Dir. 1988:42
Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-22.
Statsrådet Gradin anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att se över
krigsmaterielbegreppet och vissa därmed sammanhängande frågor.
Lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.
innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om
vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed
anges i den förteckning som är fogad som bilaga till förordningen
(1988:561) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. vilken materiel
som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av utförsellagens
bestämmelser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper av materiel. Dessa är
i sin tur indelade i undergrupper.
Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som
krigsmateriel, liksom bestämningarna i förteckningen, har i stort sett
varit oförändrad under en lång följd av år. En sådan förteckning kan
aldrig göras fullständig och entydig. Detta hänger delvis samman med
svårigheterna att exakt definiera gränsen mellan civil och militär
materiel.
Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under alla
förhållanden är att betrakta som krigsmateriel och som har större eller
mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För att underlätta
klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta uttrycket
''för militärt bruk uformad/e ''. Detta anger att materielen för att
falla under utförselbestämmelserna skall ha konstruerats, utrustats
eller ändrats på sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande
civila materiel. Andra i förteckningen förekommande uttryck är
''speciella delar till'' eller ''speciella tillbehör till''. Dessa
bestämningar anger att materielen inte skall ha civil användning utan
vara särskilt konstruerad eller ändrad för att infogas i en slutprodukt
som är krigsmateriel.
Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid gränsdragningen mellan
civil och militär materiel använder sig krigsmaterielinspektionen (KMI)
-- inom vars ansvarsområde det ligger att göra bedömningar i
klassificeringsärenden -- av möjligheten att inhämta synpunkter och råd
från teknisk-vetenskaplig expertis på skilda områden. Sedan mitten av år
1984 har denna ordning fått en fastare form genom att regeringen utsett
sex experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga
områden. Dessa experter -- det s.k. teknisk-vetenskapliga rådet -- står
till KMI:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem, som kan
uppstå vid klassificeringen av materiel. Under senare år har det, vid
KMI och det teknisk-vetenskapliga rådets handläggning av
klassificeringsfrågor, upprepade gånger konstaterats att den tekniska
utvecklingen nödvändiggör en översyn av den förteckning som ligger till
grund för klassificeringen.
Det har vidare ifrågasatts om den princip från vilken nuvarande
klassificering utgår -- materielens konstruktion -- är tillräckligt
täckande. Anledningen är att svensk materiel som klassificerats som ej
krigsmateriel utnyttjats i stridshandlingar, bl.a. som vapenbärare och
för trupptransport.
Medborgarkommissionen har i sin rapport (SOU 1988:15) framfört att det
är angeläget att klassificeringsfrågorna blir föremål för en särskild
utredning och framhållit att klassificeringsreglerna är viktiga,
eftersom klassificeringen är avgörande för krigsmateriellagstiftningens
tillämpningsområde och därmed också för bedömningen av lagstiftningens
ändamålsenlighet.
Kommissionen framför vidare att vid översynen en indelning av
krigsmaterielen i flera kategorier bör övervägas. Den i 1971 års
riktlinjer gjorda uppdelningen mellan defensiva vapen och övriga vapen
bör granskas. Klassificeringen av tekniskt kvalificerade system och av
krut och sprängämnen är andra områden som kommissionen anser bör
granskas.
Förutsättningarna för att låta regeringen tillfälligt förordna att en
vara, som inte klassificerats som krigsmateriel men som fått militär
användning, skall omfattas av bestämmelserna i utförsellagen bör enligt
kommissionen utredas.
I enlighet med vad som sägs i propositionen (1987/88:154) med förslag
till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. bör översynen
avse såväl den nuvarande förteckningen över krigsmateriel som
krigsmaterielbegreppet.
Utgångspunkten för klassificering bör fortfarande vara konstruktionen,
men det bör övervägas om även andra kriterier bör utnyttjas. Översynen
bör syfta till att åstadkomma de utvidgningar av bestämmelserna, som kan
behövas för att genomföra en korrekt och konsekvent klassificering av
civil resp. militär materiel.
Översynen bör omfatta en granskning av om nuvarande princip med endast
en kategori krigsmateriel bör tillämpas även i fortsättningen. Ett
alternativ kan vara att skilja mellan vapen och vapenbärare å ena sidan
och övrig krigsmateriel å den andra. Fotomateriel, hjälmar,
C-skyddsmateriel, bromateriel, övningsmateriel samt maskiner och verktyg
för underhåll och provning kanske bör betraktas som en särskild
kategori. Alternativt bör en indelning i defensiv materiel och övrig
materiel övervägas.
Vid tillämpningen av den nuvarande förteckningen uppstår inom några
områden ofta tolkningssvårigheter. Det gäller i första hand området
elektronisk materiel, där förteckningen uppfattas som omodern och
otillräcklig. Kvalificerade datorer med likaledes kvalificerad
programvara kan t.ex. utgöra en väsentlig del i ett krigsmaterielsystem
eller i en produktionsanläggning för krigsmateriel. Samma dator kan
också ha civil användning. Det bör utredas i vilken utsträckning datorer
och datorprogramvara skall klassificeras som krigsmateriel.
Även inom det elektriska/elektroniska området i övrigt är
gränsdragningsfrågorna många gånger besvärliga. Kriterier som är klarare
än de nuvarande bör uppställas bl.a. för att åtskilja civil materiel
från krigsmateriel tillverkad med civil materiel som bas.
Översynen bör också omfatta en granskning av den hittills gjorda
klassificeringen inom övningsmaterielområdet med förslag till eventuella
omklassificeringar/ändringar av klassificeringskriterierna.
Ett annat område som särskilt bör beaktas vid översynen är
fortifikatoriska anläggningar -- alltifrån förfabricerade skyttevärn
till större berganläggningar -- som för närvarande ej omfattas av
krigsmaterielbegreppet.
För tillverkning av krigsmateriel används vanligen speciella apparater
och maskiner. Översynen bör omfatta en granskning av klassificeringen av
sådana utrustningar.
Kriterierna för klassificering av krut och sprängämnen samt anläggningar
för framställning av sådana produkter behöver också ses över. Vad avser
krut och sprängämnen bör översynen resultera i ett förslag till
klassificering av samtliga i landet tillverkade eller marknadsförda
krutsorter och sprängämnen.
Anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen faller under
utförsellagen om de innehåller maskiner, verktyg och utrustningar
särskilt utformade för tillverkning av krut och sprängämnen, som är
krigsmateriel, eller om försäljning av en anläggning innebär upplåtelse
av processteknik m.m. för tillverkning av krigsmateriel.
Flertalet sprängämnen har såväl militär som civil användning. I
anläggningar för tillverkning av krut och sprängämnen tillverkas ofta
även civila produkter. I översynen bör övervägas hur anläggningar och
utrustning som kan användas för framställning av såväl krut och
sprängämnen som civila produkter skall klassificeras.
Förfrågningar om klassificering kommer i inte oväsentlig omfattning från
länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter. Utredaren bör därför ta kontakt
med mervärdeskatteutredningen och överväga olika lösningar för att
förenkla bestämmelserna för momsbeskattning. Syftet skall vara att
minska administrationen av dessa frågor vid skattemyndigheter,
försvarets myndigheter och KMI.
Utredaren bör i översynsarbetet belysa vilka statsfinansiella
konsekvenser och andra ekonomiska effekter som uppkommer till följd av
bl.a. förändringar i krigsmaterielbegreppet.
Även andra frågor som har med klassificeringen av krigsmateriel att
göra, och som uppkommer under översynsarbetets gång, bör beaktas och
göras till föremål för erforderlig utredning.
Utredningen bör som grund för sitt arbete på lämpligt sätt inhämta
erfarenheter från andra länder avseende de frågor översynen skall
omfatta.
Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv (dir. 1984:5)
till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående
utredningsförslagens inriktning.
Utredaren bör redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 1989.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
förbud mot in- och utförsel av krigsmateriel
att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) -- att företa den översyn som jag nyss föreslagit,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Utrikesdepartementet)