Motion till riksdagen
1989/90:A100

av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)

med anledning av prop. 1989/90:76
Regionalpolitik för 90-talet

En väl fungerande regionalpolitik är i första hand grundad på en utvecklad
marknadsekonomi. Ett fritt näringsliv med en bred diversifierad småföretagssektor
är en förutsättning för att "hela Sverige skall leva”. Närings- och
regionalpolitiken skall utformas så att företagsamheten spontant växer och
utvecklas. Statens uppgift är inte att styra näringslivet, utan istället att stimulera
genom att skapa bra förutsättningar för företagen. Det är den viktigaste
grunden för en bra regionalpolitik.

De extra stimulanser som vissa landsdelar behöver kan vara dels av långsiktig
karaktär, dels mera temporära. De norra kommunerna i Örebro län är
exempel på områden som behöver långsiktiga regionalpolitiska prioriteringar.
Strukturen är likartad i de länsdelar som idag ingår i stödområde C.
Därför, anser vi, är regeringens förslag att ta bort Guldsmedshyttans och
Ramsbergs församlingar ur stödområdet oacceptabelt.

Om stödområdets geografiska indelning skall förändras måste detta vara
väl analyserat och genomtänkt. Vi hänvisar till folkpartiets partimotion om
regionalpolitiken, kapitel 5, Stödområden. Oavsett inriktning - en mycket
restriktiv och snäv områdesindelning eller en mera generös hållning med vid
tillämpning - måste argumenten vara klara och avgränsningen kännas konsekvent
och riktig. Detta saknas i regeringens proposition. Det finns inga bärande
argument för att lyfta ut två församlingar i Lindesbergs kommun ur
stödområdet. Inga påvisbara förändringar till det bättre har skett i dessa
kommundelar mer än i området i övrigt.

Det är tvärtom så, att både företags- och befolkningsmässigt hör norra
länsdelen mycket nära ihop. Bland annat utgör den arbetsmarknad som
finns i Guldsmedshyttan och Ramsberg en viktig tillgång för boende i särskilt
Ljusnarsberg, där utflyttningsproblemen redan är stora.

Lindesbergs kommun är också hårt drabbad av nedskärningar - särskilt
LIAB - på grund av minskad produktion i Bofors. Dessutom hotas Oppboga
bruk av nedläggelse. Enbart dessa båda förändringar betyder en neddragning
med cirka 460 arbetstillfällen i Lindesbergs kommun på endast något
år.

Näringslivs- och befolkningsstrukturen i norra Örebro län är inte stabil.
Det är dock mycket positivt att framtidstron efter många år nu har stigit och
småföretagsamheten börjat utvecklas. Vad annat kan förväntas efter en lång
tid av högkonjunktur? Men en stor del av företagen är inte ekonomiskt

starka nog att klara en svår konjunkturnedgång. Och befolkningsstrukturen Mot. 1989/90
är mycket bekymmersam. A100

Detta är läget i alla Bergslagskommunerna i Ljusnarsberg, Hällefors, Lindesberg,
Nora, Karlskoga och Degerfors i Örebro län. För närvarande ingår
Ljusnarsberg, Hällefors och delar av Lindesbergs kommun i stödområde C.

För Karlskogas del har regeringen aviserat en tillfällig stödområdestillämpning.
Övriga områden ligger utanför prioriterat område. Detta visar att stödområdesindelningen
är ett ”lapptäcke”, som inte blir bättre av att ett par lappar
nu klipps bort.

De förändringar i stödområdesindelningen som föreslås i propositionen
kan inte betraktas som grundliga och långsiktiga. I det läget är det bättre att
inte förändra alls. Ändringarna motiverar inte den oro och besvikelse som
uppstår i områden som lämnas utanför. Därför bör Lindesbergs kommun
(Guldsmedshyttan och Ramsberg) bli kvar i stödområde C.

I övrigt vad avser struktur, kommunikationer och näringslivsutveckling i
Örebro län vill vi hänvisa till vår motion från allmänna motionstiden 1990.

Beträffande arbetsmarknadssituationen i Karlskoga och utvecklingen vid
AB Bofors hänvisar vi också till en av oss väckt motion från samma tid om
stimulanspaket till Karlskoga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttan
och Ramsberg) skall kvarstå i stödområde C.

Stockholm den 26 mars 1990

Gudrun Norberg (fp) Lars Ernestam (fp)

7

‘v