Anf. 1 CARL BILDT (m):

Herr talman! - får man väl säga med extra tonfall denna gång. Med valet bakom oss är det vår skyldighet att nu försöka ställa in siktet på framtiden, ty politik handlar infe främst om aft blicka tillbaka eller om atf revidera det som har varit, utan om atf försöka aff, med de instrument som poUtiken ger oss, bryta mark för det som skaU komma.

Det har under de senaste veckorna diskuterats åtskilligt om vad som hände och vad som infe hände i årets valrörelse. Om ett har så gott som alla varit eniga: det var en valrörelse som gav dåliga besked om framtiden och den polifik som den ställer krav på.

Vi står mitt uppe i en tid kännetecknad av mycket stora förändringar. Det ser vi varhelst vi fäster blicken runt om i världen. Vi ser det inte minst i vår egen världsdel, Europa, Vi känner det i vårt eget samhälle och i vår egen vardag.

För inte mer än cirka ett decennium sedan talade man ganska allmänt om kapitalismens, om marknadsekonomins, om de fria samhällenas kris, I dag vet vi aff det är precis tvärtom. Sanningen är den motsatta. Det är de sociaUstiska staternas, de socialistiska ekonomiernas, planhushållningens kris, som framstår som allt djupare. Detta sker samtidigt som marknadsekonomierna i Europa, i Amerika, i Asien och i stora delar av den tredje världen nu håller på aff skjuta ny fart. Människor och nationer lyfts ur sin fattigdom. Det skapas genom en ny tiUväxt en ny välfärd, som var otänkbar för bara ett årtionde sedan och som framstår som en dröm för de människor som lever i de socialistiska ekonomiernas och de socialistiska samhällenas allt tydligare kris.

Socialismen som idé befinner sig i en historisk nedgångsfas. Dess doktriner överges eller omtolkas intill oigenkännlighet varhelst de politiska förutsättningarna för detta föreUgger. Jag tror inte alls att det var en tillfäUighet att det, när Ingvar Carlsson inför valet utgav en hten skrift som hette Idéer som bär, i Ustan över idéer som bär saknades en, nämligen socialismen, som trots allt är grunden för socialdemokratins program. Det är en illustration så god som någon av atf det nu förs en allvarlig diskussion i spaUerna också i den

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

socialdemokratiska pressen om huruvida infe socialdemokraterna borde ta steget fullt ut och stryka socialismen ur sitt program. Kravet på socialism bär fortfarande upp den socialdemokratiska politiken. Det ser vi i detaljerna, i stegen, stora eller små. Men tydligen börjar man nu skämmas för det. Man inser att det är en idé, vars tid, om den någonsin funnits, har passerat och vars modeller har lett till en kris som man infe kan vinna framtiden med.

I vår egen del av världen, i Europa, är förändringarna mycket tydliga. De tolv demokratiska staterna inom den Europeiska gemenskapen, EG, med tillsammans 80 % av medborgarna i det fria Europa, håller på att riva hinder och bygga broar för aft skapa ett nytt och gränslöst europeiskt samarbete.

Det handlar nu främst om det som kallas den inre marknaden. Man far bort gränser för varor, kapital, tjänster och individer. Men det handlar också om aff skapa nya möjligheter fill samverkan och kontakt på utbildningens, forskningens, kulfurens, miljövårdens och den sociala trygghetens områden.

1992, det år då man skall vara färdig med stora delar av defta arbete, är redan i dag ett levande begrepp i samhällsdebatten i snart sagt varje västeuropeiskt land. Sverige förblir ännu ett av de allt färre undantagen.

Samfidigt - och det ger relief åt denna bild - gör förändringarna inte halt vid den mur och den faggfråd som sedan andra världskrigets slut brutalt har skilt europé frän europé.

Jag tror atf vi alla, med viss bävan men med djup sympati, följer den s. k. sjungande revolutionen i Estland och Lettland, på andra sidan Östersjön -ett hav som borde förena i stället för att skilja.

I vårt södra grannland Polen växer kraven på nödvändiga förändringar. I DDR, Östtyskland, sfär regimens strukturer fortfarande starka men på en bas som undermineras från snart sagt varje håll.

Det vi i dag ser i Västeuropa inom EG ger, bara det, hopp om ett nytt skede i det fredliga samarbetet mellan fria nationer och fria individer. Det vi ser i Central- och Östeuropa, i Östersjöområdet på andra sidan Östersjön, visar aff fundamenten för den europeiska efferkrigsordningen nu skakar.

Vi står inför ett nytt Europa, en ny fredlig samverkan mellan det fria Västeuropas demokratier, en ny öppning och ett nytt hopp för människor och nationer bakom järnridån. Vårt Sverige får infe ställa sig vid sidan av detta nya europeiska samarbete, dessa nya europeiska möjligheter.

Vi ser också förändringarna i vårt eget samhälle: allt fler som vill göra nytt, göra annorlunda och göra det själva och därmed bryta upp frän vad de med rätta uppfatfar som förlegade strukturer och gamla restriktioner. Vi ser t. ex. alla de nya inifiativ som har tagits och som ständigt tas inom barnomsorg och äldrevård. Skulle vi släppa på restriktionerna, monopolen och fördomarna och ge alla dem fritt spelrum skulle vi - det vet vi alla i denna kammare - få en både bättre, billigare och rikare barnomsorg och äldrevård, för atf bara nämna de exemplen.

Vi ser också förändringens krafter i det nyföretagande som faktiskt finns, inte minst hos de unga entusiaster som bryter sig loss från universitet eller storföretag för aft starta eget och göra annorlunda, men också hos många av dem som kommit fill vårt Sverige från främmande länder för atf söka sig en ny framtid.

Jag tillhör dem som ofta talar om förändringarna - i världen, i Europa, i

Sverige ~ med entusiasm. Jag tycker atf det finns starka skäl aff vara optimistisk inför framtiden. Framfidspessimism är felakfigt och också farligt. Med rätt polifik går vi faktiskt mot en bättre och ljusare framtid.

Men polifiken är viktig, imångafallf.o. m. avgörande. Och tyvärr innebär årets val atf Sverige i flera vikfiga avseenden riskerar att slå in på fel väg under de närmaste åren.

Det är lätt att tolka valresultatet som en seger för isolationism, för pessimism och för rädsla för det okända och rädsla för det annorlunda. Det finns en sådan undersfrömning som kanske kan tolkas in i detta valresultat.

Att säga nej fill Europa eller aft säga nej fill människor som söker sig fill Sverige frän andra länder är i grunden utslag för samma isolationism och samma rädsla för det okända.

Aft säga nej till ny teknik och till ny tillväxt av rädsla för vad de kan innebära är utslag för en pessimism som innebär att man ser mörkt på förändringar och därmed på framtiden.

Valresultatet har gett denna isolationism och denna pessimism en liten pust i seglen. I detta ligger också farorna för framfiden, farorna för att en politiskt försvagad socialdemokrati - det är detta det handlar om, eftersom socialdemokratin har gått tillbaka i detta val - kommer atf böja sig för de vindar som nu noterats. Aff böja sig för vindar brukar socialdemokrafin vara ganska bra på. Och defta kommer atf leda till en polifik, som är rakt motsatt den som Sverige fakfiskt behöver under dessa den internafionella förändringens sä avgörande är.

I valresultatet ligger också risken för atf Sverige nu gär mot en ny kraftig våg av skattehöjningar och atf Sverige gör det i ett skede när andra länder sänker sina skatter och dä vi i Sverige absolut borde göra samma sak.

Just nu pekar prognoserna på atf vart tredje landsfing och var tionde kommun kommer atf höja skaften redan 1989. När budgetarbetet börjat i alla de kommuner där miljöpartiet valt aft göra gemensam sak med socialdemokraterna och med kommunisterna kommer den siffran med all sannolikhet atf bli ännu större.

Vi vet alla, det sade vi alla i valdebatfen, atf kommunal- och landstingsskatterna utgör den tyngsta bördan för dem med de lägsta inkomsterna. Nu skall den tunga bördan göras ännu tyngre. När kommunalskaftehöjningarna och landstingsskaftehöjningarna läggs på varandra kan det handla om skattehöjningar på uppemot 2 kr., och det betyder mycket. För en heltidsarbetande sjuksköterska betyder det, även om man tar hänsyn fill justeringen av statsskatten, aff han eller hon drabbas av en försämring pä ca 1 000 kr. om året. Och för den deltidsarbetande, som diskuterades sä mycket under valrörelsen, är försämringen självfallet ännu större, eftersom han eller hon inte får någon del alls av de statliga skaffejusteringarna.

Vem, kan man fråga sig, hörde före valet falas om att man efter valet skulle drabbas av skaftehöjningar som dessa?

Samtidigt vet vi prakfiskt taget ingenfing alls om vilken skaftepolitik som socialdemokraterna fillsammans med kommunisterna kommer aft driva igenom i denna riksdag under de kommande åren. Det har talats om en justering av marginalskaften för 1989 med fre procentenheter, men det är ingen reell skattesänkning, det handlar pä sin höjd om en liten kompensation

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

för det faktum aff socialdemokraterna har tagit bort inflationsskyddet i skatteskalorna. Med detta blir 1989 ännu ett förlorat är i skattepolitiken. Och det kommer vi alla självfallet atf få betala priset för.

Vi ser redan nu hur priserna och inflafionen stiger snabbare i Sverige än i andra länder. Det syns förvisso i hushållsbudgetarna. Men det gör också att värt näringsliv, trots mycket goda tider, klarar sig sämre i konkurrensen ute i världen. Därmed börjar också basen för vårt gemensamma välstånd att långsamt vittra. Vår ekonomiska tillväxt är sedan ett större antal år fillbaka åtskilligt lägre än den tillväxt som vi finner i andra motsvarande länder.

Det har under den senaste tiden i debatten visserligen blivit populärt att säga atf tillväxtsiffror ingenfing betyder, eftersom tillväxten i alla fall bara är materiell. Men defta är en farlig vanföreställning. Vi behöver nämligen en bättre välfärd också materiellt, infe minst för de äldre som dessutom, det vet vi, kommer atf bli allt fler. Utan en bättre tillväxt i dag och under de kommande åren kommer vi på 1990-talet kanske aff tvingas att skära ner pensionsåtagandena och skära ned löften om omsorg och vård av de äldre. Det vill rimligen ingen vara med om.

Vi behöver också en bättre tillväxt för att klara miljöproblemen. Ny teknik är ofta mer miljövänlig än gammmal teknik. Och det är med den ekonomiska tillväxten som vi ställer om värt samhälle från äldre miljöbelastande till modernare och miljövänligare teknik.

Aft acceptera lägre tillväxt är aff acceptera ett samhälle som försämrar sina möjligheter att klara de vikfiga framfidsutmaningarna när det gäller sådana vikfiga områden som pensionsåtagandena, äldreomsorgen och miljövården. Vi skall inte ställa lägre krav på Sverige än andra länder ställer på sig själva. Jag tycker att det borde vara en självklar målsättning att se fill att vår ekonomi och vår välfärd växer i minst samma takt som andra västeuropeiska länders.

Vid kommunal- och landstingsvalet skedde det i många kommuner och landsfing ett maktskifte från den borgerliga till den socialistiska sidan. Det sveper de faeto en röd våg över kommunal- och landsfingshusen runt om i Sverige. Det gäller Stockholms stadshus tvärs över fjärden härifrån. Det gäller Bengfsfors, Härnösand, Helsingborg, Karlstad, Kristianstad, Linköping, Lund, Mölndal, Norrtälje, Nyköping, Sala, Skara, Vänersborg, Växjö och Ystad. Listan kan säkert göras längre.

Alla dessa kommuner var borgerligt styrda före valet. Och i alla dessa kommuner gjorde socialdemokraterna ett dåligt val och förlorade röster. Likväl kommer socialdemokraterna atf gripa makten i alla dessa kommuner. Anledningen är infe alls aft väljarna har röstat på dem som nu tar makten. Skälet är atf miljöparfiet, som före valet vägrade aft säga någonting om vad man i maktfrågorna skulle göra efter valet, nu så gott som undantagslöst runt om i landet utnyttjat sin vågmäsfarposifion fill atf stödja det socialistiska blocket. Fakta - man behöver inte göra annat än atf redovisa fakta - talar i denna fråga sitt tydliga språk: I kommuner och landsfing i hela Sverige uppträder miljöpartiet i dag som ett socialistiskt stödparti.

Därmed tvingas vi också konstatera atf kohandeln som politisk arbetsmetod efter valet hör fill segrarna i defta val. Detta medför risker för atf pohtiken vrids åt fel håll, för aft isolationistiska strömningar får ökat

spelrum, för aft pessimism inför framfiden får större inflytande och för att en ny skaftehöjningsvåg kommer att skölja fram över landet under de närmaste åren. Därmed minskar våra möjligheter aft klara av de viktiga framtidsuppgifter som måste stå på den politiska dagordningen under denna mandatperiod.

Lät mig nämna de sju kanske viktigaste.

För det första: Att säga ja fill det europeiska samarbetet. Det går faktiskt inte atf bara sitta och vänta, fy det nya gränslösa Europa skapas snabbt. Om vi bara vänfar, tvekar och bromsar, kommer Sverige att hamna på efterkälken i detta stora och vikfiga arbete. Vi fär inte stänga dörrar på det sätt som olika talesmän för regeringen ofta gör. I stället mäste vi aktivt hålla alla alternafiv för framtiden öppna.

För det andra: Vi måste trygga neutraliteten, visa aft vi menar allvar genom ett starkt försvar, militärt såväl som civilt.

Vi har fått redovisningar under de senaste veckorna av djupet i försvarskrisen. Vi moderater föreslog i går aff man skall anordna en särskild debatt om försvarskrisen så aff samtliga parfier så snart som möjligt får redovisa sin åsikt här i riksdagen.

För det tredje: Vi måste sänka skatten för aft klara sysselsättning, fillväxt och trygghet på 1990-falef. Nu finns, som jag sade, i stället risken atf Sverige kommer aff gä den motsatta vägen.

För det fjärde; Vi måste klara de nya miljöhoten ovanpå de gamla. Jag tycker aft svensk miljödebatt i länga stycken verkar leva kvar i 1970-talefs kärnkraffsdebaffs ibland ganska förlegade föresfällningar. Det riskerar att föra politiken fel. Nu är det globalf ofta andra och långt allvarligare problem som tränger sig pä.

Runt om i världen diskuterar man nu hotet om klimatförändringar, som följer bl. a. av användningen av fossila bränslen. Det talar man om - såväl Gro Harlem Bmndfland från sin politiska utgångspunkt som Margaret Thatcher från en helt annan polifisk utgångspunkt - som det sannolikt största globala miljöhotet under resten av detta sekel.

På mänga områden lade riksdagens beslut i våras en bra grund för miljöpolitiken. Den skall vi självfallet arbeta vidare på och inte nu plötsligt tro atf vi skall börja om med allt från början. Men på viktiga områden ligger de kanske svåraste besluten framför oss. I våras drev vi på den borgerliga sidan - mot socialdemokraternas röster! - faktiskt igenom ett beslut om aft koldioxidutsläppen infe skall fä öka. Det är ett ambitiöst och mycket krävande beslut. Aft förverkliga och leva upp fill det beslutet utan atf avveckla Sverige som indusfri- och välfärdsnation blir kanske den allra svåraste miljöpolitiska frågan under denna mandatperiod.

För det femte: Vi måste lösa kvalitetskrisen inom den offenfliga sektorn. Om det har vi talat många gånger i denna kammare, så jag skall inte tala länge om det i dag. Det handlar om atf vi trots våra höga skatter har ett rättsväsende, som inte verkar klara av sina uppgifter fullt ut pä grund av bristande resurser. Det handlar om att vi har ett sjukvårdssystem, där krisen pä grund av den organisatoriska modell som vi har valt ter sig allt djupare för mänga.

För det sjätte, låt oss inte glömma bort det; Det handlar om aff värna vår

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

öppenhet mot individer och mot intryck från andra länder och andra kulturer.

Jag fillhör inte dem som ser okritiskt pä svensk flyktingpolitik. Jag tycker aft det finns åtskilligt där som borde och bör kunna ändras. Det har vi moderater sagt med stor tydlighet i denna riksdag under de senaste åren. Men öppenheten mot omvärlden och allt det som denna ger oss fär aldrig offras hur starka isolationismens och främlingsrädslans krafter än blir. Det handlar inte bara om humanism, om tolerans. Det handlar fakfiskt också om vårt eget behov av de impulser, den mångfald och den förnyelse som individers och idéers rörelser över gränserna historiskt allfid har gett vårt Sverige och som vi kommer aft behöva än mer av under kommande decennier.

För det sjunde handlar det om att vi kanske under denna mandatperiod skulle pröva förutsättningarna för atf förbättra vårt demokrafiska system så aff möjligheterna till insyn och inflytande ökar.

Mänga upplever i dag politiken som tråkig och trög och tycker att oviljan aff diskutera idéer och framtidsfrågor i för hög grad har fått lägga sin hand över den politiska debatten och det polifiska spelet. Jag tycker att det finns anledning aff diskutera en demokratisk polifisk reform i fre delar: aff förlänga mandatperioderna, aft skapa möjlighet till separata kommunal- och landstingsval, atf fä också i Sverige ett sysfem med personval. Tillsammans skulle dessa tre delar kunna förnya värt demokratiska sysfem och fakfiskt göra polifiken mera levande.

Atf förlänga mandatperioderna råder det en bred enighet om. Det borde vi faktiskt kunna fatta beslut om under denna mandatperiod. Den gemensamma valdagen för riksdagsval, landstings- och kommunalval är ett elände som vi borde göra oss av med så fort som möjligt. Det medför aft vikfiga lokala och regionala politiska avgöranden dränks av rikspolifiken. Det ger människor mindre möjlighet aft fa ställning i många vikfiga frågor som ju faktiskt ligger dem allra närmast.

Skulle vi kunna ge kommunerna oeh landstingen egna valdagar, skulle vi ge den lokala demokratin, det lokala politiska engagemanget nytt liv.

Ett personvalssysfem är också ett viktigt krav. Jag tycker aft det borde vara något av en självklarhet aft väljarna skall få avgöra både vilket parfi som skall representera dem i riksdagen och vilken person som de vill ha som sin företrädare. Möjligheten fill detta har man i praktiskt taget alla andra demokratiska länder, men i Sverige har parfiväldet satts före väljarnas möjlighet till personval. Det borde vi kunna ändra på. Det finns olika modeller för hur personval kan förenas med det strikt proportionella valsystem som vi har och som vi infe bör rubba. Vi skall inte låsa oss i förväg när det gäller modellerna, men färdriktningen borde vara denna.

Jag hoppas aff vi så snart som möjligt skall kunna enas om atf tillsätta en grupp, en beredning eller kommitté - kalla det vad ni vill - som skulle kunna diskutera förutsättningarna för aff under denna mandatperiod göra dessa förändringar för aft vitalisera vårt demokrafiska polifiska system. I den diskussionen måste självfallet alla fä vara med.

Det här är frågor som är viktiga för oss moderater. Det är de framtidsidéer som vi skall arbeta för under denna mandatperiod: att värna det öppna

samhället och dess humanistiska människosyn, aff trygga rättsstaten och stödet för dem som behöver vår gemensamma hjälp, aft vidga valfriheten för familjer och individer och att öppna vårt Sverige mot det nya Europa.

Alldeles säkert kommer arbetet för dessa idéer aft då och då föra oss fill hård strid med den förlegade socialism som ju fortfarande lever i den socialdemokratiska polifiken på så många punkter. Säkert kommer vi att få anledning aff också fa debatter mot dem som ofta säger nej fill utveckling och teknik och i dag också säger nej till Europa. Vi räds absolut infe de debatterna. Tvärtom ser vi fram mot dem med tillförsikt. Vi tillhör inte dem som slår igen några dörrar i onödan. Och när det gäller debatten om våra idéer ser vi med optimism framtiden an.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 2 BENGT WESTERBERG (fp):

Herr talman! För en månad sedan var det val i Sverige. Valet är det främsta uttrycket för värt polifiska system, demokratin. För oss är den allmänna rösträtten och åsikts- och yttrandefriheten i det närmaste självklara. Men i ett internationellt perspektiv är det fortfarande ett privilegium att få leva i en demokrafi. En majoritet av jordens befolkning lever i diktaturer av skilda slag.

Diktaturer förtrycker och förnedrar människor. Det vet vi. Men ändå kan frihetens blomma tränga fram ur asfalten och skapa öppningar i de stabilaste av alla diktaturer. Det är förunderligt atf det sker, och det är fantasfiskt. Och det inger hopp om aft det som i dag är ett privilegium inte skall förbli det för all framtid.

I dessa dagar gläds vi t.ex. med balter och chilenare som nu vågar hoppas på atf deras länder åter skall demokrafiseras. Hindren på vägen är mänga. Processen tar säkert lång tid. Riskerna för bakslag är betydande. Men det som har hänt under senare fid inger ändå framtidstro och inspiration för många av dem vars frihet länge förkvävts men vars demokrafiska sinnelag och frihefslängtan levt i deras hjärtan.

Vi gläds med de balter och chilenare som lever kvar i sina hemländer men också med deras tiotusentals landsmän som i dag finns bland oss här i Sverige och som nu från dag fill dag med stor spänning följer utvecklingen i sina tidigare hemländer.

Det är ett privilegium för oss svenskar aft vi får leva i en demokrati. Och det är, herr talman, en förmån aft fä leva i ett land som kan ge nya livschanser åt människor på flykt undan terror och förtryck pä andra häll i världen. För oss som har haft furen att växa upp i ett demokratiskt och rikt samhälle är det en bjudande plikt att föra en generös flyktingpolitik.

Atf en majoritet av invånarna i Sjöbo för en månad sedan sade nej fill aff kommunen skall fa emot flykfingar är en påminnelse om atf de värden som vi sätter högt i vårt samhälle alltid är hotade. För oss i folkpartiet är utfallet av folkomröstningen i Sjöbo en uppmaning aft anstränga oss ännu mer än hittills för att vinna förståelse för värdet av öppenhet och solidaritet.

Herr falman! Inför höstens val skickade Svenska naturskyddsföreningen ut en enkät till samfliga partier. Den ställde frågor om hur långt partierna var beredda att gå i olika miljöfrågor.

Socialdemokraterna gick i sina svar på många punkter längre än vad de

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

hade varit beredda aff göra här i riksdagen så sent som i våras. Det väckte säkert hos många väljare förhoppningar om att partiet var på väg aft tänka om.

Men atf döma av de besked som Birgitta Dahl i förra veckan gav min partivän Lars Ernestam här i kammaren var svaren fill Naturskyddsföreningen bara avsedda för valrörelsebruk. Nu ville miljöministern inte stå för dem längre. "Valet är över, Lars Ernestam!", försvarade sig miljöministern när han påminde henne om vad socialdemokraterna hade sagt i valrörelsen.

Birgitta Dahls svar var ett ovanligt tydligt uttryck för det socialdemokrafiska sättet aff bedriva valrörelse. För aff undvika obehagliga debatter och slippa bevärliga frågor antyder man ett besked före valet som man sedan infe vill stå för när valet är över.

Sä var det t .ex. med den s.k. lex Bratt. Thage G Peterson antydde före valet - då han var jusfifiemininsfer - att en förnyad prövning av lagen om företagshemligheter skulle ske. Men nu är valet över. Nu säger Laila Freivalds aff lagen efter vissa justeringar kommer aft drivas igenom.

Så var det med budgetpolitiken. I valrörelsen, eller rättare sagt fr.o.m. den 18 augusti, förklarade Ingvar Carlsson atf det tack vare den ekonomiska tillväxten fanns utrymme för alla reformer som var aktuella. Några besparingar var det infe tal om. Men nu är valet över. Nu säger Ingvar Carlsson i regeringsförklaringen aff det kommer aft bli aktuellt aff finansiera reformer genom "omprövningar av utgiffsprogram".

Sä var det med den ekonomiska politiken. I valrörelsen förklarade finansministern aft det inte skulle bli aktuellt med någon åtstramning under de närmaste 1,5 åren. Men nu är valet över. Nu får vi se om löftet håller ens i en och en halv månad. Inflationen är på väg upp - också det tvärtemot vad statsministern sade i valrörelsen - och både riksbankschefen och konjunktur-insfifufet har nyligen efterlyst en åtstramning.

Och så var det med Carl Lidboms ordförandeskap i SÄPO-kommittén. Efter hans nonchalanta uttalanden och respektlöshef för lag och rätt i samband med Ebbe Carlsson-Anna-Greta Leijon-affären meddelade Ingvar Carlsson aft kommitténs fortsatta arbete och ledning skulle diskuteras med partiledarna efter valet. Många fick - och det var förstås avsikten - intrycket atf statsministern var angelägen om aff arbetet skulle bedrivas i polifisk enighet. Men nu är valet över. Nu har Ingvar Carlsson beslutat sig för aff låta Lidbom fortsätta ensam.

Ja, valet är över nu, Ingvar Carlsson - så långt är vi helt överens. Men till skillnad från socialdemokraterna anser vi i folkpartiet aff man även efter valet skall stå för det man säger före valet. Visst kan alla i stridens hetta begå misstag. Men det är inte några misstag av det slaget som det är fråga om här, utan ett utstuderat mönster. När vi nu har en månads facit av fortsatt socialdemokrafiskt regeringsinnehav kan det finnas skäl aff påminna om det - och vi kommer aft få anledning aff återkomma många gånger!

Herr talman! Jag har liksom Carl Bildt med tillfredsställelse noterat atf regeringen nu, enligt vad som sägs i regeringsförklaringen, går med på aff införa en miljöavgift på koldioxid. Koldioxidutsläppen är ett av de största miljöhoten på jorden. Vi kan naturligtvis infe undanröja det bara genom åtgärder i Sverige, men vi kan dra värt strå till stacken.

I slutdokumentet från Torontokonferensen i juni i är om "Förändringar i atmosfären" framhålls att de data som nu finns om klimatförändringarna på jorden är mer negafiva än de tidigare mest pessimistiska förutsägelserna. Jag

citerar: "De klimatiska katastrofer som hotar jorden kan------ endast

jämföras med ett världsomfattande kärnvapenkrig." Koldioxidutsläppen och den växthuseffekt som de kan leda fill spelar en central roll.

Mot denna bakgrund framstår det mål som riksdagen i våras beslutade om och som också Carl Bildt berörde - aff de totala koldioxidutsläppen inte fär öka - som än mer angeläget.

Detta mål, i förening med de fidigare fastställda målen aft kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010 och aft vattenkraften infe skall byggas ut ytterligare, begränsar våra handlingsalternativ när det gäller energiförsörjningen. I stort sett handlar det nu - förutom om bättre hushållning - om vindkraft och bioenergi, dvs. energi som kan utvinnas t.ex. ur ved.

För aff stimulera hushållningen behövs enligt vår mening en aktiv statlig prispolifik på energiområdet. Successivt höjda priser på energi är det effektivaste sättet att driva fram ny och mer energisnål teknik. Det är beklagligt att socialdemokraterna, som annars älskar aft ta marknadskrafterna i örat, på just denna punkt vill överlåta utvecklingen helt åt dessa krafter.

Potentialen när det gäller atf producera energi med vind och biobränslen är betydande. Däremot är ingen av dessa energikällor färdig för en snabb utbyggnad under de allra närmaste åren. Därför behövs tid för forskning och utveckling. Det är angeläget atf de insatserna kraffigt ökar under åren framöver.

Men, herr falman, om vi genomför en alltför snabb avveckling av kärnkraften kommer inte tiden aft räcka till för utvecklingen av vindkraft och biobränslen. Då blir vi i stället hänvisade fill fossila bränslen, alltså olja, kol och gas.

Vid en mycket snabb avveckling, t.ex, på tre år, som miljöpartiet har föreslagit, skulle det leda fill kraftigt ökade utsläpp av bl.a, svavel och koldioxid. Det är från miljösynpunkt helt oacceptabelt.

Men även den tidigareläggning av kärnkraftsavvecklingen som socialdemokraterna i våras drev igenom i riksdagen kommer atf framtvinga en storskaUg satsning pä fossila bränslen. Också om svavelutsläppen i det tidsperspektivet kan klaras kommer den atf leda till ökade utsläpp av koldioxid. Infe heller den linjen är ur miljösynpunkt acceptabel.

För en i ordets rätta mening miljöengagerad riksdag vore det en angelägen uppgift aft se till aff den socialdemokratiska minoritetsregeringen inte medverkar fill en ökad användning av fossila bränslen. Men i själva verket är flera av de partier som säger sig vara eller vilja bli goda miljöpartier beredda aff driva oss in i ett ökat beroende av sädana bränslen med de negafiva miljökonsekvenser det kommer aff fä. I den här frågan känner vi i folkpartiet oss ensamma i det gröna.

Jag vill fråga Ingvar Carlsson: Hur kommer regeringen aft agera för atf målet om kärnkraftsavveckling till år 2010 skall nås utan aft koldioxidutsläppen från svenska kraftverk samtidigt ökar?

Herr falman! Atf klara målen för energipolifiken är en av de stora polifiska utmaningarna under de närmaste årtiondena. En annan är hur vi skall kunna

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Alhnänpolitisk debatt

möta de problem som sannolikt väntar på svensk arbetsmarknad under samma period. En viktig orsak till dem är det som kommit aft kallas "älderschocken", dvs. atf andelen personer i yrkesverksam ålder kommer atf minska och andelen i icke yrkesverksam ålder följaktligen aft öka. Problemet kommer aft bli särskilt allvarligt efter sekelskiftet, men redan nu har vi fått en försmak av hur det kommer atf bli på många häll.

Debatten om arbetet har länge gällt frågan hur alla skall kunna få en rimlig andel av det betalda arbetet. Utgångspunkten har med andra ord varit aft det finns gott om arbetsvilliga personer men ont om arbetsfillfällen. I det syftet har man t.ex. diskuterat arbetstidsförkortning.

Problemet framöver kommer med all sannolikhet att mer vara hur vi skall kunna få tag på människor som vill och kan utföra vikfiga arbetsuppgifter.

Hur mycket tid varje människa skall använda för betalt arbete måste naturligtvis var och en själv avgöra. Men vilken avvägning den enskilde gör är vikfigt inte bara för henne själv.

När man använder tid för sig själv och sina närmaste koncentreras glädjen och nyttan av den fiden till denna krets.

När man i stället utför betalt arbete ger det en utkomst som förhoppningsvis kan göra livet vid sidan av arbetet lättare atf leva. Men det innebär också aff man delar med sig fill människor utanför den närmaste kretsen. Först och främst får dessa naturligtvis glädje av själva arbetsinsatsen. Det gäller oavsett om man arbetar inom vård, omsorg och utbildning eller inom indusfri och handel. Dessutom gär en ansenlig del av inkomsten fill skaft och därmed till aft finansiera gemensamma angelägenheter.

Även om fördelningen av tiden mellan betalt arbete och andra akfiviteter avgörs och måste avgöras av den enskilde påverkar vi genom politiska beslut den avvägningen. Det sker t.ex. genom arbetsfidslagsfiffning och skatter.

Det finns de som vill ändra lagstiftningen sä aff människor stimuleras att använda mer tid åt egna aktiviteter och mindre åt betalt arbete. En del vill med lag tvinga alla fill sex timmars arbetsdag. Andra vill utforma skaften sä aff heltids- och merarbete missgynnas och deltidsarbete gynnas.

Jag ifrågasätter självfallet inte aft alla behöver tid för familjen och för rekreation eller atf många gör väsenfliga insatser för andra människor genom obetalt arbete. Men det hindrar inte aft om fler och fler väljer aft minska sitt betalda arbete så rycks en del av grunden för välfärdsstaten undan.

Välfärdsstaten bygger till stor del på aft människor har intresse av betalt arbete och atf de är beredda aft avstå en del av betalningen fill skaft för aff finansiera offentliga tjänster och transfereringar.

Visserligen kan säkert somliga ersätta den trygghet välfärdsstaten erbjuder med privata arrangemang, t.ex. försäkringar, och andra kan dra nytta av välgörenhet. Men en övergång fill ett sådant system skulle enligt min uppfattning hota välfärden för många människor, särskilt för dem som i dag är mest beroende av det allmännas stöd.

Jag menar därför, herr talman, atf det är angeläget aft vi snarare försöker stimulera än hämma betalt arbete. Vi kommer att behöva alla arbetsinsatser/ som människor är villiga atf göra under årtiondena framöver. Vi har i Sverige nätt en genomsnittlig standard och inkomstnivå där många har råd att dra ned på sift betalda arbete. Desto mer angeläget är det att vi pä olika sätt försöker uppmuntra det.

Skattesystemet mäste t.ex. utformas så atf det mer än i dag stimulerar till arbete men också till sparande, studier och risktagande. Det är viktigt atf komma ihåg aff den som frivilligt avstår från extra arbete, därför att hon anser atf det infe lönar sig, personligen förlorar ganska litet på det. Förlorarna är i stället dels de som infe får den service de behöver, dels vi alla genom aff skafteintäkferna minskar. Inte minst av det skälet är det viktigt att se till att arbete lönar sig bättre.

Sänkta marginalskatter är viktigt om vi vill öka arbetsutbudet, men det finns en lång rad andra åtgärder som är tänkbara. Låt mig bara nämna några.

En åtgärd som kan vidtas mycket snabbt är aff låta asylsökande arbeta under väntefiden. Regeringens motstånd på den punkten är obegripligt.

Förtidspensioneringarna har ökat kraftigt under senare år. Delvis kan det ses som ett uttryck för att regeringen är på väg aft överge den traditionella arbetslinjen. Det är angeläget atf öka ansträngningarna att ge dem som i dag förtidspensioneras nya chanser i arbetslivet.

Många av dagens pensionärer har långt ifrån givit allt vad de har att ge i arbetslivet. Det är alltför få som utnyttjar möjligheten aft skjuta upp pensioneringen till efter 65 år - bara någon procent av alla som när den åldern. Även de som skulle vilja möter säkert på ett psykologiskt motstånd, men ibland kan också avtal eller andra omständigheter helt enkelt tvinga dem aft gå. Det är önskvärt aft den pensionsålder som på papperet är flexibel blir det också i praktiken.

Även bland dem som valt aft gå i pension finns det många som skulle vara beredda atf göra en arbetsinsats, men de avstår ofta pä grund av de orimliga marginaleffekter som de i dag möter. Ett sätt aff uppmuntra deras arbetsvilja vore aft införa ett förvärvsavdrag för pensionärer, dvs. en möjlighet för dem som vill att tjäna en liten summa pengar utan aft den räknas in i den skattepliktiga inkomsten.

Det skulle naturligtvis ha sitt intresse atf på alla områden få Ingvar Carlssons synpunkter pä hur man skall möta framtidens arbefsmarknadspro-blem. Men låt mig för dagen nöja mig med en fråga som jag ställer också mot bakgrund av ett uttalande som finansministern gjorde i Ekot i morse och tydligen också i ett tal i gär: Är regeringen beredd att medverka till aft pensionärer skall kunna tjäna en slant utan atf behöva betala skatt på den?

Ekonomiska lockbeten är viktiga för atf öka arbetsutbudet, men det räcker infe med bara sådana. Det är också, herr talman, nödvändigt aft erbjuda en god arbetsmiljö och sfimulerande arbetsuppgifter. Inte minst inom vård och omsorger behövs det också för aff klara konkurrensen om arbetskraften.

Valet är visserligen över, men Ingvar Carlsson kanske ändå erinrar sig en socialdemokratisk valaffisch med texten: "Hundratusentals människor slits ut i förtid. Nu får det vara nog!"

De som fått nog var inga privatanställda med storkapitalet som arbetsgivare. Nej, det var personer anställda i det gamla hederliga offenfliga sjukvårdsmonopolet. Så sammanfattade alltså de läget inom svensk sjukvård efter ett halvsekels socialdemokratiskt regeringsinnehav: "Nu får det vara nog!"

Nu krävs det

Det är lätt atf hälla med dem. Nu fär det vara nog. förändringar.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Det här är naturligtvis ingen ny insikt. Ändå gär det trögt att förändra arbetsförhållandena inom vård, omsorg och utbildning. Jag kan inte komma ifrån känslan att det viktigaste skälet är att dessa yrkesområden på alla nivåer utom de beslutande domineras av kvinnor. Alltför många politiker vågar inte i praktiken lita på kvinnorna.

Vad det handlar om, herr talman, är att uppvärdera traditionellt kvinnliga arbeten.

De anställda inom de här områdena måste få större ansvar för och större inflytande över verksamheten.

Större resurser mäste satsas på fortbildning och vidareutbildning.

Professionalismen måste erkännas också inom omvårdnads- och omsorgsyrkena. Det mest extrema uttrycket för brisfen pä ett sådant erkännande är miljöparfiets förslag atf dessa arbetsuppgifter skall kunna tas över av några "värnpliktiga" eller tjänstepliktiga amatörer. Nej, sjuka och handikappade om några behöver fä hjälp av kunnig och erfaren personal.

Forskningsinsatserna måste öka inom t.ex. omvårdnadsomrädet. Vi har från folkpartiets sida därför föreslagit inrättande av fler professurer i denna disciplin.

Förskollärare, sjuksköterskor och andra måste få möjlighet att göra karriär. Deras kompetens och erfarenhet behövs på chefsposter och i administrationen och planeringen av verksamheten.

Och, inte minst, förskollärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, lärare och andra måste få rätt aft starta eget. Det måste bli stopp för det kvinnliga näringsförbud som hindrar atf idéer om en bättre barnomsorg, omvårdnad och utbildning förverkligas. På det sättet skulle också hundratusentals kvinnor kunna få fler arbetsgivare aft välja mellan, vilket skulle ge dem en starkare position, inte minst när det gäller atf förbättra arbetsvillkoren.

Herr falman! Jag noterade aft Ingvar Carlsson häromveckan pä kommunaltjänstemännens kongress slog ett slag för välfärdsstaten och tryggheten. Statsministern citerade Tage Erlander, som sagt att "känslan av trygghet utgör ett frihetsvärde av enorm betydelse för den enskilda människan".

Som Ingvar Carlsson framhöll i talet kan de flesta i Sverige instämma i det uttalandet. Tryggheten är en förutsättning för frihet. Därför är välfärdsstaten ett viktigt inslag också i vår liberala vision om ett gott samhälle. Bara ett samhälle som far hand om de svaga och som ställer upp i krislägen erbjuder en verklig frihet.

Och visst ger den svenska välfärdsstaten pä mänga sätt en betydande trygghet. Men jag menar aff Ingvar Carlsson ändå gick för långt när han inför

kommunaltjänstemännen slog fast atf vi i Sverige i dag inte "behöver

känna rädsla och oro inför förändringar, inför att bli gamla oeh sjuka eller för atf våra barn infe skall fä en god omsorg och utbildning".

Antingen är Ingvar Carlsson pinsamt omedveten om hur verkligheten ser ut i Sverige, eller så försöker han förespegla en trygghet som han vet inte finns.

För handen på hjärtat, Ingvar Carlsson: Nog måste man i Sverige i dag känna oro för om ens barn skall fä god barnomsorg?

53 000 barn står utan dagisplats i dag. Deras föräldrar känner inte den trygghet som Ingvar Carlsson talar om. Många av dem är hänvisade till

provisoriska lösningar. Mänga tvingas lämna sina barn fill en omsorg som är långt ifrån så "god" som de skulle önska.

Samtidigt ekar allt tommare regeringens löfte atf alla som vill, såsom riksdagen har beslutat, verkligen skall få dagisplafs 1991. I sin anslagsframställning från i höstas konstaterar socialstyrelsen aff det skulle behövas ett årligt tillskott av barnomsorg på ca 30 000 platser. För närvarande är utbyggnadstakten omkring 20 000 platser. Socialstyrelsen betecknar målet atf nä full behovsfäckning fill 1991 som "orealistiskt".

Ett problem inom barnomsorgen är aft många förskollärare flyr yrket. Ett av skälen är avsaknaden av alternativ fill den kommunala barnomsorgen. Om målet atf alla som vill skall kunna få barnomsorg skall vara uppfyllt fill 1991 är det vikfigt att alla goda krafter fas fill vara, och dä måste också enskilda initiativ och alternativ uppmuntras. Den lag som i praktiken stoppar sädana alternafiv, den s.k. lex Pysslingen, bör omedelbart avskaffas.

I samband med behandlingen hösten 1985 av proposifionen om en förskola för alla uttalade regeringen aff det senare kunde bli aktuellt med en lag som ålade kommunerna att ge dem plats som ville ha. Det finns nu skäl, menar vi, aft pä allvar överväga aft genomföra denna lag. Det skulle sätta press på kommunerna atf bygga ut barnomsorgen. Om samtidigt lex Pysslingen försvinner fär kommunerna möjligheter atf också utnyttja enskilda alternativ för atf leva upp fill lagen. Då skulle vi inom några år kunna fä den trygghet som Ingvar Carlsson talar om men som i dag inte finns.

Handen på hjärtat, Ingvar Carlsson; Nog måste man i Sverige i dag känna rädsla oeh oro för att bli gammal och sjuk?

Jag skulle vilja rekommendera Ingvar Carlsson aft läsa t .ex. Maj Fants bok Aft bli mamma fill sin mamma. Jag vet aft man har beställt ett exemplar pä statsrådsberedningen. Den är en skildring av hur hennes mor drabbas av demens och ett mycket tydligt bevis för atf den som är gammal och sjuk och hans eller hennes anhöriga infe i dag erbjuds den trygghet som de borde ha rätt fill.

Ungefär 100 000 människor i Sverige lider av demens. Det är en hjärnsjukdom som gör aff man successivt tappar minnet, orienferingsförmä-gan och en rad andra funktioner.

Man glömmer bort hur man knyter skorna eller breder en smörgås. Man hittar infe hem, och man vet inte vilken dag det är. Man blir redig, deprimerad och misstänksam.

Demens kan vi ännu inte bota. Den är en grym sjukdom för den som får den, men också för de anhöriga som hårt drabbas när en älskad anförvant långsamt försvinner samtidigt som hon finns kvar.

Men även om det infe finns bot finns det lindring. Genom dagvård, avlastningsplatser och en plats i gruppboende när sjukdomen förvärras kan de sjuka erbjudas vård pä ett värdigt sätt och de anhöriga fä trygghet. Men av de ca 50 000 dementa som inte klarar sig själva i dag är det infe mer än ca 500, en enda procent, som har tillgäng fill gruppboende. Resten finns på ålderdomshem eller långvårdsavdelningar där de infe alls hör hemma eller bor kvar i hemmet under ovärdiga förhållanden.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Maj Fant skriver:

"Jag blir rasande när jag tänker på att min mor, och kanske 100 000-tals andra gamla, som varit med om att bygga upp det välfärdssamhälle vi har, ska tvingas sluta sina dagar i ensamhet, isolering, förvirring och förödmjukelse. En generation som hyllat arbetsamhef, plikttrohet, ärlighet och hederlighet, som har slitit hårt och levt strävsamma liv, ofta i fattigdom och knapphet. En generation som upplevt världskrig, som vet vad ransonering och hushällande är, som har sparat och planerat för barnen, för sin ålderdom, för sin begravning.

Den generationen sviker samhället i dag, och vi medelålders barn med gamla föräldrar sfär där med skammen och skuldkänslorna över att våra gamla föräldrar får sluta sina liv utan värdighet, utan mänsklig gemenskap och värme."

Så långt Maj Fant - jag håller med henne till etthundra procent.

De förhållanden som råder i dag ger, Ingvar Carlsson, ingen trygghet att skryta med. De innebär i stället en ofärd aft uppröras över och göra någonfing ät. Men när folkpartiet har föreslagit statliga insatser både för atf få i gång utbyggnad av gruppboende, men också för aft kunna ge gamla och sjuka som lever pä institution rätt fill ett eget rum och för att kunna kapa operations- och behandlingsköer på våra sjukhus, då har ni socialdemokrater här i kammaren sagt nej.

Och handen på hjärtat, Ingvar Carlsson: Nog måste handikappade i Sverige i dag känna oro för om de skall få det stöd de behöver.

Det är infe utan orsak som regeringen nyligen har beslutat tillkalla en ny handikapputredning för att se över stödet fill personer med funktionshinder av olika slag. Handikappområdet har varit försummat under de gångna åren. Därför är det bra aft den här utredningen kommer i gång.

Däremot blev jag minst sagt upprörd - och jag är övertygad om aft det är en känsla som delas av hela handikapprörelsen - när Bengt Lindqvist häromdagen i en debatt här i kammaren bekräftade atf utredningen har fill uppgift infe bara aft föreslå behövliga förbättringar för handikappade utan att den också måste föreslå lika stora eller större besparingar pä handikappområdet.

Jag har stor förståelse för regeringens allmänna ambition aft se till att utredningar håller igen pä expansionslusten. Men man måste ändå göra skillnad pä utredning och utredning. Förbättringar för handikappade mäste ges högsta prioritet också i konkurrens med andra angelägna utgifter. Regeringens nolldirektiv är så mycket mer upprörande som det nu från regeringshåll högtidligen har deklarerats atf det finns utrymme för reformer i miljardklassen.

Jag måste fråga Ingvar Carlsson: Kan statsministern ge ett enda exempel på nägon nedskärning pä handikappområdet som han tycker att utredningen skall överväga? Bara ett enda exempel! Om inte statsministern är beredd aft ge sådana exempel måste den enda rimliga slutsatsen bli atf direktiven skall ändras!

Herr talman! Visst skall vi vara stolta över den svenska välfärden. Men vi skall också våga se atf den fortfarande rymmer mycken ofärd.

Medan socialdemokraterna hellre vädjar fill stora och röststarka intressegrupper arbetar vi i folkpartiet för atf ge trygghet åt dem som lever i det

glömda Sverige. Det arbetet kommer vi oförtrutet atf fortsätta under de Prot. 1988/89:11
kommande åren. 19oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 3 OLOF JOHANSSON (c):

Herr falman! Världen är grym mot många människor, allra grymmast är väldet mot de minsta, mot barnen. TV-filmen om sexuellt utnyttjande av barn som visades i går kväll gav ett övertydligt exempel på just detta, vilket jag tror grep alla. Ingen kan förbli oberörd. Det lär oss något om hur utsatta barn är, hur stort deras behov är av omsorg, omvårdnad och kärlek. Annars får de aldrig chansen aft bli hela människor som vuxna. Risken är naturligtvis störst för barn i utsatta situationer, t.ex. flyktingbarn, svältande barn, krigsskådeplatsernas barn. Men det bör lära även oss här i vårt relativt trygga Sverige något om barns utsatthet. Eftersom våra möjligheter är så mycket större måste också vårt ansvar mätas därefter, infe minst i vår politik för internationell solidaritet med dem som tvingas lämna sina hemländer för aft komma hit och för dem som blir kvar i förtrycket.

Herr talman! Miljö- och fördelningsfrågorna blev dominerande inslag i årets valrörelse. Väljarna ville ha det sä. Verkligheten gav tyngd åt denna vilja. I centerpartiet delade vi i hög grad denna prioritering. Däremot saknade vi debatten om samhällets framtidsutveckling- kraven på utbildning i det framväxande kunskapssamhället, den tekniska utvecklingens möjligheter inom miljömässigt och socialt acceptabla ramar samt den struktur och det näringsliv som bäst främjar ett resursbevarande samhälle - enligt centerpartiets uppfattning det decentraliserade samhället.

Valet blev en framgång för parfier med en tydlig miljö- och fördelningspolitisk profil. Genom miljöpartiets framgång och inträde i riksdagen blev regeringsinnehavet än fastare förankrat hos socialdemokratin. Här i riksdagen krävdes ingen aktiv insats för att det skulle bli så. Det är bara ett sannolikt utfall när övriga röster fördelas på fler partier.

Efter detta konstaterande vill jag hälsa vännerna inom miljöparfiet välkomna till riksdagen. Ni har bidragit fill atf föra fram miljöfrågorna i debatten. Vi välkomnar denna nygamla debatt kring miljöfrågorna. Det är snart 30 år sedan en talför representant i riksdagen litet nedlåtande försökte avfärda miljöfrågorna som politisk företeelse med ordet "omnibusspolifik". Det var uttryck för den tidens bristande förståelse för behovet av helhetssyn, allt skulle indelas i sektorer, var sak för sig, ordning och reda. Det är nog förklaringen också till finansministerns något undanskymda roll i årets valrörelse.

Det är svårt pä en del håll aft se ekologi och ekonomi som olika sidor av samma sak, att inse atf god miljö är ett viktigt mål också i den ekonomiska polifiken, aft god miljö är en förutsättning för uthållig tdlväxt - inte ett hinder. Vi välkomnar miljöpartiet i detta långsiktiga pedagogiska arbete. Vi kommer med stort intresse aft följa era insatser. Som vi kunnat se och höra senaste veckan har era motsvarigheter här i regionen, vilket redan nämnts av Carl Bildt, och pä en rad andra häll i landet tänkt göra jobbet genom aft krama om socialdemokraterna. Eller är det tvärtom kanske? Det skall i varje fall bli intressant att se resultatet. Det är nämligen det som räknas.

En liten sidokommenfar kan jag inte låta bli aft göra till de nyligen timade 43

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

utskoffsförhandlingarna. Där stod miljöpartiet och viftade med hotet aft bilda valkarfell tillsammans med socialdemokraterna och vpk för att komma in i utskotten pä centerpartiets bekostnad. Vi skulle alltså ha fått en utskoffsrepresenfant var, trots att centern har mer än dubbelt så många ledamöter som miljöpartiet här i riksdagen. En något underlig form av rättvisa och representativitet kan man tycka. Dessutom riktades hotet mot ett parti som omedelbart var berett ställa upp med sin andel av utskottsplatserna. Var ni så rädda att snubbla pä dörrmattan till utskottslokalerna att ni inte hade kurage aft fa avstånd från en sä uppenbar orättvisa? Hur som helst, centerns riksdagsgrupp uppfattade det inte som en vänlig handling, men väl som bristande omdöme. Detta sagt i all vänlighet.

Valresultatet visade med eftertryck att väljarna väljer efter parfier och inte efter s.k. block. De som talar sig varma för blockpolitik vill väl egentligen ha ett tvåpartisystem. Det är min övertygelse att ett sådant maktpolitiskt synsätt skulle öka - inte minska - antalet s.k. soffliggare här i landet. Dessutom undertrycker det en idédebatt som alla säger sig vilja ha.

Ett flerpartisystem hindrar naturligtvis infe gemensamma positioner för parfier där det finns särskild anledning aff markera idémässig samstämmighet. Så har centern, folkparfiet och moderaterna inför årets val markerat gränslinjen mellan socialism och icke-socialism - lät vara atf socialismen är på utdöende, men det föreligger en vikfig idémässig skiljelinje i politiken - när det har gällt förslagen om löntagarfondernas avveckling, vårdnadsbidrag för småbarnsföräldrar och försäljning av vissa statliga företag. Dessa idémässiga skiljelinjer ligger naturligtvis fast även efter ett val, oavsett valutgång. Förslagens utformning kan självfallet behöva ses över när verklighetens förutsättningar ändras.

Väljarna röstar pä parfiernas program, men de har också rättmätiga krav på aff regeringsalfernafiv skall redovisas med utgångspunkt i den politiska verkligheten. Som bekant låter sig valresultat inte alltid förutses. Årets val är ett tydligt exempel på just detta. Det är ett skäl för atf regeringsalternativ formuleras som ett mål. Det är bara att konstatera att årets val var ett misslyckande för det icke-socialistiska regeringsalternativet. Både miljöpartiets framgång och kds misslyckande att nå över procenfspärrarna har bidragit fill defta.

Därmed har infe väljarna uttalat sig för en mer socialisfisk politik, dels beroende på socialdemokraternas tillbakagäng, dels beroende pä att socialdemokraterna infe begärt mandat för en mer socialistisk polifik. Socialismen var ju som nämndes fidigare, inte särskilt framträdande i valrörelsen - i varje fall infe som etikett. Till det nya i bilden hör också Lars Werners markering av ett s.k. grönt block i riksdagen. Centern far avstånd frän blockpolitik, oavsett färgskala. Men det är naturligtvis en intressant markering som kan tolkas som ett försök till frigörelse i någon form för vpk:s del från storebror socialdemokraterna.

Men det finns anledning aff klart markera aft väljarna vill att mer skall bestämmas här i riksdagen. Det är valresultatet kort sammanfattat från parlamentarisk synpunkt. Det är centerpartiets avsikt att lyssna till denna väljarsignal även i frågor där vi infe traditionellt eftersträvar breda politiska lösningar, vilket vi ju gör t.ex. i utrikes- och säkerhetspolitiken. Om samtliga

oppositionspartier följer den huvudregeln sä kommer riksdagen aff få det ökade inflytande som väljarna de faeto gett parlamentet. Regeringen får ett i motsvarande mån minskat inflytande.

En annan slutsats av valet är aft väljarna bryr sig allt mindre om det som har kallats för det kommunala sambandet. Förr eller senare måste defta leda till aft en slutsats dras: längre valperioder, skiljande av rikspolitiska val från de lokala och regionala.

Den kraffiga expansionen i storstäderna under 60-talef bäddade för sociala, miljömässiga och ekonomiska svårigheter i människornas vardag. Vi som bor i Stockholm har upplevt vad detta vill säga. Den krisen drabbade också övriga landet men i annan tappning: ungdomar som flyttade, utarmning, ökad social otrygghet.

fdag håller socialdemokraterna pä att ställa människorna i våra storstäder inför en ny kris. Jag är allvarligt oroad över de tecken som vi kan se i dagens verklighet i våra koncentrationsområden. Jag tänker på miljön, men ännu mer på den sociala grundtryggheten. Mänga är de värdavdelningar som nu sfär stängda i Stockholmsregionen pä grund av personalbrisf. Service och omsorg om våra äldre haltar beroende på att kommuner och landsting inte klarar atf rekrytera personal. Många är de föräldrar som kastas mellan arbetet och förskolan till följd av brist på förskolepersonal. Bristen på poliser gör atf människor inte tilltror polisen om aff kunna klara upp begångna brott. Det här är storstädernas vardag. Grundtryggheten hotas.

Personalen som dagligen brottas med de problem som ökade vakanser, växande köer och krympande resurser åstadkommer tröttnar alltmer. Inom vårdsektorn är personalomsättningen i Stockholm tre gånger så hög som i Blekinge, antalet vakanser gör att allt fler vårdavdelningar måste stängas. Defta sker samtidigt som antalet sökande per plats i vårdutbildningen är lägre i Stockholms län än i andra län. Aft det fanns 423 vakanta tjänster inom polisen den 1 september i år i den här regionen ger en annan bild av verkligheten. Här väljer allt fler att ta anställning i privata vaktbolag framför polisarbete. Den situationen kräver åtgärder nu.

Inför den avtalsrörelse som stundar är det nödvändigt att också regeringen inser vad som häller pä aff hända. Eldar man på fillväxfbrasan i storstäderna med ökad löneglidning inom den privata sektorn, sänkta marginalskatter för dem med högre inkomster samtidigt som man drar åt tumskruvarna för exempelvis lärare och poliser, deltidsarbetande - ofta kvinnor som bekant -med inkomster under 70 000 kr. om året, då slår man undan benen för tryggheten i våra koncenfrafionsomräden. Vår gemensamma sektor har fel och brister. Vi har, som jag tror Bengt Westerberg nämnde, en kvalitetskris inom den offentliga sektorn. Men detta leder infe oss till slutsatsen aft staten som arbetsgivare skall lägga krokben för verksamheten.

Den avtalsrörelse som vi har bakom oss visar aft kassabegränsningar, s.k. cash-limifs, av den modell Kjell-Olof Feldt valde inte är möjliga aff använda. De leder ofelbart till aft verksamhet som riksdagen beslutat om undergrävs. Det är helt nödvändigt att ge möjlighet för prioritering - inte bara sätta lönetak- inom den statliga verksamheten. Det är därför som vi från centerns sida krävt att en eventuell kassabegränsning måste omfatta hela anslaget till en myndighet. Den måste dessutom kopplas till decentraliserade förhand-

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

lingar ufifrån strikta regler för verksamhetens miniminivå. Det är inte acceptabelt aff politiska beslut skall kunna urholkas av parterna vid förhandlingsbordet. Eller är det rimligt att 1 % ålagd besparing i gymnasieskolan drabbar de svagaste eleverna, eftersom de fasta resurserna redan är låsta, eller aft 1 % minskning pä komvux innebär 40 000 färre studietimmar, främst för lågutbildade? Det är inte heller acceptabelt att statens personalrekrytering motverkas av ett sysfem, som inte möjliggör anpassning till marknaden för motsvarande arbetsuppgifter på annat håll. Människovärdande yrken måste helt enkelt värderas högre.

De uttalanden som gjorts efter valet tyder på att regeringen ännu inte bestämt sig för hur ett system med cash-limifs skall se ut. Jag och centern utgår ifrån aff regeringen nu lärt sig läxan och är beredd att se de mycket tydliga problem som finns när det gäller personalförsörjning och möjlighet till efterlevnad av polifiska beslut inom den gemensamma sektorn.

En oacceptabelt snabb kostnadsutveckling är fortfarande Sveriges största, ekonomiska problem. "Tredje vägens ekonomiska politik" har koncentrerat resurserna och skapat nya klyftor. En del har fått kompensation, andra inte osv. I koncentrationens spår följer inflafionen. En allvarlig konsekvens av "överhettning" i den svenska ekonomin är aff inflafionstakten nu äter pressats upp betydligt över OECD-genomsnitfet, heter det i konjunkturinstitutets hösfrapport. Men detta är främst en regional företeelse, en koncentrationseffekt. Våldsamma kostnadsstegringar på byggområdet, brist på arbetskraft, fortsatt snabb upplåning i hushållen. Allt defta är mest påtagligt i koncentrafionsområdena. Vem vinner mest på detta till sist? Ja, inte är det de svagaste grupperna i samhället! Regeringen har inte lyckats aft hålla tillbaka kostnadsutvecklingen.

De senaste fem åren har visat hur utfallet för kostnadsutvecklingen blivit högre än de i finansplanerna uppsatta målen.

En reformering av skaftesystemet mäste ha som främsta syfte atf komma åt den snabba kostnadsutvecklingen. Därför är det glädjande atf diskussionen börjat närma sig längre avtalsperioder. Det skulle ge en möjlighet fill samordning med en skaftereform. Men om en skattereform skall ge denna effekt måste den också medverka till att dämpa de fördelningspolitiska spänningarna. Därför är vikfiga förutsättningar att differentierad mervärdeskatt med sänkt skatt pä maten och kommunal skafteutjämning kombineras med en marginalskaftesänkning som när alla. Det förutsätter höjt grundavdrag eller skattereduktion eller bådadera, som centern har föreslagit. Vid en finansiering är skatten på miljöstörande energi som uran, olja och kol det bästa alternativet, både för ekonomins och för ekologins skull!

Den småförefagsverksamhet som bedrivs som enskild firma beskattas hos ägaren liksom fallet för övrigt är för handelsbolagen. Kombinationen av hög inkomstskaft, egenavgifter och förmögenhetsskatt även på s.k. arbetande kapital medför en kraffig broms pä nyföretagandet. Egenföretagarna är i dag liksom pensionärerna undantagna frän rätten till schablonavdrag i deklarafionen. Från många häll har under senare tid konstaterats att småföretagen är diskriminerade i företagsbeskattningen. Detta är en av de frågor som företagsskatteutredningen har att se över.

Nu efter valet kommer det en del signaler - jag vet infe hur allvarligt jag

skall uppfatta dem - nu senast från förefagsskatfeutredningens kansli. Det antyds aft egenförefagen skulle fä bära nackdelen av minskade avsättningsmöjligheter, som förefagsskafteutredningen allmänt är inne pä, utan aft få fördelen av sänkt skattesats.

Det borde vara en självklarhet att undanröja dagens diskriminering av egenföretagare och småföretag inom ramen för nuvarande skatte- och avgiftssystem. Centern har föreslagit, aft sjukförsäkringsavgiften skall sänkas med fem procentenheter på en lönesumma upp till 500 000 kr. Det innebär 25 000 kr. i minskade avgifter som omfördelas inom systemet. Därmed gynnas småföretagen och avgiftsuttaget anpassas bättre efter företagens kostnadsläge pä grund av olika sjukfrånvaro i företag i olika storleksgrupper. På motsvarande sätt föreslår centern att 10 000 kr. i avgifter fas bort för egenföretagarna och omfördelas inom avgiftsuttaget.

Under hösfriksdagen är det meningen att beslutet om att avskaffa det s.k. friåref i sjukvården för pensionärer skall fullföljas. Regeringsförslaget har redan kommit.

I en av socialdemokratins broschyrer från valet kan man läsa; "För socialdemokratin är det viktigt aft alla äldre människor skall kunna få en trygg och fin ålderdom. Inte bara de som har råd atf betala för sig på privata värdhem."

Därefter heter det trösterikt aft "pensionärerna blir allt yngre, inte fill åren men i kroppen och i anden".

Det är rikfigt, de flesta är friska, aktiva, engagerade. Men en del är det inte! Och det är just den gruppen som man sätter åt genom aff avskaffa friåref i sjukvården. Det är obegripligt atf dessa sjuka äldre skall drabbas särskilt, känna oro över om de kan behålla sin bostad efter sin sjukhusvistelse, över vart de skall ta vägen om de blir friska. Vi tycker atf förslaget aft avskaffa friåref är orättfärdigt. Centerpartiet kommer aft rösta mot avskaffandet av friåret. Vi tycker infe aft äldre, som dessutom blir sjuka, tillhör de starka grupperna i vårt samhälle.

En annan och helt annorlunda eftervalsfråga är försvarspolitiken. ÖB har talat i klartext om ihåligheten i det senaste försvarsbeslutet. En utredning som aldrig har fått chansen skall försöka reda ut en del av problemen före jul. Det är inte möjligt. Den kan på sin höjd sortera ut det som absolut kräver beslut i riksdagen före nästa sommar. Därutöver krävs enligt centerns uppfattning - jag är glad atf moderaterna har samma uppfattning - en ny långsiktig parlamentarisk försvarsutredning, en utredning som gör det möjligt atf fatta ett nytt försvarsbeslut 1991. Det handlar om säkerhetspolitikens trovärdighet.

Den oro som nu sprider sig runt om i landet i spåren av förslagen om nedläggning av en rad fredsförband, för aft rädda krigsförband, måste tas på allvar. Det är min allvarliga förhoppning att regeringen snarast beslutar sig för en ny försvarsutredning som gör detta möjligt. Det är en uppgift för alla parfier att ta tag i dessa frågor. Det är inte trovärdigt aft förra årets ihåliga försvarsbeslut skall kunna repareras med ett hastverk fill kommitté, i den nya - eller i varje fall nyupptäckta - situafionen.

Jordbruksministern har efterlyst en debatt om jordbrukspolitiken. Vi i centern välkomnar en sådan debatt. Man skall väl se Gunnar Wetferbergs

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

sommararbete för expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, som ett inslag i den debatten. Ett tag trodde jag aft författaren pryat i jordbruket under sommaren för aft komplettera sin gedigna akademiska kunskap med praktik. Men så var det infe. Med detta vill jag bara konstatera att det inte räcker med enbart skrivbordsprodukter i jordbrukspolitiken. Det borde ha ett visst intresse hur de människor som fortfarande arbetar i jordbruket - ca 150 000, eller 3,5 % av de yrkesverksamma i landet - upplever förutsättningarna i olika delar av vårt land för att fortsätta med yrket också i framfiden.

Jordbruket behöver kanske mer än andra näringar långsikfigt fasta spelregler. Jordbruket är ju en biologiskt beroende näring - även om en del försöker göra denna näring fill indusfri. Det betyder atf näringen också behöver fid för omställning. Men den behöver även hjälp med atf få svar pä frågan: Omställning till vad? Centern har försökt att få sådana besked, bl.a. om förutsättningar för odling av råvaror för industri- och energiändamål -t.ex. för produktion av etanol. Resultatet har tyvärr hittills varit blygsamt.

En fortsättning enligt dagens i huvudsak socialdemokratiska polifik innebär att nedläggningen av åkermark kommer att fortsätta. Vi motsätter oss detta, eftersom marken näst människan är den främsta resursen. Bara den som anser aff förnyelsebar solenergi är oväsentlig kan tycka något annat. En fortsatt nedläggning av åkermark innebär en ökad press i fråga om maximalf utnyttjande av den mark som finns kvar, med sådana långsiktiga effekter på markens bördighet och på naturen som varken kan överblickas eller accepteras. Det skulle innebära fortsatt koncentration fill ett fåtal bördiga slätfområden. Talet om aff "hela Sverige ska leva" blir ett skämt och beredskapen blir alltmer ihålig.

Så låt jordbrukspolitiken få sin debatt, men då skall statsmakterna också lyssna på näringens utövare! Det vore väl en absurd tanke, om avgörande livsvillkor för landets verkstadsarbefare förändrades med utgångspunkt i marknadsekonomiska ferieuppsatser utan kontakt med LO, Metall eller Verkstadsföreningen. Sammantaget, och mot denna bakgrund, är det illavarslande atf regeringen i regeringsförklaringen ställer krav på jordbruksnäringen för egen del men också som talesman för "den internationella utvecklingen" - dock utan aft ange några medel. Men det kommer väl något, fär vi hoppas.

Där syns ett mönster, som jag har iakttagit under ett antal är. Det är kringfömfsättningarna som förändrar jordbrukefs villkor. Än är det GATT-överläggningar och förväntade förhandlingsresultat där, än är det EG:s utveckling, än är det hotbilden i vår omvärld - jag hänvisar till försvarsbeslutet 1987 och sänkningen där av beredskapskraven etc.

En fråga tränger sig onekligen på: Vad vill socialdemokraterna själva göra i jordbrukspolitiken mer än atf ställa krav och att se det svenska jordbruket som ett "offer" för allehanda slag av utveckling?

I det internationella sammanhanget finns det skäl att än en gång betona det nordiska samarbetets betydelse. Det borde också gälla i relationerna med EG, i synnerhet som EFTA blir en alltmer heterogen skara, där Österrike planerar för medlemskap i EG, där Schweiz inte vill bli medlem och inte heller stärka EFTA-organisationen. Min fråga blir därför om regeringen -mot denna bakgrund - är beredd att främja ett ökat nordiskt samarbete inför

eventuella förhandlingskontakter med gemenskapen. Det är inte första gången som jag ställer denna fråga. Men resultaten har hittills uteblivit.

Det är nu mer än sju år sedan folkomröstningen om kärnkraften genomfördes. Riksdagens beslut i anledning av folkomröstningen innebar som bekant att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. I våras lyckades regeringen samla sig till ett förslag om att två reaktorer skall fas ur drift i mitten av 1990-falet. Det kallas för snabbavveckling. En del kallar det för förtida avveckling. Någon garanti för att beslutet kommer att förverkligas finns naturligtvis inte. Det fär kontrollstationen 1990 avgöra. Denna oklarhet utnyttjas gång efter annan av dem som vill behålla kärnkraften, oavsett miljöriskerna.

Mot den bakgrunden är det frist aft höra alla dessa prognoser och framskrivningar av dagens verklighet till en omöjlig framtid - nu senast när det gäller energiförbrukningen inom näringslivet, som statens energiverk har räknat fram. Jag är glad atf Birgitta Dahl har tagit avstånd från de kalkylerna. Det bör infe vara en huvuduppgift för energiverket aff räkna fram en omöjlig framfid. Såvitt jag försfår var det infe behov av förnyelsebar energi som man räknade fram. Men det borde det ha varit, i varje fall om man hade läst riksdagens enhälliga målsäffningsbesluf pä energiområdet.

I praktiken har regeringspolitiken efter 1982 trots olyckan i Tjernobyl, ett samhälle som nu skall jämnas med marken enligt uppgift, inneburit att storskaligheten fått dominera. Man har på olika sätt försämrat möjligheterna för alternativen, och de förslag som man har lagt fram är anpassade efter de krav som kraftproducenter ställer, underbyggda av konservativt tänkande på energiområdet inom ansvariga myndigheter därtill. Att vinna gehör för förslag som bryter mot den tradifionella konservativa, storskaliga energipolitiken har hitfills varit nästan omöjligt. Regeringen har infe brytt sig när riksdagen uttalat sig för förbättrade villkor för alternativen.

Från centerpartiets sida har vi understrukit att förnyelsen av energisystemet måste ske på ett ansvarsfullt sätt. För samhällsekonomi och miljö är en snabbavveckling i "bägge ändar" förödande. En avveckling som skall inledas nu och genomföras pä några få är ställer krav på ökad ersättningsproduktion, som bygger pä fossila bränslen med ökad miljöpåverkan som följd. Samma effekt får man, om man vill avveckla alla kärnkraftverken under några fä är före 2010 inom ramen för ett bibehållet storskaligt elproduktionssystem med hög och ökande energianvändning. Kolkondens, som industrin förespråkar, är ett stort steg fillbaka.

Centerns förslag till förnyelse av energisystemet förutsätter atf avvecklingen inleds omedelbart och att den genomförs under 1990-falef. Det är en svår uppgift och en betydligt tuffare situation än en avveckling av sex reaktorer pä fio är, som var linje 3:s krav i folkomröstningen. Vi hoppas att den nya riksdagen har en större vilja aft över huvud skapa förutsättningar för kärnkraftens avveckling.

Frän centern har vi föreslagit konkreta åtgärder, såsom inrättandet av energins utvecklingsfond, finansierad genom en avgift pä 2 öre/kWh på all el. Från denna fond skall ges bidrag eller annan form av stöd för investeringar som främjar omställningen av energisystemet. Det gäller satsningar på effektivare elproduktion genom utbyggnad av kraffvärme och andra fänkba-

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

ra elproduktionsalternafiv, t.ex. vindkraft. Basen i elprodukfionssystemet är dock billig, befintlig vattenkraft.

Det är väsentligt atf alla stimuleras aff delta i omställningen. Det måste finnas många aktörer på energimarknaden. Åtgärder som riktas till enskilda och företag är nödvändiga. Avdragsrätt för småhusägare och bostadsrättsinnehavare för investeringar i effektivare energianvändning och ökat utnyttjande av miljövänlig energi är en åtgärd. Garanfipriser för el producerad i små vind- och vattenkraftverk är en annan åtgärd, stöd fill etanolproduktion en tredje osv.

Energibeskattningen måste vara så utformad aft effekfivitet, hushållning och användning av miljövänlig, förnybar energi gynnas. En övergäng fill moms på energi innebär uppenbara risker för en motsatt utveckling. En ensidig prishöjning på energi från producenterna leder bara till kursuppgång för Sydkrafts, Gullspångs och andras aktier, som vi redan har kunnat se.

Det är en gammal dröm hos oss människor att kunna se in i framtiden. Det kan vi inte klara, men därför behöver vi inte blunda för de stora framtidsfrågorna, avstå från att se framtiden i dagens verklighet. Vi vet-om vi bara vill se oss omkring - att miljön är hotad nu och i framfiden. Katastroferna kommer allt tätare och allt närmare. Häromdagen kunde vi höra aft forskare vid en FN-konferens i Haag konstaterade hur ozonlagret - den cancerskyddande hinnan runt vår jord - kring polerna kommer att ha minskat med 5 % före år 2015. Det är ett ytterligare larm, inte avsett aft skrämma utan att öka vår beredskap och värt kunnande samfidigt som det utmanar vår handlingsförmåga.

Därför är miljöfrågorna den största utmaningen för en ny riksdag. Det finns ingen väg tillbaka; sfillastående är inget alternativ. Den som vill vänta och se kommer atf bli omkullspmngen av såväl opinionen som verkligheten.

Centerpartiet välkomnar miljöutmaningen, det växande stödet för en grön polifik i väljarkåren. Vi kommer aft göra vårt yttersta för aft motsvara kraven frän en växande miljömedveten opinion.

Anf. 4 LARS WERNER (vpk):

Herr talman! Årets valrörelse var ingen annan lik, har det sagts. I praktiken började den redan under den förra riksdagens sista dagar - i och med upprullningen av den s.k. Ebbe Carlsson-affären - och fortsatte med sommarens utskottsförhör. Sedan kom sommarens många larmrapporter om olika miljökatastrofer, om fisk-, fågel- och säldöd, som även de bidrog till att ge årets valrörelse extra dimensioner.

Det faktum att miljöpartiet var på väg in i riksdagen satte också sin prägel på valrörelsen. Miljöfrågorna infog en central roll, samtidigt som regeringsfrågan inte spelade samma framträdande roll som den brukar göra i en valrörelse.

Opinionsundersökningarna inför valet gav vpk dåliga siffror. Vi balanserade runt 4 % från juni. Två veckor före valet gav SIFO oss litet över 3 %. Det fanns naturligtvis de som hoppades bli av med oss, därför atf vägen då låg öppen för en borgerlig regering. Men vi gjorde vårt bästa val i modern tid, med 5,8 % och omkring 315 000 röster. I stället för aft försvinna blev vi fler. närmare bestämt två ledamöter fill i denna kammare.

Trots atf socialdemokraterna förlorade 170 000 röster - vilket de betraktar som en stor valseger; allt är ju relativt - och miljöparfiet tog säte i riksdagen blev det en fortsatt arbetarmajoritet fack vare vår framgång.

Valet blev därigenom en framgång för vänstern och ett stort bakslag för nyliberalismen. Folkpartiet och moderaterna förlorade tillsammans 340 000 röster. Moderaterna ensamma har de två senaste valen förlorat 330 000 röster. Centerpartiet ligger nägon procent lägre än i förra valet, men om kds-rösferna räknas bort har centerparfiet brufit sin nedåtgående trend.

Det var alltså de nyliberala partierna som gick fillbaka, medan partier med en mer solidarisk samhällssyn gick fram. Efter den förra valrörelsen talades det mycket om den s.k. Westerberg-effekten. Efter årets val talar man mer om den s.k. Westerberg-defekten, och inom folkpartiet har de socialliberala krafterna börjat krifisera den nyliberala politiken. Det är också ett tidens tecken.

Opinionen mot nya marginalskaffesänkningar har tilltagit i styrka - och sådana förslag möter i dag en utbredd och hård krifik, infe minst från delar av fackföreningsrörelsen. Förslagen om privafisering av olika samhälleliga verksamheter avvisades av väljarna. Hur Bengt Westerberg och Carl Bildt än försöker tolka valresultatet är defta obestridliga fakta.

Ett annat obestridligt faktum är att ett nytt parfi tagit sig in i riksdagen, trots de orimligt hårda och höga spärrarna. Betänk att över 200 000 kds-väljare i dag saknar representation i riksdagen! Jag är som bekant inte överens med kds i alla frågor, men demokratin är ju inte i första hand en fråga omdet. Vpk:s inställning är väl känd; vi förordaren lägrespärr-och jag tror faktiskt att andra parfier i riksdagen med tiden kommer att inse hur orimlig dagens 4-procentsspärr är.

Miljöpartiet fog sig nu alltså in i riksdagen men fick infe den vägmäsfarroll och det avgörande inflytande som det förmodades fä före valet.

I valrörelsen sade jag; Hellre några gröna än blå polifiker i riksdagen. Det sade jag inte främst därför aft jag tycker illa om de blå, utan framför allt därför atf jag vill se en grönare polifik och en grönare riksdag i Sverige.

Efter valet har det av och fill talats om ett nytt grönt block i riksdagen -Olof Johansson var också inne på det. Man tänker dä på att de partier som far miljöpolitiken pä allvar och vill ha radikalare åtgärder gick fram i valet, medan de övriga partierna gick tillbaka.

Även om det infe finns en fullständig samstämmighet när det gäller synen på miljöpolitiken och maktförhållandena i samhället, finns det i vart fall en bred majoritet för ett första steg för förändringar pä många samhällsområden fill försvar för de allmänmänskliga värden som är hotade i dag. Detta leder oss fram till aft socialdemokraterna, centern, miljöpartiet och vpk borde kunna enas om en mer radikal och beslutsam miljöpolitik, om en ekologiskt utformad näringspolitik. Mycket skiljer oss åt, men låt oss lägga mer vikt vid vad som förenar oss!

Herr talman! En regeringsförklaring är i första hand inte en detaljrik presentation av alla förslag regeringen tänker lägga fram, utan skall främst ge besked om färdriktningar, målsättningar och prioriteringar. Vad ger dä regeringsförklaringen för besked?

För min del anser jag aft den inte ger särskilt många svar, utan i stället

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Alhnänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

A llmänpolitisk debatt

föranleder den många nya frågor. Regeringsförklaringen vittnar infe om något nytänkande inom regeringen. Det finns inget helhetsgrepp, ingen samlande tanke om vad regeringsmakten skall användas fill. Det verkar som om regeringen, som vanligt, tänker mer pä hur den skall hålla de borgerliga borta från regeringsmakten - vilket i och för sig är vällovligt - men vad vill man själv använda den fill?

Det går redan aff föreställa sig hur regeringen kommer att försöka skapa ständigt nya majoriteter, från den ena frågan till den andra; när det gäller försvaret med mittenparfierna och/eller moderaterna, momsen med vpk och centern, bensinskatten med miljöpartiet, storföretagens vinster möjligen bara med vpk och kärnkraften, beroende på vad regeringen vill göra, med alla.

Det kan se betryggande ut aff regeringen har så stor valfrihet, men risken är aff regeringen med den taktiken och den strategin förvandlas till en politikens diversehandel, utan egen profil och till sist helt utan egen urskiljbar polifik. Jag tror atf regeringen skall betänka detta.

I övrigt heter det i regeringsförklaringen aft vallöftena skall infrias, men det sägs inget om tidpunkten. Miljöavsnitfet är ett steg i rätt riktning, även om helhetssynen saknas och förslagen inte går tillräckligt långt.

Det har sagts tidigare i dag aff miljöfrågorna spelade en mycket framskjuten roll i valrörelsen. Aftonbladet hade en stor artikelserie i vilken de avslöjade mycket svåra arbetsmiljöproblem. Miljöforskaren Björn Gillberg publicerade en bok med uppseendeväckande uppgifter om förtida dödsfall på grund av just dåliga arbetsmiljöer. Nu föreslår regeringen atf en global FN-konferens om miljö och utveckling skall äga rum 1992. Jag tycker aff det är ett bra förslag, men vi vill gå längre än regeringen. Vi vill verka för en nationell samling för en radikal svensk miljöpolifik och för en avveckling av kärnkraften.

Det sägs väldigt litet om fördelningspolitiken i regeringsförklaringen. Det saknas radikala förslag, vilket också krifiken har tagit fasta på. Reallönerna har infe återställts efter åren med borgerliga och socialdemokratiska regeringar, men vinsterna - de redan höga vinsterna - fortsätter atf öka. Enligt senaste numret av LO-tidningen ökar de i år med ytterligare 12 %. Storföretag, banker och försäkringsbolag har aldrig haft så mycket pengar som de har i dag.

Vad säger då regeringsförklaringen om detta? Jo, regeringen lovar sänkt företagsbeskattning och sänkta marginalskatter, som vi vet främst gynnar de högavlönade. Det heter aff skattesystemet skall reformeras, för aft stimulera till arbete och sparande. Men inget sägs om kommunalskatterna, om de växande ekonomiska orättvisorna. I stället upprepar man talet om lönetak inom den offentliga sektorn. Jag måste fråga Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt: Hos vilket parfi söker ni nu stöd för er skattepolitik, när folkpartiet och Bengt Westerberg har förklarat aft alla broar är brända? Med vilket parfi skall ni genomföra marginalskatfesänkningen?

Finansministern är mer bekymrad över löntagarnas rättmätiga lönekrav, än av de stora fördelningspolifiska orättvisorna. Löntagarna uppmanas ständigt atf visa samhällsansvar genom atf hålla tillbaka sina lönekrav. Eftersom det infe finns någon existerande ekonomisk kris atf varna för.

försöker man i stället atf skrämma med den kris som kan komma atf uppstå. Utvecklingen i Sverige jämförs med utvecklingen i vår omvärld, i de länder som vi handlar och konkurrerar med, och det påstås atf vi förlorar i förhållande fill den. Men bland olika tillgängliga fakta väljer man med envishet de som passar de egna slutsatserna oeh förslagen bäst. Jag skall bara ge ett exempel.

I gårdagens Dagens Nyheter kunde man läsa följande;

"De sex största västtyska företagen fillsammans tjänade 20 miljarder svenska kronor 1987, på en omsättning av 800 miljarder kronor. De fem största svenska industriföretagen tjänade 1987 lika mycket, 20 miljarder kronor, trots aft de bara sålde för 280 miljarder kronor.

Mellan 1982 och 1987 har lönernas andel av den svenska industrins

förädlingsvärde sjunkit markant, frän 76 till 67 procent , medan

vinstandelen stigit i motsvarande män. Mellan 1986 och 1987 ökade

visserligen lönerna- med 7 procent i svensk indusfri, men vinsterna med

över 11 procent-- ."

Jag citerar infe ur någon egen artikel, utan ur en artikel skriven av ekonomijournalisfen Martin Haag.

Detta är fakta som jag sällan hör regeringen bekymra sig över. Det är fakta som infe antyder dålig lönsamhet eller dålig konkurrenskraft. Ändå varnar man just för förlorad konkurrenskraft och pläderar för fortsatt återhållsamhet. Varför är det alltid löntagarnas lönekrav, men aldrig företagens omättliga vinstkrav, som är huvudproblemet i svensk ekonomi? Varför fogs infe defta upp i regeringsdeklarationen?

Jag tror att regeringen, LO, och de borgerliga med för den delen, skall vara försiktiga med aft underskatta missnöjet bland löntagarna, bland arbetare och tjänstemän, med den ekonomiska politik som förs i dag och med den fördelningspolitik som stakas ut. Det finns ett missnöje med aft låg- och medelinkomsffagarna inte bara uppmanas hålla tillbaka sina lönekrav, utan dessutom skall acceptera aft de högst avlönade skall fä nya stora marginal-skattelättnader.

Inte minst valutgången visar atf det, trots de senaste årens intensiva marginalskatte- och "satsa på dig själv"-kampanjer, finns en utbredd känsla för och uppfattning om vad som är rättvist och orättvist i det svenska samhället. Infe ens Bengt Westerberg kunde få väljarna att förstå det rättvisa i folkparfiförslaget atf hans partistyrelseledamof Antonia Axelson-Johnson skall fä 800 000 kr. i skattelättnad, vilket motsvarar tio årslöner för en kvinnlig anställd i det av henne ägda Åhléns. Samfidigt skall samma anställda få vara med och betala Antonia Axelson-Johnsons skattesänkning på 800 000 kr. Det gick infe ihop för Bengt Westerberg och folkpartiet i valrörelsen.

Regeringsförklaringens avsnitt om den offentliga sektorn är även den märkligt tunn på konkreta löften. Litet pliktskyldigt nämner regeringsförklaringen vård, omsorg, kulfur och utbildning, utan atf komma med några konkreta förslag för aft lösa de akuta problemen pä dessa områden. Det kan väl infe bero på atf regeringen har glömt diskussionen i våras om vården och omsorgen, om aft personalen flyr sina arbeten på grund av låga löner och orimliga arbetsvillkor?

I defta sammanhang vill jag också ta upp en fråga som Olof Johansson var

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

inne på. Varför är det, Gertrud Sigurdsen, sä viktigt för er att slopa det avgiftsfria sjukhusåref för pensionärerna? Det spar sä litet pengar för staten, men skapar oro och vrede bland landefs pensionärer. Jag tycker att ni skall ompröva ert ställningstagande till detta förslag. Jag delar Olof Johanssons uppfattning, och vi kommer atf göra på samma sätt, gå emot förslaget när det behandlas här i kammaren.

Jag vill också påminna Ingvar Carlsson om ett avgivet löfte. Jag far de tre borgerliga partiledarna och alla människor som såg på den avslutande TV-debatten i valrörelsen till mina vittnen. Jag frågade under debatten om Ingvar Carlsson var beredd att fillsammans med vpk göra en offensiv satsning på skolans och kulturens område. Eftersom hans tid var slut bjöd jag på min återstående tid och Ingvar Carlsson svarade ett mycket klart ja. Detta var vi alltså överens om aft göra. Nu anser jag aff löftet från den debatten infe är infriat. Jag hade väntat mig mer i regeringsförklaringen. Jag är i och för sig beredd att vänta fill budgeten i januari, och jag lovar atf vi själva skall komma med förslag.

Herr talman! Sverige förändras, sä också vår omvärld och vi med den. Den internationella situationen har förändrats drasfiskt bara pä några få är. Det är infe länge sedan vi säg hur man trots en folklig fredsrörelses stora ansträngningar placerade ut missiler i Europa riktade mot Sovjetunionen -och hur Sovjetunionen svarade med att placera ut sina SS-20. Det var pessimism inom fredsrörelsen efter de besluten. Nu monteras dessa missiler ner. Mycket återstår visserligen aft göra när det gäller nedrustningen. Men från hopplöshet gick man fill hoppfullhet.

I Mellaneuropa kan vi se hur förhållandet mellan de båda tyska staterna ständigt förbättras. Mellan det socialdemokratiska partiet i förbundsrepubhken och SED i DDR har t.o.m. ett flertal överenskommelser träffats. Staterna i Östeuropa har med något undantag utvidgat sina förbindelser pä flera plan med länderna i Västeuropa. Långt borta i öster har förhållandena mellan Kina och Sovjet förbättrats. Det råder i vilket fall infe alls samma spänningar som på 70-falef. I Sovjetunionen iakttar vi i dag en utveckling mot demokratisering och modernisering av samhället. Vi tycker kanske nu efter några månader atf defta är självklarhefer, men vi mäste betänka att allt detta har skett under en enda svensk valperiod. Vem trodde pä en sådan utveckling för tre år sedan? Och vem är i dag beredd att sia om de kommande årens fortsatta utveckling?

Den morgondag som vi i så många är gått och väntat pä när det gäller en förändring av världspolitiken, av läget i Sovjetunionen och Östeuropa, när det gäller avspänningen och mycket annat, håller kanske på atf gry. Vad gör vi oss för bild av de nuvarande militärblocken och deras existens vid sekelskiftet? Det är bara 12-13 år dit. Ingen vågar ha en alldeles bestämd uppfattning.

En sak vet vi med säkerhet i dag: aff samhället håller på att omstruktureras och det allt snabbare. Det räcker med att erinra om hur det säg ut i värt land för 10 eller 15 år sedan.

I Sverige fanns då stora skeppsvarv i våra fre största städer. I de flesta större städer fanns det flera verkstadsindustrier, som sysselsatte tusentals arbetare. Det fanns en vital gruvindustri i norr, som var framgångsrik och

exporterade mycket malm. Det fanns levande brukssamhällen, det fanns stålindustri. I dag och under 70-talef har de flesta brukssamhällen fått benämningen krisorfer.

Den bild vi nu har av Sverige är annorlunda. Efter ett 70-tal dominerat av kriser, företagsnedläggelser, arbetslöshet, utslagning, talar vi i dag om datorisering, ny teknik, automatisering, robotisering och t.o.m. arbetskraftsbrist. Hela näringslivet häller på aft omvandlas. En ekonomisk omstrukturering är i full gäng.

Sveriges ekonomiska grundvalar håller på atf bli helt andra än vad de varit. Det är uppenbart atf Sverige i socialt avseende häller på atf skiktas om. Kulfur, sociala relationer, språkbruk och ideologiska föreställningar söker sig nya former och nya vägar. Det kommer atf uppstå en större social uppdelning och individualisering av det sociala livet. Skall denna utan vidare föra fill fragmentisering och perspektivlöshef eller kan denna utveckling förenas med samhällssolidaritef?

Vilken form skall moderniseringen av det svenska samhället ha? Skall det bli en modernisering på kapitalefs villkor eller skall det bli en modernisering på arbetarrörelsens och folkmajoritetens villkor? Vilken framtid erbjuder vi våra ungdomar?

Sverige behöver föra en djup diskussion om vårt samhälles framtid. Vi behöver en öppen, framåtsyftande och utåtriktad debatt om vilken politik som skall drivas. Arbetarrörelsen måste forma och utveckla en strategi och en polifik för framfiden, för en socialistisk framfid i Sverige. Men frågeställningarna om framtiden rör inte bara arbetarrörelsens partier, som vill förändra världen, utan också de borgerliga partierna. Alla parfier har skyldighet atf diskutera och precisera sig när det gäller dessa frågor.

Det svenska samhället måste utvecklas, förändras och förnyas. Riksdag och regering mäste arbeta mer samlat och långsiktigt med vår tids stora framtidsfrågor. Vänsterpartiet kommunisterna sätter tre uppgifter i förgrunden för de kommande fre årens arbete i riksdagen:

- insatser för en social tillväxt för rättvisa, jämlikhet och trygghet,

- samlade åtgärder mot den ekologiska krisen,

- åtgärder för utvidgad demokrati och försvar för den nationella suveräniteten.

Sverige är fortfarande ett klassamhälle med en långtgående koncentration av makt och förmögenhefer. Vårt parti vill verka för en radikal demokratisering av det svenska samhället och för att skapa ett demokratiskt och socialistiskt Sverige.

Vi anser miljön vara en maktfråga. Det finns också en annan maktfråga, och det är storfinansens makt. Den måste brytas till förmån för ett ökat inflytande för löntagarna och för flertalet människor.

Arbetsmarknadslagarna, som handlar om arbetsrätt och arbetsmiljö, måste ersättas av nya lagar som ger löntagarna ökat inflytande över produktion, arbetsvillkor, yttre och inre arbetsmiljö. Även om det är ett steg i rätt riktning räcker det inte att man skall undersöka de 400 000 sämsta arbetsplatserna i landet sett ur arbetsmiljösynpunkt.

För att skapa nationell samling i arbetet för den FN-konferens som

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

regeringen föreslagit och för aff pröva förutsättningarna för en radikal svensk miljöpolitik föreslär vi att regeringen snabbt tar inifiativ fill en nationell miljökonferens. Vi föreslår atf denna nationella konferens skall få fill uppgift att ta ett samlat grepp som gäller hela den ekologiska krisen, dess orsaker och vad som måste göras. Vårt förslag mäste självfallet utvecklas - det är inte på något vis färdigt - och vi är öppna för andra förslag fill uppläggning av en miljökonferens. Vi har föreslagit statsministern atf han skall ta initiativ till att inbjuda intresserade parfier och organisationer fill överläggningar för att utröna intresset för att delta i uppläggningen av en miljökonferens, och vi är intresserade om även andra vill komma med synpunkter.

Den svenska ekonomin har pä senare år präglats av misshushållning och felfördelning av landets ekonomiska tillgångar. Löntagarnas reallöner har under lång fid urholkats - nu är man pä väg att fa fillbaka en del - och företagens vinster har ökat. De ekonomiska, sociala och regionala klyftorna har växt. Bristerna inom vård och omsorg, skola och kultur, är akuta i dag. Därför anser vi aft ekonomin måste inriktas på en ökad social tillväxt och på en rättvis fördelning.

Kravet pä en rättvisare fördelning är inte bara ett krav på ständiga löneökningar, som mänga tycks tro. Visst skall de lägst avlönade i samhället få lönehöjningar, de som arbetar med tunga och ofta underbemannade arbeten och dessutom på obekväma arbetstider, de som har förlorat i avtalsrörelserna och som kommer att förlora med den skatteomläggning som regeringen föreslår. Vi förordar låglönesatsningar, målmedvetna åtgärder för att hålla fillbaka pris- och hyreshöjningar, rättvisa kommunal- och inkomstskatter. Momsen på maten bör avvecklas.

Men vinsterna och de ökade ekonomiska resurserna måste också avsättas för den gemensamma offenfliga sektorn, för en regional utveckling och fill miljövård. Resurser måste avsättas för att bygga mer bostäder, rekrytera vård- och omsorgspersonal, avskaffa köerna på sjukhusen och daghemmen, förbättra utbildningen och stärka kulturens ställning.

Vpk vill också inleda en arbetstidsförkortning med sikte på sex timmars arbetsdag, vi vill förlänga föräldraledigheten till 18 månader och besluta om sex veckors semester.

Sverige är en del av Europa, ett Europa som är åtskilligt större än den nuvarande europeiska gemenskapen. Vpk är för ett brett internationellt utbyte, och därför säger vi nej till ett svenskt medlemskap i EG, vars s.k. inre marknad reser murar och hinder mot det övriga Europa och inte minst mot den tredje världen.

Vpk arbetar för en helt ny ekonomisk världsordning, för att riva dagens ekonomiska och polifiska hinder som förtrycker världens små, fattiga och' mindre utvecklade länder. Målet är likaberättigande, nationell suveränitet och rättvis fördelning av jordens resurser.

Herr falman! Gränskränkningarna fortsätter uppenbarligen, och försvaret dras med ekonomiska problem på grund av brister i det senaste försvarsbeslutet och, inte minst, en otidsenlig organisation. Därför säger vi att under den kommande valperioden måste det svenska totalförsvaret omstruktureras, sä aft man främjar övergäng från militär till civil produktion. Den omtalade vapenexporfbyken måste äntligen tvättas färdig och hela den svenska vapenexporten måste omprövas!

Anf. 5 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp):

Herr falman! Ansvaret vilar tungt på mig att som riksdagsgruppens oldfru få förmedla det viktigaste av miljöparfiets politiska visioner och vilja. Det är min personliga premiär i plenisalens talarstol och det är vårt partis premiär i den allmänpolitiska debatten. Efter bara sju år av polifiskt liv har vi tagit oss igenom fre spärrar: 4-procentsspärren, den ekonomiska spärren och den fröghetsspärr som byggs av rädsla och motvilja mot nya, ur fiden vuxna, men frygghetsstörande idéer. Defta snabba genombrott kommer efter sju gånger fio är, under vilka inget nytt parti av egen kraft kunnat och orkat ta sig in i Sveriges riksdag. Inte att undra på att vi fyllda av glädjens energi tar oss an våra uppgifter.

Vi bärs också av en annan energiform, av den heliga vredens energi, genererad ur människans bristande öppenhet för nya insikter och idéer, av oförståelse för naturens lagar och inbillad överhöghet över och äganderätt till jordens rikedomar och överhöghet över'alla våra medvarelser. Ekologins lagar är uråldriga, framvuxna under ett långsamt och prövande samspel och inbördes hjälp. De är generösa och tänjbara, men inte hur långt som helst. Dagens ekonomiska lagar, som tillåter och framtvingar överuttag, nedsmutsning, sjukdomar och artutrotning och som t.o.m. ibland kräver aft vi skall fortsätta använda dem fill det bittra slutet, de lagarna är av förhållandevis ungt datum.

Vi har en tilltro till att människans hjärna, denna fantastiska skapelse, är kapabel aft med hjärtat som kompanjon ändra dagens ofullkomliga ekonomiska lagar. Kanske behöver vi en helt ny ekonomisk beräkningsgrund - tid, energi eller något annat - i stället för fiktiva värden eller dollarns, markens eller rubelns berg- och dalbana. Ja, det finns ju redan några gröna ekonomer, som prövar nya idéer, som kommer aft få stormvarningssignalen atf hissas i topp.

Vi i miljöpartiet är väl medvetna om att detta, vårt steg över tröskeln, aldrig hade kunnat ske om inte fiden och världssamhället varit mogna för en genomgripande och för vår överlevnad nödvändig förändring - ett politiskt paradigmskiffe, ett mönsterbyte, en synvidga. Jag lånar Einsfeins beskrivning för att göra begreppet synvidga tydligt:

Att skapa en ny teori är infe så som aft förstöra en gammal lada och i dess ställe bygga en skyskrapa. Det är snarare som att bestiga ett berg, fä allt vidare utsikter, upptäcka oväntade förbindelser mellan vår startplats och dess innehållsrika omgivning. Men vår startplats existerar fortfarande och kan ses fastän den förefaller mindre och bildar en liten del av den vida utsikt, som vi fått genom att bemästra hindren pä vår äventyrliga färd uppför berget.

Sådana lägerplatser har det funnits gott om i människans historia. Den lilla världen blev allt större tills den omfattade hela jordens platta pannkaka, som

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

sedan ändrade form fill ett klot. Ännu större och mer omvälvande och svårförståelig blev den synvidga, som satte solen i centrum och degraderade vår jord fill hennes drabant. Vi blev sä små. Ännu mindre blev vi när solen och hennes drabanter förminskades fill några stoftkorn i utkanten av en av oändligt mänga galaxer i ett universum utan slut.

Einsfeins startplats - som i det här sammanhanget kan sägas vara våra äldre politiska partiers ofta framgångsrika arbete med att balansera mellan rättvisans och frihetens poler- finns kvar, men vi har alla klättrat uppåt, in i den framfid som är dagens nutid och ser, det alla inte vill se, ett nytt panorama där mänsklig rättvisa och frihet fogas in i nya sammanhang. Dagens övermodiga människa blir liten och ödmjuk om och när hon lever sig in i den nya synvidgan, som är livets helhet. Ekologins synvidga, där ekologiska lagar är riktningsvisare, avlöser den västerländska utvecklings-synvidgan.

I det föregående mönstret fanns en glad tilltro till att ekonomisk tillväxt skulle lösa räftviseproblemen och ge oss alla alltmer frihet. Frihet till vad? Indusfri och storskalighet var tvä vikfiga redskap i skapandet av denna sköna, nya värld. Redskapen har prövats, men befunnits ofillräckliga. Vi har i stället hamnat i en förvirringens värld, där t.o.m. föregängslandet Sverige upplever ökande otrygghet och råhet, affärer och miljöförsförelse. Vi får trösta oss med aft kaos och förvirring anses vara en nödvändig grogrund för något nytt i vår utveckling- ordning ur kaos. Den högra blå friheten och den vänstra röda rättvisan på sin linjära skala måste sättas in i ett flerdimensionellt system, där låg-hög-energiskalan och det decentraliserade-centraliserade samhällets skala eller ekonomisk tillväxt i olika former kombineras och bearbetas.

Naturligtvis finns det ännu många fler faktorer aft pröva mot varandra i ett sysfem som är vårt komplicerade samhälle. Det är ett sätt att närma sig den helhetssyn som vi allfid måste sträva efter att nå, men aldrig lär nå eftersom den ständigt förändras. Miljöparfiet kommer alltid atf påpeka nödvändigheten av aff analysera konsekvenserna för miljö och sårbarhet av varje allvarUgare ingrepp i samhällsplaneringen.

Det som övertygat oss miljöpartister om nödvändigheten att grunda ett nytt parti var naturligtvis det som sedan kallats vår enda fråga, en enda, men en som griper in i samhällets alla vrår - miljöförstöringen.

Skogen sjuknar och dör. Av torka, säger de som inte vill erkänna människans ingrepp som orsak. Men skogen dör inte enbart av torka. Dess försvarssystem skulle rädda många träd genom aff de skickar ner rötterna till djupare, vattenbärande skikt. Men i den av föroreningar försurade jorden löses aluminiumjoner ut, som skadar rötterna i djupet. Och i ytlagret råder torka.

Salarna dör. Av valpsjukevirus, säger de som inte vill se människan på den anklagades bänk. Men ett virus slår onekligen hårdare mot livet i ett förgiftat hav, där födounderlaget försämrats och salarna visar öppna hudsår, tandlossning och inre skador som hopväxt livmoder. Den totala balansen i havet är störd.

Var fjärde art av högre svenska växter är i dag hotad. Artbalansen har alltid förändrats, säger den som vill svära sig fri frän delaktighet. Men aldrig tidigare har sä mänga och så allvarliga hot under en så kort tidsperiod

frammanats mot allt vad livet heter - i vatten, i luft och på mark och mot människan själv.

Därför kommer miljöpartiet de gröna att kräva att riskufsläppen minskas kraftfullt, även om skördarna blir kvantitativt mindre och reningstekniken blir kostsam. På sikt kommer det att löna sig - ge industriella besparingar, exportinkomster, mer mångfaldigt och långlivat djur- och växtliv och friskare människor. För aft klara detta måste natur- och miljövård få ett starkare stöd och utökad personal, som får fortlöpande utbildning. Detta behövs på mänga håll i de snabba förändringarnas tid - i skolan, på universitet och lärarhögskolor, i arbetslivet, r politiken.

När vi alla blivit medvetna om atf vår politik måste inriktas på denna ekologiska varsamhet, märker vi hur denna medvetenhet får följdverkningar långt utanför naturresursområdet. Lät mig citera vår Lars Norberg:

- Det nya ekoparadigmet får konsekvenser på skatteområdet - det är uttag av naturresurser, som främst bör beskattas, inte mänskligt arbete.

- På jämställdhefsområdet - kvinnor har större förståelse för livets krav och naturens okränkbarhet än män. Det är ett skäl till att de måste fä minst lika stort inflytande på politiken som männen.

- På näringslivets område - storskalighet leder fill större avstånd mellan ansvar och konsekvens. Storskalighet gör det svårare att överblicka och förstå; den är förödande för självtillif och självbestämmande. Den ökade produktiviteten är oftast inte värd det priset. Därför verkar den gröna politiken för decentralisering och småskalighet.

- På politikens område ~ den centraliserade storskaliga makfen är en fara för miljön. Där kan feknokratin göra sig bred. Med decentraliserad makt och småskalighet minskar riskerna och ökar den vanliga människans kontrollmöjligheter. Därför de gröna principerna; begränsade mandattider för de förtroendevalda, förbud mot mångsyssleri i politiken, stort lokalt självstyre.

- Sä kan man fortsätta med aff konstatera hur det nya paradigmet får konsekvenser på område efter område: energipolitik, hälsovård, skola, forskning, kulfur, invandrar- och fredspolifik.

Så långt Lars Norberg.

Några av dessa områden vill jag - av tidsskäl kort och ofullständigt -beskriva utifrån den nya synvidgans höjd, där många gröna från olika parfier och gröna utan partibeteckning skådar ut över panoramat och talar om det de ser.

I dag är världen villrådig inför valet av framfidens energi. Kol och olja, som vi vant oss vid, visar sig ge oroväckande miljöeffekter för människor, natur och material. Naturgasen är mindre skadlig, men behövs bättre än hos oss i Europas fattiga brunkolsländer, som Polen och Tjeckoslovakien. Den redan utbyggda vattenkraften skall vi naturligtvis använda och effektivisera, men våra fyra något så när orörda älvar skall lämnas vidare till kommande generationer. I Finland skyddar man 55 älvar!

Att vi inom miljöparfiet är kärnkraftsmofståndare lär inte vara någon hemlighet. Med kärnkraftens användning bryter vi mot miljöpartiets alla fyra solidariteter - solidariteten med vårt eget land, med världens fattiga, med naturen och med kommande generationer. Kärnkraftens användning är omoralisk pä alla användningens nivåer - i de områden där uran bryts och

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

invånarnas hälsa och land förstörs, i de områden där kärnkraften är i gång genom aft reaktorer och den mänskliga faktorn inte allfid är överens, avsiktligt eller oavsiktligt; inte heller naturkrafterna garanterar för driftens säkerhet. Japan bygger, Mexico planerar - båda länderna ligger i jordbävningsområden. Sannolikheten aft olyckor skall inträffa överträffas av verkligheten. Förutom de offentliggjorda olyckorna finns okänt hur mänga hemlighållna: Nevada, Mururoa, Sellafield, Three Mile Island, Brocksdorf, Ignalina, Tjernobyl, Cincinnati. Vi lär oss geografi.

Det tredje steget, avfallshanteringen, är inte mindre omoraliskt. Slarvet vid hanteringen, plutonium på drift, osäkerheten för radiaksmitta i grundvatten, växter och djur, hemgjorda atombomber, hemlig dumpning, utnyttjande av u-ländernas behov av pengar och deras okunnighet om riskerna.

Den renaste energin är den sparade. Vi kan isolera, vi kan sänka inomhusfemperafuren och må bättre därvid och vi kan använda datorer och styrteknik i energibesparingens tjänst. Vi kan tänka oss för - energi motsvarande en medelstor reaktor slängs i skolmatsalarna!

I supraledarfekniken ligger stora drömmar om energibesparingar, men hur det nu är har teknikdrömmarna ofta visat sig vara ofredens mardrömmar. En tröst är aff tekniker och forskare inom olika områden har börjat diskutera oeh formulera efiska regler.

Miljöparfiet rekommenderar fortsatt forskning om den biogenererade energin - vätgas, biogas, etanol m.m. - och om sol-, vind- och vattenenergi i småskaliga och mångfaldiga former - något som vi borde ha satsat på för länge sedan.

Forskningen är i sig varken ond eller god, men vi bör kräva av forskaren att han i samarbete med andra gör en konsekvensanalys av sina resultat och far ansvaret för det han kommer fram fill. Eller är resultaten inte hans utan hans arbetsgivare?

Modern forskning kräver oftast högteknologiska hjälpmedel. Forskning kräver därför pengar, mycket pengar. Industri och forskning kopplas samman, forskningsresultaten värderas efter sina ekonomiska förutsättningar.

Den nya gentekniken ger exempel på forskningens nya, svåra problem. Skall vi fillåta att gener patenteras? Patent på liv känns olustigt. Patent kan t.ex. fas på ett visst utseende pä en tomat, men därmed faller en tung bevisbörda inför domstol pä den som av en slump fått fram samma utseende i sin fomafodling.

Atf klippa och klistra i mänskliga gener- vill vi människor verkligen ha det så? Är det goda det kan föra med sig verkUgen gott?

I miljöpartiet diskuterar vi värt önskemål om ett femårigt moraf orium - ett uppehåll för all genteknisk forskning med vissa undantag - men meningarna är delade. Kan ett moraforium genomföras? Bara i Sverige? Tvingas då vår gentekniska forskning utomlands för att överleva? Frågetecknen hopar sig.

När Birger Schlaug tvekade på frågan om genteknik i en TV-utfrågning, anfölls han med förtjust ironi från många häll. Men den som inte tvekar inför denna svåra fråga måste vara dåligt påläsf.

Miljöpartiet vill utöka u-hjälpen ytterligare. Medlen skall användas för markvård, trädplantering och andra livsnödvändiga, ekologiskt riktiga

projekt. Sådan hjälp behövs i många länder utöver dem som vanligtvis kallas u-länder, t.ex. medelhavsländerna.

Ideella föreningar, som visar att de kan hjälpa på ett meningsfullt sätt, skall få bra stöd. Deras hjälp bör gå direkt till dem som kan använda den utan atf mellanhänder skor sig - till familjeplanering, utbildning, småföretag, råvamförädling osv.

Handeln med u-land skall ske på lika villkor, gärna med bilaterala avtal. Storföretagens övertagande av de bästa jordarna och de skogar som borde fä vara orörda skall förhindras med utbildning och stöd fill bönderna i området, med internationella avtal oeh reservatsköp.

Vi skall försöka att inte uppmuntra u-ländernas människor att fa över våra västerländska ideal och värderingar utan i stället understryka värdet i deras egen kultur oeh deras liv - deras levande musik, deras naturliga sammanhållning och inbördes hjälpsamhet, m.m.

Vad händer om Sverige blir medlem i EG? I det gemensamma Europa arbetar man för storskalighet, centralisering och fortsatt ekonomisk tillväxt efter det gamla vanliga mönstret. Sverige ligger i Europas ytterområde, vilket infe brukar vara någon gynnsam position i det mönstret. Blir Sverige EG:s u-land? Centraliseras våra industrier till Europas hjärta?

Vi kommer inte atf få nägon bestämmanderätt så länge vi inte är fullvärdiga medlemmar, och även om vi blir medlemmar förlorar vi vår urgamla rätt atf oss själva beskaffa.

Vid samtal med en dansk antecknade jag bl.a. följande, ur hans bistra erfarenhet framsprungna råd inför framtida svenska EG-diskussioner: Lyssna efter motsägande budskap! Lyssna efter vad som inte sägs! Försök lista ut vad som hälls hemligt och varför! Vad förlorar vi i öppenhet och demokrati och vad vinner vi? Vilken bestämmanderätt får vi behålla i exempelvis miljöfrågor? Har folkrörelserna någon möjlighet atf göra sig hörda?

Där måste jag göra en kommentar; Aff döda folkrörelserna vore aff sälja Sveriges själ för en vattvälling oeh några russin.

En krifisk granskning av krav och fördelar behövs, en öppen diskussion, infe smyganpassning. Vi i miljöpartiet vill också jämsides diskutera andra lösningar och se om Sverige inte med dem kan bevara sin integritet men ändå få mänga av de fördelar som vårt land i dag skulle vinna genom EG-harmoniseringen.

Sårbarheten ökar världen över. Teknik och kommunikafioner gör det möjligt aft utnyttja natur, råvaror och mänTiiskor i en helt annan omfattning än tidigare. En världsomfattande omstrukturering av samhälle och näringsliv pågår. Storstäderna växer, landsbygden utarmas.

Även Sverige börjar få sitt u-land, en sårbar glesbygd, som får lämna ifrån sig sina råvaror, sina ungdomar, sina skolor och butiker, sin framtid, och betala för det genom subventioner fill storstädernas bostadsbyggande. Samtidigt ökar rotlöshet och våld, trafik- och bostadsproblem i den alltmer sårbara storstaden.

Visst börjar vi observera problemen och laga och lappa, men de grundläggande orsakerna åtgärdas infe. Miljöpartiet vill arbeta för aft vardagens sårbarhet minskas genom atf göra glesbygden till levande och

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

värdefull landsbygd. Utdöende överlevnadskunskaper och den mångformiga kulfuren skall återupprättas.

Även militärt minskar sårbarheten med en levande landsbygd. Ett tomt landskap är svårt eller omöjUgt att försvara. Den levande landsbygden är det bästa civilförsvaret. Om vi lyckas återge glesbygden ett rikt liv, förverkligar vi till en del vår fjärde solidaritetsregel - solidariteten med kommande generationer.

Emin Tengström, professor vid tvärvetenskapliga institutionen i Göteborg, beskrev för några år sedan en samhällsform som jag vill kalla grön -men det är bara en samhällsform, observera det; vi vill inte att alla skall se ut så här!

Han målar upp ett bra samarbete till inbördes hjälp mellan lokalt boende -byn - och närmaste tätort - staden. I byn bor några hundra människor; där finns allt som vardagen behöver, cykelverkstad, bageri, diverseaffär, frisör, post, förskola och lågstadium. Grönsaker och rotfrukter odlas, kanske har de litet smådjur, en häst, några kor.

Alla vuxna finner inte lönearbete i byn, men i staden. I den här samarbetsformen lönearbetar de flesta sex timmar, andra fyra eller åtta timmar om dagen eller fördelade pä annat sätt över veckan.

Många får tid över, och den blir obetald arbetstid i byn. Obetald, ja, man får betalt genom atf byta varor och tjänster. Läkaren kopplar av med arbete i grönsakslandet, arbetaren i elfabriken gär gärna in några timmar pä dagis.

Men detta är skatteflykt! Ja, men den vägs upp av att kommun och stat slipper utgifter, motsvarande byns väghållning, sophantering, skolor, äldrevård, osv. Och byråkratin minskar.

Så skulle jag vilja leva mitt gröna liv efter riksdagen.

Var och en av oss mäste, för att kunna ta defta nya nödvändiga ansvar på oss, få mer fid. Tid, defta märkliga, som egentligen bara är en metod aft visa förändring, är något vi har ont om.

Vi får mer och mer bråttom för atf hinna förtjäna pengar för att köpa grejor och för aft hinna använda dem, och därför måste vi sätta barn på dagis och farmor på servicehus. Och så måste vi betala alla skatter som måste till för att ge oss de offentliga tjänster som vi måste ha för att vi har sä bråttom aft tjäna pengar.

Tid kan vi åter få genom det av miljöpartiet föreslagna grundavdraget på 31 000 kr. och genom aff den informella sektorn tillåts växa.

Miljöparfiets förslag till kortare arbetsfid, om man så vill, gör det möjligt aft bättre organisera familjeliv och fritidsverksamhet. Tid får vi genom att skatt läggs över frän arbete fill råvaror och energi. Vi fär mer fid till egna kulturella verksamheter och till mänsklig gemenskap.

Kanske är detta ett antipolitiskt fal - något av det som tjecken Väclav Havel, en av männen bakom Charta 77 har formulerat så utmärkt:

"Antipolitik är politik, infe som makt- och manipulationsteknologi, inte som cybernetiskt herravälde över människor eller som det effektivas konst, praktikens och intrigens konst, utan polifik som ett sätt att söka och nä meningsfullt liv, att skydda det och tjäna det; politik som tillämpad prakfisk moral, som sanningens tjänare, som i grunden mänsklig och mänskligt anpassad omsorg om våra medmänniskor. Den inställningen är något

ytterligt opraktiskt i denna värld och svår aft tillämpa i vardagslivet. Ändå vet jag inget bättre alternativ."

Där slutar Havelcitatet. Jag önskar bara aff Havel även hade satt in människan i det större ekologiska perspektivet.

Jag skulle vilja avrunda med ännu ett citat, denna gång av den österrikiske filosofen Vikfor Frankl.

"Varje arbetande människa är en konstnär. Hon efterlämnar mer informafion till sin omgivning än vad som tidigare fanns. Det som skiljer oss från djuren är självtranscendens, frihet och ansvar. Självfranscendens är förmågan aft se sig själv ufifrån och vara medveten om sina motiv och sitt beteende. Frihet är atf kunna avvika från instinktens makt, att inom vissa gränser skapa en egen tillvaro. Friheten aff välja kräver ansvar och samvetet är det instrument vi har för atf upptäcka de verkliga värdena."

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 6 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Även om vi kan ha delade meningar i sak vill jag gärna gratulera Anna Horn af Rantzien till ett välformulerat anförande i denna första allmänpolitiska debatt där miljöparfiet deltar.

För fem veckor sedan gick svenska folket till val. Efter en valrörelse där säldöd, skattetabeller och samarbetsförmåga kom aft spela en stor roll i den offenfliga debatten gav väljarna sitt besked:

För det första: Sverige skall ha en handlingskraftig regering.

Det innebar fortsatt förtroende för en regering som i prakfisk handling visat sin förmåga atf sanera landets ekonomi och samfidigt garantera jobben och välfärden.

För det andra: Sverige skall vara ett land där rättvisa och trygghet genomsyrar samhällsordningen.

För tre år sedan avvisade väljarna det systemskifte som skulle ha inneburit att just rättvisan och tryggheten satts på undantag. Detta nej till systemskifte bekräftades i årets val.

För det tredje: I Sverige skall värnet om miljön vara en första rangens uppgift för de politiskt styrande.

De partier som ägnade stor uppmärksamhet åt miljöfrågorna fick följaktligen väljarnas stöd. Ett nytt parti, som profilerat sig i just miljöfrågorna, kom in i riksdagen.

Fram trädde ett nytt politiskt landskap:

De borgerliga partierna gjorde sitt sämsta val under hela efterkrigstiden.

Det socialdemokrafiska partiet blev, trots en liten tillbakagång, större än moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern tillsammans.

Centern blev det borgerliga parti som klarade sig bäst. Det var också det parti som markerade ett klart avstånd fill sina båda blockbröder.

Miljöpartiet fick 20 mandat i riksdagen. 19 av dessa kom frän de borgerliga partierna.

Efter 1985 års systemskiftesval kunde man i vissa eftervalsanalyser finna påståenden om atf det borgerliga regeringsprojektet skulle ha stupat på aft moderaterna varit alltför frispråkiga och tydliga när de redogjorde för sina politiska avsikter.

Efter årets val har man i samma kretsar tröstat sig med att de borgerliga

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

idéerna i allmänhet, och de moderata i synnerhet, skulle ha vunnit sådant gillande aff socialdemokrafin - med eller mot sin vilja - kommer aft tvingas genomföra denna borgerliga polifik.

Det som inte avspeglar sig i valresultatet skulle i själva verket redan finnas inplanterat hos väljarna och därmed, åtminstone på litet sikt, pä ett nästan ödesbestämt sätt leda fill atf borgerliga värderingar får styra politiken och samhällsbyggandef.

Detta är, herr falman, en minst sagt originell och häpnadsväckande analys.

Själv gör jag en helt annan tolkning av 1988 års val:

Allt färre väljare tror på de borgerliga partiernas idéer och förslag. Därför avstår också allt fler från aff rösta på de borgerliga parfierna. Årets val blev ett definifivt farväl fill den ensam-är-sfark-ideologi som vann spridning i slutet av 70-falef. God miljö, trygghet och rättvisa kräver en politik som ger gott om utrymme för samarbete och solidaritet.

Miljön mår inte bättre av enbart pläderingar för marknadslösningar och privat ägande.

Tryggheten stärks inte av attacker mot den gemensamma sektorn och nedskärningar som drabbar den sociala välfärden.

Rättvisan blir inte större av aft man skapar ökade eller helt nya klyftor.

Därför fick socialdemokratin fortsatt förtroende att regera landet.

I valdebatfen - och i debatten efter valet - har förekommit tvä påståenden som jag vill polemisera mot: Det ena är aft viktiga sakfrågor skulle ha skymts av en meningslös sifferexercis. Det andra är att ideologierna skulle ha lyst med sin frånvaro.

Jag vill hävda atf båda dessa påståenden är felakfiga.

Siffror och tabeller illustrerar i hög grad var ett parti sfär. Genom dem kan man få svart på vitt om vilka som är vinnarna och vilka som är förlorarna på ett parfis polifik: Vilka gynnas om man sänker kapitalbeskattningen? Vilka förlorar om man sänker delpensionen?

Samma slags frågor kan man ställa för att pröva påståendet om de obefintliga ideologierna: Skall några gynnas i utbyte mot vaga löften om att detta i framtiden skall leda till bättre villkor för fler? Måste vi välja mellan exempelvis låg inflation och låg arbetslöshet, mellan jämlikhet och utveckling? Eller är det tvärtom så atf social trygghet och rättvisa, liksom god miljö, i själva verket är en förutsättning för utveckling och fillväxt?

Frän socialdemokratins och regeringens sida har vi tolkat valresultatet som ett bestämt ja på den sista frågan. I enlighet med defta kommer vi också aft verka för en djärvare miljöpolitik, ökad social trygghet och ett rättvisare Sverige.

Under många är var rovdrift och utsläpp nödvändiga för att öka människors välfärd - trodde man.

Under 50- och 60-falen började man pä allvar ifrågasätta denna ordning. Sedan dess har också stora framsteg gjorts pä både miljöns och arbetsmiljöns område.

Under de senaste 20 åren har svavelutsläppen minskat med två tredjedelar, kvicksilverutsläppen i vatten med nästan hundra procent. Det går att bada och fiska i vatten som för 20 är sedan var kraftigt nedsmutsade.

Även arbetsmiljön har förbättrats radikalt. Steg för steg har vi skapat människovärdigare arbetsplatser.

När det gäller den sociala tryggheten vill vi frän regeringens sida stärka allas rätt till arbete, god utbildning och värd, fill en gemensam sektor som går medborgarnas ärenden och ett socialförsäkringssystem som man kan lita på.

Vi vill verka för en offentlig sektor i takt med fiden. Valfrihet och mångfald skall infe vara något som enbart tillhandahälls på den marknad där den köpstarke allfid fär mest.

Vi vill verka för en vård som är både mänsklig och effektiv. Den skall bota och lindra - och den skall erbjudas alla människor lika. Den skall samtidigt anpassa sig till varje människas egenheter och behov. Den psykiskt sjuke skall kunna vårdas pä institution, i hemlik miljö eller i eget boende. Den som är gammal skall kunna vårdas på sjukhus, i hemmet, bo på servicehus eller ålderdomshem.

Vi vill verka för en skola, ett utbildningssystem, som ger alla en chans-och inte bara en gång i livet. Till Lars Werner vill jag redan nu säga aff en upprustning är i gång, en upprustning som vi stöder. Det gäller läromedel och lokaler. Där såg vi kanske de mest påtagliga bristerna.

Vi vill verka för ett arbetsliv som fär människorna att växa. Vi vill att alla skall kunna se "helheten" i sift arbete, få lära sig nya saker, ta egna initiativ. Vi vill helt enkelt tänja rätfvisepolitiken till att omfatta också arbetets innehåll. Samfidigt kommer vi att engagera oss mycket hårt för aft inventera - och sedan göra något åt - både nya och gamla miljöhot.

Vi vill verka för arbetstider som ger tid och ork över för mer än just arbete. Genom att bygga ut föräldraförsäkringen till 18 månader kommer småbarnsföräldrar att slippa atf slitas mellan sina dubbla roller. Just nu arbetar vi för att göra den utbyggda försäkringen sä flexibel som möjligt; man skall kunna välja mellan kortare arbetsdag och längre sammanhängande ledighet. Samtidigt kommer vi under mandatperioden aft lagstifta om sex veckors semester.

En viktig politisk uppgift under den kommande mandatperioden blir aft försöka åstadkomma en genomgripande reform av värt skaftesystem. Vi har visserligen under de senaste åren sänkt inkomstskatterna, genomfört förenklingar, rensat i avdragsdjungeln och bedrivit en hård kamp mot fiffel och skatteflykt. Men det har handlat om aft lappa och laga i ett gammalt system som har grundläggande och allvarliga brister, som vi nu mäste ta itu med.

Grundproblemet med det svenska skattesystemet är aft det som ser fint ut på papperet helt enkelt inte fungerar i praktiken. De som, om de respekterade systemets regler, skulle betala hög skaft avstår i själva verket ofta mycket mindre i skaft än vad en vanlig industriarbetare eller tjänsteman gör. Som exempel kan jag nämna att förra årets populäraste skatteplaneringsknep.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

kommanditbolagen, uppskattningsvis ledde till ett skattebortfall på 7,5 miljarder kronor. Nu är vi pä väg atf stoppa kommanditbolagen. Följaktligen har något nytt som kallas ufdelningsfonder sett dagens ljus.

Detta är en ordning som infe kan accepteras.

Vi måste skapa ett skattesystem som klarar att möta verkligheten, ett system som innebär att det kollektiv som fär sina inkomster genom arbete skall betala mindre i skaft, medan det kollektiv som fär sina inkomster via kapitalägande och kapitalvinster skall betala mer.

Regeringens övergripande mål för reformarbetet pä skatteområdet kan sammanfattas på följande sätt.

Det nya skattesystemet skall stimulera arbete och sparande. Skattereformen skall stärka samhällsekonomin. Det kommer att kräva aft skaften på arbete sänks, skatten på kapital skärps och avdragsmöjligheterna anpassas och begränsas.

Det nya systemet skall leda till ökad rättvisa. Reformen skall innebära högre ambitionsnivå i fördelningspolitiken. Den skall leda till ett effektivare system som fördelar skattebördan efter bärkraft.

Det nya skattesystemet skall dessutom vara enklare. Reformen måste innebära färre särregler och undantag, samtidigt som möjligheterna fill skafteplanering ytterligare försvåras.

Herr falman! 1988 har visat sig kunna bli det bästa och mest löftesrika året för avspänning och fredlig dialog sedan andra världskrigefs slut.

Sovjetunionen och Förenta staterna har slutit ett avtal om kärnvapennedrustning. Eldupphör råder, och fredsförhandlingar har inletts mellan Iran och Irak. Sovjetunionen drar fillbaka sina trupper från Afghanistan. Det görs framsteg i Kampuchea och Västra Sahara. Det pågår förhandlingar om Namibia och Angola. Fler exempel kan nämnas.

Till raden av goda tecken hör också utvecklingen i Chile - och i Baltikum.

I dag kan Estlands, Lettlands och Litauens flaggor åter hissas fritt. Våra grannar på andra sidan Östersjön samlas i väldiga manifestationer för att fala om sin egen historia och sin egen framtid. Det svenska folket och den svenska regeringen välkomnar denna utveckling - infe minst därför att den gör det möjligt att återknyta de ekonomiska och kulturella band mellan värt land och dessa våra grannfolk som funnits sedan medeltiden.

Vi vet infe vart den inledda reformeringen av det kommunistiska systemet i Sovjetunionen kommer atf föra. Vi vet aff en utveckling som denna kan råka ut för bakslag och leda till misslyckanden. Men vi vet också aff den tillsammans med avspänningen de senaste åren mellan världens ledande stormakter har ingeff ett hopp om en framtid som är ljusare än någonsin under efterkrigstiden.

För oss européer gäller det atf ta fasta på denna avspänning. Huvuddelen av Europas stater är militärt allierade med den ena eller den andra stormakten. Och de militära pakterna kommer sannolikt att bestå lång tid framöver.

Men detta fär inte bli ett hinder för en stegvis nedbrytning av förlegade blockgränser i Europa. Nu finns det kanske större möjligheter än på många decennier att göra radikala framsteg i det alleuropeiska samarbetet.

Låt oss göra 1990-talet fill det decennium dä Europa finner vägen till samförstånd och samarbete!

I flera östeuropeiska länder har det inletts en utveckling bort frän förstelnade diktaturer. Det är posifivt, särskilt med tanke pä behovet av ekonomiskt och kulturellt samarbete över ideologiska och militära gränser. Det är därför med särskild bestörtning som vi far del av uppgifterna om utvecklingen i Rumänien. Där talas det om ett omfattande program, som syffer till atf i grunden förändra den rumänska landsbygdens struktur. Om det genomförs kommer det aff leda fill ett unikt exempel pä atf just det gemensamma europeiska kulturarvet tillfogas obotlig skada. Landefs etniska minoriteter kommer atf drabbas ytterligare. Det är den svenska regeringens förhoppning atf det slags ödeläggelse av ett kulturiand som tycks förestå aldrig skall kunna genomföras,

Västeuropas demokratier har sedan länge omsatt en strävan efter fred och samarbete i prakfisk handling. De tolv av dem som ingår i den Europeiska gemenskapen, EG, är i färd med aff genomföra den gemensamma inre marknad som skall fullbordas vid utgången av 1992, Från svensk sida bejakar vi detta fortsatta, utvidgade och fördjupade EG-samarbete, Det är vikfigt för aff Västeuropa i längden skall kunna hävda sig - ekonomiskt och vetenskapligt - i en värld som präglas av allt starkare konkurrens.

Neutralitetspolitiken sätter naturligtvis bestämda gränser för våra möjligheter att ingå en utrikespolitisk samverkan med stater som praktiskt taget alla tillhör samma försvarsallians. Ett deltagande i EG:s utrikespolitiska samarbete skulle kunna påverka trovärdigheten i vår neutralitetspolitik.

Men på de ekonomiska, sociala, arbetsmarknadspolitiska, vetenskapliga och kulturella områdena kan Sverige ge väsentliga bidrag till den fortsatta utbyggnaden av det västeuropeiska samarbetet, Samfidigt kan defta ge värdefulla impulser och möjligheter till utveckling i vårt eget land. Vi följer med intres.se EG:s arbete på att utveckla den sociala dimensionen, och vi bejakar framväxten av det som kallas Medborgarnas Europa.

Europatanken, som inspirerade initiativtagarna fill det västeuropeiska enhetsverket, är naturligtvis inte heller begränsad till Västeuropa.

I Europatanken ryms drömmen om ett gränslöst Europa, där mänskliga kontakter, handelsutbyte och kulturella förbindelser infe hindras av konstlade politiska och militära murar. lett sådant sammanhang kan också Sverige-med en neutralitetspolitik som är respekterad i såväl öst som väst - spela en särskild roll.

Herr talman! I den här kammaren talar vi ofta om aft riva barriärer och skapa ökad förståelse länder och människor emellan.

I den politiska debatten, i massmedia, i skolor, i organisafioner och i det kulturella livet står mångfald och gränslöshet för något självklart och positivt.

Mot den bakgrunden inger det som i 1988 års val inträffade i Sjöbo en alldeles särskild oro. Jag vill instämma med Bengt Westerberg på den punkten. Här legitimerades rasistiska strömningar. Här erbjöds den hemlösa och oorganiserade främlingsfientligheten en samlingspunkt.

I Sverige har vi inte, som i flera andra västeuropeiska länder, fått rikstäckande och livskraftiga missnöjespartier med klart uttalat främlingshat på programmet. Infe än.

Men vi är inte vaccinerade. Vi gär inte fria. Vi kan inte slå oss till ro och blunda för det som hänt i Sjöbo.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Mot denna bakgrund har den parlamentariska kommission mot främlingsfientlighet och rasism, som tillsattes för ett är sedan, en oerhört viktig och grannlaga uppgift. Samtidigt behöver den självfallet allt vårt stöd och vårt engagemang. Dess uppgift är också vår!

I många delar av världen är människor beredda aff ge sina liv för rätten aff rösta och rösta fritt.

I andra delar, i gamla demokratier i Västeuropa och i USA, avstår människor i stället frivilligt från denna demokratiska rätt. Inför det amerikanska presidentvalet har man i svensk press bl.a. kunnat läsa atf man räknar med aff bara hälften av de röstberättigade kommer aff säga sin mening om vem som skall styra världens mäktigaste nation.

Också här i Sverige sjunker valdeltagandet, även om det inte blev fullt så lågt som en första prognos under valnatfen antydde.

Frågor man måste ställa sig är ändå: Finns det också i Sverige människor som upplever sig som sä ufanförsfällda av samhället aff de helt enkelt inte känner sig berörda av valen? Tror de sig inte om att kunna påverka samhällsutvecklingen genom aft använda sin rösträtt? Är vi politiker infe tillräckligt lyhörda? Handlar det om tillfälligheter, eller är defta en kurva som kommer aft fortsätta falla?

En särskild storsfadsutredning kommer inom kort aft börja arbeta med frågor som visserligen koncentreras fill de speciella livsvillkoren i våra storstäder. I anslutning till detta kommer den dock också atf söka svar pä sådant som rör människors delaktighet och då även valdeltagande. Samtidigt arbetar den stora maktutredningen, som vi tillsatte för fre är sedan, vidare med sin grundliga genomgång av maktens och vanmaktens väsen.

Men precis som när det gäller främlingsfientligheten har naturligtvis vi som sitter i denna kammare ett alldeles eget, ett alldeles särskilt ansvar. Vi måste agera på ett sådant sätt aft polifik upplevs som något fint, som något viktigt och meningsfullt. Vi måste helt enkelt stärka demokratins förankring hos människorna.

Detta är en sida av saken; det gemensamma ansvaret och omsorgen om demokratins grundvalar. En annan sida är debatten; atf låta olika åsikter brytas mot varandra. Det var demokratins ansikte i valrörelsen, och är det här i kammaren i dag. Därmed skulle jag vilja övergå till att direkt diskutera några av de frågor som varit uppe till debatt här fidigare i dag:

Efter detta valresultat, som alltså var det sämsta valresultatet för de borgerUga partierna under efterkrigstiden och kanske någonsin, kanske man skulle ha väntat sig en och annan självkritisk kommentar eller fråga frän de borgerliga parfiernas sida. Jag har under tiden sedan valnatfen upplevt Carl Bildt som djupt allvarlig, Bengt Westerberg som något irriterad och Olof Johansson som spralligt glad, näsfan som om han vunnit högsta vinsten på lotteri när de borgerliga utestängdes från regeringsmakten. Det är alltså en något splittrad bild.

I slutet av juli påstod moderatledaren aft de borgerliga parfierna "aldrig i modern tid stått närmare varandra inför ett val". I exakt 40 dagar höll denna beskrivning och detta nära förhållande. Den 7 september utbröt ju skattegrä-lef mellan folkpartiledaren och centerledaren, och då var det slut med enigheten. Efter några dagar av öppen konflikt lyckades centern och

folkpartiet samla ihop sig för att åtminstone över valdagen försöka framstå som ett enat regeringsalfernafiv. När sedan valresultatet kom fram brast äter fördämningarna.

Bengt .West e_rberg sade dagen efter valet följande: Centern är ovanligt litet för tillväxt i ekonomin för atf vara ett ordinärt borgerligt parti. De ligger allfid i bakvattnet på socialdemokraterna. Centern försökte bromsa den förra skattereformen men svängde till sist när socialdemokraterna ändrade sig. I verkligheten är det så atf socialdemokraterna bestämmer hur långt man kan gå, och sedan kommer centern efter.

Kanske var det inte så konsfigt att centerledaren valde atf på valnatfen komma i ensamt majestät fill TV:s valvaka, utan sällskap av sina blockbröder. Det skulle ändå vara intressant atf efter defta val höra om det finns någon borgerlig strategi för den fortsatta valperioden. Det är ju bara några veckor sedan som det borgerliga blocket framställdes som ett samlat regeringsalternativ. Vi socialdemokrater vill gärna ha en stark oeh handlingskraftig opposifion. Det skulle vara intressant aff veta om den finns och om den har några tankar om hur den skulle utvecklas.

Jag vill också gärna svara på frågor, så långt jag nu hinner.

Carl Bildt sade atf valrörelsen gav dåliga besked om framtiden. Ja, när det gäller det borgerliga regeringsalternafivef var det så. Men socialdemokrafin redovisade sin ekonomiska politik som grund för det fortsatta handlandet. Vi lade fram ett mycket preciserat valmanifesf.

Carl Bildt sade också aft socialismen som idé befinner sig i en nedgängsfas. Det sade han i inledningen av sitt anförande. Litet längre fram säger Carl Bildt aff det sveper en röd våg in över landet. Jag finner en viss motsättning mellan dessa två uttalanden.

Vi socialdemokrater i Sverige har aldrig varit särskilt intresserade av förstatligande som medel. Det är inget nytt. Däremot har jag i den lilla skrift som Carl Bildt åberopade redovisat fyra exempel som har varit och är vikfiga för socialdemokrafin. Våra grundläggande idéer är idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet. De är lika aktuella i dag som när vårt parti bildades. De är kompassnälen för värt polifiska handlande i vardagen ute i kommuner och landsfing och i riksdagen.

Carl Bildt säger att vi böjer oss för vindar. Jag tror inte aft det är riktigt. Nyliberalismens vind blåste ganska hårt över världen, Carl Bildt, och ni försökte fånga upp den. Det var socialdemokratins styrka att vi icke böjde oss förden vinden. Vi fog striden i 1985 års valrörelse, och vi fullföljde den 1988.

Carl Bildt fortsatte, sin vana trogen, aft klaga över skaftehöjningar. Men den privata konsumtionen har sedan 1982 ökat med 15 %, medan den var plus minus noll under de borgerliga åren. Det tyder på atf vi har sett till aff människornas personliga ekonomi har utvecklats ganska gynnsamt. Nyföretagandet uppvisar rekordsiffror, och fillväxten ökar. Jag tror faktiskt inte aff den privata eller den industriella sektorn har mätt illa av socialdemokrafisk polifik, tvärtom.

Herr falman! Jag hinner också påbörja några svar till Bengt Westerberg.

Bengt Westerberg började med aff påstå att vi skulle bryta vallöften. Är det infe litet tidigt atf en månad efter valet börja göra dessa prognoser? T.ex. när det gäller lex Bratt pågår det diskussioner mellan riksdagspartierna för

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

atf rätta till de missförstånd och oklarheter som finns i lagen. Om man ser pä vad vi har lovat i valen 1982 och 1985 kan man säga att vi sammantaget infriat mer än det som vi angav i våra löften. På någon punkt har vi inte nätt ända fram, för aft använda ett klassiskt uttryck, men som helhet är det alldeles klart aft vi har uppfyllt våra vallöften,

Bengt Westerberg klagade också över aff jag i ett anförande på en facklig kongress nyligen hade uttryckt atf vi i Sverige har en sådan trygghet aft vi inte behöver känna oro och rädsla inför framtiden. Det var ett hälsningsanförande pä tio minuter, och jag hann inte utveckla mina teser. Detta skall inte uppfattas som att man som enskild människa inte är orolig för att drabbas av sjukdom eller som att vårt samhälle inte fortfarande har brister i olika avseenden. Det är därför som vi vill fortsätta aff försöka styra det här landet. Men hur skall Bengt Westerberg, med den inställning som han redovisade här i dag, kunna föra en gemensam politik tillsammans med moderaterna? Ideologiskt oeh praktiskt måste en samverkan med socialdemokraterna ligga närmast fill.

Under detta anförande överfog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar,

Anf. 7 CARL BILDT (m) replik:

Fru talman! Jag vill börja med att instämma med statsministern på några punkter så aft jag inte glömmer bort det i bataljdammet. Det gäller dels det som statsministern sade om utvecklingen i Baltikum, om det försiktiga hopp som vi alla hyser inför det som vi där kan se, dels det som statsministern sade om det skändliga som vi ser i Rumänien, Det var bra att det blev sagt också från regeringens sida. Jag vill också notera att statsministern i sitt anförande höll sig till de formuleringar om vär politik gentemot den Europeiska gemenskapen som denna kammare har lagt fast. Det är bra. Han kunde också vid tillfälle underrätta sin kabinettssekreterare om dessa formuleringar.

Sä till valanalysen, Ingvar Carlsson är litet missnöjd med de slutsatser som dragits om valrörelsen, valdebatten och valresultatet i olika delar av debatten. Han tycker atf det var en bra valrörelse. Han tycker att det skall vara mycket siffror och litet idéer. Men har Ingvar Carlsson infe noterat att man t,o,m, i den socialdemokratiska pressens debatt tycker att det faktiskt var en torftig och litet fattig valrörelse när det gäller idéer och besked om framfiden som Ingvar Carlsson och socialdemokrafin förde?

Jag kan försäkra Ingvar Carlsson om att han kommer att få en stark opposition under dessa fre år, en opposifion grundad på de idéer som vi är övertygade om behövs för Sveriges framtid. Vi skäms inte för våra idéer och vär ideologiska framtidsbas. Jag vill ställa en fråga till Ingvar Carlsson, Är det fortfarande verkligen socialismen som är socialdemokratins idé, recept och färdväg för framtiden? Ni böjer er för vinden, sade jag, och så ärdet. Och när man ser hur ni böjer er, ser man också varf ni i själva verket tror att vinden blåser. Läs Arbetets ledarserie efter valet! Böjer sig Arbetet åt vänster och vill ha mer socialism? Nej, Arbetet böjer sig ät höger. Man vill ha mer öppenhet och mer valfrihet. Arbetet vet vart vinden blåser. Läs vad Klas

Eklund har skrivit i Dagens Industri i dag! Är det vänsterpolitik? Nej, det är högerpolitik som anbefalls. Och se på Ingvar Carlssons regeringsombildning! Vad innebär icke den om inte en framflyttning av positionerna för det som kallats kanslihushögern, vilket jag i och för sig gratulerar till. Och döm om förvåningen när man i Tiden, den idépolitiska tidskriften, läser en läng och utförlig artikel som i fråga om valfrihet för den offentliga sektorn rekommenderar tämligen identiskt den politik som vi moderater sfär för när det t,ex, gäller sjukvärdsförsäkringen. Välkomna på dessa bastioner i kampen för valfrihet! Vi har ingenfing emot att det blir litet trängsel där, men erkänn gärna aft det är dit som ni faktiskt är pä väg.

Jag vill därefter kortfattat beröra ett annat ämne, Bengt Westerberg tog upp Ingvar Carlssons hantering under de senaste veckorna och månaderna av frågan om Carl Lidboms ordförandeskap i den s,k, SÄPO-kommittén, Det var bra aft Bengt Westerberg fog upp det. Jag vill bara säga aft jag tycker att Ingvar Carlsson inte har handlagt den frågan pä ett riktigt ärligt sätt, och det påverkar förtroendet, Ingvar Carlsson sade faktiskt en sak i valrörelsen och gav ett helt annat besked efter valet. Vi kan ha delade meningar, det är ingen skam i det, det är naturligt, och det skall förekomma, men vi skall vara ärliga mot varandra när vi ger besked. Men på den här punkten har Ingvar Carfsson inte handlat pä ett rikfigt ärligt sätt. Det tycker jag var synd,

I slutet av mitt anförande försökte jag fa upp vissa idéer som jag tror att det är nödvändigt att vi diskuterar om vi vill vitalisera vår demokrati och vårt politiska sysfem. Jag ställde frågan: Är socialdemokraterna beredda aft diskutera en polifisk reform som innebär en förlängning av mandatperioderna för riksdagen, vilket vi egentligen redan är överens om, som innebär aff vi ger kommunerna och landstingen deras egna valdagar för atf den lokala och regionala demokratin skall vitaliseras, vilket också innebär att vi är beredda att släppa litet pä partimakten i Sverige och ge väljarna en möjlighet aft ha inflytande också över vilka personer som representerar dem i bl,a, denna kammare? Är socialdemokraterna beredda att diskutera en sådan reform?

Till sist vill jag säga något om skatten. Det som är den stora förändringen när det gäller kommunal- och landstingsskatterna, dvs, de skatter som hårdast drabbar dem som har litet lägre inkomster, är att det under den föregående mandatperioden var borgerliga kommuner, ofta med moderat ledning, som höll nere skatterna eller som t,o,m, sänkte dem. Det var bra, det gynnade människor och det möjliggjorde för dem att de fick den där privata konsumtionsufvecklingen. Nu har miljöpartiet med sina röster fört in de röda kommunalråden och de röda landstingsråden till maktens positioner. Dä sfär vi inför en ny skaftehöjningsvåg runt om i landet, Defta kommer aft innebära atf utrymmet för enskilda människor kommer atf minska under den kommande mandatperioden. För detta bär ni och miljöpartiet gemensamt ansvaret.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

När det gäller skattefrågan kan Olof Johansson och jag säkert diskutera den utan atf behöva göra det här. Lät mig emellerfid bara säga beträffande det avsnitt som Ingvar Carlsson citerade atf jag i min tur refererade en utläggning som den förre partisekreteraren Göran Johansson gjorde i boken Makt och vanmakt. Det vore förmätet av mig att ha någon uppfattning om hur övervägandena går till inom centern, men jag utgår från att han visste vad han talade om när han uttryckte sig ungefär som jag gjorde i det där referatet.

När det gäller aft säga en sak före valet och en sak efter så använde inte jag i det här sammanhanget ordet vallöfte. De exempel som jag gav var exempel där socialdemokraterna försökte ge sken av ett besked före valet och sedan har hoppat av efter och valt en annan linje. Med all säkerhet har man gjort det just därför aft man ville lugna ner debatten, slippa debatten, slippa en fortsatt diskussion före valet. Då har man avsiktligt gått ut och lurat väljare och andra, atf det skulle hända någonting annat efter valet än vad som faktiskt händer.

Jag tycker atf Lidbomaffären, SÄPO-kommittén, som Carl Bildt också var inne på är ett exempel pä detta. Lex Bratt är ett annat exempel. Om man nu driver igenom den här lagstiftningen, så strider det mot viktiga principer om meddelarskyddet. I stället föratt avvakta den aviserade och möjligen tillsatta utredningen om meddelarskyddet tänker man alltså driva igenom denna lagstiftning. Det var infe detta som man gav besked om eller i alla fall ville antyda i den diskussion vi hade före valet.

Om vi går längre tillbaka och jämför vallöften och resultat är det naturligtvis inte svårt aft hitta exempel från perioden 1982-1985 där socialdemokraterna infe har förverkligat sina vallöften. 1982 var det vikfigaste vallöftet att man skulle öka bostadsbyggandet. I verkligheten gjorde man precis tvärtom. 1985 lovade Ingvar Carlsson bl.a. oförändrat skattetryck. Jag vet åtminstone att Kjell-Olof Feldt gjorde det i den avslutande debatten inför valet det året. Men efter valet höjdes skattetrycket kraffigt, och jag vet att Ingvar Carlsson sedan dess har lovat att skatten sä småningom skall ner till 51,5 % igen. Inget steg har emellertid ännu tagits i den riktningen.

Lät mig sä ta upp ett par av de frågor som jag berörde också i mitt huvudanförande, bl.a. handikapputredningen. I de direktiv som handikapputredningen har fått sägs det att den skall arbeta med sikte på att man skall använda oförändrade eller minskade resurser inom handikappområdet. Det innebär alltså att förutom att uppmärksamma och föreslå åtgärder på olika områden, där handikappade behöver standardförbättringar, skall utredningen lägga ner fid pä att föreslå lika omfattande eller större besparingar. Jag tycker faktiskt det är onödigt att ge sådana direktiv fill handikapputredningen, för det går enligt min uppfattning inte att göra några stora besparingar pä handikappområdet. Däremot finns det avsevärda brister som behöver avhjälpas. Hur majoriteterna kommer att se ut i riksdagen när vi skall avhjälpa dessa brister får vi se. Men nu har alltså regeringen med statsministern i spetsen gett direktiv till den här utredningen atf också föreslå besparingar. Därför vill jag upprepa min fråga till Ingvar Carlsson; Kan statsministern ge ett enda exempel på nägon nedskärning inom handikappområdet som han tycker att utredningen skall överväga? Bara ett enda

exempel begär jag. Kan statsministern inte ge något sådant exempel måste konsekvensen rimligen vara att direkfiven ändras, så aft inte utredningen får hälla pä med en mängd onödigt arbete.

Så, fru falman, några ord om Naturskyddsföreningens enkät. Jag har framför mig resultatet av enkäten. Under rubriken "Vad lovar de aft göra" redovisas Naturskyddsföreningens krav och partiernas svar.

Ett krav lyder; Inför en naturvärdsgräns för skogsbruket längs fjällkedjan. När den frågan var uppe i riksdagen i våras, närmare bestämt den 13 april, sade socialdemokraterna nej till vårt förslag. I enkäten säger de ja.

Ett annat krav lyder: Avskaffa 5;3-bidraget som stöder avverkning av äldre s.k. skräpskog. När frågan var uppe i riksdagen i våras röstade socialdemokraterna emot värt förslag aff defta bidrag skulle tas bort. I enkäten svarar de

ja-Ytterligare ett krav från Naturskyddsföreningen lyder: Inför ett särskilt

miljöanslag i utvecklingsorganet SIDA;s budget på minst 250 milj. kr. per är.

Frågan behandlades i riksdagen den 27 april och socialdemokraterna gick

emot. I enkäten säger de ja. Ett annat krav lyder: Undantag för all framtid minst 1 % av den s.k.

produktiva skogsarealen nedanför fjällkedjan från skogsbruk. När frågan

behandlades i riksdagen den 7 juni sade socialdemokraterna nej. I enkäten

svarar de ja.

Häromdagen, när frågan diskuterades i riksdagen, gav Birgitta Dahl och

Lena Hjelm-Wallén utomordentligt svävande besked på de här punkterna.

Min fråga till Ingvar Carlsson är: Vilka besked frän socialdemokraterna

gäller? Är det era ställningstaganden i kammaren under våren eller är det de

besked som ni gav fill Naturskyddsföreningen under valrörelsen? Det borde gå att svara ganska enkelt på den frågan.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 9 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Fru talman! Jag tycker det var utomordentligt bra att Ingvar Carlsson tog upp den rumänska situationen och det planerade övergrepp mot människors liv, livsstil och boplatser som pågår i Rumänien. Jag vill helt instämma pä den punkten.

Jag vill också säga atf det som har hänt i Sjöbo är naturligtvis ett stort gemensamt samhällsproblem. Jag har haft anledning att i nägon mån också personligen fundera över detta, av kända skäl. Jag tar det här pä djupaste allvar även av den anledningen aft man sä väl märker att det finns många -alltför många - missförstånd i den svenska opinionen om vad den svenska invandrings- och flyktingpolitiken innebär. Jag tror att vi har ett utomordentligt stort ansvar i denna kammare att se till atf handläggningstiderna förkortas, att invandrarverket fär de resurser som krävs och att de som kommer hit, de som tvingas komma hit, ges en chans atf försörja sig sä snabbt som möjligt genom eget arbete. Härvidlag skapas många missförstånd då det gäller viljan atf arbeta eller ej.

Jag har ett minne från valrörelsens slutskede, när jag besökte köket i Södersjukhuset här i Stockholm, som alla patienter - ett par tusen - är beroende av. Vad finner man där? Det är en arbetsplats med 30 % vakanser och anställda av 20 nationaliteter. Arbetsledningen är av svenskt ursprung.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Vad säger oss defta? Jo, det säger oss flera olika saker, bl.a. att många människor inte försfår hur vi i vårt samhälle - medvetet eller omedvetet - har gjort oss beroende av invandrare. Vi klarar oss inte utan dessa invandrare, dessa flyktingar, som vill göra en arbetsinsats här. Dessutom säger det en del om krisen när det gäller personalsituationen i våra storstäder, som jag talade om i mitt inledningsanförande. Jag vill gärna upprepa de frågeställningarna.

Det här är allvarliga frågor, och det kanske upplevs som en häftig övergäng aft jag har varit glad och sprallig, som Ingvar Carlsson sagt. Jag bjuder gärna pä det, men det skall vara i rätt sammanhang. Jag har under den här valrörelsen - min första som partiledare - upplevt mycken vänlighet mot centerpartiet och mot mig personligen, och dä blir man glad. Det visade sig att väljarna tyckte på samma sätt, och de gav oss sitt förtroende.

Jag anser att diskussionen mellan partierna i allmänhet vinner på att den sker i avspända former, men då måste vi kunna lita pä varandra. Jag är litet irriterad över en del som har hänt efter valet, men jag skall inte ta upp det i detta sammanhang.

Några saker som Ingvar Carlsson sade i sitt anförande vill jag kommentera. Jag tycker infe atf verkligheten stämmer riktigt med den analys och de konsekvenser som framgår av Ingvar Carlssons ord. Han säger bl.a. aft rättvisan blir inte större av aft man skapar ökade eller helt nya klyftor. Jag håller med om det. Men det är ju då som det blir så obegripligt att mänger sig på de äldre som råkar bli sjuka och avskaffar friåret. Jag försfär inte hur detta stämmer med synsättet atf man inte skall sänka skatten för dem som tjänar under 70 000 kr. per är, förde harfätt sitt tidigare, som Ingvar Carlsson sade i en utfrågning före valet. Genom höjt grundavdrag, något som vi var överens om under den förra valperioden, hardefätt sitt tidigare, men vi vet ju att höjt grundavdrag innebär aft man sänker skatten för alla, mest för dem som har de största inkomsterna, för det slår ju så med en progressiv skatteskala.

Jag förstår inte den där invändningen, och jag förstår infe talet om att det är just rättvisan som sitter i högsätet när socialdemokraterna handlar i verkligheten.

Dä det gäller skolan, läromedlen och lokalerna är saker och ting på gång, säger Ingvar Carlsson. Ja, men man övervältrar hela den ekonomiska bördan på kommunerna. Därmed får man också den fördelningspolitiska diskussionen om kommunalskatterna som fördes här fidigare. Kommunalskatten är tyngst för de allra flesta inkomsttagare. Man måste komma upp i 350 000 kr. i beskattningsbar årsinkomst för atf statsskatten skall bli tyngre.

Den här utvecklingen vill vi infe ha. För vårdens del säger vi: Uppvärdera de människovårdande arbetsuppgifterna! Då måste vi också vara med och betala från riksplanet.

De folkhälsobefrämjande skatterna måste höjas. Miljöavgifterna har en direkt koppling till hälsosituafionen osv.

Defta är viktigt ur fördelningssynpunkf, och jag skulle gärna vilja ha en kommentar frän Ingvar Carlsson beträffande hur denna verklighet stämmer med vad han har sagt i talet i dag.

Jag skall gärna också återkomma till vad han sade i talet om rovdrift och utsläpp, atf vi under 50- och 60-talen började ifrågasätta defta. Men varför är det då så aft problemen upplevs bli större och större och även i realiteten har

blivit det? Det finns många förklaringar till det. Jag tycker inte aft vi har någon anledning att slå oss till ro med den ekologiska situation som vi har för när vä rande'i vårt lalid eller i världen.

Anf. 10 LARS WERNER (vpk) replik;

Fru falman! Jag tycker atf Carl Bildt har fel i sitt resonemang om socialismen, vilket i och för sig inte behöver innebära atf han från sin utgångspunkt har fel i sin kritik av regeringspolitiken, som jag inte tycker har mycket med socialism att göra, Carl Bildt.

Carl Bildt håller pä atf dödförklara socialismen. Det gjorde han i valrörelsen, och det har han gjort i dag. Jag tror att han kommer atf fä fortsätta med det rätt länge än.

Carl Bildt! Vad är socialismens bärande idé? Jo, rättvisa, frihet, solidaritet och jämlikhet. Är de idéerna döda och färdiga aff begravas? Det tror jag är ett önsketänkande, Carl Bildt, och detta skall vi återkomma till.

Carl Bildt reducerar och förenklar hela frågan fill aff vara en fråga om ekonomi och ekonomisk tillväxt. Han jämför utvecklingen i öst och väst.

Det är sant att de socialistiska planekonomierna brottas med mycket stora problem, infe minst beroende på långtgående inskränkningar och övergrepp i fråga om demokratin. Men det är också ett obestridligt faktum att även kapitalistiska länder i väst brottas med svåra problem av samma och annat slag, problem med ökade ekonomiska och sociala klyftor, svåra miljöproblem, problem med rasistiska och nyfascistiska rörelser osv.

Jag vill inte väga dessa olika problem mot varandra och påstå att det ena är mindre besvärligt än det andra. Men, Carl Bildt, socialismen är inte död -den kommer att leva vidare.

Jag skulle egentligen också vilja ägna fid åt atf diskutera EG med Carl Bildt. Jag skall se om jag hinner göra det i nästa replik. Jag vill nu bara ställa en fråga beträffande EG och moderaterna; Ser ni moderater inga som helst problem med ett svenskt närmande till EG?

Sedan till statsministern: Han glömde bort ett parti i sin sammanfattning av valresultatet. Det kan jag förlåta honom, för jämfört med er är vi fortfarande små. Men vi blev ändå tillräckligt stora för att säkra en arbetarmajoritet och en fortsatt socialdemokratisk regering. Jag förlåter hans glömska, men jag lovar aft återkomma någon gäng och göra oss påminda.

Men det var närmast marginalskatterna som jag ville diskutera. Trots att marginalskaftesänkningarna främst gynnar de allra högst avlönade lovar regeringen i sin regeringsförklaring att fortsätta att sänka marginalskatterna. Trots att Bengt Westerberg i valrörelsen försökte förklara hur bra det var för de lågavlönade aft de högavlönade fick stora skattelättnader men inte lyckades göra det, kommer regeringen nu med detta.

Om jag förstår Bengt Westerberg och i det här fallet regeringen rätt, menar ni atf stora skattelättnader för de högavlönade sätter fart på ekonomin och skapar ekonomiskt utrymme sä småningom för dem som inte nu får någon del av skattesänkningarna. De som har litet betalt skall alltså nöja sig med smulorna som ramlar ner från dem som har fest däruppe. Det är inte att undra på att de partier som drev de här frågorna mycket hårt i valrörelsen gick tillbaka - med all rätt.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

A llmänpolitiskdebatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Jag vill erinra om aff det i marginalskafteomläggningen år 1981 ingick ett löfte atf de lägst avlönade skulle kompenseras i de kommande avtalsrörelserna. Varf fog den kompensationen vägen? Och vart tog principen om skaft efter bärkraft och rättvis fördelning vägen? I stället för att få kompensation i avtalsrörelserna möter de lågavlönade en samlad arbetsgivarvärld - inte minst från statligt håll - där regeringens lönetak och hot om korrigerande åtgärder uppmuntrar de privata arbetsgivarna och resulterar i att de som förlorat mest på skatteomläggningen dessutom missgynnas i avtalsrörelserna.

Vi var ensamma som parti i den här valrörelsen om aft inte gå ut med storstilade löften om allmänna skaftesänkningar. Vi sade att det fick vara slut med den omvända Robin Hood-poUtiken. I stället måste man använda pengarna för de svaga i samhället, via skaftesänkningar till låg- och meUaninkomstgrupperna, via utbyggnad av värd och omsorg.

Detta gick vi till val på, och vi fick ett ökat stöd för detta. Därför kommer vi atf fortsätta atf driva dessa frågor. Vi kritiserar regeringen för atf föra en orättvis och orättfärdig fördelningspolitik. Vi tycker det är fel att ni skall sänka marginalskatterna.

Jag vill sedan fa upp en fråga som jag berörde också i mitt första anförande. Är ni beredda att ompröva er inställning beträffande friåret för pensionärerna? Också här, tycker jag, attackerar man en grupp i samhället som har det svårt.

Anf. 11 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik:

Fru talman! I natt kl. 1, när jag talade med Aftonbladet, och i morse kl. 7, när jag talade med Expressen, kom vi vid båda tillfällena överens om att mitt fal säkerligen kunde angripas på mänga punkter, eftersom det är en övergripande skildring av våra visioner och vägar. Så har inte direkt varit fallet, men jag fick i alla fall lust atf besvara två yttranden.

Carl Bildt talade om den socialistiska döden och om den röda vägen. Han kanske skall tänka över hur valet egentligen har vuxit fram, om det inte möjligtvis var så aff folkpartiet och moderaternas krifik av oss i valrörelsen spelade in och gjorde aff miljöparfiet fick bättre hjälp från de andra parfierna. Med hjälp menar jag då erbjudande i kommunal- och landstingspolitiken beträffande platser där.

Jag har själv erfarenhet frän Solna kommun. Efter förra valet hjälpte vi socialdemokraterna fill makten, eftersom det fördjupade demokratin på ett fint sätt genom att alla småpartier i Solna fick mycket större möjligheter aft följa med i politiken, hjälp med lokaler osv. När vi då inte fick någonting från den borgerliga sidan men däremot denna möjlighet att fördjupa demokratin från den andra sidan, var det en självklarhet att vi valde socialdemokraterna.

Sedan visade det sig atf socialdemokraterna inte höll de löften som de gav oss. Därför överlade vi mycket om atf stödja den borgerliga sidan den här gången. Men vår vågmästarroll försvann i och med att folkpartiet och socialdemokraterna gick samman. Nu kan man fråga sig om det var folkpartiet som visade sin rätta färg eller socialdemokraterna.

Jag tycker att defta skall lära alla, till nästa gäng, att vi inte stödjer block utan idéer. I det här fallet är det självklart att vi, för atf få gehör för våra idéer, far de bästa erbjudandena.

Anf. 12 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Fru falman! Jag började att besvara frågor redan i mitt inledningsanförande, och jag skall fortsätta med det. Men jag kanske kan fä svar på de tvä frågor som jag ställde i mitt inledningsanförande.

Den första är: Existerar det borgerliga alternativet fortfarande? - Här gör Olof Johansson en stor sak av det s.k. friåref. Det ligger fill på det sättet aft pensionärerna kommer aft fä betala en viss avgift, om de inte har en mycket dålig ekonomi - flertalet pensionärer 40 kr. och en del 55 kr. per dag. Dä får de tre mål mat, tvätt och den vård och omsorg i övrigt som behövs. Det är vad också löntagare och andra får betala. Men Olof Johanssons löfte är inte mycket värt när folkparfiet och moderaterna säger absolut nej till det, och det är ändå i en borgerlig treparfiregering som Olof Johanssons löfte skulle ha något värde.

Detsamma gäller Olof Johanssons uttalande om människor med låga inkomster. Folkpartiet vill höja skatten medan Olof Johansson utlovar lägre skaft. Då är inte det löftet heller värt någonting.

Nu förstår jag bättre Olof Johanssons glädjefnaff pä valnatfen. Han kände aft han kunde fortsätta argumentationen från valrörelsen. Hade ni vunnit valet, då hade verkligheten tvingat sig på er. Jag vill därför ställa ytterligare en fråga: Har ni inga ambitioner kvar, ni tre borgerliga partiledare, när det gäller det borgerliga alternativet?

Jag skulle vilja påminna Bengt Westerberg om den fråga jag ställde. Bengt Westerberg talade utomordentligt väl om de äldre och handikappade. Det var den socialliberala sidan av folkpartiet. Men vad är den värd när Carl Bildt dessförinnan stått här och sagt att moderaterna prioriterar skaftesänkningar. Det gär inte aff sänka skaften och samtidigt bygga ut den sociala välfärden. Därför måste jag ändå, även om det nu är efter valet, ställa frågan: Vad är folkpartiefs löfte värt om ni skulle fä en chans atf förverkliga det?

Jag skulle inom avdelningen omprövningar ändå vilja ställa frågan: Har ni inte inom folkpartiet funderat över om förslaget till vårdnadsbidrag var så klokt? Är folkpartiet nu, efter valet och med hänsyn till den reaktion vi har fått inte minst bland kvinnorna, berett aft säga att värdnadsbidraget infe var någon bra lösning och att ni nu i stället tillsammans med socialdemokraterna vill satsa på en utbyggd föräldraförsäkring?

Centern försöker i dag markera sina vänsterpositioner. Men för en dryg månad sedan var det viktigaste målet aff regera ihop med de två högerpartierna, som jag tog mig friheten atf kalla dem under valet. Nu skall vi festa centern: Vi har ett förslag som innebär atf man infe skall kunna utnyttja kommanditbolag ur skaftesynpunkf. Vi har förslag om den s.k. valpskatten. Kommer centern i fortsättningen att sluta upp bakom dessa förslag och därmed stödja en socialdemokrafisk politik? Kommer centern aft lägga ned

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

sitt motstånd mot alla de förslag som handlar om skärpt förmögenhetsbeskattning, omsättningsskatt på aktier och beskattning av reavinster av olika slag, som syftade till att åstadkomma ökad rättvisa i samhället? Annars är Olof Johanssons uttalande om ökad rättvisa och minskade klyftor inte värt ett dugg.

Jag vill också säga några ord fill Lars Werner. Det är riktigt atf vpk har ökat med 0,4 %. Jag ber att fä gratulera. Pä ett sätt förstår jag Lars Werners glädje. Efter alla problem med Viola Claesson och Jörn Svensson har läget nu stabiliserats, såsom jag upplever det utifrån. Men man skall kanske trots allt inte överdriva den ideologiska betydelsen av de 0,4 procenten, Lars Werner. Kanske infe alla inom dessa 0,4 % kom till vänsterpartiet kommunisterna av ideologisk övertygelse. Jag gratulerar gärna ett parti som går framåt, men jag försöker bara återställa proportionerna.

Jag skall besvara Lars Werners fråga om skatten. Bengt Westerbergs problem var aft han ville höja skaften för människor med låga inkomster. Lars Werners problem är att han i sin skatteskala infe har sett fill de heltidsarbetande människorna. Det visade sig i TV;s utfrågning av Lars Werner att en typograf med 160 000 kr. om året skulle få 2 800 kr. i höjd skaft.

Jag tror atf vpk faktiskt i sin iver aft utforma en skatteskala att använda i valdebatfen inte har uppmärksammat problemet att också de heltidsarbetande har rätt till en rimlig nettoeffekt efter det atf skatten är dragen.

Eftersom både Lars Werner och jag är från Tyresö och Carl Bildt brukar krifisera oss för att vilja höja skatten vill jag bara konstatera atf Lars Werner och jag bor i den kommun som 1988 sänkte skatten mest av alla kommuner. När det väl finns inkomster och man har klarat utgifterna är alltså de som brukar utgöra vänstermajorifet inte ointresserade av att sänka skatten. Vill Carl Bildt studera hur man sänker skatten rejält - åk ut till det vackra Tyresö två mil utanför Stockholm. Där har socialdemokraterna omsatt talet om skattesänkning i praktisk gärning.

Jag vill också säga fill Carl Bildt att tiden är öppen för alla åsiktsriktningar. Bl.a. har den moderate ledarskribenten Mats Svegfors skrivit; Vi tror pä våra grundidéer och är därför infe rädda för att gå med på en debatt, med kritiska synpunkter, i vår egen tidskrift.

Bengt Westerberg: Koldioxid är en allvarlig fara, och vi skall agera med all kraft för atf minska riskerna. Vi är överens om en kärnkraftavveckling till är 2010. Sä fill vida är problemet gemensamt. Hur skall vi lösa defta, frågade Bengt Westerberg. Låt mig nämna tre viktiga punkter:

1. Bättre hushållning.

2. Effektivare energiproduktion, som innebär satsning på spillvärme och motkraft.

3. Gas.

Jag vill dessutom åberopa vad Bert Bolin har påpekat flera gånger - vår kanske främste expert på defta område. Han säger: Sveriges nuvarande utsläpp av freongaser spelar i Sverige ungefär lika stor roll för att ändra klimatet som de totala utsläppen av koldioxid pä grund av fossilbränslean-vändning, dvs. all användning av kol, olja och naturgas tillsammans.

Jag vill när det gäller pensionärernas möjighefer aft arbeta i större utsträckning svara Bengt Westerberg att vi är överens om önskvärdheten i detta. Vi skall alltså försöka åstadkomma ett större ekonomiskt utbyte av förvärvsarbete, och vi skall återkomma med våra konkreta förslag på den punkten.

Bengt Westerberg frågade om handikapputredningen både i sitt inlägg och i den första repliken. När vi utfärdar direktiv till utredningar skriver vi generellt aft utredningarna skall visa hur de skall finansiera sina förslag - och jag tror faktiskt att detta påbörjades pä Bengt Westerbergs tid som statssekreterare i finansdepartementet. Men låt mig understryka, eftersom Bengt Westerberg har kopplat sina uttalanden fill den nya handikapputredningen, aft flera betydande handikappolitiska reformer har kunnat genomföras under senare år som ett resultat av utredningar som omfattas av dessa direktiv. Som framgår av regeringsförklaringen kommer regeringen fortsättningsvis att särskilt uppmärksamma handikappområdet.

Fru talman.' Jag skulle också vilja försöka svara Olof Johansson. Som bekant, Olof Johansson, avstod jag från aft angripa centern centralt när det gällde Sjöbo i valrörelsen. Jag tyckte det var vikfigt att vi fick en sä stor samstämmighet som möjligt. Jag uttryckte t.ö.m. uppskattning av Olof Johanssons egna uttalanden i den frågan. Men jag måste säga nu aft jag tycker aff arbetsgivarna icke tar ett rimligt ansvar, när de icke ens i dagens pressade läge med brist på arbetskraft anställer invandrare som går arbetslösa. Det vore bra om vi fick ett uttalande frän Olof Johansson på den punkten, så att vi ökar pressen på arbetsgivarna.

När det gäller jordbruket är det rikfigt atf vi vill ha en bred debatt i den frågan. Olof Johansson efterlyste socialdemokraternas åsikt, men Olof Johansson kanske själv skulle kunna bidra med ett besked om var centern står i den frågan, vad man har för konstruktiva uppslag.

Till slut, fru talman: Olof Johansson ställde en fråga om ökade nordiska kontakter inför EG-förhandlingarna. Svaret är ja, det är önskvärt med sådana kontakter. Vi har i själva verket redan påbörjat det arbetet.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 13 CARL BILDT (m) replik:

Fru talman! Får jag bara erinra om att den förre talmannen lovade att vi skulle få en snabbare maskin i den här talarstolen. Det är ett annat sätt aff lösa det problem som Bengt Westerberg tog upp.

Så fill Ingvar Carlsson vad gäller kommunalskatten i Tyresö. Vad som inträffade där var att kommunfullmäktige röstade igenom det moderata budgetförslaget. Detta möjliggjorde en skattesänkning, som röstades igenom av socialdemokrater och av moderater i Tyresö. Det var fakfiskt så det gick till. Det visaratt detär moderat budgetpolitik som är förutsättningen för att man skall kunna sänka skatten. Men även socialdemokrater inser ibland detta faktum.

Sä fill miljöpartiet. Jag lyssnade med stort intresse till Anna Horn af Rantziens inledningsanförande, och jag tycker det vore fel att vi alla i denna debatt gick förbi de framtidsperspektiv som där skisserades. Jag tror inte atf vi kan gå fillbaka. Det skisserades upp en vision, en dröm, av byn med det litet gammaldags jordbruket med hästen och den kollekfiva arbetsinsatsen

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

för aff lösa olika uppgifter. Det är en dröm om ett samhälle som faktiskt en gång var men där det romanfiska skimret då kanske inte var så framträdande, ett samhälle som vi har lämnat bakom oss. Jag tror pä möjligheten att lösa de miljöutmaningar som vi i Sverige, hela den utvecklade världen och utvecklingsländerna står inför. Jag tror att den möjligheten finns, och jag är dessutom optimist i den delen atf jag tror att vi kan göra detta utan att vända industrisamhället och välfärdssamhället ryggen, utan att sluta oss i förhållande fill omvärlden. Jag tycker ibland när jag lyssnar pä miljöparfiets drömmar atf det finns en tendens aft kasta ut barnet med badvattnet.

Så till den kommunala situationen. Miljöpartiet har valt det socialistiska blocket runt om i nästan alla kommuner i detta land. Det har man säkert skäl att göra - jag vill inte påstå något annat. Det jag vill säga är bara: Varför kunde ni infe ha sagt detta före valet? Den socialdemokrafiska miljöpolitiken har inte förändrats efter valet - det är ungefär samma politik. Den kunde ha bedömts dä. Varför gav ni inte besked före valet om hur ni skulle göra efter valet? Det tycker i alla fall jag att man skall göra.

Sä till Ingvar Carlsson igen. Jag ställde infe så många frågor. Jag brukar infe göra det, för jag vet hur besvärligt det är att besvara dem alla, men jag ställde en enda fråga. Den rörde socialdemokratins inställning fill socialismen. Jag upprepar frågan, eftersom jag infe fick något svar pä den. Är det verkligen så att socialismen är er framtidsidé?

Lars Werner säger aff han fortfarande tror på socialismen. Något annat skulle i någon utsträckning förvåna mig. Men fakta är ju att varhelst dessa socialistiska idéer, dogmer oeh doktriner har genomförts har resultatet blivit politiskt förtryck, ekonomisk fattigdom, stagnation, stillastående och tillbakagång. Det gäller alla socialistiska länder utan undantag. Det gäller också när man i öar i marknadsekonomiska samhällen har försökt genomföra socialistiska idéer. Det må vara pä bostadspolitikens område eller på något annat område. Det fungerar helt enkelt infe. Det kan också vara mitt svar till Lars Werner.

Så ställde Lars Werner den här frågan till mig eller oss moderater: Tror ni verkligen infe aft det finns några problem med närmandet till EG och med Sveriges deltagande i uppbyggandet av detta nya gränslösa Europa? Jo, självfallet. Det finns väldigt många problem, som vi gemensamt måste ta oss an under de kommande åren här i denna kammare. Men i dessa problem ligger också oerhörda möjligheter för framtiden, nämligen aft vi gemensamt med andra europeiska stater, länder och folk, skall försöka atf lösa de problem som den gamla nationalstaten har blivit för liten för. Vi måste samverka över gränserna i Europa för att bemästra miljöproblemen, för att säkra den fillväxt i framtiden som är förutsättningen för aft vi skall kunna klara välfärd, trygghet och sysselsättning. Javisst, det ligger mänga problem framför oss i den europeiska utvecklingen, men vi kan inte rygga fillbaka för dem. Problemen är där för att lösas. Klarar vi inte av att lösa dem, sä klarar vi infe heller av atf bygga en bättre framfid.

Anf. 14 BENGT WESTERBERG (fp) replik;

Fru talman! Lät mig första fa upp skattefrågan. Både låginkomsttagarnas skatter och marginalskatter har diskuterats. Det förslag som regeringen har aviserat - vi har ännu inte sett det i dess konkreta utformning - innebär att man höjer skaften för låginkomsttagare. En person som har en oförändrad nominell inkomst nästa år, 70 000, 60 000 kr., kommer att ha mindre köpkraft till följd av det skatfeförslag som regeringen lägger fram. Orsaken därtill är naturligtvis atf inflationen urholkar värdet av de pengar man har kvar när skaften är betald. Därmed räcker pengarna till aff köpa mindre. Det finns inget inflationsskydd i regeringens skatteskala. Därför kommer köpkraften atf minska för personer med lägre inkomster. Det tycker jag är värt aff kritisera, men det är inte alls från den utgångspunkten som t.ex. Lars Werner framför kritik mot regeringen. Lars Werner ställer frågan: På vilket sätt kan låginkomsttagare bli hjälpta av sänkta marginalskatter? Svaret på den frågan är tväfaldigf.

För det första kan sänkta marginalskatter leda till aft vi får lugnare avtalsrörelser, och därmed kan vi dämpa inflationstakten. De som har störst glädje av det är just låginkomsttagarna. Nu lever vi med höga avtal som ger större löneökningar och en högre inflation än i andra länder, vilket urholkar köpkraften för låginkomsttagarna. De har verkligen ingen glädje av det system som vi för närvarande har.

För det andra finns det i dag många människor som tycker aft det inte lönar sig aft arbeta. De avstår frän arbete och ägnar sig i stället mer ät egna aktiviteter. De som förlorar på det är naturligtvis inte de som avstår. De tycker aff den egna fritiden, de egna aktiviteterna är mer värda än det som de får ut av atf utföra ytterligare arbete. De som förlorar är alla skattebetalare -man fär ett mindre bidrag till skaften - och de som infe kan fä del av de tjänster som dessa personer kan göra. Det kan vara fråga om läkaren som opererar, sjuksköterskan som ger omvårdnad och mycket annat. Det är därför vi skall sänka marginalskatterna, inte för några rika människors skull utan för de mänga människornas skull.

Får jag i anslutning till detta också ta upp en tanke som finns i Anna Horn af Rantziens huvudanförande, nämligen den tanke som miljöparfiet också tidigare har torgfört om atf vi på olika sätt skall försöka stimulera människor att avstå från förvärvsarbete. Jag har svårt att förstå den tanken. Alla har nämligen redan i dag möjligheten aft låta bli atf förvärvsarbeta. Som jag sade i mitt inledningsanförande tror jag atf huvudproblemet under 1990-talef och framöver kommer aff vara aft i stället fä människor aft äta sig att arbeta mot betalning för att vi t.ex. skall klara värden och omsorgerna. Detta bekymmer har också miljöpartiet upptäckt. Om vi på olika sätt uppmuntrar människor att avstå från att arbeta kan det vara svårt att klara försörjningen med arbetskraft inom viktiga områden. Då har miljöpartiet aktualiserat den något befängda tanken att införa någon form av tjänsteplikt inom vården och omsorgerna. Det är min bestämda uppfattning atf det krävs en så stor professionalism för aff göra bra insatser inom de områdena aff de insaferna infe kan klaras av några fjänsteplikfiga eller värnpliktiga amatörer. Det är därför jag är sä kritisk mot de tankegångar som Anna Horn af Rantzien och miljöpartiet framför.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Ingvar Carlsson svarade nu på min fråga om handikapputredningen, men hans svar var inte ett dugg mer fillfredsställande än det svar som Bengt Lindkvist gav mig härom dagen dä vi hade en frägedebatt i samma ämne här i riksdagen. Jag är naturligtvis medveten om atf regeringen är oförhindrad atf lägga fram vilka förslag som helst oavsett vad utredningen sysslar med, och detä gäller inte bara när utredningen är klar med sift arbete utan också dessförinnan. Problemet är emellerfid aft regeringen uppdrar ät en parlamentarisk utredning atf utöver aff lägga förslag som är vikfiga på handikappområdet för atf förbättra standarden för handikappade också lägga ned tid på aff komma på besparingar. Jag vill därför ställa min fråga för tredje gången till Ingvar Carlsson: Kan Ingvar Carlsson ge ett enda exempel på en besparing på handikappområdet som den här utredningen skall redovisa eller överväga i sitt fortsatta arbete? Om inte Sveriges statsminister, som har givit direktiven, kan ge ett enda exempel, hur skall då parlamentarikerna komma på exempel i långa banor som skall finansiera de omfattande förbättringar som behövs på det här området?

Det är infe rimligt aft ge nolldirektiv till en utredning som skall syssla med handikappfrågor. På många andra områden kan det vara rimligt aft överväga omprioriteringar inom området, för det är de direkfiven säger, men infe när det gäller handikappade. På det området behövs verkligen omfattande förbättringar. Vi i folkpartiet är beredda aff ställa upp i utredningen och hjälpa till aft tänka ut vilka förbättringar som behöver genomföras, men de besparingar som Ingvar Carlsson har gett direktiv om atf utredningen skall ta fram, de får den socialdemokratiska delen av utredningen själv syssla med; åtminstone kommer folkpartiefs representanter infe att delfa i den delen av utredningsarbetet.

Till sist, fru talman, till frågan om energin. Ingvar Carlsson gav en del besked som jag hade väntat mig och som i och för sig är positiva om hushållning och effektivare produktion. Vi har självfallet inga invändningar mot sädana saker. När Ingvar Carlsson emellerfid ser gas som ett huvudalternativ till kärnkraften, då är detta ingen väg att nå det andra mål som vi har saft upp, nämligen atf vi infe skall öka belastningen av koldioxid. Gas kan vara alternativ till kol och olja, därmed kan vi minska den totala koldioxidbelastningen, men den är infe ett alternativ till kärnkraften. För atf nå det andra målet måste vi satsa på bioenergi och vindkraft, det är i praktiken de enda två alternativ som står till buds. Min fråga till Ingvar Carisson kvarstår alltså: Vad tänker regeringen göra för aft se fill aft den satsningen blir framgångsrik och för aff vi skall klara båda målen: avvecklingen av kärnkraften och inga ytterligare utsläpp av koldioxid?

Anf. 15 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Fru talman! Jag skall infe lägga mig i debatten mellan Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg, men jag kan konstatera att då man försöker lösa en del av problemen på handikappområdet inom befintliga ekonomiska ramar har defta inneburit att man ökar kostnaderna någon annansfans. Snålar man pä bilstödet fill dem som är över 49 år ökar omedelbart färdtjänst kostnaderna i stället. Defta är ju ofta en effekt man får dä man omfördelar inom ramen.

Låt mig återgå till ett uttalande som Ingvar Carlsson gjorde i sitt

inledningsanförande, då han med hänvisning fill 1950- och 1960-talen sade att sedan dess har stora framsteg gjorts på både miljöns och arbetsmiljöns områden. Det är klart att medvetenheten har ökat och mycket har gjorts, men frågan är om utvecklingen ännu går i rätt riktning. Vi är nämligen fortfarande i den situationen att vi infe vet om vi ens har passerat gränser utan återvändo när det gäller uttunningen av ozonskiktet. Katastrofhofen pä en mängd områden upplevs av allmänheten som verkliga hot, och det är därför som allmänheten under den gångna valrörelsen har ansett aft miljön är den vikfigaste frågan av alla. Detta har minsann märkts, fill skillnad från hur det var under fidigare decennier, på 1960- och 1970-talen, då allmänheten bortsett från kärnkraftsfrågan ofta var mycket litet med på noterna.

Ett ord till Anna Horn af Rantzien. Miljöpartiet borde offentligt ha deklarerat, det var det jag ville fä fram, att ni inte stödde valkartellsidéen. Jag har nämligen fidigare genom våra ombud vid förhandlingarna fått bekräftat och i dag här i salen fått bekräftat från dem som var med vid förhandlingarna aft ni aldrig tog avstånd frän tanken pä kartellbildning med socialdemokraterna och vpk. Även om det inte var er avsikt att en sådan skulle drabba just centerparfiet, sä hade det ändå blivit följden. Den rapporten har jag fått frän dem som var med vid förhandlingarna.

Ingvar Carlsson har irriterats över atf jag fog upp friåref. Jag vill bara slå fast en sak, nämligen atf 40 kr. om dagen är stora pengar för dem som inga pengar har, för dem som bara har vanlig folkpension och kanske pensionstillskott. Denna fråga handlar om atf kunna behålla sitt boende i någorlunda oförändrad form och atf kunna känna tryggheten under den period då man värdas på sjukhus atf man skall kunna komma fillbaka till sin invanda miljö.

Jag tycker atf Ingvar Carlsson gör det alldeles för lätt för sig då han påstår aft det som jag säger infe betyder någonting, att jag inte har de andra partierna med mig i denna fråga. Plötsligt gäller olika spelregler för olika parfier i den här församlingen. Jag har fidigare försökt fala om, det är ingen som har nappat på det, aft väljarna nu har sagt atf det i ökad utsträckning framöver är riksdagen som skall fatta besluten. Makten har förskjutits frän regeringskansliet fill riksdagen. Det är den parlamentariska innebörden om man inte springer i regeringskansliet och träffar förhandsuppgörelser. Demokrafin skulle vinna på aft det som sker sker här, i utskotten och i riksdagsarbetet i övrigt. Då är socialdemokraterna i exakt samma situation som alla andra partier i denna riksdag, bortsett frän aff ni har regeringsmakfen och därmed en initiafivskyldighef.

Det finns i sä fall ingenfing i socialdemokraternas minoritefssfällning som ger Ingvar Carlsson möjlighet atf ställa ut löften, han måste allfid fråga någon annan först. Det är klart atf det finns förhandsbesked om bensinskattehöjningar och annat, men det är en annan sak. Därför tar jag definitivt avstånd från den här sortens blockpolifiskt snack, för det är precis vad det är, där partierna behandlas olika och defta görs fill ett slagnummer.

Jag vill dessutom tillägga om glädjen på valnatfen atf jag var glad redan före valnatten. Det var många som sade det. Jag skall gärna försöka fortsätta aft vara glad även om det är ansträngande ibland.

Socialdemokraterna vill testa centern, som de säger. Javisst, vi kommer självfallet att sakligt pröva alla förslag som ni lägger fram här i riksdagen.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

precis som vi allfid brukar göra. En del av de förslag som ni lägger fram tänker ni infe igenom själva först, utan ni låter riksdagen tänka igenom dem. Valpskaffen är ju ett typexempel på just detta. Vi vet fortfarande inte vilka effekter som kommer i slutändan av den skatten. Ändå höjs den fiU skyarna av er. Jag skulle vilja säga att valpskatfens effekter nog är mer osäkra än hundskattens.

När det gäller arbetsgivaransvaret gentemot invandrare vill jag gärna säga att detta har påpekats i våra motioner från i våras bl.a. Självfallet finns det anledning atf hårt markera detta.

Jag skulle också ha velat säga någonting om EG, men jag måste lämna det. Jag fick ändå ett svar av Ingvar Carlsson,

Sedan frågade han om jordbrukspolifiken. Såsom av en händelse hade jag faktiskt ett program kvar, som är betitlat Miljön, resursen, kvaliteten -jordbrukets framtid. Jag vill med särskild fillägnan överlämna detta till Ingvar Carlsson för studier.

Anf. 16 LARS WERNER (vpk) replik:

Fru talman! I fråga om tjafset om höjden på talarstolen viU jag meddela atf jag höjer nivån själv.

Olof Johansson har talat om glädje. Jag måste säga att jag har sett parfiledare som inte varit så glada vare sig före eller efter valrörelsen, som har ett jämnt och bra humör - som är sura jämt. Det uppskattar jag nästan ännu mer.

Sedan fill friåref. Sjukhusavgiften för pensionärerna skall ju vara en tredjedel av pensionen för de lågavlönade. Det är matkostnader, säger Ingvar Carlsson. Men ingen pensionär som bor hemma har väl egentligen råd atf äta upp en tredjedel av sin pension. Vad skall de människorna göra när pensionen infe räcker fill både sjukhusavgiften och kostnaderna för att behålla bostaden? Skall de begära socialhjälp, eller skall vi på nytt få ett förnedrande system där de sämst ställda pensionärerna tvingas anhålla om ytterligare nedsättning av sjukhusavgiften, dvs. samma system som för de differentierade vårdavgifterna för pensionärer?

Nej, Ingvar Carlsson, det är inget bra förslag som ni kommer med när ni vill fa bort det fria sjukhusåref.

Till Carl Bildt om socialismen: Jag tycker det finns så många problem i de sociaUstiska länderna att man inte skulle behöva överdriva och komma med groteska påståenden när man skall diskutera detta. Historiskt sett måste man ändå erkänna en viss utveckling. Jag skall gärna diskutera de här frågorna, om vi kan hålla oss på en någorlunda saklig nivå.

På nytt skall Bengt Westerberg försvara marginalskattesänkningen. Jag vet två saker: att Antonia Johnson skulle få 800 000 kr. i marginalskattesänkning och aft folkpartiet förlorade näsfan 100 000 röster på Bengt Westerbergs förklaring fill detta i valrörelsen. Det är fakta i målet.

Ingvar Carlsson säger om vårt skatfeförslag atf jag i valrörelsen plågades av att vi hade skattetabeller där de som tjänade 180 000 kr. skulle få en skattehöjning. Ja, men det var efter det att de hade fått en lönehöjning enligt våra tankegångar med 7 %. 7-procenfiga lönehöjningar existerar väl inte i sinnevärlden för er? Vidare föreslog vi en skatterabatt på 2 000 kr. Och jag

förmodar att också den typograf som tjänar 180 000 kr. äter mat fillsammans med sin familj. Tillsammans med ett slopande av matmomsen tror jag aft vårt förslag är bättre än er sänkning av marginalskaften.

Egentligen begärde jag ordet för aft tala om EG. Jag försökte mig i mitt huvudanförande på att beskriva den internafionella förändring som har ägt rum på senare år, där en rad militära konflikter har övergått i om infe fred så i vart fall vapenstillestånd. Motsättningarna mellan stormakterna har genomgått en påtaglig förändring, och i Europa utvecklas dialogen mellan öst och väst. I vår del diskuteras EG och den s.k. inre marknaden, som skall vara genomförd till 1992.

Nu är det ingen som har vågat föreslå ett svenskt medlemskap i EG - det är väl bara Industriförbundet och Carl Bildfs moderater som varit ens i närheten av det. Den kabinettssekreterare som Carl Bildt refererade fill säger ju: "Genom det täta poUtiska samarbetet antar EG karaktären av suverän stat med egen utrikespolifik. Därför skulle neufralifetspolifiken bli rent illusorisk om vi gick med i EG." Jag delar hans uppfattning, och det gör jag därför aft vi slår vakt om den svenska neutraliteten och alliansfriheten och om vår nationella suveränitet.

För den skull framställs vi av Carl Bildt och andra som sterila nejsägare, men vi säger fakfiskt också ja. Sverige är ju en del av Europa, ett Europa som är större än det Europa som Carl Bildt talar om.

Vi är för ett brett internationellt utbyte, men vi säger nej fill svenskt medlemskap i EG därför att den s.k. inre marknaden reser murar och hinder mot det övriga Europa, och kanske framför allt mot tredje väriden. Vi vill inte begränsa oss till Europa. Vi nöjer oss infe med atf bara se till våra egna intressen. Vi vill ta hänsyn till andra länder och folk. Därför arbetar vi för en ny ekonomisk världsordning, där vi vill riva ner dagens ekonomiska och politiska hinder, som förtrycker världens små, fatfiga och mindre utvecklade länder.

Vi säger inte nej till svenska förbindelser med EG eller med länderna i EG, men vi vägrar atf avhända oss vår nafionella suveränitet.

De frågor jag ställde till Carl Bildt var; Finns det inga problem som ni ser i ett svenskt närmande fill EG? Utgör inte EG:s profekfionism gentemot tredje världen ett problem också för er moderater? Och vad betyder egentligen den traditionella svenska neutraliteten och alliansfriheten för moderata samlingspartiet?

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 17 ANNA HORN AF RANTZIEN (mp) replik: Fru talman! Jag måste få återvända för aft svara på det som vi har hört så många gånger.

Carl Bildt säger att vi vill gå tillbaka. Jag tycker inte aff det är att gå tillbaka att ta med sig gamla kunskaper in i ett nytt samhälle oeh försöka få fill stånd ett intellektuellt användande av teknik och kunnande. Jag har själv av någon press - jag minns inte vilken - fått stämpeln på mig att jag är värdekonservativ. Det gäller nog hela miljöparfiet. Vi är infe något konservativt parti för det, men vi skall slå vakt om gamla värden. Det är också en miljöförstöring atf förneka dem och låta dem försvinna i en gången tid. Och vi vet aldrig när

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

den dag kommer då vi behöver dessa gamla kunskaper.

Jag fog fram Emin Tengströms förslag till samhälle som ett förslag - det hörde tydligen infe Carl Bildt. Han ville gärna tro atf vi vill ha hela samhället på det sättet. Så är det inte. Det finns många sådana förslag, och vi måste pröva många för att hitta ett bättre tillstånd än det som vi lever i nu i alla fall.

En levande landsbygd har jag jobbat mycket med. Jag har själv mitt ursprung i landsbygden, och jag ser med förfäran på glesbygdsutvecklingen. Mitt första polifiska uppdrag var inom civilförsvaret i Västervik, som kallade sig självt "kommunens sophink". Jag undrade varför civilförsvarets kallade sig så - det är ju någonting av det vikfigaste vi har. Jag ser upprustningen av och återgivandet av status till landsbygden som det bästa civilförsvar man kan tänka sig. Utan en levande landsbygd går det inte att försvara Sverige. Carl Bildfs pappa delar den åsikten, det vet jag.

Till Bengt Westerberg om förvärvsarbetet - jag skall infe fa detta så ingående, för vi står ju i kö frän miljöpartiet att ta upp sakfrågor i eftermiddag och i morgon. Jag vill bara säga att förvärvsarbete skall ställas mot det informella arbetet. Genom aff gynna informellt arbete kan vi minska byråkratin. Då fär vi fram mycket av den arbetskraft som det talats mycket om aff det skall bli brist pä. Det informella arbetet kan säkerligen ge oss mycket mera ansvar och mycket mera glädje än det mänga gånger påtvingade arbete vi har i dag.

Anf. 18 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Fru talman! I flera inlägg har det riktats kritik mot regeringens handläggning av frågan om SÄPO-kommitténs ledning. Jag vill därför redovisa hur vi har sett på den frågan.

Jag har upplevt att kraven på atf Carl Lidbom skall avgå egentligen bottnar mera i atf man har tyckt illa om hans åsikter än i atf han infe skulle ha skött sitt arbete. Det betänkande som lades fram stod inte bara socialdemokraterna bakom utan också folkpartiet, moderaterna och centern. Jag läste i Dagens Nyheter den 16 oktober beträffande vad de borgerliga ledamötena uttalat: "De poängterar dock aft de infe varit missnöjda med Parisambassadörens sätt aft sköta arbetet med utredningen." Ändå restes krav på ordförandens avgång - kanske mest, och direkt, formulerade av Bengt Westerberg i valrörelsens inledning. Jag meddelade då att frågan skulle tas upp vid en partiledaröverläggning efter valet. Det skedde också.

Under KU-utfrågningarna i somras noterade jag aft Birgit Friggebo, som spelat en aktiv roll här, inte ställde nägon fråga fill Carl Lidbom. Det är möjligt att jag drog felakfiga slutsatser av detta. Men där hade ju funnits en möjlighet atf klara ut vad han hade gjort för fel.

När så den nya riksdagen samlades lämnade Birgit Friggebo in en fråga, som civilministern givetvis var tvungen att besvara. Därmed kan man möjligen säga att meningsmotsättningarna skärptes. Det var ju då som regeringen meddelade sin uppfattning.

Sedan kom överläggningarna i fredags och där ställde folkpartiet och moderaterna ultimatum. Om Lidbom fick stanna, skulle de lämna kommittén. Vi socialdemokrater söker gärna kompromisser. Men vi är naturligtvis inte beredda fill underkastelse, om ett eller två partier ställer ultimatum. Jag

sade då och jag säger nu att risken finns aft det skapar ett väldigt olustigt prejudikat för framtiden. Det ger naturligtvis oss socialdemokrater möjlighet atf säga: Vi accepterar inte den eller den borgerliga ledamoten i fortsättningen.

Regeringen försökte finna en lösning som inte skulle behöva ställa problemet pä sin spets. Det var i alla fall vår avsikt. Carl Lidbom fär, som ensamutredare, avsluta genomlysningen av säkerhetspolisen. Men han kommer aft ersättas i den parlamentariska kommittén av en ny ordförande. Det blir den parlamentariska kommittén som skall framlägga lagförslag och övriga konkreta förslag som skall komma fill stånd. Det är enligt min mening en hygglig meddelväg som vi har valt. Alternativen hade ju varit antingen att bedriva utredningsarbetet helt utan moderaterna och folkpartiet eller också en total underkastelse frän socialdemokraternas sida. Ingetdera av de alternativen tycker jag hade varit bra vare sig för SÄPO-kommitténs arbete eller för det polifiska klimatet i vårt land.

Sedan vill jag återgå fill frågan om Tyresö och Carl Bildt. Det var faktiskt en socialdemokrafisk budget som antogs av fullmäkfige, och flera partier ställde sig bakom denna. Den enda gång som skatten har höjts i Tyresö under de senaste 20 åren har det faktiskt varit borgerlig majoritet.

När jag läser Sunt Förnuft, som jag i och för sig inte studerar alltför ofta, ser jag att av de 19 kommuner som nu planerar skaftehöjningar har 17 borgerlig majoritet. Det kan finnas flera förklaringar fill detta. Men en faktor kan ju vara aff socialdemokrafiska kommunalmän och -kvinnor sköter kommunerna skickligt. I alla fall finns det infe något monopol på att sänka skatter. Vi vill först klara utgifterna, social trygghet och annat. Men om det blir utrymme över, vill vi naturligtvis infe av doktrinära skäl hälla skatterna uppe.

Jag har inte hunnit kommentera särskilt mycket av miljöpartiet i dag. Men jag vill ändå med anledning av Anna Horn af Rantziens understrykande av det höjda grundavdraget framhålla atf det kostar flera fiotals miljarder. Vi kommer naturligtvis atf noga följa miljöparfiets motioner. Men hur skall vi klara de inkomsterna på andra vägar? Jag kan försäkra att det inte är någon lätt uppgift aft ersätta en inkomst på flera fiotals miljarder.

Beträffande friåref på sjukhus vill jag säga atf ingen skall behöva gå ifrån sin bostad. 40-55 kr. är vad en helinackordering kostar - med mat, tvätt och medicin. Observera dä atf de som är utförsäkrade, dys. efter 360 dagar, nu betalar lägst 55 kr. De får en förbättring, för de kommer ju med de nya reglerna atf faktiskt få sänkt avgift, fill 40 kr. För de s.k. undanfagspensionä-rerna blir avgiften 30 kr.

Jag skall också försöka hinna med atf säga några ord om Carl Bildfs förfaftningsidéer. När det gäller förlängningen fill fyra år tror jag aff det skulle vara relafivt lätt att komma överens. När det gäller den gemensamma valdagen drar jag andra slutsatser av erfarenheterna än vad också Olof Johansson gjorde. Det har nämligen visat sig att man med gemensam valdag kan föra en mycket aktiv lokal valdebatt. I Malmö skedde så. Där blev det för oss ett lyckosamt resultat den här gängen. Men det kan slå ät andra hållet en annan gäng. Miljöfrågorna har ju diskuterats oerhört intensivt även lokalf. Vi har en större rösfspliffring än tidigare. Min uppfattning är alltså aft den

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

gemensamma valdagen är ett bra sysfem. Men jag är beredd aft lyssna till andra argument. Eftersom Carl Bildt uttalar sig negativt, vill jag framföra min positiva syn på den frågan.

När det gäller socialismen har jag faktiskt gett ett utförligt svar i mitt inledningsanförande. Jag hänvisar fill det. Med socialism menar vi icke förstatligande. Vi har aldrig trott på den linjen i stor skala. Det är tvärtom borgerliga regeringar som brukar förstatliga i det här landet. Vi står för den s.k. Undénska funktionssocialismen. Det handlar alltså om att ingripa i marknadsekonomin. Det handlar om en gemensam sektor. Det handlar om de grundläggande idéerna om frihet, jämlikhet och solidaritet, som styr den prakfiska polifiken. Det står vi för. De idéerna har vi kvar och det är socialdemokratins idéer.

Så till Bengt Westerberg, som frågar om jag infe kan ge ett enda exempel på vad en utredning som jobbar med handikappfrågor skulle kunna ge. Ja, den skall särskilt arbeta med rehabilitering. Vi hoppas atf man skall komma fram till prakfiska resultat - atf det går aft rehabilitera och att människor, som i dag förvägras rätten fill arbete, kan komma ut i förvärvsarbete och därmed akfivt bidra fill det här landefs utveckling och inkomster. Det är ett exempel, Bengt Westerberg. Men vi tillsätter ju en utredning för aft man skall genomlysa det här området. Jag vill inte påstå att jag har en sådan överblick atf jag kan göra en total bedömning. Då hade vi ju infe behövt fillsätfa någon utredning från regeringens sida. Men återigen; Det vikfigaste är aft tidigare handikapputredningar har visat aft man mycket väl kan komma aff lägga fram förslag som leder fill reformer. Bengt Westerbergs farhågor på den punkten är således icke befogade. Då är det, återigen, mera befogat atf hysa farhågor beträffande folkpartiet - om folkpartiet i grundläggande frågor om skatter och utgifter väljer aff gå högerut eller om man väljer att stå upp för en socialliberalism. Väljer folkpartiet det senare - som man har gjort i Solna -, ser jag goda möjligheter till samarbete. Vi fär väl se vad som kan ske i riksdagen i fortsättningen.

Olof Johansson visade atf hans glädje infe är total utan att han kan bli arg också i talarstolen. Jag får väl tolka det sä, att det var ett känsligt ämne som jag tog upp. Men egentligen var det ett utomordentligt intressant besked som Olof Johansson gav. Här skulle det vara total öppenhet frän alla partiers sida atf från sina egna utgångspunkter pröva vilka förslag som skulle genomföras. Ingen var mera värd än andra i det avseendet. Ett klarare besked om att det borgerliga blocket är upplöst och aft det inte längre har något värde hade jag, fru falman, inte kunnat drömma om.

Däremot talades det mycket mindre - från regeringshåll inget alls - om det som utifrån sett framstår som ödesfrågor för Sveriges framtid. Det var egentligen bara vi moderater som i valrörelsen fog upp den snabba utvecklingen mot ett gränslöst Europa. Trots att valrörelsen ackompanjerades av både sjunkbomber på västkusten och nyhetsbomber om kommande inskränkningar i armén, hördes det inte mycket från andra partier om vikfen av ett starkt försvar för den svenska neutralitetspolitiken. Och när man i det extrema högskaffelandet Sverige diskuterade skattepolitik, handlade det mest om en sänkning av matmomsen. Få idéer är sä grundligt utredda som denna, och det har gång på gång visats atf den fördelningspolifiska effekten är obetydlig. Barnfamiljerna hjälper man betydligt bättre med det moderata förslaget om ett grundavdrag per barn vid den kommunala beskattningen.

De första reakfionerna på valutgången måste också framstå som besynnerliga. Aktiebörsen steg och räntan föll. Framträdande företagsledare uttryckte sin belåtenhet. Men man kan verkUgen undra om de insåg de polifiska konsekvenserna. Dagen efter valet presenterade tidningen Dagens Industri vad som angavs vara näringslivets fem krav på den nya regeringen. I en enkät utpekades ett fullvärdigt svenskt medlemskap i EG som den absolut viktigaste frågan. Därnäst kom energin, skatterna, inflafionen och kostnadstrycket. På samtliga dessa punkter uttryckfes önskemål om åtgärder som vi moderater förespråkat i valrörelsen. Men tydligen hyste man inom näringslivet hopp om atf soicaldemokraferna skulle kunna förmås att gä åt rätt håll. Problemet är bara att valresultatet kan väntas leda fill aft socialdemokraterna inte som fidigare i första hand sneglar över höger axel efter förföljare utan i stället över vänster axel, där man finner grupperingar - gamla och nya - som strävar i motsatt riktning.

Utvecklingen mot en fri marknad omfattande 320 miljoner människor i Europa är den största utmaning som Sverige står inför under den närmaste treårsperioden. Vi svenskar kan nå en hög livskvalitet endast genom ett omfattande utbyte med andra länder. De finns som beklagar detta, de som drömmer om en roll för Sverige alldeles för sig självt. Och visst kan vi avskärma oss. Likt Albanien kan vi välja atf stå vid sidan av - i ett hörn i Europas utkant. Men förlusten blir dä stor i form av kulturell isolering och minskad välfärd.

Gemensamt för dem som motsätter sig ett närmande fill EG är aft de anger neutralitetspolitiken som skäl. Det är något av en paradox, atf samtidigt som man inte vill anslå så mycket pengar fill försvaret aff det på ett trovärdigt sätt kan skydda vår neutralitet, drar man fram just neutraliteten som mofiv för atf Sverige inte skall kunna stärka sin ekonomiska position och förbättra människornas levnadsvillkor. Det är infe underligt om man utomlands har svårt atf urskilja logiken i detta resonemang.

I årets regeringsförklaring berördes relafionerna till EG med mycket lätt hand. Det har i regeringens närhet byggts upp en stor organisafion för atf hantera dessa frågor. Men de konkreta resultaten är få, och det är långt emellan dem. Till betydande del hänger det samman med atf socialdemokraterna med förkärlek följer EFTA-spåret, som tyvärr är svårframkomligf. I stället blir det nödvändigt att träffa överenskommelser direkt med EG och infe minst aff pä egen hand anpassa sig till de beslut som fattas i Bryssel för att

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

förverkliga den inre marknaden. I vitboken anges dessa fill närmare 300. Av dem har hitfills ungefär 100 klarats av, men Sverige har inte hängt med mer än på två. Proportionerna säger något om det arbete som föresfår om vi inte vill hamna utanför ett integrerat Europa.

Risken är stor - i synnerhet efter årets valresultat - atf vi politiker snabbt blir förbi- och frånsprungna. Våra stora exportföretag säger att om infe poUfikerna klarar av saken får näringslivet gå in i EG pä egen hand. Det har under senare tid offentliggjorts en rad beslut om företagsköp och fabriksefa-bleringar innanför tullmuren. Låt mig bara som exempel nämna SCA:s planerade anläggning för produktion av tidningspapper i Frankrike. Utöver fördelen med att ligga i ett EG-land kan man räkna med lägre energipriser och bättre fillgång fill arbetskraft. För mindre företag, som ofta uppträder som underleverantörer, blir situafionen betydligt svårare. Deras möjligheter atf konkurrera om uppdragen med alternativa leverantörer inom EG är betydligt sämre. Men både när det gäller större och mindre företag blir konsekvensen aft jobben hamnar på annat håll än i Sverige.

En annan viktig fråga för den närmaste treårsperioden är som sagt energipolifiken. Här kanske man inte kan anklaga regeringsförklaringen för försummelse, däremot förvirring. I ett och samma stycke sägs att två reaktorer skall fas ur drift under 1990-falet och atf energisystemet skall förändras så aft försurningen minskar oeh klimatpåverkan motverkas. Men detta är faktiskt rena snurren. Utmärkande för kärnkraft är just aft den inte skapar försurning eller påverkar klimatet. Varje tänkbart alternafiv måste innebära ökad förbränning av kol, olja eller något annat, och det spär på luftföroreningarna.

Atf avveckla kärnkraften i förfid - innan vi har de rena alternativen - står också i strid med folkomröstningens utslag. På linje 2:s röstsedel avgavs löftet atf undvika elproduktion med olja eller kol. Vägledande för avvecklingen skall vara säkerhet och ekonomi. Men svenska kärnkraftsreakforer har inte blivit mindre säkra för aft en helt annan konstruktion i Tjernobyl visade sig infe hälla mättet. Och den förtida avvecklingen av tvä reaktorer kan beräknas kosta 25 miljarder. Ett höjt elpris slår hårt mot energikrävande tillverkning, som råkar vara koncentrerad till redan utsatta delar av vårt land - Bergslagen och Norrlands kustland. Mänga tusen jobb vänfas försvinna.

Inget annat land avvecklar sin kärnkraft - tvärtom byggs den ut i vär närhet, där man med förundran följer den svenska energidebatten. Och nyligen hölls här i Stockholm en konferens med deltagare från ett femtiotal u-länder, som rekommenderade de rika industriländerna aff använda kärnkraft för aff infe öka miljöförstöringen i världen. Oron var stor för fossila bränslen som kol och olja. Eftersom dessa energikällor kräver mindre avancerad teknik och lägre investeringar borde de förbehållas u-länderna, medan i-länderna i solidaritetens namn skulle hålla sig till kärnkraft. Betecknande var kommentaren från Vattenfalls generaldirektör: "Vi noterar rekommendationen, men ställer oss inte bakom den och den är inte unik ute i världen." Förvirringen på det politiska planet fär alltså sin återspegling pä högsta handläggarnivä.

Det tredje önskemålet i Dagens Industris katalog gällde skatterna. Under valrörelsen gjorde ansvariga socialdemokrater vissa preciseringar om margi-

nalskattesänkningar nästa år och antydde t.o.m. möjligheten atf undvara fofalfinansiering, vilket skulle kunna öppna för ett lägre skattetryck. Men rösterna var knappt färdigräknade, förrän LO-ordföranden Sfig Malm uttalade atf sänkta marginalskatter skulle försvära lönerörelsen. Och kommunaltjänstemännens ordförande sade - i strid med den officiella TCO-linjen - aft det var bättre att i stället sänka höga kommunalskatfesatser.

Enligt regeringsförklaringen skall nu marginalskatten minskas med fre procentenheter. .Men eftersom skatteskalans inflationsskydd är avskaffat, betyder detta till stor del endast en kompensafion för den automatiska skafteskärpning som prisstegringen för med sig. Ett stort antal inkomsttagare, som legat strax under en skiktgräns, får t.o.m. höjd marginalskaft, även om lönen endast följer inflafionen. Avdragsrätten begränsas ytterligare, vilket drabbar den som äger sin bostad redan från 140 000 kronors inkomst.

Vidare vet vi aft många kommuner och landsting - i synnerhet efter det aft miljöparfiet hjälpt de socialistiska parfierna fill majoritet - höjer skaften nästa är. Där blir inkomsttagare med lägre inkomst infe bara utan del av den förändring som sker på stafsskattesidan, de drabbas också av en kommunal-skatfehöjning, som träffar just dem särskilt hårt. Vad blev det av det engagemang som socialdemokrafiska valtalare och TV-utfrågare visade för skaftesituationen för dem med lägre inkomst?

Enligt konjunkturinstitutets höstrapport fortsätter Sveriges redan rekordhårda skattetryck att stiga nästa år. Den ekonomiska tillväxten i vårt land fortsätter att ligga under OECD-genomsnitfet. Här finns en klar koppling. Med höga skatter avtar viljan aft arbeta, ställa om till nya jobb, spara och starta företag.

Konjunkturinstitutet fäster denna gång stor vikt vid vad jag vid flera fillfällen under senare år har påtalat här i kammaren, nämligen den dåliga produktivitetsutvecklingen. Den döljer våra problem genom atf sysselsättningen hälls uppe. Men det är ett ofrånkomligt faktum att Sverige, som en följd av vår topplacering i den internationella skatfeligan, faller fillbaka i den internationella välfärdsligan.

Nominellt utvecklas den svenska bruttonationalprodukten ungefär i takt med andra länders. Men det blir mindre real tillväxt och mera inflation än på de flesta andra håll. Med andra ord är flaskhalsarna på ekonomins utbudssida betydligt trängre än i de länder som tagit itu med aft avreglera sina ekonomier. Återigen ärden hårda beskattningen den främsta förklaringen.

I regeringsförklaringen utlovas - jag vet inte för vilken gång i ordningen -atf inflationen skall minskas. Under valrörelsens slutskede försökte regeringens företrädare t.o.m. göra gällande atf prisstegringen redan var på väg ned. Men det var ett tillfälligt statistiskt fenomen. Prognosmakarna förutser nu inflafionsfal för nästa år pä 6 och ända upp fill 8 %. Det är som vanligt dubbelt upp mot genomsnittet i OECD och minst fem gånger så mycket som i de starka konkurrentländerna Tyskland och Japan.

Den femte och sista punkten på listan i Dagens Industri, som jag har följt, krävde åtgärder för att bemästra kostnadsutvecklingen i Sverige. Löneutfal-let för i år har successivt fått justeras upp så att det av konjunkturinstitutet nu bedöms till 7,5 %. Det innebär, vilket tydligt framgår av rapporten, att vi fortsätter att förlora marknadsandelar. År 1989 anses från kostnadssynpunkt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk deban

redan vara kört, som det heter på förhandlarspråk. Löneökningstakfen vänfas närmast accelerera. Det betyder atf finansministerns skräckscenario från budgetpropositionen i våras överträffas i uselhet. Långtidsutredningens kalkyler för hur konkurrenskraften skall återställas har försvunnit all världens väg. Här- liksom när det gäller inflationen - Ugger förklaringen hos regeringens ekonomiska politik, framför allt skattepolitiken.

Fru talman! Från moderat synpunkt har det parlamentariska läget försämrats efter höstens val. Det gör vår uppgift, att som största opposifions-parfi arbeta för den utveckling som präglar andra industriländer i den fria världen, än mer betydelsefull.

Anf. 20 ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Jag vill börja med en allmän fråga: Finns det egentligen några problem i samhället som kan lösas med det som kallas ekonomisk politik? Om man skall tro regeringen är näsfan allting gott och väl. Det är mest småsaker som kan behöva ändras. Det klaras med några små krumelurer i kanten på vanlig hederlig socialdemokrafisk politik.

Om regeringen verkligen tycker sä, vittnar det enligt min uppfattning om en sällsynt dålig förankring i verkligheten. Jag vill ge några bilder från vanliga människors vardag.

Priserna stiger snabbt. Pengarnas värde urholkas. Av en löneökning äts två tredjedelar eller mer upp av ökad skaft och resten tar prisökningarna.

Småbarnsföräldrar står i kö för en dagisplafs. Den som har tur får plats i kommunalf dagis, de andra får hanka sig fram utan samhällsstöd, med "svarta" dagmammor eller på annat sätt. Inte ens alla som fär en dagisplats kan vara lugna; rätt som det är stängs dagiset, för personalen slutar och ny kan inte rekryteras.

Anställda inom sjukvården jobbar och sliter som bara den. De har dåliga arbetsscheman, det är omöjligt aff ändra rufiner, trots att de själva vet hur saker skulle kunna bU bättre, och det är brist på personal. De tvingas ägna mindre tid åt själva vården än åt aff förklara för värdsökande och anhöriga varför det är som det är. Många sliter ut sig i förfid, andra slutar.

Lärarna i skolan får infe utveckla sin förmåga aft utbilda och bilda. Alltför många byråkrater lägger sig i deras jobb.

Många gamla står i årslånga köer för ganska enkla operationer. Andra ligger i fyrbäddsrum inom långvården. Några senildementa irrar runt pä ålderdomshem, till men både för sig själva och andra.

Många med lägre utbildning tvingas kvar i dåligt betalda jobb därför aff det inte lönar sig med vidareutbildning. En högre lön försvinner nästan helt i ökade studielån oeh högre skaft. Det gäller särskilt många kvinnor.

Vi i folkparfiet vill ändra på denna verklighet. Det kräver olika slags reformer. En del kräver mer pengar, dvs. mer resurser genom bättre ekonomisk utveckling. Andra förändringar kräver en ändrad syn på människors förmåga.

Fru falman! Under den gångna valrörelsen låtsades regeringen aft nästan allt var bra. Nu efter valet måste den erkänna aff detta var en bluff. Den ekonomiska verkligheten beskrivs i konjunkturinsfitufefs hösfrapport och i fal efter fal av riksbankschefen. I korthet är läget sådant atf den inhemska

efterfrågan, framför allt den totala konsumtionen, ökar mer än den totala produktionen. Defta har nu pågått i ett antal år utan att regeringen har gjort någonfing. Jag vill citera några meningar från konjunkturinsfitufefs rapport, som i är är ovanligt rakt på sak.

"Bruttonationalprodukten väntas öka med 1,5 %, dvs. en hel procentenhet mindre än den samlade inhemska efterfrågan. Detta förhållande speglar framför allt det faktum aft resurs- och produkfivifefsfillväxfen inom landet är otillräcklig för aff den inhemska produkfionen skall kunna 'svara på' en så snabb efterfrägeökning. Följden blir i stället prisstegringar och förlust av marknadsandelar, hemma och utomlands."

Det är socialdemokrafiska försummelser som har skapat denna verklighet. Regeringen har ägnat sig ät aft slå vakt om det bestående och har rullat problemen framför sig.

Jag vill ge några exempel.

För det första: Ingen skattereform har genomförts. Regeringen har inte ens lyckats bibehålla den sänkning av marginalskatten som den själv varit med om att genomföra. Regeringens främsta bedrift på skatteområdet är aff den slagit vakt om ett skattesystem som gör det olönsamt med hederligt arbete och studier och mycket lönsamt med fiffel och fusk.

Den genomsnittliga marginalskatten har stigit med flera procentenheter sedan 1985 och är nu Uka hög som år 1982. Av de helfidsarbetande är det i år drygt 30 % som har högre marginalskatt än 50 %. Och den är inte bara litet mer än 50 % utan den ligger på 64 % eller mer. Jämfört med 1985 är det i dag fre gånger så många människor som blir av med två tredjedelar eller mer av en inkomstökning genom den höjda skaften.

För det andra har regeringen envist slagit vakt om de offenfliga monopolen och motarbetat den förnyelse och den produktivitetsförbättring som skulle ha kunnat ske genom mer konkurrens och fler enskilda alternativ. Detta innebär till råga på allt aft Sverige i prakfiken har ett näringsförbud för kvinnor.

För det tredje har det bara blivit tomt prat av det som så storstilat kallades den offenfliga sektorns inre förnyelse. Minst av allt har regeringen visat någon öppenhet för sådana förändringar som personalen velat genomföra. Byråkratiska regler anses tydligen viktigare än tilltro till personalens kompefens.

För det fjärde har regeringen slagit vakt om regleringarna på bostadsmarknaden och inom livsmedelspolitiken. Man har försenat den kvalitetshöjning inom yrkesutbildningen som är helt nödvändig. Däremot har man skaffat fram stora pengar till kollektiva löntagarfonder och infört en ny femte AP-fond.

För det femte, slufligen, har regeringen misslyckats fotalt med aff skapa goda förutsättningar för förnyelse inom industrin. Den etablerade industrin, särskilt de stora företagen, går ganska bra och har hög lönsamhet. Men det räcker inte. Vi har för litet ny industri i Sverige. Det handlar om forskningsinfensiv verksamhet och högfeknologiska framtidsförefag, som vi inte har i Sverige i dag men som vi borde ha. Jag är övertygad om att ett av de viktigaste skälen fill aff dessa företag inte finns är aft de kräver ett högt risktagande. Verksamheten i sig innebär en hög affärsmässig risk, och den

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

risken vågar företagarna infe ta eftersom den kommer ovanpå de andra riskerna: brist pä arbetskraft, osäkerhet om relafionerna fill EG, brist på högriskkapital, fortsatta skattehöjningar, regleringar, kollektiva fonder, kort sagt en risk för nya politiska förändringar och instabilitet i spelreglerna.

Det är dessa försummelser, fru talman, som har skapat dagens problem. Produktionsförmågan är sä liten i Sverige att vi vid en ganska "normal" ökning av konsumtion och investeringar slår i taket. Dä stiger priserna och då ökar importen. En regering bör göra något åt detta.

Jag vill därför fråga Kjell-Olof Feldt vad han avser att göra för att minska de stora prisökningarna. Eller är det regeringens avsikt atf ytterligare förvärra inflationsproblemet genom aft spä pä efterfrågan med ofinansierade skattesänkningar?

Fru talman! Problemen är allvarliga nog i dag. Ändå riskerar de aff bli ännu värre om några är. Dä kommer vi att ha bara hälften så många unga per medelålders person som vi har nu. Ytterligare några år senare får vi väsentligt fler pensionärer per yrkesaktiv person än i dag. Bristen pä arbetskraft kommer att bli allvarlig.

Det finns gott om material som beskriver dessa förändringar i befolkningens ålderssammansättning. Men det finns ont om förslag fill lösningar från regeringen. Förslaget om längre semester, som är det mest konkreta hittills, förvärrar problemet, vilket skapar ännu större krav på positiva lösningar.

Och lösningar finns, men regeringen blundar för dem. Det handlar om att sänka marginalskaften rejält så att det lönar sig aft arbeta och vidareutbilda sig och så atf det lönar sig aff fa risker i företagande. Det handlar om att göra den pä papperet flexibla pensionsåldern flexibel också i verkligheten, atf införa ett förvärvsavdrag för pensionärer, aft tillåta flykfingar atf arbeta, att underlätta för invandrare med ufländska examina att få jobb, atf släppa fram enskilda alternativ och ta till vara enskilda människors kreativitet, att avskaffa näringsförbudet för kvinnor, att ge arbetshandikappade nya chanser fill förvärvsarbete.

Fru talman! De krav på förändringar i den ekonomiska politiken som vi i folkpartiet för fram är inte bara motiverade av vår omsorg om den ekonomiska utvecklingen och behovet av sociala reformer. De är också djupt rotade i socialliberal ideologi.

Vi tycker att det är rättvist aff alla får behålla åtminstone hälften av en inkomstökning eller extrainkomst.

Vi tycker aft det är riktigt aff tillåta olika människor att gä i pension vid olika ålder.

Vi tycker det är riktigt aff även den som är äldre än 65 år och som vill utföra en arbetsinsats skall uppmuntras atf göra det.

Vi tycker det är humant aff låta flykfingar jobba.

Vi tycker det är riktigt atf invandrare fär användning för den utbildning de skaffat sig utomlands.

Vi tycker det är angeläget att ge enskilda människor större valfrihet i fråga om vård, utbildning och omsorg.

Vi tycker det är viktigt atf ge anställda och företagare utlopp för sin kreativitet.

Vi tycker det är rättvist atf ge kvinnor rätt atf starta företag.

Anf. 21 GUNNAR BJÖRK (c):

Fru talman! Enligt den senaste rapporten från konjunkturinstitutet fortsätter den svenska ekonomin aff växa även nästa år, men det verkar tyvärr som om takten kommer att avta. Det gäller både konsumtion, investeringar, export och produkfion.

Trots aff en uppbromsning kan komma aff ske sä kommer ekonomin även 1989 aft präglas av övertryck. Det leder i sin tur fill fortsatt brist på arbetskraft och andra produktionsresurser.

Det bör filläggas aft även om brist på arbetskraft råder i stort så finns en rad regionala avvikelser. Det finns fortfarande en alltför stor arbetslöshet i mänga regioner. För arbetslösa människor i dessa regioner är den låga arbetslösheten totalt sett en klen tröst.

Det finns nu anledning atf fundera över hur vi skall fä väl utbildad arbetskraft till olika platser i landet. Det finns ett starkt behov av bl.a. högskoleutbildning ute i länen. Det är t.ex. för exportnäringen mycket angeläget aff klara rekryteringen av gmndufbildad arbetskraft, och det är vikfigt aft man kan genomföra en decentraliserad högskoleutbildning snarast. Vi ser hur svårt det är i vissa regioner aft få fill stånd en del av vidareutbildningen ute i länen.

Vid den arbetskraftsbrist som råder blir det också angeläget för näringslivet atf se om sitt hus dä det gäller arbetsmiljöfrägorna. De ökade förslitningsskadorna som konstaterats inom industrin under de senaste åren försvårar rekryteringen ytteriigare, framför allt av ungdomar. Deras syn på industriarbete har inneburit svårigheter vid rekryteringen. Vi har också sett atf förfidspensioneringen nu går allt längre ner i åldrarna. När man mäter den minskade totala sysselsättningen finner man ett samband mellan förfidspensionering och indirekt sysselsättning.

Fru talman! Det finns en rad tendenser i svensk ekonomi som inger oro inför framfiden. De senaste tre åren har tillväxten i allt högre grad blivit utbudsbestämd, dvs. den begränsas av resurser och produktivitet, infe av efterfrågan. En alltför svag utveckling av produktiviteten trots stora investeringar de senaste åren verkar nu vara det största hindret för en stabil ekonomisk tillväxt i Sverige.

De svenska lönekostnaderna höjdes förra året med 7 %, dvs. fill den nivå som av finansminister Kjell-Olof Feldt beskrevs som kafastrofalternativef. Det innebär atf vi när det gäller ökningen av lönekostnaderna ligger en bra bit över genomsnittet i konkurrentländerna. Eftersom produktiviteten i Sverige är sjunkande finns det stor risk aft lönekostnadsufvecklingen blir ett allt större hot mot det svenska näringslivets konkurrensförmåga.

Den svenska konsumentprisutvecklingen kan ses i atf konsumentpriserna nu verkar öka med ca 6 % årligen. Beträffande handeln kan sägas aft konjunkturuppsvinget de senaste åren har lett fill en kraffig ökning av världshandeln.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Marknadstillväxten för den svenska exporten är dock lägre. Det är också så aff vi på vissa områden förlorar marknadsandelar. Man räknar med aft tillväxten för den totala varuexporten blir svagare, särskilt nästa är, då man kan vänta sig atf exporten av råvaror minskar något.

De kraffiga nominella lönekosfnadspäslag som regeringen genom ett alltför svagt agerande släppt fram har i kombination med en defensiv utbildningspolitik och en mycket stark koncentration till storstäderna lett till den överhettning i den svenska ekonomin som bl,a, visar sig som ett ökat underskott i våra utlandsaffärer. Koncentrationen leder också till en lönegUdning, som i sin tur äter upp en alltför stor del av löneutrymmet för löntagarna.

Under våren diskuterade vi sparandet ganska mycket. I konjunkturinstitutefs rapport räknar man med att de senaste årens nedgång i hushällens sparkvot skall vändas till en posifiv trend 1989,

Regeringen har aviserat åtgärder i fråga om sparstimulanser. Det är bra. men vi får väl se vad det innebär.

De icke-socialisfiska parfierna presenterade i våras ett tänkbart handlingsalternativ. Då stod socialdemokraterna tomhänta. Innan man ger något besked om var man står när det gäller sparstimulanser består naturligtvis den skillnaden aff de icke-socialistiska parfierna har ett alternativ, medan socialdemokraterna på det här området saknar handlingskraft. Skall man få till stånd den förbättring som man tror är möjlig, är det viktigt atf de åtgärder som skall sättas in sätts in nu!

Jag viU ta upp en annan fråga som berör den offentliga sektorns framtid.

Hur skall den offenfliga sektorn och de åtaganden man där har inom sjukvård, hälsovård och omsorg för barn och äldre på sikt kunna bemästras? Är den nuvarande organisafionen av dessa verksamheter den rätta?

Det är några av de viktigaste ekonomiska frågorna inför 1990-falet, Det krävs att vi är väl förberedda. Det verkar infe som om så var fallet med tanke på den kris som nu har utbrett sig inom vissa delar av vårdområdet. Utvecklingen inom t,ex, äldreomsorgen, främst i tätorterna, verkar ha kommit som en chock för många. Det är ett område där omsorgen i dag infe fungerar tillfredsställande.

Man frågar sig också; Kan socialdemokraterna med den politik de för verkligen garantera att vi får de resurser eller den organisation som krävs för aff få en bra vård i framfiden? Kan den socialdemokratiska stelbentheten då det gäller aff tänka nytt verkligen bära framtidens omsorg?

Jag viU anföra ett litet exempel pä den socialdemokrafiska stelbenthefen från den stad som jag bor i. På ett kooperativt daghem i Gävle nekas föräldrar den självklara rätfen atf använda föräldrapenningen dä de jobbar i sitt kooperativa daghem. Hade det varit ett reguljärt daghem hade de självfallet fått utnyttja föräldrapenningen. Men här fär de det inte, därför aff det inte gäller för kooperativa daghem. Detta är ett typiskt exempel på hur man direkt motarbetar alternativ i omsorgen.

Det är helt fantastiskt aft man kan ha en så negativ inställning till insatser som föräldrar själva gör i ett kooperativt daghem. Det här är bara ett enda exempel - det finns mänga - som visar pä den sfelbenthet som kännetecknar socialdemokratisk omsorgspolifik och politik för den offenfliga sektorn.

Andra frågor som man bör ställa är: Kommer det att finnas pengar i AP-fonderna i tillräcklig omfattning? Kommer socialförsäkrings- och sjukförsäkringssystemen att hålla? Det är viktigt att vi diskuterar det och även krifiserar den verksamhet som finns, för aft få fram också andra alternativ och kunna pröva kooperafiv och andra former. Vi mäste vara beredda aff tänka nytt.

Vid Nordiska rådets session i Oslo i mars månad förde jag fram frågan om en särskild minisession för atf behandla frågor kring den nordiska miljöpolitiken. Den tanken ställde sig sedan den nordiska mitfengmppen bakom - det är den näst största gruppen i Norden, Det blev senare också ministerrådets beslut, och vi skall nu den 16 november genomföra den nordiska miljösessionen.

Det är anmärkningsvärt hur passiv den svenska regeringen har varit när det gällt att få till stånd den här miljösessionen. När man ser tillbaka på alla aktiviteter på miljöområdet i Norden från Karin Söder m,fl, måste man säga sig att det är vikfigt aff man nu äntligen får fill stånd ett samlat grepp på de nordiska miljöproblemen. Den konferens som nu ordnas den 16 november är alltså ett konkret resultat av den politik centern har drivit. Den hade aldrig kommit fill stånd om vi inte sä småningom i en bredare krets hade fått gehör för tanken på en extra session.

Miljöförbättringar kan kortsiktigt verka kosta pengar, men det är ändå en god investering. Det är endast genom god ekonomisk tillväxt som vi kan fä fram medel för atf göra nödvändiga investeringar i miljön. En stagnerad ekonomi ger ju inget aft fördela.

Jag skulle sedan liksom Lars Tobisson vilja ta upp några frågor som rör det svenska försvaret men dä mest försvarsekonomin.

En av hörnstenarna i det svenska försvaret är tofalförsvarsplikfen med allmän värnplikt och civilförsvarsplikf. Genom defta plikflagssysfem deltar alla i folkförsvaret.

Det förekommer nu en debatt om atf den allmänna värnplikten är för dyrbar. Man ställer sig då frågan: Vad skulle det kosta folkförsvaret om vi ledde oss in i ett sysfem som börjar likna en legoarmé? Vad kostar det den dag vi differentierar värnplikten så mycket aff de som skall göra en läng värnpliktstjänstgöring kräver LO:s grundlön? Det är frågor som man bör besvara innan man börjar diskutera kostnadsaspekten.

Det råder ekonomisk kris i armén, sägs det. Alla skyller på atf det ekonomiska underlaget har varit för dåligt. Det är riktigt så fill vida aft det underlag som försvarskommittén fick infe var det allra bästa. Men har finansministern inget ansvar för det, frågar man sig. Har försvarsministern inget ansvar för ekonomin?

Både försvarsdepartementet och finansdepartementet hade representanter med i försvarskommittén. Vad var det som hände eftersom den här situafionen nu har uppstått på det ekonomiska området inom försvarsmak-fen? Finansministern kan verkligen inte frita sig från ansvaret - det underlag som har lämnats har ändå godkänts av finansdepartementet och försvarsdepartementet. Det vore intressant aft höra vilka långsiktiga funderingar finansministern har på detta område.

Den som lade grunden för den ekonomi vi nu har var ju finansminister

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Kjell-Olof Feldt, som när socialdemokraterna 1983 fick regeringsmakten började med att skära ned den långsikfiga planeringsramen med 200 miljoner per år. Det blev 800 miljoner pä fyra är. Det fullföljdes sedan genom en uppgörelse mellan folkpartiet och socialdemokraterna. De problem som nu tornar upp sig inom försvarsindustrin inom försvarets fredsorganisation har socialdemokraterna ett extra ansvar för.

En annan fråga som är av stor ekonomisk vidd gäller det som nu håller pä att inträffa när det gäller försvarsindustrin. Jag tänker på varvsindustrin, som servar försvarsmakten, på flygindusfrin och pä robofindustrin. Där håller vi nu på att komma in i en situation där vi inte längre har den sysfemsammanhäl-lande kompetensen och kan köpa material på det bästa sättet. Det leder till atf vi kanske blir helt beroende av atf köpa från NATO-länder, och dä till ett pris som vi infe har kompefens atf förhandla om eller förklara. Med den inriktning som försvarsindustrin har när det gäller varvs-, flyg- och robotindustri kommer det aff leda fill svårigheter att klara de ekonomiska problemen pä sikt beträffande försvarsmaterielen. Det vore intressant, om finansministern, som har det samlade ekonomiska ansvaret för detta - det är ju i mycket också en industripolitisk fråga - ville redogöra för den långsiktiga synen på försvarsekonomin.

Det värsta bekymret med den försvarsuppgörelse som träffades mellan socialdemokraterna och folkpartiet är egentligen aft man fattade ett nytt beslut om planeringsinriktningen för civilförsvaret och hela totalförsvaret. Det är någonfing som man infe kan försöka förhandla bort genom att tillskjuta litet mer pengar, utan det är ett grundläggande principfel, som det snarast gäller aff komma till rätta med. Därför är det viktigt, som Olof Johansson sade, aff en ny försvarskommitté fillsäfts snarast för aft få bort det mycket trista beslut som man fattade pä defta område.

Från centerns sida har vi under många är fört fram kravet på aft vidga målsättningen för den ekonomiska polifiken. Vi har alla varit överens om aft vi skall ha full sysselsättning, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och balans i ufrikesbefalningarna. Regional balans är ett krav som centern drev under väldigt mänga är men som nu har slagit igenom i det allmänna tänkandet. Det skall alltså nu vara en av målsättningarna i den ekonomiska polifiken.

Centern har är efter år också krävt att det svenska ekonomiska grundmälef skall kompletteras med kravet pä en god miljö. Där har vi fått slåss ganska ensamma, men det har ändå visat sig atf de icke-socialisfiska partierna har kommit litet längre i tänkandet på det området än socialdemokraterna. Vi vill aft man som ett mål i den svenska ekonomiska polifiken skall ha kravet pä en god miljö, och det är väldigt svårt att förstå det socialdemokratiska motståndet pä den punkten. Defta är ett grundläggande miljökrav som vi kommer att slåss för, och vi hoppas atf vi får flera med oss.

Anf. 22 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Valet är över. Stockholmsbörsen visar stor förnöjelse över valufslaget. Vi har en ny börsboom i är. Aktieägarna har tjänat 174 miljarder. Kurserna har stigit med 39 %. Av fjolårets börskrasch finns det inte mänga spår. Börsboiagen visar-trots tjänstemannastrejken -ett mycket

gott vinsfär. Bolagsvinsterna sfiger med 12 % enligt företagens halvårs-bokslut.

Trots atf vinsterna ökar är attackerna på de arbetandes löner lika intensiva som tidigare. Med SAF och Verkstadsföreningen i spetsen uttalas aff det inte finns plats för löneökningar. Regeringen följer storfinansen i spåren och vill begränsa de arbetandes löner. Men observera att dessa begränsningar gäller bara de vanliga arbetarna i privat och offenflig tjänst. För dem som av företag och myndigheter anses attraktiva - chefer och andra - saknas det infe några pengar fill löneökningar. Som en följd av denna politik föreslår regeringen en marginalskaftesänkning, vilken mest gynnar höginkomsttagarna.

Samtidigt sätts den offenfliga sektorns socialt viktiga funktioner på svältkost. Också nu när Sverige går bra - enligt regeringen - finns det mänga som blir utslagna, utsorterade från arbetsmarknaden. Det är förtidspensionen som återstår. Arbetsmiljöerna har genom höga vinstkrav och därav följande ackordshets och ensidiga jobb producerat nya arbetsskadeoffer.

Hela den här utvecklingen har "den tredje vägens polifik" medverkat till. Vinsterna och kapitalets utveckling skall gynnas. Om det eventuellt blir något över sedan de har tagit sift, kan de breda folklagren få del av det. Visst förlorade väl högerpartierna valet, men högerpolitiken fortsätter med en s.k. arbetarregering vid rodret.

Valet gav i alla fall ett besked. Det finns en rörelse som vänder sig mot den här utvecklingen och kräver atf rättvise- och jämlikhetsfrågorna skall ställas i centrum i svensk polifik.

Miljöfrågorna var annars valets huvudämne. De miljöskandaler och miljöhot som avslöjats har på ett påtagligt sätt ifrågasatt den ohämmade tillväxten, en tillväxt som helt saknar socialt och kulturellt innehåll. Drivkrafterna bakom miljöförsförelserna har avslöjats. Sambandet mellan miljöförbättringar och en helt ny fördelning av landets totala resurser har blivit allt tydligare. Dessutom är det så, att påtagliga miljöförbättringar kräver att dagens fåtalsvälde över produktionen av varor och tjänster bryts. Miljöförstörelsen kan alltså inte önskas bort. Det krävs kunskap och insikt om miljöns betydelse för framtiden. Men förutsättningen för en ändring är infe fal från den här talarstolen eller i utskotten, utan den kamp som kan utvecklas mot storfinans och andra makthavare som ställer upp pä en ohämmad tillväxt utan socialt innehåll.

Det råder inget tvivel om att en bättre miljö pä alla plan kräver uppoffringar av alla i samhället. Dessa uppoffringar måste fördelas efter bärkraft. Kapital, förmögenhefsägare, rika och välavlönade måste göra en större ekonomisk insats än de många lågavlönade och resurssvaga i samhället.

Stopp för miljöförstörelsen och en bättre miljö går hand i hand med en rättvis fördelningspolitik. Miljökampen är anfikapifalisfisk, och därför nöjer sig infe vpk med atf endast ställa gröna krav. Vpk är miljörörelsen de röda.

En annan av valefs huvudfrågor var arbetsmiljön. Arbetsmiljön är en maktfråga. Facklig kamp har gett fill resultat att de allra sämsta arbetsmiljöerna försvunnit och att vi även har en bra arbetsmiljölag med fina målsättningar. Men redskapen saknas. Det visar 80-falets utveckling. Kemisamhället ställer dagligen till oerhörda lidanden på och utanför

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

100

arbetsplatserna. Dessutom sliter vi ut människorna i arbetslivet på ett rent djävulskt sätt. Monotona, nötande och stressande arbetsmiljöer skapar det stora antalet belastnings- oeh förslitningsskador. 80 % av alla yrkesverksamma inom industrin drabbas någon gång av belastningsskador. De kvinnodo-minerade verksamhetsområdena drabbas hårt.

Direkta kontakter med arbetsskadade människor ger mycket djupa intryck av mänskligt lidande, och man måste ställa frågan: Varför finns det ingen plats för människan i arbetslivet? När jag i valrörelsen fillsammans med CH Hermansson besökte styrelsen för Kommunals Falusektion mötte vi förtvivlan över utvecklingen. Man hade många yrkesskador på kvinnor under 30 år, och skadefallen ökar. Man kunde direkt peka på orsak och verkan; underbemanning, krav på hög arbetsinsats och bristfälliga investeringar i arbetsmiljöförbättringar. Man kunde samtidigt konstatera att man infe hade någon makt att tvinga fram en bättre arbetsmiljö, trots att alla vet var bristerna finns.

Det är bra aft regeringen nu kartlägger de 400 000 sämsta jobben. Men redan i dag kunde regeringen lägga fram förslag om atf de lokala fackföreningarna och skyddsombuden skulle kunna stoppa dessa vansinniga arbetsmiljöer och tvinga fram nya former för arbetsorganisation som ställer människan i centrum. Vi kunde redan nästa år rädda många människor från skador genom en sådan insats. Vad vänfar regeringen egentligen på? För att citera Berfold Brecht: "Man kallade på arbetskraft men det kom människor." Därför är det dags att företag och myndigheter tvingas se människan före arbetskraften.

Valet blev som sagt ett svidande nederlag för högerkrafterna. Men det viktiga att komma ihåg för hela arbetarrörelsen är atf den strukturella högerpolitiken har gått mycket långt i Sverige. Barnevik, Gyllenhammar, Werthén och den nye SJ-chefen har stöpt om Sverige. Klassklyftorna har ökat kraftigt. Men folk ville infe dessutom vara med i rena kriget mot de fattiga och resurssvaga - därav högerpartiernas valresultat.

Ironiskt nog för högerpartierna är atf när deras nyliberala idéer, som har genomsyrat 80-talef, har fotfäste i samhället, är det en socialdemokratisk regering som förvaltar denna högerinriktade polifik. Det är naturligtvis en följdriktig utveckling för socialdemokraterna, eftersom de redan vid SAP:s och LO:s kongresser 1981 slog in pä den tredje vägens politik, som i dag har öppnat för klassklyftorna, utslagningen och kriserna inom socialt vikfiga områden som vård, omsorg, service och kulfur.

Hela arbetarrörelsen borde med erfarenhet av 80-talet - och av valet -återvända fill de tradifionella arbetarrörelsevärderingarna. Det är hög fid att rätfvisekraven, jämlikhetsidealen, solidariteten och gemenskap och kollektivt delade villkor görs fill ledstjärnor i hela arbetarrörelsens politik. Det är dags aft bryta högerpolitiken och dess värderingar.

Omprövningens tanke måste väl få litet extra näring när ett av storfinansens språkrör, Hans Werthén, är mycket tillfredsställd över valresultatet och finner att det är bra aff SAP oeh vpk har en stabil majoritet i riksdagen. Nu kommer vpk atf göra Hans Werthén besviken. Vi kommer infe aff vara något regeringsunderlag för aft genomföra den tredje vägens ekonomiska politik.

SAF och den nyliberala polifiken måste stoppas, som vi från vpk ser det.

Men vilken roll bland krafterna i samhället spelar LO under sin nuvarande ordförandes ledning? LO har faktiskt - det måste arbetarrörelsen erkänna - i modern tid aldrig varit så tillbakapressat som nu. Är det då inte dags för arbetarrörelsen och LO att ta den utmaningen på allvar och lämna den tredje vägens politik?

Nog för att valet både har gett vpk råg i ryggen och ökat människors förtroende för en rejäl arbetarpolitik, men vi inser atf ett kampdugligt LO behövs i vårt land. Fortsätter LO på den väg som nu senast dess ordförande skisserat i Sundsvall, kommer det inte aft bli bara ett nytt Dalaupprop utan hundra. Det går inte i längden att nonchalera stora arbetargruppers berättigade krav på en rättvis fördelning av landefs totala resurser.

Dalauppropet hånades för kravet på 1 000 kr. i månaden för ett år sedan. Utvecklingen har visat att det skulle ha behövts minst 1 000 kr. fill de lågavlönade för atf få någon rättvisa till stånd pä arbetsmarknaden.

Lönekampen är den avgörande delen av fördelningskampen i samhället, mellan kapital och arbete, mellan kapital oeh privat och offenflig konsumtion. Det är ingen tillfällighet att reallönerna för Sveriges arbetare är lägre än 1976, atf arbetarnas del av industrins förädlingsvärde har sjunkit med näsfan 11 %. Det är heller ingen tillfällighet aft arbetarna i det här landet ligger i botten på den västerländska lönestatistiken.

Det är SAF och regeringen som har gått i spetsen för de låga löneökningarna och tillbakapressandet. I stället har vinsterna ökat så aff de i dag är rekordhöga, och likviditeten i företagen är jättestor.

Nu ropar storfinansen återigen aft kostnadsläget inte får stiga, alltså att lönerna infe får öka. Och pä det ropet kommer svar som ett eko från regeringen. Vart är vi egentligen på väg? Sveriges socialdemokratiska ledning har tydligen tagit på sig uppgiften aff Sverige skall ha västvärldens lägsta arbetarlöner. Det är egentligen en historisk skandal.

Lönekampen har även en avgörande betydelse för fördelningen till de socialt viktiga områdena, inte minst miljöområdet - områden som har kommunerna som huvudman. Låga löneökningar är detsamma som dåligt skatteunderlag. Avstår lönearbetarna från aft ta ut löneökningar, får den offentliga sektorn inte de 65 kr. av hundralappen som annars går dit. En hundralapp som blir kvar i företaget ger samhället kanske 20 kr. Rättmätiga löneökningar fill de breda löntagargrupperna är ett verksamt bidrag fill en socialt rättfärdig politik.

För den offentliga sektorns socialt viktiga områden gäller också den övergripande fördelningspolitiken. För vård, omsorg, skola och kultur har vpk föreslagit en engångssatsning på 10 miljarder kronor och att vi varje år genom en vinstskatt ser till att det kommer 10 miljarder till dessa områden.

Löneökningar kan inte utan allvarliga konsekvenser bytas ut mot skattesänkningar. Effekterna för kommuner och landsting kan bli ganska stora. Stannar pengarna kvar i företagens kassakistor, är dessutom risken stor atf de hamnar i spekulation. Ett huvudvillkor är egentligen, om man skall "hjälpa till" i en avtalsrörelse, aft skattesänkningarna är fördelningspolitiskt riktiga, samtidigt som man ser fill att överföra medel från kapital till den offenfliga sektorn.

Den marginalskaftesänkning som regeringen tänker lägga fram förslag om

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

101

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

nästkommande vecka strider mot en rättvis fördelningspolitik. Den modell som regeringen använder ger ju den lågavlönade med ca 75 000 kr. ingen som helst skattesänkning, medan den som är uppe i 300 000-kronorsklassen kanske får 6 000 i skaftesänkning och den som har en halv miljon i årsinkomst kan räkna med 13 000 ä 14 000 kr.

Det är en upprörande politik som skapar djupa klyftor i samhället. Vi frän vpk föreslär i stället en skatterabatt på 2 000 kr. fill de vanliga arbetarna och dessutom rejäla lönelyft fill lågkomsfinfagarna, så att det sker en rättvis fördelning. Infe minst skall man fundera över om man inte i avtalen i är måste få in garanfiklausuler som ser till aff de arbetande direkt fär pengar på lönekontot, om priserna sfiger över en viss nivå..

Det lönetak som aviserats på den statliga sektorn och som finansministern så gärna vill ha även på kommunal- och landstingsområdet har tvä spjutspetsar. De rikfas dels mot de vanliga arbetarna, dels mot den offentliga verksamhetens huvuduppgifter.

Till sist, fru talman, vill jag säga atf den tredje vägens polifik är anpassning till kapitalets krav. De arbetande är arbetskraft i socialdemokratins Sverige, precis som storfinans och borgerlighet vill ha det.

Som en följd av den inställningen hamnar regeringens finans- oeh industripolitik alltmer i EG:s händer. Sverige kan infe leva i en ankdamm, det är sant, men får inte heller ätas upp av de imperialistiska koncernerna. Ett nej till EG-makthavarna är infe ett nej till Europa. För arbetarrörelsen är det i stället ett ja till koncernfackligf samarbete över gränserna, ett Europa enat pä de arbetandes grund.

Ett nej fill EG är även ett ja till en nationell utveckling i Sverige och ett ja fill global solidaritet. En rejäl arbetarpolitik, byggd pä arbetarrörelsens tradifionella socialisfiska värderingar, kan utgöra en grund för Sveriges och de arbetandes framfid, ett värn för internationellt samarbete och global rättvisa.

102

Anf. 23 PER GAHRTON (mp):

Fru falman! Det blev inte mycket EG-debatt i parfiledarrundan. Ingvar Carlsson bejakade det utvidgade EG-samarbetet, och han fick av Carl Bildt genast betyget "med beröm godkänt" - punkt, slut.

Det är ganska naturligt, för de är ju överens. Det finns ett dominerande block i EG-frågan som består av samfliga de fyra största parfierna. Sä om Lars Tobisson och moderaterna vill ha EG-debatt - och det uppskattar vi aff de vill - fär de nog liksom under valrörelsen nöja sig med att det blir en debatt framför allt med oss.

Fru talman! När jag i förra veckan som sekreterare för samarbefsorganisa-fionen Europas Gröna i EG-parlamentefs byggnad i Bryssel träffade ett femtiotal politiker frän gröna partier i 18 europeiska länder, 10 av dem med gröna ledamöter i parlamenten, för aff diskutera de första utkasten till ett samlat grönt program inför EG-valef i juni nästa år, föll det mig aldrig in att fråga mig: Tillhör Sverige Europa?

Naturligtvis tillhör Sverige Europa. Och Norden. Och Östersjöregionen. Och Världen.

Det utmärkande för svensk utrikespolitik efter andra världskriget har varit

atf Sverige, trots sin geografiska placering i Europa och sin självklara delaktighet i europeiskt kulturarv, har vägrat aff isolera sig i en Fesfung Europa med taggarna utåt. Tvärtom - Sverige har förf solidaritets- och biståndspolitik med utgångspunkt i en allmänmänsklig känsla av samhörighet också med fattiga människor i fjärran länder med helt andra kulturtraditioner än vår.

Det var i detta perspektiv Tage Erlander i sitt s.k. Metallfal 1961 slog fast: "Det är oerhört väsentligt aff infe betrakta den internationella solidariteten som uteslutande en europeisk fråga."

Defta var ett skäl för Tage Erlander atf säga nej fill svenskt medlemskap i EG, dåvarande EEC. Men han hade fler skäl.

Han slog fast aff Sverige infe vill delfa i en organisation vars syfte är aff stärka NATO. Han, och i ännu högre grad Olof Palme, stod för ett neutralifetsbegrepp som inte bara betydde formell alliansfrihet i fred i syfte atf bibehålla neutralitet i krig, utan som innebar en trovärdig neutralitet som bas för en aktiv kamp på världsarenan för fred och frihet. Under Olof Palmes tid kom denna svenska solidaritet med de små folkens rättigheter ofta aff gälla tredje världens förtryckta, i Vietnam, i södra Afrika, i Latinamerika.

I dag har det neutrala Sverige dessutom fått en strategisk roll i samband med frigörelseprocessen i Östeuropa. Häromdagen fick jag brev frän företrädare för Estlands gröna rörelse. De vill ha samarbete, de vill ha stöd för sina krav pä "reell ekonomisk, kulturell och polifisk suveränitet åt Estlands folk".

Naturligtvis får de vårt stöd. Men vad blir det stödet värt, om vi själva i Sverige avvecklar vår ekonomiska och polifiska suveränitet? Vad blir vårt stöd för en decentralisering och ökad självständighet för regioner och nationer i Östeuropa värt, om vi samtidigt akfivt medverkar till att försvaga regioner och enskilda stater i Västeuropa och i stället centraliserar alltmer makt i händerna pä centrala organ i Bryssel? Hur skall Sovjetsysfemets fragmentisering kunna fortgå, om det NATO-anknutna Västeuropa samtidigt utvecklas fill enhefsstaten Storeuropa?

Just insikten om denna fara var ytterligare ett skäl för Tage Erlander att avvisa EG. Han motsatte sig aft Sverige skulle "uppge sin suveränitet till överstatliga organ som styrs av majoritetsbeslut". Han slog vakt om det som t.o.m. svenska EG-vänner jublar över - men bara när det gäller Estland -nämligen sä grundläggande saker som svenska folkefs rätt att sig självt beskatta, denna riksdags rätt aft fatta självständiga beslut utan atf fråga en supermakt om lov och den svenske finansministerns sätt att bedriva en ekonomisk politik som tryggar hög sysselsättning. Erlander ville inte avstå frän svenska folkets rätt att självt besluta över, som han sade, "den ekonomiska polifiken, skattepolifiken, socialpolitiken, arbetsmarknadspolifiken, jordbrukspolitiken, kapitalrörelserna, tullarna etc.". Han skulle i dag antagligen ha förlängt sin uppräkning med miljöpolifiken, konsumentpolitiken och hälsopolitiken.

Men det är alltså just den utveckling Erlander varnade för som nu pågår. De fyra största riksdagspartierna har enhälligt beslutat att Sverige skall anpassa sig i allt fill EG - i allt utom utrikes- och säkerhetspolitiken.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

103

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

104

Vad det konkret innebär börjar nu, efter valet, sakta men säkert att tränga ut till svenska folket. Jag skall bara nämna de allra färskaste exemplen:

Dagens Nyheter rapporterade i söndags aft "barnens säkerhet kommer i kläm när EG nu skapar nya normer för konsumentprodukter. Cenfrifuger som kan slita av armarna och spisar som kan bränna barnhänder tillåts i Europa och måste accepteras också i Sverige."

TCO-fidningen rapporterade för en tid sedan aff "anpassning till EG kan ge sämre bildskärmar".

Ny Teknik berättar i sift senaste nummer att "EG-kommissionen vill införa patent på växter och djur och möjligen mänsklig vävnad". Om detta säger sekreteraren i den svenska delegationen för hybrid-DNA-frågor:

"Jag kan förstå EG:s kommersiella aspekter men situationen sätter Sverige i ett oerhört dilemma. Regeringen söker ju en harmonisering med EG. Samtidigt har vi fått en skyddslag som förbjuder gentekniska ingrepp pä djur. Skall man då kunna fa patent på förbjudna djur?"

Jag låter frågan gå vidare fill regeringen.

Det handlar om hundratals sådana konkreta fall av s. k. EG-anpassning, som i själva verket betyder svensk underkastelse under beslut som redan är fattade av EG. Och jag ger gärna Lars Tobisson en eloge för att han klart sade aff det handlar om en ensidig anpassning frän svensk sida. Några realför-handlingar är det mycket sällan fråga om.

Men EG är alltså inte vilken samarbetsorganisation som helst. EG är- som LO-tidningen i ett anfall av insikt skriver i sitt senaste nummer - "kapitalets tummelplats". EG är en organisafion som bygger pä den mest extrema form av nyliberal ideologi. Vad annat kan en sådan ideologi leda till än - som det heter i LO-fidningen - "europeiskt bakslag i rättvisefrågorna".

EG är infe Europa. EG är inte ens Västeuropa. EG är en speciell samarbefsform som utgår från storföretagens intressen och syftar till att skapa en västeuropeisk stormakt pä den extrema nyliberalismens grundval.

Atf moderater och folkpartister genom bindning fill EG försöker smita förbi folkviljan och i smyg vinna åter vad de i demokratisk ordning förlorade i valet, är kanske begripligt. Men hur kan centern medverka i detta bedrövliga spel, som kommer aft förvandla hela Sverige till en glesbygd? Och hur kan socialdemokratin så skändligt svika Tage Erlanders ideal och löften?

Nu skall man göra EG till ett vänsterprojekt, säger en del nygamla vänstermän. För att stärka Europavänstern skall Sverige gä med i EG! Men varför då inte lika gärna söka medlemskap i Sovjetunionen för att stärka tendenserna till glasnost och perestrojka?

Nej, tesen om att Sverige måste offra sin suveränitet av solidaritet med Europavänstern skulle ha varit helt chanslös-om det inte vore förThafcher!

Hear, hear, den reakfionära järnladyn attackerar EG. Enligt blockpolitikens logik svänger då Labour ett varv och de svenska EG-vännerna får nytt hopp. Ty det som Thatcher krifiserar måste ju en svensk socialist älska. Varmed de blockpolitiska skygglapparna än en gäng riskerar att leda samhällsutvecklingen mot en katastrof. Ett problem med socialister är atf de har svårt att skilja på liberalism och konservatism - en defekt de numera tycks dela med svenska moderater. De f.d. svenska moderater som röstade grönt i valet gjorde det antagligen för att de är mer konservativa än liberala.

dvs. de tycker det är viktigare aff bevara - konservera - en god miljö än att låta marknadskrafterna härja fritt bland livsvärdena.

På samma sätt var Thatchers utfall mot EG en seger inom henne för konservatismen över marknadsliberalismen. Om den ekonomiska friheten kräver atf brittisk makt i Storbritannien måste uppges, då föredrar en brittisk konservativ aff bevara självstyret. I detta avseende borde infe bara de gröna utan också goda socialister kunna instämma med Thatcher i hennes försvar för nationell suveränitet. Ty fill skillnad från liberalismen förenas fakfiskt konservatism, socialism och det gröna tänkandet av övertygelsen om atf det finns andra och t.o.m. högre värden än de rent materiella.

Problemet för Sverige är förstås att här tycks både konservatismen och socialismen - i varje fall inom socialdemokratin - vara döda. Vad återstod då på valdagen för de allt fler som har andra förebilder än mammon än atf rösta grönt?

Men trots aft han enligt Hans O Sjöströms bok "Klassens ljus" var liberal redan när han blev socialdemokrat borde det finnas skäl för finansminister Feldt aft begrunda sin egen framfid i ett EG-harmoniserat och krämarliberalf Sverige. Vad kommer han att ha kvar för ekonomiska styrinstrument när den svenska kronan är ersatt av ecun, när Bengt Dennis blivit friställd på grund av riksbankens fusionering med EG:s centralbank och när harmoniseringen av momsen har skurit ner statsinkomsterna med 40 miljarder enligt Svensk Exports beräkning? Vad skall en svensk finansminister syssla med dä egentligen?

Fru falman! Det är hög fid aft också EG-frägans konstitutionella aspekter klarläggs. I den hemliga EG-regeringen - som kallas för Rådet för Europa-frågor - som styr EG-anslufningen dominerar finansfurstar utan demokratiskt mandat. Alla nya alternafiva och gröna folkrörelser är utan inflytande. I det parlamentariska organ som skall informera riksdagspar-fierna, EFTA-delegationen, förvägras riksdagens mest EG-krifiska parfi, miljöpartiet de gröna, representation. Sanningen är aft Sverige reellt, om än inte formellt, håller på aft överföra beslutsrätt fill EG. Det får enligt grundlagen ske endast enligt reglerna för grundlagsbeslut. Men hela EG-harmoniseringen sker utan aff reglerna för grundlagsändring iakttas. Därför överväger miljöparfiet de gröna att till konsfitutionsutskottet anmäla EG-harmoniseringen som granskningsärende.

Fru talman! Valresultatet var i ett avseende, kanske också i många andra, kristallklart: ju mer EG-vänlighet, desto större valbakslag och ju mer EG-kritik, desto större valframgång. De partier som inte förstår att rätt tolka dessa signaler kommer atf drabbas av många chocker, det tror jag man kan lova. Här står Sveriges suveränitet, Sveriges välfärd, liksom hela den internationella solidaritetens former, på spel. För socialdemokrafin sfär dessutom ett gammalt politiskt arv på spel. Här står arbetarrörelsens möjligheter aft fungera fritt, aff sluta arbetsmiljöavtal, att fungera som stark facklig rörelse pä spel. Här står miljörörelsens, konsumenfrörelsens, hälso-rörelsens och alla de nya folkrörelsernas möjligheter aft agera - deras intressen och deras värden - pä spel.

Vi har framför oss en koalition som påminner om den norska 1972. Jag skall infe rekapitulera hela den historien, men jag tror att särskilt socialde-

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

105

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

106

mokraterna bör gå och läsa på den norska historien frän 1972 för aft se vad som kan hända, om man infe far sitt förnuft till fånga, om man inte återknyter till Tage Erlanders gamla ideal och bryter den oheliga alliansen, som försöker smyganslufa oss fill krämarliberalismens Supereuropa, bryter den oheliga alliansen i dessa frågor med de nyliberala partierna.

För miljöpartiet de gröna är oeh förblir internationellt samarbete med alla folk på hela jordklotet på jämlika villkor, för atf garantera mänsklighetens överlevnad, ett huvudmål. Vi kommer inte atf stillatigande låta oss isoleras i en västeuropeisk rikemansborg med taggarna mot miljarder fattiga och förtryckta.

Anf. 24 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru falman! I sex år har nu socialdemokraterna haft ansvaret för landets ekonomi. Det har varit sex är av betydande, för många kanske oväntade, framgångar: produktionen och investeringarna ökar, sysselsättningen är hög och arbetslösheten låg. I praktiken har vi i dag full sysselsättning i stora delar av landet.

Jag lyssnade på Anne Wibble och Lars Tobisson. Vad de sade tycker jag mig ha hört förut. I många är har dessa båda företrädare för folkpartiet resp. moderata samlingspartiet gett en och samma bild av Sverige: eländets hemort på jorden, en enda koncentration av nöd, köer och förtvivlan, allt en följd av den socialdemokrafiska regeringens vanstyre, försummelser och socialistiska förvillelser. Samma entoniga klagolåt hördes under hela valrörelsen. Socialdemokrafin hade misslyckats med allt, Sverige var ett land utan framtid.

I dag fortsätter man i samma högt uppskruvade tonläge. Det är bara det aft det hölls ett val för en månad sedan. Endast två slutsatser är möjliga. Antingen är svenska folket en enda hop av självplågare, som i fria och hemliga val uttryckt sin bestämda vilja att fortsätta att leva i ett land av elände och fortsatt socialdemokrafiskt vanstyre. Folk måste gilla atf plågas av oss socialdemokrater. Den andra slutsatsen är atf den borgerliga svartmålningen kanske inte alls stämmer med mänga svenskars bild av verkligheten. Jag inbillar mig inte atf svenska folket tycker aft det lever i ett lyckorike, att livet är en enda lång dans pä rosor. Så är inte livet och verkligheten. Men jag tror att människorna kan se skillnaden mellan socialdemokrafisk polifik för sysselsättning och borgerlig politik för arbetslöshet. Det begriper de. Jag tror atf människorna har insett aft socialdemokratin har tagit landet ur en svår ekonomisk kris, atf det kosfat uppoffringar, men aff välfärdsstaten tack vare uthålligheten och konsekvensen i denna politik har kunnat räddas och levnadsstandarden höjas igen. Jag tror t.o.m., fru talman, att människorna har ett visst överseende med att vi på dessa sex är infe har hunnit lösa alla problem. Den hypotesen om det svenska folkefs inställning till vårt land och dess situation är den mest trovärdiga. Det gör att den här körsången, duetten mellan Lars Tobisson och Anne Wibble trots att den har pågått i sä många år, lär kunna pågå i tre år till utan märkbara intryck pä det svenska folkets uppfattning om landets situation. Vi skall väl ha fler sådana här debatter, vi kan väl inte undgå atf ha det, men det vore roligt om vi närmade oss verkligheten och kunde föra en debatt om denna i stället för att ägna oss ät beskrivningar av jämmer, elände och vanstyre.

Samtidigt måste man säga aft situationen är sådan aff den ekonomiska politiken ingalunda saknar arbetsuppgifter. I det här anförandet tänkte jag sysselsätta mig med dessa. Det råder pä många håll brist pä arbetskraft. Vi har flaskhalsar som driver upp priser och kostnader, vi har monopol och karteller i flera branscher, vilket också medverkar till inflationen. Vår bytesbalans har kortsiktigt hjälpts upp av fallande oljepriser och förbättrade exportpriser, men vi kan inte räkna med aft detta blir bestående i evighet. Statsbudgeten visar på ett överskott det här budgetåret, men det beror delvis på atf snabba nominella inkomstökningar har blåst upp skatteintäkterna. Det vill vi inte skall fortsätta. När vi ser framåt konstaterar vi atf kostnaderna för sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och bostadspolitiken ökar i en takt som på längre sikt skapar allvarliga finansieringsproblem.

Trots att det ekonomiska läget just nu är gott gär det därför inte att negligera orosfeeknen. Om utvecklingen på nytt börjar gä åt fel håll, kommer statsfinanserna att återigen urholkas och göra det omöjligt aft klara välfärden på sikt. Inte heller kommer vi aft klara de investeringar som krävs både för att förbättra miljön och för atf behålla tillväxten och sysselsättningen. Valet har - sedan må Anne Wibble och Lars Tobisson säga vad de vill - gett den tredje vägens ekonomiska politik fortsatt förtroende. De svårigheter som vi sfär inför skall vi fackla med förnuft och solidaritet. Vi vill infe fillgripa en åtstramningspolitik som driver upp arbetslösheten. Infe heller skall vi återgå till den lättsinniga upplåningspolitik som kännetecknade de borgerliga åren. Vi vill fortsätta att gå vägen att både arbeta och spara, aft upprätthålla en god konkurrenskraft, aft göra marknaderna mer effekfiva och aff söka lösa lönebildningens problem i samverkan med arbetsmarknadens parter. Defta är den agenda som vi tänker arbeta efter.

Den mest akuta uppgiften är aft pressa fillbaka inflationen. Just nu ligger den pä 6 %, atf jämföra med knappt 4 % för västländerna i genomsnitt. Nästa är skulle inflafionen i Sverige sjunka något, enligt konjunkturinstitutet, samfidigt som omvärldens inflation stiger. Men även nästa är kommer vi att ha en prisstegring som ligger över vara konkurrentländers.

Vi vet alla - eller borde veta - atf en sådan utveckling av kostnader och priser är ohållbar i längden. Vi vet aft den medför att konkurrenskraften försämras och aft bytesbalansen försvagas. Så småningom måste det leda till aft också sysselsättningen försvagas och reallönerna sjunker.

Men vid det här laget har vi också lärt oss hur svårt det är att pressa tillbaka priser och kostnader i en situation som kännetecknas av fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning. Ändå är det just den uppgiften som vi måste lösa.

Vi avvisar alltså åtstramningsrecepten som går ut på att tvinga tillbaka lönekraven med hjälp av ökad arbetslöshet. Men det gör atf vi måste förlita oss på andra vapen i kampen mot inflafionen. I princip finns det två sådana.

Det ena är att få arbetsmarknadens parter att ålägga sig frivillig återhållsamhet både med lönestegringar och prishöjningar. Det innebär de faeto nägon form av inkomstpolitisk uppgörelse, där staten far på sig ett ansvar för reallöner och priser i utbyte mot att arbetsmarknadens parter tar på sig att begränsa lönestegringarna. Det andra receptet är att fä marknaderna atf fungera mer effektivt, aff stimulera ett ökat utbud i ekonomin, aft bryta upp

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

107

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

108

flaskhalsar och stimulera konkurrensen. Båda de här recepten borde egentligen användas tillsammans i ett läge då vi har uteslutit arbetslöshet och åtstramning som medicin.

Därför vore det aff djupt beklaga om en lösning där arbetsmarknadens parter håller tillbaka de nominella lönestegringarna i utbyte mot inkomst-skattesänkningar nästa år inte skulle stå till buds. Av de uttalanden som olika fackliga företrädare de senaste veckorna gjort framgår att de fackliga organisafionerna inte anser sig ha möjlighet aff samlas kring en gemensam uppfattning om skatter och löner för 1989. Men jag vägar ändå utgå från aft man i löneförhandlingarna tar hänsyn fill det faktum aff det stora flertalet löntagare nästa år får sänkt inkomstskatt och därmed förbättrad köpkraft även vid måttliga löneökningar.

Ty det är regeringens avsikt att den sänkning av den statliga inkomstskaften som utlovades i valrörelsen skall genomföras. Detta för att vallöften skall hållas, men också för aft det är ett viktigt led i en långsikfig skattereform och för aff undvika aff skaffefrycket stiger igen 1989.

Likväl är det uppenbart aff en för samhällsekonomin riskabel situation kan uppstå om köpkraften sfiger för mycket till följd av aff lönerna sfiger snabbt samtidigt som skatterna sänks. En sådan utveckling kan nog inte accepteras. Den skulle riskera aft kraftigt försämra vår utrikeshandel och vårt sparande. Skulle det inträffa måste en omläggning av polifiken i åtstramande riktning ske senare under 1989.

Regeringen avser att ta sitt ansvar för inflationsbekämpningen genom aff introducera fler åtgärder för atf få fill stånd en bättre fungerande ekonomi med effektivare marknader och bättre fillgång på kapital och arbetskraft. Det är den typen av åtgärder, tillsammans med en stram budgetpolitik, som kommer atf karakterisera den ekonomiska polifiken under den närmaste tiden. Vi kommer aft vidta en rad åtgärder i detta syfte.

För det första: En stor skattereform bör beslutas under denna mandatperiod. Det är nu mer nödvändigt än någonsin aft grundligt reformera värt skattesystem. Det räcker, mot bakgrund av vad jag fidigare har sagt, inte med några halvmesyrer. Det måste bli mer lönande än i dag atf arbeta och spara, och mindre lönande aff låna fill konsumfion och ägna sig ät skatteplanering.

Det låter måhända som tulipanaros, men det finns goda möjligheter att nå dithän. Om skattesatserna på arbete sänks rejält, samfidigt som de avdragsmöjligheter begränsas som framför allt utnyttjas av dem som har de högsta inkomsterna, så har vi nått en bit på väg. Om vi dessutom gör kapitalbeskattningen mer enheflig och effekfiv, så beskär vi utrymmet för skatteplanering ordentligt. Därmed blir också skattesystemet mer överskådligt och rättvist.

Det sistnämnda är oerhört väsentligt, I den diskussion som har förevarit efter valet, har det från vissa håll påståtts aft en skattereform är orättvis därför atf den ökar inkomstklyftorna. Men det behöver vi alls icke åstadkomma.

Vi har nu en lång tids erfarenheter av en starkt progressiv inkomstbeskattning, med nominellt höga marginalskatter, och dessa erfarenheter är infe goda. De höga marginalskatterna ger infe den rättvisa och jämlikhet som ursprungligen eftersträvades. Tvärtom har de bidragit till ett krångligt och

kompUceraf skaftesystem med mänga undantag och avdragsmöjlighefer, som har tvingats fram just av de höga marginalskatterna. Detta skapar myriader av kryphål och möjligheter till skatteplanering, som kan utnyttjas framför allt av dem med de högsta inkomsterna och de smartaste skafferädgi-varna, Nollfaxering är något vi alla känner fill - samfidigt som vi vet att det ofta kan vara svårt för en familj med normala inkomster att förbättra sin standard efter skatt med vanligt, hederiigt arbete.

Den här situationen är enligt vår mening infe hållbar. Det är den som är orättvis - inte aff försöka skapa ett robust och enkelt skattesystem, som innebär att det lönar sig också för vanliga medborgare aff öka sina arbetsinkomster och aft spara, medan nollfaxering och skafteplanering försvåras.

Det är också därför det är viktigt aff komplettera sänkningar av marginalskatterna med en skärpt och likformig beskattning av kapital, där målet är att arbete och kapital skall beskattas lika. Det är den helheten som skall bedömas när vi talar om fördelningspolifik i skaffesammanhang. Det är den helheten som bör kunna ge oss både en rättvisare fördelning och ett värdefullt bidrag i vår strävan att skapa en mer effekfiv ekonomi med lägre pris- och kostnadsstegringar.

För det andra: Vi måste försöka bryta upp flaskhalsar och skapa bättre tillgång pä knappa resurser, både när det gäller arbetskraft och kapital. I dag råder det brist pä arbetskraft i åtskilliga branscher och regioner. Här finns flera åtgärder som bör övervägas.

Jag tycker t,ex. aft den diskussion som Landsorganisafionen tagit upp om pensionärernas villkor förtjänar allvarlig eftertanke. Åtskilliga vitala, äldre människor kanske skulle vilja fortsätta att arbeta ytterligare några år. Här spelar beskattningen återigen en viktig roll, men också flexibiliteten i pensionsreglerna. Det finns också andra viktiga uppgifter - utbildning, rörlighefsstimulerande åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken, insatser för atf fä flykfingar och invandrare i arbete snabbare. Åtgärder av det slaget skulle lätta trycket på arbetsmarknaden, skapa mer tillväxt och faktiskt också ökad välfärd för mänga människor.

För det tredje: Kapitalets rörlighet bör kunna ökas genom en reform av företagsbeskattningen. I dag låses ofta kapital in i företagen, genom att skattesystemet ger extra favörer åt stora, kapifalfunga och historiskt vinst rika företag. Men Sveriges framtid ligger i hög grad i händerna på de små företagen, i både industrin och tjänstesektorn. Ett mer neutralt skattesystem skulle sannolikt sfimulera till ökad tillväxt och bättre rörlighet och användning av det kapital som finns i landet.

För det fjärde: På en rad områden råder dålig konkurrens, som driver upp priser och kostnader. Avregleringar oeh insatser för aff öka konkurrensen bör kunna pressa kostnaderna och gynna konsumenterna. Här har också det nya pris- och konkurrensverket alla möjligheter atf visa vad det går för. Jag välkomnar varmt den ökade aktivitet när det gäller aff intensifiera konkurrensen som vi nu kan se därifrån.

För det femte: Också i den offenfliga sektorn finns utrymme för insatser som ökar effektiviteten och pressar kostnaderna. Alltför centraliserade

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

109

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

110

organisafioner kan decentraliseras och de anställdas eget ansvar ökas. Konkurrensen kan öka mellan olika lösningar och alternativ även inom den offenfliga sektorn. Genom atf förbättra sambandet mellan de offentligt anställdas prestationer och deras arbetsvillkor kan servicen förbättras och kostnaderna sänkas.

För det sjätte: Regionalpolitiken måste spela en större roll för att svalka av den överhettade ekonomin framför allt i storstadsområdena och i stället stimulera tillväxten i övriga landet. Det gäller i synnerhet byggsektorn, som är kraftigt inflationsdrivande framför allt i storstadsområdena. Förutsättningarna för fillväxt måste förbättras i andra områden, bl.a. genom jämnare fördelning av högre utbildning och genom mer varierade arbetsmarknader. Det gäller också atf fortsätta den omfattande satsningen pä investeringar i kommunikationer och infrastruktur, som bl.a. yttrar sig i moderniseringen och digitaliseringen av värt telenät, något som så småningom skall göra det möjligt att använda modern datateknik i alla delar av landet.

För det sjunde: Sparandet måste ökas. I dag är sparandet i Sverige för lågt, vilket yttrar sig i ett underskott i våra utrikesaffärer. Nytt sparande mäste till, både i den offentliga sektorn och i den privata sektorn. Hushällens sparande är i dag negativt, dvs. hushällen konsumerar mer än de tjänar, och de lånar fill mellanskillnaden. Det är en situafion som på längre sikt inte är hållbar. Hushållssparändet mäste ökas igen, och det är också ett av de viktigaste syftena med den kommande skattereformen.

När det gäller sparandet i den offenfliga sektorn har situationen förbättrats under de senaste åren. Vi har efter 1970-talets kriser återskapat ett överskott i den offentliga sektorns finanser. Det är bra. Ett sådant överskott behövs för aft man skall klara sparandet och trygga välfärden. Därför är det också med viss oro vi nu ser hur kostnaderna snabbt stiger i socialförsäkringssystemen. Det är nödvändigt atf vi bringar dessa kostnadsstegringar under kontroll. Det är nödvändigt infe bara för aft klara sparandet och bytesbalansen utan också för aft värna tryggheten i de välfärdsåtaganden som samhället har gjort.

För det åttonde: Sist men inte minst måste vi se till atf Sverige med all kraft går in i arbetet för ekonomiskt samarbete och integration i Västeuropa. Jag fick i defta sammanhang tvä ganska olika budskap frän moderata samlingsparfiet och miljöpartiet. Carl Bildt krävde i debatten med Ingvar Carlsson att regeringen följer riksdagsbeslutet, dvs. aff frågan om medlemskap i EG skjuts pä framfiden medan det nuvarande integrationsarbefet pågår. Ett slags fredspakt skulle slutas i denna fråga så att nationen framstår som enig i målet och medlen för det arbete som vi nu bedriver når det gäller att uppnå en samarbetslösning med den Europeiska gemenskapen. Carl Bildt krävde t.o.m. att statsministern skulle huta åt utrikesdepartementets kabinettssekreterare som har haft fräckheten aft uttrycka tvivel på att medlemskap i EG och neutralitet är förenliga fing. Ändå känner sig Lars Tobisson helt oförhindrad atf i samma talarstol och i samma debatt propagera för medlemskap i EG. Jag tycker aft Carl Bildt borde ta itu med Lars Tobisson och se till att han håller sig till de spelregler som riksdagen har fastställt.

Per Gahrfon är en något annan figur i detta skådespel. Jag har lyssnat till två retoriska övningar från miljöpartiefs företrädare i dag, och jag känner mig tvingad aff något betygsätta Per Gahrfon. Jag tycker atf hans beskrivning

av Sveriges roll i världen är delvis grotesk, delvis bara populistisk. Jag har varit med ganska länge i internationellt ekonomiskt samarbete och i handelspolitiskt samarbete. Och om jag har lärt mig något av detta så är det att Sverige är oerhört beroende av vad som sker utanför värt lands gränser när det gäller ekonomi, konjunkturer och handel. Och allt fal om aft vi skulle ha en obegränsad suveränitet som gjorde aff vi utan hänsyn fill vår omvärld kunde göra vad vi ville faller som vissna höstlöv fill marken så fort man bara tittar ut och ser fillbaka på den ekonomiska historien i vårt land under de senaste 20-30 åren.

Man frågar sig: Vad är det miljöparfiet egentligen vill? Per Gahrfon pekar på en rad problem när det gäller integrationen i Europa. Jag håller med honom om att det finns en rad problem. Men problemet är icke atf vi skulle kunna välja fullständig suveränitet. Han säger atf jag skulle ha rätt atf bestämma om det är full sysselsättning eller inte i Sverige. Den rätten har någon finansminister i Sverige aldrig haft. Det har varit en ständig kamp för aff se fill aff vär exportindustri fungerar, aft vi kan sälja pä världsmarknaden och att vi kan hälla sysselsättningen uppe genom att vara effektiva och hålla nere kostnaderna.

Om jag på ett riktigt sätt tolkar Per Gahrton och miljöpartiet, som jag antar att han sprakar för, sä menar han aff vi över huvud taget inte skall delfa i den integrationsprocess som nu har inletts i Europa. Jag kan inte säga vad det betyder för Sveriges förhällande fill resten av världen, men låt oss koncentrera oss pä vad det betyder för värt förhållande till Västeuropa. Om meningen är atf vi skall undvika varje slag av anpassning kan jag bara dra en slutsats, som jag vill formulera i en fråga till Per Gahrfon. Är det miljöparfiets mening att vi skall säga upp frihandelsavtalet med EG? Det är nämligen detta frihandelsavtals framtid det nu handlar om och om det skall kunna fortsätta att fungera i ett nytt läge. För aft det skall kunna fortsätta aft fungera måste vi på ett antal områden nå både anpassning och samarbete med EG. Om vi säger nej till detta bör vi i konsekvensens namn säga upp frihandelsavtalet och återgå till de tullar och skyddsanordningar som fanns tidigare. Om detta är miljöpartiets mening - ni visar ju infe något alternativ när det gäller västeuropeiskt samarbete - tala då rakt ut om den saken. Per Gahrton har i olika sammanhang berömt sig av aft vara nästan den ende i svensk polifik som står för sanning och rätt. Ge ett exempel pä hur det förhåller sig med det i denna fråga!

Detta, fru falman, är vårt program för en mer effekfiv ekonomi, som skall öka möjligheterna atf behälla den fulla sysselsättningen och samtidigt pressa tillbaka pris- och kostnadsstegringen.

Vi har satt i gång arbetet med detta program, och de första konkreta förslagen kommer vi att lägga fram redan i höst. Samtidigt har vi dragit i gång det ordinarie budgetarbetet. Det måste bli en stram budget med tanke på vad jag har sagt och infe minst med tanke på utvecklingen på sikt när det gäller socialförsäkringssektorn. Jag ser i dag inget behov av att lägga fram något särskilt s.k. ätsframningspaket i höst. Men jag vill deklarera atf vi, om lönestegringarna skenar i väg nästa är och om bytesbalansen fortsätter aft försämras, måste vara beredda atf strama upp finanspolitiken ytterligare ett snäpp.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Alhnänpolitisk debatt

111

112

Anf. 26 LARS TOBISSON (m) replik:

Herr falman! Kjell-Olof Feldt inledde med aff säga aff jag svartmålar och aff han har hört samma klagolåt förut. Jag ägnade mig mest ät EG och energipolitik den här gängen. I den mån jag berörde de ekonomiska utsikterna återgav jag bedömningar från finansministerns eget specialist insfifuf konjunkturinstitutet. Efter aff ha hört Kjell-Olof Feldt kan jag referera honom också: Ingen dans pä rosor, uppgifterna är svära och utmaningarna är många.

Det sägs nu aft Sveriges ekonomi är överhettad. Är det då infe konsfigt att tillväxten nästa år inte väntas bli större än 1,5 %? I nominella termer kan produktionsökningen i Sverige jämföras med vad som sker i andra länder, men av denna blir det mindre real tillväxt, mer inflation.

Jag tycker aft detta visar aff problemen främst finns på ekonomins utbudssida i form av stora skatfekilar och hårda regleringar. Jag håller med finansministern om aft det infe behövs någon åtstramning, eftersom defta i socialdemokrafisk uttolkning allfid betyder höjda skatter, och sådana flyttar främst sparande från hushåll fill det allmänna. Det var intressant atf notera de ord som finansministern uttalade om vikfen av ett ökat hushållssparande. Vad vi behöver göra är atf avreglera och sänka skatterna, något som vi skapar utrymme för genom besparingar.

Om jag alltså har noterat vissa uttalanden i dag, som jag infe känner igen från tidigare debatter, om behovet av avreglering för aft fä olika marknader aft fungera bättre, så måste jag vara besviken över atf finansministern, näsfan i samma andetag som han talar om aft marginalskatterna skall sänkas, säger atf han är beredd aff ta tillbaka pengarna igen nästa är. Hur kan det medverka till en lugnare löneutveckling?

Enligt konjunkturinsfifufet stiger lönekostnaderna både i är och nästa är med 7,5 %. Det är mer än antagandet i det s.k. kafastrofalternativef från långtidsutredningen och budgetpropositionen. Låt mig påminna Feldt om hur han själv beskrev katastrofen i årets finansplan:

"Vid den högre löneökningstakfen beräknas prisstegringarna bli 5—6 procent per år både 1988 och 1989. Defta medför en betydligt sämre

ekonomisk utveckling 1989. BNP-tillväxten kommer därmed att prak
fiskt taget avstanna."

Och vidare: "Endast en dämpad kostnadsutveckling kan förhindra

att vi tvingas in i en inflafionisfisk utveckling, med försämrad sysselsättning och sjunkande levnadsstandard som oundviklig konsekvens."

Min fråga är dä: Vilka åtgärder, mera konkret, avser finansministern aft nu vidta för atf lindra verkningarna av den utveckling som han själv bedömt som oundviklig?

Anf. 27 ANNE WIBBLE (fp) replik:

Herr talman! Finansministern inledde med att säga aft det var samma visa som fidigare, och jag måste fä returnera bollen. Det var precis samma visa som tidigare i den första hälften av finansministerns anförande. Särskilt måste jag få reagera mot aff finansministern envisas med aff upprepa påståendet att den borgerliga politiken medvetet skapade arbetslöshet. Jag tycker att det vore dags atf finansministern undvek atf föra fram sådana medvetet falska påståenden.

Finansministern förutspådde också aft det skulle bli samma bild om tre år. Det gjorde mig mycket bekymrad, måste jag säga. Vad han då medgav var att under tre års framtida socialdemokrafiskt regerande kommer man icke atf kunna göra någonting ät dagiskön för småbarnsföräldrar, man kommer icke aff kunna göra någonting åt operationsköerna för många äldre personer, man kommer icke aft göra någonting åt näringsförbudet för kvinnor, man kommer icke att göra någonting åt det skattesystem som jag kritiserade och man kommer icke atf göra någonting åt de alldeles för höga prisökningarna. Det var en utomordentligt bekymmersam beskrivning som finansministern därigenom gav.

Inledningen hängde inte riktigt ihop med själva anförandet. För en gängs skull kom senare litet information om vad socialdemokraterna tänker sig när det gäller det framtida skattesystemet. Det var ovanligt många ord men tyvärr inga som helst siffror. Det fanns inga besked om vilka procentsatser socialdemokraterna tänker sig då det gäller marginalskatterna. Jag skulle därför vilja fråga om det fakfiskt är så aft socialdemokraterna nu är intresserade av att alla alltid skall fä behålla hälften av en inkomstökning. Vidare skulle jag vilja höra om finansministern är intresserad av att ha ett automatiskt skydd mot atf inflationen smyghöjer skatten. Det är ju föga värt aft hålla på och sänka marginalskatten, om den fortgående prisökningen ständigt puttar upp människor igen i högre inkomstklasser och därigenom ger dem högre skattesatser.

Om löneutvecklingen skenar i väg, sade finansministern, blir det mera åtstramning sedan. Det är faktiskt redan nu så att utvecklingen häller på aft skena i väg. Jag skulle därför vilja fråga finansministern: Hur stor lönekostnadsökning nästa år skall det bli för aff finansministern skall anse aft det är hans skyldighet aff reagera för aff dämpa prisutvecklingen och kostnadsutvecklingen?

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 28 GUNNAR BJÖRK (c) repUk:

Herr talman! Kjell-Olof Feldts historieskrivning lämnar en hel del övrigt att önska, för han glömmer alltid bort att under de icke-socialistiska regeringsåren bjöd socialdemokraterna över på nästan varje punkt vid behandlingen av de kriser som då fanns. Slutsatsen är ändå, om man ser det hela i ett längre perspekfiv, aft trots den industriella lågkonjunktur som Sverige befann sig i under de icke-socialistiska åren klarade sig Sverige bättre än omvärlden. Nu gär det ganska bra för Sverige och det gär bra för omvärlden, men Sverige klarar sig sämre än omvärlden. Detta bör i varje fall leda till atf KjeU-Olof Feldt infe skall försöka slå sig för bröstet så som han vill göra.

När det gäller sparandet säger finansministern atf det mäste bli bättre möjligheter aft spara och atf det behövs en bättre fördelningspolitisk profil. Det låter ju bra. Vi får se vad det blir av detta. Det krävs aft finansministern inte går emot förslagen om höjt grundavdrag, skatterabatt och sänkt matmoms, om han skall göra trovärdigt aft han tänker leva upp till vad han säger.

Det är intressant att höra Kjell-Olof Feldts nya beskrivning av den fulla sysselsättningen. Före valet var det full sysselsättning överallt. Nu finns det en nyans - atf det inte är full sysselsättning runtom i landet. Nästa steg är väl atf man börjar fala om, vad som förekommer i form av ökad förtidspensionering och ökad indirekt arbetslöshet, förhållanden som i dag leder till att arbetslösheten i många regioner är exakt lika hög som den var under de icke-socialistiska åren, som av en del beskrivs som det mörkaste av det mörka.

Den socialdemokratiska politiken innebar först devalvering - det var en sådan som genomfördes - och sedan har det varit fråga om högre inflation i Sverige än i omvärlden, lägre produktivitetsökning och en försämrad bytesbalans.

Under debatten här i dag har energifrågor diskuterats. Det finns anledning aff påminna om effekterna av Tjernobylolyckan. Utgår man frän resonemanget atf reaktorn i Tjernobyl skulle ha varit särskilt dåligt skött, skall vi komma ihåg att det har hänt katastrofer även i anläggningar som den i Harrisburg, som skötts av välutbildade ingenjörer. Det är en myt atf det elände som drabbat Sverige genom olyckan i Tjernobyl skulle ha orsakats av en enstaka företeelse bland ryska kärnkraftverk.

114

Anf. 29 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr talman! Nu har uppoffringarna skett - uppoffringarna för den socialdemokrafiska regeringen och för samhället. Ur ett arbefarklassper-spektiv frågar man sig dä: När kommer resultatet?

Inte var det något större resultat som finansministern här kunde redovisa. Det främsta budskapet var lägre löner i stort sett. Eftersom man tillämpar ett generellt snitt pä lönerna i dag blir det så, atf regeringen samtidigt satsar på den marknad där löneskillnader verkligen befrämjas. Vad som har hänt under de senaste avtalsrörelserna är aff klyftorna mellan arbetarna har ökat, liksom när det gäller mellangrupperna. Det är egentligen en fantastisk utveckling.

Hur skall man komma fill rätta med denna utveckling? Jo, man vill begränsa de vanliga arbetarnas löner hela tiden. Det är alltså budskapet från den socialdemokratiska regeringen efter alla uppoffringar, devalveringar och ansträngningar för aff hålla igen.

Något svar måste väl ändå regeringen ge. Är det verkligen huvuduppgiften för den socialdemokrafiska regeringen aff ha västvärldens lägsta löner, dvs. konkurrenskraft? Det måste det ju vara, om man nu vill satsa på dessa marknadskrafter som man så gärna vill satsa på.

Vi har också problemet med de skatfeförslag som regeringen lägger fram. Nog tror jag att finansministern måste ta till litet mer av sitt pedagogiska kunnande för aft förklara för de svenska arbetarna atf de som tjänar över 200 000 - 300 000 kr. får flera tusen kronor mer i skattesänkning än en vanlig industriarbetare. Det måste vara en stor pedagogisk uppgift för finansministern aft klara av defta, om det kan ha någonting atf göra med rättvisa och jämlikhet framöver i samhället.

Man kan naturligtvis jämställa kapital och arbete i beskattningshänseende. Men vad hjälper detta, när man följer marknaden och underlätfar för de mer väletablerade i samhället i dag? Man arbetar konsekvent i den riktningen.

Man säger också atf det går bra för Sverige. Man räknar upp allt det som är plustecken i dag. Men baksidan, som också finansministern var inne pä, är bl.a. socialförsäkringskostnaderna. Den ohämmade tillväxt som marknaden kräver och som regeringen understödjer skapar nya kostnader i form av utslagna människor och sociala problem - en oändlig karusell hos de vanliga, enkla arbetarna och deras familjer. Detta kosfar samhället pengar. Dä är det väl infe aff undra pä aff resurserna inom vård, omsorg och skola inte räcker till, om vi skall ha ett rättvist och jämlikt samhälle.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allntänpolitisk debatt

Anf. 30 PER GAHRTON (mp) replik;

Herr falman! Vi har nyss utkämpat en valrörelse, där motståndarna fill miljöpartiet försökte måla upp nidbilder av vad vi egentligen ville, för att pä det sättet skrämma väljarna. Det var ingen särskild framgångsrik takfik. Om jag var rådgivare till socialdemokrafin skulle jag inte förorda taktiken aff försöka raljera bort vår EG-kritik. Den är alltför allvarlig för det.

Vi har inte krävt aft man skall säga-upp frihandelsavtalet. Vi är posifiva till samarbete mellan människor i Europa pä annat häll. Vi är positiva fill studieutbyte och forskningssamarbete. Vi är givetvis också posifiva till ekonomiskt samarbete pä vanliga, normala och rimliga villkor.

Det vi har motsatt oss är det allmänna principbeslut som innebär aft Sverige i praktiken överför beslutsrätten över större delen av den nationella politiken och ekonomin till EG-organ. Dagens Indusfri rubricerade i går en intervju med Olof Allgärdh, chef för EG-informationssekrefariatet; "Ingen ny svensk lag utan aff snegla pä EG". Han säger: "I praktiken innebär det atf ingen ny svensk lag kommer atf stiftas, utan aff man först sneglat pä EG."

Detta är - eller hur, Kjell-Olof Feldt - ett sätt aff delvis beröva denna riksdag sin grundlagsfästa lagstiftningsmakt. Det kan denna riksdag givetvis göra - beröva sig själv makten. Men dä skall det ske enligt gällande grundlag. Det är på denna punkt vi reagerar.

De praktiska konsekvenserna av detta gav jag några exempel pä som

115

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Kjell-Olof Feldt väljer att vifta bort. Jag tror att det är ett allvarligt fel att göra så. Människor ute på arbetsplatserna, i bostäderna, när de konsumerar, när de handlar, när de köper maskiner osv., kommer i konkret handUng att uppleva vad denna EG-anpassning verkligen innebär för dem i form av försämringar.

Vad vi reagerar kanske allra mest mot är atf ni smyger oss in i ett medlemskap. Jag vill citera näringsutskottets nye ordförande, Lennart Pettersson:

Ett icke osannolikt scenario är att vi exempelvis åt 2010 så nära vuxit samman ekonomiskt med Västeuropa att vi på det ena eller det andra sättet organisatoriskt är med i EG.

Det är alltså meningen att vi genom dessa hundratals små beslut mer än hittills skall skapa ett fait accompli. Då kommer man ännu mer än vad Kjell-Olof Feldt gör i dag att resignerat säga: Vi har inget val - vi måste bli medlemmar.

Skriver Kjell-Olof Feldt under på Lennart Petterssons uttalande eller infe? Kan Kjell-Olof Feldt lova att vi inte kommer att gå med i det europeiska monetära samarbetet? Kommer kronan atf ersättas av ecu eller ej? Kommer Bengt Dennis i framfiden att få några efterträdare eller ej?

116

Anf. 31 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Jag uttryckte verkligen ingen förhoppning om aff Anne Wibble och Lars Tobisson skulle fortsätta med den monotona klagolåten i fre år till. Vad jag hoppades på var motsatsen, att vi under de kommande tre åren skulle kunna föra en debatt om svensk ekonomi som denna ekonomi fakfiskt ser ut och utan den professionella klagokör som Wibble-Tobisson har blivit under gångna är. Jag tror att vi eventuellt skulle kunna nå ett bättre resultat genom något slags meningsutbyte - en och annan skulle kanske t.o.m. kunna kalla det intellektuellt meningsutbyte - om vi ansträngde oss. Det var detta jag menade. Det handlar alltså inte om något försök aft vika från de utfästelser som vi har gjort och det ansvar som vi har när det gäller brister och missförhållanden i vårt samhälle.

Sedan tror jag aff jag måste säga en del saker fill Lars-Ove Hagberg.

Kommunister älskar aff framträda som de enda sanna talesmännen för arbetarklassen, så även Lars-Ove Hagberg. Det låter ju ståtligt.

Hagberg menar sig slå vakt om arbetarnas intressen när han säger nej fill sänkta marginalskaffer. Han säger sig kämpa för arbetarnas rätt när han lovar atf stora vinster skall förvandlas till höjda löner.

Jag tror att jag har fler partikamrater som är arbetare än vad Lars-Ove Hagberg har. Jag tror t.o.m. att jag i min polifiska verksamhet träffar fler arbetare än Lars-Ove Hagberg göra. Därför vill jag redovisa följande erfarenhet från den gångna valrörelsen.

Även arbetare vill ha lägre marginalskaffer. Pappersarbefare som går skiftgång har i år en inkomst på mellan 140 000 och 150 000 kr. De har i dag en marginalskatt på 50 %. Sänker vi infe marginalskatterna framöver kommer dessa pappersarbetare om ett par år aff ha en marginalskatt på 64 %.

Vad de sade fill mig var faktiskt atf de ville ha lägre marginalskatter. De

tyckte att de skulle få mer över när de tog den hårda skiftgängen och nattarbetet. Detta tyckte de - särskilt när de började få klart för sig aff de kanske bara skulle få 36 kr. kvar av hundralappen.

Ännu mindre följer dessa arbetare med kommunisterna i kravet på aff ytterligare höja marginalskatterna. Det var ju vad ni i varje fall delvis och i början av valrörelsen hävdade var kommunisternas linje.

Låt mig sedan ta detta med vinsterna. Jag har hört från Lars-Ove Hagbergs företrädare i de här debatterna under alla år att vinsterna är så stora att lönerna måste upp.

Hagberg uppträder som om alla löntagare i Sverige var anställda i högvinstföretag. Så är det förvisso icke. En oeh en halv miljon arbetar i stat, kommun och landsting, och där görs det inga vinster. Varje kostnadsökning utöver en rimlig nivå slår igenom i krav på höjda skatter eller inskränkningar av servicen. Vi har inget annat sätt aff fa pengarna pä än aff höja skatten eller inskränka på verksamheten.

Ytterligare en och en halv miljon löntagare jobbar i småföretag inom handel, distribution och service. Där finns det inga stora vinster.

Det är att lura folk om man pekar ut Volvo, SKF och ASEA och säger aff vinsterna där skall räcka för att höja lönerna för fyra miljoner löntagare -eftersom bara några hundra tusen jobbar i de företagen. Effekterna av detta kan vi se. Det är därför vi försöker tala om för löntagarna: Driver vi upp löneökningarna för mycket blir det inflation eller skattehöjningar, och det drabbar fakfiskt arbetarna mer än någon annan grupp.

Visst kan man säga aft lönerna har stigit för litet. Jag kan tycka att reallönerna har sfigit för litet i Sverige, men de nominella lönerna har sfigit med 40 % de senaste fem åren, vilket är dubbelt sä mycket som i våra konkurrentländer. Men inte har det blivit mycket i form av ökade reallöner-de kommer ju ur ökad produkfion, ökad produktivitet.

Det är, herr talman, trots allt tur att arbetarklassen inte följer Lars-Ove Hagberg. Jag har sett spåren av er polifik i andra sammanhang. Det är faktiskt aft lura Sveriges arbetare att tro atf höjda löner plockar vi ur träd som inte ger någon frukt.

Gunnar Björk hade en del synpunkter pä försvaret och en del punkter där han ville ha besked. Vi är i och för sig i ett läge där vi skall diskutera hur vi skall göra med försvaret, men när jag lyssnade fill Gunnar Björk kom jag ihåg det som anges i de nationalekonomiska grundböckerna, nämligen nödvändigheten av atf prioritera. Det är ett ord som även i polifiken är ganska omtyckt. Prioritering betyder att välja mellan olika alternativ. I de nationalekonomiska textböckerna brukar man använda ett övningsexempel där läsaren skall välja mellan smör och kanoner. Det går i själva verket tillbaka till den gamle Bismarck.

Gunnar Björk vill ha mer kanoner, så mycket står alldeles klart. Men han vill också ha mer smör. Och nu är frågan: Skall vi ha både mer smör och mer kanoner, vem skall då betala?

I våras finansierade centern sina reformer med sänkt matmoms. Är det vad ni tänker göra igen? Då blir det varken smör eller kanoner.

Lars Tobisson och jag hittar faktiskt varandra pä en punkt i dag, nämligen i uppfattningen att många av den svenska ekonomins problem finns på det som

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

117

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

ekonomerna kallar utbudssidan, dvs. atf vi måste få fram fler människor som vill och kän arbeta, företag skall fungera effektivare, vi måste få bort flaskhalsar, dålig konkurrens, monopol som driver upp priser, regleringar som också gör det. Vi har sådana.

Men samtidigt tror jag atf vi skiljer oss åt. Vad jag har insett är aff sådana åtgärder kan vara bra, men det far tid innan man ser effekt i ekonomins sätt att fungera. Vad jag har aff invända mot moderaterna är atf ni har försökt inbilla svenska folket atf, för aft ta ett exempel: "Bara man sänker skatterna slipper man bedriva stabiliseringspolifik". - Det trodde Ronald Reagan också, och han lämnar efter sig världens största statsskuld. Det tar tid innan åtgärder av det här slaget ger effekt. Under fiden mäste man bedriva stabiliseringspolifik, och det kan hända aff i denna stabiliseringspolitik ingår höjda skatter för atf man skall undvika något ännu värre.

Slufligen några ord fill Per Gahrton, som råder oss aft infe angripa miljöpartiet för hårt. Men jag tycker aff mitt angrepp i all sin fumlighef gav en viss effekt. För nog slog Gahrton fill reträtt! I hans anförande handlar det om atf Sverige skulle i allt underordna sig byråkraterna och politikerna i Bryssel. Vi skulle i stort sett inte ha någonting kvar aff bestämma.

Nu handlar det om hur leksakerna skall vara konstruerade och om arbetsmiljön. Det är vikfiga områden, där vi inte vill offra väsentliga värden. Men det är fakfiskt inte detsamma som det Per Gahrfon predikade, ack sä vältaligt, i sitt inlägg, nämligen aft om vi samarbetar med Västeuropa avskär vi oss från resten av världen. Vi går in i ett fort, sade han, med taggarna utåt. Det är en fullständigt felakfig beskrivning både av EG och ännu mycket mer av svensk utrikespolifik. Infe heller skulle vi, om vi avstår frän samarbetet, ha en oerhörd suveränitet och kunna fritt bestämma vilken sysselsättning vi skall ha, vilken välfärd vi skall ha osv. Vi vet aft vi fär kämpa oss fill välfärd och annat. Det har vi allfid fått göra, och jag är rädd för, herr talman, att miljöpartiets entré i riksdagen inte kommer aff ge oss några gratisbiljetter vad gäller resan fram till full sysselsättning och ökad välfärd. Det får vi socialdemokrater arbeta vidare med.

Låt mig ge Per Gahrfon ett råd: Det är bättre atf begränsa retoriken än att förlora sakinnehållet i sin politik.

118

Anf. 32 LARS TOBISSON (m) replik:

Herr talman! Jag skall genast skingra finansministerns olust över vad han uppfattade som en entonig klagolåt frän min sida. Finansministern sitter väl stadigt i stolen nu? Jag skall faktiskt ge honom en eloge. Jag har aldrig hört honom mer medveten om flaskhalsarna och stelheten, om behovet av att göra olika marknader mer flexibla och effekfiva, kort sagt att arbeta pä ekonomins utbudssida i stället för atf försöka styra efterfrågan. Det är ett stort framsteg, som jag tacksamt noterar.

Men helt nöjd fär man infe vara. Det finns onekligen en del oklarheter vad gäller skattepolitiken - förutom detta aff regeringen fortfarande talar om aft skattetrycket skall hållas oförändrat. Så sent som under vårriksdagen ansågs det ofrånkomligt atf tofalfinansiera varje skattesänkning genom att höja andra skatter. Men under valrörelsen sade plötsligt både statsministern och finansministern att skattesänkningar och andra reformer inte längre behöver

betalas. Kjell-Olof Feldt erkände t.o.m. ett tankefel när han fidigare hade hävdat atf fofalfinansierade sänkningar av inkomstskaften skulle underlätta lönerörelsen. Det är ett markant åsiktsbyte som, om det står sig, verkligen förtjänar mer uppmärksamhet. Vi moderater har ofta sagt att sänkta marginalskaffer får en tillväxfeffekt som kompenserar åtminstone en del av inkomstbortfallet för det allmänna. Det är alltså bra om Kjell-Olof Feldt har anslutit sig fill den uppfattningen.

Men låt mig fråga, som ett fest på detta: Är finansministern beredd aff ändra direktiven till de sittande skatteutredningarna, som är ålagda atf följa principen om fofalfinansiering?

Om jag har förstått regeringens talesmän under valrörelsen rätt skulle fillväxten kunna finansiera inte bara skaftesänkningar - där kan jag hänga med - utan även förlängd semester och ökad föräldraledighet. De reformerna skulle alltså infe heller behöva betalas. Men där är det faktiskt svårare aff se sammanhanget. Kortare arbetstid betyder en minskning av tillväxten. Hur skall det kunna finansieras med ökad tillväxt? Ligger det måhända ett litet tankefel av finansministern även här? Visst vore det bra med mer flexibla arbetstider, men totalt sett måste vi i Sverige arbeta mer och inte mindre om vi skall klara våra åtaganden till pensionärerna och annan social trygghet.

Jag noterade aff finansministern uttalade sig för aff ge pensionärer större möjlighet aft förvärvsarbeta genom atf angripa de orimliga marginaleffekter som de drabbas av. Det är bra. Det skulle befrämja tillväxten. Men hur kan förkortad arbetstid bekostas med en tillväxt som just därmed reduceras? Jag ser med spänd förväntan fram mot svaret. Var de nya idéerna under valrörelsen bara dimridåer som, när de nu lättar, blottlägger aff skattetrycket trots allt kommer att inte bara vara oförändrat utan också skärpas?

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 33 ANNE WIBBLE (fp) replik;

Herr talman! Jag skall be aff fä återkomma fill det mest akuta problemet, nämligen det med de höga prisökningarna och den ekonomiska utvecklingen, som konjunkturinstitutet och riksbankschefen upprepade gånger har varnat för. Det är alltså nu som är problemet.

Jag vill beskriva för finansministern vad han har för val.

Han kan välja att göra ingenfing. Det förefaller aff vara det som han själv är mest trakterad av. Det har beskrivits i ordalag som lättsinnigt och ansvarslöst - infe av mig utan av honom själv gentemot några andra. Det är det första alternafivet.

Det andra finansministern kan göra är aft faktiskt vidta några ekonomisk-politiska åtgärder för atf gripa sig an med det som även i regeringsförklaringen uppmärksammades som ett allvarligt problem, nämligen de stora prisökningarna. Men då mäste han svika det budskap som gavs i valrörelsen.

Min tolkning av finansministerns val mellan dessa båda, föreställer jag mig, ganska otrevliga ting är aft han ändå med ganska snabba steg nu närmar sig den gamla linjen, om jag får kalla den så, nämligen den som han drivit här i kammaren, atf han gärna vill försöka göra någonting, inte bara sitta med armarna i kors. Det är som sagt den linje han har drivit här i kammaren. Den gällde fram fill en månad före valet. Jag skulle gärna vilja fä veta om finansministern anser atf det är en rikfig tolkning, att han nu skyndar sig

119

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

120

fillbaka fill denna linje som gällde fram fill ungefär den 18 augusti oeh aff han alltså i valet mellan lättsinne och ansvarslöshef resp. atf svika valbudskapet väljer aff svika valbudskapet. Om detta är en riktig tolkning skulle jag gärna vilja aff finansministern något preciserade de kommande ekonomiskpolitiska åtgärder som han ändå aviserat.

Vad handlar det om för skattehöjningar? Blir det trots allt den höjning av momsen som han hade med i sina kalkyler sä sent som i april/maj i år? Eller kan finansministern nämna något om vad slags omprövningar av utgiftsprogram som det handlar om enligt regeringsdeklarationen? Det rör sig om ganska stora belopp, och finansministern har själv fidigare sagt att utgifter pä så där en ä en och en halv miljard kan man väl klara med litet vanligt gnet, även om det inte har lyckats så bra. Men när det handlar om stora belopp, fem sex miljarder, eller ännu mer, måste man plocka fram pengar pä något sätt. Därför vill jag veta: Hur kommer dessa pengar atf plockas fram, antingen nu eller i januari?

Anf. 34 LARS-OVE HAGBERG (vpk) replik:

Herr falman! Finansministern påstod atf jag älskar atf framställa mig som arbetarnas talesman. Det har jag väl en viss rätt att göra. Det är kanske en viss skillnad mellan att träffa och skaka hand med arbetare och att leva tillsammans med dem. Det ger kanske en viss skillnad i erfarenhet. Apropå inflytande så kandiderade ju herr finansministern och jag i samma valkrets. Finansministern minskade sina röster, medan jag ökade mina. Jag vet inte vad vi skall dra för slutsatser av det valresultatet.

Jag tror att Kjell-Olof Feldt underskattar den här frågan: Kan vi fortsätta aft ha det så i samhället atf rättvisan och jämlikheten sätts pä undantag? Det är defta som är det oroande i arbetarrörelsen. Det är på något sätt som att dumpa arbetarrörelsen och låta några helt försvinna. Kanske en tredjedel av 'människorna inte har något parfi i arbetarrörelsen mer än vpk som företräder deras intressen. Det tycker jag är mycket allvarligt.

Det är klart aft en industriarbetare som tjänar 140 000-150 000 kr. skall ha skattesänkning, men varför i herrans namn skall de högavlönade ha flera tusen kronor mer i skaftesänkning? Jag är helt överens med finansministern om, och jag skulle kunna göra upp om det, att vanliga industriarbetare skall få en skaftesänkning, men finansministern envisas med att vilja ge de högavlönade ännu mer. Den statliga personalpolitiken, och det gäller även landsfingens och kommunernas personalpolitik, kopierar ju med stöd av regeringen den privata sidans personalpolitik aft det skall vara större löneskillnader. Det är det som oroar arbetarrörelsen i dag.

Dessutom är det infe någon fullständig sanning att stora företag tjänar massor med pengar och aft små företag har låga vinster. Det är inte sant, det vet finansministern mycket väl. Därför måste vi i första hand få upp lönerna för de vanliga arbetarna, de lågavlönade. Men den ekonomiska politiken går i dag absolut rakt emot detta. Finansministern måste väl ändå inse att vi inte kan fortsätta att bygga samhället på den här grunden.

Jag har också förstått aff finansministern har varit orolig över att de vinster som förekommer i dag inte används till sådana investeringar som de borde användas till. Jag anser aft det är fråga om en alldeles för dålig placering av de

vinster som finns i dag. Framför allt borde de gå fill den offenfliga konsumtionen. Om man skulle fä till stånd en skatteuppgörelse är det mycket vikfigt aft se till aff vinstmedlen kommer offentlig konsumfion till godo. Men vad finansministern under lång fid har motarbetat är aff man vid varje form av avtal skall se till atf de är inflationsdämpande. Det vill man aldrig nappa på. Man sätter i stället sina lönetak. Fundera på förslaget om inte varje överskridande av prisökningar pä en viss procent skulle ge direkt utslag i lönekuvertet hos den vanlige arbetaren! Jag undrar hur de som sätter priserna dä skulle göra i fortsättningen. Jag tror atf det vore det mest effektiva sättet för regeringen och arbetarrörelsen aft se till att dämpa inflafionen. Vi får se vad regeringen tänker göra.

Prot; 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 35 GUNNAR BJÖRK (c) replik:

Herr falman! I mitt första anförande ställde jag frågan fill finansministern varför han så kategoriskt är emot kravet på aft också ta in miljömålet som delmål i den ekonomiska politiken. Det är symptomatiskt atf jag infe får något svar pä den frågan.

Jag vill ta upp frågeställningen om smör och kanoner. Det är klart att det är bra om man kan fä båda delarna, men man måste naturligtvis göra en avvägning. Vad jag försökte få finansministern fill var aft fundera litet över effekterna av aft vid ett visst fillfälle infe anslå pengar - på sikt kan det ju bli dyrare. Finansministern har ju ett ansvar för försvarsindustrin. Vi kan ta försvarsvarven eller flygindustrin som exempel. Om man inte fattar beslut om pengar nu, så kan det leda till atf man fär gå ut och sätta sig i knät på NATO-länder och köpa till ett högre pris. Sådan är situationen närdet gäller delar av robofindustrin. Men där kommer notan om elva år. Jag tycker aft finansministern borde ha en åsikt om detta, alldenstund man enbart krifiserar dem som ger underlaget. Jag tycker atf försvarsministern och finansministern infe tar sitt ansvar för det underlag som hittills har presenterats.

När det sedan gäller defta att centern försökte finansiera sin alternativbudget i januari med matmoms vill jag säga aft det infe alls är korrekt utan mer var tänkt som ett skämt. Vi finansierar vär alternafivbudget med en uranskaff av miljö- och energipolitiska skäl. Det var det sätt som vi använde för atf finansiera vår budget, och det borde ha kunnat antas av andra radikala krafter som säger sig arbeta för en bättre miljö- och energipolitik.

Anf. 36 PER GAHRTON (mp) replik:

Herr talman! Jag får väl förstå atf finansministern infe hinner svara på allt. Det kommer väl fler debatter då vi får veta om näringsutskotfets ordförande Lennart Pettersson är representativ för partiet, när han spår aft vi kommer aft i prakfiken vara EG-medlemmar är 2000. Vi får väl senare veta om vi skall gå med i det europeiska monetära samarbetet EMS, om vi skall ersätta kronan med ECU och vad som är på gäng.

Låt mig ta upp frågan om full sysselsättning. Finansministern säger att han tror aft socialdemokrafin ensam får kämpa för full sysselsättning. Vi har i valrörelsen öppet sagt att om det är någonfing vi uppskattar hos socialdemokratin , så är det just att man har prioriterat full sysselsättning och att man har

121

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

lyckats bra med det i Sverige. Hur har man burit sig ät? Att man har lyckats beror pä - det säger socialdemokraterna själva - den ekonomiska politik man har förf. Vi är i viss mån beredda att ge ett erkännande för det. Arbetslösheten i Sverige är mycket låg jämfört med den i EG-länderna, där den i genomsnitt är 10 %. Hur har man kunnat hälla arbetslösheten pä ungefär 1,5 % i Sverige? Jo, rimligen för atf man har kunnat föra en viss ekonomisk polifik. Hur kan man föra den? Jo, genom aft man har makt atf bestämma över skatter, finanspolitik, valuta osv.

Hur skall det gå i framfiden? Det är den frågan jag har ställt här och som finansministern raljerar bort med att säga att han inte är allsmäktig,

Ulf Jakobsson, ekonom, skriver i en bok som kommit ut nyligen atf frågan är om det över huvud taget är möjligt för Sverige atf kombinera en fast växelkurs med full sysselsättning. Vad skall hända? Skall vi behälla den monetära makfen i landet? Skall vi behålla finansmakten i landet eller skall vi samordna den med EG på ett sådant sätt aft den svenske finansministern, den svenska regeringen och den svenska riksdagen inte kan påverka den? Det är ju detta som den här debatten handlar om.

Jag förstår aft det måste vara besvärligt för en finansminister atf erkänna detta, eftersom han så aft säga delvis medverkar till att administrera sin egen avlövning och praktiska avgång från den reella makfen, men det är fakfiskt det som pågår. Vi vill därför ha svar på hur långt ni tänker gå. Om ni infe tänker gä hela vägen, när tänker ni dä bromsa? Hur går det i sä fall med harmoniseringen som skulle ske hela vägen ut? Detta innefattar mycket allvarliga frågor,

I Dagens Industri sfär det aft EG skall avskaffa de nationella kraftbolagens monopol inom EG, Vi skall givetvis harmonisera vår verksamhet även pä den punkten. Detta gillar fransmännen, eftersom de då kan fritt exportera sin kärnkraftsel över hela den inre marknaden. Skall vi köpa fransk kärnkraftsel, är det meningen, eller skall vi sätta upp handelshinder mot defta? Hur går det då med harmoniseringen?

Defta är bara en av hundratals frågor som svenska folket kommer att fä sig kastade i ansiktet de närmaste åren. Jag försäkrar; Det kommer inte att gå för er aft klara den debatten med den taktik som finansministern har visat här i dag! Detta är allvarliga frågor, och de kräver allvarliga svar.

122

Anf. 37 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Låt mig till Lars Tobisson och Anne Wibble säga följande.

Ni upprepar nu igen det fullständigt ogrundade påståendet atf jag och Ingvar Carlsson under valrörelsen skulle ha gått omkring och sagt atf skattesänkningar och reformer inte behöver betalas.

Jag hade en debatt här i kammaren med Anne Wibble för några veckor sedan. Jag lovade henne dä att i fortsättningen aldrig tala om att finansiera någon reform, om hon kunde belägga med något citat eller med något annat underlag var hon har hört eller sett detta uttalande från mig och Ingvar Carlsson. Hon hade ingenting atf säga om detta i dag. Visligen avstod hon från aft direkt upprepa påståendet, även om hon hakade på Lars Tobisson.

Om jag än en gång skall redovisa denna fråga så är syftet med sänkningen av inkomstskatterna 1989 aft ge ökad köpkraft åt landets löntagare, och för

den delen också åt landets företagare, sä aft skattesänkningen kan ersätta löneökningen. Dä kan man inte dra in denna ökade köpkraft genom aft samtidigt höja andra skatter. Det är emellertid möjligt att detta infe fungerar, aft vi trots skaftesänkningen får så stora löneökningar atf den samlade effekten på ekonomin, efterfrågan, konsumtionen och bytesbalansen blir sådan att kombinationen av sänkt skatt och löneökningar blir mer än vad ekonomin etc. tål.

Vi har också under dessa gångna sex år envist hävdat att reformer måste betalas. Det är ju det som vi har sagt. Jag vill påstå att jag vet bättre än de flesta, i varje fall bättre än Lars Tobisson och Anne Wibble, vad det innebär att se fill aft reformer betalas. Hade jag infe vetat det, hade infe budgeten sett ut som den gör i dag.

Hur är det dä med föräldraförsäkringen? Det är nämligen den reform som vi utlovade som fär statsfinansiella konsekvenser. Det är klart atf det fanns de som sade att vi socialdemokrater måste göra som de borgerliga partierna. När vi lovar en förbättring av föräldraförsäkringen mäste allt ske 1989, för de borgerliga lovar ju ett värdnadsbidrag som kostar 8 miljarder kronor och som skall genomföras på ett enda år. Jag vill upplysa de närvarande om aff socialdemokratin aldrig har lovat en så stor reform under sä kort fid. Ni påstår aff ni kunde genomföra den. Det fanns naturligtvis de som sade att om vi socialdemokrater skulle gå ut i valrörelsen och tala om alternafiv till utbyggd föräldraförsäkring, då måste vi gå minst lika fort fram som de borgerliga partierna. Men det fanns andra som sade: Nej, låt oss dra ut på reformen över hela mandatperioden, sä aft kostnaderna begränsas till 2 miljarder kronor per år. Dä skulle vi ha en chans atf klara reformen utan aft behöva kräva höjda skatter för atf finansiera den. Sådan var uppläggningen och sådan är uppläggningen fortfarande. Defta betyder atf reformen fakfiskt betalas genom de inkomster som vi får. Hade vi emellertid valt den hastighet i reformlöftena som de borgerliga partierna var redo att välja, dä hade det inte gått att klara en ökning av överföringarna till barnfamiljerna med 8 miljarder, utan då hade vi varit tvungna att fa till ganska brutala åtgärder, ungefär på det sätt som de borgerliga fick ta till ganska brutala åtgärder för att klara sin reform. Jag hoppas därmed få ett slut på detta, förlåt herr talman, något enfaldiga påstående att jag skulle gä omkring och säga till svenska folket atf reformer inte behöver betalas. Jag mäste verkligen ha misstagit mig beträffande det intryck jag gjort pä denna församling, om jag framstår som helt renons pä allt ekonomiskt förnuft.

Lars-Ove Hagberg fortsätter i gammal god stil; Det är bara aft höja lönerna, det tjänar alla på.

Pä en punkt vill jag ändå klargöra förhållandena. När han säger atf mitt besked till landets löntagare nu är aft de skall få lägre löner, då är defta ett i grunden falskt uttalande. Faktumår ju att reallönerna stiger. Mitt bekymmer är att se till atf reallönerna fortsätter atf stiga utan att samtidigt driva fram så stora prisstegringar som nu är fallet. I år räknar vi med att de nominella lönerna ökar med drygt 7 %. Det betyder att lönerna ökar 1 ä 2 % mer än inflationen. Sedan 1983 har reallönerna för en genomsnittlig löntagare i Sverige ökat med 7 % och det är resultatet av vär politik. Att uppmana folk att driva pä den nominella inkomststegringen i tron att det ger höjda

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

123

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

reallöner är att försöka lura svenska löntagare. Vi rör oss i rätt riktning. Vi har infe tagit igen allt det som förlorades under 1970-falets kris, det är sant, men vi har rört oss åt rätt håll och det har lett fill ganska väsentliga förbättringar, och lägre löner är det definitivt infe fråga om.

Ja, Gunnar Björk, vi fick höra aff det nu är uranskaffen som skall finansiera smöret och kanonerna. Uranskatten är skaften på det uran som infe längre skall användas i de kärnkraftverk som centern vill lägga ned. Centern vill lägga en skatt på uran som inte längre skall finnas i Sverige. Ack ja, det är centerns finanspolitik!

Per Gahrfon, jag tror att vi har en stor upplysningsuppgiff framför oss och en stor informationsuppgift atf hålla svenska folket underrättat om våra överväganden beträffande infegrafionen i Europa, hur förhandlingarna går och vilka ställningstaganden vi gör. Regeringen känner att det är en oerhört vikfig uppgift aft informera människor i värt land sä aft de verkligen inser vad som pågår, så aff de skall kunna ta ställning fill vad som görs och för aft vi skall få stöd för vår polifik.

Det är möjligt att jag missförstod Per Gahrfon, sä mycket bättre i så fall, men han startade på en nivå som verkade innebära att varje närmande till EG i formen av ekonomiskt samarbete skulle innebära atf vi frånsade oss all självständighet i den ekonomiska polifiken. Rätten att föra en ekonomisk polifik kommer vi aft behålla lika väl som EG:s medlemsländer i dag för den mest varierande polifik utifrån de polifiska och andra förutsättningar som råder i resp. land. Den rätten kommer atf bestå, Per Gahrfon, men också värt beroende av fri och öppen handel - det är grundläggande - och ekonomisk samverkan med våra närmaste handelspartners i Europa. Tre fjärdedelar av vår utrikeshandel sker med Västeuropa. Det är ett grundläggande faktum som vi infe kommer ifrån vad vi än tror om världen utanför Europa och dess möjligheter att utvecklas i det länga perspektivet.

Herr falman! Jag avstår från varje försök atf sammanfatta denna debatt. Jag vill bara göra följande reflexion, när jag ser närvaroantalet i denna kammare.

Jag tror atf det här är ett nytt lågvaffenmärke för närvaron av riksdagsledamöter när det gäller ekonomiska debatter. Jag far på mig det fulla ansvaret för atf den tilldrar sig sä litet intresse i själva riksdagen. Alla vi som har varit med i de här debatterna borde fundera över hur vi i fortsättningen skall kunna göra dem något mera intressanta, upplysande och givande även för riksdagens ledamöter. Och jag tror atf i den riktningen skulle vi kunna sträva, om några av de mest våldsamma överslagen i krifiken av svensk ekonomi och bedömningen av svensk polifik fördes närmare den punkt där vi kunde ha mera konstrukfiva meningsutbyten om vad som faktiskt kan uträttas i svensk polifik.

Det finns mycket vi skulle kunna göra fillsammans i denna riksdag, där nu så många trådar börjat dras samman fill en väv som visar att Sverige har en enastående chans fill en ny period av tillväxt, sysselsättning och ökad välfärd.

Den chansen finns faktiskt. Denna riksdag kan medverka fill aft landet och dess medborgare får den.

Andre vice talmannen anmälde att Anne Wibble, Gunnar Björk, Lars-Ove Hagberg och Per Gahrfon anhållit atf till protokollet få antecknat att de infe ägde rätt fill ytterligare repliker.

Anf. 38 SONJA REMBO (m):

Herr falman! Vi får väl se i vad mån vi i fortsättningen av debatten kan komma fram fill gemensamma lösningar och gemensamma målsättningar, som finansministern efterlyste. Jag vill bara erinra om atf det krävs minst tvä för att komma överens.

I Sverige har vi en för alla parfier gemensam strävan aft hålla uppe sysselsättningen och hälla nere arbetslösheten.

De borgerliga parfierna kan med stolthet peka pä hur de under efterkrigstidens djupaste lågkonjunktur lyckades hålla arbetslöshetstalen på en mycket låg nivå, lägre än vad den därefter varit under större delen av 80-talet. Socialdemokraterna kan likaledes med stolthet peka på dagens internationellt sett låga arbetslöshetstal.

Därmed kanske en och annan tycker aff sysselsättningsfrågan borde kunna avföras från dagordningen. Allt tycks ju vara frid och fröjd.

Så är emellertid inte fallet. Det finns mycket som oroar i dagens situation på arbetsmarknaden. Det finns mycket under den glättade ytan som borde ge anledning till allvarlig analys och nytänkande på detta område, som fortfarande domineras av de teorier som LO-ekonomerna Rehn och Meidner lanserade för efterkrigstidens arbetsmarknad. Dagens och än mer morgondagens arbetsmarknad ser helt annorlunda ut.

Så sent som 1986 noterade en utredning utförd i arbetsmarknadsdepartementet aff det krävdes en näsfan 50 % större sysselsäftningstillväxf än den som då kunde förutses för aff förhindra en fortsatt frendmässig uppgång av arbetslösheten.

1987 års långtidsutredning konstaterade aff vi fortfarande befann oss långt från det sysselsäffningsuffall som uppnåddes före den första oljekrisen.

Det största problemet i dagsläget är snarast brisfen på arbetskraft. Såväl industrin som den offentliga sektorn har i dag svårigheter att fylla vakanser. Bristen pä arbetskraft i industrin hämmar investeringarna och medför atf näringslivet inte kan dra full nytta av den nuvarande gynnsamma konjunkturen.

Brisfen på arbetskraft är inte något hastigt påkommet fenomen. Även då arbetslösheten var som högst, under åren 1982—1986, rapporterades från flera sektorer på arbetsmarknaden stora svårigheter atf få fag i utbildad arbetskraft.

Samtidigt kan vi konstatera aft allt fler människor sett i ett längre tidsperspektiv hamnat utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Antalet förtidspensionärer har ökat kraftigt och uppgår fill i runda tal 345 000. Förtidspensioner och sjukbidrag väntas i år kosta bortåt 22 miljarder kronor.

Ungdomar, invandrare och många äldre har fortfarande betydande problem.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

125

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

126

Antalet personer som uppbär kontanfstöd frän A-kassa eller i form av KAS ligger sedan 1983 pä en i stort sett oförändrad nivå, dvs. ca 330 000. Trots den låga arbetslösheten beräknas det kontanta stödet i år uppgå till inte mindre än 8,5 miljarder kronor. En del av förklaringen finns i de regionala obalanserna, men det är infe hela sanningen.

Totalt är det ungefär 210 000 människor som står utanför den reguljära arbetsmarknaden.

Frånvaron har under de senaste åren ökat dramatiskt och uppgick 1987 till över 23 dagar per sjukförsäkrad. I år väntas än högre sjuktal. Kostnaderna för enbart sjukpenningförsäkringen väntas överstiga 30 miljarder kronor, dvs. avsevärt mycket mer än som budgeterats.

Ersättningarna frän arbetsskadeförsäkringen visar en närmast galopperande utveckling. Det kan tyda pä många dåliga arbetsplatser, trots en omfattande lagsfiftning om arbetsmiljön och företagshälsovården. Sådana förhållanden avskräcker framför allt ungdomar.

Defta är exempel på de grundläggande obalanser som vi har pä den svenska arbetsmarknaden. Den senare tidens låga fal för den öppna arbetslösheten fär inte förleda oss att tro aff alla problem är övervunna. Det är de långt ifrån. Tvärtom finns det en uppenbar risk för att en lågkonjunktur kan få i det närmaste chockartade effekter på arbetsmarknaden.

Den reviderade finansplanen varnar också uttryckligen för den ökade arbetslöshet som blir följden av den alltför kraffiga lönekostnadsökningen.

Inför 1990-talet kan vi förutse aft antalet ungdomar i arbetskraften minskar och atf antalet 45-60-åringar ökar.

Vi kan alltså förutse atf arbetskraften blir mindre rörlig yrkesmässigt och geografiskt samfidigt som kraven på strukturomvandling, kompetens och flexibilitet måste vara fortsatt höga om vi skall följa med i den internationella utvecklingen.

Samfidigt öppnas helt nya möjligheter pä framfidens arbetsmarknad.

Den styrning och kontroll av osjälvständiga arbetare och tjänstemän som fidigare präglade arbetslivet håller snabbt pä aft omvandlas till flexibla arbetsorganisationer, som bygger på självständiga individers kunskaper, förmåga och ansvar. Den nya tekniken skapar nya möjligheter. Nya produkfions-, administrations- och organisationsformer utvecklas i nära samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den hierarkiska beslutsstrukturen ersätts alltmer av ett decentraliserat beslutsfattande, som innebär ökat inflytande och ansvar för de enskilda arbetstagarna. Alla är medvetna om aff det är det egna företagets konkurrensförmåga som avgör dess möjligheter atf erbjuda trygga och meningsfulla arbeten. De anställdas växande krav på personlig utveckling och möjligheter till delaktighet i kapitalbildningen kan då också fillgodoses, vilket är nödvändigt för att säkerställa rekryteringen.

Denna utveckling är nödvändig om Sverige skall lyckas hävda sig i den internationella konkurrensen, inte minst i ett alltmer integrerat Europa.

Men dä krävs det också atf utvecklingen inte begränsas till näringslivet. Också den offenfliga sektorn måste vara i stånd atf fa vara på möjligheterna. Det är inte minst en ekonomisk nödvändighet. Trots västvärldens högsta skatter och största offentliga sektor dras i stort sett hela den offentliga

sektorn med allvarliga problem. Staten klarar infe sina mest grundläggande åtaganden i fråga om vår inre och yttre trygghet och säkerhet. Än mindre klarar den av sina stora åtaganden i fråga om värd och omsorg i alla livets skiften.

Svårigheterna aft behålla och rekrytera kvalificerad arbetskraft borde för länge sedan ha utlöst en omfattande debatt om den offenfliga sektorns uppgifter och villkoren för de människor som arbetar där.

Det kan då vara pä sin plats att granska vad regeringen har genomfört och vad som aviserats. En ny arbetsmarknadsminister borde kunna innebära förutsättningar för en ny dynamisk utveckling.

Dess värre pekar erfarenheterna hitfills åt rakt motsatt håll. Ett dogmatiskt fasthållande vid gamla tankemönster riskerar aft permanenta obalanserna och problemen och ytterligare försvära omställningen fill en ny tids krav och möjligheter.

Regeringen vidhåller sin dogmatiska inställning fill den offenfliga sektorn och motståndet mot konkurrens och privata alternativ. De anställda inom den offentliga sektorn kan med fortsatt socialisfisk polifik endast se fram emot fortsatt detaljstyrning, bristande flexibilitet och ständigt försämrad ekonomi. Inte minst för alla de kvinnor som arbetar inom vård och omsorg innebär detta en fortsatt inlåsning i en dåligt fungerande arbetssituation med ytterligt begränsade möjligheter till utveckling och egna initiativ.

Regeringen vidhåller också sin dogmatiska inställning till enskilda arbetstagares möjligheter fill delaktighet i kapitalbildningen. Sociala avgifter på vinstandelssysfem och krav på stopp för konvertibler skall hindra enskilda arbetstagare från att fä del i företagens vinst. De fackligt styrda, kollektiva fonderna däremot skall behällas och byggas ut.

I stället för atf påbörja arbetet med en väl fungerande och rättvis allmän arbetslöshetsförsäkring skänker regeringen bort A-kassornas fonder på mellan 2 och 2,5 miljarder kronor till de fackliga organisationerna, utan motprestation.

Den nya arbetsmarknadsministern började sitt arbete med aff förufskicka reformer av den arbetsrättsliga lagstiftningen, inte i syfte att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och de enskilda arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden utan för att ytterligare flytta fram de fackliga polifiska positionerna.

Den känsliga frågan om koncernfackligf samarbete har föranlett arbetsmarknadsministern aft hota tredskande arbetsgivare med lagstiftning - utan atf på något sätt ens diskutera en sådan lagstiftnings effekter i samband med det europeiska samarbetet.

Hot om lagstiftning föregick också den lösning av frågan om anställningsformerna pä byggarbetsmarknaden som åstadkoms avfalsvägen. Däremot vill arbetsmarknadsministern inte ge invandrare arbetstillstånd under utredning av uppehällstillständ. Inte heller vill hon medverka fill aff bryta de offentliga värdmonopolen.

Utvecklingen mot ett flexibelt arbetsliv skulle dessutom otvivelaktigt gynnas med en arbetstidspolitik som skapar utrymme för flexibilitet och individuell anpassning. Arbetstidskommittén, som tillsattes efter påtryckningar inte minst frän de borgerliga partierna, har till uppgift aff analysera

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

127

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

128

konsekvenserna av olika typer av arbetstidsförkortningar och andra förändringar av arbetstiderna. Kommittén har påbörjat ett mycket ambitiöst arbete och har en hög målsättning då det gäller aft få fram ett fullödigt material för bedömningar av olika reformer av arbetstidspolitiken.

Det har rätt samstämmighet om aft frågan om framtidens arbetstider genom ny teknik, arbetsmarknadens förändrade struktur med en växande tjänstesektor och kvinnornas ökande deltagande i arbetet utanför hemmet har fått nya dimensioner. Det öppnas nya möjligheter och ställs andra krav än tidigare.

Bl.a. visar en attitydundersökning aff önskemålen om arbetstidsförkortningar varierar starkt infe bara mellan olika individer utan också med hänsyn fill olika individers aktuella arbetsmarknads- och familjesituation.

Regeringspartiet har dock valt aft helt ignorera det pågående arbetet i såväl arbetstidskommittén som semesferkommiffén och den konsekvensanalys som borde föregå varje politiskt beslut. Socialdemokraterna har bundit sig för både en sjätte semesfervecka och en förlängd föräldraförsäkring.

Därmed har det ekonomiska utrymmet för andra arbetstidsförkortningar, såsom en kortare arbetsdag eller tidigare pension, för överskådlig framfid intecknafs.

För socialdemokrafin var det vikfigare att mobilisera de för deras valrörelse så vikfiga, manligt dominerade industriförbunden inom LO, vilkas medlemmar stod besvikna och villrådiga inför alla "affärerna". Det gällde att till varje pris för väljarna försöka dölja hur maktkorrumperad, naken och inifiafivlös socialdemokratin står.

Vad spelar det då för roll aft en av de vikfigaste framtidsfrågorna offras, den fråga som jämte löne- och skattepolitiken kan fä den mest avgörande strategiska betydelsen för framtidens arbetsmarknad?

Eftersom regeringen så uppenbart är ointresserad av arbetstidskommit-féns arbete, utgår jag från atf kommittén kommer atf upphöra.

Pä punkt efter punkt har regeringen och den nya arbetsmarknadsministern visat sin oförmåga atf se de långsikfiga och strukturella problemen pä arbetsmarknaden och finna lösningar. Kraven frän bröderna i den egna maktapparaten väger varje gång tyngre än kraven pä en väl fungerande arbetsmarknad.

Medvetenheten om effekterna pä arbetsmarknaden av polifiska beslut inom andra polifikomräden har ökat under senare år.

Löne-, bidrags- och skattepolitiken med låg lönespridning och höga marginaleffekter hindrar högre utbildning, kompetensutveckling och nödvändig rörlighet. Det blir helt enkelt inga pengar kvar av en löneökning efter skatt. Rekryteringen av personal fill företag och branscher som behöver arbetskraft försväras pä det sättet. Det hindrar också folk aft flytta fill regioner som man kanske i många fall annars skulle vilja flytta fill, om de ekonomiska förutsättningarna var bättre.

De ekonomiska mofiven för den som har blivit arbetslös aft söka sig nytt arbete är ofta mycket svaga, ibland obefintliga.

Utformningen av bostadssubventionerna och beskattningen av bostäder hindrar geografisk rörlighet.

Utbildningspolitiken ger infe ungdomar tillräckligt goda förutsättningar

att klara sig på arbetsmarknaden. En väl fungerande lärlingsutbildning - där har vi moderater under många år lämnat förslag - har ännu inte kommit till stånd.

Medelåldern på nyutexaminerade högskolestudenter är hög. Mer än hälften av dem är över 25 år. Det innebär att deras yrkesverksamma tid blir kortare än vad den skulle behöva vara.

Fler exempel kan anföras. Men gemensamt för dem är aft socialdemokraterna även på dessa områden har visat sin oförmåga att lösa problemen.

Detta är den första ärbetsmarknadspolitiska debatten efter valet. Jag utgår från att arbetsmarknadsministern tar tillfället i akt att för riksdagen redovisa sin syn på polifiken när det gäller en väl fungerande arbetsmarknad inför 90-talet och det nya seklet. Jag ställer ett antal frågor till henne:

1. Hur skall behovet av kvalificerad arbetskraft till industrin och den
offentliga sektorn tillgodoses?

2. Hur skall inte minst kvinnorna inom de stora vård- och omsorgssektorerna ges utvecklingsmöjligheter?

3. Vilka förändringar i skatte- och bidragssystemen ser arbetsmarknadsministern som nödvändiga för att det skall löna sig för den som i dag är ung att skaffa sig en utbildning och för den som redan har ett arbete att vidareutbilda sig och söka mer kvalificerade arbetsuppgifter?

4. Vilken syn har arbetsmarknadsministern på framtidens arbetstider? Skall de enskilda arbetarna och tjänstemännen få bestämma mer över sin arbetstid i samråd med arbetskamrater och arbetsledning, eller skall de också i fortsättningen styras av centralt fattade polifiska och fackliga beslut?

5. Vilken frihet är arbetsmarknadsministern beredd att acceptera för arbetsmarknadens parter? Skall de själva få komma överens i fria avtal och på eget ansvar eller kommer arbetsmarknadsministern också i fortsättningen att hota med eller föreslå lagstiftning varje gäng nägon facklig organisation inte får exakt som den vill?

6. Vilken syn har arbetsmarknadsministern pä arbetstagarnas möjligheter till delaktighet i företagens vinster och därmed deras möjligheter till ökad delaktighet? Skall de motarbetas också i framtiden?

7. Varför motarbetar arbetsmarknadsministern tillkomsten av en allmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla på arbetsmarknaden?

Slutligen vill jag med anledning av finansministerns bekännelse här fill behovet av avregleringar fråga: Delar arbetsmarknadsministern hans uppfattning om behovet av avregleringar?

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 39 ELVER JONSSON (fp):

Herr talman! Finansminister Kjell-Olof Feldt påstod att finansutskottets vice ordförande Anne Wibble infe kunde visa på vissa uttalanden om den ekonomiska polifiken. Jag vill å hennes vägnar hänvisa till intervjuer med Kjell-Olof Feldt i Göteborgs-Posten den 18 augusti, i Dagens Nyheter den 19 augusti och i en Rapportintervju den 26 augusti. Min appell till finansministern blir: Läs det här, och gör det med eftertanke!

Finansministern klagade både över det dåliga intresset här i kammaren för debatten och över närvaron. Därefter ledde han uttåget ur denna kammare!

Men vi är, herr talman, ändå ett dussintal som är kvar här. Dessutomhar vi

129

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

130

en ny fräsch minister pä regeringsbänken som vi kan diskutera arbetsmarknadspolitiska frågor med. Enligt vad kammarkansliet har annonserat skulle debatten handla rätt mycket om arbetsmiljö. Därför vill jag ta upp det ämnet, i synnerhet som det är en uppgift för arbetsmarknadsutskottet fr.o.m. det här arbetsåret.

Miljöproblemen är många oeh stora i värt land. Det gäller i hög grad våra arbetsplatser. Arbetsskadorna är ett av våra större samhällsproblem. Tiotusentals människor drabbas varje år av ryggont, hudskador och psykiska besvär som hänger ihop med svårigheter i arbetet. Inom industrin, handeln och transportsektorn hanterar man många farliga kemiska ämnen. På byggena, liksom i skogen och lantbruket, är olycksriskerna stora. Trots klara förbättringar på en rad områden finns det inga tecken på att arbetsskadorna skulle minska i önskvärd omfattning. De ärenden som inkommit till försäkringskassorna har kraffigt ökat i antal under hela 80-talef. Även om gamla problem har kunnat betvingas, dyker ständigt nya upp - t.ex. i samband med bildskärmsarbete. Belastningsskadorna har blivit ett gissel i mänga skiftande yrken.

I Sveriges riksdag har arbetsmiljön varit ett angeläget ärende för liberala polifiker. Redan förra århundradet stod S. A. Hedin lik en folktribun här i riksdagen och slogs för en bättre arbetsmiljö - långt innan det ordet var uppfunnet. Kampen för en bättre arbetsmiljö i form av förkortad och lagstadgad arbetstid togs upp på liberalt inifiafiv tidigt detta sekel. Den arbetsmiljölag som vi i dag har härrör från slutet av 70-falet, och den i sin tur avlöste en 30 år gammal lagstiftning, som signerades av ett folkpartistiskf statsråd och antogs av en enhällig riksdag. Den innebar då en rejäl framflyttning för aft värna och hävda en god arbetsmiljö. Men det hindrar inte aft det behövs en översyn och atf de verktyg som sfär till buds behöver vässas. Under senare år har framför allt oppositionspartierna drivit på och försökt atf fä med regeringen på förändringar och förbättringar. Förslagen till förbättringar har dock i regel avslagits. Det senaste exemplet som jag kan erinra mig är socialdemokraternas avslag på folkpartiets förslag om rätt till omplacering vid graviditet för den som har bildskärmsarbete.

Trögheten har alltså infe funnits i riksdagen men väl i kanslihuset. Mot den bakgrunden kanske det infe var så överraskande aff socialdemokraterna och regeringen i valrörelsen kände pä sig atf de behövde rehabilitera sitt arbefsmiljöpolitiska anseende. Därför kom det ett utspel om att de nu skulle kartlägga 400 000 utsatta arbetsplatser och föreslå åtgärder för att komma till rätta med problemen. För det skulle en särskild kommission tillsättas. Tanken på en sådan kommission är för all del inte ny. Liknande förslag har under hela 80-talet framförts i motioner i riksdagen, men de har regelmässigt avslagits pä inifiafiv av regeringspartiet. Man kan undra varför.

Herr talman! Socialdemokraterna har i debatterna här i kammaren ofta hänvisat till att det är så mycket på gäng och att det därför inte behöver göras något särskilt. Jag tror aft det finns en hämning hos både regeringen och socialdemokraterna här i riksdagen som gör atf förslag från oppositionen inte utan vidare kan antas, eftersom det är något av en presfigeförlust som de inte sä ofta orkar med. De har i stället erinrat om atf vi har skyddsombud och skyddskommittéer med befogenheter, aft det finns en professionell fillsyn på

arbetsplatserna som utövar yrkesinspektion, atf företagshälsovården har som huvuduppgift aff förebygga skador i arbetslivet, aft arbefarskyddsstyrelsen följer olycksufvecklingen, atf arbefsmiljöinsfitutet, som är ett av landefs största vetenskapliga komplex med en rad professorer, årligen lämnar hundrafals vetenskapliga rapporter samt atf arbetsmiljöfonden stöder omfattande forskning vid bl.a. arbefslivscentmm. Härtill kommer en rad offenfliga utredningar som arbetar med förslag om ansvar och påföljd vid arbetsolyckor.

Så låter det ofta i de officiella socialdemokrafiska kommentarerna, senast i våras då frågorna behandlades här i riksdagen. Men nu verkar det som om socialdemokraterna har tänkt om, när de vill tillsätta en kommission för atf kartlägga 400 000 svårt utsatta arbetsplatser.

Den fråga man kan ställa sig är: Vad är det för kunskap som saknas? Här pågår ju en intensiv forskning, som har redovisats i hundratals rapporter, och det finns flera tunga vetenskapliga institut och högskolor. Vilka kunskapsluckor handlar det om? Är det infe så aff det mera har varit brist pä politisk vilja oeh engagemang och att frågan blev pressande när valdagen närmade sig? Eller hade regeringen läst på de socialdemokrafiska afflscherna, aft "nu får det vara nog"?

Efter sex regeringsår kom detta budskap på de socialdemokratiska affischerna om de erhörda bristerna i arbetslivet. Kommun- och landstings-förbunden, som har mycket med fillsyn och vård aff göra, har ju socialdemokrafisk ledning. Den socialdemokrafiska regeringen, som tillträdde för sex år sedan, låt vara personellt kraftigt omstuvad, har haft god fid pä sig aft fa sig an bristerna på arbefsmiljöområdet. Oppositionen har varit regeringen behjälplig genom atf lägga fram förslag - förslag som regeringen sällan velat anamma.

I huvudsak råder det gott samförstånd mellan partierna om vad som behöver göras. Det gäller infe minst att eliminera riskerna då ny och förändrad teknik införs. Vikfiga områden är vidare arbetsplatser där belastningsskador uppstår, förändrade krav på människan i samband med införande av den nya tekniken, lungskador pä grund av luftföroreningar samt genefiska skador och cancer.

Ett område som inte är tillräckligt uppmärksammat är för övrigt bruksgif-ferna pä arbetsplatserna, såväl tobak som alkohol. I det förstnämnda fallet finns det en hygglig ambition aft pressa fillbaka rökbruket på arbetsplatserna, medan alkoholen fortfarande har ett alltför stort utrymme. Jag menar atf en alkoholfri miljö måste erbjudas kvinnor under graviditet liksom i arbetslivet i dess helhet, inkl. yrkesfrafiken. Det är nödvändigt aff upprätthålla en absolut helnykterhet på dessa vitala samhällsområden. Här har statsmakten och regeringen ett stort ansvar, och många försummelser finns.

På den punkten skulle jag vilja fråga arbetsmarknadsministern om hon är beredd aff medverka fill att arbetsplatserna hålls fria frän bruksgifter.

Mänga som skadas i arbetslivet fär i dag ingen ordentlig rehabilitering. En del fastnar i operations- och behandlingsköer sä länge atf de inte längre kan bli friska. Till dels beror defta pä de långa köerna inom svensk sjukvård, en sjukvård som trots hård monopolisering - eller kanske just därför - infe fungerar tillfredsställande. Men det beror också på brister i samspelet mellan

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpoUtisk debatt

131

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

olika myndigheter. Arbetsförmedlingen, sjukvården, företagshälsovården, försäkringskassan och socialtjänsten kan alla vara inblandade. Men ingen tar pä sig ansvaret, och ofta hamnar det "mellan stolarna".

Ett intressant uppslag för atf fä fart på rehabiliteringen har AMS-chefen tagit upp. Från folkpartiets sida har vi också visat aft både lidande och pengar kan sparas genom en mer aktiv försäkringskassa. Regeringen har ännu så länge suttit med armarna i kors och avvisat de här nya idéerna. Saken är under utredning, har man svarat. Ja, det har den fakfiskt varit sedan 1985. När rehabiliteringsutredningen tillsattes skulle den vara färdig senast första halvåret 1987, men den är, fre och ett halvt år efter starten, ännu inte klar. Krisen i rehabiliteringen finns redan och fortsätter att öka. Mot den bakgrunden blir man både fundersam och bekymrad över de färska vallöftena om aft en ytterligare utredning eller kommission nu skall tillsättas - denna gång för aft komma åt arbetsmiljöproblemen.

Det finns över 1 000 anställda vid arbefarskyddsverket som redan arbetar med dessa frågor, och man kan fråga sig vad denna kommission skall göra som infe proffsen klarar av. Jag ser därför med spänning fram emot vad arbetsmarknadsministern har aff säga om den tänkta kommissionen.

Jag vill ändå, herr talman, tolka en del i det socialdemokrafiska förslaget som positivt, dvs. att socialdemokraterna likt valaffischen säger, aft "nu får det vara nog". Det är bra, men frågan arom det kan begränsas just fill några utsatta arbetsplatser. Är det infe snarare sä att alla arbefsmiljörisker måste bekämpas, såväl för arbetare och tjänstemän som för egenföretagare? Aff svårare risker ägnas större kraft och möda än lindrigare sådana är infe något nytt i svensk arbefsmiljöpolitik. Men det får infe bli så att man bortser från något område där människor faktiskt kommer fill skada också utanför gruppen med de 400 000,

Frän folkpartiefs sida är vi beredda aft intensifiera våra ansträngningar för aft skapa en säkrare arbetsmiljö. Vad gäller formen för detta arbete är det inte uteslutet aft en sådan kommission som föreslås kan vara till nytta. Ändå tror jag aft det finns mer att hämta i vad partierna här i riksdagen gemensamt drivit under hela 80-falet än i en idé som, fill synes föga underbyggd, kastas fram i en hektisk valrörelse.

Herr falman! Vi står inför en ny mandatperiod. Arbetet för en bättre arbetsmiljö för alla skulle tjäna pä aff vi mera satsade pä gemensamma ansträngningar. Vissa områden behöver mera av forskning och ytterligare insikt, men på mängder av områden vet vi tillräckligt mycket. Det är dags aff gå från ord till handling.

Under de senaste åren har mycket av den polifiska debatten tyvärr fokuserats kring ekonomi, finanslejon och andra lejon, aktiekurser och budgetunderskott. När det för ett år sedan blev turbulens på fondbörserna i världen blev många bekymrade, och visst har underskottet i statens finanser varit allvarligt. Men de här problemen är ändå inte de allvarligaste.

Det största problemet skulle vara om det blev underskott i miljön, t,ex, i arbetsmiljön.

Underskott i miljön ger också underskott i människornas välfärd. Därför måste miljöfrågorna i hela sin vidd få ett ökat utrymme i polifiken. Miljöhänsynen måste genomsyra besluten om arbetsmarknads-, närings-, regional- oeh finanspolitiken, för atf bara nämna några exempel.

Arbetsmiljöns betydelse för hälsan har uppmärksammats alltmer under de senaste åren. Arbetsmiljöfrågor har också drivits pä flera områden samtidigt, vilket är nödvändigt, Arbefsmiljölagen, som antogs under de icke-socialistiska regeringsåren, har varit avgörande för atf nä fram fill bättre förhållanden på våra arbetsplatser. Utbyggnaden av företagshälsovården och yrkesinspektionen har också haft mycket stor betydelse, liksom vidgade befogenheter för de anställda då det gäller säkerhet på arbetet. Deras inflytande över arbetsmiljön, över arbetets uppläggning är betydelsefullt och måste utvecklas.

Trots detta finns det mycket aff göra. Vi kan utgå från atf vi aldrig uppnår en situation där arbetsmiljöfrågorna är slutgiltigt lösta. Nya problem uppkommer genom den tekniska utvecklingen och genom förändrade arbetsformer, t .ex. sådant som leder till ökat ensamarbete. Det finns många arbetsplatser i vårt land där uppgifterna har karaktären av ensamarbete. Det är också angeläget atf de psykosociala miljöfrågorna uppmärksammas parallellt med de mer påtagliga problemen på arbetsmarknaden. Likaså måste vi se upp med kemikaliesamhällef, som föder nya problem i form av allergier och påverkan på människans hälsa. I olika industriprocesser släpps det ut många nya kemiska preparat som vi infe vet effekten av förrän efter lång fid. Vi måste låta kemikalieinspektionen och de organ som har till uppgift atf hålla efter kemikaliesamhällets avigsidor få sådana resurser atf de klarar av sift arbete.

1990-falef måste bli miljöns ärfionde. Regeringen har, som Elver Jonsson sade fidigare i debatten, talat om atf kartlägga och vidta åtgärder för de 400 000 mest utsatta arbetsplatserna. Men varför begränsar man sig fill enbart vissa arbetsplatser? Skall infe en god arbetsmiljö gälla på alla arbetsplatser? Åtgärder för aff förbättra arbetsmiljön är inte bara ett intresse för den enskilde arbetstagaren. Det måste gälla även för företagen och hela samhället.

Antalet förtidspensionerade har ökat mycket starkt, liksom antalet anmälda arbetsskador. Orsakerna till defta är många, men brister i arbetsmiljön torde ha stor betydelse. Den senaste fiden har vi fått larmrapporter om ökade sjuktal. Detta måste vi ta pä mycket stort allvar. Det kräver analyser av orsakerna. Dessa analyser måste omfatta arbetsplatsernas utformning, produktionsmetoder i industrin och strukturen i näringslivet. Jag tror atf vi samtidigt även måste uppmärksamma boendemiljön. Det krävs alltså åtgärder på många olika områden. Bristfälliga arbets- och boendemiljöer måste byggas bort.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk deban

133

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

134

Ofta har arbefsmiljöproblemen varit förknippade med industriella processer av skilda slag. Jag tycker att det är ett för snävt synsätt. Även andra delar av arbetsmarknaden än tillverkningsindustrin uppvisar miljöproblem. Jag vill lyfta fram några yrkesområden som måste få större uppmärksamhet i framfiden, exempelvis vårdsektorn, kontorsmiljöerna och ensamarbefsplat-serna.

Arbefmiljön för vårdbiträden är ofta tung, både fysiskt och psykiskt. Arbetsskadorna är många och personalomsättningen inom sjukvården stor. De allra flesta orkar eller önskar inte arbeta heltid därför aff arbetet är tungt och stressigt och för aff arbetsmiljön många gånger är bristfällig. Detta gäller inte minst de som arbetar inom hemtjänsten eller hemsjukvården.

Det är ett känt faktum aff det blir allt svårare aft rekrytera kunnig personal till hemvärdsverksamheten. Arbetet innebär ofta flera tunga moment, inte minst när vårdtagaren är sängliggande. Många slutar därför i förtid. De gör det på grund av utslitna ryggar och axlar. Jag tycker atf politikerna, såväl rikspolitiker som de polifiker i kommuner och landsfing som har ansvaret för vården, mäste uppmärksamma detta betydligt mer än som hittills har gjorts. Om hemvärdsverksamheten skall kunna utvecklas är det nödvändigt med en långsiktig planering, som också inrymmer arbetsmiljöaspekter. Det gäller för övrigt för hela vårdsektorn. Jag vill fråga arbetsmarknadsministern; Vad avser regeringen atf vidta för åtgärder för atf förbättra arbetsmiljön inom vårdsektorn?

Få arbetsmiljöområden har under senare fid blivit så uppmärksammade som det som rör bildskärmsarbete. ADB-tekniken är ett exempel på teknikens framsteg, den kan spara fid och ge ökad säkerhet och effektivitet i arbetet. Men om den nya tekniken skall kunna komma fill rätt användning i arbetslivet mäste den anpassas fill människans förutsättningar. Ibland har vi infe anpassat tekniken till människans förutsättningar och behov. Människan har fått anpassa sig till tekniken. Eftersom datoriseringen av arbetsplatserna kommer aft utvecklas betydligt under de närmaste åren talar allt för aff allt fler personer kommer aft syssla med bildskärmsarbete av skilda slag. Därför är det nödvändigt atf arbefsmiljöproblemen med t.ex. bildskärmar och ny teknik bättre uppmärksammas. Här krävs det forskning och konkreta åtgärder. Högskolorna, arbefarskyddsstyrelsen och andra organ måste samverka. Dessa uppgifter får infe falla mellan stolarna, för att låna ett uttryck av Elver Jonsson.

Genom strukturförändringar i näringslivet oeh på arbetsmarknaden har vi fått nya miljöproblem som är minst lika allvarliga som miljöpåverkan frän kemikalier, industriprocesser och tillverkningsmetoder. Jag tänker pä de psykosociala arbetsmiljöproblemen, vilka har ökat. De har ökat på ensamar-befsplafserna, men även inom mänga andra delar av samhället. Inom exempelvis jordbruket är detta ett allvarligt problem. Det har mänga gånger hängt samman med den jordbrukspolitiska inriktningen. De som har varit engagerade i oeh som har arbetat inom jordbruket har känt sig pressade av den politik som regeringen har förf. Men dessa problem finns inte bara inom jordbruket, utan de förekommer även på mänga andra områden. Därför måste de psykosociala miljöproblemen ägnas större uppmärksamhet i framfiden.

Eftersom de regionalpoUtiska frågorna nu flyttas från indusfridepartemen-fet till arbetsmarknadsdepartementet vill jag också beröra regionalpolitiken i mitt anförande. Jag hoppas atf förflyttningen av regionalpolifiken från industridepartementet fill arbetsmarknadsdepartementet inte innebär aff det enbart blir AMS-polifik av regionalpolifiken. Jag är visserligen litet förvånad över atf ett så vikfigt avsnitt helt plötsligt flyttas över fill arbetsmarknadsdepartementet. Jag är infe förvånad av den anledningen aff Ingela Thalén är chef för arbetsmarknadsdepartementet - jag tror att hon klarar den uppgiften - utan närmast för atf partierna fidigare var överens om atf det finns ett mycket nära samband mellan indusfri- och regionalpolifik.

För centern är det självklart att människorna i vårt land, oavsett bostadsort, skall ha lika rätt fill arbete, trygghet, bostad och god miljö. Regionalpolitiken måste vara ett mycket aktivt instrument för decentralisering och välfärdsufveckling i hela landet. Det kravet uppfyller inte den socialdemokratiska regionalpolitiken som den hittills har bedrivits. Den har varit för kraftlös och har mer haft karaktären av "städverksamhef" för att försöka reparera de skador som har uppstått på grund av en felaktigt förd näringspolitik och ekonomisk politik. Därför har också regeringen misslyckats och den regionala obalansen ökat.

Inför 1985 års valrörelse lät den socialdemokratiska partisekreteraren Bo Toresson meddela aft socialdemokraterna skulle inleda en kampanj som innebar en kraftig satsning på storsfäderna. Det var där väljarna fanns. Nu har vi facit i hand och kan konstatera att den socialdemokratiska politiken verkligen har haft den inriktningen. Man har satsat på storsfäderna. Det gav infe precis någon utdelning i valet, men det har lett till ökad storsfadstillväxt, maktkoncentration i näringslivet och enkelriktade kapitalströmmar. Kapitalströmmarna har gått från glesbygdsområden till expansiva områden, frän småföretag fill storföretag, bl.a. via löntagarfondssystemef.

Vi mäste nu i ett regionalpolifiskt sammanhang börja diskutera den ökade frihet som kapitalmarknaden, såväl internationellt som nationellt, genomgår. Hur kan vi med en framfida regionalpolifik stimulera och underblåsa den ökade aktiviteten på riskkapifalmarknaden för nyföretagande och industriell utveckling i alla delar av landet? Det är en fråga som måste få svar.

Sedan socialdemokraterna återkom till regeringsmakfen 1982 har befolkningen i de tre storstadslänen ökat med rekordfart, närmare bestämt med 103 000 personer. Det är fler än de som bor i Ingvar Carlssons hemkommun Borås. Samtidigt har avfolkningen av skogslänen uppgått fill närmare 20 000 personer.

År 1982 fastställde en enhällig riksdag befolkningsmål för länen inför är 1990. För atf nå defta mål behöver exempelvis de sju skogslänen en befolkningsökning med drygt 36 000 personer fram fill 1990. Det motsvarar ca 65 personer per dag. Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern, som nu är ansvarig regionalpolitiken: Är det regeringens avsikt aft uppfylla 1982 års befolkningsmäl för skogslänen? Vilka åtgärder avser man att vidta på det arbetsmarknadspolifiska, det regionalpolitiska och det näringspolitiska området för att detta mål skall uppnås?

Eftersom den ökade maktkoncentrationen, internationaliseringen och fusionsgaloppen inom näringslivet i sin förlängning påverkar situationen för

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpoUtisk debatt

135

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

136

enskilda regioner och människor borde vi visa större intresse för dessa problem, infe minst socialdemokraterna, vilkas polifik ju i hög grad har bidragit till koncentrationen i näringslivet.

EG och Sveriges relafion till EG har varit uppe i debatten tidigare i dag, och jag skall något knyta an fill denna debatt. Det råder inget tvivel om att Sverige på olika sätt kommer aff påverkas av integrationen inom och med EG. Det kan förväntas atf svenska företag, som redan är etablerade inom EG-området, får förstärkta incitament att etablera och förlägga verksamhet inom EG-området. Det kan också förväntas atf andra företag får större benägenhet aff etablera verksamhet inom EG. För de företag som inte har den möjligheten - det är ganska många, framför allt småföretag - kan det skapa problem. Det är också dessa företag som främst finns i glesbefolkade områden.

För Sveriges del är det därför viktigt att förstärka de regionalpolitiska insatserna. Vi får inte göra avkall på rätten aft göra insatser som främjar regional balans genom t .ex. infrastrukturella satsningar, stöd till företagsetablering och -utveckling, reducering av ogynnsamma avständskostnader m.m.

Internationaliseringen inom näringslivet och integrationsprocessen i Västeuropa mäste mötas med aktiva regional-, närings- och även arbetsmarknadspolitiska insatser i vårt land. Det behövs ett nätverk av småföretag för att balansera beroendet av internationaliseringen i näringslivet. Frän centerns sida har vi under den gångna riksdagsperioden visat vilka åtgärder som kan vidtas på detta område för att nå målet om regional balans, och jag vill fråga: År socialdemokraterna beredda aft sluta upp bakom en sådan politik?

Herr falman! I en effektiv regionalpolitik måste ingå många olika delar, t.ex. åtgärder för bättre infrastruktur, utbildning, goda kommunikationer och stöd för småföretagsutveckling.

Sänkta arbetsgivaravgifter ingår nu i medelsarsenalen för att främja en . positiv utveckling i Norrbottens län, mitt eget hemlän. Det har visat sig vara ett bra instrument för aft stärka näringslivet och främja småföretagsutvecklingen i länet. Norrbotten är ett län som annars i stor utsträckning är beroende av ett fåtal stora statliga företag, även om antalet anställda inom de statliga företagen av olika orsaker har minskat under årens lopp. I en rapport frän statens industriverk hävdas emellertid att sänkningen av arbetsgivaravgifterna infe har haft nägon effekt. Jag ger personligen inte mycket för den rapporten.

Jag vill fråga Ingela Thalén, som nu är ansvarig för regionalpolitiken: Kommer näringslivet i Norrbotten även i framtiden aff få behälla förmånen med sänkta arbetsgivaravgifter som en del i en aktiv regionalpolifik?

Anf. 41 VIOLA CLAESSON (vpk);

Herr talman! Just nu reser politiskt aktiva kvinnor land och rike runt för att fä in fler kvinnor i de beslutande församlingarna. Det är ett pinsamt faktum att utvecklingen gär med snigelfart - därför denna tvärpolitiska kampanj.

Men jag vill gå fillbaka litet i tiden. Vi hade här en jämställdhetsdebatt på försommaren. Jag beklagade då aft vpk hade en så låg andel kvinnor i sin riksdagsgrupp. Jag var däremot stolt över att vpk var det första riksdagsparti som fick en majoritet kvinnor i partiledningen, i partistyrelsen. Jag hoppades

då atf vi efter valet skulle ha fler kvinnor i vär riksdagsgrupp. Herr talman! Jag fick rätt. Det känns fint.

I övrigt finns det mycket atf önska när det gäller läget för kvinnorna. En av orsakerna till detta läge har redan analyserats. Det heter att de politiska partierna bjuder fill ganska bra. Men det är i "den process där de personliga kontakterna väger tungt" som "kvinnorna missgynnas dubbelt". "Män med kontakter, män pä topposfer beslutar om andra män på topposter". Detta är citat ur delbetänkandef Skall även morgondagens samhälle formas enbart av män.

Det är samma mentalitet som ligger bakom uttrycket "kliar du mig på ryggen, sä kliar jag dig". Det patriarkaliska brödraskapet går på i samma gamla ullstrumpor, inom och över partigränserna.

Jag fick ett brev frän en något trött "syster". Hon skickade med en dikt av Gudrun Sundström, som för resten själv för inte länge sedan tillhörde den socialdemokrafiska riksdagsgruppen, för övrigt från samma län som Kjell-Olof Feldt. Gudrun skriver;

"När kvinnor kräver frihet,

sä tror man de är emot männen.

När kvinnor kräver att få deltaga i politiken,

så ställer man sig pä täta led och frågar:

- Är det min plats du vill åt?

Men när hon sfär snällt därhemma snyter ungarna och tvättar allas lort Då är det ingen som känner sig hotad. Det är bara när kvinnor höjer rösten och ställer krav som det blir ett helvetes liv."

Men de flesta kvinnor har varken råd ekonomiskt eller lust fill aft enbart stå för markservice pä männens villkor. Till Gudrun Sundströms dikt vill jag därför foga: Och när kvinnor drabbats av förslifningsskador i ackordshetsande arbeten, har män i vita rockar och med arrogant uppsyn talat om "kärringvärk" och "tennisarm".

"När jag var yngre försörjde jag ensam mitt barn, och pengarna betydde allt för mig. I dag är jag ett levande bevis för vad ackordssystemet kan göra. Jag orkar knappt bära hem min kongressväska härifrån", sade Emmy Jörgensen från Höganäs, som var ombud pä Träindusfriarbefareförbundets kongress nu i höst. Hon var en av dem som säg till att förbundet fattade beslut om aff verka för ett förbud mot ackorden - mot förbundsstyrelsegubbarnas vilja, mot LO:s flathet. Jag vill passa på att gratulera Emmy och hennes kämpande bröder och systrar ute i landet, som vågade en strid mot klassamhällets orättvisor och vann en viktig delseger.

Jag känner inte Emmy. Men jag känner Alice. Även om hon inte har samma möjligheter som Emmy att slåss för sina rättigheter är hon en människa det lyser om. Jag känner stor respekt för hennes omtänksamhet, inför hennes klasskänsla och för aft hon mot alla odds orkat med så många slitsamma år utan att tappa sin posifiva syn på livet. Alice har hunnit med

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

137

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

138

både barn, barnbarn oeh arbete. Men när barnen nu är vuxna är Alice sä utsliten av sift jobb på varuhuset aft hon går med ständig värk. Som brödpackerska har hon sett privata ägare komma och gå i sin jakt på vinster. Nu heter ägaren Antonia, sedan hon - en av Sveriges få mäktiga kvinnor -har satsat pä varuhusbranschen.

Antonia och Alice har aldrig träffats. Antonia Ax;son Johnson vet infe ens hur arbetsmiljön i hennes egen affär i Västerås ser ut. Hon har aldrig satt sin fot i denna härda arbetsmiljö. Men Alice, kvinnan som förbrukat sina krafter för aft tjäna sitt levebröd, har däremot haft äran aft se fru Ax:son Johnsons överklassmiljö på TV. För där visas ofta miljardärer upp, som i nyliberal anda fått en helgongloria som vore de nationens hjältar och hjältinnor.

Herr talman! Det är inte bara osmakligt - det är djupt orättfärdigt. De som gör grovjobbet och som tar de verkliga riskerna i samhället osynliggörs. Inte förrän i valrörelsens elfte fimme dök de skadade arbetarna upp i massmediavärlden som ett lämpligt illustrafionsobjekf. De har också alldeles nyligen nämnts från kammarens talarstol.

Det står aldrig aff läsa om Alice i Dagens Nyheter eller andra stora blad. Inte heller har hon tänkt sig atf överlämna nägon debattartikel, sä som hennes rika arbetsgivare gör, så som Sveriges mäktigaste industriledare gör. För några veckor sedan skrev P. G. Gyllenhammar bl.a. följande i Dagens Nyheter: "Om vi studerar hur andra folk förhåller sig till livet, kanske vi även i framfiden kan producera konkurrenskraftigt och höja blicken från vår egen vardag."

Nu är det ju så aff Volvochefens vardag inte ser likadan ut som Emmys eller Aliees vardag gör. Inte heller producerar han som de gör. Men var och en förstår att han infe uppskattar deras syn på livet. Frän sin upphöjda position vill han inte se dem över huvud taget!

Vilka "andra folk" är det dä han ser? Är det EG-ländernas mer än 10 % arbetslösa? Tänker han på de människor som lever i Lissabons slumområden och som enligt "Volvo Monitor" lever i "absolut fattigdom"? Eller är det irländarna, som bor i EG:s mest skuldsatta land, där skatterna är skyhöga? Kanske menar han regeringarna i Spanien och Portugal, som pä grund av EG-diktat nu tvingas införa moms? I sä fall är det själva underdånigheten till det överstatliga EG som är det rätta förhållningssättet till livet.

Herr falman! Det är en sådan självufplänande anpassningspolifik som regeringen och de borgerliga partierna i Sverige verkar vara helt överens om. Sedan flera år arbetar alla som förbereder nya lagar efter principen aff EG:s politik skall utgöra riktmärke. Det gäller skatter och avgifter. Det gäller säkerheten för produkter. Det gäller arbetsmarknadspolitiken och synen pä den offenfliga sektorn. Det är ett dyrt kalas - hur dyr anpassningen blir fär vi infe rikfigt veta. Den interna marknadens märkliga bibel, EG;s s.k. vitbok, som nu styr alla departement i det formellt EG-fria Sverige, har infe ens översatts till svenska språket.

Av regeringsförklaringen framgår aft den valda EG-vägen nu kommer aft forceras ytterligare. Jag skulle vilja veta av Ingela Thalén, vilka punkter i vitboken som arbetsmarknadsdepartementet nu arbetar efter. Finns det t.ex. risk för atf nödvändiga förändringar av arbefsmiljölagen påverkas negativt av

anpassningspolitiken? Hårdare krav kallas ju på EG-spräk för tekniska handelshinder, om de hårdare kraven gynnar de svaga i samhället.

Arbetslösheten i Sverige är jämförelsevis låg. Ingen annanstans i västvärlden arbetar en så stor andel kvinnor. Men arbetsbördorna fördelas fortfarande mycket orättvist. Inte mindre än 140 000 kvinnor är arbetslösa på deltid. De vill arbeta mer men kan inte därför att barnomsorgen infe fungerar eller för aft jobben som passar dem är för fä. Samfidigt längtar många andra efter aft fä slippa ifrån för aff de inte orkar arbeta full tid i slitsamma och enformiga arbeten. Jag tänker på Alice, som infe har råd att ta ut delpension, som längtar hett efter sex timmars arbetsdag med full lön men som fär höra av LO-topparna att flextider och sex veckors semester är det enda som finns i sikte.

"Kvinnor behandlas som en minoritet trots sin majoritetsställning", säger författarna fill Kvinnors rätt. Parallellt med klassamhället lever könsförtrycket vidare. Anita Dahlberg, Gudrun Nordborg och Elvy Wicklund skriver i Kvinnors rätt om de nya könsneufrala regler, jämsfälldhefsreglerna, som vuxit fram sedan 1970-falef;

- De är ett budskap om att könen är lika och att det råder en jämlikhet. Men eftersom levnadsvillkoren för kvinnor och män oftast är olika kan den formella jämlikheten leda till ojämlika resultat. I stället för att uppfattas som könsneutrala borde rättsreglerna beskrivas som könsblinda. De "blundar" för könsojämlikheten. För att förstå rättsreglerna och hur de verkar är det därför nödvändigt att veta hur vårt samhälle är beskaffat och skaffa sig kunskap om hur förhållandena skiljer sig för kvinnor och män. - Det säger författarna till Kvinnors rätt.

Ingela Thalén! Är inte detta en av kärnfrågorna när vi nu agerar tillsammans för atf få in fler kvinnor i statliga nämnder och styrelser? Det är otroligt viktigt aft kvinnor med sin erfarenhet kan påverka de beslut som fattas på alla nivåer. Det gäller den lokala fackklubben lika väl som det centrala arbefarskyddsorganet och arbetsdomstolen.

Herr talman! Hur ont skall det göra att jobba yrkesmässigt, politiskt, fackligt, innan kvinnornas krav blir tillräckligt högljudda?

"Hur ont ska det göra att jobba?", frågar också några av de många arbetsskadade kvinnor som sent omsider lyfts fram i massmedia. "Hur kan det fä se ut som det gör på min arbetsplats?" frågade Ulrika Ingela Thalén när de träffades före valet. "Jag vet infe", svarade arbetsmarknadsministern enligt Aftonbladet. Ingela Thalén menade atf det i varje fall skulle bli lättare för de arbetsgivare som satsade pä en mänsklig arbetsmiljö att anställa folk på 1990-talet. Nu är frågan om arbetsmiljön inte först och främst en angelägenhet för arbetsköparna här i landet. De jag pläderar för är de som snart är halvt ihjälslitna därför aft arbetsköparnas makt ser ut som den gör.

Jag tror inte atf det svar som Ingela Thalén gav Ulrika räcker. För vpk handlar det både om skarpare lagar och minskad makt för dem som köper arbetskraften. Beskedet atf en kommission skall tillsättas blir ett slag i luffen, om regeringen inte vågar ha en uppfattning om t .ex. ackordshetsen, som alla utan undantag talar om, om de sfär på verkstadsgolvet eller jobbar någon annanstans där man har ackord. Många vill ha besked på denna punkt. Hur

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

A llmänpolitisk debatt

139

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

ser Ingela Thalén pä ackordsarbetets vara eller icke vara - ackordssystemet som är sä klassbundet?

Klassblindhefen och könsblindhefen är ett syskonpar i samma avideologi-serade familj, anser jag. Varför är ni socialdemokrater sä förtvivlat rädda för aff ställa de rätta frågorna? Vad beror orättvisorna som fortfarande finns pä? Varför skall det ännu 1988 göra ont aft jobba? Varför är Antonias och Aliees vardag och förutsättningar sä fruktansvärt ojämlika?

Och hur kan det komma sig atf vpk som enda riksdagsparti under valrörelsen ensamt fått driva kravet på sex timmars arbetsdag, trots aff s-kvinnorna sfär för den linjen? Med litet större kampanda kommer vi att kunna genomdriva sådana radikala krav här i Sveriges riksdag.

140

Anf. 42 INGER SCHÖRLING (mp):

Herr falman! Jag vill fala om regionalpolitik.

Hur ser framfiden ut? Den frågan är inte allfid så lätt atf besvara. Hur vill vi att framfiden skall se ut? Det är en central fråga som vi mäste besvara, om vi skall formulera mål och skapa medel för regionalpolitiska åtgärder. Vill vi motverka en tänkbar utveckling eller vill vi eftersträva den?

Stor förvirring uppstår, ifall viktiga aktörer har olika uppfattningar om framtiden eller saknar förutsättningar för att formulera målen. En åtgärd kan då motverkas av en annan.

Medan vi för fullt satsar i redan överhettade storstadsområden, bygger kontor och nya, stora arbetsplatser-ja, t.o.m. hela arbetsstädersom mellan Stockholm och Uppsala och den stora Örestadssatsningen pä västkusten -pågår det en litet blygsam kampanj bredvid, som har som målsättning att få hela Sverige aff leva.

Finansministern sade i sift tal atf han ville göra allt för att svalka av de överhettade områdena. Det skall bli intressant att se hur det skall gå fill.

Hade målet frän början varit en levande landsbygd i hela Sverige, hade verkligheten sett annorlunda ut. Men vi har och har haft t.ex. en jordbrukspolitik som har lett fill en mer storskalig, industriell jordbrukssatsning och nedläggning av de mindre jordbruken, som hade kunnat och kan fungera som stödinkomst och deltidsarbete.

Det finns en konflikt mellan målen ekonomisk tillväxt, regional balans och inkomstfördelning som kan tyckas olösbar - speciellt med tanke på de nuvarande storstadsregionernas fillväxt med stor efterfrågan pä arbetskraft, som naturligtvis leder fill helt andra lönenivåer än på orter med arbetslöshet.

Några faktorer som gör att vi kan få regionalpolitiska åtgärder som motverkar varandra är:

- bristande konsekvens frän statsmakterna i fråga om transfereringar, skatter oeh löner,

- olika målsättningar för lokala och centrala myndigheter,

- marknadskrafternas dominans och bristande samhällsansvar.

Miljöpartiet de gröna arbetar för ett småskaligt och decentraliserat samhälle, ett mindre sårbart samhälle. Vår skatte-, energi-, näringslivs- och jordbrukspolitik går hand i hand med vår regionalpolifik.

Herr talman! Miljöpartiet de gröna kräver att den totala politiken inriktas

pä att hela landet skall överleva. Varje bygd och region har sitt berättigande och en självklar rätt att fä utvecklas efter sin förutsättning. Det är mångfalden som är styrkan i ett samhälle - infe likformigheten.

Krispaket och krisregioner har vi haft nog av, och dem hoppas vi få slippa i framfiden. I stället skall den generella ekonomiska strategin inriktas på långsiktiga och konsekventa regionalpolitiska mål. Politikerna och samhället måste ta sitt ansvar och se till, att alla regioner i det här landet har bra fungerande kommunikationer. Post- och feleförbindelser, vägar och järnvägar skall byggas upp och underhållas, infe raseras eller läggas ner som nu. Det är samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt förkastligt. Den samhällsservice som t.ex. posten, televerket och inte minst SJ står för skall inte bara finnas där den lönar sig bäst ur serviceföretagets synpunkt. Samhällsnyttan måste gå före och om det är nödvändigt få kostnadstäckning frän staten.

Förutom att satsa på infrastrukturen - och då främst pä SJ - vill miljöpartiet stärka det lokala näringslivet, det lokala ägandet och hushållen i glesbygd. Vi vill ge näringslivet i de icke överhettade regionerna en bättre kosfnadssituation genom att sänka arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgifterna skall differentieras, sä att de i glesbygd sänks med en fjärdedel, dvs. 10 procentenheter, och i övriga icke överhettade regioner med ca 4 %, dvs. en tiondel. Det här gäller också vårdsektorn i hela landet. En sådan reform gynnar naturligtvis främst arbetsintensiv industri i glesbygd, som sågverk och verkstadsindustri, och ekologiskt baserat skogs- och jordbruk.

Miljöpartiet anser att det bl. a. av regionalpolitiska skäl också är viktigt att ägandet är lokalt förankrat. Ett mer lokalt ägande - framför t. ex. multinationellt - är också en garanti för mångfald inom näringslivet. Vi vill därför ha förköpsräft för anställda och för lokalbefolkning vid försäljning av företag och vid företagsnedläggningar. Det är egentligen en liknande princip som i dag gäller för kommuner vid fastighefsförsäljning, sk. kommunal förköpsräft.

Det lokala ägandet innebär också att vi säger nej till EG-harmoniseringen, som innebär fri etableringsrätt för multinafionella företag oeh aff besluten och ägandet flyttas utomlands i ännu högre grad än i dag. EG-harmoniseringen innebär, som vi hörde av Per Gahrton, en stor samhällsförändring och också en centralisering och en ökad storskalighet.

Kommunala näringslivsfonder, som vi kallar närfonder, vill vi inrätta i samfliga kommuner. De skall sfimulera ett lokalf, småskaligt och miljövän-ligt näringsliv och genom rådgivning, genom att hjälpa till att skaffa riskvilligt kapital och med lågräntelän underlätta uppbyggnaden av ett lokalt förankrat näringsliv. Närfonderna skall också med rådgivning och ekonomiskt stöd hjälpa anställda att fa över ägandet av företag som de arbetar i när detta säljs. Närfonderna finansieras med pengar som överförs från dagens löntagarfonder och i fortsättningen med den s. k. övervinstbeskattningen av företag.

En interkommunal utjämningsfond står pä miljöpartiets regionalpolitiska karta. Vi anser att man måste omfördela skattemedel mellan rika och fattiga kommuner, sä att alla kan garanteras en god grundstandard när det gäller barnomsorg, hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, utbildning och äldreomsorg.

Det är också viktigt att hushållen stöds regionalpolifiskt. Det nuvarande

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpoUtisk debatt

141

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

bostadsfilläggef vill vi utveckla till ett bastillägg. Bostadskostnaden kan i och för sig vara låg i glesbygd, men transportbehovet är betydligt större där och medför en högre kostnad. Bastilläggef skall baseras enbart pä familjens inkomst och antalet barn. Bastillägget jämställer därmed familjen i Ammar-näs med familjen i Stockholm när det gäller ekonomiskt stöd. Och ingen skall få mindre än man har i dag.

Vårt förslag om en skattefri zon - dvs. aff de första 31 000 kr. man tjänar skall vara skattefria - är också en reform som gynnar glesbygden, där det finns ett förhållandevis större antal lågkomsfintagare och deltidsarbetare. Men defta radikalt höjda grundavdrag gynnar alla människor med låg inkomst.

Det är precis tvärtemot vad folkpartiet och Bengt Westerberg vill göra. Han vill sänka skatten för höginkomsttagare sä aft människor skall arbeta mer; då får vi enligt hans recept ökad fillväxt. Smulorna skall så småningom ramla ner till låginkomsttagarna, som Lars Werner sade. Men om människorna väljer aft hellre arbeta mindre för aff få mer fid för omsorg om varandra, dä faller hela den Westerbergska modellen. Dessutom är det en mycket materialistisk människosyn atf ökad konsumtion ger högre välstånd. Den ställer infe miljöpartiet de gröna upp pä.

Sedan ett tillrättaläggande. Statsminister Ingvar Carlsson sade i en replik fill Anna Horn tidigare i dag att vårt förslag till höjt grundavdrag skulle kosta flera tiotal miljarder kronor. Värt förslag och vår beräkning, enligt vilken kostnaden blir 5,5 miljarder kronor- har lämnats till finansdepartementet. En av Ingvar Carlssons närmaste medarbetare, Klas Eklund, och flera med honom har bekräftat atf miljöparfiet de gröna har räknat rätt. De höjda grundavdragen kommer alltså aft kosta 5,5 miljarder kronor.

I miljöpartiets regionalpolitik finns målet ett levande jordbruk över hela landet. Defta skall underlättas av det arealbidrag som vi vill införa. Med arealbidraget vill vi gynna det biologiska jordbruket och överföra resurser från södra Sveriges kemiinfensiva jordbruk till mellersta och norra Sverige. Arealbidraget finansieras genom avgifter på konstkväve och bekämpningsmedel.

Herr falman! De målsättningar miljöpartiet de gröna arbetar med också i regionalpolitiken är att minska sårbarheten i samhället, atf minska transport-beroendet och energibehovet och att skapa möjligheter för ett nytt småskaligt och miljövänligt näringsliv. Våra förslag och reformer gynnar både hushåll och näringsliv, och den helhetssyn som vi har gör det möjligt för hela landet aff överleva. Jag undrar: Kommer arbetsmarknadsminister Ingela Thalén aff föra en regionalpolitik som möjliggör för hela Sverige aft leva?

full sysselsättning främst, fär allt starkare stöd bland ekonomiska forskare.

Idén bakom den åfstramningspolitik som förts i flera västeuropeiska länder sedan början av 1980-talet har varit att en period av hög arbetslöshet skulle råda bot pä inflafionen. Ett par år av självfabricerad recession skulle skaka om hela systemet, och sedan skulle en ny, mer verklighefsanpassad ekonomi återuppstå, var det i varje fall tänkt. Men idén har slagit helt fel.

I de länder som följt receptet har arbetslösheten ökat fill helt osannolika nivåer, mätt med efterkrigstidens mätt, samtidigt som inflationen minskat mycket måttligt. Arbetskraftsdeltagandet i dessa länder ligger långt under den svenska nivån.

Arbetslösheten drabbar inte i första hand dem som har fasta arbeten och är pådrivande i pris- och lönebildningen, utan dem som finns i arbetsmarknadens utkanter: ungdomar, kvinnor och äldre män, som redan tidigare har svårt atf fä fotfäste i arbetslivet. De tvingas gå arbetslösa allt längre tider, förlorar sin s.k. användbarhet på arbetsmarknaden och förmåga atf konkurrera om de lediga jobben. Deras inverkan pä lönebildningen är minimal.

Dessa nya insikter betyder aff synen på arbetslösheten som ett allmänt ekonomiskt styrmedel måste revideras. Om en ökad arbetslöshet leder fill en bestående ökning av arbetslösheten blir det allt vikfigare för den ekonomiska polifiken atf förhindra att arbetslösheten över huvud taget stiger eller uppstår.

En aktiv sysselsättningspolitik blir därför ett allt vikfigare selektivt medel i den ekonomiska politiken. Det är just i detta avseende som den svenska polifiken skiljer sig tydligast från andra länders.

De problem vi nu har på den svenska arbetsmarknaden är helt annorlunda jämfört med åren då hundratusentals människor gick utan arbete, också i Sverige. Arbetskraftsbristen är både en realitet och en myt. Ingen vill förneka atf det råder brist pä utbildad arbetskraft inom en del områden. Men samtidigt finns det stora grupper som inte fått ordentligt fotfäste pä arbetsmarknaden: handikappade, deltidsarbetande som vill öka sin arbetstid, de 3 000 personer med arbetstillstånd som finns i våra flykfingläger, de ca 7 000 invandrare som inte har något jobb i dag, de många medelålders och äldre arbetare som pensioneras i förtid från arbetsmarknaden och de ca 35 000 som beräknas vara dolt arbetslösa, för aft nu ge några exempel.

Fortfarande finns det också mer aft göra för att få tillgången på arbete mer jämnt fördelad över landet.

Den regionala utvecklingen var under några år i mitten av 1980-falet klart otillfredsställande. Trycket på storstadsområdena - och då främst Storstockholm - var starkt. Inflyttningen till storstäderna var större än utflyttningen.

Regeringen satte därför in kraffiga regionalpolitiska åtgärder för aff få fill stånd en mer balanserad utveckling. Det är en polifik som varit och är framgångsrik. Vi har nu en mer balanserad regional utveckling. Det behövs fortsatta åtgärder på den inslagna vägen. Under det senaste året har t.ex. Stockholmsregionen haft flyftningsunderskott gentemot övriga län. Samtliga skogslän har i är haft befolkningstillväxt, tvärtemot det som Per-Ola Eriksson påstod för en stund sedan.

Det finns människor som står fill arbetsmarknadens förfogande och är beredda atf göra en insats. Men vad gör arbetsmarknaden och vad gör

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

143

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

144

arbetsgivarna för atf fa emot dessa människor pä sina arbetsplatser? Hur ser den arbetsmiljö ut till vilken dessa människor borde kunna gå? Hur fungerar arbetsorganisationen? Vilka utbildnings- och utvecklingsmöjligheter har dessa arbetsplatser att erbjuda? Vad görs för aft minska personalomsättningen? Enligt AMS statistik över industriarbetarnas sysselsättning ökar den årliga personalomsättningen. 1987 var den uppe i 21 %.

Vad görs på arbetsmarknaden för att minska sjukfrånvaron? Under de senaste åren har sjukfrånvaron inom arbetskraften ökat markant, från i genomsnitt 18,4 dagar 1983 till 23,1 dagar 1987. Varje frånvarodag kan uppskattas motsvara ca 19 200 förvärvsarbetande. En sänkning av sjuktalet till 1983 års nivå skulle kunna ge ett arbetskraffstillskott motsvarande ca 90 000 förvärvsarbetande.

Det gäller infe bara atf rekrytera personal, utan också att behålla den.

För att öka sysselsättningen och möta bristen på arbetskraft kommer regeringen att utveckla den akfiva sysselsättningspolitiken. Politiken måste ständigt anpassas till de nya krav som utvecklingen pä arbetsmarknaden ställer.

Det krävs en effektivare förmedling, en ökad satsning på utbildning samt åtgärder för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vi måste sfimulera rörligheten i Norden och se till att ungdomar snabbare kommer ut i arbete. Aktiva insatser för långfidsarbetslösa krävs t.ex. i form av rekryteringsstöd. Den försöksverksamhet som startades för att underlätta för invandrare atf få arbete skall naturligtvis fortsätta. Här är det mänga fler län som vill vara med.

För atf ytterligare öka sysselsättningen och möta den stora efterfrågan på arbetskraft kommer regeringen att utveckla arbetsmarknaden så. Jag återkommer med förslag fillen rad åtgärder för aft inom det arbetsmarknadspolitiska området ytterligare främja tillgängen på arbetskraft och underlätta för dem som trots situafionen är arbetslösa och saknar fotfäste på arbetsmarknaden.

1990-talefs arbetsliv ställer oss inför nya och stora utmaningar. Den stora uppgiften är aft skapa en politik för det goda arbetet. Arbetsmarknadspolitiken behöver infe längre ägna samma möda som under krisåren åt att hålla arbetslösheten i schack.

Målet är infe bara arbete åt alla. Arbetet skall också upplevas som meningsfullt. Arbetsmiljön skall vara bra, man skall kunna vidareutbilda sig och man skall ha inflytande över arbetet. Arbetet mäste också utgå från omsorgen om miljön och hushållning med våra gemensamma resurser.

För atf vi skall behålla vårt välstånd och kunna flnansiera vär välfärd och privata standard måste arbetena i vårt land höra till de mest effektiva och lönsamma i världen. Villkoren för det är höjd produktivitet och en ständig teknologisk förnyelse.

Detta ställer krav pä yrkeskunnande och utbildning. En central uppgift för vär arbetsmarknadspolitik blir därför att finna former för utbildning i själva arbetet. Vi behöver bygga ut ett system för återkommande utbildningar i vårt arbetsliv.

Vår ungdomsskola är en viktig framtidsinvestering. Men om vi verkligen vill investera i yrkeskunnande och kompetens, sä skall vi inte gä förbi alla

dem som redan finns i arbetslivet och som kommer atf finnas där många år framöver.

Herr falman! När det finns gott om jobb och när tryggheten inte är lika hotad, då är det lättare för människor atf acceptera förändringar. Då stiger förväntningarna på själva arbetet. Dä kan de anställda lägga större tyngd bakom kraven på goda arbeten och mänskliga arbetsmiljöer.

Det är vid tidpunkter med hög sysselsättning och låg arbetslöshet som det skapas sädana goda förutsättningar att man med kraft kan angripa miljöproblemen i arbetslivet.

I årets regeringsförklaring görs en mycket klar markering om att arbetslivet skall göras tryggare och rättvisare. Trots fidigare insatser är nämligen arbetsskador och dåliga arbetsmiljöer fortfarande allvarliga hot mot folkhälsan.

Priset för bristfälliga och hälsofarliga arbetsmiljöer betalas av dem som arbetar i dessa miljöer. De betalar med sin hälsa och försämrad livskvalitet.

Varje år anmäler 250 000 människor någon form av arbetsskada, och varje år förtidspensioneras 50 000 människor. Medelåldern bland förtidspensionärerna blir lägre, och i dag är den 51 är.

Det är främst industriarbetare och kvinnor i låglöneyrken i dåliga arbetsmiljöer som drabbas av arbetsskador. Bakom dessa siffror döljer sig enskilda människor som lider, som har ont, som mister sina arbeten, som känner sig nervärderade, som isolerar sig och som får sina liv förstörda.

Regeringen kommer aft inbjuda organisationerna på arbetsmarknaden och berörda myndigheter aft delta i en arbefsmiljökommission för att göra särskilda insatser för de 400 000 mest utsatta arbetena. Kommissionen - som kommer atf tillsättas inom kort - skall lägga fram förslag till åtgärder som ger hälsosammare arbetsmiljöer, och som minskar de många arbetsskadorna. Inom regeringskansliet pågår nu arbetet med direktiv till kommissionen.

Det som har sagts frän dem som har varit före mig i talarstolen i denna omgång har varit mycket positivt. Jag tycker att det känns bra att den ansamling kring det posifiva inslaget i arbefsmiljöansatsen är så stark. Den här frågan kommer i och för sig att kunna inrymma meningsmotsättningar, och vi kommer säkert aff få olika förslag om hur vi skall uppnå det goda arbetet. Men det viktiga är atf frågan i sig infe skall behöva innebära partipolitiska motsättningar i någon högre grad.

Sonja Rembo var i sitt inlägg inne på en fråga som faktiskt är något av kärnpunkten också i arbetsmiljöfrågorna, nämligen vilket inflytande de anställda skall ha över sin arbetsplats. I detta sammanhang berörde Sonja Rembo det koncernfackliga samarbetet i Norden. Hon sade aft denna fråga har varit uppe till offenflig diskussion utan aff den tidigare har berörts någonstans när det gäller arbetsmarknad och industriell marknad i Europa. Frågan har faktiskt diskuterats ordentligt åtminstone i det nordiska samarbetet. Den har utretts i nordiska ministerrådefs regi, och det finns en rapport.

Enligt min uppfattning måste den internationalisering som näringslivet genomgår och den breddning pä den nordiska marknaden som både regeringar och parterna på arbetsmarknaden har uttryckt sitt intresse för mäste följas av ett inflytande för de anställda och de anställdas organisationer. Det är inte rimligt aff en internationalisering av pengar och beslut infe

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

145

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

skall få följas av ökad information och ökat inflytande och samråd från de fackliga organisafionerna och deras medlemmar.

Elver Jonsson var inne på arbetsmiljöområdet, och jag tycker att det är särskilt glädjande att Elver Jonsson uttrycker sig så positivt som han gör. I en tidningsintervju kunde jag nämhgen läsa ett citat av en av Elver Jonssons partivänner. Denna partiväns positiva inställning fick man faktiskt leta efter mellan raderna. Jag tycker att det är rikfigt aft vi gemensamt arbetar med dessa frågor. Men Elver Jonsson frågar varför vi skall ha en kommission oeh vilka kunskaper det är som saknas.

Det finns naturligtvis kunskap som vi ännu inte har fått fram, men det är klart aft det finns mycket kunskap ute hos myndigheter, bland forskare och på arbetsplatser. Men den kunskap som vi har bör också tillföras arbetsplatserna, sä atf arbetsplatserna förändras. Hur dessa kunskaper skall tillföras arbetsplatserna är en fråga som jag tycker atf kommissionen bör ägna den största uppmärksamheten ät.

Sedan var det flera talare som var inne pä att regeringen i elfte timmen skulle ha slängt in arbetsmiljökommissionen för att påverka sina stödtrupper. Detta tycker jag faktiskt är ett ganska grovt påhopp. I det socialdemokratiska valmanifestef ingick ett mycket stort avsnitt om arbetsmiljöproblemen där fillsättandet av en arbetsmiljökommission var ett, dock bara ett, av de många medlen som man måste ha fill sitt förfogande för aft komma till rätta med just frågorna om arbetsskador.

Det är vikfigt med regionalpolifiken, säger Per-Ola Eriksson. Det tycker även regeringen. Regeringen har efter diskussioner i riksdagen tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté som har fått mycket breda direktiv, och den skall ha avslutat sitt arbete i maj 1989. Förhoppningsvis kommer denna kommitté aft lägga en god grund för den framtida regionalpolifiken.

Även socialavgifterna som instrument för regionalpolitiken ingår i den regionalpolitiska utredningens uppdrag, och jag föreslår att vi avvaktar utredningens ställningstagande innan vi gör något ställningstagande.

Herr talman! Nu när vi sett fill aff det finns gott om jobb igen kan vi lägga större tyngd bakom kraven på mänskligare arbetsmiljöer. Människors vilja fill arbete har alltid varit stark, och den är nu starkare än någonsin. Och alla människor behövs i arbete. Vi har inte råd att låta människor gå utan arbete. Vi har inte råd aff låta människor slitas ut pä sina arbetsplatser. Vi måste ha råd att låta människor ha både arbete och hälsa.

146

Anf. 44 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Med Ingela Thalén som ansvarig för regionalpolitiken kanske de regionalpolitiska debatterna här i kammaren ändrar karaktär jämfört med vad vi har vant oss vid under de senaste åren. Men jag är litet orolig. Regionalpolifik i socialdemokratisk tappning fär infe bara drivas ufifrån storsfadsperspektiv, från Nacka till Järfälla. Det finns regionalpolitiska hänsynstaganden atf göra och erfarenheter att dra från andra delar av landet som jag tycker atf regeringen och socialdemokraterna skulle dra nytta av.

Jag skulle vilja fa upp arbetsgivaravgifterna. Ingela Thalén sade att man skulle avvakta med ett ställningstagande fills den regiönalpolifiska utred-

ningen har slutfört sitt arbete. Defta tolkar jag som en reprimand till finansminister Kjell-Olof Feldt, som redan i valrörelsen uttalade sig för atf sänkningen av arbetsgivaravgifterna i Norrbotten skulle slopas. Det var ett uttalande som väckte bestörtning även inom de socialdemokratiska leden. Det är bra att arbetsmarknadsministern i dag säger att vi skall avvakta med ett ställningstagande. Det lugnar något, och jag hoppas att beskedet når även Kjell-Olof Feldt. Jag tror aft det är viktigt aft man behäller de sänkta arbetsgivaravgifterna i Norrbottens län eftersom näringslivet då fär en bättre konkurrenssituation.

Det fanns en del saker i Ingela Thaléns anförande som jag också vill kommentera i övrigt. Först och främst så sade jag inte att befolkningsströmmarna nu enbart var i negafiv riktning ufifrån skogslänens situation. Jag redovisade hela perioden, och det var den siffran jag nämnde. Jag noterade visserligen atf man de senaste månaderna har haft en annan befolkningsström, men den är tyvärr för liten. Det är därför jag upprepar min fråga fill Ingela Thalén om det är regeringens avsikt atf 1982 års befolkningsmäl för skogslänen skall uppfyllas och på vilket sätt det skall ske. Det som nu sker är inte tack vare regeringens åtgärder, utan närmast trots regeringens åtgärder. De 200 extra miljoner som man tillsköt till regionalpolitiken för ett par år sedan har haft effekt.

Låt mig också säga aff det finns ett område i Ingela Thaléns anförande som jag skulle vilja atf hon utvecklar närmare. Det handlar om aff främja fillgången pä arbetskraft i olika regioner och företag. Med vilka medel avser man atf främja den arbefskraffsfillgången? Avser man atf använda förbättrade arbetsmarknadspolitiska åtgärder, av typen flyttningsbidrag eller andra flytfningssfimulerande åtgärder? Om det är så ser jag med en viss oro på framfiden. Jag tror atf det skulle vara bra om regeringen skulle lägga ned större intresse och kraft pä aft främja företagens intresse aff hitta andra lokaliseringsmönster i värt land än de som vi har varit vana vid de senaste åren. Härigenom skulle man också tillgodose viktiga regionalpolitiska behov.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 45 ELVER JONSSON (fp) replik:

Herr talman! Arbetsmarknadsministern talar om framfidens arbetsmarknadspolitik, och hon gör det så aff man blir varm, för atf inte säga rörd. Vi behöver sikta mot det "goda arbetet," som behöver anpassas till en ny situation. Arbetet skall vara meningsfullt. Det skall vara resursbevarande och inflytandet för de anställda skall vara stort. Ja, det är goda, liberala teser, och jag är beredd att instämma i dem.

När det gäller frågan om hög sysselsättning och det vi kallar för arbetslinje, är det bara atf konstatera och komma ihåg aft därom har det funnits en bred enighet i Sveriges riksdag. Det tror jag är en styrka för hela landet. Jag tycker också aft arbetsmarknadsministern förde ett intressant resonemang när hon sade aft en låg inflation inte garanterar en låg arbetslöshet. På den punkten känner jag också sympati, och jag instämmer i det. Medge emellertid att en hög inflation onekligen är ett starkt hot. Den höga inflationen lever vi med just nu.

Arbetsmarknadsministern stack sedan in en mening, där jag undrar vad

147

Prot. 1988/89:11 t9 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

som egentligen avsägs. Hon sade att det nu skiljer sig från åren då tusentals gick utan arbete. Vilka år avser arbetsmarknadsministern?

Herr talman! Jag saknade att det inte sades någonfing om de handikappades möjligheter till arbete. Det skulle vara välgörande om arbetsmarknadsministern kompletterade med något om detta.

I det regiönalpolifiska avsnittet talade statsrådet om inflyttning fill storstäderna som ett problem. I sådana frågor gäller det också för ett nytt statsråd atf infe vara helt historielös. Man skall komma ihåg aft statsrådets partikamrater 1982 här i kammaren i en stor reservation krävde atf fillväxten i storstäderna skulle beaktas - inte därför att den var för hög, utan därför att man menade aff den var för svag!

Statsrådet menade aft det var en insinuafion atf efterfråga varför kommissionen kom in i valrörelsen. Min tanke gällde närmast vad det var som hände mellan vårsessionen och valrörelsen som gjorde atf regeringen, enkannerligen statsrådet Thalén, behövde en kommission. Jag tror i och för sig atf den kan lägga fram en del värdefulla synpunkter och atf det kan finnas skäl atf ha en arbetsgrupp i denna fråga. Det får emellerfid inte bli en grupp som under fiden obsfruerar nödvändiga insatser. Det finns nämligen mycket vi vet och kan göra, och det bör ske också medan en sådan kommission arbetar. Därför står jag kvar vid den uppmaning som jag framförde i mitt anförandet - det är dags atf gå från ord tiU handling.

148

Anf. 46 SONJA REMBO (m) replik:

Herr talman! Jag hade, liksom Elver Jonsson, blivit aviserad atf arbetsmarknadsministern ville fala om arbetsmiljöfrägor. Jag är glad över aft hon infe begränsade sitt perspektiv, utan gav oss något av en programförklaring. Det var inte mycket i den programförklaringen som jag hade något atf invända emot - i alla fall infe innan jag har sett vilka konkreta förslag som alla de vackra orden kommer atf ligga bakom.

Det är mycket viktigt aff vi är litet ödmjuka inför situationen på arbetsmarknaden. Vi har sett till aft det finns gott om jobb, sade Ingela Thalén. Vilka är vi? Det skulle möjligen kunna vara de internationella ekonomer och de länder ute i världen som håller i gång högkonjunkturen. Vi i Sverige kan dessvärre göra ganska litet åt defta.

Man jämför, vilket gjordes tidigare här i den allmänpolitiska debatten, på ett hämningslöst sätt med den utveckling som vi hade under den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. Jag tror aff svensk polifik skulle må bra av aff arbefsmarknadspolifikerna - de som tror atf man kan lösa alla problem med ett nytt bidrag, en ny skatt eller ett nytt förbud - vore litet mera ödmjuka och såg litet grand fill orsak och verkan.

Vi har inte en så ljus situation på arbetsmarknaden som man vill göra gällande. Det var det jag ville visa med mitt inlägg. Professor Leif Svanström vid Karolinska institutet visar atf sedan mitten av 1960-falef har antalet personer utanför den reguljära arbetsmarknaden ökat från 200 000 fill 600 000. Det är dessa människor som står för höga sjuktal och hög dödlighet. Detta visar hur viktigt det är aft arbetsmarknaden fungerar, att människor inte slås ut och atf man för en politik som leder till sysselsättning, också under

lågkonjunkturer. Det är detta, Ingela Thalén, som oroar mig djupt. Vad tänker regeringen göra för aff möta en kommande lågkonjunktur?

Anf. 47 VIOLA CLAESSON (vpk) replik:

Herr talman! Jag är mycket förvånad över att ingen vill diskutera frågan om sex rimmars arbetsdag. Ingen, inte heller Ingela Thalén, har sagt ett ord om ackordshetsen på våra arbetsplatser, om vem som har makten på våra arbetsplatser och var propparna sitter som gör aff det infe ens kan gä aft föra en debatt om sex timmars arbetsdag. Defta är otroligt.

Jag skulle vilja höra Ingela Thalén tala litet grand om sex fimmars arbetsdag. Den debatt som vi hade på försommaren, och som jag refererade litet fiU i mitt förra inlägg, handlade en del om sex fimmars arbetsdag. Den debatten var spännande eftersom flera lade sig i den. Vi fick bl.a. höra en partisyster till Ingela Thalén säga följande: Det som på 1970-falet var en vision är i dag en nödvändighet.

Just precis, det är nödvändigt med sex timmars arbetsdag bl.a. därför aff många kvinnor i defta land är deltidsarbefslösa. Talet 140 000 är ett tal som Ingela Thalén själv har nämnt, och som jag litar på. Dessa kvinnor vill och måste egentligen arbeta heltid och ha en heltidslön, men de fär infe göra det av oUka skäl.

Det finns andra som i dag sliter åtta timmar om dagen, framför allt kvinnor i monotona och slitsamma jobb som infe kan hålla pä så länge fill. Hela fiden sUts nya människor och fler kvinnor ut, därför aft det fungerar på detta sätt och, herr talman, därför atf det befräffamde makfen över arbetsplatserna ser ut som det gör.

Till slut vill jag säga: Det finns vissa propåer, som kanske kommer aft finnas med i direktiven till den kommission som skall arbeta med arbetsmiljöfrågorna och som är mycket betänkliga. Bl.a. har "Blomman", Mefallar-befareförbundefs ordförande, sagt att det kan komma aft handla om arbefsmiljöavgifter som tas ut när skadorna redan är skedda. Vad är detta? Ställer också Ingela Thalén upp på det? Annars tycker jag aff man i mycket kan uppfatta Ingela Thalén som den som har förstått vad det handlar om och som också uppträder äriigt i polifiken.

Litet kamp skulle nog behövas.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 48 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr talman! Per Ola Eriksson behöver nog infe vara orolig, Regionalpolifiken kommer inte aff utgå enbart ifrån vare sig Nacka eller Järfälla kommun, även om jag i och för sig infe tycker aft Järfälla kommun är någon särskilt dålig repUpunkt - men detta kan vi kanske diskutera senare.

Jag vidhåller det jag sade inledningsvis, atf frågan om sänkta socialavgifter ingår i utredningsdirekfiven och aff vi får fa ställning när utredningen kommer med sina förslag.

Beträffande fillgången på arbetskraft, rörligheten och arbetsplatsernas utformning: Denna fråga har både Per-Ola Eriksson, Elver Jonsson och Sonja Rembo varit inne pä, Sonja Rembo säger; Det är vackra ord - jag vänfar på de konkreta förslagen. Men vi var tydligen överens om orden.

När jag talar om rörlighet och om vilka åtgärder som man kan vidta för aft

149

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

150

stimulera arbetskraftsutbudet, handlar det kanske infe om några innovationer. Jag tror faktiskt aff den svenska arbetsmarknadspolitiken, med det resultat som den visar, är mycket framgångsrik och har varit framgångsrik.

Med de successiva förändringar som arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken dagligen genomgår tror jag också att den blir ett effektivt redskap. Det är klart aft några av dess inslag mäste förstärkas och andra försvagas eller helt fas bort, beroende på hur verkligheten förändras.

Men i Sverige har faktiskt arbetslösheten och sysselsättningen haft helt andra tal än i den europeiska omgivningen, trots att vi har levt i samma internationella ekonomi. Svensk sysselsättningspolitik har varit effektivare. Infe minst just detta faktum aft vi i Sverige har använt 70 % av våra medel till aktiva åtgärder och 30 % till kontanfstöd, medan man i något av våra grannländer har haft det omvända förhållandet, råder det väl ingen tvekan om har haft posifiv effekt.

Jag talar om ökad satsning på utbildning för aff möta 90-talets arbetsmarknad.

Beträffande jämsfälldhetsfrågorna var Viola Claesson förvånad över att vi inte hade tagit upp sextimmarsdagen. Jag kan hälla med om atf det är berättigat atf vara förvånad, men det handlar mer om ett begränsat utrymme än om något ointresse.

Socialdemokraterna har tagit ställning för sex timmars arbetsdag, med delmålet att nå sju fimmars arbetsdag före sekelskiftet,

Arbetstidskommiffén har fått en mycket vid uppgift, nämligen atf se på hur de olika arbetsfidsförändringarna skall påverka. Jag vet aff diskussionen ute i valrörelsen har varit att man har ställt sexveckorssemesfern mot en diskussion om annat arbefstidsuttag. Men frågan om sex veckors semester har varit en rättvisefråga för olika grupper på arbetsmarknaden, och denna fråga har socialdemokratin i valrörelsen sagt aft vi måste vara beredda aft lösa. Vi kommer också aft lägga fram förslag om detta under mandatperioden.

Ackordshetsen är något dåligt. Jag tycker som person aft jag inte vill acceptera en arbetsorganisation där ackord är ett inslag. Men jag förfogar inte över styrmedlen i det här avseendet. Däremot kan jag uppmana dem som förfogar över styrmedlen aff fa sig en ordentlig funderare beträffande på vilket sätt ackordshetsen påverkar arbetsmiljön. Jag har också sett effekter av defta.

Jag tycker kanske aff den här frågan, precis som i dag, fortsättningsvis måste vara en fråga för parterna på arbetsmarknaden. Men jag kan ändå personligen uttrycka en mening om detta,

I fråga om konkreta åtgärder pä jämställdhefsområdet kan jag- eftersom det är så nyligen - påminna om den jämställdhefsproposifion som riksdagsmajoritefen ställde sig bakom och där reservationerna var ytterst få, I det aktuella jämsfälldhetsbeslutet handlade det om mycket konkreta åtgärder för atf bryta upp den könsuppdelade arbetsmarknaden och gå in med konkreta förslag för aft nå både långsiktiga mål och delmål, för aft nä jämställdhet.

Jag delar Viola Claessons uppfattning när det gäller könsneufraliteten. Men jag mäste faktiskt ändå erkänna att det tyvärr är en både moralisk och

kulturell fråga atf bryta igenom detta med könsneutraliteten. Vi tar små steg, men vi tar dem ändå.

Jag är övertygad om atf vi kommer aft nå jämställdhet både i samhället och på arbetsplatserna. Det säger jag också därför aft jag vet aft frågan om jämställdhet påverkar frågan om arbetsmiljön,

Sonja Rembo frågar: Vilka är "vi" som har påverkat sysselsättningen och arbetslösheten?

"Vi" kan t,ex, vara den svenska riksdagen, "Vi" kan t,ex, vara arbetsmarknadsdepartementet och regeringskansliet, "Vi" kan också vara de som sitter i arbetsmarknadsverkets styrelse, och "vi" kan även vara alla de som arbetar pä arbetsmarknadsverkefs alla arbetsplatser. Men det är ingen tvekan om atf vi i Sverige genom arbetsmarknadspolitikens olika insatser har åstadkommit en situafion som är mycket mer gynnsam för de svenska löntagarna än för löntagare nägon annanstans i Europa i dag.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 49 PER-OLA ERIKSSON (c) replik;

Herr falman! En effektiv och bra regionalpolifik är bra för Järfälla liksom för Årjäng, Strömsund och andra orter här i landet - det kanske vi kan vara överens om, Ingela Thalén och jag,

Ingela Thalén var en erkänt duktig kommunpolitiker. Jag hoppas atf de duktiga takterna sitter i också beträffande det regionalpolitiska området. Det är ett viktigt område och ett intresseområde för centerpartiet. Vi kommer noga atf följa Ingela Thaléns arbete på regionalpolifikens område, och det finns väl anledning fill tentamen då och då,

Atf jag tog upp de sänkta arbetsgivaravgifterna berodde helt enkelt på den oro som Kjell-Olof Feldts uttalande skapade. Det kan bli en björntjänst beträffande etablering av nya företag och utveckling av ny verksamhet i de län som sedan länge har haft stora arbetslöshefsproblem,

I mitt inledningsanförande ställde jag ett antal frågor som Ingela Thalén inte har kommenterat, och då ställde jag ändå inte sä många frågor som en del andra meddebaftörer gjorde. Jag tog upp arbefsmiljödelen inom vårdsektorn. Vilka åtgärder avser regeringen aft vidta för atf förbättra arbetsmiljön inom vårdsektorn och locka människor fill vården? En dålig arbetsmiljö, tunga jobb och svåra arbetsuppgifter inom sjukvården skapar i dag problem och lockar heller inte ungdomar aft söka sig fill vårdyrkena i önskvärd takt.

Sedan vill jag åter ta upp frågan om befolkningsmålen för skogslänen. Det var min andra fråga till Ingela Thalén, och jag upprepar den här: Är det regeringens avsikt aft 1982 års befolkningsmäl skall gälla för skogslänen, och vilka åtgärder avser regeringen i sä fall atf vidta för aff nä det målet? Även om en regionalpolitisk utredning arbetar mäste ändå regeringen under den tiden vidta åtgärder på det regiönalpolifiska området. Regeringen kan inte, hoppas jag, vara fill freds med att storstadsområdena i dag växer betydligt snabbare än när centern hade regeringsansvaret.

Det skulle också vara intressant att få veta - vilket är en ny fråga - hur regeringen avser aff följa upp kampanjen Hela Sverige ska leva. Under kampanjtiden har det kommit fram mänga fina förslag från olika län, kommuner, enskilda människor och organisationer. Vilka åtgärder kommer

151

Anf. 50 SONJA REMBO (m) replik:

Herr falman! Det var ett illavarslande svar jag fick av Ingela Thalén, "Vi" är med hennes vokabulär polifiker och byråkrater. Det var just det jag var rädd för. Där sprack enigheten mellan henne och mig.

Svensk arbetsmarknadspolitik har mänga positiva inslag, helt klart, men den kan bara lappa och laga i det som annan politik åstadkommer, främst den ekonomiska politiken. Det är märkligt att inte Ingela Thalén tar upp det som skrevs i departementspromemoria nr 16 är 1988 såsom diskussionsunderlag för ett 90-talsperspekfiv, Där falas det om att 1990-talef kommer atf innebära stora krav på arbetsmarknadens funkfionssätt. Bristen på arbetskraft kan bli ett besvärande problem inom vissa sektorer, sägs det. Samtidigt kommer sannolikt svårigheterna aft öka för arbetslösa personer med bristfällig utbildning aft fä arbete. Utslagningen av äldre personer riskerar också att öka. Polariseringen kan därmed komma att skärpas pä 1990-falets arbetsmarknad.

Vad Ingela Thalén har att säga är aft arbetsmarknadspolitiken kommer att fortsätta i stort sett på samma sätt som den har bedrivits hittills med kanske smärre justeringar ät ena eller andra hållet.

Jag kan koppla avslöjandet av innebörden i ordet "vi" till innebörden av vad Ingela Thalén sade i sitt huvudanförande, nämligen atf "man" skall ha inflytande över arbetet. Jag vet av erfarenhet att "man" i socialdemokratisk vokabulär infe betyder enskilda arbetare och tjänstemän utan "vi", precis samma "vi" som Ingela Thalén använde tidigare, nämligen partiet, byråkraterna, politikerna och fackföreningsorganisafionen. - Det är därför hon kan hota med lagstiftning om koncern-fackligt samarbete innan frågan varit föremål för allmän debatt här i Sverige. Frågan har infe diskuterats i riksdagen, infe heller nämnvärt i massmedia.

Det är lätt att skryta över framgångar i den högkonjunktur vi nu har. Det är inga svårigheter. Frånvaron har ökat, sjuktalen ökar, omsättningen ökar. Det är precis samma mönster som under tidigare högkonjunkturer. Jag har upplevt det förr och kommer förmodligen aft få uppleva det senare i andra högkonjunkturer. Men vi får inte ta det till intäkt för att vi har klarat problemen. Det har vi inte. De grundläggande strukturella problemen i svensk ekonomi och pä svensk arbetsmarknad består dess värre, herr falman, och jag har inte hört någonting från Ingela Thalén som skulle innebära att regeringen är beredd atf fackla dessa problem på något annat sätt än hittills.

tobaksområdef är vi på ganska god väg, men på alkoholomrädet återstår väldigt mycket aff göra.

Jag nämnde de gravida kvinnorna, arbetslivet i stort, yrkesfraflken för aff fa några exempel pä områden som det är angeläget aft hälla helt fria från alkohol. Det var en viktig arbetsmiljöfråga. Därför blev frågeställningen: Är regeringen beredd aff kraftfullt fa sig an dessa miljöproblem - tobak och alkohol i arbetslivet?

Arbetsmarknadsministern nämnde, beträffande sysselsäftningssifnationen, aff vi har helt andra tal i Sverige än i Europa i stort. Det är en rikfig iakttagelse. Vi har varit i hög grad överens om att ha en sådan inriktning, som jag tror är en styrka för hela landefs arbetsmarknad. Siffrorna 70-30 till förmån för arbetsmarknadspolifiska åtgärder visavi kontantunderstöd betyder atf vi har omvända fal jämfört med Europa i övrigt, precis som statsrådet sade. Därfill kan sägas aft det var ännu starkare accentuerat för några år sedan, då talen var ungefär 80-20.

Arbetsmarknadsministern uttryckte i ett fidigare inlägg att hon hoppades aft vi skulle kunna fa oss fram när det gäller arbetsmiljöfrägorna och annat som ligger under hennes domvärjo utan partipolitiska motsättningar. Låt mig säga, i min slutreplik, atf jag uppskattar ett sådant uttalande. Det inger en förhoppning om aff sakfrågorna skall kunna fä dominera under denna riksdag och denna mandatperiod. Det vore en seger inte bara för riksdagsar-befet utan också för arbetsmarknadspolifiken.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 52 VIOLA CLAESSON (vpk) replik;

Herr falman! Med tanke på den situation som råder nu, just i dag, som -det finns det många belägg för - är farlig, svår och nedslitande för mänga människor, kanske framför allt de stora kvinnogrupperna pä arbetsmarknaden, känner jag mig näsfan litet vanmäktig fasfän det inte är en känsla som jag brukar hysa sä ofta, när jag hör Ingela Thalén säga, ganska lugnt och sansat, aft det skall dröja fill är 2000 innan vi kan sänka arbetstiden aldrig så Utet.

Varf fog kravet på sextimmarsdagen vägen? Det är en reform som mänga anser behövs nu, därför atf det läge vi har diskuterat i dag är ett tecken på en kris på olika områden. Och det är infe företagen som befinner sig i kris.

Jag häller med Ingela Thalén om atf det ligger mycket av myt i talet om aff det råder brist på arbetskraft. Det uttalande jag citerade tidigare innebär just att det som på 1970-talef var en vision i dag är en nödvändighet - dvs. sex fimmars arbetsdag.

Jag skulle önska aff Ingela Thalén lovar aff agera likadant på den punkten som hon säger att hon skall göra för aft försöka påverka synen pä ackordshetsen - vilket jag noterar mycket tacksamt. Men det kan bli en härd fight - det försfår jag - atf diskutera med alla de manliga förbundsfopparna pä exempelvis LO-området, av vilka jag nämnde ett namn tidigare. Där är det infe alldeles självklart vilken ställning man skall inta, lika litet som när det gäller Träindustriarbetareförbundets ledning. Kvinnor och män kämpade sig på kongressen nyligen fram till ett beslut om aft man skall försöka vara med och stoppa ackordshetsen.

Så tillbaka till det som jag nämnde fidigare, vad den kommission som skall

153

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

förbättra arbetsmiljön skall kunna tänkas jobba med. Jag tycker atf det vore ganska lätt om vi fick bort ackordshetsen och sorterade ut ganska många dåliga arbetsmiljöer. Men det räcker nafurligvis infe. Det finns arbeten inom vården som också sliter på människor och som behöver diskuteras.

Metallindustriarebefarförbundefs ordförande Leif Blomberg har tagit upp frågan om arbetsmiljöavgifter, som man skall plocka arbetsgivarna på efter det atf skadorna har skett. Ligger defta i stöpsleven, Ingela Thalén? Är detta någonfing som vi kommer aff få se i direkfiven? I sä fall handlar det ju om att köpa sig fri när den ena efter den andra går hem med utshten och förstörd kropp.

154

Anf.53 Arbetsmarknadsminister INGELA THALÉN:

Herr falman! När det gäller arbetstiderna, Viola Claesson, har vi kommit åt aff ge stöd ät grupper för kortare arbetsfid. Föräldraförsäkringen är ju ett sådant exempel, och den kommer atf byggas ut.

Det finns faktiskt fackförbund - Viola Claesson nämnde ett av dem själv, oeh det finns också andra, kanske är det de flesta - som infe vill ha ackord. Men det finns ju motparter på arbetsmarknaden som har synpunkter, motparter som andra talare frän den här talarstolen tycker har för litet inflytande. Det finns arbetsgivare på flera av de arbetsplatser där jag har varit i valrörelsen som säger definitivt nej till att slopa ackord, därför att de inte litar på aff de anställda i så fall skall fullgöra sin arbetsuppgift.

När det gäller arbefsmiljökommissionen är det infe omöjligt att den får diskutera t.ex. sådant som arbefsmiljöavgifter. Huruvida de skall utformas på ett eller annat sätt eller om de över huvud taget skall införas kan jag inte säga i dag. Jag har infe sett det förslag som Viola Claesson refererar till. Det som jag själv har nämnt som utgångspunkter för direktiv till en arbetsmiljökommission är t.ex. hur arbetstagarinflytandet fungerar, om det finns anledning atf överväga förändringar i skyddsombudens eller skyddskommittéernas uppgifter och befogenheter eller eventuellt andra förändringar i medbestämmandet. Hur fungerar den lokala skyddsorganisafionen på arbetsställena, vilket inflytande och vilka befogenheter har den? Hur följs tillbud och arbetsskador upp? Är t.ex. en arbetsskada verkligen en signal till insatser för att förbättra arbetsmiljön? Är den nuvarande tillsynsverksamheten organiserad och inriktad på det mest effektiva sättet? Detta är bara några av de frågeställningar som jag tycker bör vara utgångspunkt för direktiven fill arbefsmiljökommissionen.

När det gäller värdområdet, Per-Ola Eriksson, är det min uppfattning aft arbefsmiljökommissionens arbete skall omfatta flera branscher och yrkesområden, alltså inte enbart de tunga indusfriförbunden, även om de förvisso är de som hårdast slår igenom när det gäller skadestafistiken. Vi måste alltså ha ett bredare synsätt. Personalpolitiken inom landstingsområdena är naturligtvis oerhört vikfig även vid sidan av själva arbetsmiljöarbetef. Arbetsorganisationen, på vilket sätt man ger inflytande pä arbetsställena åt exempelvis hemsamariter, värdbiträden m.fl. spelar en mycket stor roll när det gäller att komma fram till hur man skall behälla den arbetskraft som finns inom landstingsverksamhet och kommunal verksamhet på vårdsidan.

Målet för den socialdemokratiska regionalpolifiken är aff få Sverige i regional balans.

När det gäller kampanjen "Hela Sverige skall leva" har, som Per-Ola Eriksson själv nämnde, dess förslag överlämnats till utredningen. Det betyder infe aft delar av förslagen eller enstaka förslag kommer att få vänta pä ett ställningstagande. Dessa förslag kommer säkert tillbaka i olika omgångar från kommuner och regioner som enskilda projekt.

Aft enbart polifiker och riksdagsledamöter skulle vara synonymf med "vi" tycker jag var en mycket hårdragen tolkning, Sonja Rembo. I arbetsmarknadsverkefs styrelse ingår t .ex. företrädare också för arbetsgivarnas organisafioner. Om det kan trösta Sonja Rembo kan jag sträcka mig till aft säga aff "vi" också omfattas av företrädare för näringslivet när det gäller att få fill stånd en bra, flexibel och varierad arbetsmarknad i Sverige. Det pågår fakfiskt inom olika myndigheter en ständig utveckling på sysselsättningspolitikens område. Det pågår en ständig utveckling inom arbetsmarknadsdepartementet när det gäller att ge styrning fill arbetsmarknadspolifiken, så aft den skall kunna möta 90-talets arbetsmarknad.

När det gäller det koncernfackliga samarbetet är det inte sant aft detta infe har debatterats. Koncernfackligf arbete har debatterats under en mycket lång tid, och ett sådant samarbete har varit ett krav från de fackliga organisationerna under en mycket lång tid. Vi har inte klarat problemen med inflytande, men vi klarar dem inte genom att gä pä Sonja Rembos linje, nämligen att negligera arbetstagarnas organisationers krav på inflytande. Jag vidhåller min mycket bestämda uppfattning aft i en internationalisering av näringslivet, i en internationalisering av ekonomin måste också löntagarnas inflytande följa med. Annars blir det infe någon rimlig balans på arbetsmarknaden.

Elver Jonsson frågade mig om jag är beredd atf se fill aft arbetsplatserna hålls fria från tobak och alkohol. På den frågan kan jag svara obetingat ja. Jag hör till dem som en gång i fiden i mitt ungdomsförbund gick ut under kampanjen "Det är en hederssak aft vara nykter på jobbet". Det var inte bara en rolig formulering, utan det låg mycket stort allvar bakom detta.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

156

5 § Allmänpolitisk debatt (forts.)

Anf. 54 BÖRJE NILSSON (s):

Herr talman! Ett av de verkligt stora samhällsproblemen i dag utgör de många arbetsskadorna. Det är en fråga som uppmärksammas alltmer ute på arbetsplatserna men också i den fackliga och polifiska debatten. Det är nödvändigt aff så sker. Det handlar här om människornas hälsa och levnadsbetingelser. Vi vet aft många anställda, speciellt inom industrin och vårdområdet, slits ut och atf många mår dåligt på sina arbetsplatser. Det påkallar naturligtvis snabba åtgärder av olika slag.

Det är glädjande att dessa frågor nu har uppmärksammats i regerings-deklarafionen. Det krävs, som jag ser det, en genomgripande förändring av det svenska arbetslivet för att problemen skall försvinna. Det gäller både att få bort skadliga arbetsuppgifter och atf förändra arbetets hela organisation.

Bristerna i arbetsmiljön kan avläsas i en mängd rapporter från LO och fackförbunden men också i statistik som visar aft försäkringskassorna förra året godkände 97 700 arbetsskador. Motsvarande antal 1981 var 41 400. Det har alltså skett en brant ökning. Allt talar för aft detta fortsätter. Siffrorna är på sitt sätt falande. Bakom dessa döljer sig mänskligt lidande, och det spränger alla ekonomiska ramar. År 1980 betalade försäkringskassorna drygt en miljard kronor till personer som blivit sjuka eller skadats på sina jobb. Prognosen för i år ligger på 7 miljarder kronor. Bara frän 1987 är det alltså en ökning på 2,7 miljarder. Om inget radikalt sker mycket snabbt kan utgifterna 1990/91 uppgå till 15 miljarder. Bristerna i arbetsmiljön har ett mänskligt pris men också ett ekonomiskt. Med den nuvarande utvecklingen måste avgifterna höjas från 0,9 % till omkring 3 %. Här finns det ett stort ekonomiskt bekymmer som mycket snart mäste få sin lösning.

Problemen i dag kan delvis ses mot en ovilja hos regeringarna i slutet av 1970-talet att satsa på arbetsmiljön. Myndigheterna fick heh enkelt inte fillräckliga resurser för att förverkliga lagens målsättning och för att få fill stånd förebyggande och kontrollerande insatser.

Detta medförde att LO lyfte fram arbetsmiljöfrägorna på nytt. Fackförbunden startade då en mängd studier. Från LO sades det aft kostnaderna för en bättre arbetsmiljö måste ses i relation till kostnaderna för sjukvård och förfidspensionering. Det är betydligt bättre att förebygga arbetsskador och ohälsa och reducera mänskligt lidande. Det är billigare atf satsa på en bättre arbetsmiljö, för därigenom kan sjukvårdskostnaderna hällas nere och utslagningen från arbetslivet minskas. Det är ett viktigt synsätt från LO:s sida.

Det är helt klart aft den snabba tekniska förändringen av arbetet, de ständiga kraven på ökad produktivitet och rafionalisering också haft sitt pris. Dagens arbetsplatser kräver ofta en total anspänning av de anställda. Den nya tekniken har i en del fall öppnat nya riskområden, och nya arbetsprocesser har skapat tidigare okända risker. Anhopningen av kemikalier växer, och deras långsiktiga effekter är okända. Det som sker på många arbetsplatser i dag talar sift tydliga språk.

Flera rapporter visar aff de dåliga arbetsmiljöerna och ohälsan i stor utsträckning består trots en rad nya arbetsmiljölagar. De gamla klasskillna-

derna finns kvar i människornas uppfattning om sin arbetsmiljö. Det är främst LO-medlemmarna som har de sämsta arbetsmiljöerna och som till följd av defta är mest drabbade av sjukdomar och skador.

Flertalet anmälda arbetsskador hänger ihop med olämpliga arbetsställningar, ensidiga rörelser, tunga lyft, vibrerande underlag eller verktyg. Arbetet har i många fall blivit mer fysiskt slitsamt och psykiskt ansträngande och stressigt. Till följd av de dåliga arbetsmiljöerna har rörelseorganens sjukdomar blivit ett av de stora folkhälsoproblemen. Hälften av alla anmälda sjukdomar till försäkringskassorna beror på belastningsfakforer. Därefter kommer kemiska ämnen och produkter som anledning fill ohälsa på arbetsplatserna.

Bristerna i arbetslivet är alltså en tungt vägande orsak till ohälsa och mänskligt lidande och därmed fill stora vårdkostnader. Insikten om detta gör det nödvändigt med en lång rad åtgärder för aft åstadkomma tryggare och säkrare arbetsmiljöer.

Genom aktivt miljöarbete har vi tidigare lyckats besegra mänga hälsorisker inom industrin. Kampen mot asbest är ett exempel. Det finns inget land där kampen mot asbest förts så framgångsrikt som just i Sverige. Det var en kampanj som inte märktes särskilt utåt. Debatten fick fart när LO rapporterade om flera dödsfall på grund av asbesflungcancer. Året var 1975. Därefter har vi fått ett förbud mot atf använda asbest.

Med samma beslutsamhet måste vi nu ta itu med belastningsskadorna. Dessa medför aft många människor inom industrin och vården får bestående besvär livet ut. Det krävs en total genomgång av insatserna på miljöområdet. Jag tror atf försäkringskassorna genom anmälningar om arbetsskador redan i dag har en god bild av de sämsta arbetsmiljöerna. Det bör vara utgångspunkten för ett utökat arbete på detta område.

En del av bristerna i arbetsmiljön kan lösas genom forsknings- och utvecklingsinsatser. Flera exempel kan nämligen anges pä hur produktionsteknik och teknisk utrustning kan innebära hälsorisker. Det handlar även om bättre arbefsmiljöutbildning, särskilt för tekniker och konstruktörer.

Det behövs också ökade resurser på flera områden, bl. a. gäller det yrkesmedicin och rehabilitering. Om rehabiliteringen byggs ut och ges rejäla resurser skulle flertalet skadade efter vård och behandling samt eventuell arbetsanpassning kunna återgå fill arbetslivet. Rehabilitering lönar sig om man satsar ordentligt pä en sådan.

Det behövs vidare ett nytänkande inom försäkringskassorna. Vid en försäkringskassa, nämligen i Malmöhus län, driver man just nu ett projekt "Akfiv och förebyggande rehabilitering" i samarbete med Trelleborg AB. Projektets syfte är att finna en ny arbetsmetodik för rehabilitering av sjukskrivna. Det visar att investeringar i bättre arbetsmiljö blir lönsamma för arbetsgivarna inom några är i form av lägre sjukfrånvaro, ökad produktivitet och ökad kvalitet. Enligt uppgift har ett trettiotal företag hakat på den här arbetsmodellen med försäkringskassorna. Den måste nu spridas ut över hela landet. På det sättet måste kampen mot arbetsskadorna drivas.

Det finns, herr falman, stora ekonomiska och mänskliga vinster aft göra genom aft man skapar en tryggare och säkrare arbetsmiljö. Vi kan avläsa i dag en brant ökning av antalet arbetsskador, och det är oroande. Det kosfar

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

157

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

158

många miljarder, och dessutom medför det mänskligt lidande. Det kräver radikala åtgärder av olika slag. Skall vi lyckas i uppgiften att bekämpa dåliga arbetsplatser behövs en samverkan mellan alla berörda parter. Utgångspunkten när det gäller aft konstruera och projektera arbetsplatserna måste vara de anställdas förutsättningar i arbetslivet.

Anf. 55 MARIANNE STÅLBERG (s):

Herr talman! Sverige går för fullt för närvarande. Fler är i arbete än någonsin och arbetslösheten är låg även efter svenska förhållanden. På de flesta håll är brisfen på arbetskraft det mest framträdande problemet och det gäller också långt utanför storstads- och universitetsregionerna.

I detta läge kan det tyckas onödigt att fa upp kammarens tid med en diskussion om regionalpolitiken. Men jag menar alldeles tvärtom. Det är nu, när Sverige går bra, som de bästa förutsättningarna för en akfiv regionalpolitik föreligger. Det är nu som den långsikfiga tillgången på arbetskraft i de utsatta regionerna är en resurs att utnyttja. Det är nu när investeringsviljan är god inom näringslivet som det kan vara möjligt aft få verksamhet lokaliserad fill de utsatta områdena. Det är nu när Sverige går bra som vi har resurser att skapa de långsiktiga förutsättningarna för balanserad utveckling i landet.

Jag hoppas därför, herr talman, atf den nuvarande situationen används av alla med ansvar för regionalpolifiken till särskilt kraftfulla insatser. Det är närmast en självklarhet att den nuvarande situationen bör utnyttjas för utlokalisering av traditionell industriell verksamhet och för tjänsteproduktion.

Även för företagen och kommunerna borde det vara en fördel att lätta på trycket i de överhettade regionerna genom utlokalisering av verksamhet till regioner med bättre fillgång på arbetskraft och långsiktigt behov av ökad sysselsättning.

Men det är också ett bra fillfälle att bygga upp den infrastruktur som är en nödvändig förutsättning för aff långsiktigt komma fill rätta med problemen i de s.k. stödområdena. Vi kan inte i de områdena bygga vår framtid på en föråldrad indusfri- och tjänstestruktur. Då kommer problemen aft bestå och förvärras.

Det är särskilt på två områden som en utbyggnad av infrastrukturen är en omistlig förutsättning för en balanserad utveckling. Det ena är tillgängen till goda kommunikafioner i vid bemärkelse. Det andra är att kunskaps- och kulturutveckUngen sprids fill orter utanför storstäder och universitet.

Mot denna bakgrund är det tillfredsställande att ökade resurser avsatts fill väg- och järnvägskommunikafioner och atf utbyggnaden av tele- och datanät pågår. Det är dock ytterst viktigt aff utbyggnaden av kommunikationsnätet inte bara sker utifrån trafikekonomiska överväganden utan att trafiknätets betydelse för regionalpolitiken ges ökad tyngd. Det vore inte särskilt välbetänkt ens ur samhällsekonomisk synpunkt att bygga ut kommunikationerna efter frafikekonomiska utgångspunkter och låta bristen pä goda kommunikationer i stödområdena kompenseras av regionalpolitiska medel. Det är dessutom ur miljösynpunkt ytterst tvivelaktigt. Kommunikafionerna bör förbättras utifrån ett helhetsperspektiv, där både trafikekonomiska, miljöpolitiska och regionalpolitiska synpunkter vägs in.

Herr talman! Om det skall bli en balanserad utveckling i landefs olika delar, är det nödvändigt aff samhällets utbildnings- och forskningspolitik också får en tydligare regionalpolitisk inriktning. Det skulle vara djupt olyckligt om vissa områden i landet skulle komma i en "kunskapsskugga". Det skall naturligtvis erkännas att betydelsefulla insatser gjorts på utbildningssidan genom bl.a. uppbyggnaden av de regionala högskolorna.

Om dessa i fortsättningen skall kunna delta i en kvalificerad kunskapsuppbyggnad, är det dock angeläget att åtminstone vissa av dem förses med statliga forskningsresurser.

Detta är ingen okomplicerad fråga. Men i syfte aft pröva möjligheterna och för atf vinna erfarenhet bör enligt min mening en försöksverksamhet inledas vid några av de regionala högskolorna. En av dessa bör vara högskolan i Östersund, som med sitt läge i Norrlands inland är väl lämpad aff ingå i en försöksverksamhet. Denna skulle fill en början kunna byggas upp genom ett ytterligare samarbete med Umeå universitet. Det är min förhoppning att de överväganden som pågår i denna fråga snarast skall leda fram till ett förslag av den innebörden.

En fråga som inte tidigare lyfts fram i den regiönalpolifiska debatten är frågan om kulturutvecklingen i olika delar av landet.

Vi har i Norrlandslänen kunnat se t. ex. att unga flickor i högre utsträckning och tidigare än unga pojkar flyttar söderut. Ett starkt skäl fill detta har vi funnit vara det bristande kulturutbudet i landefs norra delar. Pojkarna fiskar och jagar, flickorna söker något annat. Det känns därför också ur en regionalpolitisk synvinkel glädjande med den offensiva satsningen på kulturen som har aviserats från regeringens sida. Ett gott kulturutbud är ett medel atf locka både företagare och anställda atf pröva andra landsändars klimat.

Herr talman! Inte minst bland samhällsdebattörer har länge pågått en diskussion om centrum och periferi. Den har utgått ifrån att en handfull s. k. skorsfensorter skulle svara för utvecklingen och periferin få nöja sig med aff svara för underleveranser fill det expanderande näringslivet i centrum.

Under senare tid har denna debatt nyanserats i hög grad. Det har kunnat konstateras atf de expanderande centrumorterna leder fill betydande problem ur flera synpunkter. Det gäller fätorfsmiljön, kommunikationer, barnomsorg, äldreomsorg, bosfäder m. m.

Köproblemen skjuts i förgrunden, och det kan inte uteslutas att bristerna i välfärden leder till polifisk passivitet. Samtidigt växer intresset för de rikare möjligheter som den s. k. periferin kan erbjuda när det gäller tillgängen fill god miljö, möjligheterna fill friluftsliv och lättare tillgång fill omsorg och vård, allt sådant som människor har rätt aft kräva närhet fill.

Det är också ytterst tillfredsställande att de politiska företrädarna - både i centrum och periferi - numera anser atf en balanserad utveckling är atf föredra framför en ensidig expansion av en handfull tillväxforfer. En dialog mellan företrädarna för dessa båda områden bör kunna skapa förutsättningar för ett Sverige i balans. En fortsatt ensidig expansion av centrumorterna kommer att bli kostsam i flera avseenden.

Det tycks också vara så att sforstadstillväxten avtagit och atf en positiv utveckling nu äger rum långt utanför centmmorferna. Om den nuvarande

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

159

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

ekonomiska situationen kan bibehållas, borde förutsättningarna för en balanserad utveckling väsentligt förstärkas.

För närvarande arbetar en parlamentarisk utredning med de regiönalpolifiska frågorna. Direktiven till den utredningen är intressanta, och det är min förhoppning aff den i den nya situation som i dag föreligger skall finna konstrukfiva förslag fill ett Sverige i balans.

Herr falman! Här och nu har jag bara berört några av de frågor som jag tycker bör stå på dagordningen när det gäller regionalpolitiken. Självfallet tycker jag det är mycket viktigt och aft det ligger ett stort ansvar på var och en av oss atf se fill och atf utveckla våra egna landsändar utifrån våra olika förutsättningar. Det är glädjande aff ta del av den livliga verksamhet som råder i mänga delar av landet, även i de mest glesa delarna av Norrlands inland. Kreativiteten och kampviljan är stor.

Kampanjen "Hela Sverige ska leva" har varit och är till utomordentligt stor nytta för förståelsen av landsbygdens utveckling och en sfimulans för de olika initiativtagarna fill olika utvecklingsprojekt. Det är inga dåliga siffror kampanjen kan uppvisa. Några exempel är atf infe mindre än 700 bygdekom-mittéer har bildats, och över 35 000 människor har deltagit i studiecirklar.

Just nu är förutsättningarna och möjligheterna stora för en balanserad utveckling. Det gäller aff fa vara på dessa möjligheter för såväl enskilda som kommuner, länsmyndigheter och statliga organ. Går det infe aff klara de regiönalpolifiska problemen nu när Sverige går för fullt, undrar jag om det över huvud taget kommer aff vara möjligt.

160

Anf. 56 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat på Marianne Sfålbergs anförande. Jag måste konstatera aft Marianne Stålberg har genomgått en förändring sedan vi senast behandlade regionalpolifiken i riksdagen. Om det är den vackra sommaren eller valet som har påverkat Marianne Sfålberg låter jag vara osagt.

När hon far upp frågan om den övertro på tillväxforfer som ibland har funnits, tolkar jag det som en omprövning av fidigare socialdemokratiska ställningstaganden. I alltför stor utsträckning har ju socialdemokraterna förlitat sig på fillväxfprofeternas drömmar om aff låta vissa tillväxforfer ta ansvar för aff vara motor i regionalpolitiken. Det är skönt aff höra atf Marianne Sfålberg nu har en annan syn på defta och inte längre har samma filltro fill de stora fillväxtorferna som socialdemokraterna fidigare har haft.

En annan fråga som Marianne Stålberg fog upp handlade om kommunikationerna. Jag har ingenfing att invända mot påståendet atf vi behöver bättre kommunikafioner som en vikfig del i strävandena fill bättre balans. Men jag vill påminna Marianne Sfålberg om atf det är rätt illavarslande att många län under den närmaste tioårsperioden kommer atf få väsentligt minskade anslag till vägbyggande och underhåll, även Marianne Stålbergs eget län. Detta kommer atf slå hårt mot bygder som behöver goda kommunikafioner.

Vi i centerpartiet lade förra mandatperioden förslag i riksdagen som innebar ökade anslag till vägbyggande och underhåll, i första hand för aft förbättra grusvägnäfets standard. Om jag minns rätt röstade även Marianne Stålberg mot förslagen.

En annan sak som Marianne Stålberg tog upp handlade om universiteten och de fasta forskningsresurserna. Hon pläderade varmt för att även de mindre högskolorna på försök skulle bedriva forskningsverksamhet. Jag vill i det sammanhanget påminna Marianne Stålberg om att vi i centern så sent som under vårriksdagen i år lade fram förslag om aft tillföra de mindre högskolorna pengar för just fasta forskningsresurser. Även det förslaget röstade socialdemokraterna och Marianne Stålberg emot. Det var synd. Hade socialdemokraterna anammat centerförslagef, hade just högskolan i Östersund m,fl, mindre högskolor i dag haft betydligt bättre resurser till forskning. Det är bra om Marianne Sfålberg under sommaren och efter valet har kommit till insikt om aft det låg ett värde i centerns förslag. Vi hoppas att hon därmed kommer aft stödja de förslagen dä vi ånyo framlägger dem under den här mandatperioden,

Anf. 57 MARIANNE STÅLBERG (s) replik:

Herr talman! Jag tycker aft Per-Ola Eriksson är synnerligen orättvis mot mig och mot vad jag har sagt tidigare i den här kammaren. Om han läser vad jag sagt förut skall han finna atf jag hade ungefär samma uppfattning då, även om jag infe använde samma ord som i dag.

Jag har mycket noga läst det trafikpolitiska betänkande som vi diskuterade här i kammaren i våras. Centerns representanter åker runt i Norrlands inland och säger aft de anslag som centern föreslog och som behandlades i betänkandet skulle ha gått just till Norrlands inland, men inte en krona av de medlen riktades just fill Norrlandsvägarna, utan de var tänkta aff användas till vägar i södra Sverige, Det var skälet fill att jag inte röstade för reservafionen från centern i den frågan.

Vi socialdemokrater har tidigare sagt i den här kammaren, precis som jag nyss sade i talarstolen, att vi är villiga atf gå in för försök med forskning vid ett antal regionala högskolor, Samma uppfattning har jag i dag,

Anf. 58 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:

Herr talman! Marianne Stålberg har kanske rätt i att hon har tagit upp den här frågan tidigare. Det är bara synd aft hon inte har fått sin partigrupp med sig, för då hade vi kanske nått ett stycke längre i den här frågan.

Centerns inställning till väganslagen innebar ju ett totalt sett ökat anslag till vägunderhåll och vägbyggande. Om någon väg även i mellersta och södra Sverige skulle förbättras med de anslagen hoppas jag aff Marianne Stälberg infe hade något emot det. Det finns dåliga vägar även i Småland och i Värmland och i Skåne också för den delen. Men det var totalt sett ett ökat väganslag vi föreslog, som skulle ha kommit Norrlandslänen till godo, vilket också de regionala vägmyndigheferna har efterlyst.

Det är fel atf bedriva försöksverksamhet med fasta forskningsresurser vid de små högskolorna. Vi skall inte ha de små högskolorna på försök och infe heller verksamheten vid dem pä försök. Vi skall permanenta forskningsresurserna; det är det som vi i centern har föreslagit. Den åsikten tänker vi vidhålla även i framtiden.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

162

Anf. 60 IVAR VIRGIN (m):

Herr talman! Riksdagens förra miljöpolitiska debatt på nationaldagen i år fick egentligen infe alls den uppmärksamhet den var värd. Den försvann i Ebbe Carlsson-affärens häpnadsväckande labyrinter.

Jordbmksufskoffet skärpte på betydelsefulla punkter miljöpolitiken. De borgerliga partierna markerade dessutom i ett antal reservationer en egen miljölinje.

Jag tror man kan säga atf om dessa krav uppfyllts hade Sverige fått en unikt stark miljöpolitik. Det är samfidigt viktigt atf slå fast atf enigheten på viktiga miljöområden är stor i Sveriges riksdag. Defta gällde i varje fall under det gångna riksdagsåret. Sedan dess har miljöpartiet de gröna kommit in i riksdagen.

I Västtyskland anses den borgerliga miljöministern Klaus Töpfer utgöra det starkaste hotet mot de gröna. Och jag är övertygad om atf en borgerlig miljöminister i Sverige i framfiden skulle representera ett lika stort hot mot det svenska gröna partiet.

Det är väl sannolikt aff miljöpartiet endast mycket marginellt kommer atf påverka svensk miljöpolitik.

Från den utgångspunkten skulle det ha varit betydligt bättre om miljöpartiets valframgång hade ägt rum i de socialisfiska staterna Östtyskland, Polen eller i Sovjetunionen. I de länderna är behovet av miljöinsatser oändligt.

Östtysklands modernaste bmnkolkraffverk i Jänschwalde saknar de mest elementära reningsanordningar för svavel och kväve. Det har en kapacitet som motsvarar två stora svenska kärnkraftsreakforer. Utsläppen av svaveldioxid beräknas fill ca 250 000 ton per år och är mer än Sveriges totala utsläpp. Det är väl något av ödets ironi aft kraftverket har fått namnet "Ungdomens kraftverk".

Det kommer aft släppa ut näsfan lika mycket kväveoxider som all svensk trafik.

Verket ligger vid polska gränsen, och kvävet kommer sä småningom att leta sig ut i Östersjöns vatten och både där och på vägen dit förorsaka miljöproblem.

Östtyskland har lovat aft sänka sina svavelufsläpp med 30 % från 1980 fill 1993. Utvecklingen tycks för närvarande gå ät fel håll, och det är bara ett fåtal är kvar fill dess målet skall vara uppfyllt. Vi är i värt land starkt beroende av vad som händer i vär omvärld.

Vad tänker Birgitta Dahl ta för kontakter med östtyskarna för aft fä dem aft skärpa sig?

Herr talman! Alldeles oberoende av vilken inställning vi har fill kärnkraften måste vi alla erkänna att den betyder mycket för atf minska våra egna luftföroreningar. Om motsvarande mängd energi skulle framställas i olje-

kondenskraftverk med olja som innehöll 1 % svavel, skulle utsläppen i Sverige av svaveldioxid och kväveoxider fördubblas. Även med de mest avancerade reningsmetoder skulle utsläppen bli mycket betydande.

Miljöpartiefs krav på kärnkraftsavveckling på fre år skulle förutom att det far en merkostnad för folkhushället på ca 13 000 milj. kr. per år även ge betydande och allvarliga miljöproblem.

Om vi antar att hälften av kärnkraften ersätts med småskaligt användande av biobränsle, sä kommer kväveoxidutsläppen aft öka med över 50 000 ton per är. Det är mer än vad alla svenska lastbilar släpper ut.

Och om alla de ökade krav på bilismen som riksdagen beslutat genomförs och kraven successivt skärps - oeh det tycks de flesta parfier vara överens om - kommer det inte atf dröja länge förrän det motsvarar utsläppen frän all svensk trafik.

Miljöpartiefs långtgående krav på en minskad bilism framstår mot denna bakgrund i sin rätta dager. Ökade utsläpp på ett område mäste kompenseras med minskande utsläpp pä ett annat. Men slutresultatet kommer ändå att bli en ökad miljöbelastning.

Och i miljöparfiets Sverige är det väl troligt atf tåg och tunnelbanor får drivas med oljekondensbaserad el. Dä är skillnaden mellan den avgasrenade bilen och de kollekfiva frafikmedlen ringa, även om utsläppen sker på olika ställen.

Kravet på snabbavveckling av kärnkraften ger naturligtvis högt betyg i Svenska naturskyddsföreningens betygsättning - vilket egentligen är djupt tragiskt, bl.a. därför att människor lätt tror aft föreningens ståndpunkter är de rätta.

Jag måste också säga aft jag finner tanken atf avveckla väl fungerande kärnkraft stötande. Genom defta bidrar vi fill en ökad efterfrågan på jordens begränsade fillgångar på fossila bränslen.

Har vi rätt atf till u-länderna säga att vi är så rika aft vi tycker oss kunna göra det valet, trots aft vi vet att u-länderna som grupp t.o.m. begärt atf i-länderna skall satsa pä kärnkraft för aft i ökad utsträckning friställa fossila bränslen för u-ländernas utveckling?

I debatten om kärnkraffsavveckling för man ofta fram att det är möjligt atf snabbt avveckla genom intensiva sparprogram. Detta är fel. Men om så vore, borde dessa sparmöjlighefer enligt min mening utnyttjas för att minska vär användning av fossila bränslen och därmed våra utsläpp av svavel- och kväveoxider och inte minst koldioxid. Detta måste vara en prioriterad målsättning.

Den kärnkraftsteknik som Sverige använder har inte förorsakat några dödsfall någonsfans. Vi har dessutom efter reaktorolyckan i Harrisburg utrustat våra reaktorer med filter som skall förhindra spridning av radioaktivitet även om en härdsmälta skulle inträffa.

Centerparfiet kan självfallet ta ät sig en hel del av äran för atf dessa mycket långtgående säkerhefssatsningar har gjorts.

I debatten om kärnkraft används ofta moraliska argument: vi skulle infe ha moralisk rätt aff använda kärnkraften. Den katolska kyrkan har tagit upp den debatten, och påven samlade för inte sä länge sedan sina kardinaler och vetenskapsmän för att studera om det finns något etiskt oriktigt i aft använda

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

163

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

164

kärnkraften. Resultatet av överläggningarna blev att kärnkraften är given av Gud för människans bästa, att brukas men ej missbrukas.

Defta gäller egentligen den tekniska utvecklingen generellt. Ny teknik skall ansvarsfullt brukas, inte missbrukas. Detta är ett politiskt ansvar, och ett enskilt.

Dag Hammarskjöld, som onekligen var en man av ovanlig moralisk resning, uttryckte ofta sin tro på den fredliga atomenergin som en viktig del i det mänskUga framåtskridande han från sin utsiktspunkt fann absolut nödvändigt för aft ge en större del av mänskligheten en drägligare tillvaro. Med tanke på hans starka känsla för naturen är det väl också troligt aft han upplevde atomenergins fredliga användning som en möjlighet att skydda oeh bevara natur.

Jag tar mig även friheten att citera Birgitta Dahl från en debatt för fio år sedan som rörde kärnkraftens säkerhet. Det kanske inte har så mycket med moral att göra; möjligen politisk moral. Birgitta Dahl säger att "en avveckUng av kärnkraften skulle innebära påfrestningar för det svenska samhället och leda till effekter för människors välfärd och hälsa som vi inte kan acceptera".

Jag tycker det var mycket klokt sagt. Men jag är infe rikfigt säker på atf Birgitta Dahl i dag delar min uppfattning. Enligt min mening skall avvecklingen av kärnkraften ske med förnuft, när miljövänliga och bättre alternafiv föreligger.

Riksdagen fog under våren ett långtgående beslut om avveckling av freonerna före 1995. Vi moderater påpekade i sammanhanget det nödvändiga i att sammankalla en granskningskonferens under nästa år för att få andra länder atf påskynda sin avveckling av freonanvändningen. Om vi infe kan få med oss andra länder på en tuffare linje, är de svenska åtgärderna ett meningslöst slag i luften. Vi står ju endast för 5/1000 av freonanvändningen. Jag vet aff chefen för det amerikanska naturvårdsverket, Lee Thomas, mycket aktivt verkar för att få till stånd en tidigareläggning av granskningskonferensen.

Vad har Birgitta Dahl gjort för atf påskynda denna konferens?

Herr falman! Under ett torgmöte i Karlstad under valrörelsen som vi moderater hade ordnat oeh som behandlade miljöfrågor kom plötsligt en bil inrullande mot oss. Jag trodde någon hade skjutit in den med handkraft, för den kom alldeles Ijudlösf. Men så var det inte. Det var i stället ett par ungdomar som byggt om bilen till batteridrift. Den kunde gå 3-4 mil på en laddning om farten hölls till ca 50 km i timmen - utan några som helst luffföroreningar.

De här ungdomarna visade praktiskt miljöintresse och visade dessutom aft vi med en utvecklad teknik sannolikt snart har den helt miljövänliga bilen här, ASEA lär ha tagit fram ett specialbafferi, som ger en normalbil med eldrift räckvidd på 15-20 mil i normala farter.

Skulle vi så småningom få en utveckling ät detta håll - och det vore självfallet en välsignelse för vår miljö - så ökar behovet av elenergi. Dagens bensinförbrukning motsvarar ju 50 ferawaffimmar eller nära 80 % av all kärnkraft.

Detta exempel illustrerar väl aff vår målsättning bör vara aff försona naturen och tekniken.

Inte minst för ungdomen borde en teknikutveckling i den andan ge livet en djupare mening.

I väntan på elbilen framstår det emellerfid som en miljöskandal aft 140 000 fordon per dygn får passera Sveriges i särklass mest värdefulla innerstadsbebyggelse, Gamla stan i Stockholm, och att man inte i dag vidtar åtgärder för att avlasta denna unika stadskärna.

Stockholmspartiets och miljöpartiets nej fill Österleden, en ringled i stort sett i tunnlar under Stockholms östra delar, är i varje fall en medverkan i denna miljöskandal. Bilavgifter i innerstaden hade framstått som acceptabla om man garanterat möjligheter att välja andra färdvägar.

Herr talman! Havsmiljöfrågorna har kommit atf dominera debatten i massmedia under sommaren. Algblomningen i maj har diskuterats, och säldöden gav oss alla chockerande upplevelser framför TV:n.

Detta skapade en stark gödslingseffekf pä miljöpartiets maskrosor.

I en TV-intervju påstod miljöparfiets representant helt frankt och med troskyldiga blå ögon atf salarna dog av för mycket kväve i havet. Han är mig veterligt den ende som har lanserat den teorin.

Vi vet numera att salarna drabbades av ett valpsjukevirus och aft vetenskapsmännen är ytterst tveksamma till om det finns någon koppling fill miljön i detta naturens drama, där kanske 60 % av salarna utefter svenska västkusten och i danska vatten gått en plågsam död fill mötes.

Salarna i Östersjön är däremot miljöpåverkade. Forskarna misstänker i första hand PCB som orsak fill dessa skador, Sverige har ju haft ett förbud mot PCB sedan lång tid tillbaka. Vad andra länder släpper ut vet vi däremot mycket litet om.

Vi vet däremot genom undersökningar utförda av Kristinebergs marinbiologiska station att den ödesdigra algblomningen på västkusten startade i Östersjövatten. Det har framkommit genom saltanalyser. Och hur ansvaret för närsaltutsläppen fördelar sig vet vi genom undersökningar som Asköla-boratoriet utfört,

Sverige svarar för ca 10 % av kväveutsläppen och 1 % av fosfomfsläppen. Öststaterna svarar för 75 % av såväl kväve- som fosfomfsläppen.

När det gäller att hitta miljösyndare i algblomningsdramaf har vår socialdemokratiska regering med något av en ryggmärgsreflex pekat på jordbrukets kväveläckage. Den utpekade yrkesgruppen uppfyller alla krav som politiskt slagträ.

En så drastisk åtgärd som en nedläggning av allt svenskt jordbruk som avvattnas mot Östersjön och skogsplantering på arealerna skulle efter en tioårsperiod minska kväveutsläppen till Östersjön med ungefär 2 %,

De politiker som ger sken av att svenska åtgärder kommer aff lösa de problem som sammanhänger med tillförseln av näringsämnen till våra hav lurar sina väljare.

Vi skall självfallet göra vad vi kan för atf förbättra läget. Vi moderater har medverkat fill en rad åtgärder för minskande kväveläckage: avancerad avgasrening på bilar, noggrann övervakning av gällande hastighetsbegränsningar och krav på minskade kväveufsläpp vid förbränning. Krav på

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

165

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

förbättrad gödselhantering har antagits av riksdagen. Däremot har vi sagt nej fill gödselskaft som drabbar jordbrukaren som en personlig skaft. Jag har konstaterat atf miljöparfiet också vänder sig mot defta. Gödselavgifter som återgår fill jordbruket har vi däremot inget emot.

Nyckeln till miljöproblemen sitter trots allt inte i svenska händer, utan den bör finnas bland Öststaterna.

Herr falman! Jag har varit krifisk mot Svenska naturskyddsföreningen tidigare, men på ett område vill jag ge mitt oreserverade beröm till föreningen, och det är för boken Handla miljövänligt. Här finns en rad fina rekommendationer till enskilda människor om vad man kan göra för aff förbättra vår miljö. Här tror jag att en avgörande del i en god miljöpolitik ligger, dvs. att lita på den enskilda människan, att öka hennes ansvar för vär gemensamma framfid. Den målsättningen kommer vi moderater atf starkt stödja.

166

Anf. 61 LARS ERNESTAM (fp):

Herr falman! Jag skall i detta anförande fa upp några av de miljöfrågor som vi i folkparfiet anser bör få förfur under den kommande mandatperioden, men först vill jag göra några reflexioner.

Den förra riksdagsperioden avslutades med behandlingen av regeringens miljöproposition. Någon av deltagarna - jag tror det var jordbruksutskottets ordförande Karl Erik Olsson - karakteriserade då proposifionen och förslagen i propositionen som ett "golv" vilket skulle kunna utgöra grunden för en mer målmedveten miljöpolifik. Det var en bra liknelse.

Riksdagen skärpte regeringens förslag på ett tjugotal områden, men trots allt är det mycket som återstår atf göra på miljöområdet - det torde vi vara överens om.

Regeringen har skärpt sin syn på miljöfrågorna, men den har ibland varit motsträvig. Det är riksdagen som många gånger har fått stå för initiativen -initiafiv som ibland mötts av saktfärdighet frän regeringen när det gällt aff följa upp de beslut som riksdagen har fattat.

Kemikaliefrägorna och människors behov av aft så långt som möjligt känna säkerhet inför kemikalieanvändningen hör till de frågor som måste tas på allvar. Kemikalierna är en oundgängligen nödvändig del i samhällsuppbyggnaden och i vår dagliga tillvaro. Regeringen har genoiri inrättandet av kemikalieinspektionen gett förhoppningar om aft kemikaliekontrollen skall förbättras. De resurser som inspektionen har fått är emellerfid otillräckliga, och möjligheterna till internafionella kontakter behöver förbättras. Folkpartiet har tidigare begärt bättre resurser för inspektionens arbete.

Regeringen har i valrörelsen ställt ut löften om granskning av nya ämnen, och i den enklare debatten har detta ändrats fill granskning av nya produkter. En fråga fill miljöministern är; Hur tänker socialdemokraterna leva upp fill det vallöftet?

Miljöskyddslagstiftningen mäste skärpas. Folkpartiet har år efter år reserverat sig fill förmän för en samlad översyn. Den översyn som har gjorts i den Heurgrenska utredningen har varit begränsad. Nu har en genomgripande översyn utlovats. Hur tänker socialdemokraterna leva upp fill det löftet?

År efter år har vi folkpartister fört fram angelägna behov för naturvården.

Regeringen har varit kallsinnig. Ibland får man intrycket aff socialdemokraterna ser frågorna om bevarande av älvar, fjällskogar och våtmarker samt insatserna för hotade arter som lyxfrågor, frågor som endast behöver ägnas ett förstrött intresse.

Naturvården är ett område där vi på allvar måste gå in med statliga medel för att skydda områden som oundgängligen måste bevaras. Det är inte rimligt aft enskilda markägare skall kunna åläggas större personligt ansvar än de skyldigheter som gällande lagstiftning ger. Regeringen har dessutom ändrat ersättningsreglerna på ett sätt som inte pä alla områden gagnar naturvården. Inventeringarna av våtmarker och skyddsvärda områden är inte slutförda. Det behövs säkerställandeprogram, och den gröna naturvården har otillräckliga personella resurser.

En fråga är: Kommer socialdemokraterna, som det har sagts i enkäter från Naturskyddsföreningen, aff förändra sin syn på naturvården, eller kommer allt aff bli vid det gamla? Jag har haft ett par frägedebatter med miljöministern, och de har inte gjort mig särskilt förhoppningsfull.

För folkparfiet är ställningstagandet klart: Naturvården är en lika viktig del av miljösekforn som andra områden där insatser måste göras.

Regeringen talar mycket om jordbruket. Utspel av olika art görs, och för näringens utövare råder osäkerhet och förvirring. En fråga till Birgitta Dahl är: Kommer regeringen aft gå med på en jordbmksufredning, där målet är atf, förutom ersättning för den viktiga livsmedelsproduktionen, också ge bonden ersättning för den miljövård han utför genom aff hålla landskapet så öppet som alla vill ha det? Infe minst i herr talmannens ursprungliga hemtrakter, i mörkaste Småland, är det mycket viktigt aft de markområden som har odlats kan hållas öppna av miljöskäl också för framfiden.

Riksdagen har bland de skärpningar som gjorts av miljöpropositionen begärt ett åtgärdsprogram mot koldioxidutsläppen. Socialdemokraterna var ensamma här i riksdagen om atf rösta mot det förslaget. Drivhuseffekten är ett av de stora miljöhoten, och koldioxiden har sin betydande roll i det sammanhanget.

Det förefaller mig som om det har varit angelägnare atf fä fastlagt datum för stängande av två reaktorer än atf samtidigt också ta fram planer för ersäffningsenergi för atf få så obetydliga netfoufsläpp av koldioxid som möjligt.

Det finns förutom tillräckligt skogsbränsle också fillräckliga arealer för aft få fram betydande energitillskott genom energiskog och energigrödor. Problemet är aft de här energislagen med fallande oljepriser har svårt atf klara konkurrensen med den billigare oljan. Folkpartiet har i en särskild rapport visat hur biobränslen kan nyttjas i samband med kärnkraftsavvecklingen.

Vad vill regeringen? Om vi vill slippa kol och olja när kärnkraften avvecklas mäste marknaden för alternativen börja utvecklas redan nu. Några år före avvecklingen av det sista aggregatet år 2010 är en för sen tidpunkt för att en naturlig övergång fill nya energislag skall kunna ske. Vindkraften är också ett eftersatt område.

Avfallsfrågorna, återvinningen, pant och styrmedel har inte varit socialdemokraternas starka sida under gångna år. En utredning om miljöavgifter

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

167

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

168

arbetar. Naturvårdsverket har nu lämnat en rapport om avfallsfrågorna, men när kommer förslag från regeringen?

Folkpartiet har begärt och kommer aff begära att vi fär en fungerande åfervinningslag, som premierar hushållning och återvinning. Infe ens det av riksdagen beslutade pantsysfemet för miljöfarliga batterier har kunnat genomföras. Den frivilliga insamlingen har blivit just det misslyckande som vi trodde aft den skulle bli. Det har den blivit trots många ambitiösa och engagerade insatser i många kommuner. Det miljöfarliga avfallet har visat sig ha större omfattning än de volymer som har beräknats fidigare. Folkpartiet har begärt en säkerställandeplan för det miljöfarliga avfallet. Det behövs en teknisk utveckling för bättre återvinning, det behövs snålare industriprocesser. Nu deponeras stora mängder miljöfarligt avfall både vid SAKAB och ute i landet. Avfallsfrågorna hör till de stora miljöfrågorna för den närmaste framtiden. Var finns regeringens strategi? Kan vi vänta oss annat än begränsade lösningar för begränsade delar av detta komplex?

Havs- och luftföroreningarna ställer stora krav på skärpta utsläppsgränser. En tidigare falare, som jag respekterar för hans saklighet, sade att vi hade ett förbud mot PCB. Det är faktiskt infe sant. Vi använder fortfarande oerhört mycket PCB i kondensaforer. Vi i folkpartiet har år efter år reserverat oss mot den användningen. Vi vill ha ett totalförbud mot PCB. Men i dag vill jag särskilt fästa uppmärksamheten på behovet av internafionella insatser, Havs-och luffföroreningarna känner inga nationsgränser. De katastrofer med algblomning och säldöd som inträffade pä västkusten borde rimligen medföra aft miljöministern tar till vara riksdagens beslut om atf Sverige skall arbeta för en samlad Nordsjökommission där Nordsjösfaterna tar ett gemensamt ansvar för dessa frågeställningar. De nordiska ländernas möjligheter fill gemensamt agerande måste fas till vara. Det är också nödvändigt att i dessa länder arbeta för gemensamma regler för klorutsläpp, vilka vi tycker skall vara avvecklade till år 2000. Sverige bör arbeta för liknande mål även i de övriga nordiska länderna. Ett gemensamt nordiskt agerande där så är möjligt måste innebära ökad styrka.

Det miljöfarliga avfallet och exporten av det innebär i sig stora miljökatastrofer. Vi får vara glada att Sverige inte är inblandat. Men det visar att även vårt bistånd måste ha ett miljömål. U-länderna har fått stora havsområden, och därför måste även biståndet ha den inriktningen.

Herr falman! Jag har nu skisserat några av de miljöfrågor som vi står inför de närmaste åren. Miljöministern har i en TT-intervju efter valet sagt att folkparfiet är ett parfi som sfär för rovdrift av naturtillgångarna. Samtidigt talar miljöministern ibland om aft det behövs samling över partigränserna i miljöfrågorna. Om det är rovdrift aff stå för en aktiv naturvärdspolifik med skydd för älvar, skogar, våtmarker och hotade arter, om det är rovdrift att arbeta för en fungerande återvinning, om det är rovdrift att arbeta för miljövård i aktivt biståndsarbete, om det är rovdrift att arbeta för bättre utnyttjande av biobränsle, bara för att nämna några områden, är det väl infe underligt om man känner en viss förvåning inför statsrådet när hon säger att vi bör uppnå samling i miljöfrågorna.

För aft åstadkomma de här insatserna behövs ett samhälle i utveckling, ett samhälle där tillväxten ger möjligheter att komma till rätta med mänga

Anf. 62 KARL ERIK OLSSON (c):

Herr talman! Hela världen, haven som omger oss och vårt eget land håller på aff bli sämre. Mark, vatten och luft förorenas ogh försämras ständigt. Oftast sker detta i enlighet med av samhället givna tillstånd.

Under den tid den allmänpolifiska debatten pågår här i riksdagen, låt säga i ungefär tvä dygn, kommer bl. a. följande utsläpp från Sverige:

- 720 ton svaveldioxid, som försurar, skadar konstskatter och våra lungor.
-1 580 ton kvävedioxider som försurar, övergöder haven, ger lungsjukdo
mar och ökar infektionskänsligheten.

- 2 140 ton kolväten som ger oss genefiska skador, cancer oeh bildar det miljöfarliga ozonet.

- 330 000 ton koldioxid som förändrar klimatet.

- 5,2 ton bly som förstör hjärnan. Bly, kadmium och kvicksilver förorenar miljön så svårt aft många människor, födda och ofödda, löper allvarliga hälsorisker.

- 620 ton kväve som övergöder haven och bidrar fill algblomning och döda havsbottnar.

- 14 000 ton hushållsavfall som delvis eldas upp och bildar dioxin. Det ger soptippar som läcker. Industriavfallet medför dessutom en lång rad svåra miljöstörningar.

Det här är bara några av de miljöföroreningar som drabbar miljön under tvä dygn. En stor mängd filiförs även frän andra länder.

I centern anser vi aff denna situation är orimlig. Därför har vi formulerat två "miljöprinciper":

1. "Samhället skall anpassas efter naturens krav." Det innebär bl. a. aft samhällets struktur och mänsklig verksamhet skall främja hushållning med naturresurser. Bevarad och förbättrad miljö skall vara det främsta målet för all politisk och ekonomisk verksamhet.

2. "Miljöförstöring skall förbjudas." Det innebär aff alla utsläpp som skadar miljön masta förbjudas på sikt. Det låter dramatiskt, men är den enda rimliga principen.

Det är nämligen orimligt aff systematiskt försämra naturens produktionsförmåga - aff i allt snabbare takt göra om naturresurser fill miljöskadligt avfall. I stället mäste allt avfall anfingen återföras fill naturens eget kretslopp eller till ny användning.

Vår nuvarande standard är hög och ofta bekväm. Livskvaliteten är dock försämrad av miljöförstöringar, trängsel eller ensamhet. Men vi måste bli medvetna om aff vär nuvarande livsstil infe är hållbar. Den är omöjlig atf fillämpa på hela världsbefolkningen i dag, än mindre i framfiden, därför atf den förstör de resurser som den själv behöver.

169

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

170

I vårt sysfem anses all ekonomisk akfivitet vara posifiv. Jag skulle gärna vilja be Lars Ernestam lyssna särskilt på detta. Men vi räknar inte med de direkta miljöskadorna, som varje år kostar Sverige minst 60 miljarder kronor. Vi har accepterat miljöföroreningar som en naturlig följd av välståndet. Inte minst sommarens katastrofer i Västerhavet visar atf miljön reagerar kraffigt på föroreningar.

Det gångna valet har visat atf allt fler människor infe accepterar en sådan utveckling. Men socialdemokraterna gör dellösningar när de upptäcker miljöhoten. De utser då miljöskyddsområden. Detta skall nu gälla västra Skåne. Något liknande har gällt Mellanskåne - Ringsjöområdet - fidigare. Det borde även ha gällt Hanöbukfen och Kristianstadslätten, sydkusten och sedan Laholmsbukten, Väröomrädet, Ringhalsomrädet, liksom Hisingen, som redan är miljöskyddsområde, samt den skadade Bohuskusfen. Det är fel att plottra bort miljöarbetet. I stället borde vi fa ett helhetsgrepp över hela miljölagstiftningen, så atf det inte längre blir tillåtet aft förorena lika mycket som i dag.

I FN-rapporten Vär gemensamma framtid konstateras också aft nuvarande utveckling infe är varaktigt hållbar. Fortsatt ekonomisk tillväxt är endast möjlig om ekonomisk verksamhet bedrivs i sädana former, som innebär atf resursbasen bevaras och förnyas och att belastningen på miljön häller sig inom de ramar som naturens lagbundna system har utstakat. För detta krävs aff ny teknik utvecklas och fillämpas.

Vi måste bli duktigare och smartare om vi skall kunna skapa en uthållig välfärd. Med en lätt fravesti pä Amory Lovins skulle man kunna säga aff socialdemokrater, folkparfister och moderater alltid har satt en ära i att göra "mer av mer", och då blir det mer miljöproblem. Det förefaller ibland som om miljöpartiet nöjer sig med aft göra "mindre av mindre", och dä blir mänga missnöjda, medan vi i centern är övertygade om att det gär att göra "mer av mindre", men då måste vi bli dukfigare.

Herr falman! Det var fel när en kraftfull teknik som kärnkraften introducerades utan föregående debatt, utan genomgång av miljökonsekvenserna eller om hur avfallet skall tas om hand. Det är också fel aff infe i förväg diskutera de etiska, sociala och miljömässiga ramar som måste gälla för biotekniken, en av de största frågorna inför framtiden. Risken är stor atf man "upptäcker" tekniken som samhällsfråga först när misstagen, gränsöv-erskridandena har gjorts.

Det behövs omedelbart en biofekniklag som anger gränserna. Annars kommer ekonomisk lönsamhet aft bli drivkraften, och i princip kan allt komma att hända. Det skulle i så fall misskreditera de goda möjligheter som biotekniken kan ge. Centern har i rapporter, vid konferenser och i mofioner försökt aft väcka en debatt om biotekniken. När vi i våras mofionerade om en biofekniklag, fick vi inga andra partier med oss. När Naturskyddsföreningen under valrörelsen frågade parfierna om de är beredda att införa en biotekniklag, sade alla utom moderaterna ja. Jag kan börja med atf fråga Birgifta Dahl om och hur hon tänker förverkliga defta löfte.

Ungefär 80 % av svavelnedfallet kommer från andra länder. Det kan inte nog understrykas aff miljöproblemen kräver internationellt samarbete. Vi människor måste angripa problemen tillsammans i stället för atf angripa

varandra. Vi måste gemensamt desarmera den miljöbomb som mänskligheten skapat.

Från centern känner vi otålighet över regeringens bristande initiativkraft i det internafionella miljöarbetet. Trots regeringens motstånd i våras fick vi gehör för en internationell luftvårdsfond och bildandet av en Nordsjökommission. Nordsjökommissionens syfte är aft samordna splittrade miljöåtgärder för aft rädda Nordsjön och Västerhavet. Riksdagsmajoritefen kräver aft Sverige återtar den pådrivande positionen inom det internationella miljösamarbetet. Harmoniseringen med EG är ett sådant område, där Sverige måste ha en pådrivande roll.

Inom kärnvapenomrädet finns det ett s. k. icke-spridningsavfal. Även miljöområdet behöver ett icke-spridningsavfal. Det skulle gälla spridning av miljöfarliga ämnen. Alla länder som skriver pä icke-spridningsavtalet skulle förbinda sig atf infe sprida angivna föroreningar fill något annat land eller fill havet.

Ett miljöns icke-spridningsavfal skulle tvinga länderna att ta hand om sitt eget avfall, sina egna miljöproblem. Det skulle tvinga allt fler att ta ett ansvar för vår jords överlevnad, på samma sätt som icke-spridningsavtalet för kärnvapen fillkommit för atf förhindra kärnvapenkrig, som skulle utplåna livet på jorden.

Mänsklighetens oförmåga att leva i enlighet med naturens krav håller också på aft förändra atmosfären. Vi lånar miljökapifal av framfida generationer utan avsikt och utan möjlighet aff betala tillbaka. För en vecka sedan hölls i Washington en konferens, The Global Greenhouse Network, med representanter från 35 länder och fem världsdelar med syfte aft motverka växthuseffekten. Bland rekommendationerna från konferensen märks övergång från fossila bränslen till förnyelsebara energikällor, effer-skänkning av u-ländernas skulder som ett led i att frigöra kapital för atf bevara tropiska regnskogar, miljöavgift på fossila bränslen för uppbyggande av en internationell fond liknande luftvärdsfonden, minskning av koldioxiden med 20 % fill år 2000 och med 50 % fill år 2030.

På flera punkter överensstämmer rekommendationerna med det beslut om koldioxiden som riksdagen tog i våras. Det är ett av de viktigaste energipolitiska beslut som tagits i denna riksdag. Det innebär aff socialdemokraterna måste överge sin kolvänliga energipolitik. Strategin måste i stället vara att bygga energipolitiken på förnybara energikällor och atf utnyttja de fossila bränslena sä effektivt som möjligt.

Kärnkraften är totalt sett en betydelselös parentes. Urantillgängarna motsvarar mindre än fem års olje- och kolanvändning. Ivar Virgin hävdade nyss aft kärnkraften skulle vara given av Gud. Avfallet, plutonief, skapas av människor vid produkfionen, och jag hävdar att det i varje fall hör hemma i helvetet.

Bioenergi kan i stället användas och ge bättre miljö, bättre skogsvård, användning av den s. k. överskoftsarealen i jordbruket och ökad sysselsättning i glesbygden. Allt talar för biobränslen. Med energiskaffer pä kol, olja och uran kan bioenergin bli konkurrenskraftig. I dag håller marknaden för de inhemska bränslena på aft försvinna, eftersom oljepriset är lågt och miljöföroreningarna är gratis. Biobränslen svarar i dag för nära 65 TWh,

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

171

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

vilket är Uka mycket som kärnkraften. Vi skulle kunna utnyttja ytterligare 40 TWh före år 2000.

Jordbrukets miljöproblem måste åtgärdas samtidigt som dess möjligheter fas till vara. Nya grödor för t. ex. energiproduktion, där marken är bevuxen större delen av året och därför läcker mindre, är en sådan möjhghet. Jordbruket måste utnyttjas som en kraft i miljöarbetet genom att producera miljövänliga nytfighefer på ett miljövänligt sätt.

Sådana satsningar kan också ge storstäderna frisk luff. Varje stad kräver sin egen lösning för att trafiken skall fungera. Bilisterna måste få ett tillförlitligt och komfortabelt alternativ. Då krävs ett miljardprogram för kollektivtrafiken i storstäderna, där dieselbussarna byts ut mot spårvagnar och etanoldrivna bussar.

Herr falman! Utgångspunkten för centerns samhällssyn finns i naturen, i en ekologisk grundsyn - inte som hos många andra parfier i en ekonomisk teori.

Vårt idésysfem bygger pä decentralisering och skapar därmed ett samhälle, som är anpassat till naturresurshushållning och ger uthållig välfärd.

Det håller på aff ske en aftitydförskjutning åt värt håll. Under vårens riksdagsbehandling av miljöpropositionen kunde riksdagen pä väsentliga punkter höja ambifionsnivån över regeringens. Det gällde t. ex. koldioxiden, svavelutsläppen och det internationella miljöarbetet.

Under valrörelsen har centern gemensamt med folkpartiet och moderaterna ställt krav på t. ex. satsning på biobränslen, miljövänligare stadstrafik och ett omedelbart införande av miljöavgifter pä svaveldioxid och organiskt bundet klor.

Det vore värdefullt aff redan nu få ett besked från Birgifta Dahl om socialdemokraterna kommer atf ställa upp pä dessa och liknande förslag eller om vi skall försöka fä en annan majoritet här i riksdagen för ett snabbt miljöarbete.

172

Anf. 63 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Det är infe ofta jag begär replik pä Karl Erik Olssons inlägg, men den här gången är jag så provocerad atf jag behöver säga några ord.

Jag delar Karl Erik Olssons uppfattning att man skall göra mycket av litet. Tillväxtdiskussionen får ju infe bli en diskussion om atf man absolut skall koppla fillväxfbehovet till ett större utnyttjande av de naturresurser vi har. Vad det är fråga om är aff vi med bättre teknik och bättre utveckling, med utnyttjande av forskning, skall öka vår produktion och pä det sättet fä mer aff dela. Det är vad det är fråga om.

Vi behöver ha en resurssnålare teknik, och vi behöver stoppa resursslöseriet. Jag har här talat om ökad återvinning. Över huvud taget måste man fä produkterna aff gå runt i processen. Jag ställer upp pä diskussionen om vad naturen tål - mer skall vi infe ge den.

Sedan måste vi - det vill jag fill sist nämna, Karl Erik Olsson - ibland minska intensiteten. Ett sådant område är jordbruket. Där vill jag ge Birgitta Dahl en eloge. För några år sedan föreslog hon en ändring av miljöskyddslagen för atf vissa områden skulle kunna förklaras för kafasfrofområden, just för atf man skulle kunna minska intensiteten. Jag talar om lex Ringsjön. Den

gången röstade vi med Birgifta Dahl, men Karl Erik Olsson och moderaterna Prot. 1988/89:11
röstade emot det förslaget. Ibland måste man gå emot också förslag som 19 oktober 1988
innebär ökad intensitet, just för aft skydda naturen. Allmänpolitisk debatt

Anf. 64 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr talman! Om Karl Erik Olsson talar om för mig var helvetet ligger skall jag göra vad jag kan för atf få dit kärnkraftsavfailet.

Anf. 65 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! När jag talade om den ekonomiska fillväxten bad jag Lars Ernestam aff lyssna särskilt noga, just därför aft han i sitt anförande tidigare ganska förbehållslöst pläderat för en ekonomisk tillväxt för atf få fillräckliga resurser aff klara miljöarbetet. Jag är också för en tillväxt. Det låter i den här debatten inte som om vi är särskilt oense, och det är jag glad över, men i så fall var det vikfigt atf fä utrett aft det finns områden, där man måste hålla igen därför att det kan kosta för mycket efteråt om vi går hänsynslöst fram. Det gäller naturligtvis också jordbruksområdet. På den punkten har jag ingen annan uppfattning, även om det naturligtvis är viktigt aff hålla reda på vilket som är målet för vår verksamhet. Om målet är aff minska läckagef är det naturligtvis det vi skall sträva efter. I vissa fall när det gäller jordbruksområdet kan det nog t.o.m. vara möjligt atf öka produkfionen, intensiteten, och minska läckaget, om man ser till aff man får växtnäringsämnena upp i bladen på växterna i stället för atf de sköljs ut genom dräneringsvatfnet.

Låt mig sedan till Ivar Virgin säga atf det är svårt att föra en teologisk debatt i energifrågan och i kärnkraffsfrägan. Det illustrerar den fråga som ställdes fill mig. Jag kan inte direkt ange platsen för helvetet, men mina erfarenheter från arbetet i kärnkraftinspekfionen, där vi strävar efter att gräva ned avfallet så djupt som möjligt, tyder på att det skulle ligga åt det hållet.

Anf. 66 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! Det är bra aff Karl Erik Olsson säger aft vi är överens, och jag tror atf vi är överens i mycket långa stycken. Aff Karl Erik Olsson kunde få mitt anförande - där jag talade om skydd för älvar, skydd för fjällskogar, skydd för våtmarker och stora insatser mot exploatering - fill den typ av resonemang som han vill göra gällande att det var förvånar mig. Men det är bra aff vi är överens.

Det är självklart aff vi skall hushålla med jordens resurser. Vi har alla ett förvalfaransvar, ett ansvar aft till kommande generafioner föra vidare en jord och ett Sverige som är värt atf leva i också för kommande generationer.

Anf. 67 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr talman! Låt mig bara säga aft det naturligtvis i den polifik som Lars Ernestam företräder finns vissa motsägelser när det gäller tillväxffänkandet, och det kom fram i hans anförande. Men nu tycker jag aff det är korrigerat, så då kan vi väl låta det vara glömt den här gången.

173

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

174

Anf. 68 GUDRUN SCHYMAN (vpk):

Herr talman! Jag skall infe fala om vare sig himmel eller helvete - jag skall försöka hålla mig på jorden. Men jag väljer i alla fall att börja med en dikt, bl. a. av det skälet aft falmannen vid riksmötets högtidliga öppnande efterlyste litet roligare arbetsformer här i kammaren.

Nu är infe det här en dikt som roar - snarare är det en dikt som oroar. Den heter "Kan träd begå självmord" och lyder:

När buddistmunkarna i Saigon brände sig själva till döds i det fjärran sexti-talef, sa dom aft det var i protest mot himlens eld-napalm.

Och vi kunde förstå det, sa vi - om än icke med kroppen så dock som skäl.

När valarna vältrar upp på land anar vi vändan:

hellre dö fort på det torra

än sakta kvävas i ett smutsigt hav.

När massgrisen inte längre blir brunstig

försfår vi också det i skamsna ilningar:

ollonsvinef kunde finna sig i att tämjas till husdjur

men att behandlas som sfapelvara

från födsel till avlivning

då strejkar ursuggan inom det ofödda

det o-livet vill hon inte föra vidare.

Vägra föda! gär budkaveln genom grisens arvsmassa? Men skogarna? Dom är väl ändå vilken gröda som helst? Dom kan väl ändå infe bedja? infe simma? inte vara kåta? Vi behandlar dom med round-up och kväve. Vi befriar dom från ogräs och fägelspillning frän gnagare, kryp och lavar. Vi föryngrar dom och skördar dom vi bereder marken åt dom - vi gör allt för dom allt!

och sä sfär dom där som bortskämda sprefor gripna av anorexia

slokar med grenarna, tappar färg och doft står där och dör oss rakt i ansiktet.

Vi hade ju räknat ut dom fill sista barret. Vilken hemlighet rör sig i det vilda som hånar oss på detta sätt.

Så, herr talman, kan man uttrycka sig om man heter Sara Lidman. Som nybliven riksdagsledamot, utrustad med en kanske naiv men, tror jag, nödvändig ambition aft förändra världen, kan man uttrycka sig så här:

År det inte dags aff vi tänker om nu, när vi ser vartåt det barkar? År det inte dags atf vi ifrågasätter det heliga begreppet "ekonomisk tillväxt" som den besvärjande trollformel som tydligen skall lösa alla våra problem? Är det inte dags aft vi börjar definiera tillväxt ufifrån mänskliga och sociala behov i stället för utifrån exportindustrins allt större behov av allt större vinster?

Tillväxt utan rovdrift pä människor och miljö, en social och kulturell tillväxt-är infe det vad vi behöver i dag?

Jag menar att miljöpolifik infe bara är en fråga om hur vi hanterar avfall och farliga utsläpp. Då är ju skadan redan skedd. Nej, miljöpolitik är egentligen näringspolitik och industripolitik. Det är fråga om produktionens inriktning, fråga om vad vi vill tillverka, vilka råvaror vi vill använda och tiU vilket pris. Det är fråga om transporfpolif ik och trafikpolitik. Det är fråga om att organisera vårt samhälle i ekologisk balans, med en industri som är inriktad på samhällsnyttig produktion, med en energipolitik som frigör oss från såväl kärnkrafts- som kol- och oljeberoende. Det är fråga om ett samhälle där sårbarheten minskar och där vi använder politiken till aff frigöra oss från ett extremt import- och exportberoende och frän den utpressningspolitik som de transnafionella bolagen ägnar sig ät. Det är fråga om en värld där ekonomi och ekologi står i samklang med varandra. Det är den enda chansen för vär jords överlevnad.

Men miljöpolifik är faktiskt också säkerhetspolitik, hur konsfigt det än kan låta. Jag tror aft de flesta av oss är överens om aft det största, globala hotet mot vår miljö och vår framtid ligger i världens samlade kärnvapenarsenaler. Vi mäste göra allt för att förhindra aft vapnen används, det är vi också överens om. Och just därför är det så obegripligt och, milt uttryckt, genant atf regeringen inte vägar säga nej fill kärnvapenbestyckade flotfbesök. Flotfbesöken fyller flera funkfioner; bunkring, rekreation, PR och utbyte av militär information. Sverige är ett alliansfrift och kärnvapenfriff land som inte är betjänt av att ge direkt eller indirekt stöd till en sådan verksamhet. Att inte säga nej är en oförsvarlig feghet, som i praktiken innebär ett legitimerande av den alltmer ökande marina kärnvapenkapprustningen.

Atf kärnvapenfrågan är oupplösligt förbunden med den s. k. fredliga användningen av kärnkraft, ja, det är vi också många som är överens om. Vi sade det i linje 3 under folkomröstningskampanjen, och det är en sanning som står sig. Kärnkraftens avfall är en förutsättning för kärnvapenproduktionen. Sverige är djupt indraget i handeln med och hanteringen av radioaktivt material genom det olycksaliga kontraktet med Cogéma, genom leveranser fill Sellafield och genom den indusfri för bearbetning oeh återvinning som byggts upp i vårt land - och defta trots aff avfallsfrågan på inget sätt är löst. Det finns inga tekniska lösningar som håller mättet, och det internationella organet I AEA, som skall garantera atf kärnenergi för kraftproduktion inte öppnar för kärnvapentillverkning, har hitfills inte lyckats förhindra spridningen av klyvbart material.

Herr talman! Vi lever fortfarande i sviterna av Tjernobylolyckan. Älgjägarna avbryter årets jakt och hänger bössan på väggen. Cesiumhalfen i älgköftef är tre gånger högre än i fjol och mer än dubbelt så hög som 1986, direkt efter utsläppen från Tjernobylolyckan. I Västernorrland och Gävleborg är insjöfisket helt utslaget och småvilt och svamp har höjda cesiumvärden. Detta gäller över två är efter Tjernobylolyckan, och säkerligen kan ingen av oss ännu överblicka de totala och långsikfiga konsekvenserna av nedfallet.

Vi är många, Birgitta Dahl, som länge och träget arbetat i den självfinansierade och självorganiserade folkhögskola som bärs upp av gräsrötter och

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

175

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

aktivister, i Folkkampanjen mot kärnkraft, i miljörörelsen och i fredsrörelsen. Vi är många som pä det sättet skolat oss och förstått sambanden, som har sett sveket från både kärnkraftsindustri och regeringar, men som inte har gett upp.

Nej, vi är varken uppgivna eller långsinta. Vi erkänner vår rädsla inför framfiden, vi bejakar den sorg och vrede vi känner inför alla de övergrepp vi tvingas bevittna. Vi erkänner att världen står inför en kris, både ekonomiskt och ekologiskt. Vi ser aff den krisen suger sin näring ur våra liv och ur våra ängars blommor. Men vi låter vår sorg och vrede bli utgångspunkt för våra protester, för vi vet att sorgen och vreden också föder styrkan och hoppet. Vi vet aft i krisen finns också möjligheten - möjligheten att sätta livet mot döden, hoppet mot uppgivenheten, trotset mot lydnaden.

Vi är här nu, Birgitta Dahl, i parlamentet, flera än någonsin, även om det är litet glest i bänkarna just nu. Vi är styrkta av valframgångar, vi har rosiga kinder och solmärken i blick, vi är beredda aff fa ansvar för vår och kommande generationers framfid, i solidaritet med tredje världens folk. Vi är beredda aff anta den utmaning som vår fids frågor innebär. Frågan är om Birgitta Dahl och regeringen också är beredda.

Jag skaU vara konkret: Är Birgitta Dahl beredd atf fa inifiafiv fill en seriös och bred diskussion om det tradifionella fiUväxtbegreppet, beredd aft räkna in miljökonsekvenser och miljökostnader i framfidens ekonomiska planering, beredd aft ufifrån miljöhänsyn satsa på järnväg och sjöfart, satsa pä miljövänlig kollektivtrafik, minska privatbilismen och minska de tunga landsvägstransporterna, skärpa hastighetsbegränsningarna, sätta omedelbart stopp för planläggningen av ScanLink och Öresundsbron? Är Birgitta Dahl beredd att satsa pä produktion av naturliga livsmedel utan rester av gifter och kemikalier, atf förbjuda bestrålning av matvaror och aff se till aff djurfabrikerna försvinner?

Är Birgifta Dahl beredd aft avveckla all kärnkraft under 1990-falef, att fa minst fyra reaktorer ur drift under den här mandatperioden, införa en straffskaff på elslöseriet och fillsfåndspröva industriernas elförbrukning, satsa stort på utvecklingen av alternafiva energikällor, ge en öppen redovisning av Sveriges handel med och hantering av radioaktivt material och i solidaritet med tredje världens länder i lag förbjuda all export av miljöfarligt avfall?

Är Birgifta Dahl beredd aff ufifrån miljöhänsyn stoppa all klorblekning av papper, införa kännbara ekonomiska pålagor på skadliga ämnen, utsläpp och avfall, skapa ett skyddsnät som fastställer gränser för råvaruförbrukning, föroreningar och avfallsmängder, tvinga fram ny, resurssnål och miljövänlig teknik?

Är Birgifta Dahl beredd aff satsa på ökad återvinning, ökad källsortering och en avveckling av sopförbränningen, beredd atf behovspröva alla kemiska ämnen och produkter, infe minst för att förbättra arbetsmiljön?

Listan skulle kunna göras mycket längre, men det viktigaste nu är aff också regeringen och Birgitta Dahl inser att det är dags aft gå från ord till handling, Utredandefs fid är förbi, naturen är ingen förhandlingspartner.

Herr falman! Jag skulle vilja sluta som jag började, med poesi - en poetisk kravlista, framställd av en rysk författare som heter Jevtusjenko;

Jag vill inget ha till hälften

Jag kräver hela himlen

Hit med jorden!

Havet och floderna och bergslavinerna

är mina - och jag schaekrar infe!

Ånej - mej mutar du inte

med stycken av liv!

AIU helt och fullt!

Så vill jag ha det!

Jag vägrar aff ta emot en hälften lycka

Jag vägrar atf fa emot en hälften sorg!

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

Anf. 69 LARS NORBERG (mp):

Herr falman! Jag har infe för avsikt atf i detta inlägg polemisera mot Ivar Virgin, Det skulle ta för lång tid. Jag har själv varit aktiv moderat under åtskilliga är och lämnat det partiet sedan jag insett atf moderaternas miljö-och energipolitik inte gick att förena med solidaritet med djur, natur och kommande generafioner. Men det tog mig några är aft komma fill den insikten.

Lyckligtvis är det inte moderaterna som sitter i regeringen. Sedan jag hört Ivar Virgin försfär jag väl varför miljöpartiet i de flesta kommuner vägrar atf gä i koalition med moderaterna.

Jag kommer i fortsättningen atf ägna mig ät atf diskutera regeringens polifik, och jag kommer aff hälla mig till energifrågorna, eftersom Roy Ottosson frän miljöpartiet senare kommer atf ta upp övriga miljöfrågor.

Det var med vissa förväntningar som vi miljöpartister lyssnade till regeringsförklaringen den 4 oktober. Vi hoppades aft den gångna valdebat-fens koncentration fill miljöfrågorna och de därmed sammanhängande energifrågorna skulle avsätta vissa spär. Jag vill infe påstå att spåren förskräcker. Det är avsaknaden av spår som förskräcker. Energipolitiken klarades av pä tre rader. Där sades det som redan hade sagts under vårriksdagen, nämligen att två reaktorer skulle avvecklas åren 1995 och 1996 och atf energisystemet skulle förändras så aff försurning och klimatpåverkan motverkas.

Naturligtvis kan man säga som pastorn sade om kollekten - minsta bidrag mottas med största tacksamhet. Vi fick faktiskt en liten nyhet: 1990 skall vi här i riksdagen besluta vilka reaktorer som skall stängas först. Annars har ju danska folket talat om att det finns två reaktorer i Barsebäck som är ett livshot mot både Danmark och Skåne,

Statsminister Ingvar Carlsson har som bekant uttalat att kärnkraften infe hör hemma i ett civiliserat samhälle. Jag utgår från att energiministern instämmer, Tjernobylkatastrofen inträffade i april 1986, Dess värre har inte regeringen verkat för att Sverige sedan dess skulle bli mer kultiverat. Vi har alltjämt samma tolv reaktorer som vi hade 1986, Vi är världens mest kärnkraftsberoende land, dvs, vi har här i landet mest kärnenergi per

177

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

178

invånare. Däremot har regeringen medverkat till atf vi fått ytterligare en halv reaktor genom atf det blivit effekt höjningar pä ett flertal reaktorer. Detta är ett sätt aff minska säkerhetsmarginalerna, och det har inte gjort Sverige mer civiliserat.

Miljöpartiet de gröna vill göra det som varje ansvarskännande politiker borde göra: snabbt befria landet frän den ociviliserade verksamhet som kärnenergin i alla dess former utgör. Redan uranbryfningen är ett nafurmord och ett folkmord som drabbar oskyldiga naturfolk i Nordamerika, Afrika och Australien. Det är oanständigt och omoraliskt att Sverige för sin energiförsörjning medverkar i detta. Därigenom medverkar man dessutom i kärnvapenhanteringen genom det stöd för uranbryfning, anrikning och upparbetning som den civila kärnenergin ger dessa verksamheter. Jag vill påminna om aft förre lAEA-chefen Sigvard Eklund på 50-falef uttalade att den civila kärnkraften infe kunde bli ekonomiskt bärkraftig med mindre än att man samarbetade med kärnvapenindusfrin. Detta är dess värre sant även i dag. Kärnkraft och kärnvapen är siamesiska tvillingar.

Innan vi börjar diskutera den svenska verksamheten vid ABB-ATOM och de tolv och en halv svenska reaktorerna mäste vi konstatera att kärnenergin inte kan försvaras. Svensk energiförsörjning behöver inte kärnkraften. Det är bara teknikfiender såsom vissa moderater som föreställer sig aff det inte skulle finnas några andra tekniska möjligheter än kärnkraften att försörja Sveriges energiapfit för framfiden. Vi miljöpartister är som bekant feknikop-timister och utgår ifrån atf svensk uppfinningsförmåga och företagsamhet kommer att finna många olika tekniska möjligheter aff hushålla med energi, aft byta ut storskalig, resursslösande teknik mot småskalig och hushållande. Vi är övertygade om aft Sverige kan både snabbt avveckla kärnkraften och på något längre sikt avveckla största delen av vårt beroende av fossila bränslen; kol, olja och naturgas. Vi har preciserat våra krav så här:

Kärnkraften skall avvecklas på fre år.

På 25 år skall vi ha avvecklat minst 85 % av dagens användning av fossila bränslen.

Jag vill understryka atf vår uppfattning är aff kärnkraften är moraliskt oförsvarlig. Det är den även om våra reaktorer hade varit helt idiotsäkra. Den är det av de skäl utanför vårt land som jag redan berört. Men den är det också med hänsyn fill det avfall som kärnenergin lämnar efter sig som behäller sin livshotande karaktär de närmaste hundratusen åren. Dess värre är kärnreaktorerna inte alls idiotsäkra. Det som hände i Tjernobyl kan mycket väl hända hos oss. Det som hände i Tjernobyl kostade enligt uppgift över 100 miljarder svenska kronor. Motsvarande händelse i Barsebäck skulle förmodligen kosta betydligt mer. Just nu håller man på att riva staden Tjernobyl, eftersom människor inte kommer aft kunna bo där på decennier. Vi kan ju försöka föresfälla oss motsvarande operation i Malmö och Köpenhamn.

De fem gamla parfierna håller i varierande grad fast vid riksdagens folkomröstningsbesluf från 1980, även om inställningen i nägon män har modifierats av Tjernobylerfarenheterna. Miljöpartiet de gröna var inte med då, och vi känner oss endast bundna av vårt ansvar för människor och natur både i dag och för de närmaste hundratusen åren. Vi menar aft Tjernobyl

borde ha fått regering och opposition aft inse atf 25 års avvecklingsfid inte är förenligt med polifiskt ansvar för framtiden.

Men det räckte tydligen infe med vad som hände i Harrisburg och Tjernobyl. Det räckte infe med vad som händer i Sellafield och La Hague. Det räcker infe med att renar, älgar och insjöfisk i stora delar av Norrland förblir oäfliga för decennier framåt. Vi måste tydligen vänta pä ytterligare reaktorkatastrofer och radiakutsläpp, vilka förvisso kommer, men det är inte roligt att vänta pä dem. Regeringen vill inte göra någonting åt våra tolv och en halv reaktorer, och man vill uppenbarligen infe göra något åt hotet frän de reaktorer av Tjernobyltyp som finns i Ignalina och som nu leder till upprörda demonstrafioner från den lettiska befolkningen. Man har frän försvarefs forskningsanstalt rapporterat om plötsliga och oförklarliga radiakutsläpp som enligt deras uppfattning måste komma från dessa reaktorer.

Även om den försämring av livskvaliteten som skett för samerna och andra inbyggare i Norrland genom cesiumförgiftningen aldrig kan ersättas med pengar, krävs aft ersättningar och annat stöd fortsätter under årtionden framåt. Vi har med förvåning noterat att regeringen inte funnit det motiverat atf kräva Sovjetunionen på dessa kostnader. Avser möjligen regeringen atf ompröva detta ställningstagande, sedan katastrofens fulla omfattning nu tycks ha blivit uppenbar?

Birgitta Dahl talar ofta kraftfulla ord till den kärnkraftsindustri som infe vill finna sig i riksdagens avvecklingsbeslut. Som gammal medarbetare i Folkkampanjen mot kärnkraft uppskattar jag givetvis sädana kraftord. Industrins fantasilösa energipolitik är värd mycken kritik för sitt fasthållande vid en energiform som infe bara är mänskligt ovärdig och livsfarlig utan dessutom oekonomisk. De båda senaste reaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 tillfogar kraffindusfrin ärliga förluster i storleksordningen en miljard kronor, förluster som fär betalas av överskott frän annan verksamhet, huvudsakligen vattenkraften. Samtidigt avvisar man andra alternafiv som vindkraft, biologiska bränslen och solvärme som varande fotalt orealistiska och orafionella.

Vi har länge väntat på aft Birgitta Dahl skulle gå från ordkraff fill handlingskraft när det gäller energipolitiken. Vi väntade pä det när beslutet fattades att satsa 1 200 miljoner på den döende reaktorn Ringhals 2. Vi väntade pä det när kraftindusfin ville importera MOX-bränsleavfall. Vi väntade på det när ny generaldirektör skulle utses på Vattenfall. Vi väntade på det när det skulle utses ny generaldirektör i statens energiverk. Jag kan tyvärr bara konstatera aft vi har väntat förgäves.

Därför blir man inte överraskad när man i det senaste numret av Kommunaktuellt kan läsa atf båda dessa generaldirektörer i korus talar om att elförbrukningen nu har ränt i höjden så aft det blir nödvändigt att bygga nya kraftverk som enligt Carl-Erik Nyquist i Vattenfall skall vara naturgas-drivna. Defta är klart i strid mot riksdagens beslut atf inte öka utsläppen av koldioxid. Dessa generaldirektörer borde ha ansvar för aft föreslå en polifik som leder till att elförbrukningen går ned och inte upp och aft riksdagens beslut om koldioxid frän fossila källor respekteras och genomförs.

Nu säger kanske nägon aft miljöpartiet på kort tid vill avskaffa kärnkraften och aft det väl ändå måste leda till att användningen av fossila bränslen måste

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

179

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

öka både för att generera kondenskraft och för att värma hus som tidigare haft elvärme. Ja, så är det. Under en övergångsperiod måste vi fa i anspråk den utrustning som redan finns för att ersätta kärnkraften. Men samtidigt mäste vi ha en plan med väl genomtänkta styrinstrument för att eliminera oljeberoendet och kolberoendef.

Jag skall här inte försöka precisera vilka skatter som vi anser bör läggas på de miljöfarliga energiformerna kärnkraft och fossila bränslen eller vilka stödåtgärder som är lämpliga för aff få i gång energihushållning på bred front eller vad som behöver göras för aft ge stöd till vindkraft, solenergi fill odling och användning av biologiska bränslen. Tvärtom vill vi gärna ge Birgifta Dahl fillfälle aft äntligen visa handlingskraft.

Naturligtvis gäller den omställning av energipolitiken jag talar om inte bara Birgitta Dahl. En miljövänlig energipolitik måste få genomslag i både trafikpolitik, industripolitik och bostadspolitik för att infe fala om EG-polifik. Inom alla dessa områden krävs en grundlig diskussion och omställning mot en resurshushållande och miljövänlig energipolifik. Det kräver en regering som vill regera, det kräver aft marknadsekonomin modifieras så aft de långsiktiga målen främjas, och det kräver mer handlingskraft än ordkraff.

Alltför länge har det som varit miljöfarligt och omoraliskt med rätta, oeh ibland kanske också med orätt, ansetts lönsamt. Nu är det dags atf se till aff det som är rätt också blir lönsamt. Det är regeringens uppgift atf föreslå en polifik som får marknadskrafterna aff verka i den riktningen. Regeringen kan vara förvissad om atf miljöpartiet kommer aff stödja en sådan politik. Det gäller aft man på område efter område fär till stånd en bättre hushållning med naturens resurser och med människornas resurser.

180

Anf. 70 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr falman! Jag skulle vilja fa upp några av de saker som Lars Norberg nämnde. FN har gjort en omfattande rapport om världens miljöproblem. I denna rapport rankar man miljöproblemen. Det miljöproblem som sätts högst upp på listan är koldioxidutsläppen. I detta avseende tycker jag aft riksdagen har fattat ett beslut som ligger väl i linje med denna rapport. Det andra problemet som fas upp i FN-rapporten är freonerna. Även i fråga om dessa anser jag aff den svenska riksdagen har fattat ett långtgående och klokt beslut. Det tredje problemet som tas upp i denna FN-rapport, som har gjorts av Brundfland-kommissionen, är luffföroreningarna. I fråga om dessa delar jag Lars Norbergs uppfattning atf vi skall avveckla de fossila bränslena, eftersom de sfär för en stor del av de luftföroreningar som så vältaligt beskrevs i den här dikten och som har beskrivits av Bo Landin i boken Om träden kunde gråta. Träden är nämligen starkt påverkade av svaveldioxider, kväveoxider och andra ämnen.

Aff vi moderater sedan har en helt annan uppfattning om kärnkraften är rikfigt. Atf kalla defta för en ociviliserad uppfattning tyckerjag är magstarkt. Det skulle ju innebära aft alla de länder som har satsat på denna teknik skulle vara ociviliserade, atf bl.a. hela den katolska kyrkan skulle vara ociviliserad och aft i stort sett alla som på olika sätt stöder denna teknik skulle stå för en ociviliserad uppfattning. Jag måste säga atf det är en magstark uppfattning.

När det gäller Tjernobylreakforerna har jag den bestämda uppfattningen

aff vi, om vi kunde avveckla dem, skulle göra det så fort som möjligt. I detta avseende har jag alltså samma uppfattning som Lars Norberg.

Jag har emellertid litet svårt atf förstå att man om man har den inställningen till kärnkraften som Lars Norberg här har redovisat kan fa tre år på sig. Jag kan infe begripa aft man kan göra det. Då är det ju kris. Om man verkligen tror på vad man säger skall man självfallet stänga reaktorerna i morgon. Eller hur?

Anf. 71 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! När det gäller koldioxid, freoner och luftföroreningar föreligger det uppenbarligen infe någon oenighet.

I fråga om ordet oeiviliserad så citerade jag statsministern som 1986 sade atf kärnkraften icke hör hemma i ett civiliserat samhälle. Debatten om civiliserat eller ociviliseraf bör således föras med honom.

Beträffande de fre åren kan jag säga atf vi helst omedelbart skulle vilja trycka på stoppknappen. Det är nämligen möjligt, eftersom det i varje verk finns en stoppknapp. Men man måste fa hänsyn till vad svenska folket kan acceptera. Jag tror alltså infe aft det är möjligt aff stoppa omedelbart. Vi hoppas dock aft kunna påverka opinionen så aff defta är möjligt inom tre är. De flesta anser ju aff även det är orealistiskt snabbt. Men miljöpartiets ståndpunkt är atf vi står ut i fre år men inte längre.

Anf. 72 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Det är med stor glädje jag som miljöminister möter riksdagen efter årets val. Och jag tänker, herr falman, infe låta den glädjen grumlas av det dåliga humör som enligt vad som näsfan verkar vara naturlagar drabbar en del av kammarens ledamöter så fort vi börjar diskutera miljön, fy min glädje är av mer uthålligt slag. Den har sin utgångspunkt i atf detta val var en triumf för miljön. Det innebar en nationell samling bland medborgarna kring en radikal miljöpolifik.

Alla parfier redovisade inför valet program som var mer ambitiösa än tidigare när det gäller miljön.

Vi socialdemokrater gick fill val med ett nationellt program som bygger på principen aft omsorgen om miljö och resurshushållning skall genomsyra alla samhällslivefs områden och med lokala miljöpolitiska program i alla kommuner.

Valutgången visar också atf en majoritet av medborgarna inser att de fria marknadskrafterna inte klarar miljöpolifiken. Det krävs här, liksom när det gäller tryggheten och den sociala välfärden, gemensamma lösningar, solidaritet och ett starkt samhälle som är berett atf ingripa för aft hävda omsorgen om människorna och miljön. Därför är de partier som fortfarande tror aft det går att driva en kraftfull miljöpolitik utan att ta marknadskrafterna i örat de stora förlorarna i årets val.

Detta har föranlett en del magsura kommentarer på temat atf det skulle vara de tillväxffienfliga krafterna som segrat och aff detta skulle utgöra ett hot mot fortsatt ekonomisk, industriell och social utveckling. Inget kunde vara mer felaktigt. Det är infe de tillväxffienfliga utan de rovdriffsfienfliga partierna som har segrat.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

181

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

182

Det finns ett starkt och oupplösligt samband mellan resurshushållning och omsorg om miljön och förutsättningarna för ekonomisk och social tillväxt. För aft fortsatt utveckling och fillväxt skall vara möjlig måste rovdriften stoppas.

Under de senaste åren har vi gång på gång glasklart och obarmhärtigt påmints om de grundläggande felen i vårt sätt atf leva och arbeta - att vi i vårt dagliga liv utsätter oss själva, framtida generationer och naturen för oacceptabla risker och ansvarslös rovdrift.

Av defta kan vi bara dra en slutsats: Vi måste steg för steg befria oss från de risker vi lever med i dag. Varje teknik skall i framtiden vara så ren att vi utan risk kan använda den i vår vardag. Vi skall inte förbruka mer under vår livstid än vi tillför genom eget arbete. Atf förverkliga denna vision är vår generations stora utmaning och uppdrag.

Den uppgiften klarar vi inte med enkla handgrepp som att stoppa fillväxten eller aff säga nej till tekniken. Det vore ungefär lika enfaldigt som aff tro atf snabb fillväxt tillkommen hur som helst är garantin för goda livsvillkor. Det är tvärtom! Vi skall använda oss av tekniken och fillväxten för atf lösa miljöproblem. För aff kunna göra det måste vi emellerfid ställa krav på fillväxtens villkor och värde. Ty tekniken eller fillväxten är varken ond eller god. Kvaliteten på det som produceras och utförs med teknikens hjälp bestäms av hur vi människor formulerar kraven. Pä samma sätt bestäms tillväxtens värde av hur vi åstadkommer den och vad vi använder arbetets frukter fill. Därför måste vi vara beredda aft ingripa och att påverka utvecklingen. Vi mäste därför sätta omsorgen om miljön och en ansvarsfull hushållning med gemensamma resurser före äganderätt och vinstintresse.

Herr talman! Det har före och efter valet med all rätt framförts krav på nationell samling kring miljön. Bakom dessa krav ligger en önskan om atf alla goda krafter skall fas fill vara i kampen för miljön. Det finns där emellertid en befogad krifik mot oss politiker, och andra, för kä'jbel om småsaker, ungefär av det slag som ofta präglar debatten här i kammaren. Den kritiken bör vi ta till oss!

Det är kanske svårt aft undvika käbblet, att motstå frestelsen att svartmåla motståndaren, under ett valår. Vi bör emellertid besinna oss och anstränga oss att samarbeta och aft generöst väga erkänna vad som förenar. Vi är faktiskt eniga om situationens allvar och om det mesta i den praktiska politiken. Det vore bra om vi kunde erkänna det.

Den självklara och naturliga platsen för nationell samling i en demokrati är de folkvalda församlingarna pä alla nivåer, och särskilt riksdagen. Det är här den nationella samlingen bör komma till uttryck - liksom den gjorde i våras när de vikfiga beslut fattades som lade grunden för den nya miljöpolifiken.

Så här i efterhand, när stridens hetta har lagt sig, kan vi konstatera att det blev mycket bred uppslutning kring regeringens miljöpolitik. Det var ord, nyanser och promille som skilde förslagen åt. Det kan inga överord i debatten dölja. Samma slutsats kommer man också fram fill när man gär igenom miljöpartiefs program.

Herr falman! Den vilja och ambition som präglade vårriksdagen mäste utnyttjas för de ytterligare, stora steg som skall tas i miljöpolitiken framöver. Jag vill i detta sammanhang särskilt hälsa miljöparfiet välkommet till den

verkstad i vilken vi utformar morgondagens miljövänliga samhälle. Vi står inför många viktiga beslut där ansvar, mod och prov på polifisk och social ingenjörskonst krävs.

Vi måste bland mycket annat också ha det politiska modet atf beskriva verkligheten. Under senare år har väldigt många människor engagerat sig för atf lösa miljöproblemen. Mänga ser med ångest på framtiden. Vi har, som förtroendevalda och opinionsbildare, ett stort ansvar att t.ex. inte hänfalla ät vare sig illusionsmakeri eller orgier i katastrofer. Vi måste väga tala om aft miljösituationen infe kommer att kunna förbättras märkbart under den allra närmaste tiden, oavsett hur kraftfulla åtgärder som vidtas här och nu. I takt med att miljöarbetet drivs vidare kommer vi tvärtom att avslöja fler problem och brister. Vi måste kunna förklara atf det visserligen kommer att ta fid innan vi ser förbättringar i vär vardag fullt uf - men också, och det är lika viktigt, atf vi vet aft de åtgärder som nu faktiskt har inletts kommer aft ge märkbara resultat. Vi kan redan nu se resultaten av de senast 20 årens insatser för miljön och arbetsmiljön. Utsläppen av de farligaste metallerna och kemikalierna har t.ex. minskat kraftigt och i en del fall upphört och pilgrimsfalken har räddats. Exempel som dessa kommer atf mångfaldigas de närmaste åren. Vi har faktiskt en framtid om vi hjälps åt!

Det kommer emellertid atf ta fid innan vi ser resultaten fullt ut. Orsakerna är enkla och självklara: Vi kan inte hoppa över naturiagarna nu heller! Även med snabba och kraffigt minskade utsläpp och omedelbart stopp för användning av särskilt farliga ämnen tar det år att rena vatten, luft och jord. Det far år atf återställa balansen i naturen - förutsättningarna för liv på jorden och i haven. Men det går. Det handlar om mycket stora omställningar, där vi steg för steg far oss fram fill målet, den rena resurssnåla tekniken. När man gör klart för sig vad det fakfiskt handlar om är detta inte lång tid, inte en skrämmande hotbild, utan en kunskap som borde fylla oss med mod och med framtidstro mitt i bekymren och oron.

Lät oss ta exemplet med energipolifiken. Vårt tredubbla uppdrag är där att klara kärnkraftsavvecklingen, att minska försurningen och klimatpåverkan och atf skydda våra älvar. Det betyder atf vi skall bort från både kärnkraft och fossila bränslen, eftersom båda energislagen representerar oacceptabla alternafiv. Det betyder också aft vi inte kan använda ny vattenkraft mer än ytterst marginellt för aft klara den uppgiften. Framfidens alternativ bygger därför på effekfivare energianvändning och på helt ny teknik baserad på råvaror som ingår i naturens eget kretslopp. Pä vägen dit måste vi emellertid, som bl. a. professor Bert Bolin har påpekat, kunna arivända oss av alternafiv som naturgas för att ersätta kärnkraft, olja och kol och samtidigt förbereda marken för väfgasteknologi. Vi anser aft vår främsta uppgift är aff driva pä utvecklingen av det miljövänliga energisystemet. Regeringen kommer därför aft uppdra åt statens naturvårdsverk och energiverket att i god fid före 1990 års riksdagsbehandling klart och tydligt redovisa hur en strategi där miljökraven sätts främst bör utformas.

Herr falman! Det handfasta och konkreta arbetet med aft förverkliga visionerna har nu inletts, och det pågår runtomkring oss. Det har börjat ge resultat. Det är faktiskt en väldig dynamik i utvecklingen!

Jag kan inte förstå Karl Erik Olssons sätt aft karakterisera de regionala

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

183

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

184

insatserna som ett sätt aft plottra bort sig. Det är ju tvärtom ett sätt att koncentrera insatserna till de områden där behoven är särskilt stora och där det bor många människor. Det är ett sätt att snabbt nå goda resultat och atf pröva verktygen i den nya miljöpolitiken. På det området händer mycket i dag. Man sätter först och främst sökarljusen pä problemen och bristerna. Redan nu utvecklas nya instrument, villkoren skärps, utsläppen minskar och förhållandena förbättras. Det här är verkstäder för att pröva instrumenten i den nya energipolitiken som gör stor nytta. Vi tänker fortsäfta aft använda oss av det instrumentet.

För att försäkra oss om resultat och driva på den utvecklingen, sätter vi upp konkreta och tidsbestämda mål. Det gäller t. ex. att alla utsläpp av klor och dioxiner skall bort. I ett första steg minskar vi nu utsläppen med 60-70 % genom världens hårdaste krav för alla massafabriker. Det skall genomföras senast 1990. Statens naturvårdsverk fick för nägon tid sedan i uppdrag att lägga fram en avvecklingsplan för klor.

All användning av freoner skall bort senast 1994. Det är ett annat sådant här beslut som har fattats, liksom att kärnkraftsavvecklingen skall inledas 1995 och vara slutförd senast år 2010 samt atf regeringen år 1990 kommer atf förelägga riksdagen förslag om vilka två reaktorer i kärnkraftverken Barsebäck och Ringhals som skall tas ur drift 1995 och 1996.

Defta, herr talman, har visat sig vara en oöverträffad och nödvändig metod för atf driva på utvecklingen. Och jag har lärt mig en sak av detta: industrin och andra aktörer kan klara mycket mer än de säger. Deras uppgifter om vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt är för det mesta förhandlingsbud med mycket stor prutmän.

Därför kan vi med stort självförtroende skärpa kraven, såsom sägs bl. a. i regeringsförklaringen. Därför kan vi kräva bättre internafionella avtal.

Ytterligare ett område där vi nu ser en tydlig rörelsedynamik är lagstiftningen, tillämpningen av lagstiftningen, kontrollen och straffpåföljderna. Regeringen och riksdagen har lagt fast att miljökraven i fortsättningen skall väga tyngre vid all tillämpning av miljöskyddslagen. Regeringen har nu i en rad prejudicerande beslut angivit hur denna princip skall tillämpas. Flera sådana beslut kommer, i uppfostrande syfte för omvärlden.

Länsstyrelserna genomför nu, på regeringens uppdrag, en inventering av miljöproblemen i varje län. Domare, åklagare och poliser utbildas i miljökunskap för aff kunna bedriva kampen mot miljöbrott mer effektivt.

Vi kan redan nu se atf antalet åtal för miljöbrott ökar. Ingen skall längre kunna spekulera i atf med böter köpa sig rätt smutsa ner. Den som begår allvarliga miljöbrott skall i fortsättningen dömas till fängelse.

Vi förbereder nu ytterligare en skärpning och förenkling av miljölagstiftningen. Förslag till ny naturvårdslag, liksom ytterligare skärpning av miljöskyddslagen och angränsande lagstiftning, skall presenteras för riksdagen under mandatperioden. På det sättet blir samhället starkare för varje vecka i kampen mot miljöbroften, och det behövs.

Jag tycker, herr falman, aft vi skall kunna unna oss själva att konstatera att vi faktiskt här hemma i värt eget land har satt i gång en utveckling och process som är hoppingivande. Det behöver svenska folket höra frän oss. sina förtroendevalda.

Situafionen är dess värre infe lika hoppingivande i det internafionella arbetet. Därför skärper vi det arbetet ytterligare.

I det nordiska arbetet har vi under just detta år, under svenskt ordförandeskap, arbetat fram ett gemensamt program för miljösamarbetet och ett aktionsprogram mot havsföroreningar, som också innefattar regionala program för särskilt utsatta områden såsom gränsområdet mellan Norge och Sverige, Öresund och norra Bottenviken. Vi har också enats om en gemensam strategi för arbetet aft rena Europas luff, vatten och hav.

Det är verkligen mycket bråttom aft nå enighet om hur vi skall förverkliga visionen av ett rent Europa. Det var här i Europa som industrialismen föddes. Det är här som vi har de stora föroreningskoncentrationerna. Men det är också frän Europa som dagens och gårdagens miljöfarliga teknik och avfall exporteras fill andra delar av världen. Vi européer har ett ansvar för atf visa att det går att städa upp bland försyndelser, atf utveckla tekniker och skapa ett samhälle som är fritt frän de risker som vi nu tvingas leva med.

Om vi skall klara miljön fordras samarbete i Europa - hela Europa. Därför måste vi utnyttja alla de fora som står till buds: FN:s ekonomiska kommission för Europa, ESK, samarbetet om Östersjön, Nordsjön och Medelhavet, Europarådet, EFTA-EG, OECD. Och vi utnyttjar också alla dessa fora maximalf.

Om ett par veckor skall jag delta i ett möte i Sofia, där det är meningen atf nästa steg i arbetet mot luftföroreningar skall tas. Det protokoll som där kommer att undertecknas kommer från svensk synpunkt att vara otillräek-ligt, och vi kommer därför omedelbart aff kräva en förbättring och föra fram ett förslag om ett program för att överallt i Europa komma ner fill en nivå beträffande utsläppen som motsvarar vad naturen tål, vad vi brukar kalla den krifiska belastningsgränsen.

Miljöfrågornas ställning i den pågående integrationsprocessen i Västeuropa har stärkts och måste stärkas ytterligare. Gemensamma överenskommelser kan tvinga dem som vill mindre att göra mer än de annars skulle. Vi utnyttjar samarbetet och harmoniseringsprocesser för aft driva pä. Och vi har redan nått goda resultat.

Pä det globala planet driver Sverige på i de frågor som är de livsavgörande: klimatfrågorna, ozonskiktet, dricksvattnet, ökenutbredningen, Arkfis och Antarktis, uppföljningen av Bmndflandkommissionen.

Med stöd av nya forskningsrön och erfarenheterna från vårt eget avvecklingsprogram arbetar vi t.ex. för en skärpning av CFC-protokollet. Det krävde jag samma dag som det undertecknades, och det fortsatte jag att kräva när EFTA;s och EG:s miljöministrar träffades för ett år sedan. Vi fog upp det formellt med FN:s miljösf yrelse i vintras, långt innan Ivar Virgin kom med sådana tankar. Han är välkommen i det arbetet, men jag vill glädja honom med att säga atf vi länge har drivit den frågan.

När det gäller klimatfrågorna arbetar vi bl.a. genom det s.k. Global Change-programmet, där vi på måndag inviger det första mötet, där man skall diskutera arbetets uppläggning. Det sker här i Stockholm.

Beijerinsfitutet har gjort mycket stora insatser i tredje världen men också beträffande Europas luft.

Vi hoppas att det internationella miljöteknikinsfituf som börjar sitt arbete

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

185

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

186

här i Stockholm under de närmaste veckorna skall bli ett verksamt instrument i ansträngningarna för att samla världens folk och regeringar fill kamp för miljön.

Det är för atf få till stånd konkreta åtaganden från världens regeringar som vi nu arbetar för en andra global miljökonferens år 1992.

Herr falman! Lät mig fill sist komma fillbaka till frågan om nationell samling i kampen för en god livsmiljö.

Regeringen och socialdemokratin kommer aft göra allt för aft söka breda lösningar och samförstånd kring denna vär generations stora utmaning och uppgift. Vi kommer aft göra det häri riksdagen, bl.a. genom en öppen dialog meUan regeringen, vår riksdagsgrupps företrädare och övriga partiers företrädare i de utskott som har särskilt ansvar för miljön. Det är naturligtvis i första hand jordbruksutskottet men också bostads-, trafik- och näringsut-skoften, liksom finans- och utrikesutskotten. På samma sätt kommer vi att söka samarbete i kommuner och landsting, liksom med företrädare för olika intressen, samhällsgrupper och ideella organisationer.

Vi har nu lagt grunden för en radikal miljöpolifik, som ständigt måste utvecklas och där vi under en övergångsperiod måste ägna oss åt att på en gång städa upp efter gamla försyndelser och förebygga nya problem genom aft utveckla bättre teknik för framtiden. Allteftersom arbetet går vidare kommer kraven atf skärpas, arbetet med utvecklingen av de goda alternativen att få allt större betydelse och resultaten atf synas.

I detta framåtsyftande arbete kommer regeringens miljövårdsberedning att få allt större betydelse såsom ett instrument för atf identifiera och pä djupet analysera problem och såsom en spjutspets in i framtiden pä nationell nivå, liksom det miljötekniska institutet skall vara det pä internationell nivå.

Miljövårdsberedningens resurser kommer därför att stärkas och arbetsformerna atf utvecklas. Den kommer systematiskt att gå igenom de frågor som sfär i centrum för de kommande årens arbete - klimatfrågan, ozonskiktet, luff- och vattenvården, omställningen av jordbruket, energisystemet och trafiken, avfallshanteringen, biotekniken och gentekniken - för att nämna några särskilt vikfiga frågor. Miljövårdsberedningen skall också ansvara för den samlade redovisningen för hur Sverige lever upp fill Brundtlandkommis-sionens rekommendationer.

Vi kommer också att till beredningen vid särskilda fillfällen inbjuda representanter för forskningen, olika intressen och ideella organisafioner liksom företrädare för riksdagens partier. Det är regeringens bedömning att detta skulle vara ett ändamålsenligt sätt att svara på de initiativ till och krav på nationell samling som har kommit från t.ex. vpk här i riksdagen liksom frän olika personer och organisationer utanför riksdagen. Men det är naturligtvis bara ett sätt, och jag kan försäkra att det kommer aft bli mänga beslufsfillfällen här i riksdagen under mandatperioden, där det kommer aft finnas möjlighet till och behov av nationell samling och breda lösningar.

Jag kan redan i dag meddela atf det är regeringens avsikt aff inbjuda riksdagspartierna till gemensamma diskussioner med tillgång till den bästa kunskap vi har i miljövårdsberedningen kring klimatfrågan, omställningen av jordbruket samt uppföljningen av Brundtlandkommissionen. När energiverket och naturvårdsverket har redovisat hur det miljövänliga alternativet

Under detta anförande överfog falmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 73 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr talman! När man hör Birgitta Dahl kan man tro aff hon har vunnit det val som vi nyss har haft. Sanningen är den aft socialdemokraterna förlorade 170 000 röster. Och det sägs aft socialdemokraterna i Stockholm inte har haft lägre röstetal sedan tio är efter storstrejken vid sekelskiftet. Birgitta Dahl borde kanske i stället säga: En sådan seger fill och jag är förlorad,

Folkparfiet då? Det är rikfigt aff vi har förlorat 7 mandat. När jag kom till riksdagen 1982 hade vi 21 mandat och fick inte vara med i alla utskott. Sedan vann vi 31 mandat och har nu förlorat 7 av dem, Jag tror atf vi alla här som har förlorat mandat har behov av att känna ödmjukhet.

Men, Birgitta Dahl, jag vill ta upp diskussionen om rovdrift, Birgitta Dahl säger att vi är sötsura och sura över diskussionen, I dag nämnde inte Birgifta Dahl några partier, men i TT-intervjun var det folkparfiet och moderaterna som man avsåg. Nu säger hon aff det gäller de parfier som inte är beredda att ta marknadskrafterna i örat.

Dä ställer jag en rad frågor fill Birgifta Dahl: Vem är det som har drivit miljöavgifterna? När vi talade en 'et för något år sedan sade Birgitta Dahl: Det är faktiskt så att industrin hellre vill fala med oss. Nu har vi fått utredningen om miljöavgifter. Vem är det som under hela mandatperioden har talat om en skärpning av miljölagstiftningen, böter och fängelse, reserverat sig fill förmån för det? - folkpartiet. Vem är det som har drivit naturvårdens krav på skydd för älvar, många gånger med motstånd av miljöministern, skydd för våtmarker, skydd för fjällskog, skydd för urskogar? Vem är det som har talat om en aktiv återvinning, om att produktionen skall stå för kostnaden till varans slufhanfering? - Allt det har vi i folkpartiet stått för.

Nu vill jag fråga Birgitta Dahl: Finns det något område där vi har gått emot förslag från regeringen på miljöområdet?

Slutligen: Kom med ett konkret förslag som visar vad Birgitta Dahl menar med aft vi står för rovdrift i miljöpolitiken. Jag vill gärna ha ett exempel pä ett konkret förslag, så att vi kan diskutera det fillsammans.

187

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 74 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Herr talman! Jag tycker infe aff vi är på dåligt humör, Birgifta Dahl, i varje fall infe alla. Jag känner mig på ett mycket gott humör, måste jag säga, och tillfredsställd med att stå i den här talarstolen även om jag hade tyckt atf det hade varit roligare om det hade varit fler som lyssnat.

Jag tycker infe heller att vi skall använda tiden fill aff diskutera vad vi inte är ense om. Jag tror aft vi är väldigt många som vill se sakligt på polifiken, som är medvetna om att nu krävs det ett krafttag och fiden är inne. Det krävs handling.

Men jag blir förskräckt när Birgifta Dahl säger att det kommer aft ta tid därför atf vi infe kan hoppa över naturlagarna. Nej, det tror inte jag heller. Vi måste nog ändå fråga oss: Vilka lagar är det egentligen som styr? Vilka lagar är det som har styrt den utveckling som vi i dag kan se konsekvenserna av? Jag menar aft det är inte naturlagarna. Det är de ekonomiska lagar som säger att pengarna och makten är vad som gäller i det här samhället. Det är inga naturlagar som styr utvecklingen av bilismen. Det är inga naturlagar som styr planeringen av ScanLink, Det är inga naturlagar som styr planeringen av en Öresundsbro, Jag ställde en rad konkreta frågor till Birgitta Dahl, där den vikfigaste kanske är om hon är beredd atf krifiskt diskutera tradifionella ekonomiska fillväxfbegrepp, beredd att diskutera med finansminister Feldt om atf också räkna in miljöeffekter i alla de planeringar och förslag som kommer. Skulle vi räkna på kärnkraftens egenfliga kostnader, skulle vi räkna på hela den nukleära cykeln från uranbryfningen och fill den ännu olösta avfallshanteringen, så skulle vi fä fram ett helt annat pris per kilowattimme än vi har i dag.

Det är detta synsätt som vi måste anlägga. Dä kan man möjligen säga, om man har ett sådant synsätt, aff man räknar med naturlagarna, eftersom detta är ett problem som vi måste lösa. Men atf säga aff det är naturlagarna som skall styra och då räkna med de ekonomiska lagarna, det är en felaktig syn.

Miljöpolitik är, som jag sade, inte bara avfall och gifter. Det är industripolitik, frafikpolifik osv. Men det är också, Birgitta Dahl, en fråga om makt. Jag menar aff det i dag finns en majoritet i det här pariamenfet som är beredd aft ta denna diskussion på ett seriöst sätt och med ett mycket gott humör - det kan jag försäkra.

188

Anf. 75 KARL ERIK OLSSON (c) replik:

Herr falman! Det här med humör hör naturligtvis också till miljön. Jag är infe på dåligt humör. Jag är bara en ganska allvarlig typ, som dessutom har blivit förkyld sä atf det slagit lock för vänsterörat. Men jag tror inte att det går uf särskilt över socialdemokraterna.

Jag tycker fakfiskt att det är ganska glädjande atf lyssna fill miljöministern, I vissa sammanhang låter hon ungefär som jag själv. Men det finns ändå skillnader i vår politik, som vi måste diskutera, och de är en av de vikfiga uppgifterna för oss. Jag tycker inte atf det är käbbel om vi far upp skillnaderna. Jag tror nämligen atf det är dessa som driver politiken framåt. Det kan handla om energipolitiken, där det är fråga om huruvida vi skall gå in för den kolanvändning som fortfarande sfär pä energiverkets prognoser, eller om vi - som jag tog upp i mitt huvudanförande - skall satsa på bioenergi, där

det finns en möjlighet och där jag tror aft attityden hos riksdagspartierna har förändrats under valrörelsen. Jag tror atf det är intressant att få detta avfestat här i riksdagen så snart som möjligt.

Får jag sedan säga om de regionala insatserna att jag kritiserade dem i viss mån. Jag klandrar i och för sig infe insatserna, men jag är litet orolig för att om man gör den typen av insatser på isolerade områden, så skymmer det det faktum aft våra miljölagar inte är fillräckUga i dag; de är för svaga. Vi får inte lov aft hantera den här frågan på det sättet. Birgifta Dahl sade här atf det är fråga om försök. Om det är försök för aft snabbare komma fram fill bättre miljölagar, då är också jag beredd aft ställa upp på dem, men om de skall ses som en isolerad företeelse för aft vi skall kunna dras med en dåUg lagstiftning, då är det fel.

Sedan har visserligen världens hårdaste krav ställts när det gäller klomtsläppen från massaindustrin. Industrin kan, säger miljö- och energiministern, klara mer än vad dess företrädare själva säger. Industrin kan fakfiskt klara betydligt mer än vad regeringen säger. Det beskedet har jag fått under resor i landet under hösten. Det är posifivt. Jag tror atf det är viktigt aff vi har mod aft ställa de hårda kraven. När det gäller klomtsläppen var kraven för svaga i miljöpropositionen, men vi kan ju komma tillbaka och ändra dem ganska snart.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 76 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr falman! Jag skall ge Birgitta Dahl ett erkännande för aft hon med gott mod har tagit de skärpningar i miljöpoUtiken som beslutats av riksdagen. Hon förefaller vara fullt inställd på aff med kraft genomföra de skärpningar i miljöpolifiken som riksdagen har beslutat, och det tycker jag är en fin affityd. Det är säkert fler än jag i riksdagen som är facksamma för detta.

När det gäller freonet ställde jag en fråga till Birgitta Dahl. Den gällde inte regeringens allmänna attityd i den här frågan - den har jag fullt klar för mig -utan den gällde mer specifikt om regeringen med kraft har arbetat för granskningskonferensen. Den skaU ju komma till stånd 1990, och det har varit mycken diskussion och mycket tal om atf tidigarelägga denna granskningskonferens just för atf skärpa upp takten i genomförandet av freonav-veckUngen. Jag har infe fått några signaler om att denna granskningskonferens kommer atf tidigareläggas, och jag tycker atf det är utomordenfligt vikfigt aff verka för att man snabbar upp processen där man tittar igenom vad som har hänt efter det atf Monfreaiprotokollet antogs.

Sedan fog jag upp även Östtysklands utsläpp. Jag nämnde de utsläppen mera som ett exempel på vad jag upplever som rena miljömarodörerna. Man bygger alltså i våra östländer ett kolkraftverk som släpper ut lika mycket svaveldioxid som hela det svenska totala utsläppet. Våra åtgärder blir ju näsfan meningslösa, om den här typen av ökade utsläpp sker i vår omvärid. Därför är det utomordentligt viktigt aft ta kontakt och verkligen med kraft föra fram våra åsikter i det här fallet. Jag tror aft det förslag som riksdagen antog om en luftvårdsfond kan vara ett sätt aft arbeta med detta. Jag tror infe att vi ensamma kan komma någon varf i den här frågan. Vi måste få med oss andra europeiska länder och försöka hitta lösningar där vi ställer krav på öststaterna och är beredda aff på olika sätt stötta dem i dessa viktiga frågor.

189

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 77 LARS NORBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag tackar å miljöpartiets vägnar för det välkommen till riksdagen och när det gäller miljöfrågorna som Birgitta Dahl riktade fill oss. Mycket i Birgitta Dahls anförande var posifivt atf lyssna till, och jag hoppas, som jag uttalat tidigare, atf hennes ordkraft kommer atf följas av handlingskraft i den fortsatta miljöpoUtiken, Det var glädjande att höra uttalandet om atf vi måste ställa krav på kvalitet på tillväxten. Alltför ofta har vi ju hört aff ekonomisk tillväxt är nödvändig, om vi skall kunna klara miljöproblemen. Då tänker man sig vanligtvis den ekonomiska tillväxt som vi alla har erfarenhet av, dvs. en ökad användning av energi- och naturresurser. Den sortens tillväxt tror i varje fall inte miljöpartiet är tiU välsignelse. Vi tror inte heller aft den är nödvändig för aff lösa miljöproblemen. Det skulle vara olyckligt om så vore fallet, för vi har ingen som helst garanti för aft framtiden innebär den typen av ekonomisk fillväxt,

Birgifta Dahl talar om nationell samUng kring energin. Jag ser vissa svårigheter där. Miljöpartiet vill vara pådrivande. Vi är inte säkra på aft vi kan ställa in oss i ledet i en stor nationell samling. Det finns så många makfeentra som vill bromsa, och vi vill faktiskt driva på, så vi får se hur det lyckas.

När det gäller kärnkraffsavvecklingen talade Birgitta Dahl om enighet. Vi är naturligtvis eniga om färdriktningen, men vi tycker atf den hastighet med vilken regeringen vill driva avvecklingen är jämförbar med den hos en lus pä en tjärsficka. Det är en gammal liknelse som jag kommer ihåg från min barndom.

Skydda älvar - naturligtvis.

Effekfiv energianvändning - naturligtvis.

Naturgas - där vill vi sätta ett stort frågetecken för om det verkligen är en rikfig prioritering atf lägga ner stora pengar på aff utveckla den typen av verksamhet. Vi är oroade av aft man skall avvakta SEV:s utredningar till 1990 innan man vidtar kraftfulla åtgärder. Vi menar att kraftfulla åtgärder i form av skattepolitik, subvenfionspolifik och annat måste vidtas nu för att man skall kunna satsa på energihushållning och ny miljövänlig teknik.

190

Anf. 78 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL: Herr falman! Får jag först notera aft sedan vi började debattera har temperaturen i den här andra omgången sfigit avsevärt och humöret förbättrats. Det gläder jag mig över. Det är en sorts biovärme som vi då bidrar med i den här kammaren. Jag avsåg inte alla - jag lade tydligt märke till vilka som var på gott eller dåligt humör. Jag hoppas på en förnyelse i riksdagen, för vi har lagt oss till med litet dåliga vanor i miljödebatten här, tycker jag. Kan vi hjälpas ät med en ändring vore det väldigt bra inför fortsättningen.

Jag viU också säga fill Gudrun Schyman att när jag talade om aft det kommer atf ta tid innan vi ser resultatet var det infe vare sig för atf försvara några ekonomiska krafter eller för att skjuta besluten framför oss, utan det var för aft påpeka för oss själva och andra atf det faktiskt är så. När alla nu förstår hur allvarliga miljöhoten är så är det mycket plågsamt aft det far tid innan vi ser resultat. De åtgärder som krävs för aft vi skall komma ner med

kväveutsläppen och klomtsläppen som via mark och vatten går uf i våra hav måste vara vidtagna fem eller tio år innan resultaten visar sig fullt ut. Detta är jobbigt för människorna efter västkusten atf leva med en vardagssifuafion där verkligheten till synes blir värre även efter det aff vi skärpt tillstånden till industrin, förbjudit Skoghallsverken atf släppa uf kvicksilver, skärpt tillstånden till alla raffinaderier, ställt ökade krav på jordbruket, förbättrat reningen i de kommunala avloppssystemen. Det kommer ändå att fa några år innan marken har tvättats ren, luften har tvättats ren och vattnet tvättats rent. Vi måste hjälpas ät med den pedagogiska uppgiften och säga aff vi nu trots allt börjat vända utvecklingen,

Defta ville jag bara påpeka. Det är mycket besvärligt och arbetsamt för alla atf leva med dessa fakta inför ögonen. Dessutom är det ett naturiigt led i processen när vi nu äntligen börjar göra någonfing åt problemen att de i första steget verkar öka. Det beror pä aft vi infe längre skyfflar dem under mattan utan erkänner dem, t,o,m, ivrigt letar upp dem. En av de bästa sakerna med de regionala projekten, som ju är strategiskt utvalda för atf finnas precis där vi tror oss veta atf det är värst, är aff vi där skall göra en strategisk insats ovanpå det vi gör generellt, för att snabbt kunna komma åt de värsta delarna av landet. Det första vi dä ser är att vi på punkt efter punkt avslöjar brister ur det förgångna som vi nu gör någonfing ät, I fråga om miljöprojektet Göteborg gäller det också aff hitta metoder aff mäta utsläppen för aff kunna ställa större krav när det gäller bilindustrin, oljehantering och utsläppen av lösningsmedel m,m.

Det är alldeles rikfigt aff det visat sig atf industrin klarar mer än man har velat erkänna. Jag har lagt märke till precis samma sak som Karl Erik Olsson, att man nu inte bara kan komma ner till 1,5 eUer 1,2 utan 0,5. Men varför? Jo, därför aff regeringen genom aft gå längre än 2 eller 2,5 kilo, som man fidigare diskuterade, tvingade företagen aft passera just det stadium som innebär aff man investerar i en teknik som ger bättre resultat. Det är strategiskt och rikfigt. Jag kan försäkra aft vi kommer aft knappa in på den fid som det kommer atf få fa fill dess all kloranvändning är borta, med stöd av det vi nu gör.

Jag vill vidare säga några ord om strategin för energiomsfällningen. Den långsiktiga strategin är att vi skall ha ett energisystem där vi är helt befriade frän användning av fossila bränslen oeh kärnkraft. Vissa av resultaten ser vi redan nu. Vi har faktiskt halverat användningen av olja i samhället. Den socialdemokrafiska regeringen är infe kolvänlig. Det var vi som vände planeringen. När vi kom till makten 1982 planerades det för en massiv koUntroduktion. Kol skulle svara för 10 % av Sveriges energiförsörjning. Vi genomförde en ny lagsfiftning som dels skärpte utsläppskraven, dels innebar en prövning av varje koleldad anläggning i syfte aft minska koleldningen. Vi har fått ner kolanvändningen fill en mycket lägre nivå än vad den fidigare regeringen hade planerat.

När vi nu skall ställa om energisystemet skall vi självfallet pressa på ytterligare. I det perspektivet anser vi fortfarande aft det är bra atf använda naturgas för att ersätta olja och kol parallellt med ökad användning av vind och biobränslen, också därför att det tekniskt sett innebär en bra förberedelse, inte ett onödigt mellanled, för en vätgasinfroduktion. Här stöder vi oss på

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

191

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

sådana forskare som professor Bert Bolin. Men även användning av naturgas skall naturligtvis hållas på lägsta möjliga nivå. Om man använder naturgas på detta sätt, för atf ersätta olja och kol och en viss del av kärnkraften, kan man komma ner till en total minskning av koldioxidutsläppen. Men det räcker inte. Skall vi nå goda resultat i Sverige, måste vi rikta in oss på trafiken som svarar för en mycket större andel.

Jag är mycket kritisk tiU moderaterna, som driver den här frågan ensidigt som en fråga som rör energisystemet, när trafiksystemet är så viktigt, särskilt som moderaterna vill öka hastigheten på vägarna och därmed utsläppen. Det hänger inte ihop. Vi mäste genomföra det Sverige gör först i världen, en avveckUng av all användning av CEC. CFC-användningen svarar för 50 % av de gaser som påverkar klimatet. Det är ett mycket verksamt medel atf snabbt få ner Sveriges bidrag fill klimatförändringarna aff avveckla CFC-användningen. Med det goda exempel som vi utgör här - atf vi visar att det fakfiskt går - påverkar vi omvärlden mer effektivt än med något annat.

När vi förhandlade om Montrealprogrammef förra året sade företrädare för den internafionella kemiindustrin aff det skulle fa 20-30 är aff komma fram fill goda alternafiv. Det var på den grunden som vi fick ett internafionellt avtal där man säger aff man inte klarar mer än en halvering till sekelskiftet, närmare bestämt 1998. Det var bara två tre veckor efter det svenska beslutet om atf avveckla till utgången av 1994 med början redan i är med en halvering fiU 1990 som de mulfinafionella kemijättarna erkände aff de kunde få fram goda alternativ på två år. Det är med denna kunskap och erfarenhet i botten plus nya forskningsrön till vilka Sverige i hög grad har bidragit som vi nu kan ha förhoppningar om atf nä resultat.

Sedan till frågan om tillväxt. Det är alldeles nödvändigt atf vi nu pä allvar-det har gjorts många goda försök här i dag både i partiledardebatten, i den ekonomiska debatten och i denna debatt - går mera på djupet i diskussionen om fillväxtens villkor och värde. Tillväxten har inget egenvärde utan är fill för atf förbättra livet för människor av kött och blod, den är fill för att skydda naturen, infe för någonfing annat kan den mofiveras, infe heller den tekniska utvecklingen. Men rätt använd är den en oerhörd resurs. Då kan man infe säga aft marknadskrafterna skall styra utvecklingen, utan då måste man komma fill slutsatsen aft det är vi människor i demokrafisk ordning som måste bestämma oss för vilka villkor vi kan sätta för fillväxten. Självfallet måste i kostnaderna för tillväxt oeh utveckling räknas in allt. Självfallet är det sä aft god tillväxt, god teknik har minimala miljöeffekter, minsta möjliga. Det anser både Kjell-Olof Feldt och jag. Det är sedan förra årets partikongress inskrivet i rikflinjerna för värt ekonomiska program, inte bara för miljöpolifiken.

dölja det genom atf fillskapa områden som utgör undantag, utan då måste vi ändra på systemet. Om detta är ett led i aft ändra lagstiftningen ställer vi oss naturligtvis bakom det, men vi måste komma ihåg vad målet skall vara för det här arbetet.

Sedan är det roligt atf höra att vi skall ha ett energisystem helt fritt från fossilbränsle oeh kärnkraft. Problemet är bara aff medan miljöministern säger detta håller marknaden för bioenergi, som är en viktig del i det kommande systemet, på atf försvinna och dö uf därför aft det infe för närvarande finns ekonomi i den. I varje fall är ekonomin för dålig.

Här krävs det alltså åtgärder, som innebär aft man lägger en ekonomisk belastning pä de miljöskadliga energislagen olja, kol och kärnkraft som gör atf det blir lönsamt igen aff nyttja bioenergin.

Lät mig fa upp ett par av de saker som jag pekade på i min inledning. Jag nämnde dels bioenergin, som jag nu har pratat om, dels om vi skulle kunna snabba upp agerandet i fråga om miljövänligare stadstrafik och miljöavgifter på det organiskt bundna kloret. Jag undrade också om socialdemokraterna har ändrat uppfattning när det gäller biofekniklag, ett område som skulle vara intressant aff diskutera men som vi infe har hunnit med särskilt mycket under den här debatten.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 80 GUDRUN SCHYMAN (vpk) replik:

Herr talman! Jag välkomnar Birgitta Dahls intresse för aff på ett seriöst sätt diskutera tillväxtens villkor och värde. Jag delar uppfattningen aft det är en helt nödvändig diskussion aff föra.

Birgifta Dahl sade atf det finns numera inskrivet i det socialdemokrafiska parfiets skrifter aft miljöhänsynen också skall avsätta sig i form av kronor och ören. Jag är infe säker på atf det också finns med i statsbudgeten. Jag hoppas atf vi kommer att återfinna de posterna också när statsbudgeten kommer på våra bord.

Sedan säger Birgitta Dahl atf vi måste vara överens om atf det infe är marknadskrafterna som skall styra. Den uppfattningen har jag haft länge, skulle jag vilja säga, och det gäller oss alla i vpk. Jag undrar litet grand hur Birgitta Dahl skulle vilja rubricera de krafter som skall styra. Vad kallar miljö- och energiministern de krafter för som skall vara de styrande? Det kanske jag kunde fä ett kort svar på, för aft utvidga språket litet grand.

Vidare är jag mycket medveten om aft det tar fid innan vi ser effekterna av de åtgärder som sätts in i dag. Det jag är mera orolig för är de uteblivna åtgärderna. Vi kommer inte aff se en effekt på vår natur som är positiv, när det sker en stor satsning på bilismen, på af t ha tunga transporter på våra vägar -godstransporter som naturligtvis borde gå på järnväg. Jag kan inte se aff det kan ge några positiva effekter, även om vi vänfar både tio och tjugo år.

Jag kan infe se atf satsningen på ScanLink någonsin skall kunna ge posifiva effekter. Satsningen på kärnkraft, som socialdemokraterna hävdade var nödvändig innan man kunde avveckla, ger effekter som kommer aff vara i hundrafals år och som vi dessutom inte kan bemästra ens i dag.

Det är den typen av satsningar som jag vänder mig mot, infe de positiva åtgärder som görs. Jag kan vara tålmodig i fio och kanske tjugo år och t.o.m. bibehålla ett gott humör, men när man iakttar satsningar som innebär

193

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

194

uteblivna effekter och snarare förvärrar förhållandena, dä kan man faktiskt bli missmodig, Birgitta Dahl.

Anf. 81 LARS NORBERG (mp) replik:

Flerr falman! Det finns en hel del som är glädjande i den här debatten. Jag tycker mig ana en grön linje. Mycket av det Karl Erik Olsson och Gudrun Schyman har sagt vill jag livligt instämma i, och jag gläder mig också ät vad Birgitta Dahl sade, aff målet är ett energisamhälle utan kärnkraft och fossila bränslen. Det tycker jag är en vikfig deklaration som vi alla får glädja oss åt.

Nu gäller det bara som sagt aff se fill atf styrmedlen kommer fram, och det hör ju fill Birgitta Dahls ansvar atf så sker. Vi väntar oroligt på konkreta förslag.

Vi i miljöpartiet har stor aktning för Bert Bolin såsom en mycket skicklig meteorolog och kännare av växthuseffekten och koldioxidens verkningar. Men frågan är alltså om investeringar i stora naturgasnät - och det är dyrbara investeringar - verkligen är det som skall prioriteras. Vi tillåter oss aft sätta ett frågetecken för det.

Vore det inte bättre aft satsa pä de förnybara energikällorna och låta Polen och de andra länderna med nedsmutsande utsläpp, som det talas om och som är välbekanta, använda naturgasen för aff ersätta i första hand stenkols- och brunkolseldning?

När det gäller tillväxt skall vi gå på djupet - det gläder jag mig också åt aff få höra. Tyvärr är den vanliga nationalekonomiska klyschan att ekonomisk tillväxt är liktydigt med ökad BNP, Det kan alltså betyda en ny fabrik för sega råtfor eller aff en husmor går uf och far ett jobb som hon egentligen infe skulle önska aft ha. Lät oss hoppas på att vi verkligen kan få en ny diskussion om vilken sorts tillväxt vi vill ha.

Anf. 82 LARS ERNESTAM (fp) replik:

Herr falman! Jag har frågat miljöministern på vilka områden folkpartiet står för rovdrift och bett henne ge exempel. Jag har ställt den frågan bl,a, vid en frågestund, och jag tror att det nu är sjätte gången jag ställer den, men jag har ännu infe fått något svar.

En del av svaret skulle möjligen kunna vara att vi tror pä marknadsekonomin, för synen på tillväxten och beskrivningen av den kan vi ju ställa upp på allesammans. Är det planekonomi som Birgitta Dahl tror aft vi måste ha? Möjligen är det på den punkten vi skiljer oss åt, för jag tror på marknadsekonomi, men naturligtvis en marknadsekonomi där man fär ställa miljökrav pä de parter som finns med på marknaden.

Jag beklagar atf jag inte får svar. Jag tror aft det skulle bli en mycket trevligare och bättre debatt om jag kunde få det svaret, men jag får det tydligen infe.

Det hindrar infe atf jag är på ett utomordenfligt gott humör. Infe minst blev jag det när jag läste Aftonbladet för i fredags. Där redovisade nämligen åtta socialdemokrater sin syn pä miljöpolitiken. Jag säg först inte personerna, utan jag läste texten och tänkte: Det här är folkpartiets miljöprogram.

De här människorna - det var bl,a, Stefan Edman och Rolf Edberg -ställde krav på miljöpolifiken och på Birgifta Dahl, Socialdemokraterna

måste nu driva en aktiv miljöpolifik, framhöll de. Nästan alla frågor de tog upp var sådana som vi frän folkparfiet har drivit i riksdagen. Det finns undantag - när det gäller energipolitik och trafikpolitik har vi en något annan syn - men i stort sett stämde det helt överens.

Nu vill jag säga till Birgifta Dahl och övriga lyssnare aff folkparfiet är väl rustat för den miljödiskussion som kommer aff föras i framfiden. Vi har genomarbetade program på näsfan alla områden - avfallshanteringen, naturvärden, kemikalierna och mycket annat - och vi ser med intresse på de förslag som kommer. Hittills har vi fakfiskt inte behövt gå emot något förslag av dem som har lämnats, utan det har alltid varit så aff vi har velat gå längre.

Kanske kommer det aff ske en samling kring en akfiv miljöpolitik. Det vet vi inte än, men vi kommer atf ställa upp på en seriös diskussion. Jag beklagar atf vi infe kan få svar pä de frågor som vi ställer. Detta gäller frågan om rovdriften. De sista sekunder jag har kvar av min talefid vill jag använda fill att säga atf det kanske infe är så bra atf få det svaret i den sista repliken i dag, men jag är glad om jag får det någon gång. Jag vet aff Birgitta Dahl och jag kommer atf ha fler debatter med varandra.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 83 IVAR VIRGIN (m) replik:

Herr talman! Alla parfier har som långsiktigt mål att vi i Sverige skall övergå till atf använda förnybara energikällor, Birgifta Dahl anklagades för aft gå mot detta mål i långsam takt. Jag måste erkänna atf vär takt är mer lik snigelns när det gäller kärnkraftsavvecklingen. Det beror på atf vi har bedömt andra hot som större än de problem som är förknippade med kärnkraften, t,ex, luffföroreningarna från fossilbränslen,

Birgifta Dahl tog upp alla de åtgärder som vi skall vidta. Jag vill i det sammanhanget framhålla aff vi t,ex, när det gäller näringsämnena i havet står för 10 % av kväve- och fosforutsläppen i Östersjön oeh aft vi kan minska våra utsläpp fill noll utan aff denna åtgärd påverkar situationen, Defta skall man ha i åtanke och inte inbilla människor aff vi löser alla problem även om vi gär utomordentligt långt i miljöavseende, för det är alltså infe fallet,

Birgifta Dahl talade också om freonproblemafiken. Jag tror aff det mindre är Sverige än USA som har påverkat de stora kemiföretagen. När USA har börjat föra denna debatt och verkar göra allvar av sina planer, då är det självklart aft kemiföretagen lyssnar. Den debatt som har förts i USA har nog varit mer styrande än de åtgärder som vi i Sverige har vidtagit.

Frågan om granskningskonferensen är fortfarande aktuell. Det är vikfigt aft få med andra länder på tuffare mål. Dä gäller det aft få granskningskonferensen tidigarelagd, från 1990 fill nästa är. Detta är fortfarande vikfigt.

När det gäller fria marknadskrafter och miljön tycker jag fakfiskt aft de borgerliga parfierna med sitt engagemang för ekonomiska styrmedel har visat ett sätt aft korrigera marknadsekonomin som är bra och som pekar framåt. Det var faktiskt infe så länge sedan som socialdemokraterna röstade emot värt förslag atf använda skatterabatter för atf påskynda övergången fill avgasrenade bilar. Det var är 1985 som socialdemokraterna inte ställde upp bakom den här typen av stimulanser för atf förbättra vår miljö. Jag konstaterar med glädje aft avgasrening har blivit en framgång, 85-90 % av

195

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

196

de bilar som säljs i dag har avgasrening, och det är en utomordenfligt stor miljöframgång,

Anf. 84 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL;

Herr falman! Först skulle jag vilja säga några saker till Ivar Virgin apropå det som han sade om Sveriges och USA:s eventuella roll i CFC-arbefet, Vi har ett utomordenfligt gott samarbete med USA i den här frågan liksom med Västtysklands miljöminister i det europeiska samarbetet. Det är min bästa samarbetspartner.

Varför kan inte Ivar Virgin kosta på sig atf vara litet stolt över sift eget land och dess insatser någon gång, även om det råkar vara frän hans synpunkt fel regering som har det främsta ansvaret? Det tycker jag atf vi skall vara, det är vikfigt. Vi skall vara stolta över värt eget land då vi gör något som är bra.

Lars Norberg sade aft han kunde skönja en grön linje. Dä kom jag aff tänka på några ord av en person som är jämnårig med honom, nämligen Helga Henschen, som sagt aft hennes gröna dröm är röd. Det är bra gjort atf ha gått från blått fiU grönt, och jag skulle vilja uppmana Lars Norberg atf gä vidare till rött för att få verklig kraft i miljöarbetet. Det är nämligen där skillnaderna Ugger i synen på tillväxten och tillväxtens villkor och vem som har rätt aff styra tillväxten.

Om Gudrun Schyman lyssnar skall jag fala om vad jag kallar de krafter som skall styra. Jag kallar dem för medmänniskorna, medborgarna; det är vi, inga andra. Det är vi som skall styra, det är vi som skall ha makten, det är vi som skall fatta besluten.

Jag skall också, Lars Ernestam, beskriva vad som låg bakom den diskussion som vi har förf om tillväxt eller rovdrift. Omedelbart efter valet kom nämligen en rad magsura, som jag tillät mig kalla dem, kommentarer om atf de fillväxtfientliga krafterna hade segrat. Jag gick i potatislandet i Öregrund och tog upp potatis någon vecka efter valet och funderade över detta och fann det nödvändigt atf klargöra skillnaden mellan tillväxt och rovdrift. Vi är alltså inte emot tillväxt, vi är bara emot tillväxt som skapas genom rovdrift. Till min enorma förvåning och besvikelse hörde din partiledare Bengt Westerberg till dem som tillät sig göra den typen av kommentarer. Det var tråkigt och förvånande, eftersom ju folkparfiet inrymmer många människor som är djupt engagerade i miljöfrågan. Det gär fakfiskt inte atf skydda miljön om man tillåter rovdrift eller om man har en ogenomtänkt syn pä de här frågorna. Det var grunden till den diskussion som har förts.

Om folkpartiet kan komma över besvikelsen över valutgången - det är inte så roligt sådana gånger, det vet vi av egen erfarenhet - och börja diskutera de här frågorna på ett bra sätt igen, skulle jag välkomna det och glömma bort vad jag hörde. Jag tyckte emellertid dä atf det var trist att höra det. Vad väljarna sade i det här valet var atf vi som är valda till Sveriges riksdag och fill aff styra defta land på deras vägnar skall värna om miljön. Då skall vi inte litet hånfullt beskriva dern som fillväxtfientliga dä det är rovdriften som skrämmer människorna.

Det är sant atf traditionell ekonomisk teori ofta leder till fel slutsatser om vad som är samhällsekonomiskt riktigt, om vad som är bärkraftig, uthållig

försörjning. Det är bl.a, av sådana skäl som regeringen från naturvårdsverket och energiverket kommer aff kräva en redovisning för hur ett energisystem kan se ut där energikraven sätts i främsta rummet. Vi skall infe vänta med detta fill 1990, utan det är ett arbete som snabbt skall göras parallellt med annat arbete, I de beräkningar och prognoser som bygger på traditionell ekonomisk teori kommer man tyvärr alltför ofta fram till från miljösynpunkt och långsiktigt också från ekonomisk synpunkt dåliga lösningar. Regeringen står inte bakom något av de scenarion vi kunnat läsa om i pressen och som säger att vi skall använda kol.

När jag i förrgår gästade Värmeverksföreningens årsmöte i Eskilstuna var vi i en kommun som använder biobränslen fill en kostnad som är lägre per kilowattimme än det skulle vara atf använda kol t,ex, I praktiken redovisar Eskilstuna alltså aff det t,o,m. med traditionella företagsekonomiska bedömningar går aff förverkliga det alternativet.

Till slut vill jag säga sä här: Vad vi alla sfär för - de åtta som skrev i Aftonbladet skrev ju till oss socialdemokrater därför atf de räknar med aff vi kan åstadkomma resultat - kommer aff visa sig under den här mandatperioden. Vi kommer atf få fillfälle aft konkret, punkt för punkt, diskutera lösningar på olika frågor i det vardagliga arbetet här i riksdagen. Jag vill för min del avsluta diskussionen i dag med att förnya inbjudan till bred samling kring de svåra frågor som vi måste lösa tillsammans under de kommande tre åren.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 85 INGVAR ERIKSSON (m):

Herr talman! Miljöministern sade nyss aft hon inte skulle delfa i debatten mer i kväll. Jag vill passa på aff ställa en fråga innan hon hinner avvika. Det är nämligen så aff Birgifta Dahl i slutet av maj lovade atf ge ett företag, Marine Shellfighter, som jobbar med ett pilotprojekt för syresätfning av svavelväte-döda bottnar, ett svar. Varför har något svar ännu infe inkommit? Jag vill uppmana miljöministern aff ge det utlovade svaret.

Herr falman! En bra miljöpolitik måste grundas på kunskap. Utan kunskap är det stor risk att felakfiga och otillräckliga åtgärder vidtas. Detta leder fill resursslöseri som infe gynnar målet - än bättre miljö.

Hoten mot miljön är inte oöverkomliga. Men det krävs engagemang och aktivt handlande från politiker, företagare och enskilda om det skall lyckas. Framför allt krävs det ett utvecklat internafionellt samarbete om vi skall komma till rätta med de stora globala miljöproblemen.

Det krävs också optimism och framtidstro. Jag är övertygad om aff endast enskilda människor - forskare, företagare och politiker som tror på framfiden, som tror aff ny teknik är bättre än den gamla, som vägar föreslå förändringar men som också bygger besluten på gjorda erfarenheter - kan lyckas.

Det personliga ansvaret och engagemanget är något av det mest centrala för miljövården. Därför vill vi moderater slå vakt om ett enskilt och spritt

197

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AUmänpolitisk debatt

198

markägande. Vi anser också atf marknadsekonomin är en vikfig förutsättning för aft skapa de ekonomiska och tekniska resurser som behövs för miljövården. Planekonomiska socialisfiska länder förskräcker då det gäller miljövården.

De större industriernas utsläpp regleras i dag genom krav i koncessionsnämndens beslut. Det är vikfigt att förbättra uppföljningen och kontrollen av de krav som finns. Bättre mätmetoder behövs, och det är viktigt att allfid tUlse att de bästa tillgängUga används.

Kraven i en koncession sätts i dag upp i enlighet med vad som anses rimligt med tanke på miljökrav, ekonomi och befintlig teknik. Systemet måste kompletteras med någon form av miljöavgifter. Dessa, anser vi moderater, måste i sin tur kompletteras i olika former av miljöstimulanser - avgiftsminskningar alternativt skatterabatter. Detta sysfem bör leda till aff företagen betydligt snabbare än i dag investerar i ny och miljövänligare teknik. Därigenom kommer också feknikufvecklande företag, genom ökad efterfrågan, aft stimuleras till ännu hårdare satsningar för aff få fram den nya och miljövänligare tekniken. Resultatet blir tveklöst att stora miljöförbättringar uppnås, och dessutom betydligt snabbare än hittills.

Skatter kan ofta verka i direkt miljöfienflig riktning. Företag och enskilda får inte råd aft satsa på ny, miljövänligare teknik. Den svenska bilparken far t. ex. genom hög bilaccis längre fid atf byta uf och är äldre än många i Västeuropa. Utsläppen av avgaser blir därför större än nödvändigt.

Vårt krav på miljökonsekvensbedömningar har vunnit stöd i riksdagen. Det innebär att konsekvenserna för miljön av t. ex. indusfrietablering, ett väg- eller brobygge skall klarläggas och noga diskuteras igenom innan beslut om verkställighet fattas.

Havet, sjöarna och vattendragen har drabbats av flera slag av föroreningar. Nedfallet från luffen över skog, mark och vatten av svaveldioxid och kväveoxider leder till försurning och bidrar till övergödning. 20-40 kg kväve per ha och år faller ner från luffen över mark, vatten och hav.

Under vegetationsperioden far växtligheten upp kvävet i stor utsträckning. Under tiden dä åkermarken inte är beväxt, höst, vinter och tidig vår, rinner eller lakar det mesta uf i vattnen. Denna del av nedfallet som går genom åkermarken kan infe jordbruket lastas för.

Jordbruksmarken läcker normalt infe mycket under vegetationsperioden. Problemen från odlingsmarken uppstår främst vid tidig höstspridning av stallgödsel utan sådd efteråt eller spridning under vintertid, då risk för avrinning är stor. Strävan måste vara att gödsling sker i så nära anslutning fill sådd och vegetationsperiod som möjligt.

En annan viktig källa till övergödning av havet är de kommunala reningsverkens utsläpp. Det är få verk som har någon betydande rening av avloppsvattnet vad gäller kväve. Här måste snabba förändringar ske.

Bräddning av avloppsvatten har på sina häll skett vid tillfällig överbelastning av reningsverk, ofta troligen beroende på att nya tillkopplingar skett till gamla system med för låg kapacitet. Där så är fallet måste upprustning ske.

Det tillskott av fosfor som för närvarande sker liksom utsläpp av gifter och tungmetaller kommer främst från industriutsläpp men också från förbränning, vidare från mark och även vid utvinning av olja och mineraler.

Det är viktigt aft forskningen kring den marina miljön snabbt intensifieras. Forskarna är tyvärr inte helt ense om i vilken omfattning livet i våra omgivande kustvatten påverkas av för höga halter av kväve och fosfor eller andra främmande ämnen. Det är beklagligt.

Från moderat sida har bl.a. krävts stöd i riksdagen för ett par pilotprojekt. Dessa syftar dels fill åtgärder som forskning och akutinsatser mot svavelväte-döda bottnar, dels till forskning och försök för bättre tillvaratagande av flytgödselns växtnäringsämnen. Projekten avses genomföras i Skälderviken resp. på Kristianstadssläften. Vi har tyvärr ännu infe fått stöd för detta. Varför?

Jordbruksmarkens påverkan på vattnen kan ytterligare minskas genom bl.a. de nya kunskaper som kommer fram ur de mycket viktiga urlakningsför-sök som under en fyraårsperiod pågått i Mellby, södra Halland. Riskerna för miljön kan ytterligare minskas om jordbruket inom ramen för Omställning 90 stimuleras aft anordna särskilda skyddszoner vid känsliga lägen kring sjöar och vattendrag. Härigenom minskas risken för aff växtnäringsämnen och växtskyddsmedel hamnar i vattendragen. Områdena kan besås med gräs, eller planteras med träd och buskar.

Jordbruket och odlingslandskapet är en positiv faktor för miljön. Atf utnyttja naturens och markens produkfionsförmåga är en grundläggande nödvändighet för mänsklig överlevnad och utveckling. Värt jord- och skogsbruk är ett bra exempel på atf det går aff bruka, vårda och bevara både produkfionsförmåga och skönhefsupplevelser. Våra skogs- och slättbygder med ett aktivt jord- och skogsbruk ger en levande landsbygd. Jord- och skogsbruk med kunniga och ansvarsmedvetna brukare är inte ett miljöhot utan en stor fillgång i arbetet för en levande och rik miljö. Även bland lantbrukarna råder en stark och ökad medvetenhet kring miljöfrågorna. Det är viktigt atf målmedvetet arbeta vidare för att minska och eliminera jordbrukets miljöpåverkan.

Rådgivning som baseras pä de senaste forskningsrönen, pä försök och markanalyser lägger en god grund för en framgångsrik odling. Förändringar som framöver eventuellt bör ske inom jordbruket av miljöskäl måste baseras på kunskap, erfarenhet och fakta.

Friska och starka grödor erhålls genom en allsidig och väl anpassad tillförsel av växtnäringsämnen och ett behovsanpassat växtskydd. Brist på ett ämne i marken eller angrepp av växtsjukdom och insekter kan få förödande konsekvenser för miljön oeh livskvaliteten. En drabbad gröda tar ej upp näring pä normalf sätt, och då kan i marken frigjorda ämnen genom läckage komma aff skada miljön. Sjuka och skadade växter kan också innehålla naturligt alstrade, farliga gifter, som kan överföras till våra hvsmedel. Livsmedelskontrollerna är mycket vikfiga. Vi moderater anser aff kraven måste skärpas. Det svenska jordbruket måste få möjlighet aff konkurrera på lika villkor med länder som producerar livsmedel också i miljöperspektivet: det gäller odlingsmetoder, lagringsbehandling, färskhet m.m.

Herr falman! Jag har här berört några av många områden inom vilka vi moderater intensivt och i posifiv anda kommer aff arbeta vidare för aft åstadkomma en bättre miljö, ett rikt svenskt näringsliv och ett framgångsrikt Sverige.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

199

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

200

Anf. 86 INGRID HASSELSTRÖM NYVALL (fp):

Herr falman! I denna miljö- och energipolitiska del av den allmänpolifiska debatten avser jag infe aft ge mig in på hela denna stora sfär utan med glatt mod koncentrera mig på ett område: vindkraften.

För aff kärnkraffsfri energiförsörjning efter 2010 skall bli möjlig - och det måste den bli - är det nödvändigt atf 1990-talet används till utveckling av ny energiteknik, till fortsatt energisparande och nya processer inom industrin samt tiU ändrade konsumtionsvanor.

Riksdagsbeslutet i våras om stängning av två reaktorer före 1997 skall inte leda fill elbrist, lovar den energiansvariga inom regeringen, statsrådet Dahl. Folkpartiet visade genom en reservation att vi inte delar hennes uppfattning. Särskilt för Sydsverige kan läget bli besvärligt.

Här har tidigare i dag talats mycket om välfärd och trygghet. Alltför snabba reakfornedläggningar kan leda till problem för både industrin och boendet, problem som kan hota välfärden och skapa otrygghet.

Nej, låt oss i stället för avstängning tala om utveckling och ersättning, och infe bara fala, utan få något aft hända.

De drygt 60 TWh kärnkraftsel som vi förbrukar i dag kan infe ersättas av ett enda nytt energislag. En del kan sparas, men vi måste sikta på en mångfald av ersättningar. Det första vi bör arbeta med är enligt min uppfattning vindkraften. Den är infe helt färdigutvecklad, men tekniken ligger långt framme. Det visar de vindkraftverk som redan är i kommersiell drift i Danmark och USA.

Ännu intressantare för vårt land är de två försöksverken på Gofland och i Skåne, Näsudden och Magiarp. De står alltid,stilla, säger många belackare. Och visst har de haft problem under årens lopp, men det är väl förklarligt; det är ett utvecklingsarbete som bedrivs, och varje problem kan leda till bättre lösningar.

Sanningen är aff Vattenkraft, som driver Näsudden, nu gär vidare med nya vindkraftverk i en gruppstafion norr om Näsudden. Dessa blir mindre, 90-250 kWh effekt mot Näsuddens 2000. Det är mycket värdefullt aff man nu prövar även mindre storlekar.

En annan sanning är aff Magiarp, som ligger under Sydkrafts ansvar, är det vindkraftverk i världen som gett mest energi. Tyvärr har Sydkraft, efter vad jag vet, infe tagit några nya initiativ ännu för aff gä vidare, vare sig på egen hand eller i Kraffförefagens Vindkraft AB, som är kraftförefagens gemensamma utvecklingsbolag inom vindkraffsomrädet och där även Vattenfall ingår. Detta bolag bildades på regeringens inifiativ hösten 1985. Jag ifrågasatte i en motion i våras om denna organisationsform är den rätta och om inte bolagefs verksamhet hellre borde överföras till Svensk Energiutveckling AB. Mofionen vann infe gehör, men det bUr kanske fler anledningar atf återkomma.

Ytterligare försöksverksamhet pågår dock glädjande nog på flera platser i Sverige genom både offentliga och privata initiativ.

En stor vindkraftsutbyggnad skulle kunna ersätta inemot hälften av kärnkraften. Men en så långtgående målsättning kan inte anses realistisk, utan rimligare är ett första mål pä 6-10 TWh, dvs. drygt 10 %.

Den nyligen framlagda utredningen om lokalisering av stora vindkraft-

verk. Läge för vindkraft, är en mycket värdefull genomgäng.av vindkraftens möjligheter i vårt land. Vad som särskilt gläder den som tror på vindkraft är den positiva syn utredningen speglar. Den visar på den naturtillgång vi i södra Sverige har i vinden. Norra Sverige har gett oss av sin vattenkraft. Nu är det vår fur aff, om än i mindre grad, bidra till elförsörjningen.

Utredningens uppdrag har infe omfattat kostnadsaspekten. Vi vet att all ny energi blir dyrare än den som nu produceras, men inget säger aff vindkraften kostar mer än andra nya energislag.

Det är bara genom att arbeta för aft utredningens förslag om försöksgrupp-stationer till lands och till havs får genomföras som vi kan få en bild av vad kostnaderna blir. Utredningen föreslår tre lägen på land och fre till havs. Ett av dem är Hanöbukfen. Det är särskilt intressant, med tanke pä den vindkraftssatsning till havs som Blekinge planerar.

Men miljön dä - vad har den blivit av? Den är infe bortglömd. Påverkan på miljön och andra mark- och vatfenanvändningsinfressen kan man endast klarlägga om man prövar. Enligt min uppfattning är vindkraften infe något hot mot miljön. Den är ren, förnyelsebar och kan användas frän stor till liten skala. Den kan fas bort om den infe behövs. Det är nog mest ögat den kan störa. Jag tror dock atf en bruten horisonflinje kan utstås, mot aft man fär industrikraff, ljus och värme.

Herr falman! Hur kan den fillgång vinden är bäst tas fram? Jo, på följande saft:

1. fortsatt teknisk utveckling av vindkraftverk i Sverige och i internationellt samarbete,

2. demonstration av tekniken både i stor och i liten skala,

3. kunskap om lokaliseringspäverkan och kostnader genom försöksgrupp-stafioner och andra etableringar,

4. en positivare syn på och mer förtroende för vindkraftens möjligheter än vad som är vanligt i dag samt

5. utrönande av om den nuvarande organisationsformen är den rätta.

Genom bl.a. dessa åtgärder borde vi i mitten av 90-talef ha vunnit sådan klarhet aft en verklig satsning på vindkraftverk kan påbörjas. Då skapas en av flera alternafiva energikällor inför den avveckling av kärnkraften som är vår absoluta målsättning.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 87 ROY OTTOSSON (mp):

Herr falman! Statsminister Ingvar Carlsson sade i sitt inledningsanförande i förmiddags atf det hade skett stora framsteg pä miljöns område i Sverige. Som exempel nämnde han minskade utsläpp av svaveldioxid och kvicksilver samt atf en del tidigare badförbud har kunnat hävas.

Stämmer det där? Svavelutsläppen måste minskas med 90 % räknat frän 1980 års nivå om försurningen verkligen skall stoppas. Regeringens målsättning är bara 65 %.

Verkligheten är den aft försurningen i Sverige tilltar för varje år som gär. Det blir ständigt fler försurade sjöar och fler försurade brunnar, och nu hotas grundvattnet och skogsmarkens förmåga aft alls kunna bära skog. Därmed hotas också grunden för ett ekonomiskt välstånd i vårt land.

201

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

202

Målsättningen är alltså för låg. Pratet om att man skall följa naturens krav är än sä länge bara prat.

Misslyckandet i kampanjen mot försurningen beror också på trafikpolitiken. I regeringsförklaringen antyds att vi skulle ha fått en ny, miljövänlig trafikpolitik i Sverige. Men verkligheten är aft ScanLink har påbörjats i Bohuslän, aff en bilbro över Öresund förbereds och att Delfavägen genom Indalsälvens delfa byggs just nu. Resultatet är atf biltrafiken och dess avgasutsläpp ökar. Trots införandet av katalysatorer ligger kväveoxidutsläppen kvar på en mycket hög nivå. Naturens krav är aff kväveoxidufsläppen minskas med 75 %, men regeringens mål för 1995 är 30 %. Det är tveksamt om man ens kan klara det med nuvarande trafikpolitik.

Misslyckandet så långt är också ett internationellt misslyckande. Länderna runt om oss i Europa har också en svag miljöpolitik. De internafionella avtalen utvecklas alltför långsamt. Det skulle behövas helt nya grepp, något som ger fattiga länder som Polen verklig möjlighet aft minska sina försurande utsläpp. Vi har föreslagit en internationell fond för defta ändamål. Kanske man skulle kunna gå ännu längre och ha någon typ av Marshallhjälp eller motsvarande.

Det går att stoppa försurningen, men då måste svavelhalfen i olja ner ännu mer, under en halv procent. Vi måste sänka hastigheterna på våra vägar, åtminstone under en övergångsperiod. Vi mäste få över en stor del av de långväga tunga godstransporterna till järnväg och inte som nu föra över ännu fler transporter pä landsväg med hjälp av det s.k. bärighefspakefet, vilket innebär atf man får köra med ännu tyngre lastbilar. Vi måste satsa pä pendeltåg, trådlösa snabbtåg, utbyggnad och förbättring av järnvägar över hela landet och samtidigt begränsa biltrafiken, speciellt inne i storstäderna. Men för detta krävs helt andra belopp fill järnvägssafsningar m.m. än vad regeringen hittills har budgeterat. Satsa 60 miljarder fram till sekelskiftet på järnvägsutbyggnader och miljövänlig kollektivtrafik i städerna! Dä kommer vi kanske någon vart. De 10 miljarder som nu anslagits räcker infe.

Det gäller också aft komma i gång så snart som möjligt. Vi miljöpartister anklagas ibland för aft ha alltför bråttom. Men faktum är- om vi håller oss till försurningen - atf naturens motståndskraft urholkas och fördärvas alltmer. För varje dag som försurningen filläts fortsätta orkar naturen ta emot allt mindre försurande ämnen. Det betyder att våra sjöar och marker är betydligt mer försurningskänsliga nu än under fidigare är.

När statsministern tog minskningen av svaveldioxidutsläppen till intäkt för en lyckosam miljöpolitik hade han däremot för bråttom. Visst är minskningen av svaveldioxidutsläppen ett steg i rätt riktning. Det är naturligtvis mycket bra. Men totalt sett går vi fortfarande baklänges i försurningsfrågan.

Statsministern anförde också minskningen av kvicksilvemfsläppen som ett exempel pä regeringens stora framsteg på miljöområdet. Men trots dessa senkomna utsläppsminskningar ökar halten kvicksilver i fisk. För varje år som gär svartlistas nya sjöar av livsmedelsverket. För varje undersökt sjö är det sannolikt mänga fler ännu ej undersökta som borde svartlistas. Ändå har vi ett gränsvärde som är dubbelt sä högt som Världshälsoorganisationen rekommenderar. Detta har visat sig hänga samman med gamla utsläpp, som finns över hela landet. De har tills nu legat stilla i marken. Men med den

filltagande försurningen har detta kvicksilver följt med uf i sjöarna, där det frigjorts av bakferier och sedan hamnat i växter och djur. Kvicksilverproble-met ökar alltså. Jag har svårt atf se det som ett stort framsteg pä miljöområdet.

Statsministerns tredje exempel, det faktum aft utbyggnaden av kommunala reningsverk har förbättrat vattenkvaliteten i mänga sjöar, är möjligen litet bättre än de andra två. Men infe heller dessa reningsverk är problemfria. De är dåliga på atf rena kväve och bidrar därför starkt fill den pågående övergödningen av havet. Det som renas är i huvudsak slamparfiklar samt fosfat. Detta är utmärkta jordförbättringsmedel och gödningsämnen, som borde hamna på åkrarna i stället för den nuvarande energikrävande konstgödningen. Men de flesta reningsverk är förorenade av tungmetaller och organiska miljögifter från sina kunder, industrier och annat. Därför kan detta rötslam ofta infe användas alls. Det har blivit ett miljöfarligt avfall. Naturligtvis går också en del av dessa gifter direkt uf i sjön.

Efter denna mycket kortfattade analys av regeringens stora framsteg, enligt statsministerns anförande i dag, finner vi tyvärr en betydligt mörkare verklighet. Nej, det går baklänges med miljön än så länge. Det hjälper inte hur många steg vi tar i rätt riktning, om vi samfidigt far mänga fler steg åt motsatt håll.

Samtidigt vill jag gärna tro aft vi befinner oss i en brytningstid, en fid då miljön verkligen fär en ny roll i den prakfiska polifiken. Jag tycker atf den debatt vi har haft i kväll pekar på det. Det är många ord, men kanske skulle de kunna förbytas i en praktisk polifik så småningom. Det far också, som flera falare sagt i dag, tid atf vända skutan. De åtgärder vi vidtar nu fär vi inte se effekterna av förrän om några år. Men vi vet redan nu att de åtgärder som vidtagits är otillräckliga för att ge sädana effekter att de stoppar t. ex. försurningen i varje fall före sekelskiftet.

I årets valrörelse har miljölöftena haglat över väljarna. Därför har vi miljöpartister i riksdagen ställt några frågor fill det ansvariga statsrådet under de gångna tvä veckorna, för atf se om regeringen stod fast vid det man vitt och brett lovat om miljön. Vi vill ju väldigt gärna vara en blåslampa under miljöpolifiken i riksdagen. Men de svar vi fick var infe riktigt vad vi hade hoppats pä. Tvärtom var de i långa stycken riktigt dåliga.

Ett exempel; När Hans Leghammar frågade miljöministern när vi får en lagstiftning som sfär i relafion till vad naturen tål, fick han svaret att vi skall nöja oss med den nuvarande lagstiftningen. Naturligtvis skulle vissa smärre skärpningar införas, men i stort sett var det fråga om samma lagsfiftning. Detta trots att det stod på socialdemokraternas valaffischer atf miljölagstiftningen skall skärpas, trots atf flera av oppositionspartierna mitt under brinnande valrörelse anslöt sig fill det miljöpartistiska kravet pä en parlamentarisk utredning med uppgift aft restaurera miljölagstiftningen och trots att ansvariga myndighetspersoner klagar pä att det är svårt att hitta i den nu starkt splittrade miljölagstiftningen. Vissa lagar och bestämmelser är sinsemellan motstridiga. Sfraffbarhet och straffpåföljd för miljöbrott är löjligt små. Dessutom är den s.k. miljöskyddslagen infe alls nägon skyddslag, utan en lag med vilken man fär tillstånd att släppa ut miljöfarliga ämnen i naturen.

Vad Sverige behöver är infe bara en skärpt miljölagstiftning, utan också en

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

AllmänpoUtisk debatt

203

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

mer enhetlig och sammanhållen lagsfiftning. Värt krav har, sedan vi startade 1981, varit atf en särskild miljöbalk skall inrättas. Det måste också bli mycket lättare för berörda enskilda och organisafioner aff överklaga miljömål. Även på den punkten har regeringen svikit hittills.

Det har nu gått två veckor sedan miljöpartiet de gröna kom in i riksdagen, och jag kan ge den första mycket preliminära lägesrapporten fill miljörörelsen och det svenska folket. Här försöker de ansvariga politikerna tona ner problemen. Här finns inga tecken på en i prakfiken radikal omsvängning i miljövänlig riktning. Här finns det än sä länge mest ord och åter ord. Det är därför vikfigare än någonsin atf kampen för en bättre miljö förs med oförminskad styrka även utanför riksdagens väggar.

204

Anf. 88 JENS ERIKSSON (m):

Herr falman! Måndagen den 26 september inträffade något som jag aldrig trodde kunde inträffa. Då sjukskrev sig hela den halländska fiskarkåren, och inga båtar lämnade hamnarna i Halland för aff gä ut pä fiske.

Man funderade ju när plötsligt en hel kår blir sjuk samtidigt och känner sig oförmögen aff arbeta. Fiskarna sade själva aff de mådde lika illa som det hav de skulle ta sin bärgning ur.

De hade då under ett par veckor förgäves försökt aff fånga den fisk som normalf borde finnas pä de fiskeplatser där de och många generationer före dem bedrivit sitt fiske, med fångster som visserligen varierat men ändå i genomsnitt varit så pass goda atf det gett sina utövare försörjning. Så var det nu infe längre. De fångster man fick upp var obetydliga och fisken var död i trålar och garn liksom havskräffa och andra boftendjur. Redskapen stank ruttet och lukten spred sig över hela båten.

Fiskare brukar näsfan aldrig sjukskriva sig om de är i sådant skick aff de över huvud taget kan vara med ombord. Deras aktion måste därför bli en tankeställare för dem som har ansvar för vår miljö, dvs. i första hand miljöministern och hennes departement. Fiskarna i Halland fick i motsats till mänga andra grupper som sjukskrivit sig besked om atf skaffa sig sjukintyg från första dagen. Det var försäkringskassans stora insats för den grupp som utsatts så hårt av miljöförstöringen aft man infe mådde bra och infe såg någon annan utväg.

När haven håller på aft förstöras är fiskaren den förste som far illa, fy han berövas sitt levebröd, och det är vad som hänt inom stora delar av de vattenområden Sverige förfogar över. Det gäller inte bara Kattegatt. Även i Skagerrak är situationen oroväckande för att använda ett milt uttryck. Det är mer än sju år sedan jag kunde fa ett kok av torsk eller rödspäffa ur mina fjordar i norra Bohuslän.

Orenade utsläpp från industrier och bostadsområden i Ösffold och de norska städerna har effektivt dödat eller drivit bort den fisk som förr fanns runt våra öar.

Ingenting har hänt. Inför valrörelsen 1985 åkte Olof Palme och Gro Harlem Bmndfland runt på Idefjorden och besåg eländet, men situationen är inte bättre i dag - kanske värre - än den var då.

Vattnet är lika snusbrunt, och om statsministern i Norge skulle komma pä

tanken aff byta efternamn skulle jag föreslå Brunfvand i stället för Bmndfland.

Gifter och näringsämnen har förstört våra vatten. I sommar har vi periodvis haft badförbud i norra Bohuslän inom vissa områden och likaså i Halland. Och visst är det motbjudande aft bada i snusbrunt vatten, som egentligen skall vara klart, salt och friskt.

Jag vet aff det tillsatts en arbetsgrupp mot havsförorening. Jag vet atf miljöministern lagt en proposition som innehåller förslag om ökade anslag för forskning. Det är bra. Men jag efterlyser de omedelbara åtgärder som bör och kan vidtas medan man forskar.

Man måste skära ner trafiken och utsläppen på E 6, Infe behöver allt det gods som i dag transporteras pä vägen fraktas på detta sätt. Det borde finnas stora möjligheter atf ta större delen på köl, i synnerhet det som transiteras mellan Norge och Europa, Problemet har uppstått därför aft det är så billigt aff köra på svenska landsvägar aft färjtrafiken infe blir lönsam eller konkurrenskraftig.

Man måste ställa krav på avgasrening på de bilar som skall köra på våra vägar, infe bara svenska bilar, eftersom kanske 80 % av sommarfrafiken består av ufländska fordon. Sätt in fäg på sommaren och låt dem stanna vid stationerna så atf folk kan komma av och på. Hejda utsläppen frän industrin och hjälp glesbygdskommunerna atf fä sina avlopp renade. De klarar infe själva atf bekosta rening för en fem-fiodubblad befolkning under sommaren. Ta förnyade kontakter med i första hand Norge och Danmark för aff få fill stånd en överenskommelse om rening av utsläppen. Och kräv resultat. Det är Uka angeläget för dem som för oss.

De två algblomningar vi haft i år har allvarligt skadat livet i Västerhavet, och när nu större delen av Kattegatt är död krävs omedelbara åtgärder, inte bara utredningar och forskning. Det är infe tillräckligt.

Vi har i år haft en säldöd i Västerhavet, Säldöden beror inte i första hand på miljön, även om den i någon mån kan ha påverkat och haft viss betydelse, Säldöden beror i första hand på atf stammen blivit så stor aff det saknas livsutrymme för den.

Salen har ett begränsat livsrum. Den uppehåller sig normalt infe i innerskärgårdarna, möjligen med undantag av vissa individer, som av någon anledning avviker från salens tradifionella levnadsmönster. Den kan heller inte söka sig för långt uf från land. Man träffar på salar som berövar fiskaren hans fångst och skrämmer bort resten uf till 8-10 distansminuter från land, men det är heller infe normalt.

Jag menar därför aff sälepidemin är en följd av att stammen, som inte har naturliga fiender, fritt har fått föröka sig. Sådana epidemier är inget ovanligt inslag i naturen när stammarna blir för stora. De förekommer även när det gäller andra djurslag.

Vi har från fisket år efter år tagit upp frågan om en begränsning och reducering av sälstammen så aft det givits utrymme för både salen och fiskaren aff leva inom samma område. Varken naturvårdsverk eller andra -infe heller Sveriges riksdag - har haft nägon förståelse för våra synpunkter på balans i naturen. Vi vill också ha en sälstam. Det har vi alltid haft som ett

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

205

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

trivsamt inslag i ytferskärgårdens fauna. Men det som har hänt de sista åren är infe normalt och inte ansvarsfullt.

Nu är två tredjedelar av sälstammen borta, tyvärr genom sjukdom och en plågsam död. Här har naturvårdarna visat sin verkliga omtanke om naturen. Man lät salarna ligga där ute på klipporna och plågas och lämnade fill kommunen atf ta kostnaderna och hopsamlandet av sälkadavren. Längre än så räckte inte omtanken om livet i naturen och djurens rätt atf slippa lidande.

Om ingenfing nytt inträffar och om epidemin nu är slut kommer säkert sälstammen atf klara sig bra. Den tredjedel, som är kvar, motsvarar med god marginal en normal sälstam som den varit under det senaste seklet. Men om det vet vi ingenting i dag. Sjukdomen kan på nytt blossa upp och dä kan stammen vara i fara.

Ingen vill ha det så här, men orsaken är säkert infe ovilja utan mera okunnighet både om sälstammens storlek och dess livsbetingelser. Detta oförstånd har kostat min kommun och grannkommunerna mänga kronor. Det rör sig om miljonbelopp, och det har kostat djuren mycket lidande.

Herr talman! Nu flyr semesterfirarna vår kust i väster. Fiskarna drabbas först men även andra drabbas så småningom. Därför krävs snabba åtgärder, ty det går aff återställa det som skadats därför aff naturens egen läkekraft verkar, bara vi upphör med förstörelsen med utsläppen och med övergödningen,

Slufligen inställer sig frågan: Vem skall betala de skador som åsamkats svenskt fiske? Fiskaren har infe i nämnvärd omfattning fått ersättning för sälplågan, som kostat arbete och pengar. Kommunerna får betala säldöden och ta fill vara alla flytande kadaver.

Den enskilde fiskaren kan inte fa kostnaden för aft han genom miljöförstöringen slås ut. Det är staten som i första hand har ansvaret, och det är ett rimligt krav atf den tar sitt ansvar så att den enskilde kan hållas skadeslös.

206

Anf. 89 Miljö- och energiminister BIRGITTA DAHL:

Herr talman! Lät mig först säga till Jens Eriksson atf just den situafionen under den gångna sommaren vid västkusten är ett exempel pä den mycket plågsamma erfarenheten atf vi, trots att vi vidtar åtgärder och har inlett det arbete som kommer aff leda till en förändring, måste uppleva detta slags katastrofer. Och jag tror aff vi dess värre kommer aff fä uppleva sådana fler gånger. Dels tar det fid innan åtgärderna slår igenom, innan naturen tvättats ren, bokstavligt talat, dels bidrar också andra saker, Säldöden var en utomordenfligt svär och plågsam upplevelse för alla.

Sedan vill jag säga följande till Jens Eriksson, och den frågan har vi diskuterat flera gånger förut: Det är inte sant aff vi inte har gjort något, och det gäller både Sverige och Norge, Vi har kommit långt förbi utredningsstadiet fram fill handlingssfadiet. Vi har skärpt kraven på industrierna utefter kusten och ända upp fill Skoghall vid Vänern för att de skall göra mindre utsläpp. Genom samordnade regionala program i Laholmsbukten och i Ringsjön och miljöprojekt i Göteborg och nu också i västra Skåne har vi inlett insatser, som redan nu innebär skärpta krav för en rad aktörer i syfte aft minska utsläppen.

Regeringen har givit länsstyrelserna möjligheter att genomföra regionala

hastighetsbegränsningar för atf ingripa mot trafiken i områden av den här typen. Socialdemokraterna i Bohuslän har begärt sådana regionala hastighetsbegränsningar efter västkusten. Tyvärr har de ännu infe fått gehör för det, men vi hoppas att de skall lyckas.

Vi har numera också en överenskommelse med Norge som innebär atf Norge skärper kraven på industrierna, jordbruket och de kommunala avloppen i gränslandet norr om Idefjorden och i Idefjorden,

I det program mot havsföroreningar som under det här året under mitt ordförandeskap har utarbetats inom Nordiska rådet har man på mitt förslag tagit in ett antal regionala program där flera länder samarbetar. Det handlar om Norge och Sverige när det gäller västkusten, samt om Danmark och Sverige när det gäller Öresund,

Jag tycker inte aft påståendet aff ingenfing görs skall stå oemotsagt, när vi faktiskt befinner oss mitt uppe i ett mycket akfivt arbete för aff åstadkomma resultat. Mycket, mycket mer kommer aft behöva göras. Vi kommer att behöva kräva uppoffringar av oss själva.

Jag vet -- därför atf jag själv har varit med om att fatta beslut om det - att många kommuner efter västkusten har fått statliga bidrag för atf bygga uf de kommunala avloppssystemen, Alla har inte fått så mycket som de har velat, men jag vet att man just på västkusten har fått mer generöst stöd än nägon annanstans.

Sedan tycker jag i all enkelhet atf kommunerna bör kräva även av de sommarboende atf de betalar för sig i det här avseendet - det är självklart. Jag betalar självfallet med stolthet avgift för sådant där jag har min sommarstuga vid Östersjöns strand. Jag tycker aft det är en självklarhet att de som utnyttjar västkusten för sommarboende skall betala vad det kostar aff rena efter dem.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Anf. 90 JENS ERIKSSON (m) replik:

Herr talman! Jag vet infe, Birgitta Dahl, om det har hänt någonting när det för varje är blir värre och värre. Jag har befarit de här fjordarna i mer än 50 år, och hittills har ingen bättring skett på något område. Sä illa som det är i år har det inte varit nägon gäng fidigare, och fortfarande säger man; Här görs massor. Det pratas mycket, man kommer överens om mycket, men resultatet är ganska magert.

Jag vill ställa frågan: Vem skall ta ansvaret för det som har inträffat? Vem skall fa ansvaret för de halländska fiskarna nu? De stora båtarna kan gä till Östersjön eller ge sig i väg någon annanstans, men kustfiskarna - vad skall de göra? Skall de sälja sina båtar eller vad skall de leva av? Vad vill miljöministern råda de fiskare på den halländska kusten som har drabbats att göra? Det är bra om jag kan ta med ett råd till dem om vad de skall göra nu när de har drabbats av detta.

Hastighetsbegränsningar är visserligen bra, men jag tror aft man måste föra bort en del av godstrafiken från E 6, som går längs kusten. Om sommaren behövs det ingen hastighetsbegränsning. Jag kör där ofta. Då kommer man aldrig över 60-70 km/tim där, pä grund av atf köerna är sä länga atf man inte kan köra fortare. Vi behöver en ordentlig väg längs Bohuskusten om vi skall kunna ha den här trafiken.

207

208

Anf. 91 IVAR FRANZÉN (c):

Herr talman! Det pågår en bred och intensiv kampanj, organiserad av kraftbolag och storindustri, för atf försöka bevisa vilka förödande konsekvenser stängningen av två kärnkraftsreakforer i mitten av 1990-talet fär. Ännu allvarligare är atf statens energiverk nedlåter sig till att med tendentiösa utredningar lägga än mer bränsle på kampanjbrasan,

I gärdagens DN hävdas atf statens energiverk spär elbrist redan 1992/93 och aft elpriset till dess kommer atf fördubblas. Det är långt mer än industrin tål. Det förutsägs vidare aft miljövänliga elkrävande investeringar kommer aft skjutas upp eller flyttas utomlands. Jobben i Sverige är i fara. Detta är den skräckbild som målas upp om tvä reaktorer stängs i mitten av 1990-talef,

Herr falman! En saklig analys av dagssifnationen och av framtidsmöjligheterna ger en helt annan bild av framtiden än den som återges i gärdagens DN, Lät mig börja med den påstådda risken för elbrist,

Dagssituafionen är den aft "överskottet" på el har medfört atf realisationen av skattefri el ökat dramatiskt den senaste folvmånadersperioden till ca 10 TWh - 10 miljarder kWh, Detta är mer än den produktion som faller bort när två reaktorer stängs i mitten pä 1990-talef,

Samtidigt har netfoexporten av el ökat väsentligt. På årsbas kan vi räkna med att det blir 6-7 TWh, Dessutom finns det outnyttjad produktionskapacitet i befintliga kraftvärme- och mottrycksanläggningar pä minst 5 TWh,

Det finns alltså i dagens elsystem en reservkapacifet av storleksordningen fyra fem kärnkraftverk - utan att fa i anspråk olje- och kolkondenskraftverk. Det är uppenbart aft det i dagssituafionen är lätt atf stänga två kärnkraftsreakforer. Det krävs endast en viss reducering av elexporten och atf realisafionsförsäljningen av el minskar något.

Hur har då elanvändningen utvecklats den senaste folvmånadersperioden?

Jag utgår nu frän den redovisning veckovis som Vattenfall gör ät samkörningsnämnden. Den slutliga elanvändningen exkl, avkopplingsbar el och överföringsförluster är enligt Vattenfalls redovisning den senaste folvmånadersperioden ea 121 TWh, För tvä är sedan var motsvarande siffra 118 TWh, När det gäller användningen av "prima" ström har alltså ökningen på tvä är infe varit mer än ca 3 TWh eller ca 1 % per är. Under denna fidsperiod har industriproduktionen volymmässigt ökat med 6-7 %, Kapaci-tetsufnyffjandet är i dag på topp, och industrin gör goda vinster. Hela ökningen av elanvändningen under tvåårsperioden ligger på industrin. För sektorn bosfäder, service och värmeverk har det t,o,m, skett en viss minskning av användningen av prima el.

I samband med de omfattande förnyelseinvesteringar som pågår och den närmaste tiden kommer att ske inom industrin kommer tveklöst teknik för effekfivare energinytfjande till användning, och det kommer att minska industrins behov av energi. Det kommer att gälla även elanvändningen. När konjunkturen svänger nedåt kommer sannoUkt industrins elanvändning att minska betydligt, dels beroende på de gjorda investeringarna, dels på grund av en minskad produktion. Dagens elanvändning inom industrin är sannolikt något av en topp för de närmaste åren.

Påståendet - som ständigt förekommer i massmedia - att elanvändningen ökar snabbt stämmer alltså inte med Vattenfalls egen redovisning. Tvärtom har elanvändningen planat ut trots högkonjunktur och kraftigt ökad industriproduktion.

Detta ger fullt stöd för den uppfattning som statens energiverk hade för ett år sedan, nämligen atf två reaktorer kunde avvecklas utan atf ny basproduktion behövde byggas och aft påverkan på elpriset skulle bli mycket måttlig. Den samhällsekonomiska kostnaden bedömdes då till ca0,5 öre/kWh, Det är synnerligen märkligt atf statens energiverk kan göra så totalt olika bedömningar hösten 1987 och hösten 1988. Såvitt jag kan förstå finns det inte någon saklig grund för energiverkets ändrade uppfattning, och därför går det inte atf frigöra sig ifrån misstanken att statens energiverk inte klarat att motstå trycket från kraftbolagens och storindustrins kampanj och därför anpassat sift budskap efter denna.

Jag vill avslutningsvis slå fast: Vi skall inte och vi behöver inte bygga några nya kolkondenskraftverk vare sig för att avveckla två reaktorer eller för att avveckla hela kärnkraften. Centern har redovisat en mycket konkret förnyelseplan för vårt energisystem, där vi slår fast att det finns stora möjligheter atf minska elanvändningen genom effektivare användning av energin och att det finns stora möjligheter att öka användningen av förnybar energi. Det gäller bara att skapa en marknad fördetta nu, det gälleratt satsa på småskalighet i stället för storskalighet, det gäller att satsa på effektivare energianvändning och förnybar energi. Lägre elanvändning ger lägre elpris. Följer vi de här reglerna, finns det inte någon hotbild på något sätt. Det finns däremot mycket positiva framfidsmöjUgheter i det nu av riksdagen tagna första steget i kärnkraftsavvecklingen genom att två reaktorer tas ur drift i mitten av 90-talef.

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Allmänpolitisk debatt

Prot. 1988/89:11 8 § Föredrogs och hänvisades 19 oktober 1988 Redogörelse

1988/89:2 till finansufskoHef

9 § Anmäldes och bordlades

Propositionerna

1988/89:16 om lagstiftning med kompletteringar till reformen av svenska

kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet, m.m, 1988/89:17 om upphävande av vissa kyrkoförfattningar, m,m, 1988/89:31 om jäv för konkursförvaltare 1988/89:32 om ändring i lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet

av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet

10 § Anmäldes och bordlades

Motionerna

med anledning av prop, 1988/89:1 om förlängning och utvidgning av

frikommunförsöket 1988/89:K1 av Sven-Gösta Signell m,fl, (s)

med anledning av prop, 1988/89:3 om bidrag vid adopfion av ufländska barn 1988/89:So3 av Lars Werner m,fl, (vpk) 1988/89:So4 av Kersti Johansson och Rosa Östh (c)

med anledning av prop. 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning

1988/89:Ub2 av Lars Werner m.fl, (vpk)

1988/89:Ub3 av Stina Gustavsson (e)

1988/89:Ub4 av Cari Bildt m.fl. (m)

1988/89:Ub5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1988/89:Ub6 av Rune Rydén m.fl. (m,fp,c)

1988/89:Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m,fp,c)

1988/89:Ub8 av Rune Rydén m;fl. (m,fp,c)

1988/89:Ub9 av Larz Johansson m.fl. (c)

1988/89:UblO av Eva Goes m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1988/89:5 med förslag om ny smitfskyddslag m.m.

1988/89:So5 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

1988/89:So6 av Lars Werner m.fl. (vpk)

1988/89:So7 av Sten Svensson m.fl. (m)

1988/89:So8 av Anita Stenberg m.fl. (mp)

1988/89:So9 av Margareta Fogelberg (fp)

1988/89:SolO av Rosa Östh m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:6 om ändrade bestämmelser om felparkeringsavgifter, m.m. 1988/89:T1 av Rolf Clarkson m.fl. (m) 1988/89:T2 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

210

11 § Meddelande om interpellation

Meddelades atf följande interpellation framställts

den 19 oktober

1988/89:27 av Hans Göran Franek (s) till utrikesministern om Israels ockupation på Västbanken och i Gaza;

De israeliska trupperna i de ockuperade områdena pä Västbanken och i Gaza bedriver ett omfattande förtryck mot den palestinska befolkningen. Det far sig främst uttryck i massiva militära insatser och razzior. Hundrafals palestinier har dödats under det senaste året sedan intifadan (resningen) började den 9 december 1987. Tusentals människor har skadats, hundrafals med livslånga handikapp som följd.

Det finns i dag tusentals palestinier som arresterats av de militära ockupationsstyrkorna. De kan hållas i militära förvaringsläger upp till sex månader utan aft åtalas inför militärdomstol. Denna tidsfrist kan av militärmyndighefen förlängas, vilket också sker i betydande utsträckning. De arresterade bedöms som säkerhetsrisker - ett begrepp som tolkas mycket vidsträckt - och får under de första 14 dagarna infe fa emot något besök, inte ens av försvarsadvokaten eller Röda korset.

De arresterade döms på löpande band efter en mycket kort procedur inför militärdomstol. Det förekommer ofta aff de åtalade eller deras försvarare framför atf erkännandena avgeffs under tvång, hot, tortyr eller annan brutal behandling. Förhållandena i arresferingslägren och fängelserna är mycket hårda. Även kollekfiv bestraffning förekommer.

Förhållandena i arresteringslägret i Anzar III i södra Gaza, där omkring 2 500 arresterade finns, beskrivs som extremt härda oeh förnedrande för de intagna.

Särskilt allvarligt är de ständiga aktioner som civilgarden, främst israeliska bosättare, delfar i, ofta med militärens beskydd. Dessa garden trakasserar, hotar, misshandlar och t.o.m. dödar palesfinier. Ett mindre antal ingripanden har gjorts mot deltagare i sådana civilgarden, men påföljderna har varit mycket milda. För det mesta kan dessa garden härja fritt.

Trots de omfattande insatser som UNRWA gör, är förhållandena i flykfinglägren skrämmande. Inga insatser, hur stora de än är, kan hjälpa dessa människor till ett människovärdigt liv.

De flesta tvingas till sysslolöshet. Bara en mindre del av dem som bor i läger kan arbeta i Israel. Oavsett om de är bosatta pä Västbanken eller i Gaza

211

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Meddelande om interpellation

212

har de ingen rätt atf övernatta i Tel Aviv, även om de arbetar där. Detsamma gäller om de arbetar på annat håll i själva Israel.

Alla polifiskt frihetsberövade måste omedelbart friges och beslutade deportationer upphävas och nya deportationer stoppas.

Alla skolor som nu är stängda måste genast öppnas. Detta gäller även universiteten som i långt större utsträckning stängts än vanliga skolor.

Många israeUska enskilda och organisafioner tar i dag direkta kontakter med PLO i exil och det förenade nationella ledarskapet av PLO i de ockuperade områdena. En ledande kraft i det nationella ledarskapet är Faisal Husseini. Det har väckt starka protester aft det fortfarande är straffbart atf ha sådana kontakter och aff ett flertal rättegångar drivs för aft bestraffa de engagerade.

Husseini har gång på gång arresterats och är nu återigen fängslad av de israeliska ockupationsmyndigheterna. Han har adopterats som åsiktsfänge av Amnesty Internafional.

Solidaritet med Palestinas folk är infe en anfiisraelisk aktion. Israels folk drabbas också om än infe i samma grad oeh pä samma sätt av den långvariga ockupationspolifiken.

I rådande mycket kritiska läge vore det av stort värde om såväl PLO som Israel expUcit erkände varandras rättigheter till existens i oberoende stater med säkra och erkända gränser. Det skulle vara en god början till en internafionell konferens om Mellersta Östern med deltagande av alla berörda parter under ledning av FN. PLO har visat tillmötesgående genom atf uttala sig för FN:s delningsplan från 1947. PLO godtar också i sammanhanget aktuella FN-resolufioner 242 och 181.

Det råder inget tvivel om atf den palestinska befolkningen ställer sig bakom PLO och det nationella ledarskapet. Det finns ingen annan grupp eller organisation av betydelse som kan spela någon roll för aft tillvarata palestiniernas intressen. Den s.k. tvåstatslösningen är fast förankrad hos den palestinska befolkningen. Även om det finns extrema grupper pä båda sidor gäller det nu att utjämna motsättningar och stödja de fredsvänliga och realistiska krafterna.

De humanitära insatserna fill den palestinska befolkningen måste förstärkas genom UNRWA, Röda korset, Amnesty International, Internationella Juristkommissionen och andra Uknande organisafioner.

Det svenska humanitära projektet för rehabilitering i Ramallah måste fullföljas. De israeliska myndigheternas motstånd då det gäller aft ge erforderligt tillstånd måste aktivt bearbetas. Det är angeläget att svenska frivilligorganisationer får ökade bidrag.

Det finns ett flertal organisafioner som verkar för mänskliga rättigheter och för rättshjälp åt förföljda palestinier. Al Haq och kväkarna är de viktigaste organisafionerna för sädana hjälpinsatser. Den rättshjälp som de förföljda erhåller är ofta infe fillräcklig. Sverige bör därför bidra fill rättshjälpsinsafser av samma slag som sker på andra häll, exempelvis i Sydafrika och Chile.

Svenska regeringen bör verka för atf de direkta affärsförbindelserna mellan Sverige och palestinska företag i de ockuperade områdena utvecklas.

Det skulle även vara välkommet om svenska företag ville investera i dessa områden.

Det svenska generalkonsulafet utför ett mycket viktigt arbete i de ockuperade områdena, dock endast med en honorärkonsul. Det betyder att konsuln i princip är oavlönad. De resurser som står fill generalkonsulatets förfogande är mycket begränsade. Det är angeläget att förstärka det svenska generalkonsulafefs ställning och resurser. Det bör övervägas att hålla en avlönad konsul. Men det behövs också förstärkningar av personal för det humanitära biståndet och för bevakning av mänskliga räffighefsfrågor.

Mot bakgrund av det anförda ställer jag följande frågor fill utrikesministern:

1. På vilket sätt vill regeringen agera främst i FN för att den israeliska ockupationen snarast upphör?

2. Vilka åtgärder kommer regeringen aff vidta för aff genomföra humanitära projekt, bl.a. ett rehabiliteringscenfer i RamaUah?

3. Kommer stödet till frivilligorganisationernas hjälpverksamhet i ockuperade områden aff utökas?

4. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för aff handeln med palestinska företag skall kunna utvecklas?

5. Vilka initiafiv avser regeringen atf vidta för Faisal Husseini och andra politiska fångars frigivning?

6. Är regeringen beredd aff förstärka svenska generalkonsulafet i Jerusalem?

Prot. 1988/89:11 19 oktober 1988

Meddelande om fråga

12 § Meddelande om fråga

Meddelades atf följande fråga framställts

den 19 oktober

1988/89:127 av Ove Karlsson (s) till jordbruksministern om skärpta regler för hyggesrensning före slutawerkning:

En skogsägare skall minst en månad innan avverkningen påbörjas anmäla planerad slutawerkning fill skogsvärdsstyrelsen om den omfattar minst 0,5 hektar.

Allt oftare förekommer det atf avverkningen påbörjas innan hyggesrensning genomförts, vilket i för naturen känsliga orriråden kan vålla stora skador.

Är därför statsrådet beredd att medverka till aff fillämpningen av skogsvårdslagen skärps på sådant sätt atf ökad naturvårdshänsyn fas vid hyggesrensning före slutavverkning?

213

Riksdagens protokoll 1988/89:11