Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89: 89

om ändrade betalningsvillkor för vissa stadiga bostadslån, m. m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 16 februari 1989.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Ulf Lönnqvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en lag om ändrade betalningsvillkor för vissa slaUiga bostadslån m. m. Förslaget innebär att vissa äldre lån för hyres- och bostadsrättshus -pariietslån och räntelån samt lån enligt 41 § bostadsfinan­sieringsförordningen - från och med den 1 juli 1989 skall återbetalas efter en fast amorieringsplan. Det hittillsvarande systemet med amorteringen knuten lill upplrappningar av den garanterade räntan (s. k. uppskjuten amortering) avvecklas därmed. Enligt förslaget skall ett lån vara betalt inom 15 år, räknat från årsskiftet närmast efter det att 25 år har förflutit från husets färdigstäl­lande. Återbetalningen skall ske i form av annuiteter.

I propositionen redovisas också vissa andra förenklingsförslag beträffande de statliga bostadslånen. Bl. a. föresläs åtgärder som påskyndar avveck­lingen av lån som finansierats över stalsbudgeicn. För att Statens Boslads-finansieringsaktiebolag, SBAB, skall kunna finansiera ersällningslän föreslås att statens garantiförbindelse för bolaget ökas till 1 500 milj. kr.

Vidare föreslås ändrade beräkningsgrunder för räntebidrag i syfte att främja ökad räntekonkurrens mellan långivarna. I anslutning härtill föreslås en justering av den garanterade räntan för nya ombyggnadslån.

1   Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 89


Prop. 1988/89:89


Propositionens lagförslag                                Prop. 1988/89:89

1   Förslag till

Lag om ändrade betalningsvillkor för vissa

statliga bostadslån m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller låneförbindelser som avser stafligt lån beviljat enligt

1.  bostadslånekungörelsen (1967: 552), om ränta och amortering på lånet
beräknas enligt 33 § kungörelsen,

2.   räntelänekungörelsen (1967: 553), om ränta och amortering på lånet beräknas enligt 16 § kungörelsen eller

3.   bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946), om lånet amorteras enligt 41 § andra eller tredje stycket förordningen i paragrafens lydelse vid utgången av juni 1985.

2 § Oavsett vad en låntagare udigare har utfast beträffande lån som anges i I §, skafl från och med den 1 juli 1989 följande gälla som villkor i fråga om betahiing av ränta och amortering på lånet.

Lånet skall vara betalt inom 15 år, räknat från det årsskifte som infaller närmast efter det att 25 år har förflutit från husets färdigställande.

Ränta och amortering som förfaller till betalning efler den 1 juli 1989 skall betalas i form av annuiteter, som beräknas efter åtta procent ränta och den tid inom vilken lånet skall vara betalt. Om räntesatsen för lånet är högre än åtta procent, skall fömtom annuiteten betalas en tilläggsränta som svarar mot skillnaden. Om räntesatsen är lägre än åtta procent, skall annuiieien minskas med ett belopp som svarar mot ränteskillnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


 


Bostadsdepartementet                            °P- 1988/89:89

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 februari 1989

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden S. Andersson, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Lönnqvist

Proposition om ändrade betalningsvillkor för vissa stadiga bostadslån, m. m.

1 Inledning

I propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1988/89: 47, bil. 4) anmälde jag all jag aysåg att återkomma lill regeringen med förslag om ändrade amorteringsvillkor för vissa äldre låneformer. Jag vill nu ta upp den frågan (avsnitt 3). Samtidigt redovisar jag vissa andra förslag beträffande de staUiga bostadslånen (avsnitt 4).

Regeringen beslutade den 26 januari 1989 all inhämta lagrådets yttrande över eti förslag lill lag om ändrade betalningsvillkor för vissa siaUiga bostadslån m. m. Förslaget är likalydande med del som nu läggs fram. Jag har dock nu i den löpande texten (avsnitt 3) gjort vissa smärre tillägg i fråga om de statsfinansiella konsekvensema av förslaget samt även vissa redaktionella ändringar. Lagrådets yttrande, som avgavs den 9 febmari 1989, bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga .

Lagrådet har godtagit lagförslaget och ytu-andel föranleder därför ingen kommentar frän min sida.

Innan jag lägger fram mina förslag, vill jag som en bakgrund redovisa bosiadslånesysiemeis nuvarande utformning saml reglema för räntebidrag och amortering av bostadslån som lämnats under olika perioder.

2 Bostadslån och subventioner - nuvarande utformning

2.1  Bakgrund

Sedan bostadspolitiska åtgärder av mer generell natur började användas under 1940-talel, har staten bidragit med successivt ökade insatser i form av lån och


 


subventioner. Staten har också genom olika åtgärder garanterat bostads-    Prop. 1988/89:89 byggandets kapitalförsörjning.

Fram lill 1960-talets slut förekom betydande inslag av generella subven­tioner, främst kapitalsubveniioner i form av tilläggslån och räntefria delar av lån samt räntebidrag. Genom riksdagens beslut år 1967 ersattes de generella subventionerna med dels utökade direkta, inkomstprövade subventioner, dels ett på sikt subventionsfrill lånesysiem. Detta lånesystem - som bestod av s. k. pariteislån och ränlelån - byggde på förutsätmingen att kapitalutgifterna omfördelas över liden, vilket innebar att låneskulden kom att uppräknas årligen.

Till följd av utvecklingen på bostadsmarknaden och den höga räntenivån blev emellertid principema med omfördelning av kapitalutgifterna allt svårare att upprätthålla. År 1975 avskaffades därför paritelslåne- och räntelånesy-siemei och ersattes av del syslem med garanterade räntenivåer som fortfarande gäller. Med detta system uppkommer ingen skuldökning. I stället lämnas subventioner i form av räntebidrag med ett belopp som svarar mot skillnaden mellan den faktiska låneräntan och en garanterad ränta. Låntagarens kostnader för räntan motsvaras därigenom av den garanterade räntan. En motsvarande ordning har införts även för äldre lån.

Räntesubvenfloner för lån enligt äldre låneförfattningar lämnas i dag för bl. a. hyres- och bosiadsrättshus som byggts eller byggts om under åren 1958-1974. Antalet lägenheter i sådana hus uppgår för närvarande till 490 000. Räntebidragen för lån lill egnahem som uppförts under samma Udsperiod avskaffades genom beslut av riksdagen år 1982 (prop. 1981/82: 124, bil. 1, s. 35, CU 26 rskr. 353).

2.2 Bostadslånesystemet

Bostadslån för ny- och ombyggnad lämnas för bostäder och lokaler. Bo­stadslånets storlek vid nybyggnad bestäms på gmndval av ett låneunderlag som skall motsvara mark- och byggnadskosmader. Vid ombyggnad bestäms lånets storlek med utgångspunkt från kostnaderna för ombyggnaden. Bo­stadslånet lämnas med olika andelar av låneunderlagei beroende på ägar-kategori. Bostadslånet är normalt kombinerat med underliggande kredit, dvs. bottenlån, som lämnas av annan långivare än staien. Dessa principer har i stort sett varit oförändrade sedan 1950-talet.

Fram lill och med den 30 juni 1985 finansierades bostadslånen över stats­budgeten. Under tiden därefter har finansieringen skötts av Statens Bostads­finansieringsaktiebolag, SBAB. Bolagets upplåning sker på kreditmarknaden. Nyufläningen belastar därmed inte längre statsbudgeten. Sedan december 1986, då del s. k. prioriieringssyslemet avskaffades, genomförs upplåningen i konkurrens med övriga låntagare och på marknadsmässiga villkor.

Riksdagen har beslutat att SBAB fr. o. m. den 1 juli 1989 skall svara för förvaltningen av utestående bostadslån, även sådana äldre bostadslån som finansierats över statsbudgeten (prop. 1987/88: 115, BoU 16, rskr. 273).


 


2.3  Reglerna för räntebidrag och amortering av   Prop. 1988/89:89

bostadslån m. m.

Numera lämnas lån och räntebidrag vid ny- och ombyggnad av bostadshus enligt nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986; 692) resp. ombygg­nadslåneförordningen för bostäder (1986: 693). Räntebidrag lämnas också för bostadshus soiti under åren 1975-1986 har byggts eller byggts om med stöd av lån enligt bosiadsfinansieringsförordningen (1974: 946).

Som framgått av vad jag har sagt tidigare infördes del nuvarande systemet med räntebidrag år 1975. Äldre låneformer anpassades därvid till del nya systemet. De lån som lämnats vid olika tidpunkter behandlas därigenom i princip lika från subveniionssynpunki.

Räntebidrag enligt nybyggnadslåne-, ombyggnadslåne- resp. bostadsfi­nansieringsförordningen lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan verklig räntekostnad för bostadslån och underliggande kredit inom låneunderlagei för bostäder och en garanterad ränta för dessa lån beräknad på den urspmngliga låneskulden. Den garanterade räntesatsen för det första året av lånetiden varierar mellan 2,45 och 4,9 procent beroende på låntagarka-legori. Den garanterade räntesatsen höjs årligen med 0,5 procentenheter för egnahemsägare och 0,25 procentenheter för övriga låntagarkategorier. Utöver dessa s. k. upplrappningar har av stalsfinansiella och andra skäl den garan­terade räntan justerats vid flera tillfallen.

Bostadslån som har betalats ul efter den 1 juli 1985 har en fast amorie­ringsplan. För nybyggda hyres- och bosiadsrättshus är amorteringstiden 35 år räknat från halvårsskiftet närmast efter det att fem år har förflutit från utbetal­ningsdagen. För nybyggda egnahem påbörjas amorteringen omedelbart och pågår i 30 år. För ombyggnadslån är amorteringstiden högst 30 år.

Bostadslän enligt bostadsfinansieringsförordningen som avser nybyggnad av hyres- och bosiadsrättshus och som betalats ut före den 1 juli 1985 är -enligt 41 § bostadsfinansieringsförordningen i dess dåvarande lydelse -amorteringsfria så länge räntebidrag lämnas (s. k. uppskjuten amortering). Bostadslån för nybyggnad av egnahem och för ombyggnad hade redan då amorteringstider på 30 resp. högst 30 år.

Räntesubventioner till hus som byggts under tiden från och med år 1975 till den 1 juli 1985 lämnas sålunda i form av räntebidrag, som utgör skillna­den mellan garanterad ränta och faktisk ränickosmad. Amorteringstiden för lån med uppskjuten amortering är beroende av förhållandel mellan garanterad ränta och faktisk räntekostnad under låneliden. Amorteringen påbörjas när den garanterade räntan, beräknad på det urspmngliga beloppet för under­liggande kredit och bostadslån inom låneunderlagei, överstiger den faktiska räntan på aktuell skuld på samma låneandelar. Amortering sker med det över­skjutande beloppet.

Räntesubventioner för hus byggda eller ombyggda under åren 1968-1974 lämnas i form av räntebidrag enligt 33 § bostadslånekungörelsen (1967: 552) eller enligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till bostadsfinansierings-

t 1 Riksdagen 1988189. 1 saml. Nr 89


förordningen. Sådana subvenfloner lämnas endast för hyres- och bostads-    Prop. 1988/89:89 rättshus.

Reglema i 33 § bostadslånekungörelsen innebär i korfliet att låntagarens utgifter för ränta på bostadslån och bottenlån, inkl. en lill 0,1 procent beräknad amortering på bottenlånet, jämförs med ett belopp som beräknas med ledning av lånens ursprungliga storlek och en basannuiiet (garanterad ränta). Om det beräknade beloppet är lägre än räntan, får låntagaren ett ränte­bidrag som motsvarar mellanskillnaden. Bostadslånet amorteras inte så länge räntebidrag lämnas. När det beräknade beloppet blir högre än räntan amor­teras lånet med mellanskillnaden.

Reglema i punkt 8 övergångsbestämmelsema till bostadsfinansierings­förordningen avser lån enligt 1967 års bostadslånekungörelse som har en fastställd amorieringsplan. I dessa fall bestäms räntebidraget på samma sätt som för bostadslån enligt bosiadsfinansieringsförordningen.

Räntebidrag för hus som byggts eller byggts om med stöd av lån enligt 1967 års bostadslänekungörelse beräknas uppgå lill ca 625 milj. kr. under innevarande budgetår.

Räntesubventioner för hus byggda eller ombyggda före år 1968 lämnas huvudsakligen i form av årliga ränielån enligt ränielånekungörelsen (1967: 553) som omedelbart efterges. I vissa fall lämnas dock räntebidrag enligt punkt 9 i övergångsbestämmelsema lill bosiadsfinansieringsförord-ningen. Sådana subvenfloner lämnas endast för hyres- och bosiadsrättshus.

I nu avsedda fall jämförs låntagarens utgifter för ränta på statliga lån och underliggande kredit med ett s. k. basräniebelopp. Della belopp beräknas i princip på gmndval av lånens urspmngliga storlek och en basränta (garanterad ränta). Är räntan störte än basräntebeloppei beviljas låntagaren eil ränielån. Det urspmngliga statliga lånet amorteras på 30 år. När basränte­beloppet blir högre än räntan, skall det överskjutande beloppet betalas som amortering av de räntelån som lämnades meflan åren 1968 och 1975. Totalt beräknas subventionerna för dessa hus uppgå lill ca 100 milj. kr. under innevarande budgetår.

För både pariteislån och ränielån gäller således au varken amorterings-fldens längd eller amorteringamas fördelning över tiden kan fömtses. Som framgått av min redovisning gäller motsvarande förhållanden för lån som lämnats enligt 41 § bostadsfinansieringsförordningen, dvs lån med upp­skjuten amortering. Motsvarande gällde tidigare även för egnahemslån. 1 samband med riksdagens beslut all slopa räntesubventionerna för sådana lån bestämdes en fast amorteringsplan för lånen som innebär att låntagaren i för­väg vet när amortering påbörjas, med vilket belopp den skall ske och hur länge den skall pågå.

Som har framgått av min redogörelse är reglema för räntesubventioner och amortering av lån som lämnats före år 1985 svåröverskådliga. Olikheter i amorteringsvillkoren försvårar en rationell låneförvaltning. Villkoren avviker dessutom i vissa fafl markant från vad som annars gäfler på krediimarknaden. Subventionsbeloppen i enskilda fall är också begränsade. Sett även från lån-tagamas synpunkt torde den oklarhet som för närvarande råder - bl. a. i


 


fråga om när amortering skall påbörjas och om återbetalningstidens längd -innebära nackdelar.

Det finns alliså all anledning att fortsätta arbetet med att modernisera och förenkla låne- och bidragsreglerna. Inlösen av äldre lån bör främjas. Äldre lån bör anpassas till dagens kredilmarknad. Bl. a. bör samtliga låneformer förses med en fast amorteringsplan. Stora rationaliseringsvinster bör därigenom kunna göras ulan att det blir lill nackdel för låntagaren.

I ansluming till de förenklingsförslag som jag nu lägger fram, vill jag anmäla att jag avser att föreslå regeringen också vissa förenklingar av de bestämmelser som reglerar beräkningen av räntebidrag för lån enligt äldre låneformer.

Det gäller bl. a. bestämmelsema om basannuiteter enligt 33 § bostads­lånekungörelsen och om basränta enligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna lill bostadsfinansieringsförordningen för sådana lån som har rak amortering.

De garanterade räntorna för hus som har uppförts med stöd enligt bostads­finansieringsförordningen har påverkats av såväl tidpunkten för lånebesluiei som tidpunkten för när arbetena påbörjades och tidpunkten för när lånet be­talades ut. De garanterade räntorna har dessutom justerats flera gånger med utgångspunkt från tiden för husets färdigställande. Detta har medfört att systemet med garaniiränior för hus med lån enligt bostadsfinansieringsför­ordningen har blivit myckel svårt att överblicka för låntagarna och besvärligt att administrera för lånemyndighetema. Risken för rättsförluster är betydande.

Av förenklings- och ralionaliseringsskäl bör eftersträvas att garantiräntoma i bostadsfinansieringsförordningen, i likhet med vad som redan gäller för äldre låneformer, knyts an i första hand till husets ålder och ägarkategori. Jag avser att återkomma med förslag i denna fråga.


Prop. 1988/89:89


3 Ändrade betalningsvillkor för äldre lån m. m.

Mitt förslag: För lån som har lämnats före den 1 juli 1985 och som har s. k. uppskjuten amortering skall amorteringen från och med den 1 juli 1989 ske efter en fast amorteringsplan. Ett lån skall vara betalt inom 15 år räknat från årsskiftet närmast efter det att 25 år har förflutit från husets färdigställande. Lånens löptid blir alltså ca 40 år.

Skälen för mitt förslag: Som framgått av min inledande beskrivning av låne- och subventionssystemet förekommer det i dag tre låneformer -samtliga finansierade över statsbudgeten - där både tidpunkten för när amor­tering av bostadslånet skall påbörjas och amorteringstidens längd är beroende av ränteutvecklingen och räntesubventionerna. De tre läneformema är pari­teislån enligt bostadslånekungörelsen (1967: 552), räntelån enligt ränte­länekungörelsen (1967: 553) och lån till nybyggnad enligt 41 § bostadsfman-sieringsförordningen (1974: 946) i paragrafens lydelse vid utgången av juni 1985. Samfliga avser lån till hyres- och bostadsrättshus.


 


Återbetalningsvillkoren är enligt min mening numera mindre lämpliga. Prop. 1988/89:89 Förvalmingen av lånen blir orimligt tids- och kosmadskrävande. Även för den enskilde låntagaren måste systemet medföra problem, bl. a. på grund av att amorteringsvillkoren är myckel svåra att överblicka. Sammantaget talar detta för att samtliga angivna låneformer nu bör förses med fasta amorterings-planer. Innan jag går närmare in på mitt förslag, måste dock ytterligare nägra omständigheter uppmärksammas.

Vid utbetalningen av ell bostadslån utfäsier sig låntagaren i en särskild läneförbindelse alt betala tillbaka lånet enligt angivna villkor. Låneförbindel­sen har karaktär av ett ordinärt skuldebrev ställt till länsbostadsnämnden eller order. Av förbindelsen, sammanställd med den författning enligt vilken lånet har beviljats, följer bl. a. all räntesatsen för lånet fastställs av regeringen. Amortering skall ske enligt den princip som tidigare har beskrivits, dvs. amortering sker när och i den mån den garanterade räntan överstiger ränte­kostnaderna för den underliggande krediten och bostadslånet. Den garan­terade räntan upptrappas årligen enligt bestämmelser i den författning som reglerar den ifrågavarande låneformen. Härutöver har, som jag tidigare nämnde, extra upplrappningar av den garanterade räntan genomförts vid flera tillfällen. I låneförbindelsen finns också bestämmelser om rätt till förtida amortering, tidpunkten för amortering, dröjsmålsränta, uppsägning av lån m. m.

Det rättsförhållande som uppkommer mellan staten och låntagaren på gmnd av låneförbindelsen är av civilrättslig art. Staten är alltså bunden bl. a. av de amoricringsvillkor som gäller för lånen. Visserligen kan amorterings­takten påverkas - t. o. m. ganska kraftigt - genom förändringar av den garanterade räntan. En omläggning till fasta aniorteringsplaner för lånen inryms dock inte i de möjligheter som staten har enligt låneförbindclscma att påverka amorteringarna. Däremot är det givetvis möjligt för siatcn att komma överens med varje låntagare om en sådan omläggning.

Med hänsyn till det stora antal lån del här är fråga om, är dock en om­läggning till fasta amorteringsplaner som gmndas på överenskommelser med varje låntagare knappast möjlig att genomföra i praktiken. Jag bedömer därför att man endast genom generellt verkande bestämmelser kan uppnå den öns­kade ordningen. Eftersom föreskrifter i angivet avseende berör ell bestående rättsförhållande i vilket staten ullika själv är part, måste enligt min mening lagformen användas (jfr RF 8 kap. 2 och 3 §§).

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört föreslår jag att de nya amorterings-reglerna las upp i en särskild lag om ändrade betalningsvillkor för vissa bostadslån m. m. De nya villkor som jag förordar bör gälla från och med den 1 juli 1989. Oavsett vad en låntagare har ulfäst eller vad som har föreskrivits i fråga om räntebetalning eller amortering av de lån som tidigare angivits, bör amortering ske efter en fast plan.

De nya villkoren bör utformas så att ett län skall vara betalt inom 15 år, räknat från del årsskifte som infaller närmast efter det att 25 är förflutit från husets färdigställande. Det betyder att lånens löptid blir ca 40 år.


 


Räntan bör liksom för närvarande bestämmas av regeringen. Betalningen Prop. 1988/89:89 av ränta och amortering bör ske i form av annuiteter. Nuvarande gmnder för beräkning av annuitet enligt 37 § nybyggnadslåneförordningen och 36 § ombyggnadslåneförordningen bör därvid kunna tjäna som förebild. Enligt dessa gmnder bestäms annuiteten efter åtta procent ränta och lånets amorte­ringstid. Om den ränta som regeringen fastställer är högre än åtta procent, skall lilläggsränta betalas. Är räntan lägre, minskas annuiteten i motsvarande mån. Räntebidrag skall liksom för närvarande bestämmas av regeringen efter bostadspolitiska gmnder.

Flertalet av de berörda låntagarna kan med mitt förslag beräknas få minst samma amorteringsud som om lånet skulle ligga kvar med nuvarande - fly­tande - amorteringsregler. Mot den bakgmnden vill jag anföra följande.

För låntagare som har ränielån beviljades ett urspmngligi bostadslån imder åren 1958-1967.1 samband med alt paritetslånesystemet infördes år 1968, erbjöds dessa låntagare alt med hjälp av räntelån omfördela kapitalkostnaderna över tiden på samma sätt som för pariielslånen. Ränielån erbjöds också vissa låntagare som inte hade stadiga lån men som skulle ha fått ett sådant, om de hade ansökt i ett tidigare skede. Räntelånen togs upp successivt av låntagare under åren 1968-1974.1 samband med alt den nya bostadsfinansieringsför­ordningen trädde i kraft år 1975 anpassades som nämnts räntelånen flll det nuvarande räntebidragssystemet. Den 1 juli 1988 lämnades fortfarande räntebidrag, eller eftergift av ränielån, lill cirka 20 % av de lägenheter som omfattas av ränlelånesystemei. 1 övriga fall hade således amortering påbörjats. Det irmebär att störte delen av ränielånen nu är inne i en fas när amortering skall påbörjas eller redan har påbörjats. Jag räknar med att samfliga räntelån -med bibehållna subventioner - skulle ha varit slutamorterade inom 15 år, räknat från den 1 juli 1989. För de låntagare som har räntelän innebär mitt förslag all de får en amorteringstid som är minst lika lång som om ränte­subventionerna hade upphört på grund av upplrappningar av basräntan.

Pariielslånen beviljades under åren 1968-1974. Även denna låneform anpassades till bostadsfinansieringsförordningen år 1975. Pariielslånen är lill skillnad från ränielånen en relativt homogen gmpp. När låneformen infördes, fömtsättes en löptid för lånen på 30 år, även om man var medveten om att den faktiska löptiden skulle kunna bli en annan (se prop. 1967: 100 s. 230). Amorteringstiden kan vid nuvarande ränteläge teoretiskt beräknas bli väsent­ligt längre än för motsvarande lån som beviljats med stöd av bosiadsfinansic-ringsförordningen. Den långa löptiden beror förutom på ränteläget även på den uppräkning av skulden som skedde fram till år 1974. En beräkning av löptiden för lånen kan dock endast göras utifrån antaganden om den framtida marknadsräntenivån och upplrappningar av den garanterade räntan. Med antagande om bibehållen räntenivå och upplrappningar av den garanterade räntan om ordinarie 0,25 % per år, räknar jag med all den totala löptiden för de äldre lånen är ca 43-45 år och för de nyare lånen ca 40 år. Amorteringen sker i båda fallen under de sista 11-13 åren. Med upplrappningar av den garanterade räntan med 0,5 % per år - ett antagande som uufrån senare års


 


extra upplrappningar kan ses som mer realistiskt - blir löptiderna och de fak-    Prop. 1988/89:89 tiska amorteringsiidema kortare.

Jag bedömer att de amorleringsregler som jag har förordat i fråga om pari­tetslån i flertalet fall innebär förbät&ingar för låntagarna. I undanlagsfall kan de föreslagna reglema under de första åren av amorteringstiden leda till vissa skärpningar i förhållande till en beräknad löplid och amorteringsud. Med de möjligheter som i dag finns på kapitalmarknaden, bör det emellertid inte möta svårigheter att ersätta statslånet med ett nytt lån med längre löpUd. Som jag återkommer lill i det följande bör också möjlighet ges atl erbjuda låntagaren SB AB-lån. Oavsett dessa möjligheter anser jag all mitt förslag mte kommer att få sådana konsekvenser att det inte skäligen bör godtas.

En del pariietslån är redan inne i en amorteringsfas, trots atl de ännu inte har löpt i 25 år. Som jag nyss har anfört gäller delsamma flertalet räntelån. Mitt förslag innebär i dessa fall all amorteringarna får avbrytas, för all sedan i likhet med alla andra lån ålempptas efter det 25 :e året.

Som framgått av vad jag tidigare har sagt, saknas fast amorteringsplan även för de bostadslån som under åren 1975-1985 lämnats för hyres- och bostadsrättshus med stöd av den då gällande 41 § bostadsfinansierings­förordningen. Även för dessa påbörjas amorteringarna först sedan ränte­bidraget upphört. Amorteringarna är under de första åren av återbetalnings­tiden relativt små. Även för de nu aktuella lånen bör gälla att amorteringar inte påbörjas förtän 25 år har förflutit från färdigställandet, även om räntebidraget upphört dessförinnan. Skulle amorteringen i något fall redan ha påbörjats före denna tidpunkt, innebär förslaget att ytterligare amorteringar inte krävs in före 25-årsperiodens utgång. Därefter amorteras lånel på 15 år på samma sätt som för övriga äldre lån.

Med hänvisning lill vad jag tidigare har anfört beträffande konsekvensema av mina förslag för låntagarna, är det självfallet svårt att med någon exakthet beräkna de stalsfinansiella effekiema av en övergång till fasta amorterings-planer. Med hänsyn tagen till ränteförändringar m. m. torde dock effekterna av mina förslag sammantaget medföra ett bortfall av amorteringar under kalenderåret 1990 med högst 150 milj. kr.

Genom de förändringar som jag nu har föreslagit, kan låneförvaltningen förenklas avsevärt. Detta sker i enlighet med vad föredraganden anförde i prop. 1987/88: 115 om anslag till plan- och bostadsverkel, m. m. De änd­rade villkoren kommer enligt mitt förslag au uäda i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid den avisering som sker vid årsskiftet 1989-1990.


10


 


4 Övriga förslag


Prop. 1988/89:89


 


4.1 Övertagande av bostadslån som finansierats över statsbudgeten m. m.

Mitt förslag: Bostadslån finansierade över statsbudgeten får i fortsättningen inte övertas av köparen vid överlåtelse. Nya lån eller subventioner i samband med ombyggnad eller förvärv av en fastighet lämnas endast under fömisäiming au äldre anslagsfinansierade lån löses. Ersättningslån i form av SBAB-lån skall då erbjudas av läns­bostadsnämnderna. SBAB-lån skall kunna erbjudas även i andra fall i stället för ett äldre, anslagsfinansierat lån.

Om de anslagsfmansierade lånen är förenade med räntebidrag lämnas räntebidrag även för det nya lånei efler i huvudsak samma gmnder som tidigare.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har sagt talar starka skäl för au de äldre anslagsfinansierade lånen i görligaste mån förs bort från stats­budgeten. Ett lämpligt ullfälle att göra detta är när de berörda fastigheiema byter ägare. Något hinder föreligger inte au ändra gällande förfatmingar så all lån inte får övertas. Vidare bör det vara en fömisäiming för nya lån eller sub­ventioner, t. ex. i samband med ombyggnad, au äldre anslagsfinansierade lån i fastigheten löses.

För att låntagaren inte skafl komma i en situation där han saknar medel för au lösa de anslagsfinansierade lånen, bör ersällningslän erbjudas av läns­bostadsnämnden. Ett sådant lån bör SBAB ha skyldighet au finansiera.

Om det äldre lånel fortfarande är förenat med subventioner bör dessa givetvis kvarstå pä i huvudsak oförändrade villkor. Vid fastighetsöverlåtelser bör dock den regel tillämpas som gäller fr. o. m. den 1 juli 1988 vid övertagande av SBAB-lån . Regeln innebär all räntebidrag lill kostnaden för ränta på bostadslånet lämnas lill den nye ägaren endast för den del av bostadslånet som överstiger 15 000 kr. Vid varje ägarbyte minskas den räntebidragsberältigade delen av lånet med ytterligare 15 000 kr.

Det ligger i sakens natur att endast lån som beslutas av lånemyndighetema kan förenas med räntesubventioner.

Vid inlösen av anslagsfinansierade bostadslån som inte är förenade med subventioner, kan låntagaren självfallet välja andra lån än SBAB-lån. Det­samma gäller naturligtvis om låntagaren avstår från subventioner som är förenade med det ursprungliga lånet.

De förslag jag nu har redovisat medför att återbetalningen av anslags­finansierade lån påskyndas. Antalet lån som berörs av förslagen är dock begränsat på kort sikt. Det finns skäl au också stimulera låntagarna till frivillig inlösen av anslagsfinansierade lån.


11


 


Låntagaren bör även i andra fall ha möjlighet au få anslagsfinansierade lån ersatta med SBAB-lån. Utbytet av lån bör ske efter beslut av länsbostads­nämnden och bör få avse samfliga anslagsfinansierade bostadslån.

En fömtsätming för atl låntagarna skall vara intresserade av att lösa in lån är självfallet att SBAB-lånet har bättre villkor än det gamla lånet och atl ränte­bidrag inte förloras om det gamla länet är förenat med räntebidrag.

Jag anser därför att räntebidrag i förekommande fall bör få föras över lill del nya lånel på i huvudsak likvärdiga villkor. De närmare bestämmelsema om räntebidrag i dessa fall bör utformas av regeringen.

Mina förslag i del föregående innebär - oavsett om det är fråga om en obligatorisk inlösen eller inte - att nya säkerheter normalt inte behöver tas ul för de nya lånen. Inte heller behöver någon prövning av de gamla säkerhe­terna göras i vidare mån än i dag. Ersättningslånei skall normalt inte överstiga storleken på den återstående kapitalskulden på del eller de lån som ersäiis.

De föreslagna ändringama i villkoren för övertagande av bostadslån vid överiålelser m. m. bör träda i kraft den 1 januari 1990.

De åtgärder som jag nu har redovisat bör medföra att återbetalningarna av anslagsfinansierade lån påskyndas avsevärt. Del är givetvis svårt att beräkna hur mycket inlösenverksamheten kommer atl öka som följd av mina förslag. Jag bedömer emellertid atl den lånevolym som löses in kommer au öka med cirka 1 000 milj. kr. räknat på helår.


Prop. 1988/89:89


 


4.2 Vidgad garantiförbindelse för SBAB

Mitt förslag:   Statens garantiförbindelse för SBAB utökas från 1 000 till 1 500 milj. kr.

Skälen för mitt förslag: En fömtsättning för alt SBAB skall kunna ge ersättningslån i enlighet med vad jag tidigare har föreslagit, är att bolagets upplåningsrätt utvidgas. Bolagels upplåningsrätt är begränsad till högst 25 gånger bolagets kapitalbas (prop. 1983/84: 90, bil. 2, BoU 28, rskr. 303). Med kapitalbas avses i detta sammanhang aktiekapital, reservfond, disposi-lionsfond, balanserade vinstmedel, garaniifond samt, med viss begränsning, förlagskapital, och 40 % av eu belopp som svarar mot bolagets reserver för utlåning.

Garanlifonden, som för närvarande uppgår till 1 000 milj. kr., bildas genom au staten ställer ut en garantiförbindelse. Med dessa förutsätmingar uppgick upplåningsrätten vid årsskiftet 1988-1989 till ca 47 000 milj. kr. Av detta belopp var ca 33 000 milj. kr. utnyttjade. Enligt de beräkningar som kan göras nu kommer bolagets upplåningsrätl med nuvarande och föreslagen verksamhet att vara fullt umyttjad under första halvåret år 1990.

Jag föreslår, efler samråd med chefen för finansdepartementet, att statens garantiförbindelse för SBAB utökas från 1 000 till 1 500 milj. kr.


12


 


4.3  Ändring av principema för beräkning av den ränta som berättigar till räntebidrag, m. m.


Prop. 1988/89:89


Mitt förslag: Räntebidrag för räntekosmader på underliggande kre­dit (bottenlån) skall bestämmas med ledning av eu ränielak, oavsett de fakuska räntekosmadema. Ränleiak införs även i fråga om räntebidrag för nya bostadslån samt vid konvertering och ränlejusiering av bottenlån samt bostadslån som finansierats av SBAB.

Den garanterade räntan för vissa bostadslån för ombyggnad höjs med 0,1 procentenheter.


Skälen för mitt förslag: Räntebidrag lämnas till kostnader för ränta på bostadslån och underliggande kredit (bottenlån) till den del lånen belöper på låneunderlaget för bosläder. Bidraget lämnas med ett belopp som mot­svarar den faktiska räntekostnaden för lånen minskad med en på viss sätt bestämd garanterad ränta. I fråga om räntebidrag lill ränta på bollenlån gäller dock att bidrag inte lämnas till den del räntan överstiger en högsta ränta, den s. k. takräntan. Takräntan fastställs veckovis med ledning av räntorna på den allmänna lånemarknaden. Plan- och bostadsverkel fastställer denna ränta med ledning av uppgifter från riksgäldskontoret. Bestämmelserna om beräkning av räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder finns i nybyggnads­låneförordningen för bostäder (1986: 692) resp. ombyggnadslåneförord­ningen för bostäder (1986: 693).

Ränietaket tillämpas för nya bollenlån. Del bestäms med ledning av mark-nadsräntoma på femåriga bostadsobligationer. Det gmndas på au det i bostadsfinansieringsförordningen föreskrivs att räntorna på bottenlån skall vara bundna i fem år.

I fråga om äldre bottenlån, dvs. sådana som betalats ul när räntesäUningen var reglerad, gmndas räntebidraget i huvudsak på de faktiska räntorna. Vid s. k. konvertering av sådana lån torde i praktiken ränietaket vara vägledande för den ränta som då bestäms, eftersom låntagaren då är fri atl byta långivare. Långivama torde därför av konkurtensskäl tvingas erbjuda lån till samma räntor som för nya bottenlån.

Vid ränlejusiering av bottenlån läggs den faktiska räntan, dvs. den ränta som långivaren fastställer, lill gmnd för räntebidragsberäkningen. Det kan i praktiken medföra att låntagaren får betala en högre ränta än vad som annars gäller på den allmänna kreditmarknaden, eftersom låntagaren vid jusierings-tilflallet inte har frihet au byta långivare. Dessutom kan låntagarens intresse av au få lägre ränta i många fall antas vara ringa, eftersom staien betalar mer-kosmadema genom räntebidraget.

Ränietaket gäller formellt seu inte för bostadslån.

Räntetaket har kommit att styra räntesäUningen på nya bottenlån. Alla boltenlångivare lämnar räntebidragsberättigade lån till räntor som stämmer helt överens med det räntetak som gäller vid lånets utbetalning. Konkurtens-situalionen på bosiadskreditmarknaden medför nämligen att låntagarna inte


13


 


behöver acceptera räntor som överstiger ränietaket. Samtidigt saknar både    Prop. 1988/89:89 långivare och låntagare skäl atl ordna finansieringen till räntor som under­stiger ränietaket. Med nuvarande regler grundas räntebidraget även då på den faktiska räntan. Låntagarens räntekostnader minskas således inte av att den avtalade räntan är lägre än ränietaket.

För långivamas del innebär del nuvarande systemet med räntetak all upp­låningen och uflåningen normalt genomförs lill samma nominella räntor, dvs. utan egentlig marginal. Del är en följd av de ändringar av sättet att bestämma ränleiak som, enligt regeringens beslut den 26 juni 1988, gjordes från halvårsskiftet samma år. Långivarnas marginal på utlåningen utgörs i stället av effekiivränlevinster. Dessa uppkommer till följd av atl räntan för bostads-obligationer betalas en gång per år, medan låntagama betalar räntan för bottenlån fyra gånger per år.

Räntebidrag för räniekoslnadema för bostadslån gmndas, som jag redan nämnt, på den faktiska räntan för sådana lån. För äldre staUiga bostadslån bestäms räntan av regeringen för ett kalenderår i sänder. Denna ränta, den s. k. bostadslåneräntan, fastställs med ledning av statens kostnader för sin marknadsmässiga upplåning. Som tidigare sagts finansierar SBAB sedan den 1 juli 1985 nya bostadslån. SBAB anger därvid den ränta som skall gälla på bostadslånen. Bolagets styrelse har beslutat au räntan på bostadslånen inie skall överstiga den takränta som gäller för bottenlån då bostadslånet utbetalas.

Räntan för bostadslånen betalas enligt gällande författningar två gånger per år. Effektivräntan för bostadslånen blir därmed lägre än motsvarande ränta för botlenlånen.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till behovet au i största möjliga utsträckning förenkla låne- och bidragsbesiämmelsema anser jag att princi­perna för räntetak och räntebidragsberäkning bör ändras.

När räntebidrag för nya bostadslän och bottenlån skall bestämmas, bör utgångspunkten alltid vara det räntetak som gäller vid lånens utbetalning. Räntetaket bör sålunda ligga till gmnd för räntebidragsberäkningen, oavsett om låntagarens faktiska räntor är högre eller lägre än ränietaket. Samma prin­ciper och ränletak bör gälla även vid konvertering.

De nya gmndema för beräkning av den räntekosmad som berättigar lill räntebidrag bör tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1989. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare bestämirielser härom.

Mina förslag innebär att konkurtensen främjas vid räntesäimingen och au låntagama härigenom kan få lägre räntekostnader utan alt statens kostnader för den skull ökar i förhållande lill vad som skulle följa av nu gällande syslem. Vidare försvinner eu omfattande arbete vid länsbostadsnämnderna med au samla in och kontrollera uppgifter om räntor.

En konsekvens av mina förslag är att räntetaket - i motsats till vad som
hittills gällt - kommer au gälla även SBAB-lån. 1 och med att även ränte­
bidragen för bostadslånen gmndas på ränietaket, dvs. samma som för
bottenlånen, blir det naturligt au SBAB får möjlighet atl i fräga om nya lån
tillämpa samma räntebetalningsterminer som boilenlångivama. Som jag har
nämnt i det föregående aviserar dessa för närvarande räntorna fyra gånger per
          . .


 


år. Jag avser alt i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag med denna innebörd.

Jag har erfarit au SBAB:s intentioner är atl genom en justering av räntan för nypi bostadslån kompensera låntagarna för de räntemerkosmader de får lill följd av kvartalsaviseringen. Enligt min mening är det nödvändigt atl också de likvidiieismässiga effekiema för låntagama uppmärksammas, så alt en över­gång till kvartalsavisering inte medför ökade påfresmingar i det avseendet.

En kvartalsavisering av nya SBAB-lån bör därför följas av en kvartals­avisering också av räntebidragen i motsvarande del. Det medför vissa intem-räniekosmader för staten. Jag beräknar dessa till ca 10 milj. kr. per år för varje tillkommande årgång av bostadshus. Beloppet skulle således ytterst i huvudsak komma alt tillfalla låntagarna.

De principer för räntetak som jag redovisat, bör kunna tillämpas även vid räntejustering av bottenlån och SBAB-lån. Detsamma bör även gälla när anslagsfinansierade bostadslån har fördjupats. Räntesäimingen vid ränte­justering sker för närvarande på ett sätt som avviker från räntesäimingen på nya obligationer. Det hänger samman med atl del finns särskilda klausuler för räntejustering som är formellt bindande under lånets hela löptid. Av detta skäl bör särskilda räntetak kunna anges för ränlejusiering. Det ankommer på regeringen au utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av räntetak vid ränlejusiering.


Prop. 1988/89:89


 


Justering av den garanterade rärUan

För att den nuvarande fördelningen av räntekosmadema mellan staten och låntagama totalt sett inte skall ändras, bör den garanterade räntan för nya lån justeras i motsvarande mån. Justeringarna bör genomföras på ett sådant sätt au vissa omotiverade skillnader i de nu gällande garantiräntoma för nya lån utjämnas. Jag förordar mot derma bakgmnd au de garanterade räntorna för sådana nya lån för ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus, som enligt riksdagens beslut (prop. 1988/89: 47 bil. 4, FiU 10, rskr. 94) alltjämt skall lämnas enligt äldre räntebidragsvillkor, nu höjs med 0,1 procentenheter. Det innebär au garantiräntoma för dessa lån kommer att bli desamma som fr. o. m. den 1 januari 1989 gäller i fråga om lån för nybyggnad, dvs. resp. 2,45 och 2,7 % under det första året av lånetiden. Dessa garanterade räntor bör tillämpas i ärenden i vilka preliminärt beslut om lån meddelas efter den 30 juni 1989.

4.4 Ändrade villkor för räntebidrag

Mitt förslag: Räntebidrag lämnas framdeles under en tid av högst 25 år från husets färdigställande. För vissa äldre lån till studentbostads­hus tillämpas särskilda bestämmelser.


15


 


Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående (avsnitt 3) förordat Prop. 1988/89:89 att fasta amorteringsplaner införs för samtliga äldre bostadslån. Mitt förslag i den delen gmndas på att amortering i forisältningen alltid skall påbörjas det 26:e året efter färdigställandet och pågå i 15 år. Detta förslag gäller även om räntebidraget upphör att lämnas före 25-årslidens utgång. I konsekvens här­med bör räntebidrag fortsätmingsvis inte lämnas under längre tid än 25 år, även om del undantagsvis skulle bli fallet enligt gällande regler om beräkning av räntebidrag. Härigenom uppnås enhefliga villkor för de nu berörda lånen med underliggande krediter. Samtidigt underlättas också den eftersträvade omläggningen av äldre anslagsfinansierade län lill lån på den reguljära kredit-marknaden.

Jag förordar således att räntesubventioner inte längre skall lämnas för lid efler del att 25 år förflutit från husets färdigställande. Vad jag nu har förordat bör dock inte flllämpas i fråga om sådana lån till vissa siudenibostäder för vilka ränte- och amorteringsvillkor har fastställts med stöd av Kungl. Brev den 28 maj 1968. I dessa fall bör 25-årstiden räknas från den tidpunkt när lånen gjordes räntebärande. Motsvarande bör gälla för lån enligt kungörelsen (1974: 255) om ulläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

5 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört (avsniu 3) har del inom bosiadsdeparie-mentet upprättats eu förslag till lag om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m. m.

6 Specialmotivering till förfatmingsförslaget

Den nya lagen bör benämnas lag om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.

1 § Denna lag gäller låneförbindelser som avser statligt lån beviljat enligt

1.   bostadslånekungörelsen (1967: 552), om ränta och amortering på lånet
beräknas enligt 33 § kungörelsen,

2.   ränielånekungörelsen (1967: 553), om ränta och amortering på lånet beräknas enligt 16 § kungörelsen eller

3.   bosladsfinansieringsförordningen (1974: 946), om lånet amorteras enligt 41 § andra eller uedje stycket förordningen i paragrafens lydelse vid utgången av juni 1985.

Paragrafen anger lagens tillämpningsområde.

Samfliga låneformer som anges i punkl 1-3 har villkor om s. k. upp­skjuten amortering och avser hus med lägenheter som ihar upplåtits med hyres- eller bostadsrätt. I fråga om den närmare innebörden av villkoren hän­visas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2 och 3).

Bostadslånekungörelsen (1967: 552) gäller alltjämt. Uteslående lån kan ha
lämnats för nybyggnad, ombyggnad eller förvärv av hus. HänvLsningen till
   16


 


33 §, som också återfinns i utfärdade låneförbindelser, innebär au endast lån    Prop. 1988/89:89 med villkor om uppskjuten amortering omfattas av de nya villkoren. Det är numera endast hyres- eller bosiadsrättshus som. omfattas av sådana låne­villkor.

Även ränielånekungörelsen (1967: 553) är alltjämt gällande. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsniu 2 och 3) har lån enligt kungörelsen lämnats huvudsakligen i sådana fall då ett äldre bostadslån redan funnits för huset. I fråga om ränta och amortering på lånen hänvisas i låneförbindelsema ull bestämmelsema i kungörelsen. Av 16 § framgår au lånen har s. k. upp­skjuten amortering.

Bestämmelsen i 41 § bostadsfinansieringsförordningen (1974: 946) upp­hävdes den 1 juli 1985. Förordningen är dock alltjämt gällande. Lån har läm­nats för nybyggnad av andra hus än småhus som bebos av låntagaren. Hän­visningen lill andra eller uedje stycket i paragrafens lydelse vid utgången av juni 1985 innebär att endast lån med uppskjuten amortering berörs. Vid för­ordningens ikraftuädande återfanns motsvarande bestämmelse i paragrafens första eller andra stycke.

Del kan anmärkas all en låntagare enligt 43 § förordningen är skyldig au underkasta sig de ändringar som regeringen föreskriver rörande "ränta och räntebidrag saml amortering". Såvitt avser amortering återfinns bestämmelsen dock inte i utfärdade låneförbindelser. Bestämmelsen torde inte heller ha haft den innebörden att regeringen fritt kan ändra principema för amortering på del säu au fast amorteringsplan införs. En lagändring har därför ansetts påkallad även för nu angiven typ av lån (jfr 35 § bostadslånekungörelsen, 1967: 552).


2 § Oavsett vad en låntagare tidigare har utfäsi beträffande lån som anges i 1 §, skall från och med den 1 juli 1989 följande gälla som villkor i fråga om betahiing av ränta och amortering på lånet.

Lånet skall vara betalt inom 15 år, räknat från det årsskifte som infaller närmast efler del au 25 år har förflutit från husets färdigställande.

Ränta och amortering som förfaller till betalning efter den 1 juli 1989 skall betalas i form av annuiteter, som beräknas efter åtta procent ränta och den tid inom vilken lånet skall vara betalt. Om räntesatsen för lånet är högre än åtta procent, skall fömtom annuiteten betalas en tilläggsränta som svarar mot skillnaden. Om räntesatsen är lägre än åtia procent, skall annuiteten minskas med eu belopp som svarar mot ränteskillnaden.

Paragrafen anger de nya lånevillkor som skall tillämpas från och med den 1 juli 1989.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3) har låntagaren utfast sig all återbetala lånet enligt de villkor som anges i en särskild låne­förbindelse. Av kommentaren till 1 § framgår att i låneförbindelsema hän­visas till den förfatming enligt vilken lånet har beviljats. Innebörden av första stycket är au de nya lånevillkor som tas upp i andra och uedje stycket skall ersätta de villkor om betalning av ränta och amortering som tas upp i låne­förbindelsema och som låntagama har ulfäst sig atl iaktta.


17


 


Av första meningen framgår att de nya bestämmelserna om ränta och Prop. 1988/89:89 amortering skall gälla som lånevillkor. Rättsförhållandet mellan staien och låntagama skall alltså behålla sin civilrättsliga karaktär, trois alt de nya vill­koren tas upp i lag. Det behövs därför ingen lagändring för att i ett enskilt fall genom överenskommelse ändra de villkor som tas upp i lagen. Bestämmel­sema i lagen utgör heller inte något hinder mot atl staten beviljar en låntagare anstånd under viss lid för au denne skall få tillfälle au fullgöra sina förplik­telser. Vidare får - Uksom hiiiills - en låneförbindelse med de nya villkor som gäller på grund av lagen anses som "skriftligt fordringsbevis" enligt 1 § lagsökningslagen (1946: 909). Över huvud tagel åsyftas ingen annan för­ändring av rättsförhållandet mellan staten och låntagarna än alt de nu gällande villkoren i låneförbindelsema om betalning av ränta och amortering ersätts av de nya villkor som anges i förevarande paragraf.

Enligt andra stycket skall lånel betalas inom 15 år, räknat från årsskiftet närmast efler det au 25 år har förflutit från husets färdigställande. För när­varande betalas ränta och amortering halvårsvis i efterskott. Förfallodagar är den 2 januari och den 1 juli. Del är därför lämpligt att den nya fasta amorte­ringstiden påbörjas vid årsskiftet närmast efler 25-årsperiodens utgång.

Utgångspunkten för beräkning av 25-årsperioden är husets färdigställande. Med "färdigställande" åsyftas, beroende på om det är fråga om ett nybygg­nads- eller ombyggnadslån, det år under vilket ell nyu hus har färdigställts eller eu befintligt hus färdigställts efter ombyggnad. I fråga om lån enligt räntelänekungörelsen (1967: 553) och förvärvslån enligt bostadslånekun­görelsen (1967: 552) gäller samma färdigställandeår som för det nybygg­nads- eller ombyggnadslån till vilket ränielånet eller förvärvslånet anknyter. Uppgifter om färdigställandeår finns i del numera datoriserade systemet för bevakning av lånen och ligger till gmnd för beslut om upplrappningar av den garanterade räntan.

Utgångspunkten för beräkning av 15-årstiden är det årsskifte som infaller närmast efter det alt 25 år har förflutit från husets färdigställande. Om t. ex. huset har färdigställts under år 1970, kommer amorteringstiden atl börja löpa vid årsskiftet 1995-1996.

Av tredje stycket framgår att betalning av ränta och amortering efter den 1 juli 1989 skall ske i form av annuiteter, beräknade på det säu som närmare har beskrivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 3).

Del kan inträffa att del årsskifte som infaller närmast efier 25-årsperiodens utgång har infallit före den 1 juli 1989, dvs. innan lagen avses träda i kraft. Den tid inom vilken lånet skall betalas blir då kortare än 15 år. När annuitetema beräknas måste i eu sådant fall hänsyn tas lill den kortare betalningstid som återstår. Första förfallodag för ränta och amortering enligt det nya systemet blir i dessa fall den 2 januari 1990.

I den mån amortering redan har skett enligt äldre lånevillkor skall natur­ligtvis annuitetema beräknas på åierstående låneskuld.

Andra lånevillkor än sådana som avser betalning av ränta och amortering, skall gälla oförändrade. Sådana villkor kan, fömtom räntesatsen, t. ex. avse


 


uppsägning av lån, dröjsmålsränla eller låntagarens räu au betala i förtid.    Prop. 1988/89:89 Någon utuycklig bestämmelse om detta har inte ansetts påkallad.

Ikraftträdande

Den nya lagen avses träda i kraft den 1 juli 1989.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändrade betalningsvillkor för vissa slafliga bostadslån m. m. (avsniu 3 och 7),

dels att godkänna vad jag har förordat i fråga om

1.  övertagande av bostadslån som finansierats över statsbudgeten m. m. (avsnitt 4.1),

2.  räntetak som gmnd för att beräkna den ränta som berättigar till räntebidrag (avsniu 4.3),

3.  den garanterade räntan för vissa bostadslån för ombyggnad (avsniu 4.3),

4.  den tid under vilken räntebidrag lämnas (avsnitt 4.4),

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei att utfärda en garanti­förbindelse på 1 500 milj. kr. au utgöra SBAB:s garantifond i stället för den nuvarande förbindelsen på 1 000 milj. kr. (avsniu 4.2).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

19


 


Lagrådet                                                                      Prop. 1988/89:89

Bilaga Utdrag ur protokoll vid sanmianträde 1989-02-09

Närvarande: justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet Åke Bouvin.

Enligt protokofl vid regeringssammanträde den 26 januari 1989 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Lönnqvist beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om ändrade betalningsvillkor för vissa bostadslån m. m.

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Håkan Julius.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

I remissprotokollel uttalas, att sådant rättsförhållande som på förevarande område uppkommer mellan staten och låntagaren på grund av låneförbindelse är av civilrätlslig art. Gmndlagsmässigl är alltså att särskilt uppmärksamma stadgandet i 8 kap. 2 § RF, enligt vilket civilrätlslig normgivning måste ske i lagform; all vissa element i låneförhållandel må i sak vara av sådan art som åsyftas i samma kapitels 3 § eller 13 § första stycket 2 torde i och för sig inte inverka på lagformskravet.

Nu föreslås att i lagform skall införas en ny reglering, som innebär au i vissa avseenden de gällande civilräilsliga avtalsbestämmelserna mellan staten och låntagama sätts ur spel och ersätts med i den föreslagna lagen angivna villkor. Fråga uppkommer då i vad mån genom lag kan ske sådana föränd­rande ingrepp i redan etablerade avtalsförhållanden.

På 8 kap. 2 §:s lagsiifiningsområde brukar enligt konstitutionell praxis iakttas såsom grundprincip att ny lagstifming inte skall mbba bestående avtals innehåll, lät vara atl särskilda skäl i en del fall anses kunna föranleda avsteg från grundprincipen (jfr t. ex. KU 1974:60 och prop. 1974/76:209 s. 74 f).

För att något belysa vilka förhållanden som kan föranleda avsteg kan anföras följande. På vissa avtalsområden har ansetts föreligga ett samhälls­intresse atl av sociala eller närliggande skäl stärka den ena avtalssidans ställ­ning; exempel härpå är det hyresrättsliga området (jfr prop. 1983/84: 137 s. 140 och 142 med hänvisningar) och vissa arbetsräusliga ämnen (jfr prop. 1975/76: 105, bil. 1 s. 540 med hänvisningar). Andra angelägna allmänna intressen av näringsrätlslig eller eljest offeniligrättslig natur kan också spela in på vad som i gmnden är civillags område (jfr t. ex. Petrén-Ragnemalm, Sveriges gmndlagar, 1980, s. 172).

Av intresse är au notera ett under föredragningen nämnt lagstiftnings­ärende, som i vissa delar var någoriunda jämförbart med det nu föreliggande; ärendet gällde statsbelånade småhus (prop. 1981/82: 124). I ett avsniu av delta (s. 32 ff) har man särskilt åberopat au det fick anses föreligga hinder atl utan frivillig överenskommelse ändra gäUande länevillkor så all amorierings-lidema förkortades. I eu annat avsniu, vari måhända förekomsten av ränie-

20


 


subventioner stod mer i förgmnden, företogs ändring oberoende av avtals-    Prop. 1988/89:89
villkorens innehåll (s. 29).
                                                Bilaga

Om man mot nu behandlad bakgmnd allmänt granskar förevarande lag­stiftningsärende, så kan först konstateras au det här inte är de enskilda lån-tagamas inuesse som står i förgrunden, utan det huvudinuesse man vill till­godose är au nå fram till eu bätue organisatoriskt system på staten-långivarens sida. Endast som en bieffekt framstår atl föreslagen omläggning torde leda lill vissa fördelar också för lånlagarkollekuvel enligt vad remissprotokollel utvi­sar. Ytterligare är au beakta i vad mån för låntagarsidan den tilltänkta organi­satoriska omläggningen av systemet kan medföra ogynnsamma ekonomiska konsekvenser (såsom förkortad amorteringstid eller skärpning när det gäller amorteringarnas och räntebetalningarnas fördelning över tiden).

Parentetiskt vill lagrådet som bakgmnd till de synpunkter som kan anläggas i sistberörda frågor betona, all lagrådet beträffande underlaget väsenUigen är hänvisat till den faktaredovisning som kan ufläsas ur remissprotokollet. Fråga är alltså om eu departemenisförslag som tillkommit utan remissbehandling av preliminära rikflinjer för problemens lösning. I beredningshänseende kunde remissynpunkter möjligen ha varit av värde, varvid särskilt kommer i åtanke aspekter som må ha varit atl andraga av företrädare för fastighetsägarin-uessena och sådana organisationer på fastighetskreditens område, vars verk­samhet langerar och påverkas av den nu aktuella långivningen. Om ett hörande av sådana instanser bedöms kunna vara av inuesse, kan det i och för sig komma lill stånd under utskottsbehandlingen av ärendet.

Vad angår låntagarkollektivet framgår av remissproiokollet au belastningen inte generellt utökas genom den föreslagna förändringen. Såviti gäller de individuella fallen framstår däremot konsekvensema som mer svåröverblick­bara. Flerstädes i remissprotokollel framgår, au de nya villkoren för "fiertalet" av låntagama inte påräknas komma au medföra nackdelar genom förkortad amorteringstid eller eljest. I de sammanhangen - och även utvecklat under föredragningen inför lagrådet - har betonats, att en säker jämförelse mellan lägena enligt förslaget och enligt nuvarande ordning är vansklig atl göra efter­som utfallet av eu oförändrat system är beroende av inverkande faktorer vars framtida utveckling nu ej kan fömtses (såsom marknadsränta och upplrapp­ningar av garanterad ränta). Mot den bakgmnden är det i protokollet endast i ett avseende som farhågor ullrycks för försämringsmöjlighet, nämligen atl beträffande paritetslån i undantagsfall de nya reglema kan leda lill vissa skärpningar i avseende på löptid och amorteringstid. I anslutning till denna iakttagelse framhålls i protokollet möjlighetema atl på kapitalmarknaden få statslånet ersau med eu nyu lån med längre löptid. Därtill upplyses att SBAB avser au underlätta omläggningen genom att erbjuda sådana lån (jfr även vad som sägs i tredje stycket av 2 §:s specialmolivering).

Såviu lagrådet kan bedöma på grundval av det tillgängliga materialet är det i ett rent marginellt avseende som negativa konsekvenser kan inträda genom att ny lags villkor mbbar äldre avtals föreskrifter. Samtidigt som lagrådet vill understryka, aU restriktivitet bör iakttas när avsteg från den förut angivna

21


 


huvudprincipen kommer under övervägande, finner sig lagrådet kunna uttala    Prop. 1988/89:89 att det i förevarande fall är godtagbart au sådant avsteg sker. Härvid spelar då    Bilaga in, fömtom den nämnda marginella innebörden av ingreppet i civilrällslägei, au beaktansvärda offenfligräitsliga skäl talar för den rationalisering av låne-verksamheien som lagförslaget kommer au leda lill.

De enskilda bestämmelsema i förslaget föranleder inte någon erinran.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989                                                                                                                       ..,_