Motion till riksdagen
1989/90: Skl 10

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:111 Reformerad
mervärdeskatt m.m.

Inledande ståndpunkter

Miljöskatter kan användas till att på ett dynamiskt och kostnadseffektivt sätt
anpassa samhället till miljöns skilda villkor. Vi bör utnyttja skattesystemet
till att göra det lönsamt att vara miljövänlig för både producent och konsument.
Inslag i det nuvarande skattesystemet som verkar i motsatt riktning
bör tas bort. Det är också viktigt, bl.a. av rättvise- och samhällsekonomiska
skäl, att ha en konsekvent uppbyggnad av miljöskatterna. Sålunda bör t.ex.
beskattning av utsläpp vara oberoende av utsläppskällan.

Miljöpartiet de gröna vill förändra skattesystemet så att beskattning av arbete
(arbetsgivaravgifter och inkomstskatt) minskas, och så att beskattning
av energi, råvaror och miljöstörande verksamhet ökas. På så vis gynnas effektiv
energianvändning, hushållning och miljövänlig verksamhet, vilket
också innebär att tillgängliga resurser utnyttjas på ett ekonomiskt mer effektivt
sätt.

Den här motionen innehåller förslag till punktskatter på energi, vissa
bränslen, inrikes flygtrafik, svavel i vissa bränslen m.m. Miljöpartiets förslag
vad gäller mervärdeskatten och icke miljörelaterade punktskatter behandlas
i andra motioner.

1. Skatt på ändliga energiråvaror

Miljöpartiet föreslår att den nuvarande energibeskattningen avskaffas och
ersätts med ett system av råvaruskatter och miljöskatter. Vi begär således att
regeringens förslag om allmän energiskatt avslås.

Råvaruskatten motiveras med att vissa råvaror förekommer i begränsad
mängd, och att användningen av dem innebär att råvaran i praktiskt mening
förr eller senare förbrukas. Det finns ett påtagligt långsiktigt intresse av att
dämpa uttaget av sådana råvaror.

Vi föreslår att en enhetlig råvaruskatt på fossila bränslen införs. Skatten
bör inledningsvis sättas till 5,9 öre/kWh för förbränningsoljor, bensin, kol,
naturgas och gasol.

Biobränslen skall i detta avseende inte beskattas. De är ju flödande energikällor,
som rätt utnyttjade aldrig behöver ta slut. Biobränslen utgörs bl.a.
av vedprodukter, energigrödor, alkoholer som tillverkats från växtmaterial

samt torv. Torv intar dock en särställning eftersom tillväxten av torv sker
förhållandevis långsamt. I dagsläget är dock det årliga uttaget av torv i Sverige
väsentligt lägre än den årliga tillväxten.

Alkoholerna kan också tillverkas ur bl.a. olja och kol. Sådana alkoholer
bör på sikt belastas med råvaruskatt. I ett inledande skede där alkoholdrift
utprövas som miljövänligare bränsle, och därmed även en grund läggs för
tillverkning av motoralkoholer från grödor eller ved, bör dock ingen skatt
tas ut på de aktuella alkoholerna metanol och etanol även om de härrör från
fossilt material. Förutsättningen för att biobränslen som t.ex. etanol skall
kunna anses som miljömässigt acceptabla är att energigrödan odlas på ett
miljövänligt sätt. Fortsatt hög, eller t.o.m. högre användning av konstgödning,
eller användning av bekämpningsmedel, vore oacceptabelt ur vår synpunkt.

2. Bensinskatt

Uppgifter från bl.a. trafiksäkerhetsverket visar att ca 10 miljarder av de totala
olyckskostnaderna i trafiken inte täcks in av det nuvarande kostnadsansvaret.

Vi föreslår därför att bensinskatten höjs med 50 öre/liter och att även kilometerskatten
för dieselfordon höjs i motsvarande mån.

3. Koldioxidskatt

Vi stödjer förslaget om att införa en koldioxidskatt på sådana koldioxidutsläpp
som direkt bidrar till en nettoökning av atmosfärens koldioxidhalt. 1
praktiken innebär detta att koldioxidskatten skall införas på fossila bränslen.
Med hänsyn till det metanutsläpp som uppkommer vid torvbrytning m.m.,
och att även metan kraftigt bidrar till den s.k. växthuseffekt som motiverar
koldioxidskatten, och att växthuseffekten av dessa metanutsläpp ungefär
motsvarar effekten av den koldioxid som uppkommer vid förbränningen av
torven, så bör på sikt även torveldning beläggas med koldioxidskatt. Med
hänsyn till att torvnäringen nyligen byggts upp, delvis med statligt stöd, och
att torvnäringens totala bidrag till växthuseffekten är mycket liten, så avstår
vi dock nu från att lägga förslag om koldioxidskatt på torv. Regeringen bör
dock återkomma med förslag till koldioxidavgift även på torv om torveldningen
tenderar att öka i någon betydande grad.

Vi anser också att koldioxidskatt skall tas ut på fossila bränslen som används
för kraftproduktion.

Den föreslagna avgiftsnivån på 25 öre/kg koldioxid är acceptabel som ett
första steg. Vi föreslår att avgiften höjs fr.o.m. 1992 med 10 öre/kg per år
upp till 65 öre/kg år 1995. En sådan successiv höjning av avgiftnivån är motiverad
med att koldioxidutsläppen måste minska och inte bara hållas på ungefär
nuvarande nivå. Regeringens ambitionsnivå är, enligt vår mening, alltför
låg med hänsyn till miljöriskerna.

Mot. 1989/90

SkllO

4

4. Elproduktion

Den nuvarande skatten på el i konsumentledet avskaffas och all beskattning
av el sker på energiråvaran. På uran införs en råvaruskatt på 12,3 öre/kWh
energiinnehåll i uranet från den 1 juli 1990. Den 1 januari 1991 höjs skatten
till 16 öre/kWh.

5. Miljöskatt på flygtrafik

Flyget skall belastas med samma miljöskatter och miljöavgifter som andra
trafikslag. Eftersom den s.k. Chicago-konventionen som reglerar den internationella
flygfarten bl.a. medför att flygbränslen inte kan beskattas får uppläggningen
av miljöbeskattning av flyg ske på annat sätt. Samtidigt bör dock
regeringen aktivt verka för att de internationella flygkonventionerna omförhandlas
i syfte att underlätta för ekonomiska styrmedel och beskattning av
flyg och flygbränslen.

För inrikesflyget finns redan en miljöavgift. Vi finner, liksom regeringen i
sitt förslag, att det är lämpligt att bygga ut och justera denna avgift som en
miljöskatt där även koldioxid vägs in. Avgiftsnivån bör dock höjas med motsvarande
10 öre/kg koldioxid och år fr.o.m. 1992 till 65 öre/kg år 1995.

Även en skatt motsvarande den av oss föreslagna råvaruskatten på fossila
bränslen med 5,9 öre/kWh bör tas ut för flyget i den mån flygbränslet är ett
fossilt bränsle. Det skulle exempelvis kunna ske genom undervägs- eller
landningsavgifter. Vi föreslår att regeringen snarast återkommer med förslag
med denna inriktning.

För utrikesflyget bör motsvarande avgift-eller skattesystem utformas. Det
är djupt otillfredsställande att regeringen underlåtit att lägga något sådant
förslag. Avgiftsnivån bör vara densamma som för inrikesflyget. Vi begär att
regeringen snarast återkommer med förslag med denna inriktning.

6. Miljöskatt på sjöfart

Vi anser att såväl koldioxid- som svavelskatt skall omfatta sjöfarten.

När det gäller bunkeroljor och andra oljor som används som drivmedel
inom sjöfarten har regeringen inte presenterat något förslag utan hänvisar
till att man avvaktar miljöavgiftsutredningens slutbetänkande. Oavsett om
denna utredning hinner få fram något förslag eller ej ankommer det på regeringen
att utreda och snarast möjligt föreslå miljöskatter och miljöavgifter
på sjöfarten. Vi anser även att regeringen bör driva frågan om miljöskatt
på sjöfartens eldningsoljor i internationella fora. De influtna medlen skulle
kunna användas till miljöförbättrande åtgärder för att lösa sjöfartens internationella
miljöproblem.

Internordisk färjetrafik bör omgående övergå till lågsvavlig olja, dvs med
max 0,1 % svavel. Regeringen bör omgående förhanda med våra nordiska
grannar i detta syfte. Även övrig inrikes och internordisk kustsjöfart bör snarast
möjligt övergå till lågsvavlig olja.

Ett tänkbart sätt att med ekonomisk stimulans förbättra miljön till sjöss är
att sätta en lägre hamnavgift för fartyg med goda miljöegenskaper - eller att
höja avgiften för fartyg med sämre miljöegenskaper. Regeringen bör återkomma
med förslag till hur ett sådant system kan utformas och införas.

Mot. 1989/90

SkllO

5

7. Svavelskatt på bränslen

Vi instämmer i regeringens förslag att införa en svavelskatt av miljöskäl på
alla svavelhaltiga bränslen (med minst 0,1 % svavelhalt), men finner att den
föreslagna nivån 30 kr/kg svavel är för låg. Med hänsyn till det mycket allvarliga
försurningsläget i mark och vatten föreslår vi istället att en avgift på 50
kr/kg svavel införs.

Vad gäller de industriella processernas framtida svavelbeskattning presenterar
regeringen inte något förslag utan hänvisar till att frågan kommer att
behandlas i miljöavgiftsutredningens slutbetänkande. Oavsett om utredningen
lägger fram något sådant förslag eller ej är det angeläget att regeringen
återkommer i frågan. Svavelutsläppen från de industriella processerna
är ju betydande och dessa utsläpp måste minskas radikalt.

8. Nedsättning av allmän energiskatt

Regeringen föreslår att koldioxidskatten på andra bränslen än bensin skall
ingå i underlaget för industrins nedsättning av skatt på energi. Nedsättningsreglerna
innebär att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen
har begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade
försäljningsvärde fritt fabrik.

Ett av skälen att tillsvidare låta koldioxidskatten ingå i det beskattningsunderlag
som omfattas av nedsättningsreglerna är att regeringen vill invänta att
motsvarande beskattningsåtgärder avseende koldioxidutsläpp genomförs i
den svenska industrins viktigaste konkurrentländer.

Vi anser att den långsiktiga globala lösningen ligger i att kraftfullt agera
för att motsvarande energi- och miljöskatter även införs internationellt. Inte
minst viktigt är det att våra viktigaste konkurrentländer tillämpar sådana
styrmedel och att de dessutom slutar att subventionera elanvändningen i den
elintensiva industrin.

I en studie från AB Svensk Energiförsörjning (i nr 1:89) finns en jämförelse
av konkurrentländernas elmarknader. I Sverige varierar elpriserna från
storleksordningen 15 öre/kWh för den elintensiva industrin till storleksordningen
30 öre/kWh för hushållen. Skillnaden kan (med undantag för den
elintensiva industrins storförbrukarrabatter) sannolikt till stor del förklaras
av verkliga kostnadsskillnader i form av lägre distributionskostnader, möjlighet
utnyttja nattaxor, etc.

I flera av våra viktigaste konkurrentländer, t.ex. Västtyskland, England
och Frankrike, är priserna för den elintensiva industrin jämförbara med i
Sverige. Däremot är hushållselen väsentligt dyrare, i Västtyskland t.ex. närmare
1 krona/kWh. Några korrekta samhällsekonomiska skäl för så stora
skillnader i elpriser kan knappast finnas. Det torde i stället vara uppenbart
att i många av våra konkurrentländer elanvändningen i den elintensiva industrin
subventioneras av hushållen. Detta sker ofta genom förmånliga specialavtal
för denna industri. Till detta kommer direkta subventioner, t.ex. subventioneras
kolindustrin i Västtyskland (och därmed troligen indirekt även
elanvändningen) med 30 miljarder kronor årligen.

Den svenska industrin och den svenska regeringen borde lägga ned stor

Mot. 1989/90

SkllO

6

kraft på att påtala dessa handelshinder, som knappast kan vara förenliga
t.ex. med GATT-avtalet. Industrin och regeringen borde också aktivt verka
för att råvaruskatter och miljöskatter på energi införs i våra konkurrentländer
på samma sätt som i Sverige. Regeringen bör verka för att frågan om
miljöskatter drivs i GATT-förhandlingarna.

Vi anser härmed att ett nytt system måste införas som inte stimulerar till
hög eller ökad energiförbrukning. Som ett första steg under en övergångsperiod
kan vi acceptera att koldioxidskatten på andra bränslen än bensin ingår
i underlaget för industrins nedsättning av skatt på energi. Vi anser dock att
nedsättningsreglerna måste ändras så att den sammanlagda energiskatten
uppgår till 2,2 % av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade försäljningsvärde.
Detta bör dock snarast ersättas av ett mer neutralt stöd som
inte direkt premierar hög energianvändning. Flera sådana tänkbara stödformer
har diskuterats bl.a. i miljöavgiftsutredningen.

9. Inflationsuppräkning

Vi anser att koldioxid- och svavelskatt såväl som andra miljöskatter skall inflationsuppräknas
på årlig basis. Därigenom uppnås jämställdhet med beskattning
av arbete och moms, eftersom bägge dessa skatteslag automatiskt
inflationsuppräknas då löner och priser stiger.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmän energiskatt,

2. att riksdagen beslutar införa en enhetlig råvaruskatt på fossila
bränslen i enlighet med vad som sägs i motionen,

3. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen om vägtrafikens
olyckskostnader beslutar att fr.o.m. 1 januari 1991 höja bensinskatten
med 50 öre/liter och att kilometerskatten för dieselfordon
höjs i motsvarande mån,

4. att riksdagen beslutar att införa en koldioxidskatt på 25 öre/kg
från den 1 juli 1990 och att skatten sedan höjs fr.o.m. 1992 med
10 öre/kg per år upp till 65 öre/kg år 1995,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida koldioxidskatt på torv,

6. att riksdagen beslutar att koldioxidskatt skall tas ut även på fossila
bränslen som används för produktion av elkraft,

7. att riksdagen beslutar att den nuvarande skatten på elektricitet
tas bort från den 1 juli 1990,

8. att riksdagen beslutar att det införs en skatt på uran motsvarande
12,3 öre/kWh av uranets energiinnehåll från den 1 juli 1990 och att
skatten den 1 januari 1991 höjs till 16 öre/kWh,

9. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen snarast återkommer
med förslag om råvaruskatter på fossila flygbränslen i enlighet
med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag på beskattning även
av den utrikes flygtrafiken i enlighet med vad som anförs i motionen.

Mot. 1989/90

SkllO

7

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om
hur en koldioxidskatt på fossila drivmedel inom sjöfarten kan utformas
i syfte att återkomma med ett sådant förslag till riksdagen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av internationella initiativ och förhandlingar
i syfte att minska utsläpp av luftföroreningar från fartyg,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingar
med våra nordiska grannar snarast bör inledas med syfte
att den internordiska färjetrafiken skall övergå till eldningsoljor med
en svavelhalt av maximalt 0,1 %,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att med differentierade hamnavgifter
stimulera en miljövänlig sjöfart,

15. att riksdagen beslutar att en svavelskatt på 50 kr./kg svavel införs
i enlighet med vad som anförts i motionen,

16. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen hos regeringen
begär förslag om medel för att få till stånd en radikal minskning
av svavelutsläppen från industriella processer,

17. att riksdagen beslutar att nedsättningsreglerna för energiintensiv
industri m.m. ändras i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt system
för återförande av energiskatt till energikrävande industri i enlighet
med vad som anförts i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om vikten av att i GATT-förhandlingarna ta upp
frågan om inhemska stöd och subventioner till viss energiintensiv exportindustri
m.m.,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att i lämpliga internationella fora driva

frågan om en hög och enhetlig internationell råvaru- och miljöbe

skattning,

21. att riksdagen beslutar att de föreslagna energiråvaru- och miljöskatterna/avgifterna
och uranskatterna inflationsuppräknas på årlig
basis.

Stockholm den 2 maj 1990
Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp) Roy Ottosson (mp)

Carl Frick (mp) Gösta Lynga (mp)

Mot. 1989/90

SkllO

8