Motion till riksdagen
1989/90:Ju43

av Lars Werner m. fl. (vpk)

med anledning av prop. 1989/90:155
Förnyelse inom polisen

Vpk kan inte se att propositionen innehåller något som skulle kunna förnya
polisens arbete. Vi anser att den enda möjligheten att åstadkomma ett lokalt
inflytande är att kommunalisera verksamheten. Tyvärr är det i dag knappast
en framkomlig väg med tanke på alla de arbetsuppgifter som åläggs och som
planeras att ges till kommunerna samtidigt som deras ekonomi alltmer försvagas.
Vi föreslår därför i ställeten förstärkning av polisstyrelsernas och de
föreslagna polisnämndernas ställning med en inriktning mot större lekmannainflytande.

Av erfarenhet vet vi att den polisreform som genomfördes år 1981 inte fått
den effekt som det var tänkt att den skulle få, dvs. polisstyrelserna skulle
från att vara rådgivande bli det organ som styr polisens arbete. Rikspolisstyrelsen
och polischefsfunktionen har varit de organ som i praktiken styrt verksamheten.
Vi föreslår därför ändringar i polislagen som kan leda till en starkare
ställning för de förtroendevalda och till att besluten kan anpassas efter
lokala förhållanden och mindre styras av centrala direktiv.

En förändring som bör genomföras är att polischef eller biträdande polischef
inte skall vara ledamöter i polisstyrelsen eller i polisnämnden. De skall
som i andra kommunala nämnder ha funktionen av förvaltningschef och
inget annat.

I lagen finns även ett förbehåll som säger att man skall vara svensk medborgare
för att kunna väljas till polisstyrelsen. Vpk anser att invandrare med
rösträtt och som är valbar till kommunalt uppdrag skall kunna vara ledamot
av en polisstyrelse eller nämnd.

Av propositionen framgår även att man vill undandra polisstyrelsen och
polisnämnden beslut som avser ”polisledning i vissa fall”. Detta anser vi vara
en gummiparagraf som kan tolkas precis hur som helst. Vi anser att de flesta
frågor skall kunna diskuteras och beslutas i styrelserna och nämnderna och
att undantagen, som skall vara ytterst få, noggrant skall preciseras.

I dag är det stora oklarheter i vad mån kommunerna kan ha inflytande i
polisarbetet. Vi vill ha klara regler för hur motioner, interpellationer och frågor
kan ställas i förhållanden som avser polisens arbete.

Försök med medborgarvittnen hos polisen har gjorts på flera ställen i
landet. Vpk anser att resultaten är så positiva att verksamheten behöver utvecklas,
och vi anser inte att en funktion som medborgarvittne behöver vara
diskriminerande för en plats i polisstyrelse eller polisnämnd.

Människors förståelse för polisens arbete är viktig. Men det är också vik- Mot. 1989/90

tigt med polisens förståelse för människor. Vpk tror att den nuvarande isole- Ju43

rade utbildningen av poliser inte gynnar denna dubbla förståelse och att den
är anledningen till den, som vi anser, dåliga kåranda som då och då kommer
till uttryck inom polisen. Därför anser vi att merparten av polisutbildningen
skall läggas ut och samordnas med det övriga utbildningsväsendet. Detta innebär
att polisskolan och polishögskolan kan avskaffas, och i stället inrättas
olika polislinjer vid skolor och högskolor.

Förståelse för polisens arbete får också allmänheten om polisen finns som
en naturlig del av vardagslivet, inte instängd i en bil. Vi anser därför att kvarterspolisverksamheten
måste utvecklas genom att den ges särskilda resurser
och blir meriterande vid befordran.

Inte alltför sällan förekommer fall av polisbrutalitet och misshandel av
omhändertagna. Detta skadar självfallet allmänhetens förtroende för polisen.
Uppenbarligen handlar det om en liten grupp poliser som drar till sig
misstankar om övergrepp. Ingen borde vara mer angelägen än poliskåren
själv att anmälningar om misshandel och brutalitet utreds seriöst och att de
skyldiga straffas. Det är därför mycket otillfredsställande att sådana anmälningar
utreds av polisen själv. Trots att smärre förändringar skett i utredningsorganisationen
finns det starka misstankar att missriktad lojalitet med
yrkeskolleger och kåranda ofta leder till att skyldiga poliser frias. Bland allmänheten
finns en utbredd uppfattning att det är näst intill omöjligt att få
rätt mot en polis, även om stora övergrepp har skett.

Både utifrån allmänna principer om skydd för rättssäkerheten och med
tanke på polisens egen situation är det viktigt att utredningar om polisövergrepp
sker av ett från polisen helt fristående organ. En möjlighet är att sådana
utredningar sker inom ramen för exempelvis länsstyrelsen. Men även
andra modeller är tänkbara. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.

Slutligen något om polisens internationella kontakter. Vpk kan inte heller
acceptera att svensk polis stationeras på olika internationella flygplatser för
att kontrollera människor som är på väg till Sverige. Detta är specifikt riktat
mot flyktingar och i realiteten sätter detta Genévekonventionen om handläggning
av flyktingärenden ur spel.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen
att lekmannainflytandet stärks i enlighet med vad som i motionen
anförts om enbart lekmän i polisstyrelser och polisnämnder,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen
att invandrare kan väljas in i polisstyrelser och polisnämnder,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen
att en precisering måste göras av de beslut som skall undantas
polisstyrelser och polisnämnder,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen
att kommunernas inflytande preciseras,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla möjligheter till medborgarvittnen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att integrera polisens utbildning i det allmänna utbildningsväsendet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av kvarterspolisens verksamhet så att
denna blir meriterande vid befordran,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av misstänkta fall av polisövergrepp,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella kontakter.

Stockholm den 10 maj 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Björn Samuelson (vpk)

Mot. 1989/90
Ju43

7