Motion till riksdagen
1989/90:Ju9

av Rolf Dahlberg m.fl. (m) M

med anledning av prop. 1989/90:7 om 1989/90

försöksverksamhet med samhällstjänst Ju9-10

I motionen föreslås en lag om försöksverksamhet med samhällstjänst. Från
moderat sida har vi sedan flera år tillbaka efterlyst en ny påföljd benämnd
samhällstjänst. Vi finner det därför i och för sig tillfredsställande att en proposition
nu har framlagts i denna fråga. Det finns emellertid inslag i regeringens
förslag som vi inte kan biträda. Detta skall vi utveckla närmare nedan.

Enligt propositionen skall försöksverksamheten pågå under tre år men endast
omfatta brottmål som prövas av Uppsala, Linköpings, Helsingborgs,
Malmö eller Gävle tingsrätt. Vi menar att en sådan verksamhet skulle strida
mot grundläggande principer om likabehandling inom straffrätten.

Lagrådet har vid sin granskning av ärendet framhållit: ”Det är emellertid
en allmän rättsgrundsats att lika brott skall föranleda lika straff och att vissa
personer eller persongrupper vid rättstillämpningen inte skall gynnas eller
missgynnas.” Lagrådet konstaterade vidare: ”De grundläggande principerna
om lika behandling inom straffrätten talar för att möjligheten att under försöksperioden
ådömas skyddstillsyn i förening med samhällstjänst inte bör
tillkomma endast de yngre lagöverträdare som döms av vissa tingsrätter.”

Beklagligtvis har lagrådet trots allt godtagit den föreslagna försöksverksamheten.
Detta har skett med hänvisning till det argument som anförs i propositionen,
nämligen att en rikstäckande verksamhet skulle erfordra alltför
stora resurser. Ett sådant resonemang kan vi för vår del inte acceptera. Principen
om likabehandling inom straffrätten bör inte ifrågasättas eller sättas ur
spel med anledning av budgetmässiga överväganden. Vi menar att ett sådant
betraktelsesätt inte hör hemma i en rättsstat. Försöksverksamheten bör därför
omfatta hela landet.

Enligt propositionens förslag skall samhällstjänst åläggas i form av en föreskrift
vid dom på skyddstillsyn. Vi motsätter oss detta förslag. I enlighet
med vad frivårdskommittén föreslog (SOU 1984:32) bör samhällstjänst knytas
till påföljden villkorligt fängelse. Rätten skulle alltså döma ut ett fängelsestraff
men samtidigt medge anstånd med straffets verkställighet. En sådan
ordning medför flera fördelar.

Påföljdens allmänpreventiva effekt stärks avsevärt till följd av det konkreta
straffhot som genom det villkorliga fängelset vilar över lagöverträdaren.
Tack vare det utmätta fängelsestraffet markeras också proportionaliteten
mellan brottet och straffet. En annan fördel är att det villkorligt med

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. NrJu9-10

givna anståndet enkelt kan förverkas vid misskötsel. Domstolen bör ges
möjlighet att därvid ta hänsyn till i vilken utsträckning samhällstjänsten genomförts.
Vidare innebär en påföljd av denna typ en större press på den
dömde att genomföra samhällstjänsten genom att han hela tiden vet vad han
riskerar vid ett misslyckande. Ett system med villkorligt fängelse innebär
dessutom - till skillnad från regeringens modell - att samhällstjänsten på ett
snabbt och enkelt sätt kan omvandlas till ett villkorligt fängelsestraff.

Om samhällstjänsten konstrueras på detta sätt framförs ett klart och entydigt
budskap att den utgör ett förtroende som visas den dömde. Det förtjänar
vidare att påpekas att i såväl Danmark som Norge är samhällstjänsten
kombinerad med villkorlig dom.

Vi vill i detta sammanhang betona det angelägna i att påföljden samhällstjänst
får en strikt tillämpning. Det måste finnas en god och regelbunden
övervakning av hur den dömde utför sin samhällstjänst. Misskötsel - såvida
inte av bagatellartad natur - bör så gott som undantagslöst resultera i att
domstolen förordnar om att fängelsestraffet skall verkställas.

Propositionens förslag om samhällstjänst innebär att denna närmast blir
ett moment i påföljden skyddstillsyn. Vi menar att detta är felaktigt. Samhällstjänst
är i praktiken en helt ny påföljd i vårt påföljdssystem. Lagrådet
framhåller att det finns starka skäl för att samhällstjänst bör konstrueras som
en ny, fristående påföljd. Lagrådet framhåller vidare att det i lagtexten saknas
bestämmelser om förutsättningar för samhällstjänst.

Enligt vår mening bör föreskrifterna om samhällstjänst inrymmas i ett eget
kapitel i brottsbalkens tredje avdelning, i vilken de olika påföljderna behandlas
separat. Mot bakgrund av att en försöksverksamhet skall pågå under
tre år och att denna kan föranleda lagändringar bör samhällstjänst dock behandlas
i en särskild lag tills vidare. Då försöksverksamheten utvärderats
och erforderliga förändringar av bestämmelserna skett bör dock reglerna om
samhällstjänst införas i brottsbalken.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag i denna del, beslutar
att försöksverksamheten med samhällstjänst skall omfatta
brottmål som prövas av samtliga tingsrätter,

2. att riksdagen beslutar att samhällstjänst skall ådömas i förening
med villkorligt fängelse i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen, under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet
med yrkande 2 ovan, som sin mening ger regeringen till känna att
den som missköter en honom ådömd samhällstjänst i regel skall avtjäna
tidigare utmätt fängelsestraff,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90
Ju9

tionen anförts om att bestämmelserna om samhällstjänst skall inrym- Mot. 1989/90
mas i brottsbalken. Ju9

Stockholm den 25 oktober 1989

Rolf Dahlberg (m)

Allan Ekström (m)

Ewy Möller (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Filip Fridolfsson (m)

Eva Björne (m)

Jerry Martinger (m)

Göthe Knutson (m)
Birgit Henriksson (m)
Göran Ericsson (m)
Inger Koch (m)

Carl G Nilsson (m)

3