Motion till riksdagen
1989/90: Sk 15

av Carl Bildt m.fl. (m)

med anledning av prop. 1989/90:50
om inkomstskatten för 1990, m m.

Beskattningen av bostäder

I propositionen återfinns flera förslag om förändringar i beskattningen av
boendet. Sammantaget leder förslagen till en kraftig skärpning av boendebeskattningen.
I skatteuppgörelsen mellan socialdemokraterna och folkpartiet
aviseras ytterligare kraftiga skatteskärpningar på boendet 1991.1 propositionen
finns följande förslag för 1990:

* I en separat proposition (1989/90:49) föreslås att räntesubventionerna för
hyres- och bostadsrättshus minskas genom en extra ökning av den garanterade
räntan.

* Reglerna för beräkning av schablonintäkt justeras så att progressiviteten
slopas och intäkten beräknas till 1,5 procent av det nya taxeringsvärdet.
Den statliga fastighetsskatten justeras inte. Förslagen innebär att de nya
taxeringsvärdena leder till högre löpande beskattning.

* Fastighetsskatten för hyreshus skärps med cirka 700 milj. kr.

* Moms införs på energi, vilket ökar uppvärmningskostnaderna i alla boendeformer.

* Moms införs på vatten, avloppsrening och sophämtning utan att punktskatter
tas bort.

Sammmantaget innebär de framlagda förslagen att kostnaderna för boendet
ökar med cirka 6 miljarder kronor 1990 (vilket motsvarar i genomsnitt drygt
1 500 kr. per hushåll).

Höjningen av bostadsskatterna är avsedd att ”delfinansiera” marginalskattesänkningen
för 1990. Sammantaget leder förslagen i propositionen eftersom
de genomförs inom ramen för ett oförhändrat skattetryck - till att
många hushåll genom höjd skatt får betala andra hushålls skattesänkning.
Dessutom minskar intresset för sparande till och i en egen bostad. Därmed
minskar erfarenhetsmässigt också det totala hushållssparande!. Det blir svårare
att förverkliga den önskan om att äga sin bostad som de flesta medborgare
har.

Att äga sin bostad Mot. 1989/90

Skl5

Det råder ingen tvekan om att de flesta medborgarna önskar äga sin bostad.

Vi ser det som en angelägen uppgift för politiska beslutsfattare att göra detta
möjligt. I själva verket har emellertid den politik som förts motverkat en
sådan utveckling. Den främsta orsaken till detta är socialdemokraternas
ideologiskt betingade motvilja mot enskild äganderätt.

Bostaden i form av småhus eller bostadsrätt är för många människor den
viktigaste och mest uppskattade ägodelen. Direkt eller indirekt ägande ger
möjlighet att bestämma över hur bostaden skall vara beskaffad, hur stor den
skall vara och hur den skall vara inredd och vilken standard den skall ha.

Att äga sin bostad ger unika möjligheter att påverka såväl boendemiljö som
boendekostnader. Den som äger något tar oftast god hand om egendomen.

Därför leder ett enskilt bostadsägande till att drift och underhåll blir både
bättre och billigare. Äganderätt skapar trygghet och oberoende för den enskilde.

Om fler människor får äga sin bostad sprids ägandet i Sverige. Detta får
betydelse utöver de fördelar det innebär för boendet. En spridning av
ägande medför också en spridning av makt. Den decentralisering som på
detta sätt sker leder till en bättre maktbalans i samhället. Demokratin stärks.

Ett spritt ägande av bostäder ingår också som en naturlig och gynnsam del i
vårt marknadsekonomiska system.

Mot denna bakgrund är det uppenbart att skattesystemet inte får utformas
på sådant sätt att enskilt ägande av bostad missgynnas. Det är beklagligt att
propositionen innehåller förslag som påtagligt minskar möjligheterna för
människor att äga sin bostad.

Fastighetstaxeringen 1990

Under 1990 genomförs en allmän fastighetstaxering för småhus. De taxeringsvärden
som fastställs skall redan 1990 tillämpas vid inkomstbeskattningen,
fastighetsbeskattningen, förmögenhetsbeskattningen samt vid arvsoch
gåvobeskattningen.

Moderata samlingspartiet har under flera år begärt att regeringen i god tid
före 1990 skulle lägga fram förslag om ändrade skatteregler i syfte att motverka
de stora skattehöjningar som blir följden av oförändrade regler i kombination
med nya, höjda taxeringsvärden.

Då regeringen under våren 1989 ännu inte förelagt riksdagen någon proposition
föreslog moderata samlingspartiets representanter i skatteutskottet
ett så kallat utskottsinitiativ som innebar att 1989 års taxeringsvärden för
småhus fortfarande skulle användas under beskattningsåret 1990. Majoriteten
i skatteutskottet bestående av representanterna för socialdemokraterna
och vänsterpartiet kommunisterna avvisade förslaget om initiativ (SkU
1988/89:36).

I en reservation krävde moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet
och miljöpartiet att 1989 års taxeringsvärden skulle användas under beskattningsåret
1990 och att regeringen hösten 1989 skulle lägga förslag om
erforderliga ändringar i skattelagstiftningen.

Under sommaren 1989 presenterade lantmäteriverket utfallet av den 6

provtaxering som företagits. Den visade på en genomsnittlig ökning av taxe- Mot. 1989/90

ringsvärdena med knappt 50 procent för hela landet, men med kraftiga re- Skl5

gionala variationer. I vissa kommuner kommer taxeringsvärdena att stiga
med i genomsnitt upp emot 150 %.

Mot bakgrund av provvärderingen och det faktum att regeringen i sin förteckning
över propositioner för hösten 1989 inte aviserade något förslag om
ändrade skatteregler med anledning av fastighetstaxeringen, föreläde moderata
samlingspartiet riksdagen en motion med anledning av ”timad händelse”.
Talmannen motsatte sig att motionen skulle få behandlas. Riksdagen
beslöt emellertid med 162 röster mot 140 att så skulle ske. Frågan skulle slutligen
avgöras av konstitutionsutskottet. I KU följde centerns representanter
socialdemokraterna och skapade en majoritet som innebar att motionen inte
fick behandlas. De moderata representanterna i skatteutskottet upprepade
då åter det initiativ som förelagts utskottet våren 1989. Förslaget avvisades
denna gång av samtliga övriga partier - även de som några månader tidigare
reserverat sig till förmån för förslaget.

Den löpande beskattningen 1990

Ett småhus taxeringsvärde ligger till grund för beräkningen av den schablonintäkt
som skall tas upp till beskattning och för uttag av statlig fastighetsskatt.
Schablonintäkten beräknas efter en progressiv skala med två procent
i det lägsta skiktet (upp till 450 000 kr. i taxeringsvärde). Den statliga fastighetsskatten
för småhus tas ut med 1,4 procent av en tredjedel av taxeringsvärdet.

I propositionen föreslås nu att progressiviteten vid beräkning av schablonintäkt
slopas och att intäkten beräknas till 1,5 procent av det nya taxeringsvärdet
för 1990. Den statliga fastighetsskatten skall tas ut på samma sätt som
tidigare.

De föreslagna reglerna för beräkning av schablonintäkt innebär att de
mest extrema effekterna av de regionala variationerna motverkas. Fortfarande
tillåts de emellertid att slå igenom, särskilt beträffande småhus med
normala och lägre taxeringsvärden. Eftersom förändringen av schablonintäkten
bara innebär en begränsad lindring och den statliga fastighetsskatten
bibehålls på nuvarande nivå leder de nya taxeringsvärdena 1990 till höjd
skatt. När den skatteomläggning som skall beslutas för 1991 är fullt genomförd
kommer fastighetsskatten att skärpas kraftigt samtidigt som schablonbeskattningen
slopas. I tabell 1 nedan redovisas vilka skattehöjningar som
blir följden av taxeringsvärdesökningar nästa år på 50, 75 resp. 100 % 1990

och vid fullt genomförd skatteomläggning.

Tabell 1

Höjning av taxeringsvärde 1990	Skattehöjning 1990	Skattehöjning vid fullt genomförd skatteomläggning
50 %	26 %	47 %
75 %	47 %	88 %
100 %	68 %	129 %

För ett vanligt grupphus i Stockholmsområdet ligger taxeringsvärdet i dag på

7

cirka 375 000 kr. medan en friliggande normalvilla har taxeringsvärde på Mot. 1989/90
cirka 450 000 kr. I denna region förväntas de nya taxeringsvärdena bli minst Skl5

dubbelt så höga som de nuvarande. För en genomsnittlig inkomsttagare betyder
detta en skatteskärpning 1990 på drygt 3 000 kr. Vid fullt genomförd
skatteomläggning ökar kostnaderna med ytterligare drygt 3 000 kr.

1 skärgårdsområden har den bofasta befolkningen som regel förhållandevis
låga inkomster. På grund av den starka efterfrågan på fritidshus kommer
taxeringsvärdena att öka mycket dramatiskt i dessa områden - i många fall
med 150 procent eller mer. Den dramatiska skatteskärpning som detta leder
till kan innebära att många tvingas sälja hela eller delar av fastigheten. Deras
inkomster räcker inte till för att betala den höjda skatten. En sådan utveckling
strider helt mot tanken på en levande skärgård.

Den löpande beskattningen av bostäder skärps alltså kraftigt redan nästa
år. Möjligheten att äga sin egen bostad minskar och därmed också sparandet
till och i egen bostad. I ett läge när det totala hushållssparande är negativt
är det inte rimligt att straffbeskatta ett av de få kvarvarande sparmålen. Den
skärpta bostadsbeskattningen leder dessutom, tillsammans med förslagen
om höjd mervärdeskatt och höjda energiskatter, till att ett stort antal hushåll
kommer att förlora på den föreslagna skatteomläggningen. Det är inte rimligt
i sig och leder dessutom till sämre förutsättningar för framtida avtalsrörelser.

Vårt krav om en frysning av den löpande beskattningen av småhus 1990
ligger kvar. Detta år skall således de taxeringsvärden som gällt under 1989
vara underlag för beräkning av schablonintäkt och uttag av statlig fastighetsskatt.
Vår syn på den löpande beskattningen från och med 1991 och framåt
redovisas i ett följande avsnitt ”Den framtida småhusbeskattningen”.

Förmögenhetsbeskattningen

I propositionen föreslås att skatteskalan för uttag av statlig förmögenhetsskatt
justeras 1990 med anledning av fastighetstaxeringen och den prisutveckling
som skett sedan 1980. Den undre gränsen för när förmögenhetsskatt
tas ut höjs från 400 000 kr. till 800 000 kr. Över denna inkomst föreslås
att förmögenhetsskatt tas ut med 1,5 %. Nästa skiktgräns föreslås bli 1,6
milj. kr., och skattesatsen i detta skikt, som gäller förmögenheter upp till 3,6
milj. kr., föreslås bli 2,5 %. För större förmögenheter föreslås skattesatsen
bli 3 %.

Förmögenhetsskatten, som är en extra skatt på kapitalavkastning, har
många negativa effekter. Den påverkar sparandet negativt. För många
mindre företag är förmögenhetsskattebelastningen ett stort problem, lagstiftningen
är utformad så att någon hänsyn normalt inte tas till latenta skatteskulder.

Förmögenhetsskatteskalan bör 1990 få följande utseende:

Skattepliktig förmögenhet	Skattesats
1 000 000-2 000 000	1 %
2 000 000-4 000 (XX)	2 %
4 000 000	2,5 %

8

Från och med 1991 bör emellertid förmögenhetsskatten vara proportionell. Mot. 1989/90
Skattesatsen kan förslagsvis vara en procent. Skl5

Arvs- och gåvobeskattning

Fastighetstaxeringsvärdet ligger också till grund för arvs- och gåvobeskattningen.
Några förslag om ändringar när det gäller dessa skatter föreslås
emellertid inte i propositionen. Även här måste en justering göras så att
skiktgränser och skattesatser ändras med hänsyn till utfallet av fastighetstaxeringen
och den penningvärdesförsämring som skett sedan 1980.

Regeringen bör i samband med avlämnandet av budgetpropositionen
återkomma med ett förslag till riksdagen som skall gälla från den 1 januari
1990.

Den framtida småhusbeskattningen

Den träffade skatteuppgörelsen innebär, som tidigare sagts, en kraftig skärpning
av fastighetsbeskattningen från och med 1991. Samtidigt avskaffas schablonbeskattningen
av småhus. Uppgörelsen bygger på de förslag som lagts
fram av utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK). Enligt
denna utredning leder dess förslag till att det reala löpande skatteuttaget för
egna hem ökar med nästan 40 procent mellan 1989 och 1991. Mot den bakgrunden
föreslås under en övergångsperiod vissa särskilda regler.

För perioden från och med 1991 bör enligt vår mening i stället åtgärder
vidtas som leder till att bostadsskatteuttaget inte ökar. Mot den bakgrunden
föreslår vi följande förändringar vad avser den löpande beskattningen:

* Vid beräkning av schablonintäkt skall hänsyn inte tas till större taxeringsvärdehöjning
1990 än 50 procent.

* Schablonintäkten beräknas som 2 procent av det nya taxeringsvärdet (med
begränsning som angivits ovan). Den nuvarande progressiva skalan för beräkning
av schablonintäkt slopas.

* Fastighetsskatten 1991 skall vara densamma i kronor räknat som 1989 (och
1990). I takt med att det ekonomiska läget så medger slopas fastighetsskatten
successivt.

De ovan förordade åtgärderna skall gälla i avvaktan på en större förändring
av småhusbeskattningen.

Utformningen av den framtida småhusbeskattningen bör utredas. Det bör
därvid övervägas om inte beskattning av småhus, bostadsrätter och ägarlägenheter
kan utformas på ett likformigt sätt. Därvid finns det anledning att
pröva om en beskattning över huvud taget är erforderlig. Värderingen av
en bostadsförmån kan exempelvis utformas med utgångspunkt i bostadsytan
eller genom anknytning till fastighetens byggnadsvärde (under förutsättning
att markvärdet fångar upp större delen av de regionala olikheterna).

9

Fastighetsskatt för flerfamiljshus Mot. 1989/90

Skl5

I samband med den allmänna fastighetstaxering av hyreshus som genomfördes
1988 avsåg regeringen skärpa uttaget av statlig fastighetsskatt genom att
inte justera ner underlaget för beräkning av skatten med hänsyn till taxeringsvärdesökningen.
Riksdagen beslöt emellertid, efter förslag från oppositionen,
att underlaget för uttag av fastighetsskatt skulle minskas från 100 till
55 procent av taxeringsvärdet.

Mot bakgrund av den höjning av det löpande skatteuttaget regeringen föreslår
för småhus, föreslår man också en höjning av det löpande skatteuttaget
med ca 10 % för flerfamiljshus. Underlaget för hyreshusenheters fastighetsskatt
föreslås bli höjt från 55 till 65 % av taxeringsvärdet.

Eftersom vi, till skillnad från de partier som står bakom skatteuppgörelsen,
inte accepterar en skärpning av bostadsskatteuttaget för småhus avvisas
också detta förslag.

Hyresfastigheter beskattas för närvarande enligt två olika metoder. Allmännyttiga
bostadsföretag beskattas schablonmässigt medan privatägda fastigheter
har så kallad konventionell beskattning. Vi moderater har under
flera år framhållit att regelsystemet bör vara så lika som möjligt för allmännyttiga
och privatägda bostadsfastigheter. Därmed skulle konkurrens mellan
företagen främjas vilket i sin tur verkar dämpande på boendekostnaderna.

Enligt vår uppfattning bör alla flerfamilj sfastigheter beskattas enligt den
konventionella metoden. Regeringen bör redan under nästa år lägga fram
förslag.

Mervärdeskatt på energi

I propositionen föreslås att hela energiområdet, med undantag för flygfotogen
och flygbensin, beläggs med mervärdesskatt. För värme som produceras
i fjärrvärmeverk skall någon moms inte tas ut 1990. Samtidigt bibehålls alla
punktskatter utom skatten på elkraft och bensin på dagens nivå. Skatten på
elkraft sänks generellt med två öre per kWh. Dessutom sänks skatten på elkraft
för hushållen i vissa kommuner. Bensinskatten höjs med mellan 34 och
38 öre per liter. Sammantaget leder förslagen till en skatteökning på 7 miljarder
kronor.

Regeringens förslag innebär att kostnaderna för de hundratusentals hushåll
som bor i direktelvärmda småhus ökar månadskostnaden med 140 kr.

Detta är helt oacceptabelt.

Enligt vår uppfattning bör mervärdeskatt på energi införas men inom ramen
för ett oförändrat skatteuttag. Det innebär att nuvarande punktskatter
samtidigt sänks.

Med tanke på att miljöavgiftsutredningen nyligen presenterat ett delbetänkande
om ekonomiska stödmedel i miljöpolitiken bör emellertid beslut
om den framtida energibeskattningen anstå till nästa år och gälla tidigast från
och med 1991.

Vår utgångspunkt är då att inom ramen för ett oförändrat skatteuttag
lägga om energibeskattningen så att mervärdeskatt införs, dagens punkt

10

skatter helt eller delvis ersätts av en koldioxidbaserad skatt och miljöavgifter Mot. 1989/90

i ordets egentliga bemärkelse införs. Skl5

Vi avvisar således förslaget om att införa mervärdeskatt på energi 1990.

Yrkandet återfinns i vår partimotion om skattepolitiken i stort.

Mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning

Enligt skatteuppgörelsen skall mervärdeskatt från och med 1990 tas ut vid
tillhandahållande av vatten samt för tjänster avseende avloppsrening och
sophämtning. Förslaget överensstämmer med de förslag om breddning av
mervärdeskattebasen som redovisades av kommittén för indirekta skatter
(KIS) tidigare i år.

Förslaget innebär för ett normalhushåll en månatlig utgiftsökning med ca
50 kr.

Inom EG pågår för närvarande diskussioner om en samordning av regelsystemet
för mervärdesbeskattning. Denna harmonisering kommer främst
att gälla utformningen av den skattepliktiga basen. Det finns anledning för
Sverige att avvakta med ställningstagande beträffande mervärdeskattebasen
till dess erfarenhet vunnits från vad som händer inom EG.

De ökade skatteintäkter som blir följden av en eventuell framtida breddning
av mervärdeskattebasen bör också enligt vår uppfattning användas för
att sänka mervärdeskattesatsen. De förslag till basbreddningar som lagts
fram av KIS skulle medföra att mervärdeskattesatsen kan sänkas från
23,46 % till ca 19 %.

Vi avvisar förslaget om mervärdeskatt på vatten, avloppsrening och sophämtning
för 1990. Yrkandet återfinns i vår partimotion om skattepolitiken
i stort.

Effekterna av regeringens förslag blir sammantaget att kostnaderna för en
normalvilla i Stockholm ökar med ca 450 kr. i månaden år 1990. Året därpå
stiger kostnaderna med ytterligare ca 250 kr.

Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Hemställan

Mot bakgrund vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar att 1989 års taxeringsvärden för småhus
skall gälla vid beräkningen av schablonintäkt och fastställandet av
statlig fastighetsskatt under beskattningsåret 1990,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
beräkning av schablonintäkt från och med beskattningsåret 1991 i enlighet
med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
uttag av statlig fastighetsskatt från och med 1991 i enlighet med vad
som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
arvs- och gåvobeskattning i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om den framtida
småhusbeskattningen i enlighet med vad som framförts i motionen, 11

6. att riksdagen avslår förslaget om ändrat underlag vid beräkning Mot. 1989/90

av statlig fastighetsskatt för hyreshus, Skl5

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av hyresfastigheter
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 november 1989
Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Clarkson (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Rolf Dahlberg (m)
Gunnar Hökmark (m)
Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo (m)

qotab 99309, Slockholm 1989