Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89:85

om upphovsrätt och datorer

Prop.

1988/89:85

Regeringen föreslår riksdagen all anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 februari 1989.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas upphovsrättsliga frågor som uppkommer vid användning av datorer.

Del rättsliga skyddet för datorprogram skall enligt propositionen, såsom för närvarande, regleras i den upphovsrätlsliga lagstiftningen. Ett förtydli­gande tillägg härom införs i upphovsrättslagen (1960:729). I denna lag införs vidare en bestämmelse som i vissa avseenden begränsar rätten att kopiera datorprogram för enskilt bruk.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

1    Riksdagen 1988/89 I .saml. Nr 85

Propositionens lagförslag                        Prop. 1988/89:85

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk dels att 1, 11, 23, 24 och 27 §§ skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a, av följande lydelse, dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

!§'
Den som skapat ett litterärt eller Den som skapat ett litterärt eller
konstnärligt verk har upphovsrätt konstnärligt verk har upphovsrätt
till-verket, vare sig det utgör skön- till verket, vare sig det utgör skön­
litterär eller beskrivande framställ- litterär eller beskrivande framställ­
ning i skrift eller tal, musikaliskt ning i skrift eller tal, eller sceniskt verk, filmverk eller musikaliskt eller sceniskt verk,
alster av bildkonst, byggnadskonst filmverk eller alster av bildkonst,
eller brukskonst eller kommit till byggnadskonst eller brukskonst el-
uttryck på annat sätt.           ler det har kommit till uttryck på

annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

11§
Av offentliggjort verk må enstaka Av offentliggjort verkär enstaka

exemplar framställas för enskilt exemplar framställas för enskilt
bruk. Vad sålunda framställts må ej bruk. Vad sålunda framställts/är ej
utnyttjas för annat ändamål.   utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt all för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konstverk, ej heller räll alt utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av JÖrsla styck­et vill kopiera datorprogram i ma­skinläsbar form får göra detta en­dast för sitt enskilda bruk och bara under förulsällning att programmet är utgivet och att JÖrlagan för kopi­eringen inte används i näringsverk­samhet eller ojfentlig verksamhet. Kopian får ej utnyttjas för annat än­damål.

Senaste lydelse 1970:488.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1988/89:85

23§'

Sedan ell litterärt eller musika­liskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spri­das vidare och visas offentligt. Ex­emplar av musikaliska verk får dock inte ulan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänhe­ten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling.

Sedan ett litterärt eller musika­liskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spri­das vidare och visas offentligt. Ex­emplar av musikaliska verk får dock inte ulan upphovsmannens samtycke tillhandahållas allmänhe­ten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rättshandling. Detsamma gäller exemplar av da­torprogram i maskinläsbar form. Sådana exemplar får inte heller utan upphovsmannens samtycke lå­nas ut till allmänheten.

 

24 r

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket må återgivas utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock icke officiell karta, teknisk förebild, verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forsk­ning, alster av bildkonst, musika­liskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärs­verksamhet genom myndighets för­sorg tillhandahålles allmänheten.

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell karta, teknisk förebild, datorpro­gram, verk som framställts för un­dervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med affärsverksamhet genom myndighets försorg tillhan­dahålls allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföran­den.

27 §

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterle­vande make och arvingar.

' Senaste lydelse 1982:1059. •* Senaste lydelse 1973:363.

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:85

Beträffande överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upp­
hovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden
stadgas i 30-40§§; dock skola föreskrivs i 30-40 a . Dessa be­
nämnda bestämmelser tillämpas af stämmelser tillämpas dock endast i
lenast i den mån ej annat avtalats. den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja dator­program

40 a §

Överlåtelse av rätten att utnyttja ett datorprogram innefattar rätt att framställa sådana exemplar av pro­grammet och göra sådana anpass­ningar i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skydds­synpunkt. Sådana exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller användas när rätlen att utnyttja programmet har upphört.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 40 a § tillämpas även på överlåtelser som har ägt mm före ikraftträdandet.

 

Justitiedepartementet                             Prop-1988/89:85

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1989

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om upphovsrätt och datorer 1 Inledning

Utvecklingen på datorområdet har gått mycket snabbt. Datatekniken har kommit till användning på allt fler områden i samhället. I prop. 1984/85:220 om datapolitik lämnade regeringen en översikt över utveck­lingen och drog vidare upp riktlinjer för den framlida datapolitiken. Rikt­linjerna berörde vitt skilda områden, såsom datatekniken i arbetslivet och inom utbildningen samt integritetsfrågor i förening med datateknik. Pro­positionen innehöll också en redogörelse för de upphovsrätlsliga frågor som bruket av datorer och datakommunikationssystem ger upphov till.

Syftet med den datapolitiska propositionen var bl.a. att ge riksdagen information om regeringens arbete på del datapolitiska området. Några lagförslag lades inte fram i det sammanhanget.

Frågan om upphovsrätt och datorer har härefter behandlats av upphovs-rättsutredningen (justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, ordförande, redaktören Torsten Bengtson, riksdagsledamoten Ing-Marie Hansson, fd. radiochefen Otto Nordenskiöld, docenten Ola Nyquist och kommunalrå­det Joakim Ollen) i betänkandet (SOU 1985:51) Upphovsrätt och dator­teknik. I belänkandet lar utredningen upp tre delområden i samband med datoranvändning där den upphovsrättsliga lagstiftningen berörs. Det förs­ta området gäller frågor om lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av dator samt skyddet för databaser. Del andra gäller skyddet för datorprogram och det tredje, slutligen, skyddet för integrerade kretsar (s.k. datachips).

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt­randena har gjorts i juslitiedepartementel och finns tillgänglig i lagstift­ningsärendet (Dnr 2557-85). Efter remisstidens utgång har ell antal re­missinstanser hemställt alt rätten lill datorprogram som har skapats i anställningsförhållanden lagregleras. Dessa framställningar har tagils in i sammanställningen av remissyttrandena.

Den del av utredningens belänkande som gäller skyddet för datachips har resulterat i lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledar-

11    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 85

produkter, som trädde i kraft den 1 april 1987 (se prop. 1986/87:49, LU     Prop. 1988/89:85 10, rskr. 65). De två återstående delarna av utredningens betänkande tas nu upp lill behandling.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dels en sammanfattning av utredningens förslag i nu aktuella delar som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. 1 denna förteckning anges också vilka remissinstanser som har kommit in med särskilda framställningar beträffande rätten till datorpro­gram i anställningsförhållanden.

Under lagstiftningsärendets beredning i justiliedepartementel har sam­råd skett med företrädare för vederbörande departement i de andra nor­diska länderna. I Danmark avlämnade kultur- och kommunikationsminis­tern i januari 1988 ett lagförslag om ändringar i upphovsrältslagen på grundval av ett utredningsförslag. Sedan delta lagförslag fallit i och med att nyval utlystes under våren 1988, har ett nytt förslag nyligen lagts fram för Folketingel. Motsvarande lagförslag skall enligt planerna läggas fram i Finland och i Norge inom kort. Avsikten är i alla länderna att lagförslagen skall träda i kraft den 1 juli 1989.

Regeringen beslöt den 19 januari 1989 all inhämta lagrådets yttrande över ett inom justiliedepartementel upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. För­slaget är likalydande med del som nu läggs fram. Lagrådet lämnade försla­get utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2 Internationella förhållanden

De två grundläggande inlernationella konventionerna på upphovsrättsom­rådet — Bernkonventionen om skydd för litterära och konstnärliga verk och Världskonvenlionen om upphovsrätt — administreras av de två FN-fackorganen WIPO (Världsorganisationen för den intellektuella ägan­derätten) respektive UNESCO (FN:s organisation för utbildning, veten­skap och kultur). Dessa organisationer har inom ramen för sitt arbete även tagit upp olika aspekter på del immaterialrättsliga skyddet i samband med datortekniken.

När del gäller rättsskyddet för datorprogram har ett omfattande arbete ulförts inom WIPO och UNESCO. Slutsatsen av de överläggningar som har hållits är att praktiskt tagel alla industriländer med marknadsekonomi antingen redan ger upphovsrättsligt skydd för datorprogram eller anser att sådant skydd bör ges. Ett stort antal länder har infört eller arbetar på särskilda lagbestämmelser för datorprogram i sin upphovsrättslagstiflning. Del fåtal länder som har intagit en avvikande ståndpunkt anser att skydd bör ges genom patent eller att en särskild fristående skyddsform bör tillskapas.

Vad härefter angår frågorna om lagring, bearbetning och skapande av verk med hjälp av dator saml skyddet för databaser har arbetet inom WIPO och UNESCO resulterat i en rekommendation år 1982, vari konsta-

 

teras all de grundläggande principerna i konventionerna är tillämpliga även i della sammanhang. Det blir därför en fråga för konvenlionsstalerna att i sin nationella lagstiftning se till alt de grundläggande principerna kommer alt tillämpas också i praktiken. I december 1987 kom frågorna åter att beröras vid ett regeringsexpertmöle i WIPO och UNESCO angå­ende upphovsrätt till det tryckta ordet. Någon inställning som avviker från 1982 års rekommendation har dock inte kommit till uttryck.

Del kan slutligen nämnas att frågor som rör upphovsrätt och datorer, bl.a. skyddet för datorprogram, övervägs inom de europeiska gemenska­perna (EG). I juni 1988 lade EG-kommissionen sålunda fram ett diskus­sionsunderlag, ett s. k. Green Paper, där dessa frågor togs upp till behand­ling i syfte all åstadkomma en harmonisering av lagstiftningen på området inom EG. Detta Green Paper var emellertid så försenat att många av EG:s medlemsländer inte ansett sig kunna avvakta dess publicering utan har genomfört eller lagt fram förslag lill lagstiftning som rör dessa frågor. Härefter har EG-kommissionen helt nyligen beslutat om ett utkast till direktiv på området. Del har emellertid ännu inte publicerats. Enligt de bedömningar som har gjorts inom EG-kommissionen torde direktivet inte kunna antas förrän tidigast om två år.

Prop. 1988/89:85

3 Allmän motivering

Inledningsvis lar jag upp frågan om rättsskyddet för datorprogram och därmed sammanhängande spörsmål (avsnitt 3.1). I ett andra huvudavsnitt behandlas andra upphovsrättsliga frågor beträffande datorbehandling och skyddet för dalabaser (avsnitt 3.2).

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i special­motiveringen (avsnitt 6).

3.1  Skyddet för datorprogram 3.1.1 Behovet av lagstiftning

Min bedömning: Rättslägel beträffande del immaterialrättsliga skyddet för datorprogram bör klarläggas genom uttryckliga lagbe­stämmelser.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: En i det närmaste total enighet föreligger om alt en lagreglering är nödvändig. Ett par remissinstanser anser emellertid att utredningens förslag inte kan läggas lill grund för lagstiftning.

Skälen för min bedömning: Begreppet datorprogram är inte helt entydigt. Vanligtvis avses härmed den serie instruktioner som erfordras för att en dator skall kunna arbeta. Den engelska termen "computer software" be­tecknar normall såväl själva programmet som "program descriplions", dvs. beskrivningar av program i olika former samt deras idéer, utformning

 

och funktioner liksom också s.k. "supporting material", dvs. material i Prop. 1988/89:85 form av handböcker och annan information som kan behövas för förståel­sen av programmet. Programbeskrivningar och handledningar förekom­mer oftast i skriven form och omfattas därför normall sett av det upphovs­rättsliga skyddet utan att några speciella problem är förenade med detta. Material av detta slag bör därför inte inkluderas i begreppet datorprogram.

Datorprogram kan förekomma i olika former. Man brukar här skilja mellan begreppen "källkod" och "objektkod", där — något förenklat — källkod utgör programmet i skriven, för ögal uppfallbar form och objekt­kod utgör den maskinläsbara versionen av programmet. Ett datorprogram kan alltså rent fysiskt finnas antingen i skriven form eller i maskinläsbar form. I denna senare form kan programmet finnas på ett materiellt under­lag av typ diskett, magnetband, "chip" eller liknande eller också direkt inmatat i en dators minne. Det finns från rättsskyddssynpunkl inte någon anledning all skilja mellan dessa olika dokumentationsformer för dator­program. När jag i del följande talar om datorprogram avser jag alltså program i alla förekommande former.

Frågan om rättsskyddet för datorprogram har varit föremål för omfat­tande inlernationella diskussioner. Det främsta skälet till detta är givelvis det utomordentligt stora ekonomiska värde som sådan produktion repre­senterar och som har berörts närmare av utredningen (se betänkandet s. 85). Del är angelägel för den som avser att investera i utveckling av programvara all vela att resultatet av en sådan investering inte fritt kan utnyttjas av andra utan att det finns en möjlighet att få igen investerings­kostnaderna.

Det är med hänsyn härtill viktigt att det inte råder någon osäkerhet om vilket rättsskydd som ges åt datorprogram. En sådan osäkerhet kan verka hämmande på intresset av nyskapande och härigenom bromsa utveckling­en på området. Den kan vidare försvåra importen av datorprogram som har skapats utanför Sverige. Redan på grund härav anser jag i likhet med remissinstanserna all det är angeläget all frågan nu tas upp till behandling. I den mån gällande lagstiftning inte ger ett tillfredsställande skydd för datorprogram bör särskilda regler härom införas.

Som framgår av föregående avsnitt har flera EG-länder redan genomfört lagstiftning på området. Det gäller bl.a. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbrilannien. I andra länder finns förslag till lagstiftning som har överlämnats eller inom kort kommer all överlämnas till vederbö­rande parlament. Det gäller t. ex. Danmark och Nederländerna. Med hän­syn härtill och lill vad som har uppgetts om tidpunkten för när ett EG-di-rektiv kan föreligga, anser jag att det inte finns någon anledning all ylleriigare avvakta utvecklingen inom EG. Härtill kommer intresset av en tidsmässig samordning av den nordiska lagstiftningen för att den rättslik-hel som råder på området skall så långt möjligt kunna bevaras.

Utredningens betänkande är enligt min mening väl ägnat att läggas till
grund för sådana överväganden som jag nyss har nämnt. Jag kan således
inte ansluta mig till den motsatta uppfattning som ell par remissinstanser
har gett uttryck för under hänvisning till alt utredningens förslag uteslu­
tande beaktar producentinlressen och all utredningen har saknat erforder-   8

 

lig sakkunskap. Här kan konstaleras all utredningen, som är pariamenta-riskl sammansatt och som har biträtts av ett antal experter såsom företrä­dare för skilda intressen, har avgetl ett enhälligt belänkande. Utrednings­förslaget är vidare i sina huvuddrag väl anpassat till de bedömningar som har gjorts vid de internationella överläggningarna på området och i de övriga nordiska länderna.

Vad jag nu har sagt hindrar inte att det på enskilda punkter kan finnas anledning att välja andra lösningar än som har föreslagits av utredningen. Det gäller bl. a. den kanske mest kontroversiella frågan humvida datorpro­gram skall kunna kopieras för enskilt bruk. Jag återkommer lill den frågan i avsnitt 3.1.5.

Prop. 1988/89:85

3.1.2 Formerna för lagstiftning

Mitt förslag: I upphovsrältslagen anges uttryckligen att datorpro­gram kan vara alt anse som verk i upphovsrättslagens mening.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag att rättsskyddsfrågorna skall regleras inom upphovsrätten tillstyrks eller lämnas utan erinran av åtskilli­ga remissinstanser. Nästan lika många remissinstanser ifrågasätter dock om upphovsrättslagstiftningen är den mest ändamålsenliga för att ge skydd för datorprogram. Några av dem anser alt frågorna bör behandlas i en särskild lag, skild från upphovsrättslagen. Flera av de remissinstanser som är kritiska mot att regleringen görs inom det upphovsrätlsliga systemet konstaterar dock att det med hänsyn till Sveriges beroende av den interna­tionella utvecklingen knappast finns något lämpligt alternativ för närva­rande.

Skälen för mitt förslag: Ett skydd för datorprogram kan utformas på olika sätt. Immaterialrätten eller konkurrensrätten, till vilken också räknas skydd för företagshemligheter, kan tillämpas. Rena avtalslösningar mellan producent och användare kan vidare ge ell visst skydd. Tekniska skydd, t. ex. mot kopiering, har åtminstone tidigare varit vanligt förekommande. Här skall emellertid endast behandlas det skydd som kan ges inom imma­terialrätten.

Här finns olika möjligheter att skydda datorprogram mot obehörig användning. När det gäller att skydda den intellektuella prestation som ett program är resultatet av är det dock endast två regelsystem som kan komma i fråga, upphovsrätten och patenträtten. Alternativt kan man länka sig en särskild, fristående skyddsform.

Vad först angår patenträtten är möjligheterna att få patentskydd för datorprogram begränsade. Enligt den europeiska patentkonventionen (EPC) från år 1973, till vilken Sverige och en rad andra europeiska länder är anslutna, kan patent inte erhållas för sådant som endast utgör ett datorprogram. Ett av skälen till att man i EPC har undantagit datorpro­gram från möjligheten till patent är all denna skyddsform med sitt strikta

 

nyhelskrav i förening med kravet på uppfinningshöjd har bedömts som     Prop. 1988/89:85 olämplig.

En motsvarande bestämmelse återfinns i den svenska patentlagen (1967:837), där del i 1 § andra stycket 3 sägs att som uppfinning anses aldrig vad som utgör enbart "en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram". Eftersom Sverige är bundet av EPC kan datorprogram som sådana inte heller föras in under patentskyddet. Att detta inte utesluter att ett dator­program kan ingå som en del av en patenterbar uppfinning är en annan sak.

Frågan om att tillskapa en särskild skyddsform för datorprogram har ingående analyserats i det internationella arbetet inom bl.a. WIPO och UNESCO. Som underlag för ett regeringsexpertmöle år 1983 hade utarbe­tats ett utkast till en särskild konvention som innehöll föreskrifter om ett skydd, speciellt anpassat för datorprogram. Vid mötet förkastades emeller­tid tanken på en sådan ordning. Ett stort antal delegationer uttalade att i deras länder skyddades programvara redan enligt gällande upphovsrätts-lagstiftning. En särskild skyddsform för datorprogram kunde därför skapa" förvirring i förhållande till det gällande skyddet. Samma uppfattning redo­visades vid ett senare expertmöte inom WIPO och UNESCO i början av år 1985, vid vilket man behandlade upphovsrättsliga aspekter på skydd av datorprogram. Redan före nämnda möten hade USA år 1980 genom en lagändring gjort klart att datorprogram kunde vara att anse som upphovs­rättsligt skyddade verk. Motsvarande lagändringar gjordes i Australien år 1984 och i bl.a. Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Japan år 1985. Åtskilliga länder har därefter gjort på samma sätt, och arbete i samma riktning pågår för närvarande i ytterligare länder.

Som har påpekats av flera remissinstanser kan Sverige inte på ett så ekonomiskt viktigt område som detta gå sin egen väg utan hänsyn lill hur man i andra industriländer ser på rättsskyddsfrågorna för datorprogram. Enligt min mening är det därför en självklar utgångspunkt att vi måste anpassa oss till internationell praxis.

Även i de andra nordiska ländema har man funnit all synsättet i våra länder i denna fråga måste överensstämma med det som är förhärskande bland andra industriländer. Inte minst viktigt härvidlag är att notera den ordning som redan har genomförts i ett antal av EG:s medlemsländer och som också förordas av EG-kommissionen i dess Green Paper om upphovs­rätt och — enligt vad jag erfarit — även i direktivutkastel. Denna ordning har för övrigt stöd av övriga EFTA-länder. Jag kan mot denna bakgmnd inte komma lill annan slutsats än att rättsskyddet för datorprogram även i vårt land måste inordnas i det upphovsrätlsliga systemet.

När del härefter gäller frågan huruvida datorprogram redan i dag skyd­
das av upphovsrättslagen eller om särskilda regler härom skulle behöva
införas kan jag i allt väsentligt ansluta mig tifl utredningens analys och
slutsats (se betänkandet s. 88 — 89). Upphovsrättens grundtanke är att ge
skydd ål del andliga skapandet oavsett vilken form det tar sig. Del är också
klart att ett datorprogram är uttryck för mänskligt andligt skapande, för
vilket det krävs en hög grad av kunskap, förmåga till logiskt tänkande och  10

 

intuition för all på enklaste och effektivaste sätt nå fram lill det bästa resultatet. Jag finner således att det inte råder något tvivel om all dator­program kan utgöra en typ av verk i upphovsrällslig mening och därmed åtnjuta upphovsrättsligt skydd redan i dag. All så är fallet har för övrigt också hovrätten för Västra Sverige uttalat i ett avgörande den 19 novem­ber 1987 (DB 159). En förutsättning för upphovsrältslagens tillämpning är att programmet i fråga motsvarar en sådan skapande insats att del uppnår s. k. verkshöjd. Hur högt detta krav bör ställas behandlas närmare i special­motiveringen (avsnitt 6).

Att nya former av andligt skapande på della sätt skulle komma alt omfattas av gällande lagstiftning förutsågs redan vid upphovsrältslagens tillkomst. Sålunda framhöll aukiorrällskommittén, vars betänkande (SOU 1956:25) låg lill grund för lagstiftningen, all exemplifieringen av verkska­tegorier i lagens inledande bestämmelse i allt väsentligt täckte då brukliga former för litterärt och konstnäriigl skapande men all den inte var avsedd att vara uttömmande. Om någon prestation av annat slag skulle gå in under det generella begreppet "skapande av ell litterärt eller konstnäriigl verk", var enligt kommittén även den föremål för upphovsrätt. Kommit­téns bedömning på denna punkt föranledde inte någon invändning vid lagstiftningsärendets fortsatta behandling (prop. 1960:17, ILU 41, rskr. 406).

Som jag tidigare har framhållit är det emellertid angeläget att det inte råder någon osäkerhet om rättsskyddet för datorprogram och frågan huru­vida sådana kan vara att anse som verk i upphovsrältslagens mening. Därför bör ell förtydligande tillägg göras härom i I § upphovsrältslagen.

Sammanfattningsvis finner jag alltså att datorprogram redan genom gällande lagstiftning kan vara att anse som verk i upphovsrättslagens mening och att ett skydd därigenom ges enligt det upphovsrättsliga regel­systemet.

Utredningens analys av den reella innebörden härav (se betänkandet s. 93 fl) har genomgående godtagits av remissinstanserna. Jag har för egen del ingen erinran mot vad utredningen har anfört och avser därför inte att närmare beröra dessa frågor.

I del följande kommer jag däremot att behandla frågor om behovet av en komplettering av det skydd som för närvarande följer av upphovsrältsla­gen samt behovet av vissa övriga särbestämmelser för datorprogram.

Prop. 1988/89:85

3.1.3 Katalogskydd för datorprogram?

Min bedömning: Datorprogram bör inte omfattas av det särskilda skydd i upphovsrättslagen som ges för sammanställning av uppgifter i kataloger, tabeller och liknande arbeten (s. k. katalogskydd).

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: Av del fåtal remissinstanser som har ullalat sig i frågan delar flertalet utredningens uppfattning att katalogskyddet inte bör

11

 

tillämpas på datorprogram. Två remissinstanser förordar dock att skyddet för datorprogram regleras i anslutning till katalogskyddet, bl. a. med hän­syn till att skyddstiden härigenom blir bättre avpassad.

Skälen för min bedömning: I 49 § upphovsrättslagen ges ett skydd åt arbeten såsom kataloger, tabeller och liknande i vilka har sammanställts ett stort antal uppgifter. Sammanställningar av detta slag utgör inte verk i upphovsrältslagens mening. Med hänsyn till att de ofta är resultatet av ett omfattande arbete och representerar stora kostnader har det emellertid ansetts alt de bör skyddas i viss omfattning. Skyddstiden är tio år från det år då arbetet gavs ut.

1 föregående avsnitt har jag konstaterat att datorprogram redan i dag kan utgöra verk i upphovsrättslagens mening och som sådana skyddas enligt det upphovsrättsliga regelsystemet. Eftersom skyddstiden enligt kalalogre-geln är kortare än det upphovsrättsliga skyddet saknar frågan om regelns tillämplighet intresse när det gäller sådana datorprogram. Den skufle där­emot kunna få betydelse i de fall ell datorprogram inte uppnår verkshöjd.

De arbeten som katalogregeln avser all skydda skiljer sig emellertid avsevärt från ett datorprogram. Det kan inte gäma ulan att lagen ändras komma i fråga att jämställa den serie av instruktioner till datorn som ett datorprogram består av med den typ av uppgiftssammanställningar som katalogregeln skyddar. Samma bedömning har gjorts i de övriga nordiska länderna.

Jag kan inte heller se att det skulle finnas något intresse av alt ändra regeln för att göra den tillämplig på sådana datorprogram som inte uppnår verkshöjd. Tvärtom anser jag i likhet med ett antal remissinstanser att det är värdefullt alt ha en "fri sektor" inom vilken program kan användas för forskning och vidareutveckling utan tillstånd från programmets upphovs­man.

Av vad jag nyss har sagt framgår att det inte behövs något tillägg i lagtexten för att klargöra att katalogregeln inte gäller datorprogram.

Prop. 1988/89:85

3.1.4 Kompletterande användarskydd för datorprogram?

Min bedömning: Något särskilt skydd för användning av datorpro­gram som kompletterar det som följer av upphovsrältslagen bör inte införas.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Utredningens bedömning har i huvudsak godtagits, bortsett från de allmänna synpunkter som en del remissinstanser har framfört om upphovsrätten som skyddsform.

Skälen för min bedömning: En fråga som har diskuterats i olika samman­hang är om ett kompletterande skydd bör införas för vissa situationer där det upphovsrätlsliga skyddet kan bedömas som otillräckligt. Ett sådant fall är då ett datorprogram används i en dator utan att det har lagrats i denna dators minne. Detta förfarande innebär all något exemplar av programmet

12

 

inte framställs. Inte heller är del fråga om något annat utnyttjande av rättigheter enligt upphovsrättslagen. Förfarandet faller alltså utanför den upphovsrätlsliga lagstiftningen. I likhet med utredningen anser jag alt något kompletterande skydd som tar sikte på själva användningen av programmet inte bör införas. För del första är en sådan situation ovanlig. För del andra skulle ell skydd som tar fasta på själva användandet av programmet vara artfrämmande för upphovsrättens skyddssyslem. Och för det tredje har något skydd av sådant slag inte — såvitt är känt — införts i något annat land. Principen om nationell behandling innebär att Sverige, om ett sådant skydd infördes i den svenska lagstiftningen, skulle vara skyldigt att ge samma skydd för utländska program utan att svenska program fick motsvarande skydd utomlands.

Under remissbehandlingen har Svenska Bokföriäggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter ifrågasatt om man inte bör skilja mellan den användning som sker av en enda person och den fleran-vändning som sker då man "lägger in datorprogrammet på nätverk". Föreningarna menar all man i praktiken noga skiljer mellan dessa båda situationer och att det krävs särskilt tillstånd från rättsinnehavaren om användaren vill lägga in programmet i ett nätverk. Föreningarna har föreslagit att ett tillägg om della görs i upphovsrättslagen.

Även om jag kan förslå all det för rättighetshavaren innebär en väsentlig skillnad i utnylljandegraden av ett program vid de olika användningsfor­merna, är det min uppfattning att den frågan inte bör lösas genom lagstift­ning utan genom avtal mellan parterna. Jag är därför inte beredd att föreslå något tillagg i lagtexten i delta avseende.

Prop. 1988/89:85

3.1.5 Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

Mitt förslag: Den som vill kopiera ell datorprogram i maskinläsbar form får göra delta bara om programmet är utgivet och endast för sill enskilda bruk. Som förlaga för kopieringen får inte användas ett exemplar som används i näringsverksamhet eller i offentlig verk­samhet.

Utredningens förslag: Datorprogram får inte kopieras för enskilt bruk.

Remissinstanserna: Beträffande utredningens förslag om ett förbud mot kopiering av datorprogram för enskilt bruk bryter sig åsikterna bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av flera remissinstanser, bl.a. av dem som företräder programindustrin, medan det avstyrks av ungefär lika många remissinstanser, bland dem flera som kan anses företräda användarintressen.

Skälen för mitt förslag: 1 11 § upphovsrättslagen föreskrivs all av offent­liggjorda verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad som sålunda har framställts får inte utnyttjas för annat ändamål. Bestämmelsen gäller inte utförande av byggnadsverk, och det finns vissa inskränkningar i rätten att anlita annan för exemplarframställningen.

13

12    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 85

Enligt vad jag tidigare har slagit fast kan datorprogram vara att anse som     Prop. 1988/89: 85 verk som har upphovsrättsligt skydd. Reglerna om exemplarframslällning för enskilt bruk är därför i princip tillämpliga i fråga om sådana datorpro­gram som når verkshöjd.

En viktig utgångspunkt är att det är mycket lätt all kopiera program. Den som har tillgång lill ett program och som önskar kopiera detta har så gott som alltid tillgång till den utrustning som behövs för kopieringen. Det är speciellt tre omständigheter som gör enskild kopiering av programvara lockande. Den första är all exemplaren kan framställas enkelt och snabbi. Man kan exempelvis mycket lätt kopiera program på några sekunder på en vanlig hemdator. Den andra omständigheten är att kvaliteten på kopiorna är densamma som på originalet. Kopiering innebär alltså inte samma kvalitetsförluster som åtminstone med nuvarande teknik uppstår vid ex­empelvis kopiering av videogram. Den tredje är alt kopiering av datorpro­gram är mycket lönsam.

Mot denna bakgrund finns del anledning att överväga begränsningar i rätten att kopiera programvara för enskilt bruk. En möjlighet är alt förbju­da eller i vart fall avsevärt begränsa rätten till sådan kopiering enligt mönster av vad som i dag gäller för byggnadsverk. Ett annat alternativ är att begränsa rätten alt anlita annan för kopieringen, dvs. en begränsning liknande den som i dag gäller i fråga om exempelvis bruksföremål och skulpturer.

Jag anser emellertid inte att del är meningsfullt med den begränsning som skulle ligga i att förbjuda kopiering genom annan. Som jag nyss har anfört torde det förhålla sig så att den som har behov av en egen kopia av ett program också har tillgång lill en dator och därmed aldrig behöver anlita utomstående.

Det förekommer att programproducenter förser programförpackningar­na med olika påskrifter, t. ex. av innehåll all den som bryter förpackningen ' anses ha ingått ett visst avtal med producenten av programmet. Sådana påskrifter är normalt sett inte bindande för köparen med mindre hans uppmärksamhet särskilt har fästs på påskriften i samband med köpet. Påskrifter av delta slag kan aldrig heller bli bindande för tredje man. Med hänsyn härtill är det inte lämpligt all knyta lagbestämmelser om inskränk­ningar i rätten lill enskild kopiering av datorprogram till avtalsvillkor eller påskrifter och liknande i samband med tillhandahållandet av programmet.

Utredningen har inte ansett del tillräckligt att begränsa kopieringsrätlen lill program som är utgivna. Redan en kopiering av utgivna program skulle enligt utredningen vålla rättighelshavarna oacceptabelt storskada.

Utredningen har med hänsyn härtill valt att föreslå ett totalt förbud mot
kopiering för enskilt bruk. Förbudet föreslås omfatta program i alla for­
mer, således både i maskinläsbar form och i t.ex. utskrifter. Utredningen
har sagt sig vara medveten om svårigheterna att kontrollera efterlevnaden
av del föreslagna förbudet. Den har dock menat att den lagstiftning som
föreslås kan ha en viss moralbildande effekt. Förbudet öppnar också en
möjlighet att komma åt och förverka programexemplar som är olovligt
framställda även om man inte kan finna den som har utfört den olovliga
kopieringen och ställa denne lill ansvar för intrånget.                               14

 

Som tidigare nämnts är remissopinionen splittrad i denna fråga. Prop. 1988/89:85

Frågan om en räll till privatkopiering av datorprogram har behandlats också i andra länder. Frankrike och Förbundsrepubliken Tyskland införde år 1985 ett totalt förbud mot sådan kopiering. 1 Nederländerna har rege­ringen nyligen lagt fram ett förslag om sådant förbud. I den danska propo­sitionen föreslås ett totalt förbud mot kopiering för enskilt bmk av dator­program i maskinläsbar form. Enligt EG-kommissionens direktivförslag skall vidare — enligt vad jag har inhämtat — kopiering för enskilt bmk inte vara tillåten,

A andra sidan kan noteras att man i Finland och Norge för närvarande inte avser all föreslå ett totalt förbud mot kopiering för enskilt bmk. EFTA-länderna har till EG-kommissionen som sin gemensamma stånd­punkt framfört att del inte föreligger något starkt behov av harmonisering på denna punkt och att del därför kan överlämnas lill varje land alt utforma sin lagstiftning på det sätt som bäst tillgodoser landets behov.

För egen del kan jag ansluta mig till uppfattningen alt det föreligger ett behov av att begränsa rätten till kopiering av datorprogram för enskilt bruk, åtminstone vad gäller datorprogram i. maskinläsbar form. Detta är nödvändigt för att minska de ekonomiska skadeverkningarna av en omfat­tande privatkopiering. Beträffande program i skriven form finns däremot ingen anledning att införa en särreglering i delta hänseende.

Till skillnad från utredningen anser jag emellertid all man i första hand bör undersöka möjligheterna att nå del eftersträvade resultatet utan att helt förbjuda sådan kopiering. I sammanhanget bör inte heller bortses från de civilrätlsliga sanktioner i form av skadestånd och viten som kan göras gällande, om t.ex. en licenshavare i strid mot licensavtalet kopierar ett program. En annan följd av ell sådant avtalsbrott kan vara alt rätten all använda programmet går förlorad.

En viktig utgångspunkt vid bedömningen vilka begränsningar som skall göras av kopieringsrätlen är att varje begränsning innebär alt det som i dag är tillåtet förbjuds i framliden. Den som handlar i strid mot ett sådant förbud kan alltså drabbas av de straffrättsliga sanktioner som upphovs­rättslagen föreskriver. Från allmänna kriminalpolitiska utgångspunkter bör med hänsyn härtill inskränkningar i kopieringsrätlen begränsas till vad som är oundgängligen nödvändigt för all uppnå del angivna syftet.

Det framstår vidare som olämpligt att införa ett förbud vars efterlevnad inte kan kontrolleras. En sådan åtgärd skulle kunna bidra till all minska respekten för lagstiftningen i allmänhet.

Vad härefter angår vilka begränsningar som mot bakgrund av det anför­da bör övervägas kan konstateras att vissa programtyper givetvis är mer känsliga för privatkopiering än andra. Skadeverkningarna för rällighels-havarna är normall sett avsevärt större vid privatkopiering av ett program med höga utvecklingskostnader som framställs i en liten serie än för ett program avsett att spridas i stor upplaga, t.ex. ett program för en person­dator. Man skulle därför kunna överväga att knyta ell förbud mot prival-kopiering endast lill den förra gruppen av program. Jag anser det emeller­tid inte lagtekniskt möjligt att göra någon skillnad mellan olika typer av

15

 

program i detta hänseende. En sådan uppdelning är därför enligt min     Prop. 1988/89:85 mening inte någon framkomlig väg.

En möjlig inskränkning skulle emellertid vara att begränsa rätten till kopiering för enskilt bruk till sådana program som är utgivna. Utgivning är ett snävare begrepp än offentliggörande, vilket är det begrepp som 11 § använder i dag. Enligt 8 § upphovsrältslagen är ett verk utgivet då exem­plar därav med upphovsmannens samtycke har förts i handeln efler blivit spridda lill allmänheten. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att utgivning av ett verk förutsätter att det har framställts i ett större antal exemplar. Överfört på datorprogram skulle kravet på utgivning innebära att ett större antal exemplar av programmet har framställts och lagligen förts i handeln eller på annat sätt har spritts bland allmänheten. Ell program som endast tillhandahålls i mindre anlal genom licensupplåtelser och på villkor att det inte sprids vidare är därför enligt min mening normalt sett inte att anse som utgivet. Detsamma får anses gälla beträffan­de program som endast framställs i mycket små serier.

1 fråga om sådana program som i enlighet med vad jag nu har anfört inte kan anses som utgivna finns det enligt min mening inte några starka skäl för att tillåta privatkopiering. En första inskränkning i rätten tifl kopiering för enskilt bruk skulle därför vara att begränsa rätten till kopiering till att gälla sådana program som är utgivna. Motsvarande ändring torde för övrigt komma att föreslås i Finland och Norge.

En sådan begränsning av kopieringsrätten är emellertid inte tillräcklig för att undanröja risken för de ekonomiska skadeverkningar som jag har berört i del föregående. Frågan är därför om begreppet enskilt bruk kan avgränsas ytterligare.

Den kopiering av datorprogram som bör få ske med stöd av 11 § upp­hovsrättslagen måste enligt min mening vara begränsad till det strikt enskilda bruket, dvs. bruk inom den närmaste familje- eller vänkretsen. Detsamma gäller användningen av de exemplar som har framställts med stöd av paragrafen.

Det lär förekomma att datorprogram köps in i ett enda exemplar lill en arbetsplats och där kopieras centralt så att var och en som har användning för programmet i sitt arbete får tillgång lill ett eget exemplar. Reglerna om kopiering för enskilt bruk bör givelvis inte kunna åberopas för sådan kopiering. Del bör härvidlag inte göra någon skillnad om var och en av de anställda som har behov av programmet själv framställer sin kopia. En annan vanlig situation är att en person som i sitt arbete använder ett program gör en kopia av detta för all kunna använda programmet när arbetet utförs i bostaden. Inte heller sådan kopiering bör vara tillåten.

En begränsning av kopieringsrätlen till del strikt enskilda bruket kan
enligt min mening inte anses strida mot de uttalanden som första lagut­
skottet gjorde vid tillkomsten av upphovsrältslagen (ILU 1960:41 s. 52).
Lagutskottet gav där visserligen uttryck för en mer liberal uppfattning när
del gäller kopiering på arbetsplatser än vad departementschefen hade gjort
i propositionen. Lagutskollels uttalanden avsåg emellertid endast fotoko­
piering. När det gäller den skada som vållas rättighetshavaren genom
kopiering för enskilt bruk anser jag att man inte kan jämföra några fotoko-  16

 

pierade sidor av en text med ett par exemplar av ett datorprogram på diskett eller magnetband.

Sammanfattningsvis förordar jag att rätten till kopiering för enskilt bruk av datorprogram begränsas lill den rent privata sfären, dvs. familjemed­lemmar och vänner emellan. Sådan kopiering som i dag förekommer på arbetsplatser och liknande bör med andra ord inte vara tillålen. Inte heller bör det vara tillåtet all för bruk i hemmet kopiera ett program som man har tillgång lill i sitt arbete vare sig avsikten är all där använda det i arbetet eller rent privat. För-all delta tydligt skall framgå av lagtexten bör ett tillägg göras lill 11 § upphovsrältslagen om att den som vill kopiera ett utgivet datorprogram får göra delta endast för sitt enskilda bruk och all han därvid inte får utnyttja en förlaga som används i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet.

Del förslag jag nu har lagt fram överensstämmer i sak helt med de lösningar som för närvarande övervägs i Finland och Norge. Milt förslag ligger också i linje med vad upphovsrällsulredningen har föreslagit i sitt senaste betänkande (SOU 1988:31) Översyn av upphovsrättslagstiftning­en. Utredningen föreslår där en allmän åtstramning av rätlen lill kopiering för enskilt bruk. Särskilt betonas den personliga anknytningen och det personliga behovet av de kopior som framställs. Syftet med detta är att kraftigt begränsa den kopiering som med stöd av 11 § upphovsrältslagen görs på arbetsplatser.

De ändringar jag nu har föreslagit är enligt min mening tillräckliga för att uppnå syftet all minska de ekonomiska skadeverkningarna för rättig­helshavarna av en alltför omfattande privatkopiering. Jag avser dock att noga följa utvecklingen för att kunna förvissa mig om att della syfte uppnås. Skulle utvecklingen la en annan riktning får ytterligare inskränk­ningar i kopieringsrätten övervägas. Sådana överväganden kan också kom­ma att aktualiseras av den internationella utvecklingen på området.

Prop. 1988/89:85

3.1.6 Utlåning och uthyrning av datorprogram

Mitt förslag: Upphovsmannen skall ha kvar rätten att bestämma om utlåning och uthyrning av exemplar av datorprogram i maskinläsbar form.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som yttrat sig i frågan har några tillstyrkt utredningsförslaget medan andra uttalat viss kritik. En remissinstans anser att förslaget går alltför långt genom att upphovsman­nen får behålla rätten all bestämma även över utlåning.

Skälen för mitt förslag: I den ensamrätt som tillkommer en upphovsman ingår även rätten att kontrollera spridningen av exemplar av verket. Sprid­ningsrätten innefattar rätten till försäljning, uthyrning, utlåning eller an­nan spridning av verket till allmänheten.

1 23 § upphovsrättslagen finns en viktig inskränkning i upphovsman-

17

 

nens spridningsrätt när det gäller bl. a. litterära verk. Sedan ett sådant verk har getts ut, får sålunda exemplar som omfattas av utgivningen spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av litterära verk får med stöd av denna bestämmelse göras tillgängliga för allmänheten genom uthyrning eller liknande ulan all tillstånd från upphovsmannen krävs. Man brukar kalla detta för att spridningsrätten konsumeras i och med första utgivning­en.

När ett datorprogram är att betrakta som ett verk är upphovsmannens spridningsrätt konsumerad i och med att programmen har getts ut. Det är följaktligen enligt gällande bestämmelser tillåtet för vem som helst att utan upphovsmannens tillstånd hyra ut eller låna ut exemplar av datorprogram som man har förvärvat. Kopior som har framställts med stöd av reglerna om kopiering för enskilt bruk får dock inte lånas ut eller hyras ut på detta sätt. 1 11 § upphovsrättslagen föreskrivs nämligen att vad som har fram­ställts för enskilt bruk inte får utnyttjas för annat ändamål.

I förarbetena lill 23 § upphovsrältslagen diskuterades om ett behov förelåg att förbehålla upphovsmannen spridningsrätten även i fråga om utlåning av litterära verk. Ell sådant behov ansågs emellertid då inte föreligga.

När det gäller utlåning av datorprogram bör emellertid beaktas att offentlig utlåning från exempelvis bibliotek kan utgöra underlag för en omfattande enskild kopieframställning. Att tillåta sådan utlåning eller olika former av uthyrning skulle med andra ord kunna motverka syftet med den föreslagna ändringen i fråga om rätten lill kopiering för enskilt bruk. Omfattande utlånings- eller uthyrningsverksamhet kan vidare störa marknaden på ett icke önskvärt sätt. Med hänsyn till det anförda föreslår jag all rätten till utlåning och uthyrning till allmänheten av exemplar av datorprogram i maskinläsbar form skall ligga kvar hos upphovsmannen. Detta förutsätter en ändring i 23 § upphovsrättslagen.

Eftersom förslaget bara avser utlåning och uthyrning till allmänheten hindrar det följaktligen inte utlåning av programexemplar vänner emellan eller mellan t. ex. arbetskamrater. Det som förslaget avser att förhindra är således en ullåningsverksamhet i mera organiserade former.

Den danska propositionen i ämnet innehåller samma regel i fråga om uthyrning och utlåning av datorprogram i maskinläsbar form som jag nu har förordat. Motsvarande ändringsförslfig torde komma att läggas fram i Finland och i Norge.

Prop. 1988/89:85

3.1.7 Skyddet för datorprogram som har framställts hos myndigheter

Mitt förslag: Datorprogram som har framställts hos myndigheter skall inte undantas från del upphovsrättsliga skyddet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av flera remissinstan­ser. Många andra remissinstanser ullalar dock viss kritik mot förslaget.

18

 

Kritiken går i huvudsak ut på att ett upphovsrättsligt skydd för datorpro-     Prop. 1988/89:85 gram som har framställts hos myndigheter kan komma i konflikt med den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.

Skälen för mitt förslag: Vissa handlingar som har upprättats av myndig­heter är inte föremål för upphovsrätt. Reglerna härom finns i 9§ första stycket upphovsrättslagen. De handlingar som del här är fråga om är författningar, beslut av myndigheter, svenska myndigheters yttranden och officiella översättningar av dessa typer av verk. I 24 § första stycket andra meningen upphovsrältslagen finns en uppräkning av andra handlingar än sådana som avses i 9 § första stycket och beträffande vilka upphovsrätt gäller enligt vanliga regler. Dessa är officiella kartor, tekniska förebilder, verk framställda för undervisning, verk som är resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliska verk och verk av vilka exemplar i samband med aflarsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten. Handlingar av detta slag får alltså återges endast med rättig­hetshavarens samtycke. En tredje kategori, slutligen, omfattar alla andra verk som innefattas i begreppet handlingar upprättade av myndighet. Sådana verk får återges utan samtycke av upphovsmannen men dennes ideella rätt skall respekteras.

Grundprincipen är således att handlingar som har upprättats av myndig­heter inte är föremål för upphovsrätt. Undantagen från denna princip gäller i huvudsak produkter som framställts i den offentliga verksamheten i former och på villkor som liknar privat företagsamhet. I förarbetena till upphovsrältslagen sägs att, oavsett om dessa produkter framställs inom den allmänna eller inom den enskilda sektorn, föreligger här ett behov av skydd mot obehörigt utnyttjande (prop. 1973:15 s. 124).

Detta uttalande gäller enligt min mening i lika hög grad för datorpro­gram, eftersom dessa oftast är resultatet av ett omfattande arbete och stora investeringar. Jag finner det med hänsyn härtill uppenbart att även dator­program som har skapats hos myndigheter bör ha ett upphovsrättsligt skydd, oavsett i vilken form de förekommer. Datorprogram bör således särskilt nämnas bland de skyddade verk som räknas upp i 24 § första stycket upphovsrättslagen.

Vissa remissinstanser har uttalat farhågor i fråga om tillämpningen av offentlighetsprincipen på datorprogram, om dessa tillerkänns ett upphovs­rättsligt skydd. För egen del anser jag att dessa farhågor saknar fog. Enligt 24 a § upphovsrältslagen får upphovsrätten inte hindra att allmänna hand­lingar tillhandahålls i den ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar. Del skydd som jag nu föreslår för datorprogram innebär alltså inte några inskränkningar i möjligheterna alt få ut eller på annat sätt ta del av program hos myndigheter.

Jag vill dock här erinra om att en myndighet inte är skyldig att lämna ut
en upptagning för automatisk databehandling — till vilket även datorpro­
gram räknas — i annan form än utskrift (2 kap. 13 § tryckfrihetsförord­
ningen). 1 detta sammanhang skall också nämnas att dala- och offentlig­
hetskommittén (Ju 1984:06) har till uppgift att överväga bl.a. frågan om
offentlighetsprincipens tillämpning på datorområdet. Utredningens slut­
betänkande skall enligt vad jag erfarit överlämnas inom kort.                    19

 

3.1.8 Rätt att framställa reservexemplar m. m. av datorprogram

Prop. 1988/89:85

Mitt förslag: Om annat inte har avtalats, innefattar rätten alt utnytt­ja ett datorprogram rätt att framställa sådana exemplar av program­met och göra sådana anpassningar i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att framställa reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Exemplar som har framställts för dessa ändamål får inte användas för annat ändamål och får över huvud tagel inte användas sedan rätten att utnyttja programmet har upphört.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har dock även föreslagit att kopiorna skall utplånas när rätlen att utnyttja programmet upphör.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har berört frågan. De flesta av dem lämnar utredningens förslag utan erinran. Några ifråga­sätter emellertid huruvida förslaget om att utplåna kopiorna går alt förena med bestämmelser om skyldigheten all bevara allmänna handlingar.

Skälen för mitt förslag: När ell datorprogram används innebär detta som regel att kopior av programmet skapas och flyttas mellan olika enheter i datorn. Vidare kan den som använder ett datorprogram behöva skydda sig mot risken att programmet av misslag utplånas. Detta sker genom att en eller ell par reserv- eller säkerhetskopior framställs.

Framställning av kopior av dessa slag innebär upphovsrättsligt sett en exemplarframställning som inte är tillåten utan upphovsmannens medgi­vande. Sådant medgivande torde i viss utsträckning ges regelmässigt i samband med överlåtelse av rätten all utnyttja ett datorprogram. Vid försäljning av programexemplar torde det däremot vara mera sällsynt att avtal med sådant innehåll träffas (jfr vad jag tidigare har sagt i avsnitt 3.1.5 om betydelsen av olika påskrifter på förpackningar). Jag anser för min del att också den som på detta sätt har förvärvat rätten all utnyttja ell datorprogram bör tillförsäkras en räll att framställa sådana kopior av programmet som är nödvändiga för utnyttjandet.

När ett program behöver anpassas på visst sätt för att kunna göra avsedd tjänst kan det ibland, särskilt vid en omfattande anpassning, bli fråga om en bearbetning av programmet från upphovsrätllig synpunkt. Den som vill förfoga över en sådan bearbetning måste ha samtycke till detta av den som har skapat programmet. Förvärvaren av ell program bör enligt min me­ning ha räll alt göra sådana anpassningar i programmet som erfordras för den medgivna användningen. Denna räll bör emellertid gälla endast i den mån parterna inte har avtalat något annat. Till förekommande av miss­bruk bör inte heller de exemplar som framställs med stöd av en bestäm­melse med detta innehåll få användas för annat ändamål och inte heller sedan rätlen att utnyttja programmet har upphört.

Däremot kan jag inte finna del nödvändigt att, såsom utredningen har föreslagit, kräva att kopiorna utplånas när rätlen all utnyttja programmet har upphört. 1 likhet med vad som har framförts av några remissinstanser

20

 

anser jag att en sådan bestämmelse skulle kunna vara svår att förena med föreskrifter om skyldigheten att bevara allmänna handlingar. För vissa statliga myndigheter finns för övrigt särskilda bestämmelser om utgallring ur ADB-upptagningar i förordningen (1974:648) om utgallring ur upptag­ning för automatisk dalabehandling. Utredningens förslag skulle också kunna komma i konflikt med föreskrifterna i bokföringslagen (1976:125) om bevarande av räkenskapsmaterial (inbegripet datorprogram).

Sammantaget menar jag således att en bestämmelse om utplåning som utredningen har förordat varken är lämplig eller nödvändig. Samma be­dömning har gjorts i de övriga nordiska länderna.

Prop. 1988/89:85

3.1.9 Rätten till datorprogram i anställningsförhållanden

Min bedömning: Frågan om rätten till datorprogram i anställnings­förhållanden bör lösas avtalsvägen och inte genom lagreglering;

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: En del anser att frågan om rätten till datorprogram i anställningsförhållanden bör klarläggas i lagen, medan andra menar att ett klargörande i frågan inte hör hemma i lagtext. Flera remissinstanser ut­talar att rätten till datorprogram som har skapats i anstäflningsförhållan-den enligt gällande rätt tillkommer arbetsgivaren om inte annat särskilt har avtalats. Sedan remissbehandlingen avslutats har ett antal remissin­stanser i särskilda framställningar begärt att frågan lagregleras i enlighet med den gängse uppfattningen om rättsläget.

Skälen för min bedömning: Den svenska upphovsrättslagsliftningen ut­går från att upphovsrätten lill ett verk tillkommer den eller de fysiska personer som har skapat verket. Denna rätt kan emellertid genom avtal övergå till annan.

I anställningsförhållanden förekommer det att parterna inte uttryckligen har avtalat om vad som skall gälla i fråga om rätten till datorprogram som arbetstagaren har skapat i sin anställning. Man får då försöka utröna parternas vilja och uppfattning med stöd av olika omständigheter. Till dessa hör bl. a. avsikten med anställningen och praxis i den bransch det gäller. Rent allmänt torde beträffande de ekonomiska rättigheterna gälla att verk som är tillkomna i tjänsten får utnyttjas av arbetsgivaren i hans normala verksamhet och i den omfattning som någorlunda säkert kunde förutses när verket tillkom.

Den danska propositionen i detta ämne innehåller en bestämmelse om att rätten skall övergå till arbetsgivaren om inte annat är avtalat. Ett liknande förslag torde komma att läggas fram i Finland. Även EG-kom­missionens direktivutkasl innehåller motsvarande presumtionsregel. I Norge planeras däremot inte någon lagreglering av frågan.

För min del ser jag inte någon anledning att nu ingripa med lagstiftning i en så utpräglad intressefråga som del här rör sig om. Del bör alltså även i fortsättningen ankomma på parterna att avtala om vad som skall gälla

21

 

beträffande rätten till datorprogram som har skapats i ett anstäflningsför-hållande. Skulle det emellertid visa sig att denna fråga inte kan lösas på ell tillfredsställande sätt genom sådana avtal, får frågan om lagstiftning över­vägas på nytt.

Prop. 1988/89:85

3.1.10 Behörig domstol m. m.

Mitt förslag: Frågor om intrång i rätten till datorprogram skall prövas av de allmänna domstolarna enligt vanliga rättegångsregler.

Utredningens förslag: Utredningen har inte närmare berört frågan.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har ifrågasatt om de allmän­na domstolarna har den kompetens som behövs för att kunna bedöma de tekniskt komplicerade frågor som kan komma upp i mål om intrång i rätten till datorprogram. En del av dem anser att målen bör handläggas i den ordning som gäller för patentmål.

Skälen för mitt förslag: Frågor om intrång i upphovsrätt prövas av de allmänna domstolarna. 1 vissa typer av mål gäller dock särskilda forumreg­ler. Sålunda har Stockholms tingsrätt exklusiv behörighet att i första instans pröva mål om ljudradio- eller lelevisionsutsändning i strid mot upphovsrättslagen (58 §) och mål om televisionsutsändning i strid mot lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild (20 §).

1 de patentmål som prövas av allmän domstol, bl. a. mål om patentin­trång, har enligt patentlagen (1967:837) Stockholms tingsrätt en motsva­rande exklusiv behörighet (65 §).

Mål om intrång i rätten till datorprogram kan, på samma sätt som mål av de kategorier jag nu har nämnt, innefatta tekniska och andra frågor av komplicerat och speciellt slag. Att av detta skäl koncentrera dessa mål till särskilda domstolar skulle emellertid kunna medföra nackdelar från såväl principiell som praktisk synpunkt (jfr prop. 1984/85:178 s. 27 fi). Frågor­na om koncentration av mål till vissa domstolar och om expertmedverkan har belysts från mer generella utgångspunkter av rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken 3. 1 betänkan­det, som för närvarande övervägs i justitiedepartementet, föreslås bl. a. att allmänna forumregler skall gälla för mål om ljudradio- eller lelevisionsut­sändning i strid mot upphovsrättslagen.

Det kan tilläggas att lagen (1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter innebär att mål om intrång i rätten lill kretsmönster skall handläggas vid allmän domstol enligt vanliga forumregler (se prop. 1986/87:49 s. 15, LU 10, rskr. 65).

Enligt min mening bör den allmänna inriktningen vara all så långt möjligt hålla nere antalet måltyper som skall särbehandlas. Jag har också svårt att se all det i fråga om mål om intrång i rätten till datorprogram finns anledning att tillämpa en annan ordning än som gäller beträffande mål om intrång i rätlen lill kretsmönster. Lika litet som i del fallet bör man frångå principen om tingsrätternas lika behörighet eller införa särreglerom rättens sammansättning.

22

 

3.2 Andra upphovsrättsliga frågor beträflfande datorbehandling och skyddet för databaser

Prop. 1988/89:85

Min bedömning: Gällande upphovsrättsliga regler kan tillämpas när verk matas in, lagras eller bearbetas i en dator eller tas ut ur en dator eller skapas med hjälp av en dator. Reglerna kan också tillämpas när del gäller skyddet för databaser. Några lagändringar erfordras såle­des inte i dessa hänseenden.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Behovet av en reglering av det rättsliga skyddet vid användningen av datorer har understmkits av åtskilliga remissinstanser. Många uttrycker sin tillfredsställelse över att utredningen genom sitt be­tänkande har klarlagt rättsläget. Flertalet remissinstanser godtar utred­ningens bedömning att några lagändringar inte är nödvändiga. Några anser dock att lagtexten bör förtydligas.

Skälen för min bedömning: Som jag nämnt i avsnitt 2 har frågan om datorbehandling av upphovsrättsligt skyddat material samt skyddet för databaser behandlats i det mellanstalliga samarbetet i WIPO och UNESCO. I den rekommendation som utarbetades år 1982 konstaterades all de grundläggande principerna i de internationella konventionerna på området var tillämpliga också i detta sammanhang. Senare diskussioner i frågan har inte föranlett någon avvikande uppfattning från detta konstate­rande.

I sitt betänkande (sid. 51 —84) har utredningen utförligt redogjort för de resultat som en tillämpning av upphovsrättslagen leder till på del nu aktuella området. Utredningen har för sin del dragit slutsatsen av sin genomgång att denna tillämpning står i överensstämmelse med den inter­nationellt vedertagna uppfattningen och att någon lagändring således inte erfordras.

I likhet med flertalet remissinstanser ansluter jag mig till utredningens bedömning. Jag har inte heller funnit anledning till erinran mot vad utredningen har anfört i sin detaljerade analys rörande den närmare till-lämpningen av upphovsrältslagen i detta sammanhang.

1 det följande tar jag därför endast upp ett antal frågor som särskilt har berörts av remissinstanserna.

Bildskärmsvisning

Utmatning av ett verk från en dator innebär antingen all ett exemplar av verket framställs eller att verket visas eller framförs. Framställning av exemplar faller under upphovsmannens ensamrätt. Är kravet på offentlig­het i upphovsrättslagens mening uppfyllt, gäller detsamma i princip även för visning och framförande.

Den i vårt land och utomlands allmänt vedertagna uppfattningen är att, när ett datorlagrat verk visas på en bildskärm, något exemplar av verket därmed inte framställs. Skälet till detta är att projektionen på bildskärmen

23

 

är alltför flyktig för all kunna anses som ett exemplar av verket. Lika litet     Prop. 1988/89:85 anses t.ex. den bild som projiceras på en filmduk av en diabild utgöra ett exemplar av bilden. En annan sak är att både bildskärmsvisning av maleri-al i en dalabas och projicering av en diabild förutsätter tillgång till ett exemplar av verket.

Under remissbehandlingen har några remissinstanser framhållit att det av lagtexten bör framgå att visning av ett datorlagrat verk på bildskärm är ell framförande som kan vara offentligt.

För egen del anser jag att del inte är nödvändigt med en sådan komplet­tering av lagtexten som remissinstanserna har efteriyst. När en TV-apparal ställs upp på en för allmänheten tillgänglig plats blir det som visas att anse som ett offenligt framförande, på samma sätt som framförandet av musik från en radio eller musikanläggning (se härom särskilt NJA 1980 s. 123 och högsta domstolens dom den 21 december 1988, DT 46). Någon särskild lagregel om delta har inte ansetts nödvändig. Lika litet är det påkallat med en lagregel av detta slag för fall då en bildskärm som är anknuten till ett datanät används på liknande sätt, l.ex. på en arbetsplats. En lagregel för just detta fall skulle tvärtom kunna inbjuda till motsatsslut i andra liknan­de situationer.

Datorbaserade arkiv

Några remissinstanser har påpekat all datorlagring av material i många fall ersätter arkiv med samlingar av urklipp från t. ex. tidningar och tidskrifter. Om samlingen består av urklipp uppkommer inga problem av upphovs­rättsligt slag, vare sig när man arkiverar urklippen eller när man söker efler material bland dem. Några nya exemplar framställs inte i dessa fall, och det blir inte heller fråga om någon offentlig visning eller något offentligt framförande.

Om samma material skall lagras i en dator, blir de upphovsrättsliga reglerna om ensamrätt tillämpliga både vid inmatning i datorn och vid varje tillfälle då materialet tas fram genom en utskrift eller på en bildskärm på sådant sätt all det blir fråga om en offentlig visning. En förutsättning är givetvis att urklippen från upphovsrällslig synpunkt är all betrakta som verk. De remissinstanser som har tagit upp frågan anser all en sådan skillnad mellan arkiv som består av urklipp och sådana som är datorbase­rade är obefogad.

Skillnaden mellan "klipparkiv" och datorbaserade arkiv består i att det upphovsrättsligt skyddade materialet i det senare fallet förs över till ett annat medium. Det innebär att ett exemplar då framställs av materialet. Härav följer att en rätt att mata in skyddade verk i en dator måste grunda sig på ett avtal mellan parterna även om inmatningen sker för arkivända­mål. Denna skillnad mot vad som gäller i fråga om "klipparkiv" är enligt min mening befogad.

En naturlig tolkning av det avtal som alltså erfordras för alt materialet
över huvud tagel skall få läggas in i en databas är att materialet får
utnyttjas för sökning genom visning på bildskärm eller utskrift av enstaka
exemplar. 1 praktiken uppkommer därför knappast någon skillnad när det    24

 

gäller rätten alt söka i "klipparkiv" och i datorbaserade arkiv. Något     Prop. 1988/89:85 behov av kompletterande lagstiftning för denna situation finns med hän­syn härtill inte.

Del som jag nu har sagt gäller självfallet inte för den fortsatta använd­ningen av material ur datorbaserade arkiv. Den som l.ex. i en tidning vill återge en artikel hämtad ur en dalabas måste på sedvanligt sätt skaffa sig tillstånd lill detta från innehavaren av rättigheterna till artikeln.

Begreppet "utgivning"

Under remissbehandlingen har från något håll framförts att en databas och verk i denna alllid skall anses utgivna, om ägaren till databasen har gett ett generellt tillstånd till viss lokal lagring, vare sig det är fråga om överföring via tråd av en viss mängd uppgifter ur basen eller ej.

Utredningen, som utförligt har behandlat frågan (se betänkandet s. 68), konstaterar att både Bernkonventionen och Världskonventionen om upp­hovsrätt definierar begreppet utgivning. Där sägs uttryckligen att som "publication" anses inte en sådan åtgärd som exempelvis trådspridning av verk till allmänheten. Detta innebär all trådöverföring av innehållet i en databas inte kan betraktas som utgivning i konventionens mening. Enligt utredningen bör man inte för svensk del gå ifrån ett så grundläggande element i den internationella definitionen.

Jag ser lika lite som utredningen någon möjlighet all rucka på denna grundläggande princip. Däremot kan de som är anslutna till en databas ha getts en rätt all själva framställa exemplar av materialet i basen. Sådan framställning kan innebära utgivning i den mening som detta begrepp har enligt 8 § andra stycket upphovsrältslagen. Bestämmelsen kräver givelvis inte att det är upphovsmannen själv som framställer exemplaren.

Katalogskydd för databaser?

En annan fråga som har tagits upp av några remissinstanser är tillämpning­en av den s. k. kalalogregeln i 49 § upphovsrättslagen på dalabaser. Där sägs alt kalalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ell stort antal uppgifter, inte får eftergöras utan framställarens samtycke förrän tio år har förflutit efler det år då arbetet utgavs

Databaser som inte uppfyller kravet på verkshöjd måste normall sett anses omfattade av denna kalalogregel. Detta innebär att basen eller väsentliga delar därav inte får eftergöras, dvs. kopieras. Katalogskyddet innebär dock inte något skydd för de enskilda sakuppgifterna i samman­ställningen. Katalogskyddet är vidare rent nationellt. Det gäller sålunda endast för arbeten som är framställda av svenska medborgare eller svenska juridiska personer eller av dem som har sin vanliga vistelseort i Sverige och dessutom för arbeten som första gången har givits ul i Sverige. Mot­svarande bestämmelse finns i de andra nordiska ländernas upphovsrätlsli­ga lagstiftning. Även där är tillämpningen på samma sätt begränsad till det egna landet.

Utredningen anser alt del kan finnas skäl alt överväga alt genom en        25

 

regional överenskommelse mellan de nordiska länderna ge skydd åt var-     Prop. 1988/89:85 andras alster på detta område. Under remissbehandlingen har vidare patent- och registreringsverket förordat att kalalogregelns tillämpning be­träffande databaser utsträcks till all gälla utländska rättighetsinnehavare även utanför Norden.

Ett skydd av della slag återfinns endast i de nordiska ländernas lagstift­ning. En utsträckning av skyddet till att avse även utländska rättighets­havare på del sätt som patent- och registreringsverket förordat skulle innebära alt utländska databaser kunde få ett skydd av delta slag i Sverige ulan alt svenska baser fick ett motsvarande skydd i de andra länderna. En sådan ensidig utsträckning av skyddet bör enligt min mening inte komma i fråga. Däremot skulle det kunna övervägas att ge databaser i ett annat land skydd i Sverige under förutsättning att svenska alster får motsvarande skydd i det andra landet, dvs. all grunda utsträckningen på reciprocitet. Jag anser emellertid att de fortsatta internationella övervägandena på datorområdet måste avvaktas innan man tar slutlig ställning till denna fråga.

Detsamma gäller beträffande frågan huruvida katalogskyddet bör utvid­gas till att omfatta databaser i de övriga nordiska länderna. Intresse för en sådan utvidgning finns i alla de nordiska länderna, men den allmänna uppfattningen är att resultatet av de internationella övervägandena först bör avvaktas.

Av samma skäl är jag inte heller beredd att, såsom juridiska fakullets­nämnden i Stockholm har föreslagit, utvidga kalalogregeln att gälla även bildskärmsutnytljande av material i datornät m.m. Konsekvenserna av den föreslagna utvidgningen ar svåra att överblicka, inte minst vad gäller tillämpningen av en sådan regel på utländskt material.

4 Ikraftträdande m. m.

Det är önskvärt att de nya lagreglerna om upphovsrätt och datorer kan träda i kraft samtidigt med motsvarande lagregler i Danmark, Finland och Norge. Såvitt nu kan bedömas är den Ijuli 1989 en lämplig tidpunkt.

1 likhet med vad som är brukligt vid ändringar i den upphovsrätlsliga lagstiftningen bör de nya reglerna tillämpas också på verk som har tillkom­mit före den nya lagens ikraftträdande.

5 Upprättat lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk.

Förslaget har granskats av lagrådet.                                                 26

 

6 Specialmotivering                               Prop. 1988/89:85

Lagens rubrik

Utredningen har föreslagit att den nuvarande rubriken "Lag om upphovs­rätt till litterära och konstnärliga verk" ändras till den kortare och numera allmänt använda benämningen "Upphovsrättslag". Jag har i och för sig förståelse för detta förslag. Lagen skulle med den ändrade rubriken för övrigt få samma benämning som i Finland, där en motsvarande ändring redan tidigare har genomförts. Frågan om den nu föreslagna ändringen av lagens rubrik hör emellertid enligt min mening naturligt samman med den lagtekniska översyn av upphovsrättslagen som återstår sedan den sakliga genomgången av lagens bestämmelser har slutförts. Jag lägger därför inte nu fram något förslag till ändring av lagens rubrik.

1§

Den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig det utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller del har kommit lill uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Som har förordats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.2) har i paragrafens första stycke gjorts ett tillägg för alt det klart skall framgå all även datorprogram räknas lill upphovsrättsligt skyddade verk.

1 utredningens förslag har delta tillägg tagits in i paragrafens andra stycke. Som påpekats under remissbehandlingen är della emellertid inte så lämpligt, eftersom andra stycket handlar endast om verk av beskrivande art vilka har ell tämligen ringa skyddsomfäng. Genom all tillägget i stället görs i första stycket markeras att datorprogram kan vara all anse som litterära verk i allmänhet. För datorprogram gäller alltså samma skydds­omfång som för andra litterära verk. Det innebär ett skydd inte bara mot direkt kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick.

Också i fråga om kraven på verkshöjd gäller för datorprogram vad som
gäller för andra litterära verk. Frågan är närmast vilken grad av originalitet
som bör krävas för att ell datorprogram skall anses uppnå verkshöjd. Den
frågan går det inte att i lagtext eller allmänna molivuttalanden lämna
något exakt svar på. Av allmänna bedömningskriterier följer emellertid all
enkla, okomplicerade program normalt sett inte kan nå verkshöjd. Kravet
på verkshöjd på della område bör alltså i princip ställas förhållandevis
högt. I likhet med vad som gäller för andra verkstyper bör verkshöjds-
kravet innebära alt det endast undanlagsvis kan inträffa alt två personer
oberoende av varandra skapar identiska program. Verkshöjd bör däremot
inte anses föreligga när situationen är sådan all endast en eller ett fåtal
tänkbara lösningar kan användas för alt nå avsett resultat med ett pro-    27

 

gram. I sådana fall är resultatet givet av de yttre faktorerna, och något     Prop. 1988/89:85 utrymme finns knappast för den originalitet som krävs för att ett upphovs­rättsligt verk skall föreligga.

Del bör också framhållas att vad som skall bedömas är programmet som sådant. Det är alltså utan betydelse alt den funktion ett program skall ulföra kan framstå som enkel.

När det gäller mera omfattande och komplicerade program kan det i och för sig tänkas alt flera experter oberoende av varandra använder sig av samma typlösning för all genom programmet på det bästa och snabbaste sättet lösa vissa givna uppgifter. Därigenom skulle man kunna säga att lösningarna även här är givna av de yttre faktorerna. Det är visserligen rikligt att den som skapar ett datorprogram inte i första hand eftersträvar originalitet utan snarare effektivitet i del skapade programmet. Emellertid torde det alllid finnas flera vägar att nå fram till den lösning som ger programmet största möjliga effektivitet. Därför framstår det som ytterligt osannolikt all två experter oberoende av varandra skulle åstadkomma tekniskt sett exakt likadana lösningar igenom hela programmet. Detta gäller särskilt beträffande mera omfattande och komplicerade program, t.o.m. i sådana situationer där den eftersträvade lösningen ger förhållan­devis litet utrymme för originalitet. Om undantagsvis två personer obero­ende av varandra skulle utforma ett datorprogram på exakt samma sätt utan att det för den skull är fråga om ett okomplicerat program, torde man få acceptera all båda programmen blir skyddade och att båda programska­parna betraktas som upphovsmän, var och en lill sill program.

11§

Av offentliggjort verk får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts/a/- ej utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av JÖrsla stycket vill kopiera datorprogram i maskin­läsbar form får göra delta endast JÖr sitt enskilda bruk och bara under förutsättning att programmet är utgivet och att förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller oJJénillg verksamhet. Kopian Jår ej ut­nyttjas JÖr annat ändamål.

Paragrafen innehåller regler om exemplarframställning för enskilt bruk. 1 tredje stycket, som är nytt, regleras rätten lill kopiering av datorprogram i maskinläsbar form. Syftet med denna reglering är, som har framhållits i den allmänna motiveringen (se avsnitt 3.1.5), att begränsa rätlen till sådan kopiering.

I det nya stycket används ordet "kopiera". Härmed avses detsamma som med uttrycket "framställa exemplar". Även överföring från skriven form lill maskinläsbar är att anse som kopiering.

Med begreppet "i maskinläsbar form" avses ett program som finns på
magnetband eller diskett eller lagrat i en dators minne, till skillnad från
program i skriven form, oftast i källkod. Begreppet har mött viss kritik i      28

 

remissbehandlingen eftersom även maskinell läsning av vanlig text är     Prop. 1988/89:85 möjlig. Uttryckssättet torde dock inte ge upphov till någon oklarhet. En vanlig skriven text kan knappast betecknas som en text "i maskinläsbar form" även om den kan läsas maskinellt. Även i det danska lagförslaget används för övrigt samma begrepp.

Att kopieringsrätten är begränsad till den rent privata sfären anges genom orden "sitt enskilda bruk". Under uttrycket ryms kopiering inom den närmaste familje- och vänkretsen. Detta innebär att den enskilde inom denna krets får utnyttja ett exemplar som han har framställt. Han får också framställa enstaka exemplar till personer som ingår i denna krets för deras personliga bruk.

Till skillnad från vad som anses vara fallet vid tillämpningen av bestäm­melsen i första stycket utesluter den nya bestämmelsen varje form av kopiering av datorprogram i avsikt att använda kopiorna i näringsverk­samhet eller offentlig verksamhet.

En förutsättning för att kopiering med stöd av bestämmelsen skall vara tillåten är vidare all programmet är utgivet. Tolkningen av detta begrepp har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.5.).

Något krav på alt den som vill kopiera ett datorprogram själv måste vara ägare till ett exemplar av programmet ställs inte upp. Del är följaktligen tillåtet all kopiera ett programexemplar som man lånat eller hyrt. En annan sak är alt, om uthyrning av program blir vanlig, den som hyr ut programexemplar kan tänkas förbjuda kopiering i hyresavtalet. Självfallet gäller även vid kopiering av hyrda eller lånade program att syftet med kopieringen skall vara all tillgodose ett personligt behov.

Programexemplar som används i näringsverksamhet eller offentlig verk­samhet får inte kopieras med stöd av paragrafen. Härigenom förhindras att en anställd för bruk i hemmet kopierar ell program som han har tillgång lill i sitt arbete. Bestämmelsen avser enligt sin ordalydelse endast sådana programexemplar som används i näringsverksamhet och offentlig verksamhet. Att ett program som sådant används på detta sätt utesluter alltså inte att del får kopieras, om inte just förlagan för kopieringen används i verksamhet av sådant slag.

1 den sista meningen i det nya stycket föreskrivs all kopior av datorpro­gram i maskinläsbar form inte får användas för andra ändamål än det för vilket de framställdes. Kopiorna får följaktligen inte användas i närings­verksamhet eller offentlig verksamhet utan endast inom den rent privata sfären.

23 §

Sedan ett litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som
omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Exemplar av
musikaliska verk får dock inte utan upphovsmannens samtycke tillhanda­
hållas allmänheten genom uthyrning eller annan därmed jämförlig rätts­
handling. Detsamma gäller exemplar av datorprogram i maskinläsbar
form. Sådana exemplar Jår inte heller utan upphovsmannens samtycke
lånas ut till allmänheten.                                                                    29

 

Paragrafen behandlar inskränkningar i upphovsmannens spridningsrätt Prop. 1988/89:85 beträffande utgivna litterära eller musikaliska verk. Ett tillägg har gjorts i paragrafen beträffande sådana verk som utgör datorprogram i maskin­läsbar form. 1 fråga om sådana får uthyrning eller utlåning inte ske utan upphovsmannens samtycke. Med uthyrning jämställs, liksom i fråga om musikaliska verk, därmed jämförliga rättshandlingar, dvs. främst by­tesverksamhet i organiserade former.

När ett datorprogram ingår i ett chip som är infogat i en produkt, t. ex. en miniräknare, är programmet att anse som utgivet i "maskinläsbar form". Givetvis är det i ett sådant fall tillåtet all låna ut eller hyra ut de produkter i vilka programmet ingår. Någon särskild regel om delta erford­ras inte.

24 §

Annan hos svensk myndighet upprättad handling än som avses i 9 § första stycket får återges utan upphovsmannens samtycke. Vad nu sagts gäller dock inte officiell karta, teknisk förebild, datorprogram , verk som framställts för undervisning eller utgör resultat av vetenskaplig forskning, alster av bildkonst, musikaliskt verk, diktverk eller verk, varav exemplar i samband med aflarsverksamhet genom myndighets försorg tillhandahålls allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock all utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföran­den.

Paragrafen innehåller i första stycket regler om upphovsrätt till andra hos svenska myndigheter upprättade handlingar än sådana som avses i 9 § första stycket. Bl.a. anges vilka typer av verk som inte får återges ulan upphovsmannens samtycke, dvs. där upphovsrätt principeillt gäller enligt vanliga regler. Genom att "datorprogram" har lagts till här erhåller dessa ell fullständigt upphovsrättsligt skydd även när de har framställts hos en myndighet. Skyddet gäller oavsett i vilken form programmet är uttryckt.

Såsom har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.7) framgår av 24 a § att upphovsrätten inte får hindra att allmänna handlingar tillhan­dahålls i den ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar. Det upp­hovsrättsliga skyddet för datorprogram medför alltså inte någon begräns­ning av rätten att få ut eller på annat sätt ta del av program hos myndighe­ter eller statliga verk.

27 §

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt
eller delvis överlåtas.
Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I         30

 

fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin     Prop. 1988/89:85 rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevan­de make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden fö­reskrivs i 30 - 40 a §§.

Des.sa bestämmelser tillämpas dock endast i den mån ej annat avtalats.

I paragrafen regleras frågor om överlåtelse av upphovsrätt. I tredje stycket hänvisas i dag till 30-40 §§. Nu har lagts till även 40a§, som behandlar rätlen att framställa reserv- och säkerhetsexemplar av datorpro­gram och att göra vissa anpassningar i dem. Genom tillägget blir bestäm­melserna i 40 a § dispositiva, dvs. parterna har frihet att avtala på annat sätt.

A vtal om rätt att utnyttja datorprogram

40 a §

Överlåtelse av rätten all utnyttja ett datorprogram innefattar rätt alt framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana anpassningar i exemplaren som behövs för den medgivna användningen samt att fram­ställa reservexemplar och exemplar som behövs från skyddssynpunkt. Såda­na exemplar får inte utnyttjas för annat ändamål och får inte heller använ­das när rätlen att utnyttja programmet har upphört.

1 paragrafen ges vissa regler om rätten att utan hinder av upphovsman­nens ensamrätt lill exemplarframslällning och bearbetning framställa ex­emplar av datorprogram när detta behövs från skyddssynpunkt eller som reservexemplar saml all i programmet göra de ändringar som erfordras med hänsyn lill den medgivna användningen. Reservexemplar och sådana exemplar som behövs från skyddssynpunkt får inte utnyttjas för annat ändamål.

Bestämmelserna, som enligt tillägget i 27 § gäller endast i den mån annat inte har avtalats, äger i första hand tillämpning i situationer där ett uttryckligt avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten finns, exempelvis ell licensavtal. Även i andra situationer än där ell uttryckligt avtal förelig­ger kan bestämmelserna emellertid bli tillämpliga. Della är fallet t.ex. vid köp av ell programexemplar, där det normall sett givetvis är underförstått all köparen också får använda det. Som har angetts i den allmänna motive­ringen är det inte tillräckligt med endast en påskrift på ett köpt programex­emplar för att anse att ett avtal har träffals som inskränker den rätt förevarande paragraf ger förvärvaren.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget lill

lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.                                                                            31

 

8   Beslut                                                                     Prop. 1988/89:85

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan­den har lagt fram.

32

 

Huvuddragen av utredningens förslag i nu aktuella      Pop. 1988/89:85
delar                                                   B>'s'

När det gäller den första av de tre delfrågor som utredningen behandlar, nämligen problemen rörande lagring och bearbetning samt skapande av verk med hjälp av dator och skyddet för databaser, drar utredningen slutsatser i en del principiellt vikliga frågor men föreslår inte några lagänd­ringar. En viktig sådan slutsats är att inmatning av ett verk i en dator utgör ett mångfaldigande i upphovsrättslagens mening och principiellt sett krä­ver tillstånd av upphovsmannen. En annan fråga rör den upphovsrättsliga karaktären av utmatning från en dator. Utredningen nämner att denna utmatning kan vara antingen en exemplarframställning i form av en ut­skrift eller en upptagning i maskinläsbar form eller också ett utförande av verket på en skärm. Exemplarframställningen kräver principiellt sett till­stånd av upphovsmannen. Utförande på skärm kräver sådant tillstånd om utförandet kan anses som en offentlig visning eller ett offentligt framföran­de. Utredningen konstaterar all dalabaser som sådana kan vara skyddade antingen som litterära verk, om deras uppläggning uppnår verkshöjd, eller också som sådana samlingar av en stor mängd uppgifter som kan ha s, k, katalogskydd enligt 49 § upphovsrättslagen.

När det sedan gäller det immaterialrättsliga skyddet för datorprogram drar utredningen slutsatsen all dessa program redan enligt gällande lag torde vara att anse som sådana verk som åtnjuter skydd enligt den upp­hovsrätlsliga lagstiftningen. Det föreslås all detta uttryckligen klargörs genom att datorprogram nämns i exemplifieringen av skyddade litterära verk i I § andra stycket upphovsrättslagen. Utredningen har övervägt om något immalerialrättsligt skydd utöver vad som följer av den upphovs­rätlsliga lagstiftningen bör införas men inte föreslagit något sådant. De lag­ändringar som utredningen föreslår i övrigt är alt exemplarframställning för enskilt bruk av datorprogram inte skall vara tillåten, att program som har framställts hos myndigheter skall ha ett fullständigt upphovsrättsligt skydd och all upphovsmannens samtycke skall krävas för uthyrning och utlåning till allmänheten av sådana program.

Vidare föreslår utredningen en regel om att överlåtelse av rätlen all utnyttja ett datorprogram, där annat inte har avtalats, också omfattar rätt att framställa de exemplar av programmet som behövs för den medgivna användningen och en räll all i programmet göra de anpassningar som behövs för denna samt att framställa kopior som behövs från skyddssyn­punkt.

Utredningen diskuterar slutligen frågan om rätten till program som skapas i anställningsförhållande men föreslår här inte någon lagreglering.

33

 

utredningens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk   •

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk dels att rubriken lill lagen skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1, 11, 23, 24, 27 och 61 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 40 a och 49 a §§, av nedan

angivna lydelse, dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av nedan

angivna lydelse.

Prop. 1988/89:85 Bilaga 2

 

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse Upphö vs rätts lag

1§' Den som skapat ell litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket, vare sig del utgör skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, musikaliskt eller sceniskt verk, filmverk eller alster av bildkonst, byggnadskonst eller brukskonst eller kommit till uttryck på annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

Till litterärt verk hänförs karta och annat i teckning eller grafik el­ler i plastisk form ulfört verk av beskrivande art, ävensom dator­program.

11§ Av offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts må ej användas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulp­tur eller genom konstnäriigl förfa­rande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt all för eget bruk låta annan framställa bruksföremål eller skulp­tur eller genom konstnärligt förfa­rande efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk eller framställa exemplar av verk ut­görande datorprogram.

23 §-

Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits, må exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare ävensom visas offentligt; dock må exemplar av musikaliskt verk ej utan upphovsmannens sam­tycke göras tillgängligt för allmän­heten genom uthyrning eller annan

Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare ävensom visas offentligt; dock får exemplar av musikaliskt verk eller av verk utgörande dator­program i maskinläsbar form ej utan   upphovsmannens   samtycke

34

' Senaste lydelse 1973:363. - Senaste lydelse 1973:363.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:85

Bilaga 2
därmed jämförlig rättshandling.       göras tillgängligt  för allmänheten

genom uthyrning eller annan där­med jämföriig rättshandling. I frä­ga om datorprogram som nu har nämnts gäller detsamma även ifrå­ga om utlåning.

24 §■'
Annan hos svensk myndighet  Annan hos svensk myndighet
upprättad handling än som avses i   upprättad handling än som avses i
9 § första stycket må återgivas utan         9 § första stycket får återges utan
upphovsmannens samtycke. Vad upphovsmannens samtycke. Vad
nu sagts gäller dock icke officiell nu sagts gäller dock Inte officiell
karta, teknisk förebild, verk som karta, teknisk förebild, verk utgö-
framslällls för undervisning eller   rande datorprogram, verk som
utgör resultat av vetenskaplig forsk-         framställts för undervisning eller
ning, alster av bildkonst, musika-    utgör resultat av vetenskaplig forsk-
liskt verk, diktverk eller verk, varav ning, alster av bildkonst, musika­
exemplar i samband med affärs- liskt verk, diktverk eller verk, varav
verksamhet genom myndighels för-  exemplar i samband med affärs­
sorg tillhandahålles allmänheten. verksamhet genom myndighels för­
sorg tillhandahålles allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens samtycke; dock all utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari de förekommer och i den omfattning som betingas av ändamålet med redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföran­den.

27 §

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterle­vande make eller arvingar.

Beträffande överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upp­
hovsrätt i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden
stadgas i 30 —40§§; dock skola föreskrivs i 30 —40 a §; dock skall
nämnda bestämmelser tillämpas ö/- nämnda bestämmelser tillämpas
lenast i den mån ej annat avtalats. endast i den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja dator­program

40a§

Överlåtelse av rätt att utnyttja ett datorprogram   omfattar   rätt   all

'Senaste lydelse 1973:363.                                                                35

 

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:85

..„    . ,             ,                Bilaga 2

Jramstalla sådana exemplar av pro­grammet och i exemplaren göra .så­dana anpassningar som behövs för den medgivna användningen samt Jramstalla reservexemplar och ex­emplar sotn behövs från skyddssyn­punkt. Sådana exemplar får inte ut­nyttjas JÖr annat ändamål och de skall utplånas senast när rätten att utnyttja programmet upphör

49 a §

Den sotn har skapat utformning­en av mönstret för kretsarna i en halvledarprodukt har en uteslutan­de rätt att

1.    framställa exemplar av mönstret,

2.  utföra mönstret på ett materiellt underlag,

3.  göra mönstret tillgängligt för aU-mänhelen - i ursprungligt eller ändrat skick — genom att exemplar av mönstret utbjuds till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat .sätt. Rät­ten varar till utgången av del tionde året efter det år då mönstret skapa­des.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket eller eljest i denna lag får exemplar framställas av krets­mönstret uteslutande för undervis­ning om eller analys av mönstret. Sålunda framställda exemplar Jår icke utnyttjas för annat ändamål.

Ingår kretsmönstret i exemplar av en produkt som med mönsterskapa­rens samtycke har spritts till aU-mänheten, Jår exemplaren spridas vidare.

Vad som sägs i 27 och 28 §§ skall äga motsvarande tillämpning på överlåtelse av rättigheter som avses i denna paragraf.

År kretsmönstret eller del därav föremål för upphovsrätt Jär denna göras gällande utan hinder av vad som sägs i JÖrsta stycket.

61 r

Föreskrifterna i 45 — 48 §§ äro tillämpliga på framförande, ljudupptag­ning samt ljudradio- och televisionsutsändning, som äger rum i Sverige.

■•Senaste Ivdelse 1973:363.                                                             36,

 

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:85

Bilaga 2 Vad i 49 § stadgas är tillämpligt på arbete, framstäflt av svensk med­borgare eller svensk juridisk person efler av den som här har sin vanliga vistelseort, så ock eljest på arbete som först utgivits i Sverige.

Vad som föreskrivs 149 a § är tiU-lämpligt på kretsmönster skapade av svensk medborgare eller av den som här har sin vanliga vistelseort samt på kretsmönster som först har utgivits i Sverige.

Denna lag träder i kraft den

Bestämmelserna i 1, 11, 23, 24, 27, 40 a och 49 a §§ tillämpas även på verk och kretsmönster som har tillkommit dessförinnan. Bestämmelsen i 40 a § tillämpas även på överlåtelse som ägt rum dessförinnan.

37

 

Förteckning över remissinstanserna m. m. Prop. 1988/89:85

Bilaga 3 Yttranden över belänkandet har avgetls av justitiekanslern, riksåklagaren,

överbefälhavaren, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, riksrevisionsverkel, statskontoret, Kungl. biblioteket, universitets- och högskoleämbetet, skolöverstyrelsen, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, universitetet i Linköping, delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, televerket, datainspektionen, näringsfri­hetsombudsmannen, patent- och registreringsverket, konsumentverket, styrelsen för teknisk utveckling, datamaskincentralen för administrativ databehandling. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveri­ges advokatsamfund. Svenska journalistförbundet. Konstnärliga och litte­rära yrkesutövares samarbetsnämnd, Sveriges Radio AB, Svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phonograms and Video­grams, Tidningarnas Telegrambyrå AB, Sveriges allmänna biblioleksföre-ning. Kooperativa föreningen, Svenska dalaföreningen, Riksdataförbun-det. Leverantörföreningen Kontor Data AB, ASEA, Datakonsultförening­en, Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation. Centralor­ganisationen SACO/SR, Svenska Induslritjänslemannaförbundet, riks­skatteverket, patentbesvärsrätten, lantmäteriverket. Svenska patentom-budsföreningen och Teatrarnas Riksförbund.

Gemensamma yttranden över belänkandet har avgetls av dels Sveriges industriförbund. Näringslivels delegation för marknadsrätt. Svenska ar­betsgivareföreningen och SHIO-Familjeförelagen, dels Svenska lidnings-utgivareföreningen och Tidningarnas arbetsgivareförening, dels Förening­en Svenska Läromedelsproducenter och Svenska bokförläggareföreningen samt Föreningen svensk programvaruindustri och Svenska eleklronikin-duslriföreningen.

Riksåklagaren har lill sitt yttrande bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholm, Malmö, Kalmar och Göteborg. Universitets- och högskole­ämbetet har bifogat yttranden från universiteten i Uppsala, Lund, Stock­holm, Göteborg, Umeå och Linköping samt Karolinska sjukhuset, vilka i sin tur har bifogat yttranden från juridiska fakultetsstyrelsen i Uppsala, juridiska fakultetsslyrelsens forskningsnämnd i Lund, tekniska fakultets­nämnden i Lund, samhällsvetenskapliga fakulletsnämnden och rältsveten-skapliga institutionen i Göteborg samt planeringsnämnden för filosofisk utbildning, medicinska fakultetsstyrelsen och tekniska högskolan i Linkö­ping.

Tjänstemännens centralorganisation har till sill yttrande bifogat ett yttrande av redaktören Herbert Söderström.

Efler remisstidens utgång har särskilda framställningar beträffande rät­
ten till datorprogram framställda i anställningsförhållanden kommit in
från Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund. Småföre­
tagens riksorganisation (tidigare SHIO-Familjeförelagen), Tidningamas
arbetsgivareförening. Svenska tidningsulgivareföreningen. Landstingsför­
bundet, Svenska bokförläggareföreningen. Föreningen Svenska Lärome­
delsproducenter, Svenska kommunförbundet. Svensk Industriförening
och Föreningen svensk programvaruindustri.                                          to

 

Lagrådet                                                                      Prop. 1988/89:85

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1989-01-23

Närvarande: justitierådet Nils Mannerfell, justitierådet Bertil Freyschuss, regeringsrådet Åke Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovs­rätt till litterära och konstnäriiga verk.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roland Halvorsen.

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

39

 

Innehåll                                                                        Prop. 1988/89:85

Sid

Propositionen...................................................... .... I

Propositionens huvudsakflga innehåll........................ ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdragurprotokoll vid regeringssammanträde den 2 februari 1989  .        5

1   Inledning.......................................................... ... 5

2   Internationella förhållanden ................................. ... 6

3   Allmän motivering .............................................. ... 7

3.1 Skyddet för datorprogram  .......................... ... 7

3.1.1        Behovet av lagstiftning........................ ... 7

3.1.2        Formerna för lagstiftning......................     9

3.1.3        Katalogskydd för datorprogram? ............     II

3.1.4        Kompletterande användarskydd för datorprogram? . ,         12

3.1.5        Kopiering av datorprogram för enskilt bruk    13

3.1.6        Utlåning och uthyrning av datorprogram..    17

3.1.7        Skyddet för datorprogram som har framställts hos myndigheter       ....................................................... 18

3.1.8        Rätt att framställa reservexemplar m. m. av datorpro­gram             20

3.1.9        Rätten tifl datorprogram i anställningsförhållanden . 21

3.1.10     Behörig domstol m. m  ......................... .. 22

3.2........................................................... Andra upphovsrättsliga frågor beträffande datorbehandling
och skyddet för databaser............................   23

4    Ikraftträdande m.m..........................................   26

5    Upprättat lagförslag  ....................................... .. 26

6    Specialmotivering ...........................................   27

7    Hemställan.....................................................   31

8    Beslut...........................................................   32

Bilaga I Huvuddragen av utredningens förslag i nu aktuella delar .        33

Bilaga 2............................................................ Utredningens lagförslag           34

Bilaga 3............................................................ Förteckning över remissinstanserna m.m                  38

Bilaga 4............................................................ Lagrådets yttrande                 39

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989                                                                                                                      40