
hushåll i kommuner i norra Sverige. Detta innebär att elskatten för hushåll
uppgår till 2,2 öre/kWh i dessa kommuner och 7,2 öre/kWh för övriga kommuner.
För industrin uppgår elskatten till 5 öre/kWh.

I propositionen föreslås vidare att skatten på oblyad bensin höjs med 34
öre/l resp 38 öre/l för blyad bensin samt att kilometerskatten höjs för lätta
personbilar med 25 öre/mil. För icke mervärdesskattepliktiga innebär detta
att bensinpriset totalt stiger med ca 1,45 kr/l för blyfri bensin och 1,55 kr/l
för blyad bensin.

Enligt förslaget skall förändringarna i punktskatterna för el, kilometerskatten
samt införande av mervärdesskatt ske den 1 mars 1990 medan bensinskatten
höjs från den 1 januari 1990.

10.3.1.2 Våra överväganden

Enligt vår mening är det val av finansieringsform som socialdemokraterna
och folkpartiet enats om i de överläggningar som föregått propositionen inte
acceptabelt ur vare sig fördelningspolitisk eller energi- och miljöpolitisk synvinkel.

Förslaget om att momsbelägga energiområdet är en uppenbar eftergift för
folkpartiet från regeringens sida. De propåer om moms på energi som tidigare
framförts har avvisats av socialdemokraterna. I proposition 1983/84:28
om energibeskattningen anför föredraganden omfattande argument mot införande
av moms. I propositionen understryks svårigheterna att kombinera
moms med punktskatter, de minskade möjligheterna att styra energianvändningen
inom industrin, problem för skatteadministrationen m.m.. Föredra

Mot. 1989/90

Sk24

ganden konstaterar också att ”övergången till mervärdesskatt på energi Mot. 1989/90

skulle allvarligast drabba låginkomsttagare som företrädesvis bor i hyres- Sk24

hus”.

I det nu föreliggande förslaget argumenteras i det närmaste på ett helt
motsatt sätt och kraven på likformighet i skattesystemet har helt fått bestämma
förslagens utformning. De invändningar föredraganden reste 1983
gäller uppenbarligen inte 1989. Några hänsyn till hur förslagen drabbar enskilda
hushåll tas heller inte.

De beräkningar som genomfördes inför skatteutredningarna visar också
att införande av moms innebär att kostnaderna övervältras från industrin till
hushållen.

Enligt vår mening kan således inte förslaget om införande av energimoms
accepteras. Förslaget skulle innebära att möjligheterna att uppfylla fastlagda
energi- och miljöpolitiska mål kraftigt försvåras. Utrymmet för miljöavgifter
och en offensiv miljöpolitik skulle minska.

Energimoms innebär även att kostnader som idag bärs av konsumenterna
i utlandet vältras över på de svenska konsumenterna. Den drabbar framför
allt boendet som också genom ökade andra pålagor får bära en stor del av
skatteomläggningen. Ökade boendekostnader medför behov av ökade bostadssubventioner,
vilket ökar transfereringarna i ekonomin.

Förslagen till omläggningen av energibeskattningen innebär även att möjligheterna
för biobränslen kraftigt försämras, eftersom någon skatt idag inte
utgår vid användningen av dessa bränslen. Ur dessa synpunkter tillvaratar
inte förslaget de positiva möjligheter för landsbygdsutveckling, jordbruksnäring
och miljöpolitik som en utveckling av dessa bränslen skulle kunna medverka
till. Förslaget innebär tvärtom ett direkt hot mot den utveckling för
biobränslenas del som redan kommit till stånd. Den regionalpolitiska kommittén
har också föreslagit att biobränslen skall undantas från mervärdesskatt
om energiområdet skulle momsbeläggas.

Förslaget om införande av moms på energi måste således avslås och punktskatterna
på energi anpassas därefter. Enligt vår mening bör det istället vara
så att skatte- och avgiftsuttaget på energi bygger på miljöanpassad punktbeskattning
kombinerad med miljöavgifter och en koldioxidskatt som gynnar
effektiviseringar och inhemsk förnybar miljövänlig energi. Belastningen på
olika energislag måste därefter anpassas efter vilka möjliga alternativ som
står till buds. Detta innebär att någon ökad skattebelastning på bensin inte
bör ske utöver vad ett införande av en generell koldioxidskatt motiverar och
att förändringarna i kilometerskatten anpassas till detta.

Vårt förslag till finansieringen av skattereformens första steg 1990 innebär
att det inte finns något behov av att inordna energiområdet i mervärdesskattesystemet.
Därför bör en eventuell systemförändring samordnas med kommande
energi- och miljöpolitiska beslut.

Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna och folkpartiet valt att
som del av finansieringen välja att energiområdet inordnas i mervärdesskattesystemet
med hänsyn till att miljöavgiftsutredningens förslag på detta område
för närvarande remissbehandlas. Utredningen är avsedd att ligga till
grund för ett förslag till ny inriktning av energibeskattningen, och ett införande
av moms på energi föregriper därmed ett sådant beslut. Moms på 15

energi är dessutom en systemförändring som bör samordnas med kommande Mot. 1989/90

energi- och miljöpolitiska beslut. I annat fall riskeras fastlagda energi- och Sk24

miljöpolitiska mål.

10.3.1.3 Vära förslag

Den förändrade energibeskattning vi föreslår bygger på de beslut som avses
fattas våren 1990 om förändringar i miljö- och energibeskattningen genom
att en koldioxidskatt införs. De förslag till förändringar som här presenteras
är anpassade efter detta.

10.3.2 Skatt på koldioxidutsläpp exkl bensin

Vi föreslår att nuvarande punktskatter justeras på ett sådant sätt att skattesatserna
för olja, kol och naturgas motsvaras av en koldioxidskatt på 25 öre
per kg koldioxid kombinerat med en halvering av nuvarande punktskatter.

Detta bör vara utgångspunkt för de förändringar i energibeskattningen som
måste genomföras som ett led i finansieringen av marginalskattesänkningen.

Ökning av skattebelastningen enligt vårt förslag innebär att skatten på olja
ökar med 181 kr/m3, kol 391 kr/ton, naturgas 360 kr/1000 m3 och gasol 643
kr/ton i jämförelse med nuvarande punktskatter.

10.3.3 Införande av koldioxidskatt på bensin med 25 öre/kg utsläpp
koldioxid

Vi föreslår att en koldioxidskatt införs med 25 öre/kg utsläpp koldioxid.

Detta motsvarar en bensinskattehöjning med 58 öre/l, vilken är närmare 1 kr
mindre ökning per liter än med socialdemokraternas och folkpartiets förslag.

10.3.4 Elproduktionsbeskattning

Enligt vår mening bör skatten på el tas ut i produktionsledet enligt samma
principer som nu gäller för den särskilda vattenkraftsskatt som tas ut resp.
de 0,2 öre/kWh som tas ut på kärnkraftproducerad el. Samtidigt anser vi att
skatten i användarledet bör avskaffas. Vi avser att återkomma till detta
spörsmål i samband med propositionen om utformningen av skattereformens
andra steg 1991.

Skatteuttaget för 1990 bör dock anpassas efter denna inriktning och en
uranskatt tas ut med 4 öre/kWh på producerad el i producentledet, vilket
motsvarar 1,3 öre/kWh tillfört bränsle. Elproduktion med kärnkraft motsvarar
ca 65 TWh i producentledet. Antalet skattskyldiga är 4 st. Den särskilda
”uranskatten” bör därför höjas med 3,8 öre/kWh.

10.3.5 Spillvärmebeskattning

Vi föreslår vidare att - i avvaktan på en helt förändrad elproduktionsbeskattning
- spillvärmen vid bränslebaserad elproduktion, exkl. kärnkraft vid
elproduktion med gasturbiner, beskattas. Tekniskt innebär detta att restitution
för bränsleskatten endast medges för den del som avser elproduktion.

10.3.6 Elskatten

Vårt förslag till energibeskattning innebär att nuvarande punktskatter kan
bibehållas. För de enskilda hushållen innebär detta en minskad belastning
jämfört med propositionens förslag. Av regionalpolitiska skäl bör dock en
generell sänkning medges med 2 öre/kWh i de kommuner där skattesatsen
idag är 8,2 öre/kWh för hushåll resp 7 öre/kWh för industrin, vilket kompenserar
de höjningar på elpriset uranskatten kan leda till. Producenter med
mycket vattenkraft i systemet får här en stark konkurrensfördel och behöver
inte höja priset i motsvarande mån. Detta innebär att industrin i dessa områden
inte får någon ökad belastning av elkostnader.

Våra förslag innebär att belastningen på den elintensiva industrin inte
ökar i nämnvärd omfattning. Det är emellertid angeläget ur effektivitetssynpunkt
att dessa regler ändras. Vi återkommer med förslag om detta i andra
sammanhang.

Våra förslag medför även att skattefrihet för biobränslen, vind, sol etc.
medges. Detta innebär att dessa energislag får en kraftigt stärkt konkurrenskraft.

10.3.7 Kilometerskatten

För att åstadkomma balans mellan kilometerskatten och det ökade skatteuttaget
på bensin föreslås att kilometerskatten höjs med 6 öre per mil för lätta
personbilar. Vårt förslag om höjd oljeskatt innebär också en skattebelastning
av motorbrännolja med 18 öre/liter. Med hänsyn till vår betydligt lägre
höjning av bensinskatten höjs således också kilometerskatten i betydligt
mindre omfattning än enligt propositionens förslag.

10.3.8 Tidpunkten för energibeskattningen

Vi anser att ovan redovisade förslag till förändringar av energibeskattningen
bör genomföras i ett sammanhang den 1 januari 1990.

10.4 Försäljningsskatt på motorfordon

Propositionen föreslår bl.a. att försäljningsskatt skall tas ut för lastbilar med
skåpkarosseri samt för bussar, om totalvikten är högst 3 500 kg. Detta innebär
en höjning av viktgränsen med 500 kg. Vi anser propositionens förslag
motiverade och tillstyrker därför dessa.

11. Företagsbeskattningen

11.1 Allmän investeringsfond

Propositionen föreslår att rätten till avdrag för avsättning till allmän investeringsfond
avskaffas för företag med bokslut per den 31 december 1989 eller
senare. Såvida regeringen senast den 9 november 1989 beslutat om tillstånd
att ianspråktaga framtida avsättningar skall sådan rätt föreligga för företag
som omfattas av tillståndet.

1 öi belopp sorn avsatts efter 1989 års taxering föreslås att tillägget då fonden
återförs till beskattning höjs från 20 % av beloppet till 70 %. För redan
gjorda avsättningar skall även i fortsättningen gälla de riktlinjer sorn ges i
frisläppsförordningen. Frisläpp har hittills omfattat fonder avsatta i bokslut
till ledning för 1989 och tidigare års taxeringar för investeringar i de regionalpolitiska
stödområdena t.o.m. mars 1990 och för miljöförbättrande investeringar
i hela landet t.o.m. mars 1991. Regeringen har nyligen beslutat att
förlänga investeringsperioden för avsättningar med ytterligare ett år. Enligt
propositionen skall emellertid detta nya frisläpp inte omfatta avsättningar i
bokslut till ledning för 1990 års taxering.

Vi kan inte tillstyrka propositionens förslag i denna del. En smidigare
övergång till det nya systemet bör eftersträvas. Investeringsfondernas betydelse
måste också bedömas i sitt regionalpolitiska sammmanhang. Vi föreslår
att riksdagen gör en ändring i form av ett tillägg till den föreslagna övergångsregeln
av följande lydelse.

”Äldre bestämmelser skall också tillämpas för företag som före den 1 mars
1990 ansökt om att få ta i anspråk belopp som avsatts i bokslut per den 31
december 1989 eller senare för ändamål som avses i 1 och 2 §§ förordningen
(1987:941) om frisläpp av investeringsfonder.” En följdändring bör då också
ske av frisläppsförordningen så att denna omfattar avsättningar vid 1990 års
taxering.

11.2 Övriga förslag inom företagsbeskattningen
Propositionen föreslår vidare bl.a.:

- att rätten till lagernedskrivning begränsas för juridiska personer från 50 %
till 40 %,

- att avsättningarna till resultatutjämningsfond begränsas från 20 % till
15 % av lönekostnaden,

- att bolagsskattesatsen sänks från 52 % till 40 %,

- att den särskilda avdragsrätten för avskrivning på skeppskontrakt och kontrakt
på luftfartyg avskaffas,

- att rätten till primäravdrag på byggnader avskaffas.

Propositionens förslag härvidlag följer principen om sänkta skattesatser och
breddade skattebaser via minskade möjligheter att skapa obeskattade reserver.
Denna grundprincip för omläggningen av företagsbeskattningen står
centern bakom. Vi tillstyrker propositionens förslag i denna del.

12. Särskilda åtgärder för pensionärer och
studerande m.m.

Skattereformen är så konstruerad att de grupper som inte kommer att få del
av marginalskattesänkningarna ändock måste vara med och stå för finansieringen.
Detta blir framförallt följden genom att regeringen och folkpartiet
valt breddad och höjd moms som en av de främsta finansieringskällorna.
Centern har, vilket utvecklats på annan plats i denna motion, skarpt kritise

Mot. 1989/90

Sk24

rat detta förhållande. Med centerns förslag till finansiering blir inflationspå- Mot. 1989/90

verkan mindre och de automatiska transfereringsökningarna därmed inte så Sk24

stora. Centerns förslag ger också ett bättre fördelningspolitiskt utfall än regeringens
och folkpartiets förslag. Därmed uppkommer heller inte samma
behov av generella kompletterande fördelningspolitiska åtgärder. Även vårt
förslag är dock givetvis inte utan påverkan på inflationen. Med tanke på storleken
på de av regeringen föreslagna särskilda åtgärderna har vi således funnit
att vi i huvudsak bör godta dessa.

Regeringens förslag på dessa områden läggs fram i propositionerna
1989/90:48 (kompensation till studerande med studiemedel) och 1989/90:52
(kompensation till pensionstillskottet till folkpensionen).

Såvitt avser kompensation till studerande föreslår centern att kompensationsbeloppet
skall vara 700 kr istället för det av regeringen föreslagna 600
kr. Detta beror på att vi bedömer att den KPI-effekt som skall kompenseras
är större än vad regeringen har räknat med. I övrigt hänvisas till den motion
som centern avlämnat till socialutskottet i anledning av nämnda proposition.

Beträffande kompensationen på pensionstillskottet till folkpensionen vill
vi anföra följande. Centern ser det som en framgång att den av inkomstskatteutredningen
föreslagna grundavgiften nu avvisas i propositionen.

Skattereformen bör sträva till likabehandling mellan olika samhällsgrupper.
Detta gäller såväl regelmässigt som beträffande finansieringsbördan. Inkomstskatteutredningen
lyckades inte med den uppgiften såvitt avser likabehandling
mellan löntagarkollektivet och pensionärskollektivet. Förslaget innebar
onödigt komplicerade särregler för pensionärerna.

Centern har istället fört fram ett förslag till en höjd grundpension, som
skulle möjliggöra den önskade likabehandlingen regelmässigt. Förslaget
medför att pensionärerna kan beskattas enligt samma regler som löntagarna.

Pensionärernas marginaleffekter minskar avsevärt. En reform med höjd
grundpension bör genomföras med början den 1 januari 1991.

Den önskade likabehandlingen mellan pensionärer och löntagare såvitt
avser finansieringsbördan bör åstadkommas genom att basbeloppet inte
uppräknas med den extraordinära prisökning som orsakas av skattereformens
finansiering. Detta är således i linje med propositionens förslag.

Beträffande pensionstillskottets höjning 1990 tillstyrker vi propositionens
förslag. I övrigt hänvisas till den motion som centern avlämnat till socialutskottet
i anledning av nämnda proposition.

13. Kommunalskatterna

Idag föreligger skillnader i kommunal utdebitering på upp till 6,55 kr per
skattekrona. Spännvidden väntas 1990 öka till 6,75 kr. Tas även församlingsskatten
i beaktande så blir skillnaden än större - för 1989 är den 7,55 kr.

Detta betyder för nästa år att den som har en beskattningsbar inkomst på
100 000 kronor får en statlig skattesänkning på 3 250 kr medan skillnaderna
i kommunalskatt vid denna inkomst kan betyda upp till 6 750 kr. I vissa kommuner
som höjer skatten mycket får låginkomsttagarna under 1990 höjd total
inkomstskatt.

Det mål som skatteöverenskommelsen sökte uppnå - och som ofta fram- Mot. 1989/90

förs under parollen ”hälften kvar” - d.v.s. högst 50 % marginalskatt kan inte Sk24

nås i alla kommuner trots att statsskatten 1991 begränsas till högst 20 %.

Syftet kan inte uppfyllas ens i genomsnittskommunen eftersom genomsnittlig
kommunal utdebitering idag är 30,80 kr per skattekrona och under 1990
troligen blir ca 31,10 kr per skattekrona. Det är heller inte troligt att kommunalskatterna
1991, om åtgärder uteblir, sänks i förhållande till 1990.

Centern har återkommande argumenterat för en ökad kommunal skatteutjämning.
I samband med skatteöverläggningarna förde centern fram kravet
att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas för att se över den kommunala
skatteutjämningen. En sådan utredning ställdes i utsikt genom den
överenskommelse som träffades. I den föreliggande propositionen nämns
emellertid inte något om detta.

Centern kräver nu att denna utredning omedelbart tillsätts. Utredningen
skall ha som mål att öka den kommunala skatteutjämningen. Man bör också
undersöka förutsättningarna för att överföra specialdestinerade bidrag till
skatteutjämningssystemet. Utredningen skall vidare se över möjligheterna
att överföra medel till kommunsektorn så att, i samband med en ökad kommunal
skatteutjämning, reell innebörd kan ges åt målet om högst 50 % marginalskatt
i samtliga kommuner. Detta bör ges regeringen till känna.

Skattereformen bör i övrigt ge ett balanserat utfall i förhållandet mellan
stat och kommun.

14. Analys av skattereformen

Inkomstskatteutredningen, RINK, (SOU 1989:33) innehåller i bilaga IV två
större fördelningspolitiska studier utifrån utredningsförslagen. Även kommittén
för indirekta skatter har i sitt betänkande (SOU 1989:35) gjort vissa
fördelningspolitiska beräkningar. Därutöver har, efter att merparten av skatteutredningarna
avlämnat sina betänkanden, några större fördelningsstudier
presenterats av organisationer fristående från utredningsarbetet.

Den uppgörelse som nu träffats, med de förändringar i förhållande till utredningsförslagen
som överenskommits beträffande skattereformens inriktning,
anser vi påkallar förnyade studier. De resultat som framkommit i flera
av de redan gjorda studierna pekar på att stora delar av befolkningen skulle
förlora på skattereformen sådan den föreslagits av skatteutredningarnas majoritet.
Resultaten har vidare pekat på att det fördelningspolitiska målet om
att låg- och medelinkomsttagare ej skall betala höginkomsttagarnas skattesänkningar
ej uppnås. Dessa undersökningsresultat anser vi också talar för
att ett omfattande analysarbete av vad den överenskomna inriktningen av
skattereformen innebär fördelningspolitiskt nu bör göras. Studierna bör omfatta
såväl individer, hushåll som regioner. Särskild vikt bör läggas vid de
förändringar som föreslås beträffande boendet.

Regeringen bör få i uppdrag att initiera de ovan föreslagna studierna.

Detta bör ges regeringen till känna.

15. Budgeteffekter

Av konjunkturpolitiska skäl bör inkomstskattesänkningen 1990 totalfinansieras.
Det totala skattebortfallet blir drygt 30 miljarder kr. Den del av sänkningen
som endast utgör inflationsjustering behöver dock ej finansieras.
Kvar att finansiera är därefter 23,4 miljarder kr. Vårt förslag om en särskild
skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare tillkommer därutöver.
Denna har finansierats genom den energiskattehöjning på 3 miljarder kr
som beslutades genom vårens uppgörelse om den ekonomiska politiken.

Höjda reseavdrag till 13,20 kr/mil oberoende av körsträcka kostnadsberäknar
vi till 0,6 miljarder kr.

Våra förslag till förändrad energibeskattning inkl. ökad kilometerskatt ger
sammantaget ca 11 miljarder för 1990. Därutöver tillkommer 3 miljarder
från vårens energiskattehöjning.

15.1 Finansieringstabell

Inkomst av kapital samt fastighetsbeskattningen

Mot. 1989/90

Sk24

1. Begränsning av effekten av underskottsavdrag p.g.a.
marginalskattesänkning

2. Nya taxeringsvärden för småhus, schablonintäkt 1,

5 %,

3. Fastighetsskatt för hyreshus på 65 % och ej 55 % av
taxeringsvärdet

4. Reducerade räntebidrag m.h.t. sänkt ränteavdragseffekt

5. Minskade räntebidrag till ROT-lån

6. Skattepliktig andel på aktievinster 50 % istället för

40 %

7. Begränsning av avdragsrätten för pensionsförsäkringspremier
till 75 % av premiebeloppet

Inkomst av tjänst

1. Förmån av fri bil ökar till 35 % av nybilspris

2. Skärpta regler för resor i tjänsten.

Avdrag medges med 15 kr/mil

3. Slopad skattefrihet för endagstraktamenten

4. Skärpt beskattning av personalkonvertibler

5. Höjda reseavdrag

Indirekta skatter

1. Moms på vatten, avlopp och sophämtning

2. Energiskatter (på el, koldioxid-utsläpp,
uran och spillvärme)

3. Höjd bilaccis

Åtgärder för pensionärer och studenter m.m.

Miljarder kr

4.1

1,3

0,7

0,6

0,2

0,8

0,7

Miljarder kr

1.2

1,0

0,1

-0,6

Miljarder kr

1,2

11,0

0,1

Miljarder kr Mot. 1989/90
Höjda pensionstillskott, höjda kommunala Sk24

bostadstillägg, höjt studiemedel 0,4

15.2 Sammanställning 1990 (miljarder kr)

Bortfall av skatteintäkter

Sänkt inkomstskatt
Skattereduktion

Åtgärder för pensionärer och studerande

23,4

2,4

0,4

SUMMA

26,2

Ökade skatteintäkter

Kapital- och fastighetsbeskattning
Tjänst

Indirekta skatter
Vårens energiskattebeslut

8,4

2,7

12,3

3,0

SUMMA

26,4

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om sambanden mellan den ekonomiska politiken
och skattereformens genomförande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om inriktningen av skattereformens första steg 1990
och andra steg 1991,

3. att riksdagen beslutar om särskild skattereduktion om 500 kr för
en beskattningsbar inkomst upp till 140 000 kr. i enlighet med vad som
anförs i motionen,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att förmånsvärdet för bilar av 1988 års modeller och senare
skall vara 35 % resp. att förmånsvärdet för bilar av 1987 års modell
och äldre skall vara 29 % i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att avdrag avseende ersättning för användning av egen bil i
tjänsten skall utgå med 15 kr./mil i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att energiområdet ej skall inordnas i mervärdesskattesystemet
och som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om utformningen av energibeskattningen,

7. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del

beslutar att skatten på olja höjs med 181 kr./m3, kol 391 kr./ton, natur- 22

gas 360 kr./1000m3 och gasol 643 kr./ton från den 1 januari 1990,

8. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att bensinskatten höjs med 58 öre/l från den januari 1990,

9. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att restitution ej medges för bränsleskatt vid elproduktion i
enlighet med vad som anförs i motionen,

10. att riksdagen beslutar att den särskilda skatten för kämkraftproducerad
el skall utgå med 4 öre/kWh i enlighet med vad som anförs i
motionen,

11. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att skatt på elkraft skall utgå med 7 öre/kWh för industriellt
bruk och med 9,2 öre/kWh för annan förbrukning med undantag för
de kommuner som anges i bilaga 2 till lagen om allmän energiskatt där
skatten skall utgå med 5 öre/kWh för industriell verksamhet resp. 6,2
Öre/KWh för övriga fall i enlighet med vad som anges i motionen,

12. att riksdagen därest yrkande 8 vinner riksdagens bifall med avslag
på proposition 1989/90:50 i denna del beslutar att avdrag avseende
kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats skall
utgå med 13,20 kr./mil i enlighet med vad som anförs i motionen, därest
förslagen i proposition 1989/90:50 beträffande energimoms och
bensinskattehöjning vinner riksdagens bifall beslutar att motsvarande
avdrag skall utgå med 15 kr./mil i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en regionalt differentierad
bensinskatt,

14. att riksdagen beslutar att avdragen för kostnader avseende resor
mellan bostad och arbetsplats i övrigt skall utgå i enlighet med vad
som anförs i motionen,

15. att riksdagen begär hos regeringen förslag om stöd till energisparande
åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att i beskattningshänseende likställa aktiefonder och
enskilda småaktieägare,

17. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att reducerad moms skall utgå på serverings- och hotelltjänster
i enlighet med vad som anförs i motionen,

18. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att kilometerskatten höjs med 6 öre/mil för lätta personbilar
i enlighet med vad som anförs i motionen,

19. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:50 i denna del
beslutar att övergångsreglerna för frisläpp av investeringsfonderna utformas
i enlighet med vad som anförs i motionen,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om en höjd grundpension,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om en utredning om kommunal skatteutjämning,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförs om en fördelningspolitisk analys av skattereformen.

Mot. 1989/90

Sk24

Stockholm den 28 november 1989
Olof Johansson (c)

Görel Thurdin (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Agne Hansson (c)

Mot. 1989/90

Sk24

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Larz Johansson (c)

pcrtmb yy; 10, Stockholm 1989