Riksdagens protokoll 1988/89:16

Torsdagen den 27 oktober

Kl. 14.30

Förhandlingarna leddes till en början av förste vice talmannen.

1 § Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

2 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Förste vice talmannen meddelade att den socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund av uppkomna vakanser i vissa utskott anmält Kaj Larsson som suppleant i konstitutionsutskottet efter Hans Rosengren, Sven-Åke Nygårds som suppleant i lagutskottet efter Bengt Silfverstrand och Sten-Ove Sundström som suppleant i bostadsutskottet efter Axel Andersson.

Förste vice talmannen förklarade valda till

suppleant i konstitutionsutskottet Kaj Larsson (s)

suppleant i lagutskottet Sven-Åke Nygårds (s)

suppleant i bostadsutskottet Sten-Ove Sundström (s)

3 § Meddelande om en särskild försvarsdebatt

Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

På begäran av moderata samlingspartiet har talmannen, efter samråd med försvarsministern och de av partigrupperna utsedda ledamöterna av talmanskonferensen, beslutat att anordna en särskild försvarsdebatt vid början av det arbetsplenum som har utsatts till onsdagen den 9 november kl. 09.00.

Ärendebehandlingen börjar så snart som försvarsdebatten är avslutad,

cirka kl. 11.30. Den särskilda försvarsdebatten medför att arbetsplenum - i

motsats till vad som aviserats i Riksdagsveckan - troligen kommer att

avslutas först någon gång på kvällen.

6 § Svar på fråga 1988/89:104 om riksdagens frågestunder

Anf. 2 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Fru falman! Birger Schlaug har frågat mig om jag är beredd aft medverka fill att statsråden engagerar sig mer i frågedebatferna.

I frågan påstås aff statsråden inte respekterar frågestunden, aft de är ohövliga och aff demokratin kränks.

Jag vänder mig med kraft mot påståenden av den här karaktären. De är enligt min mening felakfiga. Eventuella åtgärder för atf göra frågestunderna mer intressanta och givande bör därför ha en annan utgångspunkt.

Riksmötet 1987/88 behandlade frågan om formerna för frågor och interpellationer till statsråd. Konsfitutionsutskottet konstaterade dä aft utfallet av det försök med nya debaftformer som pågått under valperioden 1985-1988 i huvudsak har varit posifivt. Av den anledningen kommer också försöket med kammarens nya arbetsformer aft fortsätta under innevarande riksmöte.

Antalet frågor och interpellationer uppgick under föregående riksmöte fill 535 resp, 260, Den nya ordningen för frägeinsfifutet har inneburit en mycket stor arbetsinsats frän regeringskansliefs sida. Handläggningstiden för varje frågesvar har korfats i syfte aft öka aktualiteten och därmed stärka riksdagens ställning i den politiska debatten.

Syftet med frägeinsfifutet är aft enskilda riksdagsledamöter kan ställa frågor till regeringen och få dem besvarade om möjligt inom blott några dagar. Trots detta kan det ifrågasättas om frågeinstifutet tillräckligt fyller sin avsedda funktion. Då jag tror atf den väckta frågan har något vidare aspekter än Birger Schlaug tar som utgångspunkt, finner jag skäl att utformningen av frågestunderna diskuteras vidare i.lämpliga fora.

utskottens fenomenala och sofistikerade motionsslaktande och debatter som fä ids lyssna på, eftersom personkulten fokuserar allt kring partiledarfigurer-na. Ibland läggs inferpellafionsdebatfer också på tider när det pågår annat i huset.

Jag tror att arbetsformerna i riksdagen måste ses över. En debatt utanför Domus i Vingåker, en liten kommun, väcker ofta mer uppmärksamhet än en debatt i riksdagen. Här har vi ett gemensamt ansvar, alla vi som sitter här: att förändra, förnya och förkasta sådant som är förlegat. Det räcker inte aft vi har fått igenom ett koftfillsfånd här i riksdagen, utan vi måste förändra och förnya så att riksdagen blir mer levande.

Jag har sett på hur statsråden har skött defta med frågestunderna. Jag kan nämna tre statsråd som exempel: Roine Carlsson har fått åtta frågor. Han har läst upp åtta tjänsfemannasvar och sedan vägrat debattera och dödat debatten direkt. Sven Flulterström har fått nio frågor, läst upp sex tjänstemannasvar och tre gånger tagit en replik och sedan dödat debatten. Kjell-Olof Feldt har fått nio frågor, läst upp fem tjänsfemannasvar och sedan snabbt dödat debatten. Har statsministern några synpunkter pä defta? Har statsministern nägon åtgärdsplan för aft fä fart på statsråden, eller skall förmusslingen fortsätta? Finns det någon fidplan för .statsministerns åtgärds-paket?

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om riksdagens frågestunder

Anf. 4 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Fru talman! Jag noterar att Birger Schlaug slog fast att vi har eft gemensamt ansvar. Det tycker jag var en bättre utgångspunkt än den som Birger Schlaug hade i frågan till mig.

Den grundläggande frågan i defta sammanhang är naturligtvis vilket syfte frägeinsfitutet skall uppfylla. Skall frågestunderna i första hand utnyttjas fill att riksdagsledamöterna skall kunna få snabba svar på konkreta frågor, eller skall de, som Birger Schlaug är ute efter, mer allmänt syfta till en debatt i kammaren? Här finns en motsatsställning. Väljer riksdagen att understryka det förstnämnda kan man besvara fler frågor, kanske också med kort varsel. Väljer riksdagen däremot det andra alternativet, atf öka utrymmet för debatt i samband med frågestunderna, finns utrymme för färre frågor. Låt oss utgå frän dagens frågestund där vi har 30 frågor. Om vi har fio minuter sammantaget per fråga, mäste vi avsätta fem timmar för denna frågestund. Jag tror, upprikfigt sagt, inte att vi skulle fä eft större intresse om vi genom fler repliker förlängde frågestunden, utan jag tror aff det i så fall behövs mycket mer radikala åtgärder. Jag skulle infe vara främmande för aff diskutera en förändring i riktning mot den modell man har i det engelska parlamentet, där man har en oerhört intensiv debatt, men naturligtvis med färre frågor. Man får bestämma sig för om man vill utnyttja frägeinsfifutet till atf ställa ett stort antal frågor fill regeringen och få svar på dem. Då fär man ha ungefär det nuvarande systemet. Vill man ha debatt, måste man ompröva antalet frågor och lägga tyngdpunkten på debatten. Jag skulle inte vilja avvisa det andra alternativet.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om riksdagens frågestunder

Anf. 5 BIRGER SCHLAUG (mp):

Fru falman! Vi fick höra atf det ställdes 535 frågor förra året. Men var det egenfligen 535 svar? Det är tvivelaktigt om frågorna besvarades. Vi har sett lysande exempel vid de enkla frågestunder som har varit hittills, att det infe har varit svar pä frågorna.

Statsministern talar om radikala åtgärder. En radikal åtgärd vore kanske atf fa vissa statsråd i örat.

I slutet av den allmänpolitiska debatten hölls ett anförande som egentligen var en politisk bomb i denna sal. Det var Elisabet Franzén som gjorde eft debattinlägg om makten och de stolta orden i regeringsformen: "Den offenfliga makfen utövas under lagarna."

Med iskall klarhet kläddes makten av, och de stolta orden i regeringsformen föll platt till marken. Anklagelsen var både djup och förtvivlad, och mycket berättigad, men ingen tycks ha uppfattat vad Elisabet Franzén sade om den allmänpolitiska debatten. Om hon hade sagt detta på torget i Vingåker hade det blivit en reaktion, men här i riksdagen blev det infe det.

Vi måste alltså se över riksdagsarbetet. Och jag tycker aft de öppningar som Ingvar Carlsson har gett bådar gott. Men, som sagt, minska personkulten och fa statsråden i örat redan nu.

Anf. 6 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Fru talman! För det första tror jag faktiskt att det inte är tjänsfemannasvar som statsråden avlämnar. Svaren är delade fill hela regeringen, och statsråden svarar i regeringens namn.

För det andra tror jag atf statsråden lämnar svar på frågorna. Men jag har också noterat att det ibland ställs nya frågor under debatfsfundens gång, vilket egentligen inte är avsikten.

För min del kommer jag nog aft låta statsråden själva avgöra om de skall gä upp i replik i debatterna eller inte. Birger Schlaug säger: Ta statsråden i örat. Jag vet inte hur det går fill i miljöparfiet, men det socialdemokrafiska partiet är eft parfi med eft betydande demokratiskt inslag där man har förtroende för varandra, och jag kommer aft låta statsråden använda sift omdöme när det gäller aft delfa i debatterna i kammaren. Jag tror atf det ger det bästa resultatet.

Jag vill emellertid understryka aff jag är öppen för en diskussion om hur vi skall ha det i framfiden. Jag tror aff det vore bra om man, framför allt i riksdagen, fog upp den debatten. Från regeringskansliets sida skall vi gärna medverka om så önskas.

Anf. 7 BIRGER SCHLAUG (mp):

Fru falman! Dåliga svar väcker ofta nya frågor. Därför ställs det ofta nya frågor i replikrundorna.

Jag vill också upplysa statsministern om aft vi i miljöpartiet inte behöver någon som tar oss i örat, eftersom miljöpartisterna sköter sig ganska bra.

Jag vill emellertid upprepa exemplet med försvarsminister Roine Carlsson. Han fick åtta frågor och lämnade åtta tjänsfemannasvar, men gick inte upp i någon replik, trots att ytterligare frågor hängde med. Det är litet dåligt.

7 § Svar på fråga 1988/89:57 om stöd åt frigörelseprocessen i Estland

Anf. 8 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru falman! Efter statsministerns senaste replik är det med mindre bävan jag kliver upp i den här talarstolen och svarar på frågor.

Anna Horn af Rantzien har frågat mig i vilken utsträckning regeringen vill och kan stödja Estlands folk i dess frigörelseprocess. Främst tänker frågeställaren på förslagen om ökad ekonomisk självbestämmanderätt.

Utvecklingen i Baltikum har under den senaste fiden accelererat på ett sätt som fä av oss hade kunnat förutse. När jag senast berörde de baltiska republikerna i ett interpellationssvar i maj i är, kunde jag notera tecken pä att den allt öppnare samhällsdebatten ocskå skulle kunna leda fill konkreta resultat. Men aft klimatet skulle bli så förändrat, det hade jag inte föreställt mig. Pä en rad områden diskuterar nu våra grannfolk på andra sidan Östersjön hur de vill forma sin framtid. Det är naturligtvis med stor tillfredsställelse vi svenskar följer denna utveckling, och det är vårt hopp aff den skall kunna fortgå i linje med de baltiska folkens vilja.

Ett av de mänga förslag som förts fram gäller ett ökat självbestämmande för Estland atf forma sin egen ekonomi och sitt eget näringsliv. Man vill dessutom i hög grad själv utforma och styra social-, utbildnings- och kulturpolitik samt stärka det lokala självstyret för motsvarigheterna fill våra kommuner. Bakom defta ligger en önskan om en starkare anpassning till Estlands egna behov och förutsättningar.

I våras förklarade jag regeringens strävan aff utöka och intensifiera Sveriges kontakter med de balfiska folken inom alla områden där så är möjligt. Ett viktigt sådant är det kulturella, där vi har särskilda tradifioner aft vårda. Ett annat vikfigt område är det ekonomiska, där svenska företag visat stort intresse aft utvidga handeln och samarbetet. Från estnisk sida har man också uttryckt önskemål om atf dra nytta av svenska kunskaper och insikter i ekonomi och utrikeshandel. Andra områden där vi kan fördjupa samarbetet är miljövård, socialpolitik och lokal förvaltning.

Det är därför glädjande atf se aft nya kontakter inom en del av dessa områden redan har etablerats mellan Sverige och Estland.

Atf öka kontakterna med Estland och de andra balfiska republikerna är infe bara en angelägenhet för regeringen utan också för direkt berörda institutioner, organisafioner och företag.

Anf. 10 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru falman! Om herr Schlaug hade varit kvar i kammaren hade han förstått hur svårt det ibland är aft begära replik.

Karin Ahrland har ställt frågan om regeringen är beredd atf inom FN eller i andra sammanhang aktivt verka för atf Sovjet snarast fortsätter hemtagningen av ockupationstrupperna.

Enligt Genéveöverenskommelsen skall Sovjetunionen dra fillbaka samfliga trupper från Afghanistan senast den 15 februari 1989. Hälften av trupperna skulle i en första etapp ha lämnat landet den 15 augusti.

Alla fillgängliga uppgifter tyder pä atf Sovjetunionen uppfyllt sistnämnda del av sift åtagande.

Takfen i fråga om fillbakadragandet av återstoden av de sovjetiska trupperna är infe reglerad på annat sätt än att den 15 februari 1989 utgör slutdatum enligt Genéveöverenskommelsen.

Något uttalande av Sovjetunionens utrikesminister om aft det sovjetiska tillbakadragandet upphört är inte bekant för regeringen. Karin Ahrland har möjligen fäst sig vid pressuppgifter (Svenska Dagbladet den 29 september) enligt vilka utrikesminister Sjevardnadze sagt atf den andra etappen av tillbakadragandet ännu inte inletts och aff man beträffande denna fick vänta och se med hänsyn fill de brott som enligt sovjetisk uppfattning begås mot Genéveöverenskommelsen. Vid ungefär samma tidpunkt gjorde Sjevardnadze emellerfid även eft annat uttalande i vilket han försäkrade aft Sovjetunionen var beredd att uppfylla sina åtaganden.

Regeringen har i dag ingen information som tyder på aft det sovjetiska truppfillbakadragandet upphört, och vi i regeringen utgår för vår del ifrån att Sovjetunionen drar fillbaka sina trupper från Afghanistan senast den 15 februari 1989. Enligt regeringens uppfattning har Sovjetunionen allt atf vinna på atf dra fillbaka trupperna inom avtalad tid.

Efterlevnaden av Genéveöverenskommelsen övervakas som bekant av FN genom dess observatörssfyrka i Afghanistan och Pakistan, i vilken för övrigt bl.a. svenska officerare ingär.

Anf. 11 KARIN AHRLAND (fp):

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för ett svar om vilket jag infe kan anse annat än atf det var artigt och långt ifrån ohövligt, som herr Schlaug sade. Däremot kan man kanske infe säga att det var ett snabbt svar pä konkreta frågor, som statsministern nyss var inne på. Det är nämligen så, fru

talman, aft jag ställde frågan för nästan en månad sedan med anledning av att det förekom olika uppgifter, och inte bara i svenska tidningar, om att Sovjet nu hade börjat tänka om och stoppat uttåget ur Afghanistan.

Jag har under de år som kriget pågått i Afghanistan lärt mig aft det är bättre att stämma i bäcken än i än. Det var därför jag lämnade in frågan. Nu har jag och utrikesministern ungefär samma uppgifter, och jag kan inte tänka mig annat än att äterfäget kommer aft fortsätta. Men jag har lärt mig att det är viktigt att ständigt vara vaksam när det gäller Sovjets ockupafion av Afghanistan.

Utrikesministern säger i sitt svar: "Enligt regeringens uppfattning har Sovjetunionen allt atf vinna på aft dra tillbaka trupperna inom avtalad tid." Det råder ingen oenighet mellan utrikesministern och mig om den saken. Jag skulle fakfiskt vilja tillägga att de som framför allt har något aff vinna är de som vunnit kriget, nämligen den afghanska befolkningen.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om stöd åt tibetanerna

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på fråga 1988/89:111 om stöd åt tibetanerna

Anf. 12 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Min statistik hos herr Schlaug försämras för varje ny fråga, eftersom frågeställaren instämmer i mina svar. Jag ber aft få påpeka detta.

Fru talman! Ragnhild Pohanka har ställt en fråga som mynnar ut i följande.

Vill utrikesministern medverka till eft uttalande som stöder tibetanerna?

Tibet åtnjuter viss självstyrelse som s.k. autonom region inom Kina.

Tibetanerna önskar i förhandlingarna med den kinesiska regeringen uppnå ett större mätt av självstyre än det de nu har.

Sveriges traditionella engagemang i frågor om mänskliga rättigheter är välkänt. Detta gäller naturligtvis även Tibet, inte minst mot bakgrund av rapporter om orolighefer i Lhasa. Vi har noterat den kinesiska regeringens uttalade vilja aft korrigera följderna av den politik som fördes under 60- och 70-talen. Det är självfallet vår förhoppning att mänskliga och kulturella värden i Tibet skall respekteras.

Då Ragnhild Pohanka, som framställt frågan, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen aft Anna Horn af Rantzien i stället fick delfa i överläggningen.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om det år 1952 försvunna spaningsflygplanet

Dessa är de viktigaste punkterna, och jag skulle gärna vilja ha ett besked där från utrikesministern.

Anf. 14 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru falman! Det är alldeles självklart - och det har jag redan gett uttryck för - atf vi skall stödja Tibets strävanden att bevara kultur, religion och språk samt skydda miljön. Där har Tibet självfallet värt stöd.

Vad sedan gäller förändrade rättsliga relafioner mellan Tibet och Kina är det infe min sak som svensk utrikesminister aft ge anvisningar. Det skulle uppfattas som ett försök att lägga sig i interna angelägenheter på eft sätt som vi inte kan göra på defta område. En annan sak är min personliga uppfattning, men den skall jag inte ge uttryck för här.

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 15 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Åke Gustavsson har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar till följd av atf nya uppgifter om den år 1952 försvunna svenska DC 3-an på senare tid förekommit i massmedier.

Samma dag som tidningen Östra Småland publicerat dessa uppgifter (den 17 oktober) gav UD i uppdrag åt ambassaden i Moskva och generalkonsulafet i Leningrad aff hos de sovjetiska myndigheterna fä fram ytterligare uppgifter.

Från de sovjetiska myndigheterna har vi hittills erfarit följande: ögonvittnen har för några kadetter vid en flygskola vid Kis-sjön i Riga uppgivit atf det i slutet av 1940-falef inträffade ett flygplanshaveri i sjön. Vittnena uppger atf det var eft tvåmotorigt sjöflygplan av amerikansk fillverkning med påskriften "Catalina". Ytterligare ett vittne sägs kunna vitsorda dessa uppgifter, men vill datera händelsen till någon gång under fiden 1951—1954.

Till följd av dessa utsagor, som också återgavs i sovjetisk press i somras, började kadetterna dyka efter vraket. Bl.a. på grund av besvärliga vatten-och botfenförhållanden försökte de atf med metalldefekforer lokalisera vraket. Utrustningen hade dock alltför dålig kapacitet, och något resultat uppnåddes infe. Något flygplansvrak har således ännu infe påträffats. Det är emellertid sannolikt aft det finns vrak i sjön. Det finns nämligen uppgifter om atf två sovjefiska sjöflygplan störtade i sjön i juni 1941 under evakuering av ett sovjetiskt regemente från Liepaja.

Den saknade svenska DC 3-an var inget sjöflygplan. Det svenska Catalinaplan som deltog i efterforskningarna efter DC 3-an och som sköts ned av sovjetiskt jaktflyg den 16 juni 1952 nödlandade på internafionellt vatten nordväst om Dagö och sjönk därefter.

Från svensk sida har vi framhållit för de sovjefiska myndigheterna att det, infe minst med hänsyn fill humanitära aspekter, är mycket angeläget atf söka klarlägga om de nu publicerade uppgifterna kan hänföras fill något svenskt flygplan.

Anf. 16 ÄKE GUSTAVSSON (s):

Fru talman! Jag ber atf fä tacka utrikesministern för svaret och konstaterar aft UD ju agerat med föredömligt högt tempo i denna fråga. Jag vill trots detta göra några kommentarer.

Det inträffade visar att det finns anledning aft ifrågasätta vad man ofta tidigare trott, att DC 3-an störtade över Östersjön. Den kan alltså ha tvingats in över sovjetiskt område för aft sedan gå ett okänt öde till mötes. Just nu är det läge aff hos sovjefiska myndigheter begära efterforskningar av vad som har hänt. Det finns ju i Sovjetunionen en öppenhet i dag som vi sett prov på i större politiska sammanhang. Det är nu så pass länge sedan detta hände, under Stalinåren, aff det knappast kan finnas några bindningar eller någon prestige från någons sida när det gäller atf agera i denna fråga. Staten har som arbetsgivare speciellt ansvar för atf ta upp och aktualisera frågan, även om det självfallet ytterst, som också framhålls, är en humanitär fråga.

Det handlar om åtta svenskar vars öde vi infe vet någonting om och sorn faktiskt fortfarande kan vara i Uvet.

Jag tycker det är bra med de omfattande aktioner sorn har genomförts för atf efterforska ödet för en annan svensk, Raoul Wallenberg. Jag menar aff samma omfattande arbete nu måste sättas i gång för de åtta försvunna svenska flygarna.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om den kurdiska befolkningen i Irak

Anf. 17 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru falman! Jag delar Åke Gustavssons uppfattning atf det nu är läge atf försöka - sä långt det går - få klarhet i vad som hände den svenska DC 3-an. Det har nu gått 25 år sedan händelsen inträffade, och det finns ingen som helst anledning aft tro aff de sovjefiska myndigheterna skulle ha någon vilja att dölja sanningen, om nu sanningen gär aft finna.

Vi är alltså beredda aft fortsäfta resonemangen med Sovjetunionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Svar på fråga 1988/89:139 om den kurdiska befolkningen i Irak

Anf. 18 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Lola Björkquist har, med särskild hänsyn till utvecklingen i Irak, frågat mig om regeringen avser aff vidta några åtgärder med anledning av det kurdiska folkets utsatta situation.

Regeringen har vid flera tillfällen gjort klart aff den ser med oro pä de återkommande uppgifterna om diskriminering och övergrepp mot kurder. Sverige lägger stor vikt vid skyddet av de mänskliga rättigheterna. Vi vänder oss mot varje form av förföljelse av människor på grund av deras etniska tillhörighet eller deras polifiska eller religiösa övertygelse.

Det är viktigt aff sådana förhållanden skapas i de länder där kurderna bor aft dessa, liksom också andra folkgrupper, kan leva i fred, få del av den ekonomiska utvecklingen och bibehålla sina kulturella särdrag.

Kriget mellan Iran och Irak har fört med sig oerhörda mänskliga lidanden, infe minst bland kurderna. Giffgasanfallef mot den oskyddade civilbefolk-

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om den kurdiska befolkningen i Irak

ningen i Halabja den 16 mars i år väckte omvärldens avsky. Den svenska regeringen fördömde klart och entydigt detta brott mot folkrätten. Eft särskilt anförande i frågan hölls av Sverige inför nedrustningskonferensen i Geneve den 29 mars i år.

Det var vår förhoppning atf vapenvilan i kriget mellan Iran och Irak skulle leda till en förbättring av livsvillkoren för befolkningen i de båda länderna. Det var därför med djup bestörtning som vi tog del av uppgifterna om irakiska militära aktioner mot den egna kurdiska befolkningen. Jag gav själv uttryck för defta i mitt tal den 27 september i FN:s generalförsamling. fJär framhöll jag också att det faktum atf Iran och Irak sinsemellan har lagt ner vapnen inte får utnyttjas till förföljelse av den kurdiska minoriteten.

Starka och ytterst oroväckande indikationer har förekommit om att kemiska stridsmedel härvid åter har kommit till användning mot civilbefolkningen. Emellertid har vi hitfills infe fått några klara bevis om aft kemiska vapen verkUgen åter har använts mot kurderna i Irak.

Regeringen har därför tillsammans med de andra nordiska länderna riktat en uppmaning till FN:s generalsekreterare atf utreda om. dessa uppgifter är riktiga. Från svensk sida erbjöd vi oss aft liksom tidigare ställa svensk expertis till förfogande för ändamålet. Vi beklagar att någon utredning inte kunnat göras, pä grund av Iraks ovilja att bereda en expertkommission tillträde till området.

Kemisk krigföring är ett brott mot folkrätten och mäste fördömas. Förhandlingarna om en global konvenfion om förbud mot kemiska vapen måste snarast slutföras. Sverige delfar mycket aktivt i förhandlingsarbetet i nedrustningskonferensen för att fä fill stånd en sådan konvention.

Våldshandlingarna mot kurderna har också skapat eft nytt och akut flyktingproblem. Det är viktigt att det internationella samfundet tar sitt ansvar för att förbättra situationen för de tiotusentals irakiska kurder som nu befinner sig i östra Turkiet. Den svenska regeringen har denna vecka lämnat ett erbjudande att i samarbete med FN:s flyktingkommissarie ge ett antal av dessa flyktingar fristad i Sverige.

Genom flykfingkommissarien och Internationella rödakorskommittén lämnar Sverige också bidrag för humanitär verksamhet som kommer kurderna till del. Således har Sverige nyligen bl.a lämnat ett särskilt bidrag fill flykfingkommissarien för verksamhet bland kurdiska flyktingar. Regeringen har också uppmanat FN:s flyktingkommissarie att bistå de tusentals kurder som flytt fill Turkiet.

Anf. 19 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Jag får tacka utrikesministern för svaret, men jag tycker nog att det är mycket hovsamt hållet.

Vi har nere i Linköping haft kontakter med kurder sedan händelsen i staden Halabja inträffade. De är av den bestämda uppfattningen att vi här i Sverige agerar alldeles för tyst i den här frågan. Jag är därför litet besviken över att Sten Andersson inte hade litet mer att komma med i dag.

Regeringen har vid flera tillfällen, säger man, gjort klart att man ser med oro på frågan om kurderna. Tydligen har detta inte nått oss lekmän fillräekligt, för vi har inte uppmärksammat det. De som över huvud taget har

engagerat sig i frågan så atf det har märkts är några enstaka personer som har skrivit i massmedia.

Våra kamrater kurderna i Linköping blev oroade när vapenvilan trädde i kraft. De hade långt fidigare sagt aff den skulle komma att innebära svårigheter för dem, eftersom den irakiska regimen genom den får chans aff använda resurser fill atf förgöra det kurdiska folket.

Det är tal om ett folkmord - allt fler inser det nu. Därför är det vikfigt att vi stöttar inte minst generalsekreteraren i Röda korset, Anders Wijkman, när han vädjar till regeringen aff fa itu kraftfullt med frågan.

Det är egenfligen två saker som vi måste reagera mot. Den ena är självfallet atf man använder giftgas - det är ju förbjudet sedan 1925. Den andra är aft den grupp med representanter frän 40 länder som sedan 1972 arbetar med sådana frågor inte har kommit särskilt långt med frågan.

Jag får återkomma senare.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om den kurdiska befolkningen i Irak

Anf. 20 FÖRSTE VICE TALMANNEN;

Jag får erinra om de debaffregler som gäller för fråga.

Anf. 21 Utrikesminister STEN ANDERSSON;

Fru talman! Jag vill gärna kommentera det Lola Björkquist nu sade om att hon kände besvikelse över att det var - jag kommer inte ihåg det exakta ordvalet - alltför låg profil på det Sverige har gjort.

Sverige har gjort allt vad Sverige kan göra i ett sådant här sammanhang. Samma dag som giftgasanfallet kom protesterade vi. Vi har tagit upp det strax efteråt i Geneve och fördömt det. Vi har tagit upp det i FN. Vi har krävt aff det internationella samfundet skall reagera. Vi har fillsammans med de nordiska länderna krävt att FN skall fa upp frågan.

Orsaken, säger Lola Björkquist, är aft man inte har uppmärksammat vad vi har gjort. Men det kan vi infe ta ansvaret för. Vi har skickat pressmeddelanden, och vi har på allt sätt försökt fästa massmedias uppmärksamhet pä detta. Det har då tydligen infe lyckats i sådan utsträckning att ens de mest intresserade har uppmärksammat detta, och det beklagar jag. Ofta är det i sådana här sammanhang massmedias agerande som ger effekt, eftersom det när ut fill folk. Men regeringen har gjort vad på regeringen ankommer, och det tänker vi fortsätta atf göra.

Anf. 22 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Då får jag fråga utrikesministern: Har Sten Andersson själv tagit kontakt med den irakiska regeringen eller på annat sätt fördömt just den irakiska regeringen, som använder de här kemiska stridsmedlen?

Anf. 25 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! En vädjan, Lola Björkquist, till er som i Linköping och på andra håll är så engagerade i den här frågan: Hjälp oss dä att fala om vad regeringen verkligen gör, i stället för atf beskylla oss för att ingenting göra!

Nu vet ju Lola Björkquist och de som arbetar för den här saken i Linköping hur det förhåller sig. Då bör vi rimligtvis få hjälp i vår strävan aft upplysa svenska folket om vad som verkligen görs,

Anf. 26 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Kommer Sten Andersson aft själv fa kontakt med den irakiska regeringen oeh säga klart och tydligt att Sverige inte tolererar det här?

Anf. 27 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Det här förbättrar ju åtskilligt min statistik hos herr Schlaug -jag måste ligga på topp nu snart.

Jag vill gärna upprepa: Vi har redan varit i kontakt med den irakiska regeringen. Sannolikt fär vi många andra fillfällen att tala med den irakiska regeringen. Vi kommer inte atf ändra vär uppfattning. Vi kommer aff framföra den syn vi har på den här frågan vid alla de tillfällen vi får atf göra det.

Anf. 28 LOLA BJÖRKQUIST (fp):

Fru talman! Vi skall återkomma både från Linköping och, tror jag, här från riksdagen med frågor, om situationen för kurderna infe förändras.

Anf. 29 Utrikesminister STEN ANDERSSON:

Fru talman! Fortfarande för atf förbättra stafistiken:

Det är bra atf ni håller ögonen på oss - det är utmärkt. Och kan ni engagera fler människor för detta så är det också utmärkt. Men även om ni inte kommer med några frågor i riksdagen, tänker vi fullfölja det vi redan har påbörjat.

Överläggningen var härmed avslutad.

12 § Svar på fråga 1988/89:99 om ökad uppmärksamhet på vissa sjukdomsgrupper

fibromyalgi, för aft uppmärksamma patienternas lidande och fä dem att bli tagna på allvar.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall vården och behandlingen sä långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. I läkarnas grundutbildning uppmärksammas numera vikten av att lyssna på patienten och framhävs respekten för den enskilde pä eft helt annat sätt än fidigare.

En patients berättelse om sina besvär skall således alltid fas emot med respekt och medkänsla. Enligt den allmänna läkarinstrukfionen skall läkaren meddela de råd och föreskriva den behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Det åligger socialstyrelsen att följa den vetenskapliga utvecklingen och -när den finner atf särskild informafion behövs - gå uf med informafion eller underlag för vårdprogram. Mot denna bakgrund finner jag inte skäl aff ta några initiativ för att göra läkarna mer uppmärksamma på enskilda sjukdomsgrupper.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om ökad uppmärksamhet pä vissa sjukdomsgrupper

Anf. 31 MARGARETA PERSSON (s):

Fru falman! Jag tackar för svaret.

Primär fibromyalgi hör fill den s.k. mjukdelsreumafismen. Det är en stor sjukdomsgrupp, som orsakar många patienter lidande. De flesta är kvinnor i 25-50 års ålder, som har remitterats från läkare till läkare och fått olika behandlingar. Alltför ofta har de inte blivit tagna på allvar, och till slut har just det - att inte bli tagen på allvar- förorsakat det största psykiska lidandet.

Men att infe bli trodd, aft inte bli tagen på allvar- det är ingenting specifikt för personer med primär fibromyalgi. Jag har mött många människor inom det förbund där jag är verksam, Neurologiskt handikappades riksförbund, som kan vittna om defta.

Ibland är det svårt för läkarna aft fastsfälla diagnosen. Men när det gäller fibromyalgi gär det. Det finns både obligatoriska och övriga symptom, och diagnosen anses säker om vissa av symptomen föreUgger. Här handlar det alltså om aff informera och fortbilda läkarna. Det är ytterst viktigt aft det sker, eftersom sä många kvinnor kan vittna om den förnedring oeh vanmakt de känner över att läkarna bara tror aff de gnäller.

Statsrådet säger i svaret att lagen säger aff läkarna skall lyssna. Hon säger också aft socialstyrelsen skall gå ut med informafion när det behövs - alltså krävs inga initiativ. Men här har det ju infe fungerat, och därför frågar jag: Anser infe statsrådet atf socialstyrelsen behöver aktiveras gentemot läkarna på den här punkten?

Anf. 32 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Fru talman! Den här sjukdomsgruppen är föremål för mycket stor uppmärksamhet i hela världen. Det hölls eft symposium på läkarsfämman 1987 och det kommer en artikel i Läkartidningen kring detta ämne.

På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg görs en studie om hur akupunktur påverkar fibromyalgi, och enligt denna pilotstudie verkar det finnas förutsättningar för goda resultat.

6 Riksdagens protokoll 1988/89:13 -17

Anf. 33 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru falman! Karin Israelsson har frågat mig från vilket år alkoholkonsumtionens utveckling skall beräknas när det gäller målet aft uppnå en sänkning med 25 % fram fill är 2000.

Sverige har år 1984, liksom 33 andra länder inom WHO:s Europaregion, anslutit sig till den av WHO utarbetade hälsopolitiska strategin för Europaregionen. Ett av de hälsopolitiska målen är atf minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % fill år 2000. Basåret för WHO:s hälsopolitiska program är 1980.

I propositionen (1984/85:181) om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m., som behandlades av riksdagen under våren 1985, redogjordes för WHO:s hälsopolitiska strategi och dess mål bl.a. i frågan om alkoholkonsumtionen.

Med anledning av aft WHO:s strategi antogs år 1984 har det i diskussionen varit vanligt aff utgå från det året vid beräkningar av målets konsekvenser för Sveriges del. Även i den nämnda propositionen gjordes en siffermässig exemplifiering med utgångspunkt från är 1984.

En central utgångspunkt för WHO:s ambifion i de här sammanhangen är att samla medlemsländerna kring gemensamma insatser för atf nå viktiga hälsopolitiska mål. Det är viktigt atf de länder som anslutit sig till målen har gemensamma definitioner och utgångspunkter. Detta är bl.a. en förutsättning för den löpande utvärderingen av måluppfyllelsen. Det vore olyckligt om Sverige som enskilt land avvek frän vissa gemensamma utgångspunkter, t.ex. utgick från ett annat basår än övriga länder. Det officiella WHO-målef har - som jag redan påpekat - 1980 som basår.

Anf. 34 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret på min fråga.

Det är riktigt att riksdagen fattade det här beslutet 1985 och aft vi då utgick ifrån att 1984 gällde som basår för beräkningen av hur mycket den framtida alkoholkonsumtionen skulle sänkas. Det förefaller dä märkligt aff man först nu från regeringens sida påpekar atf 1980 är det basår som man skall utgå ifrån. Kan det möjligen bero pä atf man därigenom kan fillgodoräkna sig den sänkning av konsumfionen som skedde fram till 1984? Det har ju visat sig att alkoholkonsumtionen ökat under senare år, vilket gör att redovisningen blir alltför posifiv, om man använder sig av konsumtionsfalen mellan 1980 och 1984 i stället för aft ha 1984 som basår.

Om man har 1980 som basår skulle det innebära aft man år 2000 skulle acceptera en alkoholkonsumtion av 5 liter sprit per person och år. Om man har 1985 som basår är motsvarande tal 4,5 liter.

Om WHO är så heligt för oss i Sverige, bör man väl titta pä hela det beslut som man fattade inom WHO eller det sekreteriat som behandlade dessa frågor. Enligt uppgift som jag har fått så fanns det ett förslag att de länder som hade en alkoholkonsumtion av 10 liter per invånare och är skulle ha som mål att minska konsumtionen med 20 % under perioden 1980-1990. I värt fall gäller tidsperioden fram fill år 2000. Jag anser att riksdagens beslut innebär - och den uppfattningen delas av nykterhetsrörelsen och socialstyrelsen - att det är från vilket man skall räkna konsumfionsminskningen bör vara 1984.

Jag vill påstå att det här visar aft regeringen inte har varit sä handlingskraftig när det gäller atf uppfylla målet och att man därför med det här sättet att räkna vill visa att man vill nå målet men på ett falskt sätt.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om tnålsättningenför sänkt alkoholkonsumtion

Anf. 35 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Aft utgå frän 1980 som basår är inte ett uttryck för en sänkt alkoholpolitisk ambifion. Jag tycker atf jag i mitt svar klart och tydligt har förklarat varför basåret är 1980.

Det finns en jämförande studie genomförd av finländska alkoholforskare här det gäller alkoholkonsumtionens utveckling i de nordiska länderna. Man har gjort en analys mot bakgrund av WHO;s alkoholpolitiska mål, och man utgår i denna studie från 1980, som ju är basåret för WHO:s hälsopolitiska program. Det skulle alltså vara egendomligt om vi då använde 1984 som basår.

När det gäller aft visa handlingskraft inför hur man skall hantera alkoholpolitiken är kanske infe valet av 1980 eller 1984 som basår tecknet pä handlingskraft eller infe handlingskraft. Det är i stället arbetet med atf komma till rätta med problemen och försöka fä ned alkoholkonsumtionen. Jag tycker det är vikfigare aft ta itu med de oroande tendenser som finns när det gäller alkoholkonsumtionen bland ungdom. Där har vi presenterat ett program, som skall vara en aktion mot droger och som vänder sig till ungdomar. Det tycker jag visar på handlingskraft, fru talman.

Anf. 36 KARIN ISRAELSSON (c):

Fru talman! Det är bra med ett handlingsprogram när det gäller ungdomarnas situation. Det skulle ha kunnat komma betydligt fidigare, om man hade följt den stafistik som visar atf det finns tendenser till ökad alkoholkonsumtion bland ungdomsgrupperna. Men det handlar trots allt om en rätt stor del av konsumfionen, om den skall sänkas eller infe, beroende pä vilket år man utgår ifrån. Ambitionen är atf man skall nöja sig med en konsumtion av 5 liter, som också ger stora skador, i stället för vad vi inom nykterhetsrörelsen och även socialstyrelsen har räknat med. Det är skillnad i ambitionen att nä ett mål - det vill jag nog påstå.

Socialstyrelsen har infe förrän nu fått uppdrag aft sätta i gäng med ett handlingsprogram som skulle kunna verkställa beslutet. Frågan är varför just 1980 skall gälla, när inte 1990 gäller, ett år som också anges i WHO;s uttalande.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om alkoholpriserna vid en harmonisering tiUEG

14 § Svar på fråga 1988/89:137 om alkoholpriserna vid en harmonisering till EG

Anf. 37 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN;

Fru falman! Per Gahrton har frågat mig om jag anser aff prissänkning som effekt av smyganslufning fill EG är acceptabel.

Prisinsfrumentet är en vikfig del av den svenska alkoholpolitiken. Skattesystemet på alkoholomrädet är utformat så aft det ger en i förhällande fill alkoholstyrkan progressiv beskattning. En vikfig princip är atf alkoholpriserna skall följa prisutvecklingen i samhället och dessutom ytterligare höjas eller differentieras då det är alkoholpolitiskt motiverat. Riksdagens skatteutskott har uttalat (SkU 1987/88:22) aft prisändringar av flera skäl bör göras relafivt ofta. Riksdagens senaste beslut om förändringar av dryckesbeskatfningen fattades i mars i år (SFS 1988:114).

Med anledning av regeringens proposifion (1987/88:66) om Sverige oeh den västeuropeiska infegrafionen uttalade utrikes-, social- och skatteutskotten i våras aff de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska skattepolitiken på alkoholens och tobakens område inte bör försvagas genom eft samarbete med EG.

Fru talman! Jag kan helt ställa mig bakom detta uttalande. Den framfida alkoholpolitiken bör alltså även fortsättningsvis bedrivas i enlighet med grundtankarna i 1977 års alkoholpolitiska beslut,

Anf. 38 PER GAHRTON (mp):

Fru talman! Jag tackar för svaret trots aff det infe var något svar.

Bakgrunden till frågan är en artikel i Arbetet, socialdemokrafisk, där reportern säger aff en "konsekvens vid ett närmande fill EG är drastiskt sänkta spritpriser, vilket gjort många nykterister fill EG-motsfåndare", På defta svarar Lennart Pettersson: "Det är väl ett litet problem, eller inget problem alls." "Som skåning har man kanske en lite lättsinnigare syn på defta,"

Lennart Peftersson är upplysningsvis inte medlem av Skänepartiet utan näringsutskoftets nye ordförande, socialdemokrat. Men han har rätt på en punkt, nämligen fakfabeskrivningen, ätten harmonisering med EG leder fill sänkta alkoholpriser.

TCO har genom sin ekonom Sfig Tegle gjort en utredning som visar atf spritpriserna kommer aft sjunka med 52 %, vinpriserna med 44 % och starkölspriserna med 28 %, vilket beräknas leda fill konsumtionsökning på 16 % för sprit, 22 % för vin och 14 % för öl. Hur tänker socialministern undvika defta? Hur skall det gå aff undvika detta, om man fullföljer harmoniseringen enligt riksdagens principbeslut? Gär det aff undvika? Vad är det för metoder man skall använda? Skall man avstå från harmonisering, trots aft riksdagen fakfiskt avslog vissa mofioner med förslag om att man uttryckligen skulle göra undantag för alkoholpolitiken? Skall man avstå frän harmonisering, eller har man något frick för sig?

Vi hörde nyss hur man hänvisade till WHO. I bryggarnas tidning Bryggeritidningen finns en intervju med EG:s ordförande i alkoholkommittén. Han avvisar WHO:s målsättning för alkoholpolitiken. Hur tänker

regeringen klara av detta mycket allvarliga problem, denna följd av smyganslufningen fill EG? Jag tycker infe svaret var särskilt upplysande och ber om ytterligare svar.

Anf. 39 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru falman! Inledningsvis får jag höra aff Per Gahrfon tycker aft han inte fick något svar alls. I slutet av sift anförande sade han att svaret inte var tillräckligt upplysande. Jag vet inte vad definitionen pä ett svar är enligt Per Gahrfons uppfattning.

Jag har försökt förklara vad som ligger bakom den svenska alkoholpolitiken. Några trick, Per Gahrfon, skall vi inte ha för oss när vi bestämmer hur alkoholpolitiken i Sverige skall utformas. Hur den skall utformas har Sveriges riksdag lagt fast 1977, Det ärså som jag harsagt i mitt svar, nämligen aff det är 1977 års alkoholpolitiska beslut som ligger fill grund för den svenska alkoholpolitiken. Ett av de vikfiga instrumenten är prisinsfrumentet, och det skall vi hålla fast vid fill dess aff denna riksdag beslutat något annat, vilket jag hoppas atf den infe gör,

Anf. 40 PER GAHRTON (mp):

Fru falman! Socialministern förbigår ju problemet, nämligen atf det finns ett principbeslut från riksdagen som hade socialdemokratiskt stöd som säger aff EG-harmoniseringen skall omfatta allt utom utrikes- och säkerhetspolitiken. Den skall också omfatta punktskatter.

Alkoholpolitiken använder sig av skatfeinsfrumenfet punktskatter som ett vikfigt medel aff nå målen. Det sägs klart ut frän EG-håll och frän de svenska debattörer som inser vad EG-anpassningen leder fill aft harmoniseringen kommer aft förutsätta och kräva en drastisk sänkning av de svenska alkoholskatterna. Det är ju verkligheten. Därför mäste jag fråga; Förnekar socialministern denna verklighetsbeskrivning? Vad är det för fel pä verklighetsbeskrivningen atf EG-anpassningen kräver radikalt sänkta punktskatter på alkohol?

Anf. 41 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Verkligheten när det gäller den här harmoniseringen finns beskriven i regeringens proposition och i de uttalanden som har gjorts av både utrikes-, social- och skatteutskotten. Jag har i mitt svar till Per Gahrton sagt "att de sociala och hälsomässiga strävanden som vägleder den svenska skattepolitiken på alkoholens och tobakens område infe bör försvagas genom ett samarbete med EG".

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om alkoholpriserna vid en harmonisering tiUEG

15 § Svar på fråga 1988/89:147 om bidrag till kvicksilverförgiftade tandvårdspatienter

Anf. 43 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för atf fä en snabb lösning på ersättningsfrågan för kvicksilverförgiftade tandvårdspafienter.

Inledningsvis måste jag konstatera att, enligt socialstyrelsens allmänna råd från den 17 maj 1988 om utredning av patienter med symtom som antagits bero på kvicksilverexponering från amalgam samt om användning av amalgam, det ännu inte finns något vetenskapligt underlag som tyder på att kvicksilverexponering från denfalt amalgam orsakar förgiftningssymtom. Socialstyrelsens expertgrupp framhöll dock att amalgam är ett ur toxikologisk synvinkel olämpligt fandfyllningsmaferial och att utvecklingen av nya tandfyllningsmaferial bör stimuleras. I avvaktan på att sådana material finns tillgängliga som generell ersättning för amalgam kan dock amalgam fortfarande användas som tandersätfningsmaterial.

I de allmänna råden från socialstyrelsen anges också att personer med symtom som antas bero på kvicksilverförgiffning frän amalgam genom läkares försorg bör genomgå sådan medicinsk utredning som besvären kan mofivera. Det anges också aft diagnosen kronisk kvicksilverförgiffning bör grundas på posifiva kriterier som karaktäristiska besvär, känd exponering och förhöjd kvicksilverkoncentrafion i blod/urin. I sädana fall rekommenderar riksförsäkringsverket i sina allmänna råd om tandvårdsförsäkringen från den 1 juli 1988 aft patienten får avgiftsfri tandvård vid utbyte av amalgamfyllningar mot annat material.

Sammanfattningsvis gäller således att bidrag i form av avgiftsfri tandvård i dag lämnas vid utbyte av amalgamfyllningar mot annat material vid diagnosen kronisk kvicksilverförgiffning. När det gäller patientens kostnader för den medicinska utredningen följer dessa de allmänna ersättningsregler som gäller för öppen läkarvård, dvs. patienten fär betala 50 kr. om utredningen görs inom den offenfliga värden.

Anf. 44 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru falman! Jag ber att få tacka för svaret.

Problemet med den här frågan är, som jag ser det, att ord står mot ord. Gertrud Sigurdsen säger atf det infe finns något vetenskapligt underlag som tyder pä att kvicksilverexponering från denfalt amalgam orsakar förgiftningssymtom. Pä den punkten sfär ord mot ord. Det finns en mängd patienter som är drabbade av defta och som är väldigt säkra på sin sak. Det finns också

experter som är säkra på aft sambanden faktiskt finns. Det är det som gör den här frågan så komplicerad.

Eft annat faktum som gör saken komplicerad är aff diagnosen är så svår aft ställa. Den skall grundas pä posifiva kriterier så som karakteristiska besvär, känd exponering och förhöjda kvicksilverkoncentrafioner i blod och urin, säger Gertrud Sigurdsen. Allt detta är mycket svårt aft fastsfälla.

Faktum är att det just i denna fråga är angeläget att ha en omvänd bevisföring. Som läget är i dag är det patienterna som måste bevisa aff sambanden föreligger. Vi vet att symtomen är diffusa och atf de kan tyda på en väldig massa andra saker. De kan ha likheter med symtom på en mängd andra sjukdomar. Defta leder fill atf patienter många gånger slussas frän den ena läkaren till den andra, från den ena provtagningen till den andra i flera är för aff till slut hamna hos en psykiatriker, eftersom pafienterna anses lida av depression eller något annat. Det krävs aft diagnosen kronisk kvicksilverförgiftning skall kunna ställas trots vetskapen om atf den diagnosen är harf när omöjlig aff ställa på ett sådant vetenskapligt sätt som krävs.

Då undrar jag fortfarande: Är det inte dags atf flytta över bevisbördan från patienterna fill de ansvariga så aft säga? De pafienter som själva, kanske subjektivt, upplever atf kvicksilverförgiftning är roten till deras onda bör behandlas som om det var så.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om bidrag tdl kvicksilverförgiftade tandvårdspatienter

Anf. 45 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru falman! Jag kan hålla med om den inledande beskrivningen att ord står mot ord och att experter har olika uppfattningar. Detta är väl naturligt om man är osäker på något som inte är vetenskapligt prövat. Diagnosen är också svår atf ställa.

Fru falman! Nu vill jag upplysa om atf Gudrun Schyman har ställt frågan om ersättningsanspråken, och den frågan har jag svarat pä. Jag har också sagt aff för aff ersättningen skall kunna erhållas bör pafienten genomgå en medicinsk utredning där besvären kan mofiveras, och detta står också i det allmänna råden, I övrigt vill jag hänvisa till de svar som jag har givit på den ställda frågan,

Anf. 46 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Fru falman! Jag kan bara beklaga aff det infe går aft fä en förändring i synsättet i vad gäller diagnostiseringen och var man lägger ansvaret i de här frågorna. Detta kräver kanske ännu mer opinionsbildning än hittills.

Från början skrattade man bara åt patienterna och sade aff de bara var ute och svamlade och aft det egentligen bara handlade om andra saker. Arbetet måste tydligen fortgå än längre, och man mäste försöka fä fram än mer bevis för sambanden. Detta är tråkigt, eftersom väldigt många människor drabbas mycket hårt i dessa sammanhang, men jag får väl återkomma, som det heter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om allmän hälsoundersökning med mammografi

16 § Svar på fråga 1988/89:150 om allmän hälsoundersökning med mammografi

Anf. 47 Socialminister GERTRUD SIGURDSEN:

Fru talman! Barbro Westerholm har frågat om regeringen avser aff vidta några åtgärder beträffande allmän hälsoundersökning med mammografi mot bakgrund av de resultat som nyligen redovisats från Malmö,

Jag finner inte att de resultat som redovisats ger anledning till särskilda åtgärder frän regeringen. Det Ugger i socialstyrelsens roll som tillsynsmyndighet aff bevaka aff den medicinska verksamheten sker med beaktande av fillgänglig kunskap och erfarenhet. Socialstyrelsen följer noggrant utvecklingen och kommer aft granska de resultat som presenterats av Malmöforskarna, För närvarande finns infe några planer pä atf vidta ändringar i rekommendationerna.

Med socialstyrelsens medicinska bedömningar som grund vill jag slutligen framhålla atf jag är beredd aft ställa upp i den kvinnliga kampen för rätten till mammografiundersökningar som kommit fill uttryck i en artikel i en av dagens morgontidningar.

Anf. 48 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Fru talman! Eftersom det är första gången jag fär ordet här i riksdagen, vill jag först säga atf jag som läkare har aft följa de etiska principer som stakades ut av Hippokrafes 400 år f, Kr, De innebär aff jag skall göra allt som sfär i min makt fill gagn för de sjuka och söka avvärja allt som kan medföra aft människor kommer till skada och drabbas av ohälsa. De principerna kommer aft vägleda mig också här i riksdagen.

Sedan fill hälsoundersökning med mammografi. Det har gått trögt med utbyggnaden. Två år efter socialstyrelsens allmänna råd har knappt hälften av landstingen infört eller planerat atf införa hälsoundersökning med mammografi. Tveksamheten är säkerligen till stor del grundad på den debatt och det ifrågasättande som har förts fram av främst män om mammografins värde.

Nu har två svenska studier visat samma sak, nämligen atf kvinnor efter menopaus gagnas av mammografi. Vad beträffar kvinnor före menopaus råder en viss osäkerhet om hur man skall tolka resultaten. Data är på väg som jag tror kommer att räta ut de frågetecknen, och jag är liksom socialministern övertygad om aff socialstyrelsen har all kompetens atf bedöma dessa data.

Men den pågående debatten inger oro, I dagens trängda ekonomiska läge i hälso- och sjukvården finns det risk för aft kvinnors krav på resurser till sjukdomar som drabbar kvinnor får stå fillbaka. Därför är jag mycket glad för att socialministern vill ställa sig bakom denna kvinnokamp - tack!

Överläggningen var härmed avslutad.

17 § Meddelande om svar på interpellationerna 1988/89:18 och 25

Anf. 49 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Med hänvisning till riksdagsordningen vill jag meddela atf jag pä grund av resor infe kan besvara interpellafion 18 av Anna Wohlin-Andersson om fördelningen av medel för investeringar i länsfrafikanläggningar och interpellafion 25 av Karin Israelsson om föreskrifterna om användningen av dubbdäck inom den föreskrivna tiden. Jag har kommit överens med inferpellanterna om atf besvara dessa interpellafioner den 18 november.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Meddelande om interpellationssvar

Om politiska överläggningar i vissa överlevnadsfrågor

18 § Svar på fråga 1988/89:43 om politiska överläggningar i vissa överlevnadsfrågor

Anf. 50 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Kent Lundgren har frågat statsministern om det är möjligt aff diskutera ett eventuellt stopp för det pågående motorvägsbygget mellan Stora Höga och Ljungskile.

Arbetet inom regeringen är så fördelat aff det är jag som skall svara pä frågan.

Arbetsplanen för byggande av motorvägen prövades av regeringen den 3 september 1987, Regeringen, som delade länsstyrelsens och vägverkefs bedömningar, fastställde planen. Någon omprövning av regeringens beslut är inte aktuell,

Anf. 51 KENT LUNDGREN (mp):

Fru talman! Det är rikfigt som kommunikafionsministern säger i svaret, atf frågan ligger på kommunikafionsministerns bord - om den enbart hade gällt motorvägen, Aff jag ställde frågan till statsministern beror på aff den handlar om överlevnadsfrågorna fotalf sett, där motorvägen i Bohuslän bara är en ur miljösynpunkt förkastiig del. Jag vet alltså inte om kommunikationsministern egenfligen kan fortsätta svara.

Min fråga gällde vilken tolkning som läggs in i folkviljans yttring i valet, om det är den tolkning jag gör i min fråga eller en annorlunda tolkning. Om det är min tolkning som gäller, vilka stora miljöförstörande undantag vill kommunikationsministern i så fall göra för atf därefter eventuellt kunna diskutera förutsättningslöst om resten? Eller är det sä att "förutsättningslöst" är ett tabubelagt ord i dagens parti- och blocklåsta polifiska värld?

19 § Svar på fråga 1988/89:66 om ökad trafikflygarutbildning

Anf. 54 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru falman! Iris Mårtensson har frågat utbildningsministern om vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för aff öka plafsanfalet fill utbildningen av frafikflygare inom landet. Arbetet inom regeringen är så fördelat atf det är jag som skall svara på frågan.

Vid frafikflygarhögskolan utbildas för närvarande 90 elever per är, 60 svenska och 30 norska. Vid privata skolor utbildas dessutom ca 30 elever per år. Därutöver utbildar sig en del svenskar i egen eller i flygbolags regi vid skolor i utlandet, i första hand USA,

Även om det i dag råder en viss brist på piloter till följd av atf efterfrågan är större än utbildningsvolymen, pekar prognoserna mot en mindre efterfrågan något är in pä 90-talef,

Jag anser att staten har vidtagit de åtgärder som är rimliga genom nuvarande utbildning vid frafikflygarhögskolan och det särskilda statsbidraget till privatutbildning. Jag avser därför inte att nu vidta några ytterligare åtgärder,

Anf. 55 IRIS MÅRTENSSON (s):

Fru talman! Jag tackar kommunikafionsministern för svaret pä min fråga, som är föranledd av aft en ung kille frän mina hemtrakter ville söka till pilofufbildning men infe hade möjlighet atf komma in pä utbildningen i Ljungbyhed, Konkurrensen till de flesta flygfrafikyrken är stor. Även om infe antalet sysselsatta inom yrkesgrupperna kommer att öka i nägon större omfattning, finns det varje år eft rekryteringsbehov på grund av pensionsavgångar, byte av yrke och byte av arbetsplats. Dessutom kommer flygtrafiken troligen atf öka, både inrikes och utrikes.

Jag är glad för det svar jag har fått av kommunikationsministern, När man tittar tillbaka, har det varit mycket otillfredsställande med de utbildningsplatser som har funnits. Eftersom pilotutbildningen i Ljungbyhed är den enda i Norden som står under statlig tillsyn och således berättigar de studerande till studiemedel och avgiftsfri undervisning, förstår man aft de flesta vill söka den utbildningen. Nu nämner kommunikationsministern också det särskilda statsbidraget till den privata utbildningen. Detta underlättar naturligtvis också för rätt mänga - det blir ju inte fullt sä kostsamt.

Jag tackar än en gång för svaret, som var tillfredsställande.

Överläggningen var härmed avslutad.

20 § Svar på fråga 1988/89:96 om tidsschemat för en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn

Anf. 56 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Sten Andersson i Malmö harfrägat mig vilket tidsschema som för närvarande gäller för eft beslut om en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn,

I augusti förra året presenterade de danska och svenska Öresundsdelega-fionerna sina rapporter, som behandlade bl,a, tekniska, ekonomiska och miljömässiga aspekter på fasta förbindelser över Öresund, Rapporterna remissbehandlades under förra hösten.

Öresundsdelegationerna har därefter fått i uppdrag aff komplettera 1987 års rapporter med bl,a, en utredning om en borrad järnvägstunnel mellan Malmö och Köpenhamn, Detta arbete pågår för närvarande, och jag har fått veta atf delegationerna räknar med att redovisa sitt uppdrag strax efter årskiftet 1988-1989, Det finns inte någon möjlighet att nu förutse när riksdagen kan fatta beslut i ärendet,

Anf. 57 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru talman! Jag tackar kommunikafionsministern för svaret. Men en sak fattas i svaret. Där falas det om arbetet i delegationerna i Danmark och Sverige, Däremot säger statsrådet icke ett enda ord om den remiss som egenfligen är skulden till atf frågan har förhalats, nämligen den remiss som man beslutade om förra året pä den socialdemokratiska kongressen, Defta är ganska intressant. Såvitt jag förstår var anledningen till atf socialdemokraterna inte vågade sig på en votering på nämnda kongress att opinionen emot var stark och atf man infe ville figurera i massmedia som eft parti som är aningen splittrat.

När det gäller det här med broar och kommunikafioner vill jag säga fill statsrådet: Om man frågar människor vad de spontant tycker är den bästa och den säkraste förbindelsen över ett vatten, skulle alla säga aft en bro är det bästa alternativet. Men om det när det gäller den remiss som ni nu har valt att genomföra i ert parti visar sig atf det bara blir en knapp majoritet för en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn, hur kommer ni då att agera? Ni har ju trots allt hängt upp era argument på den remissen hela tiden. Det handlar alltså infe om de olika delegationerna i Sverige och Danmark, Det skulle vara bra för oss skåningar-ja, t,o,m, för alla svenskar-om vi fick eft klart besked på den här punkten,

Anf. 58 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Fru falman! Det är inte bara inom det socialdemokratiska partiet som det finns litet olika synpunkter på hur de här förbindelserna skall ordnas utan det gäller också, såvitt jag försfär, flertalet partier. Naturligtvis är det därför inte möjligt för mig atf besvara hypotetiska frågor från Sten Andersson i Malmö, Om jag kunde säga hur vi skulle göra efter rädslaget, skulle det ju inte vara någon större poäng med att ha eft sådant. Meningen med rådslaget är ju att det skall påverka vårt beslut.

Pä den mera distinkta frågan om det bästa sättet att ordna en förbindelse

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om tidsschemat för en fast förbindelse mellan Malmö och Köpenhamn

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om den planerade nya fjärrtågsstationen i Södertälje

över vatten kan jag svara atf det sannolikt är atf ha en bro. Men under ett vatten är det förmodligen en tunnel.

Anf. 59 STEN ANDERSSON i Malmö (m):

Fru falman! Är det möjligen så, att statsministerns svar på den första frågan i dagens frägedebatt har gjort den här debatten mera levande? Framför allt finns det nu inslag av humor i debatten, vilket vi har all anledning aff glädja oss åt.

Men fortfarande gäller frågan: Om det, när det gäller det remissförfarande som kommer atf genomföras bland socialdemokraterna runt om i landet, skulle bli en knapp majoritet för en bro mellan Malmö och Köpenhamn, hur kommer regeringen då aft agera?

Kommer ni aft agera som anhängare av demokratin och således låta majoriteten bestämma eller kommer ni även fortsättningsvis - som ni ju redan under, tyvärr, alltför lång fid gjort - aff förhala en fråga som är ytterst vikfig inte bara för oss skåningar utan för hela Sverige?

Överläggningen var härmed avslutad.

Anf. 60 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru falman! Annika Åhnberg har frågat mig vad jag avser aft göra för aff staten skall ansvara för kostnaderna för Södertälje Syd,

Bakgrunden fill Annika Åhnbergs fråga är den utbyggnad av järnvägen som skall ske mellan Flemingsberg och Järna, Den sträckning av banan som ursprungligen planerades gick inte via Södertälje, Av främst regional- och trafikpolitiska skäl har starka önskemål framförts från bl,a, Södertälje kommun om aff järnvägen skulle passera genom Södertälje, Den sträckning som regeringen nyligen givit banverket i uppdrag aft arbeta utifrån har utformats i enlighet med detta önskemål.

En linjesträckning via Södertälje innebär betydande merkostnader i förhållande till det ursprungliga alternativet. Samtidigt är sträckningen framför allt fill nytta för invånarna i den berörda regionen genom förbättrade järnvägsförbindelser såväl lokalf som med landet i övrigt.

Mot denna bakgrund har ett avtal om finansiering av merkostnaderna för Söderfäljealfernativef träffats mellan de olika intressenterna, däribland Södertälje kommun.

Jag finner inte anledning aff fa något inifiativ för ett ökat statligt kostnadsansvar.

Anf. 61 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Fru falman! Jag ber aff få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga, med vilket jag dock infe är nöjd.

Det är med blandade känslor som vi i Södertälje ser fram emot projektet Södertälje Syd. Det är visserligen mycket positivt att det byggs en ny

fjärrtågsstation. Det är ju mycket vikfigt ur miljösynpunkt atf järnvägen blir ett alternativ fill bilen och flyget. Vidare är det särskilt posifivt aff en fjärrtägssfafion anläggs i Södertälje, eftersom det läget ger unika möjligheter dels när det gäller aft kombinera tågtrafiken med såväl båt- som biltransporter, dels när det gäller atf ansluta den nord-sydgående järnvägen till den, som jag hoppas, då utbyggda och förbättrade Mälarbanan. Defta är inte, vilket dock kommunikafionsministern sade i sitt svar, något som främst angår Södertäljeborna. Det angår faktiskt hela Sveriges folk aff järnvägsnätet byggs ut på eft sådant sätt att järnvägen blir eft bra alternafiv fill biltrafiken.

I Södertälje har vi över alla parfigränser - i viss män med undantag av miljöpartiet, där man varit litet tveksam - varit synnerligen överens om den här satsningen. Vi har verkligen kämpat hårt för att få den till stånd.

Det som nu skapar smolk i glädjebägaren är finansieringsfrågan. Södertälje kommun är en kommun som har ont om pengar. Pengarna behövs i stället fill barnomsorg, till äldreomsorg och t.ex. fill underhåll av skolbyggnader.

Enligt min mening är det infe någonfing annat än utpressning frän statens sida när man säger; Javisst, var så god! Ni får en järnvägsstation, förutsatt atf ni är med oeh betalar 90 milj. kr. Men 90 milj. kr. är en oerhört stor summa pengar för en kommun som redan har en ansträngd ekonomi. Således kan jag pä intet sätt vara nöjd med svaret.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om den planerade nya fjärrtågsstationen i Södertälje

Anf. 62 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Vi kan vara överens om aff det här förslaget har ett antal fördelar. Men samtidigt vill jag påminna om vad jag antydde i mitt frågesvar, nämligen aft den ursprungliga tanken hos SJ var att tåget inte skulle stanna i Södertälje. I stället skulle det vara en anslutning i frakten av Järna. Man kan väl infe begära aft resenärerna skall gä med pä en, om även marginell, försämring genom aft det blir ytterligare ett uppehåll för tåget - de flesta resenärer har ju inget intresse av atf tåget stannar i Södertälje, eftersom de skall vidare neråt Hallsberg, Skövde eller Göteborg - samtidigt som de fär betala extra för en sådan försämring.

Därför är det väl rimligt aft Södertälje, som har önskat få denna förbindelse av vissa andra skäl, som jag i oeh för sig tycker att det ligger någonting i, också fär bidra när det gäller finansieringen.

Men för den skull får man infe framställa det hela som om staten inte .skulle ha tagit på sig en merkostnad. Staten har faktiskt tagit pä sig en merkostnad i storleksordningen 190 milj. kr. även i detta sammanhang.

Anf. 63 ANNIKA ÅHNBERG (vpk);

Fru talman! Om det är så aff SJ från början har tänkt fel i denna fråga kan jag infe förstå varför södertäljeborna skall behöva betala priset för det. Det är märkligt atf kommunikafionsministern här har bestämda åsikter om på vilket sätt människor använder järnvägen och vilka resmål de har. Faktum är atf människor har behov av atf åka norrut och söderut, och även av att kombinera och byta för att ta sig tvärs över landet.

Det kanske infe finns någon anledning aft förlänga diskussionen i dag, eftersom kommunikationerna mellan mig och kommunikationsministern tydligen är blockerade, så atf han infe kan ta till sig det jag säger om att defta

22 § Svar på fråga 1988/89:142 om bättre regularitet i Linjeflygs flygningar

Anf. 64 Kommunikafionsntinister SVEN HULTERSTRÖM:

Fru talman! Anders Björck har frågat mig om jag avser vidta några åtgärder för atf få Linjeflyg aft fungera tillfredsställande vad gäller regularitefen i flygningarna.

Med den prioriterade ställning som Linjeflyg har inom det svenska inrikesflyget följer också ett särskilt ansvar för att erbjuda en bra transport-försörjning.

Tekniska fel och yttre omständigheter har enligt vad jag erfarit orsakat vissa problem under hösten. Åtgärder har redan vidtagits, bl.a. inhyrning av flygplan, för att höja regularitefen till normal standard.

Under defta anförande övertog andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 65 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr falman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svaret.

Linjeflyg har monopol pä eft stort antal av landets flyglinjer. Ingen konkurrens är tilläten - passagerarna har inget val. Sä har statsmakterna bestämt.

Staten har en stor ägarandel i Linjeflyg. Staten, här representerad av kommunikationsministern, har naturligtvis därför eft stort ansvar för att Linjeflyg fungerar tillfredsställande. Det gör det inte i dag. Ibland står - om man skall tro uppgifter från Linjeflygs personal - en tredjedel av flygplans-flottan på marken på grund av tekniska fel. Så var det sä sent som i måndags.

Herr falman! En tredjedel av flygplansflottan är i så pass dåligt skick att den inte klarar att fullgöra sina trafikuppgifter. Detta drabbar passagerarna hårt. De betalar flygpriser som Ugger i absoluta världstoppen när det gäller inrikesflyg. Det är då rimligt att kommunikationsministern tar passagerarnas parti, ser till aft Linjeflyg kan fullgöra sina åligganden, håller tiderna bättre och ställer in färre flygningar.

Nu säger kommunikafionsministern att åtgärder redan har vidtagits, bl.a. inhyrning av flygplan. Det är bra, herr talman, men ännu bättre vore det om de inhyrda flygplanen kunde flyga.

Jag vill därför fråga kommunikafionministern; Anser han att nuvarande situation är fillfredsställande? Avser han aft vidta några konkreta åtgärder för att förbättringar skall komma fill stånd? Pä vilket sätt avser han att följa utvecklingen på detta område?

Överläggningen var härmed avslutad.

23 § Svar på fråga 1988/89:143 om upphandlingen av regional och lokal kollektivtrafik

Anf. 66 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Carl G Nilsson har frågat mig om jag avser aft rekommendera trafikhuvudmännen att vid upphandling dä lika kvalitet och volym gäller välja lägsta anbud.

Det trafikpolitiska beslut som riksdagen fattade fidigare i år innebär ytterligare eft steg i den s.k. trafikhuvudmannareformen genom att frafikhuvudmännen ges ansvaret för all lokal och regional kollektivtrafik. Erfarenheterna hittills visar atf ett decentraliserat och samlat ansvar inneburit en effektivare frafikproduktion med betydande standardhöjningar som följd.

Enligt de riktlinjer som riksdagen givit skall trafikhuvudmännens upphandling ske pä affärsmässiga grunder. I detta sammanhang skall givetvis även faktorer som kvalitet och effektivitet beaktas.

Jag finner inte att det finns behov av någon styrning frän regeringens sida avseende trafikhuvudmännens upphandlingsförfarande.

Anf. 67 CARL G NILSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret pä frågan, statsrådet!

Motivet till frågan är aft jag arbetar som vice ordförande i ÖstgötaTrafiken hemma i Östergötland och anser att det därför är min uppgift atf se fill att resenärerna fär den bästa trafiken till lägsta möjliga pris. Vi upphandlade nyligen trafik i Östergötland, och det fanns då flera konkurrenter om trafiken, även konkurrenter fill de nu befintliga frafikföreträdarna. Eft privat bolag var billigast i samtliga berörda trafikområden i länet. I ett fall var det så pass stor skillnad som 3 % mellan alternativet med det lägsta priset och det befintliga kommunala frafikbolagef.

Trots defta upphandlades inte alternafivet med det lägsta priset, utan det befintliga kommunala frafikbolagets trafik. Om jag slår uf den stora skillnaden i pris på hela trafiken bara i det berörda länet, visar det sig att det rör sig om tiofals miljoner kronor i prisskillnad.

Det finns alltså dels en risk för att en offentligt driven trafik fill högre kostnader cementeras, dels en risk - som min fråga gällde - för att det vid kommande upphandlingar inte kommer atf föreligga en sådan konkurrenssituation som vi är så överens om behövs för att bästa möjliga trafik till lägsta pris skall kunna erhållas.

Anf. 68 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr falman! Det som nu sker med det nya förfarandet är att det förs in element av ökad konkurrens. Det är ännu för tidigt att kunna göra någon samlad bedömning av vad detta leder till, men enligt uttalanden frän frafikförefagen i Östergötland har detta redan lett till kostnadsminskningar. När vi så småningom får den samlade bilden från hela landet tror jag att vi kommer att kunna konstatera att det nya förfarandet har inneburit aff väsenfliga kostnadsminskningar har uppnåtts när det gäller kollektivtrafiken. Jag känner mig ganska övertygad om atf det blir slutresultatet. Däremot kan det knappast vara riktigt att staten går in och i detalj styr och

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om upphandlingen av regional och lokal kollektivtrafik

24 § Svar på fråga 1988/89:148 om anlitande av järnväg för transport av post

Anf. 69 Kommunikafionsminister SVEN HULTERSTRÖM:

Herr talman! Berndt Ekholm har frågat mig om jag är beredd atf vidta åtgärder för atf medverka fill atf post som i dag transporteras med flyg resp. lastbil återförs fill järnväg och förhindra en fortsatt negafiv utveckling för järnvägsposten.

Enligt postverket finns det i dag inte några planer på aff ändra de transporter som går med tåg från Stockholm fill Göteborg. Det är dessutom fortfarande sä aft den övervägande delen av all post transporteras med järnväg.

Riksdagen har lagt fast vissa mål för postverket gällande service och ekonomi. Som jag fidigare har meddelat här i kammaren kan kraven pä servicenivå när det gäller befordran av normalbrev medföra aff posfen infe allfid kan välja järnvägen före andra transportmedel, om järnvägsalfernati-vet skulle medföra sämre möjlighet att nå servicemälef. Postverket bör självt besluta vilka transporter som skall användas för att klara postbefordran.

Anf. 70 BERNDT EKHOLM (s):

Herr talman! Jag fär tacka kommunikafionsministern för svaret.

Orsaken till aff jag har ställt frågan är aft jag har kommit i kontakt med problemet och tycker aft utvecklingen är oroande, också sett i ett vidare perspekfiv. Det är faktiskt problem med hela godstrafiken och uppenbart när det gäller just postbefordran med brev, som minskar i omfattning. I det senare fallet är det infe bara fråga om en transport, utan ett arbete kan samfidigt utföras med sortering av brev. Jag tycker att det vore en inriktning aff sträva efter aft utnyttja järnväg i detta sammanhang. När det gäller fallet Stockholm-Göteborg har man nu senast den 3 oktober överflyttat franspor-ter från järnväg fill flyg. I verkligheten har man överflyttat dem frän truck -järnväg till lastbil - flyg- lastbil, och där har man ingen sortering under resan utan den sker vid framkomsten. Det finns en uppenbar risk för aff denna utveckling kan fortsätta. Jag menar atf det är angeläget att ta vara på möjligheten aff utvidga järnvägstransporten. Jag har fått besked om att 146 000 försändelser infe kommit fram dagen efter till följd av den här omorganisationen. Det är en avsevärd mängd i förhållande fill den andel som denna omflyttning gäller. Sett ur detta perspekfiv har det faktiskt inte blivit någon servicevinst utan i stället en serviceförsämring.

Tidigare har det skett indragningar pä linjerna Göteborg-Malmö 1987 och Göteborg-Linköping 1986, trots att tågen fortfarande går de sträckorna. Det befraktar jag infe som någon god utveckling, infe heller frän trafiksäkerhets-och miljösynpunkt.

Jag vill fråga kommunikationsministern om det finns nägon beredskap för aft man skall kunna bryta den här utvecklingen, som jag anser vara negativ.

Anf. 71 Kommunikationsminister SVEN HULTERSTRÖM: Herr talman! Bakgrunden till Berndt Ekholms fråga är nog en sammanblandning av två olika saker, förstår jag nu. Det är nämligen så aff de förseningar som har uppstått i Göteborg på senare tid inte beror på indragen postsortering på tåg, utan de beror pä aff man på grund av arbetsmarknadssituationen här i Stockholm har bestämt att man skall lokalisera ut arbetsuppgifter. Man får alltså inte folk till dessa arbetsuppgifter i Stockholmsområdet, oeh därför har man lokaliserat utsortering av post till bl.a. Göteborg. Dessutom har man - och det kanske inte var så bra - just vid samma tidpunkt genomfört en förändring av organisationen när det gäller brevbärardistrikfen i Göteborg. Sammantaget har dessa två.faktorer medfört vissa förseningar. Men här finns inte något samband med postsortering i s.k. postkupéer på järnväg.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om norra Kalmar län som temporärt stödområde

Anf. 72 BERNDT EKHOLM (s):

Herr falman! Den information som jag har tagit del av pekar på atf problemet är sammansatt. Det är olika kategorier som sorterar olika saker, och de påverkar varandra inbördes. Jag tycker infe att det är nödvändigt att hämta folk i Stockholm för aff de skall transportera posfen mellan Göteborg och Stockholm. Man kan lika väl hämta folk i Göteborg.

Sedan är man också rädd för aff den treärsplan som posten har kan innebära att utvecklingen som vi nu kan se en trend av fortsätter. Det började alltså med Göteborg-Linköping, fortsatte med Göteborg-Malmö och nu kommer Göteborg-Stockholm. Vad som är särskilt viktigt här - och det hoppas jag aft kommunikafionsministern kommer aff lägga ned mycket arbete på - är att bryta den här trenden, sä atf vi inf e fär en fortsatt utveckling med övergäng fill lastbil och flyg.

Överläggningen var härmed avslutad.

25 § Svar på fråga 1988/89:86 om norra Kalmar län som temporärt stödområde -

Anf. 73 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr talman! Agne Hansson har frågat mig om regeringen är beredd aff förklara de sex nordligaste kommunerna i Kalmar län som temporärt stödområde.

Regeringen har möjlighet atf som tillfälliga stödområden peka uf orter eller regioner som drabbas av regionalpolitiska problem i samband med omfattande strukturförändringar inom näringslivet. Denna möjlighet har främst tillämpats i delar av Bergslagen när större strukturförändringar har genomförts i basindustrier som legat utanför stödområde. Ett annat exempel är kommunerna Uddevalla, Munkedal och Lysekil som under en period var inplacerade i stödområde i samband med nedläggningen av Uddevallavarvet.

7 Riksdagens protokoll 1988/89:13 -17

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om norra Kalmar län som temporärt stödområde

Jag är väl medveten om aff utvecklingen i norra Kalmar län i vissa avseenden har varit ogynnsam. Situationen när det gäller t.ex. arbetslösheten har dock förbättrats avsevärt under det senaste året. Det råder nu även här stor efterfrågan på viss kvalificerad arbetskraft.

Det hindrar infe att det finns anledning att pä olika sätt underlätta sådana åtgärder som t.ex. bidrar till att bredda näringsUvsstmkturen eller höja teknik- och kompetensnivån i företagen. Regeringen har därför under det senaste året gjort det möjligt för företag i de sex nordligaste kommunerna i Kalmar län att utnyttja sina investeringsfonder för investeringar i maskiner och inventarier.

Regeringen har också lämnat stöd till det s.k. Östra Smålandsprojektef, i vilket vissa av kommunerna i norra Kalmar län medverkar. I projektet prövar man nya former för att utbilda personer som är anställda i företag. Erfarenheterna från projektet är hittills mycket goda.

Problemen i norra Kalmar län är emellertid enUgt min mening inte av den omfattningen eller av den karaktären att de, som i de exempel jag tidigare nämnde, mofiverar aft området utpekas som fillfälligf stödområde.

Anf. 74 AGNE HANSSON (c):

Herr falman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Atf förklara norra Kalmar län som temporärt stödområde vore en utomordentlig hjälp fill självhjälp i ett område som har mycket svåra problem. Det var av den orsaken som jag ställde frågan. Jag ställde den också därför aff det finns en samlad framsfällan från länet om detta fill regeringen. Länsstyrelsen gjorde en hemställan redan i april 1987. Invånarna i länet har irite fått något svar. Önskemålet upprepades i pefifaframställningen 1988, men man har infe fått något svar förrän nu. Svaret på min fråga har också dröjt - det är nog ungefär tre veckor sedan jag ställde den - och jag trodde därför i min enfald aft regeringen nu är beredd att överväga ett beslut i denna fråga. Så är tyvärr infe fallet. Beskedet var negativt. Regeringen sviker länet nu precis som man har gjort många gånger tidigare. Visserligen erkänner arbetsmarknadsministern atf det i vissa avseenden är en ogynnsam situafion i länet, men den är tydligen infe tillräckligt ogynnsam. Då vill jag fråga: Hur ogynnsam, fru arbetsmarknadsminister, måste utvecklingen bli, innan regeringen reagerar på problemen i Kalmar län? Det finns inget län i det här landet som har en sådan ogynnsam åldersstruktur. Det finns inget område - inte ens Bergslagen eller Norrland - som haft en så negativ befolkningsutveckling under de senaste åren som just norra delen av Kalmar län. Medan södra delen ökade sin befolkning med ca 400 personer, svarade norta länsdelens sex kommuner för hela länets avfolkning på ungefär 4 000 personer under sex år. Hur ogynnsam skall utveckUngen bli, innan regeringen reagerar inför länefs problem?

därför sagt aft man för de norra kommunerna i Kalmar län skall se mycket positivt pä de investeringar som breddar och kompletterar strukturen på arbetsmarknaden i dessa kommuner. Men faktum är aft det också i den här delen av Kalmar län råder brist pä viss arbetskraft. Regeringen lämnar ju inte eller har infe lämnat de här kommunerna utom all hjälp. Under den fid som mån har haft möjlighet att nyttja investeringsfonderna för t,ex, maskiner och inventarier har ungefär 100 företag utnyttjat denna möjlighet och investerat för ca 170 milj, kr. Bara detta visar ju aff verksamheten är i gäng.

Det är inte alldeles säkert atf stöd till självhjälp är liktydigt med aft man skall inrangeras i eft stödområde. Det finns olika sätt atf arbeta på när det gäller stöd till regioner. Jag anser atf det sätt som vi hitfills arbetat på har varit bra och det har visat på goda resultat.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om norra Kalmar län som temporärt stödområde

Anf. 76 AGNE HANSSON (c):

Herr falman! Beslutet om investeringsfonderna var positivt. Visserligen fick vi tjata länge innan vi fick dem, men beslutet var bra.

Däremot bevisar de uttalanden som arbetsmarknadsministern nu gör att hon infe har saft sig in i länefs problem. Men, fru arbetsmarknadsminister, aff arbetsmarknadssituationen skenbart ser så ljus ut och aff vi inte har någon arbetslöshet beror på aff ungdomarna tvingats flytta från länet. Vi har snart bara pensionärer kvar i länet, och det är klart att med en befolkning som inte är i akfiv ålder och vill arbeta blir det inga höga arbetslöshetssiffror. Dessutom säger arbetsmarknadsministern aff det råder brist på viss kvalificerad arbetskraft, och det gör det. Men hur skall vi få sådan kvalificerad arbetskraft fill länet om vi inte har sysselsättning atf erbjuda för medflyttände familjemedlemmar? Det är ju det som är problemet i länet,

Anf. 77 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr falman! Jag vill återigenom framhålla Östra Smålands-projektet som är eft sådant konkret projekt, där man går in med utbildning och kompefens-höjande arbete för företag i utveckling. Detta gör atf t,ex. indusfrisfrukturen eller tjänstesektorn kan utvecklas genom atf få hjälp med kompletterande utbildning.

När det gäller åldersstrukturen sade jag också aff jag är medveten om - och
kanske väl så medveten som Agne Hansson - hur kommuner kan ha det
ibland när det gäller indusfri och arbetsmarknad. Åldersstrukturen är ett
problem, men jag sade också aft man i fortsättningen skall se positivt pä
sådana insatser och sädana åtgärder som bidrar till aff bredda arbetsmarkna
den och sysselsäftningssfrukfuren i denna del av Kalmar län. Men det är infe
detsamma som aff föra in dessa kommuner i ett stödområde. Jag vidhåller atf
detta inte är nödvändigt i dagens arbetsmarknadssituation, •

Om upphandling i länder med barnarbete

Prot. 1988/89:16 dessa kommuner skall förklaras som temporärt stödområde. Det är för aff 27 oktober 1988 dra till länet ytterligare sysselsättningstillfällen inom olika näringar. Det arbetas nu febrilt i de norra delarna av Kalmar län. I Västerviks kommun har länsstyrelsen startat ett projekt för aff stödja näringslivet, och då skulle en sådan här åtgärd vara ett effekfivt medel för aff hjälpa länet att få ytterligare sysselsättningsmöjligheter, en mer differenfierad näringslivsstruktur fill länet. Ett beslut om temporärt stödområde skulle i det fallet vara fill stor hjälp,

Anf. 79 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr falman! Det är infe allfid nödvändigt aft leva mitt i problemen för aff förstå dem och ha fantasi nog aft bidra fill konstruktiva lösningar. Ett sådant exempel är det s,k. tvillingprojektef mellan Järfälla kommun och Söderhamns kommun,

Anf. 80 AGNE HANSSON (c):

Herr falman! Naturligtvis kan jag instämma i det arbetsmarknadsministern sade nu senast. Jag far henne på orden när hon säger aff hon vill följa utvecklingen i Kalmar län och skulle slutligen vilja fråga: Hur mycket allvarligare skall situationen behöva bli innan regeringen far den pä allvar, och på vilket annat sätt är regeringen beredd att följa upp problemen om regeringen nu infe är beredd aft bifalla denna hemställan från Kalmar län?

Anf. 81 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN: Herr falman! Östra Smålands-projektet som jag nämnde är ett sådant exempel pä konkreta insatser. Jag upprepar atf sådana investeringar som bidrar fill atf bredda arbetsmarknaden, t,ex, med kompefensindustri inom tjänstesektorn, kan bidra till aft båda parter i en fväförsörjarfamilj kan finna utkomst på arbetsmarknaden. Det är sådana investeringar och sådana insatser som jag är beredd aff ställa mig bakom och arbeta för. Regeringen har inte alls lämnat och kommer infe aft lämna kommunerna i norra Kalmar län i sticket.

Anf. 82 AGNE HANSSON (c):

Herr falman! Jag tror arbetsmarknadsministern på hennes ord i defta fall. Finns det nägon mening bakom de orden, väntar vi oss i Kalmar län en annan politik frän regeringen än den vi har sett de senaste åren.

Överläggningen var härmed avslutad.

26 § Svar på fråga 1988/89:117 om upphandling i länder med barnarbete

Anf. 83 Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Margö Ingvardsson har frågat arbetsmarknadsministern om Sverige

undersöker förekomsten av barnarbete i de länder som utför leveranser fill

vår offentliga sektor. Arbetet inom regeringen är så fördelat aff det är jag

100 som ansvarar för upphandlingsfrågor för statsförvaltningen, varför frågan

har överlämnats till mig.

Regler för de statliga myndigheternas upphandling anges i upphandlingsförordningen. Vissa myndigheter omfattas också av förordningen om tillämpning av GATT-överenskommelsen om staflig upphandling. Inom ramen för dessa bestämmelser fär svenska statliga myndigheter köpa de varor som får säljas på den svenska marknaden.

Det finns således inga regler som ålägger de statliga myndigheterna aff undersöka förekomsten av t,ex, barnarbete i de länder som utför leveranser till staten. Inom den kommunala oeh landstingskommunala delen av den offentUga sektorn utgör upphandlingsfrägorna en del av den kommunala självbestämmanderätten. Det finns således ingen lagsfiftning på detta Område, De kommunala upphandlingsreglemenfena innehåller emellerfid i princip samma bestämmelser som gäller för statlig upphandling.

Regeringen tar avstånd från utnyttjandet av barnarbetskraft i alla dess former.

Enligt min uppfattning är dock infe ändrade regler för den svenska statliga upphandlingen någon lösning på det allvarliga problem som ett utbrett barnarbete utgör, Sverige bör i stället fortsätta atf aktivt verka t,ex, inom FN, GATT oeh ILO för aft den vägen komma närmare en lösning pä problemet med barnarbete.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om upphandling i länder med barnarbete

Anf. 84 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det finns i dag ungefär 150 miljoner barnarbetare i världen, och merparten av dem finns i utvecklingsländerna. Barnarbetare får ingen chans aft gå i skolan, och vi vet aft barnarbete är oerhört skadligt för barnens hälsa. De har oftast både tunga och farliga arbeten,

I Sverige far vi helt klart avstånd från utnyttjande av barnarbetskraft. Men är det infe då stötande atf vi infe har synpunkter på aft det kanske är barn som syr bl,a, kläder fill vår offentliga sektor? Indirekt - tycker jag - tjänar vi på u-ländernas barnarbete. En sjukhusrock som en åttaåring i Bangladesh syr åt svensk sjukvård kostar bara hälften av vad den skulle kosta om vi lät sy den här hemma. Det känns som ett tyst bejakande av barnarbetet när vi för att handla så billigt som möjligt inte frågar efter om det är barn som utför arbetet. Jag försfår atf det kan vara ett problem atf utföra en kontroll, men Sverige har som kund möjlighet aft ställa krav när man skall göra en upphandling. Ett minimikrav vore väl ändå aff arbetet infe får utföras av barn.

Jag vill fråga om stafsrädet är beredd atf medverka fill att vi får en socialklausul när det gäller normerna för den statliga upphandlingen. Som framgår av svaret är den statliga upphandlingen också vägledande för den övriga offenfliga upphandlingen.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om upphandling i länder med barnarbete

handelsavtalet. En sådan socialklausul skulle innehålla regler om arbetsvillkor, t.ex. stadga minimiålder för arbete, och ge möjlighet-det är viktigt-fill handelspolifiska sankfioner vid brott mot dessa regler.

Sveriges inställning som den har kommit till uttryck genom vårt uppträdande i GATT delas nu av flera länder men inte av tillräckligt mänga för aff tanken pä en socialklausul skall kunna förverkligas. Regeringen kommer aft fortsätta aff verka för att allt fler länder skall inse frågans vikt. Vårt mål förblir atf regler om arbetsvillkor skall föras in i GATT. Därvid är målet just det som Margö Ingvardsson efterlyste, en socialklausul.

102

Anf. 86 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet också för det svaret. Men dä är min fråga: Vad gör vi i väntan på atf vi får till stånd en sådan socialklausul? Skall vi, i avvaktan på en sådan socialklausul, låta den offenfliga sektorn fortsäfta att i utvecklingsländerna köpa billiga varor som uppenbarligen är tillverkade av barn, eller finns det - trots den kommunala självbestämmanderätten -någon möjlighet aff få kommuner och landsfing aff i avvaktan på socialklausulen upphöra med upphandling i länder där det finns skäl atf misstänka atf det är barn som utför arbetet?

Anf. 87 Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Den upphandling som Margö Ingvardsson här har använt som exempel är en landstingsupphandling. Precis som Margö Ingvardsson sagt i det här meningsutbytet är det då landsfingen som har att svara för besluten om var denna upphandling skall ske. Landsfingen är demokratiska församlingar. Den bästa garantin för aff denna upphandling sker på eft sådant sätt aff den är förenlig med exempelvis regeringens uppfattning om och syn på barnarbete är just en öppen och tydlig debatt i de demokratiska församlingar - i det här fallet landsfingen - som ytterst svarar för besluten om upphandling.

Under fiden driver regeringen inom FN:s ram, inom GATT:s ram och inom ILO:s ram sitt arbete vidare för aff så effekfivt som möjligt fä stopp på barnarbetet. Det är vår uppfattning om hur vi bäst och snabbast löser detta upprörande problem.

Anf. 88 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Det är rikfigt atf min konkreta fråga härstammar från landsfingens upphandling. Men enligt vad jag har förstått av svaret kontrollerar vi inte heller om den statliga upphandlingen sker i länder där det förekommer barnarbete. Visserligen är det så att landsfing och kommuner själva bestämmer, men regeringen har ju ändå ett övergripande ansvar - det är därför vi har ett civildepartement och ministrar inom det området.

Eftersom det förekommer även statlig upphandling vill jag fråga ministern om han är beredd aft omedelbart se fill aft den statliga upphandlingen inte sker i länder där det förekommer barnarbete, trots atf vi ännu inte har beslut om några socialklausuler i upphandlingsavfalen.

Anf. 89 Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Den stadiga upphandlingen följer regler och regelverk som jag redovisat i mitt första svar. Myndigheterna har aff självständigt tillämpa dessa regler. Vad vi nu diskuterar är tillägg till dessa regler.

Jag skulle här och nu vilja nöja mig med aff konstatera aff en självständig myndighet infe bara med uppmärksamhet följer de regler som är fastlagda; den följer också med uppmärksamhet de allmänna uttalanden som görs och den allmänna inställning som kommer till uttryck från olika delar av statsmakten, exempelvis vid en sådan här frågestund.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om katastrofbistånd åt Nicaragua

Anf. 90 MARGO INGVARDSSON (vpk):

Herr talman! Om jag har förstått saken rätt styrs vår offenfliga upphandling främst av priset, kvaliteten och leveransförhållandena. Om ministern inte anser sig ha möjlighet att ingripa direkt är det då oerhört viktigt aft vi säger ifrån atf det är nödvändigt atf all offenflig upphandling bedöms med utgångspunkt i om det förekommer barnarbete eller infe i länderna i fråga. Jag kommer aff fortsätta atf bevaka den här frågan.

Anf. 91 Statsrådet ODD ENGSTRÖM:

Herr talman! Jag sade inledningsvis aft regeringen tar bestämt avstånd frän barnarbete. Jag är helt övertygad om atf detta är en uppfattning som delas av hela denna riksdag fill aft börja med. Detta är klarlägganden som naturligtvis också våra statliga svenska myndigheter med uppmärksamhet far del av.

Anf. 92 MARGÖ INGVARDSSON (vpk):

Herr falman! Jag skulle då bara vilja ställa en sista fråga till stafsrädef: Anser statsrådet aft det finns någon möjlighet aff inom en snar framfid kontrollera huruvida den här debatten har haft någon effekt, sä aff de självständiga myndigheterna, landsfingen och kommunerna på de sätt som i dag sfär fill buds kontrollerar förekomsten av barnarbete?

Överläggningen var härmed avslutad.

27 § Svar på fråga 1988/89:144 om katastrofbistånd åt Nicaragua

Anf. 93 Statsrådet LENA HJELM-WALLEN:

Herr falman! Annika Åhnberg har frågat mig om vilka extra stödinsatser regeringen avser aft göra med anledning av den inträffade naturkatastrofen i Nicaragua.

Sverige har alltsedan Somozaregimens fall lämnat ett omfattande stöd till det nicaraguanska folket. Det svenska långsiktiga utvecklingsbiståndet har ökat kraffigt under de senaste åren. Härtill kommer bistånd via enskilda svenska organisationer.

Nicaragua, som redan befinner sig i en utsatt ekonomisk situation, har nu också drabbats av stor skadegörelse genom orkanen Joans verkningar. Ett femtiotal människor har dödats och hundratusentals drabbats på annat sätt. Det är naturligt att vi från svensk sida bidrar till katastrofhjälpen. Svenska

103

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om stöd åt esternas motstånd mot fosforitbrytning i norra Estland

hjälporganisationer, bl.a. DIAKONIA, har redan inlett hjälpinsatser som finansieras över biståndsanslaget, och jag kan meddela aff svenskt katastrofbistånd fill ett belopp av 15-20 milj. kr. kommeratt lämnas såväl via enskilda organisationer som direkt till Nicaraguas regering.

Anf. 94 ANNIKA ÅHNBERG (vpk):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga.

Nicaragua är ett litet, fattigt land, som befinner sig i en utsatt ekonomisk situation, som biståndsministern sade. Det är aft uttrycka det milt. I själva verket befinner sig landet i krig, kar man säga; USA för ett krig genom ombud i Nicaragua. Landet är hårt drabbat även av den amerikanska handelsblockaden. Det är också hårt drabbat av tidigare naturkatastrofer: en stor jordbävning så sent som 1972, och en omfattande torka förra året. Och nu också denna orkan!

300 000 människor har blivit hemlösa i Nicaragua. Nicaragua har en total befolkning på fre miljoner. Hela städer har jämnats med marken. Många människor har också dödats. Siffrorna skulle ha varit ännu högre om inte nicaraguanska räddningsarbefare hade gjort en enorm insats och evakuerat människor frän deras bostäder. Det finns ett stort akut behov av mat, kläder och medicin.

Jag är därför mycket glad för biståndsministerns svar när hon meddelar att ett svenskt katastrofbistånd kommer att ges fill Nicaragua. Jag hoppas aft det kommer att gå mycket snabbt, eftersom behoven är akuta. Tack för svaret!

Överläggningen var härmed avslutad.

104

28 § Svar på fråga 1988/89:44 om stöd åt esternas motstånd mot fosforitbrytning i norra Estland

Anf. 95 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Anna Horn af Rantzien har frågat utrikesministern om Sveriges regering vill stödja esterna i deras motstånd mot den planerade fosforitbrytningen i norra Estland.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall besvara frågan.

Det planerade fosforitprojekfet i Toolse har kritiserats kraffigt i Estland. Estlands ministerråd fattade i augusti 1987 ett beslut att stoppa projektet, åtminstone i dess dåvarande form. Vissa geologiska undersökningar har emellertid fortsatt i området. Efter vad jag erfarit förbereds nu en lag i Estland som syftar till aff förklara det aktuella området för naturreservat, bl.a. med hänsyn till dess betydelse för grundvattenförsörjningen. Om denna lag kommer till stånd kan man räkna med atf projektet avskrivs.

En eventuell fosforitbrytning i Estland skulle få stora konsekvenser för utsläppen till Östersjön. Jag följer utvecklingen i ärendet mycket noga. Jag besökte Sovjetunionen i januari i är och tog då bl.a. upp denna fråga.

Frågan hör naturligt hemma inom ramen för konventionen om Östersjöns marina miljö, den s.k. Helsingforskonvenfionen. I februari i år underteckna-

Anf. 96 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr falman! Jag ber aft få tacka miljö- och energiministern för svaret, som gladde mig. Jag gläder mig över aft statsrådet tydligen har tagit den här frågan till sitt hjärta.

Aft jag ställde frågan fill utrikesministern beror på att de två frågor som jag har ställt till i dag, dels om den ekonomiska frigörelsen i Estland, dels om fosforitbrytningen, är väldigt hårt sammankopplade. Även fosforitbrytningen är ju en ekonomisk fråga. När frågorna delades upp, råkade det bli så aft båda ställdes fill utrikesministern.

Miljö- och energiministern säger i svaret att Estlands ministerråd i augusti 1987 fattade beslut om att stoppa projektet, men jag har talat med ester som berättat atf projekteringen fortfarande pågått även efter 1987 och att det funnits stor oro för att brytningen skulle komma i gång.

Jag skulle också vilja ställa en följdfråga fill statsrådet: Varför har egentligen frågan om projekteringen över huvud taget drivits, om Sovjetunionen vet att brytningen strider mot Helsingforskonventionen?

Anf. 97 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! För det första vill jag säga aft jag tycker inte att Anna Horn skall se det som negativt aff två av regeringens medlemmar mycket aktivt följer det här arbetet. Att vi gör det beror just pä att vi är medvetna om att olika frågor som vi har atf bevaka hänger nära samman.

För det andra vill jag säga att projektet är av gammalt datum men att vi vid minisfermöfet i februari i år lyckades uppnå en överenskommelse om minskning av utsläppen. Det mötet var för övrigt eft svenskt initiativ, som jag fog för tvä år sedan och som jag förberedde med besök i alla Östersjöländer och förhandlingar med våra motparter, däribland Sovjetunionen.

Det är alltså något nytt som har fillkommit och som ger oss möjlighet att ställa krav. Det är ju uppenbart atf fullföljandet av ett projekt av den här karaktären infe är förenligt med åtagandena i Helsingforskonventionen.

Jag vill än en gång försäkra aft jag kommer atf fortsätta att mycket mycket noga följa denna fråga, med alla de konsekvenser och sammanhang i övrigt som den har med den mycket glädjande och uppmuntrande utveckling som vi nu ser i Estland och övriga baltiska stater.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om återvinningen av papper

29 § Svar på fråga 1988/89:141 om återvinningen av papper

Anf. 99 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! Eva Goés har frågat mig vad jag tänker göra för atf förverkliga riksdagsbeslutet frän år 1975, aff hushållens tidningar och fidskrifter skall återanvändas samt hur skolorna skall kunna bli delaktiga i insamlandet.

Återvinningsgraden för fidningar i Sverige är ca 50 %. Detta innebär aft värt land har ett av de absolut högsta åfervinningsfalen i världen.

Insamlingen av returpapper har sedan år 1980 stadigt ökat frän knappt 600 000 ton till över 800 000 ton under är 1988. Efterfrägeökningen har emellerfid inte varit lika konstant och sedan år 1985 har vi ett insamlings-överskott. Detta insamlingsöverskotf håller dock på aff försvinna och redan nästa år förutses ett underskott. Defta beror främst på aft en ny fidningspap-persmaskin, delvis baserad på refurpapper, tas i bruk.

Den slutsats man kan dra är alltså atf ätervinningsöverskotten förväntas försvinna och ersättas av underskott. Det är viktigt aft öka återvinningen av papper i Sverige. I detta arbete bör även skolorna delfa. Det är därför viktigt aff stödja informations- och upplysningsarbetet bland barn och ungdomar. Regeringen har, för bl. a. sådana ändamål, avsatt pengar för stöd fill ideella barn- och ungdomsorganisationer och skolan.

Regeringen har även avsatt resurser som ger varje län möjlighet att anställa s.k. miljöresurspersoner med uppgift atf stödja och sfimulera miljöundervisningen i skolan. Det är min uppfattning att insamling av t. ex. papper och miljöfarliga batterier är konkreta projekt som ligger väl i linje med regeringens ambitioner aff stärka miljöarbetet i skolan.

106

Anf. 100 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Tack så mycket! Jag är mycket nöjd med svaret, aft det finns eft engagemang, aff det skall satsas på eleverna och på miljöresurspersoner och aff vi faktiskt samlar in 50 % av värt papper.

Det är bara det aff elever som har varit i kontakt med mig och som tagit egna initiafiv aff samla in papper pä skolan har stött pä patrull. De har fått höra aft det infe it lönsamt aff återvinna papper. De hade själva gjort i ordning eft källarutrymme, där man skulle samla in papper, och stod där med lång näsa. Det var infe lönsamt med återanvändning!

Vad de vill nu är naturligtvis atf alla skolor skall delta i insamlingen av papper. Undervisningen i skolan blir inte trovärdig om inte eleverna får chans atf praktiskt uppleva det som skolan skall lära ut. De har blivit uppmanade från naturvårdsverket aft bli miljonärer. Jag har deras lunta här, där det står bl.a.: "Varje år slänger vi över en miljon ton papper i avfallet. Bara varannan tidning lämnar vi till kommunens insamling. Därför importeras refurpapper från utlandet, kanske helt i onödan. För av konsumtionen pä 222 kilo papper per person och är, hamnar 130 kg i soporna."

När de ringde runt fick de reda på att man importerade från Tyskland för atf få returpapper!

Vad skall vi göra för aft ge en bättre information sä aft allt papper kan användas, även skolornas? Jag har kontrollerat aft motsvarande förhällan-

den infe bara gäller i Stockholms skolor utan även ute i landet. Uppmaningen atf samla in papper gäller inte i skolorna.

Anf. 101 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det som Eva Goés beskriver är ett exempel på hur det definitivt inte får gå till. Jag möter sådant dess värre även på fler håll i landet. Jag brukar framhålla atf kommunerna, och det är fakfiskt kommunerna som har ansvar både för pappersinsamlingen och för skolorna - inte överallt sköter detta på det sätt de borde.

Eva Goés och jag kan väl ingå en pakt om att bedriva denna propaganda runt om i landet. Det behövs. Det är infe så bra som det borde vara överallt, men det finns alla möjligheter i världen att skärpa sig.

Jag har också exempel på kommuner som genom dåliga insamlingssystem försäkrar sig om aff få en viss pappersfrakfion i det de eldar. Det är definitivt fel. Så skall det infe vara.

Sedan är det också så aff de pappersbruk som köper in papper för aft använda i sin produkfion bedriver ett krig för aff få bästa möjliga pris. I detta har de även använt fraktioner av importerat papper. Det är alltså eft utslag av hur kapitalismen fungerar i praktiken.

Därför är jag glad atf kunna fala om atf när Hylfebmk nu får i gång den nya maskinen kommer förhållandena aff ändras fill återanvändningens fördel. Det tycker jag är bra.

Anf. 102 EVA GOÉS (mp):

Herr talman! Jag skall gärna ingå en pakt.

För eft fill tre år sedan var det mycket större insamlingsfrekvens av papper på skolorna. Men det har blivit hård press ifrån de företag som skall ta in papperet. De menar atf det är dålig kvalitet, papperet är vaxat eller osorterat, det råkar ligga en katalog i pappershögen osv.

Jag tror aft detta är rena rama utpressningen. Vad eleverna vill är att få besked om hur de skall sortera papper. Om detta behövs borde det gå ut på anslagstavlan i TV, statens naturvårdsverk borde ligga bakom det och det borde stå i de upplysningar som kommer från statens naturvårdsverk och som uppmanar dem atf bli miljonärer. Det kunde också tas upp i annat sammanhang.

Kan vi från riksdagen stöta på statens naturvårdsverk och be dem lära människor i Sverige hur man sorterar papper, även i skolorna?

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om återvinningen av papper

Anf. 103 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr falman! För det första vill jag fala om aff just i Stockholm har man ett bra pris på det papper som går fill återanvändning. Där borde det infe vara sä här.

För det andra vill jag berätta för Eva Goés aff statens naturvårdsverk nu har ett särskilt anslag för att bedriva direkt informationsverksamhet fill skolorna.

Jag skall träffa ledningen för bl.a. naturvårdsverket i kväll. Jag skall tipsa dem om de prakfiska informationer som här lämnats.

Det är en fin sak aff ha som en del av miljöundervisningen i skolan atf lära

107

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om premien för skrotning av bilar

sig hur man skall detaljsorfera soporna inkl. även olika sorter av papper. Dä kunde man vinna atf barnen sedan går hem och lär sina föräldrar, och då mångfaldigas effekten.

Anf. 104 EVA GOÉS (mp):

Herr falman! Det är som med bilbältena, det är barnen som påminner föräldrarna. Eleverna har upplevt atf de hela fiden har stött på patrull. De har samlat in inte bara papper utan även glas.

De är förtvivlade. Och deftagäller just Stockholm, därdefätt beskedet att det inte är lönsamt.

Det vet ju alla att det är lönsamt atf återanvända. Om det inte är lönsamt är det fel i systemet, och dä måste man se till att få avgifter och skatter på det som är miljöstörande.

Jag hoppas att vi kan slå ett slag för defta och att eleverna skall bli nöjda med att det blir upplysning både i TV, i skolorna och i radio. Det är viktigt atf vi sorterar och atf inte soporna går direkt fill värmeenergi. De hade nämligen också fått som svar att det är bättre atf elda upp papperet i Högdalen.

Överläggningen var härmed avslutad.

108

30 § Svar på fråga 1988/89:151 om premien för skrotning av bilar

Anf. 105 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Anders Castberger har frågat mig om regeringen snarast avser höja bilskrotningspremien.

Som Anders Castberger känner till höjdes bilskrotningspremien frän 300 till 500 kr. den 1 april 1988. Denna höjning är en av de åtgärder som regeringen vidtagit för aft komma till rätta med problemet att bilar i ökad utsträckning avsfälldes i stället för skrotades.

Regeringen följer utvecklingen och kommer att höja bilskrotningspremien eller vidta andra åtgärder när det visar sig nödvändigt.

Anf. 106 ANDERS CASTBERGER (fp):

Herr talman! Jag ber atf fä tacka statsrådet Birgitta Dahl sä mycket för svaret pä frågan. Men nu har vi alltså fått reda på att det i varf fall inte blir någon snabb och handlingskraftig insats för miljön på detta område. Det tycker jag är synd. Det är nämligen sä att bilskrofpremien kan ha betydelse i minst tre fall.

För det första: Bilar som är uttjänta skall fas om hand av seriösa bilskrotare och inte hamna i naturen. Det är eft klart miljö- och nafurvårdsproblem.

För det andra: Mer än en miljon bilar i landet är så gamla atf de infe har katalytisk avgasrening och infe heller med någon reningseffekt kan utnyttja de möjligheter riksdagen beslutat om aft ge dem möjligheter till, nämligen att montera katalytisk avgasrening i efterhand.

För det tredje: Av trafiksäkerhefsskäl borde äldre bilar, som infe uppfyller dagens tekniska nivå, snarast utmönstras ur trafiken, utan atf för den skull hamna i naturen.

Anf. 107 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Maggi Mikaelsson har frågat mig om vilka åtgärder som jag har vidtagit samt vilka åtgärder jag ämnar vidta för atf hindra rabies aff spridas i Sverige.

Lanbruksstyrelsen har ansvaret för att leda och övervaka bekämpningen av smittsamma husdjurssjukdomar. Lantbrukssfyrelsen meddelar även de föreskrifter som behövs för atf förebygga att det genom bl.a. införsel av djur kommer in smittsamma djursjukdomar fill landet.

I samband med aft rabies konstaterades i Finland beslöt lantbruksstyrelsen aft införa fyra månaders karanfänstväng för hundar och katter som kommer frän Finland.

Enligt vad jag har fått veta föreligger det infe nägon omedelbar fara for sjukdomsspridning fill Sverige. Några särskilda bekämpningsätgärder för vilda djur bedöms därför för närvarande inte nödvändiga. Givetvis kan ytterligare åtgärder bli nödvändiga om det visar sig aff sjukdomen skulle få större spridning i Finland än den nu har. Lantbrukssfyrelsen har beredskap för defta. Jag följer utvecklingen med uppmärksamhet.

Anf. 108 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr falman! Jag ber atf få tacka för svaret. Jag tror tyvärr aff jordbruksministern något har missbedömt riskerna eller kanske inte har tagit hotet om rabies rikfigt på allvar.

Rabies finns i dag i större delen av Europa, om vi nöjer oss med aft se på den delen av världen. Man har i inånga länder försökt göra något ät spridningen av rabiessmiftan, med det har visat sig aff rabies tämligen konstant sprider sig ca 40-50 km per år. I dag finns rabies i sydöstra Finland och även pä Kolahalvön, vilket är ett nog så stort hot.

Smittspridningen sker framför allt pä två vägar: via tama djur och via vilda djur. När det gäller de tama djuren är det lätt. Man har infört karantänstvång, och det är bra. Om tama djur eventuellt skulle bli smittade av rabies märker man det mycket fort. Men när det gäller de vilda djuren är problemet betydligt större. Vilda djur som är rabiessmitfade kan finnas läng tid i Sverige, innan man märker någonting av det.

Man kan t.ex. se på hur det var när rävskabben kom till Sverige. Det första fallet av rävskabb kom 1976, och det var just i Västerbotten. Inom loppet av

109

Anf. 109 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Självfallet skall man göra förebyggande insatser. Det anser också jag. Mot bakgrund av vad lantbrukssfyrelsen anser tror jag inte på det förslag som jägarna, och nu Maggi Mikaelsson, lägger fram. Det skulle tvärtom kunna få motsatt effekt. Om man satte i gång med en stor avskjutning av rävar i de områden som ligger nära finska gränsen skulle det kunna bli ett ekologiskt tryck från den finska sidan, så aff det kom fler rävar över fill Sverige. Jag tror infe aff defta är en bra metod, och det tror man infe heller pä lantbrukssfyrelsen. Detta skulle vara aff skapa ett vakuum av rävar i norra Sverige och därigenom bidra fill atf rävar från Finland kommer in i Sverige.

Däremot tror jag aft vi är helt överens om den strategi som lantbrukssfyrelsen har och som måste kunna sättas in fort, om det blir en spridning i Finland av rabies. Den strategin gär ut på atf sätta ut vaccinbeten i naturen. Det kan också bli aktuellt atf direkt vaccinera djur och att genom t.ex. veterinärmedicinska anstalten analysera misstänkt sjuka djur osv. I första hand vill vi, om spridningen i Finland blir större än den är i dag, som förebyggande åtgärd sätta i gång aff lägga uf vaccinbefen i de områden som är känsliga.

Anf. 110 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr falman! Det som jordbruksministern säger, att det om man tillät en större avskjutning skulle uppstå ett vakuum och djur från Finland skulle komma över, är ett vanligt argument. Man menar att spridningen då skulle gå snabbare. Men lantbrukssfyrelsen har fakfiskt skrivit aff, förutom aff man skall lägga uf vaccinbeten, önskemål sannolikt kommer aff finnas om en decimering av i första hand rävstammen, Det är alltså ett av de sätt som finns.

Det är inte bara rävarna som utgör eft problem i detta sammanhang. Man vet också aft mårdhunden troligtvis sprider rabies. Vi vet oerhört litet om mårdhundens sätt att bete sig i vår natur. Det man vet är atf det finns mårdhund på Kolahalvön. Man tror atf den kan vandra över till Sverige och aft det är den vägen den har kommit till Sverige. Detta innebär aff vi har en oerhört liten beredskap om vi skulle upptäcka rabies i Sverige i dag. Den skulle kunna finnas här, utan att vi vet om det. Jag skulle vilja fråga: Varför kan man infe vidta åtgärden aft lägga ut vaccinbete redan nu i förebyggande syfte?

Sverige. Lantbrukssfyrelsen bedömer emellerfid aff detta infe är någonting vi behöver göra nu. Däremot skall man självfallet gå in med de åtgärderna när myndigheterna bedömer aft det är lagom aft göra det, om man konstaterar en spridning av rabiessmiftan. Jag vill svara ja på Maggi Mikaelssons fråga om man skall vidta förebyggande åtgärder. Men lantbrukssfyrelsen bedömer infe aft det finns skäl aff vidta sådana åtgärder i dag.

Anf. 112 MAGGI MIKAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag har också konstaterat aff lantbrukssfyrelsen tyvärr inte gör den bedömningen i dag. Det är kanske synd.

Slutligen vill jag fråga om jordbruksministern har haft kontakt med jägarorganisationerna för aff höra deras syn pä saken och hur de bedömer riskerna. Från jägarhåll har man erfarenheter av hur det gick med rävskabben. Jag tror att man skall fa den oro på allvar som jägarna i framför allt Västerbotten och Norrbotten känner.

Anf. 113 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Lantbrukssfyrelsen har kontakt med jägarna. Pä denna punkt finns olika meningar. Avskjutning är ingen åtgärd man skall vidta innan problemet uppstår, för då kan eft ekologiskt tryck uppstå. Det är vad man anser på lantbruksstyrelsen, och det är också min mening. Det råder här delade meningar mellan jägarna och lantbrukssfyrelsen.

Jag vill understryka atf lantbrukssfyrelsen har en hög beredskap pä detta område. Det är alldeles självklart aft man skall ingripa tidigt. Men man bedömer aff åtgärder infe behöver vidtas . dag. Ltet skall vi kanske vara glada för.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om skärpta reglerför hyggesrensning före slutavverkning

Anf. 114 Jordbmksmii. erMATS HELLSTRÖM:

Herr talman! Ove Karlsson har frågat mig om jag är beredd aft medverka fill aft tillämpningen av skogsvårdslagen skärps på sådant sätt att ökad naturvårdshänsyn tas vid hyggesrensning före slutawerkning.

Enligt skogsvärdslagen skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen vid skötseln av skog och skogsmark. Hur detta skall och kan ske framgår av skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd i fråga om skogsvårdslagen. Bland föreskrifterna behandlas också hyggesrensningens fillämpning. Föreskrifterna om hänsyn till naturvårdens intressen gäller oavsett om hyggesrensningen sker före eller efter själva slutavverkningen.

Men det är inte tillräckligt med föreskrifter och allmänna råd. Därför bedriver skogsstyrelsen och skogsvärdsstyrelserna en omfattande verksamhet med utbildning, information och rådgivning riktad fill dem som arbetar i skogsbruket.

Jag är medveten om atf det infe allfid fas fillräcklig hänsyn fill nafurvårds-

111

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om skärpta reglerför hyggesrensning före slutavverkning

intressena. Med stöd av skogsvårdslagen kan stora krav ställas på skogsägarna. Infe minst gäller det kraven på tillämpad naturvärdshänsyn. Det är vikfigt atf hänsyn fill naturvärden integreras i alla arbetsmoment, från slutavverkning fill föryngringsåtgärder.

För atf komma till rätta med bristerna i tillämpningen av skogsvårdslagen är det nödvändigt atf alla som arbetar i det prakfiska skogsbruket fär möjlighet att lära sig fa naturvårdshänsyn. Det är vikfigt aff storskogsbruket ger sädana instruktioner till sin personal. Det är också en angelägen uppgift för skogsvårdsorganisationen aft bedriva utbildning och rådgivning och genom direkta kontakter med skogsägarna framhålla betydelsen av ökad naturvård.

Anf. 115 OVE KARLSSON (s):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret pä min fråga.

Jag tycker att vi har en bra skogsvårdslag, och jag har heller ingen kritik aff rikta mot vare sig skogsstyrelsen eller skogsvärdsstyrelserna.

Orsaken fill min fråga är aft det allt oftare förekommer hyggesrensningar, innan avverkningarna har påbörjats. Det kan i för naturen känsliga områden vålla onödiga skador. Eftersom hyggesanmälan skall ske minst en månad innan slutawerkningen påbörjas, menar jag atf det innan hyggesanmälan har skett inte borde få vidtas några åtgärder som kan hänföras fill den planerade avverkningen. Jag tycker aft hyggesrensning som sker före avverkning borde räknas in i begreppet avverkning och således inte ske innan hyggesanmälan har gjorts. När hyggesrensning sker före avverkning kan ju fall uppstå där obotliga skador inträffar i känsliga områden. Det är skador som lätt kan undvikas om samråd sker mellan dem som utför avverkningen och skogsvärdsstyrelsen.

När det gäller områden som ur naturvårdssynpunkt är känsliga anser jag aft största möjliga hänsyn måste tas redan från början. Egenfligen är en månad före avverkning - som hyggesanmälan skall ske - alldeles för kort tid. 1 känsliga områden skulle fyra till fem månader vara en lagom planeringstid.

21 § i skogsvärdslagen måste få mera tyngd redan i förberedelserna för och i planeringen av hur avverkningen skall ske. Den hänsyn som enligt 21 § skall fas fill naturvårdsinfressen förfelas lätt om inte hänsynstagandet sker redan vid planeringen av avverkningen. Om man skall komma fill rätta med hänsynstagandet till naturvärden innan kalavverkningen sker, måste man på eft bättre sätt än nu kunna planera och i god tid göra hyggesanmälan. Hyggesrensning före kalavverkning borde enligt min uppfattning räknas till begreppet avverkning och således vara anmälningsplikfigt.

aft den här debatten sker, så att det blir klart utsagt aft myndigheten kan, om inte råd och anvisningar beaktas, gå uf med föreläggande vid vite beträffande känsliga områden. Den möjligheten måste man framhålla. Den har inte använts i någon större utsträckning. Om inte skogsägarna far fillräckliga nafurvårdshänsyn med utgångspunkt i skogsvårdslagen finns möjligheten fill vite.

Man skall alltså icke hyggesrensa på små lokaler med sällsynta växter. Man skall undvika att hyggesrensa på berg, i kärr och myrar. Dessutom skall man lämna buskar och träd infill jordbruksmark, sjöar, vattendrag, vägar och bebyggelse, och man skall spara träd som sälg, rönn, en och därutöver även vildapel till vildbete, och man skall lämna bofräd som aspar. Självfallet skall man inte hyggesrensa i närheten av t,ex, sällsynta eller hotade fåglars bofräd. Det är bra att denna debatt kommer. Men jag hävdar aff det är viktigt atf understryka att detta handlar om vad som redan sägs i skogsvärdslagen, men aft tillämpningen av den behöver skärpas.

Anf. 117 OVE KARLSSON (s):

Herr falman! Jag tackar statsrådet för förtydligandet. Det gläder mig atf han tar upp dessa punkter och att de kommer in i riksdagens protokoll, sä atf de kan fungera som råd för dem som skall tillämpa lagen.

Det är glädjande att statsrådet i frågesvaret säger att det krävs utbildning. Jag är medveten om att det inte minst från Skogsarbetarförbundefs sida har gjorts stora insatser för att utbilda skogsarbetarna i miljö- och naturvård. Naturligtvis skall man se till aft alla som har med skogen att göra får ordenfliga kunskaper. Men skall det som vi nu diskuterar ge bra resultat, måste de stora skogsbolagen ta ett större ansvar. De måste också informera sina entreprenörer. Dessa är nog stora bovar i dramat, som rör natur och miljö.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om veterinärsituationen i Norrbottens län

33 § Svar på fråga 1988/89:130 om veterinärsituationen i Norrbottens län

Anf. 118 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Åke Selberg har frågat mig vad jag ämnar vidta för åtgärder för aff förbättra veterinärsifuafionen i Norrbottens län.

Det är riktigt att veterinärsituationen i Norrbottens län är alarmerande. Lantbruksstyrelsen har ansvaret för djurens hälso- och sjukvård och är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisafionen.

Lantbruksstyrelsen har uppmärksammat problemet och arbetar, efter vad jag har fått veta, intensivt för att i samråd med berörda parter söka lösa den uppkomna situationen både på kort oeh på lång sikt. Bl. a. ägde ett möte rum i förra veckan mellan lantbrukssfyrelsen och länsveterinären i Norrbottens län. Hos lantbruksstyrelsen bereds för närvarande olika alternativ som syftar till att förbättra arbetssituationen för distriktsveterinärerna i länet. Lantbrukssfyrelsen kommer under november månad aff föreslå konkreta förbättringsåtgärder.

8 Riksdagensprotokoll 1988/89:13-17

113

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om veterinärsituationen i Norrbottens län

Anf. 119 ÅKE SELBERG (s):

Herr talman! Jag får tacka jordbruksministern för svaret.

Anledningen till min fråga är den mycket besvärliga situation som för närvarande råder inom disfriktsveterinärsorganisationen i Norrbotten. Det finns naturligtvis flera orsaker fill denna situafion. Men en vikfig orsak är den arbetssituation som veterinärerna arbetar i. För närvarande samarbetar två distriktsveterinärer om jourverksamhefen. Det s. k. tväjoursysfemet är vanligt i stora delar av glesbygden och i norra Sverige. Systemet innebär atf varje veterinär har jour varannan vardagsnatt och helg. Detta i sin tur innebär aft man har skyldighet atf ena veckan vara fillgänglig 137 av veckans 168 fimmar och den andra veckan 75 timmar. Jämför man med södra Sverige, finner man aft man där kan ha fillgång till 3-4 veterinärer som ingär i joursysfemef,

I Norrbotten finns 17 tjänster. Men man skall komma ihåg aff dessa skall betjäna en fjärdedel av Sveriges yta. Detta leder ofta fill mycket länga fjänstgöringspass. Endast 10 av de 17 tjänsterna är tillsafta. Dä förstår var och en atf situationen är ohållbar. Trycket blir alltför hårt pä dem som innehar tjänsterna, och följderna blir att de lämnar länet. Konsekvenserna för länefs djurägare är uppenbara. Lantbruket består ju till allra största delen av mjölkproducenfer. Det rör sig alltså om den djurhällningsform som är mest beroende av en veterinär. Det har visat sig aff lantbruksstyrelsen hitfills infe har klarat denna situation.

Jag vill avslutningsvis tacka för det relafivt posifiva svaret. Jag hoppas att vi får en långsiktig lösning på detta problem.

114

Anf. 120 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM:

Herr falman! Jag har själv tagit upp några av de viktigaste problemen som har lett fill aff det är en svär brist pä veterinärer i Norrbotten, Man kan naturligtvis lägga till distriktens storlek och restider. Men givetvis är jourf jänstgöringen, som Åke Selberg har talat om, ett av de stora problemen.

De lösningar som man nu diskuterar kan vara av flera slag, Lantbrukssfyrelsen är infe färdig, utan styrelsen vill fa kontakt med länsveterinären och distriktsveterinärerna i Norrbotten för aff diskutera och försöka finna den bästa lösningen.

Bland de förslag som diskuteras finns flerveferinärsfafioner, där två eller flera veterinärer samarbetar, deltidstjänster som distriktsveterinär, fastare stationering till t,ex. Luleå samt förslag till hur vikariesifuafionen skall kunna lösas. Man arbetar intensivt, och det måste man göra därför atf krisen är akut, som Åke Selberg beskrev. Man räknar med att om ett par veckor kunna lägga fram konkreta förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

34 § Svar på fråga 1988/89:136 om asylrätten för flyktingar från Libanon

Anf. 121 Statsrådet GEORG ANDERSSON:

Herr talman! Mot bakgrund av ett enskilt ärende har Erling Bager frågat mig om jag anser aff situationen i Libanon i dag är sådan att man kan utvisa människor som fidigare varit bosatta där.

Som Erling Bager vet så är jag förhindrad att diskutera enskilda ärenden i riksdagens kammare. Jag kan dock konstatera atf de uppgifter Erling Bager redovisar i sin fråga inte utgör en fullständig bild av ärendet i fråga.

Mitt svar på Erling Bagers fråga är aft det inte finns något generellt verkställighetshinder för utvisning av personer som varit bosatta i Libanon. Varje ärende måste bedömas för sig. I de enskilda fallen fas hänsyn till den svåra situation som råder i Libanon.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Otn asylrätten för

flykungarfrån

Libanon

Anf. 122 ERLING BAGER (fp);

Flerr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag hade hoppats på ett mera hoppingivande svar, men det blev det tyvärr inte, vilket jag djupt beklagar. FN:s flykfingkomrnission UNHCR uttalade sig redan för två år sedan mot att utvisa personer till Libanon under rådande omständigheter. Sedan dess har situationen infe på något sätt förbättrats.

Herr talman! Jag tycker det är orimligt att en person som i Libanon, precis som så mänga andra, sökt sig till en milisgrupp, tröttnat pä situationen efter en tid och sedan sökt sig till Sverige för atf där bygga upp en ny tillvaro, nu riskerar atf sändas fillbaka till Libanon. Det är oerhört lätt att förstå att en ung statslös grabb som tagit ställning mellan olika milisgrupper fruktar för allvarlig förföljelse och för sift liv om han tvingas tillbaka till dagens Libanon, inte minst när hoten kommer från Amalsfyrkor och syriska styrkor. Jag vet aft statsrådet inte kan kommentera ett enskilt ärende i riksdagen, men det exempel som jag tagit för min principfråga beskriver situafionen för en ung människa som drabbats oerhört hårt. Först väntar han fyra år på uppehällstillständ-en orimligt läng tid-, därefter fattas ett beslut om utvisning, och nu vänfar han i häktet sedan cirka fyra veckor.

Genom att en del uppgifter inte lämnats ut kan jag inte ge en fullständig bild i fallet. Vännerna till pojken inom Majornas missionskyrka och EFS i Göteborg har fått en annan bild av denna person. Jag vill fästa statsrådets uppmärksamhet på atf uppgifter som beskriver det här failet kan vara felakfiga.

Jag vill återvända fill frågan inte minst med tanke pä FN-kommissionens ställningstagande: Kan det verkligen från svensk utgångspunkt finnas några omständigheter som kan motivera att en statslös person som tillhört en milisgrupp sänds tillbaka till Libanon?

Prot. 1988/89:16 noggrann prövning av varje enskilt ärende. Med utgångspunkt i de sakliga

27 oktober 1988 skäl som redovisas i varje enskilt ärende har regeringen att fa ställning. Som

T ! ] T Erling Bager själv underströk kan vi inte diskutera innehållet i ärendena.
Om kvinnornas arbets- ° oj................... ,„.,,,.,

situation inom den kommunala sektorn

men vi är som allfid väldigt intresserade av att få in all den informafion som finns atf få i varje enskilt ärende. I det fall som Erling Bager diskuterar här har en granskning skett under lång tid. Jag kan därför försäkra att vi varit angelägna om att inhämta alla relevanta upplysningar i fallet.

Anf. 124 ERLING BAGER (fp):

Herr falman! Jag vill ta fillfället i akt och påminna om en utvisning av några palestinska grabbar i april. Enligt den kontakt som jag haft med pojkarnas släktingar i dag har två av de utvisade grabbarna utsatts för misshandel och därefter försvunnit. Jag tycker att det är en allvarlig uppgift, som man bör kontrollera för atf försöka få fastställt om den är rikfig. Jag skulle vilja vädja till stafsrädet Georg Andersson aft vi frän svensk sida inte utvisar personer till Libanon, allra minst personer som där varit inblandade i stridigheterna mellan olika falanger. Det är mycket lätt aff föreställa sig vad som kan hända om de hamnar i fel grupp när de återvänder. Jag tycker inte att vi frän svensk sida skall medverka fill aft sända personer dit där de kan utsättas för dödshot.

Överläggningen var härmed avslutad.

35 § Svar på fråga 1988/89:133 om kvinnornas arbetssituation inom den kommunala sektorn

Anf. 125 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Charlotte Branting har frågat mig om jag avser ta några initiativ för aff förbättra kvinnornas arbetssituation inom den kommunala sektorn.

Bakgrunden till frågan är ett uttalande av Anna Hedborg i tidningen KTK-Rapporf. Anna Hedborg, som ärchef för Svenska kommunförbundets avdelning för kommunalpolitik, menar aft bristen på arbetskraft inom den kommunala sektorn bör stimulera fill eft aktivt jämställdhetsarbete och en uppvärdering och utveckling av många tradifionella kvinnojobb.

Jag delar Anna Hedborgs uppfattning i denna fråga.

Som jämsfälldhetsminisfer har jag eft övergripande ansvar för jämställd-hetsfrågor. Personalpolitiken i kommuner och landsfing ligger däremot inte inom mitt eller regeringens kompetensområde.

Å andra sidan syftar regeringens jämsfälldhetsarbete fill att påverka arbetsförhållandena inom olika delar av arbetsmarknaden. Som ett exempel vill jag nämna atf 60 milj. kr. avsatts över statsbudgeten för atf motverka ofrivilligt deltidsarbete. AMS har i samarbete med parterna utarbetat ett handlingsprogram för aff komma fill rätta med de personalrekryterings- och personalplaneringsproblem som finns i många kommuner och landsting.

Den kommunala sektorn är vär största kvinnoarbetsmarknad. Jag tycker
det är viktigt aff fortsätta atf diskutera jämsfälldhetsfrågorna med företräda
ll" re för Kommunförbundet, Landstingsförbundet och de fackliga organisatio-

nerna på det kommunala området. Jag kommer därför aff fa initiativ till nya sådana överläggningar.

Anf. 126 CHARLOTTE BR.ANTING (fp);

Herr talman! Jag vill tacka Margot Wallström för svaret och hälsa henne välkommen som jämsfälldhetsminisfer.

Bakgrunden fill min fråga är en artikel i senaste numret av tidningen KTK-Rapporf, där Anna Hedborg påpekar aff kommuner och landsfing nu har världens jämsfälldhefschans och aft det är viktigt atf vi tar den. Anna Hedborgs recept är bl.a. aff kvinnojobben mäste tas pä allvar och göras fill "rikfiga arbeten" med en utvecklad arbetsorganisation, utvecklings- och karriärmöjligheter. Man måste erbjuda löner som inte är avskräckande.

Margot Wallström instämmer i Anna Hedborgs förslag, och jag kan också göra det i stor utsträckning. Men jag tycker aff det viktigt atf vi är litet mera konkreta. Om man gör vettiga besparingar på t.ex. en klinik, tycker jag atf det vore rimligt atf den berörda personalen skulle få vara med om atf besluta hur pengarna skall användas i stället. Befordringsgängar, lönesätfningar och arbetsordningar måste bli mindre stela - det är vi överens om. Kvinnoyrkena måste uppvärderas.

Då vill jag fråga Margot Wallström om hon är beredd att acceptera folkparfiets förslag om en parlamentarisk kommission som skall få till uppgift aff utveckla ett rättvist utvärderingssystem för olika kvinnoarbeten och om hon är beredd atf ge eget budgetansvar till sjukhus och kliniker i större utsträckning.

Defta räcker ändå inte. Varför vägar infe Margot Wallström släppa loss kvinnornas kreativitet fullt ut genom att bryta de offentliga monopolen, som i prakfiken fungerar som näringsförbud för kvinnor?

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om kvinnornas arbetssituation inom den kommunala sektorn

Anf. 127 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr falman! Det som Charlotte Branting tar upp om besparingar som görs, befordringsgängar och en del annat är direkta kommunala och landstingskommunala uppgifter. Den erfarenhet som jag har från Värmland säger att sådant arbete ständigt pågår. Vad jag förstår är det inte jag som skall svara på hur det arbetet skall fortgå, utan det är en kommunal fråga i allra högsta grad. Vad vi från statens sida kan göra och det jag kan hjälpa till med är naturligtvis aft driva de här frågorna vidare, ufifrån vad som har sagts t.ex. i jämställdhetspropositionen. Det gäller också att ta upp hur det ser ut med arbetsmiljön inom de kvinnodominerade arbetsområdena osv. Defta sker, och vi har också avsatt projektpengar så aft man skall kunna gå vidare pä de här områdena. Dess värre har vi inte särskilt många ansökningar frän kommuner om sådana projekt, men de är välkomna med ansökningar.

Jag har inte hunnit ta ställning till folkpartiets förslag om en kommission -det måste jag vara ärlig och säga. Jag får väl med det snaraste se pä vad förslaget skall innebära. Just nu kan jag inte ge något besked på den punkten.

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Ottt kvinnornas arbetssituation inom den kommunala sektorn

kvinnolönerna i de typiska kvinnojobben, och det är vi, vaJ jag förstår, överens om.

Sedan måste jag försöka få ett svar på frågan på vems sida Margot Wallström står. Är det på samma sida som de socialdemokratiska landstingsledamöterna i Kopparbergs och Östergötlands län, som har trotsat den officiella partilinjen och släppt fram privata alternafiv, eller är det på samma sida som Bengt Lindqvist, som har uttalat sig bl.a. i Kommunalarbetarförbundet och beklagat att socialdemokraterna har eft kluvet ansikte beträffande privatiseringsfrågan och där han har krävt en mer enad front mot sådan privatisering? Det handlar fakfiskt om att kvinnor skall få större möjligheter atf välja på arbetsmarknaden. Det hoppas jag att jämställdhetsministern vill verka för.

Anf. 129 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Om jag får göra en prioritering vill jag säga att det som är viktigast just nu är att hitta en förnyelse beträffande kvinnoarbetena både på den statliga sidan och beträffande kommuner och landsting inom t.ex. vårdsektorn. Det anser jag är mest angeläget atf göra inom kommuner och landsting beträffande de jobb som finns i dag.

Vad jag har kunnat märka är det också från detta håll som kraven kommer om att få mer att säga till om, om nya former för arbete, arbetsorganisation och arbetstid osv. Det arbetet har påbörjats och mäste fortsätta.

Jag tycker inte det är tid nu atf diskutera privatisering som nägon generell lösning på dessa problem. Lät oss i stället gå vidare inom kommuner och landsting och även på det statliga området med de här frågorna.

Anf. 130 CHARLOTTE BRANTING (fp);

Herr talman! Jag beklagar atf Margot Wallström tydligen inte kan tänka sig atf gå vidare också beträffande de privata alternativen. För oss i folkpartiet handlar det inte om endera vägen, utan det är vikfigt aff vi väljer både en inre reformation och en yttre reformation. Det är viktigt inte minst med tanke på atf vi fram till år 2000 skall tillsätta 10 000 tjänster för vårdbiträden t.ex., och att vi skall ha möjlighet att uppnå målet full behovstäckning beträffande daghemsplatserna.

Vad är det för fel, Margot Wallström, om tre förskollärare vill slå sig samman och driva ett privat daghem? Varför skall de inte kunna få statsbidrag till det?

118

Anf. 131 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr falman! Såvitt jag kan förstå har Charlotte Branting nu vänt på hela steken. Utgångspunkten var faktiskt aft det i det arbetsmarknadsläge som råder just nu finns en verkligt god chans att förnya det som är "kvinnojobb" inom kommuner och landsting. Den chansen bör vi ta-det har jag instämt i. Jag tycker det är vikfigt.

Nu kommer i stället en diskussion om att privafisering skall vara en annan väg att gä.

Jag tycker att vi skall använda det här tillfället, när arbetskraft efterfrågas, till att förnya kvinnojobben, göra dem meningsfulla och utveckla dem i enlighet med vad vi hittills har varit överens om.

Anf. 132 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr falman! Vi kan vara överens beträffande den ena delen - det försfår jag, men för att kunna nä resultat för kvinnorna och beträffande det som uträttas i dag pä den kommunala sidan anser vi från folkpartiet aff det också behövs en utökad privat sektor, och då måste man ha med det i diskussionen när man far upp den här frågan.

Vad är det egenfligen för skillnad, Margot Wallström? Vi har privata tandläkare i dag. Varför kan vi då infe tänka oss privata sjukgymnaster? Varför skall infe sådana kunna få statligt stöd i samma utsträckning som tandläkare?

Prot. 1988/89:16 27 oktober 1988

Om kvinnornas arbetssituation inom den kommunala sektorn

Anf. 133 Statsrådet MARGOT WALLSTRÖM:

Herr talman! Det är inte bättre med kvinnors villkor inom den privata sektorn. Kvinnors villkor är fakfiskt lika dåliga vare sig arbetsgivaren är privat eller kommunal.

Jag tycker nog aft vi nu närmar oss gränsen för vad den här frägedebatten skall handla om. Jag tycker också att jag har gett svar beträffande hur jag tycker att prioriteringarna beträffande arbetet bör vara. Vi skall, precis som sades i frågan, ta chansen aft driva jämsfälldhefsarbetet vidare inom den kommunala sektorn och även på den statliga sidan.

Anf. 134 CHARLOTTE BRANTING (fp):

Herr talman! Om det är sä atf kvinnor får alternativ atf välja mellan - två olika arbetsgivare - blir kvinnornas situafion bättre också inom den kommunala sektorn, tror vi. Vi tror att de får större möjligheter fill bättre löner och bättre arbetsvillkor också inom den kommunala sektorn genom att de kan välja arbetsgivare.

Sedan vill jag bara anknyta till de 60 miljonerna för ofrivilligt deltidsarbete. Jag tycker det är mycket bra atf de pengarna finns, men tyvärr har de inte utnyttjats så mycket. Man har inte fått kännedom om dem i någon större utsträckning. Jag hoppas aff Margot Wallström nu tar inifiafiv oeh ser till atf vi kan komma från det ofrivilliga deltidsarbetet. Självfallet är jag inte motståndare till ett frivilligt deltidsarbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

36 § Upplästes och lades fill handlingarna följande från valprövningsnämnden inkomna

Prot. 1988/89:16 Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit

27 oktober 1988 att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.

Stockholm den 27 oktober 1988

Stig Nordlund

/Sven-Georg Grahn

37 § Till kammarkansliet hade inkommit följande ansökan om entledigande:

Jag avsäger mig uppdraget som suppleant i justitieufskoftet fr.o.m. den 27 oktober 1988.

Stockholm den 27 oktober 1988 Ulf Melin

Framställningen bifölls av kammaren.

38 § Anmäldes och bordlades Proposition

1988/89:47 om vissa ekonomisk-polifiska åtgärder, m.m. Skrivelse

1988/89:43 med redogörelse för telefonavlyssning vid förundersökning brottmål under år 1987

39 § Anmäldes och bordlades

Förslag

1988/89:8 Fullmäktiges i riksgäldskontoref förslag om teckning av akfier i en

penningmarknadscentral samt hemsfällan om medel pä tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1988/89, m.m.

40 § Anmäldes och bordlades

Mofionerna

med anledning av prop. 1988/89:9 om dödsboägande och samägande av

jordbruksfastighet m.m. 1988/89:L3 av Allan Ekström (m)

1988/89:L4 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders Andersson (m) 1988/89:L5 av Lars Werner m.fl. (vpk) 1988/89:L6 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) 1988/89:L7 av Ulla Orring m.fl. (fp) 1988/89:L8 av Ove Karlsson (s)

120

1988/89:38 av Jan Hyttring (c) till finansministern om de regionala museernas verksamhet:

Inflation och lönekostnadsufveckling under senare år har alltmer urholkat länsmuseernas ekonomi. I ett läge med starka krav på prioritering från kommuner och landsting på hur tillgängliga ekonomiska resurser skall utnyttjas har ofta de kulturella anslagen fått vidkännas minskningar i syfte atf frigöra resurser för andra ändamål. Samtidigt är dessa medel ofta förhållandevis små i jämförelse med de krav på budgetnedskärningar som ställs. Defta förhällande innebär att medan vinsten för huvudmannen är liten, så är effekten mycket betydande för den kulturella institution nedskärningen drabbar.

Mot denna bakgrund blir de statliga regionmuseibidragen allt viktigare för atf verksamheten vid länsmuseerna skall kunna upprätthållas. Kompletterande finansieringar genom sålda tjänster, insamlingar och försäljningar kan knappast bli av en sådan omfattning aff de skall kunna överta en del av den grundläggande finansieringen av verksamheten. Inträdesavgifter och andra typer av avgifter fill länsmuseerna kan ifrågasättas av principiella skäl, samtidigt som det ekonomiska utbytet torde bli ringa för länsmuseet.

De krav på ökad och vidgad verksamhet som framdeles kommer aff ställas pä länsmuseerna och de posifiva uttalanden som finns från statsmakternas sida om vikfen av kulturella satsningar borde förplikta.

Det är enligt min mening nödvändigt atf det tidigare uppställda målet om 25 s.k. grundbelopp/museum snarast nås. Detta skulle ge en avsevärd resursförstärkning till samtliga länsmuseer. Därutöver bör möjligheter införas som medger aft särskilda tilläggsbelopp kan ges för vissa klart angivna kulturella satsningar.

Många länsmuseer arbetar också i dagsläget i otillräckliga och otillgängliga lokaler. Brisfen pä ekonomiska resurser omöjliggör nödvändiga ny-, till- och ombyggnader. Staten har ett övergripande ansvar för att verksamheten bedrivs på eft tillfredsställande sätt, och någon form av statligt investeringsstöd för dessa ändamål borde införas för länsmuseer och andra regionala kulturinstitutioner.

Med anledning av vad som ovan anförts vill jag fråga finansministern:

Kan statsrådet redogöra för regeringens principiella syn på införande av olika former av avgifter vid länsmuseerna?

Avser regeringen att på något sätt medverka till aft de ekonomiska resurserna för de regionala museernas verksamhet förbättras?

121

Prot. 1988/89:16 42 § Meddelande om frågor

27 oktober 1988

~~ 77" ! TZ Meddelades aft följande frågor framställts

Meddelande om frågor

den 26 oktober

1988/89:154 av Magnus Persson (s) till bosfadsministern om saneringen av s.k. sjuka hus:

En rad framstående experter har pä senare fid alltmer högljutt engagerat sig i den allmänna debatten om golvspacklets ölägenheter i boendet.

Oenighet råder om huruvida hittills vidtagna åtgärder kan råda bot på eländet. Många förespåkare har helt andra lösningar än utbyte av spackel i syfte att eliminera de sanitära ölägenheterna. Infe minst bland de boende kan man finna djup oenighet om hitfills vidtagna åtgärder är korrekta eller ej och om de är tillräckliga.

På grund av den alltmer inflammerade pågående debatten och den oenighet som råder om vilka åtgärder som bör vidtas är det av yttersta vikt att en ordentlig problemanalys görs i avsikt atf fä klarhet i hur saneringen av sjuka hus bör ske. Infe minst viktigt är atf fä ökad kunskap, eftersom fastighetsägarna nästan undantagslöst kan vänfas begära statliga lån för atf åtgärda bristerna.

Jag vill med anledning av det nu anförda ställa följande fråga:

Vilka konkreta åtgärder avser bostadsminisfern att vidta för aff öka kunskapen om hur saneringen av s.k. sjuka hus bör genomföras?

den 27 oktober

1988/89:155 av Birger Schlaug (mp) till utrikesministern om åtgärder för att befria en i Irak fängslad svensk:

Djupt chockad har jag tagit del av det öde som drabbat Wolfgang Granlund som fängslats i Bagdad, dömd för svart växling och "stämpling mot staten".

Wolfgang Granlund har suttit snart tvä år i irakiskt fängelse utan aft regeringen tycks ha gjort någonting. Granlund är dömd fill 20 års fängelse. Tystnaden i Sverige har varit total. Själv trodde jag till för några få dagar sedan att fallet var löst - aft regeringen gjort det som anstår en regering som vill ha någon heder i behåll: sett fill aft svensken kommit hem.

Min fråga till utrikesministern är:

Vad har regeringen gjort för aft hjälpa Granlund ut ur det helvete han i dag befinner sig i?

Vad tänker regeringen göra?

122

1988/89:156 av Maria Leissner (fp) till kommunikationsministern om åtgär- Prot. 1988/89:16
der mot pornografisk service via televerkets videotex: 27 oktober 1988

Pornografisk service är en av de tjänster som televerket erbjuder sina Meddelande om frågor kunder genom videofexsysfemet.

Telefonsex, porrnoveller och sexkontakfannonser saluförs sålunda av ett statligt affärsdrivande verk.

Avser kommunikationsministern vidta några åtgärder för atf stoppa denna verksamhet?

1988/89:157 av Agne Hansson (c) till socialministern om pensionärers rätt till avgiftsfri sjukhusvård:

Regeringen föreslår aff det avgiftsfria år som pensionärer med hel ålderspension i dag har rätt till vid sjukhusvärd skall avskaffas fr.o.m. är 1989. Förslaget är särskilt utmanande ett år då regeringens tredje vägenpolitik lett fill lönehöjningar för näringslivets direktörer med i genomsnitt 30 %.

Regeringsförslagef om atf avskaffa friåret kommer atf drabba alla pensionärer i landet väldigt olyckUgt. Särskilt hårt och orättvist slår förslaget mot glesbygdsregioner där åldersstrukturen är ogynnsam.

Kalmar län är det län i landet som har störst andel pensionärer vilket gör att förslagefs konsekvenser blir särskilt kännbara för Kalmar län. Pensionärerna behöver friåref för atf känna sig trygga. De har rätt aft behålla sin bostad under tiden de vistas på sjukhus upp fill eft år, och de kan återvända till sift eget hem när de blir friska. Med regeringens förslag aft avskaffa friåret har de flesta pensionärer infe råd till det.

Med anledning härav vill jag fråga socialministern:

Vilka mofiv har regeringen för aft lägga fram ett förslag som slår sä hårt och orättvist mot vissa redan hårt utsatta områden som exempelvis Kalmar län?

43 § Kammaren åtskildes kl. 17.40. In fidem

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren