Riksdagens protokoll 1988/89:6

Torsdagen den 6 oktober

Kl. 14.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

1 § Upplästes följande inkomna skrivelser:

Till riksdagen

Härmed begär jag tjänstledighet från mitt uppdrag som vald ledamot under tiden den 13 oktober 1988-den 13 april 1989.

Skälet för min begäran är aff miljöpartiet de Gröna som nytt riksdagsparti behöver bygga upp sitt gruppkansli från grunden. Vår riksdagsgrupp har bett mig, som partisekreterare och kanslichef intill valet 1988 samt med väljarnas stöd i riksdagsvalet, atf ansvara för denna insats. Stockholm den 3 oktober 1988 Kjell Dahlström

Till riksdagen

Dä undertecknad under tiden den 13 okfober-den 15 november 1988 ingår i den svenska FN-delegafionen i New York, hemställer jag om erforderlig ledighet från riksdagsarbetef. Stockholm den 5 oktober 1988 Elving Andersson

Till riksdagen

Härmed anhåller jag om tjänstledighet från mitt riksdagsuppdrag under fiden den 14 okfober-den 14 november för atf tjänstgöra i svenska FN-delegationen. Stockholm den 6 oktober 1988 Jan-Erik Wikström

Framställningarna bifölls av kammaren.

Förste vice talmannen anmälde att följande ersättare skulle tjänstgöra i stället för ledamöter, nämligen Birger Schlaug (mp) för Kjell Dahlström, Eva Rydén (c) för Elving Andersson och Margareta Andrén (fp) för Jan-Erik Wikström.

107

3 § Kompletteringsval till utskott

Förste vice talmannen meddelade att den socialdemokratiska riksdagsgruppen fill suppleant i konstitufionsutskottet efter Ulla Peftersson anmält Hans Rosengren.

Förste vice falmannen förklarade vald till

suppleant i konstitutionsutskottet Hans Rosengren (s)

4 § Svar på fråga 1988/89:4 om arbetsgivaravgifterna i Norrbottens län

Anf. 1 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talman! Försöket med sänkta arbetsgivaravgifter i Norrbottens län har pågått sedan den 1 januari 1984. Försöket har utvärderats av statens industriverk, och resultaten redovisades i en rapport under sommaren 1988. Slutsatsen av denna utvärdering är aff inga posifiva sysselsättningseffekter kan observeras. Det var denna slutsats jag hänvisade till i mitt uttalande under valrörelsen. De regiönalpolifiska medlen ses för närvarande över i utredningen om regionalpolitikens inriktning. Jag vill i dag infe föregripa resultaten av denna utredning.

108

Anf. 2 PER-OLA ERIKSSON (c):

Fru talman! Jag ber aff få tacka finansministern för svaret pä min fråga. Finansministerns utspel i valrörelsen om att reformen med en sänkning av arbetsgivaravgifterna i Norrbotten skall slopas väckte mycket stor förvåning. Reaktionen från företagare, polifiker och länsmyndigheter har också varit stark. - Obegripligt, jag fattar inte vad Feldt menar, har landshövding Curt Boström sagt.

Sänkningen av arbetsgivaravgifterna har gett företagen i Norrbotten en starkare ekonomi och förbättrat konkurrenskraften. Från centern, som en gång tog initiativet till lägre arbetsgivaravgifter, har vi sett reformen som ett viktigt och effektivt inslag i regionalpolitiken. Finansministerns uttalande har inte precis stärkt Norrbottens situation. Defta Feldtslag kan bli en björntjänst mot länet och regionalpolitiken. Det har bidragit fill att skapa

osäkerhet hos företagarna inom näringslivet, och de företag som eventuellt funderar på att lokalisera sin verksamhet fill Norrbotten kanske tänker om och väljer bort Norrbotten som alternafiv. Reformen med en sänkning av arbetsgivaravgifterna har verkat i ungefär sex är. Jag vill fråga finansministern om han tror atf regional balans uppnås på så kort tid. Jag vill också fråga finansministern om han tycker att det är något annat inom regionalpolifiken som man skall spara på; får företagen behålla persontransporfsfödet eller fraktstödet?

Jag skulle ha applåderat finansministern om han i stället hade föreslagit atf de företag och branscher som nu står utanför möjligheten att få sänkta arbetsgivaravgifter kommer att få denna möjlighet och omfattas av sänkningen. Det skulle de behöva. Nu valde finansministern den rakt motsatta vägen.

Den rapport som finansministern hänvisar till är för summarisk, och utredningen har pågått för kort fid. Det har inte heller beaktats att man under dessa är har genomfört betydande rafionaliseringar och permitteringar inom statliga företag i Norrbotten. Det har också satt sina spår. Däremot har vi haft en positiv utveckling i småföretagen. Den positiva utvecklingen hotar man att bryta med det utspel som finansministern gjorde i valrörelsen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om prisökningarna

5 § Svar på fråga 1988/89:28 om prisökningarna

Anf. 3 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talman! I regeringsförklaringen framhålls att den alltför höga inflationstakten mäste bringas ned och atf budgetpolitiken därför måste vara fortsatt stram. Även andra åtgärder aviseras i regeringsförklaringen, bl. a. en sänkning av marginalskatterna samt åtgärder för att stimulera arbetsutbudet och öka konkurrensen. Jag är infe beredd att gå in mer i detalj på dessa åtgärder.

Regeringen kommer inom kort aff i en skrivelse fill riksdagen redovisa bedömningar av samhällsekonomins tillstånd.

Anf. 4 ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag ber atf få tacka finansministern för svaret.

Nästa år tycks Sverige få den högsta inflationen bland industriländerna, med undantag för Grekland och Portugal. Bekämpningen av de höga prisökningarna i Sverige tillhör det mest misslyckade i regeringens polifik. Visserligen är valrörelsen nu över, men jag frestas ändå att, faktiskt med gillande, citera en mening i en socialdemokrafisk valbroschyr. Där står nämligen; "Inflationen kommer som en tjuv om natten." Detta är sant. Det stora problemet är att regeringen inte ens försöker bomma igen mot inflafionstjuven utan öppnar tvärtom alla dörrar och fönster på vid gavel, så att inflationstjuven riktigt säkert skall kunna komma in och stjäla hushällens pengar.

I januari sade regeringen att prisökningarna i är kunde begränsas till ungefär 3 %. I april höjde man prognosen till 5 %. För närvarande pekar

109

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om pensionssparande i bank

siffrorna på drygt 6 %. Det var också den siffra som finansministern nämnde i går. Det är alltså dubbelt sä stora prisökningar som i januariprognosen. För nästa år är läget om möjligt ännu värre. Prognoserna pekar ingalunda på de 3 % som finansministern har talat om förut och som var förutsättningen för att ekonomin skulle utvecklas på det sätt som finansministern själv har beskrivit. För nästa år tycks det infe ens räcka med atf fördubbla finansministerns prognos. I stället måste man närma sig 7 % eller kanske ännu högre tal för att komma upp fill något rimliga prognoser. Det är tyvärr ganska troligt aff dessa pessimistiska bedömningar blir riktiga. Stafistiska centralbyråns producent prisindex pekar på prisökningar i producentledet på nära 7 %, och de brukar slå igenom på konsumentpriserna med några månaders eftersläpning. Vad man nu gör är att bädda för ett panikpaket nästa år.

I finansministerns svar hänvisades till en skrivelse. Den innehåller såvitt jag försfår aldrig några förslag. I dagens tidning kunde man läsa som rubrik: Feldt ger upp. Det var en mycket träffande rubrik.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på fråga 1988/89:29 om pensionssparande i bank

Anf. 5 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru falman! Anne Wibble har frågat statsrådet Johansson om regeringen kommer aff vidta några åtgärder för atf möjliggöra pensionssparande i bank. Arbetet i regeringen är numera sä fördelat atf det är jag som skall svara på frågan.

Det är vikfigt aff hushållssparändet ökar såväl ur ett sfabiliseringspolitiskt som ur ett långsiktigt strukturellt perspekfiv. Senast i regeringsförklaringen fastslog regeringen atf särskilda åtgärder kommer atf sättas in för atf öka sparandet.

I defta sammanhang kommer också frågan om formerna för pensionsspa-randet aff behandlas.

110

Anf. 6 ANNE WIBBLE (fp):

Fru falman! Jag ber aff få tacka finansministern även för detta svar, även om det tyvärr var fullkomligt innehållslöst.

Det sägs atf något kommer att göras under mandatperioden, och finansministern hänvisade till regeringsförklaringen. Det var faktiskt infe detta jag frågade om. Min fråga gällde om regeringen nu under hösten kommer att fa några initiativ för att främja hushällens sparande, t. ex. på det sätt som bankerna nyligen har föreslagit med ett system för bundet pensionssparande i bank.

Det är helt uppenbart, vilket Kjell-Olof Feldt också har skrivit i många av sina propositioner, att sparandet mäste öka i Sverige. För hushällens del är det för närvarande så atf för varje hundralapp i inkomst spenderar man drygt 103 kr., dvs. man spenderar mer än vad man tjänar in. Man har således ett negativt sparande. Detta är tyvärr en följd av regeringens politik och av regeringens negativa behandling av just hushållens sparande.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på fråga 1988/89:31 om finansieringen av reformer och skattesänkningar

Anf. 7 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talman! Jag har aldrig gett uttryck för uppfattningen att nya reformer och skattesänkningar inte behöver betalas. Däremot har jag, när det gäller sänkningen av inkomstskaften 1989, sagt att denna var avsedd atf ersätta höjda löner och således ej bidra till atf köpkraften i ekonomin ökar.

När det gäller reformer, t. ex. utbyggnaden av föräldraförsäkringen, har jag den uppfattning som redovisas i regeringsförklaringen, nämligen den aff kostnadskrävande reformer skall genomföras i den takt som utrymme skapas genom ekonomisk tillväxt, omprövningar av utgiftsprogram och rationaliseringar i den offenfliga sektorn.

Anf. 8 ANNE WIBBLE (fp):

Fru falman! Jag ber att fä tacka också för defta svar.

Först vill jag ta upp den hänvisning fill regeringsförklaringen som finansministern gjorde. Det falas där t. ex. om omprövningar av utgiffspro-gram. Det passar, menar jag, sällsynt illa ihop med det budskap som såväl finansministern som andra av regeringens företrädare gav uttryck för under valrörelsen. Då hävdades nämligen med viss emfas aff reformer inte behöver betalas. Nu säger man atf reformer behöver betalas. Något av dessa budskap är falskt. Det låter nästan som om det är vissa reformer och vissa skattesänkningar som inte behöver betalas, nämligen de som socialdemokraterna lovade i valrörelsen. Förslag som kommer från folkpartiet och från andra partier skall då kanske betalas.

Jag skulle vilja att finansministern preciserade hur stort utrymme det finns nu under hösten för ofinansierade reformer och ofinansierade skattesänkningar. Med hur många miljarder kronor anser finansministern att den inhemska efterfrågan kan spädas på nu?

Finansministern har redan medgett ett grovt tankefel i den reviderade finansplanen. Där står nämligen aff skattesänkningar måste betalas. Jag vill därför fråga om det finns andra sådana grova tankefel, eller om det finns anledning att lita på att det som står i den reviderade finansplanen fakfiskt är riktigt. Det sfär t. ex. i långtidsbudgetens högalfernativ att budgetunderskottet om några är kommer att ha ökat till 50 miljarder kronor. Är det också ett grovt tankefel, eller gäller det fortfarande? Min gissning, fru talman, är ändå att valrörelsens budskap var en bluff, och att det vanliga nu gäller, nämligen att saker och ting skall betalas.

111

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om finansieringen av reformer och skattesänkningar

112

Jag vill fråga finansministern vad som exakt menas med omprövningar av utgiffsprogram - det är besparingar på vanlig svenska. Vad är det för någonfing, och varför står det infe en rad i regeringsförklaringen om skattetrycket? Är sanningen det som så aff säga inte sfär att läsa, nämligen att reformer och annat skall betalas med fortsatta skattehöjningar?

Anf. 9 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru falman! Anne Wibbles omtanke om mitt menfala fillstånd är naturligtvis mycket rörande. Jag försöker tänka sä gott jag kan. Ibland tänker jag, som alla andra människor, något fel.

Om det emellertid är så atf Anne Wibble kan hitta ett enda citat från den gångna valrörelsen där jag säger att reformer infe behöver betalas, lovar jag att åstadkomma alla framfida reformer utan atf de kostar någonfing. Visa ett citat, och jag skall göra det.

När det gäller omprövningar tycker jag dock aff Anne Wibble har anledning att fundera litet grand själv. Folkpartiet har länge drivit tesen atf den enda lösningen pä vårt inflationsproblem är sänkta marginalskatter. Vi tänker nu föreslå sänkta marginalskaffer nästa år. Varför antyder infe Anne Wibble att defta skulle kunna bidra fill att dämpa inflationstakten i Sverige? Det har under många år varit folkpartiets patentlösning på inflafionsproble-met att sänka marginalskatten. Nu sänker vi den, faktiskt lika mycket som folkpartiet vill göra, för 1989. Varför bidrar infe det fill aff sänka inflationstakten? Är det för aff förslaget kommer från en socialdemokratisk regering?

Anf. 10 ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag har inte min citatsamling här, men jag skall gärna leta fram den till en senare frågestund. Jag tror ändå att de flesta kan vara överens om att det intryck som socialdemokraterna, inkl. Kjell-Olof Feldt, gav var att just deras förslag infe behövde betalas.

Det är bra att man sänker marginalskatterna, tycker jag. Det är dock en grov förvanskning att säga att det är folkpartiets enda förslag. Vi har haft många förslag när det gäller aff dämpa prisökningarna i Sverige. Jag tror mycket väl aff marginalskaffesänkningar kan bidra till atf få bukt med inflationen.

Den skattesänkning som finansministern hitfills har talat om är emellerfid ganska blygsam. Den motsvarar infe alls de önskemål vi har från folkpartiets sida, bl. a. därför atf ungefär hälften bara motsvarar uteblivet inflationsskydd. Vi föreslog således fyra procent plus inflationsskydd, vilket finansministern väl vet.

Stafrädefs kollega i regeringen, Bengt K Å Johansson, har med viss emfas hävdat atf sänkta marginalskatter i stället skulle förvärra lönerörelsen och därigenom driva upp inflationen. Det var intressant att höra atf finansministern ändå står fast vid sitt fidigare budskap.

Anf. 11 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru falman! Om sänkta skatter bidrar till att dämpa inflafionen, försfär jag inte varför Anne Wibble står här och skrämmer upp folk genom aff säga att

inflafionen nästa år kommer atf bli mer än dubbelt så stor som nägon fidigare kunde ha trott.

Jag tycker att det visar på en viss svaghet i tron på de egna argumenten aff helt plötsligt kasta bort det som ändå har varit en huvudpunkt i folkparfiets politik, nämligen uppfattningen att med lägre inkomstskatter och lägre marginalskatter skulle chanserna atf bekämpa inflationen öka. Det må sedan vara sä, atfvi intesänkerskatternafullt så mycket som folkpartiet har krävt.

Det är tråkigt om folkpartiet nu går ifrån det enda lilla som sä atf säga har varit någorlunda begripligt i folkpartiets antiinflafionspolifik, nämligen skattepolitiken. Också det tycks nu vara borta.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om ett särskih biståndsanslag för miljö, markvård och energi

Anf. 12 ANNE WIBBLE (fp):

Fru falman! Folkpartiet har uppfattningen att när man genomför skatteförändringar sä måste man fa hänsyn till det ekonomiska läget. I det läge som rådde i våras när vi lade fram vårt förslag, bedömde vi att det var nödvändigt med en finansiering.

Jag har nu förstått atf finansministern inte anser aff det behövs någon finansiering. Vad som dä händer är atf man spär pä den inhemska efterfrågan, dvs. man skaffar sig något slags ny revolutionerande ekonomisk teori som innebär atf om efterfrågan ökar så ökar samfidigt chanserna att få ner priserna. Detta är en mycket egendomlig teori. Den omfattas inte av oss i folkpartiet.

Vi är i stället måna om att se fill att skattesänkningarna får en profil som passar ihop med de realekonomiska underliggande bedömningarna. Såvitt jag har förstått har finansministern inte ens bemödat sig om att göra en sådan analys, innan han lägger fram sina förslag, vilket är mycket beklämmande.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på fråga 1988/89:8 om ett särskilt biståndsanslag för miljö, markvård och energi

Anf. 13 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Fru falman! Maria Leissner har frågat mig om regeringen avser att ta inifiafiv för att återinföra den särskilda anslagsposten för miljö, markvård och energi inom svenskt u-landsbistånd.

Regeringen har i regeringsförklaringen kraftigt markerat att miljöfrågorna har stark prioritet. Det gäller även i biståndspolifiken.

Riksdagen beslöt enhälligt i våras att införa ett femte mål i biståndspolifiken, nämligen en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. Miljöhänsynen kommer därigenom att i ännu högre grad än fidigare genomsyra värt bistånd genom att utgöra en integrerad del av utvecklingssamarbetet.

Både i de ordinarie landprogrammen och i stödet till FN-organen och utvecklingsbankerna gör vi redan betydande biståndsinsatser pä miljöområdet. Dessutom finns i budgeten en särskild delpost för miljö och markvård under anslaget utvecklingssamarbete genom SIDA.

113

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om ett särskih biståndsanslag för miljö, markvård och energi

De samlade insatserna pä miljöområdet överstiger med mycket god marginal de 250 milj. kr. i särskilt miljö- och markvärdsanslag som föresläs i Svenska naturskyddsföreningens enkät.

Enligt min mening är rubriker och hur man sammanför olika anslagsposter av underordnad betydelse. Det vikfigaste är atf vi verkligen gör insatser som främjar god miljö i u-länderna.

Mot den bakgrund jag här redovisat kan jag försäkra Maria Leissner att regeringen avser att ge ökad prioritet ät arbetet att integrera miljöhänsynen i utvecklingssamarbetet liksom att öka direkta miljöfrämjande insatser i biståndet.

Anf. 14 MARIA LEISSNER (fp);

Fru talman! Jag vill tacka biståndsministern för svaret.

Miljöproblemen är gränslösa, och miljöförstöring, missbruk av stora resurser samt utbredning av öknar är problem som orsakas av fattigdomen och som slår särskilt hårt mot u-länderna. Mot den bakgrunden infördes under de icke-socialistiska åren ett särskilt anslag i biständsbudgeten för miljö, markvård och energi. Så fort socialdemokraterna kom till makten avskaffades det här anslaget.

Under trycket av en växande miljöopinion fick vi ändå i våras ett femte biständspolifiskt mål om miljön. Tyvärr var socialdemokraterna dä inte beredda att ändra uppfattning i fråga om ett särskilt anslag för miljö, markvård och energi för att följa upp bisfåndsmålet. Därför var det med mycket stor tillfredsställelse jag under valrörelsen läste Svenska naturskyddsföreningens, SNF:s, enkät som då publicerades och som redovisade vad riksdagspartierna lovar aff göra för miljöpolitiken. I enkäten finns 16 frågor, och en gäller huruvida man är beredd att införa ett särskilt miljöanslag på minst 250 milj. kr. per år i SIDA:s budget. Socialdemokraterna svarade ja utan reservafioner. Nu efter valet ser vi vad det löftet var värt.

Jag tycker att det är en uppseendeväckande reträtt som biståndsministern har gjort när hon tar tillbaka den här utfästelsen. Jag undrar hur mänga av de övriga svaren som på samma sätt inte är riktiga. Det som skett är beklagligt för de människor som har läst enkäten och grundat sin uppfattning om socialdemokraterna på den. Men det är framför allt beklagligt för u-länderna, för vilka det är behövligt att vi ägnar oss ät en kraftfull miljöpolitik på biståndsområdet, även i form av ett särskilt anslag för miljö, markvård och energi.

114

Anf. 15 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN:

Fru falman! Maria Leissner har en väldigt byråkratisk utgångspunkt, som om det vikfigaste för människorna i de fattiga länderna skulle vara under vilken anslagspost medlen beviljas. För dem som svarade pä enkäten var naturligtvis det viktigaste att vi verkligen skulle göra omfattande miljösatsningar i u-länderna. Jag är övertygad om att det vi gör är det väsentliga också för u-länderna.

I dag har jag något föregripit budgetarbetet och i svaret på frågan till Maria Leissner försäkrat att vi kommer att öka miljöinsatserna. I stället för att tacka för det beskedet, som alltså är ett positivt besked i vad gäller miljöinsatser

inom biståndet, gnäller Maria Leissner över hur vi sammanför anslagsposterna. Det säger något om argumenteringen.

Anf. 16 MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! Att ett vallöfte och dess hållande eller brytande skulle vara en byråkratisk utgångspunkt tycker jag är en intressant värdering. Det betyder att de övriga vallöften som utfärdas av socialdemokraterna uppenbarligen också kan betraktas som "byråkratiska utgångspunkter", som man inte behöver ta så särskilt hårt på.

Jag tycker att detta är beklagligt. Det är beklagligt av flera skäl, inte minst därför att det är behövligt för u-länderna atf vi kan ha en gemensam syn på hur miljömålet skall behandlas i biständsbudgeten. Socialdemokraterna har utan några särskilt väl redovisade skäl under sex är gång efter gång avvisat det krav som de icke-socialistiska partierna har haft, att man skall återinföra det särskilda anslaget för miljö, markvård och energi. Detta står självfallet inte i strid med de övriga insatser som kan göras på miljöns område, utan det är ett uttryck för atf vi vill ha garanterade pengar som går till miljö, markvård och energi. När socialdemokraterna då utfärdat ett vallöfte om att återinföra detta anslag hade det ändå varit trevligt om man stått för löftet två veckor efter valet.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om regeringens förslag tdl lag om företagshemligheter

Anf. 17 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Fru talman! Jag tycker att politiken skulle bli bra mycket bättre om vi sysslade med det sakliga innehållet i politiken. Rubriker och delposter i anslag tror jag för svenska folket, liksom i det här fallet för u-länderna, är av totalt underordnad betydelse. Det är de också för mig. Jag har ingen prestige i den här frågan, vare sig åt det ena eller det andra hållet. Jag menar bara att vi praktiskt skall hantera frågan sä som är bäst.

Anf. 18 MARIA LEISSNER (fp):

Fru talman! Jag far det senaste inlägget från biståndsministern som ett halvt löfte om atf vi så småningom skall kunna nå enighet i den här frågan för att förverkliga det trevliga vallöfte som socialdemokraterna utfärdade i SNF:s enkät.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1988/89:13 om regeringens förslag till lag om företagshemligheter

Anf. 19 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Fru talman! Bengt Harding Olson har frågat mig om jag avser att återkalla förslaget till lag om företagshemligheter.

Jag började mitt arbete som jusfitieminister i gär. En av de många frågor som jag nu får sätta mig in i gäller just lagförslaget om skydd för företagshemligheter. Det lagförslaget ligger nu i riksdagen. Jag har efter en dag som justitieminister ingen avsikt att föreslå regeringen att proposifionen skall återkallas.

115

Prot. 1988/89:6 Anf. 20 BENGT HARDING OLSON (fp):

6 oktober 1988 Fru talman! Jag vill inledningsvis hälsa Laila Freivalds välkommen som

justitieminister och därmed också hälsa henne välkommen direkt in i den

Om straffpåföljden för p3,,amentariska hefluften.

ro mo g nom - Dessutom får jag trots allt tacka för svaret angående lagförslaget om

' företagshemUgheter. Det är ju ingen hemlighet atf regeringens förslag har

utsatts för en intensiv krifik, närmast på fre punkter.

1. Regelsystemet är otydligt i flera avseenden, även för experter. Särskilt gäller detta den s. k. lex Bratt-delen, alltså rätten atf avslöja företagshemligheter för atf på det sättet avslöja förefagskriminalifet.

2. En allvarlig klyfta håller på att skapas mellan lagen och det allmänna rättsmedvetandet. Ingvar Bratt får ett fint frihetspris. men lagen hotar med straff och skadestånd.

3. Den självklara samordningen saknas mellan å ena sidan lagen om företagshemligheter och å andra sidan tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.

Efter den massiva krifiken har nya signaler hörts från departementet, nämligen atf förslaget borde överarbetas. Den logiska slutsatsen här och nu borde vara att den tjänstgörande jusfifieministern återtog lagförslaget för omarbetning inom departementet. Särskilt viktigt är då atf lagens munkorg ersätts av en säkerhetsventil, med en otvetydig rätt atf röja rätfsstridig verksamhet. Dagens svar är mycket undanglidande, och det infriar infe förhoppningarna.

Avslutningsvis kan jag säga att det för den nya justitieministern kunde ha blivit en bra start genom aff utlova ett nytt lagförslag med ett samlat grepp kring hela problemet. Det hade även varit till fördel för hela rättssamhället.

Jag vet att Laila Freivalds har arbetat som justifieminister en dag, men det behövs ett svar nu. Lagutskottet börjar arbeta den 13 oktober. När får jag svaret? Justitieministern måste åtminstone kunna svara på det.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 § Svar på fråga 1988/89:21 om straffpåföljden för brott mot lagen om besöksförbud

Anf. 21 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Fru falman! Margö Ingvardsson har frågat mig om regeringen avser att föreslå skärpningar i den lag om besöksförbud som trädde i kraft den 1 juli 1988.

Straffet för överträdelse av ett besöksförbud som meddelats med stöd av den nya lagen är böter eller fängelse högst sex månader. För att anhålla och häkta den som misstänks för ett brott krävs i allmänhet att minst ett års fängelse ingår i straffskalan för brottet.

Straffskalan för ett brott skall i första hand bestämmas med utgångspunkt
frän brottets straffvärde och inte med hänsyn till andra faktorer, t. ex.
möjligheterna atf tillgripa anhållande eller häktning. Denna princip låg till
116 grund även när lagen om besöksförbud utarbetades i våras.

Anf. 22 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Fru falman! Jag tackar jusfitieministern för svaret. Jag vill från början göra klart atf jag infe är någon förespråkare av straffskärpning. Men vi måste finna verkningsfulla instrument för att skydda kvinnan. En man som överträder ett besöksförbud visar hänsynslöshet, och det finns skäl att befara att han fortsätter aff trakassera kvinnan som har angivit honom infill dess att domen verkställs.

Det är sant att vi har kort erfarenhet av besöksförbudet. Men erfarenheter i övrigt visar att vi måste ha mycket effektiva påtryckningsmedel för att förhindra övergrepp mot kvinnor. Det finns anledning att befara att lagen om besöksförbud infe är fillräcklig, eftersom en överträdelse av lagen inte resulterar i ett omedelbart omhändertagande. Även om vi befinner oss i en övergångsperiod - intresset riktas alltså infe bara mot gärningen och gärningsmannen utan man har också insett att det finns brottsoffer - är det, tycker jag, oerhört besvärande för vår rättsapparat att vi inte har lyckats hitta de instrument som behövs för atf kunna garantera kvinnor skydd.

Jag är nöjd med justitieministerns svar, om jag får tolka det sä atf justitieministern är beredd atf medverka fill att täppa till den lucka som finns i lagen om besöksförbud.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1988/89:33 om livsmedelskontrollen

Anf. 23 Justitieminister LAILA FREIVALDS:

Fru falman! Ulla Orring har frågat mig när en lagändring kommer som skall medföra atf konsumenter i framtiden skall fä fullständig informafion om de resultat som livsmedelskontroller kan leda fill.

I svar på en liknande fråga av Ulla Orring i maj i är uppgav Anna-Greta Leijon att hon tagit inifiativ till en analys av gällande lagregler.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för jusfifie-, jordbruks- samt miljö- och energidepartementen arbetar för närvarande på ett förslag till lagändring i den riktning som Ulla Orring önskar. Arbetet bedrivs med sikte på att regeringen skall kunna lägga fram en proposition i sådan tid att riksdagen skall kunna besluta om en lagändring under våren 1989.

117

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om reorganisation av SÄPO-kommittén

Anf. 24 ULLA ORRING (fp):

Fru falman! Jag vill naturligtvis tacka för svaret, men allra först vill jag gratulera Laila Freivalds till posten som ny justitieminister. Jag önskar henne lycka till. Vi känner varandra från konsumentverket och värt arbete där med konsumentfrågorna.

Många anser att det är en skandal att nuvarande sekretesslagstiftning skyddar företagen på konsumenternas bekostnad. Det senaste exemplet är den razzia som gjordes i Skåne tidigare i höst. Razzian visade att 14 av 25 kontrollerade charkföretag fuskade med datummärkningen, trots att branschen var förvarnad av sin egen organisafion. Kontrollen visade att fusket inte var en engångsföreteelse utan ett mer eller mindre systematiskt förfaringssätt. Det fuskas inte bara i Skåne utan även annorstädes. Dess värre fuskas det även med innehållsdeklarationer.

Kan dä konsumenten välja bort dessa produkter och de företag som sysslar med falska uppgifter? Nej, tyvärr inte. Konsumenten fär inte kännedom om vilka företag som är oseriösa. Nuvarande lagstiftning skyddar företagen.

Ett oavvisligt krav är att företag som fuskar skall namnges offentligt. I våras handlade det om "snuskrestauranger". Vad kommer härnäst? Hälsa och säkerhet åsidosätts. Konsumenten luras med lagens hjälp att köpa undermåliga produkter. Vi vill från folkpartiets sida ha en annan fingens ordning.

Ibland har vi sett exempel på atf en ny lag kan tillkomma nära nog över en natt. Jag hoppas nu atf denna lagändring snart skall komma fill stånd. Vår förhoppning var att den skulle finnas på riksdagens bord när vi återsamlades. Det finns ett utbrett missnöje med sekretesslagen. Jag kommer atf noga följa denna fråga. Det är av stort intresse för oss alla konsumenter.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:10 om reorganisation av SÄPO-kommittén

Anf. 25 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Fru talman! Birgit Friggebo har frågat justitieministern om och när Carl Lidbom skall ersättas som ordförande i SÄPO-kommittén. Arbetet i regeringen är fördelat så, att det är jag som skall svara pä frågan.

Som tidigare meddelats kommer SÄPO-kommitténs fortsatta arbete aff bli föremål för partiledaröverläggningar.

Min uppfattning är atf kommittén under Carl Lidboms ledning utfört ett förtjänstfullt arbete. Kommittén har avlämnat ett enhälligt betänkande.

Enligt min mening bör utredningen fortsätta sitt arbete med hittillsvarande sammansättning och arbetsformer.

men hänvisa fill att han är ganska ny pä den här posten i regeringen. Det har faktiskt tidigare offentligen antytts att det skulle bli några förändringar.

Regeringen vet mycket väl om att vi i folkpartiet saknar förtroende för Carl Lidbom som ordförande i SÄPO-kommittén. Vi har tillskrivit den förre justitieministern om det, och han lovade att han skulle överväga saken. Det borde faktiskt räcka för regeringen att agera i den här frågan.

Vi har en säkerhetspolis - det mäste vi ha. Man kan säga atf det är ett nödvändigt ont i ett demokratiskt samhälle, och dä vill det verkligen till atf det finns ett brett förtroende för verksamheten men också för den person som skall utreda verksamheten för framtiden.

Jag tänker här inte offentligen räkna upp skälen fill atf Carl Lidbom saknar förtroende hos oss i folkpartiet, för det finns i vida kretsar i vårt land en misstro mot Carl Lidbom som ordförande i SÄPO-kommittén. Jag är djupt besviken över det svar som civilministern har lämnat, och vi.får nu överväga hur vi för framtiden skall behandla vårt deltagande i SÄPO-kommittén.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om viss porrklubbsverksamhet i Stockholm

13 § Svar på fråga 1988/89:25 om viss porrklubbsverksamhet i Stockholm

Anf. 27 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON:

Fru talman! Elisabeth Fleetwood har frågat vilka åtgärder justitieministern avser att vidta för att motverka den nedskräpning som förekommer i samband med den i Stockholm belägna klubben Tabus verksamhet. Arbetet inom regeringen är numera sä fördelat, atf det är jag som skall svara på frågan.

Den nedskräpning som avses med frågan gäller det som många av oss som vistas ute i Stockholm har lagt märke till, nämligen att små papperskort med reklam för klubben Tabu i stor mängd ligger slängda på gator och trottoarer i centrala Stockholm. Enligt min mening är detta sätt att göra reklam självfallet inte acceptabelt. Och detta oskick är också straffbart enligt naturvårdslagen och enligt den lokala ordningsstadgan för Stockholm. Därmed är det en sak för polisen att ingripa mot de personer som sprider reklamkorfen. Enligt vad jag har inhämtat gör polisen i Stockholm också ansträngningar för att fä fag i dem som är straffrättsligf ansvariga för nedskräpningen. Jag har vidare förstått att man inom Stockholms stad överväger möjligheterna att kräva klubbägaren på skadestånd för nedskräpningen.

Den sak som Elisabeth Fleetwood tar upp i sin fråga är således redan aktuell hos de samhällsorgan som är närmast berörda. I det läget anser jag inte att det finns skäl för mig eller för regeringen att fa något initiativ.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om rening av utsläpp från Vallviks massafabrik

polisen är ju att förseelsen genom att det är fråga om ett brott mot lokala ordningssfadgan leder fill sä låga bötesstraff att utövarna infe bryr sig om att de får ett bötesstraff utan räknar med att verksamheten ändå skall löna sig. I slutändan har vi, just såsom jag skriver i min fråga, en motbjudande och kvinnofientlig verksamhet som jag skall återkomma fill i ett annat sammanhang. I dag är det nedskräpningsdelen som vi talar om.

De tidigare fem riksdagspartiernas kvinnoförbund har vid flera tillfällen haft aktioner i gång mot klubben Tabu, vars verksamhet vi icke kan acceptera.

Det är så atf man har plastat in de här korfen, så att när gatukontoret försöker ta upp dem med sina sopmaskiner klistrar de sig fast vid vägbanan eller på trottoarerna och ligger kvar. Mellan 10 000 och 30 000 kort sprids varje natt. Man fär inte tag pä marknadsföringsbolaget utan möjligtvis enstaka personer, för vilka marknadsföringsbolaget, antar jag, betalar böterna, om det blir några, och sä fortsätter man sin verksamhet. Jag hade därför hoppats atf statsrådet litet kraftigare skulle ha uttalat att det behövdes att man tittade på detta. Om man inte kommer fram på normala vägar, vilka åtgärder skall man dä kunna tillgripa?

Överläggningen var härmed avslutad.

14 § Svar på fråga 1988/89:37 om rening av utsläpp från Vallviks massafabrik

Anf. 29 Industriminister IVAR NORDBERG;

Fru talman! Birgitta Hambraeus har frågat miljö- och energiministern om regeringen kommer att göra Vallvik till en mönsferfabrik.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Låt mig först konstatera att Ncb-koncernen som äger Vallviks sulfatfabrik är ett bolag som till drygt 50 % ägs av staten.

Enskilda investeringsbeslut i de statsägda företagen underställs infe regeringens prövning utan ingår som en naturlig del i styrelsens ansvar.

Ägaren har dock som uppgift att bl. a. tillse att bolagen har tillräckligt ägarkapifal för aff kunna utvecklas positivt.

Jag har erfarit frän Ncb atf bolaget planerar en omfattande investering i Vallviks sulfatfabrik. En mycket stor del av investeringen avser miljöförbättrande åtgärder. Totalt planeras över 600 milj. kr. satsas på att modernisera fabriken.

Staten har skapat förutsättningar för denna investering genom att möjliggöra den nu avslutade nyemissionen som innebär att bolaget tillförts drygt 400 milj. kr. i nytt ägarkapifal.

ring nu för fiden går fill. Men jag tycker att svaret är ganska passivt.

Menar industriministern aff regeringens enda ansvar som stor ägare av detta bolag är aff se till att det kan utvecklas posifivt genom aff ha tillräckligt med resurser? Bör man inte också leva upp till sina ambifioner på miljöområdet och som ägare särskilt stimulera till nysatsningar kanske på oprövad teknik, som skulle kunna vara epokgörande så atf vi kunde bli ledande inom miljöområdet? Det är ju ändå genom ett ägaransvar i de statliga företagen som man kan visa i praktiken att alla de fantastiska ord som sägs från regeringen när det gäller ambitioner på miljöområdet kan förverkligas.

Jag vill alltså ställa en filläggsfråga fill industriministern: Anser industriministern att ägaransvaret bara innebär atf ställa pengar till förfogande för allmän positiv utveckling? Innebär det inte också ett särskilt ansvar för miljön?

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om vapenexporten

15 § Svar på fråga 1988/89:48 om vapenexporten

Anf. 32 Statsrådet ANITA GRADIN:

Fru falman! Per Gahrton har frågat statsministern vilka åtgärder han är beredd atf vidta för atf inför svenskarna och omvärlden bevisa att regeringen vill att Sverige skall vara känt, icke som vapenmånglarnafion, utan som fredsmäklarnafion. Frågan har överlämnats fill mig.

Ett antal företrädare för försvarsindustrin har åtalats för olaga vapenexport. Det är av stor vikt aff den rättsprocess som nu inletts fullföljs.

Det råder bred enighet om grunderna för Sveriges säkerhetspolitik. Som politiker bär vi ett gemensamt ansvar för att omvärldens förtroende för vår valda handlingslinje upprätthålls. Det är därför väsenfligt, inte minst i förhållande till omvärlden, att vi återger sakförhållanden på ett korrekt sätt. För det är ju faktiskt så att det är företrädare för försvarsindustrin, infe för myndigheterna, som står under åtal.

Konsfifutionsufskottef och medborgarkommissionen har utrett regeringens roll i vapenaffärerna. I sina betänkanden i våras kom såväl utskottet som kommissionen till slutsatsen att regeringen inte haft kunskap om, eller medverkat till, olaglig vapenexport.

Misstankarna om olaga vapenexport har dock gjort det angeläget att se över och skärpa krigsmaferiellagsfiffningen. Så har skett genom den nya

121

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om postverkets medverkan vid distribution av valmaterial

lagstiftningen per den 1 juli i år. Arbetet med att hos industrin återupprätta en fullständig respekt för de av riksdagen fastställda vapenexportreglerna fortsätter.

Behovet av krigsmaterielexport skall nu utredas. Under utredningsperioden ges nuvarande regler en restriktiv tillämpning.

Anf. 33 PER GAHRTON (mp):

Fru falman! Det hör till artigheten i den här kammaren att man tackar för svar även då de infe är några svar. Sanningen är ju att Sveriges rykte å det gruvligaste har nedsmutsats av vapenexportskandalerna. Sverigeäran utför-säljs på realisafion, skrev. Der Spiegel för något är sedan. I en ny bok. Vapensmugglarna, berättar ett par journalister atf Bofors har blivit ett begrepp även ute pä den fattiga indiska landsbygden och används som en synonym för fiffel och korruption i allmänhet.

Man skall återge sakförhållandena korrekt, men nu säger statsrådet att regeringen i prakfiken inte har något ansvar, för det är ju innebörden av svaret. Hon försöker hänga upp den ståndpunkten på vad konstitutionsut-skoftef sade i våras. Men det är inte alls korrekt att göra pä det viset. Konstitutionsutskottet sade ju faktiskt att ett regeringsorgan med säte i regeringskansliet, KMI, har brutit såväl mot lagens anda som mot dess bokstav. Minst ett statsråd, nämligen det här i kammaren aktuella statsrådet, kände inte till karaktären på ett centralt exportavfal, trots att det hade varit publicerat i massmedia. Dessutom hade regeringen tillåtit leveransavtal till ett land som är inblandat i både krig och inbördeskrig. Det finns alltså grava anmärkningar mot regeringen, även om konstitutionsutskottet inte gick sä långt att det i konstitutionell form prickade regeringen. Jag vill därför fråga: Har regeringen inget ansvar för det som har inträffat?

Statsrådet säger också att nuvarande regler skall fillämpas restriktivt under utredningsperioden. Vi skall alltså exportera färre vapen, om jag förstår saken rätt. Men sanningen är ju att krigsmaterielexporten ökar i galopperande takt. Ökningen är 74 % under ett halvår fram till första halvåret under 1988. Jag vill fråga; Tänker regeringen vidta några åtgärder för atf minska denna galopperande ökning av krigsmaterielexporten?

Överläggningen var härmed avslutad.

brevbärare som på frivillig basis åtagit sig utdelning. I vissa distrikt i Storstockholm har det infe varit möjligt för postverket att åstadkomma en sådan organisation i egen regi. För att klara rikstäckningen har postverket därför valt att delvis anlita privata entreprenörer. Enligt postverket fungerade inte utdelningen av valmaterial tillfredsställande under valrörelsen i dessa Sforstockholmsdistrikf. Kompensafion i olika former har reglerats i avtal mellan postverket och de drabbade partierna. Postverket har med anledning av det inträffade beslutat att även i de berörda distrikten bygga upp en egen organisation. Avtalen med de privata entreprenörerna har sagts upp per den 31 december 1988.

Jag utgår ifrån att postverket nu vidtagit de åtgärder som synes nödvändiga för att de prob/em som uppstod i år itite skall upprepas.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om postverkets medverkan vid distribution av valmaterial

Anf. 35 BO HAMMAR (vpk):

Fru falman! Inför det här valet fick vi en liten skrift frän postverket. Postens löften till de politiska partierna inför valet 1988. Där står det sä här:

"Det är av yttersta vikt att ett partis beslut, satsningar och löften når fram till väljarkåren, tas upp till begrundan och blir till en väl underbyggd kunskap. Först då kan man tala om att välja.

Vi på Posfen vet hur vikfigt det är att ivägskickad information verkligen når fram till mottagarna och når dem var de än bor."

Konsekvensen av att vi anlitade postverket blev att förmodligen upp emot 100 000 av våra valförsändelser aldrig nådde fram; de bara försvann.

Det är helt uppenbart - jag har konkreta exempel - på att defta har drabbat vpk i den här valrörelsen. I vilken utsträckning detta har skett kan jag naturligtvis inte ha någon bestämd uppfattning öm, men jag'känner människor som inte har röstat på oss, därför att de har uppfattat oss som nonchalanta, eftersom vi infe försett dem med valmaterial och med valsedlar.

Det är naturligtvis mycket deprimerande för många människor som har satsat enormt mycket tid och kraft på aff framställa lokalt valmaterial och som har bladat i valsedlar när materialet sedan infe når ut. Det handlar alltså inte om enstaka försändelser.

Kommunikationsministern talar om ekonomisk kompensation, och en sådan håller vi på att diskutera med postverket. Det är en sak för sig, och den skall nog ordna sig. Det vikfiga är den principiella, den demokrafiska frågan: Vilket ansvar har postverket?

Postverket har ju andra viktiga uppgifter i samband med en valrörelse. Därför tror man atf man kan lita på postverket. Jag skulle gärna vilja fä en kommentar. Sven Hulterström ger en bra utfästelse men jag skulle även vilja få en kommentar till den demokrafiska aspekten. Vad kan vi förvänta oss av postverket i en demokrafisk valrörelse?

124

Anf. 37 BO HAMMAR (vpk):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för den ytterligare preciseringen som jag tycker var väldigt bra och värdefull. Jag ser detta också som en konsekvens av kommersialiseringen och vinstjakten inom postverket, men detta är en fråga som vi kan diskutera i något annat sammanhang. Sådana saker leder till den här typen av nonchalans. Det är särskilt allvarligt när det berör en så vikfig sak i vårt polifiska liv som en valrörelse.

Vi har ju fidigare försökt förklara problematiken för postverket, inkl. dess generaldirektör, och vi förklarade att det infe i första hand är en fråga om pengar - de pengar som postverket är skyldigt oss skall vi nog få på ett eller annat sätt. Det handlar just om den demokrafiska aspekten. Jag är därför mycket glad över atf Sven Hulterström nu bekräftar att detta är en viktig demokratisk fråga, och jag hoppas kommunikationsministern gör detta ytterligare klart för postverkets ledning.

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Svar på fråga 1988/89:19 om skydd för Bratteforsåns dalgång

Anf. 38 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru falman! Viola Claesson har frågat miljö- och energiministern om regeringen tänker ingripa för att rädda Bratteforsåns unika naturvärden. Frågan är ställd mot bakgrund av en pågående utbyggnad av väg E6.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara pä frågan.

De naturvärden som finns i Bratteforsåns dalgång och åns betydelse för fiskeinfressef var väl kända i länet när arbetet med lokaliseringen av den nya vägsfräckningen påbörjades.

I samband med projekteringen för upprättandet av arbetsplanen gjordes särskilda studier på detta avsnitt i syfte att minimera intrång och förebygga störningar och olägenheter av vägen och trafiken. Dessa hänsynstaganden har vidareutvecklats vid framtagandet av de handlingar som behövs för vägens byggande. Detta arbete har skett i nära samråd med de naturvärdsansvariga i länet och har bl. a. resulterat i atf vägen korsar ån på ett sådant sätt att stor hänsyn tagits såväl till landskapsbild som till fiske- och naturvärdsintressena. Ett stort antal åtgärder har således vidtagits. Några ytterligare åtgärder frän min sida är därför inte aktuella.

Anf. 39 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Jag säger tack till Sven Hulterström för svaret.

Valresultatet visar entydigt framgång för de parfier som bäst agerat fill förmån för miljön. Därför hoppas nu mänga att regeringen skall visa en större ödmjukhet än hittills mot miljöopinionen.

Redan 1985 påpekade naturvårdsverket att koncessionsförhandlingar borde hållas om motorvägsbygget mellan Stora Höga och Uddevalla. Detta skedde inte, vilket man kan utläsa av kommunikafionsministerns svar. I november samma år fick jag svar på en fråga i samma ärende. Då nyutnämnde statsrådet Sven Hulterström svarade: "I vägverkefs projekteringsarbete skall självfallet miljö- och nafurvårdsfrågor belysas i överenstäm-melse med såväl gällande lagsfiftning som lokal och regional planering."

Ett år senare ställde jag samma fråga fill Birgifta Dahl. Hon sade då:
"Miljökonsekvensbeskrivningar har tagits fram för den diskuterade motor
vägen. - De miljöskyddsprövningar som gjorts har utförts av vägverket

och naturvårdsverket ."

Men det visade sig att naturvårdsverket fått stryk av vägverket, av Volvo och av regeringen. För i september 1987 gav regeringen klarsignal fill byggsfart för motorvägen med den sträckning som enligt naturvårdsverket betyder ingrepp i ett naturområde som enligt lag skall skyddas som ett riksintresse. I Bratteforsån finns bl. a. den unika flodpärlmusslan och ekskogsbesfånd som är vikfiga att skydda.

Inser infe kommunikafionsministern att valresultatet är ett stöd för miljökampen, mot miljöförsförelse och mot motorvägen? Ta vår förtvivlan pä allvar, ministern!

Vad betyder små flodpärlmusslors fortbestånd, ett ekskogsbestånd eller miljörörelsens engagemang för regeringen - i dag. när valet är över? Vill regeringen verkligen ha ytterligare konfrontationer i Bohuslän?

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om skydd för Bratteforsåns dalgång

Anf. 40 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Fm falman! Jag vet inte om det är nägon idé att Viola Claesson och jag fortsätter våra diskussioner om E 6 nedanför Uddevalla. Oavsett vad jag säger mal Viola Claesson på med ungefär samma argument som hon har fått svar på åtskilliga gånger tidigare.

I det här speciella fallet finns det en synpunkt som jag ändå vill anföra -även om också detta förmodligen är lönlöst - apropå det Viola Claesson säger om hur området förstörs. Det är ett citat ur en skrivelse från länsstyrelsens nafurvårdsenhet den 17 mars i är, alltså ett ganska färskt yttrande:

"Naturvårdsenheten på länsstyrelsen följer detaljerat de pågående arbetenas uförande för att därigenom kunna minimera onödiga skador. Flera smärre justeringar till fördel för naturvårdsinfressef har därigenom kunnat göras. Såväl öringen som flodpärlemusslan bedöms kunna finnas kvar i än även efter motorvägens fullbordande. Vissa delar av ravinen, särskilt dess västra kant, samt den lövvegetation och det djurliv som finns där kommer dock starkt att påverkas." Så avslutar man - och nu vill jag be Viola Claesson lyssna särskilt noga: "Det är emellerfid infe rikfigt, som tyvärr uttalats från opinionsgrupper i

125

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om planerna på en ci-vUflygplats i Tullinge

olika sammanhang, att åns värden skulle mer eller mindre utsläckas och ravinsysfemet helt förstöras."

Anf. 41 VIOLA CLAESSON (vpk):

Fru talman! Det känns märkligt att höra Sven Hulterström stå här och argumentera för skyddet för miljön. I dessa frågor är det nämligen egentligen Birgitta Dahl som skall svara. Men när nu Sven Hulterström som trafikminister tycks ha kört över Birgitta Dahl, väljer han ändå för ovanlighetens skull ett citat frän en miljöskyddsmyndighef här i landet.

Nu är saken den, Sven Hulterström, att jag och alla de andra som protesterar mot motorvägsbygget känner fill den lagsfiftning som finns till skydd för miljön. Dels har vi en ny naturresurslag, dels har miljöskyddslagen och väglagen i det här landet förändrats pä ett sätt som visar att regeringen när den gav klarsignal i september 1987 infe tog hänsyn till det skydd som skulle komma till för Bratteforsån som ett riksinfressant objekt. Det gär också att utläsa av det svar som kommunikationsministern har gett i dag.

Det handlar inte om att minimera skador - det handlar om att utesluta dem!

126

Överläggningen var härmed avslutad.

18 § Svar på fråga 1988/89:22 om planerna på en civil flygplats i Tulliiige

Anf. 42 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM;

Fru falman! Jan Strömdahl har frågat mig om regeringen är beredd att nu deklarera att en flygplatslokalisering fill Tullinge inte i någon form kan stödjas av staten. ,

Regeringen gav i början av förra året landshövdingen Curt Boström i uppdrag atf undersöka olika intressenters syn på och intresse för medverkan i en flygplafsetablering i Tullinge. Curt Boström har nyligen lämnat sin rapport till regeringen.

Curt Boströms rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Jag är därför infe nu beredd aff göra några definitiva uttalanden.

Anf. 43 JAN STRÖMDAHL (vpk):

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för detta korta och infe särskilt innehållsrika svar. Men det kanske infe var att förvänta atf vi skulle få några besked? Jag vill i alla fall göra några påpekanden.

Det är nu helt klart atf de starka lokala intressena för denna flygplats har svalnat betydligt. Valresultatet talar sitt tydliga språk därvidlag. Det skulle kunna tolkas ungefär som en folkomröstning, och då borde det stå klart aff man lokalf och regionalt infe har något intresse för en flygplats i Tullinge.

Jag vill också påpeka att Curt Boström infe har fullgjort det uppdrag som regeringen gav - åtminstone har han mycket kraftigt gått ifrån de direktiv han fick. Det sades nämligen uttryckligen i direkfiven att det skulle handla om en liten, kommunal flygplats för propellerplan. Här har man emellerfid utrett

någonting helt annat och träffat preliminära avtal med parter om någonting helt annat, med en ganska kraftig statlig inblandning.

Curt Boström har inte heller tagit några som helst miljöhänsyn. I sin rapport säger han att detta inte ingick i hans utredningsuppdrag, men precis som i föregående fråga är det här dessutom en väldigt viktig miljöfråga. Vi har ju en ny naturresurslag, enligt vilken man skall fä hänsyn till aff mark, vatten och luft används till det som är mest lämpligt. Vidare har vi ju avvägningen mot utbyggnaden av de miljövänliga snabbtågen över hela landet som skall konkurrera med de flygplan som skall trafikera Tullinge -främst fill Göteborg.

Vi hoppas atf det blir litet bättre underlag för det fortsatta arbetet än det som Curt Boström har lämnat!

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om ytterligare handi-kappanpdssning av SJ:s vagnar

Överläggningen var härmed avslutad.

19 § Svar på fråga 1988/89:34 orn ytterligare handikappanpassning av SJ:s vagnar

Anf. 44 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Barbro Sandberg har frågat mig om regeringen avser att vidta ytterligare åtgärder för att främja handikappanpassningen av SJ:s vagnar.

I Sverige finns det ca 1 miljon människor som kan befraktas som handikappade i trafiken. Av dessa är ca 30 000 mllsfolsburna. Det arbete som bedrivs för en förbättrad handikappanpassning av kollektivtrafiken tar i första hand sikte på att öka tillgängligheten för så stora grupper av resenärer som möjligt. Detta överensstämmer med målet för den svenska handikappolitiken om ökad normalisering och integrering av handikappade i samhällslivet.

Tillgängligheten för handikappade fill SJ:s personvagnar har successivt förbättrats. Som exempel vill jag nämna att ca 300 vagnar i dag har särskilt breda insfegsdörrar och trappsteg som underlätfar på- och avstigning. I vissa vagnar finns det vidare möjlighet att sitta i egen rullstol, som kan förankras i golvet. De nya snabbtågen som sätts i trafik under 1990-talef kommer samtliga att vara utrustade med mllstolslyffar och ha en avdelning som är särskilt väl handikappanpassad. Vidare bygger SJ successivt om sina stationer, vilket kommer att leda till ökad fillgänglighet för handikappade resenärer. Jag har i diskussioner med SJ:s nya ledning förstått att man lägger stark vikt vid handikappfrågorna.

Mot denna bakgrund förutsätter jag att arbetet för en ökad handikappanpassning av kollektivtrafiken fortsätter inom såväl SJ som andra trafikfö-refag.

Prot 1988/89:6 loppet av tio år skulle anpassas så, att den kunde utnyttjas av alla.

6 oktober 198i8 •'S anser det vara självklart att SJ måste utvecklas för att kunna möta

---------------------- konkurrensen från andra färdmedel. Det är bra aff servicen förbättras för

Om forbud mot flyg- jgj qj. väljer aff arbeta på dagen och atf resa på natten. Men det får infe gå
transporter av radioak- Qg jg handikappade. I dag är det näsfintill förenat med livsfara - det har
(ivt material , j gjj j jy _ j g rullstolsburen att åka tåg. Det är tungt och infe alls

enkelt aff lyfta upp en person på ett tåg som sitter i sin rullstol. Man måste vara stark. Dessutom behövs det en viss teknik för aff rullstolen infe skall tippa. Vidare är det infe mänskUgt att begära att SJ-personalen skall göra sådana här lyft. Det finns fakfiskt tekniska hjälpmedel. Sådant här har det gått att ordna i andra länder.

Snabbtågen, som Sven Hulterström här nämner och även tidigare har nämnt, kommer ju bara att trafikera vissa större orter. Det gäller då sträckorna Stockholm-Malmö, Stockholm-Göteborg och Stockholm-Sundsvall.

På sikt är det faktiskt en samhällsekonomisk besparing att handikappanpassa tågen. I dag måste t. ex. en rullstolsburen man som bor i Enköping, min hemkommun, åka med specialfordon till Stockholm, därför att han inte kan komma upp på tåget. Det blir alltså onödiga kostnader för färdtjänsten. För en gravt rörelsehindrad är det inte fill någon hjälp att det finns breda dörrar och trappsteg när det gäller atf komma ombord på tåget. Det går alltså infe att komma ombord med en rullstol i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1988/89:42 om förbud mot flygtransporter av radioaktivt material

Anf. 46 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Gösta Lyngå har frågat mig om infe Sverige bör arbeta för ett internationellt avtal som förbjuder flygtransporter av radioaktivt material.

Ett antal författningar reglerar transporter av farligt gods. Reglerna är utarbetade så, att transporter av olika varuslag inte skall medföra risker, om en olycka skulle inträffa. Dessa regler skall fillämpas för transporter av farligt gods ombord på samtliga flygplan som trafikerar svenskt luffrum.

Det pågår ett fortlöpande revideringsarbete beträffande de internationella reglerna för transporter av farligt gods. Jag förutsätter att nödvändiga förändringar kan aktualiseras genom den fortlöpande översynen av dessa regler.

Anf. 47 GÖSTA LYNGÅ (mp):

Fru falman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret, som inte är särskilt tillfredsställande.

Problemet med lufttransport av radioaktivt kärnkraftsavfall är ett nytt

problem. Men det är också ett viktigt, brådskande och svårt problem. Att

enbart hänvisa till regler som redan finns är inte tillräckligt. Vad som närmast

128 gäller i detta fall är Bestämmelser för civil luftfart: 4.2.1 h. Det handlar alltså

om atf man inte får flygtransporfera radioaktiva varor som är antändliga i luften. En sådan här hänvisning är således absolut inte tillräcklig i detta fall. Det behövs ett nytt initiativ.

Det är vidare alldeles klart atf den här frågan är av internafionell karaktär. Jag förutsatte därför att utrikesministern skulle analysera problemet. Aff kommunikationsministern har tagit över frågan återspeglar den märkliga bedömningen att det här skulle röra sig om ett svenskt problem. Det är i stället ett internationellt problem.

Låt mig med stöd av vad jag här har sagt anbefalla problemet fill regeringens skyndsamma analys. Kan vi få en försäkran i dag om att saken kommer att tas upp, atf Sverige också kommer att försöka påverka de internafionella organ som har med frågan att göra?

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om nya pendeltågslinjer till Göteborg

Överläggningen var härmed avslutad.

21 § Svar på fråga 1988/89:46 om nya pendeltågslinjer till Göteborg

Anf. 48 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Claes Roxbergh har frågat mig om jag är beredd att omedelbart skapa möjligheter för nya pendeltågslinjer fill Göteborg.

Som framgår av den nya regeringsförklaringen skall hänsyn fill miljö och natur prägla utvecklingen på alla samhällsområden. Riksdagens beslut i våras om trafikpolitiken anges därvid ha stor betydelse.

För pendeltågstrafiken innebär också det trafikpolitiska beslutet en rad möjligheter fill utveckling. Låt mig bara ta tre exempel:

- Ansvaret för den lokala och regionala tågtrafiken har preciserats och lagts hos trafikhuvudmännen i varje län.

- Ett nytt statsbidrag har införts som innebär aff man i länen själv bestämmer hur pengarna skall användas till investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikåfgärder.

- Utvecklingsbidrag har införts för atf man skall ta fram nytt lämpligare fågmaterial för lokal och regional trafik.

Jag har vidare i kontakter med SJ erfarit att den nya ledningen är mycket intresserad av att i nära samarbete med trafikhuvudmännen utveckla effektiv pendeltägsfrafik. Diskussioner om sädana projekt pågår redan mellan SJ och trafikhuvudmän på många håll i landet.

Svaret på Claes Roxberghs fråga är alltså att det nu finns förutsättningar för en samhällsekonomisk utveckling av den lokala och regionala tågtrafiken. Det är nu länen själva som utifrån dessa förutsättningar har ansvaret för framtidens trafikförsörjning.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om nyapendeltågslin-jertiU Göteborg

atf det inte finns förutsättningar för atf skapa möjligheter för lokal och regional trafik. Men det här är mycket vikfigt.

I Göteborg är luffen eländig. Trafiksituationen måste lösas. Ett medel är att använda spårbunden trafik, som systematiskt missgynnas. Varför, Sven Hulterström, fär spårvägen t. ex. bara 40% statsbidrag medan vissa vägsträckor får 100 %? Hur i hela friden skall vi kunna få en miljöpolifik i det här landet och förbättra miljön med en sådan polifik?

Till Göteborg leder järnvägar från Uddevalla, Vänersborg, Alingsås, Borås och Kungsbacka. Men endast en utnyttjas för pendeltägsfrafik i dag. Det finns planer på pendeltägsfrafik fill Alingsås. Det borde gå att köra även till Vänersborg, eftersom den banan är bra.

Till Borås vill Älvsborgstrafiken köra buss då detta går Uka fort eftersom banan är så dålig. Det kan inte vara rimligt atf bidra med ytterligare föroreningar längs Boråsvägen. Boråsbanan måste rustas upp. Boråsbanan är helt undermålig, och staten måste ta sitt ansvar.

Det borde vara dags atf förverkliga väsfpendeln i full omfattning. Staten bör ta sitt ansvar och sin andel i detta arbete och åtminstone bidra till upprustning av Bohusbanan genom att specialdestinera 20 milj. kr. per år till länstrafikbolaget utöver de medel som ges i dag.

Spårbyte på Boräsjärnvägen var planerat till 1987 men måste uppskjutas till 1991. Totalt skulle 200 milj. kr. behöva satsas under fio år. Är Sven Hulterström beredd att göra detta?

Anf. 50 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru falman! Jag kan på den sista frågan svara att det är riksdagen som beslutar om vilka anslag som skall gälla för olika ändamål, infe enskilda statsråd.

Claes Roxbergh har ju nu infe haft så lång tid på sig aff här på platsen sätta sig in i det trafikpolitiska beslut som fattades i våras. Om han framöver använder en del av tiden till att göra defta så kommer han atf upptäcka atf han får korrigera en del av sina synpunkter eftersom de baserats på förhållanden som gällt fram till nu. Men det som jag tycker är intressant är vad som kommer att gälla framöver.

Vad som kommer atf gälla framöver är aff vi överger detta centralistiska synsätt att allting måste beslutas här i Stockholm. Vi menar atf man ute i länen har både kompetens och omdöme för atf fatta beslut i egna trafikangelägenhefer. Dessutom så ändrar vi de ekonomiska förutsättningarna, och detta är redan beslutat, så att länen också fär väsentligt bättre ekonomiska förutsättningar atf fatta dessa beslut.

Jag hoppas verkligen inte att riksdagen skall gå tillbaka till något slag av mycket centralisfisk organisafion där vartenda beslut om lokaltrafik skall fattas av regering och riksdag.

Överläggningen var härmed avslutad.

22 § Svar på fråga 1988/89:50 om biltrafiken i storstadsområdena

Anf. 52 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru falman! Jill Lindgren har frågat miljö- och energiministern om hon vill medverka till att alla kommuner får rätt att själva bestämma när och hur man skall agera för atf minska bilresande i ett område innan luften blir hälsovådlig för dem som bor eller visfas i området.

Arbetet inom regeringen är sä fördelat att det är jag som skall svara pä frågan.

Ett av de allra vikfigaste målen inom trafikpolitiken är aff med kortsiktiga och långsikfiga åtgärder begränsa trafikens miljöpåverkan. En vikfig åtgärd i det arbetet är atf stimulera utvecklingen av transportlösningar och transportmedel som är skonsamma mot miljön. Den katalytiska avgasreningen på personbilar och de krav som kommer atf ställas på den tunga trafiken kommer sammantaget att medföra en utveckling av trafiken i miljövänlig riktning.

Dessa åtgärder behöver dock kompletteras med åtgärder på kortare sikt. Miljöproblemen med trafiken är störst i storstadsregionerna. Regeringen har därför tillsatt en utredning med uppgift aff fa fram ett samlat underlag angående möjligheterna att begränsa trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsregionerna. Utredningen har också fått i tilläggsuppdrag atf ta fram förslag till de lagändringar som behövs för aff kommunerna skall kunna fatta beslut om åtgärder som förbjuder eller inskränker biltrafiken vid speciellt svåra luffföroreningssifuafioner. Tilläggsuppdraget skall redovisas redan vid kommande årsskifte.

Det är ett mycket omfattande problem som utredningen på kort fid skall fa ställning till. Jag anser det mot den bakgrunden lämpligt atf avvakta utredningens överväganden och förslag innan sluflig ställning tas fill omfattningen av åtgärderna.

Prot. 1988/89:6 bett om att få möjlighet till detta. Vi har i Stockholm hört chefen för
6 oktober 1988 Radiumhemmet, Jerzy Einhorn, varna för atf framöver kommer vartannat

barn som föds i Stockholm att riskera atf få cancer. Luffföroreningarna är Om kostnaden för mo- -- ,, bidragande till detta.

sund— Uddevalla

'■*' 6 ysS S' Jag anser atf det är mycket viktigt ur hälsosynpunkt att kommunerna får

rätt att fillgripa radikala medel när invånarnas hälsa står på spel. Men det är egentligen för sent dä. Man bör faktiskt långt dessförinnan tillgripa åtgärder.

Detta är också en fråga om demokrati. Det handlar om framkomlighet. Man har i Stockholm diskuterat biltullar - åtminstone sedan år 1979 då Stockholmsparfief kom in i stadshuset - och fler och fler partier börjar ansluta sig. Detta med framkomligheten gäller även små orter. Den rätten skall gälla lokalf och vara generell.

Senast i dag sägs i Svenska Dagbladet atf det är stopp i trafiken i Stockholm hela dagarna. Men Sven Hulterström berättade ju nu för, min partikamrat Claes Roxbergh att alla beslut inte skall behöva fatfas i riksdagen. Just det, Sven Hulterström! Är Sven Hulterström beredd att medverka till atf kommunerna runt om i landet-allt efter sina lokala behov fär beslutanderätt även när det gäller avgifter?

Med detta anförande - under vilket tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - var överläggningen avslutad.

23 § Svar på fråga 1988/89:53 om kostnaden för motorvägsbygget Stenungsund—Uddevalla

Anf. 54 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr falman! Elisabet Franzén har frågat mig:

- Vilken är den aktuella kalkylen pä kostnader och samhällsekonomisk föriust för motorvägsbygget Sfenungsund-Uddevalla?

- Hur dyr får denna motorväg bli och hur stor samhällsekonomisk förlust kan regeringen acceptera utan att avbryta byggandet?

Årsskiftet 1984-1985 var sysselsättningsläget i Uddevalla ytterst besvärligt. Drygt 2 000 arbetstillfällen skulle försvinna i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet. För att vända utvecklingen krävdes omfattande och kraftfulla åtgärder.

I regeringens beslut om det s. k. Uddevallapaketet ingick därför ett flertal åtgärder, bl. a. en utbyggnad av väg E6, i syfte att lindra effekterna av varvsnedläggningen. Motivet för vägprojektet var bl. a. att knyta Göteborgs-och Uddevallaregionerna närmare varandra och därmed skapa förutsättningar för en ny näringslivssfrukfur i Uddevalla. Därtill är väg E6 genom Bohuslän en av landets mest olycksbelastade vägar, vilket var ytterligare ett motiv för vägprojektet.

Totalt undersöktes 120 olika vägsfräckningar pä den 4 mil länga sträckan
meUan Stenungsund och Uddevalla. Detta arbete resulterade i ett antal
huvudalternativ som utvärderades från olika aspekter.
132 Den "samhällsekonomiska förlusten" på 421 milj. kr. som Elisabet

Franzén nämner i sin fråga härrör från en trafikekonomisk bedömning av de olika huvudalternativen som vägverket gjort. Motsvarande "förluster" för övriga alternativ varierade mellan 610 och 830 milj. kr. och är ackumulerade under resp. vägsträcknings livstid.

Det bör påpekas att bl. a. de positiva regionalpolitiska effekterna av vägen - som också var ett av syftena med projektet - inte fogs med i analysen. Orsaken till defta var atf dessa effekter ansågs likvärdiga för samfliga vägalternativ och därför inte behövde beräknas och vägas in i en jämförande kalkyl.

Kostnaderna för vägutbyggnaden är höga, och de ursprungliga - mycket översiktliga - kostnadsberäkningarna har infe kunnat hållas. Kostnadsfördyringarna beror på ett antal faktorer, bl. a. de miljökrav som ställs pä en modern vägbyggnad. Trafikolyckssifuationen på nuvarande väg E6 är dessutom allvarlig, och jag anser det rimligt att resurser satsas på en frafiksäker väg.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om kostnaden för motorvägsbygget Stenungsund- Uddevalla

Anf. 55 ELISABET FRANZÉN (mp);

Herr talman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för detta svar. Mina frågor var emellertid:

Vilken är den aktuella kalkylen pä kostnader och samhällsekonomisk förlust för motorvägsbygget Sfenungsund-Uddevalla?

Hur dyr får denna motorväg bli och hur stor samhällsekonomisk förlust kan regeringen acceptera utan att avbryta byggandet?

Jag fick infe svar på någon av de frågorna. Men jag vill kommentera svaret.

Det är mycket ovanligt atf man tillåter en samhällsekonomisk förlust när det gäller vägbyggnad. Det har förekommit, enligt vad som har sagts mig, en gång fidigare - för en väg uppe i Abisko. Defta är alltså andra gängen. Det finns ingen vetenskaplig teori som inbegriper sysselsätfningsskäl, regionalpolitiska skäl, i dessa kalkyler, vilka görs av vägverket pä ett sätt som innebär standard. Det har man inte brytt sig om i detta fall.

Den samhällsekonomiska förlusten har alltså beräknats till 421 milj. kr. Kommunikationsministern nämner att andra alternafiv skulle ha gett en förlust på 610 resp. 830 milj. kr., och det stämmer så fill vida atf det var fråga om andra sträckningar på samma väg.

Sedan vill jag påminna kommunikationsministern om aff han nyss sade atf riksdagen beslutar när det gäller enskilda ändamål - det gör infe enskilda statsråd. Men i det här fallet har faktiskt regeringen beslutat om en motorvägssfräckning utan atf ha riksdagens uppdrag.

Jag undrar, kommunikationsministern, om jag kan få aktuella kalkyler och en normal bedömning av den samhällsekonomiska förlusten i dag, och om jag kan få veta hur dyrt det här vägbygget skall bli innan regeringen, bestämmer att det inte skall fortskrida.

Överläggningen var härmed avslutad.

133

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om handläggningen m.m. av vissa flyktingärenden

134

24 § Svar på frågorna 1988/89:3 och 16 om handläggningen m. m. av vissa flyktingärenden

Anf. 56 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Hugo Bergdahl har frågat mig, med utgångspunkt i ett enskilt ärende, vilka principer som är vägledande när regeringen avgör ett asylärende, där de asylsökande vistats en längre tid i landet. Marianne Andersson har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för de asylsökande som vistats länge i Sverige. Hon har särskilt frågat om det inte vore möjligt att låta samtliga dessa stanna i Sverige av humanitära skäl. Jag föredrar atf svara pä dessa frågor samfidigt.

Utgångspunkten när regeringen avgör ett ärende av det slag det här gäller är givetvis i första hand att bedöma om den asylsökande behöver skydd i Sverige. I vissa fall kan konstateras att så inte är fallet. Fråga kan då uppkomma om inte ansökningen ändå skall bifallas av humanitära skäl.

Regeringen tar särskild hänsyn till barnens situation. Som en allmän praxis gäller numera att om ett barn fått fast anknytning till landet genom att ha gått minst fre terminer i svensk skola, utgör detta ett tillräckligt skäl för att hela familjen skall få stanna i Sverige. Denna praxis tillämpas när regeringen beslutar i grundärendet.

Jag vill i defta sammanhang framhålla att de flesta asylsökande numera får sina ärenden slutbehandlade pä kortare fid än ett år. Målsättningen är dock att väsentligt korta handläggningsfiderna. I defta syfte har jag initierat ett lagstiftnings- och reformarbete som skall skapa förutsättningar för att denna målsättning skall kunna näs. Invandrarverket och polisen har redan erhållit kraftigt ökade resurser.

Jag vill med anledning av Marianne Anderssons fråga särskilt framhålla atf utlänningslagen har som utgångspunkt atf varje ärende skall avgöras efter individuell prövning. Ett stort antal asylsökande får med stöd av 31 och 33 §§ utlänningsförordningen uppehållstillstånd av humanitära skäl. Under 1987 uppgick defta antal till ca 3 000.

Anf. 57 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Jag känner mig en aning besviken över svaret. Invandrarministern, med stöd av regeringen, är tydligen beredd aff fortsätta med en för många flykfingar pressande och inhuman flyktingpolitik - en polifik som bl. a. leder fill en lång, utdragen handläggning av asylärenden. Jag vill här kort belysa ett konkret fall.

Den chilenska familjen Sanfibanez i Skulfuna utanför Västerås har i fyå omgångar anlänt fill Sverige som flyktingar. Fadern har vistats i Sverige tre år och tre månader - och vet inte i dag om familjen i morgon kan bli utvisad. Familjen Sanfibanez består av far, mor och två barn. De har pä olika sätt rotat sig i det svenska samhället. Sonen har påbörjat sin skolgång i årskurs 1, dottern har daghemsplats.

Regeringen har i detta ärende avgörandet i sin hand efter överklagande av invandrarverkets ut visningsbeslut.

Väntetiderna för asylsökande måste förkortas. Väntetider på över fre år.

Anf. 58 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret på min fråga, trots atf jag infe är helt nöjd. Även om många har fått stanna av humanitära skäl finns det fortfarande ett stort - alltför stort - antal asylsökande som har varit här mycket lång fid utan att få besked.

Det är nödvändigt aff vi snabbt fär en förbättrad organisation av flykfingmoffagandet i Sverige. Asylsökande flyktingar måste snabbt fä besked. De långa vänfefiderna är nedbrytande för flyktingarna och försvårar i hög grad deras anpassning fill det svenska samhället. De orsakar dessutom främlingsfientlighet hos människor som infe känner till orsakerna fill flyktingarnas sysslolöshet under väntetiden. De flesta människor vet inte om att flyktingarna infe får arbeta förrän uppehållsfillståndef är klart. Det finns många asylsökande som har arbetat i hela sitt liv och som inget hellre vill än att komma i arbete här och försörja sig - och defta hindras av dröjsmål från de svenska myndigheternas sida.

Det är nu ytterst angeläget aff den aviserade omläggningen av flyktingmottagningen kommer till stånd snarast möjligt oeh aff berörda myndigheter får resurser för att klara av denna omläggning. Om nu detta lyckas - vilket vi verkligen hoppas - finns det fortfarande en grupp flykfingar som varit här i Sverige flera är utan att få besked. Denna grupp kommer i kläm mellan den gamla och den nya organisationen. I Göteborg har flyktingar i vissa fall fått vänta åtta månader innan de fått sitt första telefonsamtal från polisen. Det finns också exempel på att ärenden hamnat mellan tvä stolar på invandrarverket och helt enkelt kommit bort vid personalomsättning på verket. Handläggare har saknats trots att flyktingen gjort påstötningar. Jag känner personligen till några fall där man fått vänta uppemot tre år. Dessa människor har hunnit anpassa sig fill det svenska samhället. Barnen går i skola, har fått svenska kamrater osv. Familjerna lever under en konstant nervpress pä grund av ovissheten.

Vi har helt enkelt inte råd att ha det på det här sättet. Vi har infe råd av ekonomiska skäl - det är dyrt aff infe låta människor försörja sig. Vi har infe råd av arbefsmässiga skäl - vi behöver arbetskraft inom många områden. Framför allt har vi inte råd av humanitära skäl.

Jag vill därför återigen fråga invandrarministern om han är beredd atf ge ett generellt uppehållstillstånd fill flyktingar som nu väntat länge och som kommer i kläm mellan den nya och den gamla organisafionen - eller, i andra hand, om han är beredd atf låta tidsfaktorn få en större tyngd vid bedömningen.

135

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om handlciggningen rn.m. av vissa flyktingärenden

Anf. 59 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Hugo Bergdahl är besviken, och Marianne Andersson är inte helt nöjd. Jag vill säga att jag inte heller är helt nöjd med nuvarande tillstånd. Det är därför jag med utomordentligt stort engagemang försökt åstadkomma en ändring av nuvarande fillstånd och förkorta handläggningsfiderna. Ingenfing är mer angeläget i flyktingpolitiken i dag. Som jag tidigare sade och som vi utförligt diskuterade under förra riksmötet pågår förberedelser för ett omfattande reformarbete.

Bara ytterligare några kommentarer.

Jag vill vädja om en viss förståelse för de problem som uppkommit genom det kraffigt ökade antalet asylsökande - det var i fjol över 18 000. Det har skapat ett köproblem, och för att komma till rätta med det krävs omfattande resursförstärkningar men också omfattande organisatoriska förändringar.

Det är inte det vanliga aff asylsökande väntar i tvä år. Som jag sade i mitt svar fär de flesta slutgiltigt besked pä kortare tid än ett år. Det är viktigt att komma ihåg det i den allmänna debatten.

På Marianne Anderssons konkreta fråga vill jag svara att jag inte tycker att gruppbeslut, generella beslut, med utgångspunkt i en viss tidslängds vistelse i Sverige, är någon lämplig metod atf fillgripa. Vi bör arbeta vidare med individuell prövning från olika utgångspunkter i varje enskilt fall och då ta särskild hänsyn fill tidsutdräkten när det är fråga om barn, som jag sade i mitt tidigare svar. Det gäller de ärenden som avgörs som grundärende av regeringen och infe s.k. verkställighetsärenden.

Slutligen en kommentar fill Hugo Bergdahl, som talade om fre års vistelse i Sverige. Av hans fråga framgår ändå att de asylsökande som han åberopar kom den 2 september 1986. Även det är för lång tid, men jag har redan svarat på den fråga Hugo Bergdahl ställde.

Anf. 60 HUGO BERGDAHL (fp):

Herr falman! Jag anklagar regeringen för en viss senfärdighet när det gäller de här frågorna, men när det gäller att lösa problemen på litet längre sikt finns det tydligen en viss samstämmighet mellan invandrarminisferns och min uppfattning. Invandrarministern sade i sitt svar att han initierat ett lagstiftnings- och reformarbete med målsättningen att väsentligt korta handläggningsfiderna. Det tycker jag låter bra. Min fråga är: När kan vi räkna med regeringens proposition på det här området?

Sedan skulle jag ändå vilja vädja till regeringen aff låta familjen Sanfibanez efter drygt tre års vistelse fortsätta atf bo här. Det är på det sättet, invandrarministern, att herr Sanfibanez anlände fill Sverige den 2 juli 1985, familjen i övrigt den 2 september 1986.

Anf. 62 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Först vill jag säga till Hugo Bergdahl att vi här i kammaren infe skall diskutera enskilda ärenden. Jag avstår därför från att gå in i den debatt som Hugo Bergdahl inbjuder till.

Hugo Bergdahl påstår att regeringen är senfärdig. Knappast något reformarbete av sådan här omfattning har utretts och förberetts så koncentrerat och på så kort tid som detta. Utredningarna tillsattes av mig.i februari 1987, och vi är nu i färd med atf utarbeta en lagrådsremiss på det underlag de frambragfe.

Till Marianne Andersson, som frågade om tidsfaktorn skulle kunna få större tyngd, vill jag säga aff vi under min fid som invandrarminister har liberaliserat på det sättet aff treferminsregeln har införts. Alltså har tidsfaktorn fått större tyngd när det gäller barnen.

På den sista frågan, den om sjukdom, vill jag svara att sådana faktorer kommer atf påverka de humanitära skälen i ärendet. Det är då dessa som får bedömas oeh infe tidsfaktorn som sådan.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1988/89:39 om arbetstillstånd för asylsökande

Anf. 63 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Ragnhild Pohanka har frågat mig varför asylsökande infe filläts arbeta under den tid som behövs för myndigheternas handläggning av ansökningen om uppehällsfillstånd.

Under förra riksmötet behandlade riksdagen flera mofioner som hade väckts i syfte att ge asylsökande en möjlighet atf arbeta under väntefiden. Socialförsäkringsutskoftet, som avstyrkte samfliga dessa mofioner, framhöll att man måste komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom atf i första hand hålla nere handläggningsfiderna. Utskottet vidhöll att arbetsti/fsfånd borde beviljas först då uppehälJsfillståndet är klart. En annan ordning kunde, enligt vad riksdagen fidigare uttalat, leda till en uppluckring av principen om den reglerade invandringen.

Jag kan visserligen ha förståelse för det önskemål Ragnhild Pohanka nu framför, sett mot bakgrund av de handläggningsfider som vi i dag har i alltför många ärenden. Jag har emellerfid samma uppfattning som kom fill uttryck i riksdagens beslut, nämligen att de här problemen skall rättas fill genom aff väntetiderna förkortas. Så kommer också att ske. Förslag om en ny utlänningslag kommer atf föreläggas riksdagen, och en omorganisation av invandrarverket pågår, allt i syfte att förkorta handläggningsfiderna.

137

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Om arbetstillstånd för asylsökande

Jag vill i sammanhanget erinra om att enligt den ordning som nu gäller skall de asylsökande visfas i förläggning under väntefiden.

Ytterligare en synpunkt, som jag menar bör få väga tungt, är atf det föreligger svårigheter för många flyktingar som har sina fillstånd klara oeh dessutom lärt sig svenska att få sitt första arbete i Sverige. Det bör i första hand vara vår uppgift att satsa arbetsmarknadsresurser på de flyktingar och invandrare som nu, trots det goda arbetsmarknadsläge som råder, saknar arbete. Särskilda insatser i detta syfte föreslogs i regeringens kompletferingsproposifion (prop. 1987/88:150, bil. 5, AU 22) och beslutades av riksdagen. Självfallet är det ett huvudmål att invandrare oeh flyktingar som får tillstånd att stanna här snarast möjligt skall kunna bli självförsörjande.

Anf. 64 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Riksdagsledamöter! Jag har besökt olika flykfingläger både i Sverige och i andra länder. Ett av de största problemen där är sysslolösheten. I Sverige är det många unga män som är flyktingar och väntar på att få asyl. Dem sysselsätter vi i stället för att låta dem få möjlighet atf arbeta.

Jag menar inte att man skulle ge dem generellt arbetstillstånd för den öppna arbetsmarknaden - det finns andra möjligheter. T. ex. i Sävsjö stod arbetsgivarna i kö och ville ge flyktingar arbete, och flyktingarna ville också själva arbeta, men det fick de inte. Jag tycker inte att man skall hindra flyktingarna att få arbeten, där det är möjligt.

Flyktingarna får 61 kr. om dagen till mat, kläder,, m. m; Fick de arbeta skulle de dels kunna försörja sig själva, dels kunna betala hyra för sina rum. Det skulle ge dem ett helt annat självförtroende, och de skulle känna att de gjorde rätt för sig.

Jag tycker att det är iögonenfallande för allmänheten när man låter vuxna människor sakna arbete. Jag tror att man skulle minska problemen när det gäller inställningen till flyktingar om det märktes att de var sysselsatta när det funnes en möjlighet.

Jag tackar för det här svaret, men jag är inte nöjd med det. Jag anser att man skulle lägga ner mer kraft på att ge dessa människor som kommer till Sverige möjlighet att sysselsätta sig med ett vettigt arbete, inte med fotboll, utflykter och sådant, utan med arbete och språkundervisning. De psykiska problemen är stora inom flyktinglägren I

138

Anf. 65 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Som jag sade måste vi komma till rätta med problemen med de långa handläggningstidérna och därmed också eliminera problemet med sysslolöshet under lång tid. Det är den huvudlinje vi måste arbeta efter.

Vidare är det riktigt som Ragnhild Pohanka säger atf arbetsgivare nu efterfrågar, arbetskraft. Då är det ju ett gyllene tillfälle aff anställa de flyktingar och invandrare som har fått sina arbetstillstånd. Dess värre befinner vi oss i det läget att vi har mer än 2 000 flyktingar som har fått arbetstillstånd. De bor ute i förläggningar, eftersom det infe finns någon kommun som är beredd att ta emot dem och inte någon arbetsgivare som är beredd att anställa dem.

Från min utgångspunkt sett bör således insatserna i första hand inriktas på

atf hjälpa de flyktingar som fått arbets- och uppehållstillstånd att komma ut i arbetslivet samt atf förkorta handläggningsfiderna när det gäller de asylsökandes situation.

Anf. 66 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr falman! Jag anser att det som invandrarministern säger är riktigt, att man i första hand skall satsa på de flyktingar som har fått arbetstillstånd. Där ser jag ingen motsättning fill mitt förslag. Men man borde kunna lägga till rätta där det finns möjligheter, vilket det gör på många ställen. Trots att man bor i en förläggning, går detta att ordna på många håll.

Man skall vara öppen och inte låta lagen utgöra ett hinder för dessa människor att göra en insats och för att arbeta, må bättre och också delvis försörja sig själva.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:6 6 oktober 1988

Meddelande om interpellation

26 § Föredrogs och hänvisades

Proposition

1988/89:13 till socialutskottet ■

27 § Meddelande om interpellation

Meddelades aff följande interpellation framställts

den 6 oktober

1988/89:11 av Gunnar Björk (c) fill statsrådet Bengt Lindqvist om föräldrapenning vid medverkan i föräldrakooperafivt daghem:

Enligt gällande bestämmelser kan föräldrapenning för föräldramedverkan på daghem utgå till dess barnet fyller fyra år inom ramen för de 360 dagar med föräldrapenning som föräldern disponerar i samband med barns födelse. För barn mellan fyra och tolv år kan tillfällig föräldrapenning utgå för två konfaktdagar per barn och år.

Föräldrar vid ett föräldrakooperativt daghem i Gävle har ansökt om aff få föräldrapenning vid arbete i det av föräldrar startade kooperativet. Föräldrarna har i sina förutsättningar för kooperativet att alla skall fullgöra två arbetsveckor/år. Kommunen ger bidrag till föräldrakooperafivet.

Föräldrarna har dock nekats rätfen till föräldrapenning av försäkringskassan.

Eftersom bildande av föräldrakooperativ måste antas vara i linje, med intentionerna bakom lagen om föräldrapenning, dvs. mer tid för barnen, och bakom tankarna aff ge föräldrarna mer inflytande och engagemang inom barnomsorgen, vill jag med anledning av ovanstående fill statsrådet Bengt Lindqvist ställa följande fråga:

139

Prot. 1988/89:6 Vill statsrådet medverka till att föräldrapenning för vård av barn inom

6 oktober 1988 ramen för 360 dagar kan få disponeras för föräldramedverkan i ett

..... , föräldrakooperativ?

Meddelande om inter- '

pellation

28 § Kammaren åtskildes kl. 16.22.

In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren