Motion till riksdagen
1989/90:Fö24

av Inebritt Irhammar (c) " "

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:9 om 1989/90

arméns utveckling och totalförsvarets Fö24-27

planeringssystem, m.m.

Det är viktigt att försvarets resurser fördelas på ett sådant sätt att vi har en
god försvarsberedskap i hela landet. Den säkerhetspolitiska bedömningen
är grunden för bedömningen av hur totalförsvaret skall dimensioneras för att
kunna garantera en god försvarsberedskap.

De södra delarna av landet har bedömts utgöra ett strategiskt område ur
försvarssynpunkt bl.a. beroende på närheten till kontinenten men främst på
grund av den betydelse som Öresund har i försvarshänseende. En viss koncentration
av resurser har därför kommit bl.a. Kristianstads län till del.

Det säkerhetspolitiska läger är i dag svårbedömbart. Samtidigt som det
finns anledning att knyta stora förhoppningar till den pågående avspänningen
mellan öst och väst tyder utvecklingen främst i Mellaneuropa på en
förändring i maktbalansen, vilken kan leda till en förändrad säkerhetspolitisk
situation. I dag är det dock viktigt att klargöra att den hotbild som vårt
land står inför inte förändrats i avgörande grad. Mot den bakgrunden finns
det nu inte skäl att reducera försvarsinsatserna i en sådan grad att försvarsförmågan
minskar i någon del av landet.

1988 års försvarskommitté har direktiv att genomföra en förnyad säkerhetspolitisk
bedömning. Kommittén planerar att utföra detta arbete under
hösten 1989. Därefter avser kommittén att presentera förslag avseende totalförsvarets
dimensionering och organisation. I detta sammanhang kommer
arméns grundorganisation att behandlas.

I proposition 1989/90:9 föreslår regeringen förändringar i arméns organisation.
P 6:s anläggningar i Kristianstad föreslås avvecklas snarast. Samtidigt
pekas på möjligheterna för P 6 att samutnyttja A3:s anläggningar i Norra
Åsum. T4 i Hässleholm föreslås läggas ned. T4:s utbildningsuppgifter överförs
till P 2 som därefter har att ansvara för underhållsutbildning inom Södra
Militärområdet.

När det gäller förslagen till förändring för P 6 anförs följande: P 6 fyller en
viktig funktion ur utbildningssynpunkt och bör av detta skäl bevaras som ett
självständigt regemente med egen myndighetsstatus. Frågan om bevarande
av P 6 är direkt beroende av bedömningen av behovet av antalet pansarbrigader
i krigsorganisationen. I dag finns det, enligt min mening, inget som
talar för att antalet pansarbrigader nu kan reduceras. Av propositionen
framgår inte klart om ett samutnyttjande av A3:s anläggningar kommer att

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr F624-27

komma till stånd före 1991 års försvarspolitiska beslut. Inte heller framgår
det av förslaget om P6:s självständiga myndighetsstatus kommer att bevaras.
Det bör ankomma på riksdagen att fatta beslut av den karaktär som en
nedläggning eller omlokalisering av P 6 skulle innebära. Riksdagen bör därför
besluta att P 6 skall bevaras i sin nuvarande omfattning och med nuvarande
lokalisering.

Trängregementena har en nyckelposition i försvarsorganisationen. En
granskning i historiskt perspektiv visar inte sällan att framgång eller motgång
i kris/krigssituationer i hög grad har varit beroende på underhållsorganisationen.
Förslagen i propositionen tar därmed inte i tillräcklig utsträckning hänsyn
till den viktiga funktion som trängregementena har.

Försvarets organisation är sådan att möjligheterna att rekrytera och behålla
befäl och övrig personal bl.a. är beroende av förbandens myndighetsstatus.
Bl.a. av det skälet är det angeläget att slå vakt om den självständighet
som trängregementena haft. Riksdagen bör därför besluta att trängregementena
alltfort skall behålla sin myndighetsstatus och sina nuvarande lokaliseringsorter.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget om nedläggning av P6:s anläggningar
i Kristianstad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om P6:s myndighetsstatus,

3. att riksdagen, med avslag på propositionen i denna del, beslutar
att trängregementenas myndighetsstatus och nuvarande lokaliseringsorter
skall bibehållas.

Stockholm den 25 oktober 1989

Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1989/90
Fö24

2