Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 januari 1989.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera fastighetsbildningsmyndigheternas förrättningsverksamhet. Dessutom behandlas vissa frågor rörande gemensamhetsanläggningar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 36), lagrådets yttrande (s. 111) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 119).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

Propositionens lagförslag Prop. 1988/89:77

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 7 kap. 28 och 29 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf 23 kap. 9 §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

28 §

Gäller nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servilul
efter faslighelsdelning i flera faslig- efter fastighetsbildning i flera faslig
heter, skall vederlag som utgår för heter, skall vederlag som utgår för
rättigheten tillkomma ägarna av rättigheten tillkomma ägarna av
dessa i förhållande till belastningen dessa i förhållande till belastningen
på varje fastighet. på varje fastighet.

29 §

Om fastighet som besväras av Om fastighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under- nyttjanderätt eller servitut under
går fastighetsreglering, får rättighe- går fastighetsreglering, får rättighe
ten därefter utövas på område, som ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till genom regleringen överföres till
fastigheten. Detta gäller dock icke, fastigheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom om rättighetens utövning genom
upplålelseavtalel är begränsad lill upplåtelseavtalet är begränsad lill
viss del av fastigheten eller utöv- viss del av fasligheten eller om ut-
ning av rättigheten på det överför- övning av rättigheten på del över-
da området eljest måste anses stri- förda området eljest måste anses
da mot upplåtelsen. Föreskrift om strida mot upplåtelsen eller är oför
rätt för fastighetsbildningsmyndig- enlig med sådant förordnande som
heten att bestämma nytt område avses i tredje stycket. Föreskrift om
för utövning av nyltjanderäu finns rätt för fastighelsbildningsmyndig-
i fastighelsbildningslagen heten att bestämma nytt område
(1970:988). för utövning av nyttjanderätt finns

i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår faslighet vari rättigheten upplåtits. Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avirädaren. I annat fall gäller avtalet mot honom.

A11 fastighetsbildningsmyndigheten kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom Jdstighetsregle-

' Balken omtryckt 1971:1209. 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

ring frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen. En sådan rättighet skall vid tillämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

8 kap.

4§ Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avtalet all gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an
nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller
arrendator rätt att frånträda avla- arrendator rätt att frånträda avta
let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den
fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.
Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med
torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket.
avtalet dock genast att gälla. skall avtalet, om arrendatorn begär

det i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn lill följd av fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla.

Fardag är den 14 mars.

9 kap.
23 §

Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen (1970:388).

Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden.

' Senaste lydelse 1981:784. -'Senaste lydelse 1985:928.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

20 kap.

13 r

Om det på gmnd av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i
protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas att det
påstådda förvärvet ägt mm samt påstådda förvärvet ägt mm samt
att det är giltigt och kan göras gäl- sökanden med hänsyn till vad som
lande, skall den omständigheten att framkommit bör anses som ägare,
endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-
fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som
mot lagfart. fångeshandling ej utgöra hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som gmndar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga bestämmelser 9§

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som otn den verkställts efter ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse 1975:1085.

4§

Nuvarande lydelse

När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. / övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

Föreslagen lydelse

När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförjiandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. / fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden samt övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet, eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att det avgörs av en lagfaren ledamot och parterna samtycker till det.

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt.

3 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels att 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

é>/5all4kap. 8, 11, 12, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18 och 30a§§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15 kap. 2-7, 10 och 11 §§, 16 kap. 1-3,9, 11, 12 och 15§§, 17 kap. I och 2 §§, 18 kap. I § samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap. 10 a, 5 kap. 30 b, 33 a och 34 a §§, 6 kap. 7 § samt 7 kap. 12 och 13 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.
8§
Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning
göres skriftligen hos fastighetsbild- görs skriftligen hos fastighetsbild
ningmyndigheten. Muntlig ansö- ningmyndighel / länet eller hos
kan som göres vid förrättningssam- överlantmätarmyndigheten. Munl-
manträde skall dock godtagas, om lig ansökan som görs vid förrält-
den väckta frågan lämpligen kan ningssammanträde skall dock god-
prövas vid samma förrättning. tas, om den väckta frågan lämpli-

gen kan prövas vid samma förrättning.

Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd saml uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrifl eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

10a§

Om ansökan har gjorts om fastig
hetsbildning för bebyggelse eller an
nat ändamål som kräver medgivan
de enligt naturvårdslagen
(1964:822), får fastighetsbildnings
myndigheten ejter samtycke av sö
kanden begära sådant medgivande.

11§ I den utsträckning som är påkallad med hänsyn lill fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om det ej visas att fastigheten tillhör annan.

' Lagen omtryckt 1971:1035. 6

I beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet gmndas, såvida motivering av beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslutande eller inställande, och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens avslutande, beslut mot vilket talan får JÖras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra stycket.

I beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet gmndas, såvida motivering av beslutet inte kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslutande eller inställande, och beslut, som får överklagas särskilt, skall dessutom innehålla anvisning om hur beslutet kan överklagas.

Meddelas beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakägare och annan som får överklaga underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

tillhandahålla handlingar för hövlig, utsträckning tillhandahålla

granskning på förrältningsslället handlingar för granskning på för-

eller lämplig plats i närheten. Vad rättningsstället eller lämplig plats i

som nu föreskrivits gäller också när närheten. Vad som nu föreskrivits

beslut meddelas under förrättning- gäller också när beslut meddelas un-

en och talan mot della skall föras der förrättningen och detta skall

särskilt. överklagas särskilt.

När fastighetsbildningsbeslut meddelats, skall myndigheten på sakägares begäran snarast visa de nya gränssträckningarna på marken, om det ej är uppenbart att visningen skulle vara utan betydelse för sakägaren.

39 § Om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål för prövning i annan ordning först avgöres, får fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras vilande, skall skäligt rådmm lämnas honom.

Har fastighetsbildningsmyndig- Har fastighetsbildningsmyndig-
helen meddelat beslut i fråga be- heten meddelat beslut i fråga som
träffande vilken talan får fullföljas fär överklagas särskilt, skall förrätt-
särskilt, skall förrättningen vila i de ningen vila i de delar som är bero-
delar som är beroende av frågans ende av frågans slutliga lösning, om
slutliga lösning, såvida icke myn- inte myndigheten finner att förrätt-
digheten finner all förrättningen ningen kan fortsätta utan betydande
kan fortsätta utan betydande olä- olägenhet eller fastighetsdomsto-
genhet eller fastighetsdomstolen len förordnar att den skall fortgå,
förordnar att den skall fortgå.

42 §

Fin ner fastighetsbildningsmyndigheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktighet, skall myndigheten besluta om rättelse. Detsamma gäller beträffande karta, som upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett i förrättningsbeslutet. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få tillfälle att yttra sig.

Rättelse skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

5 kap.
3
Rätt att påkalla fastighetsregle-        Rätt att påkalla fastighetsregle
ring tillkommer ägare av fastighet     ring har ägare av en fastighet som
som beröres av regleringen.   berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av föreningsstämman påkalla fastighetsreglering som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

5§
Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts
av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-
den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall
ras. förbättras. Kravet på att en fastighet

skall förbättras gäller inte om regleringen har påkallats av en samfäl-lighetsförening och berör en samfällighet som inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastighe-terna.

Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen angeläget.

10§

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

"Senaste lydelse 1987:124. Il

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett ser
vitut skall fortsätta att gälla i ett
markområde tillföljd av ett förord
nande enligt   33 a § eller   7 kap.
13 §, skall likvidvärdet för markom
rådet minskas. Minskningen skall
motsvara den belastning som rättig
heten medför för tillträdaren av
markområdet, i den mån minsk
ning kan ske utan att skada upp
kommer för innehavare av fordran
med bättre rätt än rättigheten. Kan
minskning inte ske fullt ut, skall er
sättning som till följd härav skall
betalas fördelas mellan sakägarna
efter vad som är skäligt med hänsyn
till den nytta som varje sakägare
har av regleringen.
17§
Tillkommer ersättning delägarna        Om samfälld mark som förvaltas
i samfälld mark och Jinns för sam-    av en samföllighetsförening berörs
fälligheten känd styrelse eller förval-    av en förrättning, skall föreningen
tare med befogenhet att för delägar-     utge ersättning för mark som tillförs
na uppbära från samfälligheten här-    samfälligheten och ta emot ersatt-
flytande medel, kan fastighetsbild-     ning för mark som frångår den.
ningsmyndigheten föreskriva att er-        Förvaltas samfälligheten av en
sättningen skall tillställas styrelsen    styrelse eller förvaltare med befo-
ellerförvaltaren, i den mån den icke    genhet att uppbära medel som till
skall inbetalas till myndighet enligt    kommer samfälligheten, skall er-
16 § första stycket.               sättningen betalas ut till styrelsen

Har föreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-
da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som
valtare för samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-
sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las till honom. Endast om en sådan
ga åtgärder för att uttaga beloppet begäran framställs, skall fastighets-
hos den betalningsskyldige. bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första stycket skall inbetalas till myndighet skall räknas av innan utbetalning sker till en samfällighetsföre-ning, styrelse eller förvaltare.

I8§ Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter
som beröres av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare vilkas rätt är

beroende av åtgärden samtycker till det, 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — 14§§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshava-re som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighets-förening. lämnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30 af
Om det på grund av särskilda Om det på gmnd av särskilda
omständigheter är lämpligt, får fas- omständigheter är lämpligt, får fas
tighetsbildningsmyndigheten med- tighetsbildningsmyndigheten med
ge att tillträde sker utan hinder av ge att tillträde sker utan hinder av
att fastighetsbildningsbeslutet ej att fastighetsbildningsbeslutet ej
har vunnit laga kraft (förtida tiUträ- har vunnit laga kraft (förtida tillträ
de). Beslut om förtida tillträde får de). Beslut om förtida tillträde får
meddelas före förrättningens avslu- meddelas före förrättningens avslu
tande endast om särskild talan får tände endast om fastighetsbild-
föras mot fastighetsbildningsbeslu- ningsbeslutet får överklagas sär-
tel. skih.

Om det ej är uppenbart all den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighelsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva att den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå, om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort vad fastighetsbildningsmyndigheten har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt tid, är medgivandel förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena

'Senaste lydelse 1979:900. 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30 b §

År mark som överförs genom fastighetsreglering belastad med nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren, upphör rättigheten vid den tidpunkt som enligt 30 eller 30 a § gäller för tillträdet eller vid den senare tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksarrende, inträder arrendatorns skyldighet att avträda marken dock tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om att regleringen påkallats.

33 a §

Om en nyttjanderätt avser mark som genom fastighetsreglering överförs till en annan fastighet, skall fastighetsbildningsmyndigheten förordna att •»■yttjanderätten skall fortsätta att gälla i det överförda markområdet, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. År ett arrende enligt lag förenat med rätt till Jörlängning, skall ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett föirordnande enligt första stycket innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighetsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som behövs. Ett förordnande

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom. Ett förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet lämnas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34 a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en nyttjanderätt som har tillkommit genom expropriation eller något annat sådant förfogande skall upphöra, om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och upphörandet är av betydelse för regleringen. I annat fallJärföreskrivas sådan ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn till ändamålet med fastighetsbildningen, under JÖr-utsättning att syftet med nyttjanderätten inte därigenom motverkas.

6 kap. 6§

Överföres mark från samfällighet. Överförs mark från en samjallig-
skall ersättning i pengar eller annat het, utgår ersättning endast till del
vederlag utgå för marken endast om ägare som har framställt yrkande
yrkande Jramställes under förrätt- om det under förrättningen. Ersätt
ningen eller om det finns anledning ning skall dock utan yrkande fast
antaga alt fastighetens andel i mar- ställas för sådan andel i marken
ken har ett ej obetydligt värde. vars värde överstiger tre procent av

Uppkommer fråga om tillämp- det basbelopp enligt lagen

ning av JÖrsta stycket och har ej i (1962:381) om allmän försäkring

kallelserna till första förrättnings- som gällde året innan förrättningen

sammanträdet angivits vad deläga- påbörjades. Ersättning skall alltid

re i den samfällda marken har att Jästställas utan yrkande när samfäl-

iakttaga om han önskar framställa ligheten förvaltas av en samfälllg-

ersättningsanspråk, skall delägarna hetsförening eller när i annat Jall

i god tid JÖre förrättningens avslu- ersättning enligt 5 kap. 17 § andra

tände delges underrättelse därom, stycket skall utbetalas till någon

Delgivning får ej ske i sådan sär- som företräder delägarna,
skild ordning som beslutats enligt
4 kap. 20 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

7§

Om en samfällighet inte brukas av delägare för gemensamt ändamål och det är uppenbart att ersättning för samfälld mark enligt 6 § inte behöver fastställas utan yrkande, får underrättelse om förrättningsansökningen lämnas till någon eller några av de delägare som inte på annan grund är sakägare i förrättningen. Fastighetsbildningsbeslut får i sådana fall meddelas och förrättningen avslutas utan att samtliga delägare i samfälligheten har fått tillfälle att yttra sig iJÖrrätt-ningen.

1 kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om till följd av ändrade förhållanden servitutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsamma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Om det är uppenbart att ett servitut är övergivet och att ett upphävande av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde, får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet har lämnats tillfälle att yttra sig i förrättningen.

12§

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet får fastighetsbildningsmyndigheten förordna att rättigheten skall tillhöra båda de fastigheter som berörs av fastighetsregleringen eller endera av dem. Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga om servitut som har upplåtits genom avtal.

bildning eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förätlnings-
man,

3. beslutat i fråga om förskott en
ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag all ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraforei genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1,4, 5 och 8 får talanföras även av annan som beslutet rör.

bildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förättnings-
man,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § Qärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyldighet att avträda mark enligt 5 kap 30 b §,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat överklagande.

Skrivelsen med överklagande enligt denna paragraf skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

/ annat fall än som avses i 2 — 5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

/ Jråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkning-en gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad fär föra talan mot beslutet, även om han ej är sakägare.

6§

Överklagas i annat fall än som avses i 2 — 5 §§ beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten, skall skrivelsen med överklagandet ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

yrgär varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Överklagande enligt denna paragraffår göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.

Finner fastighetsregislermyndig-heten att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner alt registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

I fråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna om besvär i 16 kap. motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt till viss tid.

Finner fastighetsregistermyndigheten att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 § förvaltningslagen (1986:223), får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

1 fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begränsad tiW viss tid.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

2§
Vid besvärsinlaga skall fogas två Vid skrivelsen med överklagande
avskrifter av inlagan och därtill hö- skall två avskrifter av skrivelsen och
rande handlingar. Behöver domsto- därtill hörande handlingar bifogas.
len för delgivning eller därmed Behöver domstolen för delgivning
jämförlig åtgärd ytterligare avskrif- eller därmed jämförlig åtgärd ytter-
ter, är klaganden skyldig att tillhan- ligare avskrifter, är klaganden skyl-
dahålla dem. Är avskrifter icke till- dig att tillhandahålla dem. Är av-
gängliga när de behövs, får domsto- skrifter inte tillgängliga när de be-
len ombesörja dem på klagandens hövs, får domstolen ombesörja
bekostnad. dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller icke karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.

3§
Om fastighetsdomstolen finner Om fastighetsdomstolen finner
att sakägare bör höras över besvä- att sakägare bör höras över överkla-
ren, skall besvärsinlagan med där- gandet, skall skrivelsen med över-
vid fogade handlingar delges sak- klagandet och därvid fogade hand
ägaren och föreläggande meddelas lingar delges sakägaren och förelag-
honom att inkomma med skriftlig gande meddelas honom att inkom-
förklaring. ma med skriftlig förklaring.

Fordras för målels beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller att skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

9§'
Har talan fullföljts mot beslut vid Om ett beslut vid en förrättning
förrättning som ej avslutats, kan    som inte avslutats har överklagats,
fastighetsdomstolen föreskriva att kan fastighetsdomstolen föreskriva
förrältningshandläggningen skall att förrättningshandläggningen
avbrytas helt eller lill viss del eller   skall avbrytas helt eller till viss del
att handläggning som avbmtils eller alt handläggning som avbm-
skall fortgå oberoende av den vid    tits skall fortgå oberoende av över-
domstolen JÖrda talan. Sådan före- klagandet. Sådan föreskrift träder i
skrift träder i kraft genast och gäller         kraft genast och gäller till dess an-
till dess annat förordnas.        nat förordnas.

Om det på gmnd av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsdomstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra — Qärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan ome- Fastighetsdomstolen kan ome
delbart förordna att beslut av fas- delbart förordna att beslut av fas
tighetsbildningsmyndigheten om tighetsbildningsmyndigheten om
förtida tillträde ej får utnyttjas i av- förtida tillträde inte får utnyttjas

'Senaste lydelse 1977:362. 21

11§

När talan fullföljts av sakägare, får fastighelsbildningsmyndighe-tens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse, länsstyrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring lill fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan fullföljts av företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämnings-beslut mot vilket talan fullföljts särskilt, får domstolen göra ändring även i del som icke överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet icke skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10§, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke avsett ifrågavarande del av förrättningen.

När överklagande har gjorts av någon sakägare, får fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller åtgärd ändras endast om övriga sakägare och, när överklagandet rör allmänt intresse, länsstyrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sakägare får dock ske, även om han inte haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när överklagande har gjorts av en företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att överklagandet bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestäm-ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar motslridighet eller oenhetlighel inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har avsett ifrågavarande del av förrättningen.

Har besvär anförts över avslutad förrättning, skall fastighetsdomstolen ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndigheten avskrift av besvärsinlagan.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga kraft, skall förrättningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sändes handlingarna i stället till faslighetsbildningsmyndighelen. Fullföljes talan mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i övrigt Jråga uppkomma om registrering, skall handlingarna sändas till fastighetsregistermyndigheten. Efter registreringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrätt-ningsaklen.

Mot fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan fullföljas i hovrätten genom besvär som inges till fastig-helsdomstolen. I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna liden av två veckor gäller en tid av fyra veckor.

Besvär Jär anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Om en avslutad förrättning har överklagats, skall fastighetsdomstolen ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregistermyndigheten en kopia av skrivelsen med överklagande.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga kraft, skall förrätl-ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas till fastighets-registermyndigheten. Om förrättningen skall fortsättas, sänds handlingarna i stället lill fastighelsbildningsmyndigheten. Om avgörandet överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt kan uppkomma fråga om registrering, skall handlingarna sändas till fastighetsregistermyndigheten. Efter registreringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

kap.

Fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas till hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen. I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två veckor gäller en lid av fyra veckor.

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Mot hovrätts utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan Jul Iföljas i högsta domstolen ge-nom besvär som inges till hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i dit fullföljd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat faW föres särskilt.

Hovrätts utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas till högsta domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat överklaga i frågan i hovrätten.

Hovrättens beslut i en fråga enligt 16 kap. 9 § andra stycket som har överklagats dit får inte överklagas. Hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall överklagas särskilt.

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införes snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Utan hinder av att förrättningen ej avslutals skall uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighetsbe-slämningsbeslut, mot vilket talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighelsbildningsmyndigheten begär det.

Föres talan mot beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller föres talan särskilt mot fastighets-

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning införs snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Även om förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighetsbe-stämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighetsbildningsmyndigheten begär del.

Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas fastighetsbildnings- eller fastig-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägama i betydande omfattning saknar lagfart. Äganderättsutredning får också ske beträffande en enstaka fastighet, om den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer fråga om utredning enligt första stycket tredje meningen i en pågående fastighetbildningsför-rättning meddelas i stället förordnande av fastighetsbildningsmyndigheten. Innan förordnande enligt detta stycke meddelas, skall den beslutande myndigheten sam råda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet. Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande.

2§

Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fastighelsbildningsmyndigheten.

öm äganderättsutredningen är av betydelse för en annan förrättning som handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten, får myndighe-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§'

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig ål-gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägama av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästema i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästernareräs av den eller de organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för berörda fastigheter eller, om förhandlingsordning inte gäller. riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna ÅT belägna (hyresgästorganisation). Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighel enligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om åtgärden syftar lill alt genomföra sådan samverkan.

19 r
I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt den-

na lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 na lag tillämpas 4 kap. 1-24 och och 42 §§ fastighetsbildningslagen 27 —40§§ fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22 § Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7 § första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (i970:988) motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

35 §

Inträder, sedan fråga som be- Inträder, sedan fråga som be
handlats vid förrättning enligt den- handlats vid förrättning enligt den
na lag slutligt avgjorts, ändrade för- na lag slutligt avgjorts, ändrade för
hållanden som väsentligt inverkar hållanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny på frågan, kan denna prövas vid ny
förrättning. Även utan att sådana förrättning. Även ulan att sådana
förhållanden inträtt, får ny förrätt- förhållanden inträtt, får ny förrätt
ning äga rum, om i del tidigare av- ning äga rum, om i det tidigare av-
görandel föreskrivits att frågan får görandet föreskrivits att frågan får
omprövas efter viss lid och denna omprövas efter viss tid och denna
tid utgått. tid utgått eller om i annat fall ett

klart behov av omprövning framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-hels andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

' Senaste lydelse 1974:822. 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver byggnadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

Denna lag'' träder i kraft den I januari 1975.

De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning

dels i följande kommuner, nämligen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Tyresö, Täby. Upplands-Bro. Upplands Väsby, Vallentuna, Va.xholm och Värmdö komtnuner. Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge. Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge kommuner, Hallands län: Kungsbacka kommun. Göteborgs och Bohus län: Göteborg. Härryda. Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner. Ålvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Härvid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde
med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 § anläggningslagen i
dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om
ändring i anläggningslagen.

1974:822.

1989:000. 30

6 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lagom ändringi lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 19, 20, 28 och 41 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Kan delägarna icke enas i fråga Kan delägarna inte enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall om en viss förvaltningsåtgärd, fastighetsdomstolen på begäran av skall, om någon delägare begär det, delägare förordna någon att hålla faslighetsbildningsmyndighelen e\-sammanträde med deVägarnaförav- ler den som myndigheten förordnar görande av frågan. Förordnande därtill hålla sammanträde med del-skall dock icke meddelas, om åtgår- ägarna för att avgöra frågan eller, den med hänsyn till samfällighetens otn omständigheterna föranleder omfattning och beskaffenhet samt det, anordna föreningsförvaltning, övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att föreningsförvaltning anordnas.

Har begäran Jramställls om för- Fastighetsbildningsmyndigheten ordnande enligt första stycket, får får, om synnerliga skäl föranleder domstolen, om synnerliga skäl för- det, vidta åtgärd som behövs för att anleder det, / avbidan på att den säkerställa delägarbeslulet. med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

8§
Den som JÖrordnats att hålla Den som skall hålla sammanträ-

sammanträde enligt 7 § skall utreda de enligt 7 § skall utreda vilka som
vilka som är delägare. är delägare.

19§ Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa. Varje medlems enskilda intresse skall även beaktas i skälig omfattning.

Om en samfällighetsförening förvaltar gemensamhetsanläggning som är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastigheter eller bostadsrättsfastigheter, skall samfällighetsföre-ningen avsätta medel till en fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av gemensamhetsanläggning-

' Lagen omtryckt 1987:128. 31

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan faslighetsbildningsmyndighelen eller, om särskild förrättningsman förordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas

1 fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenreglerings-samfällighel, får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt del.

Sammanträde enligt första styc
ket skall, om någon delägare begär
det, hållas av fastighetsbildnings
myndigheten eller den som myndig
heten förordnat därtill. Dock skall i
samband med förrättning enligt
fastighetsbildningslagen
(1970:988), anläggningslagen

(1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan fastighetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrättningsman förordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förältningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vallenreglerings-samfällighet, får fastighetsbildningsmyndigheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

3. den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt gmnderna för dess beslutför-
het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. grunderna för sådan fondavsättning som avses i 19§ andra stycket,

8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

3. den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt gmnderna för dess beslutför-
het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod.

7. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

8. det säu på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

41 §

Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten förelägges föreningsstämman för godkännande.

Gäller i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmelser för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomstema och utgiflema för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenama efter vad som är skäligt.

Om föreningen skall göra fondavsättning enligt 19 § andra stycket skall av utgifts- och inkomststaten framgå de belopp som går åt till fondavsättningen.

7 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§ I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1—24, 27 — 35, na lag tillämpas 4 kap. 1—24, 27 — 37-40 och 42§§ fastighetsbild- 35 och 37-40§§ fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande ningslagen (1970:988). tillämpning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om särskilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskju-tas till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller annan inskriven tomtträtt än den där ledningen finns, förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra lill den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14§ andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

20 § Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7 § första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

8 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1987:11) om exploateringssamverkan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§
I fråga om I fråga om

exploateringförrättningar exploateringförrättningar

tillämpas 4 kap. 1—24, 27—40 tillämpas 4 kap. 1—24 och 27—
och 42 §§ fastighetsbildningslagen 40 §§ fastighetsbildningslagen

(1970:988). (1970:988).

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

Justitiedepartementet Prop. 1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I december 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) m. m.

1 Inledning

I november 1979 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag alt se över fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén antog namnet Fastig-hetsbildningsulredningen.

Utredningen (hovrättspresidenten Tore Landahl, ordförande, samt riksdagsledamöterna Agne Hansson och Kurt-Ove Johansson) lämnade i februari 1986 sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. Utredningen hade dessförinnan lämnat bl.a. betänkandet (SOU 1983:37) Fastighetsbildning 1 Avveckling av samfällda vägar och diken. Betänkandena har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattningar av dessa betänkanden som bilagorna 1 och 2 , dels utredningens lagförslag som bilagorna 3 och 4 , dels förteckningar över remissinstanserna som bilagorna 5 och 6 .

Sammanställningar av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2582 — 83 och dnr 1100-86).

Beträffande nuvarande förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandena.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

Fastighetsbildningsulredningen har haft i uppdrag alt göra en allmän
översyn av fastighelsbildningslagen. Utredningen har behandlat frågor om
sanering av fastighetsindelningen i delbelänkandet (SOU 1983:37) Fastig
hetsbildning 1, Avveckling av samfällda vägar och diken. Vidare har 36

utredningen behandlat frågor om ersättning vid fastighetsreglering i delbe- Prop. 1988/89: 77 tänkandet (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2, Ersättningsfrågor samt frågor om plangenomförande i delbetänkandet (SOU 1984:72) Faslighets-bildning 3, Plangenomförande genom inlösenförrättning. I sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4, Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. har utredningen behandlat frågor om förfarandet vid fastighetsbildningsförrättningar och vissa frågor som berör gemensamhetsanläggningar. Samtliga betänkanden har remissbehandlats.

Frågorna om ersättning vid fastighetsreglering har senare behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering. Även frågorna om plangenomförande genom inlösenförrättning övervägs inom departementet.

Till frågorna om avveckling av samfällda vägar och diken skall jag återkomma i ett följande avsnitt (avsnitt 2.2).

I sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 tar utredningen upp en lång rad förslag lill justeringar i den fastighetsrättsliga lagstiftningen. Förslagen berör såväl de materiella reglerna som procedurreglerna. De syftar lill att effektivisera förrättningsverksamheten. Utredningen lägger också fram förslag för att uppnå ett ökat boendeinflytande bl. a. vid inrättande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar.

Utredningens förslag till ändringar i vissa civilrätlsliga regler har i huvudsak fåll ell gott mottagande, dock med undantag för ett förslag om företrädare för flerägda fastigheter. Kritikerna har bl. a. gjort gällande att rättssäkerhetsaspekterna i della fall inte beaktats tillräckligt. Den fråga som utredningen här lar upp till diskussion, nämligen delgivningsproble-met när en fastighet ägs av flera, har emellertid delvis redan behandlats i regeringens nyligen avlämnade proposition om dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m. (prop. 1988/89:9). Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av delgivningslagen inletts inom justitiedepartementet bör utredningens förslag om företrädare för flerägda fastigheter inte genomföras. Utredningens övriga förslag till lösningar på olika civilrätlsliga frågor i samband med fastighetsbildning bör enligt min mening däremot läggas till grund för lagstiftning.

Även utredningens förslag beträffande vissa frågor om förrättningshandläggningen och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål har fått ett positivt mottagande under remissbehandling och är enligt min mening väl lämpade att läggas till grund för lagstiftning.

De övriga frågor som varit föremål för utredningens överväganden rör i olika avseenden boendeinflytandet vid bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar. Remissinstansernas reaktion på dessa förslag är blandad. Även jag ställer mig tveksam till några av förslagen medan andra är av den karaktären all de enligt min mening bör genomföras.

I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

—avveckling av samfällda vägar och diken i avsnitt 2.2,

—vissa civilrättsliga regler i samband med fastighetsbildning i avsnitt 2.3,

—förrättningshandläggningen och förfarandet i faslighetsbildningsmål i avsnitt 2.4,

Utredningens förslag: Mark som tillhör flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg- eller dikesändamål skall utan någon förrättningsåtgärd upphöra att vara samfälld. Marken skall då automatiskt övergå till den fastighet som ligger närmast. Om samfälligheten inte är onyttig skall den ersättas med ett ofiicialservilut.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av många remissinstanser. Flera remissinstanser har dock ifrågasatt om de eftersträvade rationaliseringseffekterna på sikt verkligen uppnås och om inte den föreslagna avvecklingsmetoden kommer att skapa ny osäkerhet och nya problem. Del har också framhållits alt förslaget inte innehåller någon lösning beträffande de onyttiga samfälligheter som inrättats för andra ändamål än vägar och diken. Några remissinstanser har vidare pekat på att den föreslagna avvecklingsmetoden kan skapa rättsosäkerhet.

Skälen för min bedömning: Många samfälligheter som har sitt ursprung i äldre förhållanden har med tiden blivit onyttiga i den bemärkelsen att de inte längre används för sitt ursprungliga ändamål. 1 stället unyttjas kanske marken av angränsande fastigheter eller utgör ett "ingenmansland". Enligt gällande rätt kan en samfällighet oberoende av om den är nyttig eller onyttig bara avvecklas genom en fastighetsbildningsförrättning. Förfarandet är omständligt och kan förorsaka kostnader som inte står i rimlig proportion till markens värde. En spontan avveckling av onyttiga samfälligheter kommer därför sällan till stånd på delägarnas initiativ. Från allmän synpunkt skulle det givetvis vara en fördel om onyttiga samfälligheter kunde avvecklas på ett enklare och billigare sätt än vad som nu är fallet. Genom en generell avveckling skulle fastighetsindelningen i ökad utsträckning sammanfalla med den faktiska markanvändningen. Faslig-hetsredovisningen och förrältningsverksamheten skulle i många fall förenklas.

En avveckling enligt den av utredningen föreslagna metoden leder i och för sig till att all mark, som hör till flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg- eller dikesändamål, utan förrättningsåtgärder från viss dag upphör att vara samfälld. Men förslaget reser flera svårlösta frågor.

Om en väg- eller dikessamfällighel inte är onyttig skall den enligt utredningsförslaget ersättas av ett officialservitut. Diskussion kan i efterhand

uppstå om förutsättningar för ett sådant servitut förelåg vid den tidpunkt Prop. 1988/89:77

då samfälligheten upphörde. Vid framtida fastighetsförrältningar kan det

behövas lika omfattande utredningar som om den onyttiga samfälligheten

bestått. Inrättandet av servitut för bestående vägar och diken innebär

knappast några förenklingar av den löpande förrättningsverksamheten och

kommer dessutom på sikt att kräva inte obetydliga registreringsresurser.

Att mark som upphör att vara samfälld enligt förslaget automatiskt skall övergå till den fastighet som ligger närmast innebär att den nuvarande fastighetsindelningen i ett mycket stort antal fall förändras. Härtill kommer att den nu nämnda huvudregeln om marköverföring inte kan tillämpas utan undantag. Enligt förslaget får fastighetsbildningsmyndigheten, om detta leder till en lämpligare fastighetsindelning, i efterhand under vissa villkor korrigera markfördelningen intill dess att registrering skett. Många remissinstanser befarar att utredningen starkt underskattat behovet av sådana efterhandskorrigeringar. Jag delar dessa farhågor.

Den tidigare samfällda markens fastighetstillhörighet kommer i många fall all vara svävande under avsevärd tid. Förslaget fömtsätter att ändringarna i fastighetsindelningen i princip skall redovisas i fastighetsregistret först när de berörda fastigheterna av annan anledning omfattas av en faslighetsbildningsåtgärd. Även om det således inte uppkommer ett omedelbart registreringsbehov, kan man inte bortse från att det på sikt kommer att krävas betydande resurser för detta ändamål. Konsekvensema av den automatiska marköverföringen blir alt det, till dess omregislrering skett, inte går att hämta entydiga uppgifter ur fastighetsregistret om fastighetsindelningen. De onyttiga samfalligheterna undanröjs sålunda till priset av en svävande fastighetsindelning och en ofullständighel i fastighetsredovisningen. Det kan inte uteslutas att osäkerheten om den rätta fastighetsindelningen kan påverka exempelvis fastighetsomsättningen och den frivilliga strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Det finns också anledning att hålla i minnet att ett stort antal väg- och dikessamfäl-ligheter finns inom utpräglade jord- och skogsbmksområden, dvs. inom områden som troligen inte i någon större omfattning kommer att beröras av fastighetsbildningsåtgärder. Man kan därför inte bortse från att separata registreringsåtgärder kan behövas för alt säkerställa faslighelsomsätt-ningen. Utredningen ger inte underlag för att bedöma i vilken omfattning sådana åtgärder skulle behöva vidtas och vilka resurser som dessa skulle la i anspråk.

Marköverföringen skulle i vissa fall ge upphov till ersättningsfrågor. För att stävja omotiverade ersättningsanspråk har utredningen föreslagit dels att den ersätlningsberättigade i princip själv skall svara för kostnaderna för ersätlningsförrättningen och dels att rätten till ersättning skall preskriberas efter en förhållandevis kort tid. Som jag ser saken måste utredningsförslaget — för att vara praktiskt genomförbart — innehålla regler som starkt begränsar ersättningsanspråken. Det är emellertid inte tillfredsställande från principiell synpunkt att den som genom lagstiftning berövas egendom därutöver skall drabbas av kostnader för att erhålla skälig och berättigad ersättning för vad som frångått honom.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört och med hänsyn till remisskritiken 39

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En fixering av värderekvisitet godtas av de flesta remissinstanserna. Några framhåller dock att även med denna nyordning krävs en översiktlig bedömning av värdet samt av delägarnas andelstal. Med något undantag godtar remissinstanserna bestämmelsen om förenklad delgivning.

Skälen för mitt förslag: Om en fastighetsbildningsåtgärd berör en samfällighet måste delaktigheten i samfälligheten normalt utredas. Detta är vanligen förenat med inte obetydliga kostnader eftersom samfalligheterna endast i begränsad omfattning är redovisade i fastighetsregistret. Den ofullständiga redovisningen gäller framför allt äldre samfällighetsbildning-ar. 1 den mån dessa inte längre används för sitt ändamål framstår utredningskostnaderna som meningslösa, i synnerhet om marken har ett obetydligt värde. Som har framgått i det föregående är jag inte beredd att lägga fram ett förslag om en generell avveckling av vissa onyttiga samfälligheter. Däremot är det angeläget att förenkla hanteringen av samfallighetema i den löpande förrättningsverksamheten i fall då detta är möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Enligt gällande rätt (6 kap. 6 § FBL) skall, om mark överförs från en samfällighet, ersättning fastställas även utan yrkande om det finns anledning alt anta att en fastighets andel i marken har ett inte obetydligt värde. Om någon ersättning inte behöver fastställas underlättas förrättningen, eftersom en detaljerad utredning om delaktigheten då är överflödig.

Utredningen har funnit att värderekvisitet i det angivna lagrummet Prop. 1988/89:77 tolkas mycket olika av olika fastighetsbildningsmyndigheter. I likhet med utredningen anser jag att värderekvisitet bör preciseras genom en bestämd värdegräns uttryckt i fast penningvärde — tre procent av basbeloppet. Genom ett entydigt värderekvisit kommer hanteringen av de värdemässigt små och ofta onyttiga samfalligheterna i många fall att förenklas. Jag förslår all 6 kap. 6 § FBL ändras på nu angivet sätt.

Den föreslagna regeln innebär i och för sig att värdegränsen anges som ett exakt belopp. Avsikten är emellertid inte att delägarfastighetemas andel i den samfällda mark som omfattas av förrättningen skall beräknas med en matematisk noggrannhet. Regeln syftar endast lill att ange den nivå där förrättningsmyndighelen inte kan underlåta att utan yrkande fastställa ensättning till delägarfaslighet. När del gäller den valda nivån — tre procent av basbeloppet — vill jag endast framhålla att den inte överstiger vad som på många håll förekommer i praxis.

I anslutning härtill kan påpekas att många samfälligheter uppenbarligen har så lågt värde eller så många delägare att det slår helt klart att någon ersättning för den samfällda marken inte behöver fastställas ulan yrkande. Som exempel på sådana samfälligheter kan nämnas bmnnar, stenrösen, linsänken, nätgistplatser, kolbottnar, smärre upplags- och lastageplatser, utbrutna takter av olika slag, mindre betydande landvinningar m. m. Som utredningen har anfört ger den praktiska erfarenheten också vid handen att det är myckel ovanligt att delägare begär ersättning för sin andel i denna typ av samfälligheter.

Enligt gällande rätt måste även när det är fråga om obetydliga eller uppenbarligen värdelösa samfälligheter samtliga delägare kallas till förrättningen. En fullständig utredning av delägarkrelsen kan visserligen ofta undvaras i dessa fall, eftersom förutsättningar för kungörelsedelgivning vanligen föreligger. Men även ett kungörelseförfarande är kostsamt och framstår många gånger som en onödig formalitet. Med hänsyn till detta skulle det vara en fördel om gällande delgivningsregler ändras så att samtliga delägare inte skall behöva kallas eller på annat sätt beredas tillfälle att yttra sig när en förrättning rör samfälld mark för vilken ersättning, enligt vad som nyss sagts, uppenbarligen inte behöver fastställas utan yrkande. Ett sätt att förenkla delgivningen skulle kunna vara all i stället för kallelse av samtliga delägare en underrättelse om förrättningen lämnas endast till några av delägarna, utvalda på det sättet att de inte redan på andra gmnder berörs av förrättningen. En förutsättning för ett sådant enklare förfarande bör dock vara att samfälligheten inte längre används för gemensamma ändamål.

Genom att ersätta det normala delgivningsförfarandet med en begränsad underrättelse skulle förrättningsverksamheten i hög grad förenklas. Systemet leder också till kostnadsbesparingar. Frågan är emellertid om dessa förrätlningsvinster är acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt.

För egen del ser jag den saken på följande sätt. Delägare i en onyttig
samfällighet med ringa ekonomiskt värde har inte något egentligt intresse
all bevaka i en förrättning. Genom kravet på underrättelse till någon eller
några som inte på annan gmnd är sakägare skapas garantier för att bedöm- 41

ningen att samfälligheten är onyttig och av ringa värde är riktig. Används trots allt samfälligheten för ett gemensamt ändamål eller har marken ett ekonomiskt värde bör detta rimligen komma fram till förrättningsmyndighelen genom underrättelseförfarandet. Med hänsyn härtill och då delägarna trots den uteblivna kallelsen inte förlorar sin ställning av sakägare utan är oförhindrade att framställa ersättningsyrkande anser jag att rättssäkerheten inte träds för när om förslaget genomförs.

Jag föreslår därför att 6 kap. FBL kompletteras med en ny bestämmelse (6 kap. 7 § FBL) om underrättelseskyldighet när det är uppenbart att ersättning inte behöver fastställas ulan yrkande för andel i en onyttig samfällighet.

Det föreslagna underrättelseförfarandet bör föranleda konsekvensändringar av reglerna om dels delgivning i vissa fall av ansökningshandlingarna (4 kap. 15 § FBL), dels kallelse till första sammanträdet (4 kap. 18 § första stycket FBL). Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett gott mottagande. Vissa justeringar av närmast lagteknisk karaktär har föreslagits av bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt och Gävle tingsrätt.

Skälen för mitt förslag: Förvaltningen av en samfällighet kan ordnas på olika sätt. Om inte annat bestäms, handhar delägarna förvaltningen gemensamt. Särskild förvaltare eller liknande kan också utses att handha förvaltningen. I sådana fall är det alltjämt ägama till de fastigheter som har del i samfälligheten som är sakägare exempelvis vid en fastighetsbildningsåtgärd som berör samfälligheten. Enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL, kan emellertid förvaltningen anordnas på ytterligare ett sätt, nämligen genom en samfällighetsförening. Denna förvaltnings-

form skiljer sig från de tidigare genom att samfällighetsföreningen är en Prop. 1988/89:77 juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Den kan också svara inför domstol. Vid tillkomsten av SFL anpassade man inte reglerna i FBL till den nya lagen. Det är därför oklart om en samfällighetsförening kan ha ställning av sakägare vid en förättning enligt FBL. Oklarheten gäller främst beträffande fastighetsregleringsinstitutel.

Enligt FBL tas initiativet till fastighetsreglering av fastighetsägaren. Denne kan också i viss utsträckning medge avsteg från de bestämmelser som finns till skydd för enskilda intressen. Det är svårt alt i dessa fall tolkningsvis jämställa den samfällda marken med en regislerfastighet och en samfällighetsförening med en fastighetsägare. Den bestämmelse som behandlar frågan om befogenheten för styrelse eller förvaltare av samfällighet att uppbära ersättning som tillkommer delägare i samfälld mark ger vidare närmast vid handen att en samfällighetsförening inte är sakägare vid en fastighetsreglering.

I motsatt riktning talar å andra sidan att det enligt SFL är samfällighetsföreningen ensam som förvaltar samfälligheten. Förvaltningen sker sålunda för delägarnas räkning.

Det motsatsförhållande som här kommer i dagen mellan FBL och SFL bör rättas till. För all klargöra rättsläget föreslår jag att en särskild bestämmelse i enlighet med utredningens förslag förs in i fastighetsbildningslagen om att en samfällighetsförening är sakägare när en fastighetsbildningsför-rätlning berör samfälld mark som förvallas av föreningen. Jag föreslår vidare all denna bestämmelse inarbetas i 4 kap. 11 § FBL. Avsikten med förslaget är att föreningen skall ha sakägarställning när samfälligheten avstår från eller tillförs mark eller — vid fastighetsbestämning — när den samfällda markens omfattning och belägenhet är i fråga. Jag vill däremot understryka alt föreningen inte blir sakägare när förrättningen genomförs bara för att förändra eller bestämma delaktigheten i samfälligheten.

Med samfallighetsföreningens ställning som sakägare bör följa att föreningen kan påföras betalningsskyldighet för mark som tillförs föreningen. På motsvarande sätt bör ersättningsbelopp som avser mark som samfälligheten avstått från kunna utbetalas till föreningen. Till skillnad från utredningen anser jag att detta bör klargöras genom uttryckliga bestämmelser i lagen.

FBL innehåller redan i dag särskilda regler om utbetalning av ersättning när särskild förvaltning i form av styrelse eller förvaltare finns för samfälligheten (5 kap. 17 § FBL). Dessa regler bör jämkas så att ersättningen som regel utbetalas till styrelsen eller förvaltaren under förutsättning att förvaltningsorganet har befogenhet att för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten. Begär delägare det, bör dock fastighetsbildningsmyndigheten vara skyldig att fördela ersättningen mellan delägarna.

All en samfällighetsförening är sakägare vid fastighetsreglering bör föra
med sig alt föreningen också är behörig all lämna sådana medgivanden
som avses i 5 kap. 18 § FBL. När medgivande avser de fall som regleras i
5 kap. 18 § 1-2 och 4 torde medgivandet endast påverka delägarna i
begränsad utsträckning. Den enskilde delägaren har därtill ett särskilt
skydd i 19 § SFL. Enligt den bestämmelsen skall nämligen föreningen vid 43

förvaltningen av samfälligheten tillgodose inte bara medlemmarnas ge- Prop. 1988/89:77 mensamma bästa utan även i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intresse. Medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 erfordras vid regleringsåtgärd som påverkar graderi ngs värdet för delägarfaslighet. Ett sådant medgivande kan, som några remissinstanser påpekat, få högst betydande konsekvenser för enskilda delägare om det är fråga om en minusjämkning. Särskilt påtagligt är detta när det rör sig om s. k. andelsfastigheter, dvs. fastigheter som inte består av annat än en andel i samfälligheten. Men även ett medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 bör få lämnas av samfällighetsföreningen. Eftersom det i dessa fall är fråga om marköverföring kräver ett medgivande slämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (51 § SFL). Strider beslutet mot 19 § kan det dessutom klandras (53 § SFL). Jag anser mot bakgrund av del anförda att det inte finns något hinder mot att en samfällighetsförening, i de fall den är sakägare i förrättningen i stället för delägarna, får lämna medgivande i alla de fall som anges i 5 kap. 18 § FBL. Detta bör komma till uttryck i ett nytt stycke i den paragrafen.

När del så gäller spörsmålet om samfällighetsföreningen skall jämställas med fastighetsägare i fråga om rätten att påkalla en fastighetsreglering har några remissinstanser väckt frågan om det inte bör krävas beslut på föreningsstämman med kvalificerad majoritet på samma sätt som vid överlåtelse av fast egendom (51 § SFL).

Med hänsyn såväl till de ingrepp i samfälligheten som kan ske genom fastighetsreglering som till det ansvar för förrättningskostnaderna som åvilar sakägarna — i detta fall samfällighetsföreningen — anser jag det rimligt att beslut att påkalla fastighetsreglering skall fattas av föreningsstämman. Jag föreslår att 5 kap. 3 § FBL ändras i överensstämmelse med detta. Att fastighetsregleringen avser överföring av samfälld mark bör emellertid inte medföra att beslutet alllid måste fattas méd kvalificerad majoritet. Det finns nämligen inte anledning all undantagslöst jämställa en minusjämkning genom fastighetsreglering med en överlåtelse. Gränsdragningen mellan regleringsåtgärder som förutsätter sakägarnas medgivande och sådana som kan genomföras tvångsvis framkommer nämligen i allt väsentligt genom bestämmelser om fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § FBL. Dessa bestämmelser tar sikte på fastigheter — inte samfälligheter — och skall när förrättningen berör samfälld mark tillämpas med avseende på de enskilda delägarfastigheterna. Detta innebär att även omfattande marköverföring från en samfällighet redan i dag kan genomföras utan stöd av medgivande av delägarfastighetemas ägare. En regleringsåtgärd som kan ske inom ramen för faslighetsskyddet bör därför kunna beslutas utan kvalificerad majoritet.

Samfallighetsföreningens rätt all påkalla fastighetsreglering kan antas få
särskilt stor betydelse när det gäller förrättningar av saneringskaraktär,
dvs. förrättningar som går ul på alt avveckla onyttiga samfälligheter.
Enligt min mening är det angeläget att en samfällighetsförening av sane
ringsskäl kan ta initiativ till en fastighetsreglering även om denna inte är
till direkt nytta för delägarfastigheterna. På sikt är en rättvisande fastig
hetsredovisning alltid av värde för berörda fastighetsägare. 1 dessa fall bör 44

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Har inte särskilt berört dessa frågor.

Skälen för mitt förslag: Den som har lagfart på en fastighet anses som ägare till fastigheten om inte annat visas. Kan den som saknar lagfart styrka sin äganderätt betraktas han som ägare. Med äganderätten följer befogenheten all som sakägare föra talan rörande fastigheten. Ägarbyten i anslutning till en fastighetsbildningsförrättning får därför betydelse vid förrättningen.

Äganderätten till faslighet som överlåts övergår normall tiU förvärvaren redan i och med att det avtal som ligger till grund för fånget har ingåtts. Om överlåtelsen är svävande, exempelvis i avvaktan på tillstånd till förvärvet eller med hänsyn lill uppställda avtalsvillkor är dock en förvär-vares möjlighet att förfoga över fasligheten inskränkt så länge överlåtelsen är svävande (se 20 kap. 7 § 13 och 14 jämfört med 7 § 2 och 22 kap. 4 § 1 och 23 kap. 3 § 1 JB). Förvärvarens möjligheter all under en fastighetsbildningsförrättning genom medgivanden förfoga över fastigheten får enligt utredningen anses villkorade på samma sätt.

1 förrättningspraxis anses mot denna bakgrund såväl överlåtaren som förvärvaren vara sakägare så länge överlåtelsen är svävande. Någon lagregel om detta finns inte.

Som utredningen har konstaterat är det vanligt alt fastigheter byter ägare i anslutning till ett förrättningsförfarande. 1 likhet med utredningen anser jag att man i FBL bör särskilt ange alt både överlålaren och förvärvaren vid ofullbordade överiålelser är sakägare i den förrättning som berör fastigheten. En bestämmelse om detta bör tas in i 4 kap. 11 § andra stycket FBL.

Även i andra fall kan del vara tveksamt vem som i egenskap av sakägare skall företräda en fastighet i en förrättning. Det kan föreligga konkurrerande äganderättsanspråk, men del kan också vara så att pretendenten saknar lagfart och därför inte är ensam sakägare. Är det ovisst vilka av flera som är sakägare, skall enligt gällande rätt samtliga kallas till första sammanträ-

det (4 kap. 18 § FBL). I många fall torde sakägarna ha gemensamma intressen eller deras medverkan i förrättningen vara utan betydelse. I sådana fall möter det inga hinder att förrättningen genomförs utan att sakägarfrågan slutligt avgörs. Är det däremot nödvändigt att frågan får sin lösning innan förrättningen fullföljs, finns det två alternativ. Fastighetsbildningsmyndigheten kan i vissa fall själv utreda frågan. Alternativt kan myndigheten vilandeförklara förrättningen och hänvisa pretendenterna till domstol.

Förrättningsformen som sådan ger således utrymme för att hantera konkurrerande sakägaranspråk. Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL, som bara tar sikte på kallelseförfarandet till första sammanträdet, bör därför modifieras så, att det klart framgår att samtliga skall behandlas som sakägare i förrättningen om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet. Bestämmelsen bör inarbetas i 4 kap. 11 § FBL, som innehåller bestämmelser om sakägarbegreppet.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Kritiserar inte förslagen i sak. Några remissinstanser vill dock gå längre och förordar en sammanslagning av de två instituten. Bl. a. lantmäteriverket och domstolsverket föreslår ytterligare utvidgningar för att instituten skall effektiviseras.

Skälen for mitt förslag: Gällande lagstiftning anvisar två vägar för att klarlägga bestående ovisshet om äganderätt till fast egendom, nämligen äganderättsutredning och lagfartssammanträde. De två instituten skiljer sig åt såväl när det gäller i vilken utsträckning de kan komma till användning som när det gäller vilka brister som kan botas.

Äganderättsutredningen handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning efter förordnande av länsstyrelsen eller i vissa fall lantmäteriverket. Syftet med denna typ av förrättning är att utreda äganderätten och inskrivningsförhållandena inom ett område där antingen äganderätten till fast egendom är oviss eller fastigheterna i betydande omfattning saknar lagfart. Förrättningen kan också omfatta legalisering av privata jorddelningar. Är äganderätten beträffande en enstaka fastighet oviss, kan institutet äganderättsutredning inte komma till användning! Viss tvekan kan råda om vad som krävs för att någon skall anses som ägare vid en äganderättsutredning. Varken lagtexten eller förarbeten ger nämligen något uttömmande svar. 1 9§ första stycket lagen (1971:1037) om

äganderättsutredning och legalisering stadgas endast att fastighetsbild- Prop. 1988/89:77 ningsmyndigheten skall pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet. I samma lagmm föreskrivs också att förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet inte får beaktas förrän tillstånd har erhållits. Motsatsvis torde man kunna dra den slutsatsen att det — särskilt när äganderättsanspråket stöds av hävd — i viss utsträckning går att bortse från andra ogiltighetsanledningar än sådana som gmndar sig på bristande tillstånd enligt förvärvslagstiftningen. Stöd för en sådan tolkning kan hämtas i förarbetena Ofr SOU 1986:29 s. 800-

Genom lagfartssammanträde kan osäkerhet kring äganderätten till en enskild fastighet utredas. Till skillnad från äganderättsutredning krävs det dock vid lagfartssammanträde att det påstådda förvärvet är giltigt för att lagfart skall kunna meddelas.

Ansökan om lagfartssammanträde sker hos inskrivningsmyndigheten. Närmare bestämmelser om institutet finns i 20 kap. 10— 13§§ JB. Sammanfattningsvis kan sägas att lagfartssammanträde kan tillgripas i tre olika situationer, nämligen om en fångeshandling förkommit eller förstörts, om sökanden påslår att ett giltigt förvärv föreligger men inte vet om en giltig fångeshandling upprättats eller ej och slutligen om fångeshandlingen är bristfällig utan att bristen medför att förvärvet är ogiltigt. Står det klart att någon fångeshandling aldrig upprättats eller att fånget är ogiltigt av annan anledning, exempelvis att tillstånd saknas enligt förvärvslagstiftningen, kan lagfart inte vinnas genom ett lagfartssammanträde.

De avgränsningar som gäller för vart och ett av de båda instituten har fört med sig praktiska olägenheter. Instituten skulle bli effektivare om tillämpningsområdet för äganderättsutredningen utvidgas så att ett sådant förfarande kan tillämpas beträffande en enstaka fastighet samt om hinder för lagfart kan undanröjas genom lagfartssammanträde även om hindret har sin gmnd i ogiltighet.

Om instituten på detta sätt närmar sig varandra uppkommer frågan om det inte är tillräckligt med ett institut för att i extraordinär ordning fastställa äganderätten till en fastighet. Emellertid kan behovet av att i sådan ordning undanröja hinder för lagfart ha olika bakgmnd.

I många fall när äganderätten till en fastighet är oklar finns det inte anledning att gå in på själva fastighetsindelningen utan i stället är en utredning av den rättsliga innebörden av tidigare fång avgörande. En sådan utredning bör lämpligen vara en uppgift för inskrivningsmyndigheten, som genom sin löpande handläggning av lagfartsfrågor och med sin tillgång till juridiskt skolad personal är väl lämpad för det.

Lagfartssammanträde är en billig och smidig form för att utreda vissa
äganderättsförhållanden. Möjligheterna att undanröja olika former av
ogiltighet bör enligt min mening inte vara mindre vid lagfartssammanträ
de än vid äganderättsutredning. Lagfartssammanträdet som rättsligt insti
tut bör därför utvidgas så att ogiltighet på gmnd av formfel eller fånges
mannens omyndighet e.d. inte utgör ett absolut hinder för lagfart. En
förutsättning för att man på detta sätt i lagfartshänseende skall kunna
bortse från en ogiltighetsgmnd måste självfallet vara att det inte föreligger
konkurrerande äganderättsanspråk. Här bör understrykas att lagfartssam- 47

manträde även fortsättningsvis skall ses som en extra ordinär åtgärd. Prop. 1988/89:77 Brister i en fångeshandling som går att lägga till rätta genom tillägg eller kompletterande utredning kan inte undanröjas genom lagfartssammanlrä-de.

På samma sätt som gäller vid äganderättsutredning bör uttryckligt undanlag göras för fall då ogiltighelen beror på bristande förvärvstillstånd.

En ovisshet om äganderätten lill fast egendom kan emellertid också ha sin grund i tilltrasslade fastighetsförhållanden, vilka kan klarläggas endast genom någon form av lantmäteriförrällning. När fråga är om legalisering av privat jorddelning kan enligt 21 § lagen om äganderättsutredning och legalisering äganderätten utredas i förrättningen. Även i andra fall ger förrättningsformen goda möjligheter att utreda hur marken rent faktiskt hävdas, något som kan vara av betydelse vid en bedömning av äganderättsanspråk. Institutet äganderättsutredning bör av dessa skäl kvarstå.

1 en fastighetsbildningsförrättning är det vanligt att äganderätlsfrågorna ställs på sin spets. Enligt gällande rätt har en utredning i sådana frågor inom ramen för en fastighetsbildningsförrättning inte status av en äganderättsutredning. Det ställningstagande som görs i förrättningen saknar därför rättskraft utanför denna. Från effektivitetssynpunkt är det önskvärt att äganderättsfrågan rättskraftigt kan avgöras i förrättningen. En sådan möjlighet kan enligt min mening införas utan all några olägenheter uppkommer.

Jag anser av dessa skäl att båda instituten bör behållas och att deras tillämpningsområden bör utvidgas något. Vidare bör en äganderättsutredning få handläggas tillsammans med annan förrättning om äganderättsutredningen är av betydelse för denna förrättning. Detta kräver ändring av 20 kap. 13§ JB samt 1 och 2 §§ lagen (1971:1037) om äganderäUsutred-ning och legalisering.

Milt ställningstagande innebär att den som påstår sig vara ägare till en fastighet och som vill vinna lagfart på fastigheten i extraordinär ordning i princip får tillgång lill två alternativ. Det ligger emellertid i sakens natur all sökanden om möjligt bör välja det billigaste förfarandet, dvs. vanligen lagfartssammanträde.

Enligt gällande rätt är det en förutsättning för äganderättsutredning att länsstyrelsen förordnar om det. Sådant förordnande skall föregås av samråd med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet. Denna ordning bör gälla även framgent. Förordnande om äganderättsutredning bör inte meddelas, om syftet med ansökningen kan uppnås genom ett lagfartssammanträde och detta framstår som lämpligare. Underlag för bedömningen bör kunna framkomma genom samrådsförfarandet.

En speciell ställning intar de fall då ovisshet om äganderätten uppkom
mer i en pågående lantmäteriförrällning. I sådana fall är det som jag
tidigare framhållit ofta lämpligt att utredningen görs i form av en ägande
rättsutredning. Det bör enligt min mening ankomma på fastighelsbild
ningsmyndigheten att i en pågående förrättning, efter samråd med bl. a.
inskrivningsmyndigheten, besluta om äganderättsutredning beträffande en
enstaka fastighet. En sådan lösning överensstämmer med vad som i dag 48

gäller när en äganderättsutredning företas i samband med en legalisering.

Mitt förslag: Berör en lantmäteriförrättning en fastighet som tillhör ett bolag, en förening eller någon annan sammanslutning som har upplösts, får rätten förordna en god man att företräda fastigheten. Godmanskapet avvecklas genom att ett eventuellt överskott efter förordnande av rätlen överförs till allmänna arvsfonden.

Utredningens forslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att godmanskapet skall kunna avvecklas också genom att egendomen överförs till annat allmännyttigt ändamål än allmänna arvsfonden.

Remissinstanserna: Är övervägande positiva till utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Om en juridisk person som har upphört att existera står som lagfaren ägare till en faslighet, finns det ingen som direkt kan företräda fastigheten. Della kan orsaka problem i den löpande förrättningsverksamheten.

Framkommer det alt en faslighet tillhör ett upplöst aktiebolag, skall enligt 13 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385) likvidationsförfarandet återupptas. Är en likvidator inte redan utsedd, skall rätten efter anmälan förordna en sådan. Anmälan kan göras bl.a. av borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende av att det finns en företrädare för bolaget. Ett återupptagande av likvidationsförfarandet löser representationsfrågan i förrättningen men innebär knappast en effektiv lösning av det grundläggande problemet, nämligen att avveckla den kvardröjande formella äganderätten. Kostnaderna för att på ell regelrätt sätt fullfölja likvidationen kan komma alt översliga tillgängliga medel. Bolaget kan då enligt 13 kap. 15 § tredje stycket ABL försättas i konkurs varvid de begränsade tillgångarna i stället förbmkas i konkursförfarandet. I huvudsak motsvarande regler gäller för ekonomiska föreningar.

Beträffande ideella föreningar saknas lagstiftning. Det finns således ingen möjlighet att genom förordnande av likvidalor e. d. i en förrättning lösa representationsfrågan för en fastighet som är lagfaren för en icke verksam förening.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att de nu angivna problemen kan lösas genom att en god man förordnas för en upplöst eller inte längre existerande sammanslutning. Jag föreslår att FBL kompletteras i enlighet härmed genom en ny bestämmelse, 4 kap. 11 a §.

Godmanskapet bör kunna avvecklas genom att egendomen i enlighet med utredningens förslag överförs lill allmänna arvsfonden. Frågan är emellertid om avveckling bör kunna ske också genom all egendomen efter förordnande av rätten överförs till något annat allmännyttigt ändamål.

En sådan möjlighet skulle kunna vara lämplig i fall då egendomen har tillhört en upplöst ideell förening och det finns en ny förening som driver samma typ av verksamhet som den upplösta. Även om den situationen,är tänkbar torde den dock mer sällan vara på delta sätt renodlad och enkel. Det finns därför en viss risk för att en sådan avveckling leder till tillämp-

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Godtar överlag förslaget. Vissa detaljanmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Vid en fastighetsbildningsförrättning åligger det fastighelsbildningsmyndigheten all utreda vilka som i egenskap av fastig-helsägare eller på annan grund är sakägare i förrättningen (4 kap. 11 § FBL). Beträffande servitut och andra fastighetsanknutna rättigheter följer rättighetshavarnas sakägarställning av fastighetsinnehavet. Vilka som i övrigt har sådan ställning framgår enligt gällande rätt av 5 kap. 34 § FBL som innebär att en innehavare av nyttjanderätt eller elektrisk kraft är sakägare om en fastighetsreglering har betydelse för honom. Jag har i avsnitt 2.3.1.3 förordat att denna bestämmelse utan saklig ändring överförs till 4 kap. 11 § första stycket FBL.

När det gäller officialrätligheter innehåller fastighetsregistret fullständiga upplysningar bara för tiden efter år 1972. För liden dessförinnan är fastighelsbildningsmyndigheten i stor utsträckning hänvisad lill arkivhandlingar. Inte heller beträffande avlalsrättigheter finns det någon fullständig regislerföring. Många rättigheter såsom arrende och hyra blir normalt inte föremål för inskrivning. Fastighetsbildningsmyndigheten är därför vid fullgörande av sin utredningsskyldighet i stor utsträckning hänvisad lill de upplysningar som framkommer i förrättningen.

I ansökan om förrättning skall sökanden ange vilka innehavare av servitut, nyttjanderätt och räll till elektrisk kraft som berörs av åtgärden. Della gäller dock bara i den mån det kan anses skäligt att han skaffar fram uppgifter om rättigheterna eller sådana uppgifter ändå är tillgängliga för honom (4 kap. 8 § FBL). Begränsningen är av stor praktisk betydelse eftersom många av de rättigheter som kan beröras av förrättningen inte behöver ha anknytning till sökandens fastighet. Genom ansökningen får fastighetsbildningsmyndigheten sålunda inte fullständiga uppgifter om de rättigheter som kan komma att beröras. Andra än sökanden har — med undanlag för fall då det blir fråga om inlösen - inte någon skyldighet all lämna uppgifter om detta. Vid inlösen skall däremot berörda faslighets-

ägare lämna upplysningar om rättighetshavare (8 kap. 7 § andra stycket FBL).

En fastighetsreglering kan genom medgivande enligt 5 kap. 18 § FBL medföra betydande förändringar av fastigheternas storlek och därmed också beröra rättighetshavarnas ställning. Situationen kan då likna den som föreligger då fastigheterna byter ägare. 1 det senare fallet föreligger vid frivillig fastighetsöverlåtelse en skyldighet för överlåtaren att göra förbehåll om rättigheterna (7 kap. 11 § JB), och vid expropriation är fastighetsägaren skyldig att upplysa om kända sakägare (5 kap. 7 § expropriationslagen).

De olikheter som föreligger i fråga om fastighetsägarens skyldighet vid fastighetsbildning och fall då en fastighet eller del av fastigheten byter ägare bör undanröjas. Jag anser därför, i likhet med utredningen, alt de fastighetsägare som berörs av en förrättning alllid — alltså inte enbart när det är fråga om inlösen — skall vara skyldiga att på myndighetens begäran uppge vilka rättigheter som besvärar fastigheterna.

En sådan ordning innebär inte alt fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att utreda vem som är sakägare faller bort. Det bör även i fortsättningen vara en uppgift för myndigheten att utreda denna fråga i den omfattning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Fastighetsägarens ansvar sträcker sig inte längre än till att upplysa om de förhållanden som är kända för honom (jfr 5 kap. 7 § expropriationslagen).

Fastighetsägarens skyldighet att vid frivilliga överiålelser, vid inlösen eller vid expropriation upplysa om upplåtna rättigheter är skadestånds-sanktionerad. På motsvarande sätt bör en fastighetsägare som berörs av en fastighetsbildningsförrätlning ersätta den skada som uppkommer om han utan giltigt skäl underlåter att på myndighetens begäran upplysa om vilka som innehar en särskild rätt till fastigheten.

Bestämmelsen om fastighetsägarens upplysningsskyldighet bör fogas in i 4 kap. 11 § FBL som även i övrigt innehåller bestämmelser av betydelse för sakägarutredningen (jfr avsnitt 2.3.1.3 ovan). Genom den generella upplysningsplikten vid fastighetsbildning bortfaller behovet av en särskild reglering av upplysningsskyldighelen vid inlösen, varför 8 kap. 7 § andra stycket FBL kan upphävas. Detta leder till följdändringar i 22 § anläggningslagen (1973:1149) och 20 § ledningsrättslagen (1973:1144).

Prop. 1988/89:77

utredningens förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida all ett Prop. 1988/89: 77 förordnande skall kunna meddelas även utan begäran av sakägare.

Remissinstanserna: Så gott som alla tillstyrker utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Om fastighetsindelningen ändras genom en fastighetsreglering gäller de avlalsrättigheter som upplåtits i den avstående fasligheten inte vidare i den mark som överförs genom regleringen (7 kap. 29 § andra stycket JB). Fastighetsbildningsmyndigheten saknar enligt gällande rätt möjlighet att göra undantag från denna bestämmelse.

1 de flesta fall leder den nuvarande ordningen till ett rimligt och ändamålsenligt resultat. Undanlagvis kan den dock medföra vissa olägenheter. Så är exempelvis fallet om avialsrättigheten mycket väl skulle kunna stå kvar utan att detta motverkar syftet med regleringen. Detta är inte ovanligt beträffande servitut och nyttjanderätter för olika sorters ledningar.

I viss utsträckning kan icke önskvärda konsekvenser av den nuvarande bestämmelsen undvikas genom att fastighetsbildningsmyndigheten i förrättningen verkar för frivilliga överenskommelser om rättighetens bestånd eller, i den utsträckning detta är möjligt, ersätter en avtalsrättighet med ett officialservitut eller en ledningsrätt. Ofta är emellertid dessa möjligheter otillräckliga. Dessutom kräver de nästan undantagslöst extra insatser i förrättningen, något som kan fördyra denna.

Till saken hör all såväl rättighetshavaren som ägaren till den fastighet dit marköverföringen sker var för sig kan ha intresse av att rättigheten består. Rättighetshavaren får då möjlighet att på oförändrade villkor utöva sin verksamhet. Den tillträdande fastighetsägarens skyldighet att ge ul ersättning kan minska om rättigheten består. Sakägare kan även ha andra skäl för att en rättighet bör bestå. Exempelvis kan båtnadsprövningen påverkas och därmed förulsättningarna för förrättningen.

Enligt min mening bör fastighetsbildningsmyndigheten ges möjlighet att under vissa förutsättningar förordna att en avtalsrättighet som upplåtits i den avstående fastigheten och som utövas inom det område som överförs skall bestå i det överförda området. En avvikelse från huvudregeln i 7 kap. 29 § andra stycket bör dock göras bara om del finns ett uttalat enskilt intresse härför. Fastighelsbildningsmyndigheten bör därför inte meddela ett förordnande av detta slag på eget initiativ utan först om det begärs av någon sakägare.

En förutsättning för att avtalsrättigheten skall bestå bör vara att ett förordnande om della kan anses lämpligt. Om sakägarna är överens om att rättigheten kan beslå bör fastighetsbildningsmyndigheten — om åtgärden inte är olämplig från allmän synpunkt (jfr 3 kap. FBL) - förordna att rättigheten skall bestå. Annorlunda förhåller det sig om sakägarna har skilda uppfattningar i frågan. Endast undantagsvis kan det då vara lämpligt att rättigheten i strid mot 7 kap. 29 § andra stycket JB står kvar. Men varje invändning bör inte förhindra ett förordnande utan endast sakligt grundade invändningar bör beaktas. Kan en rättighet säkerställas exempelvis genom en ledningsrätt eller ett officialservitut, kan ett förordnande om avialsrättighetens bestånd vara lämpligt även om den mottagande fastig-helens ägare inte biträder åtgärden.

En annan förutsättning för alt avtalsrättigheten skall bestå bör vara att 52

syftet med fastighetsregleringen inte motverkas. Detta syfte är att uppnå Prop. 1988/89:77 en bättre fastighetsindelning för den avsedda markanvändningen. Denna förbättring skall ha varaktig karaktär. I vissa fall kan det vara utan betydelse om en avtalsrättighet står kvar i det överförda markområdet, medan en sådan åtgärd i andra fall kan urholka nyttan av regleringen. Fastighetsbildningsmyndigheten bör därför även pröva att ett förordnande i det enskilda fallet inte motverkar syftet med regleringen. Skulle ett förordnande minska eller helt spoliera den avsedda effekten, bör förordnandet inte meddelas.

Med hänsyn till vad jag nu anfört föreslår jag att fastighetsbildnings-myndigheten - på begäran av sakägare - skall förordna att en rättighet som gmndar sig på avtal skall bestå i ett område som överförs vid fastighetsreglering under fömtsättning att åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

Frågan om en rättighets bestånd kan komma att väckas av den tillträdande fastighetsägaren i syfte att undgå ersättningsskyldighet gentemot rättighetshavaren. Det finns då sällan anledning att blanda in rättighetshavaren i förrättningen. Den nya bestämmelsen bör utformas med hänsyn till detta. Ett förordnande bör alltså kunna meddelas utan att rättighetshavaren blivit hörd om det är uppenbart att åtgärden inte kan vara till olägenhet för honom och hans hörande i övrigt framstår som obehövligt. Härigenom kommer handläggningen att kunna underlättas i väsentlig mån vid många förrättningar. Detta gäller inte minst förrättningar som berör ledningsservilut.

Fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet att förordna att en rättighet skall stå kvar i mark som byter fastighetstillhörighet bör redovisas i två nya paragrafer i FBL, och 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §.

Om en rättighet genom ett förordnande av det slag jag nu har förordat
(5 kap. 33 a § FBL) skall stå kvar och gälla mot den tillträdande fastighets
ägaren, måste detta i allmänhet beaktas när likvidvärdel av den överförda
marken skall bestämmas. Detta blir framför allt fallet när rättigheten är av
benefik natur eller när vederlaget har betalats i förskott och lilllrädaren
således inte kan påräkna det utbyte som svarar mot belastningen. Hur
likvidvärdet bestäms har emellertid betydelse inte bara mellan fastighets
ägarna. Värderingen påverkar också inteckningshavarnas räll. Utredning
en har med hänsyn härtill ansett att en reduktion av det likvidvärde som
skall tillgodoräknas den avstående fastigheten inte får göras, om skada
därigenom uppkommer för fordringsägare med bättre rätt än rättighets
havaren. Detta skulle innebära att den tillträdande fastighetsägaren kan få
utge full likvid för markområdet, trots alt detta är belastat av en rättighet.
Han skulle alltså få täcka förlustrisken för fordringshavarna i den avståen
de fastigheten genom att betala mer för marken än den är värd. En
remissinstans har i stället förordat att den ersättning som inte motsvarar
likvidvärdet skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåt
gärden. Medför inte fastighetsregleringen sådan vinst som kan läcka er
sättningen bör den enligt denna remissinstans inte komma till stånd eller i
varje fall inte innehålla ett förordnande om rättighetens bestånd. I en
sådan situation kan del inte uteslutas att rättighetshavaren kan vara be- 53

redd att svara för hela eller del av ersättningen, vilket motiverar att han Prop. 1988/89:77 inkluderas i den krets som skall stå för ersättningen.

Jag delar uppfattningen att skyldigheten att betala nu aktuell ersättning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta de har av att regleringen genomförs på ett sätt som kräver ersättning. Jag föreslår därför att det införs en ny bestämmelse om reduktion av likvidvärde i 5 kap. 10 § FBL och att den utformas i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

Det sakrättsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att denna är inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknytning genom ett förordnande är det därför nödvändigt att inskrivningen förs över till den nya fasligheten. En föreskrift om detta bör tas in dels i en ny paragraf i jordabalken (23 kap. 9 § JB), dels i den nya 5 kap. 33 a § FBL. Jag avser att senare för regeringen framlägga förslag om komplettering av fastighetsbildningskungörelsen med föreskrifter hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras.

Utövas en rättighet helt inom det område som överförs genom fastighetsregleringen innebär ett förordnande om rättighetens bestånd inte annat för rättighetshavaren än vad som skulle ha följt av att den belastade fastigheten hade bytt ägave. Upplålelseavtalel består och lilllrädaren övertar avträdarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till rättighetshavaren. Om rättigheten efter förordnandet kommer att belasta såväl upplåtelsefastigheten som den tillträdande fastigheten, blir effekten i princip densamma som.vid klyvning eller avstyckning. Bestämmelser om vad som då gäller finns i 7 kap. 28 § JB. Enligt denna föreskrift skall vederlaget för rättigheten fördelas mellan ägarna i förhållande till belastningen på varje fastighet. Det nämnda lagrummet bör justeras så att samma förhållande kommer att gälla när en rättighet belastar flera fastigheter till följd av fastighetsreglering.

Del ankommer inte på fastighetsbildningsmyndigheten att vid klyvning och avstyckning i förrättningen göra en vederlagsfördelning enligt 7 kap. 28 § JB. Det är i stället ägamas sak att träffa en uppgörelse härom. I sista hand får frågan avgöras av domstol. Vid fastighetsreglering kan emellertid vederlagsfördelningen ha betydelse för bestämmande av likvidersättningen. Frågan bör därför kunna las upp och avgöras av faslighetsbildningsmyndighelen. Den nya bestämmelsen om förordnandemöjligheten (5 kap. 33 a § FBL) bör ge utrymme för fastighelsbildningsmyndigheten att föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp ytterligare ett förslag som
utredningen lagt fram och som inte endast berör fastighetsreglering utan
även avstyckning och klyvning. En uppdelning av en rättighetsbelastad
fastighet kan bl. a. urholka rättighetshavarens faktiska nytta av rättigheten.
Utredningen har föreslagit - genom ett tillägg till 7 kap. 28 § JB - att
uppsägning av upplåtelseavtalet från en av fastighetsägarna skall ge en
nyttjanderältshavare rätten att frånträda upplåtelsen i dess helhet. Nytt
janderättshavaren löper enligt utredningen därmed inte risken alt vara
bunden av upplåtelseavlalel efter del att han förlorat rätten till en del av
det ursprungliga upplåtelseområdet. 54

För egen del anser jag att rättighetshavarnas intressen redan är säkerställda inom det nuvarande regelsystemet. Som utredningen har framhållit tillkommer inte genom förrättningen någon ny upplåtelse, ulan upplåtelsen gäller mot fastighetsägarna gemensamt under den återstående upplåtelsetiden. Förlängs avtalet på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelser i upplåtelseavtalet, innebär inte heller detta att en ny upplåtelse kommer lill stånd (jfr 7 kap. 7 § 2 st. och 7 kap. 8 § 2 st. JB). En av de båda fastighetsägarna kan därför inte - med verkan enbart på rättsförhållandet mellan honom och rättighetshavaren — säga upp avtalet. Vid uppsägning kommer således avtalet i hela dess vidd att bli föremål för prövning.

Med hänsyn till det anförda kan jag inte finna alt nyttjanderättshavaren kan förlora rätlen enbart till en del av det upplåtna området. Det saknas alltså skäl all göra del av utredningen föreslagna tillägget till 7 kap. 28 § jordabalken.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: En huvudprincip i arrendelagstiftningen är att arrendatorn skall ha ett starkt besittningsskydd. Detta har ansetts motiverat från både sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Det besittningsskyddade arrendet beaktas emellertid inte särskih i reglerna om fastighetsreglering. Detta innebär bl. a. att ett jordbmksarrende till följd av bestämmelsen i 7 kap. 29 § jordabalken upphör att gälla i mark som frångår arrendefastigheten. Delta kan utnyttjas för att kringgå besittningsskyddet, något som givelvis inte är tillfredsställande.

Jag har tidigare föreslagit (se avsnitt 2.3.2.2) att fastighetsbildningsmyndigheten i vissa fall skall kunna förordna om att en avtalsrättighet skall kunna bestå i mark som överförs genom fastighetsreglering. När det gäller besittningsskyddade arrenden bör utrymmet för ett sådant förordnande vara något större i fall då arrendatorn har beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende. Arrendet bör då bestå, om syftet med fastighetsregleringen inte i väsentlig mån motverkas genom ett förordnande. Om ett besitt-ningsskyddat arrende berörs av marköverföring genom fastighetsreglering, bör alltså fastighelsbildningsmyndigheten på yrkande av arrendatorn kunna förordna all rättigheten skall bestå i det överförda markområdet, om arrendatorn visar beaktansvärda skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser godtar utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: I gällande rätt finns inte någon uttrycklig regel som knyter de sakrättsliga verkningarna av en fastighetsbildningsåtgärd till den tidpunkt då marken har lillträlts. Tillträde sker normalt en kortare eller längre tid efter det fastighelsbildningsåtgärden blivit registrerad. I vissa fall kan tillträdet dock ske redan dessförinnan (förtida tillträde).

Frågan kan ställas vilken sakrältslig betydelse det har att fastighetsbildningsåtgärden avslutas vid annan tidpunkt än när marktillträdet sker. Enligt utredningen är det oklart när enligt gällande rätt en rättighet, som belastar mark som överförs från en fastighet till en annan, faller bort. Frågan bör därför regleras uttryckligen. En lämpligt lösning är att rättighetshavaren skall vara skyldig att avträda marken vid den tillträdestidpunkt som bestäms vid förrättningen, dvs. att de sakrättsliga verkningama med avseende på rättighetsupplåtelser knyts till tillträdesdagen. En bestämmelse om detta bör tas in i en ny paragraf, 5 kap. 30 b § FBL.

När ett arrende till följd av uppsägning upphör före avtalstidens utgång är arrendatorn enligt bestämmelser i jordabalken tillförsäkrad en viss omställningstid. Som regel gäller att arrendet skall avträdas på den fardag (14 mars) som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Om arrendet i stället upphör helt eller delvis till följd av fastighetsreglering erfordras emellertid inte någon uppsägning, och arrendatom erhåller därför ingen lagstadgad omställningstid.

Enligt min mening bör en jordbmksarrendator i detta fall inte vara skyldig att avträda marken före den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatom fick underrättelse att regleringen påkallats. Som en remissinstans har påpekat leder detta visserligen till att arrendatorns ställning i vissa fall blir tryggare än fastighetsägarens; för den senare gälleratt han måste avträda marken vid den av fastighetsbildningsmyndigheten bestämda tillträdesdagen. Jag anser dock för min del inte att detta är något som med styrka talar mot ett klargörande av den nyss angivna innebörden. Tiden för omslällningsperioden bör räknas från den dag arrendatom i egenskap av sakägare fick underrättelse om att regleringen påkallats. I allmänhet blir delta den dag han delgavs kallelse till det första förrättningssammanträdet eller han på annat sätt bereddes tillfälle att yttra

sig över förrättningsansökan. Frågan bör regleras genom en särskild bestämmelse i den nya paragrafen, 5 kap. 30 b § FBL.

En föreskrift om rätt att överklaga beslutet bör tas in i 15 kap. 2 § FBL.

När ett arrende delvis faller bort genom fastighetsreglering är arrendatorn i vissa fall berättigad att säga upp arrendet till den del del inte berörs av regleringen (7 kap. 30 § andra stycket JB). Arrendet faller sålunda bort delvis genom regleringen och delvis genom uppsägning. Någon samordning i tiden för arrendets upphörande på dessa skilda grunder finns inte. Jag föreslår att en arrendator i samband med en uppsägning som görs med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 30 § andra stycket JB skall ha rätt att begära att arrendeavtalet skall upphöra samma dag som arrendatorn till följd av regleringen är skyldig att avträda marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 8 kap. 4 § andra stycket JB.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Godtar allmänt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Den ekonomiska kompensationen till en nyttjanderältshavare som lider skada genom fastighetsreglering kan komma till stånd dels genom jämkning av vederlaget enligt 7 kap. 30 § JB, dels i vissa fall genom ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Jag skall inte här närmare gå in på dessa ersättningsregler utan vill bara erinra om alt frågan om ändring av ersättningsreglerna i 5 kap. FBL är aktuell i ett annat sammanhang (se Ds Ju 1988:41 Ersättning vid fastighetsreglering).

Vid jordbruksarrende kan utöver de nu anmärkta bestämmelserna av-räkningsförfarandet enligt 9 kap. 23 § JB vara av intresse. Vid avräkning, som normalt grundas på en arrendesyn, tillgodoräknas arrendatorn för de brister vid tillträdet som han har avhjälpt, samtidigt som jordägaren på motsvarande sätt gotiskrivs för de brister som uppkommit under arrende-liden och som han får överta.

Förändras arrendet i enlighet med de bestämmelser jag har föreslagit i avsnitt 2.3.2.2 (5 kap. 33 a § FBL) inträder ett nytt partsförhållande i det avräkningsförfarande som i framtiden skall ske enligt 9 kap. 23 § JB. Det skuld- och fordringsförhållande som uppkommer genom förordnandet kan bli ulomordenligt svårt att reglera i efterhand. Denna olägenhet bör elimineras genom en föreskrift om att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Denna nya föreskrift bör tas in i 9 kap. 23 § JB.

Mitt förslag: Om det är nödvändigt, med hänsyn till ändamålet med en fastighetsbildning, får villkoren för en s. k. officialnyttjanderätt jämkas under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen därmed inte motverkas. Är det uppenbart all nyttjanderätten inte längre behövs, får fastighetsbildningsmyndigheten föreskriva all den skall upphävas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för mitt förslag: Rättigheter som tillkommit genom expropriation, s. k. officialrätligheter, påverkas inte av att den belastade fastigheten förändras genom fastighetsreglering. Till skillnad från avtalsrättigheterna står alltså officialrälligheterna kvar i del överförda markområdet. Det finns goda skäl tor denna ordning. En fastighetsbildningsförrätlning är inte det rätta instrumentet för en avvägning mellan å ena sidan sådana intressen som är knutna till fastighetsindelningen och å andra sidan sådana samhällsintressen som ulan särskild fastighetsanknytning ligger bakom den genom expropriation tillkomna officialnyttjanderätten.

I vissa fall skulle det emellertid vara praktiskt att kunna använda faslig-helsregleringsinstitutel när det för en ändamålsenlig fastighetsindelning endast behövs en mindre jämkning av officialnyttjanderätten.

Enligt min mening bör även en officialnyttjanderätt kunna jämkas i en faslighelsregleringsförrättning under förulsällning att jämkningen inte leder till ett resultat som är oförenligt med rättighetens syfte. I fall då del är uppenbart att en officialrätlighet inte längre begagnas bör den även helt kunna upphävas vid en fastighetsreglering som berör den rättighetsbelasta-de marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 5 kap. 34 § FBL.

2.3.2.7Avveckling av onyttiga servitut

Mitt förslag: Ett servitut får upphävas vid en fastighetsreglering utan all serviiutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppenbart alt servitutet inte har utövats under en avsevärd tid och att upphävandet inte minskar den härskande faslighetens värde.

Skälen för mitt förslag: Ett servitut gäller normalt utan begränsningar i Prop. 1988/89:77 tiden. Del upphör inte utan vidare bara därför att ändamålet förfallit. I mycket stor utsträckning är servituten registrerade. Avlalsservituten har vanligen skrivits in i faslighetsboken för att därmed få ett sakrättsligt skydd. Officialservituten skall sedan 1972 redovisas i fastighetsregistret. Eftersom servituten inte automatiskt förfaller när de inte längre fyller något ändamål, belastas registren av åtskilliga uppgifter om onyttiga servitut. De onyttiga servituten utgör också en belastning i den löpande förrältningsverksamheten eftersom serviiutshavaren alltid är sakägare.

Servitut kan avvecklas genom fastighetsreglering. Detta gäller inte bara i fråga om fastighelsbildningsservitut ulan också beträffande andra slags officialservitut — med vissa begränsningar — saml avtalsservitut. Regler om upphävande av servitut finns i 7 kap. 5—10 §§ FBL. Den bestämmelse som närmast tar sikte på de onyttiga servituten är 5 § andra stycket där det stadgas att servitut får upphävas bl.a. om det under avsevärd lid inte har utövats och omständigheterna även eljest är sådana att servitutet måste anses övergivet.

För avvecklingen gäller de regler som är tillämpliga vid fastighetsreglering i allmänhet. I en sådan förrättning har ägaren av den härskande fastigheten ställning som sakägare. Han är därtill i princip berättigad till ersättning för den mistade servitutsrätten. Fastighelsbildningsmyndigheten är skyldig att ta ställning i ersättningsfrågan även om något ersättningsyrkande inte har framställts. Också i fall då servitutsrätten har ett endast ringa värde måste ersättningsfrågan beaktas i förrättningen.

I realiteten förhåller det sig emellertid så att serviiutshavaren inte har något sakligt intresse av all yttra sig i saken, om servitutet i verklig mening är onyttigt. Någon grund för ersättning föreligger inte då.

Enligt min mening är det angeläget med hänsyn till förrältningsverksamheten och till intresset att registren inte belastas av onödiga uppgifter att man på ett enkelt sätt kan upphäva servitut som uppenbarligen inte har någon betydelse. En regel härom måste emellertid omgärdas med garantier för rättssäkerheten. Kravet på rationalisering får självfallet inte gå ut över enskildas rätt.

En förulsällning för att ell förenklat förfarande för upphävandet skall få tillgripas måste vara all det står utom varje tvivel att servitutet är onyttigt i den meningen att det inte utövas och omständigheterna är sådana att det får anses övergivet. En annan förutsättning måste vara att servitutet saknar ekonomiskt värde. I första hand måste fastighetsbildningsmyndigheten därför utreda all servitutet sedan länge inte har utnyttjats. Hur det förhåller sig härmed torde ofta objektivt kunna fastställas genom den kunskap om de lokala förhållandena som framkommer i varje förrättning. Vid prövning av om det föreligger behov av en kvarstående servitutsrätt måste fastighetsbildningsmyndigheten agera med stor försiktighet och omsorg och utnyttja alla tillgängliga informationskanaler för att skapa sig ett säkert beslutsunderlag.

Den normala konsekvensen av att ett servitut på nu angivet sätt förlorat
sin faktiska betydelse är att det saknar värde för den härskande fastighe
ten. Eftersom förslaget syftar till att servitutet skulle kunna upphävas utan 59

alt serviiutshavaren dras in i förrättningen, bör det åligga fastighetsbildningsmyndigheten att på eget initiativ pröva om ett upphävande skulle vara oskadligt från ekonomisk synpunkt. Vid denna prövning bör även beaktas om servitutet skulle kunna bli av betydelse i framtiden. Endast om det är uppenbart att servitutet saknar ekonomiskt värde bör fastighetsbildningsmyndigheten underlåta att behandla serviiutshavaren som sakägare.

Faslighetsbildningsmyndighelen bör alltså kunna upphäva ett servitut utan att serviiutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppenbart att servitutet sedan lång tid inte har utövats och upphävandet inte minskar den härskande fastighetens värde. Med en på detta sätt utformad regel finns det enligt min mening ingen risk för att servitutshavarens rätt kränks.

En bestämmelse om rätt att i vissa fall upphäva ett onyttigt servitut utan att ägaren av den härskande fastigheten lämnas tillfälle att yttra sig i förrättningen bör tas in i 7 kap. 5 § FBL.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 5 § FBL gäller ett servitut efter fastighetsreglering till förmån för samma fastighet som tidigare, såvida inte servitutet varit till nytta enbart för det område som frångått fastigheten genom regleringen. Om så är fallet gäller servitutet i stället till förmån för den faslighet till vilken området överförts. Denna regel är automatiskt verkande. Fastighetsbildningsmyndigheten kan således inte anpassa servitutet till vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet, exempelvis genom att låta servitutet gälla till förmån för de båda fastigheter som berörs av marköverföringen. Om en tillämpning av 2 kap. 5 § leder till ett olyckligt resultat, finns visseriigen möjligheten att med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. FBL upphäva den urspmngliga servitutsrätten och ersätta den med en nyinrättad. Ett sådant förfarande tynger emellertid förrättningen.

Enligt min mening bör den nu angivna olägenheten undanröjas genom all faslighetsbildningsmyndighelen ges samma möjlighet som vid avstyckning och klyvning all bestämma vilken av de berörda fastigheterna som efter fastighetsreglering skall vara härskande eller att de båda skall vara del. En fömtsättning för att fastighetsbildningsmyndigheten på detta sätt

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt utom så till vida att utredningen fömtsatte att omprövningsreglerna i förvaltningslagen även skulle gälla fastighetsbildningsmyndighet.

Remissinstanserna: Godtar i sak utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall fastighetsbildningsförrättning handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken är belägen (4 kap. 7 § FBL). Ansökan skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten (4 kap. 8 § FBL).

Lantmäteriverksamheten är så organiserad att det förutom en regional indelning också finns en funktionell sådan. Även sakens beskaffenhet påverkar således frågan lill vilken myndighet en ansökan skall inges.

För att öka rättssäkerheten och dessutom underlätta allmänhetens kontakt med myndigheterna bör i fortsättningen gälla alt en ansökan om fastighetsbildning kan ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet samt till överlantmätarmyndigheten. En ny bestämmelse av denna innebörd bör tas in i 4 kap. 8 § FBL.

Den 1 januari 1987 trädde den nya förvaltningslagen (1986:223) i kraft. Lagen innehåller flera nyheter beträffande handläggningen hos förvaltningsmyndigheter, bl.a. angående ordningen då ett beslut överklagas. Sålunda skall en skrivelse med överklagande ges in lill den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet. Myndigheten prövar om överklagandet skett på föreskrivet sätt och i rätt lid. Om skrivelsen inte avvisas, skall den tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnas lill den myndighet som skall pröva överklagandet. Denna ordning skall tillämpas i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Genom följdlagstiftning har förfarandet vid överklagande av en rad myndighelsbeslut anpassats till den nya ordningen (jfr prop. 1986/87:39).

1 FBL finns bestämmelser som innebär att förvaltningslagens ordning Prop. 1988/89:77 inte tillämpas ulan alt en skrivelse med överklagande alltjämt skall ges in till överinstansen, fastighetsdomstolen. De skäl som anförts för den nya ordningen gäller emellertid enligt min mening också beträffande fastighetsbildningsmyndighetens verksamhet. FBL bör därför anpassas till förvaltningslagens ordning. Della innebär alt ändringar bör göras i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § samt 6 § första stycket FBL.

En omläggning av förfarandet när det gäller ingivande av skrivelser med överklagande medför vissa nya uppgifter för beslutsmyndigheterna. All fastighelsbildningsmyndigheten måste ta emot och registrera klagandens skrivelse innebär dock knappast någon ökad arbetsbelastning, eftersom det redan i dag normalt bör förekomma någon form av registrering när fastighetsdomstolen rekvirerar handlingar från fastighelsbildningsmyndigheten. De kostnader av engångsnatur som uppkommer för ändring av blanketter m. m. bör rymmas inom ramen för tillgängliga medel.

1 FBL anges för olika typer av beslut inom vilken tid ett överklagande skall ske. Tiderna varierar starkt med hänsyn till ärendenas särpräglade karaktär. Det kan inte komma i fråga att den enhetliga tiden om tre veckor för överklagande som föreskrivs i förvaltningslagen (23 § andra stycket) generellt skall gälla beträffande faslighetsbildningsmyndighelens beslut.

Fastighetsbildningsmyndighelens handläggning av skrivelser som innehåller ett överklagande bör följa vad som gäller för underrätt. FBL bör därför kompletteras med en hänvisning till 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken. Redaktionellt hör en sådan bestämmelse hemma i 15 kap. FBL. Jag föreslår att den las in i en ny paragraf, 12 §. Jag vill här erinra om att förvaltningslagen (10 §) innehåller bestämmelser om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten. Har skrivelsen kommit in för sent skall överklagandet avvisas. Ell avvisningsbeslut bör överklagas särskilt och jag föreslår att 15 kap. 2 § FBL kompletteras i enlighet härmed.

Om en skrivelse med överklagande i framtiden av misstag ges in direkt lill fastighetsdomstolen bör domstolen vidarebefordra skrivelsen lill faslighetsbildningsmyndighelen med sådana upplysningaratt myndigheten kan pröva om överklagandet skett i rätt tid. En bestämmelse härom bör ersätta 16 kap. 1 § FBL som i dag innehåller bestämmelser om fastighetsdomstolens prövning av att överklagandet skett i rätt tid.

Det nya förfarandet leder till att ytterligare en instans kan pröva ett beslut all avvisa ell överklagande. Är avvisningsgrunden all överklagandet inte skett i rätt tid bör del vara fullt tillräckligt all frågan prövas av två instanser. En sådan ordning gäller enligt 30 § förvaltningslagen om den andra instansen är en förvaltningsmyndighet. På grund av den avgränsning som gäller beträffande förvaltningslagens tillämpningsområde gäller emellertid inte den regeln om den andra instansen är en domstol. Frågan bör därför särregleras i FBL genom ell tillägg till 17 kap. 2 § andra stycket.

Till nyheterna i förvaltningslagen hör reglerna om förvaltningsmyndig
heternas befogenhet att ompröva sina beslut i vissa fall. Dessa regler bör
dock inte göras tillämpliga på ärenden hos fastighelsbildningsmyndighe-
terna eftersom dessa ärenden ofta innefattar en prövning av motstående
enskilda eller allmänna intressen. I FBL bör därför göras ett särskilt 62

undantag för 27 — 28 §§ förvaltningslagen. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya 15 kap. 12 § FBL.

Under hänvisning till ett förslag av rättegångsutredningen (SOU 1982:25-26) om en viss ändring av 33 kap. 2§ rättegångsbalken har fastighetsbildningsutredningen föreslagit en motsvarande anpassning av

16 kap. 2 § FBL. Den ändring av 33 kap. 2 § rättegångsbalken som rätte
gångsutredningen föreslagit har emellertid ännu inte genomförts. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå någon sådan ändring av 16 kap. 2 § FBL.

I FBL används på ett flertal ställen uttrycket "besvär" för att ange att ett beslut får överklagas. Lagen bör på denna punkt anpassas lill det numera hävdvunna uttrycket "överklagande". Detta leder till redaktionella jämkningar av följande bestämmelser: 4 kap. 17, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 30a§, 14 kap. 8 §, 15 kap. 3-5 och 11 §§, 16 kap. 2, 9, 11, 12 och 15§§,

17 kap. 1 §, 18 kap. 1 § samt 19 kap. 3 § FBL.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Innehåller ell beslut till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende en uppenbar oriktighet får den myndighet som meddelat beslutet själv rätta till felet. Detta gäller numera generellt enligt den nya förvaltningslagen (26 §). Innan rättelse sker skall dock myndigheten ge part som berörs av åtgärden tillfälle att yttra sig om detta inte är obehövligt.

Beträffande felaktigheter i förrättningsbeslut som meddelats av fastighetsbildningsmyndighet gäller emellertid inte förvaltningslagens regel. I stället tillämpas specialbestämmelsen i 4 kap. 42 § FBL. Bestämmelsen innebär bl. a. att den som berörs av åtgärden alltid skall få tillfälle att yttra sig.

Rättelseförfarandet enligt FBL är enligt min mening onödigt restriktivt i de fall det med fog kan göras gällande att en rättelseåtgärd inte kan vara till förfång för fastighetsägare eller rättighetshavare. Exempel på situationer där ell enklare rättelseförfarande vore önskvärt är när kringskrifter m. m. på kartor är ofullständiga eller när uppgifter om skattetal är bristfälliga. Dessa typer av felaktigheter — som behöver rättas närmast av formella skäl eller för att förtydliga ett beslut — bör kunna rättas ulan krav på att den som berörs av åtgärden ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig. Den ordning som gäller enligt den nya förvaltningslagen bör alltså gälla i

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid alla våra vatten råder enligt naturvårdslagen (1964:822, NVL) ett s.k. strandskydd. Det omfattar, om inte annat är särskilt föreskrivet, land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och innebär som regel ett hinder bl.a. mot nybyggnation (16 § NVL). Eftersom fastighetsbildning inte får ske så att syftet med naturvårdsföreskri fter motverkas (3 kap. 2 § andra stycket FBL), innebär strandskyddel också ett hinder mot fastighetsbildning för byggnadsändamål. Uppkommer fråga om nybyggnation inom strandskyddsområde, kan således såväl nybyggnadsförbudet som förbudet mot fastighetsbildning utgöra hinder mot åtgärden. Länsstyrelsen kan emellertid dispensera från båda dessa förbud.

Enligt 16 § tredje stycket NVL får länsstyrelsen sålunda medge undantag från nybyggnadsförbudet om särskilda skäl föreligger. Att fastighetsbildning för bebyggelseändamål redan skett, anses i praxis utgöra särskilda skäl. Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket FBL gäller vidare att länsstyrelsen, likaledes om särskilda skäl föreligger, får medge fastighetsbildning i strid mot sådana särskilda bestämmelser för marks bebyggande som strand-skyddet är ett exempel på. Dispens för fastighetsbildning erfordras emellertid inte om särskilt medgivande har lämnats till nybyggnad i strid mot bestämmelser hur mark får bebyggas (3 kap. 2 § andra stycket FBL). Har dispens från nybyggnadsförbudet inom strandskyddsområde lämnats, erfordras således ingen särskild dispens för en efterföljande faslighetsbildningsåtgärd.

Det saknar inte betydelse i vilken inbördes ordning dispensfrågorna prövas. Visserligen är länsstyrelsen dispensmyndighet i båda fallen, och

det finns därför anledning att utgå ifrån att motstridiga markanvändningsbeslut inte kommer att fattas. Emellertid föreligger det en skillnad när det gäller möjligheterna all överklaga ett dispensbeslut. Dispens enligt 16 § tredje stycket NVL från nybyggnadsförbudet kan överklagas hos regeringen av naturvårdsverket (40 § tredje stycket NVL). Så är inte fallet beträffande ett medgivet undantag för fastighetsbildning enligt FBL. I fall då frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först, uppstår inget problem. Har en sådan dispens vunnit laga kraft, kan fastighetsbildning — som jag nyss nämnt — ske utan dispens enligt FBL. Har däremot dispens enligt FBL lämnats utgör detta endast ett skäl för dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL men ingen absolut garanti för en sådan dispens. Lantmäteriverket har därför i sina anvisningar rekommenderat en ordning som innebär att dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL skall prövas först. Rekommendationen kan dock inte förhindra alt den omvända ordningen kommer till användning i ett enskilt fall.

Den nuvarande ordningen kan resultera i motstridiga beslut om markanvändningen inte bara när det gäller mark inom strandskyddsområden utan också i andra fall när det gäller särskilda bestämmelser enligt NVL om markanvändningen. Konkurrerande markanvändningsbeslul kan säkrast undvikas, om frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först. För att säkerställa en sådan ordning bör fastighelsbildningsmyndigheten ha möjlighet att, innan fastighetsbildningsfrågan avgörs, för sökandens räkning begära prövning av frågan om åtgärden kan tillåtas enligt den nämnda lagen. Härigenom uppnås på ett smidigt sätt en önskvärd samordning av förfarandena. En bestämmelse om detta bör placeras bland de regler i 4 kap. FBL som handlar om förrättningens inledande och grunderna för handläggningen, lämpligen som en ny 10 a §.

Prop. 1988/89:77

ven gör sig även gällande i fall då ett förrällningsbeslut överklagas till Prop. 1988/89:77 fastighetsdomstolen.

Förfarandet vid fastighetsdomstolen regleras dels i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, FDL, dels i 16 kap. FBL. Härutöver gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmänna domstolar. För den förberedande handläggningen vid fastighetsdomstolen av ett överklagat förrällningsbeslut svarar en lagfaren ledamot ensam. Beredningen kan vara skriftlig men kan också ha formen av ett särskilt sammanträde (16 kap. 3 § andra stycket FBL). I den sammansättning domstolen har när målet bereds är den inte domför i fråga om prövning av själva saken. För sådan prövning krävs en sammansättning som innefattar två lagfarna ledamöter samt en teknisk ledamot. Avgörs målet vid huvudförhandling skall dessutom två nämndemän della (3 —4 §§ FDL).

Om det under den förberedande handläggningen uppnås enighet mellan sakägarna och andra taleberätligade om en lösning, kan målet — till följd av domförhetsreglerna — inte avgöras av den lagfarne domare som svarar för de förberedande åtgärderna. Enligt min mening bör domförhetsreglerna mjukas upp på denna punkt.

Uppnås vid ett sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 § andra stycket FBL enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan talebe-rättigad om det sätt på vilket det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, bör således målet kunna avgöras vid sammanträdet. Jag föreslår ett tillägg till den nämnda paragrafen av denna innebörd. Lagtekniskt kräver förslaget även ett tillägg till 4 § FDL.

En förutsättning för att en överenskommelse på nu angivet sätt skall kunna läggas till grund för ett avgörande är att överenskommelsen är förenlig med de allmänna villkor som måste iakttas vid den ifrågavarande fastighetsbildningsåtgärden. Att så är fallet måste alltså prövas av ensamdomaren. Föreligger tveksamhet i fråga om förutsättningarna för ändring i enlighet med överenskommelsen, bör målet inte avgöras vid sammanträdet.

Enighet mellan de inblandade fastighetsägarna kan uppkomma även under en skriftlig förberedelse. Också i detta fall bör, under förutsättning att överenskommelsen kan accepteras från faslighetsbildningssynpunkt, målet få avgöras ulan huvudförhandling och av den handläggande ensamdomaren. FBL medger redan nu att målet i detta fall avgörs ulan huvudförhandling (16 kap. 8 § FBL). Är alla inblandade ense om en viss ändring i det överklagade beslutet, bör det nämligen normalt kunna antas att en huvudförhandling saknar betydelse för prövningen. Däremot medger inte de nuvarande domförhetsreglerna i FDL att ensamdomare i sådant fall avgör målet efter prövning av själva saken. Reglerna bör enligt min mening ge möjlighet till detta.

En särskild fråga i detta sammanhang är vilka möjligheter som bör
finnas för en ensamdomare alt avgöra enklare mål eller mål som rör små
värden. Utredningen har menat att de nuvarande domförhetsreglerna bör
mjukas upp och har därför föreslagit att domstolen skall vara domför med
en lagfaren ledamot om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffen
het all målet avgörs i denna sammansättning samt sakägarna och andra 66

taleberätligade samtycker till del eller saken är uppenbar. Enligt min mening följer emellertid detta redan av gällande rätt. Enligt 4 § FDL är nämligen fastighetsdomstol vid handläggning av mål — utom när mål efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling — domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Detta innebär bl. a. alt bestämmelsen i I kap. 3 § rättegångsbalken blir tillämplig också i fastighetsdomstolen. Den bestämmelsen innebär att tingsrätten är domför med en lagfaren ledamot vid huvudförhandling när del är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare och parterna samtycker till det. Med hänsyn till det anförda kan jag inte se att det finns behov av att på denna punkt ändra reglema om fastighetsdomstolens domförhet.

Jag skall avslutningsvis ta upp frågan om fastighetsdomstolen i ökad utsträckning skall kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sakägares och andra taleberättigades inställning. Enligt utredningens bedömning bör ett mål alhid kunna avgöras på handlingama då det är uppenbart att en huvudförhandling är obehövlig. Jag anser för min del att en regel av sådant innehåll skulle vara alltför långtgående och föreslår därför inte någon sådan regel.

Prop. 1988/89:77

lagen - vilken trädde i kraft den I januari 1975 och innehåller bestämmel- Prop. 1988/89:77 ser av försökskaraktär har även hyresgästema i en berörd fastighet tillagts rätt att påkalla sådan förrättning (18§AL). Hyresgästerna har också i övrigt tillförsäkrats visst inflytande vid inrättande av gemensamhetsanläggningar (7, 19, 30 och 31 §§ AL). Försöksverksamheten är begränsad till kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena med rätt för regeringen att efter särskild framställning från hyresgästhåll förordna att bestämmelsema skall gälla även i andra kommuner. Någon begäran om sådant förordnande har inte framställts.

Behov av att inrätta gemensamhetsanläggningar uppkommer ofta i samband med sanering av bostadsfastigheter. Saneringsverksamheten är inte koncentrerad till storstadsområdena utan pågår i ökande utsträckning i hela landet. Detta talar enligt min uppfattning för att inflytandereglema i AL bör ges en generell räckvidd. Tillämpningsområdet för bestämmelserna om hyresgästinflytande i AL bör alltså utvidgas till att omfatta hela landet.

När det gäller formerna för hyresgästinflytandet innebär AL för närvarande att hyresgästerna skall företrädas av en hyresgästorganisation, varmed förstås en riksorganisation av hyresgäster etier enjorening som är ansluien_lilj[ en sådan organ i satjon och inom vars vgrksam hetsområ_cLe. fastigheterna är bejägna. Av de lagar som innehåller bestämmelser om hyresgästinflytande är AL numera den enda som på detta sätt begränsar rätten att utöva hyresgästinflytandel. Enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), hyresförhandlingslagen (1978:304) och bostadssaneringslagen (1973:531) får sålunda hyresgästinflytandet utövas också av en sammanslutning av hyresgäster som står utanför en riksorganisation.

Som utredningen har konstaterat skiljer sig det hyresgästinflytande som har kommit till uttryck i AL inte på något avgörande sätt från det som finns reglerat i de nyss angivna lagarna. Del finns enligt min mening inget skäl att frånkänna en lokal hyresgästorganisation, som står utanför en riksorganisation, rätt att utöva hyresgästinflytandel enligt AL.

Frågan blir då hur hyresgästinflytandel närmare skall utformas. De tidigare angivna lagarna innehåller, olika lösningar på frågan. Bostads-förvaltningslagen och hyresför.valfflingslagen innebär att inflytandet utövas av en organisation av hyresgäster, medan bostadssaneringslagen innebär att inflytandet i första hand tillkommer eji_organisatigrijom.h,aiLaytal ornjorhandlingsordning för fastigheten.

Enligt min mening är det lämpligt med hänsyn till det samband som i
praktiken kan föreligga mellan sanerings- och anläggningsåtgärder att an
läggningslagens bestämmelser anpassas till vad som gäller enligt bosladssa-
neringslagen. En sådan lösning innebär dessutom att fastighelsbildnings
myndigheten inte behöver hysa någon tvekan om vilken sammanslutning
av hyresgäster som får agera i en anläggningsförrättning. Hyresgästinfly
tandet i AL bör alltså i första hand få utövas av den organisation som har
avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas en sådan för
handlingsordning bör inflytandet liksom för närvarande vara förbehållet
en riksorganisation av hyresgäster eller en förening som är ansluten till en
sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belä- 68

gen. Vad jag nu har sagt bör komma lill uttryck genom en ändring av 7 § AL.

Utredningens förslag: För samfällighetsföreningar som förvallar gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden skall särskilda omröstningsregler gälla. Av två alternativa förslag — blockröstningsförjarande och individuellt röstningsförfarande — förordar utredningen del sistnämnda.

Remissinstanserna: Flera ifrågasätter behovet av särskilda regler för gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden. Även de som anser att ett lagstiflningsbehov föreligger kritiserar de framlagda förslagen, som anses bl. a. vara alltför komplicerade.

Bakgrund: Av bosladssociala skäl har i vissa fall eftersträvats en blandning av olika boendeformer inom samma bostadsområde. Den längst gående integrationen utmärks av att man inom ett och samma bostadsområde har bildal fasligheter som bebos av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare. Det finns också exempel på att integration har uppstått genom att besitlningsformen i ett från början enhetligt område har ändrats beträffande några fastigheter. 1 de bostadsområden som från början planeras för flera upplålelseformer finns vanligen gemensamhetsanläggningar som har inrättats gemensamt för fastigheterna. Vid sanering av äldre bebyggelse kan del uppkomma behov av sådana anläggningar för flera fastigheter.

En gemensamhetsanläggning förvaltas regelmässigt av en samfällighetsförening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL. När olika boendeformer är blandade på förut angivet sätt kan det orsaka vissa problem vid utövandet av förvaltningen av gemensamhetsanläggningar genom en samfällighetsförening. Anledningen är att de skilda kategorierna av boende inte har samma möjligheter all direkt påverka föreningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de rösträltsregler som gäller vid omröstning på föreningsstämman. Det är reglernas utformning i främst två avseenden som leder till skillnader i boendeinflytande.

För det första är enligt SFL rösträtten som sådan förbunden med medlemskap i föreningen. Medlemskapet är i sin tur knutet lill ägandet och inte till boendet. Varje småhusägare är medlem och har därmed rösträtt. Beträffande bostadsrättsfastigheter är inte bostadsrättshavarna utan bostadsrättsföreningen medlem. Och beträffande hyresfastigheter är inte hyresgästerna utan hyresvärden (fastighetsägaren) medlem.

För det andra är huvudregeln enligt SFL att varje medlem i föreningen — oavsett om han äger en eller flera'berörda fastigheter — har en röst. Detta medför att exempelvis en ägare till ett hyreshus inte har större röstetal än var och en av småhusägarna i området, trots att hans fastighet bebos av många människor, kanske rentav fler än det sammanlagda anta-

let boende i småhusen. I frågor av ekonomisk betydelse gäller visserligen Prop. 1988/89: 77

en särskild regel som innebär att — om en medlem begär det — röstetalet i

stället beräknas efter delägarfaslighetens andelstal i samfälligheten. Detta

tal fastställs av fastighetsbildningsmyndigheten vid inrättandet av gemen-

samhetsanläggningen och bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn

främst till den nytta som fastigheten har av anläggningen. Regeln om

omröstning efter andelstal är emellertid försedd med en spärr på del sättet

att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda

röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Skälen för min bedömning: Vid utformningen av nya bostadsområden är det ofta en fördel att bryta upp den kategoriindelning som lätt följer med skilda boendeformer. I viss utsträckning har det förekommit att olika upplålelseformer har samlats i samma bostadsområde. I sådana fall är del en fördel om de boende själva får utforma och ta ansvaret för gemensamhetsanläggningar för exempelvis fritidsaktiviteter och gemensam samvaro. Detta gäller också vid sanering av befintlig bebyggelse av blandad karaktär.

Integrerade bostadsområden är i dag inte någon vanlig företeelse. Detta förhållande är dock i sig inte något skäl att underlåta alt vidta lagstiftningsåtgärder i frågan. Det skulle enligt min mening vara en fördel om omröstningsreglerna i SFL kunde utformas så all de inte uppfattas som ett hinder mot inrättandet av önskvärda gemensamhetsanläggningar. En fömtsättning för ändring i SFL:s omröslningsregler måste dock vara att man åstadkommer en rimlig lösning på de problem som har angivits i del föregående.

Utredningen har anvisat två metoder för att komma till rätta med dessa problem. Av de två alternativen har utredningen själv förordat ett individuellt röstningsförfarande. Förslaget innebär att all omröstning skall ske efter andelstal och att den rösträtt som tillkommer flerbostadsfasligheter-na fördelas till de boende genom avtal. Praktiskt laget alla remissinstanser har emellertid avvisat det individuella röstningsförfarandet, oftast med motiveringen att metoden är alltför tekniskt komplicerad. Jag delar denna uppfattning. Jag vill dessutom tillägga att hyresgästemas inflytande över sitt eget boende i övriga sammanhang bygger på avtal mellan hyresvärden och hyresgästernas organisationer. Enligt min mening finns det inte skäl att beträffande det inflytande de boende bör ha över förvaltningen av en gemensamhetsanläggning välja en annan principiell lösning. Inte heller finns det anledning att i detta sammanhang göra avsteg från den representativa beslutsordning som gäller för bostadsrättsföreningar.

Frågan blir då om det andra av utredningen uppställda alternativet
blockröstningsförfarandet är genomförbart. I korthet innebär detta förfa
rande följande: Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet
medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden ut
mönstras och röstetalet skall således alltid beräknas utifrån delägarfastig
hetemas andelstal. Småhusägarna skall rösta i block på föreningsstämman,
dvs. som en enhet med ett röstetal som utgör summan av varje småhusfas
tighets andelstal. Den nuvarande röstspärren (49 § första stycket SFL)
bibehålls och görs tillämplig på del för småhusblocket bestämda andelsta 70

let. Hyresgästinflytandel regleras inte i lag utan möjliggörs genom överens- Prop. 1988/89: 77 kommelse mellan ägaren av hyresfastigheten och en organisation av hyresgäster.

Även beträffande detta alternativ är remissinstanserna negativa. Åtskilliga anser att blockröstningsmetoden är alltför komplicerad och kan försvåra arbetet i den enskilda föreningen. Kritiska röster finns även bland de remissinstanser som förordar att de nuvarande omröstningsreglerna ändras. Ett par remissinstanser förordar att spärregeln helt avskaffas vid gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden, således även vid blockröstning.

Remisskritiken visar enligt min bedömning att inte heller ett blockrösl-ningsförfarande enligt utredningens modell kan genomföras. 1 detta läge uppkommer frågan om det är möjligt alt tillskapa en bättre balans mellan olika bonendeformer genom lagändringar som är mindre ingripande än dem som utredningen har förordat ulan all detta i sig skapar nya nackdelar.

En möjlighet skulle då, som några remissinstanser har varit inne på, kunna vara att upphäva den spärregel som gäller vid omröstning enligt andelstalsmetoden. Regeln innebär som jag tidigare har nämnt att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av del sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Avsikten är att förhindra att större delägare får ett dominerande inflytande över samfällighetsföreningen.

Bibehåller man nuvarande omröstningsregler vid gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden men upphäver spärregeln beträffande fall då omröstning begärs enligt andelstalsmetoden, förstärks visserligen flerbostadsfastigheternas ställning i ekonomiska frågor på de små andelsägarnas bekostnad. Enligt min mening kan man dock inte bortse från risken för all en boendekategori med särintressen i förhållande till övriga boende inom området skulle kunna dominera samfällighetsföreningen om spärregeln slopades. Ett slopande av spärregeln skulle därför inte leda till att omröstningsreglerna innefattar den lämpliga avvägning mellan motstående intressen som måste eftersträvas.

Jag kommer därför till slutsatsen att det i delta lagstiftningsärende inte har framkommit något förslag som innebär en godtagbar lösning på de problem som den nuvarande ordningen för med sig. Utredningens grundliga analys och de synpunkter som har framkommit under remissbehandlingen ger alltså enligt min mening vid handen att del i varje fall för närvarande inte finns något lämpligt ahernativ till de regler som gäller i dag. Jag förordar därför att dessa regler bibehålls oförändrade. Det bör dock tilläggas att delta ställningstagande givetvis inte utesluter all dessa frågor senare övervägs på nytt i ett annat sammanhang.

2.5.3 Boendeinflytande för småhusägare i s. k. storkvarter

Med storkvarter avses i det följande en särskild form för småhusbebyggelse
som karaktäriseras av att fastigheterna inom ett kvarter samverkar om
olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna kan 71

Utredningens förslag: Vid nyexploatering skall endast nödvändiga anläggningar få inrättas innan småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Samfällighetsföreningar skall inte heller få bildas förrän merparten av småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av vissa förrättningsmän övertas av fastighelsbildningsmyndigheten.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans tillstyrker utredningens förslag all endast nyttiga anläggningar skall få inrättas före tillträdet. Ett fåtal instanser tillstyrker förslaget om en senareläggning av föreningsbildningen.

Skälen för mitt förslag: När en gemensamhetsanläggning inrättas i befintlig småhusbebyggelse får de boende i egenskap av fastighetsägare ett direkt inflytande över, anläggningens utformning. Annorlunda förhåller det sig ofta när en sådan anläggning inrättas vid nyexploatering. Vid inrättandet är småhusfastigheterna normalt inte överlåtna till brukarna och det är kanske inte ens känt vilka dessa blir. Initiativet till anläggningen tas av exploatören. Alla avgörande beslut kommer därför som regel att fallas ulan medverkan av småhusägarna. Dessa får vanligen överta en helt färdigkonslmerad anläggning och en för förvaltningen av denna bildad samfällighetsförening.

En möjlighet att förstärka de boendes inflytande är, som utredningen har föreslagit, att endast sådana anläggningar som är nödvändiga för ett funktionellt boende skall få inrättas under exploateringsfasen och att en samfällighetsförening skall få bildas först sedan fastigheterna har sålts och tillträtts.

Att i de fall då en gemensamhetsanläggning inte är nödvändig inrätta en kompletterande gemensamhetsanläggning sedan exploateringen avslutats måste emellertid, som åtskilliga remissinstanser har påpekat, leda till kostnadshöjningar. Risken är också stor att anläggningar som inte bedöms som nödvändiga över huvud laget inte blir byggda. Till detta kommer all den föreslagna uppdelningen i nödvändiga och icke nödvändiga anläggningar inte garanterar något verkligt inflytande för de boende.

Utredningens förslag att samfällighetsföreningen inte skall få bildas förrän småhusägarna har lilllrätt sina fasligheter är visserligen från demokratisk synpunkt tilltalande. Det finns emellertid avgörande nackdelar med en senarelagd föreningsbildning. Enligt gällande rätt inträder fastighetsägarnas ansvar för gemensamhelsanläggningen redan genom anlägg-ningsbeslulet. Detta är praktiskt betingat och del går inte att skjuta upp ansvaret för anläggningens drift m. m. genom att senarelägga föreningsbildningen. Till dess en samfällighetsförening bildats gäller för gemensamhelsanläggningen s.k. delägarförvaltning. Detta är en mycket osmidig förvaltningsform — i synnerhet om antalet delägare inte endast är ett fåtal — eftersom samstämmighet krävs för beslut. Enligt min bedömning är fördelarna med utredningens förslag inte sådana alt de uppväger dessa nackdelar.

På grund av det anförda anser jag att utredningens förslag i de delar som nu har berörts inte bör genomföras.

1 anslutning till sill förslag om en senareläggning av bildandet av samfällighetsförening aktualiserade utredningen frågan humvida fastighetsdomstolens medverkan vad gäller förordnande av sammanträdesledare m. m. kan avvaras. Utredningens förslag till förenklingar på denna punkt har godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Jag ansluter mig till detta förslag och föreslår sålunda att bestämmelsen i 20 § SFL — som innebär att fastighetsdomstolen skall förordna sammanträdesledare för att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsförening — utmönstras och ersätts med en bestämmelse att fastighetsbildningsmyndigheten utan särskilt förordnande skall hålla sådant sammanträde när någon av delägarna begär det. Om en delägare begär att annan än fastighelsbildningsmyndigheten skall hålla sådant sammanträde — exempelvis av kostnadsskäl — skall den föreslagne förordnas om han är lämplig för uppdraget, dvs. besitter tillräcklig erfarenhet och kunskap samt intar en fristående ställning i förhållande till sakägarna. Jag föreslår också att den befogenhet som fastighetsdomstolen enligt 7 § andra stycket SFL har att vidta vissa interimistiska åtgärder överförs till fastighetsbildningsmyndigheten. Slutligen föreslår jag att fastighetsbildningsmyndigheten i stället för fastighetsdomstolen skall förordna sammanträdesledare vid delägarförvaltning (7 § SFL). Ändringen i 7 § SFL leder lill en redaktionell ändring av 8 § samma lag.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Ut- Prop. 1988/89: 77 redningsförslaget avser dock inte endast anläggningar av betydande ekonomiskt värde.

Remissinstanserna: Godtar utredningsförslaget. Flera remissinstanser menar dock alt fonderingsskyldigheten skall inskränkas till att gälla endast anläggningar av betydande värde.

Skälen för mitt förslag: Vatten- och avloppsledningar, Qärrvärmesystem, parkeringsutrymmen och förbindelseleder är exempel på kommunaltekniska anläggningar som inom storkvarter utförs som gemensamhetsanläggningar. Anläggningarna är nödvändiga för ett funktionellt boende inom kvarteret. De kräver under sin tekniska och ekonomiska livslängd ett kontinuerligt underhåll. De som i dag har fördel av anläggningen bör ha ett ansvar för att den kan bibehållas eller ersättas. Rättviseskäl talar enligt min mening för att kostnaderna fördelas över anläggningens livslängd. Jag anser därför att det bör finnas en skyldighet att göra fondavsättningar för anläggningens underhåll och förnyelse. Genom en sådan fondering uppnås dessutom en bättre beredskap och ett större handlingsutrymme för föreningen den dag åtgärder behövs för alt vidmakthålla anläggningen.

I första hand bör de nya reglerna omfatta samfällighetsföreningar som förvaltar gemensamhetsanläggningar inrättade för enbart enskilda småhusfastigheter, dvs. de typiska storkvartersfallen. Skälen för fondering gör sig emellertid gällande med samma styrka beträffande samfällighetsföreningar som förvaltar en gemensamhetsanläggning inom bostadsområden där del utöver enskilda småhusfastigheter också förekommer hyres- och bostadsrältsfastigheler. I likhet med vad flera remissinstanser framhållit anser jag att fonderingsskyldigheten bör inskränkas till gemensamhetsanläggningar av kommunalteknisk natur eller som annars är särskilt kapital-krävande.

De gemensamhetsanläggningar som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna är av skiftande karaktär och storlek. Motsvarande kan också sägas om de föreningar som förvallar anläggningarna. Med hänsyn härtill finner jag det inte lämpligt att i lagen närmare reglera skyldigheten att göra avsättningar till sådan fond. Efter förebild av den bestämmelse som finns beträffande bostadsrättsföreningar (44 § bostadsrällslagen) bör det ankomma på samfällighetsföreningen all själv fastställa grunderna för fondavsättningen. Grunderna bör anges i stadgarna. Jag föreslår alt 28 § SFL, som innehåller bestämmelser om vad stadgarna för en samfällighetsförening skall ange, kompletteras med en föreskrift av detta slag.

För att samfällighetsföreningen skall kunna bedöma vilka fondavsättningar som krävs bör en underhålls- och förnyelseplan upprättas. Planen bör innehålla närmare upplysningar om anläggningens utförande och standard, liksom uppgifter om antagen underhållscykel och beräknad livslängd. Lagen om förvaltning av samfälligheter bör kompletteras med en ny bestämmelse härom (41a §).

De förslag som jag har tagit upp för att trygga en rättvis och framåtsyf-lande förvaltning av gemensamhetsanläggningar bör gälla även beträffande äldre föreningar.

Mitt förslag: Nuvarande restriktiva bestämmelser om omprövning av ett anläggningsbeslut mjukas upp något. Omprövning skall således inte kunna ske bara vid ändrade förhållanden utan också när ett klart behov härav föreligger.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran i sak. Vissa lagtekniska anmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett anläggningsbeslut kan, fömtom när det i beslutet särskilt har föreskrivits att omprövning får ske, omprövas endast om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur har inträtt. Ändrad bedömning av föreliggande fakta är således inte gmnd för omprövning.

Det är enligt min bedömning väsentligt att en gemensamhetsanläggning kan verka långsiktigt och under stabila förhållanden. En viss restriktivitet måste därför prägla bedömningen av frågan om omprövning av villkoren för anläggningen. A andra sidan kan man inte bortse ifrån att det efter hand kan framträda ett klart behov av att kunna modifiera villkoren för anläggningen med hänsyn till vunna erfarenheter. I likhet med utredningen anser jag därför att utrymmet för en omprövning bör vidgas något. Bestämmelsen i 35 § anläggningslagen bör alltså kompletteras så att omprövningsförrättning, förutom i de fall som nu anges i paragrafen, även skall få äga rum om ett klart behov härav föreligger.

2.5.3.4 Samfällighetsföreningars ställning vid en anläggningsförrättning

Mitt förslag: En samfällighetsförening ges rätt att ta initiativ till en anläggningsförrättning rörande den egna gemensamhelsanläggning-

en.

föras eftersom den befintliga delägarkretsens intressen vid denna typ av förrättning i allmänhet bara berörs i begränsad utsträckning.

Utredningsförslaget är enligt min mening inte helt invändningsfritt från rättssäkerhetssynpunkt. Med hänsyn lill detta och då rationaliseringseffekten får bedömas som liten anser jag att förslaget inte bör genomföras.

Däremot anser jag liksom utredningen att en samfällighetsförening bör ha rätt all ta initiativ lill en anläggningsförrättning som berör den förvallade anläggningen. Detta ligger i linje med vad jag tidigare har föreslagit beträffande samfällighetsföreningars möjlighet att påkalla en förrättning för fastighetsreglering som berör den av föreningen förvaltade samfällda egendomen (avsnitt 2.3.1.2). En fömtsättning för att föreningen skall få påkalla en förrättning som angår gemensamhelsanläggningen bör dock vara att beslut härom fallas av föreningens stämma. Vad jag nu har förordat bör komma till uttryck genom ett tillägg till 18 § anläggningslagen.

Prop. 1988/89:77

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelse om samfällighetsföreningars ändamål och verksamhet omredigeras för att möjliggöra en viss uppluckring av gällande praxis.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Ett par av dem tillstyrker en något större rörelsefrihet för samfällighetsföreningarna men ifrågasätter lagförslagets utformning.

Skälen för min bedömning: Enligt 18 § första stycket SFL är en samfällig-hetsförenings uppgift all förvalla den samfällighet för vilken den bildats. I linje härmed föreskrivs i paragrafens andra stycke att föreningen inte får driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose.

Frågan vad som hör till en samfällighels verksamhetsområde har varit uppe till prövning i domstol vid ett flertal tillfällen, och en tämligen omfattande praxis har utvecklats inom della område.

Utredningen, som i och för sig understryker att utgångspunkten måste vara att en samfällighetsförenings befogenhet är avhängig av det ändamål som samfälligheten skall tillgodose, har ifrågasatt om inte en viss uppmjukning av praxis vore önskvärd.

Enligt min mening måste utgångspunkten även i framtiden vara att en samfällighetsförening inte bör få driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose. Hur gränsen skall dras i enskilda fall kan dock inte gärna fixeras i lagtext ulan bör i stället liksom hittills avgöras i rättstillämpningen. Den praxis som hittills har utvecklats är enligt min mening i huvudsak tillfredsställande. Jag anser därför att det inte föreligger skäl att ändra rättsläget på denna punkt.

2.6 Ikraftträdande m. m. Prop. 1988/89:77

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den I januari 1990.

För några fall behövs särskilda övergångsbestämmelser.

Har en förrättning enligt anläggningslagen avancerat så långt att sammanträde hållils med sakägarna före ikraftträdande av de föreslagna lagändringarna, bör det utökade hyresgästinflytandet inte påverka en sådan förrättning, se avsnitt 2.5.1.

För samfällighetsföreningar, som har bildals före ikraftträdandet och som enligt 28 § andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter i sina stadgar skall ange gmnderna för avsättning till fond för underhåll och förnyelse, krävs stadgeändring. Föreningarna bör ha visst rådmm att genomföra stadgeändringarna. Dessa bör kunna beslutas senast på den föreningsstämma som äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdandet.

I avsnitt 2.4.4 har jag förordat all domförhetsreglerna i fastighetsdomstolen ändras och all äldre bestämmelser skall tillämpas i mål där huvudförhandling påbörjats före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en särskild övergångsbestämmelse. Äldre bestämmelser bör också gälla i fråga om formerna för att överklaga en fastighelsbildningsmyndighets beslut i fall då della har meddelats före ikraftträdandet, se avsnitt 2.4.1.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justititedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i jordabalken

2. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

3. lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988)

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

Beträffande lagförslagen under 5 — 7 har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 7.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, JB

7 kap. 28 §

Paragrafen innehåller en föreskrift om fördelning av vederlag för en nytt
janderätt eller ett servitut mellan fastighetsägare, när upplåtelsen till följd
av avstyckning eller klyvning (fastighetsdelning) kommit att belasta flera
fastigheter. 77

Ordet Jästighetsdelning ändras nu tiW fastighetsbildning. Denna ändring Prop. 1988/89: 77 är betingad av fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL att förordna om avvikelse från 7 kap. 29 § JB. En rättighet kan därmed komma att belasta flera fasligheter inte endast vid delning ulan också efter fastighetsreglering.

Den vederlagsjämkning som kan komma i fråga när en rättighet delas upp genom fastighetsreglering skall ske i förrättningen. Skälet till detta förfarande, som avviker från vad som gäller vid avstyckning och klyvning, har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2).

7 kap. 29 §

Första stycket

Besväras en faslighet av en nyttjanderätt eller ett servitut och tillförs fastigheten ett markområde genom fastighetsreglering får rättigheten utövas också inom det överförda området. Härifrån görs dock två undantag nämligen om rättigheten ursprungligen varit begränsad till visst område av fastigheten eller det eljest måste strida mot upplåtelseavtalet att rättigheten sträcks ut lill det Överförda området. Till dessa undanlag har fogats ytterligare ett undanlag. Enligt 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna all en nyttjanderätt eller ett servitut som avser mark som genom fastighetsreglering överförs lill en annan fastighet skall fortsätta att gälla i del överförda området. En nyttjanderätt eller ett servitut som besvärar den mottagande fastigheten får då inte utövas inom det överförda området om detta är oförenligt med förordnandet, utan får även efter fastighetsregleringen enbart utövas inom det ursprungliga området.

Tredje stycket

I della stycke, som är nytt, erinras om att fastighetsbildningsmyndigheten enligt 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan förordna all en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår den fastighet vari rättigheten har upplåtils.

Vidare lämnas en föreskrift med avseende på den konkurrens som uppkommer mellan å ena sidan rättigheter som upplåtits i den mottagande fastigheten och som enligt första stycket i förevarande paragraf flyter ul i det överförda markområdet och å andra sidan sådana rättigheter som upplåtits i den avstående fastigheten och som enligt fastighetsbildnings-beslutet skall fortsätta att belasta området.

Utan särskild föreskrift i denna fråga skulle enligt 7 kap. 22 § jordabalken ha gällt att företrädet mellan dessa rättigheter blev bestämt efter den tidsföljd i vilken de upplåtils. Här föreskrivs i stället att företräde skall tillkomma den rättighet som avsetts med förordnandet i fastighetsbildningsbeslutet.

Frågan har behandlats i avnsill 2.3.2.2 i den allmänna motiveringen. 78

8 kap 4 § Prop. 1988/89:77

Paragrafen handlar om den tidpunkt vid vilken ett arrendeavtal efter uppsägning skall upphöra att gälla när jordägaren eller arrendatorn av någon orsak har rätt att frånträda avtalet i förtid. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.4.

Andra stycket

Genom ell tillägg till detta stycke införs en bestämmelse för del fall arrendatorn sagt upp avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket JB av den anledningen alt arrenderätten lill följd av en fastighetsreglering minskat i värde. Ändringen innebär att arrendatorn får frånträda hela arrendet samtidigt och på den dag som enligt den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b § FBL skall gälla för hans skyldighet att avträda mark som genom regleringen upphört att vara belastad med arrendet.

En förutsättning för all tidpunkten för arrendets upphörande skall samordnas skall enligt vad som här föreskrivs vara att arrendatorn begär sådan samordning i uppsägningen. Annars gäller huvudregeln i andra stycket, dvs. den mark som omfattas av uppsägningen skall frånträdas på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen.

9 kap. 23 §

Paragrafen handlar om avräkning mellan jordägare och jordbmksarrendator. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.3.2.5 i den allmänna motiveringen.

Andra stycket

I detta nya stycke, som har skjutits in mellan de nuvarande första och andra styckena, anges att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL, dvs. ett förordnande om alt arrendet skall bestå i ett markområde som genom regleringen förs över till annan fastighet.

20 kap. 13 §

Första stycket

I första stycket anges vad som krävs för alt lagfart skall kunna beviljas med stöd av vad som förekommit vid ett lagfartssammanträde. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i avsnitt 2.3.1.4.

Är bristerna i en fångeshandling av den karaktären all de kan undanröjas genom tillägg eller genom kompletterande handlingar skall lagfartsfrågan inte hänskjutas till ett lagfartssammanlräde. I stället skall sökanden hänvisas till att på vanligt sätt fullständiga ansökningen om lagfart.

Lagfart efter lagfartssammanträde förulsälter att det påstådda förvärvet
ägt rum. Härutöver krävs — och detta är en anpassning till vad som gäller 79

om lagfart på grund av en äganderättsutredning — att omständigheterna Prop. 1988/89:77 beträffande det av sökanden åberopade förvärvet ger vid handen all sökanden bör anses som ägare. Något absolut villkor att förvärvet i alla avseenden är giltigt uppställs däremot inte längre. I stället skall en sammanvägning ske av alla de omständigheter som kan tala för att sökanden, trots de lagfartshinder som faktiskt föreligger, ändå bör erhålla lagfart. Betydelse bör exempelvis tillmätas den tid som sökanden innehaft fasligheten med äganderättsanspråk. Normalt bör det krävas en sådan innehavstid att det framstår som närmast ogörligt att på vanligt sätt undanröja föreliggande hinder för lagfart. Även formerna för sökandens koppling till fastigheten är av intresse. Har sökanden exempelvis i taxeringssammanhang eller i andra fall där ansvaret för ett faslighetsinnehav normalt är kopplat till ägaren konsekvent agerat som en sådan, kan detta vara en omständighet som talar för lagfart. Om däremot sådana omständigheter framkommer att sökandens äganderätt kan ifrågasättas, exempelvis genom att konkurrerande anspråk reses, måste hinder för lagfart anses kvarstå. I likhet med vad som gäller vid äganderättsutredning (9 § första stycket ÄULL) föreskrivs genom ett tillägg till första stycket att förvärv för vilka krävs tillstånd av myndighet inte får läggas till grund för lagfart förrän sådant tillstånd lämnats.

23 kap. 9 §

Paragrafen är ny. Den innehåller föreskrifter om inskrivning av en rättighet som till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL, eller såvitt gäller servitut 7 kap. 13 § FBL, kommer att belasta en annan fastighet än den i vilken upplåtelsen skett. Föreskrifterna gäller bara rättigheter som redan är inskrivna i upplåtelsefastigheten.

Enligt paragrafens andra mening får inskrivningen, såvitt gäller den nya fastigheten, samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan. Della innebär att företrädesrätten räknas från den inskrivningsdag då inskrivningsmyndigheten fick underrättelse om förordnandet. Inskrivningen kan därmed få ett sämre förmånsläge i den nya fastigheten än i den gamla. Detta är emellertid en ofrånkomlig konsekvens av den föreslagna ordningen. Del bör dock anmärkas att ändamålet med en inskrivning av en rättighet i första hand är att rättigheten skall bevaras när fastigheten överiåts frivilligt samt att den skall tillförsäkras ett skydd mot konkurrerande rättighetsupplåtelser. Detta ändamål tillgodoses fullt ut genom alt inskrivningen överförs lill den nya fasligheten. Inskrivningens förmånsläge är däremot av mindre betydelse. Det torde nämligen vara sällsynt att en inskriven rättighet går förlorad i samband med en exekutiv försäljning.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om domstolar i Prop. 1988/89:77

fastighetsmål, FDL

4§

Andra stycket

Paragrafen reglerar de fall när fastighetsdomstolen är domför i förenklad sammansättning. Enligt detta stycke, som är nytt, är domstolen under vissa fömtsättningar domför med en lagfaren ledamot vid prövning av själva saken. Endomarkompetens föreligger i fastighetsbildningsmål när alla parter under särskilt sammanträde enligt 16 kap. 3 § FBL enas om hur det överklagade beslutet skall ändras. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.4.4.

Tredje stycket

Till detta stycke, som är nytt, har förts över den nuvarande andra meningen i första stycket.

4.3 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen, FBL

4 kap. 8 §

Första stycket

Paragrafen innehåller regler om ansökan om fastighetsbildning. I första stycket har tillagts en bestämmelse som innebär att en ansökan om fastig-helsbildning kan ges in, förutom till den faslighetsbildningsmyndighet som skall handlägga förrättningen, även till annan fastighetsbildningsmyndig-het inom länet eller till överiantmälarmyndigheten. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.4 1 i den allmänna motiveringen.

Inkommer ansökan till annan myndighet än den som har att handlägga ärendet, skall myndigheten efter påstämpling av inkomstdag omedelbart överlämna ansökan till rätt fastighetsbildningsmyndighet.

Bestämmelsen är tillämplig även vid anläggnings- och ledningsförrättningar (se 19 § anläggningslagen, 1973:1149, och 16 § ledningsrättslagen, 1973:1144).

4 kap. 10 a §

Paragrafen är ny. Den syftar lill att förbättra samordningen mellan prövningen av en fastighelsbildningsfråga och prövningen av dispens- eller tillståndsfråga enligt naturvårdslagen (1964:822), NVL.

Regeln är fakultativ. Om det exempelvis enligt fastighelsbildningsmyn-dighetens bedömning redan från början står klart att en dispens- eller tillståndsansökan inte kommer att bifallas — vilket är liktydigt med att inte heller begäran om fastighetsbildning kommer att bifallas — saknas det

6 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

självfallet anledning för fastighelsbildningsmyndigheten att göra någon Prop. 1988/89:77 ansökan enligt förevarande paragraf

Om fastighetsbildningsmyndigheten har gjort en dispens- eller tillståndsansökan, ligger det i sakens natur att myndigheten inte avgör fastig-helsbildningsfrågan förrän det föreligger ett lagakraftvunnet beslut i ärendet enligt naturvårdslagen.

Till faslighetsbildningsmyndighelens ansökan bör fogas de handlingar som getts in i fastighetsbildningsärendet och som bedöms erforderiiga för ställningstagandet till dispens- eller tillståndsfrågan. Om det krävs kompletteringar bör fastighetsbildningsmyndigheten infordra dessa från sökanden.

Om beslutet i dispens- eller tillståndsärendet går sökanden emot, blir det hans sak att bedöma om överklagande skall ske och - om så är fallet -ombesörja detta. Denna fråga skall således fastighetsbildningsmyndigheten inte befatta sig med. Överklagandet äger mm enligt den ordning som gäller för beslut enligt NVL.

Samordningsförfarandet enligt denna paragraf blir tillämpligt även vid förrättningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144). Detta följer av 19 respektive 16 § i dessa lagar

4 kap. 11 §

Paragrafen som behandlar sakägarbegreppet har arbetats om och utvidgats. Som tidigare innehåller den bestämmelser om sakägamlredning och om lagfartens betydelse i det sammanhanget. Ny är dels en bestämmelse om vem som är sakägare efter en svävande överlåtelse, dels en föreskrift om all en samfällighetsförening kan vara sakägare, dels en bestämmelse om fastighetsägares skyldighet att bidra till sakägamtredningen såvitt gäller rättighetsbelastning. Till paragrafen har överförts föreskriften i 4 kap. 18 § om vad som gäller när det är ovisst vilka som är sakägare samt bestämmelsen i 5 kap. 34 § om att nyttjanderältshavare är sakägare vid fastighetsreglering.

Bestämmelserna är redigerade i tre stycken. I första stycket anges vilka kategorier som kan inta sakägarställning. I andra stycket upptas föreskrifterna hur sakägarfrågan skall behandlas när den som gör anspråk på att vara ägare saknar lagfart. Här behandlas också sakägarfrågan i del fall en fastighetsöverlåtelse är svävande. Tredje stycket innehåller föreskrifter om sakägarutredningen.

Första stycket

Inledningsvis anges att den som äger en fastighet som berörs av förrättningen eller har servitutsrätt i en sådan är sakägare. Detta innebär ingen nyhet i sak.

Med fastighetsägare menas inte bara den som ensam äger en hel register
fastighet. Fastighetsägare, och sålunda även sakägare, är även den som är
delägare i en fastighet eller som innehar en sämjelott eller ett område som
genom en arealöverlålelse kommit i hans hand. När det gäller sämjedelade 82

eller på annat sätt uppdelade fastigheter är det i allmänhet bara ägaren av Prop. 1988/89:77 de lotter eller områden vilka berörs av förrättningen som skall anses som sakägare. Vidare kan en fastighetsägare vara sakägare såsom innehavare av servitut.

Angår en förrättning samfälld mark, blir enligt nu nämnda huvudregel ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten sakägare. Härifrån görs dock ett undanlag i andra meningen beträffande fall då samfälligheten är föremål för föreningsförvaltning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL. I ell sådant fall är i stället föreningen sakägare. Föreningen och delägarna är således inte samtidigt sakägare när förrättningen angår den samjällda marken . Rör förrättningen däremot delaktigheten i samfälligheten är föreningen inte sakägare.

Bestämmelsen om samfallighetsföreningens ställning som sakägare gäller generellt vid fastighetsbildningsförrätlningar enligt FBL. Samfällighetsföreningen kan således vara sakägare vid avstyckning, fastighetsreglering och fastighelsbestämning. Genom hänvisningar i 19 § anläggningslagen (1973:1149) och 16 § ledningsrättslagen (1973:1144) till förevarande bestämmelse får samfällighetsföreningen ställning som sakägare även vid förrättning enligt dessa lagar i den mån förrättningen berör den samfällda marken.

Stycket avslutas med en bestämmelse att innehavare av nyttjanderätt och rätt lill elektrisk kraft är sakägare vid fastighetsreglering om förrättningen har betydelse för honom. Bestämmelsen har ulan saklig förändring förts över från 5 kap. 34 § FBL.

Andra stycket

Stycket inleds med den föreskrift som redan nu finns i paragrafen, nämligen att den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör någon annan. Föreskriften innebär att det riktas ett krav på bevisning mot den som under förrättningen påstår sig vara ägare men som saknar lagfart. Han skall för att bli behandlad som sakägare i princip förete sådana handlingar som kan läggas lill grund för bifall till eller vilandeförklaring av en lagfartsansökan.

Den som framställer ett äganderättsanspråk men inte omedelbart kan styrka sin rätt skall betraktas som sakägare. Detta framgår av andra meningen. Sakägarställningen består till dess att äganderättsfrågan avgjorts. Bestämmelsen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL om kallelse till första sammanträdet av samtliga om det är ovisst vilken av flera som är sakägare.

Föreskriften om handläggningen när sakägarfrågan är oviss tar sikte på
såväl del fallet att det föreligger en tvist mellan flera pretendenter som det
fallet att den som ensam hävdar ell äganderättsanspråk saknar möjlighet
att styrka detta på vanligt sätt. För båda fallen gäller att det kan finnas
förutsättningar att genomföra förrättningen utan att del behöver träffas
något slutligt avgörande i sakägarfrågan. Det kan också förhålla sig så all
fastighelsbildningsmyndigheten har befogenhet all la ställning till ansprå
ket. När tvist föreligger kan faslighetsbildningsmyndighelen alternativt 83

förklara förrättningen vilande med stöd av 4 kap. 39 § FBL samt hänvisa Prop. 1988/89:77 parterna att lösa tvisten vid domstol.

Av hänsyn till tredje man bör det i allmänhet inte accepteras någon osäkerhet om sökandens.äganderätt och behörighet alt föra talan. Saknar sökanden lagfart, bör ansökan avvisas och sökanden hänvisas att återkomma efter det han skaffat lagfart eller på annat sätt kan styrka sin äganderätt.

Tredje stycket

Detta stycke inehåller bestämmelser om sakägarutredningen. Hit har från inledningen av paragrafen i dess nuvarande lydelse överförts bestämmelser om att fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda vilka som är sakägare. Någon saklig ändring är inte åsyftad. Omfattningen av utredningen beror liksom hittills av fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Det innebär att det inte alltid är nödvändigt att skaffa fram utredning om alla som formellt sett tillhör sakägarkrelsen. I avsnitt 2.3.1.1, 2.3.1.5, 2.3.2.1-2 samt 2.3.2.7-8 i den allmänna motiveringen har redovisats förslag vars syften är att minska behovet av en fullständig utredning av sakägarkrelsen.

Fastighetsbildningsmyndighetens ansvar för sakägarutredningen kompletteras med en skyldighet för fastighetsägare som berörs av förrättningen att bidra till utredningen. På begäran skall fastighetsägare uppge de rättighetshavare som är kända för honom. Uppgiftsskyldigheten inträder i och med faslighetsbildningsmyndighetens begäran. Lagen innehåller inga bestämmelser om formerna för denna begäran. Det bör givetvis på något sätt dokumenteras att en begäran blivit framställd.

Ersättningsskyldighet inträder för skada som uppkommer lill följd av underlåtenhet att lämna uppgift om rättighetshavare. Detta gäller dock inte om det har funnits ett giltigt skäl för underlåtenheten. Så kan vara fallet om fastighetsägaren har haft anledning att utgå ifrån att myndigheten ändå känt till rättigheten eller om rättigheten tidigare varit inskriven men inskrivningen har avförts utan fastighetsägarens vetskap.

Ersättningstalan enligt detta stycke kan inte prövas vid förrättningen utan skall föras vid allmän domstol.

4 kap. 11 a §

Enligt 11 kap. 3 § 6 föräldrabalken får egendom ställas under förvaltning av god man där så är föreskrivet i annan lagstiftning. Ett sådant fall tas upp i denna paragraf, som är ny.

Första stycket

Detta stycke innebär att god man skall kunna förordnas av rätten i anslut
ning till en förrättning enligt FBL i vissa fall när en fastighet tillhör ett
bolag, en förening eller en annan sammanslutning. Med förening menas ,

här såväl ekonomisk som ideell förening.
Av aktiebolagsregistrel respektive föreningsregistret framgår om ett ak- 84

tiebolag eller en ekonomisk förening med rättslig verkan har upplösts. Prop. 1988/89:77 Ideella föreningar är inte föremål för offentlig registrering. Del måste därför alllid krävas ell visst mått av utredning innan man med tillräcklig Säkerhet kan konstatera om en sådan förening är upplöst och förutsättningar därmed föreligger för att förordna god man. Det bör inte krävas att det framkommer positiva bevis på föreningens upplösning. Det räcker om det står klart att föreningen inte längre bedriver någon verksamhet och att del inte finns någon som är utsedd att företräda den.

Förordnande får ske om del inte går all utreda vilka som är bolagets, föreningens eller sammanslutningens rättsägare. En förutsättning är dock all kostnaderna för en likvidation i enlighet med särskilda bestämmelser om della inte står i rimligt förhållande till faslighetens värde. Detta rekvisit får närmast betydelse för aktiebolag och ekonomiska föreningar. De regler som finns i bolags- och föreningslagstiftningen om kompletterande likvidationsförfarande passar sällan när det har förflutit lång lid från upplösningen. Det blir framför allt i dessa fall dé nya reglerna bör komma ifråga.

Godmanskapet följer bestämmelserna i 11 kap. föräldrabalken och står således under bl.a. överförmyndarens tillsyn. Även i övrigt gäller samma regler som för godmansförvaltning i allmänhet. När det gäller avvecklingen av godmanskapet finns dock särskilda regler i andra stycket.

Andra stycket

Avsikten med ett förvaltningsuppdrag enligt första stycket är att möjliggöra en förrättning enligt FBL. Det är emellertid lämpligt att uppdraget inte automatiskt upphör i och med att förrättningen avslutas utan all det består så länge det finns egendom att förvalta. Samtidigt är det angelägel att en avveckling kommer till stånd.

Med hänsyn härtill föreskrivs att rätten skall fatta beslut om den fortsatta förvaltningen sedan förrättningen avslutats. 1 vissa fall kan det vara lämpligt alt godmanskapet avlöses av ett ordinärt likvidalionsförfarande. Så kan vara fallet när en rättsägare har gett sig till känna och framställt anspråk på egendomen eller denna visat sig ha sådant värde att ett ordinärt likvidationsförfarande kan genomföras. Som regel torde dock den gode mannens ansträngningar utmynna i att ell likvidationsförfarande inte kan genomföras. I sådant fall får rätten föreskriva att egendomen skall överlämnas till allmänna arvsfonden.

4 kap. 15 §

Första stycket

Den i bestämmelsen föreskrivna skyldigheten att delge sakägarna ansök
ningshandlingen har inskränkts i fall då förrättningen berör en onyttig
samfällighet och underrättelse har lämnats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbild
ningslagen. Ändringen behandlas i specialmotiveringen till detta lagrum
saml i avsnitt 2.3.1.1 i den allmänna motiveringen. 85

Andra stycket Prop. 1988/89:77

Stycket är nytt. Från första stycket har utan ändring i sak överförts bestämmelsen alt byggnadsnämnden — om det finns anledning anta att förrättningen kan handläggas utan sammanträde — skall underrättas om förrättningen innan den avslutas.

4 kap. 17 §

Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell karaktär. Den har föranlelts av all uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

4 kap. 18 §

Första stycket

Paragrafen innehåller i sin tidigare lydelse bl.a. en föreskrift om hur kallelse till första sammanträdet skall ske när det är ovisst vilken av flera som är sakägare. Den bestämmelsen har överförts till 4 kap. 11 § andra stycket FBL i dess nya lydelse.

Andra stycket

Om den som är sakägare enbart på den gmnden att han har del i en onyttig samfällighet har underrättats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbildningslagen skall han inte kallas till första sammanträdet. En bestämmelse härom har tagils in i ett nytt andra stycke. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i avsnitt 2.3.1.1. Se även specialmoliveringen lill 6 kap. 7§ FBL.

4 kap. 25 a, 29, 30 och 39 §§

Ändringarna är endast av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 4 kap. 17 § FBL.

4 kap. 42 §

Paragrafen upphävs. Som en automatisk följd härav blir i stället reglerna
om rättelse i 26 § förvaltningslagen (1986:223) tillämpliga i fråga om
rättelse i förrättningsakt. Möjligheterna till rättelse förändras inte. Där
emot förenklas i vissa fall det formella förfarandet genom att skyldigheten
att underrätta part om åtgärden inte är obligatorisk. Part skall enligt
förvaltningslagens bestämmelse ges tillfälle att yttra sig om della inte är
obehövligt. 86

5 kap. 3 § Prop. 1988/89:77

Första stycket

Till första stycket, vari anges all fastighetsägaren äger påkalla fastighetsreglering som rör hans fastighet, har fogats en föreskrift av innebörd alt även en samfällighetsförening får göra en sådan ansökan. Fömtsättningen för detta är dock all regleringen avser samfälld mark som står under föreningens förvaltning. Bestämmelsen korresponderar i>detta hänseende med 4 kap. 11 § första stycket andra meningen FBL. Samfällighetsföreningen är således bara behörig att ansöka om en sådan förrättning som innefattar marköverföring till eller från samfälligheten men inte en sådan reglering som går ut på alt förändra delaktigheten i samfälligheten.

Ansökan om förrättning fömtsätter beslut av föreningsstämman. Det krävs inte att beslutet fattas med kvalificerad majoritet enbart därför alt regleringen syftar till en minusjämkning. Först om det blir fråga om medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 FBL krävs sådan majoritet (jfr allmänna motiveringen avsnitt 2.3.1.2 och specialmotiveringen till 5 kap. 18 § fjärde stycket).

5 kap. 5 §

Första stycket

En fastighetsreglering, som inte grundas på de berörda fastighetsägarnas medgivande, måste enligt vad som anges i detta stycke leda till en förbättring av sökandens fastighet, det s. k. förbättringsvillkoret.

Genom ett tillägg till förevarande stycke görs undantag från förbättringsvillkoret i fall då en samfällighetsförening med stöd av 5 kap. 3 § FBL ansöker om fastighetsreglering. Förutsättningen är dock att samfälligheten inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastigheterna. Avsikten med tillägget är alt samfällighetsföreningar skall kunna ta initiativ till sanering av samfällighetsförhållandena. Frågan har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.1.2.

5 kap. 10 §

Tredje stycket

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2) har behandlats ett förslag som gör det möjligt för fastighetsbildningsmyndigheten att vid fastighetsreglering särskilt förordna att en nyttjanderätt eller ett servitut skall fortsätta att belasta den mark som genom regleringen övergår från en fastighet till en annan. Lagregler om detta återfinns i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL.

Ett förordnande om rättighetens bestånd bör i vissa fall beaktas vid likvidvärderingen. Så är exempelvis fallet om rättigheten är av benefik karaktär eller när vederlaget betalats i förskott, så att tillträdaren inte kan påräkna någon framtida ersättning som svarar mot belastningen.

Likvidersättningen skall emellertid inte endast säkerställa rättvisekrav 87

mellan fastighetsägama utan också tillgodose bl.a. inteckningshavarnas Prop. 1988/89:77 intressen. Likvidersättningen får därför inte reduceras så att det medför skada för fordringshavare med bättre rätt än rättighetshavaren (jfr vad som gäller enligt 5 kap. 12 § Qärde stycket när likvidersättningen reduceras med ersättningen till rättighetshavare vilkas rätt enligt 7 kap. 29 § JB fallit bort). Den ersättning som inte motsvaras av likvidvärde skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåtgärden. Skulle fastighetsregleringen inte medföra någon vinst som kan täcka denna ersättning, bör regleringen inte komma till stånd eller i vart fall inte innefatta förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Är sålunda rättighetshavaren inte beredd att bära en i förhållande till egennyttan skälig del av kostnadema för minskningen i likvidvärdet innebär det att ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § inte kan komma till stånd.

5 kap. 17 §

I paragrafen regleras hur ersättning som avser samfälld mark skall betalas ut. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Vid en fastighetsreglering skall fastighetsbildningsmyndigheten i en avräkning mellan ägarna visa vad som skall tas emot eller utges i ersättning för varje fastighet (5 kap. 15 § FBL). Berör regleringen en samfällighet kommer avräkningen att avse delägarfastigheterna. I förevarande stycke föreskrivs ett avsteg från denna regel beträffande fall då en samfällighet förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1972:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL. Ersättning som avser den samfällda marken skall i dessa fall utbetalas lill föreningen.

Bakgrunden härtill är följande. En samfällighetsförening är enligt SFL en juridisk person, och den förvaltar självständigt samfälligheten. Enligt 51 § SFL är föreningen berättigad att sälja den samfällda marken. Den köpeskilling som därvid inflyter tillkommer i första hand föreningen — inte delägarna. Genom den ändrade lydelsen av 4 kap. 11 § första stycket FBL är samfällighetsföreningen sakägare i delägarnas ställe när en förrättning berör den samfällda marken. På samma sätt som när föreningen säljer samfälld mark skall vid fastighetsreglering ersättning för mark som upphör att vara samfälld tillkomma föreningen. Någon redovisning i förrättnings-beslutet av hur ersättningen fördelar sig på delägarna erfordras inte. Fördelningen är en intern föreningsangelägenhel.

Den betalningsskyldighet som uppkommer, om samfälligheten tillförs
mark, skall fullgöras av samfällighetsföreningen. Det medelsbehov som
därvid uppkommer får föreningen uttaxera från delägarna enligt vad som
föreskrivs i SFL. 88

Andra stycket Prop. 1988/89:77

En samfällighetsförening är inte den enda ordnade förvaltningsformen som kan förekomma för en samfällighet. Förvaltningen kan också vara ordnad exempelvis genom ett av domstol enligt den numera upphävda bysamfällighetslagen (1921:299) fastställt reglemente eller genom en på bystämma eller liknande vald förvaltare. Någon sakägarställning enligt 4 kap. 11 § första stycket FBL uppkommer inte i sådant fall. Men har styrelsen eller förvaltaren befogenhet att uppbära medel för samfälligheten, får den i första stycket föreskrivna ordningen ändå tillämpas. 1 förhållande till gällande rätt innebär detta den förändringen all direktutbetalning till förvaltningsorganet blir huvudregel. Någon skyldighet för fastighelsbildningsmyndigheten att i ersättningsbeslutet fördela ersättningen på delägarna föreligger inte, ulan detta blir en fråga för förvaltningsorganet. Delägare som anser sig förfördelade får därmed rikta sin kritik mot förvaltningsorganet.

En delägare kan emellertid begära att den ersättning som belöper på hans andel i samfälligheten skall betalas ut direkt till honom. I sådant fall åligger det fastighetsbildningsmyndigheten all i ersättningsbeslutet redovisa hur den totala ersättningen fördelar sig på delägarna. Delägare som anser att fördelningen är felaktig kan då överklaga själva ersättningsbeslutet. En begäran om individuell utbetalning innebär inte all ersättningen måste betalas ut individuellt till samtliga delägare. Ersättningen till andra delägare än den som begärt särskild utbetalning kan betalas ut till förvaltningsorganet.

Är förvaltningen ordnad på annat sätt än genom föreningsförvallning enligt SFL kan ersättning, som skall utgå för mark som tillförs samfälligheten, inte utdebiteras av förvaltningsorganet. Ersättningsskyldigheten åvilar varje delägare enskilt och efter hans andel i samfälligheten.

I andra stycket i tidigare lydelse fanns en föreskrift som innebar att om fastighetsbildningsmyndigheten föreskrivit att styrelse eller förvaltare för en samfällighet skulle uppbära ersättning för densamfällda marken, så var detta förvaltningsorgan också berättigat att vidta erforderliga indrivningsåtgärder. Utan särskild föreskrift måste anses gälla att den som enligt avräkning är berättigad till betalning också kan vidta indrivningsåtgärder. Bestämmelsen har därför nu utgått.

Tredje stycket

Om en fastighet har del i en samfällighet som minskar i värde genom en
förrättningsåtgärd, påverkar värdeminskningen också fastigheten. Enligt
5 kap. 16 § FBL skall fastighelsbildningsmyndigheten i vissa fall förordna
att ersättning till följd av värdeminskning genom förrättningsbeslut skall
säkerställas för de fordringar som berörda fastigheter svarar för. Ford
ringsägarnas skydd enligt denna bestämmelse måste gälla även om ersätt
ning för värdeminsking enligt första eller andra stycket skall utbetalas
direkt till en samfällighetsförening eller ett förvaltningsorgan. Innan en 89

samlad utbetalning sker skall därför, om detta krävs med hänsyn lill Prop. 1988/89:77 bestämmelsen i 5 kap. 16 § FBL, ersättningsbeloppet räknas fram för fasligheter som svarar för fordran. Detta undanlag innebär dock inte att något belopp skall utbetalas till en enskild delägare. Vad som inte betalas ut lill panthavaren skall således enligt huvudregeln utbetalas till samfällighetsföreningen eller förvaltningsorganet.

5 kap. 18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser mellan sak-ägama vid en fastighetsreglering.

Fjärde stycket

Genom ett nytt fjärde stycke klargörs att ett medgivande eller samtycke som rör samfälld mark under föreningsförvallning skall lämnas av samfällighetsföreningen. Det är således föreningen och inte delägarna som är sakägare. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motiveringen.

Samfallighetsföreningens behörighet att lämna medgivande avser också det fallet att regleringsåtgärden beträffande någon av delägarfaslighetema innefattar ett avsteg från faslighetsskyddet enligt 5 kap. 8 § FBL. Eftersom medgivandet då innebär överlåtelse av mark, krävs stämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (51 § SFL). Föreningens befogenhet skall bedömas enligt förvaltningsreglerna i SFL, och då närmast enligt 19 §. Enligt den bestämmelsen skall föreningen tillgodose medlemmarnas gemensamma bästa men också i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intressen.

5 kap. 30 a §

Ändringen är av redaktionell karaktär. Den har föranletts av att uttrycket talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

5 kap. 30 b §

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servitut upphör att gälla i mark som genom fastighetsreglering förs över från en fastighet lill en annan. Särskilda bestämmelser i denna fråga saknas nu.

1 första meningen föreskrivs att rättigheten upphör vid den tidpunkt då tillträde skall ske enligt 5 kap. 30 eller 30 a § FBL.

En skyldighet för rättighetsinnehavaren att avträda vid den tidpunkt då
marktillträdet sker enligt nämnda lagmm kan ibland vara oläglig och också 90

i vissa fall ge rätt till ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Prop. 1988/89:77 Ofta kan olägenheten undanröjas eller begränsas genom alt skyldigheten att avträda rättigheten flyttas fram. Bestämmelsen ger utrymme för att fastighelsbildningsmyndigheten meddelar särskilda föreskrifter om detta. Någon lidsgräns för sådan framflyttning av avträdesskyldigheten anges inte. Bestämmelsen i 5 kap. 30 § att tillträde inte utan särskilda skäl skall bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgiften om regleringen infördes i fastighetsregistret bör dock kunna tillämpas analogt.

För jordbruksarrende meddelas i andra meningen en särskild regel, som i många fall automatiskt flyttar fram tidpunkten för avträde. Vid jordbruksarrende infaller denna tidpunkt tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatorn erhöll underrättelse om att regleringen påkallats. Eftersom tiden räknas från den dag arrendatom fick underrättelse om regleringen, kan det många gånger vara lämpligt att han på ell tidigt stadium delges ansökan om fastighetsregleringen. Möjligheten för fastighetsbildningsmyndigheten att meddela särskild föreskrift i fråga om tidpunkten för avträde står öppen också när det gäller jordbuksarren-de.

Bestämmelsen i denna paragraf gäller när det är fråga om en rättighet som upphör i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 29 § JB. Den gäller däremot inte när ett servitut eller en oflficialnyltjanderätt upphävs genom fastighetsbildningsbeslutet. I sådana fall gäller 5 kap. 30 § fastighetsbildningslagen i fråga om den tidpunkt då rättigheten inte längre får utövas.

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut i fråga om tidpunkten för rättighetshavarens skyldighet att avträda får överklagas särskilt. En bestämmelse härom finns i 15 kap. 2 § första stycket 3 FBL.

5 kap. 33 a §

Paragrafen är ny. Den innebär vissa undantag från regeln i 7 kap. 29 § JB om den inverkan på avtalsrättigheter som en fastighetsreglering har. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.2 och 2.3.2.3.

Första stycket

I första meningen anges under vilka förutsättningar fastighelsbildningsmyndigheten får förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som byter faslighetstillhörighet genom fastighetsreglering. Fömtsättningen för ett sådant förordnande är att någon sakägare begär åtgärden samt att denna är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

I många fall är syftet med en fastighetsreglering att tillträdaren skall
kunna la det överförda markområdet i besittning fullt ul. Så är exempelvis
fallet när fastighetsregleringen är påkallad med hänsyn till ändrad markan
vändning. Om besiltningstagandet skulle förhindras eller begränsas på ett
avgörande sätt genom ett fortsatt utnyttjande av nyttjanderätten, får ett 91

förordnande inte meddelas. Om det av någon anledning skulle kunna. Prop. 1988/89:77 accepteras att en rättighet kvarstår under en begränsad tid men syftet med regleringen gör det nödvändigt att rättigheten senare upphör, bör lösningen åstadkommas genom ett beslut om avträdestidpunkten och inte genom ett förordnande om nyiljanderättens bestånd. Regler om avträdestidpunkten finns i 5 kap. 30 b § FBL.

Att den begärda åtgärden är lämpligt måste prövas med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen. Dessa sammanfaller i fall då förrättningshandläggningen kan underlättas genom ett förordnande. Förenklingar uppnås om rättighetshavarens ställning inte påverkas och denne därför inte behöver delta i förrättningen. Om rättigheten består, slipper fastighetsbildningsmyndigheten också pröva de många gånger besvärliga ersättningsfrågorna. Det kan vidare vara av intresse för sökanden alt ersättningsfrågorna inte aktualiseras, eftersom båtnaden av regleringen därigenom förbättras. I vissa fall kan en marköverföring, som annars skulle ha varit förbjuden enligt regeln om byggnadskydd i 5 kap. 7 § fastighetsbildningslagen, genomföras med stöd av ett förordnande att nyttjanderättshavaren skall ha fortsatt rätt lill den mark som tas i anspråk för byggnaden. Slutligen betyder ett förordnande att regleringen inte får en sådan avtals-brytande effekt som i många fall kan vara oskälig mot en enskild nyttjanderältshavare. Dessa och andra omständigheter kan tala för att den begärda åtgärden är lämplig.

Mot de fördelar för främst enskilda intressen som kan följa av ett förordnande måste emellertid också de olägenheter ställas som den begärda åtgärden kan medföra. Om rättigheten inte utövas bara inom regleringsområdet, leder förordnandet till att rätlighetsbelastningen fördelas på flera fastigheter. Detta saknar betydelse när fastigheterna är i en och samma ägares hand men kan annars innebära en viss olägenhet för såväl fastighetsägarna som nyttjanderättshavaren. Andra omständigheter av främst enskilt intresse som skall vägas in i lämplighetsprövningen kan framgå av nyiljanderättens beskaffenhet, upplåtelseavtalels innehåll samt förhållandet mellan upplåtaren och nyttjanderättshavaren. Det allmänna intresse som skall beaktas hänför sig främst lill den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. FBL. Ell förordnande får inte motverka syftet med dessa bestämmelser. Det kan i detta sammanhang också anmärkas alt servitut enligt 14 kap. 4§ JB inte längre får upplåtas för skogsfång och bete. Med hänsyn till della kan det så gott som aldrig anses lämpligt från allmän synpunkt att äldre servitut för sådana ändamål genom särskilt förordnande får kvarstå i mark som överförs genom en reglering.

Styckets andra mening innehåller en särskild regel beträffande besitt
ningsskyddade arrenden. Regeln innebär att fastighetsbildningsmyndighe
ten — om arrendatorn begär det och har beaktansvärda skäl — skall
förordna att arrendet skall bestå i del överförda markområdet även om
åtgärden i och för sig skulle motverka syftet med regleringen. Ett förord
nande får dock inte i väsentlig mån motverka delta syfte. Möjligheten att
förordna om arrendets bestånd är således beroende av en avvägning mel
lan arrendatorns intresse av fortsatt arrende och regleringsinlresset, som i
dessa fall ofta torde vara att skapa en mer rationell indelning i bruknings- 92

enheter. Sådana rationaliseringssynpunkter kan i andra sammanhang till- Prop. 1988/89:77 mätas sådan betydelse att en arrendalors rätt till förlängning av arrendet får vika (9 kap. 8 § första stycket 4 JB). På motsvarande sätt bör ett förordnande om fortsatt arrende vid marköverföring genom fastighetsreglering i allmänhet inte meddelas när omständigheterna är sådana att jordägaren hade varit berättigad att bryta besittningsskyddet i en förlängningstvist, om della hade varit nödvändigt för att åstadkomma en bättre arron-dering av marken.

Andra stycket

Meddelas ett förordnande om arrendets bestånd i det överförda markområdet innebär detta alt upplåtelsen gäller mot den tillträdande faslighels-ägaren på oförändrade villkor. Ell befintligt besittningsskydd kvarstår exempelvis, och arrenderätten kan därför komma att bestå i regleringsområdet även efter utgången av den löpande avtalsperioden. Vill lilllrädaren att arrendet skall upphöra, måste han säga upp arrendet i enlighet med vad som är föreskrivet saml åberopa sådana omständigheter som är ägnade att bryta besittningsskyddet. Frågor om föriängning efter arrendeperiodens utgång prövas på sedvanligt sätt av arrendenämnden.

Genom ett förordnande övertar lilllrädaren de rättigheter och förpliktelser som tillkommit upplåtaren i enlighet med upplålelseavlälet. Rättsverkningarna av förordnandet blir således desamma som om marken hade bytt ägare genom ett köp vid vilket nyttjanderätten förbehållits.

Alt förordnandet skall ha samma verkan som om området överlåtits innebär bl.a. att lilllrädaren i princip inte blir bunden av annat än sådant som han har fåll kännedom om. Upplåtaren måste således delge lilllrädaren såväl skriftliga upplålelsehandlingar som muntliga överenskommelser för att undgå skadeståndsansvar.

När en rättighet genom förordnandet skall utövas på två fastigheter med skilda ägare kan det finnas behov av att jämka avtalsvillkoren. Löpande vederlag måste exempelvis fördelas mellan ägarna i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 28 § JB. Även i andra avseenden kan uppdelningen av rättigheten förutsätta en jämkning av avtalsvillkoren. Det bör här anmärkas att en jämkning inte får innebära att vederlaget eller upplåtelsetidens längd m.m. förändras. De justerade avtalsvillkoren skall från nyttjande-rätishavarens synpunkt i princip motsvara de tidigare gällande.

I specialmoliveringen till första stycket har framhållits att en fördel med
ett förordnande kan vara all förrättningen då i vissa fall kan handläggas
utan att nyttjanderättshavaren behandlas som sakägare. Ett stöd för en
sådan handläggning ges i sista meningen. Där uttalas att förordnande får
meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det är uppenbart
all åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande även i övrigt
framstår som opåkallal. Delta innebär all nyttjanderättshavaren ofta kan
lämnas helt utanför förrättningshandläggningen. Att så mera undantagsvis
kan bli fallet när avtalet måste jämkas säger sig självt. Att nyttjanderätts
havaren inte helt kan lämnas utanför behöver emellertid inte betyda all
han måste kallas lill sammanträde. Är jämkningen till förmån för honom 93

kan det ofta räcka med att han bereds tillfälle att yttra sig, så alt säkerhet Prop. 1988/89:77 nås om att upplåtelsevillkoren är ordentligt och allsidigt utredda.

Tredje stycket

Ett förordnande enligt första stycket skall las upp i fastighetsbildningsbe-slulet. Detta är nödvändigt av olika skäl. Förordnandet har betydelse för likvidvärderingen enligt 5 kap. 10 § FBL. Fastighetsbildningsbeslutet ligger till grund för denna värdering. Ett förordnande har också betydelse vid tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 30 § JB om jämkning eller uppsägning av upplåtelseavtalet. Sluligen måste det slå klart all ett förordnande kommer till stånd i och med att faslighetsbildningsbeslutet meddelas, om det skall vara möjligt att handlägga förrättningen ulan att betrakta rättighetshavaren som sakägare.

Genom att förordnandet skall tas in i fastighetsbildningsbeslutet står det klart att ett förordnande — och därmed också avsaknaden av ett förordnande — kan överklagas enligt de regler som gäller för talan mot fastighels-bildningsbeslul.

1 sista meningen anges att inskrivningsmyndigheten skall underrättas om ett förordnande som berör en inskriven rättighet. Om inskrivning av rättigheten i den fastighet som efter regleringen är belastad finns en föreskrift i 23 kap. 9 § JB (jfr även avsnitt 2.3.2.2 i den allmänna motiveringen).

5 kap. 34 §

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf om vem som är sakägare vid fastighetsreglering har förts över till 4 kap. 11 § FBL.

Paragrafen, som nu har nytt innehåll, behandlar frågan om upphävande eller ändring av nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller annan ivångsrätt, s. k. officialnytljanderätter.

För att en officialnyttjanderätt skall få upphävas krävs först och främst att det är uppenbart att rättigheten inte längre behövs. Detta rekvisit är inte uppfyllt bara av den anledningen att rättigheten inte utövas när frågan om upphävandet aktualiseras. Som en ytterligare förutsättning måste gälla att man inte kan förutse något framlida behov av att rättigheten tas i bruk.

Ett upphävande förutsätter vidare att åtgärden sker i samband med annan faslighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna. 1 detta hänseende föreligger således överensstämmelse med vad som enligt 7 kap. 9 § FBL gäller för vissa servitut.

Nyttjanderättshavaren skall alltid beredas tillfälle att yttra sig i frågan om rättigheten behövs eller inte.

All en officialnyttjanderätt kan upphävas bara när den är obehövlig
innebär alt frågan om ersättning till nyttjanderättshavaren som regel inte
aktualiseras. Den ersättningsregel som annars skulle ha haft tillämpning är
5 kap. 12 § FBL, vilken förutsätter all skada uppkommit. Nytijanderätls- 94

havaren kan således inte räkna sig till godo någon del av den vinst som Prop. 1988/89:77 fastighetsägaren gör genom att belastningen upphävs — en belastning som en gång berättigat fastighetsägaren till en expropriationsersättning i ett för allt för en upplåtelse som sträcker sig över obestämd tid.

Någon vederlagsjämkning enligt 7 kap. 30 § JB blir inte heller aktuell. Utger nyttjanderättshavaren vederlag till ägaren för rättigheten på det område som är föremål för fastighetsbildningsåtgärd, får han fömtsättas ha behov av rättigheten. Förutsättningar för att upphäva nyttjanderätten med stöd av den föreslagna föreskriften föreligger inte då.

Inte heller när vederlaget utgjorts av en engångsbetalning vid rättighetens instiftande föreligger skäl att göra det möjligt att jämka vederlaget. Engångsvederlaget avser visserligen ett nyttjande av rättigheten för all framtid. När nyttjanderätten inte längre behövs saknar den emellertid värde, och engångsvederlaget får anses förbmkat.

Det bör anmärkas att upphävande av en officialnyttjanderätt inte innebär att äganderätten lill byggnader och anläggningar som är lös egendom övergår på fastighetsägaren. Nyttjanderättshavaren får i stället — om inte en överenskommelse om övertagande träffas — anses ha skyldighet att forsla bort sin egendom. Kostnaderna för detta bör kunna ersättas som personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL.

I andra meningen föreskrivs att fastighetsbildningsmyndigheten får besluta om ändring av en officialnyttjanderält. Vad som innefattas i begreppet ändring får i det hänseendet anses vara detsamma som gäller enligt 7 kap. 3 § första stycket FBL i fråga om servitut. Där föreskrivs att ändring av servitut kan avse begränsning, flyttning eller annan ändring av det område där servitutet utövas samt meddelande av nya eller ändrade föreskrifter som föranleds därav. Belastningen får dock inte minskas eller ökas i nämnvärd mån.

En ändring av officialnyttjanderätt fömtsätter att ändamålet med fastighetsbildningen inte motverkar syftet med tvångsupplåtelsen.

När det gäller frågan om ändringen är tillåten eller ej måste nyttjande-räiishavarens uppfattning väga tungt. Någon vetorätt för denne föreligger dock inte.

6 kap. 6 §

Första stycket

Sker marköverföring genom fastighetsreglering, skall den värdeförändring
som sker mellan fastigheterna utjämnas genom ersättning i pengar eller
annat vederlag. Värderingen ankommer på fastighelsbildningsmyndighe
ten, som också har att fastställa ersättningen (5 kap. 10 § FBL). I gällande
rätt finns ett undantag från denna officialprövning. Vid marköverföring
från en samfällighet skall, enligt 6 kap. 6 § FBL, ersättning ex officio bara
fastställas för sådan andel i marken som har ett inte obetydligt värde. En
delägare, som bara är berättigad till en obetydlig ersättning för sin andel i
samfälligheten, måste således själv framställa ett ersättningsyrkande.
I lagen preciseras nu den värdegräns vid vilken del ankommer på fastig- 95

hetsbildningsmyndigheten att utan yrkande fastställa ersättning för en Prop. 1988/89:77 fastighets andel i samfälld mark som överförs genom förrättningen.

En koppling sker till basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmänna försäkringar. Avgörande är det basbelopp som gällde året innan förrättningen inleddes.

Andra stycket

I vissa fall skall, i enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.3.1.2, ersättning för samfälld mark som fördelas genom fastighetsreglering inte fastställas separat för varje fastighet som har del i samfälligheten utan i en post (5 kap. 17 § FBL). Vad som föreskrivs i första stycket om fastighels-bildningsmyndighetens skyldighet att fastställa ersättning till enskild delägare vid fördelning av samfälld mark kan uppenbarligen inte tillämpas i sådana fall. I andra stycket — som i denna del saknar motsvarighet i gällande rätt — föreskrivs därför att bestämmelsen om yrkande såsom fömtsättning för ersättning för samfälld mark inte gäller när förvaltningen ankommer på en samfällighetsförening eller när ersättningen enligt 5 kap. 17 § FBL skall betalas till någon som företräder delägama.

I gällande lydelse innehåller andra stycket en bestämmelse om skyldighet för fastighetsbildningsmyndigheten att särskilt underrätta delägama om deras rätt att framställa ersättningsanspråk. Bestämmelsen har nu upphävts med hänsyn till den nyordning beträffande delgivningsförfarandet som framgår av den nya paragrafen 6 kap. 7 § FBL.

6 kap. 7 §

Paragrafen är ny. I den allmänna motiveringen har den behandlats i avsnitt 2.3.1.1.

Första stycket

Bestämmelsen ger möjlighet till en förenklad handläggningsordning i vissa fall då en faslighetsbildningsåtgärd berör samfälld mark. Del normala delgivningsförfarandet kan således ersättas med en underrättelse om förrättningen till någon eller några delägare, om del är uppenbart att ersättning enligt 6 kap. 6 § första stycket FBL inte behöver fastställas. Om det behövs särskilda utredningsinsatser för att klarlägga om det angivna värderekvisitet är uppfyllt eller ej, saknas del i allmänhet anledning att frångå det ordinarie handläggningsförfarandet. Föreligger det tveksamhet beträffande en dominerande delägare medan det är alldeles uppenbart att officialprövning inte kan komma i fråga när det gäller övriga delägare, måste samtliga delges kallelse i vanlig ordning.

Vem eller vilka som helst inom delägarkrelsen kan, med ett undantag,
väljas ut som mottagare av underrättelsen. Mollagaren får inte vara sak
ägare i förrättningen på annan gmnd än i sin egenskap av delägare i
samfälligheten. Han får således inte ha intressen som kan slå mot övriga 96

delägares. Detta är typiskt sett fallet om han äger en fastighet till vilken Prop. 1988/89:77 den samfällda marken skall överföras. Valet av mottagare bör om möjligt göras så att uppgift om förrättningen får största möjliga spridning.

Den eller de sakägare som mottar underrättelsen intar inte härigenom någon särställning i förhållande lill övriga delägare. Även de som inte formellt underrättats om förrättningen är således sakägare och får föra talan för sin andel i samfälligheten. De som mottagit underrättelsen får inte enbart på denna grund rätt att föra talan för övriga delägare. Härför krävs i vanlig ordning fullmakt.

Enligt 14 kap. 4 § andra stycket FBL kan en förrättning genomföras ulan sammanträde, såvida stridiga intressen inte föreligger. Krävs inte sammanträde, skall dock ansökningshandlingarna enligt 4 kap. 15 § FBL delges samtliga sakägare. Eftersom utgångspunkten för del föreslagna under-rätlelseförfarandel är att delägarna i en onyttig samfällighet med ringa ekonomiskt värde inte har några egentliga intressen att bevaka i en förrättning som innebär att mark överförs från samfälligheten, saknas det anledning att dessa sakägare delges ansökningshandlingarna. Genom underrät-lelseförfarandet är i detta fall rimliga krav på rättssäkerhet tillgodosedda. Av samma skäl saknas det anledning att kalla dessa sakägare till första sammanträde när sådant skall hållas. Ett undantag från skyldigheten all delge ansökningshandlingarna har därför tagits in i 4 kap. 15 § FBL och ett undanlag från kallelseskyldighelen i 4 kap. 18 § första stycket FBL.

I detta sammanhang bör dock anmärkas all en delägare i en samfällighet skall delges kallelsen, om han efter del underrättelse enligt 6 kap. 7 § lämnats har framställt ett yrkande eller på annat sätt visat sig ha ett intresse i saken.

Andra stycket

Den förenklade handläggningsordning som föreskrivs i första stycket får inte tillämpas när samfälligheten används av delägarna för ett gemensamt ändamål. I sådant fall kan de nämligen ha ett intresse i samfälligheten även om detta inte är av ekonomisk art. Samtliga delägare skall således i vanlig ordning beredas tillfälle att föra sin talan när det inte rör sig om en onyttig samfällighet.

Med gemensamt ändamål skall i detta fall förstås inte bara det ändamål för vilket samfälligheten ursprungligen har inrättats. För all ändamålet skall anses som gemensamt förutsätts dock att samfälligheten är lill nytta för flera delägare, även om den inte behöver vara till nytta för samtliga eller ens för ett flertal.

Med användning för gemensamt ändamål får också jämställas del fallet att delägarna mot vederlag har upplåtit nyttjanderätt lill marken. Däremot är det inte fråga om gemensamt ändamål, om någon delägare eller annan utan formell upplåtelse brukar marken. Det ligger dock i sakens natur att den som i sådant fall är brukare på vanligt sätt måste beredas tillfälle att föra sin talan i förrättningen.

Del förenklade underrällelseförfarandel kan inte komma till använd- 97

7 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

ning när samfälligheten förvallas av en samfällighetsförening. Delta följer Prop. 1988/89:77 av att fastighelsbildningsmyndigheten i sådana fall inte med stöd av 6 kap. 6 § första stycket FBL kan underlåta att pröva ersättningsfrågan (6 kap. 6 § andra stycket FBL).

7 kap. 5 §

Paragrafen handlar om upphävande av servitut.

Tredje stycket

Stycket är nytt och innebär att servitut, som måste anses övergivet, under vissa omständigheter får upphävas utan att ägaren av den härskande fastigheten bereds tillfälle att föra sin talan i förrättningen. Frågan har behandlats i avnsill 2.3.2.7 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen anknyter lill andra meningen i andra stycket. Där anges att ett servitut får upphävas, om del inte utövats under avsevärd tid och omständigheterna även eljest är sådana alt det måste anses övergivet. Föreskriften om upphävande utan servitutshavarens hörande gäller således bara när dessa rekvisit är uppfyllda. Den får inte tillämpas när servitutet fortfarande utövas, även om omständigheterna skulle vara sådana att upphävandet kan ske utan alt serviiutshavaren blir berättigad lill ersättning.

Som ett ytterligare rekvisit för tillämpning av den förenklade handläggningsordningen anges att det är uppenbart att upphävandet av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde. Detta rekvisit har — med hänsyn till det som tidigare uttalats — för det mesta inte någon självständig betydelse. Det kan emellertid undantagsvis tänkas att just förekomsten av ett servitut, som ännu inte behövt utnyttjas och därför vid första påseende framstår som onyttigt, kan ha betydelse för att trygga en framtida ändamålsenlig markanvändning. Upphävs ett sådant servitut, kan del inte uteslutas all det kan påverka den härskande fastighetens värde.

Att ägaren av den härskande fasligheten inte behöver beredas tillfälle att yttra sig i förrättningen innebär inte att han saknar ställning som sakägare.

7 kap. 12 §

Paragrafen är ny. Den har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.8.

1 2 kap. 5 § FBL ges bestämmelser om vilken inverkan på servitut eller annan särskild rättighet som en fastighetsbildning har när denna gäller den härskande fastigheten. Genom sin placering i 2 kap. har bestämmelsen tillämpning vid all fastighetsbildning. Den kompletteras dock av särskilda bestämmelser såvitt gäller avstyckning (10 kap. 4 §) och klyvning (11 kap. 5 §), bestämmelser som ger utrymme att under förrättningen bestämma om avvikelse från huvudregeln.

Den nya paragrafen innebär att fastighetsbildningsmyndigheten vid fas
tighetsreglering får bestämma all rättigheten skall höra till annan faslighet 98

än som eljest automatiskt skulle följa av 2 kap. 5 § FBL. Detta kallas att Prop. 1988/89:77 servitutet disponeras.

Ägaren av den tjänande fastigheten blir inte sakägare i förrättningen med anledning av alt servitutet disponeras. Åtgärden får nämligen inte innebära någon förändring med avseende på servitutsbelastningen.

Både avtalsservitut och officialservitut kan disponeras. När det gäller de senare föreskrivs inte någon inskränkning med avseende på sådana vallenrättsliga servitut och anläggningsserviiul som omtalas i 7 kap. 9 § FBL.

7 kap. 13 §

Paragrafen är ny. Den möjlighet som fastighelsbildningsmyndigheten enligt 5 kap. 33 a § FBL har all förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som vid fastighetsreglering överförs från en fastighet till en annan skall, på sätt som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2), också föreligga vid avtalsservitut. Paragrafen innehåller en föreskrift om della.

8 kap. 7 §

Andra stycket

Ändringen innebär att andra stycket upphävs. I 4 kap. 11 § tredje stycket har införts en generell bestämmelse om fastighetsägares upplysningsplikt vid fastighetsbildning. Förevarande bestämmelser, som enbart gällt inlösenfallet, behövs därför inte längre.

14 kap. 2 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om handläggning vid fastighelsbestämning. Eftersom den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 42 § om självrätlelse har upphävts har också hänvisningen till detta lagrum utgått, vilket innebär att självrättelse skall ske enligt bestämmelserna i 26 § förvaltningslagen.

14 kap. 8 §

Andringen är endast redaktionell. Den är föranledd av all uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

15 kap. 2 §

Paragrafen anger de fall då fastighetsbildningsmyndighelens beslut skall överklagas särskilt.

Första stycket

I 5 kap. 30 § FBL finns föreskrifter om tillträde. Ett beslut om tillträde

enligt nämnda paragraf är att betrakta som ett förordnande om fastighets- 99

bildningsbeslulets verkställande i visst hänseende. Förordnandet får inte Prop. 1988/89:77 överklagas särskilt. En överprövning kan således ske bara i samband med att själva avslutningsbeslutet överklagas.

1 avsnitt 2.3.2.4 har föreslagils en särskild bestämmelse om tidpunkten för en rättighetshavares skyldighet all avträda mark som lill följd av fastighetsreglering upphör att vara belastad av rättigheten. Bestämmelsen är intagen i 5 kap. 30 b § FBL.

Vad som gäller i fråga om rätten att överklaga ett tillträdesbeslut enligt 5 kap. 30 § FBL passar inte för ett beslut om rättighetshavarens skyldighet att avträda mark. En fastighetsägare som är missnöjd med tillträdesbeslu-tel kan få tillträdet förskjutet genom att klaga på fastighetsbildningsbeslutet. En rättighetshavare kan däremot sällan anföra någon saklig grund för en talan mot själva fastighelsbildningsbeslulel. Han bör därför i stället ges möjlighet all överklaga ett beslut enligt 5 kap. 30 b § FBL särskilt. En sådan möjlighet har införts genom ett tillägg lill förevarande stycke punkt 3.

Del bör uppmärksammas att den föreslagna ändringen formulerats så att också ell beslut varigenom fastighetsbildningsmyndigheten vägrat bifalla en framställan om särskild avlrädestidpunkt kan överklagas. Rättighetshavaren kan sålunda överklaga även när tidpunkten för hans skyldighet all avträda marken sammanfaller med den lilllrädestidpunkt som gäller för fastighetsägarna enligt 5 kap. 30 § FBL.

I första stycket (punkt 5) har vidare gjorts en ändring med avseende på vad som föreskrivs beträffande överprövning av beslut om rättelse enligt 4 kap. 42 § FBL. Ändringen är en följd av att den sistnämnda paragrafen upphävs (avsnitt 2.4.2).

Till första stycket har även fogats en ny punkt (punkt 9) som innebär att ett beslut av faslighetsbildningsmyndighelen att avvisa ett överklagande kan överklagas särskilt. Bestämmelsen motiveras av nyordningen beträffande ingivande av skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Andra stycket

Ändringen innebär att ett överklagande skall ges in lill faslighetsbildningsmyndighelen. Skälen härtill har redovisats i avsnitt 2.4.1. Där har även förfarandet vid faslighetsbildningsmyndighelen med anledning av över-klagandel berörts. Se även specialmotiveringen till 15 kap. 12 § FBL.

15 kap. 3-7 §§

De sakliga ändringarna är föranledda av nyordningen att skrivelse med överklagande skall ges in till fastighelsbildningsmyndigheten i stället för lill fastighetsdomstolen. Se även specialmotiveringen lill 15 kap. 2 § andra stycket.

De redaktionella ändringarna är föranledda av att ullrycken besvär och
talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande. 100

15 kap. 10 § Prop. 1988/89:77

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastighelsregistermyndighetens möjligheter att ta initiativ för att förhindra att fastighetsregistreringen blir oriktig till följd av fel eller oklarhet i en förrättning. Den särskilda bestämmelsen om självrätlelse i 4 kap. 42 § FBL upphävs nu. En sådan åtgärd skall i fortsättningen vidtas enligt vad som föreskrivs i 26 § förvaltningslagen (1986:223). I förevarande paragraf hänvisas därför till del sistnämnda lagrummet.

Ändringen i andra stycket är endast redaktionell. Se specialmoliveringen till 15 kap. 3-7 §§ FBL.

15 kap. 11 §

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmoliveringen till 15 kap. 3-7 §§ FBL.

15 kap. 12 §

Paragrafen är ny. Den ersätter delvis bestämmelserna i 16 kap. I §.

Första stycket

Med den nya förvaltningslagen (1986:223) gäller som grundregel vid överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut att den handling i vilken överklagandet sker skall ges in till beslutsmyndighelen. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) framgår att denna ordning även skall gälla fastighetsbildningsmyndighetens beslut, vilket föranlett ändring i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket FBL.

Nyordningen innebär att det ankommer på fastighelsbildningsmyndigheten att pröva om överklagandet har skett i rätt lid och på föreskrivet sätt. Denna prövning ankom tidigare på fastighetsdomstolen. Bestämmelsen om detta fanns i 16 kap. 1 §, dvs. i kapitlet om förfarandet vid fastighetsdomstolen. Att prövningen nu flyttats lill fastighelsbildningsmyndigheten har motiverat all bestämmelsen överförts lill 15 kap. Beträffande fastighetsbildningsmyndighetens handläggning av en skrivelse med överklagande hänvisas lill vad som gäller för tingsrätt enligt 52 kap. 2 och 4 §§ RB.

Föreskrift om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten finns i 10 § förvaltningslagen.

Om ett överklagande har kommit in för sent skall faslighetsbildningsmyndighelen med tillämpning av 52 kap. 2 § RB avvisa den. Beslutet att avvisa överklagandet kan i sin tur överklagas. En bestämmelse om det har tagits in i 15 kap. 2 § första stycket 9 FBL.

Fastighelsbildningsmyndigheten skall utan dröjsmål översända skrivel
sen och handlingarna i ärendet till fastighetsdomstolen. Om överklagandet
innehåller ett inhibitionsyrkande, bör faslighetsbildningsmyndighelen inte 101

avvakta all liden för överklagande löper ut utan genast sända in överklä- Prop. 1988/89:77 gandet.

Andra stycket

En myndighet får i vissa fall ompröva sina beslut. Bestämmelser om detta finns i 27 —28§§ förvaltningslagen. I enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.4.1 anges emellertid i förevarande stycke att fastighetsbildningsmyndigheten inte skall kunna ompröva sina beslut.

16kap. 1§

Paragrafen har fått en ändrad lydelse till följd av den nya ordningen för ingivande av en skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Första meningen har ersatts med en ny bestämmelse i 15 kap. 12 § första stycket FBL.

Andra meningen reglerade tidigare vad som skulle gälla om en besvärsskrivelse felaktigt gavs in lill beslutsmyndighelen. Nu regleras i stället vad som gäller om skrivelsen med överklagandet felaktigt ges in till överinstansen, fastighetsdomstolen. Domstolen skall inte pröva om överklagandet skett i rätt tid. Denna prövning ankommer nu på fastighetsbildningsmyndigheten. Domstolen skall därför översända skrivelsen till denna myndighet med anteckning om när den kom in till domstolen.

16 kap. 2 §

Ändringen är endast redaktionell. De har föranlelts av alt uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

16 kap. 3 §

Paragrafen reglerar frågan om fastighetsdomstolens skyldighet att kommunicera besvärsinlagan och att vidta andra förberedande åtgärder, såsom särskilt sammanträde (andra stycket).

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen lill 16 kap. 2 § FBL.

Tredje stycket

Detta stycke, som är nytt, reglerar frågan i vilken utsträckning ett till
fastighetsdomstolen överklagat faslighetsmål får avgöras vid sådant sär
skilt sammanträde som anges i andra stycket. Uppnår sakägarna och
övriga taleberätligade en överenskommelse under sammanträdet om hur
det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras under sammanträ
del i enlighet med överenskommelsen. En förutsättning är dock att över- 102

enskommelsen inte strider mot de övriga villkor som gäller för fastighets- Prop. 1988/89:77 bildningsålgärden. Överenskommelsen skall således prövas i sak av fastighetsdomstolen.

Vid det särskilda sammanträdet är fastighetsdomstolen domför med en ensam lagfaren ledamot. Att domstolen i denna sammansättning får avgöra målet i sak under nyss angivna förutsättningar framgår av lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, 4 § andra stycket.

16 kap. 9, 11, 12 och 15 §§

Ändringarna är endast redaktionella. De har föranlelts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

11 kap. 1§

Ändringen är endast redaktionell. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

17 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överprövning av fastighetsdomstolens beslut.

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 17 kap. 1 § FBL.

Andra stycket

Uppräkningen av de fall där fastighetsdomstolens beslut inte får,överklagas har kompletterats med en hänvisning till 15 kap. 2 § första stycket 9.

Med den nya ordning för ingivande av besvärshandling som införts (se avnsill 2.3.2) har det tillkommit ytterligare en instans. Genom förevarande bestämmelse inskränks prövningen av om ett överklagande skett i rätt lid lill två instanser, fastighelsbildningsmyndigheten och fastighetsdomstolen.

18 kap. 1 §och 19 kap. 3 §

Ändringarna är av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 17 kap. I §FBL.

103

övergångsbestämmelserna Prop. 1988/89:77

De föreslagna ändringarna i fastighelsbildningslagen skall enligt huvudregeln i punkt 1 träda i kraft den I januari 1990.

1 puftkt 2 görs två undantag från huvudregeln. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b §, som anger vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servilul upphör att gälla i mark som genom fastighetsreglering förs över ' från en fastighet lill en annan, skall inte tillämpas vid en förrättning som har sökts före den nya lagens ikraftträdande. Inte heller skall de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §, som möjliggör för fastighelsbildningsmyndigheten all förordna att en avtalsrättighet skall fortsätta att gälla i mark som överförs genom fastighetsreglering, tillämpas vid förrättning som sökts före ikraftträdandet.

Punkt 3 syftar till all klargöra alt sättet att överklaga ett beslut som meddelats före lagens ikraftträdande inte påverkas av de nya förfarandereglerna i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om äganderättsutredning och legalisering, ÄULL

i§

Första stycket

I första stycket anges under vilka förutsättningar äganderättsutredning får ske. Till de två fall som är reglerade i första och andra meningarna fogas i tredje meningen ytterligare ett fall, nämligen då äganderätten är oviss beträffande en enstaka fastighet.

Med fastighet avses i detta fall en hel regislerfastighet. Den som genom äganderättsutredning vill vinna lagfart på en sämjelott eller annat område av en registerfastighet bör även fortsättningsvis vara hänvisad lill legalise-ringsförfarandet och den möjlighet lill äganderättsutredning som enligt 21 § ÄULL finns inom ramen för detta institut.

Förutsättningen för äganderättsutredning beträffande en enskild fastighet är, enligt den nya tredje meningen, att den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst. Detta innebär att äganderättsutredning inte kan inledas beträffande en fastighet som inte någon gör anspråk på. Inte heller kan en sådan utredning komma lill stånd när oklarheten hänför sig till den nuvarande innehavarens åtkomst.

Andra stycket

Från regeln att en äganderättsutredning förutsätter all länsstyrelsen med
delar ell förordnande om denna gäller ett undantag beträffande fall då
fråga om äganderättsutredning rörande en enstaka fastighet uppkommer i
en pågående förrättning. Fastighelsbildningsmyndigheten får då själv be
sluta om äganderättsutredning. Ell sådant beslut skall, på samma sätt som 104

länsstyrelsens förordnande, föregås av samråd med inskrivningsmyndig- Prop. 1988/89:77 heten och andra myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för frågans prövning.

Äganderättsutredning bör inte företas, om syftet med utredningen kan uppnås på ett enklare sätt genom lagfartssammanlräde. Med denna utgångspunkt blir del framför allt i två fall som äganderättsutredning bör ha företräde framför lagfartssammanträde. Det ena fallet är då fastigheten berörs av en lantmäleriförrätlning. Att lagfartsfrågan får sin lösning inom ramen för förrättningen innebär väsentliga förenklingar i förhållande till nuläget. Del andra fallet är då äganderällsfrågan förutsätter en undersökning av hävden. Om hävdeförhållandena är klara och fastigheten inte berörs av någon lantmäteriförrällning saknas del som regel anledning att välja äganderättsutredning framför lagfarlssammaniräde.

Äganderättsutredning är emellertid inte en lämplig form för att slita en tvist om bättre rätt till en enstaka faslighet. I sådana fall bör parterna hänvisas att väcka talan vid allmän domstol.

2§

Enligt gällande räll kan en äganderättsutredning inte genomföras inom ramen för en annan lantmäteriförrättning. Ett undantag gäller dock då äganderättsutredningen företas i samband med en legaliseringsförrättning (21 ÄULL).

Andra stycket

1 ett nytt andra stycke skapas utrymme för fastighetsbildningsmyndigheten att handlägga äganderättsutredning gemensamt med en fastighetsbildnings-, anläggnings- eller ledningsförrällning.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1.4) utvidgas tillämpningsområdet för äganderättsutredning, så att sådan utredning skall kunna omfatta även en enstaka fastighet. Denna utvidgning blir av stor praktisk betydelse, eftersom äganderättsutredningen då kan handläggas i den lantmäteriförrällning där behovet av att klarlägga äganderätten uppkommit. Del nya stycket har således närmast karaktär av konsekvensändring. Det bör påpekas att samordningsmöjligheten inte är avsedd att minska kravet på att den som söker en förrättning skall kunna styrka sin äganderätt genom lagfart på den berörda fasligheten eller på något annat sätt.

Tredje stycket

Detta stycke motsvarar det tidigare andra stycket. Hänvisningen lill 4 kap.
42 § FBL har dock utgått eftersom den paragrafen har utmönstrats. Rättel
se i en förrältningsakl skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i
26 § förvaltningslagen (1986:223) (se avsniu 2.4.2). 105

4.5 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, AL Prop. 1988/89:77

7§

Första stycket

I tredje meningen i delta stycke anges vilken betydelse begreppet hyresgästorganisation har i lagen. Definitionen har anpassats lill vad som gäller enligt bostadssaneringslagen (1973:531). Ändringen har behandlats i avsnitt 2.5.1 i den allmänna motiveringen.

Den nya lydelsen gäller inte förrättningar där sammanträde med sakägare hållits före ikraftträdandet, se övergångsbestämmelserna.

18§

I paragrafen regleras frågan om rätt all la initiativ lill anläggningsförrättning. Ändringen i första stycket har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.4.

Första stycket

Till della stycke har fogals en bestämmelse av innebörd att även en samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrättning. Förutsättningarna härför är att initiativet grundar sig på ett slämmobeslut och att förrättningen angår en gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

Av kravet på alt samfallighetsföreningens initiativrätt skall grundas på ett slämmobeslut följer all beslutet bör inges samtidigt med föreningens förrättningsansökan.

En fastighetsägare som är missnöjd med ell slämmobeslut om ansökan om anläggningsförrällning har möjlighet att klandra beslutet enligt reglerna om talan mot föreningsstämmobeslut i lagen om förvaltning av samfälligheter. För att en förrättningsansökan från samfällighetsföreningen skall tas upp till prövning måste del därför föreligga en uppgift om att slämmo-beslulel inte har klandrats inom räll tid eller om att beslutet har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

19§

Första stycket

I första meningen utgår hänvisningen till 4 kap. 42 § FBL med hänsyn till att detta lagmm, som behandlade självrättelse, upphävs. Rättelse i förrätl-ningsakter skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i 26 § förvaltningslagen (1986:223), jämför allmänna motiveringen avsnitt 2.4.2.

22 §

Hänvisningen till 8 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen

(1970:988) utgår, då denna bestämmelse överförs lill 4 kap. 11 § tredje 106

stycket i den lagen. I 19 § första stycket anläggningslagen finns redan en Prop. 1988/89:77 hänvisning till 4 kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

35 §

Paragrafen anger förulsättningarna för omprövning av anläggningsförrättning. Ändringen av paragrafen har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.3.

Till första stycket har fogals en bestämmelse som medger omprövning i något större utsträckning än enligt gällande räll.

Ändringen har i första hand föranletts av önskemål om alt lättare kunna få till stånd omprövning av anläggningsbeslut som gäller gemensamhetsanläggningar inom bostadsområden. Ändringen är dock generell, och de utvidgade möjligheterna föreligger således oavsett vilka förhållanden den tidigare förrättningen angått.

Övergångsbestämmelserna

Det såväl geografiskt som sakligt utvidgade hyresgästinflytandel påverkar inte förrättningar som fortskridit så långt att sammanträde med sakägarna har hållits före den nya lagens ikraftträdande. Däremot skall de nya bestämmelserna tillämpas vid förrättningar som har sökts före ikraftträdandet men där första sammanträdet hålls efter ikraftrrädandet.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter, SFL

Paragrafen innehåller vissa föreskrifter om fastighetsdomstols medverkan vid delägarförvaltning av samfällighet. Ändringen i paragrafen har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.1.

Första stycket

Ändringen innebär att fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande
av sammanträdesledare upphör. 1 stället skall faslighetsbildningsmyndig
helen hålla delägarsammanträde när sådant begärs. På begäran av någon
delägare får dock faslighelbildningsmyndighelen förordna annan att hålla
sammanträdet. Sammanträdel skall hållas för avgörande av den tvistiga
frågan eller, om omständigheterna ger anledning därtill, för anordnande
av föreningsförvaltning. 107

Andrastycket Prop. 1988/89: 77

Ändringen innebär all den möjlighet som enligt gällande rätt föreligger för fastighetsdomstolen all vidta vissa interimistiska åtgärder förts över till fastighelsbildningsmyndigheten.

Genom en hänvisning i 21 § lill förevarande paragraf blir den nya ordningen tillämplig även i fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening.

Ändringen är föranledd av ändringarna i 7 §.

20§

Paragrafen innehåller bestämmelser om bildande av samfällighetsförening.

Andra och tredje styckena

Vad som föreskrivs i gällande rätt beträffande fastighetsdomstol såvitt gäller förordnande av sammanträdesledare ändras så att fastighetsbildningsmyndigheten utan särskilt förordnande skall vara sammanträdesledare. I andra stycket föreskrivs vidare — för fall då en samfällighetsförening skall bildas ulan direkt samband med en förrättning enligt FBL eller AL — all fastighelsbildningsmyndigheten på begäran av delägare får förordna någon till sammanlrädesledare.,

Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.5.3.1 i den allmänna motiveringen.

28 §

Paragrafen upptar föreskrifter om vad stadgarna för en samfällighetsförening skall innehålla. Ändringarna och tilläggen till denna paragraf har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

I en ny punkt 7 föreskrivs alt en samfällighetsförenings stadgar skall ange de grunder enligt vilka medel skall fonderas för underhåll och förnyelse av anläggningen. 1 tredje stycket anges vilka typer av samfällighetsföreningar som skall ha en stadgeföreskrift av della slag.

Det är en uppgift för den enskilda föreningen att själv utarbeta grunderna för fonderingen. Dessa grunder bör utformas med hänsyn till anläggningens omfattning och varaktighet och syfta till en jämn och rättvis fördelning över tiden av de totala kostnaderna.

Bestämmelsen gäller även äldre samfällighetsföreningar. Stadgeändring 108

skall enligt övergångsbestämmelserna beslutas på den stämma som inträf- Prop. 1988/89:77 far närmast efter sex månader från lagens ikraftträdande.

För föreningar med här föreskrivet innehåll i stadgarna ankommer det på styrelsen att ombesörja att fondavsättning kommer till stånd.

Tredje stycket

Detta stycke är nytt. Skyldigheten enligt första stycket 7 att i samfällighetsföreningars stadgar ange grunderna för fondavsättning gäller inte alla föreningar och inte heller alla typer av anläggningar.

De föreningar som avses är sådana som förvallar gemensamhetsanläggningar inom bostadsområden med småhusfastigheter eller med sådana fasligheter jämte hyres- eller bostadsrättsfasligheter. Småhusfastigheter kan i detta sammanhang vara såväl en- eller tvåfamiljefastigheter för permanentboende som fritidsfastigheter.

Endast de föreningar som förvallar anläggningar av kommunalteknisk natur eller annars är av större värde omfattas. Med kommunallekniska anläggningar avses exempelvis VA- och fjärrvärmenät, förbindelseleder samt lek- och grönområden. När del gäller övriga anläggningar som bör föranleda fondavsättning går del inte att ange en värdegräns. Vad som åsyftas är dyrbara anläggningar som inte kan klassificeras som kommunallekniska. Del kan vara fråga om en simbassäng, en tennisbana eller en särskild kvarterslokal för lek eller samvaro. En gemensamhetsanläggning för en mindre installation, l.ex. en TV-antenn, bör däremot typiskt sett inte föranleda fondering.

41a§

Paragrafen är ny. Första stycket innehåller bestämmelser om under-hållsplan. 1 andra stycket föreskrivs alt det av utgifts- och inkomststaten för en förening som är skyldig att fondera skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning. Frågorna har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Bestämmelserna utgör ett komplement till 28 § och vad som föreskrivs där om skyldighet för vissa föreningar att i sina stadgar ange grunderna för fondavsättning.

Syftet med underhålls- och förnyelseplanen är att åstadkomma ett beslutsunderlag för fondavsättningen. Planen bör därför innehålla uppgifter om anläggningens status och underhåll. Planen bör kontinuerligt ses över.

En underhållsplan behöver upprättas bara i det fall det är fråga om en anläggning av kommunalteknisk natur eller annars av större värde.

Andra stycket

Innan uttaxering av bidrag från föreningsmedlemmarna kan ske, skall

enligt 41 § SFL en utgifts- och inkomststal upprättas av styrelsen. Staten 109

skall framläggas på föreningsstämma och godkännas av denna. Medlem- Prop. 1988/89:77 marna bör av utgifts- och inkomststaten kunna utläsa hur mycket av inbetalda medel som skall fonderas och i förekommande fall kunna förorda andra belopp än de som styrelsen föreslagit. Av denna anledning skall belopp för fondering specificeras.

4.7 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen, LL

16§

Första stycket

Hänvisningen lill 4 kap. 42 § FBL utgår eftersom delta lagrum, som behandlat självrättelseförfarandel, upphävs. I fortsättningen skall självrättelse ske enligt bestämmelserna i 26 § förvaltningslagen (1986:223).

20 §

Hänvisningen till 8 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) utgår eftersom denna bestämmelse förs över till 4 kap. 11 § tredje stycket i den lagen. 1 16§ första stycket ledningsrättslagen finns redan en hänvisning till 4 kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i jordabalken,

2. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål,

3. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

6. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

110

Lagrådet Prop. 1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-12-22

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 december 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Del har under lagrådsföredragningen upplysts att den lydelse av 4 § som har föreslagits i remissen inte helt tillgodoser del föreliggande reformbehovet. Avsikten är enligt remissen att förenkla handläggningen i fastighetsdomstolen i fall då ett överklagat faslighetsbildningsmål är av enklare beskaffenhet eller då parterna är ense om hur det överklagade beslutet skall ändras.

Huvudregeln är att fastighetsdomstolen skall hålla huvudförhandling när den i sak prövar ett överklagat beslut av faslighetsbildningsmyndighelen. Huvudförhandling behöver dock inte hållas, om del kan antas all en sådan saknar betydelse för prövningen och sakägare eller företrädare för allmänt intresse inte har begärt huvudförhandling (16 kap. 8 § första stycket fastighetsbildningslagen).

Bestämmelser om fastighelsdomslolens sammansättning finns i lagen om domstolar i fastighetsmål. Fastighetsdomstolen består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän (§ 3). När ett fastig-hetsbildningsmår enligt den särskilda bestämmelsen i 16 kap. 8§ första stycket fastighelsbildningslagen får avgöras ulan huvudförhandling, är dock domstolen domför utan de båda nämndemännen (4 § första meningen lagen om domstolar i fastighetsmål). 1 övrigt är domstolen domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som tingsrätt (4 § andra meningen).

Den sistnämnda domförhetsregeln innebär bl.a. att fastighetsdomstolen
vid huvudförhandling är domför med en lagfaren ledamot när detta är
tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet och parterna samtycker lill
del (jfr 1 kap. 3 § femte stycket rättegångsbalken). Däremot kan domstolen
inte i den sammansättningen avgöra målet utan huvudförhandling. Dom
förhetsregeln i 4 § första meningen i lagen om domstolar i faslighetsmål
gäller nämligen i samtliga fall då ett faslighetsbildningsmål avgörs i sak
utan huvudförhandling. Denna skillnad i domförhet bör enligt vad som
framgår av remissprotokollet undanröjas. Även när ell faslighetsbildnings
mål enligt de särskilda bestämmelserna i fastighetsbildningslagen avgörs
utan huvudförhandling bör fastighetsdomstolen vara domför med en lag- 11;

faren ledamot då detta är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet Prop. 1988/89: 77 och parterna samtycker till del. Också i det fallet att det under förberedelsen uppnås enighet om utgången i målet bör målet enligt remissprotokollet kunna avgöras utan huvudförhandling av en lagfaren domare.

Det föreliggande reformbehovet kan enligt lagrådets mening enklast tillgodoses genom att domförhetsreglerna i 4 § lagen om domstolar i fastighetsmål kompletteras med särskilda bestämmelser avseende faslighetsbildningsmål av enklare beskaffenhet eller där parterna är ense. Vidare bör paragrafens andra mening i dess nuvarande lydelse brytas ut och bilda ett nytt andra stycke. Paragrafen bör ges följande lydelse:

"När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. I fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden saml övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet, eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att del avgörs av en lagfaren ledamot och parterna samtycker till del.

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt."

Med dessa domförhelsregler saknas del behov av att ändra förfarande-reglerna i fastighelsbildningslagen. Förslaget i remissen om komplettering av 16 kap. 3 § med ett nytt tredje stycke bör därför utgå.

Någon övergångsreglering torde inte behövas. Lagrådet förordar alltså att den föreslagna övergångsbestämmelsen i punkt 2 utgår.

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4 kap. 11 §

Paragrafen innehåller i sin gällande lydelse dels en bestämmelse om skyldighet för faslighetsbildningsmyndighelen att utreda vilka som i egenskap av fastighetsägare eller på annan grund är sakägare i ett faslighetsbild-ningsärende, dels en regel om att den som har lagfart på en fastighet i princip skall anses som ägare.

Enligt remissförslaget skall bestämmelsen om fastighetsbildningsmyndighetens utredningsskyldighet flyttas till ett nytt tredje stycke i paragrafen, medan regeln om lagfartens betydelse tas in i ett nytt andra stycke. I första stycket har tagits in nya bestämmelser om vem som är sakägare. Stycket innehåller till en början en allmän bestämmelse om att sakägare är den som äger en faslighet som berörs av förrättningen eller som har servitutsrätt i en sådan fastighet. Vidare sägs i första stycket dels att en samfällighetsförening är sakägare, om förrättningen angår samfälld mark som förvallas av en sådan förening, dels att vid fastighetsreglering innehavare av nyltjanderäu eller rätt till elektrisk kraft kan vara sakägare. Den sistnämnda regeln har flyttats från nuvarande 5 kap. 34 §.

Lagrådet har ingen erinran mot att en samfällighetsförening i den angiv
na situationen skall vara sakägare. Lagrådet har också förståelse för att 112

man i övrigt vill precisera sakägarbegreppet. Utformningen av de föreslag- Prop. 1988/89:77

na bestämmelserna på denna punkt reser emellertid vissa invändningar.

Bestämmelserna får till följd alt exempelvis innehavare av tomträtt i en

fastighet som berörs av en fastighetsbildningsförrättning blir sakägare bara

när det är fråga om fastighetsreglering. En sådan ordning torde inte vara

avsedd. Det kan ifrågasättas om inte sakägarbegreppet även i övrigt har

blivit alltför snävt.

Enligt lagrådets mening talar övervägande skäl för att man behåller den nuvarande, allmänt hållna beskrivningen av sakägarbegreppet i förevarande paragraf I den mån det behövs preciseringar för olika typer av fastighetsbildningsförrättningar, bör sådana preciseringar liksom hittills göras i de särskilda kapitel som handlar om dessa förrättningar.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att man låter del nuvarande innehållet i förevarande paragraf — dvs. bestämmelsen om fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att utreda vem som är sakägare och regeln om lagfartens betydelse — bilda ett första stycke, medan den särskilda bestämmelsen om sakägare vid fastighetsreglering bör stå kvar i 5 kap. 34 §.

Bestämmelsen om faslighetsbildningsmyndighetens utredningsskyldighet har ett nära samband med de regler omuppgiftsskyldighet m.m. för fastighetsägare som i remissförslaget har tagits in i tredje stycket andra och tredje meningarna. Dessa regler bör enligt lagrådets mening bilda ett nytt andra stycke. Härvid bör emellertid vissa jämkningar göras i förhållande till den remitterade texten. Den föreslagna skyldigheten för fastighetsägaren att uppge "sådana för honom kända innehavare av särskild rätt lill fastigheten som är sakägare" kan enligt lagrådels uppfattning medföra praktiska problem. Fastighetsägaren bör istället, i likhet med vad som nu är fallet enligt 8 kap. 7 § andra stycket när det är fråga om inlösen, åläggas att uppge för honom kända innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft.

I ett nytt tredje stycke bör enligt lagrådets mening tas in de bestämmelser som i remissförslaget finns i andra stycket andra och tredje meningarna och som handlar om bl. a. del fallet att det är ovisst vilken av flera personer som äger en fastighet.

Slutligen anser lagrådet att den tidigare berörda bestämmelsen om samfällighetsföreningar bör få bilda ett avslutande fjärde stycke.

Lagrådet föreslår alltså att den nu behandlade paragrafen får följande lydelse:

"I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighelsbildningsmyndigheten utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om del ej visas alt fastigheten tillhör annan.

Ägaren till en fastighet som berörs av förrättningen skall på begäran av
fastighelsbildningsmyndigheten uppge för honom kända innehavare av
servitut, nyttjanderätt och räll lill elektrisk kraft. Underlåter han del utan
giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för
rättighetshavaren. 113

8 Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 77

Om det är ovisst vilken av flera som äger en faslighet eller som innehar Prop. 1988/89: 77 en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärvaren sakägare.

Om en förrättning angår samfälld mark som förvallas av en samfällighetsförening, är föreningen sakägare i stället för delägarna."

4 kap. 11 a §

I paragrafens första stycke har tagils in regler om förordnande av god man med uppgift alt företräda ett upplöst bolag eller en upplöst sammanslutning av annat slag. Förutsättningarna för ett sådant godmansförordnande är enligt den föreslagna lagtexten att det inte går att i förrättningen utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare och kostnaderna för en likvidation inte skulle slå i rimligt förhållande lill värdet av den egendom som tillhör sammanslutningen.

Om den sammanslutning som har upphört är ell bolag eller en ekonomisk förening, torde det i princip alltid vara möjligt att utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare. All förordna god man med hänsyn lill svårigheterna att få fram rättsägare torde sålunda i första hand bli aktuellt när del gäller andra sammanslutningar än bolag och ekonomiska föreningar, t. ex. ideella föreningar och stiftelser. I fråga om dessa sammanslutningar kan det emellertid uppstå svårigheter att utreda inte bara vilka av flera personer som är rättsägare utan också om det över huvud taget finns någon rättsägare. Även i en sådan situation kan det finnas behov att förordna god man.

Vad som nu har sagts innebär att det föreslagna första stycket i vilket fall som helst behöver justeras när det gäller förutsättningarna för ett godmansförordnande. Enligt lagrådets mening är det emellertid onödigt alt i lagtexten ange dessa förutsättningar. Det får anses tillräckligt att föreskriva att, om en fastighetsbildningsförrätlning rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, rätten får förordna god man med uppgift att företräda sammanslutningen.

1 det föreslagna andra stycket av förevarande paragraf sägs att, när förrättningen har avslutats, rätten skall bestämma om den fortsatta förvaltningen och att rätten därvid får föreskriva att sammanslutningens egendom skall överlämnas till allmänna arvsfonden. Enligt lagrådets uppfattning får rätten med dessa bestämmelser alltför stor frihet. En förutsättning för att den ifrågavarande egendomen skall överlämnas till allmänna arvsfonden måste rimligen vara att del inte har framkommit rättsägare till sammanslutningen.

Allmänt sett är det emellertid anmärkningsvärt att man i fastighetsbildningslagen reglerar vad som skall ske med en fastighet som berörs av en fastighetsbildningsförrätlning, sedan förrättningen har avslutats. I och för sig torde det finnas behov av regler beträffande fastigheter till vilka det inte finns någon ägare. Ett sådant behov finns emellertid oavsett om fasligheten har berörts av en fastighetsbildningsåtgärd eller ej.

Med hänsyn till det anförda föreslår lagrådet att de föreslagna bestäm- 114

melserna i andra stycket utgår och att frågan om vad som skall ske Prop. 1988/89:77

beträffande fastigheter utan ägare blir föremål för reglering i ett annat

sammanhang.

1 lagtekniskt hänseende får del anses lämpligt att den nuvarande bestämmelsen om godmansförordnande samordnas med regeln i 4 kap. 12 § om anmälningsskyldighet beträffande vissa andra typer av godmansförord-nanden. Lagrådet föreslår att bestämmelsen om förordnande av god man med uppgift att företräda vissa sammanslutningar får bilda ett första stycke i 4 kap. 12 § och all det i andra stycket av den paragrafen sägs att, om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, fastighetsbildningsmyndigheten skall anmäla detta hos rätten.

Det sagda innebär att den föreslagna 4 kap. 11 a § utgår och att 4 kap. 12 § får följande lydelse;

"Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighelsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten."

4 kap. 18 §

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att den som är sakägare endast därför att han har del i samfällighet inte behöver kallas till förrält-ningssammanträde, om underrättelse enligt de nya reglerna i 6 kap. 7 § första stycket har lämnats. Kallelse skall dock utfärdas, sägs det vidare, om sakägaren har framställt yrkande eller visat intresse i saken.

Uttrycket "visat intresse" är enligt lagrådets mening så pass vagt att det passar mindre väl i det aktuella sammanhanget. För all fastighetsbildningsmyndighetens bedömning skall underlättas bör det alltid krävas att sakägaren har framställt yrkande för att kallelse i det berörda fallet skall utfärdas.

1 första stycket finns en bestämmelse om att kallelse inte behövs, om det kan antas att den sakägare som det är fråga om ändå infinner sig. Rimligtvis måste denna bestämmelse gälla även i de fall som regleras i andra stycket. Även om en sakägare som avses i andra stycket har framställt yrkande, bör kallelse sålunda kunna underlåtas, om det kan antas att sakägaren ändå infinner sig.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att andra stycket andra meningen utformas på följande sätt:

"Har sakägaren framställt yrkande, gäller första stycket."

5 kap. 10 §

1 ell nytt tredje stycke har tagits in bestämmelser om beräkning av
likvidvärde för markområden i vilka en nyltjanderäu eller ett servitut skall
fortsätta att gälla lill följd av ell förordnande enligt de nya reglerna i 5 kap. 115

33 a § eller 7 kap. 13 §. Innebörden av den föreslagna lagtexten är enligt Prop. 1988/89:77 lagrådets mening inte helt klar. Lagrådet föreslår att tredje stycket får följande lydelse:

"Om en nyttjanderätt eller ett servitut skall fortsätta att gälla i ett markområde till följd av ett förordnande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall likvidvärdet för markområdet minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rättigheten medför för tillträdaren av markområdet, i den mån minskning kan ske utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre räll än rättigheten. Kan minsking inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd härav skall betalas fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen."

5 kap. 34 §

1 enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 4 kap. 11 § bör den nuvarande bestämmelsen om vem som är sakägare vid fastighetsreglering stå kvar i förevarande paragraf De bestämmelser som enligt lagrådsremissen skall las in i 5 kap. 34 § bör i stället få bilda en ny 34 a §.

15 kap. 12 §

1 första stycket föreslås i fråga om handläggningen hos fastighetsbildningsmyndigheten av skrivelser som innehåller överklagande att 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken skall gälla i stället för 24 och 25 §§ förvaltningslagen. Den föreslagna ordningen stämmer med vad som gäller för arrende- och hyresnämnder och för va-nämnden. Något skäl till att hänvisa till bestämmelserna i rättegångsbalken i stället för all låta förvaltningslagens mer utförliga bestämmelser gälla anfördes inte när reglerna för dessa nämnder infördes (prop. 1986/87:39). Enligt lagrådets mening är del en bättre ordning att låta förvaltningslagens bestämmelser gälla, vilket de gör om inget annat sägs.

I andra stycket har tagils in en regel om att förvaltningslagens bestämmelser om omprövning inte skall gälla för beslut av fastighetsbildnings-myndighet. Enligt lagrådets mening har det inte anförts bärande skäl för en sådan ordning. Föreskrifterna om omprövning i 27 och 28 §§ förvaltningslagen innehåller sådana begränsningar med hänsyn lill den enskilde att del inte kan vara någon olägenhet alt tillämpa dem på förevarande område.

Vad som nu har sagts leder till alt den nu diskuterade paragrafen bör utgå.

16 kap. 1 §

1 paragrafen har tagits in en bestämmelse som tar sikte på det fallet att en
skrivelse med överklagande har getts in till fastighetsdomstolen i stället för
lill faslighetsbildningsmyndighelen. Domstolen skall i så fall vidarebeford
ra skrivelsen till faslighetsbildningsmyndighelen och samtidigt lämna upp
gift om vilken dag skrivelsen kom in till domstolen. Denna bestämmelse 116

överensstämmer med vad som för förvaltningsmyndigheters del har före- Prop. 1988/89: 77 skrivits i 24 § tredje stycket andra meningen förvaltningslagen. Av första meningen i det angivna stycket följer att faslighetsbildningsmyndighelen inte skall avvisa skrivelsen med överklagande, om den har kommit in till fastighetsdomstolen inom överklagandetiden.

Övergångsbestämmelserna

I 4 kap. 11 § har tagits in en regel om att en samfällighetsförening i vissa fall är sakägare vid en fastighetsbildningsförrätlning (4 kap. 11 § fjärde stycket enligt lagrådets förslag). Denna regel bör enligt lagrådels mening inte tillämpas när det gäller förrättningar som har sökts före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna bör därför kompletteras så att 4 kap. 11 § fjärde stycket tas med bland de lagrum som nämns i punkt 2.

Lagrådet anser vidare att 16 kap. 1 § bör läggas lill i uppräkningen i punkt 3 av de paragrafer som i vissa fall skall gälla i sin äldre lydelse efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

28 och 41 a§§

Enligt remissprotokollel skall samfällighetsföreningar som förvallar vissa angivna gemensamhetsanläggningar vara skyldiga att göra fondavsättningar för anläggningarnas underhåll och förnyelse. Med anledning därav föreslås vissa ändringar i 28 §, som handlar om vad en samfällighetsförenings stadgar skall innehålla. Vidare införs en ny 41 a §, där det i första stycket sägs att en underhålls- och förnyelseplan skall upprättas och i andra stycket all de belopp som går åt lill fondavsättning skall framgå av föreningens utgifts- och inkomststat.

Enligt lagrådets mening bör skyldigheten att göra fondavsättningar slås fast genom en särskild bestämmelse, som lämpligen kan tas in som ell andra stycke i 19 §. 1 detta stycke bör också föras in en regel om upprättande av underhålls- och förnyelseplan, motsvarande 41 a § första stycket i remissförslaget.

Lagrådet föreslår alltså ett nytt andra stycke i 19 § av följande lydelse:

"Om en samfällighetsförening förvallar gemensamhetsanläggning som är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastigheter eller bostadsrättsfasligheter, skall samfällighetsföreningen avsätta medel lill en fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av gemensamhelsanläggningen. Föreningens styrelse skall i sådant fall också upprätta en underhålls- och förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att fondavsättningarnas storlek skall kunna bedömas."

Godtas vad lagrådet nu har föreslagit, kan 28 § tredje stycket i remiss
förslaget utgå och första stycket punkt 7 ges lydelsen "grunderna för sådan
fondavsättning som avses i 19 § andra stycket". Lagrådet förordar vidare 117

Justitiedepartementet Prop-1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande; statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Bodsiröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988) m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde 1988- 12-01) över förslag lill

1. lag om ändring i jordabalken

2. lagom ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål

3. lagom ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4. lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

5. lagom ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört och biträder lagrådets ändringsförslag. Milt förslag att upphäva 4 kap. 42 § fastighelsbildningslagen föranleder följdändringar även i 19 § lagen om äganderättsutredning och legalisering samt 9 § lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

Också i övrigt bör vissa redaktionella jämkningar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar dels förslaget till 8. lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram. 119

Sammanfattning av utredningens betänkande Fastighetsbildning 1

1 direktiven till fastighetsbildningsutredningen uttalas att kommittén med förtur skall ta upp frågor om sanering av fastighetsindelningen. Härmed avses att kommittén skall överväga åtgärder för att avveckla sådana samfälligheter, servitut och andra inslag i fastighetsindelningen som inte längre fyller något ändamål. Mot bakgrund av detta har kommittén valt att i ett första delbetänkande behandla frågor om onyttiga samfälligheter. Betänkandet innehåller sålunda - efter en inledande historik - en beskrivning av nuvarande samfällighelsförhållanden samt en redogörelse för i vilka hänseenden som dessa vållar olägenheter i förrältningsverksamheten och i andra sammanhang. Härefter följer en diskussion om olika tänkbara tillvägagångssätt för att komma till rätta med eller i vari fall minska olägenheterna. Slutligen redovisas ett förslag lill avveckling av det slags samfälligheter som oftast vållar olägenheter, nämligen väg- och dikessam-fällighelerna.

Flertalet av de samfällighter som finns i dag har sitt ursprung i äldre förhållanden. De flesta har sålunda tillkommit i samband med skiften under 1800-talet eller i vissa fall ännu tidigare. Andra har bildals vid hemmansklyvning eller annan delningsförraltning enligt äldre lagstiftning. Endast ett förhållandevis litet antal samfälligheter har tillkommit efter jorddelningslagens ikraftträdande 1928.

Det torde inte vara praktiskt möjligt alt ange hur många samfälligheter som finns i landet. Detta hänger samman med att jordregistrets redovisning av samfalligheterna är mycket ofullständig. Kommittén har därför vall att belysa nuvarande samfällighetsförhållanden genom att redovisa e.xempel från olika håll i landet. Exemplen har valts bland sådana byar som redan varit föremål för samfällighetsutredning i annat sammanhang.

Vad som främst faller i ögonen vid en granskning av de redovisade exemplen är att den mark som vid laga skiftet undantagits till vägar för bydelägarnas gemensamma behov i myckel stor utsträckning alltjämt är samfälld. Den samfällda vägmärken används till stor del fortfarande som väg. Därvid ingår den ofta i allmän väg eller har den ibland tagits i anspråk för en vägförening eller vägsanifällighet enligt lagen om enskilda vägar eller för en gemensamhetsanläggning. En inte obetydlig del av den samfällda vägmärken har dock numera upphört att användas till väg eller har överhuvudtaget aldrig blivit tagen i anspråk för det ändamålet.

1 flertalet av de som exempel redovisade byarna finns också åtskilliga samfälligheter som bildats för annat än vägändamål, t. ex, för båtplats.

Prop. 1988/89:77 Bilaga I

nätgislplats. kolbotten, kvarnplats, olika slags takter, m. m. Dessa samfäl- Prop. 1988/89:77 ligheler har till största delen upphört att användas för sitt ursprungliga Bilaga 1 ändamål. Flertalet av dem används inte heller av delägarna för något annat gemensamt ändamål.

Den stora förekomsten av onyttiga samfälligheter är till olägenhet i många avseenden. Att mark är undantagen för att tillgodose samfällda behov som inte längre föreligger är sålunda ofta ett hinder mot att marken används på ett ändamålsenligt sätt, Samfalligheterna är ibland också till olägenhet vid användningen av angränsande fastigheter. Det förekommer emellertid också att samfälligheter rent faktiskt införlivats med angränsande fastighet så att t. ex. samfälld vägmark brukas som åker eller ingår i en bostadstomt. När det gäller dessa fall framstår det allmänt sett som otillfredsställande att fastighetsindelningen inte bringats i överensstämmelse med de faktiska brukningsförhållandena. Till detta kommer emellertid att rättsläget oftast är oklart. Det är sålunda sällsynt att den som utan fastighetsbildning införlivat samfälld mark med sin fastighet kan åberopa någon rättslig grund för åtgärden.

Olägenheterna med de onyttiga samfalligheterna kommer ofta i dagen när den samfällda marken skall bli föremål för fastighetsbildning eller när den berörs av en förrättning av annat slag. Kommittén har därför närmare undersökt hur samfällighetsförhållandena belastar fastighetsbiidningsverk-samheten. Denna undersökning har främst gjorts genom en enkät till överlantmätarna.

Av enkätsvaren har framgått att onyttiga samfälligheter berörs vid i genomsnitt nästan var tionde förrättning. Frekvensen är därvid som regel högre på landsbygden än i tätorterna. I drygt hälften av de fall, vid vilka en onyttig samfällighet ligger inom förrättningsområdel. företas också någon åtgärd med denna. Antingen avvecklas den eller också flyttas den till ett annat läge,

1 några enkätsvar har emellertid påpekats att samfällighetsförhållandena vållar olägenhet även i andra förrättningar än i dem där en samfällighet direkt berörs. Detta hänger samman med att samfälligheter i stor utsträckning inte finns redovisade i fastighetsregister och att i allmänhet endast de större samfalligheterna finns utmärkta på fastighetskartor. Det blir därför nästan alltid nödvändigt att i arkivhandlingarna undersöka om det inom förrättningsområdel finns samfälld väg- eller dikesmark eller någon annan samfällighet med obetydlig areal.

En samfällighet är i allmänhet svårare att hantera i förrättningssammanhang än en enskild fastighet beroende på att samfälligheten har många delägare. För att förrättningen skall kunna genomföras måste ibland utredas vilka fastigheter som äger del i samfälligheten och hur delaktigheten fördelar sig mellan dessa. Sådana utredningar, vilka oftast förutsätter arkivforskning, kan bli mycket omfattande och tidskrävande.

Visserligen lämnar olika bestämmelser i fastighetsbildningslagen (FBL) ibland utrymme för en förenklad handläggning av förrättningar som berör samfälligheter. Närde enskilda andelarna i samfälligheten harett ringa värde och ingen av delägarna begär ersättning under förrättningen kan sålunda utredning om delaktigheten undvaras under förutsättning dock att antingen samfälligheten slår under förvaltning av en samfällighetsförening eller annan

121

förvaltningsorganisation eller delägarkrelsen är så stor att kungörelsedelgiv- Prop. 1988/89: 77
ning kan komma i fråga. Bilaga 1

Åtskilliga förrättningar kan emellertid inte förenklas. Flertalet överlantmätare har sålunda i enkätsvaren angett alt frågan om ersättning till samfällighetens delägare måste prövas i 10-20 procent av de förrättningar som avser överföring av samfälld mark. Högre siffror har redovisats från storstadslänen. Vidare har del av enkätsvaren framgått att samfällighetsföreningar och andra ordnade förvaltningsformer är tämligen ovanliga utom i Övre Norrland och i Dalarna.

När en förrättning som berör samfälld mark inte kan handläggas i förenklad form uppkommer merkostnader som kan bli ganska avsevärda. Merkostnader i förhållande lill andra förrättningar av motsvarande slag uppkommer emellertid också när förenkling är möjlig, t, ex. genom de kostnader som är förenade med ett kungörelseförfarande. Dessa merkostnader har av en faslighetsbildningsmyndighet för något år sedan beräknats till ca 600 kr per förrättning. Kommittén har visserligen inte gjort några egna undersökningar som belyser merkostnaderna men anser det knappast sannolikt att det angivna beloppet skulle vara för högt för att utgöra ett genomsnitt för hela Sverige.

Det är således uppenbart att en sanering av fastighetsindelningen med sikte att ta bort de onyttiga samfalligheterna skulle förenkla mänga förrättningar. Detta skulle komma att medföra stora besparingar. En sådan sanering skulle också i många fall främja en mera ändamålsenlig markanvändning eller undanröja oklara rättsförhållanden.

Ett sätt att åstadkomma den angelägna saneringen är att systematiskt gå igenom område efter område och genom fastighetsreglering föra över samfälligheter som inte längre behövs för gemensamt ändamål till enskilda fastigheter. För sådana systematiska saneringsförrätlningar skulle särskilda enkla handläggningsregler kunna övervägas.

Ett förslag om sanering genom förrättningar har lämnats i promemorian (DsJu 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen. Förslaget gick ut på att sanering av fastighetsindelningen skulle komma till stånd genom ett särskilt förfarande som benämndes utställningsförrättning. Mot förslaget har framförts kritik från både rättssäkerhetssynpunkt och kostnadssynpunkt.

Fastighelsbildningsutredningen fäster i sin bedömning av förslaget om utställningsförrättning avgörande vikt vid att kostnaderna för ett genomförande skulle bli alltför höga. Av hänsyn till kostnaderna anser kommittén det inte heller möjligt att utforma något alternativt förslag om systematisk sanering i förrättningsform,

1 Finland, vars fastighetsindelning i stort sett vilar på samma historiska grund som den svenska, har man försökt en annan metod för att till en del komma till rätta med motsvarande saneringsproblem. 1 lagen (983/76) om lägenheters samfällda vägars och avloppsdikens saml med dem jämförbara områdens upphörande att vara samfälligheter (i allmänhet kallad dikeslagen) bestämdes sålunda att mark som inrättats såsom samfälld för väg- eller dikesändamål skulle, utan något föregående förrättningsförfarande, övergå till angränsande fastighet vid lagens ikraftträdande den 1 mars 1977.

Fastighetsbildningsutredningen har närmare studerat den finländska

122

dikeslagen och funnit att denna är väl ägnad att tjäna som förebild till en Prop. 1988/89: 77 motsvarande svensk lagstiftning. 1 belänkandet redovisas därför förslag till Bilaga 1 lag om avveckling av samfällda vägar och diken. Lagförslaget innebär följande.

Lagen skall äga tillämpning i fråga om marksamfälligheler som tillkommit före 1972 och som inrättats för väg- eller dikesändamål. Sådan mark skall omedelbart genom lagens ikraftträdande upphöra att vara samfälld.

Att marken upphör att vara samfälld innebär alt de hittillsvarande delägarna förlorar sin äganderätt. De blir i stället berättigade till ersättning i pengar. Ersättningen fastställs av fastighelsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning (ersätmingsförrättning). Sådan förrättning inleds endast när det påkallats av en delägare. Rätlen lill ersättning går förlorad för den som inte inom två år från lagens ikraftträdande har påkallat ersällningsför-rätlning.

Den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark skall enligt lagförslaget avvecklas även om marken fortfarande används till väg eller dike. Avvecklingen tar således inte sikte på enbart de i egentlig mening onyttiga samfalligheterna. Detta är en nödvändig konsekvens av att avvecklingen inte skall ske genom ett förrättningsförfarande. De ändringar i fastighetsindelningen som skall inträda automatiskt vid lagens ikraftträdande kan således inte föregås av sådana utredningar om den aktuella markanvändningen sorh skulle krävas för att tillämpningsområdet skall kunna begränsas till de onyttiga samfalligheterna.

Den omständigheten att den gemensamma äganderätten till samfälld mark upphör skall emellertid inte inverka pä de nuvarande delägarnas rätt att fortfarande använda marken till väg eller dike. Denna rätt skall kvarstå såsom servitut under förulsällning att marken är lagen i anspråk för väg eller dike vid lagens ikraftträdande, Servitut uppkommer dock inte när delägarnas rätt att använda marken ändå är tryggad, t. ex, genom att marken ingår i allmän väg eller är upplåten till en gemensamhetsanläggning.

Upphävandet av den samfällda äganderätten skall inte heller inverka på nyttjanderätt eller servitut som upplåtits i samfälligheten. Oberoende av om en sådan rättighet upplåtits genom avtal eller den är av officialkaraktär gäller den alltså fortsättningsvis.

Den mark som omedelbart vid lagens ikraftträdande upphör att vara samfälld övergår enligt en huvudregel automatiskt till angränsande fastighet. Gränsar samfälligheten lill flera fastigheter, övergår marken till den fastighet som ligger närmast. Detta innebär vanligen att samfälligheten delas mellan tvä fastigheter längs mittlinjen.

Från huvudregeln stadgas undantag med avseende på mark som ingår i gata eller annan i stadsplan upptagen allmän plats. När det gäller sådan mark skulle en tillämpning av huvudregeln inte leda till resultat som är förenliga med en ändamålsenlig fastighetsindelning. Det är således inte lämpligt att lill fasligheter inom byggnadskvarter överföra mark som enligt stadsplanen utgör allmän plats. I stället föreskrivs att äganderätten lill marken skall övergå till kommunen. Denna regel är betingad av alt kommunen redan med stöd av 43 § byggnadslagen innehar rätten all nyttja marken för det i stadsplanen avsedda ändamålet.

Samfälld mark som enligt den nämnda undantagsregeln skall tillfalla

123

kommunen kan ofta införlivas med någon till gata eller annan allmän plats Prop. 1988/89: 77 avsedd fastighet som redan ägs av kommunen. När detta är möjligt och Bilaga 1 lämpligt, börett sådant införlivande också ske. Förhållandena kan emellertid ibland vara sådana att kommunen äger flera inom stadsplaneområdet belägna fastigheter som kan komma i fråga för en utvidgning med mark som tidigare varit samfälld. Undantagsvis kan det också vara så att det inte finns någon fastighet som är lämpad till mottagare av den samfällda marken. Med hänsyn till det sagda är det inte möjligt att med en lagbestämmelse direkt ange hur den mark som tillfallit kommunen skall inordnas i fastighetsindelningen. Avgörandet av denna fråga får i stället anstå till dess att den genom lagen inträffade förändringen av fastighetsindelningen skall redovisas i fastighetsregister. Kommittén, som förutsätter att erforderliga registerätgär-der i allmänhet kommer att företas i nära anslutning till lagens ikraftträdande när det rör sig om områden inom stadsplan, föreslår att avgörandet får ankomma på fastighetsregistermyndigheten efter framställning från kommunen.

Huvudregeln om den samfällda markens övergång till angränsande fastighet äger således tillämpning dels beträffande kvartersniark inom stadsplan, dels beträffande all samfälld väg- och dikesmark utanför stadsplan. Det är ofrånkomligt att tillämpningen av huvudregeln i dessa fall inte alltid kan leda till resultat som är tillfredsställande. Detta gäller särskilt med avseende på områden med annan detaljplan än stadsplan, inom vilka det i allmänhet inte är lämpligt att fastigheter för bebyggelseändamål utvidgas med mark som enligt planen skall användas lill väg. Även utanför planområden kan del emellertid inträffa att tillämpningen av huvudregeln leder till en annan fastighetsindelning än den som skulle ha kommit i fråga om samfalligheterna avvecklats genom ett förrättningsförfarande i stället för genom en automatiskt verkande lagstiftning. Detta kan t. ex. vara fallet när en samfälld väg som ligger mellan två fastigheter sedan gammalt varit i brukningshänseende införlivad med endast den ena fastigheten och därför lämpligen bort förenas med enbart denna fastighet även med avseende på fastighetsindelningen.

Med hänsyn till det som nu sagts måste det finnas möjligheter att på ett enkelt sätt korrigera fastighetsindelningen när resultatet av den automatiskt verkande regeln om den samfällda markens övergång till angränsande fastighet i del enskilda fallet blivit otillfredsställande. Kommittén föreslär att sådan korrigering får göras innan den förändring som med avseende på fastighetsindelningen inträffat genom lagens ikraftträdande blivit redovisad i fastighetsregister. Fastighetsbildningsmyndigheten får sålunda enligt förslaget för särskilda fall besluta att den förut samfällda marken skall inordnas i fastighetsindelningen på ett annat sätt än som föreskrivits genom lagens huvudregel. Sådant beslut kallas inordnandebeslui.

Frågan om inordnandebeslui skall meddelas kommer vanligen att bli föremål för prövning först när den förut samfällda marken någon gång i framtiden berörs av en förrättning. Den kan därvid aktualiseras av fastighetsbildningsmyndigheten ex officio, Inordnandebeslui skall emellertid kunna meddelas även utan samband med förrättning. 'Prövningen kan i sådant fall påkallas av berörd fastighetsägare. Även länsstyrelsen eller byggnadsnämnden skall kunna påkalla inordnandebeslui. Härigenom kan

124

t, ex. åstadkommas att all mark som förut varit samfälld inom ett område Prop. 1988/89: 77 med byggnadsplan i ett sammanhang blir inordnad i fastighetsindelningen pä Bilaga 1 det sätt som är mest förenligt med planförhållandena.

Fastighetsbildningsutredningen räknar med att den föreslagna lagen om avveckling av samfällda vägar och diken får stor betydelse för en rationalisering av förrättningsverksamheten. Vinsterna uppkommer genom att den samfällda äganderätten upphör omedelbart vid lagens ikraftträdande. En förrättning som avser mark inom en onyttig samfällighet kan sålunda i framtiden genomföras ulan att ett stort antal delägare blir berörda.

Det bör emellertid framhållas alt förslaget inte undanröjer alla olägenheter med de onyttiga väg- och dikessamfälligheterna. Dessa kommer i viss mån att "spöka" även i framtiden. Sä länge den förändring av fastighetsindelningen som inträffat genom lagens ikraftträdande inte blivit föremal för redovisning i fastighetsregistret kan del nämligen ibland bli nödvändigt att med hjälp av arkivhandlingar ta reda på belägenheten av mark som förut varit samfälld. Härmed tillkommer emellertid inte något arbetsmoment som inte förekommer redan i dag när marken fortfarande är samfälld.

Förslagets genomförande är förenat med vissa kostnader.

Det kan sålunda antas att det i vissa fall blir aktuellt med ersättningsförrättningar. Kommittén räknar emellertid med - mot bakgrund av erfarenheterna i Finland - att dessa förrättningar blir fåtaliga. Härtill kommer att förrättningskostnaderna enligt kommitténs förslag skall betalas av sakägarna. Kostnaderna drabbar således inte statsverket.

Kostnader för det allmänna uppkommer däremot när den förändring i fastighetsindelningen som inträffat genom lagens ikraftträdande skall bli föremål för fastighetsregislrering. Dock bör anmärkas att det inte rör sig om några nya kostnader i de fall då registreringen får anstå till dess att den förut samfällda marken berörs av någon förrättningsåtgärd, 1 ett sådant sammanhang skulle nämligen ändå registerätgärder ha vidtagits.

Detta innebär att de kostnader som har ett mera direkt samband med förslagets genomförande i första hand kommer att hänföra sig till sådana fall då registeråtgärder vidtas i ett sammanhang med avseende på planområden. Kommittén räknar emellertid med all dessa kostnader kommer att bli obetydliga i förhållande till de fördelar som är förenade med ett upphävande av den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark inom planområdena.

I betänkandet redovisas också förslag till ändring i 10 kap, 5 § FBL och i 18 § jordabalkens promulgationslag.

Förslagen i betänkandet berör inte andra slags samfälligheter än sädana som inrättats för väg- eller dikesändamäl. De ej berörda samfalligheterna kommer således även i fortsättningen att belasta fastighetsindelningen, I förrättningssammanhang vallar emellertid dessa avsevärt mindre problem än väg- och dikessamfälligheterna. En generell avveckling är därför inte lika angelägen. Kommittén har i stället för avsikt att i ett senare betänkande redovisa förslag till förenklingar i reglerna om avveckling av samfälligheter genom fastighetsreglering.

125

Vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighetsbildning

Sakägare vid fastighetsbildning m. m.

Enligt 4 kap, 11 § FBL ankommer det på fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare i förrättningen. Sakägarutredningen vållar ofta fastighetsbildningsmyndigheten mycket arbete när samfälld mark berörs av förrättningen. Detta har utförligt behandlats i utredningens delbetänkande (SOU 1983:.7) Fastighetsbildning 1, 1 betänkandet lämnades förslag om en avveckling av samfällda vägar och diken. Det innehöll emellertid inte några förslag med avseende på andra slags samfälligheter. Utredningen återkommer i vissa hänseenden till dessa i förevarande betänkande.

Utredningen föreslår inte någon generell och systematisk avveckling av onyttiga samfälligheter utan förutsätter att samfällighetsfrågorna även i fortsättningen kommer att behandlas vid fastighetsreglering i vanlig ordning efter hand som de aktualiseras av sakägare. Det finns emellertid enligt utredningens uppfattning visst utrymme för en förenkling av handUiiiigniiiien. Redan nu gäller i förenklingssyfte den särbestämmelsen för samfälligheter att fastighetsbildniiigsmyiuligheten inte behöver fastställa ersättning för en samfällighetsandel med obetydligt värde, om inte den ersättningsberättiga-de fastighetsägaren särskilt yrkar det. Utredningen föreslår att denna bestämmelse förses med en precisering av vad som skall utgöra ohetydllgi värde.

126

När ersättning till samfällighetens delägare inte behöver fastställas, kan Prop. 1988/89:77 som regel utredningen om vilka som tillhör delägarkrelsen undvaras. Del- Bilaga 2 ägarna kan i sådana fall kallas till förrättningssammanträde genom kungörelse. Kostnaderna för kungöresleförfarandet är emellertid i dessa fall ofta högre än de ersättningsbelopp som skulle komma i fråga om någon delägare skulle inställa sig vid sammanträdet och begära ersättning. Mot bakgrund av detta och med hänsyn till att det enligt vad utredningen erfarit sällan förekommer att obetydliga ersättningsbelopp behöver fastställas föreslär utredningen att kungörelseförfarandet ersätts med en underrättelse om förrättningen till någon eller några inom den berörda delägarkrelsen. Detta förenklade förfarande förutsätter dock att samfälligheten inte används för något gemensamt ändamål. Det skall vidare vara uteslutet när samfälligheten är föremål för föreningsförvallning.

Regler om förvaltning av samfälligheter finns i en särskild lag. Denna trädde i kraft den 1 juli 1974. Till det som var nytt i denna lag hörde möjligheten att överlåta förvaltningen av sainfälld mark på en särskilt inrättad juridisk person - en samfällighetsförening. Lagstiftningen föranledde inte någon ändring i fastighetsbildningslagen. Detta innebär att reglerna i sistnämnda lag fortfarande utgår från att endast delägarna i samfälligheten för talan när samfälld mark berörs av en förrättning. Det behövs därför en anpassning av fastighetsbildningslagen till den nya samfällighetslagstiftningen. Utredningen föreslår regler som klargör att en samfällighetsförening i vissa fall har ställning som sakägare.

Överlåts en fastighet under förrättningen blir i och med överlåtelsen förvärvaren sakägare i stället för överlålaren. Behörigheten att föra talan för en fastighet följer sålunda med äganderätten. Frågan är emellertid om också överlålaren bör ha ställning som sakägare så länge överlåtelsen fortfarande är beroende av villkor. Utredningen har funnit lämpligt att både överlåtaren och förvärvaren behandlas som sakägare när överlåtelsen är svävande. Så torde man också redan i dag se på sakägarfrågan i förrättningspraxis. Att en fastighet byter ägare i anslutning till ett förrättningsförfarande är emellertid en så vanlig företeelse att det framstår som mindre tillfredsställande att det saknas en lagbestämmelse till grund för praxis i sakägarfrågan. Utredningen föreslär därför en sådan.

När frågan om äganderätten till en fastighet är oviss, kan fastighelsbildningsmyndigheten välja mellan att självständigt avgöra vem som skall anses vara ägare eller att hänskjuta frågan till prövning av domstol. Härjämte står i vissa fall en tredje möjlighet till buds. Fastighetsbildningsmyndigheten kan nämligen ibland underlåta att ta ställning i ägarfrågan genom att behandla samtliga möjliga ägare såsom sakägare vid sidan av varandra. Utredningen inenar att vad som sålunda gäller i fråga om den formella handläggningen av sakägarfrågan i samband med fastighetsbildning är ändamålsenligt. Utredningen föreslår i sammanhanget endast en lagändring av huvudsakligen redaktionell beskaffenhet.

Frän lantmätarhäll har framförts önskemal om att tillämpningsområdet för ägunderäiisuiredning .kall vidgas. Detta är nu mskränkt såtillvida att äganderättsutredning skall avse ett område inom vilket äganderätten till fast egendom är o\iss. Förrättningsformen anses därmed inte kunna tillämpas när ovissheten hänför sig till en enstaka fastighet. De framförda önskemålen

127

om lagändring är enjigt utredningens uppfattning välgrundade. Det finns Prop. 1988/89:77 emellertid ett annat institut än äganderättsutredning, vid vilket frågan om Bilaga 2 äganderätten till fast egendom kan prövas och ett lagfartsgrundande avgörande meddelas, nämligen lagfartssammanträde. Lagfartssammanträde till-lämpas i fråga om enstaka fastigheter. Även detta institut har emellertid vissa begränsningar i fråga om tillämpningsområdet. Om det står klart att någon fångeshandling aldrig har blivit upprättad eller att förvärvet av annan anledning är ogiltigt kan lagfartssammanträde inte tillämpas. Det förekommer sålunda fall när lagfartsfrågan för en fastighet inte kan avgöras genom lagfartssammanträde trots att ett sådant avgörande i och för sig skulle ha kunnat meddelas vid en äganderättsutredning, om fastigheten varit belägen inom ett område där detta institut kunnat tillämpas. Detta är inte tillfredsställande. Utredningen har funnit lämpligast att föreslå ändringar beträffande båda instituten, Sålimda lämnas förslag om ändring i JB med innebörd att lagfart skall kunna vinnas genom lagfartssammanträde i samma omfattning som på grund av äganderättsutredning. Vidare föreslås sådan ändring i ÄULL att det under vissa förutsättningar blir möjligt att med tillämpning av denna lag utreda äganderätten beträffande enstaka fastigheter.

En anledning till att sakägarutredningen kan bli omfattande och arbetskrävande när samfälld mark berörs är den att utredningen ofta måste avse ett stort antal delägare. Av samma anledning kan sakägarutredningen ibland kräva mycket arbete när s. k, flerägda fastigheter berörs. Med begreppet flerägda fasligheter avses i allmänhet fastigheter som innehas av dödsbo under delägarförvaltning eller av flera personer med samäganderätt. Problemen med de flerägda fastigheterna hänför sig i första hand till den omständigheten att kallelser och andra handlingar av formell beskaffenhet som regel måste tillställas varje enskild delägare för sig. Detta är en konsekvens av de förvaltniiigsregler som gäller för de flerägda fastigheterna och som innebär att förvaltningsåtgärden måste beslutas av delägarna samfällt. De nämnda problemen har på senare tid tagits upp i betänkanden av dödsboutredningen (SOU 1981:91) och strukturutredningen (SOU 1983:71), Fastighetsbiklningsutredningen har yttrat sig över båda betänkandena, 1 bilaga till remissvttrandet över dödsboutredningens betänkande har utredningen framfört alternativa förslag till lösning av vissa problem som är förknippade med flerägda fastigheter.

Frågorna om de flerägda fastigheterna är angelägna. De hänger dessutom nära samman med de sakägarfrågor som i övrigt behandlats i detta betänkande. En lösning på problemen behövs oberoende av om det i framtiden införs lagstiftning som är avsedd att motverka flerägandet som sådant. Med anledning av vad som lui sagts redovisar utredningen i förevarande betänkande ett förslag som tidigare tagits upp i den nämnda bilagan till utredningens remissyttrande över dödsboiitredningen. Vad utredningen sålunda föreslår äi- en ändring i\v delgivtiingshesiämnielscrna i fråga om flerägda fastigheter imiebäraiide att delgivning alltid kan ske med någon inom delägarkrelsen för samtliga delägares räkning. Myndigheter och andra som behöver lämna delägarna meddelanden av formell beskaffenhet befrias diirnied i åtskilliga ärenden från uppgiften att skaffa fram namn och adress på samtliga delägare - en uppgift som kan vara ganska betungande särskilt när det gäller äldre dödsbon. Det får i stället ankomma på den delägare som mottagit del-

128

givningshandlingen att informera de övriga om dess innehåll, Prop. 1988/89: 77

Det förekommer ibland all en fastighet som berörs av en förrättning se- Bilaga 2 nast lagfarits för ett bolag, en förening eller någon annan juridisk person som inte längre existerar. När detta är fallet är del i allmänhet svårt att finna någon som är behörig att som sakägare företräda fasligheten. Lagstiftningen om bolag och ekonomiska föreningar innehåller visserligen bestämmelser om likvidalionsförfarande för sädana fall när nya tillgångar anträffas efter upplösningen. Dessa bestämmelser är emellertid inte praktiskt användbara när förrättningen äger rum läng tid efter del alt bolaget eller föreningen upplösts. Härtill kommer att det för ideella föreningar helt saknas likvidationsregler. Utredningen föreslår den lösningen på frågan att god man under vissa förutsättningar skall kunna förordnas för en upplöst juridiska person. Vidare föreslår utredningen en regel som möjliggör att ett sålunda tillkommet godmanskap kan avvecklas när förrättningen avslutats.

Vissa rättighetsfrågor

En fastighetsreglering angår inte alllid bara de berörda fastigheternas ägare. Eftersom regleringen kan leda till att rättigheter som upplåtits i fastigheterna begränsas eller upphör alt gälla, är också rättighelshavarna sakägare. Utredningen om vilka rättigheter som belastar en fastighet och berörs av förrättningen ankommer på faslighetsbildningsmyndighelen. Därvid måste emellertid fastighetsbildningsmyndigheten i stor utsträckning lita till de uppgifter som lämnats av fastighetsägarna. Det är därför lätt hänt att en rättighet glöms bort så att förältningen genomförs ulan att rättighetshavaren fått tillfälle alt bevaka sina intressen. Utredningen föreslår att fastighetsägare skall åläggas en skadeståndssankiionerad skyldighet att för fastighetsbild-ningsmyndiglieten uppge de rättigheter som belastar fastigheten. Förslaget innebär att det som nu gäller vid expropriation och andra tvångsförvärv också kommer att gälla vid fastighetsreglering. Detta står också i överensstämmelse med vad som i JB föreskrivs om skyldighet för en överlåtare att göra förbehåll om rättigheter som upplåtits i fastigheten.

1 7 kap, 29 § JB finns bestämmelser som anger hur en fastighetsreglering inverkar på nyttjanderätt och avtalsservitut. Där föreskrivs bl, a. att mark som genom regleringen överförs från en fastighet till en annan automatiskt befrias från rättigheter som upplåtits i den avstående fastigheten. Detta är något som gäller utan undantag, vilket ibland är opraktiskt. När ändamålet med fastighetsregleringen inte förutsätter att rättigheten skall upphöra, är det vanligt att de berörda fastighetsägarna är överens om att rättigheten i stället skall bestå. Detta kräver i så fall att en ny upplåtelse kommer lill stånd, vilket förutsätter en medverkan från rättighetshavarens sida.

Utredningen föreslår atl faslighetsbildningsmyndighelen får förordna au en rättighet skall beslå i mark som överförs från en fastighet till en annan. Därigenom förenklas förfarandet når fastighetsägarna är överens om att rättigheten skall bevaras, Rättighetshavaren berörs då i allmänhet inte av regleringen och behöver därmed inte behandlas som sakägare. Förslaget innebär emellertid att ett förordnande också skall kunna meddelas på begäran av rättighetshavaren. Som förutsättning för ett förordnande uppställs att sådan åtgärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen,

129

9 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Om en rättighet skall slå kvar och gälla mot tillträdaren, måste detta som Prop. 1988/89:77 regel beaktas också när likvidersäuningen för den överförda marken skall Bilaga 2 bestämmas. En föreskrift om delta föreslås inlagen bland reglerna om bestämmande av likvidersäuningen i FBL.

En rättighet kan efter ett nu ifrågavarande förordnande komma att belasta såväl den tillträdande som den avstående fastigheten. Del medför som regel all upplålelsevillkoren måste jämkas. Jämkning torde framför allt bli nödvändigt med avseende på del utgående vederlaget för rättigheten. Det måste sålunda bestämmas hur vederlaget skall fördelas mellan ägarna. Det föreslås därför alt fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är nödvändig.

En uppdelning av en rätlighetsbelasining mellan flera fastigheter till följd av förordnande ger upphov till ett problem för den händelse en av fastighetsägarna säger upp upplålelseavtalel. Nyttjanderättshavaren riskerar i ett sådant fall fortsalt bundenhet av upplåtelsen som sådan under en ny avtalsperiod, trots att upplåtelsen skall upphöra alt gälla i en del av utövningsområdel. För att ge underlag för en ordning som är ändamålsenlig föreslår utredningen att en uppsägning av upplåtelseavlalel från en av fastighetsägarna skall ge en nyttjanderältshavare rän att frånträda upplåtelsen i dess helhet.

Regeln om möjligheten för fastighelsbildningsmyndigheten alt förordna att en rättighet skall stå kvar i den mark som byter faslighetstillhörighet kan förorsaka konflikt mellan å ena sidan rättigheter som gäller i den mottagande fastigheten och som flyter ut i det överförda området och å andra sidan rättigheter som på grund av ett ifrågavarande förordnande skall fortsätta att gälla i det överförda området. Utredningen föreslår den lösningen att de rättigheter som avsetts med förordnandet skall ha företräde.

Del sakrältsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att rättigheten är inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknylning genom ett förordnande är det därför nödvändigt - om rättighetshavarens intressen skall bli beaktade - att inskrivningen av rättigheten i förekommande faW förs över till den nya fastigheten. Utredningen lämnar förslag i della avseende.

De nu redovisade förslagen angående fastighetsbildnings verkan på avlalsrättigheter har tagit sikte på sådana rättigheter i allmänhet. Det finns emellertid vissa slags rättigheter som fordrar en särskild uppmärksamhet, nämligen de besittningsskyddade arrendena.

Bestämmelserna i JB om fastighetsreglerings inverkan på rättigheter och reglerna i FBL gör inte någon skillnad mellan besittningsskyddade arrenden - jordbruksarrenden, utom s, k, sidoarrenden med kort upplålelselid, bostadsarrenden och fiskearrenden - och andra rättigheter. Detta innebär all en fastighetsreglering i vissa fall kan få konsekvenser som inte är förenliga med arrendelagstiftningens ändamål. Fastighetsreglering som grundas på medgivande kan t. o. m. användas i syfte att kringgå bestämmelserna om besittningsskydd. Utredningens förslag om att fastighelsbildningsmyndigheten får förordna att en rättighet skall bestå i mark som överförs från en fastighet till en annan får särskild betydelse för de besittningsskyddade arrendena. Når det gäller dessa arrenden föreslås att utrymmet för förordnande skall vara större än annars. Vidare föreslås beträffande jordbruksarrenden att avräkning mellan jordägare och arrendator, enligt vad som närmare är föreskrivet i JB. skall ske även i samband med ett ifrågavarande förordnande.

130

Vad som nu föreskrivs i 7 kap. 29 § JB om att en rättighet upphör alt gälla Prop. 1988/89: 77 i mark som överförs från en fastighet till en annan skall trots det nyss redovi- Bilaga 2 sade förslaget fortfarande vara huvudregeln. När denna huvudregel är till-lämplig och rättigheten således skall upphöra med anledning av fastighetsbildningen uppkommer frågan från vilken tidpunkt upphörandet skall gälla. Lagen är oklar i della hänseende. Utredningen föreslår en särskild bestämmelse om tillträde lill mark som är belastad med en rättighet som skall upphöra.

När fastighetsregleringen innebär att en rättighet upphävs till viss del. blir rättighetshavaren under vissa förutsättningar enligt 7 kap. 30 § JB berättigad att frånträda upplåtelsen också med avseende på rättigheten i övrigt. Därvid ligger del i allmänhet i rättighetshavarens intresse att rättigheten får upphöra samtidigt i det område som berörs av regleringen och upplåtelseområdet i övrigt. Nuvarande lagstiftning innefattar inga garantier för alt della skall bli fallet. Utredningen föreslår därför med avseende på arrende att arrendeavtalet, om arrendatorn begär det i samband med sin uppsägning, skall upphöra samtidigt som tillträde sker enligt fastighetsbildningsbeslutet.

Bestämmelserna om hur fastighetsreglering inverkar på rättigheter gäller i fråga om rättigheter som upplåtits genom avtal. I fråga om s. k. officialrätligheter, dvs. rättigheter som tillkommit genom beslut av myndighet, gäller alt de står kvar oberoende av hur fastighetsindelningen ändras. Om rättigheten utgörs av ett officialservitut, kan emellertid fastighetsbildningsmyndigheten med tillämpning av bestämmelsen i 7 kap, FBL i allmänhet likväl förordna all rättigheten skall upphöra, om detta är ändamålsenligt med hänsyn till fastighetsregleringens syfte. Däremot har fastighetsbildningsmyndigheten inte någon möjlighet att hantera officialnyttjanderätt på motsvarande sålt. Utredningen föreslår en bestämmelse som öppnar en sådan möjlighet,

Servitut är en rättighet som i allmänhet gäller för obegränsad tid, Della är en omständighet som gör att många servitut kvarstår som formellt gällande trots att ändamålet med servitutsupplåtelsen sedan länge förfallit. De onyttiga servituten vållar problem i olika avseenden. De belastar i onödan fastighetsböcker och fastighetsregister och medför därmed ibland att grava-tionsbevis och registerutdrag blir svåröverskådliga och lämnar en missvisande bild av en fastighets verkliga belastning. Vidare är de onyttiga servituten till olägenhet i förrättningssammanhang. Innehavaren av servitutet blir i allmänhet formellt sett sakägare när den belastade fastigheten berörs av en fastighetsreglering och han skall därför kallas till sammanträde eller på annat sätt beredas tillfälle alt yttra sig. Upphävandet av onyttiga servitut är en angelägen saneringsuppgift. Utredningen föreslår - i syfte att underlätta servi-tutssaneringen och förenkla förrättningshandläggningen i övrigt - att ett servitut som inte används och som uppenbarligen är obehövligt och utan värde för den härskande fastigheten får upphävas utan att serviiutshavaren bereds tillfälle att ytira sig.

Ett servitut berörs inte bara av fastighetsbildning som gäller den tjänande fastigheten. Sålunda kan en fastighetsbildning med avseende på den härskande fastigheten leda lill att servitutet i fortsättningen gäller till förmån för en ny fastighet. Detta följer av olika bestämmelser i FBL, Sålunda regleras i 2 kap. 5 § vad som skall gälla vid fastighetsbildning i allmänhet. Särskilda regler om avstyckning och klyvning finns i 10 kap. 4 § respektive 11 kap, 5 §,

131

Enligt dessa båda sist nämnda regler får faslighetsbildningsmyndighelen i Prop. 1988/89:77

samband med avstyckningen eller klyvningen besluta att servitutet skall gäl- Bilaga 2

la på annat sätt än som annars skulle ha följt vid en tillämpning av lagens

bestämmelser. Detta kallas att servitutet disponeras. Vid fastighetsreglering

saknas möjlighet alt disponera servitut. Utredningen lämnar förslag som

öppnar en sådan möjlighet.

Vissa frågor om förrättningshandläggningen och det vidare förfarandet i fastighetsbildningsmål

Utredningen har tidigare behandlat olika frågor beträffande förrätlningsför-farandet och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål. Här tas nu upp några ytterligare frågor av nämnt slag.

Vissa frågor om förrättningsförfarandet

Enligt gällande bestämmelser skall ansökan om fastighetsbildning göras hos fastighelsbildningsmyndigheten. Härmed förstås den fastighetsbildningsmyndighet som är behörig alt handlägga förrättningen. Behörig är fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där marken som avses med förrättningsansökan är belägen. Ligger marken under flera faslighetsbildningsmyndig-heter är endera myndigheten behörig att handlägga förrättningen. Tolkningen av nämnda behörighetsregler påverkas av lantmäteriets organisation. Regionalt indelas riket i lanimäteridislriki och varje sådant distrikt utgör verksamhetsområde för en fastighetsbildningsmyndighet. Förutom en regional indelning finns emellertid även en funktionell sådan. Särskilda fastighetsbildningsmyndigheter har således inrättats för fastighetsbildningsuppgifter som sammanhänger med jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och liknande uppgifter, för fastighetsbildningsuppgifter som rör utvecklingen av tätbebyggelse samt för andra särskilda uppgifter, I flera kommuner har inrättats kommunala fastighelsbildningsmyndigheier för ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse inom kommunen. Det nu sagda innebär att inte enbart en fastighets fysiska belägenhet är avgörande för vilken myndighet som är behörig handlägga förrättningen. Även sakens beskaffenhet inverkar på frågan om vilken fastighetsbildningsmyndighet som är behörig. För den som vill ansöka om fastighetsbildning kan del således vara svårt att veta vilken myndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Om en ansökan ges in lill annan myndighet än den som är behörig kan detta i vissa fall få negativa konsekvenser. Det gäller exempelvis en ansökan som rör fastighetsbildning på grund av överlåtelse av fastighetsdel. Inkommer inte en sådan ansökan till behörig faslighetsbildningsmyndighet inom den i JB angivna tiden - sex månader från dagen för överlåtelsehandlingens upprättande — är överlåtelsen ogiltig, I syfte att motverka rättsförlust och alt förenkla allmänhetens kontakter med myndighetssidan föreslår nu utredningen alt ansökan om fastighetsbildning är rätt gjord när ansökan inkommit till vilken fastighetsbildningsmyndighet som helst inom länet eller till överlantmätarmyndigheten. Förslaget överensstämmer med ell motsvarande förslag

132

som framlades i departementspromemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande Prop. 1988/89:77
översyn av faslighetsbildningslagstiflningen. Bilaga 2

I 15 kap. FBL behandlas frågan om fullföljd lill fasiighetsdomsiolen. Av kapitlets inledande paragraf framgår att behörig fastighetsdomstol för prövning av ett överklagat förrättningsavgörande är den domstol inom vars domkrets den i målet berörda marken är belägen. Ligger marken under flera fastighetsdomstolar upptas talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. När fullföljd sker skall besvärsinlagan normalt inges till fastighetsdomstolen inom den i det särskilda fallet gällande besvärstiden. Fastighetsdomstolen skall avvisa talan om den inte är fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, 1 ett särskilt fall anses fullföljd ha skett inom rätt tid fastän besvärsinlagan har kommit in till fastighetsdomstolen efter besvärstidens utgång. Det är när besvärsinlagan har kommit in till den fastighetsbildningsmyndighet som handlagt förrättningen före besvärstidens utgång. Som förebild för den nu beskrivna ordningen i FBL har tjänat förvaltningslagens motsvarande system.

Regeringen har pä grundval av förvaltningsulredningens betänkande (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag, i proposition 1985/86:80 med förslag till ny förvaltningslag förordat att ordningen vid överklagande av förvaltningsbeslut läggs om. Det föreslås sålunda, på samma sätt som i dag gäller för rättegångsmålens del enligt rättegångsbalken, att klaganden i fortsättningen vänder sig till den instans som har fattat beslutet och inte som nu direkt till den högre instansen. Har klagoskriften felaktigt getts in till överinstansen skall den emellertid ändå prövas, under förutsättning att den ingetts dit inom överklagandetiden. Fastighetsbildningsutredningen har funnit befogat att ha en ordning för överklagande av beslut enligt FBL som överensstämmer med vad som i framtiden är avsett att gälla beträffande överklagande av andra slags förvaltningsbeslut. Utredningen föreslår därför beträffande beslut enligt FBL en motsvarande omläggning av ordningen för överklagande som förordats i den nämnda propositionen. Liksom i proposi-fionen föreslås dessutom att beslutsinstansen prövar om överklagandet har kommit in i räu tid och om tiden är överskriden avvisar överklagandet.

Utredningen tar upp ytterligare ett spörsmål angående fullföljd av talan. Det gäller den i 16 kap. 2 § FBL föreskrivna skyldigheten för klaganden i fastighetsbildningsmål alt tillhandahålla avskrifter av besvärsinlagan och handlingar som fogals vid denna. Utredningen föreslår att den i nämnda paragraf intagna regeln om att rätten - i fall antalet kopior av en inlaga inte räcker - skall anmana ingivaren att tillhandahålla kopiorna och att annars på partens bekostnad göra en avskrift av handlingen, utmönstras ur paragrafen. Frågor om hur rätten skall förfara når kopior saknas bör enligt utredningens mening i stället lösas genom allmänna bestämmelser i expeditions-kungörelsen. En motsvarande utmönstring har föreslagits beträffande ?>3 kap, 2 § RB av rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1982:25-26) Processen i tingsrätt.

Det är oundvikligt att smärre/e/insmyger s\gi en förräiiningsakt. Det gäller ofta uppgifter som är ulan egentligt intresse för sakägarnas bedömning av förrältningsresultatet. Rättelse av ett förrättningsbeslut som blivit oriktigt på grund av skrivfel, felräkning eller liknande misstag kan ske enligt reglerna i 4 kap. 42 § FBL, Från förrättningsmannahåll har anmärkts att regler-

133

na är alltför formalistiska, vilket ofta medför att rättelsearbetet blir onödigt Prop. 1988/89: 77

arbetskrävande. Utredningen föreslår nu sådan ändring all rättelse skall Bilaga 2

kunna genomföras på ett enkelt sätt, utan kontakter med sakägarna om detta

är obehövligt. Förslaget genomförs lagtekniskt på det sättet att reglerna i 4

kap. 42 § FBL upphävs varigenom reglema om rättelse i förvaltningslagen

automatiskt blir gällande beträffande förrättningsbesluten. Förslaget kräver

följdändringar i 14 kap. 2 § och 15 kap. 2 § första stycket punkten 5 FBL

samt i 2 § ÄULL, 19 § AL och 16 § LL.

Under förevarande avsnitt behandlar utredningen även frågor om proto-kollföring och aktbildning i förrältningsärenden samt frågor om delgivnings-och underräitelseförfarandet vid fastighetsbildning. Utredningens överväganden i dessa hänseenden utmynnar dock inte i några författningsförslag.

Fråga om samordning av tillståndsprövning enligt naturvårdslagen och fastighetsbildningslagen i visst hänseende

För att ål allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder enligt 15 § NVL ett generellt strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar normalt land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normall medelvaltenstånd. Området i fråga benämns strandskyddsområde. För att tillgodose syftet med strandskyddet har markanvändningen inom strandskyddsområde underkastats begränsningar i fråga om bebyggelse m, m. Enligt vad som sägs i 16 § NVL får sålunda inom ett ifrågavarande område i princip bl, a. inte ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ell väsentligt annat ändamål än det vartill byggnaden tidigare varit använd. Från nämnda förbud får emellertid länsstyrelsen eller - efter delegation - kommunal myndighet lämna dispens, när särskilda skäl föreligger.

Att ett område är slrandskyddsområde har inte enbart betydelse från bebyggelsesynpunkt. Det inverkar också på möjligheterna att fastighetsbilda inom området. Av innehållet i 3 kap, 2 § FBL följer att när särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning gäller skall fastighetsbildning ske så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Till sådana bestämmelser räknas bl, a. reglerna i naturvårdslagen angående strandskyddsområde. Det nu sagda innebär att om en begärd faslighetsbildningsåtgärd skulle motverka den möjlighet alt bada och idka annat friluftsliv inom strandskyddsområden som ål allmänheten tryggats genom 15 § NVL får åtgärden inte äga rum. Det nu sagda gäller som huvudregel. Enligt 3 kap. 2 § FBL får emellertid länsstyrelsen - eller efter dess förordnande byggnads-näniden - lämna dispens från strandskyddsbestämmelserna, om särskilda skäl föreligger.

Mellan regeln om dispens i 3 kap, 2 § FBL och regeln om dispens i 16 § NVL föreligger i vissa fall konkurrens. Det gäller exempelvis när fråga är om fastighetsbildning för nybyggnadsändamål. I sådana fall ligger det i sakens natur att fastighetsbildningen kan få komma till stånd bara under den förutsättningen att bebyggelsen tillåls. Sakägaren kan, om han så önskar, inleda förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL. Lämnas dispens kan sakägaren därefter söka fastighetsbildning. Någon prövning enligt 3 kap, 2 § FBL av huruvida den sökta fastighelsbildningsåtgärden motverkar

134

strandskyddsbestämmelsernas syfte behöver då inte ske, Prop. 1988/89:77

Sakägaren kan även gå lill väga på del sättet att han börjar med alt ansöka Bilaga 2 om fastighetsbildning. Innan faslighetsbildningsmyndighelen avgör frågan huruvida fastighetsbildningen motverkar slrandskyddsbestämmelsernas syfte torde faslighetsbildningsmyndighelen genom samråd göra sig underrättad om länsstyrelsens inställning. Om länsstyrelsens samrådsvis avgivna yttrande ger vid handen alt länsstyrelsen anser att fastighetsbildningen motverkar strandskyddsbeslämmelsernas syfte kan frågan om dispens enligt 3 kap. 2 § FBL aktualiseras. Lämnar länsstyrelsen dispens enligt nämnda lagrum kan sakägaren påräkna att länsstyrelsen även kommer alt lämna dispens från byggnadsförbudel i 16 § NVL.

Oavsett vilken av de två redovisade vägarna en sakägare väljer anses utgången böra bli densamma, I åtminstone ett avseende kan emellertid valet av förfaringssätt få betydelse. Del sammanhänger med alt bestämmelserna om fullföljd är olika i ett speciellt hänseende beträffande beslut om dispens enligt 16 § NVL och ett motsvarande beslut enligt 3 kap. 2 § FBL. Olikheten beslår däri att statens naturvårdsverk har tillagts rätt an besvära sig till regeringen mot ett beslut enligt del förra lagrummet men inte enligt det senare. Om en sakägare väljer all inleda förfarandet med att ansöka om fastighetsbildning kan nu nämnda skillnad i värsta fall leda lill två slutliga markanvändningsbeslut beträffande samma markområde som är oförenliga, nämligen dels ett beslut om att medge fastighetsbildning för bebyggelseändamål och dels ett beslut om att inte medge undantag från det för markområdet gällande generella byggnadsförbudel.

En nu nämnd komplikafion skulle inte behöva inträffa om sakägaren inlett förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL, Utredningen har därför funnit lämpligt alt i FBL meddela en föreskrift angående handläggningsordningen för faslighelsbildningsärenden som berör mark för vilken strandskyddsbestämmelser gäller. En sådan föreskrift är emellertid lika befogad beträffande fastighelsbildningsärenden som berör mark för vilken även andra slags naturvårdsföreskrifter gäller. Utredningen föreslår all om en ansökan om fastighetsbildning har gjorts för ett ändamål som kräver medgivande enligt NVL får fastighelsbildningsmyndigheten för sökandens räkning begära prövning av frågan enligt nämnda lag.

Frågor om vissa förenklingar beträffande handläggningen av fastighetsbildningsmål vid fastighetsdomstolen

Utredningen har fått del av önskemål från faslighetsdomarhåll om vidtagande av vissa ändringar av de för fastighetsbildningsmålen gällande processuella bestämmelserna i syfte att förenkla handläggningen av sådana mål vid fastighetsdomstolen. De bestämmelser som önskas ändrade är dels reglerna om fastighetsdomstolens domförhet, dels reglerna om fastighetsdomstolens möjligheter att avgöra mål i sak utan huvudförhandling.

Vad först beträffar fastighetsdomstolens domförhet har hävdats all de nu gällande domförhetsreglerna framstår som alltför stelbenta. Man har menat att utrymmet för att avgöra mål med en enda lagfaren domare bör ökas. Det gäller först och främst sådana fall där det under målets förberedande handläggning uppkommer enighet mellan sakägarna och andra taleberätligade

135

om att ett överklagat beslut från fastighetsbildningsmyndigheten skall ändras Prop. 1988/89: 77 på visstsätt. Även sådana fastighelsbildningsmål som kan anses vara av enkel Bilaga 2 beskaffenhet eller angår små värden har man menat borde få avgöras av ensamdomare.

Vad härefter angår möjligheten att avgöra fastighetsbildningsmål i sak utan huvudförhandling har framförts önskemål om att sådant avgörande borde få äga rum i större utsträckning oberoende av sakägares eller företrädares för allmänt intresse inställning än vad som för närvarande medges.

Enligt utredningens mening skulle ändringar av de gällande reglerna om domförhet och om avgörande av mål utan huvudförhandling i enlighet med vad som nu önskats innebära en förenkling av verksamheten vid fastighetsdomstolarna utan att de rätlsäkerhetskrav som är befogade att ställa på rättskipningen sattes ål sidan. På grund härav och eftersom det med hänsyn fill det rådande stalsfinansiella läget måste bedömas som angeläget att möta en ökande arbetsbelastning för domstolarna med förenklade handläggningsregler har utredningen ansett sig böra lägga fram de förslag till tämligen begränsade ändringar av förfarandereglerna som önskats från faslighetsdomarhåll.

I fråga om domförheten föreslår utredningen sålunda för det första all om det under målets förberedande handläggning uppkommer enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan taleberältigad om på vilket sätt det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras får målet avgöras av en lagfaren domare. Uppkommer enigheten vid sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 § FBL får målet avgöras vid sammanträdel. För det andra föreslår utredningen all vid avgörande av mål vid huvudförhandling eller på handlingarna är fastighetsdomstolen domför med en lagfaren domare när det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet om sakägarna och andra taleberätligade samtycker fill det. Vidare föreslår utredningen att när målet är av sådan beskaffenhet att del i och för sig kan avgöras av ensamdomare skall jämväl den tekniske ledamoten få della i avgörandet, om det är lämpligt.

Beträffande frågan om möjligheten att i ökad utsträckning kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sakägares och andra taleberättigades inställning föreslår utredningen att ett faslighetsbildningsmål allfid får avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att sådan förhandling är obehövlig.

Som förebild till utredningens nu framlagda förslag har delvis tjänat den reform av reglerna i rättegångsbalken angående tingsrätts domförhet och överrätts möjlighet att avgöra mål ulan huvudförhandling som skedde genom den i juli 1984 ikrafllrädda lagen (1984:131) om ändring i rättegångsbalken.

136

Vissa frågor om boendeinflytande vid bildande och Prop- 1988/89:77

förvaltning av gemensamhetsanläggning '

Hyresgästers ställning enligt anläggningslagen

Enligt 20 § AL har hyresgäster, i egenskap av innehavare av särskild rätt fill fastighet som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning, ställning som sakägare vid anläggningsförrättningen, om deras rätt berörs. Kort tid efter anläggningslagens ikraftträdande ansågs emellertid denna sakägarställning inte i tillräcklig utsträckning tillgodose hyresgästernas intressen vid anlägg-ningsförrältningar. Genom lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1975, infördes därför i 7,18,19, 30 och 31 §§ AL bestämmelser som gav hyresgästerna ett ökat inflytande vid bildande av gemensamhetsanläggningar. Vid utövande av delta inflytande skall hyresgästerna vara företrädda av sin organisation. Med hyresgästorganisation menas i detta sammanhang riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde de fastigheter som skall della i anläggningen är belägna. De nya bestämmelserna, som hade karaktären av försöksverksamhet, gäller tills vidare dels i kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena, dels i annan kommun om regeringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten lill riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen. Något beslut om utvidgning av tillämpningsområdet har inte meddelats av regeringen.

Vad som i detta sammanhang tilldrar sig intresse är dels att de ifrågavarande inflytandereglema har begränsad geografisk giltighet, dels alt rätten att utöva inflytandet är förbehållen riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna. Det sistnämnda innebär att hyresgäströrelsen i praktiken innehar en monopolställning i nämnda hänseende.

Utredningen föreslår nu alt tillämpningsområdet för inflytandebesiäm-melserna utvidgas till att omfatta hela landet och all jämväl en utanför hyresgäströrelsen stående lokal organisation, som utgör en rättskapabel ideell förening med uppgift alt ta till vara medlemmarnas intressen i hyresfrågor, tillerkänns rätt alt utöva hyresgäslinflytandet. Beträffande ulövanderätlen föreslås mera konkret att inflytandet i första hand får utövas av den organisafion som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas förhandlingsordning bör ulövanderätlen liksom för närvarande vara förbehållen riksorganisafion eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna.

Boendeinflytande på förvaltning av gemensamhetsanläggning i bostadsområde där skilda besittningsformer till bostäderna förekommer

1 de sammanhang där samhälls- och bosiadsbyggnadsplanering förekommer anses del ibland lämpligt att av bl. a. bostadssociala skäl utforma s, k, integrerade bostadsområden. Som en följd härav har på en del platser i landet

137

vuxit upp områden inom vilka olika boendeformer har blandats. I några fall Prop. 1988/89: 77 har integrationen uppkommit utan föregående planläggning genom att be- Bilaga 2 sittningsformen ändrats beträffande vissa fastigheter i ett från början enhetligt bostadsområde. Integrationen kan vara av olika grad. Den längst gående utmärks av att det inom ett och samma bostadsområde finns fastigheter som bebos av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare.

I nämnda områden förekommer anläggningar som inrättats gemensamt för fastigheterna. Anläggningarna förvaltas regelmässigt av en eller flera samfällighetsföreningar.

När olika boendeformer är blandade på nu redovisat sätt kan förvalt-ningsuiövning genom samfällighetsförening förorsaka problem. Anledningen härtill är alt de skilda kategorierna boende inte har samma möjligheter att direkt påverka samfallighetsföreningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de röstningsregler i SFL som gäller vid röstning på föreningsstämma. Det är reglernas utformning i främst två avseenden som leder till skillnader i boendeinflytande.

Det ena har sin grund i att rösträtten är förbunden med medlemskap i föreningen. Rösträtt tillkommer medlem i föreningen. Medlemskapet är fastighetsanknutet. vilket i detta sammanhang betyder att del är knutet till ägandet - varmed jämställs tomlräitsinnehav - och inte till boendet. I ett område med sådant blandat boende som här avhandlas innebär delta följande i rösträttshänseende. Varje småhusägare ar medlem och har därmed rösträtt. Varken en bostadsrätlshavare eller en hyresgäst är medlemmar i samfällighetsföreningen. Medlemskapet tillkommer nämligen ägaren till den fastighet i vilken bostadsrätt är upplåten, dvs. bostadsrättsföreningen respektive ägaren till hyresfastigheten. 1 det förra fallet utövas rösträtten av bostadsrättsföreningens styrelse eller av särskilda firmatecknare, I det senare fallet är det ägaren till hyresfastigheten som utövar rösträtten. Är denne ett allmännyttigt bostadsföretag eller eljest en juridisk person tillkommer rösträtten styrelsen eller särskilda firmalecknare.

Del andra avseendet i vilket röstningsreglernas utformning leder till skillnader i boendeinflytande har att göra med de två metoder - huvudtalsmetoden och andelstalsmetoden - som används för att bestämma röstetalet. Röstning efter huvudtalei medför att en bostadsrättsförening och en ägare till en hyresfastighet inte har större röstetal än envar av ägarna till småhus i området, fastän bostadsrättsföreningen och hyresfastighetsägaren företräder fastigheter i vilka antalet boende ofta uppgår lill betydligt fler än det sammanlagda antalet boende i småhusen. Röstning efter andelstalet medför att de två förstnämnda ägarkategorierna, till skillnad från småhusägarna, i de flesta fall måste finna sig i att rösta efter ett modifierat röstetal på grund av en särskild spärregel som finns i SFL,

Det enklaste sättet alt begränsa uppkomsten av de nämnda röstningsproblemen vore naturligtvis att undvika att planera för integration utan gemensamhetsanläggningar eller att planera för särskilda gemensamhetsanläggningar för varje boendeform inom bostadsområden. Huruvida detta är lämpligt har utredningen inte att bedöma. Det finns anledning tro alt det kommer alt finnas blandade besillningsformer även i framtiden. Utredningen har därför ansett att det föreligger behov av alt ändra röslningsreglerna i SFL på ett sådant sätt att därigenom tillskapas en bättre balans mellan olika

138

boendeformer, när del gäller inflytande på förvaltningen av gemensamhets- Prop. 1988/89: 77 anläggningar. Den lösning utredningen funnit bäst tillgodose ett sådant syfte Bilaga 2 och som på grund härav framläggs här innebär följande. Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden utmönstras, vilket medför att röstetalet alltid skall bestämmas med utgångspunkt i delägarfastighetemas andelstal. Lägen-hetshavarna i hyres- och bostadsrättsfastigheter tillerkänns Individuell rösträtt på samfallighetsföreningens stämma om de andelstal som åsätts hyres-och bostadsrättsfastigheterna har fördelats på de olika lägenheterna genom en förhandlingsöverenskommelse i enlighet med reglerna i hyresförhandlingslagen respektive genom ett beslut vid bostadsrättsföreningens stämma. Tillämpningsområdet för förfarandet med individuell röstning skall inte vara inskränkt till enbart samfällighetsföreningar av integrerad beskaffenhet. Förfarandet skall äga tillämpning även beträffande samfällighetsföreningar vars medlemmar utgörs av enbart en eller flera hyresfastighetsägare eller en eller flera bostadsrättsföreningar. Individuellt röslningsförfarande skall gälla även i fråga om äldre samfällighetsföreningar av nämnd beskaffenhet.

Småhusägares boendeinflytande beträffande gemensamhetsanläggningar inom s. k. storkvarter

Med slorkvarter avses i förevarande sammanhang en särskild form för småhusbebyggelse som karaktäriseras av alt fastigheterna inom ell kvarter samverkar om olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna kan vara dels sådana som inom andra slags småhusområden brukar tillhöra varje enskild fastighet t. ex. garage och parkeringsulrymme, dels sådana som vid mera traditionell planläggning brukar undantas från kvartersmarken och hänföras till allmän plats.

Del finns således väsentliga skillnader mellan storkvarter och traditionell småhusbebyggelse. Dessa förorsakar särskilda proö/ew för dem som bor i ett storkvarier.

Sålunda har gjorts gällande att det mellan småhusägare inom storkvarier och småhusägare inom traditionella kvarter kan uppstå en orättvis kostnadsfördelning. Småhusägaren inom storkvarteret betalar kostnaderna för driften av gemensamhetsanläggningarna inom kvarteret. Dessutom betalar han i form av kommunalskatt en del av kostnaderna för driften av de anläggningar som kommunen har ansvaret för. Småshusägare som bor i områden ulan storkvarter belastas däremot enbart med den sistnämnda kostnadsdelen. Man har menat att del på grund härav är lätt att komma i konflikt med den kommunala likställighetsprincipen, vilken innebär att alla kommuninvånare skall behandlas lika.

Utöver frågan om slorkvarlerens förenlighet med den kommunala likställigheten har även påtalats problem som är förknippade med själva bddandet och förvaltningen av gemensamhetsanläggningar i sådana kvarter.

När det gäller bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar i samband med nyexploatering regleras detta i normalfallet i exploateringsavtal. Härvid brukar anges hur anläggningskostnaderna skall fördelas mellan kommunen och exploatören. Det vanligaste är att exploatören utför och bekostar alla anläggningar på kvartersmark saml lämnar ett bidrag till kommu-

139

nens kostnader för områdesanläggningar. Exploatörens kostnader läggs in i Prop. 1988/89: 77 försäljningspriset för de färdigbildade fastigheterna och överförs således på Bilaga 2 fastighetsägarna. Dessa har inget inflytande på kostnadsfördelningen utan får finna sig i att betala vad kommunen och exploatören ålägger dem. Denna avsaknad av inflytande uppfattas ofta som en brist.

Vidare föreskrivs ofta i exploateringsavtalen all exploatören skall föranstalta om inrättande av gemensamhelsanläggningen och om bildande av en samfällighetsförening för dess förvaltning. Normalt betyder detta att de som flyttar in i ett nybyggt område inte har kunnat påverka innehållet i del som skall vara gemensatnt. Alla avgörande beslut är i regel fattade före faslighets-köpet. Ofta övertar småhusägarna i dessa fall en i det närmaste färdigkonslmerad anläggning och en redan bildad samfällighetsförening. Sedan anläggningsförrättning väl skett är småhusköparnas möjligheter att ändra på vad som bestämts vid förrättningen begränsade,

1 exploateringsavtalen finns regelmässigt även bestämmelser om de tekniska krav m, m. som uppställs för gemensamhetsanläggningarna. Erfarenheten visar emellertid att dessa bestämmelser ofta är otillräckliga. Detta medför alt anläggningarna inte sällan utförs med för låg standard, något som i sin tur försvårar en rationell drift och leder till högre driftskostnader.

En annan fråga - med viss anknytning lill den sist nämnda - gäller möjligheterna för samfällighetsföreningar som förvaltar storkvarlersanläggning-ar alt i ekonomiskt hänseende möta anläggningarnas behov av underhåll och förnyelse. Det har härvid framförts som önskvärt att föreningarna/o/tc/erar medel för att därmed alltid ha tillgång till erforderliga medel. Man har emellertid uppmärksammat att benägenheten att bygga upp fonder hämmas av innehållet i gällande skattelagstiftning.

Ett ytterligare problem som kommit i dagen gäller förvaltande samfällighetsförenings tillgång lill sådana tekniska resurser och kunskaper som krävs för alt föreningen på ell godtagbart sätt skall kunna sköta de många gånger tekniskt komplicerade nyttigheter, vilka ingår i en storkvartersanläggning. Del har visat sig att flera föreningar saknar sådana tillgångar.

De problem som nu berörts har bl. a. påtalats i en av Sveriges villaägareförbund och Småhusägarnas centralorganisation den 18 juli 1978 avlåten skrivelse till regeringen, I skrivelsen hemställde de båda organisationerna om en översyn av samfällighetslagstiftningen förebärande nämnda problem, I de av regeringen sedermera utfärdade direktiven för fastighetsbildningsutredningen har uppdragits åt utredningen att överväga vad som anförts i skrivelsen.

Flera av de frågor som nu dragits upp föranleder - i den mån de aktualiserar lagstiftningsåtgärder - överväganden som rör andra lagstiflningsom-råden än fastighetsbildningslagstiftningen. Utredningen har emellertid, efter samråd med chefen för bostadsdepartementet, endast tagit upp de frågor till behandling som utredningen ansett kunna lösas genom lagstiftningsåtgärder som berör faslighetsbildningslagstiftningen. Utredningens härvid gjorda överväganden har utmynnat i följande förslag.

Beträffande frågan om småhusägares inflytande över frågor rörande gemensamhetsanläggningars tillkomst, utförande och förvaltning föreslår utredningen till alt börja med att det dras en skiljelinje mellan olika nyttigheter av gemensamhetskaraktär i så måtto att endast gemensamhetsanläggningar

140

bestående av sädana nyttigheler som är nödvändiga för alt ett funktionellt Prop. 1988/89: 77 boende skall kunna äga rum — exempelvis vatten- och avloppsanläggningar. Bilaga 2 värmeanläggningar saml förbindelseleder - får inrättas under pågående exploatering. Andra nyttigheler — exempelvis simbassänger, tennisbanor och andra liknande idrottsanläggningar samt kvartersstugor - får,inrättas först sedan småhusen sålts. Härigenom överlämnas åt de boende att själva avgöra huruvida sådana nyttigheter överhuvudtaget skall inrättas. Utredningen föreslår vidare all som huvudregel skall gälla alt en samfällighetsförening, vilken skall förvalla gemensamhetsanläggning inom område där exploatering för bostadsbebyggelse pågår, inte får bildas förrän till försäljning utbjudna fastigheter sålts och lillträlts av köparna, I detta sammanhang passar utredningen även på alt lägga fram ett förslag som innebär en viss avby-råkratisering dels vid utseende av sammanträdesledare vid delägarförvaltning och dels vid bildande av samfällighetsförening. Utredningen föreslår alt de gällande reglerna i SFL om fastighetsdomstols medverkan i dessa hänseenden utmönstras.

När del gäller frågan om fondering föreslår utredningen att fondavsättning för säkerställande av underhåll och förnyelse blir obligatorisk för samfällighetsföreningar som förvaltar storkvartersanläggningar, 1 föreningens stadgar skall anges grunderna enligt vilka medel skall avsättas. För att föreningen skall kunna bedöma vilka fondavsättningar som erfordras torde det som regel vara nödvändigt att upprätta en underhållsplan. Utredningen föreslår en regel som föreskriver en sådan skyldighet.

Utredningen lägger även fram förslag rörande möjligheterna alt få till stånd omprövning av anläggnings förrättning. Förulsättningarna för alt få till stånd sådan omprövning har ansetts för restriktiva. Utredningen föreslår därför ett tillägg till de nu gällande reglerna i 35 § AL som innebär att förutom i de situationer när ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan föreligger eller när omprövningsföreskrift meddelats, omprövningsför-rältning även eljest skall få äga rum, om ett klart behov härav föreligger.

Utredningen för vidare fram två förslag angående samfällighetsförenings ställning vid anläggningsförrällning, som utredningen funnit både praktiska och ändamålsenliga. För det första föreslås att vid omprövningsförrättning enligt 35 § AL som gäller ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhelsanläggningen skall samfällighetsföreningen och inte den befintliga delägarkrelsen betraktas som sakägare. För det andra föreslår utredningen att samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrättning. Som en förutsättning härför skall dock gälla att en majoritet av föreningens medlemmar är för ett sådant initiativ.

Slutligen föreslår utredningen en ändring av reglerna i SFL angående sam-fälligheisförenings beslutanderäa i syfte att mjuka upp rättspraxis i detta avseende, vilken enligt utredningens mening har blivit för restriktiv i vissa hänseenden.

141

1§

Mark som sedan liden före den 1 januari 1972 hör till flera fastigheter gemensamt och är avsedd till väg eller dike upphör att vara samfälld när denna lag träder i kraft.

2§

Mark som upphör all vara samfälld övergår till den fastighet som ligger närmast, om inte annat följer av 3 §. Gränsen mellan fastigheter på samma sida av samfälligheten skall dock förlängas obruten.

En samfällighet som skall bestå likställs med fastighet vid tillämpningen av första stycket.

3§

Mark som upphör all vara samfälld och som ingår i gata eller annan i

stadsplan upptagen allmän plats tillfaller kommunen.

4§

Används mark, som upphör att vara samfälld, till väg eller dike när lagen träder i kraft, skall rätt att använda marken för sådant ändamål fortfarande tillkomma de delägande fastigheterna. Denna rätt utgör servilul.

Servitut uppkommer dock inte i mark som ingår i gala eller i en vägförenings vägar eller som har tagits i anspråk för allmän väg eller är upplåten för en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning.

5§

En delägare i mark som upphör att vara samfälld har rätt till ersättning med ett belopp som motsvarar hans andel av samfällighetens marknadsvärde. Ersättningen skall betalas av den som blir ägare till marken.

142

6§ Prop. 1988/89:77

Fråga om ersättning prövas av fastighelsbildningsmyndigheten vid särskild Bilaga 3 förrättning (ersätmingsförrättning). Beträffande en sådan förrättning, överklagande av beslut under förrättningen samt rättegången i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen (1970:988).

Kostnaderna för en ersättningsförrältning betalas av sökanden. Har annan sakägare genom sin inställning till ersättningsanspråket föranlett särskild utredning eller annan åtgärd som inverkat på förrättningskostnaderna, skall han dock i skälig omfattning bidra till betalningen,

7§

Rätten lill ersättning är förlorad, om ansökan om ersättningsförrättning inte

har gjorts inom två år från det att lagen trätt i kraft.

Mark som upphör att vara samfälld svarar inte längre för fordran som besvärar delägande fastighet.

Nyttjanderätt eller servilul som belastar den samfällda marken vid lagens ikraftträdande består. Rättighet som upplåtils i viss delägarfaslighet består dock endast om marken enligt 4 § är belastad med servilul och rättigheten omfattar servitutets ändamål.

9§

Den ändring i fastighetsindelningen som uppkommer enligt 2 § redovisas i fastighetsregistret innan ersättningsförrättning avslutas eller annars när det är lämpligt med hänsyn till sökt fastighetsbildning eller annan förrättnings-åtgärd. Registrering skall också ske när det i ansökan till fastighelsbildningsmyndigheten begärts av fastighetsägare eller av länsstyrelsen eller byggnadsnämnden.

Servitut som uppkommer enligt 4 § redovisas i faslighetsregislrel i lämplig omfattning.

De uppgifter som behövs till underlag för registrering lämnas av fastighetsbildningsmyndigheten. Kostnaden för att upprätta ett sådant underlag skall inte påföras sakägare.

10 §

Faslighetsbildningsmyndighelen får, när regislreringsunderlag upprättas, besluta att mark som upphört alt vara samfälld skall inordnas i fastighetsindelningen på ett annat sätt än enligt 2 §. Sådant beslut (inordnandebeslui) får meddelas, om det inte är lill förfång för fastighetsägare och det medför lämpligare fastighetsindelning eller underlättar redovisningen i fasiigheisre-gistrel. Beslutet las in i regislreringsunderlaget. Inordnandebeslui får avse

1. att mark skall övergå till en fastighet på annat sätt än som stadgas i 2§,

2. att mark som förvaltas av en vägförening eller en samfällighetsförening skall såsom särskild faslighet tillhöra föreningen, eller

3. att mark som upplåtits för en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning skall vara

143

samfälld för de fasligheter som deltar i anläggningen, Prop. 1988/89: 77

Har planförhållandena ändrats efter det att lagen trätt i kraft, får Bilaga 3 inordnandebeslui meddelas med hänsyn till den plan som gäller.

11 §

I fråga om överklagande av inordnandebeslui eller beslut varigenom en framställning om inordnande lämnats ulan bifall saml angående förfarandet i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen (1970:988).

12 §

Mark som enligt 3 § tillfaller kommunen skall på framställning av kommunen upptas i faslighelsregistrel såsom ingående i en kommunen tillhörig fastighet eller såsom en särskild faslighet,

13 §

När mark som upphört att vara samfälld registrerats såsom särskild fastighet, skall lagfart utan ansökan meddelas för ägaren. Det ankommer pä fastighetsregistermyndighelen att lämna inskrivningsmyndigheten det underlag som behövs i lagfartsärendel.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningsiagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 § fastighelsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 5 §

Bestämmelserna om bildande av samfällighet och servitut genom fastighetsreglering äger motsvarande tillämpning vid avstyckning såvitt avser förhållandet mellan styckningsdelarna.

Vid avsryckning av ägovidd från faslighet som har del i samfälld väg kan styckningslolten såsom servitut i stamfasiigheien tilläggas rätt alt nyttja vägen. Sådant servilul får dock ej bildas, om stvckningslotiens behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den

144

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya Bilaga 3

jordabalken

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandral hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna pä ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Har mark som avses I lagen 11983:000) om aveckluig av samfällda vägar och diken hävdals för viss fastighet medan i stället annan näraliggande mark lagils i anspråk för del avsedda samfällda ändamålet, gäller bestämmelsema I första stycket även om hävden inie grundals på överens-kommelse.

Denna lag träder i kraft den

145

10 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 7 kap, 28 och 29 §§, 8 kap, 4 §, 9 kap, 23 § samt 20 kap, 13 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 23 kap. 8 §.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

28 §

Gäller nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servitut
efter fastighetsdelning i flera fastig- efter fastighetsbildning i flera fastig
heter, skall vederlag som utgår för heter, skall vederlag som utgår för
rättigheten tillkomma ägarna av rättigheten tillkomma ägarna av
dessa i förhållande till belastningen dessa i förhållande lill belastningen
på varje fastighet. på varje fastighet. Skall en nyttjan-

derätt efter uppsägning från en av ägarna upphöra att gälla i dennes fastighet, får nyttjanderättshavaren samtidigt frånträda upplåtelsen även med avseende på övriga fastigheter.

29 §

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut undergår fasfig-hetsreglering, får rättigheten därefter utövas på område, som genom regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke. om rättighetens utövning genom upplålelseavtalel är begränsad till viss del av fastigheten eller utövning av rättigheten på det överförda området eljest måste anses strida mot upplåtelsen. Föreskrift om räll för faslighetsbildningsmyndighelen alt bestämma nytt område för utövningen av nyttjanderätt finns i fastighelsbildningslagen (1970:988).

' Balken omtryckt i SFS 1971:1209

146

Nuvarande lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan byggnad alt inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. I annat fall gäller avtalet mot honom.

Föreslagen lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten upplåtits, såvida annat inte förordnats i faslighetsbildningsbeslutet. Det åligger den som tillträder sådan byggnad alt inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot honom även ulan särskilt förordnande.

En rättighet som enligt andra stycket skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits skall vid till-lämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

9 kap, 23 § Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffas, I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdel eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske I samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighelsbildningslagen (1970:988). Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden,

20 kap,
13 §
Om det på grund av innehållet i Om det på grund av innehållet i

protokollet och vad som i övrigt     protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas, att det     framkommit måste antagas, att det
påstådda förvärvet ägt rum, M«t/öW     påstådda förvärvet ägt rum, samt
del är giltigt och kan göras gällande.     omständigheterna ger vid handen att
skall den omständigheten att endast     sökanden bör anses som ägare, skall
protokollet   åberopas som   fånges-     den    omständigheten    att    endast
handling ej utgöra hinder mot lag-     protokollet   åberopas som fånges
fart,                                             handling ej utgöra hinder mot lag
fart. Ett förvärv för vilket lillsiånd av
myndighet fordras får dock Inie läg
gas till grund för lagfart förrän lill
siånd erhållits.
Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder
sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de
tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör
omständighet som avses i 7 S 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller
anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller an
språk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid,

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får fora talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats,

23 kap, 8S

Kommer en inskriven rätiighel till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a ,' eller 7 kap. 13 <> fasiiglicisbild-ningslagen (1970:988) au gälla I en

148

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om hyresförhandlingslagen (1978:304) att 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Förhandlingsordning medför skyldighet för hyresvärden att påkalla förhandling med hyresgästorganisationen i fråga om

1. höjning av hyran för en lägenhet,

2. ändring av grunderna för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 § jordabalken, eller

3. ändring av villkor som avser hyresgästernas räll alt använda utrymmen som är avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna.

Förhandlingsordning medför vi- Förhandlingsordning medför vi-

dare, om parterna ej enats om an- dåre, om parterna ej enats om an
nat, rätt för båda parter att påkalla nat, räll för båda parter att påkalla
förhandling i fråga om förhandling i fråga om

1. hyresvillkoren, 1. hyresvillkoren,

2. lägenheternas och husets 2. lägenheternas och husets skick, skick,

3. gemensamma anordningar i 3. gemensamma anordningar i
huset, huset eller fördelning av del andels
tal som åsalts hyresfastigheten vid
förrättning enligt anläggningslagen
(1973:1149) på de i fastigheten Ingå
ende lägenheterna.

4. övriga boendeförhållanden i 4. övriga boendeförhållanden i
den mån de rör hyresgästerna ge- den mån de rör hyresgästerna ge
mensamt, mensamt.

Om parterna är ense därom kan förhandlingsordning också medföra rätt för hyresgästorganisationen att påkalla förhandling om fråga som rör till-lämpning av enskilt hyresavtal under förutsättning att hyresgästen genom skriftlig fullmakt har bemyndigat hyresgästorganisationen att företräda honom i saken.

Förhandlingsordning medför inte någon inskränkning i hyresgästens rätt att begära prövning av hyresvillkoren enligt 12 kap. 54 § jordabalken. Vid sådan prövning gäller bestämmelserna i 12 kap, 53-55 a §§ samma balk.

Denna lau träder i kraft den

150

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighelsbildningslagen (1970:988)' dels att 4 kap. 42 § och 8 kap. 7 § skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 8,11,12, 18 och 22 §§, 5 kap. 3, 5,10, 17,18 och 34 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2-4 och 6 §§ saml 16 kap. 1-3 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap, 10 a §, 5 kap. 30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 16 kap. 2 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap,
8§
Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning

göres skriftligen hos fastighetsbild- göres skriftligen hos faslighetsbild
ningsmyndighelen. ningsmyndigheten.

Muntlig ansökan som göres vid Muntlig ansökan som göres vid

förrättningssammanlräde skall dock förrätlningssammanträde skall dock
godtagas, om den väckta frågan godtagas, om den väckta frågan
lämpligen kan prövas vid samma lämpligen kan prövas vid samma
förrättning, förrättning. Ansökan skall anses rän

gjord oavsett till vilken fastighelsbild-ningsmyndighet inom länet ansökan Inkommit. Detsamma gäller om ansökan inkommit till överlantmätarmyndigheten i länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt all sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

10 a §

Har ansökan gjorts om fastighetsbildning för bebyggelse eller annat ändamål som kräver medgivande enligt hesiämmelserna i nalurvårds-

Lagen omtryckt i SFS 1971:1035

151

11 §

/ den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall faslighetsbildningsmyndighelen utreda vilka som I egenskap av ägare till faslighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fas-tigheien anses som ägare, om det ej visas au fastigheten tillhör annan.

Sakägare är den som äger en fastighet som berörs av förrättningen. Angår förrättningen samfälld mark som förvaltas av en samfällighetsförening, är föreningen sakägare. Vid fastighetsreglering är därjämte innehavare av nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft sakägare, om regleringen har betydelse för honom.

Den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör annan. Är det ovissi vilken av flera som äger en fastighet eller innehar en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlålaren och förvärvaren sakägare.

I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka som är sakägare. Ägaren av en fastighet är skyldig att när myndigheten begär det uppge sådana innehavare av särskild rätt lill fastigheten som är sakägare. Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för rättighetshavaren.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare och kostnaderna för en likvidation i enlighet med vad därom är särskilt stadgal inie skulle stå i rimligt förhällande till värdet av den egendom som tillhör sammanslutningen.

När förrättningen avslutats, ankommer det på rätten att bestämma om den fortsatta förvaltningen. Rätten får därvid föreskriva att sammanslutningens egendom skall överlämnas till allmänna arvsfonden eller till annat allmännyuigt ändamål.

18 §

Till första sammanträdet under Till första sammanträdet under

förrättningen skall samtliga kända förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas alt sak- dock ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Är det ägaren ändå infinner sig. Om del ovisst vilken av flera som är sakäg- föreligger anledning antaga alt are, kallas samtliga. Om del före- okända sakägare finns, utfärdas ligger anledning antaga all okända kallelse även på dessa, sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna,

22 § Vad som föreskrivits om delgiv- Vad som föreskrivits om delgivning med delägare i samfällighet ning med delägare i samfällighet äger motsvarande tillämpning vid äger motsvarande tillämpning vid delgivning med delägare i fastighet, delgivning med innehavare av servi-som innehas under samäganderätt av lut som gäller till förmån för flera än flera än tio, och med innehavare av tio fastigheter med skilda ägare, servitut som gäller till förmån för flera än tio fastigheter med skilda ägare,

42 § Finner fastighetsbildningsmyndigheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktighet skall myndigheten besluta om rättelse. Detsamma gäller beträffande karta som upprättats vid förrätt-

153

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 tung, samt annan handling till vilken hänvisning skeU i förrättningsbeslut. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få tillfälle att yttra sig.

Rättelsen skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

5 kap.
3 §
Fastighetsreglering får påkallas av        Fastighetsreglering får påkallas av
den som äger en fastighet som be-     den som äger en faslighet som be
rörs av regleringen.                    rörs av regleringen. En samfällig
hetsförening får påkalla fastighets
reglering som berör en samfällighet
under föreningens förvaltning.
Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren begära så
dan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas,
minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

5 §
Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att sökan
dens fastighet skall förbättras. dens faslighet skall förbättras. Detta

gäller dock inte när regleringen har påkallats av en samfällighetsförening. Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare att regleringen, för alt ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för del. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen angeläget,

154

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Om en nyltjanderäu eller ett servitut skall gälla mot tillträdaren på grund av ett förordnande enligt 33a §, skall del likvidvärde som belastar lilllrädaren minskas med belopp som motsvarar den värdeminskning som rättigheten innebär, i den mån som detta kan ske ulan an skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt än rättlgheien.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

17 §

Tillkommer ersättning delägarna i samfälld mark och finns för samfälligheten känd styrelse eller förvaltare med befogenhet alt för delägarna uppbära från samfälligheten härflyi-ande medel, kan fastighetsbildnings-myndigheten föreskriva au ersättningen skall tillställas styrelsen eller förvaltaren, i den mån den icke skall inbetalas till myndighet enligt 16 § förslå stycket.

Har föreskrivits att belopp sålunda skall tillställas styrelse eller förvaltare för samfällighet, får styrelsen eller förvaltaren vidtaga behövliga åtgärder för an uttaga beloppet hos den betalningsskyldige.

Ersättning som avser samfälld mark behöver inte i ersäiiningsheslut fördelas mellan de fastigheter som har del i samfälligheten, om denna förvaltas av en samfällighetsförening och del inte enligt 16 § första stycket föreligger hinder mot alt ersättningen utbetalas till föreningen.

Första stycket gäller också när del annars för samfälligheten finns känd styrelse eller förvaltare med befogenhet au för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten. Om en delägare i samfälllghelen begär del, skall faslighelsblldningsmyndigheien dock förordna au den ersättning som belöper på delägarens andel skall utbetalas till honom.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fasfigheter som beröres av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10-12 §§, om de sakägare vilkas räll är beroende av åtgärden samtycker till det,

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges alt betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran får avsteg från 10-14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares Ägares och tomrättshavares med-medgivande enligt första stycket 3 givande enligt första stycket 3 till till minskning av faslighels grade- minskning av fastighets graderings-ringsvärde skall upprättas skriftli- värde skall upprättas skriftligen. Be-gen. Beträffande rätten att lämna träffande rätten att lämna medgivmedgivande' gäller samma villkor ande gäller samma villkor som för som för överlåtelse av fast egendom, överlåtelse av fast egendom. Berar

regleringen en samfällighet som förvaltas av en samfällighetsförening, får medgivande beträffande samfälligheten lämnas av föreningen.

30 b §

Är mark som överförs genom reglering belastad med nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren, inträder skyldighet för rättighetens innehavare au avträda marken vid den tidpunkt då tillträde enligt 30 eller 30a § eller vid den senare tidpunkt som fastighetsbildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksarrende, gäller härjämte att arrendatorns skyldighet au avträda marken inträder tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om au regleringen påkallats.

156

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 Sker förtida tillträde enligt 30 a §

skall innehavaren av de rättigheter

som belastar fastigheten avträda vid

tidpunkten för tillträdet.

33 a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får förordna att en nyttjanderätt, vilken gäller i mark som genom fastighetsreglering skall överföras till en annan fastighet, skall bestå i det överförda området, om sådan åtgärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. Ett förordnande innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse, vid vilken förbehåll om upplåtelsen gjorts. Fastighetsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig. Ett förordnande får meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande även i övrigt framstår som obehövligt.

Är ett arrende enligt 9 kap. 7 § första stycket eller 10 kap. 4 § första stycket jordabalken eller 5 § första och tredje styckena lagen (1957:390) om fiskearrenden förenat med rätt till förlängning, skall ett förordnande enligt första stycket meddelas på yrkande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar regleringens syfte.

Ett förordnade skall upptas i fastighetsbildningsbeslutet. Underrättelse om förordnandet skall lämnas till inskrivningsmyndigheten när faslighetsbildningsbeslutet vunnit laga kraft, om nyttjanderätten är inskriven i faslighetsboken.

157

6 kap. 6§

Överföres mark från samfällighet, skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för marken endast om yrkande framställes under förrättningen eller om det finns anledning antaga att fastighetens andel i marken har ett ej obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämpning av första stycket och har ej i kallelserna till första förrättningssammanträdet angivits vad delägare i den samfällda marken har att iakttaga om han önskar framställa ersättningsanspråk, skall delägarna i god tid före förrättningens avslutande delges underrättelse därom. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Överförs mark från en samfällighet, utgår ersättning endast till delägare som framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av det enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällande basbeloppet året innan förrättningen påbörjades.

Första stycket gäller inte när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening eller när annars ersättning enligt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till någon som företräder delägarna.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

/ungen. Fastighetsbildningsbeslut får °

meddelas och förrättningen avslutas Ulan hinder av att samtliga delägare i samfälligheten inte fåll tdlfälle att yttra sig i förrättningen.

Första stycket gäller inte. om samfälligheten brukas av delägarna för gemensamt ändamål.

1 kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om lill följd av ändrade förhållanden servitutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsamma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Är det uppenbart att ett servitut kan upphävas enligt andra stycket sista meningen och att åtgärden inte minskar den härskande fastighetens värde, får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet lämnats tillfälle att yttra sig i förrättningen.

12 §

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet får med avvikelse från vad som följer av 2 kap. 5 § bestämmas att rättigheten skall tillhöra endera av de berörda fastigheterna eller båda gemensamt.

13 §

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga om servttut som upplåtits genom avtal.

8 kap. 7 §' Ägaren av en fastighet är skyldig att när fastighetsbildningsmyndighe-

3 Nuvarande lydelse = förslag i SOU 1984:72

159

15 kap.

2§

Talan mot fastighetsbilningsmyn-dighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1, avvisat ansökan om faslighets-bildning eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller biträde.

2, ogillat jäv mot förrättnings-man,

3, beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap, 30 § fjärde stycket.

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap, 3 § om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap.

Talan mot fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förrättningsman,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller lidpunkt för rättighetshavares skyldighet alt avträda mark enligt 5 kap. 30 b §.

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslui, karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall ulföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning.

7. beslutat enligt 9 kap. 3 S om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap.

160

Nuvarande lydelse

4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat alt syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan som beslutet rör.

Föreslagen lydelse

4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till/fl5-tighetsbildningsmyndigheien inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan som beslutet rör.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

3§

särskilt.

Förordnande alt talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut ej innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att lillslåndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

Talan mot tillståndsbeslut och beslut i fråga om förlida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och faslighetsbe-stämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt.

Talan mot lillslåndsbeslut och beslut i fråga om förlida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Delsamma gäller fastighetsbildnings- och faslig-hetsbestämningsbeslul, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar att talan mot beslutet skall föras

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

fastighelsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

fastighelsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd. I fråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fasfighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får föra talan mot beslutet även om han ej är sakägare.

16 kap.
1§
Är talan i fastighetsbildningsmål Är talan i fastighetsbildningsmål

icke fullföljd på föreskrivet sätt eller icke fullföljd på föreskrivet sätt eller

inom rätt fid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in till fastighetsbildningsmyndigheten, skall den omständigheten att inlagan först efter utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsbildningsmyndigheten. Talan skall inte avvisas om besvärsinlagan inom besvärstiden kommit in tUl fastighetsdomstolen. 1 ett sådant fall skall domstolen vidarebefordra inlagan till fastighetsbildningsmyndigheten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag som inlagan kom in till domstolen.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

digheten efter utgången av överklä- °

gandetiden utan dröjsmål till fastighetsdomstolen insända besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställs i besvärsinlagan yrkande som påkallar omedelbar prövning skall insändandet ske genast. Till dess överklagandetiden utgått skall dock avskrift av besvärsinlagan vara att tillgå hos fastighetsbildningsmyndigheten.

3§ Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras över besvären, skall besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delges sakägaren och föreläggande meddelas honom alt inkomma med skriftlig förklaring.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller alt skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

Om vid sådant sammanträde som sägs i andra stycket sakägarna och andra taleberätligade i målet blir ense ifråga om hur det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras vid sammanträdet.

8§

Fastighetsdomstolen får avgöra Fastighetsdomstolen får avgöra
mål utan huvudförhandling, om mål utan huvudförhandling, om
huvudförhandling kan antagas sak- huvudförhandling kan antagas sak
na betydelse för prövningen samt na betydelse för prövningen saml
sakägare eller företrädare för all- sakägare eller företrädare för all
mänt intresse inte begärt sådan för- mänt intresse inte begärt sådan för
handling. Om talan fullföljts enligt handling. Ett mål får alhid avgöras
15 kap. 2, 4 eller 10 § eller om dom- utan huvudförhandling om det är up-
siolen finner uppenbart att talan är penbart au sådan förhandling är obe-
ogrundad, får målet alltid avgöras hövlig eller om målet avser talan som
utan huvudförhandUng. fullföljts enligt 15 kap. 2, 4 eller 10 §.

För prövning som ej avser själva saken fordras inte huvudförhandling.

Har domstolen beslutat att mål skall avgöras utan huvudförhandling och år det ej uppenbart att sakägare eller företrädare för allmänt intresse redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas honom.

1. Denna lag träder i kraft den

2, Bestämmelserna i 5 kap. 30 b och 33 a §§ samt 7 kap. 13 § fastighels
bildningslagen (1970:988) skall inte tillämpas beträffande förrättningar som

har sökts före ikraftträdandet. 163

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning Bilaga 4

och legalisering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering all 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Äganderättsutredning enligt den- Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom där äganderätten lill fast egendom är oviss, om det från allmän och en- är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betyd- skild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och else att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidta- åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utred- gas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande ning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i be- område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart. tydande omfattning saknar lagfart

eller beträffande en fastighet som med äganderättsanspråk hävdas av någon som saknar lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst. Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande,

2S Äganderättsutredningen sker vid förrättning som handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten.

Är äganderättsutredningen av be
tydelse för annan förrättning som
handläggs av fastighelsbildnings
myndigheten. får äganderättsiiired-
ningen och frågan om fastighetsbild
ning, gemensamhetsanläggning eller
ledningsrätt handläggas gemensamt
vid en förräiining.
Bestämmelserna i 4 kap, 1-7, 12 Bestämmelserna i 4 kap, 1-7. 12

och 13 SS. 14 !j första och fjärde och 13 SS. 14 S första och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29 SS. 30 S styckena. 16-24. 28 och 29 SS. 30 S första stycket samt 31. 33-40 och första stycket samt 31 och 33-40 'ii

164

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att 22 § och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen skall upphöra alt gälla, dels att 1, 7, 18, 19 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dessa (gemensamhetsanläggning). Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.

Inom område där exploatering för bostadsbebyggelse pågår får inte inrättas annan gemensamhetsanläggning än sådan som är nödvändig för ett ändamålsenligt boende i området. Kan enligt bestämmelser i annan författning än fastighelsbildningslagen fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fasligheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning eller allmän fjärrvärmeanläggning.

7§
Gemensamhetsanläggning får ej Gemensamhetsanläggning får ej

inrättas, om ägarna av de fastigheter inrättas, om ägarna av de fastigheter
som skall della i anläggningen och som skall delta i anläggningen och
hyresgästerna i sådana fastigheter hyresgästerna i. sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det. och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst Vid denna prövning skall främst
deras mening beaktas som har störst deras mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgäster- nytta av anläggningen. Hyresgäster
na företräds av riksorganisation av na företräds av organisation av hy-
hyresgäster eller förening som är an- resgäsier som har avtal om förhand
sluten till sådan organisation och lingsordning för berörd fastighet el-
inom vars verksamhetsområde fas- ler, om förhandlingsordning ej gäl-
tigheterna är belägna (hyresgäslor- ler, riksorganisation av hyresgäster
ganisation), eller förening, som är ansluten lill

sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen (hyresgästorganisation). Första stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

166

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola dellaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation. En samfällighetsförening får, efter beslut av föreningsstämma, påkalla förrättning som angår gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning. Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

19 §

I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 och 42 §S fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

1 fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1-24 och 27-40 SS fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning. Vid förrättning enligt 35 ,', som angår fråga om ändring av kretsen av fasligheter som deltar I en gemensamhetsanläggning vilken förvallas av en samfällighetsförening, är föreningen sakägare i stället för delägarna. Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall faslighetsbildningsmyndighelen underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller i fall som avses i 4 kap. 15 S fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22 S' Uppkommer fråga om inlösen äger 8 kap. 7 § andra stycket fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning

35                                               S
Inträder,   sedan   fråga   som   be-    Inträder,   sedan   fråga   som   be
handlats vid förrättning enligt denna handlats vid förrättning enligt denna
lag slutligt avgjorts, ändrade förhål-   lag slutligt avgjorts, ändrade förhål
landen som väsentligt inverkar på landen soin väsentligt inverkar på

' Nuvarande lydelse = förslag i SOU 198-4:72

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

frågan, kan denna prövas vid ny för- frågan, kan denna prövas vid ny för
rättning. Även utan alt sådana för- rättning. Även utan all sådana för
hållanden inträtt, får ny förrättning hållanden inträtt, får ny förrättning
äga rum om i det tidigare avgöran- äga rum om i det tidigare avgöran
det föreskrivits att frågan får omprö- det föreskrivits att frågan får omprö
vas efter viss tid och denna tid ut- vas efter viss tid och denna tid utgått
gått. eller om ett klart behov av ompröv-

ning eljest framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets an-delslal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Övergångsbestämmelserna

till lagen (1974:822)

om ändring i anläggningslagen

De nya bestämmelserna äger tills vidare lillättipning

dels i följande kommuner, nämligen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, lärfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg. Tyresö, Täby, Upplands-Bro, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner, Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge konmiuner, Hallands län: Kungsbacka kommun, Göteborgs och Bohus län: Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner. Älvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

168

Nuvarande lydelse

Kan delägarna icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall/«,?-Ughetsdomsiolen på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna/ör avgörande av frågan. Förordnande skall dock inte meddelas om åtgärden med hänsyn ull samfällighetens omfattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att föreningsförvallning anordnas.

Har begäran framställts om förordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl föranleder det, / avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts, utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

Föreslagen lydelse

7§

Kan delägarna inte enas i fråga om viss förvaltningsålgärd, skall, på begäran av delägare, fastighetsbildningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnar därtill hålla sammanträde med delägarna för att avgöra frågan eller, om omständigheterna därtill föranleder, anordna föreningsförvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten får, om synnerliga skäl föranleder det, vidtaga åtgärd som behövs för all säkerställa delägarbeslulet.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

20 §

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom all de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnal därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) fastighetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrältningsman förordnats enligt 4 S sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt all samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 S första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenregleringssam-fällighet. får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

Sammanträde enligt första stycket hålles, på begäran av delägare, av fastighetsbildningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnal därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller anläggningslagen (1973:1149) fastighetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrättningsman förordnars enligt 4 § sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär del eller om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrättning och förältningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det år av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenregleringssam-fällighet, får fasiighetsbildningsmyn-digheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 4

28 §

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

'6. föreningens räkenskapsperiod.

7, hur ofta ordinarie förenings
stämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till
föreningsstämma skall ske och and
ra meddelanden bringas lill medlem
marnas kännedom ävensom den lid
före sammanträde då kallelseåtgärd
senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift författning.

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvallas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,
6 a. de grunder enligt vilka medel

skall avsättas för säkerställande av underhåll och förnyelse av gemensamhetsanläggning som förvaltas av föreningen,

7. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse lill föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas lill medlemmarnas kännedom ävensom den lid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

som strider mot denna lag eller annan

■172

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 4

Vad som föreskrivs under punkten 6 a gäller enbart beträffande samfällighetsförening som förvallar gemensamhetsanläggning inrättad för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastighet eller bo-stadsrätisfastighei.

41 aS

Är samfällighetsförening skyldig att avsätta medel till fond för underhåll och förnyelse skall underhålls-och förnyelseplan upprättas av sivrel-sen. om del inte är obehövligt. Planen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet av fondavsättningarnas storlek.

Av utgifts- och inkomsisuiien för förening som sägs i förslå stycket skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning.

49 S

Röstberättigad medlem, som är närvarande vid föreningsstämma, har, oavsett om han äger en eller flera delägarfastigheler, en röst. I fråga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stället beräknas efter delägarfastighetemas andelslal, om medlem begär det. Dock får medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Medlems rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening för vilken de flesta rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. medan i andra frågor den mening gäller som biträdes av ordföranden.

Första och andra styckena gäller Första och andra styckena gäller

ej i den mån annat följer av 51 eller ej i den mån annat följer av 49 a, 51
52 §. Avvikelse från andra stycket eller 52 §. Avvikelse från andra
får föreskrivas i stadgarna. stycket får föreskrivas i stadgarna.

49 a §

/ fråga om samfällighetsförening som förvaltar sådan gemensamhetsanläggning som sägs 121 a § skall vid omröstning på föreningsstämma medlemmarnas rösietal alltid beräknas efter delägarfastighetemas andelslal med tillämpning av regeln om

173

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

röstspärr i 49 § första stycket tredje

meningen.

Föreligger förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) om fördelning av det andelstal som åsalts hyresfastighet vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) på de i fastigheten ingående lägenheterna, får den fastighetsägaren tillkommande rösträtten vid stämman i stället utövas av envar lägenhetshavare. Motsvarande gäller beträffande lägenhetshavare i en bostadsrättsfastighet, om det på bostadsrättsföreningens stämma har beslutats om fördelning av det andelstal som åsätts bo-stadsrättsfasiigheien vid förrättning enUgi anläggningslagen (1973:1149) på de i fastigheten ingående lägenheterna.

En lägenhetshavares röstetal utgörs av det andelstal som överens-kommits beträffande hans lägenhet.

52 §
Vid omröstning i fråga om änd- Vid omröstning i fråga om änd
ring av föreningens stadgar har varje ring av föreningens stadgar har varje
röstberättigad medlem, oavsett om röstberättigad medlem, oavsett om
han äger en eller flera delägarfastig- han äger en eller flera delägarfastig
heler, en röst. För beslut om sådan heter, en röst. 1 fråga om samfällig-
ändring fordras minst två tredjede- hetsförening som förvaltar sådan ge-
lar av de avgivna rösterna. Föreskri- mensamhetsanläggning som sägs i
ves strängare villkor i stadgarna, 21a § skall dock vid omröstningen i
skall det gälla. stället gälla vad som föreskrivs i 49a

§. För beslut om ändring av stadgarna fordras minst två tredjedelar av de avgivna rösterna, Föreskrives strängare villkor i stadgarna, skall det gälla. Beslut enligt första stycket skall genom styrelsens försorg genast anmälas för registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta avskrifter av protokoll över beslutet. Beslutet får ej fillämpas innan registrering skett.

174

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

., , , Bilaga 4

1. Denna lag träder i kraft den

2. Bestämmelsen i 20 a S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter äger ej tillämpning i de fall förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sökts före ikraftträdandet och om i samband med förrättningen, på grund av vad som sägs i 20 § andra stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, skall bildas samfällighetsförening.

3. Beträffande före den bildad samfällighetsförening skall sådan ändring av föreningens stadgar, som föranleds av bestämmelserna i 28 S punkten 6 a lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, beslutas på den föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

4. Beträffande före den bildad samfällighetsförening som sägs i 21 a § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall bestämmelserna i 49 a S och 52 S första stycket andra meningen lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tillämpas från och med den föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

175

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 20 S skall upphöra att gälla, dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

1 fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt den-

na lag äger 4 kap. 1-24, 27-35, na lag äger 4 kap, 1-24, 27-35 oc/i
37-40 och 42 SS fastighetsbild- 37-40 SS fastighelsbildningslagen
ningslagen (1970:988) motsvarande (1970:988) motsvarande tillämp-
tillämpning, ning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nytljanderätl avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om särskilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskjutas till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns, förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14 S andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

20 S' Uppkommer fråga om inlösen äger 8 kap. 7 H andra stycket fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Nuvarande lydelse = lörslag i SOU 1984:72

176

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428) att 9 och 10 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9S Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, lill någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har räll att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas handlingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom att I fråga om dödsbo som förvaltas
handlingen överbringas till någon av av delägarna äger första stycket till
dödsbodelägarna får ske endast om lämpning endast när den fråga som
denne sitter i boet. Dödsbodelägare avses med delgivningen angår för-
som mottagit handlingen skall utan valtningen av fast egendom som till-
dröjsmål underrätta övriga om del- hör dödsboet. Sitter någon av döds-
givningen. bodelägarna i boet, får delgivning

med dödsboet dock ske genom att handlingen överbringas till denne. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröjsmål underrätta övriga om delgivningen. Dödsbodelägare som sitter i boet har räll alt taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handlingen ulan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

10 § Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalla samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till ledamot av styrelsen eller förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i samfällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, får Innehas fast egendom med sam-

delgivning med delägarna ske ge- äganderätt, får delgivning med ägar-
nom att handlingen överbringas till na ske genom att handUngen över-
gruvföreslåndaren. bringas lill någon av dem. Tillhör

gruva flera gemensamt, får delgiv
ning ined delägarna ske genom all
handlingen överbringas till gruvfö-
reslåndaren.
Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra deläg
arnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till någon som
har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgivningen.
----------- -------------------------------------------------------------------------------------- 177

Denna lag träder i kraft den 12 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighets- Bilaga 4

mål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål att 4 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför ulan nämndemännen. I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

/ fastighetsbildningsmål som skall avgöras efter prövning av själva saken är fastighetsdomstol domför med en lagfaren ledamot

när målet avgörs vid sådant särskih sami7ianlräde som sägs i 16 kap. 3 § fastighelsbildningslagen (1970:988),

när målet avgörs vid huvudförhandling, om del är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare saml sakägarna och andra taleberätligade samtycker lill del eller saken är uppenbar,

när målet enllgi bestämmelsema i 16 kap. 8 § fastighelsbildningslagen avgörs utan huvudförhandling, såvida antingen enighet föreligger mellan sakägarna och andra taleberätligade i fråga om hur det överklagade beslutet skall ändras eller om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare samt sakägarna och andra taleberätligade samtycker till del eller saken är uppenbar.

I avgörande av faslighetsbildningsmål, som enligt andra stycket kan avgöras av en lagfaren ledamot ensam, får även en teknisk ledamot delta, om del är lämpligt.

Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrällslagen (1971:479)' att 59 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

59 S Bestämmelserna i 52—61 S§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening. Innehar flera medlemmar bostadsrätt gemensamt, äger de dock endast en röst om ej annat bestämts i stadgarna. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen, såvida inte annat bestämts i stadgarna.

Vid föreningsstämma får beslutas om fördelning av del andelstal som åsätts bostadsrättsföreningens fastighet vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) på de i fasligheten ingående lägenheterna.

Denna lag träder i kraft den

Lagen omtryckt i SFS 1982:353

179

Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Prop. 1988/89:77

Fastighetsbildning 1 Bilaga 5

Yttrande över delbetänkandet Fastighetsbildning 1 har avgetts av hovrätten for Nedre Norrland, centralnämnden for fastighetsdata (CFD), statens vägverk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens lantmäteriverk, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Lantbmkarnas riksfiirbund (LRF), Näringslivets byggandsdelegation. Svenska Kommunal-Tekniska föreningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lant-mäleriförening och Sveriges villaägareförbund.

Lantmäteriverket har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndigheten i Stockholms län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, Värmlands län, Kopparbergs län, Västerbottens län saml faslighetsbildningsmyndighelen i Mora distrikt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat ett yttrande från Örnsköldsviks kommun.

Skrivelser har dessutom inkommit från Västerås kommun och Kalmar kommun samt från advokaten Erik Linden, Åmål.

180

Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Fastighets- Prop. 1988/89:77
bildning 4 Bilaga 6

Yttrande över slutbetänkandet Fastighetsbildning 4 har avgetts av hovrätten for Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Gävle tingsrätt, domstolsverket, statens planverk, statens lantmäteriverk, statens naturvårdsverk, domänverket, kammarkollegiet, lantbmksstyrelsen, statskontoret, rikrevisionsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Väslernorrlands län, rättegångsutredningen (Ju 1977:06), Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Halmstads kommun, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska Kommunal-Tekniska föreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges lantmätareförening, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund ek. för., Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SCB), Sveriges Villaägareförbund samt Riksförbundet Vi i Småhus.

Lantmäteriverket har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndig-heterna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Överlantmätarmyndigheten i Östergötlands län har bifogat ett yttrande från stadsingenjörskontoret i Norrköpings kommun.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har överlämnat yttrande av den kommunala fastighetsbildningsmyndigheten i Sundsvall.

181

Om fastighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under
går fastighetsreglering, får rättighe
ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till
fasligheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom
upplåtelseavlalel är begränsad lill
viss del av fasligheten eller utöv
ning av rättigheten på det överför
da området eljest måste anses stri
da mot upplåtelsen. Föreskrift om
rätt för fastighetsbildningsmyndig
heten att bestämma nytt område
för utövning av nyttjanderätt finns
i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Om faslighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under
går fastighetsreglering, får rättighe
ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till
fasligheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom
upplåtelseavtalet är begränsad till
viss del av fastigheten eller om ut
övning av rättigheten på det över
förda området eljest måste anses
strida mot upplåtelsen eller är oför
enlig med. sådant förordnande som
avses i tredje stycket. Föreskrift om
rätt för faslighetsbildningsmyndig
helen att bestämma nytt område
för utövning av nyttjanderätt finns
i fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten upplåtits. Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot honom.

A tt fastighelsbildningsmyndigheten kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår den fastighet vari rät-

Nuvarande lydelse Foreslagenlydel.se Prop. 1988/89:77

ligheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § Jdstighets-bildningslagen (1970:988). En sådan rättighet skall vid tillämpningen av 22 § äga JÖreträde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

8 kap.-
4§

Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsägningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an
nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller
arrendator rätt alt frånträda avta- arrendator rätt att frånträda avta
let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den
fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.
Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med
torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket,
avtalet dock genast att gälla. skall avtalet, om arrendatorn begär

det i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn till följd av fastighetsregleringen är skyldig alt avträda mark. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla. Fardag är den 14 mars.

9 kap.
23 §

Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alllid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen (1970:388). Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperiodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden.

- Senaste lydelse 1981:784.

■'Senaste lydelse 1985:928. 183

Nuvarandelydel.se Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

20 kap. "Sa7

13 r

Om det på grund av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i
protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas, att det
påstådda förvärvet ägt rum samt påstådda förvärvet ägt mm samt
all det är giltigt och kan göras gäf omständigheterna ger vid handen
lande, skall den omständigheten att att sökanden bör anses som ägare,
endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-
fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som
mot lagfart. fångeshandling ej utgöra hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda lid.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga bestämmelser 9§

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

'Senaste lydelse 1975:1085. 184

Nuvarande lydelse

4§

Föreslagen lydelse

När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen.

/ mål som skall avgöras efter prövning av själva saken är fastighetsdomstol domför med en lagfaren ledamot, om målet avgörs vid sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt.

3 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) '

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels alt 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

É?/5att4kap. 8, 11, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18, 30 a och 34 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15kap.2-7, lOoch 11 §§, I6kap. 1-3,9, 11, l2och I5§§, 17kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1 § samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 4 kap. 10 a och 11 a §, 5 kap. 30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 15 kap. 12 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

8§ Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning göres skriftligen hos fastighetsbild- görs skriftligen hos fastighetsbildningmyndigheten. Muntlig ansö- ningmyndigheten. MuntUg ansökan som göres vid förrättningssam- kan som görs vid förrättningssammanträde skall dock godtagas, manträde skall dock godtas, om om den väckta frågan lämpligen den väckta frågan lämpligen kan kan prövas vid samma förrättning, prövas vid samma förrättning. Ansökan kan ges in till en fastighetsbildningsmyndighet inom länet eller till överlantmätarmyndigheten i länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

I0a§

Om ansökan har gjorts om fastig
hetsbildning för bebyggelse eller an
nat ändamål som kräver medgivan
de enligt naturvårdslagen
(1964:822), får fastighelsbildnings
myndigheten för sökandens räkning
begära prövning av tillåtligheten av
åtgärden enligt den lagen.

Lagenomtryckt 1971:1035. 186

Nuvarande lydelse

/ den utsträckning som är påkallad med hänsyn till Jastighels-bildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighelsbildningsmyndigheten utreda vilka .som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om del ej visas att Jastigheten tillhör annan.

Föreslagen lydelse

11§

Sakägare är den sotn äger en fa.s-tighel som berörs av förrättningen eller som har servitutsrätt i en sådan. Om förrättningen angår samfälld mark som förvaltas av en samfällighetsförening, är i stället föreningen sakägare. Vid fastighetsreglering är dessutom innehavare av nyttjanderätt eller rätt lill elektrisk kraft sakägare, om regleringen har betydelse för dem.

Den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör någon annan. Om del är ovisst vilken av Jlera som äger en fastighet eller som innehar en rätiighel, behandlas samtliga som sakägare. Om en faslighet har bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och JÖrvärvaren sakägare.

Om det behövs med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhåf landena i övrigt skall Jästighetsbild-ningsmyndigheten utreda vilka som är sakägare. Agaren till en fastighet som berörs av förrättningen är skyldig att när myndigheten begär det uppge sådana för honom kända innehavare av särskild rätt till fastigheten som är sakägare. Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för rättighetshavaren.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

1 beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, såvida motivering av beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslutande eller inställande, och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens avslutande, beslut mot vilket talan får föras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra stycket.

Meddelas beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. Om i annan ordning meddelas beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med förrättningens avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakägare och annan som får överklaga underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats enligt 20 § andra stycket.

Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om del kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Är del ovisst vilken av flera som är sakägare, kallas samtliga. Om det föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Till första sammanträdel under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Om del föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse enligt första stycket behöver inte utjärdas till den som är sakägare endast därför att han har del i samfdUighet, om underättelse enligt 6 kap. 7 § första stycket har lämnats. Kallelse skall dock utfärdas, om sakägaren har framställt yrkande eller visat intresse i saken.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.

25 a § Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtligheten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden alt 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämnden lämna medgivande till denna.

Sedan förrättningen avslutats, skall fastighelsbildningsmyndigheten under besvärstiden hålla tillgängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sakägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrättnings-resultatet. När sakägare begär det och del är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärstidens utgång i behövlig utsträckning tillhandahålla handlingar för granskning på förrältningsslället eller lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när beslut meddelas under förrättningen och talan mot detta skall föras särskilt.

Sedan förrättningen avslutats skall fastighelsbildningsmyndigheten under den tid överklagande får ske hålla tillgängliga de handlingar ellern andra uppgifter som fordras för all sakägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet. När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt övriga förhållanden skall myndigheten under den tid överklagande får ske i behövlig, utsträckning tillhandahålla handlingar för gransking på förräll-ningsstället eller lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när beslut meddelas under förrättningen och detta skall överklagas särskilt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

42 § ""

Finner Jastighetsbildningsmyn-dlgheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktighet, skall myndigheten besluta om rättelse. Delsamma gäller be-träflände karta, som upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett I förrällningsbeslut et. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få lilljälle att yttra sig.

5 kap.

3 §3

Rätt att påkalla fastighetsregle- Rätt all påkalla fastighetsregle
ring tillkommer ägare av fastighet ring har ägare av en fastighet som
som beröres av regleringen. berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av föreningsstämma påkalla faslighels-reglering som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

5§
Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-
den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall
ras. förbättras. Detta gäller dock inte,

om regleringen har påkallats av en samfällighetsförening och berör en samjällighet som inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastigheterna.

■'Senaste lydelse 1987:124, 191

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 7 Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av

sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga mm, om de sakägare som har ett väsentligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerligen angeläget.

10§

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket bestämmes på gmndval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendomens användning för det ändamål som föranleder det högsta värdet saml till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett servitut skall gälla mot tillträdaren på grund av ett förordnande enligt 33a§, eller 7 kap 13 § skall det likvidvärde som belastar tillträdaren minskas med belopp som motsvarar den värdeminskning som rättigheten innebär, i den mån detta kan ske ulan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Skyldighet att betala ersättning som inte motsvaras av minskning i likvidvärde fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn lill deras nytta av att regleringen genomförs på sådant sätt att ersättning skall ■ utgå.

17§

Tillkotnmer ersättning delägarna Om samfälld mark som förvaltas

i samfälld mark och Jinns for sam- av en samfällighetsförening berörs

fälligheten känd styrelse eller förval- av en förrättning, skall föreningen

tare med befogenhet all för delägar- utge ersättning för mark som tillförs

na uppbära från samfälligheten här- samfälligheten och ta emot ersätt-

Jly lande medel, kan fastighetsbild- ning för mark som frångår den.

ningsmyndigheten föreskriva att er- Förvaltas samfälligheten av en

sättningen skall tillställas styrelsen styrelse eller förvaltare med befo-

ellerförvaltaren, i den mån den icke genhet att uppbära medel som tilf j 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

skall inbetalas lill myndighet enligt kommer samfälligheten, skall er-
16 § första stycket. sättningen betalas ut till styrelsen

Har JÖreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-
da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som
valtare JÖr samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-
sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las lill honom. Endast om en sådan
ga åtgärder JÖr att uttaga beloppet begäran framställs, skall faslighets-
hos den belalningsskyldige. bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första stycket skall inbetalas till myndighet skall räknas av innan utbetaf ning sker lill en samfällighetsförening, styrelse eller förvaltare.

I8§ Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter
som beröres av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3. 8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 §§, om del medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmelserna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — I4§§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av faslighels graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträffande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Medgivande eller samtycke enligt JÖrsla stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfälligheten förvaltas av en samfällighets-JÖrening, lätnnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30 ar
Om det på grund av särskilda Om det på grund av särskilda

omständigheter är lämpligt, får fas- omständigheter är lämpligt, får fastighelsbildningsmyndigheten med- tighetsbildningsmyndigheten medge all tillträde sker utan hinder av ge att tillträde sker utan hinder av

Senaste lydelse 1979:900, 193

13 Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 7 att faslighetsbildningsbeslutet ej att faslighetsbildningsbeslutet ej

har vunnit laga kraft (förtida tillträ- har vunnit laga kraft (förtida tillträ
de). Beslut om förtida tillträde får   de). Beslut om förtida tillträde får
meddelas före förrättningens avslu-          meddelas före förrättningens avslu
tande endast om särskild talan får tände endast om fastighelsbild-
fÖras mot fastighetsbildningsbeslu- ningsbeslutet får överklagas sär-
tet.                                   skilt.

Om det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande, fastighetsägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt faslslälles. Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva all den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersättning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma all utgå, om faslighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expropriationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Faslighetsbildningsmyndighelen skall ange den lid inom vilken den tillträdande senaste skall ha fullgjort vad faslighetsbildningsmyndighelen har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt lid, är medgivandel förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Della gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30b§

År mark som överförs genom fastighetsreglering belastad med nyttjanderätt, servitut eller rätt lill elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren. Inträder skyldighet för rättighetens innehavare att avträda marken vid den tidpunkt som enligt 30 eller 30 a § gäller JÖr liU-trädet eller vid den senare lidpunkt som fastighelsbildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksarrende, inträder arrendatorns skyldighet att avträda marken dock tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om att regleringen påkaf lats.

33 a §

Om en nyttjanderätt gäller i mark
som genom fastighetsreglering över
fors till en annan fastighet, skall fas- I
tighetsbildningsmyndigheten för-

Nuvarande lydelse Foreslagenlydel.se Prop. 1988/89:77

■ ■■ u ' ■ Bilaga 7 ordna att nyttjanderätten bestar i

det överförda markområdet, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. År ett arrende enligt lag förenat med rätt till förlängning, skall ett sådant förordnande meddelas på yrkande av arrendatorn. om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende saml åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett förordnande enligt JÖrsta stycket innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot lilllrädaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighelsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåielseviU-koren som är ofrånkomlig. Ett förordnande enligt första stycket får meddelas utan all nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om del är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för att även i övrigt framstår som obehövligt att höra honom.

Ell förordnande enligt första stycket skall redovisas i fastighetsbildningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet lämnas lill inskrivningsmyndigheten när faslighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34 §
Beröres nyttjanderätt eller rätt till        Fastighelsbildningsmyndigheten
elektrisk kraft   av fastighetsregle-    får föreskriva att en nyttjanderätt
ring, är rättighetshavaren sakägare     som har tillkommit genom expro-
vid förrättningen, om regleringen    prialion eller något annat sådant
har betydelse för honom.       förfogande skall upphöra, om det är

uppenbart an nyttjanderätten inte längre behövs och åtgärden är av betydelse för regleringen. I annat fall Jårföreskrivas sådan ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn lill ändamålet med fastighetsbildningen, under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen inte därigenom motverkas.

195

Nuvarande lydelse

6 kap 6§ Överjöres mark från samjällighet. skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för marken endast om yrkande framställes under Jörrätt-ningen eller om det finns anledning antaga all fastighetens andel I marken har ett ej obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämpning av första stycket och har ej i kallelserna till JÖrsta förrättnings-sammanträdet angivits vad delägare t den .samfällda marken har att iakttaga om han önskar framställa ersättningsanspråk, skall delägarna i god tid före JÖrrätlningens avslutande delges underrälielse därom. Delgivning Jär ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Föreslagen lydelse

Överförs mark från en samfällighet, utgår ersättning endast lill def ägare som har framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för sådan andel I marken vars värde överstiger tre procent av det basbelopp enligllagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan förrättningen påbörjades.

Första stycket gäller inte när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening eller när i annat fall ersättning enhgt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till någon som företräder delägarna.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Om det är uppenbart all ersättning för samjälld mark enligt 6 § JÖrsta stycket Inte behöver fastslåf las utan yrkande, får underrättelse om förrättningsansökningen lämnas lill någon eller några av de def ägare som inte på annan grund är sakägare i förrättningen. Fastighetsbildningsbeslut får i sådana fall meddelas och förrättningen avslutas ulan att samtliga delägare i samfäf ligheten har fått tillfälle att yttra sig i förrättningen.

Första stycket gäller inte, om samfälligheten brukas av delägarna för gemensamt ändamål.

1 kap.

5§

Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

196

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

, , Bilaga 7

Om det ar uppenbart att ett servilul måste anses övergivit och all ett upphävande av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde, Jår servitutet upphävas utan all ägaren av denna fastighet har lämnats tillfälle att yttra sig i förrättningen.

12§

Vid överJÖring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet kan förordnas att rättigheten skall tillhöra båda de Jästigheter som berörs av fastighetsregleringen eller endera av dem. Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga om servilul som har upplåtits genom avtal.

8 kap.

V§ När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan förelages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskrivningsmyndigheten för anteckning i faslighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Agaren är skyldig att for Jastig-helsbildningsmyndighelen uppge innehavare av servilul, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han del utan gihigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare lill följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Agaren skall erinras om detta i samband med att underrättelse enligt JÖrsta stycket lämnas honom.

Förordnande om inlösen skall upptagas i fastighelsbildningsbeslulel.

14 kap.
2§
Fastighetsbestämning handlag- Fastighelsbestämning handläggs
ges av fastighetsbildningsmyndig- av fastighelsbildningsmyndigheten
heten vid förrättning. Belräfiande vid förrättning. Beträffande sådan
sådan förrättning äger 4 kap. I — förrättning tillämpas 4 kap. 1 —
24 §§, 28 § första stycket, 31-40§§ 24 §§, 28 § första stycket och 31-
och 42 § motsvarande tillämpning. 40 §§. 197

Har fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut mot vilken talan skall föras särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för klarläggande av beslutels innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under besvärstiden.

15 2 Talan mot fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om faslighels-
bildning eller fastighetsbestämning
eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förältnings
man,

3. beslutat i fråga om förskott en
ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4. beslutat i fråga om ersättning lill sakkunnig eller syssloman eller lill sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse enligt 4 kap. 42 §.

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnaderna för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat all syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragrafyore.?

Har fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut som får överklagas särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som fordras för klarläggande av beslutets innebörd hållas tillgängliga hos myndigheten under den tid beslutet får överklagas.

kap.

K 5

Faslighelsbildningsmyndighe-tens beslut skall överklagas särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighets
bildning eller fastighetsbestämning
eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förältnings
man,

3. beslutat i fråga om förskott enligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyf dighet att avträda mark enligt 5 kap 30b§,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan handling,

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostnader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag all ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget,

9. avvisat överklagande.
Skrivelsen med överklagande en-

Tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde överklagas särskilt. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fastighetsbestämnings-beslut, om fastighelsbildningsmyndigheten förordnar all beslutet skall överklagas särskilt.

Förordnande att ett beslut skall överklagas särskilt får meddelas om del är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut inte innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att till-ståndsbeslul meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Överklagande enligt denna paragraf får göras av sakägare.

Talan mot tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fas-lighetsbestämningsbeslut, om fastighetsbildningsmyndigheten förordnar all talan mot beslutet skall JÖras särskilt.

Förordnande alt talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbildnings-beslut ej innefattar medgivande lill fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

Nuvarande lydelse

7 annat fall än som avses i 2 — 5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

/ Jråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får föra talan mot beslutet, även om han ej är sakägare.

6§

Föreslagen lydelse

Överklagas i annat fall än som avses i 2 — 5 §§ beslut eller åtgärd av fastighelsbildningsmyndigheten, skall skrivelsen med överklagandet ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestämningen infördes i fastighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Överklagande enligt denna paragraf får öra.j av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Finner fastighetsregistermyndighelen att uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myndigheten söka rättelse hos faslig-helsdomstolen. Delsamma gäller, om myndigheten finner all registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlitlighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

1 Jråga om talan enligt denna paragraf äger bestämmelserna om besvär i 16 kap. motsvarande tillämpning. Talan är ej inskränkt lill viss tid.

Finner fastighetsregistermyndigheten all uppgift om fastighetsbildning eller fastighelsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 § förvaltningslagen (1986:223), får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens lillföriil-lighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

Vid överklagande enligt denna paragraf tillämpas bestämmelserna i 16 kap. Rätten alt överklaga är inte begränsad till viss tid.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 7

3§

Om fastighetsdomstolen finner Om fastighetsdomstolen finner
all sakägare bör höras över besvä- att sakägare bör höras över överkla-
ren, skall besvärsinlagan med där- gandet, skall skrivelsen med över-
vid fogade handlingar delges sak- klagandet och därvid fogade hand
ägaren och föreläggande meddelas lingar delges sakägaren och förelag-
honom att inkomma med skriftlig gande meddelas honom att inkom-
förklaring. ma med skriftlig förklaring.

Om sakägarna och andra taleberätligade i målet vid sådant sammanträde som anges i andra stycket blir ense om hur det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras vid sammanträdet.

9f
Har talan fullföljts mot beslut vid Om ett beslut vid en förrättning
förrättning som ej avslutats, kan     som inte avslutats har överklagats,
fastighetsdomstolen föreskriva att   kan fastighetsdomstolen föreskriva
förrältningshandläggningen skall      att förrättningshandläggningen
avbrytas helt eller till viss del eller   skall avbrytas helt eller till viss del
att handläggning som avbrutits       eller att handläggning som avbm-
skall fortgå oberoende av den vid    tits skall fortgå oberoende av över
domstolen förda talan. Sådan före- klagandet. Sådan föreskrift träder i
skrift träder i kraft genast och gäller         kraft genast och gäller till dess an-
till dess annat förordnas.        nat förordnas.

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighetsdomstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra-fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan ome- Fastighetsdomstolen kan ome
delbart förordna alt beslut av fas- delbart förordna att beslut av fas
lighetsbildningsmyndighelen om tighetsbildningsmyndigheten om
förtida tillträde ej får utnyttjas i av- förtida tillträde inte får utnyttjas
bidan på fastighetsdomstolens prov- förrän fastighetsdomstolen har prö-
ning av besvär mot beslutet. val överklagandet.

11§
När talan fullföljts av sakägare. När överklagande har gjorts av
får fastighetsbildningsmyndighe- någon sakägare, får fastighetsbild-
lens beslut eller åtgärd ändras en- ningsmyndighetens beslut eller åt-
dast om övriga sakägare och, när gärd ändras endast om övriga sak-
besvären rör allmänt intresse, läns- ägare och, när överklagandet rör all-
styrelsen eller byggnadsnämnden mänt intresse, länsstyrelsen eller
fått tillfälle att yttra sig. Ändring till byggnadsnämnden fått tillfälle att
fördel för sakägare får dock ske, yttra sig. Ändring till fördel för sak-

" Senaste lydelse 1977:362. 202

Nuvarande lydelse

även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan full följts av företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndighelen.

Om domstolen finner all besvären bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller fastighetsbestämnings-beslul mot vilket talan fullföljts särskilt, får domstolen göra ändring även i del som Icke överklagats, om del behövs för all uppenbar motstridighet eller oenhetlighet icke skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke avsett ifrågavarande del av förrättningen.

Föreslagen lydelse

ägare får dock ske, även om han inte haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när överklagande har gjorts av en företrädare för allmänt intresse eller av fastighetsregistermyndigheten.

Om domstolen finner att överklagandet bör föranleda ändring i avslutad förrättning eller i fastighetsbildnings- eller faslighetsbestäm-ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättningen eller beslutet.

Finner domstolen alt beträffande förrättning föreligger sådan omständighet som avses i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har avsett ifrågavarande del av förrättningen.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighelsbildningsmål vunnit laga kraft, skall förrättningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sändes handlingarna i stället till fastighetsbildningsmyndigheten. FullJÖljes talan mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i övrigt fråga uppkomma om registrering, skall handlingarna sändas till fastighetsregistermyndigheten. Efter registrerings-frågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

Föreslagen lydelse

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildningsmål vunnit laga kraft, skall förrält-ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas till fastighetsregistermyndighelen. Om förrättningen skall fortsättas, sänds handlingarna i stället till fastighetsbildningsmyndigheten. Om avgörandet överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt kan uppkomma Jråga om registrering, skall handlingama sändas till fastighetsregistermyndighelen. Efter registreringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

.Mot fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, talan fullJÖljas I hovrätten genom besvär som inges till fastighetsdomstolen. I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två veckor gäller en tid av fyra veckor.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

kap. 1§

Fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, överklagas lill hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen. I stället för den i 52 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden av två veckor gäller en lid av fyra veckor.

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

Nuvarande lydelse

lan fullJÖljas I högsta domstolen genom besvär .som Inges lill hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat JÖra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i dit fuU-JÖljd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fallJÖres särskilt.

Föreslagen lydelse

klagas till högsta domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill hovrätten inom den i 56 kap. 1 § rättegångsbalken föreskrivna tiden.

Överklagande får göras av sakägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt intresse som kunnat överklaga i frågan i hovrätten.

Hovrättens heslxxt i en fråga enligt 16 kap. 9§ andra stycket som har överklagats dit får inte överklagas Hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall överklagas särskilt.

Prop. 1988/89:77 Bilaga 7

19 kap.

3§

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighelsbestämning införes snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om besvär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Ulan hinder av all förrättningen ej avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighetsbe-stämningsbeslut, mot vilket talan skolat JÖras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighelsbildningsmyndigheten begär del.

Föres talan mot beslut eller ål-gärd vid avslutad förrättning eller föres talan särskih mot fastighetsbildnings- eller fastighetsbestäm-ningsbeslut, får utan hinder därav uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastig-hetsregislret i fråga om sådan del som uppenbarligen ej beröres av fullJÖljden. Motsvarande gäller när talan föres mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål.

Uppgift om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning infors snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Åven om förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastighetsbildnings- eller fastighelsbe-stämningsbeslul, som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fastighelsbildningsmyndigheten begär det.

Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överklagas fastighetsbildnings- eller fastig-hetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med anledning av förrättningen eller beslutet införas i fastig-helsregistret i fråga om sådan del som uppenbariigen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastighetsbildningsmål överklagas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten lill fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ell sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ell sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart. Åganderättsutredning får också ske beträffande en fastighet, om den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samräda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer fråga om utredning enligt JÖrsta stycket tredje meningen i en pågående fasligheibildningsför-rättnlngfår i stället även faslighetsbildningsmyndighelen förordna om sådan utredning. Innan förordnande meddelas, skall den beslutande myndigheten samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet. Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande.

2§ Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av faslighetsbildningsmyndighelen.

Om äganderättsutredningen är av betydelse för annan förrättning som handläggs av fastighetsbildnings-myndigheten, får äganderättsutredningen och frågan om Jästighets-

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall dellaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna JÖreträdes av riksorganisation av hyresgäster eller förening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verk-samhetsområde Jdstigheierna är belägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastigheter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastigheter mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företräds av en organisation av hyresgäster sotn har avtal om förhandlingsordning JÖr berörd Jästighet eller, om förhandlingsordning inte gäller, en riksorganisation av hyresgäster eller en förening, som är ansluten lill sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen (hyresgästorganisation). Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

18 §-

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Räll att påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fastighet, som avses skola deltaga i anläggningen eller som enligt en detaljplan helt eller lill viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästorganisation. En samfällighetsförening får, efter beslut av föreningsstämman, påkalla en JÖrrätt-ning som angår gemensamhetsanläggning under föreningens JÖrvall-ning.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89:77

Bilaga 7 Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla

förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av

förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om räll för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971; 948).

19 r

1 fråga om förrättning enligt den- 1 fråga om förrättning enligt den
na lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 na lag tillämpas 4 kap. 1-24 och
och 42§§ fastighelsbildningslagen 27-40 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988).
ning.

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighelsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22 § Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap. 7 § första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighelsbildningslagen fastighelsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

35 §

Inträder, sedan fråga som be- Inträder, sedan fråga som be
handlats vid förrättning enligt den- handlats vid förrättning enligt den
na lag slutligt avgjorts, ändrade för- na lag slutligt avgjorts, ändrade för
hållanden som väsentligt inverkar hållanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny på frågan, kan denna prövas vid ny
förrättning. Även utan att sådana förrättning. Även ulan att sådana
förhållanden inträtt, får ny förrätt- förhållanden inträtt, får ny förrätt
ning äga rum, om i det tidigare av- ning äga rum, om i det tidigare av
görandet föreskrivits att frågan får görandet föreskrivits att frågan får
omprövas efter viss lid och denna omprövas efter viss tid och denna
lid utgått. tid utgått eller om i annat fall ett

klart behov av omprövning framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets andelstal all avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

Senaste lydelse 1974:822. 209

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

Denna lag'' träder i kraft den 1 januari 1975.

De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning

dels i JÖljande komtnuner, nämligen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Huddinge, Järjälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm. Sundbyberg. Tyresö. Täby, Upplands-Bro, Upplands Väsby, Vallentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner. Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge. Lomma. Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Tref leborg och Vellinge kommuner, Hallands län: Kungsbacka kommun. Göteborgs och Bohus län: Göteborg. Härryda. Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner. Ålvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om regeringen förordnar om del på ansökan av förening som är ansluten till riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2. Har vid förrättning enligt anläggningslagen (1973; 1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 § anläggningslagen i dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen.

••1974:822, 210

Kan delägarna icke enas i fråga om viss förvaltningsålgärd, skall fastighetsdomstolen på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarna /ö> avgörande av frågan. Förordnande skall dock icke meddelas, om åtgärden med hänsyn till samfällighetens omfattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att föreningsförvaltning anordnas.

Har begäran framställts om förordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl föranleder del, /■ avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man JÖr förvaltning av .samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

Kan delägarna inte enas i fråga om en viss förvaltningsålgärd, skall om någon delägare begär det. fastighetsbildningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnar därtill hålla sammanträde med delägarna för att avgöra frågan eller, om omständigheterna föranleder till det anordna förenings förvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten Jär, om synnerliga skäl föranleder det, vidta åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.

Nuvarande lydelse

digheten eller, om särskild förrältningsman förordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förältningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

1 fråga om samfälligheter enligt I § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om del är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vatlenreglerings-samfällighet, får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt del.

Föreslagen lydelse

hetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrältningsman förordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förältningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrättning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenreglerings-samfällighet, får fastighetsbildningsmyndigheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

Prop.1988/89:77 Bilaga 7

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sill säte,

4. hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt grunderna för dess beslutför-
het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod.

7, hur ofta ordinarie förenings
stämma skall hållas,
föreningsstämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse lill
föreningsstämma skall ske och and
ra meddelanden bringas till med-

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för förvaltningen,

3. den ort där styrelsen skall ha sill säte,

4. hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt grunderna för dess beslutför-
het,

5. hur revision av styrelsens förvaltning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. de grunder enligt vilka medel skall avsättas JÖr att säkerställa underhäll och förnyelse av en gemensamhetsanläggning som förvaltas av föreningen,

8. hur ofta ordinarie föreningsstämma skall hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra meddelanden bringas till med-

212

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

lemmarnas kännedom ävensom lemmarnas kännedom ävensom
den lid före sammanträde då kallel- den tid före sammanträde då kallel-
seålgärd senast skall vidtagas. seålgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

Vad som föreskrivs i JÖrsta stycket 7 gäller enbart beträffande samfäf lighetsföreningar som förvaltar gemensamhetsanläggningar av kommunalteknisk natur eller annars är av större värde och som är inrättade för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfastigheter eller bostadsrättsfastigheter.

4la§

År en samfällighetsJÖrening skyf dig att avsätta medel till en fond för underhåll och förnyelse, skall en underhålls- och förnyelseplan upprättas av styrelsen. Planen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att fondavsättningarnas storlek skall kunna bedömas.

Av utgijis- och inkomsstaten för en förening som avses i JÖrsta stycket skall Jramgå de belopp som åtgår till fondavsättning.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Beträffande samfällighetsföreningar som har bildats före ikraftträdandet skall sådana ändringar av föreningens stadgar som föranleds av 28 § 7 beslutas på den föreningsstämma som äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdandet.

213

7 Förslag till Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144) '

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§ I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt denna lag äger 4 kap. 1—24, 27 — 35, nalag tillämpas 4 kap. 1—24,27 — 37-40 och 42§§ fastighetsbild- 35 och 37-40§§ fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande ningslagen (1970:988). tillämpning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nyltjanderäu avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till ledningsrätl, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om särskilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskjutas till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt all framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör lill annan fastighet eller annan inskriven tomtträtt än den där ledningen finns, förändras lill ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjanderätt förändras till ledningsrätl endast om sådana medgivanden som avses i 14§ andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen ulan betydelse för honom.

20 § Uppkommer fråga om inlösen. Uppkommer fråga om inlösen äger 8 kap. 7 § första och andra tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämp- (1970:988). ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

214

Innehåll Prop. 1988/89:77

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... ... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 december 1988 . 36

1 Inledning....................................................... .. 36

2 Allmän motivering .......................................... .. 36

2.1 Bakgrund.................................................. .. 36

2.2 Avveckling av samfällda vägar och diken ...... .. 38

2.3 Vissa civilrätlsliga frågor i samband med fastighetsbildning. 40

2.3.1........................................................ Sakägare vid fastighetsbildning 40

2.3.1.1 Förfarandet vid avveckling av onyttiga samfälligheter av ringa värde 40

2.3.1.2 Samfällighetsföreningar såsom sakägare vid fastighetsbildning 42

2.3.1.3 Andra frågor om sakägare vid fastighetsbildning 45

2.3.1.4 Lagfartssammanträde och äganderättsutredning 46

2.3.1.5 Företrädare för upplösta juridiska personer .. 49

2.3.2........................................................ Vissa rättighetsfrågor 50

2.3.2.1 Rättighetshavarnas ställning som sakägare ... 50

2.3.2.2 Inverkan av fastighetsreglering på avtalsrätlig-heter 51

2.3.2.3 Fastighetsreglering som berör besittningsskyddade arrenden 55

2.3.2.4 Tidpunkten för upphörande av en rättighet efter fastighetsreglering 56

2.3.2.5 Avräkningsförfarandel vid förändring av ett jordbruksarrende genom fastighetsreglering .. 57

2.3.2.6 Jämkning och upphävande av officialnyttjanderätt genom fastighetsreglering........................ 58

2.3.2.7 Avveckling av onyttiga servitut....... 58

2.3.2.8 Disposition av servitut vid fastighetsreglering 60

2.4.......................................................... Frågor om förrältningshandläggningen och förfarandet i
fastighetsbildningsmål ............................... 61

2.4.1 Ansökan och överklagande .................... 61

2.4.2 Rättelse av skrivfel e. d......................... 63

2.4.3 Samordning av tillståndsprövning enligt naturvårdslagen och fastighelsbildningslagen ........................ 64

2.4.4 Vissa förenklingar av handläggningen vid fastighetsdomstol 65

2.5.......................................................... Boendeinflytande vid bildande och förvaltning av
gemensamhetsanläggningar.......................... .. 67

2.5.1 Boendeinflytande för hyresgäster............ .. 67

2.5.2 Boendeinflytande vid skilda besittningsformer 69

2.5.3 Boendeinflytande för småhusägare i s. k.storkvarter .. 71

2.5.3.1 Småhusägares inflytande vid gemensamhetsanläggningars tillkomst, utförande och förvaltning m.m........ .. 72

2.5.3.2 Samfällighetsföreningars skyldighet att göra fondavsättningar 73

2.5.3.3 Omprövning av anläggningsbeslut vid ändrade förhållanden 75

215

2.5.3.4...................................... Samfällighetsföreningars ställning vid en PP- 1988/89:77
anläggningsförrättning.................. 75

2.5.3.5............................................... Samfällighetsföreningars befogenheter 76

2.6 Ikraftträdande m. m.................................... 77

3 Upprättade lagförslag....................................... .. 77

4 Specialmotivering............................................ 77

4.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ...... 77

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om domstolar i faslighetsmål 81

4.3 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen 81

4.4 Förslaget till lag om ändring i äganderättsutredning och legalisering 104

4.5 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen . 106

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter 107

4.7 Förslaget lill lag om ändring i ledningsrättslagen 110

5 Hemställan..................................................... 110

6 Beslut........................................................... 110

Utdrag ur lagrådets protokoll den 22 december 1988 ... Ill

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989 119

Bilaga I Sammanfattning av utredningens betänkande Fastighets
bildning 1.................................................. 120

Bilaga 2 Sammanfattning av utredningens betänkande Fastighets
bildning 4 ................................................ 126

Bilaga 3 Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 1 . 142

Bilaga 4 Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 4. 146

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkan
det Fastighetsbildning I............................... 180

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna beträffande belänkan
det Fastighetsbildning 4.............................. 181

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ...................... 182

Norstedts Trycl 216