Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1988/89:77

om ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988)m.m.


Prop.

1988/89:77


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 januari 1989.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera fastig­hetsbildningsmyndigheternas förrättningsverksamhet. Dessutom behand­las vissa frågor rörande gemensamhetsanläggningar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi­tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 36), lagrådets yttrande (s. 111) och föredragande statsrådets ställningsta­gande till lagrådets synpunkter (s. 119).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.


 


Propositionens lagförslag                        Prop. 1988/89:77

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 7 kap. 28 och 29 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf 23 kap. 9 §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

7 kap.

28        §

Gäller nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servilul
efter faslighelsdelning i flera faslig-
efter fastighetsbildning i flera faslig­
heter, skall vederlag som utgår för
heter, skall vederlag som utgår för
rättigheten tillkomma ägarna av
rättigheten tillkomma ägarna av
dessa i förhållande till belastningen
dessa i förhållande till belastningen
på varje fastighet.
                              på varje fastighet.

29          §

Om fastighet som besväras av Om fastighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under-
nyttjanderätt eller servitut under­
går fastighetsreglering, får rättighe-
går fastighetsreglering, får rättighe­
ten därefter utövas på område, som
ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till
genom regleringen överföres till
fastigheten. Detta gäller dock icke,
fastigheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom
om rättighetens utövning genom
upplålelseavtalel är begränsad lill
upplåtelseavtalet är begränsad lill
viss del av fastigheten eller utöv-
viss del av fasligheten eller om ut-
ning av rättigheten på det överför-
övning av rättigheten på del över-
da området eljest måste anses stri-
förda området eljest måste anses
da mot upplåtelsen. Föreskrift om
strida mot upplåtelsen eller är oför­
rätt för fastighetsbildningsmyndig-
enlig med sådant förordnande som
heten att bestämma nytt område
avses i tredje stycket. Föreskrift om
för utövning av nyltjanderäu finns
rätt för fastighelsbildningsmyndig-
i fastighelsbildningslagen
   heten att bestämma nytt område
(1970:988).
                 för utövning av nyttjanderätt finns

i           fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår faslighet vari rättighe­ten upplåtits. Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avirädaren. I annat fall gäller avtalet mot honom.

A11 fastighetsbildningsmyndighe­ten kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom Jdstighetsregle-

' Balken omtryckt 1971:1209.                                                              2


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

ring frångår den fastighet vari rät­tigheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighets­bildningslagen. En sådan rättighet skall vid tillämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

8 kap.

4§ Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avtalet all gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsäg­ningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an­
nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller
arrendator rätt att frånträda avla- arrendator rätt att frånträda avta­
let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den
fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.
Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med
torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket.
avtalet dock genast att gälla.
skall avtalet, om arrendatorn begär

det i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn lill följd av fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark. Sker upp­sägningen innan arrendatorn till­trätt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla.

Fardag är den 14 mars.

9 kap.
23 §

Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestäl­let avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i sam­band med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighetsbildnings­lagen (1970:388).

Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningspe­riodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de bris­ter som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under peri­oden.

' Senaste lydelse 1981:784. -'Senaste lydelse 1985:928.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

20 kap.

13 r

Om det på gmnd av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i
protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas att det
påstådda förvärvet ägt mm samt påstådda förvärvet ägt mm samt
att det är giltigt och kan göras gäl- sökanden med hänsyn till vad som
lande, skall den omständigheten att framkommit bör anses som ägare,
endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-
fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som
mot lagfart.
                         fångeshandling  ej   utgöra   hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskriv­ning eller anteckning, som gmndar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga bestämmelser 9§

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastig­hetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som otn den verkställts efter ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

' Senaste lydelse 1975:1085.


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål


Prop. 1988/89:77


Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1969:246) om domstolar i fastig­hetsmål' skall ha följande lydelse.


4§

Nuvarande lydelse

När mål enligt särskilda bestäm­melser efter prövning av själva sa­ken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. / övrigt är fastig­hetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren leda­mot i samma utsträckning som fö­reskrives för tingsrätt.


Föreslagen lydelse

När mål enligt särskilda bestäm­melser efter prövning av själva sa­ken avgörs utan huvudförjiandling är fastighetsdomstolen domför utan nämndemännen. / fastighetsbild­ningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden samt övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet, eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräck­ligt att det avgörs av en lagfaren le­damot och parterna samtycker till det.

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma ut­sträckning som föreskrivs för tings­rätt.


Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

Lagen omtryckt 1974:1064.


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels att 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

é>/5all4kap. 8, 11, 12, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18 och 30a§§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15 kap. 2-7, 10 och 11 §§, 16 kap. 1-3,9, 11, 12 och 15§§, 17 kap. I och 2 §§, 18 kap. I § samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap. 10 a, 5 kap. 30 b, 33 a och 34 a §§, 6 kap. 7 § samt 7 kap. 12 och 13 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.

Ansökan om fastighetsbildning Ansökan om fastighetsbildning
göres skriftligen hos fastighetsbild- görs skriftligen hos fastighetsbild­
ningmyndigheten. Muntlig ansö- ningmyndighel / länet eller hos
kan som göres vid förrättningssam- överlantmätarmyndigheten. Munl-
manträde skall dock godtagas, om lig ansökan som görs vid förrält-
den väckta frågan lämpligen kan ningssammanträde skall dock god-
prövas vid samma förrättning.
  tas, om den väckta frågan lämpli-

gen kan prövas vid samma förrätt­ning.

Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd saml uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängli­ga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de inne­havare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrifl eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

10a§

Om ansökan har gjorts om fastig­
hetsbildning för bebyggelse eller an­
nat ändamål som kräver medgivan­
de enligt
         naturvårdslagen
(1964:822), får fastighetsbildnings­
myndigheten ejter samtycke av sö­
kanden begära sådant medgivande.

11§ I den utsträckning som är påkallad med hänsyn lill fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakäga­re. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om det ej visas att fastigheten tillhör annan.

' Lagen omtryckt 1971:1035.                                                                                 6


 


Nuvaratjde lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


Ägaren till en fastighet som berörs avförrättningen skall på begäran av fastighetsbildningsmyndigheten uppge för honom kända innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan giltigt skäl. skall han ersätta den skada som därigenom uppkom­mer för rättighetshavaren.

Om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet eller som inne­har en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvän' som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärvaren sakägare.

Om en förrättning angår samfälld mark som förvaltas av en samfällig-hetsförening, är föreningen sakäga­re i ställetför delägarna.

12 §


Om god man enligt II kap. 3§ föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndighe­ten anmäla detta hos rätten.


Omförrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättning­en.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt II kap. 3 § föräldrabalken behöver förord­nas, skall fastighetsbildningsmyn­digheten anmäla detta hos rätten.


15§


Finns del anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök­ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och till­fälle lämnas honom alt yttra sig över denna inom utsatt tid. Där­jämte skall byggnadsnämnden underrättas om förrättningen innan denna avslutas.


Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt ulan sammanträde, skall ansök­ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och till­fälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Detta gäller inte den som är sakägare en­dast därför att han har del i samfäl-lighet, om underrättelse enligt 6 kap. 7 § har lämnats.

Handläggs en förrättning utan sammanträde, skall byggnads­nämnden underrättas om förrätt­ningen innan den avslutas.


- Senaste lydelse 1988:1258.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


17§ Såsom fastighetsbildningsmyndighetens beslut gäller, om förrättnings-männen har olika mening, vad två av dem säger. Har varje förrättnings­man sin mening, gäller förrättningslantmätarens mening. I fråga om peng­ar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.


I beslut skall anges de skäl på vil­ka avgörandet gmndas, såvida mo­tivering av beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslu­tande eller inställande, och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträ­de, skall det uppläsas för de närva­rande. Om i annan ordning medde­las beslut om förrättningens instäl­lande eller, utan samband med för­rättningens avslutande, beslut mot vilket talan får JÖras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslu­tats enligt 20 § andra stycket.


I beslut skall anges de skäl på vil­ka avgörandet gmndas, såvida mo­tivering av beslutet inte kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslu­tande eller inställande, och beslut, som får överklagas särskilt, skall dessutom innehålla anvisning om hur beslutet kan överklagas.

Meddelas beslut vid sammanträ­de, skall det uppläsas för de närva­rande. Om i annan ordning medde­las beslut om förrättningens instäl­lande eller, utan samband med för­rättningens avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakäga­re och annan som får överklaga underrättas om beslutet utan dröjs­mål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en­ligt 20 § andra stycket.


18§


Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sak­ägaren ändå infinner sig. År det ovisst vilken av flera som är sakäga­re, kallas samtliga. Om del förelig­ger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.


Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sak­ägaren ändå infinner sig. Om det föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse enligt första stycket behö­ver inte utfärdas till den som är sak­ägare endast därför att han har del i samfällighet, om underättelse enligt 6 kap. 7 § har lämnats. Har sakäga­ren framställt yrkande, gäller första stycket.


Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


25 af Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtlighe­ten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns fömtsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndighe­ten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämn­den att 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämn­den lämna medgivande till denna.


Beslut varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort så­dant medgivande beroende av vill­kor får överklagas hos länsstyrel­sen. Länsstyrelsens beslut får över­klagas hos regeringen.

Beslut varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort så­dant medgivande beroende av vill­kor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende äv villkor är bindan­de för fastighetsbildningsmyndigheten.

29 § Sedan förekommande ersättningsfrågor avgjorts och alla lill förrättning­en hörande göromål utförts, skall fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut).


Avslutningsbeslut skall meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkänna­givit för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en­ligt 20 § andra stycket.


Avslutningsbeslul skall meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkänna­givit för sakägarna och annan som får överklaga beslutet. Sådant till­kännagivande skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en­ligt 20 § andra stycket.


30 §


Sedan förrättningen avslutats, skall fastighetsbildningsmyndighe­ten under be.svärstiden hålla till­gängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sak­ägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrätt-ningsresullatet. När sakägare begär det och del är nödvändigt med hän­syn till förrättningens art och om­fattning samt övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärsti­dens utgång i behövlig utsträckning


Sedan förrättningen avslutats skall fastighetsbildningsmyndighe­ten under den tid överklagande får ske hålla tillgängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sakägarna skall kunna in­hämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet. När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt övriga förhål­landen skall myndigheten under den tid överklagande får ske i be-


' Senaste lydelse 1987:124.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

tillhandahålla      handlingar      för  hövlig, utsträckning tillhandahålla

granskning   på   förrältningsslället  handlingar för granskning på för-

eller lämplig plats i närheten. Vad    rättningsstället eller lämplig plats i

som nu föreskrivits gäller också när närheten. Vad som nu föreskrivits

beslut meddelas under förrättning-  gäller också när beslut meddelas un-

en och talan mot della skall föras    der förrättningen och detta skall

särskilt.                              överklagas särskilt.

När fastighetsbildningsbeslut meddelats, skall myndigheten på sakäga­res begäran snarast visa de nya gränssträckningarna på marken, om det ej är uppenbart att visningen skulle vara utan betydelse för sakägaren.

39 § Om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål för prövning i annan ordning först avgöres, får fastighetsbild­ningsmyndigheten förklara förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras vilande, skall skäligt rådmm lämnas honom.

Har fastighetsbildningsmyndig- Har fastighetsbildningsmyndig-
helen meddelat beslut i fråga be-
heten meddelat beslut i fråga som
träffande vilken talan får fullföljas
fär överklagas särskilt, skall förrätt-
särskilt, skall förrättningen vila i de
ningen vila i de delar som är bero-
delar som är beroende av frågans
ende av frågans slutliga lösning, om
slutliga lösning, såvida icke myn-
inte myndigheten finner att förrätt-
digheten finner all förrättningen
ningen kan fortsätta utan betydande
kan fortsätta utan betydande olä-
olägenhet eller fastighetsdomsto-
genhet eller fastighetsdomstolen
len förordnar att den skall fortgå,
förordnar att den skall fortgå.

42 §

Fin ner fastighetsbildningsmyn­digheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller lik­nande misstag innehåller uppenbar oriktighet, skall myndigheten beslu­ta om rättelse. Detsamma gäller be­träffande karta, som upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett i förrätt­ningsbeslutet. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få tillfälle att yttra sig.

Rättelse skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslu­tet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

10


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

5 kap.
3
Rätt att påkalla fastighetsregle-        Rätt att påkalla fastighetsregle­
ring tillkommer ägare av fastighet     ring har ägare av en fastighet som
som beröres av regleringen.
   berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av för­eningsstämman påkalla fastighets­reglering som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö­jas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.


Fastighetsreglering som begärts Fastighetsreglering som begärts
av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-
den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall
ras.
                                    förbättras. Kravet på att en fastighet

skall förbättras gäller inte om regle­ringen har påkallats av en samfäl-lighetsförening och berör en samfäl­lighet som inte längre är av gemen­sam betydelse för delägarfastighe-terna.

Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsent­ligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beak­tansvärda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerli­gen angeläget.

10§

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersätt­ning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regle­ringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket bestämmes på gmndval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendo­mens användning för det ändamål som föranleder det högsta värdet saml

"Senaste lydelse 1987:124.                                                                Il


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett ser­
vitut skall fortsätta att gälla i ett
markområde tillföljd av ett förord­
nande  enligt   33 a §  eller   7 kap.
13 §, skall likvidvärdet för markom­
rådet minskas. Minskningen skall
motsvara den belastning som rättig­
heten  medför för  tillträdaren  av
markområdet, i den mån minsk­
ning kan ske utan att skada upp­
kommer för innehavare av fordran
med bättre rätt än rättigheten. Kan
minskning inte ske fullt ut, skall er­
sättning som till följd härav skall
betalas fördelas mellan sakägarna
efter vad som är skäligt med hänsyn
till den nytta som varje sakägare
har av regleringen.
17§
Tillkommer ersättning delägarna        Om samfälld mark som förvaltas
i samfälld mark och Jinns för sam-    av en samföllighetsförening berörs
fälligheten känd styrelse eller förval-    av en förrättning, skall föreningen
tare med befogenhet att för delägar-     utge ersättning för mark som tillförs
na uppbära från samfälligheten här-    samfälligheten och ta emot ersatt-
flytande medel, kan fastighetsbild-     ning för mark som frångår den.
ningsmyndigheten föreskriva att er-        Förvaltas samfälligheten av en
sättningen skall tillställas styrelsen    styrelse eller förvaltare med befo-
ellerförvaltaren, i den mån den icke    genhet att uppbära medel som till­
skall inbetalas till myndighet enligt    kommer samfälligheten,  skall er-
16 § första stycket.
               sättningen betalas ut till styrelsen

Har föreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-
da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som
valtare för samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-
sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las till honom. Endast om en sådan
ga åtgärder för att uttaga beloppet begäran framställs, skall fastighets-
hos den betalningsskyldige.
     bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första stycket skall inbetalas till myndig­het skall räknas av innan utbetal­ning sker till en samfällighetsföre-ning, styrelse eller förvaltare.

I8§ Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1.   4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter
som beröres av regleringen medger det,

2. 6 § andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare vilkas rätt är

beroende av åtgärden samtycker till det,                                              12


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

3.    8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4.    13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmel­serna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — 14§§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshava-re som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträf­fande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfällig­heten förvaltas av en samfällighets-förening. lämnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30                                                                         af
Om det på grund av särskilda
Om det på gmnd av särskilda
omständigheter är lämpligt, får fas-
omständigheter är lämpligt, får fas­
tighetsbildningsmyndigheten med-
tighetsbildningsmyndigheten med­
ge att tillträde sker utan hinder av
ge att tillträde sker utan hinder av
att fastighetsbildningsbeslutet ej
att fastighetsbildningsbeslutet ej
har vunnit laga kraft (förtida tiUträ-
har vunnit laga kraft (förtida tillträ­
de). Beslut om förtida tillträde får
de). Beslut om förtida tillträde får
meddelas före förrättningens avslu-
meddelas före förrättningens avslu­
tande endast om särskild talan får
tände endast om fastighetsbild-
föras mot fastighetsbildningsbeslu-
ningsbeslutet får överklagas sär-
tel.
                                                                     skih.

Om det ej är uppenbart all den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighelsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande, fastighets­ägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva att den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersätt­ning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå, om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expro­priationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort vad fastighetsbildningsmyndigheten har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt tid, är medgivan­del förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena

'Senaste lydelse 1979:900.                                                                                 13


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättning­en ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30 b §

År mark som överförs genom fas­tighetsreglering belastad med nytt­janderätt, servitut eller rätt till elekt­risk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren, upphör rättigheten vid den tidpunkt som enligt 30 eller 30 a § gäller för tillträdet eller vid den senare tidpunkt som fastighets­bildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksar­rende, inträder arrendatorns skyl­dighet att avträda marken dock tidi­gast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om att regleringen påkallats.

33 a §

Om en nyttjanderätt avser mark som genom fastighetsreglering över­förs till en annan fastighet, skall fas­tighetsbildningsmyndigheten för­ordna att •»■yttjanderätten skall fort­sätta att gälla i det överförda mark­området, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med reglering­en. År ett arrende enligt lag förenat med rätt till Jörlängning, skall ett sådant förordnande meddelas på yr­kande av arrendatorn, om denne vi­sar beaktansvärda skäl för ett fort­satt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ett föirordnande enligt första styc­ket innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om den­ne förvärvat marken genom en över­låtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighetsbild­ningsmyndigheten får dock föreskri­va sådan jämkning av upplåtelsevill­koren som behövs. Ett förordnande


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt fram­står som obehövligt att höra honom. Ett förordnande enligt första styc­ket skall redovisas i fastighetsbild­ningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet läm­nas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34 a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en nyttjanderätt som har tillkommit genom expro­priation eller något annat sådant förfogande skall upphöra, om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och upphörandet är av betydelse för regleringen. I annat fallJärföreskrivas sådan ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn till ändamålet med fastighetsbildningen, under JÖr-utsättning att syftet med nyttjande­rätten inte därigenom motverkas.

6 kap. 6§

Överföres mark från samfällighet. Överförs mark från en samjallig-
skall ersättning i pengar eller annat
het, utgår ersättning endast till del­
vederlag utgå för marken endast om
ägare som har framställt yrkande
yrkande Jramställes under förrätt-
om det under förrättningen. Ersätt­
ningen eller om det finns anledning
ning skall dock utan yrkande fast­
antaga alt fastighetens andel i mar-
ställas för sådan andel i marken
ken har ett ej obetydligt värde.
vars värde överstiger tre procent av

Uppkommer fråga om  tillämp- det      basbelopp      enligt      lagen

ning av JÖrsta stycket och har ej i (1962:381) om allmän försäkring

kallelserna till första förrättnings- som gällde året innan förrättningen

sammanträdet angivits vad deläga- påbörjades. Ersättning skall alltid

re i den samfällda marken har att Jästställas utan yrkande när samfäl-

iakttaga om han önskar framställa ligheten förvaltas av en samfälllg-

ersättningsanspråk, skall delägarna hetsförening eller när i annat Jall

i god tid JÖre förrättningens avslu- ersättning enligt 5 kap. 17 § andra

tände delges underrättelse därom, stycket skall utbetalas till någon

Delgivning får ej ske i sådan sär- som företräder delägarna,
skild ordning som beslutats enligt
4 kap. 20 § andra stycket.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

Om en samfällighet inte brukas av delägare för gemensamt ända­mål och det är uppenbart att ersätt­ning för samfälld mark enligt 6 § inte behöver fastställas utan yrkan­de, får underrättelse om förrätt­ningsansökningen lämnas till nå­gon eller några av de delägare som inte på annan grund är sakägare i förrättningen. Fastighetsbildnings­beslut får i sådana fall meddelas och förrättningen avslutas utan att samtliga delägare i samfälligheten har fått tillfälle att yttra sig iJÖrrätt-ningen.

1 kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om till följd av ändrade förhållanden servi­tutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsam­ma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheter­na även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Om det är uppenbart att ett servi­tut är övergivet och att ett upphä­vande av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde, får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet har lämnats till­fälle att yttra sig i förrättningen.

12§

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet får fastig­hetsbildningsmyndigheten förordna att rättigheten skall tillhöra båda de fastigheter som berörs av fastighets­regleringen eller endera av dem. Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i frå­ga om servitut som har upplåtits ge­nom avtal.

16


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


8 kap. 7§ När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskriv­ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Ägaren är skyldig att för fastig­hetsbildningsmyndigheten uppge in­nehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlå­ter han det utan giltigt skäl och upp­står skada för rättighetshavare till följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i samband med att under­rättelse enligt första stycket lämnas honom.

Förordnande om inlösen skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.


14 kap.


Fastighelsbestämning handläg-ges av fastighelsbildningsmyndig­heten vid förrättning. Beträffande sådan förrättning äger 4 kap. I -24 §§, 28 § första stycket, 31-40§§ och 42 § motsvarande tillämpning.


Fastighetsbestämning handläggs av faslighetsbildningsmyndighelen vid förrättning. Beträffande sådan förrättning tillämpas 4 kap. 1 -24§§, 28 § första stycket och 31-40§§.


Har fastighelsbestämningen samband med fastighetsbildning, handläg-ges åtgärderna gemensamt vid en förrättning, om icke särskilda skäl föran­leder annat.


Har fastighelsbildningsmyndig­heten meddelat beslut mot vilken talan skall föras särskilt, skall be­slutet samt karta och annan hand­ling som fordras för klarläggande av beslutets innebörd hållas till­gängliga hos myndigheten under besvärstiden.


Har fastighelsbildningsmyndig­heten meddelat beslut som får över­klagas särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som ford­ras för klarläggande av beslutets in­nebörd hållas tillgängliga hos myn­digheten under den tid beslutet får överklagas.


15 kap.

2f

Talan   mot   fastighetsbildnings- Fastighetsbildningsmyndighe-

myndighetens beslut föres särskilt, tens beslut skall överklagas särskilt,

om myndigheten                  om myndigheten myndigheten

1. avvisat ansökan om faslighets- I. avvisat ansökan om fastighets-


* Senaste lydelse 1977:362.

2   Riksdagen 1988/89. I saml Nr 77


17


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop.1988/89:77


 


bildning eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2.   ogillat jäv  mot förätlnings-
man,

3.  beslutat i fråga om förskott en­
ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4.   beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.  beslutat i fråga om rättelse en­ligt 4 kap. 42 §,

6.   beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7.   beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnaderna för ge­mensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kost­nader,

8.   beslutat att syssloman som fått i uppdrag all ombesörja gemen­samt arbete skall skiljas från upp­draget.

Talan enligt denna paragraforei genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två vec­kor från den dag då beslutet medde­lades. Besvär får anföras av sakäga­re. Mot beslut som avses i 1,4, 5 och 8 får talanföras även av annan som beslutet rör.


bildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2.    ogillat jäv mot förättnings-
man,

3.  beslutat i fråga om förskott en­ligt 5 kap. 30 § Qärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyl­dighet att avträda mark enligt 5 kap 30 b §,

4.  beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.  beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan handling,

6.  beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

 

7.  beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemen­samt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostna­der,

8.  beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemen­samt arbete skall skiljas från upp­draget,

9.  avvisat överklagande.

Skrivelsen med överklagande en­ligt denna paragraf skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.


 


3f


Talan mot tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Delsamma gäller fastighetsbildnings- och fas-tighetsbeslämningsbeslut, om fas­tighetsbildningsmyndigheten för­ordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt.


Tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde överklagas sär­skilt. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildnings­myndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbild­nings- och fastighetsbestämnings-beslul, om faslighetsbildningsmyn­dighelen förordnar att beslutet skall överklagas särskilt.


 


' Senaste lydelse 1977:362.


18


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


 


Förordnande att talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbildnings­beslut ej innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att laga-kraftägande sådant beslut förelig­ger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.


Förordnande att ett beslut skall överklagas särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbild­ningsbeslut inte innefattar medgi­vande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att till­ståndsbeslut meddelas samtidigt el­ler att lagakraftägande sådant be­slut föreligger.

Överklagande enligt denna para­graffår göras av sakägare.


 


Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom fastig­hetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgi­vande enligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen. Så­dan talan är ej inskränkt till viss rid.


4§


Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande en­ligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 22 § väg­rats, får han överklaga beslutet. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildningsmyn­digheten. Denna rätt att överklaga är inte begränsad tiW viss tid.


5§


Talan får ej föras mot Jastighets-bildningstnyndighetens beslut att gilla invändning om jäv.


Fastighetsbildningsmyndighetens beslut att gilla invändning om jäv får inte överklagas.


 


/ annat fall än som avses i 2 — 5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra vec­kor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

/ Jråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastig­hetsbestämningen infördes i fastig­hetsregistret eller, om utmärkning-en gjorts först efter nämnda dag, från del åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad fär föra talan mot beslutet, även om han ej är sakägare.



Överklagas i annat fall än som avses i 2 — 5 §§ beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten, skall skrivelsen med överklagandet ges in till fastighetsbildningsmyn­digheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

yrgär varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbild­ningen eller fastighetsbestämning­en infördes i fastighetsregistret el­ler, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från del åtgär­den slutfördes.

Överklagande enligt denna para­graffår göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.


19


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


 


Talan mot tillstånds- eller fastig­hetsbildningsbeslut får föras av byggnadsnämnden på sätt och inom tid som gäller för sakägare.


7§


Tillstånds- eller fastighetsbild­ningsbeslut får överklagas av bygg­nadsnämnden på sätt och inom tid som gäller för sakägare.


10)


Finner fastighetsregislermyndig-heten att uppgift om fastighetsbild­ning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4 kap. 42 §, får myn­digheten söka rättelse hos fastig­hetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner alt registre­ring i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovis­ningens tillförlitlighet eller på an­nat sätt föranleda rättsosäkerhet.

I fråga om talan enligt denna pa­ragraf äger bestämmelserna om be­svär i 16 kap. motsvarande tillämp­ning. Talan är ej inskränkt till viss tid.


Finner fastighetsregistermyndig­heten att uppgift om fastighetsbild­ning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på gmnd av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 § förvaltningslagen (1986:223), får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlit­lighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

1 fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas be­stämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begrän­sad tiW viss tid.


 


11§

Har samtliga sakägare och andra, som har rätt att anföra besvär, ge­nom påskrift på förrättningsproto-kollel eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings-eller fastighetsregistermyndighelen till banda godkänt förrättning, för­rättningsbeslut eller gränsutmärk-ning, får besvär icke anföras mot vad som godkänts.


Har samtliga sakägare och andra, som har räll att överklaga, genom påskrift på förrättningsprolokollet eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndighelen lill hända godkänt förrättning, förrätl-ningsbeslut eller gränsulmärkning, får vad som godkänts inte överkla­gas.


 


16 kap.

1 .4r talan i fastighetsbildningsmål icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inotn rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in tillJastighetsbild-ningsmyndigheten, skall den om­ständigheten att inlagan först efter


Har en skrivelse med överklagan­de kommit in till fastighetsdomsto­len, skall domstolen vidarebefordra skrivelsen till fastighelsbildnings­myndigheten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag som skrivel­sen kom in lill domstolen.


 


' Senaste lydelse 1973:1157.


20


 


Nu varande lydelse                Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.


Vid besvärsinlaga skall fogas två
Vid skrivelsen med överklagande
avskrifter av inlagan och därtill hö-
skall två avskrifter av skrivelsen och
rande handlingar. Behöver domsto-
därtill hörande handlingar bifogas.
len för delgivning eller därmed
Behöver domstolen för delgivning
jämförlig åtgärd ytterligare avskrif-
eller därmed jämförlig åtgärd ytter-
ter, är klaganden skyldig att tillhan-
ligare avskrifter, är klaganden skyl-
dahålla dem. Är avskrifter icke till-
dig att tillhandahålla dem. Är av-
gängliga när de behövs, får domsto-
skrifter inte tillgängliga när de be-
len ombesörja dem på klagandens
hövs, får domstolen ombesörja
bekostnad.
                        dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller icke karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.


Om fastighetsdomstolen finner
Om fastighetsdomstolen finner
att sakägare bör höras över besvä-
att sakägare bör höras över överkla-
ren, skall besvärsinlagan med där-
gandet, skall skrivelsen med över-
vid fogade handlingar delges sak-
klagandet och därvid fogade hand­
ägaren och föreläggande meddelas
lingar delges sakägaren och förelag-
honom att inkomma med skriftlig
gande meddelas honom att inkom-
förklaring.
                                ma med skriftlig förklaring.

Fordras för målels beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkun­nig eller att skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

9§'
Har talan fullföljts mot beslut vid
Om ett beslut vid en förrättning
förrättning som ej avslutats, kan
    som inte avslutats har överklagats,
fastighetsdomstolen föreskriva att
  kan fastighetsdomstolen föreskriva
förrältningshandläggningen skall
  att förrättningshandläggningen
avbrytas helt eller lill viss del eller
   skall avbrytas helt eller till viss del
att handläggning som avbmtils
eller alt handläggning som avbm-
skall fortgå oberoende av den vid
    tits skall fortgå oberoende av över-
domstolen JÖrda talan. Sådan före-
klagandet. Sådan föreskrift träder i
skrift träder i kraft genast och gäller
         kraft genast och gäller till dess an-
till dess annat förordnas.
        nat förordnas.

Om det på gmnd av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighets­domstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a § andra — Qärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan ome- Fastighetsdomstolen kan ome­
delbart förordna att beslut av fas-
delbart förordna att beslut av fas­
tighetsbildningsmyndigheten om
tighetsbildningsmyndigheten om
förtida tillträde ej får utnyttjas i av-
förtida tillträde inte får utnyttjas

'Senaste lydelse 1977:362.                                                                                 21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


 


bidan på fastighetsdomstolens pröv­ning av besvär mot beslutet.


förrän fastighetsdomstolen har prö­vat överklagandet.


 


11§


När talan fullföljts av sakägare, får fastighelsbildningsmyndighe-tens beslut eller åtgärd ändras en­dast om övriga sakägare och, när besvären rör allmänt intresse, läns­styrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring lill fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning, när talan fullföljts av företrädare för all­mänt intresse eller av fastighetsre­gistermyndigheten.

Om domstolen finner att besvä­ren bör föranleda ändring i avslu­tad förrättning eller i fastighetsbild­nings- eller fastighetsbestämnings-beslut mot vilket talan fullföljts sär­skilt, får domstolen göra ändring även i del som icke överklagats, om det behövs för att uppenbar mot­stridighet eller oenhetlighet icke skall uppkomma i förrättningen el­ler beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan om­ständighet som avses i 15 kap. 10§, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke av­sett ifrågavarande del av förrätt­ningen.


När överklagande har gjorts av någon sakägare, får fastighetsbild­ningsmyndighetens beslut eller åt­gärd ändras endast om övriga sak­ägare och, när överklagandet rör all­mänt intresse, länsstyrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sak­ägare får dock ske, även om han inte haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsva­rande tillämpning, när överklagan­de har gjorts av en företrädare för allmänt intresse eller av fastighets­registermyndigheten.

Om domstolen finner att överkla­gandet bör föranleda ändring i av­slutad förrättning eller i fastighets­bildnings- eller fastighetsbestäm-ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte har överklagats, om det behövs för att uppenbar motslridighet eller oenhetlighel inte skall uppkomma i förrättning­en eller beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan om­ständighet som avses i 15 kap. 10 §, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har avsett ifrågavarande del av för­rättningen.


12§ Kan fastighetsdomstolen ej utan olägenhet rätta fel i förrättning, skall domstolen undanröja fastighelsbildningsmyndighetens beslut och åtgärder i den omfattning de påverkas av felet samt visa förrättningen åter till myndigheten. Domstolen kan därvid meddela föreskrifter för vinnande av rättelse.


Har efter förrättningens avslu­tande talanförts mot beslut om fas­tighetsbildning eller fastighetsbe­stämning och återkallar den som sökt åtgärden sin ansökan, skall förrättningen undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid förrättningen el­ler domstolen och som själva haft


Har efter förrättningens avslu­tande beslut om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning överklär gats och återkallar den som sökt åt­gärden sin ansökan, skall förrätt­ningen undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt


22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


 


rätt att påkalla åtgärden samtycker. I fall som anges i 10 kap. 8 § andra stycket och 11 kap. 2 § andra styc­ket fordras alltid samtycke av övri­ga sakägare.


att påkalla åtgärden samtycker. I fall som anges i 10 kap. 8§ andra stycket och 11 kap. 2 § andra styc­ket fordras alltid samtycke av övri­ga sakägare.


15§


Har besvär anförts över avslutad förrättning, skall fastighetsdomsto­len ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregis­termyndigheten avskrift av besvärs­inlagan.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga kraft, skall förrätt­ningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas till fastighets­registermyndighelen. Om förrätt­ningen skall fortsättas, sändes handlingarna i stället till faslighets­bildningsmyndighelen. Fullföljes talan mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i övrigt Jråga uppkom­ma om registrering, skall handling­arna sändas till fastighetsregister­myndigheten. Efter registrerings­frågans handläggning skall myndig­heten omedelbart återställa förrätt-ningsaklen.

17

Mot fastighetsdomstols utslag el­ler beslut får, om ej annat är före­skrivet, talan fullföljas i hovrätten genom besvär som inges till fastig-helsdomstolen. I stället för den i 52 kap. 1 § rättegångsbalken före­skrivna liden av två veckor gäller en tid av fyra veckor.

Besvär Jär anföras av sakägare och annan enskild part samt av så­dan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.


Om en avslutad förrättning har överklagats, skall fastighetsdomsto­len ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregis­termyndigheten en kopia av skrivel­sen med överklagande.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings-mål vunnit laga kraft, skall förrätl-ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas till fastighets-registermyndigheten. Om förrätt­ningen skall fortsättas, sänds handlingarna i stället lill fastighels­bildningsmyndigheten. Om avgö­randet överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt kan uppkomma fråga om registrering, skall hand­lingarna sändas till fastighetsregis­termyndigheten. Efter registre­ringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

kap.

Fastighetsdomstols utslag eller beslut får, om inte annat är före­skrivet, överklagas till hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen. I stället för den i 52 kap. 1 § rätte­gångsbalken föreskrivna tiden av två veckor gäller en lid av fyra vec­kor.

Överklagande får göras av sak­ägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt in­tresse som kunnat föra talan i frå­gan vid fastighetsdomstolen.


23


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


2 §10


Talan mot fastighelsdomslolens beslut enligt 16 kap. 9 § andra styc­ket yo>«-särskilt.

Talan får ej föras mot fastighets­domstolens beslut i dit Jullföljd frå­ga som avses i 15 kap. 2 § 2 — 4 och 6-8, 3 § beträffande förtida tillträ­de eller 4 §.


Fastighetsdomstolens beslut en­ligt 16 kap. 9 § andra stycket skall överklagas särskilt.

Fastighetsdomstolens beslut i en fråga som överklagats dit enligt 15 kap. 2 första stycket 2-4, 6-9, 3 § beträffande förtida tillträde eller 4 §får inte överklagas.


18 kap.

1§"


Mot hovrätts utslag eller beslut får, om ej annat är föreskrivet, ta­lan Jul Iföljas i högsta domstolen ge-nom besvär som inges till hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångs­balken föreskrivna tiden.

Besvär får anföras av sakägare och annan enskild part samt av så­dan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i dit full­följd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 § andra stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat faW föres särskilt.


Hovrätts utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, över­klagas till högsta domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till hovrätten inom den i 56 kap. I § rättegångsbalken före­skrivna tiden.

Överklagande får göras av sak­ägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt in­tresse som kunnat överklaga i frå­gan i hovrätten.

Hovrättens beslut i en fråga enligt 16 kap. 9 § andra stycket som har överklagats dit får inte överklagas. Hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall överklagas sär­skilt.


19 kap.


Uppgift om fastighetsbildning el­ler fastighetsbestämning införes snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om be­svär anförts, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Utan hinder av att förrättningen ej avslutals skall uppgift om fastig­hetsbildnings- eller fastighetsbe-slämningsbeslut, mot vilket talan skolat föras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fas­tighelsbildningsmyndigheten begär det.

Föres talan mot beslut eller åt­gärd vid avslutad förrättning eller föres talan särskilt mot fastighets-


Uppgift om fastighetsbildning el­ler fastighetsbestämning införs sna­rast möjligt sedan förrättningen av­slutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Även om förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastig­hetsbildnings- eller fastighetsbe-stämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fas­tighetsbildningsmyndigheten begär del.

Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överkla­gas fastighetsbildnings- eller fastig-


 


"> Senaste lydelse 1977:362. " Senaste lydelse 1977:362.


24


 


Nuvarande lydelse

bildnings- eller fastighetsbestäm-ningsbeslul, får utan hinder därav uppgift med anledning av förrätt­ningen eller beslutet införas i fastig­hetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen ej beröres av fullföljden. Motsvarande gäller när talan föres mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål.


Föreslagen lydelse

hetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med anledning av förrätt­ningen eller beslutet införas i fastig­hetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastig­hetsbildningsmål överklagas.


Prop. 1988/89:77


 


1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2.  Bestämmelserna i 4 kap. 11 § fjärde stycket, 5 kap. 30 b § och 33 a § samt 7 kap. 13 § skall inte tillämpas beträffande förrättningar som har sökts före ikraftträdandet.

3.  Har fastighelsbildningsmyndigheten meddelat beslut före ikraftträ­dandet, gäller beträffande överklagande av beslutet 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket samt 16 kap. 1 § i paragrafernas äldre lydelse.


25


 


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 19 §§ lagen (1971:1037) om ägande­rättsutredning och legalisering skall ha följande lydelse.


Prop. 1988/89:77


Nuvarande lydelse

Äganderättsutredning enligt den­na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig be­tydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträf­fande område där fastighetsägama i betydande omfattning saknar lag­fart.

Föreslagen lydelse

1§'

Äganderättsutredning enligt den­na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig be­tydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträf­fande område där fastighetsägama i betydande omfattning saknar lag­fart. Äganderättsutredning får ock­så ske beträffande en enstaka fastig­het, om den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om äganderättsut­redning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskriv­ningsmyndigheten och övriga myn­digheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Förordnande om äganderättsut­redning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer fråga om utredning en­ligt första stycket tredje meningen i en pågående fastighetbildningsför-rättning meddelas i stället förord­nande av fastighetsbildningsmyn­digheten. Innan förordnande enligt detta stycke meddelas, skall den be­slutande myndigheten sam råda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgöran­det. Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till sta­tens lantmäteriverk för avgörande.

2§

Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fastig­helsbildningsmyndigheten.

öm äganderättsutredningen är av betydelse för en annan förrättning som handläggs av fastighetsbild­ningsmyndigheten, får myndighe-


Senaste lydelse 1979:254.


26


 


Nuvarande lydelse

Bestämmelsema i 4 kap. 1—7, 12 och 13§§, 14 § första och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket samt 31, ii--0 och 42 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga om äganderätts­utredning.


Föreslagen lydelse

ten handlägga äganderättsutred­ningen och den andra förrättningen gemensamt.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—7, 12
och 13§§, 14 § första och fjärde
styckena, 16-24, 28 och 29§§,
30 § första stycket samt 31 och 33-
40 §§
     fastighetsbildningslagen

(1970:988) tillämpas också i fråga om äganderättsutredning.


Prop. 1988/89:77


19§


Bestämmelserna i 2 § första styc­ket och 3 § denna lag samt 4 kap. 1-10, 12-24, 28 och 29 §§, 30 § första stycket, 31-40och 42§§fas­tighetsbildningslagen (1970:988) äger motsvarande tillämpning i frå­ga om legalisering.


Bestämmelserna i 2 § första styc­
ket och 3 § denna lag saml 4 kap.
1-10, 12-24, 28 och 29 §§, 30 §
första stycket och 31-40§§ fastig­
helsbildningslagen
   (1970:988)
tillämpas också i fråga om legalise­
ring.


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.


27


 


5 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen skall ha följande lydelse, dels att 7, 18, 19, 22 och 35 §§ skall ha följande lydelse.


Prop. 1988/89:77


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7§'

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastighe­ter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastighe­ter mera allmänt motsätter sig ål-gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna företrädes av riksor­ganisation av hyresgäster eller för­ening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verk­samhetsområde fastigheterna är be­lägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägama av de fastighe­ter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästema i sådana fastighe­ter mera allmänt motsätter sig åt­gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästernareräs av den eller de organisationer av hyresgäster som har avtal om förhandlingsord­ning för berörda fastigheter eller, om förhandlingsordning inte gäller. riksorganisation av hyresgäster el­ler förening, som är ansluten till så­dan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna ÅT belägna (hyresgästorganisation). Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.


18 r

Rätt all påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­tighet, som avses skola deltaga i an­läggningen eller som enligt en de­taljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vil­ken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkom­mer också kommunen och hyres­gästorganisation.


Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­tighet, som avses skola deltaga i an­läggningen eller som enligt en de­taljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vil­ken kommunen inte är huvudman. Rätt all påkalla förrättning tillkom­mer också kommunen och hyres­gästorganisation. En samfällighets-förening får, efter beslut av för­eningsstämman, påkalla en förrätt­ning som angår gemensamhetsan­läggning under föreningens förvalt­ning.


 


' Senaste lydelse 1974:822. - Senaste lydelse 1987:126.


28


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighel en­ligt lagen (1987:11) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om åtgärden syftar lill alt genomföra sådan samverkan.

19 r
I fråga om förrättning enligt den-
I fråga om förrättning enligt den-

na lag äger 4 kap.  1-24, 27-40     na lag tillämpas 4 kap. 1-24 och och 42 §§ fastighetsbildningslagen     27 —40§§   fastighelsbildningslagen (1970:988)   motsvarande   tillämp-    (1970:988). ning.

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller, i fall som avses i 4 kap. 15 § fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslu­tas.

22 § Uppkommer fråga om inlösen.        Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap.  7 § första och andra     tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena    fastighetsbildningslagen     fastighetsbildningslagen (i970:988)   motsvarande   tillämp-    (1970:988). ning.

35 §

Inträder, sedan fråga som be- Inträder, sedan fråga som be­
handlats vid förrättning enligt den- handlats vid förrättning enligt den­
na lag slutligt avgjorts, ändrade för- na lag slutligt avgjorts, ändrade för­
hållanden som väsentligt inverkar hållanden som väsentligt inverkar
på frågan, kan denna prövas vid ny på frågan, kan denna prövas vid ny
förrättning. Även utan att sådana förrättning. Även ulan att sådana
förhållanden inträtt, får ny förrätt- förhållanden inträtt, får ny förrätt­
ning äga rum, om i del tidigare av- ning äga rum, om i det tidigare av-
görandel föreskrivits att frågan får görandet föreskrivits att frågan får
omprövas efter viss lid och denna omprövas efter viss tid och denna
tid utgått.
                           tid utgått eller om i annat fall ett

klart behov av omprövning fram­kommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig-hels andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

' Senaste lydelse 1974:822.                                                               29


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver bygg­nadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

Denna lag'' träder i kraft den I januari 1975.

De nya bestämmelserna äger tills vidare tillämpning

dels i följande kommuner, nämli­gen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd, Ekerö, Haninge, Hud­dinge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stock­holm, Sundbyberg, Tyresö, Täby. Upplands-Bro. Upplands Väsby, Vallentuna, Va.xholm och Värmdö komtnuner. Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge. Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trel­leborg och Vellinge kommuner, Hallands län: Kungsbacka kom­mun. Göteborgs och Bohus län: Gö­teborg. Härryda. Kungälv, Mölndal, Partille, Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner. Ålvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om rege­ringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten till riks­organisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

1.    Denna lag  träder i kraft den 1 januari 1990.

2.   Härvid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde
med sakägarna hållits före ikraftträdandet, gäller 7 § anläggningslagen i
dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om
ändring i anläggningslagen.

1974:822.

1989:000.                                                                                     30


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:77

Lagom ändringi lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 19, 20, 28 och 41 §§ lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Kan delägarna icke enas i fråga        Kan delägarna inte enas i fråga om   viss  förvaltningsåtgärd,   skall     om    en    viss   förvaltningsåtgärd, fastighetsdomstolen på begäran av     skall, om någon delägare begär det, delägare förordna någon att hålla    faslighetsbildningsmyndighelen  e\-sammanträde med deVägarnaförav-     ler den som myndigheten förordnar görande av frågan.   Förordnande    därtill hålla sammanträde med del-skall dock icke meddelas, om åtgår-     ägarna för att avgöra frågan eller, den med hänsyn till samfällighetens    otn   omständigheterna  föranleder omfattning och beskaffenhet samt     det, anordna föreningsförvaltning, övriga omständigheter ej bör vidta­gas  utan  att föreningsförvaltning anordnas.

Har begäran Jramställls om för-        Fastighetsbildningsmyndigheten ordnande enligt första stycket, får    får, om synnerliga skäl föranleder domstolen, om synnerliga skäl för-     det, vidta åtgärd som behövs för att anleder det, / avbidan på att den     säkerställa delägarbeslulet. med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man för förvalt­ning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslulet.


Den   som JÖrordnats  att  hålla
   Den som skall hålla sammanträ-

sammanträde enligt 7 § skall utreda     de enligt 7 § skall utreda vilka som
vilka som är delägare.
            är delägare.

19§ Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemen­samma bästa. Varje medlems enskilda intresse skall även beaktas i skälig omfattning.

Om en samfällighetsförening förvaltar gemensamhetsanläggning som är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för småhusfastigheter el­ler för sådana fastigheter jämte hy­resfastigheter eller bostadsrättsfas­tigheter, skall samfällighetsföre-ningen avsätta medel till en fond för att säkerställa underhåll och förny­else av gemensamhetsanläggning-

' Lagen omtryckt 1987:128.                                                                                 31


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop.1988/89:77


en. Föreningens styrelse skall i så­dant fall också upprätta en under­hålls- och förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att fondavsättningar­nas storlek skall kunna bedömas.

20 § Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.


Sammanträde enligt första styc­ket hålles av den som fastighets­domstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighets­bildningslagen (1970:988), anlägg­ningslagen (1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamver­kan faslighetsbildningsmyndighe­len eller, om särskild förrättnings­man förordnats enligt 4 § anlägg­ningslagen, denne hålla samman­träde enligt första stycket beträffan­de samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfäl­ligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän syn­punkt att samfällighetsförening bildas

1 fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrätt­ning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsföre­ning bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenreglerings-samfällighel, får domstolen förord­na någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om del­ägare i samfälligheten inte har be­gärt del.


Sammanträde enligt första styc­
ket skall, om någon delägare begär
det, hållas av fastighetsbildnings­
myndigheten eller den som myndig­
heten förordnat därtill. Dock skall i
samband med förrättning enligt
fastighetsbildningslagen
(1970:988),
    anläggningslagen

(1973:1149) eller lagen (1987:11) om exploateringssamverkan fastig­hetsbildningsmyndigheten eller, om särskild förrättningsman för­ordnats enligt 4 § anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfäl­lighet som beröres av förältningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig be­tydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrätt­ning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983:291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsföre­ning bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vallenreglerings-samfällighet, får fastighetsbild­ningsmyndigheten hålla samman­träde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.


 


28 § Stadgar för samfällighetsförening        Stadgar för samfällighetsförening

skall ange

1.  föreningens firma,

2.  samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för­valtningen.


skall ange

1.  föreningens firma,

2.  samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för­valtningen.


32


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77


3.   den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,

4.     hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt gmnderna för dess beslutför-
het,

5.  hur revision av styrelsens för­valtning skall ske,

6.  föreningens räkenskapsperiod,

7.  grunderna för sådan fondav­sättning som avses i 19§ andra styc­ket,

8.  hur ofta ordinarie förenings­stämma skall hållas,

9.  det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och and­ra meddelanden bringas till med­lemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallel­seåtgärd senast skall vidtagas.

3.   den ort där styrelsen skall ha
sitt säte,

4.     hur styrelsen skall vara
sammansatt och hur den skall utses
samt gmnderna för dess beslutför-
het,

5.  hur revision av styrelsens för­valtning skall ske,

6.  föreningens räkenskapsperiod.

 

7.    hur ofta ordinarie förenings­stämma skall hållas,

8.    det säu på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och and­ra meddelanden bringas till med­lemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallel­seåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

41 §

Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten förelägges föreningsstämman för godkännande.

Gäller i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmel­ser för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomstema och utgiflema för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenama efter vad som är skäligt.

Om föreningen skall göra fondav­sättning enligt 19 § andra stycket skall av utgifts- och inkomststaten framgå de belopp som går åt till fondavsättningen.


1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2.  Beträffande samfällighetsföreningar som har bildats före ikraftträdan­det skall sådana ändringar av föreningens stadgar som föranleds av 19§ andra stycket beslutas på den föreningsstämma som äger mm närmast efter sex månader efter ikraftträdandet.

3   Riksdagen 1988/89 I saml. Nr 77


33


7 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 §§ ledningsrättslagen (1973:1144) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

16§ I fråga om förrättning enligt den-        I fråga om förrättning enligt den­na lag äger 4 kap. 1—24, 27 — 35,     na lag tillämpas 4 kap. 1—24, 27 — 37-40  och   42§§  fastighetsbild-     35   och   37-40§§  fastighelsbild­ningslagen (1970:988) motsvarande    ningslagen (1970:988). tillämpning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nyttjande­rätt avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om sär­skilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskju-tas till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller annan inskriven tomtträtt än den där ledningen finns, för­ändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra lill den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjan­derätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14§ andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

20 § Uppkommer fråga om inlösen.        Uppkommer fråga om inlösen, äger 8 kap.  7 § första och andra     tillämpas 8 kap. 7 § första stycket styckena    fastighetsbildningslagen     fastighetsbildningslagen (1970:988)   motsvarande   tillämp-     (1970:988). ning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

34


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1987:11) om exploateringssamver­kan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


I fråga om
                            I fråga om

exploateringförrättningar         exploateringförrättningar

tillämpas   4 kap.    1—24,   27—40    tillämpas 4 kap.   1—24 och 27—
och 42 §§ fastighetsbildningslagen     40 §§
         fastighetsbildningslagen

(1970:988).                         (1970:988).

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

35


 


Justitiedepartementet                             Prop. 1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I december 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Bodsiröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Tha­lén, Nordberg, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Lagrådsremiss om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988) m. m.

1  Inledning

I november 1979 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag alt se över fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén antog namnet Fastig-hetsbildningsulredningen.

Utredningen (hovrättspresidenten Tore Landahl, ordförande, samt riks­dagsledamöterna Agne Hansson och Kurt-Ove Johansson) lämnade i feb­ruari 1986 sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 För­rättningsförfarande och boendeinflytande m.m. Utredningen hade dess­förinnan lämnat bl.a. betänkandet (SOU 1983:37) Fastighetsbildning 1 Avveckling av samfällda vägar och diken. Betänkandena har remissbe­handlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt­ningar av dessa betänkanden som bilagorna 1 och 2 , dels utredningens lagförslag som bilagorna 3 och 4 , dels förteckningar över remissinstanser­na som bilagorna 5 och 6 .

Sammanställningar av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartemen­tet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2582 — 83 och dnr 1100-86).

Beträffande nuvarande förhållanden samt utredningens närmare över­väganden hänvisas till betänkandena.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

Fastighetsbildningsulredningen har haft i uppdrag alt göra en allmän
översyn av fastighelsbildningslagen. Utredningen har behandlat frågor om
sanering av fastighetsindelningen i delbelänkandet (SOU 1983:37) Fastig­
hetsbildning 1, Avveckling av samfällda vägar och diken. Vidare har
           36


 


utredningen behandlat frågor om ersättning vid fastighetsreglering i delbe- Prop. 1988/89: 77 tänkandet (SOU 1983:38) Fastighetsbildning 2, Ersättningsfrågor samt frågor om plangenomförande i delbetänkandet (SOU 1984:72) Faslighets-bildning 3, Plangenomförande genom inlösenförrättning. I sitt slutbetän­kande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4, Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. har utredningen behandlat frågor om förfarandet vid fastighetsbildningsförrättningar och vissa frågor som berör gemensam­hetsanläggningar. Samtliga betänkanden har remissbehandlats.

Frågorna om ersättning vid fastighetsreglering har senare behandlats i departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid fastighetsregle­ring. Även frågorna om plangenomförande genom inlösenförrättning över­vägs inom departementet.

Till frågorna om avveckling av samfällda vägar och diken skall jag återkomma i ett följande avsnitt (avsnitt 2.2).

I sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 tar utredning­en upp en lång rad förslag lill justeringar i den fastighetsrättsliga lagstift­ningen. Förslagen berör såväl de materiella reglerna som procedurregler­na. De syftar lill att effektivisera förrättningsverksamheten. Utredningen lägger också fram förslag för att uppnå ett ökat boendeinflytande bl. a. vid inrättande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar.

Utredningens förslag till ändringar i vissa civilrätlsliga regler har i huvudsak fåll ell gott mottagande, dock med undantag för ett förslag om företrädare för flerägda fastigheter. Kritikerna har bl. a. gjort gällande att rättssäkerhetsaspekterna i della fall inte beaktats tillräckligt. Den fråga som utredningen här lar upp till diskussion, nämligen delgivningsproble-met när en fastighet ägs av flera, har emellertid delvis redan behandlats i regeringens nyligen avlämnade proposition om dödsboägande och sam­ägande av jordbruksfastighet m.m. (prop. 1988/89:9). Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av delgivningslagen inletts inom justitiedeparte­mentet bör utredningens förslag om företrädare för flerägda fastigheter inte genomföras. Utredningens övriga förslag till lösningar på olika civil­rätlsliga frågor i samband med fastighetsbildning bör enligt min mening däremot läggas till grund för lagstiftning.

Även utredningens förslag beträffande vissa frågor om förrättningshand­läggningen och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål har fått ett positivt mottagande under remissbehandling och är enligt min mening väl lämpade att läggas till grund för lagstiftning.

De övriga frågor som varit föremål för utredningens överväganden rör i olika avseenden boendeinflytandet vid bildande och förvaltning av gemen­samhetsanläggningar. Remissinstansernas reaktion på dessa förslag är blandad. Även jag ställer mig tveksam till några av förslagen medan andra är av den karaktären all de enligt min mening bör genomföras.

I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

avveckling av samfällda vägar och diken i avsnitt 2.2,

vissa civilrättsliga regler i samband med fastighetsbildning i avsnitt 2.3,

förrättningshandläggningen och förfarandet i faslighetsbildningsmål i avsnitt 2.4,

37


 


boendeinflytande vid bildande och förvaltning av gemensamhetsan­läggningar i avsnitt 2.5, samt

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.6.

Mina kommentarer lill de enskilda lagbestämmelserna återfinns i speci­almotiveringen (avsnitt 4).


Prop. 1988/89:77


2.2 Avveckling av samfällda vägar och diken

Min bedömning: Regler om generell avveckling av onyttiga samfäl­ligheter för väg- och dikesändamål bör inte införas.


Utredningens förslag: Mark som tillhör flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg- eller dikesändamål skall utan någon förrättningsåt­gärd upphöra att vara samfälld. Marken skall då automatiskt övergå till den fastighet som ligger närmast. Om samfälligheten inte är onyttig skall den ersättas med ett ofiicialservilut.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av många remissin­stanser. Flera remissinstanser har dock ifrågasatt om de eftersträvade rationaliseringseffekterna på sikt verkligen uppnås och om inte den före­slagna avvecklingsmetoden kommer att skapa ny osäkerhet och nya pro­blem. Del har också framhållits alt förslaget inte innehåller någon lösning beträffande de onyttiga samfälligheter som inrättats för andra ändamål än vägar och diken. Några remissinstanser har vidare pekat på att den före­slagna avvecklingsmetoden kan skapa rättsosäkerhet.

Skälen för min bedömning: Många samfälligheter som har sitt ursprung i äldre förhållanden har med tiden blivit onyttiga i den bemärkelsen att de inte längre används för sitt ursprungliga ändamål. 1 stället unyttjas kanske marken av angränsande fastigheter eller utgör ett "ingenmansland". Enligt gällande rätt kan en samfällighet oberoende av om den är nyttig eller onyttig bara avvecklas genom en fastighetsbildningsförrättning. Förfaran­det är omständligt och kan förorsaka kostnader som inte står i rimlig proportion till markens värde. En spontan avveckling av onyttiga samfäl­ligheter kommer därför sällan till stånd på delägarnas initiativ. Från allmän synpunkt skulle det givetvis vara en fördel om onyttiga samfällig­heter kunde avvecklas på ett enklare och billigare sätt än vad som nu är fallet. Genom en generell avveckling skulle fastighetsindelningen i ökad utsträckning sammanfalla med den faktiska markanvändningen. Faslig-hetsredovisningen och förrältningsverksamheten skulle i många fall för­enklas.

En avveckling enligt den av utredningen föreslagna metoden leder i och för sig till att all mark, som hör till flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg- eller dikesändamål, utan förrättningsåtgärder från viss dag upphör att vara samfälld. Men förslaget reser flera svårlösta frågor.

Om en väg- eller dikessamfällighel inte är onyttig skall den enligt utred­ningsförslaget ersättas av ett officialservitut. Diskussion kan i efterhand


38


 


uppstå om förutsättningar för ett sådant servitut förelåg vid den tidpunkt     Prop. 1988/89:77

då samfälligheten upphörde. Vid framtida fastighetsförrältningar kan det

behövas lika omfattande utredningar som om den onyttiga samfälligheten

bestått. Inrättandet av servitut för bestående vägar och diken innebär

knappast några förenklingar av den löpande förrättningsverksamheten och

kommer dessutom på sikt att kräva inte obetydliga registreringsresurser.

Att mark som upphör att vara samfälld enligt förslaget automatiskt skall övergå till den fastighet som ligger närmast innebär att den nuvarande fastighetsindelningen i ett mycket stort antal fall förändras. Härtill kom­mer att den nu nämnda huvudregeln om marköverföring inte kan tilläm­pas utan undantag. Enligt förslaget får fastighetsbildningsmyndigheten, om detta leder till en lämpligare fastighetsindelning, i efterhand under vissa villkor korrigera markfördelningen intill dess att registrering skett. Många remissinstanser befarar att utredningen starkt underskattat beho­vet av sådana efterhandskorrigeringar. Jag delar dessa farhågor.

Den tidigare samfällda markens fastighetstillhörighet kommer i många fall all vara svävande under avsevärd tid. Förslaget fömtsätter att ändring­arna i fastighetsindelningen i princip skall redovisas i fastighetsregistret först när de berörda fastigheterna av annan anledning omfattas av en faslighetsbildningsåtgärd. Även om det således inte uppkommer ett ome­delbart registreringsbehov, kan man inte bortse från att det på sikt kom­mer att krävas betydande resurser för detta ändamål. Konsekvensema av den automatiska marköverföringen blir alt det, till dess omregislrering skett, inte går att hämta entydiga uppgifter ur fastighetsregistret om fastig­hetsindelningen. De onyttiga samfalligheterna undanröjs sålunda till priset av en svävande fastighetsindelning och en ofullständighel i fastighetsre­dovisningen. Det kan inte uteslutas att osäkerheten om den rätta fastig­hetsindelningen kan påverka exempelvis fastighetsomsättningen och den frivilliga strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Det finns också anledning att hålla i minnet att ett stort antal väg- och dikessamfäl-ligheter finns inom utpräglade jord- och skogsbmksområden, dvs. inom områden som troligen inte i någon större omfattning kommer att beröras av fastighetsbildningsåtgärder. Man kan därför inte bortse från att separa­ta registreringsåtgärder kan behövas för alt säkerställa faslighelsomsätt-ningen. Utredningen ger inte underlag för att bedöma i vilken omfattning sådana åtgärder skulle behöva vidtas och vilka resurser som dessa skulle la i anspråk.

Marköverföringen skulle i vissa fall ge upphov till ersättningsfrågor. För att stävja omotiverade ersättningsanspråk har utredningen föreslagit dels att den ersätlningsberättigade i princip själv skall svara för kostnaderna för ersätlningsförrättningen och dels att rätten till ersättning skall preskri­beras efter en förhållandevis kort tid. Som jag ser saken måste utrednings­förslaget — för att vara praktiskt genomförbart — innehålla regler som starkt begränsar ersättningsanspråken. Det är emellertid inte tillfredsstäl­lande från principiell synpunkt att den som genom lagstiftning berövas egendom därutöver skall drabbas av kostnader för att erhålla skälig och berättigad ersättning för vad som frångått honom.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört och med hänsyn till remisskritiken      39


 


har jag funnit att utredningens förslag till lag om avveckling av samfällda vägar och diken inte bör genomföras. Problemet med de onyttiga samfal­ligheterna bör angripas på annat sätt.

Jag kommer i det följande att framlägga förslag som i viss utsträckning kan underlätta avvecklingen av vissa onyttiga samfälligheter (avsnitt 2.3.1.1). Jag kommer även att ta upp förslag i avsikt alt sanera bort onyttiga servitut (avsnitt 2.3.2.7).


Prop. 1988/89:77


2.3 Vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighetsbildning

2.3.1 Sakägare vid fastighetsbildning

2.3.1.1 Förfarandet vid avveckling av onyttiga samfälligheter av ringa värde

Mitt förslag: Vid överföring av mark från samfälligheter skall ersätt­ning utgå endast till delägare som framställt yrkande om det. Även utan yrkande skall dock ersättning fastställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av gällande basbelopp. Om samfälligheten inte används för något gemensamt ändamål och det är uppenbart att ersättning inte skall fastställas utan yrkande, får kallelseförfarandet ersättas med ett enklare underrättelseförfarande.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En fixering av värderekvisitet godtas av de flesta remissinstanserna. Några framhåller dock att även med denna nyordning krävs en översiktlig bedömning av värdet samt av delägarnas andelstal. Med något undantag godtar remissinstanserna bestämmelsen om förenk­lad delgivning.

Skälen för mitt förslag: Om en fastighetsbildningsåtgärd berör en samfäl­lighet måste delaktigheten i samfälligheten normalt utredas. Detta är van­ligen förenat med inte obetydliga kostnader eftersom samfalligheterna endast i begränsad omfattning är redovisade i fastighetsregistret. Den ofullständiga redovisningen gäller framför allt äldre samfällighetsbildning-ar. 1 den mån dessa inte längre används för sitt ändamål framstår utred­ningskostnaderna som meningslösa, i synnerhet om marken har ett obe­tydligt värde. Som har framgått i det föregående är jag inte beredd att lägga fram ett förslag om en generell avveckling av vissa onyttiga samfälligheter. Däremot är det angeläget att förenkla hanteringen av samfallighetema i den löpande förrättningsverksamheten i fall då detta är möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Enligt gällande rätt (6 kap. 6 § FBL) skall, om mark överförs från en samfällighet, ersättning fastställas även utan yrkande om det finns anled­ning alt anta att en fastighets andel i marken har ett inte obetydligt värde. Om någon ersättning inte behöver fastställas underlättas förrättningen, eftersom en detaljerad utredning om delaktigheten då är överflödig.


40


 


Utredningen har funnit att värderekvisitet i det angivna lagrummet Prop. 1988/89:77 tolkas mycket olika av olika fastighetsbildningsmyndigheter. I likhet med utredningen anser jag att värderekvisitet bör preciseras genom en bestämd värdegräns uttryckt i fast penningvärde — tre procent av basbeloppet. Genom ett entydigt värderekvisit kommer hanteringen av de värdemässigt små och ofta onyttiga samfalligheterna i många fall att förenklas. Jag förslår all 6 kap. 6 § FBL ändras på nu angivet sätt.

Den föreslagna regeln innebär i och för sig att värdegränsen anges som ett exakt belopp. Avsikten är emellertid inte att delägarfastighetemas andel i den samfällda mark som omfattas av förrättningen skall beräknas med en matematisk noggrannhet. Regeln syftar endast lill att ange den nivå där förrättningsmyndighelen inte kan underlåta att utan yrkande fastställa ensättning till delägarfaslighet. När del gäller den valda nivån — tre procent av basbeloppet — vill jag endast framhålla att den inte översti­ger vad som på många håll förekommer i praxis.

I anslutning härtill kan påpekas att många samfälligheter uppenbarligen har så lågt värde eller så många delägare att det slår helt klart att någon ersättning för den samfällda marken inte behöver fastställas ulan yrkande. Som exempel på sådana samfälligheter kan nämnas bmnnar, stenrösen, linsänken, nätgistplatser, kolbottnar, smärre upplags- och lastageplatser, utbrutna takter av olika slag, mindre betydande landvinningar m. m. Som utredningen har anfört ger den praktiska erfarenheten också vid handen att det är myckel ovanligt att delägare begär ersättning för sin andel i denna typ av samfälligheter.

Enligt gällande rätt måste även när det är fråga om obetydliga eller uppenbarligen värdelösa samfälligheter samtliga delägare kallas till förrätt­ningen. En fullständig utredning av delägarkrelsen kan visserligen ofta undvaras i dessa fall, eftersom förutsättningar för kungörelsedelgivning vanligen föreligger. Men även ett kungörelseförfarande är kostsamt och framstår många gånger som en onödig formalitet. Med hänsyn till detta skulle det vara en fördel om gällande delgivningsregler ändras så att samtliga delägare inte skall behöva kallas eller på annat sätt beredas tillfälle att yttra sig när en förrättning rör samfälld mark för vilken ersätt­ning, enligt vad som nyss sagts, uppenbarligen inte behöver fastställas utan yrkande. Ett sätt att förenkla delgivningen skulle kunna vara all i stället för kallelse av samtliga delägare en underrättelse om förrättningen lämnas endast till några av delägarna, utvalda på det sättet att de inte redan på andra gmnder berörs av förrättningen. En förutsättning för ett sådant enklare förfarande bör dock vara att samfälligheten inte längre används för gemensamma ändamål.

Genom att ersätta det normala delgivningsförfarandet med en begrän­sad underrättelse skulle förrättningsverksamheten i hög grad förenklas. Systemet leder också till kostnadsbesparingar. Frågan är emellertid om dessa förrätlningsvinster är acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt.

För egen del ser jag den saken på följande sätt. Delägare i en onyttig
samfällighet med ringa ekonomiskt värde har inte något egentligt intresse
all bevaka i en förrättning. Genom kravet på underrättelse till någon eller
några som inte på annan gmnd är sakägare skapas garantier för att bedöm-
     41


 


ningen att samfälligheten är onyttig och av ringa värde är riktig. Används trots allt samfälligheten för ett gemensamt ändamål eller har marken ett ekonomiskt värde bör detta rimligen komma fram till förrättningsmyndig­helen genom underrättelseförfarandet. Med hänsyn härtill och då delägar­na trots den uteblivna kallelsen inte förlorar sin ställning av sakägare utan är oförhindrade att framställa ersättningsyrkande anser jag att rättssäker­heten inte träds för när om förslaget genomförs.

Jag föreslår därför att 6 kap. FBL kompletteras med en ny bestämmelse (6 kap. 7 § FBL) om underrättelseskyldighet när det är uppenbart att ersättning inte behöver fastställas ulan yrkande för andel i en onyttig samfällighet.

Det föreslagna underrättelseförfarandet bör föranleda konsekvensänd­ringar av reglerna om dels delgivning i vissa fall av ansökningshandlingar­na (4 kap. 15 § FBL), dels kallelse till första sammanträdet (4 kap. 18 § första stycket FBL). Jag återkommer till dessa frågor i specialmotivering­en.


Prop. 1988/89:77


2.3.1.2 Samfällighetsföreningar såsom sakägare vid fastighetsbildning

Mitt förslag: Genom uttryckliga bestämmelser klargörs att en sam­fällighetsförening är sakägare vid en fastighetsbildningsförrättning och att föreningen får påkalla fastighetsreglering som berör en sam­fällighet under dess förvaltning. När en samfällighetsförening på­kallar sådan förrättning görs undantag från det eljest gällande för­bättringsvillkoret i syfte att underiätta saneringen av onyttiga sam­fälligheter. Föreningen får också rätt att för samfälljgheten träffa överenskommelse med övriga sakägare i anledning av fastighetsreg­lering. — Vid föreningsförvaltning skall ersättning med anledning av fastighetsreglering betalas ut lill föreningen. Vid annan särskild förvaltning skall medlen redovisas lill förvaltningsorganet, såvida inte någon delägare begär att medlen skall fördelas av fastighelsbild­ningsmyndigheten.


Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett gott mottagande. Vissa justeringar av närmast lagteknisk karaktär har föreslagits av bl. a. hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt och Gävle tingsrätt.

Skälen för mitt förslag: Förvaltningen av en samfällighet kan ordnas på olika sätt. Om inte annat bestäms, handhar delägarna förvaltningen ge­mensamt. Särskild förvaltare eller liknande kan också utses att handha förvaltningen. I sådana fall är det alltjämt ägama till de fastigheter som har del i samfälligheten som är sakägare exempelvis vid en fastighetsbildnings­åtgärd som berör samfälligheten. Enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL, kan emellertid förvaltningen anordnas på ytterliga­re ett sätt, nämligen genom en samfällighetsförening. Denna förvaltnings-


42


 


form skiljer sig från de tidigare genom att samfällighetsföreningen är en Prop. 1988/89:77 juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Den kan också svara inför domstol. Vid tillkomsten av SFL anpassade man inte reglerna i FBL till den nya lagen. Det är därför oklart om en samfällighetsförening kan ha ställning av sakägare vid en förättning enligt FBL. Oklarheten gäller främst beträffande fastighetsregleringsinstitutel.

Enligt FBL tas initiativet till fastighetsreglering av fastighetsägaren. Denne kan också i viss utsträckning medge avsteg från de bestämmelser som finns till skydd för enskilda intressen. Det är svårt alt i dessa fall tolkningsvis jämställa den samfällda marken med en regislerfastighet och en samfällighetsförening med en fastighetsägare. Den bestämmelse som behandlar frågan om befogenheten för styrelse eller förvaltare av samfällig­het att uppbära ersättning som tillkommer delägare i samfälld mark ger vidare närmast vid handen att en samfällighetsförening inte är sakägare vid en fastighetsreglering.

I motsatt riktning talar å andra sidan att det enligt SFL är samfällighets­föreningen ensam som förvaltar samfälligheten. Förvaltningen sker sålun­da för delägarnas räkning.

Det motsatsförhållande som här kommer i dagen mellan FBL och SFL bör rättas till. För all klargöra rättsläget föreslår jag att en särskild bestäm­melse i enlighet med utredningens förslag förs in i fastighetsbildningslagen om att en samfällighetsförening är sakägare när en fastighetsbildningsför-rätlning berör samfälld mark som förvallas av föreningen. Jag föreslår vidare all denna bestämmelse inarbetas i 4 kap. 11 § FBL. Avsikten med förslaget är att föreningen skall ha sakägarställning när samfälligheten avstår från eller tillförs mark eller — vid fastighetsbestämning — när den samfällda markens omfattning och belägenhet är i fråga. Jag vill däremot understryka alt föreningen inte blir sakägare när förrättningen genomförs bara för att förändra eller bestämma delaktigheten i samfälligheten.

Med samfallighetsföreningens ställning som sakägare bör följa att för­eningen kan påföras betalningsskyldighet för mark som tillförs föreningen. På motsvarande sätt bör ersättningsbelopp som avser mark som samfällig­heten avstått från kunna utbetalas till föreningen. Till skillnad från utred­ningen anser jag att detta bör klargöras genom uttryckliga bestämmelser i lagen.

FBL innehåller redan i dag särskilda regler om utbetalning av ersättning när särskild förvaltning i form av styrelse eller förvaltare finns för samfäl­ligheten (5 kap. 17 § FBL). Dessa regler bör jämkas så att ersättningen som regel utbetalas till styrelsen eller förvaltaren under förutsättning att förvaltningsorganet har befogenhet att för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten. Begär delägare det, bör dock fastighetsbildningsmyn­digheten vara skyldig att fördela ersättningen mellan delägarna.

All en samfällighetsförening är sakägare vid fastighetsreglering bör föra
med sig alt föreningen också är behörig all lämna sådana medgivanden
som avses i 5 kap. 18 § FBL. När medgivande avser de fall som regleras i
5 kap. 18 § 1-2 och 4 torde medgivandet endast påverka delägarna i
begränsad utsträckning. Den enskilde delägaren har därtill ett särskilt
skydd i 19 § SFL. Enligt den bestämmelsen skall nämligen föreningen vid
    43


 


förvaltningen av samfälligheten tillgodose inte bara medlemmarnas ge- Prop. 1988/89:77 mensamma bästa utan även i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intresse. Medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 erfordras vid reglerings­åtgärd som påverkar graderi ngs värdet för delägarfaslighet. Ett sådant medgivande kan, som några remissinstanser påpekat, få högst betydande konsekvenser för enskilda delägare om det är fråga om en minusjämkning. Särskilt påtagligt är detta när det rör sig om s. k. andelsfastigheter, dvs. fastigheter som inte består av annat än en andel i samfälligheten. Men även ett medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 bör få lämnas av samfällighetsfö­reningen. Eftersom det i dessa fall är fråga om marköverföring kräver ett medgivande slämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna röster­na (51 § SFL). Strider beslutet mot 19 § kan det dessutom klandras (53 § SFL). Jag anser mot bakgrund av del anförda att det inte finns något hinder mot att en samfällighetsförening, i de fall den är sakägare i förrätt­ningen i stället för delägarna, får lämna medgivande i alla de fall som anges i 5 kap. 18 § FBL. Detta bör komma till uttryck i ett nytt stycke i den paragrafen.

När del så gäller spörsmålet om samfällighetsföreningen skall jämställas med fastighetsägare i fråga om rätten att påkalla en fastighetsreglering har några remissinstanser väckt frågan om det inte bör krävas beslut på för­eningsstämman med kvalificerad majoritet på samma sätt som vid överlå­telse av fast egendom (51 § SFL).

Med hänsyn såväl till de ingrepp i samfälligheten som kan ske genom fastighetsreglering som till det ansvar för förrättningskostnaderna som åvilar sakägarna — i detta fall samfällighetsföreningen — anser jag det rimligt att beslut att påkalla fastighetsreglering skall fattas av förenings­stämman. Jag föreslår att 5 kap. 3 § FBL ändras i överensstämmelse med detta. Att fastighetsregleringen avser överföring av samfälld mark bör emellertid inte medföra att beslutet alllid måste fattas méd kvalificerad majoritet. Det finns nämligen inte anledning all undantagslöst jämställa en minusjämkning genom fastighetsreglering med en överlåtelse. Gräns­dragningen mellan regleringsåtgärder som förutsätter sakägarnas medgi­vande och sådana som kan genomföras tvångsvis framkommer nämligen i allt väsentligt genom bestämmelser om fastighetsskyddet i 5 kap. 8 § FBL. Dessa bestämmelser tar sikte på fastigheter — inte samfälligheter — och skall när förrättningen berör samfälld mark tillämpas med avseende på de enskilda delägarfastigheterna. Detta innebär att även omfattande mark­överföring från en samfällighet redan i dag kan genomföras utan stöd av medgivande av delägarfastighetemas ägare. En regleringsåtgärd som kan ske inom ramen för faslighetsskyddet bör därför kunna beslutas utan kvalificerad majoritet.

Samfallighetsföreningens rätt all påkalla fastighetsreglering kan antas få
särskilt stor betydelse när det gäller förrättningar av saneringskaraktär,
dvs. förrättningar som går ul på alt avveckla onyttiga samfälligheter.
Enligt min mening är det angeläget att en samfällighetsförening av sane­
ringsskäl kan ta initiativ till en fastighetsreglering även om denna inte är
till direkt nytta för delägarfastigheterna. På sikt är en rättvisande fastig­
hetsredovisning alltid av värde för berörda fastighetsägare. 1 dessa fall bör
44


 


alltså göras undantag från det allmänna villkoret att en fastighetsreglering som har begärts av en sakägare får genomföras endast om den är nödvän­dig för att en fastighet som tillhör sökanden skall förbättras. I fall då samfälligheten används för det ändamål för vilken den inrättats finns däremot ingen anledning all efterge förbättringsvillkoret. Bestämmelsen — 5 kap. 5 § första stycket FBL — bör utformas i enlighet med detta.


Prop. 1988/89:77


2.3.1.3 Andra frågor om sakägare vid fastighetsbildning

Mitt förslag: I en särskild bestämmelse klarläggs att både överlåta­ren och förvärvaren vid ofullbordade förvärv är sakägare. Om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet skall samtliga behandlas som sakägare.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Har inte särskilt berört dessa frågor.

Skälen för mitt förslag: Den som har lagfart på en fastighet anses som ägare till fastigheten om inte annat visas. Kan den som saknar lagfart styrka sin äganderätt betraktas han som ägare. Med äganderätten följer befogenheten all som sakägare föra talan rörande fastigheten. Ägarbyten i anslutning till en fastighetsbildningsförrättning får därför betydelse vid förrättningen.

Äganderätten till faslighet som överlåts övergår normall tiU förvärvaren redan i och med att det avtal som ligger till grund för fånget har ingåtts. Om överlåtelsen är svävande, exempelvis i avvaktan på tillstånd till förvärvet eller med hänsyn lill uppställda avtalsvillkor är dock en förvär-vares möjlighet att förfoga över fasligheten inskränkt så länge överlåtelsen är svävande (se 20 kap. 7 § 13 och 14 jämfört med 7 § 2 och 22 kap. 4 § 1 och 23 kap. 3 § 1 JB). Förvärvarens möjligheter all under en fastighetsbild­ningsförrättning genom medgivanden förfoga över fastigheten får enligt utredningen anses villkorade på samma sätt.

1 förrättningspraxis anses mot denna bakgrund såväl överlåtaren som förvärvaren vara sakägare så länge överlåtelsen är svävande. Någon lagre­gel om detta finns inte.

Som utredningen har konstaterat är det vanligt alt fastigheter byter ägare i anslutning till ett förrättningsförfarande. 1 likhet med utredningen anser jag att man i FBL bör särskilt ange alt både överlålaren och förvärva­ren vid ofullbordade överiålelser är sakägare i den förrättning som berör fastigheten. En bestämmelse om detta bör tas in i 4 kap. 11 § andra stycket FBL.

Även i andra fall kan del vara tveksamt vem som i egenskap av sakägare skall företräda en fastighet i en förrättning. Det kan föreligga konkurreran­de äganderättsanspråk, men del kan också vara så att pretendenten saknar lagfart och därför inte är ensam sakägare. Är det ovisst vilka av flera som är sakägare, skall enligt gällande rätt samtliga kallas till första sammanträ-


45


 


det (4 kap. 18 § FBL). I många fall torde sakägarna ha gemensamma intressen eller deras medverkan i förrättningen vara utan betydelse. I sådana fall möter det inga hinder att förrättningen genomförs utan att sakägarfrågan slutligt avgörs. Är det däremot nödvändigt att frågan får sin lösning innan förrättningen fullföljs, finns det två alternativ. Fastighets­bildningsmyndigheten kan i vissa fall själv utreda frågan. Alternativt kan myndigheten vilandeförklara förrättningen och hänvisa pretendenterna till domstol.

Förrättningsformen som sådan ger således utrymme för att hantera konkurrerande sakägaranspråk. Den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL, som bara tar sikte på kallelseförfarandet till första sammanträ­det, bör därför modifieras så, att det klart framgår att samtliga skall behandlas som sakägare i förrättningen om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet. Bestämmelsen bör inarbetas i 4 kap. 11 § FBL, som innehåller bestämmelser om sakägarbegreppet.


Prop. 1988/89:77


2.3.1.4 Lagfartssammanträde och äganderättsutredning

Mitt forslag: Tillämpningsområdet för institutet äganderättsutred­ning utvidgas så att det kan användas även i fall då äganderätten till en enstaka fastighet är oviss. Gränserna för lagfartssammanträde vidgas så alt lagfart, i samma utsträckning som gäller vid ägande­rättsutredning, kan meddelas vid ogiltiga fång.


Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Kritiserar inte förslagen i sak. Några remissinstanser vill dock gå längre och förordar en sammanslagning av de två instituten. Bl. a. lantmäteriverket och domstolsverket föreslår ytterligare utvidgning­ar för att instituten skall effektiviseras.

Skälen for mitt förslag: Gällande lagstiftning anvisar två vägar för att klarlägga bestående ovisshet om äganderätt till fast egendom, nämligen äganderättsutredning och lagfartssammanträde. De två instituten skiljer sig åt såväl när det gäller i vilken utsträckning de kan komma till använd­ning som när det gäller vilka brister som kan botas.

Äganderättsutredningen handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning efter förordnande av länsstyrelsen eller i vissa fall lantmäteriverket. Syftet med denna typ av förrättning är att utreda äganderätten och inskrivningsförhållandena inom ett område där antingen äganderätten till fast egendom är oviss eller fastigheterna i betydande omfattning saknar lagfart. Förrättningen kan också omfatta legalisering av privata jorddelningar. Är äganderätten beträffande en enstaka fastighet oviss, kan institutet äganderättsutredning inte komma till användning! Viss tvekan kan råda om vad som krävs för att någon skall anses som ägare vid en äganderättsutredning. Varken lagtexten eller förarbeten ger nämli­gen något uttömmande svar. 1 9§ första stycket lagen (1971:1037) om


46


 


äganderättsutredning och legalisering stadgas endast att fastighetsbild- Prop. 1988/89:77 ningsmyndigheten skall pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet. I samma lagmm föreskrivs också att förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet inte får beaktas förrän tillstånd har erhål­lits. Motsatsvis torde man kunna dra den slutsatsen att det — särskilt när äganderättsanspråket stöds av hävd — i viss utsträckning går att bortse från andra ogiltighetsanledningar än sådana som gmndar sig på bristande tillstånd enligt förvärvslagstiftningen. Stöd för en sådan tolkning kan hämtas i förarbetena Ofr SOU 1986:29 s. 800-

Genom lagfartssammanträde kan osäkerhet kring äganderätten till en enskild fastighet utredas. Till skillnad från äganderättsutredning krävs det dock vid lagfartssammanträde att det påstådda förvärvet är giltigt för att lagfart skall kunna meddelas.

Ansökan om lagfartssammanträde sker hos inskrivningsmyndigheten. Närmare bestämmelser om institutet finns i 20 kap. 10— 13§§ JB. Sammanfattningsvis kan sägas att lagfartssammanträde kan tillgripas i tre olika situationer, nämligen om en fångeshandling förkommit eller för­störts, om sökanden påslår att ett giltigt förvärv föreligger men inte vet om en giltig fångeshandling upprättats eller ej och slutligen om fångeshand­lingen är bristfällig utan att bristen medför att förvärvet är ogiltigt. Står det klart att någon fångeshandling aldrig upprättats eller att fånget är ogiltigt av annan anledning, exempelvis att tillstånd saknas enligt förvärvslagstift­ningen, kan lagfart inte vinnas genom ett lagfartssammanträde.

De avgränsningar som gäller för vart och ett av de båda instituten har fört med sig praktiska olägenheter. Instituten skulle bli effektivare om tillämpningsområdet för äganderättsutredningen utvidgas så att ett sådant förfarande kan tillämpas beträffande en enstaka fastighet samt om hinder för lagfart kan undanröjas genom lagfartssammanträde även om hindret har sin gmnd i ogiltighet.

Om instituten på detta sätt närmar sig varandra uppkommer frågan om det inte är tillräckligt med ett institut för att i extraordinär ordning fastställa äganderätten till en fastighet. Emellertid kan behovet av att i sådan ordning undanröja hinder för lagfart ha olika bakgmnd.

I många fall när äganderätten till en fastighet är oklar finns det inte anledning att gå in på själva fastighetsindelningen utan i stället är en utredning av den rättsliga innebörden av tidigare fång avgörande. En sådan utredning bör lämpligen vara en uppgift för inskrivningsmyndighe­ten, som genom sin löpande handläggning av lagfartsfrågor och med sin tillgång till juridiskt skolad personal är väl lämpad för det.

Lagfartssammanträde är en billig och smidig form för att utreda vissa
äganderättsförhållanden. Möjligheterna att undanröja olika former av
ogiltighet bör enligt min mening inte vara mindre vid lagfartssammanträ­
de än vid äganderättsutredning. Lagfartssammanträdet som rättsligt insti­
tut bör därför utvidgas så att ogiltighet på gmnd av formfel eller fånges­
mannens omyndighet e.d. inte utgör ett absolut hinder för lagfart. En
förutsättning för att man på detta sätt i lagfartshänseende skall kunna
bortse från en ogiltighetsgmnd måste självfallet vara att det inte föreligger
konkurrerande äganderättsanspråk. Här bör understrykas att lagfartssam-
  47


 


manträde även fortsättningsvis skall ses som en extra ordinär åtgärd.     Prop. 1988/89:77 Brister i en fångeshandling som går att lägga till rätta genom tillägg eller kompletterande utredning kan inte undanröjas genom lagfartssammanlrä-de.

På samma sätt som gäller vid äganderättsutredning bör uttryckligt un­danlag göras för fall då ogiltighelen beror på bristande förvärvstillstånd.

En ovisshet om äganderätten lill fast egendom kan emellertid också ha sin grund i tilltrasslade fastighetsförhållanden, vilka kan klarläggas endast genom någon form av lantmäteriförrällning. När fråga är om legalisering av privat jorddelning kan enligt 21 § lagen om äganderättsutredning och legalisering äganderätten utredas i förrättningen. Även i andra fall ger förrättningsformen goda möjligheter att utreda hur marken rent faktiskt hävdas, något som kan vara av betydelse vid en bedömning av ägande­rättsanspråk. Institutet äganderättsutredning bör av dessa skäl kvarstå.

1 en fastighetsbildningsförrättning är det vanligt att äganderätlsfrågorna ställs på sin spets. Enligt gällande rätt har en utredning i sådana frågor inom ramen för en fastighetsbildningsförrättning inte status av en ägande­rättsutredning. Det ställningstagande som görs i förrättningen saknar där­för rättskraft utanför denna. Från effektivitetssynpunkt är det önskvärt att äganderättsfrågan rättskraftigt kan avgöras i förrättningen. En sådan möj­lighet kan enligt min mening införas utan all några olägenheter uppkom­mer.

Jag anser av dessa skäl att båda instituten bör behållas och att deras tillämpningsområden bör utvidgas något. Vidare bör en äganderättsutred­ning få handläggas tillsammans med annan förrättning om äganderättsut­redningen är av betydelse för denna förrättning. Detta kräver ändring av 20 kap. 13§ JB samt 1 och 2 §§ lagen (1971:1037) om äganderäUsutred-ning och legalisering.

Milt ställningstagande innebär att den som påstår sig vara ägare till en fastighet och som vill vinna lagfart på fastigheten i extraordinär ordning i princip får tillgång lill två alternativ. Det ligger emellertid i sakens natur all sökanden om möjligt bör välja det billigaste förfarandet, dvs. vanligen lagfartssammanträde.

Enligt gällande rätt är det en förutsättning för äganderättsutredning att länsstyrelsen förordnar om det. Sådant förordnande skall föregås av sam­råd med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet. Denna ordning bör gälla även framgent. Förordnande om äganderättsutredning bör inte meddelas, om syftet med ansökningen kan uppnås genom ett lagfartssammanträde och detta framstår som lämpligare. Underlag för bedömningen bör kunna framkomma genom samrådsförfarandet.

En speciell ställning intar de fall då ovisshet om äganderätten uppkom­
mer i en pågående lantmäteriförrällning. I sådana fall är det som jag
tidigare framhållit ofta lämpligt att utredningen görs i form av en ägande­
rättsutredning. Det bör enligt min mening ankomma på fastighelsbild­
ningsmyndigheten att i en pågående förrättning, efter samråd med bl. a.
inskrivningsmyndigheten, besluta om äganderättsutredning beträffande en
enstaka fastighet. En sådan lösning överensstämmer med vad som i dag
     48

gäller när en äganderättsutredning företas i samband med en legalisering.


 


2.3.1.5 Företrädare för upplösta juridiska personer


Prop. 1988/89:77


 


Mitt förslag: Berör en lantmäteriförrättning en fastighet som tillhör ett bolag, en förening eller någon annan sammanslutning som har upplösts, får rätten förordna en god man att företräda fastigheten. Godmanskapet avvecklas genom att ett eventuellt överskott efter förordnande av rätlen överförs till allmänna arvsfonden.

Utredningens forslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att godmanskapet skall kunna avvecklas också genom att egendomen överförs till annat allmännyttigt ändamål än allmänna arvsfonden.

Remissinstanserna: Är övervägande positiva till utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Om en juridisk person som har upphört att existera står som lagfaren ägare till en faslighet, finns det ingen som direkt kan företräda fastigheten. Della kan orsaka problem i den löpande förrätt­ningsverksamheten.

Framkommer det alt en faslighet tillhör ett upplöst aktiebolag, skall enligt 13 kap. 16 § aktiebolagslagen (1975:1385) likvidationsförfarandet återupptas. Är en likvidator inte redan utsedd, skall rätten efter anmälan förordna en sådan. Anmälan kan göras bl.a. av borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende av att det finns en företrädare för bolaget. Ett återupptagande av likvidationsförfarandet löser representationsfrågan i förrättningen men innebär knappast en effektiv lösning av det grundläg­gande problemet, nämligen att avveckla den kvardröjande formella ägan­derätten. Kostnaderna för att på ell regelrätt sätt fullfölja likvidationen kan komma alt översliga tillgängliga medel. Bolaget kan då enligt 13 kap. 15 § tredje stycket ABL försättas i konkurs varvid de begränsade tillgång­arna i stället förbmkas i konkursförfarandet. I huvudsak motsvarande regler gäller för ekonomiska föreningar.

Beträffande ideella föreningar saknas lagstiftning. Det finns således ing­en möjlighet att genom förordnande av likvidalor e. d. i en förrättning lösa representationsfrågan för en fastighet som är lagfaren för en icke verksam förening.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att de nu angivna problemen kan lösas genom att en god man förordnas för en upplöst eller inte längre existerande sammanslutning. Jag föreslår att FBL kompletteras i enlighet härmed genom en ny bestämmelse, 4 kap. 11 a §.

Godmanskapet bör kunna avvecklas genom att egendomen i enlighet med utredningens förslag överförs lill allmänna arvsfonden. Frågan är emellertid om avveckling bör kunna ske också genom all egendomen efter förordnande av rätten överförs till något annat allmännyttigt ändamål.

En sådan möjlighet skulle kunna vara lämplig i fall då egendomen har tillhört en upplöst ideell förening och det finns en ny förening som driver samma typ av verksamhet som den upplösta. Även om den situationen,är tänkbar torde den dock mer sällan vara på delta sätt renodlad och enkel. Det finns därför en viss risk för att en sådan avveckling leder till tillämp-

4   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77


49


ningsproblem som för sin lösning kräver utredningar och därmed också kostnader. Enligt min mening måste förfarandet vara så enkelt som möj­ligt. Jag föreslår därför att sammanslutningens egendom skall kunna över­föras till allmänna arvsfonden.


Prop. 1988/89:77


2.3.2 Vissa rättighetsfrågor

2.3.2.1 Rättighetshavarnas ställning som sakägare

Mitt förslag: Vid fastighetsbildning skall fastighetsägaren på myn­dighetens begäran upplysa om kända rättighetshavare. Underlåter fastighetsägaren utan skäl att lämna upplysningar, skall han ersätta den skada som därigenom kan tillfogas rättighelshavarna.


Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Godtar överlag förslaget. Vissa detaljanmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Vid en fastighetsbildningsförrättning åligger det fastighelsbildningsmyndigheten all utreda vilka som i egenskap av fastig-helsägare eller på annan grund är sakägare i förrättningen (4 kap. 11 § FBL). Beträffande servitut och andra fastighetsanknutna rättigheter följer rättighetshavarnas sakägarställning av fastighetsinnehavet. Vilka som i övrigt har sådan ställning framgår enligt gällande rätt av 5 kap. 34 § FBL som innebär att en innehavare av nyttjanderätt eller elektrisk kraft är sakägare om en fastighetsreglering har betydelse för honom. Jag har i avsnitt 2.3.1.3 förordat att denna bestämmelse utan saklig ändring över­förs till 4 kap. 11 § första stycket FBL.

När det gäller officialrätligheter innehåller fastighetsregistret fullständi­ga upplysningar bara för tiden efter år 1972. För liden dessförinnan är fastighelsbildningsmyndigheten i stor utsträckning hänvisad lill arkiv­handlingar. Inte heller beträffande avlalsrättigheter finns det någon full­ständig regislerföring. Många rättigheter såsom arrende och hyra blir normalt inte föremål för inskrivning. Fastighetsbildningsmyndigheten är därför vid fullgörande av sin utredningsskyldighet i stor utsträckning hänvisad lill de upplysningar som framkommer i förrättningen.

I ansökan om förrättning skall sökanden ange vilka innehavare av servi­tut, nyttjanderätt och räll till elektrisk kraft som berörs av åtgärden. Della gäller dock bara i den mån det kan anses skäligt att han skaffar fram uppgifter om rättigheterna eller sådana uppgifter ändå är tillgängliga för honom (4 kap. 8 § FBL). Begränsningen är av stor praktisk betydelse eftersom många av de rättigheter som kan beröras av förrättningen inte behöver ha anknytning till sökandens fastighet. Genom ansökningen får fastighetsbildningsmyndigheten sålunda inte fullständiga uppgifter om de rättigheter som kan komma att beröras. Andra än sökanden har — med undanlag för fall då det blir fråga om inlösen - inte någon skyldighet all lämna uppgifter om detta. Vid inlösen skall däremot berörda faslighets-


50


 


ägare lämna upplysningar om rättighetshavare (8 kap. 7 § andra stycket FBL).

En fastighetsreglering kan genom medgivande enligt 5 kap. 18 § FBL medföra betydande förändringar av fastigheternas storlek och därmed också beröra rättighetshavarnas ställning. Situationen kan då likna den som föreligger då fastigheterna byter ägare. 1 det senare fallet föreligger vid frivillig fastighetsöverlåtelse en skyldighet för överlåtaren att göra förbe­håll om rättigheterna (7 kap. 11 § JB), och vid expropriation är fastighets­ägaren skyldig att upplysa om kända sakägare (5 kap. 7 § expropriations­lagen).

De olikheter som föreligger i fråga om fastighetsägarens skyldighet vid fastighetsbildning och fall då en fastighet eller del av fastigheten byter ägare bör undanröjas. Jag anser därför, i likhet med utredningen, alt de fastighetsägare som berörs av en förrättning alllid — alltså inte enbart när det är fråga om inlösen — skall vara skyldiga att på myndighetens begäran uppge vilka rättigheter som besvärar fastigheterna.

En sådan ordning innebär inte alt fastighetsbildningsmyndighetens skyl­dighet att utreda vem som är sakägare faller bort. Det bör även i fortsätt­ningen vara en uppgift för myndigheten att utreda denna fråga i den omfattning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Fastighetsägarens ansvar sträcker sig inte längre än till att upplysa om de förhållanden som är kända för honom (jfr 5 kap. 7 § expropriationslagen).

Fastighetsägarens skyldighet att vid frivilliga överiålelser, vid inlösen eller vid expropriation upplysa om upplåtna rättigheter är skadestånds-sanktionerad. På motsvarande sätt bör en fastighetsägare som berörs av en fastighetsbildningsförrätlning ersätta den skada som uppkommer om han utan giltigt skäl underlåter att på myndighetens begäran upplysa om vilka som innehar en särskild rätt till fastigheten.

Bestämmelsen om fastighetsägarens upplysningsskyldighet bör fogas in i 4 kap. 11 § FBL som även i övrigt innehåller bestämmelser av betydelse för sakägarutredningen (jfr avsnitt 2.3.1.3 ovan). Genom den generella upplysningsplikten vid fastighetsbildning bortfaller behovet av en särskild reglering av upplysningsskyldighelen vid inlösen, varför 8 kap. 7 § andra stycket FBL kan upphävas. Detta leder till följdändringar i 22 § anlägg­ningslagen (1973:1149) och 20 § ledningsrättslagen (1973:1144).


Prop. 1988/89:77


 


2.3.2.2 In verkan a v fastighetsreglering på a vtalsrättigheter

Mitt förslag: Om sakägare begär det, får faslighetsbildningsmyndig­helen vid en fastighetsreglering förordna att en avialsrättighet som gäller i den mark som överförs genom regleringen skall bestå i del överförda området. Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.


51


 


utredningens förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida all ett     Prop. 1988/89: 77 förordnande skall kunna meddelas även utan begäran av sakägare.

Remissinstanserna: Så gott som alla tillstyrker utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Om fastighetsindelningen ändras genom en fastighetsreglering gäller de avlalsrättigheter som upplåtits i den avstående fasligheten inte vidare i den mark som överförs genom regleringen (7 kap. 29 § andra stycket JB). Fastighetsbildningsmyndigheten saknar enligt gäl­lande rätt möjlighet att göra undantag från denna bestämmelse.

1 de flesta fall leder den nuvarande ordningen till ett rimligt och ända­målsenligt resultat. Undanlagvis kan den dock medföra vissa olägenheter. Så är exempelvis fallet om avialsrättigheten mycket väl skulle kunna stå kvar utan att detta motverkar syftet med regleringen. Detta är inte ovanligt beträffande servitut och nyttjanderätter för olika sorters ledningar.

I viss utsträckning kan icke önskvärda konsekvenser av den nuvarande bestämmelsen undvikas genom att fastighetsbildningsmyndigheten i för­rättningen verkar för frivilliga överenskommelser om rättighetens bestånd eller, i den utsträckning detta är möjligt, ersätter en avtalsrättighet med ett officialservitut eller en ledningsrätt. Ofta är emellertid dessa möjligheter otillräckliga. Dessutom kräver de nästan undantagslöst extra insatser i förrättningen, något som kan fördyra denna.

Till saken hör all såväl rättighetshavaren som ägaren till den fastighet dit marköverföringen sker var för sig kan ha intresse av att rättigheten består. Rättighetshavaren får då möjlighet att på oförändrade villkor utöva sin verksamhet. Den tillträdande fastighetsägarens skyldighet att ge ul ersättning kan minska om rättigheten består. Sakägare kan även ha andra skäl för att en rättighet bör bestå. Exempelvis kan båtnadsprövningen påverkas och därmed förulsättningarna för förrättningen.

Enligt min mening bör fastighetsbildningsmyndigheten ges möjlighet att under vissa förutsättningar förordna att en avtalsrättighet som upplåtits i den avstående fastigheten och som utövas inom det område som överförs skall bestå i det överförda området. En avvikelse från huvudregeln i 7 kap. 29 § andra stycket bör dock göras bara om del finns ett uttalat enskilt intresse härför. Fastighelsbildningsmyndigheten bör därför inte meddela ett förordnande av detta slag på eget initiativ utan först om det begärs av någon sakägare.

En förutsättning för att avtalsrättigheten skall bestå bör vara att ett förordnande om della kan anses lämpligt. Om sakägarna är överens om att rättigheten kan beslå bör fastighetsbildningsmyndigheten — om åtgärden inte är olämplig från allmän synpunkt (jfr 3 kap. FBL) - förordna att rättigheten skall bestå. Annorlunda förhåller det sig om sakägarna har skilda uppfattningar i frågan. Endast undantagsvis kan det då vara lämp­ligt att rättigheten i strid mot 7 kap. 29 § andra stycket JB står kvar. Men varje invändning bör inte förhindra ett förordnande utan endast sakligt grundade invändningar bör beaktas. Kan en rättighet säkerställas exempel­vis genom en ledningsrätt eller ett officialservitut, kan ett förordnande om avialsrättighetens bestånd vara lämpligt även om den mottagande fastig-helens ägare inte biträder åtgärden.

En annan förutsättning för alt avtalsrättigheten skall bestå bör vara att  52


 


syftet med fastighetsregleringen inte motverkas. Detta syfte är att uppnå Prop. 1988/89:77 en bättre fastighetsindelning för den avsedda markanvändningen. Denna förbättring skall ha varaktig karaktär. I vissa fall kan det vara utan betydel­se om en avtalsrättighet står kvar i det överförda markområdet, medan en sådan åtgärd i andra fall kan urholka nyttan av regleringen. Fastighetsbild­ningsmyndigheten bör därför även pröva att ett förordnande i det enskilda fallet inte motverkar syftet med regleringen. Skulle ett förordnande mins­ka eller helt spoliera den avsedda effekten, bör förordnandet inte medde­las.

Med hänsyn till vad jag nu anfört föreslår jag att fastighetsbildnings-myndigheten - på begäran av sakägare - skall förordna att en rättighet som gmndar sig på avtal skall bestå i ett område som överförs vid fastig­hetsreglering under fömtsättning att åtgärden är lämplig och inte motver­kar syftet med regleringen.

Frågan om en rättighets bestånd kan komma att väckas av den tillträ­dande fastighetsägaren i syfte att undgå ersättningsskyldighet gentemot rättighetshavaren. Det finns då sällan anledning att blanda in rättighets­havaren i förrättningen. Den nya bestämmelsen bör utformas med hänsyn till detta. Ett förordnande bör alltså kunna meddelas utan att rättighets­havaren blivit hörd om det är uppenbart att åtgärden inte kan vara till olägenhet för honom och hans hörande i övrigt framstår som obehövligt. Härigenom kommer handläggningen att kunna underlättas i väsentlig mån vid många förrättningar. Detta gäller inte minst förrättningar som berör ledningsservilut.

Fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet att förordna att en rättighet skall stå kvar i mark som byter fastighetstillhörighet bör redovisas i två nya paragrafer i FBL, och 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §.

Om en rättighet genom ett förordnande av det slag jag nu har förordat
(5 kap. 33 a § FBL) skall stå kvar och gälla mot den tillträdande fastighets­
ägaren, måste detta i allmänhet beaktas när likvidvärdel av den överförda
marken skall bestämmas. Detta blir framför allt fallet när rättigheten är av
benefik natur eller när vederlaget har betalats i förskott och lilllrädaren
således inte kan påräkna det utbyte som svarar mot belastningen. Hur
likvidvärdet bestäms har emellertid betydelse inte bara mellan fastighets­
ägarna. Värderingen påverkar också inteckningshavarnas räll. Utredning­
en har med hänsyn härtill ansett att en reduktion av det likvidvärde som
skall tillgodoräknas den avstående fastigheten inte får göras, om skada
därigenom uppkommer för fordringsägare med bättre rätt än rättighets­
havaren. Detta skulle innebära att den tillträdande fastighetsägaren kan få
utge full likvid för markområdet, trots alt detta är belastat av en rättighet.
Han skulle alltså få täcka förlustrisken för fordringshavarna i den avståen­
de fastigheten genom att betala mer för marken än den är värd. En
remissinstans har i stället förordat att den ersättning som inte motsvarar
likvidvärdet skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåt­
gärden. Medför inte fastighetsregleringen sådan vinst som kan läcka er­
sättningen bör den enligt denna remissinstans inte komma till stånd eller i
varje fall inte innehålla ett förordnande om rättighetens bestånd. I en
sådan situation kan del inte uteslutas att rättighetshavaren kan vara be-
  53


 


redd att svara för hela eller del av ersättningen, vilket motiverar att han     Prop. 1988/89:77 inkluderas i den krets som skall stå för ersättningen.

Jag delar uppfattningen att skyldigheten att betala nu aktuell ersättning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta de har av att regleringen genomförs på ett sätt som kräver ersättning. Jag föreslår därför att det införs en ny bestämmelse om reduktion av likvidvärde i 5 kap. 10 § FBL och att den utformas i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

Det sakrättsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att denna är inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknytning genom ett förordnande är det därför nödvändigt att inskrivningen förs över till den nya fasligheten. En föreskrift om detta bör tas in dels i en ny paragraf i jordabalken (23 kap. 9 § JB), dels i den nya 5 kap. 33 a § FBL. Jag avser att senare för regeringen framlägga förslag om komplettering av fastighets­bildningskungörelsen med föreskrifter hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras.

Utövas en rättighet helt inom det område som överförs genom fastig­hetsregleringen innebär ett förordnande om rättighetens bestånd inte an­nat för rättighetshavaren än vad som skulle ha följt av att den belastade fastigheten hade bytt ägave. Upplålelseavtalel består och lilllrädaren över­tar avträdarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till rättighets­havaren. Om rättigheten efter förordnandet kommer att belasta såväl upplåtelsefastigheten som den tillträdande fastigheten, blir effekten i prin­cip densamma som.vid klyvning eller avstyckning. Bestämmelser om vad som då gäller finns i 7 kap. 28 § JB. Enligt denna föreskrift skall vederlaget för rättigheten fördelas mellan ägarna i förhållande till belastningen på varje fastighet. Det nämnda lagrummet bör justeras så att samma förhål­lande kommer att gälla när en rättighet belastar flera fastigheter till följd av fastighetsreglering.

Del ankommer inte på fastighetsbildningsmyndigheten att vid klyvning och avstyckning i förrättningen göra en vederlagsfördelning enligt 7 kap. 28 § JB. Det är i stället ägamas sak att träffa en uppgörelse härom. I sista hand får frågan avgöras av domstol. Vid fastighetsreglering kan emellertid vederlagsfördelningen ha betydelse för bestämmande av likvidersättning­en. Frågan bör därför kunna las upp och avgöras av faslighetsbildnings­myndighelen. Den nya bestämmelsen om förordnandemöjligheten (5 kap. 33 a § FBL) bör ge utrymme för fastighelsbildningsmyndigheten att före­skriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp ytterligare ett förslag som
utredningen lagt fram och som inte endast berör fastighetsreglering utan
även avstyckning och klyvning. En uppdelning av en rättighetsbelastad
fastighet kan bl. a. urholka rättighetshavarens faktiska nytta av rättigheten.
Utredningen har föreslagit - genom ett tillägg till 7 kap. 28 § JB - att
uppsägning av upplåtelseavtalet från en av fastighetsägarna skall ge en
nyttjanderältshavare rätten att frånträda upplåtelsen i dess helhet. Nytt­
janderättshavaren löper enligt utredningen därmed inte risken alt vara
bunden av upplåtelseavlalel efter del att han förlorat rätten till en del av
det ursprungliga upplåtelseområdet.
                                                     54


 


För egen del anser jag att rättighetshavarnas intressen redan är säker­ställda inom det nuvarande regelsystemet. Som utredningen har framhållit tillkommer inte genom förrättningen någon ny upplåtelse, ulan upplåtel­sen gäller mot fastighetsägarna gemensamt under den återstående upplå­telsetiden. Förlängs avtalet på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelser i upplåtelseavtalet, innebär inte heller detta att en ny upplå­telse kommer lill stånd (jfr 7 kap. 7 § 2 st. och 7 kap. 8 § 2 st. JB). En av de båda fastighetsägarna kan därför inte - med verkan enbart på rättsförhål­landet mellan honom och rättighetshavaren — säga upp avtalet. Vid upp­sägning kommer således avtalet i hela dess vidd att bli föremål för pröv­ning.

Med hänsyn till det anförda kan jag inte finna alt nyttjanderättshavaren kan förlora rätlen enbart till en del av det upplåtna området. Det saknas alltså skäl all göra del av utredningen föreslagna tillägget till 7 kap. 28 § jordabalken.


Prop. 1988/89:77


2.3.2.3 Fastighetsreglering som berör besittningsskyddade arrenden

Mitt förslag: På yrkande av en arrendator skall besittningsskyddade upplåtelser förbehållas vid fastighetsreglering, om arrendatorn visar beaktansvärda skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar regleringens syfte.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: En huvudprincip i arrendelagstiftningen är att arrendatorn skall ha ett starkt besittningsskydd. Detta har ansetts motive­rat från både sociala och samhällsekonomiska synpunkter. Det besitt­ningsskyddade arrendet beaktas emellertid inte särskih i reglerna om fastighetsreglering. Detta innebär bl. a. att ett jordbmksarrende till följd av bestämmelsen i 7 kap. 29 § jordabalken upphör att gälla i mark som frångår arrendefastigheten. Delta kan utnyttjas för att kringgå besittnings­skyddet, något som givelvis inte är tillfredsställande.

Jag har tidigare föreslagit (se avsnitt 2.3.2.2) att fastighetsbildningsmyn­digheten i vissa fall skall kunna förordna om att en avtalsrättighet skall kunna bestå i mark som överförs genom fastighetsreglering. När det gäller besittningsskyddade arrenden bör utrymmet för ett sådant förordnande vara något större i fall då arrendatorn har beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende. Arrendet bör då bestå, om syftet med fastighetsreglering­en inte i väsentlig mån motverkas genom ett förordnande. Om ett besitt-ningsskyddat arrende berörs av marköverföring genom fastighetsreglering, bör alltså fastighelsbildningsmyndigheten på yrkande av arrendatorn kun­na förordna all rättigheten skall bestå i det överförda markområdet, om arrendatorn visar beaktansvärda skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.


55


 


2.3.2.4 Tidpunkten för upphörande av en rättighet efter fastighetsreglering       Prop. 1988/89:77

Mitt förslag: Vid fastighetsreglering skall en rättighetshavare vara skyldig att avträda marken den dag som fastighetsbildningsmyndig­heten bestämmer som tillträdesdag. Vid jordbruksarrende skall ar­rendatorn dock alltid vara tillförsäkrad en i lag fastställd omställ­ningstid. Har arrendatorn efter fastighetsreglering rätt att säga upp den återstående delen av arrendet, får uppsägningen göras till den tidpunkt då arrendet delvis upphör genom regleringen.


Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser godtar utred­ningens förslag.

Skälen för mitt förslag: I gällande rätt finns inte någon uttrycklig regel som knyter de sakrättsliga verkningarna av en fastighetsbildningsåtgärd till den tidpunkt då marken har lillträlts. Tillträde sker normalt en kortare eller längre tid efter det fastighelsbildningsåtgärden blivit registrerad. I vissa fall kan tillträdet dock ske redan dessförinnan (förtida tillträde).

Frågan kan ställas vilken sakrältslig betydelse det har att fastighetsbild­ningsåtgärden avslutas vid annan tidpunkt än när marktillträdet sker. Enligt utredningen är det oklart när enligt gällande rätt en rättighet, som belastar mark som överförs från en fastighet till en annan, faller bort. Frågan bör därför regleras uttryckligen. En lämpligt lösning är att rättig­hetshavaren skall vara skyldig att avträda marken vid den tillträdestid­punkt som bestäms vid förrättningen, dvs. att de sakrättsliga verkningama med avseende på rättighetsupplåtelser knyts till tillträdesdagen. En be­stämmelse om detta bör tas in i en ny paragraf, 5 kap. 30 b § FBL.

När ett arrende till följd av uppsägning upphör före avtalstidens utgång är arrendatorn enligt bestämmelser i jordabalken tillförsäkrad en viss omställningstid. Som regel gäller att arrendet skall avträdas på den fardag (14 mars) som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Om arrendet i stället upphör helt eller delvis till följd av fastighetsreglering erfordras emellertid inte någon uppsägning, och arrendatom erhåller där­för ingen lagstadgad omställningstid.

Enligt min mening bör en jordbmksarrendator i detta fall inte vara skyldig att avträda marken före den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatom fick underrättelse att regleringen påkallats. Som en remissinstans har påpekat leder detta visserligen till att arrenda­torns ställning i vissa fall blir tryggare än fastighetsägarens; för den senare gälleratt han måste avträda marken vid den av fastighetsbildningsmyndig­heten bestämda tillträdesdagen. Jag anser dock för min del inte att detta är något som med styrka talar mot ett klargörande av den nyss angivna innebörden. Tiden för omslällningsperioden bör räknas från den dag ar­rendatom i egenskap av sakägare fick underrättelse om att regleringen påkallats. I allmänhet blir delta den dag han delgavs kallelse till det första förrättningssammanträdet eller han på annat sätt bereddes tillfälle att yttra


56


 


sig över förrättningsansökan. Frågan bör regleras genom en särskild be­stämmelse i den nya paragrafen, 5 kap. 30 b § FBL.

En föreskrift om rätt att överklaga beslutet bör tas in i 15 kap. 2 § FBL.

När ett arrende delvis faller bort genom fastighetsreglering är arrenda­torn i vissa fall berättigad att säga upp arrendet till den del del inte berörs av regleringen (7 kap. 30 § andra stycket JB). Arrendet faller sålunda bort delvis genom regleringen och delvis genom uppsägning. Någon samord­ning i tiden för arrendets upphörande på dessa skilda grunder finns inte. Jag föreslår att en arrendator i samband med en uppsägning som görs med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 30 § andra stycket JB skall ha rätt att begära att arrendeavtalet skall upphöra samma dag som arrendatorn till följd av regleringen är skyldig att avträda marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 8 kap. 4 § andra stycket JB.


Prop. 1988/89:77


2.3.2.5 A vräkningsJÖrfarandet vid förändring av ett jordbruksarrende genom fastighetsreglering

Mitt förslag: Om partsförhållandet i ett jordbruksarrende ändras genom ett särskilt förordnande om arrenderättens bestånd i mark som överförs till annan faslighet genom fastighetsreglering, skall avräkning ske mellan jordägare och arrendator.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Godtar allmänt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Den ekonomiska kompensationen till en nyttjan­derältshavare som lider skada genom fastighetsreglering kan komma till stånd dels genom jämkning av vederlaget enligt 7 kap. 30 § JB, dels i vissa fall genom ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Jag skall inte här närmare gå in på dessa ersättningsregler utan vill bara erinra om alt frågan om ändring av ersättningsreglerna i 5 kap. FBL är aktuell i ett annat sammanhang (se Ds Ju 1988:41 Ersättning vid fastighetsreglering).

Vid jordbruksarrende kan utöver de nu anmärkta bestämmelserna av-räkningsförfarandet enligt 9 kap. 23 § JB vara av intresse. Vid avräkning, som normalt grundas på en arrendesyn, tillgodoräknas arrendatorn för de brister vid tillträdet som han har avhjälpt, samtidigt som jordägaren på motsvarande sätt gotiskrivs för de brister som uppkommit under arrende-liden och som han får överta.

Förändras arrendet i enlighet med de bestämmelser jag har föreslagit i avsnitt 2.3.2.2 (5 kap. 33 a § FBL) inträder ett nytt partsförhållande i det avräkningsförfarande som i framtiden skall ske enligt 9 kap. 23 § JB. Det skuld- och fordringsförhållande som uppkommer genom förordnandet kan bli ulomordenligt svårt att reglera i efterhand. Denna olägenhet bör elimi­neras genom en föreskrift om att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Denna nya föreskrift bör tas in i 9 kap. 23 § JB.


57


 


2.3.2.6 Jämkning och upphävande av officialnyttjanderätt genom Jästighetsreglering


Prop. 1988/89:77


Mitt förslag: Om det är nödvändigt, med hänsyn till ändamålet med en fastighetsbildning, får villkoren för en s. k. officialnyttjanderätt jämkas under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen därmed inte motverkas. Är det uppenbart all nyttjanderätten inte längre behövs, får fastighetsbildningsmyndigheten föreskriva all den skall upphävas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för mitt förslag: Rättigheter som tillkommit genom expropriation, s. k. officialrätligheter, påverkas inte av att den belastade fastigheten för­ändras genom fastighetsreglering. Till skillnad från avtalsrättigheterna står alltså officialrälligheterna kvar i del överförda markområdet. Det finns goda skäl tor denna ordning. En fastighetsbildningsförrätlning är inte det rätta instrumentet för en avvägning mellan å ena sidan sådana intressen som är knutna till fastighetsindelningen och å andra sidan sådana sam­hällsintressen som ulan särskild fastighetsanknytning ligger bakom den genom expropriation tillkomna officialnyttjanderätten.

I vissa fall skulle det emellertid vara praktiskt att kunna använda faslig-helsregleringsinstitutel när det för en ändamålsenlig fastighetsindelning endast behövs en mindre jämkning av officialnyttjanderätten.

Enligt min mening bör även en officialnyttjanderätt kunna jämkas i en faslighelsregleringsförrättning under förulsällning att jämkningen inte le­der till ett resultat som är oförenligt med rättighetens syfte. I fall då del är uppenbart att en officialrätlighet inte längre begagnas bör den även helt kunna upphävas vid en fastighetsreglering som berör den rättighetsbelasta-de marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 5 kap. 34 § FBL.

2.3.2.7Avveckling av onyttiga servitut

Mitt förslag: Ett servitut får upphävas vid en fastighetsreglering utan all serviiutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppen­bart alt servitutet inte har utövats under en avsevärd tid och att upphävandet inte minskar den härskande faslighetens värde.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remisskritiken är blandad. Vissa remissinstanser välkomnar utredningens förslag och framhåller att detta leder till förenk­lingar i förrättningshandläggningen. Andra avstyrker förslaget av rättssä­kerhetsskäl.


58


 


Skälen för mitt förslag: Ett servitut gäller normalt utan begränsningar i Prop. 1988/89:77 tiden. Del upphör inte utan vidare bara därför att ändamålet förfallit. I mycket stor utsträckning är servituten registrerade. Avlalsservituten har vanligen skrivits in i faslighetsboken för att därmed få ett sakrättsligt skydd. Officialservituten skall sedan 1972 redovisas i fastighetsregistret. Eftersom servituten inte automatiskt förfaller när de inte längre fyller något ändamål, belastas registren av åtskilliga uppgifter om onyttiga servi­tut. De onyttiga servituten utgör också en belastning i den löpande förrält­ningsverksamheten eftersom serviiutshavaren alltid är sakägare.

Servitut kan avvecklas genom fastighetsreglering. Detta gäller inte bara i fråga om fastighelsbildningsservitut ulan också beträffande andra slags officialservitut — med vissa begränsningar — saml avtalsservitut. Regler om upphävande av servitut finns i 7 kap. 5—10 §§ FBL. Den bestämmelse som närmast tar sikte på de onyttiga servituten är 5 § andra stycket där det stadgas att servitut får upphävas bl.a. om det under avsevärd lid inte har utövats och omständigheterna även eljest är sådana att servitutet måste anses övergivet.

För avvecklingen gäller de regler som är tillämpliga vid fastighetsregle­ring i allmänhet. I en sådan förrättning har ägaren av den härskande fastigheten ställning som sakägare. Han är därtill i princip berättigad till ersättning för den mistade servitutsrätten. Fastighelsbildningsmyndighe­ten är skyldig att ta ställning i ersättningsfrågan även om något ersättnings­yrkande inte har framställts. Också i fall då servitutsrätten har ett endast ringa värde måste ersättningsfrågan beaktas i förrättningen.

I realiteten förhåller det sig emellertid så att serviiutshavaren inte har något sakligt intresse av all yttra sig i saken, om servitutet i verklig mening är onyttigt. Någon grund för ersättning föreligger inte då.

Enligt min mening är det angeläget med hänsyn till förrältningsverksam­heten och till intresset att registren inte belastas av onödiga uppgifter att man på ett enkelt sätt kan upphäva servitut som uppenbarligen inte har någon betydelse. En regel härom måste emellertid omgärdas med garantier för rättssäkerheten. Kravet på rationalisering får självfallet inte gå ut över enskildas rätt.

En förulsällning för att ell förenklat förfarande för upphävandet skall få tillgripas måste vara all det står utom varje tvivel att servitutet är onyttigt i den meningen att det inte utövas och omständigheterna är sådana att det får anses övergivet. En annan förutsättning måste vara att servitutet sak­nar ekonomiskt värde. I första hand måste fastighetsbildningsmyndighe­ten därför utreda all servitutet sedan länge inte har utnyttjats. Hur det förhåller sig härmed torde ofta objektivt kunna fastställas genom den kunskap om de lokala förhållandena som framkommer i varje förrättning. Vid prövning av om det föreligger behov av en kvarstående servitutsrätt måste fastighetsbildningsmyndigheten agera med stor försiktighet och om­sorg och utnyttja alla tillgängliga informationskanaler för att skapa sig ett säkert beslutsunderlag.

Den normala konsekvensen av att ett servitut på nu angivet sätt förlorat
sin faktiska betydelse är att det saknar värde för den härskande fastighe­
ten. Eftersom förslaget syftar till att servitutet skulle kunna upphävas utan
     59


 


alt serviiutshavaren dras in i förrättningen, bör det åligga fastighetsbild­ningsmyndigheten att på eget initiativ pröva om ett upphävande skulle vara oskadligt från ekonomisk synpunkt. Vid denna prövning bör även beaktas om servitutet skulle kunna bli av betydelse i framtiden. Endast om det är uppenbart att servitutet saknar ekonomiskt värde bör fastighetsbild­ningsmyndigheten underlåta att behandla serviiutshavaren som sakägare.

Faslighetsbildningsmyndighelen bör alltså kunna upphäva ett servitut utan att serviiutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppenbart att servitutet sedan lång tid inte har utövats och upphävandet inte minskar den härskande fastighetens värde. Med en på detta sätt utformad regel finns det enligt min mening ingen risk för att servitutshavarens rätt kränks.

En bestämmelse om rätt att i vissa fall upphäva ett onyttigt servitut utan att ägaren av den härskande fastigheten lämnas tillfälle att yttra sig i förrättningen bör tas in i 7 kap. 5 § FBL.


Prop. 1988/89:77


2.3.2.8 Disposition av servitut vid fastighetsreglering

Mitt förslag: Överförs mark genom fastighetsreglering från en fastig­het lill vilken hör servitut, får fastighetsbildningsmyndigheten be­stämma alt servitutet skall höra till endera av de berörda fastigheter­na eller till båda.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 5 § FBL gäller ett servitut efter fastighetsreglering till förmån för samma fastighet som tidigare, såvida inte servitutet varit till nytta enbart för det område som frångått fastighe­ten genom regleringen. Om så är fallet gäller servitutet i stället till förmån för den faslighet till vilken området överförts. Denna regel är automatiskt verkande. Fastighetsbildningsmyndigheten kan således inte anpassa servi­tutet till vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet, exempelvis genom att låta servitutet gälla till förmån för de båda fastigheter som berörs av marköverföringen. Om en tillämpning av 2 kap. 5 § leder till ett olyckligt resultat, finns visseriigen möjligheten att med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. FBL upphäva den urspmngliga servitutsrätten och ersätta den med en nyinrättad. Ett sådant förfarande tynger emellertid förrättningen.

Enligt min mening bör den nu angivna olägenheten undanröjas genom all faslighetsbildningsmyndighelen ges samma möjlighet som vid avstyck­ning och klyvning all bestämma vilken av de berörda fastigheterna som efter fastighetsreglering skall vara härskande eller att de båda skall vara del. En fömtsättning för att fastighetsbildningsmyndigheten på detta sätt


60


 


skall få disponera servitutet måste dock vara att åtgärden saknar betydelse för belastningen på den tjänande fastigheten och därför kan företas utan att ägarna till denna fastighet dras in i förrättningen som sakägare.

Fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet att disponera servitut vid fastigsreglering bör framgå av en ny paragraf, 7 kap. 12 § FBL.


Prop. 1988/89:77


2.4 Frågor om förrättningshandläggningen och förfarandet i fastighetsbildningsmål

2.4.1 Ansökan och överklagande

Mitt förslag: Ansökan om fastighetsbildning skall kunna ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet eller till överlantmä­tarmyndigheten. Skrivelser med överklagande av fastighetsbild­ningsmyndigheternas beslut skall i överensstämmelse med den grundläggande principen i den nya förvaltningslagen ges in till be­slutsmyndigheten. Förvaltningslagens regler om omprövning skall inte gälla fastighetsbildningsmyndigheterna.


Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt utom så till vida att utredningen fömtsatte att omprövningsreglerna i förvaltningsla­gen även skulle gälla fastighetsbildningsmyndighet.

Remissinstanserna: Godtar i sak utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall fastighetsbildningsför­rättning handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där mar­ken är belägen (4 kap. 7 § FBL). Ansökan skall ges in till fastighetsbild­ningsmyndigheten (4 kap. 8 § FBL).

Lantmäteriverksamheten är så organiserad att det förutom en regional indelning också finns en funktionell sådan. Även sakens beskaffenhet påverkar således frågan lill vilken myndighet en ansökan skall inges.

För att öka rättssäkerheten och dessutom underlätta allmänhetens kon­takt med myndigheterna bör i fortsättningen gälla alt en ansökan om fastighetsbildning kan ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet samt till överlantmätarmyndigheten. En ny bestämmelse av denna innebörd bör tas in i 4 kap. 8 § FBL.

Den 1 januari 1987 trädde den nya förvaltningslagen (1986:223) i kraft. Lagen innehåller flera nyheter beträffande handläggningen hos förvalt­ningsmyndigheter, bl.a. angående ordningen då ett beslut överklagas. Sålunda skall en skrivelse med överklagande ges in lill den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet. Myndigheten prövar om överkla­gandet skett på föreskrivet sätt och i rätt lid. Om skrivelsen inte avvisas, skall den tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnas lill den myndighet som skall pröva överklagandet. Denna ordning skall tillämpas i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Genom följdlagstiftning har förfarandet vid överklagande av en rad myndighelsbeslut anpassats till den nya ordningen (jfr prop. 1986/87:39).


61


 


1 FBL finns bestämmelser som innebär att förvaltningslagens ordning Prop. 1988/89:77 inte tillämpas ulan alt en skrivelse med överklagande alltjämt skall ges in till överinstansen, fastighetsdomstolen. De skäl som anförts för den nya ordningen gäller emellertid enligt min mening också beträffande fastig­hetsbildningsmyndighetens verksamhet. FBL bör därför anpassas till för­valtningslagens ordning. Della innebär alt ändringar bör göras i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § samt 6 § första stycket FBL.

En omläggning av förfarandet när det gäller ingivande av skrivelser med överklagande medför vissa nya uppgifter för beslutsmyndigheterna. All fastighelsbildningsmyndigheten måste ta emot och registrera klagandens skrivelse innebär dock knappast någon ökad arbetsbelastning, eftersom det redan i dag normalt bör förekomma någon form av registrering när fastighetsdomstolen rekvirerar handlingar från fastighelsbildningsmyndig­heten. De kostnader av engångsnatur som uppkommer för ändring av blanketter m. m. bör rymmas inom ramen för tillgängliga medel.

1 FBL anges för olika typer av beslut inom vilken tid ett överklagande skall ske. Tiderna varierar starkt med hänsyn till ärendenas särpräglade karaktär. Det kan inte komma i fråga att den enhetliga tiden om tre veckor för överklagande som föreskrivs i förvaltningslagen (23 § andra stycket) generellt skall gälla beträffande faslighetsbildningsmyndighelens beslut.

Fastighetsbildningsmyndighelens handläggning av skrivelser som inne­håller ett överklagande bör följa vad som gäller för underrätt. FBL bör därför kompletteras med en hänvisning till 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångs­balken. Redaktionellt hör en sådan bestämmelse hemma i 15 kap. FBL. Jag föreslår att den las in i en ny paragraf, 12 §. Jag vill här erinra om att förvaltningslagen (10 §) innehåller bestämmelser om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten. Har skrivelsen kommit in för sent skall överklagandet avvisas. Ell avvisningsbeslut bör överklagas särskilt och jag föreslår att 15 kap. 2 § FBL kompletteras i enlighet härmed.

Om en skrivelse med överklagande i framtiden av misstag ges in direkt lill fastighetsdomstolen bör domstolen vidarebefordra skrivelsen lill faslig­hetsbildningsmyndighelen med sådana upplysningaratt myndigheten kan pröva om överklagandet skett i rätt tid. En bestämmelse härom bör ersätta 16 kap. 1 § FBL som i dag innehåller bestämmelser om fastighetsdomsto­lens prövning av att överklagandet skett i rätt tid.

Det nya förfarandet leder till att ytterligare en instans kan pröva ett beslut all avvisa ell överklagande. Är avvisningsgrunden all överklagandet inte skett i rätt tid bör del vara fullt tillräckligt all frågan prövas av två instanser. En sådan ordning gäller enligt 30 § förvaltningslagen om den andra instansen är en förvaltningsmyndighet. På grund av den avgräns­ning som gäller beträffande förvaltningslagens tillämpningsområde gäller emellertid inte den regeln om den andra instansen är en domstol. Frågan bör därför särregleras i FBL genom ell tillägg till 17 kap. 2 § andra stycket.

Till nyheterna i förvaltningslagen hör reglerna om förvaltningsmyndig­
heternas befogenhet att ompröva sina beslut i vissa fall. Dessa regler bör
dock inte göras tillämpliga på ärenden hos fastighelsbildningsmyndighe-
terna eftersom dessa ärenden ofta innefattar en prövning av motstående
enskilda eller allmänna intressen. I FBL bör därför göras ett särskilt
            62


 


undantag för 27 — 28 §§ förvaltningslagen. En bestämmelse om detta bör tas in i den nya 15 kap. 12 § FBL.

Under hänvisning till ett förslag av rättegångsutredningen (SOU 1982:25-26) om en viss ändring av 33 kap. 2§ rättegångsbalken har fastighetsbildningsutredningen föreslagit en motsvarande anpassning av

16      kap. 2 § FBL. Den ändring av 33 kap. 2 § rättegångsbalken som rätte­
gångsutredningen föreslagit har emellertid ännu inte genomförts. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå någon sådan ändring av 16 kap. 2 § FBL.

I FBL används på ett flertal ställen uttrycket "besvär" för att ange att ett beslut får överklagas. Lagen bör på denna punkt anpassas lill det numera hävdvunna uttrycket "överklagande". Detta leder till redaktionella jämk­ningar av följande bestämmelser: 4 kap. 17, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 30a§, 14 kap. 8 §, 15 kap. 3-5 och 11 §§, 16 kap. 2, 9, 11, 12 och 15§§,

17      kap. 1 §, 18 kap. 1 § samt 19 kap. 3 § FBL.


Prop. 1988/89:77


2.4.2 Rättelse av skrivfel e. d.

Mitt förslag: Den särskilda bestämmelsen i FBL om rättelse av skrivfel och liknande utgår. I stället tillämpas den nya förvaltnings­lagens bestämmelse i frågan, vilket innebär att en rällelseåtgärd får vidtas ulan att part dessförinnan bereds tillfälle att yttra sig om yttrande framstår som obehövligt.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas ulan erinran.

Skälen för mitt förslag: Innehåller ell beslut till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende en uppenbar oriktighet får den myndighet som meddelat beslutet själv rätta till felet. Detta gäller numera generellt enligt den nya förvaltningslagen (26 §). Innan rättelse sker skall dock myndighe­ten ge part som berörs av åtgärden tillfälle att yttra sig om detta inte är obehövligt.

Beträffande felaktigheter i förrättningsbeslut som meddelats av fastig­hetsbildningsmyndighet gäller emellertid inte förvaltningslagens regel. I stället tillämpas specialbestämmelsen i 4 kap. 42 § FBL. Bestämmelsen innebär bl. a. att den som berörs av åtgärden alltid skall få tillfälle att yttra sig.

Rättelseförfarandet enligt FBL är enligt min mening onödigt restriktivt i de fall det med fog kan göras gällande att en rättelseåtgärd inte kan vara till förfång för fastighetsägare eller rättighetshavare. Exempel på situationer där ell enklare rättelseförfarande vore önskvärt är när kringskrifter m. m. på kartor är ofullständiga eller när uppgifter om skattetal är bristfälliga. Dessa typer av felaktigheter — som behöver rättas närmast av formella skäl eller för att förtydliga ett beslut — bör kunna rättas ulan krav på att den som berörs av åtgärden ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig. Den ordning som gäller enligt den nya förvaltningslagen bör alltså gälla i


63


 


stället för den nuvarande särregleringen i FBL. Del bör i sammanhanget framhållas att den här föreslagna ordningen inte syftar till en utvidgning av självrättelsemöjligheterna ulan endast till en förenkling av förfarandet i vissa fall.

Förslaget kräver utöver ett upphävande av 4 kap. 42 § FBL följdänd­ringar i 14 kap. 2 §, 15 kap. 2 § första stycket punkt 5 och 10 § FBL samt i 2 § lagen om äganderättsutredning och legalisering, 19 § anläggningslagen och 16 § ledningsrättslagen.


Prop. 1988/89:77


2.4.3 Samordning av tillståndsprövning enligt naturvårdslagen och fastighetsbildningslagen

Mitt förslag: En ny bestämmelse införs som ger fastighetsbildnings­myndigheten möjlighet att, vid fastighetsbildning som kräver med­givande enligt naturvårdslagen, på sökandens vägnar begära pröv­ning av tillåtligheten enligt den nämnda lagen.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid alla våra vatten råder enligt naturvårdslagen (1964:822, NVL) ett s.k. strandskydd. Det omfattar, om inte annat är särskilt föreskrivet, land- och vattenområdet intill 100 meter från strand­linjen och innebär som regel ett hinder bl.a. mot nybyggnation (16 § NVL). Eftersom fastighetsbildning inte får ske så att syftet med natur­vårdsföreskri fter motverkas (3 kap. 2 § andra stycket FBL), innebär strandskyddel också ett hinder mot fastighetsbildning för byggnadsända­mål. Uppkommer fråga om nybyggnation inom strandskyddsområde, kan således såväl nybyggnadsförbudet som förbudet mot fastighetsbildning utgöra hinder mot åtgärden. Länsstyrelsen kan emellertid dispensera från båda dessa förbud.

Enligt 16 § tredje stycket NVL får länsstyrelsen sålunda medge undantag från nybyggnadsförbudet om särskilda skäl föreligger. Att fastighetsbild­ning för bebyggelseändamål redan skett, anses i praxis utgöra särskilda skäl. Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket FBL gäller vidare att länsstyrelsen, likaledes om särskilda skäl föreligger, får medge fastighetsbildning i strid mot sådana särskilda bestämmelser för marks bebyggande som strand-skyddet är ett exempel på. Dispens för fastighetsbildning erfordras emel­lertid inte om särskilt medgivande har lämnats till nybyggnad i strid mot bestämmelser hur mark får bebyggas (3 kap. 2 § andra stycket FBL). Har dispens från nybyggnadsförbudet inom strandskyddsområde lämnats, er­fordras således ingen särskild dispens för en efterföljande faslighetsbild­ningsåtgärd.

Det saknar inte betydelse i vilken inbördes ordning dispensfrågorna prövas. Visserligen är länsstyrelsen dispensmyndighet i båda fallen, och


64


 


det finns därför anledning att utgå ifrån att motstridiga markanvändnings­beslut inte kommer att fattas. Emellertid föreligger det en skillnad när det gäller möjligheterna all överklaga ett dispensbeslut. Dispens enligt 16 § tredje stycket NVL från nybyggnadsförbudet kan överklagas hos regering­en av naturvårdsverket (40 § tredje stycket NVL). Så är inte fallet beträf­fande ett medgivet undantag för fastighetsbildning enligt FBL. I fall då frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först, uppstår inget problem. Har en sådan dispens vunnit laga kraft, kan fastig­hetsbildning — som jag nyss nämnt — ske utan dispens enligt FBL. Har däremot dispens enligt FBL lämnats utgör detta endast ett skäl för dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL men ingen absolut garanti för en sådan dispens. Lantmäteriverket har därför i sina anvisningar rekommen­derat en ordning som innebär att dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL skall prövas först. Rekommendationen kan dock inte förhindra alt den omvända ordningen kommer till användning i ett enskilt fall.

Den nuvarande ordningen kan resultera i motstridiga beslut om mark­användningen inte bara när det gäller mark inom strandskyddsområden utan också i andra fall när det gäller särskilda bestämmelser enligt NVL om markanvändningen. Konkurrerande markanvändningsbeslul kan säk­rast undvikas, om frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först. För att säkerställa en sådan ordning bör fastighelsbildnings­myndigheten ha möjlighet att, innan fastighetsbildningsfrågan avgörs, för sökandens räkning begära prövning av frågan om åtgärden kan tillåtas enligt den nämnda lagen. Härigenom uppnås på ett smidigt sätt en önsk­värd samordning av förfarandena. En bestämmelse om detta bör placeras bland de regler i 4 kap. FBL som handlar om förrättningens inledande och grunderna för handläggningen, lämpligen som en ny 10 a §.


Prop. 1988/89:77


2.4.4 Vissa förenklingar av handläggningen vid fastighetsdomstol

Mitt förslag: Om del när ett mål förbereds i fastighetsdomstolen uppkommer enighet mellan sakägarna och eventuella andra talebe-rälligade om hur del överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, får den lagfarne ledamot som svarar för beredningen själv avgöra målet i sak.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Utredningen har dessutom föreslagit dels bestämmelser om möjlighet för ensamdomare att avgöra målet vid huvudförhandling eller på handlingarna, dels bestäm­melser om att fastighetsdomstolen utan parternas samtycke skall kunna avgöra saken utan huvudförhandling.

Remissinstanserna: Godtar i sak utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare lagt fram en rad förslag som syftar lill all göra förrältningsverksamheten mer effektiv. Effektiviietskra-


65


5    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 77


ven gör sig även gällande i fall då ett förrällningsbeslut överklagas till     Prop. 1988/89:77 fastighetsdomstolen.

Förfarandet vid fastighetsdomstolen regleras dels i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, FDL, dels i 16 kap. FBL. Härutöver gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmänna domstolar. För den förberedande handläggningen vid fastighetsdomstolen av ett överklagat förrällningsbeslut svarar en lagfaren ledamot ensam. Beredningen kan vara skriftlig men kan också ha formen av ett särskilt sammanträde (16 kap. 3 § andra stycket FBL). I den sammansättning domstolen har när målet bereds är den inte domför i fråga om prövning av själva saken. För sådan prövning krävs en sammansättning som innefattar två lagfarna ledamöter samt en teknisk ledamot. Avgörs målet vid huvudförhandling skall dessutom två nämndemän della (3 —4 §§ FDL).

Om det under den förberedande handläggningen uppnås enighet mellan sakägarna och andra taleberätligade om en lösning, kan målet — till följd av domförhetsreglerna — inte avgöras av den lagfarne domare som svarar för de förberedande åtgärderna. Enligt min mening bör domförhetsregler­na mjukas upp på denna punkt.

Uppnås vid ett sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 § andra stycket FBL enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan talebe-rättigad om det sätt på vilket det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, bör således målet kunna avgöras vid sammanträdet. Jag föreslår ett tillägg till den nämnda paragrafen av denna innebörd. Lagtekniskt kräver förslaget även ett tillägg till 4 § FDL.

En förutsättning för att en överenskommelse på nu angivet sätt skall kunna läggas till grund för ett avgörande är att överenskommelsen är förenlig med de allmänna villkor som måste iakttas vid den ifrågavarande fastighetsbildningsåtgärden. Att så är fallet måste alltså prövas av ensam­domaren. Föreligger tveksamhet i fråga om förutsättningarna för ändring i enlighet med överenskommelsen, bör målet inte avgöras vid sammanträ­det.

Enighet mellan de inblandade fastighetsägarna kan uppkomma även under en skriftlig förberedelse. Också i detta fall bör, under förutsättning att överenskommelsen kan accepteras från faslighetsbildningssynpunkt, målet få avgöras ulan huvudförhandling och av den handläggande ensam­domaren. FBL medger redan nu att målet i detta fall avgörs ulan huvud­förhandling (16 kap. 8 § FBL). Är alla inblandade ense om en viss ändring i det överklagade beslutet, bör det nämligen normalt kunna antas att en huvudförhandling saknar betydelse för prövningen. Däremot medger inte de nuvarande domförhetsreglerna i FDL att ensamdomare i sådant fall avgör målet efter prövning av själva saken. Reglerna bör enligt min me­ning ge möjlighet till detta.

En särskild fråga i detta sammanhang är vilka möjligheter som bör
finnas för en ensamdomare alt avgöra enklare mål eller mål som rör små
värden. Utredningen har menat att de nuvarande domförhetsreglerna bör
mjukas upp och har därför föreslagit att domstolen skall vara domför med
en lagfaren ledamot om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffen­
het all målet avgörs i denna sammansättning samt sakägarna och andra
     66


 


taleberätligade samtycker till del eller saken är uppenbar. Enligt min mening följer emellertid detta redan av gällande rätt. Enligt 4 § FDL är nämligen fastighetsdomstol vid handläggning av mål — utom när mål efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling — domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Detta innebär bl. a. alt bestämmelsen i I kap. 3 § rättegångsbalken blir tillämplig också i fastighetsdomstolen. Den bestämmelsen innebär att tingsrätten är domför med en lagfaren ledamot vid huvudförhandling när del är tillräck­ligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare och parterna samtycker till det. Med hänsyn till det anförda kan jag inte se att det finns behov av att på denna punkt ändra reglema om fastighetsdomstolens domförhet.

Jag skall avslutningsvis ta upp frågan om fastighetsdomstolen i ökad utsträckning skall kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sak­ägares och andra taleberättigades inställning. Enligt utredningens bedöm­ning bör ett mål alhid kunna avgöras på handlingama då det är uppenbart att en huvudförhandling är obehövlig. Jag anser för min del att en regel av sådant innehåll skulle vara alltför långtgående och föreslår därför inte någon sådan regel.


Prop. 1988/89:77


2.5 Boendeinflytande vid bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar

2.5.1 Boendeinflytande för hyresgäster

Mitt förslag: Del hyresgästinflytande vid inrättande av gemensam­hetsanläggning som i dag är begränsat till storstadsområdena utvid­gas till alt gälla hela landet. Vid utövande av sådant inflytande skall hyresgästerna företrädas av en organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet eller, om en så­dan förhandlingsordning inte gäller, en riksorganisation av hyres­gäster eller en förening som är ansluten till en sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fasligheten är belägen.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Så gott som alla har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid bostadsbyggande finns det ofta anledning att inrätta anläggningar som är gemensamma för de boende. Det kan vara fråga om parkeringsanläggningar, förbindelseleder, gårdsutrymmen, lek­platser, värmeanläggningar, tvättstugor m. m. Reglerna om sådana gemen­samma anläggningar återfinns i anläggningslagen (1973:1149), AL. Själva inrättandet av en anläggning sker vid en förrättning av fastighetsbildnings­myndigheten. Rätten att begära förrättning tillkommer i första hand ägar­na till fastigheter som berörs av anläggningen saml byggnadsnämnden.

Genom särskild lagstiftning — lag (1974:822) om ändring i anläggnings-


67


 


lagen - vilken trädde i kraft den I januari 1975 och innehåller bestämmel- Prop. 1988/89:77 ser av försökskaraktär har även hyresgästema i en berörd fastighet tillagts rätt att påkalla sådan förrättning (18§AL). Hyresgästerna har också i övrigt tillförsäkrats visst inflytande vid inrättande av gemensamhetsan­läggningar (7, 19, 30 och 31 §§ AL). Försöksverksamheten är begränsad till kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena med rätt för regeringen att efter särskild framställning från hyresgästhåll förordna att bestämmelsema skall gälla även i andra kommuner. Någon begäran om sådant förordnande har inte framställts.

Behov av att inrätta gemensamhetsanläggningar uppkommer ofta i sam­band med sanering av bostadsfastigheter. Saneringsverksamheten är inte koncentrerad till storstadsområdena utan pågår i ökande utsträckning i hela landet. Detta talar enligt min uppfattning för att inflytandereglema i AL bör ges en generell räckvidd. Tillämpningsområdet för bestämmelser­na om hyresgästinflytande i AL bör alltså utvidgas till att omfatta hela landet.

När det gäller formerna för hyresgästinflytandet innebär AL för närvarande att hyresgästerna skall företrädas av en hyresgästorganisation, varmed förstås en riksorganisation av hyresgäster etier enjorening som är ansluien_lilj[ en sådan organ i satjon och inom vars vgrksam hetsområ_cLe. fastigheterna är bejägna. Av de lagar som innehåller bestämmelser om hyresgästinflytande är AL numera den enda som på detta sätt begränsar rätten att utöva hyresgästinflytandel. Enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), hyresförhandlingslagen (1978:304) och bostadssaneringslagen (1973:531) får sålunda hyresgästinflytandet utövas också av en samman­slutning av hyresgäster som står utanför en riksorganisation.

Som utredningen har konstaterat skiljer sig det hyresgästinflytande som har kommit till uttryck i AL inte på något avgörande sätt från det som finns reglerat i de nyss angivna lagarna. Del finns enligt min mening inget skäl att frånkänna en lokal hyresgästorganisation, som står utanför en riksorganisation, rätt att utöva hyresgästinflytandel enligt AL.

Frågan blir då hur hyresgästinflytandel närmare skall utformas. De tidigare angivna lagarna innehåller, olika lösningar på frågan. Bostads-förvaltningslagen och hyresför.valfflingslagen innebär att inflytandet ut­övas av en organisation av hyresgäster, medan bostadssaneringslagen inne­bär att inflytandet i första hand tillkommer eji_organisatigrijom.h,aiLaytal ornjorhandlingsordning för fastigheten.

Enligt min mening är det lämpligt med hänsyn till det samband som i
praktiken kan föreligga mellan sanerings- och anläggningsåtgärder att an­
läggningslagens bestämmelser anpassas till vad som gäller enligt bosladssa-
neringslagen. En sådan lösning innebär dessutom att fastighelsbildnings­
myndigheten inte behöver hysa någon tvekan om vilken sammanslutning
av hyresgäster som får agera i en anläggningsförrättning. Hyresgästinfly­
tandet i AL bör alltså i första hand få utövas av den organisation som har
avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas en sådan för­
handlingsordning bör inflytandet liksom för närvarande vara förbehållet
en riksorganisation av hyresgäster eller en förening som är ansluten till en
sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belä-
  68

gen. Vad jag nu har sagt bör komma lill uttryck genom en ändring av 7 § AL.


2.5.2 Boendeinflytande vid skilda besittningsformer


Prop. 1988/89:77


Min bedömning: De nu gällande omröstningsreglerna för samfällig­hetsföreningar bör behållas oförändrade.


Utredningens förslag: För samfällighetsföreningar som förvallar gemen­samhetsanläggningar i integrerade bostadsområden skall särskilda omröst­ningsregler gälla. Av två alternativa förslag — blockröstningsförjarande och individuellt röstningsförfarande — förordar utredningen del sistnämn­da.

Remissinstanserna: Flera ifrågasätter behovet av särskilda regler för gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden. Även de som anser att ett lagstiflningsbehov föreligger kritiserar de framlagda förslagen, som anses bl. a. vara alltför komplicerade.

Bakgrund: Av bosladssociala skäl har i vissa fall eftersträvats en bland­ning av olika boendeformer inom samma bostadsområde. Den längst gående integrationen utmärks av att man inom ett och samma bostadsom­råde har bildal fasligheter som bebos av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare. Det finns också exempel på att integration har uppstått genom att besitlningsformen i ett från början enhetligt område har ändrats beträffande några fastigheter. 1 de bostadsområden som från början plane­ras för flera upplålelseformer finns vanligen gemensamhetsanläggningar som har inrättats gemensamt för fastigheterna. Vid sanering av äldre bebyggelse kan del uppkomma behov av sådana anläggningar för flera fastigheter.

En gemensamhetsanläggning förvaltas regelmässigt av en samfällighets­förening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL. När olika boendeformer är blandade på förut angivet sätt kan det orsaka vissa problem vid utövandet av förvaltningen av gemensamhetsanlägg­ningar genom en samfällighetsförening. Anledningen är att de skilda kate­gorierna av boende inte har samma möjligheter all direkt påverka för­eningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de rösträltsregler som gäller vid omröstning på föreningsstämman. Det är reglernas utformning i främst två avseenden som leder till skillnader i boendeinflytande.

För det första är enligt SFL rösträtten som sådan förbunden med med­lemskap i föreningen. Medlemskapet är i sin tur knutet lill ägandet och inte till boendet. Varje småhusägare är medlem och har därmed rösträtt. Beträffande bostadsrättsfastigheter är inte bostadsrättshavarna utan bo­stadsrättsföreningen medlem. Och beträffande hyresfastigheter är inte hy­resgästerna utan hyresvärden (fastighetsägaren) medlem.

För det andra är huvudregeln enligt SFL att varje medlem i föreningen — oavsett om han äger en eller flera'berörda fastigheter — har en röst. Detta medför att exempelvis en ägare till ett hyreshus inte har större röstetal än var och en av småhusägarna i området, trots att hans fastighet bebos av många människor, kanske rentav fler än det sammanlagda anta-


69


 


let boende i småhusen. I frågor av ekonomisk betydelse gäller visserligen     Prop. 1988/89: 77

en särskild regel som innebär att — om en medlem begär det — röstetalet i

stället beräknas efter delägarfaslighetens andelstal i samfälligheten. Detta

tal fastställs av fastighetsbildningsmyndigheten vid inrättandet av gemen-

samhetsanläggningen och bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn

främst till den nytta som fastigheten har av anläggningen. Regeln om

omröstning efter andelstal är emellertid försedd med en spärr på del sättet

att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda

röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Skälen för min bedömning: Vid utformningen av nya bostadsområden är det ofta en fördel att bryta upp den kategoriindelning som lätt följer med skilda boendeformer. I viss utsträckning har det förekommit att olika upplålelseformer har samlats i samma bostadsområde. I sådana fall är del en fördel om de boende själva får utforma och ta ansvaret för gemensam­hetsanläggningar för exempelvis fritidsaktiviteter och gemensam samvaro. Detta gäller också vid sanering av befintlig bebyggelse av blandad karak­tär.

Integrerade bostadsområden är i dag inte någon vanlig företeelse. Detta förhållande är dock i sig inte något skäl att underlåta alt vidta lagstiftnings­åtgärder i frågan. Det skulle enligt min mening vara en fördel om omröst­ningsreglerna i SFL kunde utformas så all de inte uppfattas som ett hinder mot inrättandet av önskvärda gemensamhetsanläggningar. En fömtsätt­ning för ändring i SFL:s omröslningsregler måste dock vara att man åstadkommer en rimlig lösning på de problem som har angivits i del föregående.

Utredningen har anvisat två metoder för att komma till rätta med dessa problem. Av de två alternativen har utredningen själv förordat ett indivi­duellt röstningsförfarande. Förslaget innebär att all omröstning skall ske efter andelstal och att den rösträtt som tillkommer flerbostadsfasligheter-na fördelas till de boende genom avtal. Praktiskt laget alla remissinstanser har emellertid avvisat det individuella röstningsförfarandet, oftast med motiveringen att metoden är alltför tekniskt komplicerad. Jag delar denna uppfattning. Jag vill dessutom tillägga att hyresgästemas inflytande över sitt eget boende i övriga sammanhang bygger på avtal mellan hyresvärden och hyresgästernas organisationer. Enligt min mening finns det inte skäl att beträffande det inflytande de boende bör ha över förvaltningen av en gemensamhetsanläggning välja en annan principiell lösning. Inte heller finns det anledning att i detta sammanhang göra avsteg från den represen­tativa beslutsordning som gäller för bostadsrättsföreningar.

Frågan blir då om det andra av utredningen uppställda alternativet
blockröstningsförfarandet är genomförbart. I korthet innebär detta förfa­
rande följande: Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet
medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden ut­
mönstras och röstetalet skall således alltid beräknas utifrån delägarfastig­
hetemas andelstal. Småhusägarna skall rösta i block på föreningsstämman,
dvs. som en enhet med ett röstetal som utgör summan av varje småhusfas­
tighets andelstal. Den nuvarande röstspärren (49 § första stycket SFL)
bibehålls och görs tillämplig på del för småhusblocket bestämda andelsta
     70


 


let. Hyresgästinflytandel regleras inte i lag utan möjliggörs genom överens-     Prop. 1988/89: 77 kommelse mellan ägaren av hyresfastigheten och en organisation av hyres­gäster.

Även beträffande detta alternativ är remissinstanserna negativa. Åtskil­liga anser att blockröstningsmetoden är alltför komplicerad och kan för­svåra arbetet i den enskilda föreningen. Kritiska röster finns även bland de remissinstanser som förordar att de nuvarande omröstningsreglerna änd­ras. Ett par remissinstanser förordar att spärregeln helt avskaffas vid gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden, således även vid blockröstning.

Remisskritiken visar enligt min bedömning att inte heller ett blockrösl-ningsförfarande enligt utredningens modell kan genomföras. 1 detta läge uppkommer frågan om det är möjligt alt tillskapa en bättre balans mellan olika bonendeformer genom lagändringar som är mindre ingripande än dem som utredningen har förordat ulan all detta i sig skapar nya nack­delar.

En möjlighet skulle då, som några remissinstanser har varit inne på, kunna vara att upphäva den spärregel som gäller vid omröstning enligt andelstalsmetoden. Regeln innebär som jag tidigare har nämnt att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av del sammanlagda röste­talet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Avsikten är att förhindra att större delägare får ett dominerande inflytande över samfäl­lighetsföreningen.

Bibehåller man nuvarande omröstningsregler vid gemensamhetsanlägg­ningar i integrerade bostadsområden men upphäver spärregeln beträffan­de fall då omröstning begärs enligt andelstalsmetoden, förstärks visserligen flerbostadsfastigheternas ställning i ekonomiska frågor på de små andels­ägarnas bekostnad. Enligt min mening kan man dock inte bortse från risken för all en boendekategori med särintressen i förhållande till övriga boende inom området skulle kunna dominera samfällighetsföreningen om spärregeln slopades. Ett slopande av spärregeln skulle därför inte leda till att omröstningsreglerna innefattar den lämpliga avvägning mellan motstå­ende intressen som måste eftersträvas.

Jag kommer därför till slutsatsen att det i delta lagstiftningsärende inte har framkommit något förslag som innebär en godtagbar lösning på de problem som den nuvarande ordningen för med sig. Utredningens grundli­ga analys och de synpunkter som har framkommit under remissbehand­lingen ger alltså enligt min mening vid handen att del i varje fall för närvarande inte finns något lämpligt ahernativ till de regler som gäller i dag. Jag förordar därför att dessa regler bibehålls oförändrade. Det bör dock tilläggas att delta ställningstagande givetvis inte utesluter all dessa frågor senare övervägs på nytt i ett annat sammanhang.

2.5.3 Boendeinflytande för småhusägare i s. k. storkvarter

Med storkvarter avses i det följande en särskild form för småhusbebyggelse
som karaktäriseras av att fastigheterna inom ett kvarter samverkar om
olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna kan
     71


 


vara sådana som inom andra slags småhusområden brukar tillhöra varje enskild fastighet, exempelvis garage och parkeringsutrymmen. Det kan också vara sådana anläggningar som vid mer traditionell planläggning undantas från kvartersmarken och hänförs till allmän plats.


Prop. 1988/89:77


2.5.3.1 Småhusägares inflytande vidgemensamhetsanläggningars tillkomst, utjörande och förvaltning m. m.

Mitt förslag: Nuvarande bestämmelser om inrättande av gemen­samhetsanläggningar inom storkvarter och om bildande av samfäl­lighetsförening ändras inte. Fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av förrättningsman överläs i vissa fall av fastighels­bildningsmyndigheten.


Utredningens förslag: Vid nyexploatering skall endast nödvändiga an­läggningar få inrättas innan småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Samfällighetsföreningar skall inte heller få bildas förrän merparten av småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Fastighetsdomstolens medver­kan vid förordnande av vissa förrättningsmän övertas av fastighelsbild­ningsmyndigheten.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans tillstyrker utredningens förslag all endast nyttiga anläggningar skall få inrättas före tillträdet. Ett fåtal instanser tillstyrker förslaget om en senareläggning av föreningsbildning­en.

Skälen för mitt förslag: När en gemensamhetsanläggning inrättas i be­fintlig småhusbebyggelse får de boende i egenskap av fastighetsägare ett direkt inflytande över, anläggningens utformning. Annorlunda förhåller det sig ofta när en sådan anläggning inrättas vid nyexploatering. Vid inrättandet är småhusfastigheterna normalt inte överlåtna till brukarna och det är kanske inte ens känt vilka dessa blir. Initiativet till anläggningen tas av exploatören. Alla avgörande beslut kommer därför som regel att fallas ulan medverkan av småhusägarna. Dessa får vanligen överta en helt färdigkonslmerad anläggning och en för förvaltningen av denna bildad samfällighetsförening.

En möjlighet att förstärka de boendes inflytande är, som utredningen har föreslagit, att endast sådana anläggningar som är nödvändiga för ett funktionellt boende skall få inrättas under exploateringsfasen och att en samfällighetsförening skall få bildas först sedan fastigheterna har sålts och tillträtts.

Att i de fall då en gemensamhetsanläggning inte är nödvändig inrätta en kompletterande gemensamhetsanläggning sedan exploateringen avslutats måste emellertid, som åtskilliga remissinstanser har påpekat, leda till kostnadshöjningar. Risken är också stor att anläggningar som inte bedöms som nödvändiga över huvud laget inte blir byggda. Till detta kommer all den föreslagna uppdelningen i nödvändiga och icke nödvändiga anlägg­ningar inte garanterar något verkligt inflytande för de boende.


72


 


Utredningens förslag att samfällighetsföreningen inte skall få bildas förrän småhusägarna har lilllrätt sina fasligheter är visserligen från demo­kratisk synpunkt tilltalande. Det finns emellertid avgörande nackdelar med en senarelagd föreningsbildning. Enligt gällande rätt inträder fastig­hetsägarnas ansvar för gemensamhelsanläggningen redan genom anlägg-ningsbeslulet. Detta är praktiskt betingat och del går inte att skjuta upp ansvaret för anläggningens drift m. m. genom att senarelägga förenings­bildningen. Till dess en samfällighetsförening bildats gäller för gemensam­helsanläggningen s.k. delägarförvaltning. Detta är en mycket osmidig förvaltningsform — i synnerhet om antalet delägare inte endast är ett fåtal — eftersom samstämmighet krävs för beslut. Enligt min bedömning är fördelarna med utredningens förslag inte sådana alt de uppväger dessa nackdelar.

På grund av det anförda anser jag att utredningens förslag i de delar som nu har berörts inte bör genomföras.

1 anslutning till sill förslag om en senareläggning av bildandet av samfäl­lighetsförening aktualiserade utredningen frågan humvida fastighetsdom­stolens medverkan vad gäller förordnande av sammanträdesledare m. m. kan avvaras. Utredningens förslag till förenklingar på denna punkt har godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Jag ansluter mig till detta förslag och föreslår sålunda att bestämmelsen i 20 § SFL — som innebär att fastighetsdomstolen skall förordna samman­trädesledare för att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsföre­ning — utmönstras och ersätts med en bestämmelse att fastighetsbild­ningsmyndigheten utan särskilt förordnande skall hålla sådant samman­träde när någon av delägarna begär det. Om en delägare begär att annan än fastighelsbildningsmyndigheten skall hålla sådant sammanträde — exem­pelvis av kostnadsskäl — skall den föreslagne förordnas om han är lämplig för uppdraget, dvs. besitter tillräcklig erfarenhet och kunskap samt intar en fristående ställning i förhållande till sakägarna. Jag föreslår också att den befogenhet som fastighetsdomstolen enligt 7 § andra stycket SFL har att vidta vissa interimistiska åtgärder överförs till fastighetsbildningsmyn­digheten. Slutligen föreslår jag att fastighetsbildningsmyndigheten i stället för fastighetsdomstolen skall förordna sammanträdesledare vid delägar­förvaltning (7 § SFL). Ändringen i 7 § SFL leder lill en redaktionell änd­ring av 8 § samma lag.


Prop. 1988/89:77


 


2.5.3.2 Samfållighetsföreningars skyldighet att göra fondavsättningar

Mitt förslag: Samfällighetsföreningar som förvaltar en gemensam­hetsanläggning för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyres- eller bostadsrättsfastigheter skall, för anläggningar av betydande värden, vara skyldiga att göra fondavsättningar för an­läggningens underhåll och förnyelse.


73


 


Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Ut-     Prop. 1988/89: 77 redningsförslaget avser dock inte endast anläggningar av betydande ekono­miskt värde.

Remissinstanserna: Godtar utredningsförslaget. Flera remissinstanser menar dock alt fonderingsskyldigheten skall inskränkas till att gälla endast anläggningar av betydande värde.

Skälen för mitt förslag: Vatten- och avloppsledningar, Qärrvärmesystem, parkeringsutrymmen och förbindelseleder är exempel på kommunaltekni­ska anläggningar som inom storkvarter utförs som gemensamhetsanlägg­ningar. Anläggningarna är nödvändiga för ett funktionellt boende inom kvarteret. De kräver under sin tekniska och ekonomiska livslängd ett kontinuerligt underhåll. De som i dag har fördel av anläggningen bör ha ett ansvar för att den kan bibehållas eller ersättas. Rättviseskäl talar enligt min mening för att kostnaderna fördelas över anläggningens livslängd. Jag anser därför att det bör finnas en skyldighet att göra fondavsättningar för anläggningens underhåll och förnyelse. Genom en sådan fondering uppnås dessutom en bättre beredskap och ett större handlingsutrymme för för­eningen den dag åtgärder behövs för alt vidmakthålla anläggningen.

I första hand bör de nya reglerna omfatta samfällighetsföreningar som förvaltar gemensamhetsanläggningar inrättade för enbart enskilda små­husfastigheter, dvs. de typiska storkvartersfallen. Skälen för fondering gör sig emellertid gällande med samma styrka beträffande samfällighetsföre­ningar som förvaltar en gemensamhetsanläggning inom bostadsområden där del utöver enskilda småhusfastigheter också förekommer hyres- och bostadsrältsfastigheler. I likhet med vad flera remissinstanser framhållit anser jag att fonderingsskyldigheten bör inskränkas till gemensamhetsan­läggningar av kommunalteknisk natur eller som annars är särskilt kapital-krävande.

De gemensamhetsanläggningar som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna är av skiftande karaktär och storlek. Motsvarande kan också sägas om de föreningar som förvallar anläggningarna. Med hänsyn härtill finner jag det inte lämpligt att i lagen närmare reglera skyldigheten att göra avsättningar till sådan fond. Efter förebild av den bestämmelse som finns beträffande bostadsrättsföreningar (44 § bostadsrällslagen) bör det ankomma på samfällighetsföreningen all själv fastställa grunderna för fondavsättningen. Grunderna bör anges i stadgarna. Jag föreslår alt 28 § SFL, som innehåller bestämmelser om vad stadgarna för en samfällighets­förening skall ange, kompletteras med en föreskrift av detta slag.

För att samfällighetsföreningen skall kunna bedöma vilka fondavsätt­ningar som krävs bör en underhålls- och förnyelseplan upprättas. Planen bör innehålla närmare upplysningar om anläggningens utförande och stan­dard, liksom uppgifter om antagen underhållscykel och beräknad livs­längd. Lagen om förvaltning av samfälligheter bör kompletteras med en ny bestämmelse härom (41a §).

De förslag som jag har tagit upp för att trygga en rättvis och framåtsyf-lande förvaltning av gemensamhetsanläggningar bör gälla även beträffan­de äldre föreningar.

74


 


2.5.3.3 Omprövning av anläggningsbeslut vid ändrade förhållanden


Prop. 1988/89:77


Mitt förslag: Nuvarande restriktiva bestämmelser om omprövning av ett anläggningsbeslut mjukas upp något. Omprövning skall såle­des inte kunna ske bara vid ändrade förhållanden utan också när ett klart behov härav föreligger.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran i sak. Vissa lagtekniska anmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett anläggningsbeslut kan, fömtom när det i beslutet särskilt har föreskrivits att omprövning får ske, omprövas endast om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur har inträtt. Änd­rad bedömning av föreliggande fakta är således inte gmnd för ompröv­ning.

Det är enligt min bedömning väsentligt att en gemensamhetsanläggning kan verka långsiktigt och under stabila förhållanden. En viss restriktivitet måste därför prägla bedömningen av frågan om omprövning av villkoren för anläggningen. A andra sidan kan man inte bortse ifrån att det efter hand kan framträda ett klart behov av att kunna modifiera villkoren för anläggningen med hänsyn till vunna erfarenheter. I likhet med utredning­en anser jag därför att utrymmet för en omprövning bör vidgas något. Bestämmelsen i 35 § anläggningslagen bör alltså kompletteras så att om­prövningsförrättning, förutom i de fall som nu anges i paragrafen, även skall få äga rum om ett klart behov härav föreligger.

2.5.3.4 Samfällighetsföreningars ställning vid en anläggningsförrättning

Mitt förslag: En samfällighetsförening ges rätt att ta initiativ till en anläggningsförrättning rörande den egna gemensamhelsanläggning-

en.


Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Dämtöver föreslår utredningen att samfällighetsföreningen vid vissa omprövnings­förrättningar skall vara sakägare i stället för delägarna.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker utredningens båda förslag. Några remissinstanser reser av rättssäkerhetsskäl invändningar mot förslaget att föreningen skall vara sakägare i stället för delägarna.

Skälen för mitt förslag: Myndigheternas handläggning av vissa ompröv-ningsförrällningar enligt 35 § anläggningslagen skulle förenklas, om sam­fällighetsföreningen och inte delägarna är sakägare i förrättningen. Utred­ningens förslag om detta avser endast omprövningsförrätlningar som gäl­ler ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsan-läggningen. Utredningen har framhållit att förenklingen bör kunna genom-


75


 


föras eftersom den befintliga delägarkretsens intressen vid denna typ av förrättning i allmänhet bara berörs i begränsad utsträckning.

Utredningsförslaget är enligt min mening inte helt invändningsfritt från rättssäkerhetssynpunkt. Med hänsyn lill detta och då rationaliseringseffek­ten får bedömas som liten anser jag att förslaget inte bör genomföras.

Däremot anser jag liksom utredningen att en samfällighetsförening bör ha rätt all ta initiativ lill en anläggningsförrättning som berör den förvalla­de anläggningen. Detta ligger i linje med vad jag tidigare har föreslagit beträffande samfällighetsföreningars möjlighet att påkalla en förrättning för fastighetsreglering som berör den av föreningen förvaltade samfällda egendomen (avsnitt 2.3.1.2). En fömtsättning för att föreningen skall få påkalla en förrättning som angår gemensamhelsanläggningen bör dock vara att beslut härom fallas av föreningens stämma. Vad jag nu har förordat bör komma till uttryck genom ett tillägg till 18 § anläggningslagen.


Prop. 1988/89:77


2.5.3.5 Samfällighetsföreningars befogenheter

Min bedömning: Någon förändring i nuvarande bestämmelser om samfällighetsföreningars ändamål och verksamhet bör inte göras.


Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelse om samfällighetsföre­ningars ändamål och verksamhet omredigeras för att möjliggöra en viss uppluckring av gällande praxis.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Ett par av dem tillstyrker en något större rörelsefri­het för samfällighetsföreningarna men ifrågasätter lagförslagets utform­ning.

Skälen för min bedömning: Enligt 18 § första stycket SFL är en samfällig-hetsförenings uppgift all förvalla den samfällighet för vilken den bildats. I linje härmed föreskrivs i paragrafens andra stycke att föreningen inte får driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose.

Frågan vad som hör till en samfällighels verksamhetsområde har varit uppe till prövning i domstol vid ett flertal tillfällen, och en tämligen omfattande praxis har utvecklats inom della område.

Utredningen, som i och för sig understryker att utgångspunkten måste vara att en samfällighetsförenings befogenhet är avhängig av det ändamål som samfälligheten skall tillgodose, har ifrågasatt om inte en viss upp­mjukning av praxis vore önskvärd.

Enligt min mening måste utgångspunkten även i framtiden vara att en samfällighetsförening inte bör få driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose. Hur gränsen skall dras i en­skilda fall kan dock inte gärna fixeras i lagtext ulan bör i stället liksom hittills avgöras i rättstillämpningen. Den praxis som hittills har utvecklats är enligt min mening i huvudsak tillfredsställande. Jag anser därför att det inte föreligger skäl att ändra rättsläget på denna punkt.


76


 


2.6 Ikraftträdande m. m.                                  Prop. 1988/89:77

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den I januari 1990.

För några fall behövs särskilda övergångsbestämmelser.

Har en förrättning enligt anläggningslagen avancerat så långt att sam­manträde hållils med sakägarna före ikraftträdande av de föreslagna la­gändringarna, bör det utökade hyresgästinflytandet inte påverka en sådan förrättning, se avsnitt 2.5.1.

För samfällighetsföreningar, som har bildals före ikraftträdandet och som enligt 28 § andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter i sina stadgar skall ange gmnderna för avsättning till fond för underhåll och förnyelse, krävs stadgeändring. Föreningarna bör ha visst rådmm att ge­nomföra stadgeändringarna. Dessa bör kunna beslutas senast på den för­eningsstämma som äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdan­det.

I avsnitt 2.4.4 har jag förordat all domförhetsreglerna i fastighetsdom­stolen ändras och all äldre bestämmelser skall tillämpas i mål där huvud­förhandling påbörjats före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en särskild övergångsbestämmelse. Äldre bestämmelser bör också gälla i fråga om formerna för att överklaga en fastighelsbildningsmyndighets beslut i fall då della har meddelats före ikraftträdandet, se avsnitt 2.4.1.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justititedepartementet upprättats förslag till

1.    lag om ändring i jordabalken

2.  lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

3.  lag om ändring i fastighelsbildningslagen (1970:988)

4.  lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

5.  lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6.  lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7.  lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

Beträffande lagförslagen under 5 — 7 har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 7.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken, JB

7 kap. 28 §

Paragrafen innehåller en föreskrift om fördelning av vederlag för en nytt­
janderätt eller ett servitut mellan fastighetsägare, när upplåtelsen till följd
av avstyckning eller klyvning (fastighetsdelning) kommit att belasta flera
fastigheter.
                                                                                     77


 


Ordet Jästighetsdelning ändras nu tiW fastighetsbildning. Denna ändring     Prop. 1988/89: 77 är betingad av fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet enligt de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL att förordna om avvikelse från 7 kap. 29 § JB. En rättighet kan därmed komma att belasta flera fasligheter inte endast vid delning ulan också efter fastighetsreglering.

Den vederlagsjämkning som kan komma i fråga när en rättighet delas upp genom fastighetsreglering skall ske i förrättningen. Skälet till detta förfarande, som avviker från vad som gäller vid avstyckning och klyvning, har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2).

7 kap. 29 §

Första stycket

Besväras en faslighet av en nyttjanderätt eller ett servitut och tillförs fastigheten ett markområde genom fastighetsreglering får rättigheten ut­övas också inom det överförda området. Härifrån görs dock två undantag nämligen om rättigheten ursprungligen varit begränsad till visst område av fastigheten eller det eljest måste strida mot upplåtelseavtalet att rättighe­ten sträcks ut lill det Överförda området. Till dessa undanlag har fogats ytterligare ett undanlag. Enligt 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan fastighetsbildningsmyndigheten förordna all en nyttjanderätt eller ett ser­vitut som avser mark som genom fastighetsreglering överförs lill en annan fastighet skall fortsätta att gälla i del överförda området. En nyttjanderätt eller ett servitut som besvärar den mottagande fastigheten får då inte utövas inom det överförda området om detta är oförenligt med förordnan­det, utan får även efter fastighetsregleringen enbart utövas inom det ur­sprungliga området.

Tredje stycket

I della stycke, som är nytt, erinras om att fastighetsbildningsmyndigheten enligt 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL kan förordna all en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår den fastighet vari rättigheten har upplåtils.

Vidare lämnas en föreskrift med avseende på den konkurrens som uppkommer mellan å ena sidan rättigheter som upplåtits i den mottagande fastigheten och som enligt första stycket i förevarande paragraf flyter ul i det överförda markområdet och å andra sidan sådana rättigheter som upplåtits i den avstående fastigheten och som enligt fastighetsbildnings-beslutet skall fortsätta att belasta området.

Utan särskild föreskrift i denna fråga skulle enligt 7 kap. 22 § jordabal­ken ha gällt att företrädet mellan dessa rättigheter blev bestämt efter den tidsföljd i vilken de upplåtils. Här föreskrivs i stället att företräde skall tillkomma den rättighet som avsetts med förordnandet i fastighetsbild­ningsbeslutet.

Frågan har behandlats i avnsill 2.3.2.2 i den allmänna motiveringen.        78


 


8                                                                                kap 4 §    Prop. 1988/89:77

Paragrafen handlar om den tidpunkt vid vilken ett arrendeavtal efter uppsägning skall upphöra att gälla när jordägaren eller arrendatorn av någon orsak har rätt att frånträda avtalet i förtid. Frågan har i den allmän­na motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.4.

Andra stycket

Genom ell tillägg till detta stycke införs en bestämmelse för del fall arrendatorn sagt upp avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket JB av den anledningen alt arrenderätten lill följd av en fastighetsreglering mins­kat i värde. Ändringen innebär att arrendatorn får frånträda hela arrendet samtidigt och på den dag som enligt den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b § FBL skall gälla för hans skyldighet att avträda mark som genom reglering­en upphört att vara belastad med arrendet.

En förutsättning för all tidpunkten för arrendets upphörande skall sam­ordnas skall enligt vad som här föreskrivs vara att arrendatorn begär sådan samordning i uppsägningen. Annars gäller huvudregeln i andra stycket, dvs. den mark som omfattas av uppsägningen skall frånträdas på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen.

9        kap. 23 §

Paragrafen handlar om avräkning mellan jordägare och jordbmksarrenda­tor. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.3.2.5 i den allmänna motive­ringen.

Andra stycket

I detta nya stycke, som har skjutits in mellan de nuvarande första och andra styckena, anges att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL, dvs. ett förordnande om alt arrendet skall bestå i ett markområde som genom regleringen förs över till annan fastighet.

20 kap. 13 §

Första stycket

I första stycket anges vad som krävs för alt lagfart skall kunna beviljas med stöd av vad som förekommit vid ett lagfartssammanträde. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i avsnitt 2.3.1.4.

Är bristerna i en fångeshandling av den karaktären all de kan undanrö­jas genom tillägg eller genom kompletterande handlingar skall lagfartsfrå­gan inte hänskjutas till ett lagfartssammanlräde. I stället skall sökanden hänvisas till att på vanligt sätt fullständiga ansökningen om lagfart.

Lagfart efter lagfartssammanträde förulsälter att det påstådda förvärvet
ägt rum. Härutöver krävs — och detta är en anpassning till vad som gäller
79


 


om lagfart på grund av en äganderättsutredning — att omständigheterna Prop. 1988/89:77 beträffande det av sökanden åberopade förvärvet ger vid handen all sö­kanden bör anses som ägare. Något absolut villkor att förvärvet i alla avseenden är giltigt uppställs däremot inte längre. I stället skall en sammanvägning ske av alla de omständigheter som kan tala för att sökan­den, trots de lagfartshinder som faktiskt föreligger, ändå bör erhålla lag­fart. Betydelse bör exempelvis tillmätas den tid som sökanden innehaft fasligheten med äganderättsanspråk. Normalt bör det krävas en sådan innehavstid att det framstår som närmast ogörligt att på vanligt sätt undanröja föreliggande hinder för lagfart. Även formerna för sökandens koppling till fastigheten är av intresse. Har sökanden exempelvis i taxe­ringssammanhang eller i andra fall där ansvaret för ett faslighetsinnehav normalt är kopplat till ägaren konsekvent agerat som en sådan, kan detta vara en omständighet som talar för lagfart. Om däremot sådana omstän­digheter framkommer att sökandens äganderätt kan ifrågasättas, exempel­vis genom att konkurrerande anspråk reses, måste hinder för lagfart anses kvarstå. I likhet med vad som gäller vid äganderättsutredning (9 § första stycket ÄULL) föreskrivs genom ett tillägg till första stycket att förvärv för vilka krävs tillstånd av myndighet inte får läggas till grund för lagfart förrän sådant tillstånd lämnats.

23 kap. 9 §

Paragrafen är ny. Den innehåller föreskrifter om inskrivning av en rättig­het som till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL, eller såvitt gäller servitut 7 kap. 13 § FBL, kommer att belasta en annan fastighet än den i vilken upplåtelsen skett. Föreskrifterna gäller bara rättigheter som redan är inskrivna i upplåtelsefastigheten.

Enligt paragrafens andra mening får inskrivningen, såvitt gäller den nya fastigheten, samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansö­kan. Della innebär att företrädesrätten räknas från den inskrivningsdag då inskrivningsmyndigheten fick underrättelse om förordnandet. Inskriv­ningen kan därmed få ett sämre förmånsläge i den nya fastigheten än i den gamla. Detta är emellertid en ofrånkomlig konsekvens av den föreslagna ordningen. Del bör dock anmärkas att ändamålet med en inskrivning av en rättighet i första hand är att rättigheten skall bevaras när fastigheten överiåts frivilligt samt att den skall tillförsäkras ett skydd mot konkurre­rande rättighetsupplåtelser. Detta ändamål tillgodoses fullt ut genom alt inskrivningen överförs lill den nya fasligheten. Inskrivningens förmånslä­ge är däremot av mindre betydelse. Det torde nämligen vara sällsynt att en inskriven rättighet går förlorad i samband med en exekutiv försäljning.

80


 


4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om domstolar i    Prop. 1988/89:77

fastighetsmål, FDL

Andra stycket

Paragrafen reglerar de fall när fastighetsdomstolen är domför i förenklad sammansättning. Enligt detta stycke, som är nytt, är domstolen under vissa fömtsättningar domför med en lagfaren ledamot vid prövning av själva saken. Endomarkompetens föreligger i fastighetsbildningsmål när alla parter under särskilt sammanträde enligt 16 kap. 3 § FBL enas om hur det överklagade beslutet skall ändras. Frågan har i den allmänna motive­ringen behandlats i avsnitt 2.4.4.

Tredje stycket

Till detta stycke, som är nytt, har förts över den nuvarande andra mening­en i första stycket.

4.3 Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen, FBL

4 kap. 8 §

Första stycket

Paragrafen innehåller regler om ansökan om fastighetsbildning. I första stycket har tillagts en bestämmelse som innebär att en ansökan om fastig-helsbildning kan ges in, förutom till den faslighetsbildningsmyndighet som skall handlägga förrättningen, även till annan fastighetsbildningsmyndig-het inom länet eller till överiantmälarmyndigheten. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.4 1 i den allmänna motiveringen.

Inkommer ansökan till annan myndighet än den som har att handlägga ärendet, skall myndigheten efter påstämpling av inkomstdag omedelbart överlämna ansökan till rätt fastighetsbildningsmyndighet.

Bestämmelsen är tillämplig även vid anläggnings- och ledningsförrätt­ningar (se 19 § anläggningslagen, 1973:1149, och 16 § ledningsrättslagen, 1973:1144).

4 kap. 10 a §

Paragrafen är ny. Den syftar lill att förbättra samordningen mellan prövningen av en fastighelsbildningsfråga och prövningen av dispens- eller tillståndsfråga enligt naturvårdslagen (1964:822), NVL.

Regeln är fakultativ. Om det exempelvis enligt fastighelsbildningsmyn-dighetens bedömning redan från början står klart att en dispens- eller tillståndsansökan inte kommer att bifallas — vilket är liktydigt med att inte heller begäran om fastighetsbildning kommer att bifallas — saknas det

6   Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77


självfallet anledning för fastighelsbildningsmyndigheten att göra någon     Prop. 1988/89:77 ansökan enligt förevarande paragraf

Om fastighetsbildningsmyndigheten har gjort en dispens- eller till­ståndsansökan, ligger det i sakens natur att myndigheten inte avgör fastig-helsbildningsfrågan förrän det föreligger ett lagakraftvunnet beslut i ären­det enligt naturvårdslagen.

Till faslighetsbildningsmyndighelens ansökan bör fogas de handlingar som getts in i fastighetsbildningsärendet och som bedöms erforderiiga för ställningstagandet till dispens- eller tillståndsfrågan. Om det krävs kom­pletteringar bör fastighetsbildningsmyndigheten infordra dessa från sö­kanden.

Om beslutet i dispens- eller tillståndsärendet går sökanden emot, blir det hans sak att bedöma om överklagande skall ske och - om så är fallet -ombesörja detta. Denna fråga skall således fastighetsbildningsmyndighe­ten inte befatta sig med. Överklagandet äger mm enligt den ordning som gäller för beslut enligt NVL.

Samordningsförfarandet enligt denna paragraf blir tillämpligt även vid förrättningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144). Detta följer av 19 respektive 16 § i dessa lagar

4 kap. 11 §

Paragrafen som behandlar sakägarbegreppet har arbetats om och utvid­gats. Som tidigare innehåller den bestämmelser om sakägamlredning och om lagfartens betydelse i det sammanhanget. Ny är dels en bestämmelse om vem som är sakägare efter en svävande överlåtelse, dels en föreskrift om all en samfällighetsförening kan vara sakägare, dels en bestämmelse om fastighetsägares skyldighet att bidra till sakägamtredningen såvitt gäl­ler rättighetsbelastning. Till paragrafen har överförts föreskriften i 4 kap. 18 § om vad som gäller när det är ovisst vilka som är sakägare samt bestämmelsen i 5 kap. 34 § om att nyttjanderältshavare är sakägare vid fastighetsreglering.

Bestämmelserna är redigerade i tre stycken. I första stycket anges vilka kategorier som kan inta sakägarställning. I andra stycket upptas föreskrif­terna hur sakägarfrågan skall behandlas när den som gör anspråk på att vara ägare saknar lagfart. Här behandlas också sakägarfrågan i del fall en fastighetsöverlåtelse är svävande. Tredje stycket innehåller föreskrifter om sakägarutredningen.

Första stycket

Inledningsvis anges att den som äger en fastighet som berörs av förrätt­ningen eller har servitutsrätt i en sådan är sakägare. Detta innebär ingen nyhet i sak.

Med fastighetsägare menas inte bara den som ensam äger en hel register­
fastighet. Fastighetsägare, och sålunda även sakägare, är även den som är
delägare i en fastighet eller som innehar en sämjelott eller ett område som
genom en arealöverlålelse kommit i hans hand. När det gäller sämjedelade
   82


 


eller på annat sätt uppdelade fastigheter är det i allmänhet bara ägaren av     Prop. 1988/89:77 de lotter eller områden vilka berörs av förrättningen som skall anses som sakägare. Vidare kan en fastighetsägare vara sakägare såsom innehavare av servitut.

Angår en förrättning samfälld mark, blir enligt nu nämnda huvudregel ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten sakägare. Härifrån görs dock ett undanlag i andra meningen beträffande fall då samfälligheten är föremål för föreningsförvaltning enligt lagen (1973:1150) om förvalt­ning av samfälligheter, SFL. I ell sådant fall är i stället föreningen sakäga­re. Föreningen och delägarna är således inte samtidigt sakägare när förrätt­ningen angår den samjällda marken . Rör förrättningen däremot delaktig­heten i samfälligheten är föreningen inte sakägare.

Bestämmelsen om samfallighetsföreningens ställning som sakägare gäl­ler generellt vid fastighetsbildningsförrätlningar enligt FBL. Samfällighets­föreningen kan således vara sakägare vid avstyckning, fastighetsreglering och fastighelsbestämning. Genom hänvisningar i 19 § anläggningslagen (1973:1149) och 16 § ledningsrättslagen (1973:1144) till förevarande be­stämmelse får samfällighetsföreningen ställning som sakägare även vid förrättning enligt dessa lagar i den mån förrättningen berör den samfällda marken.

Stycket avslutas med en bestämmelse att innehavare av nyttjanderätt och rätt lill elektrisk kraft är sakägare vid fastighetsreglering om förrätt­ningen har betydelse för honom. Bestämmelsen har ulan saklig förändring förts över från 5 kap. 34 § FBL.

Andra stycket

Stycket inleds med den föreskrift som redan nu finns i paragrafen, nämli­gen att den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör någon annan. Föreskriften innebär att det riktas ett krav på bevisning mot den som under förrättningen påstår sig vara ägare men som saknar lagfart. Han skall för att bli behandlad som sakägare i princip förete sådana handlingar som kan läggas lill grund för bifall till eller vilandeförklaring av en lagfartsansökan.

Den som framställer ett äganderättsanspråk men inte omedelbart kan styrka sin rätt skall betraktas som sakägare. Detta framgår av andra me­ningen. Sakägarställningen består till dess att äganderättsfrågan avgjorts. Bestämmelsen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 § FBL om kallelse till första sammanträdet av samtliga om det är ovisst vilken av flera som är sakägare.

Föreskriften om handläggningen när sakägarfrågan är oviss tar sikte på
såväl del fallet att det föreligger en tvist mellan flera pretendenter som det
fallet att den som ensam hävdar ell äganderättsanspråk saknar möjlighet
att styrka detta på vanligt sätt. För båda fallen gäller att det kan finnas
förutsättningar att genomföra förrättningen utan att del behöver träffas
något slutligt avgörande i sakägarfrågan. Det kan också förhålla sig så all
fastighelsbildningsmyndigheten har befogenhet all la ställning till ansprå­
ket. När tvist föreligger kan faslighetsbildningsmyndighelen alternativt
        83


 


förklara förrättningen vilande med stöd av 4 kap. 39 § FBL samt hänvisa     Prop. 1988/89:77 parterna att lösa tvisten vid domstol.

Av hänsyn till tredje man bör det i allmänhet inte accepteras någon osäkerhet om sökandens.äganderätt och behörighet alt föra talan. Saknar sökanden lagfart, bör ansökan avvisas och sökanden hänvisas att återkom­ma efter det han skaffat lagfart eller på annat sätt kan styrka sin ägande­rätt.

Tredje stycket

Detta stycke inehåller bestämmelser om sakägarutredningen. Hit har från inledningen av paragrafen i dess nuvarande lydelse överförts bestämmel­ser om att fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda vilka som är sak­ägare. Någon saklig ändring är inte åsyftad. Omfattningen av utredningen beror liksom hittills av fastighetsbildningens art och förhållandena i öv­rigt. Det innebär att det inte alltid är nödvändigt att skaffa fram utredning om alla som formellt sett tillhör sakägarkrelsen. I avsnitt 2.3.1.1, 2.3.1.5, 2.3.2.1-2 samt 2.3.2.7-8 i den allmänna motiveringen har redovisats förslag vars syften är att minska behovet av en fullständig utredning av sakägarkrelsen.

Fastighetsbildningsmyndighetens ansvar för sakägarutredningen kom­pletteras med en skyldighet för fastighetsägare som berörs av förrättningen att bidra till utredningen. På begäran skall fastighetsägare uppge de rättig­hetshavare som är kända för honom. Uppgiftsskyldigheten inträder i och med faslighetsbildningsmyndighetens begäran. Lagen innehåller inga be­stämmelser om formerna för denna begäran. Det bör givetvis på något sätt dokumenteras att en begäran blivit framställd.

Ersättningsskyldighet inträder för skada som uppkommer lill följd av underlåtenhet att lämna uppgift om rättighetshavare. Detta gäller dock inte om det har funnits ett giltigt skäl för underlåtenheten. Så kan vara fallet om fastighetsägaren har haft anledning att utgå ifrån att myndigheten ändå känt till rättigheten eller om rättigheten tidigare varit inskriven men inskrivningen har avförts utan fastighetsägarens vetskap.

Ersättningstalan enligt detta stycke kan inte prövas vid förrättningen utan skall föras vid allmän domstol.

4 kap. 11 a §

Enligt 11 kap. 3 § 6 föräldrabalken får egendom ställas under förvaltning av god man där så är föreskrivet i annan lagstiftning. Ett sådant fall tas upp i denna paragraf, som är ny.

Första stycket

Detta stycke innebär att god man skall kunna förordnas av rätten i anslut­
ning till en förrättning enligt FBL i vissa fall när en fastighet tillhör ett
bolag, en förening eller en annan sammanslutning. Med förening menas
  ,

här såväl ekonomisk som ideell förening.
Av aktiebolagsregistrel respektive föreningsregistret framgår om ett ak-
   84


 


tiebolag eller en ekonomisk förening med rättslig verkan har upplösts. Prop. 1988/89:77 Ideella föreningar är inte föremål för offentlig registrering. Del måste därför alllid krävas ell visst mått av utredning innan man med tillräcklig Säkerhet kan konstatera om en sådan förening är upplöst och förutsätt­ningar därmed föreligger för att förordna god man. Det bör inte krävas att det framkommer positiva bevis på föreningens upplösning. Det räcker om det står klart att föreningen inte längre bedriver någon verksamhet och att del inte finns någon som är utsedd att företräda den.

Förordnande får ske om del inte går all utreda vilka som är bolagets, föreningens eller sammanslutningens rättsägare. En förutsättning är dock all kostnaderna för en likvidation i enlighet med särskilda bestämmelser om della inte står i rimligt förhållande till faslighetens värde. Detta rekvi­sit får närmast betydelse för aktiebolag och ekonomiska föreningar. De regler som finns i bolags- och föreningslagstiftningen om kompletterande likvidationsförfarande passar sällan när det har förflutit lång lid från upplösningen. Det blir framför allt i dessa fall dé nya reglerna bör komma ifråga.

Godmanskapet följer bestämmelserna i 11 kap. föräldrabalken och står således under bl.a. överförmyndarens tillsyn. Även i övrigt gäller samma regler som för godmansförvaltning i allmänhet. När det gäller avveckling­en av godmanskapet finns dock särskilda regler i andra stycket.

Andra stycket

Avsikten med ett förvaltningsuppdrag enligt första stycket är att möjliggö­ra en förrättning enligt FBL. Det är emellertid lämpligt att uppdraget inte automatiskt upphör i och med att förrättningen avslutas utan all det består så länge det finns egendom att förvalta. Samtidigt är det angelägel att en avveckling kommer till stånd.

Med hänsyn härtill föreskrivs att rätten skall fatta beslut om den fortsat­ta förvaltningen sedan förrättningen avslutats. 1 vissa fall kan det vara lämpligt alt godmanskapet avlöses av ett ordinärt likvidalionsförfarande. Så kan vara fallet när en rättsägare har gett sig till känna och framställt anspråk på egendomen eller denna visat sig ha sådant värde att ett ordinärt likvidationsförfarande kan genomföras. Som regel torde dock den gode mannens ansträngningar utmynna i att ell likvidationsförfarande inte kan genomföras. I sådant fall får rätten föreskriva att egendomen skall över­lämnas till allmänna arvsfonden.

4 kap. 15 §

Första stycket

Den i bestämmelsen föreskrivna skyldigheten att delge sakägarna ansök­
ningshandlingen har inskränkts i fall då förrättningen berör en onyttig
samfällighet och underrättelse har lämnats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbild­
ningslagen. Ändringen behandlas i specialmotiveringen till detta lagrum
saml i avsnitt 2.3.1.1 i den allmänna motiveringen.
                                 85


 


Andra stycket                                                               Prop. 1988/89:77

Stycket är nytt. Från första stycket har utan ändring i sak överförts bestäm­melsen alt byggnadsnämnden — om det finns anledning anta att förrätt­ningen kan handläggas utan sammanträde — skall underrättas om förrätt­ningen innan den avslutas.

4 kap. 17 §

Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell karaktär. Den har föranlelts av all uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

4 kap. 18 §

Första stycket

Paragrafen innehåller i sin tidigare lydelse bl.a. en föreskrift om hur kallelse till första sammanträdet skall ske när det är ovisst vilken av flera som är sakägare. Den bestämmelsen har överförts till 4 kap. 11 § andra stycket FBL i dess nya lydelse.

Andra stycket

Om den som är sakägare enbart på den gmnden att han har del i en onyttig samfällighet har underrättats enligt 6 kap. 7 § fastighetsbildningslagen skall han inte kallas till första sammanträdet. En bestämmelse härom har tagils in i ett nytt andra stycke. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i avsnitt 2.3.1.1. Se även specialmoliveringen lill 6 kap. 7§ FBL.

4 kap. 25 a, 29, 30 och 39 §§

Ändringarna är endast av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 4 kap. 17 § FBL.

4 kap. 42 §

Paragrafen upphävs. Som en automatisk följd härav blir i stället reglerna
om rättelse i 26 § förvaltningslagen (1986:223) tillämpliga i fråga om
rättelse i förrättningsakt. Möjligheterna till rättelse förändras inte. Där­
emot förenklas i vissa fall det formella förfarandet genom att skyldigheten
att underrätta part om åtgärden inte är obligatorisk. Part skall enligt
förvaltningslagens bestämmelse ges tillfälle att yttra sig om della inte är
obehövligt.
                                                                                      86


 


5 kap. 3 §                                                                    Prop. 1988/89:77

Första stycket

Till första stycket, vari anges all fastighetsägaren äger påkalla fastighets­reglering som rör hans fastighet, har fogats en föreskrift av innebörd alt även en samfällighetsförening får göra en sådan ansökan. Fömtsättningen för detta är dock all regleringen avser samfälld mark som står under föreningens förvaltning. Bestämmelsen korresponderar i>detta hänseende med 4 kap. 11 § första stycket andra meningen FBL. Samfällighetsföre­ningen är således bara behörig att ansöka om en sådan förrättning som innefattar marköverföring till eller från samfälligheten men inte en sådan reglering som går ut på alt förändra delaktigheten i samfälligheten.

Ansökan om förrättning fömtsätter beslut av föreningsstämman. Det krävs inte att beslutet fattas med kvalificerad majoritet enbart därför alt regleringen syftar till en minusjämkning. Först om det blir fråga om medgivande enligt 5 kap. 18 § 3 FBL krävs sådan majoritet (jfr allmänna motiveringen avsnitt 2.3.1.2 och specialmotiveringen till 5 kap. 18 § fjärde stycket).

5 kap. 5 §

Första stycket

En fastighetsreglering, som inte grundas på de berörda fastighetsägarnas medgivande, måste enligt vad som anges i detta stycke leda till en förbätt­ring av sökandens fastighet, det s. k. förbättringsvillkoret.

Genom ett tillägg till förevarande stycke görs undantag från förbättrings­villkoret i fall då en samfällighetsförening med stöd av 5 kap. 3 § FBL ansöker om fastighetsreglering. Förutsättningen är dock att samfälligheten inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastigheterna. Avsikten med tillägget är alt samfällighetsföreningar skall kunna ta initiativ till sanering av samfällighetsförhållandena. Frågan har i den allmänna moti­veringen behandlats i avsnitt 2.3.1.2.

5 kap. 10 §

Tredje stycket

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2) har behandlats ett förslag som gör det möjligt för fastighetsbildningsmyndigheten att vid fastighets­reglering särskilt förordna att en nyttjanderätt eller ett servitut skall fort­sätta att belasta den mark som genom regleringen övergår från en fastighet till en annan. Lagregler om detta återfinns i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § FBL.

Ett förordnande om rättighetens bestånd bör i vissa fall beaktas vid likvidvärderingen. Så är exempelvis fallet om rättigheten är av benefik karaktär eller när vederlaget betalats i förskott, så att tillträdaren inte kan påräkna någon framtida ersättning som svarar mot belastningen.

Likvidersättningen skall emellertid inte endast säkerställa rättvisekrav      87


 


mellan fastighetsägama utan också tillgodose bl.a. inteckningshavarnas Prop. 1988/89:77 intressen. Likvidersättningen får därför inte reduceras så att det medför skada för fordringshavare med bättre rätt än rättighetshavaren (jfr vad som gäller enligt 5 kap. 12 § Qärde stycket när likvidersättningen reduceras med ersättningen till rättighetshavare vilkas rätt enligt 7 kap. 29 § JB fallit bort). Den ersättning som inte motsvaras av likvidvärde skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåtgärden. Skulle fastighetsregle­ringen inte medföra någon vinst som kan täcka denna ersättning, bör regleringen inte komma till stånd eller i vart fall inte innefatta förordnande enligt 5 kap. 33 a § FBL. Är sålunda rättighetshavaren inte beredd att bära en i förhållande till egennyttan skälig del av kostnadema för minskningen i likvidvärdet innebär det att ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § inte kan komma till stånd.

5 kap. 17 §

I paragrafen regleras hur ersättning som avser samfälld mark skall betalas ut. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Vid en fastighetsreglering skall fastighetsbildningsmyndigheten i en avräk­ning mellan ägarna visa vad som skall tas emot eller utges i ersättning för varje fastighet (5 kap. 15 § FBL). Berör regleringen en samfällighet kom­mer avräkningen att avse delägarfastigheterna. I förevarande stycke fö­reskrivs ett avsteg från denna regel beträffande fall då en samfällighet förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1972:1150) om förvalt­ning av samfälligheter, SFL. Ersättning som avser den samfällda marken skall i dessa fall utbetalas lill föreningen.

Bakgrunden härtill är följande. En samfällighetsförening är enligt SFL en juridisk person, och den förvaltar självständigt samfälligheten. Enligt 51 § SFL är föreningen berättigad att sälja den samfällda marken. Den köpeskilling som därvid inflyter tillkommer i första hand föreningen — inte delägarna. Genom den ändrade lydelsen av 4 kap. 11 § första stycket FBL är samfällighetsföreningen sakägare i delägarnas ställe när en förrätt­ning berör den samfällda marken. På samma sätt som när föreningen säljer samfälld mark skall vid fastighetsreglering ersättning för mark som upphör att vara samfälld tillkomma föreningen. Någon redovisning i förrättnings-beslutet av hur ersättningen fördelar sig på delägarna erfordras inte. För­delningen är en intern föreningsangelägenhel.

Den betalningsskyldighet som uppkommer, om samfälligheten tillförs
mark, skall fullgöras av samfällighetsföreningen. Det medelsbehov som
därvid uppkommer får föreningen uttaxera från delägarna enligt vad som
föreskrivs i SFL.
                                                                               88


 


Andra stycket                                                               Prop. 1988/89:77

En samfällighetsförening är inte den enda ordnade förvaltningsformen som kan förekomma för en samfällighet. Förvaltningen kan också vara ordnad exempelvis genom ett av domstol enligt den numera upphävda bysamfällighetslagen (1921:299) fastställt reglemente eller genom en på bystämma eller liknande vald förvaltare. Någon sakägarställning enligt 4 kap. 11 § första stycket FBL uppkommer inte i sådant fall. Men har styrelsen eller förvaltaren befogenhet att uppbära medel för samfällighe­ten, får den i första stycket föreskrivna ordningen ändå tillämpas. 1 förhål­lande till gällande rätt innebär detta den förändringen all direktutbetal­ning till förvaltningsorganet blir huvudregel. Någon skyldighet för fastig­helsbildningsmyndigheten att i ersättningsbeslutet fördela ersättningen på delägarna föreligger inte, ulan detta blir en fråga för förvaltningsorganet. Delägare som anser sig förfördelade får därmed rikta sin kritik mot förvaltningsorganet.

En delägare kan emellertid begära att den ersättning som belöper på hans andel i samfälligheten skall betalas ut direkt till honom. I sådant fall åligger det fastighetsbildningsmyndigheten all i ersättningsbeslutet redovi­sa hur den totala ersättningen fördelar sig på delägarna. Delägare som anser att fördelningen är felaktig kan då överklaga själva ersättningsbeslu­tet. En begäran om individuell utbetalning innebär inte all ersättningen måste betalas ut individuellt till samtliga delägare. Ersättningen till andra delägare än den som begärt särskild utbetalning kan betalas ut till förvalt­ningsorganet.

Är förvaltningen ordnad på annat sätt än genom föreningsförvallning enligt SFL kan ersättning, som skall utgå för mark som tillförs samfällighe­ten, inte utdebiteras av förvaltningsorganet. Ersättningsskyldigheten åvi­lar varje delägare enskilt och efter hans andel i samfälligheten.

I andra stycket i tidigare lydelse fanns en föreskrift som innebar att om fastighetsbildningsmyndigheten föreskrivit att styrelse eller förvaltare för en samfällighet skulle uppbära ersättning för densamfällda marken, så var detta förvaltningsorgan också berättigat att vidta erforderliga indrivnings­åtgärder. Utan särskild föreskrift måste anses gälla att den som enligt avräkning är berättigad till betalning också kan vidta indrivningsåtgärder. Bestämmelsen har därför nu utgått.

Tredje stycket

Om en fastighet har del i en samfällighet som minskar i värde genom en
förrättningsåtgärd, påverkar värdeminskningen också fastigheten. Enligt
5 kap. 16 § FBL skall fastighelsbildningsmyndigheten i vissa fall förordna
att ersättning till följd av värdeminskning genom förrättningsbeslut skall
säkerställas för de fordringar som berörda fastigheter svarar för. Ford­
ringsägarnas skydd enligt denna bestämmelse måste gälla även om ersätt­
ning för värdeminsking enligt första eller andra stycket skall utbetalas
direkt till en samfällighetsförening eller ett förvaltningsorgan. Innan en
       89


 


samlad utbetalning sker skall därför, om detta krävs med hänsyn lill Prop. 1988/89:77 bestämmelsen i 5 kap. 16 § FBL, ersättningsbeloppet räknas fram för fasligheter som svarar för fordran. Detta undanlag innebär dock inte att något belopp skall utbetalas till en enskild delägare. Vad som inte betalas ut lill panthavaren skall således enligt huvudregeln utbetalas till samfällig­hetsföreningen eller förvaltningsorganet.

5 kap. 18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser mellan sak-ägama vid en fastighetsreglering.

Fjärde stycket

Genom ett nytt fjärde stycke klargörs att ett medgivande eller samtycke som rör samfälld mark under föreningsförvallning skall lämnas av samfäl­lighetsföreningen. Det är således föreningen och inte delägarna som är sakägare. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motive­ringen.

Samfallighetsföreningens behörighet att lämna medgivande avser också det fallet att regleringsåtgärden beträffande någon av delägarfaslighetema innefattar ett avsteg från faslighetsskyddet enligt 5 kap. 8 § FBL. Eftersom medgivandet då innebär överlåtelse av mark, krävs stämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (51 § SFL). Föreningens befogenhet skall bedömas enligt förvaltningsreglerna i SFL, och då när­mast enligt 19 §. Enligt den bestämmelsen skall föreningen tillgodose med­lemmarnas gemensamma bästa men också i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intressen.

5 kap. 30 a §

Ändringen är av redaktionell karaktär. Den har föranletts av att uttrycket talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

5 kap. 30 b §

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servitut upphör att gälla i mark som genom fastig­hetsreglering förs över från en fastighet lill en annan. Särskilda bestämmel­ser i denna fråga saknas nu.

1 första meningen föreskrivs att rättigheten upphör vid den tidpunkt då tillträde skall ske enligt 5 kap. 30 eller 30 a § FBL.

En skyldighet för rättighetsinnehavaren att avträda vid den tidpunkt då
marktillträdet sker enligt nämnda lagmm kan ibland vara oläglig och också
   90


 


i vissa fall ge rätt till ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL. Prop. 1988/89:77 Ofta kan olägenheten undanröjas eller begränsas genom alt skyldigheten att avträda rättigheten flyttas fram. Bestämmelsen ger utrymme för att fastighelsbildningsmyndigheten meddelar särskilda föreskrifter om detta. Någon lidsgräns för sådan framflyttning av avträdesskyldigheten anges inte. Bestämmelsen i 5 kap. 30 § att tillträde inte utan särskilda skäl skall bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgiften om regleringen infördes i fastighetsregistret bör dock kunna tillämpas analogt.

För jordbruksarrende meddelas i andra meningen en särskild regel, som i många fall automatiskt flyttar fram tidpunkten för avträde. Vid jord­bruksarrende infaller denna tidpunkt tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatorn erhöll underrättelse om att regleringen påkallats. Eftersom tiden räknas från den dag arrendatom fick underrättelse om regleringen, kan det många gånger vara lämpligt att han på ell tidigt stadium delges ansökan om fastighetsregleringen. Möjligheten för fastighetsbildningsmyndigheten att meddela särskild föreskrift i fråga om tidpunkten för avträde står öppen också när det gäller jordbuksarren-de.

Bestämmelsen i denna paragraf gäller när det är fråga om en rättighet som upphör i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 29 § JB. Den gäller däremot inte när ett servitut eller en oflficialnyltjanderätt upphävs genom fastighetsbildningsbeslutet. I sådana fall gäller 5 kap. 30 § fastighetsbild­ningslagen i fråga om den tidpunkt då rättigheten inte längre får utövas.

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut i fråga om tidpunkten för rät­tighetshavarens skyldighet att avträda får överklagas särskilt. En bestäm­melse härom finns i 15 kap. 2 § första stycket 3 FBL.

5 kap. 33 a §

Paragrafen är ny. Den innebär vissa undantag från regeln i 7 kap. 29 § JB om den inverkan på avtalsrättigheter som en fastighetsreglering har. Frå­gan har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.2.2 och 2.3.2.3.

Första stycket

I första meningen anges under vilka förutsättningar fastighelsbildnings­myndigheten får förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som byter faslighetstillhörighet genom fastighetsreglering. Fömtsättningen för ett så­dant förordnande är att någon sakägare begär åtgärden samt att denna är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

I många fall är syftet med en fastighetsreglering att tillträdaren skall
kunna la det överförda markområdet i besittning fullt ul. Så är exempelvis
fallet när fastighetsregleringen är påkallad med hänsyn till ändrad markan­
vändning. Om besiltningstagandet skulle förhindras eller begränsas på ett
avgörande sätt genom ett fortsatt utnyttjande av nyttjanderätten, får ett
91


 


förordnande inte meddelas. Om det av någon anledning skulle kunna. Prop. 1988/89:77 accepteras att en rättighet kvarstår under en begränsad tid men syftet med regleringen gör det nödvändigt att rättigheten senare upphör, bör lösning­en åstadkommas genom ett beslut om avträdestidpunkten och inte genom ett förordnande om nyiljanderättens bestånd. Regler om avträdestidpunk­ten finns i 5 kap. 30 b § FBL.

Att den begärda åtgärden är lämpligt måste prövas med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen. Dessa sammanfaller i fall då förrätt­ningshandläggningen kan underlättas genom ett förordnande. Förenkling­ar uppnås om rättighetshavarens ställning inte påverkas och denne därför inte behöver delta i förrättningen. Om rättigheten består, slipper fastig­hetsbildningsmyndigheten också pröva de många gånger besvärliga ersätt­ningsfrågorna. Det kan vidare vara av intresse för sökanden alt ersätt­ningsfrågorna inte aktualiseras, eftersom båtnaden av regleringen därige­nom förbättras. I vissa fall kan en marköverföring, som annars skulle ha varit förbjuden enligt regeln om byggnadskydd i 5 kap. 7 § fastighetsbild­ningslagen, genomföras med stöd av ett förordnande att nyttjanderätts­havaren skall ha fortsatt rätt lill den mark som tas i anspråk för byggnaden. Slutligen betyder ett förordnande att regleringen inte får en sådan avtals-brytande effekt som i många fall kan vara oskälig mot en enskild nyttjan­derältshavare. Dessa och andra omständigheter kan tala för att den begär­da åtgärden är lämplig.

Mot de fördelar för främst enskilda intressen som kan följa av ett förordnande måste emellertid också de olägenheter ställas som den begär­da åtgärden kan medföra. Om rättigheten inte utövas bara inom regle­ringsområdet, leder förordnandet till att rätlighetsbelastningen fördelas på flera fastigheter. Detta saknar betydelse när fastigheterna är i en och samma ägares hand men kan annars innebära en viss olägenhet för såväl fastighetsägarna som nyttjanderättshavaren. Andra omständigheter av främst enskilt intresse som skall vägas in i lämplighetsprövningen kan framgå av nyiljanderättens beskaffenhet, upplåtelseavtalels innehåll samt förhållandet mellan upplåtaren och nyttjanderättshavaren. Det allmänna intresse som skall beaktas hänför sig främst lill den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. FBL. Ell förordnande får inte motverka syftet med dessa bestämmelser. Det kan i detta sammanhang också anmärkas alt servitut enligt 14 kap. 4§ JB inte längre får upplåtas för skogsfång och bete. Med hänsyn till della kan det så gott som aldrig anses lämpligt från allmän synpunkt att äldre servitut för sådana ändamål genom särskilt förordnande får kvarstå i mark som överförs genom en reglering.

Styckets andra mening innehåller en särskild regel beträffande besitt­
ningsskyddade arrenden. Regeln innebär att fastighetsbildningsmyndighe­
ten — om arrendatorn begär det och har beaktansvärda skäl — skall
förordna att arrendet skall bestå i del överförda markområdet även om
åtgärden i och för sig skulle motverka syftet med regleringen. Ett förord­
nande får dock inte i väsentlig mån motverka delta syfte. Möjligheten att
förordna om arrendets bestånd är således beroende av en avvägning mel­
lan arrendatorns intresse av fortsatt arrende och regleringsinlresset, som i
dessa fall ofta torde vara att skapa en mer rationell indelning i bruknings-
   92


 


enheter. Sådana rationaliseringssynpunkter kan i andra sammanhang till- Prop. 1988/89:77 mätas sådan betydelse att en arrendalors rätt till förlängning av arrendet får vika (9 kap. 8 § första stycket 4 JB). På motsvarande sätt bör ett förordnande om fortsatt arrende vid marköverföring genom fastighetsreg­lering i allmänhet inte meddelas när omständigheterna är sådana att jord­ägaren hade varit berättigad att bryta besittningsskyddet i en förlängnings­tvist, om della hade varit nödvändigt för att åstadkomma en bättre arron-dering av marken.

Andra stycket

Meddelas ett förordnande om arrendets bestånd i det överförda markom­rådet innebär detta alt upplåtelsen gäller mot den tillträdande faslighels-ägaren på oförändrade villkor. Ell befintligt besittningsskydd kvarstår exempelvis, och arrenderätten kan därför komma att bestå i regleringsom­rådet även efter utgången av den löpande avtalsperioden. Vill lilllrädaren att arrendet skall upphöra, måste han säga upp arrendet i enlighet med vad som är föreskrivet saml åberopa sådana omständigheter som är ägnade att bryta besittningsskyddet. Frågor om föriängning efter arrendeperiodens utgång prövas på sedvanligt sätt av arrendenämnden.

Genom ett förordnande övertar lilllrädaren de rättigheter och förpliktel­ser som tillkommit upplåtaren i enlighet med upplålelseavlälet. Rättsverk­ningarna av förordnandet blir således desamma som om marken hade bytt ägare genom ett köp vid vilket nyttjanderätten förbehållits.

Alt förordnandet skall ha samma verkan som om området överlåtits innebär bl.a. att lilllrädaren i princip inte blir bunden av annat än sådant som han har fåll kännedom om. Upplåtaren måste således delge lilllräda­ren såväl skriftliga upplålelsehandlingar som muntliga överenskommelser för att undgå skadeståndsansvar.

När en rättighet genom förordnandet skall utövas på två fastigheter med skilda ägare kan det finnas behov av att jämka avtalsvillkoren. Löpande vederlag måste exempelvis fördelas mellan ägarna i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 28 § JB. Även i andra avseenden kan uppdelningen av rättigheten förutsätta en jämkning av avtalsvillkoren. Det bör här anmär­kas att en jämkning inte får innebära att vederlaget eller upplåtelsetidens längd m.m. förändras. De justerade avtalsvillkoren skall från nyttjande-rätishavarens synpunkt i princip motsvara de tidigare gällande.

I specialmoliveringen till första stycket har framhållits att en fördel med
ett förordnande kan vara all förrättningen då i vissa fall kan handläggas
utan att nyttjanderättshavaren behandlas som sakägare. Ett stöd för en
sådan handläggning ges i sista meningen. Där uttalas att förordnande får
meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det är uppenbart
all åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande även i övrigt
framstår som opåkallal. Delta innebär all nyttjanderättshavaren ofta kan
lämnas helt utanför förrättningshandläggningen. Att så mera undantagsvis
kan bli fallet när avtalet måste jämkas säger sig självt. Att nyttjanderätts­
havaren inte helt kan lämnas utanför behöver emellertid inte betyda all
han måste kallas lill sammanträde. Är jämkningen till förmån för honom
       93


 


kan det ofta räcka med att han bereds tillfälle att yttra sig, så alt säkerhet     Prop. 1988/89:77 nås om att upplåtelsevillkoren är ordentligt och allsidigt utredda.

Tredje stycket

Ett förordnande enligt första stycket skall las upp i fastighetsbildningsbe-slulet. Detta är nödvändigt av olika skäl. Förordnandet har betydelse för likvidvärderingen enligt 5 kap. 10 § FBL. Fastighetsbildningsbeslutet lig­ger till grund för denna värdering. Ett förordnande har också betydelse vid tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 30 § JB om jämkning eller uppsäg­ning av upplåtelseavtalet. Sluligen måste det slå klart all ett förordnande kommer till stånd i och med att faslighetsbildningsbeslutet meddelas, om det skall vara möjligt att handlägga förrättningen ulan att betrakta rättig­hetshavaren som sakägare.

Genom att förordnandet skall tas in i fastighetsbildningsbeslutet står det klart att ett förordnande — och därmed också avsaknaden av ett förord­nande — kan överklagas enligt de regler som gäller för talan mot fastighels-bildningsbeslul.

1 sista meningen anges att inskrivningsmyndigheten skall underrättas om ett förordnande som berör en inskriven rättighet. Om inskrivning av rättigheten i den fastighet som efter regleringen är belastad finns en före­skrift i 23 kap. 9 § JB (jfr även avsnitt 2.3.2.2 i den allmänna motivering­en).

5 kap. 34 §

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf om vem som är sakägare vid fastighetsreglering har förts över till 4 kap. 11 § FBL.

Paragrafen, som nu har nytt innehåll, behandlar frågan om upphävande eller ändring av nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller annan ivångsrätt, s. k. officialnytljanderätter.

För att en officialnyttjanderätt skall få upphävas krävs först och främst att det är uppenbart att rättigheten inte längre behövs. Detta rekvisit är inte uppfyllt bara av den anledningen att rättigheten inte utövas när frågan om upphävandet aktualiseras. Som en ytterligare förutsättning måste gälla att man inte kan förutse något framlida behov av att rättigheten tas i bruk.

Ett upphävande förutsätter vidare att åtgärden sker i samband med annan faslighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna. 1 detta hänseende föreligger således överensstämmelse med vad som enligt 7 kap. 9 § FBL gäller för vissa servitut.

Nyttjanderättshavaren skall alltid beredas tillfälle att yttra sig i frågan om rättigheten behövs eller inte.

All en officialnyttjanderätt kan upphävas bara när den är obehövlig
innebär alt frågan om ersättning till nyttjanderättshavaren som regel inte
aktualiseras. Den ersättningsregel som annars skulle ha haft tillämpning är
5 kap. 12 § FBL, vilken förutsätter all skada uppkommit. Nytijanderätls-
      94


 


havaren kan således inte räkna sig till godo någon del av den vinst som     Prop. 1988/89:77 fastighetsägaren gör genom att belastningen upphävs — en belastning som en gång berättigat fastighetsägaren till en expropriationsersättning i ett för allt för en upplåtelse som sträcker sig över obestämd tid.

Någon vederlagsjämkning enligt 7 kap. 30 § JB blir inte heller aktuell. Utger nyttjanderättshavaren vederlag till ägaren för rättigheten på det område som är föremål för fastighetsbildningsåtgärd, får han fömtsättas ha behov av rättigheten. Förutsättningar för att upphäva nyttjanderätten med stöd av den föreslagna föreskriften föreligger inte då.

Inte heller när vederlaget utgjorts av en engångsbetalning vid rättighe­tens instiftande föreligger skäl att göra det möjligt att jämka vederlaget. Engångsvederlaget avser visserligen ett nyttjande av rättigheten för all framtid. När nyttjanderätten inte längre behövs saknar den emellertid värde, och engångsvederlaget får anses förbmkat.

Det bör anmärkas att upphävande av en officialnyttjanderätt inte inne­bär att äganderätten lill byggnader och anläggningar som är lös egendom övergår på fastighetsägaren. Nyttjanderättshavaren får i stället — om inte en överenskommelse om övertagande träffas — anses ha skyldighet att forsla bort sin egendom. Kostnaderna för detta bör kunna ersättas som personlig skada enligt 5 kap. 12 § FBL.

I andra meningen föreskrivs att fastighetsbildningsmyndigheten får be­sluta om ändring av en officialnyttjanderält. Vad som innefattas i begrep­pet ändring får i det hänseendet anses vara detsamma som gäller enligt 7 kap. 3 § första stycket FBL i fråga om servitut. Där föreskrivs att ändring av servitut kan avse begränsning, flyttning eller annan ändring av det område där servitutet utövas samt meddelande av nya eller ändrade före­skrifter som föranleds därav. Belastningen får dock inte minskas eller ökas i nämnvärd mån.

En ändring av officialnyttjanderätt fömtsätter att ändamålet med fastig­hetsbildningen inte motverkar syftet med tvångsupplåtelsen.

När det gäller frågan om ändringen är tillåten eller ej måste nyttjande-räiishavarens uppfattning väga tungt. Någon vetorätt för denne föreligger dock inte.

6 kap. 6 §

Första stycket

Sker marköverföring genom fastighetsreglering, skall den värdeförändring
som sker mellan fastigheterna utjämnas genom ersättning i pengar eller
annat vederlag. Värderingen ankommer på fastighelsbildningsmyndighe­
ten, som också har att fastställa ersättningen (5 kap. 10 § FBL). I gällande
rätt finns ett undantag från denna officialprövning. Vid marköverföring
från en samfällighet skall, enligt 6 kap. 6 § FBL, ersättning ex officio bara
fastställas för sådan andel i marken som har ett inte obetydligt värde. En
delägare, som bara är berättigad till en obetydlig ersättning för sin andel i
samfälligheten, måste således själv framställa ett ersättningsyrkande.
I lagen preciseras nu den värdegräns vid vilken del ankommer på fastig-
     95


 


hetsbildningsmyndigheten att utan yrkande fastställa ersättning för en     Prop. 1988/89:77 fastighets andel i samfälld mark som överförs genom förrättningen.

En koppling sker till basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmänna försäkringar. Avgörande är det basbelopp som gällde året innan förrätt­ningen inleddes.

Andra stycket

I vissa fall skall, i enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.3.1.2, ersättning för samfälld mark som fördelas genom fastighetsreglering inte fastställas separat för varje fastighet som har del i samfälligheten utan i en post (5 kap. 17 § FBL). Vad som föreskrivs i första stycket om fastighels-bildningsmyndighetens skyldighet att fastställa ersättning till enskild del­ägare vid fördelning av samfälld mark kan uppenbarligen inte tillämpas i sådana fall. I andra stycket — som i denna del saknar motsvarighet i gällande rätt — föreskrivs därför att bestämmelsen om yrkande såsom fömtsättning för ersättning för samfälld mark inte gäller när förvaltningen ankommer på en samfällighetsförening eller när ersättningen enligt 5 kap. 17 § FBL skall betalas till någon som företräder delägama.

I gällande lydelse innehåller andra stycket en bestämmelse om skyldig­het för fastighetsbildningsmyndigheten att särskilt underrätta delägama om deras rätt att framställa ersättningsanspråk. Bestämmelsen har nu upphävts med hänsyn till den nyordning beträffande delgivningsförfaran­det som framgår av den nya paragrafen 6 kap. 7 § FBL.

6 kap. 7 §

Paragrafen är ny. I den allmänna motiveringen har den behandlats i avsnitt 2.3.1.1.

Första stycket

Bestämmelsen ger möjlighet till en förenklad handläggningsordning i vissa fall då en faslighetsbildningsåtgärd berör samfälld mark. Del normala delgivningsförfarandet kan således ersättas med en underrättelse om för­rättningen till någon eller några delägare, om del är uppenbart att ersätt­ning enligt 6 kap. 6 § första stycket FBL inte behöver fastställas. Om det behövs särskilda utredningsinsatser för att klarlägga om det angivna värde­rekvisitet är uppfyllt eller ej, saknas del i allmänhet anledning att frångå det ordinarie handläggningsförfarandet. Föreligger det tveksamhet beträf­fande en dominerande delägare medan det är alldeles uppenbart att offi­cialprövning inte kan komma i fråga när det gäller övriga delägare, måste samtliga delges kallelse i vanlig ordning.

Vem eller vilka som helst inom delägarkrelsen kan, med ett undantag,
väljas ut som mottagare av underrättelsen. Mollagaren får inte vara sak­
ägare i förrättningen på annan gmnd än i sin egenskap av delägare i
samfälligheten. Han får således inte ha intressen som kan slå mot övriga
     96


 


delägares. Detta är typiskt sett fallet om han äger en fastighet till vilken     Prop. 1988/89:77 den samfällda marken skall överföras. Valet av mottagare bör om möjligt göras så att uppgift om förrättningen får största möjliga spridning.

Den eller de sakägare som mottar underrättelsen intar inte härigenom någon särställning i förhållande lill övriga delägare. Även de som inte formellt underrättats om förrättningen är således sakägare och får föra talan för sin andel i samfälligheten. De som mottagit underrättelsen får inte enbart på denna grund rätt att föra talan för övriga delägare. Härför krävs i vanlig ordning fullmakt.

Enligt 14 kap. 4 § andra stycket FBL kan en förrättning genomföras ulan sammanträde, såvida stridiga intressen inte föreligger. Krävs inte sam­manträde, skall dock ansökningshandlingarna enligt 4 kap. 15 § FBL del­ges samtliga sakägare. Eftersom utgångspunkten för del föreslagna under-rätlelseförfarandel är att delägarna i en onyttig samfällighet med ringa ekonomiskt värde inte har några egentliga intressen att bevaka i en förrätt­ning som innebär att mark överförs från samfälligheten, saknas det anled­ning att dessa sakägare delges ansökningshandlingarna. Genom underrät-lelseförfarandet är i detta fall rimliga krav på rättssäkerhet tillgodosedda. Av samma skäl saknas det anledning att kalla dessa sakägare till första sammanträde när sådant skall hållas. Ett undantag från skyldigheten all delge ansökningshandlingarna har därför tagits in i 4 kap. 15 § FBL och ett undanlag från kallelseskyldighelen i 4 kap. 18 § första stycket FBL.

I detta sammanhang bör dock anmärkas all en delägare i en samfällighet skall delges kallelsen, om han efter del underrättelse enligt 6 kap. 7 § lämnats har framställt ett yrkande eller på annat sätt visat sig ha ett intresse i saken.

Andra stycket

Den förenklade handläggningsordning som föreskrivs i första stycket får inte tillämpas när samfälligheten används av delägarna för ett gemensamt ändamål. I sådant fall kan de nämligen ha ett intresse i samfälligheten även om detta inte är av ekonomisk art. Samtliga delägare skall således i vanlig ordning beredas tillfälle att föra sin talan när det inte rör sig om en onyttig samfällighet.

Med gemensamt ändamål skall i detta fall förstås inte bara det ändamål för vilket samfälligheten ursprungligen har inrättats. För all ändamålet skall anses som gemensamt förutsätts dock att samfälligheten är lill nytta för flera delägare, även om den inte behöver vara till nytta för samtliga eller ens för ett flertal.

Med användning för gemensamt ändamål får också jämställas del fallet att delägarna mot vederlag har upplåtit nyttjanderätt lill marken. Däremot är det inte fråga om gemensamt ändamål, om någon delägare eller annan utan formell upplåtelse brukar marken. Det ligger dock i sakens natur att den som i sådant fall är brukare på vanligt sätt måste beredas tillfälle att föra sin talan i förrättningen.

Del förenklade underrällelseförfarandel kan inte komma till använd-         97

7    Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77


ning när samfälligheten förvallas av en samfällighetsförening. Delta följer     Prop. 1988/89:77 av att fastighelsbildningsmyndigheten i sådana fall inte med stöd av 6 kap. 6 § första stycket FBL kan underlåta att pröva ersättningsfrågan (6 kap. 6 § andra stycket FBL).

7 kap. 5 §

Paragrafen handlar om upphävande av servitut.

Tredje stycket

Stycket är nytt och innebär att servitut, som måste anses övergivet, under vissa omständigheter får upphävas utan att ägaren av den härskande fastigheten bereds tillfälle att föra sin talan i förrättningen. Frågan har behandlats i avnsill 2.3.2.7 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen anknyter lill andra meningen i andra stycket. Där anges att ett servitut får upphävas, om del inte utövats under avsevärd tid och omständigheterna även eljest är sådana alt det måste anses övergivet. Föreskriften om upphävande utan servitutshavarens hörande gäller såle­des bara när dessa rekvisit är uppfyllda. Den får inte tillämpas när servitu­tet fortfarande utövas, även om omständigheterna skulle vara sådana att upphävandet kan ske utan alt serviiutshavaren blir berättigad lill ersätt­ning.

Som ett ytterligare rekvisit för tillämpning av den förenklade handlägg­ningsordningen anges att det är uppenbart att upphävandet av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde. Detta rekvisit har — med hänsyn till det som tidigare uttalats — för det mesta inte någon självstän­dig betydelse. Det kan emellertid undantagsvis tänkas att just förekomsten av ett servitut, som ännu inte behövt utnyttjas och därför vid första påseende framstår som onyttigt, kan ha betydelse för att trygga en framtida ändamålsenlig markanvändning. Upphävs ett sådant servitut, kan del inte uteslutas all det kan påverka den härskande fastighetens värde.

Att ägaren av den härskande fasligheten inte behöver beredas tillfälle att yttra sig i förrättningen innebär inte att han saknar ställning som sakägare.

7 kap. 12 §

Paragrafen är ny. Den har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.8.

1 2 kap. 5 § FBL ges bestämmelser om vilken inverkan på servitut eller annan särskild rättighet som en fastighetsbildning har när denna gäller den härskande fastigheten. Genom sin placering i 2 kap. har bestämmelsen tillämpning vid all fastighetsbildning. Den kompletteras dock av särskilda bestämmelser såvitt gäller avstyckning (10 kap. 4 §) och klyvning (11 kap. 5 §), bestämmelser som ger utrymme att under förrättningen bestämma om avvikelse från huvudregeln.

Den nya paragrafen innebär att fastighetsbildningsmyndigheten vid fas­
tighetsreglering får bestämma all rättigheten skall höra till annan faslighet
   98


 


än som eljest automatiskt skulle följa av 2 kap. 5 § FBL. Detta kallas att     Prop. 1988/89:77 servitutet disponeras.

Ägaren av den tjänande fastigheten blir inte sakägare i förrättningen med anledning av alt servitutet disponeras. Åtgärden får nämligen inte innebära någon förändring med avseende på servitutsbelastningen.

Både avtalsservitut och officialservitut kan disponeras. När det gäller de senare föreskrivs inte någon inskränkning med avseende på sådana vallen­rättsliga servitut och anläggningsserviiul som omtalas i 7 kap. 9 § FBL.

7 kap. 13 §

Paragrafen är ny. Den möjlighet som fastighelsbildningsmyndigheten en­ligt 5 kap. 33 a § FBL har all förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som vid fastighetsreglering överförs från en fastighet till en annan skall, på sätt som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2), också föreligga vid avtalsservitut. Paragrafen innehåller en föreskrift om della.

8 kap. 7 §

Andra stycket

Ändringen innebär att andra stycket upphävs. I 4 kap. 11 § tredje styc­ket har införts en generell bestämmelse om fastighetsägares upplysnings­plikt vid fastighetsbildning. Förevarande bestämmelser, som enbart gällt inlösenfallet, behövs därför inte längre.

14 kap. 2 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om handläggning vid fastighelsbestämning. Eftersom den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 42 § om självrätlelse har upphävts har också hänvisningen till detta lagrum utgått, vilket innebär att självrättelse skall ske enligt bestämmelserna i 26 § förvaltningslagen.

14      kap. 8 §

Andringen är endast redaktionell. Den är föranledd av all uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

15      kap. 2 §

Paragrafen anger de fall då fastighetsbildningsmyndighelens beslut skall överklagas särskilt.

Första stycket

I 5 kap. 30 § FBL finns föreskrifter om tillträde. Ett beslut om tillträde

enligt nämnda paragraf är att betrakta som ett förordnande om fastighets-      99


 


bildningsbeslulets verkställande i visst hänseende. Förordnandet får inte     Prop. 1988/89:77 överklagas särskilt. En överprövning kan således ske bara i samband med att själva avslutningsbeslutet överklagas.

1 avsnitt 2.3.2.4 har föreslagils en särskild bestämmelse om tidpunkten för en rättighetshavares skyldighet all avträda mark som lill följd av fastighetsreglering upphör att vara belastad av rättigheten. Bestämmelsen är intagen i 5 kap. 30 b § FBL.

Vad som gäller i fråga om rätten att överklaga ett tillträdesbeslut enligt 5 kap. 30 § FBL passar inte för ett beslut om rättighetshavarens skyldighet att avträda mark. En fastighetsägare som är missnöjd med tillträdesbeslu-tel kan få tillträdet förskjutet genom att klaga på fastighetsbildningsbeslu­tet. En rättighetshavare kan däremot sällan anföra någon saklig grund för en talan mot själva fastighelsbildningsbeslulel. Han bör därför i stället ges möjlighet all överklaga ett beslut enligt 5 kap. 30 b § FBL särskilt. En sådan möjlighet har införts genom ett tillägg lill förevarande stycke punkt 3.

Del bör uppmärksammas att den föreslagna ändringen formulerats så att också ell beslut varigenom fastighetsbildningsmyndigheten vägrat bi­falla en framställan om särskild avlrädestidpunkt kan överklagas. Rättig­hetshavaren kan sålunda överklaga även när tidpunkten för hans skyldig­het all avträda marken sammanfaller med den lilllrädestidpunkt som gäller för fastighetsägarna enligt 5 kap. 30 § FBL.

I första stycket (punkt 5) har vidare gjorts en ändring med avseende på vad som föreskrivs beträffande överprövning av beslut om rättelse enligt 4 kap. 42 § FBL. Ändringen är en följd av att den sistnämnda paragrafen upphävs (avsnitt 2.4.2).

Till första stycket har även fogats en ny punkt (punkt 9) som innebär att ett beslut av faslighetsbildningsmyndighelen att avvisa ett överklagande kan överklagas särskilt. Bestämmelsen motiveras av nyordningen beträf­fande ingivande av skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Andra stycket

Ändringen innebär att ett överklagande skall ges in lill faslighetsbildnings­myndighelen. Skälen härtill har redovisats i avsnitt 2.4.1. Där har även förfarandet vid faslighetsbildningsmyndighelen med anledning av över-klagandel berörts. Se även specialmotiveringen till 15 kap. 12 § FBL.

15 kap. 3-7 §§

De sakliga ändringarna är föranledda av nyordningen att skrivelse med överklagande skall ges in till fastighelsbildningsmyndigheten i stället för lill fastighetsdomstolen. Se även specialmotiveringen lill 15 kap. 2 § andra stycket.

De redaktionella ändringarna är föranledda av att ullrycken besvär och
talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.
                   100


 


15 kap. 10 §                                                                 Prop. 1988/89:77

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastighelsregistermyndighetens möjligheter att ta initiativ för att förhindra att fastighetsregistreringen blir oriktig till följd av fel eller oklarhet i en förrättning. Den särskilda bestäm­melsen om självrätlelse i 4 kap. 42 § FBL upphävs nu. En sådan åtgärd skall i fortsättningen vidtas enligt vad som föreskrivs i 26 § förvaltningsla­gen (1986:223). I förevarande paragraf hänvisas därför till del sistnämnda lagrummet.

Ändringen i andra stycket är endast redaktionell. Se specialmolivering­en till 15 kap. 3-7 §§ FBL.

15 kap. 11 §

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmoliveringen till 15 kap. 3-7 §§ FBL.

15 kap. 12 §

Paragrafen är ny. Den ersätter delvis bestämmelserna i 16 kap. I §.

Första stycket

Med den nya förvaltningslagen (1986:223) gäller som grundregel vid över­klagande av en förvaltningsmyndighets beslut att den handling i vilken överklagandet sker skall ges in till beslutsmyndighelen. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) framgår att denna ordning även skall gälla fastighetsbildningsmyndighetens beslut, vilket föranlett ändring i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket FBL.

Nyordningen innebär att det ankommer på fastighelsbildningsmyndig­heten att pröva om överklagandet har skett i rätt lid och på föreskrivet sätt. Denna prövning ankom tidigare på fastighetsdomstolen. Bestämmel­sen om detta fanns i 16 kap. 1 §, dvs. i kapitlet om förfarandet vid fastighetsdomstolen. Att prövningen nu flyttats lill fastighelsbildnings­myndigheten har motiverat all bestämmelsen överförts lill 15 kap. Beträf­fande fastighetsbildningsmyndighetens handläggning av en skrivelse med överklagande hänvisas lill vad som gäller för tingsrätt enligt 52 kap. 2 och 4 §§ RB.

Föreskrift om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten finns i 10 § förvaltningslagen.

Om ett överklagande har kommit in för sent skall faslighetsbildnings­myndighelen med tillämpning av 52 kap. 2 § RB avvisa den. Beslutet att avvisa överklagandet kan i sin tur överklagas. En bestämmelse om det har tagits in i 15 kap. 2 § första stycket 9 FBL.

Fastighelsbildningsmyndigheten skall utan dröjsmål översända skrivel­
sen och handlingarna i ärendet till fastighetsdomstolen. Om överklagandet
innehåller ett inhibitionsyrkande, bör faslighetsbildningsmyndighelen inte
    101


 


avvakta all liden för överklagande löper ut utan genast sända in överklä-     Prop. 1988/89:77 gandet.

Andra stycket

En myndighet får i vissa fall ompröva sina beslut. Bestämmelser om detta finns i 27 —28§§ förvaltningslagen. I enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.4.1 anges emellertid i förevarande stycke att fastighetsbildnings­myndigheten inte skall kunna ompröva sina beslut.

16kap. 1§

Paragrafen har fått en ändrad lydelse till följd av den nya ordningen för ingivande av en skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Första meningen har ersatts med en ny bestämmelse i 15 kap. 12 § första stycket FBL.

Andra meningen reglerade tidigare vad som skulle gälla om en besvärs­skrivelse felaktigt gavs in lill beslutsmyndighelen. Nu regleras i stället vad som gäller om skrivelsen med överklagandet felaktigt ges in till överinstan­sen, fastighetsdomstolen. Domstolen skall inte pröva om överklagandet skett i rätt tid. Denna prövning ankommer nu på fastighetsbildningsmyn­digheten. Domstolen skall därför översända skrivelsen till denna myndig­het med anteckning om när den kom in till domstolen.

16 kap. 2 §

Ändringen är endast redaktionell. De har föranlelts av alt uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

16 kap. 3 §

Paragrafen reglerar frågan om fastighetsdomstolens skyldighet att kommu­nicera besvärsinlagan och att vidta andra förberedande åtgärder, såsom särskilt sammanträde (andra stycket).

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen lill 16 kap. 2 § FBL.

Tredje stycket

Detta stycke, som är nytt, reglerar frågan i vilken utsträckning ett till
fastighetsdomstolen överklagat faslighetsmål får avgöras vid sådant sär­
skilt sammanträde som anges i andra stycket. Uppnår sakägarna och
övriga taleberätligade en överenskommelse under sammanträdet om hur
det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras under sammanträ­
del i enlighet med överenskommelsen. En förutsättning är dock att över-
   102


 


enskommelsen inte strider mot de övriga villkor som gäller för fastighets-     Prop. 1988/89:77 bildningsålgärden. Överenskommelsen skall således prövas i sak av fastig­hetsdomstolen.

Vid det särskilda sammanträdet är fastighetsdomstolen domför med en ensam lagfaren ledamot. Att domstolen i denna sammansättning får avgö­ra målet i sak under nyss angivna förutsättningar framgår av lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, 4 § andra stycket.

16 kap. 9, 11, 12 och 15 §§

Ändringarna är endast redaktionella. De har föranlelts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

11 kap. 1§

Ändringen är endast redaktionell. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

17 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överprövning av fastighetsdom­stolens beslut.

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 17 kap. 1 § FBL.

Andra stycket

Uppräkningen av de fall där fastighetsdomstolens beslut inte får,överkla­gas har kompletterats med en hänvisning till 15 kap. 2 § första stycket 9.

Med den nya ordning för ingivande av besvärshandling som införts (se avnsill 2.3.2) har det tillkommit ytterligare en instans. Genom förevaran­de bestämmelse inskränks prövningen av om ett överklagande skett i rätt lid lill två instanser, fastighelsbildningsmyndigheten och fastighetsdom­stolen.

18 kap. 1 §och 19 kap. 3 §

Ändringarna är av redaktionell karaktär.  Se specialmotiveringen till 17 kap. I §FBL.

103


 


övergångsbestämmelserna                                               Prop. 1988/89:77

De föreslagna ändringarna i fastighelsbildningslagen skall enligt huvudre­geln i punkt 1 träda i kraft den I januari 1990.

1 puftkt 2 görs två undantag från huvudregeln. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 30 b §, som anger vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servilul upphör att gälla i mark som genom fastighetsreglering förs över ' från en fastighet lill en annan, skall inte tillämpas vid en förrättning som har sökts före den nya lagens ikraftträdande. Inte heller skall de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 §, som möjliggör för fastig­helsbildningsmyndigheten all förordna att en avtalsrättighet skall fortsätta att gälla i mark som överförs genom fastighetsreglering, tillämpas vid förrättning som sökts före ikraftträdandet.

Punkt 3 syftar till all klargöra alt sättet att överklaga ett beslut som meddelats före lagens ikraftträdande inte påverkas av de nya förfarande­reglerna i 15 kap. 2 § andra stycket, 3 § första stycket, 4 § och 6 § första stycket.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om äganderättsutredning och legalisering, ÄULL

i§

Första stycket

I första stycket anges under vilka förutsättningar äganderättsutredning får ske. Till de två fall som är reglerade i första och andra meningarna fogas i tredje meningen ytterligare ett fall, nämligen då äganderätten är oviss beträffande en enstaka fastighet.

Med fastighet avses i detta fall en hel regislerfastighet. Den som genom äganderättsutredning vill vinna lagfart på en sämjelott eller annat område av en registerfastighet bör även fortsättningsvis vara hänvisad lill legalise-ringsförfarandet och den möjlighet lill äganderättsutredning som enligt 21 § ÄULL finns inom ramen för detta institut.

Förutsättningen för äganderättsutredning beträffande en enskild fastig­het är, enligt den nya tredje meningen, att den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst. Detta innebär att äganderättsutredning inte kan inledas beträffande en fastighet som inte någon gör anspråk på. Inte heller kan en sådan utredning komma lill stånd när oklarheten hänför sig till den nuvarande innehavarens åtkomst.

Andra stycket

Från regeln att en äganderättsutredning förutsätter all länsstyrelsen med­
delar ell förordnande om denna gäller ett undantag beträffande fall då
fråga om äganderättsutredning rörande en enstaka fastighet uppkommer i
en pågående förrättning. Fastighelsbildningsmyndigheten får då själv be­
sluta om äganderättsutredning. Ell sådant beslut skall, på samma sätt som
      104


 


länsstyrelsens förordnande, föregås av samråd med inskrivningsmyndig-     Prop. 1988/89:77 heten och andra myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för frågans prövning.

Äganderättsutredning bör inte företas, om syftet med utredningen kan uppnås på ett enklare sätt genom lagfartssammanlräde. Med denna ut­gångspunkt blir del framför allt i två fall som äganderättsutredning bör ha företräde framför lagfartssammanträde. Det ena fallet är då fastigheten berörs av en lantmäleriförrätlning. Att lagfartsfrågan får sin lösning inom ramen för förrättningen innebär väsentliga förenklingar i förhållande till nuläget. Del andra fallet är då äganderällsfrågan förutsätter en undersök­ning av hävden. Om hävdeförhållandena är klara och fastigheten inte berörs av någon lantmäteriförrällning saknas del som regel anledning att välja äganderättsutredning framför lagfarlssammaniräde.

Äganderättsutredning är emellertid inte en lämplig form för att slita en tvist om bättre rätt till en enstaka faslighet. I sådana fall bör parterna hänvisas att väcka talan vid allmän domstol.

2§

Enligt gällande räll kan en äganderättsutredning inte genomföras inom ramen för en annan lantmäteriförrättning. Ett undantag gäller dock då äganderättsutredningen företas i samband med en legaliseringsförrättning (21 ÄULL).

Andra stycket

1 ett nytt andra stycke skapas utrymme för fastighetsbildningsmyndigheten att handlägga äganderättsutredning gemensamt med en fastighetsbild­nings-, anläggnings- eller ledningsförrällning.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1.4) utvidgas tillämpningsområdet för äganderättsutredning, så att sådan utredning skall kunna omfatta även en enstaka fastighet. Denna utvidgning blir av stor praktisk betydelse, eftersom äganderättsutredningen då kan handläg­gas i den lantmäteriförrällning där behovet av att klarlägga äganderätten uppkommit. Del nya stycket har således närmast karaktär av konsekvens­ändring. Det bör påpekas att samordningsmöjligheten inte är avsedd att minska kravet på att den som söker en förrättning skall kunna styrka sin äganderätt genom lagfart på den berörda fasligheten eller på något annat sätt.

Tredje stycket

Detta stycke motsvarar det tidigare andra stycket. Hänvisningen lill 4 kap.
42 § FBL har dock utgått eftersom den paragrafen har utmönstrats. Rättel­
se i en förrältningsakl skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i
26 § förvaltningslagen (1986:223) (se avsniu 2.4.2).
                             105


 


4.5 Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, AL    Prop. 1988/89:77

Första stycket

I tredje meningen i delta stycke anges vilken betydelse begreppet hyres­gästorganisation har i lagen. Definitionen har anpassats lill vad som gäller enligt bostadssaneringslagen (1973:531). Ändringen har behandlats i av­snitt 2.5.1 i den allmänna motiveringen.

Den nya lydelsen gäller inte förrättningar där sammanträde med sakäga­re hållits före ikraftträdandet, se övergångsbestämmelserna.

18§

I paragrafen regleras frågan om rätt all la initiativ lill anläggningsförrätt­ning. Ändringen i första stycket har i den allmänna motiveringen behand­lats i avsnitt 2.5.3.4.

Första stycket

Till della stycke har fogals en bestämmelse av innebörd att även en samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrättning. Förut­sättningarna härför är att initiativet grundar sig på ett slämmobeslut och att förrättningen angår en gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

Av kravet på alt samfallighetsföreningens initiativrätt skall grundas på ett slämmobeslut följer all beslutet bör inges samtidigt med föreningens förrättningsansökan.

En fastighetsägare som är missnöjd med ell slämmobeslut om ansökan om anläggningsförrällning har möjlighet att klandra beslutet enligt regler­na om talan mot föreningsstämmobeslut i lagen om förvaltning av samfäl­ligheter. För att en förrättningsansökan från samfällighetsföreningen skall tas upp till prövning måste del därför föreligga en uppgift om att slämmo-beslulel inte har klandrats inom räll tid eller om att beslutet har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

19§

Första stycket

I första meningen utgår hänvisningen till 4 kap. 42 § FBL med hänsyn till att detta lagmm, som behandlade självrättelse, upphävs. Rättelse i förrätl-ningsakter skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i 26 § förvaltningslagen (1986:223), jämför allmänna motiveringen avsnitt 2.4.2.

22 §

Hänvisningen   till   8 kap.   7 §   andra   stycket   fastighetsbildningslagen

(1970:988) utgår, då denna bestämmelse överförs lill 4 kap. 11 § tredje    106


 


stycket i den lagen. I 19 § första stycket anläggningslagen finns redan en     Prop. 1988/89:77 hänvisning till 4 kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

35 §

Paragrafen anger förulsättningarna för omprövning av anläggningsförrätt­ning. Ändringen av paragrafen har i den allmänna motiveringen behand­lats i avsnitt 2.5.3.3.

Till första stycket har fogals en bestämmelse som medger omprövning i något större utsträckning än enligt gällande räll.

Ändringen har i första hand föranletts av önskemål om alt lättare kunna få till stånd omprövning av anläggningsbeslut som gäller gemensamhetsan­läggningar inom bostadsområden. Ändringen är dock generell, och de utvidgade möjligheterna föreligger således oavsett vilka förhållanden den tidigare förrättningen angått.

Övergångsbestämmelserna

Det såväl geografiskt som sakligt utvidgade hyresgästinflytandel påverkar inte förrättningar som fortskridit så långt att sammanträde med sakägarna har hållits före den nya lagens ikraftträdande. Däremot skall de nya bestämmelserna tillämpas vid förrättningar som har sökts före ikraftträ­dandet men där första sammanträdet hålls efter ikraftrrädandet.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter, SFL

Paragrafen innehåller vissa föreskrifter om fastighetsdomstols medverkan vid delägarförvaltning av samfällighet. Ändringen i paragrafen har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.1.

Första stycket

Ändringen innebär att fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande
av sammanträdesledare upphör. 1 stället skall faslighetsbildningsmyndig­
helen hålla delägarsammanträde när sådant begärs. På begäran av någon
delägare får dock faslighelbildningsmyndighelen förordna annan att hålla
sammanträdet. Sammanträdel skall hållas för avgörande av den tvistiga
frågan eller, om omständigheterna ger anledning därtill, för anordnande
av föreningsförvaltning.
                                                                   107


 


Andrastycket                                                                Prop. 1988/89: 77

Ändringen innebär all den möjlighet som enligt gällande rätt föreligger för fastighetsdomstolen all vidta vissa interimistiska åtgärder förts över till fastighelsbildningsmyndigheten.

Genom en hänvisning i 21 § lill förevarande paragraf blir den nya ordningen tillämplig även i fråga om sammanträde för bildande av samfäl­lighetsförening.

Ändringen är föranledd av ändringarna i 7 §.

20§

Paragrafen innehåller bestämmelser om bildande av samfällighetsföre­ning.

Andra och tredje styckena

Vad som föreskrivs i gällande rätt beträffande fastighetsdomstol såvitt gäller förordnande av sammanträdesledare ändras så att fastighetsbild­ningsmyndigheten utan särskilt förordnande skall vara sammanträdesleda­re. I andra stycket föreskrivs vidare — för fall då en samfällighetsförening skall bildas ulan direkt samband med en förrättning enligt FBL eller AL — all fastighelsbildningsmyndigheten på begäran av delägare får förordna någon till sammanlrädesledare.,

Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.5.3.1 i den allmänna motivering­en.

28 §

Paragrafen upptar föreskrifter om vad stadgarna för en samfällighetsföre­ning skall innehålla. Ändringarna och tilläggen till denna paragraf har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

I en ny punkt 7 föreskrivs alt en samfällighetsförenings stadgar skall ange de grunder enligt vilka medel skall fonderas för underhåll och förnyelse av anläggningen. 1 tredje stycket anges vilka typer av samfällighetsföreningar som skall ha en stadgeföreskrift av della slag.

Det är en uppgift för den enskilda föreningen att själv utarbeta grunder­na för fonderingen. Dessa grunder bör utformas med hänsyn till anlägg­ningens omfattning och varaktighet och syfta till en jämn och rättvis fördelning över tiden av de totala kostnaderna.

Bestämmelsen gäller även äldre samfällighetsföreningar. Stadgeändring   108


 


skall enligt övergångsbestämmelserna beslutas på den stämma som inträf-     Prop. 1988/89:77 far närmast efter sex månader från lagens ikraftträdande.

För föreningar med här föreskrivet innehåll i stadgarna ankommer det på styrelsen att ombesörja att fondavsättning kommer till stånd.

Tredje stycket

Detta stycke är nytt. Skyldigheten enligt första stycket 7 att i samfällighets­föreningars stadgar ange grunderna för fondavsättning gäller inte alla föreningar och inte heller alla typer av anläggningar.

De föreningar som avses är sådana som förvallar gemensamhetsanlägg­ningar inom bostadsområden med småhusfastigheter eller med sådana fasligheter jämte hyres- eller bostadsrättsfasligheter. Småhusfastigheter kan i detta sammanhang vara såväl en- eller tvåfamiljefastigheter för permanentboende som fritidsfastigheter.

Endast de föreningar som förvallar anläggningar av kommunalteknisk natur eller annars är av större värde omfattas. Med kommunallekniska anläggningar avses exempelvis VA- och fjärrvärmenät, förbindelseleder samt lek- och grönområden. När del gäller övriga anläggningar som bör föranleda fondavsättning går del inte att ange en värdegräns. Vad som åsyftas är dyrbara anläggningar som inte kan klassificeras som kommunal­lekniska. Del kan vara fråga om en simbassäng, en tennisbana eller en särskild kvarterslokal för lek eller samvaro. En gemensamhetsanläggning för en mindre installation, l.ex. en TV-antenn, bör däremot typiskt sett inte föranleda fondering.

41a§

Paragrafen är ny. Första stycket innehåller bestämmelser om under-hållsplan. 1 andra stycket föreskrivs alt det av utgifts- och inkomststaten för en förening som är skyldig att fondera skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning. Frågorna har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmän­na motiveringen.

Första stycket

Bestämmelserna utgör ett komplement till 28 § och vad som föreskrivs där om skyldighet för vissa föreningar att i sina stadgar ange grunderna för fondavsättning.

Syftet med underhålls- och förnyelseplanen är att åstadkomma ett be­slutsunderlag för fondavsättningen. Planen bör därför innehålla uppgifter om anläggningens status och underhåll. Planen bör kontinuerligt ses över.

En underhållsplan behöver upprättas bara i det fall det är fråga om en anläggning av kommunalteknisk natur eller annars av större värde.

Andra stycket

Innan uttaxering av bidrag från föreningsmedlemmarna kan ske, skall

enligt 41 § SFL en utgifts- och inkomststal upprättas av styrelsen. Staten       109


 


skall framläggas på föreningsstämma och godkännas av denna. Medlem-     Prop. 1988/89:77 marna bör av utgifts- och inkomststaten kunna utläsa hur mycket av inbetalda medel som skall fonderas och i förekommande fall kunna föror­da andra belopp än de som styrelsen föreslagit. Av denna anledning skall belopp för fondering specificeras.

4.7 Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen, LL

16§

Första stycket

Hänvisningen lill 4 kap. 42 § FBL utgår eftersom delta lagrum, som be­handlat självrättelseförfarandel, upphävs. I fortsättningen skall självrättel­se ske enligt bestämmelserna i 26 § förvaltningslagen (1986:223).

20 §

Hänvisningen till 8 kap. 7 § andra stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) utgår eftersom denna bestämmelse förs över till 4 kap. 11 § tredje stycket i den lagen. 1 16§ första stycket ledningsrättslagen finns redan en hänvisning till 4 kap. 11 § fastighelsbildningslagen.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.    lag om ändring i jordabalken,

2.  lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål,

3.  lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),

4.  lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

5.  lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149),

6.  lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

7.  lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

110


 


Lagrådet                                                                      Prop. 1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-12-22

Närvarande: f d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet Staffan Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 december 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bertil Kallner.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Del har under lagrådsföredragningen upplysts att den lydelse av 4 § som har föreslagits i remissen inte helt tillgodoser del föreliggande reformbe­hovet. Avsikten är enligt remissen att förenkla handläggningen i fastighets­domstolen i fall då ett överklagat faslighetsbildningsmål är av enklare beskaffenhet eller då parterna är ense om hur det överklagade beslutet skall ändras.

Huvudregeln är att fastighetsdomstolen skall hålla huvudförhandling när den i sak prövar ett överklagat beslut av faslighetsbildningsmyndighe­len. Huvudförhandling behöver dock inte hållas, om del kan antas all en sådan saknar betydelse för prövningen och sakägare eller företrädare för allmänt intresse inte har begärt huvudförhandling (16 kap. 8 § första styc­ket fastighetsbildningslagen).

Bestämmelser om fastighelsdomslolens sammansättning finns i lagen om domstolar i fastighetsmål. Fastighetsdomstolen består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän (§ 3). När ett fastig-hetsbildningsmår enligt den särskilda bestämmelsen i 16 kap. 8§ första stycket fastighelsbildningslagen får avgöras ulan huvudförhandling, är dock domstolen domför utan de båda nämndemännen (4 § första mening­en lagen om domstolar i fastighetsmål). 1 övrigt är domstolen domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som tingsrätt (4 § andra me­ningen).

Den sistnämnda domförhetsregeln innebär bl.a. att fastighetsdomstolen
vid huvudförhandling är domför med en lagfaren ledamot när detta är
tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet och parterna samtycker lill
del (jfr 1 kap. 3 § femte stycket rättegångsbalken). Däremot kan domstolen
inte i den sammansättningen avgöra målet utan huvudförhandling. Dom­
förhetsregeln i 4 § första meningen i lagen om domstolar i faslighetsmål
gäller nämligen i samtliga fall då ett faslighetsbildningsmål avgörs i sak
utan huvudförhandling. Denna skillnad i domförhet bör enligt vad som
framgår av remissprotokollet undanröjas. Även när ell faslighetsbildnings­
mål enligt de särskilda bestämmelserna i fastighetsbildningslagen avgörs
utan huvudförhandling bör fastighetsdomstolen vara domför med en lag-
   11;


 


faren ledamot då detta är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet     Prop. 1988/89: 77 och parterna samtycker till del. Också i det fallet att det under förberedel­sen uppnås enighet om utgången i målet bör målet enligt remissprotokollet kunna avgöras utan huvudförhandling av en lagfaren domare.

Det föreliggande reformbehovet kan enligt lagrådets mening enklast tillgodoses genom att domförhetsreglerna i 4 § lagen om domstolar i fastig­hetsmål kompletteras med särskilda bestämmelser avseende faslighets­bildningsmål av enklare beskaffenhet eller där parterna är ense. Vidare bör paragrafens andra mening i dess nuvarande lydelse brytas ut och bilda ett nytt andra stycke. Paragrafen bör ges följande lydelse:

"När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling är fastighetsdomstolen domför utan nämn­demännen. I fastighetsbildningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden saml övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet, eller det med hänsyn till målets beskaffenhet är tillräckligt att del avgörs av en lagfaren ledamot och parterna samtycker till del.

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt."

Med dessa domförhelsregler saknas del behov av att ändra förfarande-reglerna i fastighelsbildningslagen. Förslaget i remissen om komplettering av 16 kap. 3 § med ett nytt tredje stycke bör därför utgå.

Någon övergångsreglering torde inte behövas. Lagrådet förordar alltså att den föreslagna övergångsbestämmelsen i punkt 2 utgår.

Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4 kap. 11 §

Paragrafen innehåller i sin gällande lydelse dels en bestämmelse om skyl­dighet för faslighetsbildningsmyndighelen att utreda vilka som i egenskap av fastighetsägare eller på annan grund är sakägare i ett faslighetsbild-ningsärende, dels en regel om att den som har lagfart på en fastighet i princip skall anses som ägare.

Enligt remissförslaget skall bestämmelsen om fastighetsbildningsmyn­dighetens utredningsskyldighet flyttas till ett nytt tredje stycke i paragra­fen, medan regeln om lagfartens betydelse tas in i ett nytt andra stycke. I första stycket har tagits in nya bestämmelser om vem som är sakägare. Stycket innehåller till en början en allmän bestämmelse om att sakägare är den som äger en faslighet som berörs av förrättningen eller som har servitutsrätt i en sådan fastighet. Vidare sägs i första stycket dels att en samfällighetsförening är sakägare, om förrättningen angår samfälld mark som förvallas av en sådan förening, dels att vid fastighetsreglering inneha­vare av nyltjanderäu eller rätt till elektrisk kraft kan vara sakägare. Den sistnämnda regeln har flyttats från nuvarande 5 kap. 34 §.

Lagrådet har ingen erinran mot att en samfällighetsförening i den angiv­
na situationen skall vara sakägare. Lagrådet har också förståelse för att
   112


 


man i övrigt vill precisera sakägarbegreppet. Utformningen av de föreslag-     Prop. 1988/89:77

na bestämmelserna på denna punkt reser emellertid vissa invändningar.

Bestämmelserna får till följd alt exempelvis innehavare av tomträtt i en

fastighet som berörs av en fastighetsbildningsförrättning blir sakägare bara

när det är fråga om fastighetsreglering. En sådan ordning torde inte vara

avsedd. Det kan ifrågasättas om inte sakägarbegreppet även i övrigt har

blivit alltför snävt.

Enligt lagrådets mening talar övervägande skäl för att man behåller den nuvarande, allmänt hållna beskrivningen av sakägarbegreppet i förevaran­de paragraf I den mån det behövs preciseringar för olika typer av fastig­hetsbildningsförrättningar, bör sådana preciseringar liksom hittills göras i de särskilda kapitel som handlar om dessa förrättningar.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att man låter del nuvarande innehållet i förevarande paragraf — dvs. bestämmelsen om fastighetsbildningsmyndighetens skyldighet att utreda vem som är sakäga­re och regeln om lagfartens betydelse — bilda ett första stycke, medan den särskilda bestämmelsen om sakägare vid fastighetsreglering bör stå kvar i 5 kap. 34 §.

Bestämmelsen om faslighetsbildningsmyndighetens utredningsskyldig­het har ett nära samband med de regler omuppgiftsskyldighet m.m. för fastighetsägare som i remissförslaget har tagits in i tredje stycket andra och tredje meningarna. Dessa regler bör enligt lagrådets mening bilda ett nytt andra stycke. Härvid bör emellertid vissa jämkningar göras i förhållande till den remitterade texten. Den föreslagna skyldigheten för fastighetsäga­ren att uppge "sådana för honom kända innehavare av särskild rätt lill fastigheten som är sakägare" kan enligt lagrådels uppfattning medföra praktiska problem. Fastighetsägaren bör istället, i likhet med vad som nu är fallet enligt 8 kap. 7 § andra stycket när det är fråga om inlösen, åläggas att uppge för honom kända innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft.

I ett nytt tredje stycke bör enligt lagrådets mening tas in de bestämmel­ser som i remissförslaget finns i andra stycket andra och tredje meningarna och som handlar om bl. a. del fallet att det är ovisst vilken av flera personer som äger en fastighet.

Slutligen anser lagrådet att den tidigare berörda bestämmelsen om sam­fällighetsföreningar bör få bilda ett avslutande fjärde stycke.

Lagrådet föreslår alltså att den nu behandlade paragrafen får följande lydelse:

"I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbild­ningens art och förhållandena i övrigt skall fastighelsbildningsmyndighe­ten utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om del ej visas alt fastigheten tillhör annan.

Ägaren till en fastighet som berörs av förrättningen skall på begäran av
fastighelsbildningsmyndigheten uppge för honom kända innehavare av
servitut, nyttjanderätt och räll lill elektrisk kraft. Underlåter han del utan
giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkommer för
rättighetshavaren.
                                                                                              113

8    Riksdagen 1988/89. 1 .saml. Nr 77


Om det är ovisst vilken av flera som äger en faslighet eller som innehar     Prop. 1988/89: 77 en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärva­ren sakägare.

Om en förrättning angår samfälld mark som förvallas av en samfällig­hetsförening, är föreningen sakägare i stället för delägarna."

4 kap. 11 a §

I paragrafens första stycke har tagils in regler om förordnande av god man med uppgift alt företräda ett upplöst bolag eller en upplöst sammanslut­ning av annat slag. Förutsättningarna för ett sådant godmansförordnande är enligt den föreslagna lagtexten att det inte går att i förrättningen utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare och kostnaderna för en likvi­dation inte skulle slå i rimligt förhållande lill värdet av den egendom som tillhör sammanslutningen.

Om den sammanslutning som har upphört är ell bolag eller en ekono­misk förening, torde det i princip alltid vara möjligt att utreda vilka som är sammanslutningens rättsägare. All förordna god man med hänsyn lill svårigheterna att få fram rättsägare torde sålunda i första hand bli aktuellt när del gäller andra sammanslutningar än bolag och ekonomiska förening­ar, t. ex. ideella föreningar och stiftelser. I fråga om dessa sammanslutning­ar kan det emellertid uppstå svårigheter att utreda inte bara vilka av flera personer som är rättsägare utan också om det över huvud taget finns någon rättsägare. Även i en sådan situation kan det finnas behov att förordna god man.

Vad som nu har sagts innebär att det föreslagna första stycket i vilket fall som helst behöver justeras när det gäller förutsättningarna för ett god­mansförordnande. Enligt lagrådets mening är det emellertid onödigt alt i lagtexten ange dessa förutsättningar. Det får anses tillräckligt att föreskri­va att, om en fastighetsbildningsförrätlning rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, rätten får förordna god man med uppgift att företräda sammanslutningen.

1 det föreslagna andra stycket av förevarande paragraf sägs att, när förrättningen har avslutats, rätten skall bestämma om den fortsatta för­valtningen och att rätten därvid får föreskriva att sammanslutningens egendom skall överlämnas till allmänna arvsfonden. Enligt lagrådets upp­fattning får rätten med dessa bestämmelser alltför stor frihet. En förutsätt­ning för att den ifrågavarande egendomen skall överlämnas till allmänna arvsfonden måste rimligen vara att del inte har framkommit rättsägare till sammanslutningen.

Allmänt sett är det emellertid anmärkningsvärt att man i fastighetsbild­ningslagen reglerar vad som skall ske med en fastighet som berörs av en fastighetsbildningsförrätlning, sedan förrättningen har avslutats. I och för sig torde det finnas behov av regler beträffande fastigheter till vilka det inte finns någon ägare. Ett sådant behov finns emellertid oavsett om fasligheten har berörts av en fastighetsbildningsåtgärd eller ej.

Med hänsyn till det anförda föreslår lagrådet att de föreslagna bestäm-  114


 


melserna i andra stycket utgår och att frågan om vad som skall ske     Prop. 1988/89:77

beträffande fastigheter utan ägare blir föremål för reglering i ett annat

sammanhang.

1 lagtekniskt hänseende får del anses lämpligt att den nuvarande bestäm­melsen om godmansförordnande samordnas med regeln i 4 kap. 12 § om anmälningsskyldighet beträffande vissa andra typer av godmansförord-nanden. Lagrådet föreslår att bestämmelsen om förordnande av god man med uppgift att företräda vissa sammanslutningar får bilda ett första stycke i 4 kap. 12 § och all det i andra stycket av den paragrafen sägs att, om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, fastighetsbildningsmyndigheten skall anmäla detta hos rätten.

Det sagda innebär att den föreslagna 4 kap. 11 a § utgår och att 4 kap. 12 § får följande lydelse;

"Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst sammanslutning, får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken att företräda sammanslutningen vid förrättningen.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighelsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten."

4 kap. 18 §

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att den som är sakägare endast därför att han har del i samfällighet inte behöver kallas till förrält-ningssammanträde, om underrättelse enligt de nya reglerna i 6 kap. 7 § första stycket har lämnats. Kallelse skall dock utfärdas, sägs det vidare, om sakägaren har framställt yrkande eller visat intresse i saken.

Uttrycket "visat intresse" är enligt lagrådets mening så pass vagt att det passar mindre väl i det aktuella sammanhanget. För all fastighetsbild­ningsmyndighetens bedömning skall underlättas bör det alltid krävas att sakägaren har framställt yrkande för att kallelse i det berörda fallet skall utfärdas.

1 första stycket finns en bestämmelse om att kallelse inte behövs, om det kan antas att den sakägare som det är fråga om ändå infinner sig. Rimligt­vis måste denna bestämmelse gälla även i de fall som regleras i andra stycket. Även om en sakägare som avses i andra stycket har framställt yrkande, bör kallelse sålunda kunna underlåtas, om det kan antas att sakägaren ändå infinner sig.

Med hänsyn till vad som nu har sagts föreslår lagrådet att andra stycket andra meningen utformas på följande sätt:

"Har sakägaren framställt yrkande, gäller första stycket."

5 kap. 10 §

1 ell nytt tredje stycke har tagits in bestämmelser om beräkning av
likvidvärde för markområden i vilka en nyltjanderäu eller ett servitut skall
fortsätta att gälla lill följd av ell förordnande enligt de nya reglerna i 5 kap.
      115


 


33 a § eller 7 kap. 13 §. Innebörden av den föreslagna lagtexten är enligt     Prop. 1988/89:77 lagrådets mening inte helt klar. Lagrådet föreslår att tredje stycket får följande lydelse:

"Om en nyttjanderätt eller ett servitut skall fortsätta att gälla i ett markområde till följd av ett förordnande enligt 33 a § eller 7 kap. 13 §, skall likvidvärdet för markområdet minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rättigheten medför för tillträdaren av markområdet, i den mån minskning kan ske utan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bättre räll än rättigheten. Kan minsking inte ske fullt ut, skall ersättning som till följd härav skall betalas fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen."

5 kap. 34 §

1 enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 4 kap. 11 § bör den nuvarande bestämmelsen om vem som är sakägare vid fastighetsreglering stå kvar i förevarande paragraf De bestämmelser som enligt lagrådsremis­sen skall las in i 5 kap. 34 § bör i stället få bilda en ny 34 a §.

15 kap. 12 §

1 första stycket föreslås i fråga om handläggningen hos fastighetsbildnings­myndigheten av skrivelser som innehåller överklagande att 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken skall gälla i stället för 24 och 25 §§ förvaltningslagen. Den föreslagna ordningen stämmer med vad som gäller för arrende- och hyresnämnder och för va-nämnden. Något skäl till att hänvisa till bestäm­melserna i rättegångsbalken i stället för all låta förvaltningslagens mer utförliga bestämmelser gälla anfördes inte när reglerna för dessa nämnder infördes (prop. 1986/87:39). Enligt lagrådets mening är del en bättre ordning att låta förvaltningslagens bestämmelser gälla, vilket de gör om inget annat sägs.

I andra stycket har tagils in en regel om att förvaltningslagens bestäm­melser om omprövning inte skall gälla för beslut av fastighetsbildnings-myndighet. Enligt lagrådets mening har det inte anförts bärande skäl för en sådan ordning. Föreskrifterna om omprövning i 27 och 28 §§ förvaltnings­lagen innehåller sådana begränsningar med hänsyn lill den enskilde att del inte kan vara någon olägenhet alt tillämpa dem på förevarande område.

Vad som nu har sagts leder till alt den nu diskuterade paragrafen bör utgå.

16 kap. 1 §

1 paragrafen har tagits in en bestämmelse som tar sikte på det fallet att en
skrivelse med överklagande har getts in till fastighetsdomstolen i stället för
lill faslighetsbildningsmyndighelen. Domstolen skall i så fall vidarebeford­
ra skrivelsen till faslighetsbildningsmyndighelen och samtidigt lämna upp­
gift om vilken dag skrivelsen kom in till domstolen. Denna bestämmelse
      116


 


överensstämmer med vad som för förvaltningsmyndigheters del har före-     Prop. 1988/89: 77 skrivits i 24 § tredje stycket andra meningen förvaltningslagen. Av första meningen i det angivna stycket följer att faslighetsbildningsmyndighelen inte skall avvisa skrivelsen med överklagande, om den har kommit in till fastighetsdomstolen inom överklagandetiden.

Övergångsbestämmelserna

I 4 kap. 11 § har tagits in en regel om att en samfällighetsförening i vissa fall är sakägare vid en fastighetsbildningsförrätlning (4 kap. 11 § fjärde stycket enligt lagrådets förslag). Denna regel bör enligt lagrådels mening inte tillämpas när det gäller förrättningar som har sökts före ikraftträdan­det. Övergångsbestämmelserna bör därför kompletteras så att 4 kap. 11 § fjärde stycket tas med bland de lagrum som nämns i punkt 2.

Lagrådet anser vidare att 16 kap. 1 § bör läggas lill i uppräkningen i punkt 3 av de paragrafer som i vissa fall skall gälla i sin äldre lydelse efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

28 och 41 a§§

Enligt remissprotokollel skall samfällighetsföreningar som förvallar vissa angivna gemensamhetsanläggningar vara skyldiga att göra fondavsättning­ar för anläggningarnas underhåll och förnyelse. Med anledning därav föreslås vissa ändringar i 28 §, som handlar om vad en samfällighetsföre­nings stadgar skall innehålla. Vidare införs en ny 41 a §, där det i första stycket sägs att en underhålls- och förnyelseplan skall upprättas och i andra stycket all de belopp som går åt lill fondavsättning skall framgå av för­eningens utgifts- och inkomststat.

Enligt lagrådets mening bör skyldigheten att göra fondavsättningar slås fast genom en särskild bestämmelse, som lämpligen kan tas in som ell andra stycke i 19 §. 1 detta stycke bör också föras in en regel om upprättan­de av underhålls- och förnyelseplan, motsvarande 41 a § första stycket i remissförslaget.

Lagrådet föreslår alltså ett nytt andra stycke i 19 § av följande lydelse:

"Om en samfällighetsförening förvallar gemensamhetsanläggning som är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyresfas­tigheter eller bostadsrättsfasligheter, skall samfällighetsföreningen avsätta medel lill en fond för att säkerställa underhåll och förnyelse av gemensam­helsanläggningen. Föreningens styrelse skall i sådant fall också upprätta en underhålls- och förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att fondavsättningarnas storlek skall kunna bedömas."

Godtas vad lagrådet nu har föreslagit, kan 28 § tredje stycket i remiss­
förslaget utgå och första stycket punkt 7 ges lydelsen "grunderna för sådan
fondavsättning som avses i 19 § andra stycket". Lagrådet förordar vidare
117


 


att den regel som enligt remissförslaget skall tas in i 41 a § andra stycket får     Prop. 1988/89: 77 bilda ett nytt tredje stycke i 41 §. Regeln bör lyda; "Om föreningen skall göra fondavsättning enligt 19 § andra stycket skall av utgifts- och in-komstslaien framgå de belopp som går åt till fondavsättningen."

Övergångsbestämmelserna

Som följd av vad lagrådet nyss har föreslagit bör 19 § andra stycket nämnas i övergångsbestämmelserna i stället för 28 § 7.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

118


 


Justitiedepartementet                             Prop-1988/89:77

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1989

Närvarande; statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Bodsiröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Eng­ström, Freivalds, Wallström

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i fastighetsbildningslagen (1970:988) m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde 1988- 12-01) över förslag lill

1.  lag om ändring i jordabalken

2.  lagom ändring i lagen (1969:246) om domstolar i faslighetsmål

3.  lagom ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

4.  lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

5.  lagom ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6.  lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7.    lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört och biträder lagrådets ändringsförslag. Milt förslag att upphäva 4 kap. 42 § fastighelsbildningsla­gen föranleder följdändringar även i 19 § lagen om äganderättsutredning och legalisering samt 9 § lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

Också i övrigt bör vissa redaktionella jämkningar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar dels förslaget till 8. lag om ändring i lagen (1987:11) om exploateringssamverkan.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
                                                                                 119


 


Sammanfattning av utredningens betänkande Fastighetsbildning 1

1 direktiven till fastighetsbildningsutredningen uttalas att kommittén med förtur skall ta upp frågor om sanering av fastighetsindelningen. Härmed avses att kommittén skall överväga åtgärder för att avveckla sådana samfälligheter, servitut och andra inslag i fastighetsindelningen som inte längre fyller något ändamål. Mot bakgrund av detta har kommittén valt att i ett första delbetänkande behandla frågor om onyttiga samfälligheter. Betänkandet innehåller sålunda - efter en inledande historik - en beskriv­ning av nuvarande samfällighelsförhållanden samt en redogörelse för i vilka hänseenden som dessa vållar olägenheter i förrältningsverksamheten och i andra sammanhang. Härefter följer en diskussion om olika tänkbara tillvägagångssätt för att komma till rätta med eller i vari fall minska olägenheterna. Slutligen redovisas ett förslag lill avveckling av det slags samfälligheter som oftast vållar olägenheter, nämligen väg- och dikessam-fällighelerna.

Flertalet av de samfällighter som finns i dag har sitt ursprung i äldre förhållanden. De flesta har sålunda tillkommit i samband med skiften under 1800-talet eller i vissa fall ännu tidigare. Andra har bildals vid hemmans­klyvning eller annan delningsförraltning enligt äldre lagstiftning. Endast ett förhållandevis litet antal samfälligheter har tillkommit efter jorddelningsla­gens ikraftträdande 1928.

Det torde inte vara praktiskt möjligt alt ange hur många samfälligheter som finns i landet. Detta hänger samman med att jordregistrets redovisning av samfalligheterna är mycket ofullständig. Kommittén har därför vall att belysa nuvarande samfällighetsförhållanden genom att redovisa e.xempel från olika håll i landet. Exemplen har valts bland sådana byar som redan varit föremål för samfällighetsutredning i annat sammanhang.

Vad som främst faller i ögonen vid en granskning av de redovisade exemplen är att den mark som vid laga skiftet undantagits till vägar för bydelägarnas gemensamma behov i myckel stor utsträckning alltjämt är samfälld. Den samfällda vägmärken används till stor del fortfarande som väg. Därvid ingår den ofta i allmän väg eller har den ibland tagits i anspråk för en vägförening eller vägsanifällighet enligt lagen om enskilda vägar eller för en gemensamhetsanläggning. En inte obetydlig del av den samfällda vägmärken har dock numera upphört att användas till väg eller har överhuvudtaget aldrig blivit tagen i anspråk för det ändamålet.

1 flertalet av de som exempel redovisade byarna finns också åtskilliga samfälligheter som bildats för annat än vägändamål, t. ex, för båtplats.


Prop. 1988/89:77 Bilaga I


120


 


nätgislplats. kolbotten, kvarnplats, olika slags takter, m. m. Dessa samfäl-     Prop. 1988/89:77 ligheler har till största delen upphört att användas för sitt ursprungliga     Bilaga 1 ändamål. Flertalet av dem används inte heller av delägarna för något annat gemensamt ändamål.

Den stora förekomsten av onyttiga samfälligheter är till olägenhet i många avseenden. Att mark är undantagen för att tillgodose samfällda behov som inte längre föreligger är sålunda ofta ett hinder mot att marken används på ett ändamålsenligt sätt, Samfalligheterna är ibland också till olägenhet vid användningen av angränsande fastigheter. Det förekommer emellertid också att samfälligheter rent faktiskt införlivats med angränsande fastighet så att t. ex. samfälld vägmark brukas som åker eller ingår i en bostadstomt. När det gäller dessa fall framstår det allmänt sett som otillfredsställande att fastighetsindelningen inte bringats i överensstämmelse med de faktiska brukningsförhållandena. Till detta kommer emellertid att rättsläget oftast är oklart. Det är sålunda sällsynt att den som utan fastighetsbildning införlivat samfälld mark med sin fastighet kan åberopa någon rättslig grund för åtgärden.

Olägenheterna med de onyttiga samfalligheterna kommer ofta i dagen när den samfällda marken skall bli föremål för fastighetsbildning eller när den berörs av en förrättning av annat slag. Kommittén har därför närmare undersökt hur samfällighetsförhållandena belastar fastighetsbiidningsverk-samheten. Denna undersökning har främst gjorts genom en enkät till överlantmätarna.

Av enkätsvaren har framgått att onyttiga samfälligheter berörs vid i genomsnitt nästan var tionde förrättning. Frekvensen är därvid som regel högre på landsbygden än i tätorterna. I drygt hälften av de fall, vid vilka en onyttig samfällighet ligger inom förrättningsområdel. företas också någon åtgärd med denna. Antingen avvecklas den eller också flyttas den till ett annat läge,

1 några enkätsvar har emellertid påpekats att samfällighetsförhållandena vållar olägenhet även i andra förrättningar än i dem där en samfällighet direkt berörs. Detta hänger samman med att samfälligheter i stor utsträckning inte finns redovisade i fastighetsregister och att i allmänhet endast de större samfalligheterna finns utmärkta på fastighetskartor. Det blir därför nästan alltid nödvändigt att i arkivhandlingarna undersöka om det inom förrätt­ningsområdel finns samfälld väg- eller dikesmark eller någon annan samfällighet med obetydlig areal.

En samfällighet är i allmänhet svårare att hantera i förrättningssamman­hang än en enskild fastighet beroende på att samfälligheten har många delägare. För att förrättningen skall kunna genomföras måste ibland utredas vilka fastigheter som äger del i samfälligheten och hur delaktigheten fördelar sig mellan dessa. Sådana utredningar, vilka oftast förutsätter arkivforskning, kan bli mycket omfattande och tidskrävande.

Visserligen lämnar olika bestämmelser i fastighetsbildningslagen (FBL) ibland utrymme för en förenklad handläggning av förrättningar som berör samfälligheter. Närde enskilda andelarna i samfälligheten harett ringa värde och ingen av delägarna begär ersättning under förrättningen kan sålunda utredning om delaktigheten undvaras under förutsättning dock att antingen samfälligheten slår under förvaltning av en samfällighetsförening eller annan

121


 


förvaltningsorganisation eller delägarkrelsen är så stor att kungörelsedelgiv-     Prop. 1988/89: 77
ning kan komma i fråga.
                                                              Bilaga 1

Åtskilliga förrättningar kan emellertid inte förenklas. Flertalet överlant­mätare har sålunda i enkätsvaren angett alt frågan om ersättning till samfällighetens delägare måste prövas i 10-20 procent av de förrättningar som avser överföring av samfälld mark. Högre siffror har redovisats från storstadslänen. Vidare har del av enkätsvaren framgått att samfällighetsfö­reningar och andra ordnade förvaltningsformer är tämligen ovanliga utom i Övre Norrland och i Dalarna.

När en förrättning som berör samfälld mark inte kan handläggas i förenklad form uppkommer merkostnader som kan bli ganska avsevärda. Merkostnader i förhållande lill andra förrättningar av motsvarande slag uppkommer emellertid också när förenkling är möjlig, t, ex. genom de kostnader som är förenade med ett kungörelseförfarande. Dessa merkost­nader har av en faslighetsbildningsmyndighet för något år sedan beräknats till ca 600 kr per förrättning. Kommittén har visserligen inte gjort några egna undersökningar som belyser merkostnaderna men anser det knappast sannolikt att det angivna beloppet skulle vara för högt för att utgöra ett genomsnitt för hela Sverige.

Det är således uppenbart att en sanering av fastighetsindelningen med sikte att ta bort de onyttiga samfalligheterna skulle förenkla mänga förrättningar. Detta skulle komma att medföra stora besparingar. En sådan sanering skulle också i många fall främja en mera ändamålsenlig markan­vändning eller undanröja oklara rättsförhållanden.

Ett sätt att åstadkomma den angelägna saneringen är att systematiskt gå igenom område efter område och genom fastighetsreglering föra över samfälligheter som inte längre behövs för gemensamt ändamål till enskilda fastigheter. För sådana systematiska saneringsförrätlningar skulle särskilda enkla handläggningsregler kunna övervägas.

Ett förslag om sanering genom förrättningar har lämnats i promemorian (DsJu 1977:12) Uppföljande översyn av fastighetsbildningslagstiftningen. Förslaget gick ut på att sanering av fastighetsindelningen skulle komma till stånd genom ett särskilt förfarande som benämndes utställningsförrättning. Mot förslaget har framförts kritik från både rättssäkerhetssynpunkt och kostnadssynpunkt.

Fastighelsbildningsutredningen fäster i sin bedömning av förslaget om utställningsförrättning avgörande vikt vid att kostnaderna för ett genomfö­rande skulle bli alltför höga. Av hänsyn till kostnaderna anser kommittén det inte heller möjligt att utforma något alternativt förslag om systematisk sanering i förrättningsform,

1 Finland, vars fastighetsindelning i stort sett vilar på samma historiska grund som den svenska, har man försökt en annan metod för att till en del komma till rätta med motsvarande saneringsproblem. 1 lagen (983/76) om lägenheters samfällda vägars och avloppsdikens saml med dem jämförbara områdens upphörande att vara samfälligheter (i allmänhet kallad dikeslagen) bestämdes sålunda att mark som inrättats såsom samfälld för väg- eller dikesändamål skulle, utan något föregående förrättningsförfarande, övergå till angränsande fastighet vid lagens ikraftträdande den 1 mars 1977.

Fastighetsbildningsutredningen   har  närmare   studerat  den   finländska

122


 


dikeslagen och funnit att denna är väl ägnad att tjäna som förebild till en     Prop. 1988/89: 77 motsvarande svensk lagstiftning. 1 belänkandet redovisas därför förslag till     Bilaga 1 lag om avveckling av samfällda vägar och diken.  Lagförslaget innebär följande.

Lagen skall äga tillämpning i fråga om marksamfälligheler som tillkommit före 1972 och som inrättats för väg- eller dikesändamål. Sådan mark skall omedelbart genom lagens ikraftträdande upphöra att vara samfälld.

Att marken upphör att vara samfälld innebär alt de hittillsvarande delägarna förlorar sin äganderätt. De blir i stället berättigade till ersättning i pengar. Ersättningen fastställs av fastighelsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning (ersätmingsförrättning). Sådan förrättning inleds endast när det påkallats av en delägare. Rätlen lill ersättning går förlorad för den som inte inom två år från lagens ikraftträdande har påkallat ersällningsför-rätlning.

Den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark skall enligt lagförsla­get avvecklas även om marken fortfarande används till väg eller dike. Avvecklingen tar således inte sikte på enbart de i egentlig mening onyttiga samfalligheterna. Detta är en nödvändig konsekvens av att avvecklingen inte skall ske genom ett förrättningsförfarande. De ändringar i fastighetsindel­ningen som skall inträda automatiskt vid lagens ikraftträdande kan således inte föregås av sådana utredningar om den aktuella markanvändningen sorh skulle krävas för att tillämpningsområdet skall kunna begränsas till de onyttiga samfalligheterna.

Den omständigheten att den gemensamma äganderätten till samfälld mark upphör skall emellertid inte inverka pä de nuvarande delägarnas rätt att fortfarande använda marken till väg eller dike. Denna rätt skall kvarstå såsom servitut under förulsällning att marken är lagen i anspråk för väg eller dike vid lagens ikraftträdande, Servitut uppkommer dock inte när delägarnas rätt att använda marken ändå är tryggad, t. ex, genom att marken ingår i allmän väg eller är upplåten till en gemensamhetsanläggning.

Upphävandet av den samfällda äganderätten skall inte heller inverka på nyttjanderätt eller servitut som upplåtits i samfälligheten. Oberoende av om en sådan rättighet upplåtits genom avtal eller den är av officialkaraktär gäller den alltså fortsättningsvis.

Den mark som omedelbart vid lagens ikraftträdande upphör att vara samfälld övergår enligt en huvudregel automatiskt till angränsande fastighet. Gränsar samfälligheten lill flera fastigheter, övergår marken till den fastighet som ligger närmast. Detta innebär vanligen att samfälligheten delas mellan tvä fastigheter längs mittlinjen.

Från huvudregeln stadgas undantag med avseende på mark som ingår i gata eller annan i stadsplan upptagen allmän plats. När det gäller sådan mark skulle en tillämpning av huvudregeln inte leda till resultat som är förenliga med en ändamålsenlig fastighetsindelning. Det är således inte lämpligt att lill fasligheter inom byggnadskvarter överföra mark som enligt stadsplanen utgör allmän plats. I stället föreskrivs att äganderätten lill marken skall övergå till kommunen. Denna regel är betingad av alt kommunen redan med stöd av 43 § byggnadslagen innehar rätten all nyttja marken för det i stadsplanen avsedda ändamålet.

Samfälld mark som enligt den nämnda undantagsregeln skall tillfalla

123


 


kommunen kan ofta införlivas med någon till gata eller annan allmän plats Prop. 1988/89: 77 avsedd fastighet som redan ägs av kommunen. När detta är möjligt och Bilaga 1 lämpligt, börett sådant införlivande också ske. Förhållandena kan emellertid ibland vara sådana att kommunen äger flera inom stadsplaneområdet belägna fastigheter som kan komma i fråga för en utvidgning med mark som tidigare varit samfälld. Undantagsvis kan det också vara så att det inte finns någon fastighet som är lämpad till mottagare av den samfällda marken. Med hänsyn till det sagda är det inte möjligt att med en lagbestämmelse direkt ange hur den mark som tillfallit kommunen skall inordnas i fastighetsindel­ningen. Avgörandet av denna fråga får i stället anstå till dess att den genom lagen inträffade förändringen av fastighetsindelningen skall redovisas i fastighetsregister. Kommittén, som förutsätter att erforderliga registerätgär-der i allmänhet kommer att företas i nära anslutning till lagens ikraftträdande när det rör sig om områden inom stadsplan, föreslår att avgörandet får ankomma på fastighetsregistermyndigheten efter framställning från kommu­nen.

Huvudregeln om den samfällda markens övergång till angränsande fastighet äger således tillämpning dels beträffande kvartersniark inom stadsplan, dels beträffande all samfälld väg- och dikesmark utanför stadsplan. Det är ofrånkomligt att tillämpningen av huvudregeln i dessa fall inte alltid kan leda till resultat som är tillfredsställande. Detta gäller särskilt med avseende på områden med annan detaljplan än stadsplan, inom vilka det i allmänhet inte är lämpligt att fastigheter för bebyggelseändamål utvidgas med mark som enligt planen skall användas lill väg. Även utanför planområden kan del emellertid inträffa att tillämpningen av huvudregeln leder till en annan fastighetsindelning än den som skulle ha kommit i fråga om samfalligheterna avvecklats genom ett förrättningsförfarande i stället för genom en automatiskt verkande lagstiftning. Detta kan t. ex. vara fallet när en samfälld väg som ligger mellan två fastigheter sedan gammalt varit i brukningshänseende införlivad med endast den ena fastigheten och därför lämpligen bort förenas med enbart denna fastighet även med avseende på fastighetsindelningen.

Med hänsyn till det som nu sagts måste det finnas möjligheter att på ett enkelt sätt korrigera fastighetsindelningen när resultatet av den automatiskt verkande regeln om den samfällda markens övergång till angränsande fastighet i del enskilda fallet blivit otillfredsställande. Kommittén föreslär att sådan korrigering får göras innan den förändring som med avseende på fastighetsindelningen inträffat genom lagens ikraftträdande blivit redovisad i fastighetsregister. Fastighetsbildningsmyndigheten får sålunda enligt försla­get för särskilda fall besluta att den förut samfällda marken skall inordnas i fastighetsindelningen på ett annat sätt än som föreskrivits genom lagens huvudregel. Sådant beslut kallas inordnandebeslui.

Frågan om inordnandebeslui skall meddelas kommer vanligen att bli föremål för prövning först när den förut samfällda marken någon gång i framtiden berörs av en förrättning. Den kan därvid aktualiseras av fastighetsbildningsmyndigheten ex officio, Inordnandebeslui skall emeller­tid kunna meddelas även utan samband med förrättning. 'Prövningen kan i sådant fall påkallas av berörd fastighetsägare. Även länsstyrelsen eller byggnadsnämnden skall kunna påkalla inordnandebeslui. Härigenom kan

124


 


t, ex. åstadkommas att all mark som förut varit samfälld inom ett område     Prop. 1988/89: 77 med byggnadsplan i ett sammanhang blir inordnad i fastighetsindelningen pä     Bilaga 1 det sätt som är mest förenligt med planförhållandena.

Fastighetsbildningsutredningen räknar med att den föreslagna lagen om avveckling av samfällda vägar och diken får stor betydelse för en rationalisering av förrättningsverksamheten. Vinsterna uppkommer genom att den samfällda äganderätten upphör omedelbart vid lagens ikraftträdan­de. En förrättning som avser mark inom en onyttig samfällighet kan sålunda i framtiden genomföras ulan att ett stort antal delägare blir berörda.

Det bör emellertid framhållas alt förslaget inte undanröjer alla olägenhe­ter med de onyttiga väg- och dikessamfälligheterna. Dessa kommer i viss mån att "spöka" även i framtiden. Sä länge den förändring av fastighetsindel­ningen som inträffat genom lagens ikraftträdande inte blivit föremal för redovisning i fastighetsregistret kan del nämligen ibland bli nödvändigt att med hjälp av arkivhandlingar ta reda på belägenheten av mark som förut varit samfälld. Härmed tillkommer emellertid inte något arbetsmoment som inte förekommer redan i dag när marken fortfarande är samfälld.

Förslagets genomförande är förenat med vissa kostnader.

Det kan sålunda antas att det i vissa fall blir aktuellt med ersättningsför­rättningar. Kommittén räknar emellertid med - mot bakgrund av erfaren­heterna i Finland - att dessa förrättningar blir fåtaliga. Härtill kommer att förrättningskostnaderna enligt kommitténs förslag skall betalas av sakägar­na. Kostnaderna drabbar således inte statsverket.

Kostnader för det allmänna uppkommer däremot när den förändring i fastighetsindelningen som inträffat genom lagens ikraftträdande skall bli föremål för fastighetsregislrering. Dock bör anmärkas att det inte rör sig om några nya kostnader i de fall då registreringen får anstå till dess att den förut samfällda marken berörs av någon förrättningsåtgärd, 1 ett sådant samman­hang skulle nämligen ändå registerätgärder ha vidtagits.

Detta innebär att de kostnader som har ett mera direkt samband med förslagets genomförande i första hand kommer att hänföra sig till sådana fall då registeråtgärder vidtas i ett sammanhang med avseende på planområden. Kommittén räknar emellertid med all dessa kostnader kommer att bli obetydliga i förhållande till de fördelar som är förenade med ett upphävande av den samfällda äganderätten till väg- och dikesmark inom planområ­dena.

I betänkandet redovisas också förslag till ändring i 10 kap, 5 § FBL och i 18 § jordabalkens promulgationslag.

Förslagen i betänkandet berör inte andra slags samfälligheter än sädana som inrättats för väg- eller dikesändamäl. De ej berörda samfalligheterna kommer således även i fortsättningen att belasta fastighetsindelningen, I förrättningssammanhang vallar emellertid dessa avsevärt mindre problem än väg- och dikessamfälligheterna. En generell avveckling är därför inte lika angelägen. Kommittén har i stället för avsikt att i ett senare betänkande redovisa förslag till förenklingar i reglerna om avveckling av samfälligheter genom fastighetsreglering.

125


 


Sammanfattning av utredningens betänkande Fastighetsbildning 4

Fastiglietsbildningsutredningcn har enligt sina direktiv haft att se över tastig-hetsbildningslagstiftningen. Inom ramen för detta uppdrag har i direktiven angetts vissa frågor som utredningen särskilt skall uppmärksamma. Utred­ningen har i tidigare deibetänkanden behandlat frågor om avveckling av samfällda vägar och diken, om ersättning vid fastighetsreglering samt om plangenomförande genom lantmäteriförrättning, I föreliggande betänkan­de, som är utredningens slutbetänkande, tar utredningen upp vissa civil­rättsliga frågor i samband med fastighetsbildning, vissa frågor om förrätt­ningshandläggningen och det vidare förfarandet i fastighetsbildningsmål samt vissa frågor omboendeinflytande vid bildande och förvaltning av ge­mensamhetsanläggning.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 2


 


Vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighets­bildning

Sakägare vid fastighetsbildning m. m.

Enligt 4 kap, 11 § FBL ankommer det på fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare i förrättningen. Sakägarutredningen vållar ofta fastighetsbild­ningsmyndigheten mycket arbete när samfälld mark berörs av förrättningen. Detta har utförligt behandlats i utredningens delbetänkande (SOU 1983:.7) Fastighetsbildning 1, 1 betänkandet lämnades förslag om en avveckling av samfällda vägar och diken. Det innehöll emellertid inte några förslag med avseende på andra slags samfälligheter. Utredningen återkommer i vissa hänseenden till dessa i förevarande betänkande.

Utredningen föreslår inte någon generell och systematisk avveckling av onyttiga samfälligheter utan förutsätter att samfällighetsfrågorna även i fortsättningen kommer att behandlas vid fastighetsreglering i vanlig ordning efter hand som de aktualiseras av sakägare. Det finns emellertid enligt ut­redningens uppfattning visst utrymme för en förenkling av handUiiiigniiiien. Redan nu gäller i förenklingssyfte den särbestämmelsen för samfälligheter att fastighetsbildniiigsmyiuligheten inte behöver fastställa ersättning för en samfällighetsandel med obetydligt värde, om inte den ersättningsberättiga-de fastighetsägaren särskilt yrkar det. Utredningen föreslår att denna be­stämmelse förses med en precisering av vad som skall utgöra ohetydllgi vär­de.


126


 


När ersättning till samfällighetens delägare inte behöver fastställas, kan Prop. 1988/89:77 som regel utredningen om vilka som tillhör delägarkrelsen undvaras. Del- Bilaga 2 ägarna kan i sådana fall kallas till förrättningssammanträde genom kun­görelse. Kostnaderna för kungöresleförfarandet är emellertid i dessa fall ofta högre än de ersättningsbelopp som skulle komma i fråga om någon de­lägare skulle inställa sig vid sammanträdet och begära ersättning. Mot bak­grund av detta och med hänsyn till att det enligt vad utredningen erfarit säl­lan förekommer att obetydliga ersättningsbelopp behöver fastställas föreslär utredningen att kungörelseförfarandet ersätts med en underrättelse om för­rättningen till någon eller några inom den berörda delägarkrelsen. Detta för­enklade förfarande förutsätter dock att samfälligheten inte används för nå­got gemensamt ändamål. Det skall vidare vara uteslutet när samfälligheten är föremål för föreningsförvallning.

Regler om förvaltning av samfälligheter finns i en särskild lag. Denna trädde i kraft den 1 juli 1974. Till det som var nytt i denna lag hörde möjlig­heten att överlåta förvaltningen av sainfälld mark på en särskilt inrättad juri­disk person - en samfällighetsförening. Lagstiftningen föranledde inte nå­gon ändring i fastighetsbildningslagen. Detta innebär att reglerna i sist­nämnda lag fortfarande utgår från att endast delägarna i samfälligheten för talan när samfälld mark berörs av en förrättning. Det behövs därför en an­passning av fastighetsbildningslagen till den nya samfällighetslagstiftningen. Utredningen föreslår regler som klargör att en samfällighetsförening i vissa fall har ställning som sakägare.

Överlåts en fastighet under förrättningen blir i och med överlåtelsen för­värvaren sakägare i stället för överlålaren. Behörigheten att föra talan för en fastighet följer sålunda med äganderätten. Frågan är emellertid om också överlålaren bör ha ställning som sakägare så länge överlåtelsen fortfarande är beroende av villkor. Utredningen har funnit lämpligt att både överlåtaren och förvärvaren behandlas som sakägare när överlåtelsen är svävande. Så torde man också redan i dag se på sakägarfrågan i förrättningspraxis. Att en fastighet byter ägare i anslutning till ett förrättningsförfarande är emellertid en så vanlig företeelse att det framstår som mindre tillfredsställande att det saknas en lagbestämmelse till grund för praxis i sakägarfrågan. Utredningen föreslär därför en sådan.

När frågan om äganderätten till en fastighet är oviss, kan fastighelsbild­ningsmyndigheten välja mellan att självständigt avgöra vem som skall anses vara ägare eller att hänskjuta frågan till prövning av domstol. Härjämte står i vissa fall en tredje möjlighet till buds. Fastighetsbildningsmyndigheten kan nämligen ibland underlåta att ta ställning i ägarfrågan genom att behandla samtliga möjliga ägare såsom sakägare vid sidan av varandra. Utredningen inenar att vad som sålunda gäller i fråga om den formella handläggningen av sakägarfrågan i samband med fastighetsbildning är ändamålsenligt. Utred­ningen föreslår i sammanhanget endast en lagändring av huvudsakligen re­daktionell beskaffenhet.

Frän lantmätarhäll har framförts önskemal om att tillämpningsområdet för ägunderäiisuiredning .kall vidgas. Detta är nu mskränkt såtillvida att äganderättsutredning skall avse ett område inom vilket äganderätten till fast egendom är o\iss. Förrättningsformen anses därmed inte kunna tillämpas när ovissheten hänför sig till en enstaka fastighet. De framförda önskemålen

127


 


om lagändring är enjigt utredningens uppfattning välgrundade. Det finns Prop. 1988/89:77 emellertid ett annat institut än äganderättsutredning, vid vilket frågan om Bilaga 2 äganderätten till fast egendom kan prövas och ett lagfartsgrundande avgör­ande meddelas, nämligen lagfartssammanträde. Lagfartssammanträde till-lämpas i fråga om enstaka fastigheter. Även detta institut har emellertid vis­sa begränsningar i fråga om tillämpningsområdet. Om det står klart att nå­gon fångeshandling aldrig har blivit upprättad eller att förvärvet av annan anledning är ogiltigt kan lagfartssammanträde inte tillämpas. Det förekom­mer sålunda fall när lagfartsfrågan för en fastighet inte kan avgöras genom lagfartssammanträde trots att ett sådant avgörande i och för sig skulle ha kunnat meddelas vid en äganderättsutredning, om fastigheten varit belägen inom ett område där detta institut kunnat tillämpas. Detta är inte tillfreds­ställande. Utredningen har funnit lämpligast att föreslå ändringar beträffan­de båda instituten, Sålimda lämnas förslag om ändring i JB med innebörd att lagfart skall kunna vinnas genom lagfartssammanträde i samma omfatt­ning som på grund av äganderättsutredning. Vidare föreslås sådan ändring i ÄULL att det under vissa förutsättningar blir möjligt att med tillämpning av denna lag utreda äganderätten beträffande enstaka fastigheter.

En anledning till att sakägarutredningen kan bli omfattande och arbets­krävande när samfälld mark berörs är den att utredningen ofta måste avse ett stort antal delägare. Av samma anledning kan sakägarutredningen ibland kräva mycket arbete när s. k, flerägda fastigheter berörs. Med begreppet flerägda fasligheter avses i allmänhet fastigheter som innehas av dödsbo un­der delägarförvaltning eller av flera personer med samäganderätt. Proble­men med de flerägda fastigheterna hänför sig i första hand till den omstän­digheten att kallelser och andra handlingar av formell beskaffenhet som re­gel måste tillställas varje enskild delägare för sig. Detta är en konsekvens av de förvaltniiigsregler som gäller för de flerägda fastigheterna och som inne­bär att förvaltningsåtgärden måste beslutas av delägarna samfällt. De nämn­da problemen har på senare tid tagits upp i betänkanden av dödsboutred­ningen (SOU 1981:91) och strukturutredningen (SOU 1983:71), Fastighetsbiklningsutredningen har yttrat sig över båda betänkandena, 1 bi­laga till remissvttrandet över dödsboutredningens betänkande har utred­ningen framfört alternativa förslag till lösning av vissa problem som är för­knippade med flerägda fastigheter.

Frågorna om de flerägda fastigheterna är angelägna. De hänger dessutom nära samman med de sakägarfrågor som i övrigt behandlats i detta betänk­ande. En lösning på problemen behövs oberoende av om det i framtiden in­förs lagstiftning som är avsedd att motverka flerägandet som sådant. Med anledning av vad som lui sagts redovisar utredningen i förevarande betänk­ande ett förslag som tidigare tagits upp i den nämnda bilagan till utredning­ens remissyttrande över dödsboiitredningen. Vad utredningen sålunda före­slår äi- en ändring i\v delgivtiingshesiämnielscrna i fråga om flerägda fastighe­ter imiebäraiide att delgivning alltid kan ske med någon inom delägarkrel­sen för samtliga delägares räkning. Myndigheter och andra som behöver lämna delägarna meddelanden av formell beskaffenhet befrias diirnied i åt­skilliga ärenden från uppgiften att skaffa fram namn och adress på samtliga delägare - en uppgift som kan vara ganska betungande särskilt när det gäller äldre dödsbon. Det får i stället ankomma på den delägare som mottagit del-

128


 


givningshandlingen att informera de övriga om dess innehåll,     Prop. 1988/89: 77

Det förekommer ibland all en fastighet som berörs av en förrättning se- Bilaga 2 nast lagfarits för ett bolag, en förening eller någon annan juridisk person som inte längre existerar. När detta är fallet är del i allmänhet svårt att finna nå­gon som är behörig att som sakägare företräda fasligheten. Lagstiftningen om bolag och ekonomiska föreningar innehåller visserligen bestämmelser om likvidalionsförfarande för sädana fall när nya tillgångar anträffas efter upplösningen. Dessa bestämmelser är emellertid inte praktiskt användbara när förrättningen äger rum läng tid efter del alt bolaget eller föreningen upp­lösts. Härtill kommer att det för ideella föreningar helt saknas likvidations­regler. Utredningen föreslår den lösningen på frågan att god man under vissa förutsättningar skall kunna förordnas för en upplöst juridiska person. Vida­re föreslår utredningen en regel som möjliggör att ett sålunda tillkommet godmanskap kan avvecklas när förrättningen avslutats.

Vissa rättighetsfrågor

En fastighetsreglering angår inte alllid bara de berörda fastigheternas ägare. Eftersom regleringen kan leda till att rättigheter som upplåtits i fastigheter­na begränsas eller upphör alt gälla, är också rättighelshavarna sakägare. Ut­redningen om vilka rättigheter som belastar en fastighet och berörs av för­rättningen ankommer på faslighetsbildningsmyndighelen. Därvid måste emellertid fastighetsbildningsmyndigheten i stor utsträckning lita till de upp­gifter som lämnats av fastighetsägarna. Det är därför lätt hänt att en rättig­het glöms bort så att förältningen genomförs ulan att rättighetshavaren fått tillfälle alt bevaka sina intressen. Utredningen föreslår att fastighetsägare skall åläggas en skadeståndssankiionerad skyldighet att för fastighetsbild-ningsmyndiglieten uppge de rättigheter som belastar fastigheten. Förslaget in­nebär att det som nu gäller vid expropriation och andra tvångsförvärv också kommer att gälla vid fastighetsreglering. Detta står också i överensstämmel­se med vad som i JB föreskrivs om skyldighet för en överlåtare att göra för­behåll om rättigheter som upplåtits i fastigheten.

1 7 kap, 29 § JB finns bestämmelser som anger hur en fastighetsreglering inverkar på nyttjanderätt och avtalsservitut. Där föreskrivs bl, a. att mark som genom regleringen överförs från en fastighet till en annan automatiskt befrias från rättigheter som upplåtits i den avstående fastigheten. Detta är något som gäller utan undantag, vilket ibland är opraktiskt. När ändamålet med fastighetsregleringen inte förutsätter att rättigheten skall upphöra, är det vanligt att de berörda fastighetsägarna är överens om att rättigheten i stället skall bestå. Detta kräver i så fall att en ny upplåtelse kommer lill stånd, vilket förutsätter en medverkan från rättighetshavarens sida.

Utredningen föreslår atl faslighetsbildningsmyndighelen får förordna au en rättighet skall beslå i mark som överförs från en fastighet till en annan. Där­igenom förenklas förfarandet når fastighetsägarna är överens om att rättig­heten skall bevaras, Rättighetshavaren berörs då i allmänhet inte av regle­ringen och behöver därmed inte behandlas som sakägare. Förslaget innebär emellertid att ett förordnande också skall kunna meddelas på begäran av rät­tighetshavaren. Som förutsättning för ett förordnande uppställs att sådan åt­gärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen,

129

9    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77


Om en rättighet skall slå kvar och gälla mot tillträdaren, måste detta som     Prop. 1988/89:77 regel beaktas också när likvidersäuningen för den överförda marken skall     Bilaga 2 bestämmas. En föreskrift om delta föreslås inlagen bland reglerna om be­stämmande av likvidersäuningen i FBL.

En rättighet kan efter ett nu ifrågavarande förordnande komma att belas­ta såväl den tillträdande som den avstående fastigheten. Del medför som regel all upplålelsevillkoren måste jämkas. Jämkning torde framför allt bli nödvändigt med avseende på del utgående vederlaget för rättigheten. Det måste sålunda bestämmas hur vederlaget skall fördelas mellan ägarna. Det föreslås därför alt fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är nödvändig.

En uppdelning av en rätlighetsbelasining mellan flera fastigheter till följd av förordnande ger upphov till ett problem för den händelse en av fastighets­ägarna säger upp upplålelseavtalel. Nyttjanderättshavaren riskerar i ett så­dant fall fortsalt bundenhet av upplåtelsen som sådan under en ny avtalsperi­od, trots att upplåtelsen skall upphöra alt gälla i en del av utövningsområdel. För att ge underlag för en ordning som är ändamålsenlig föreslår utredning­en att en uppsägning av upplåtelseavlalel från en av fastighetsägarna skall ge en nyttjanderältshavare rän att frånträda upplåtelsen i dess helhet.

Regeln om möjligheten för fastighelsbildningsmyndigheten alt förordna att en rättighet skall stå kvar i den mark som byter faslighetstillhörighet kan förorsaka konflikt mellan å ena sidan rättigheter som gäller i den mottagan­de fastigheten och som flyter ut i det överförda området och å andra sidan rättigheter som på grund av ett ifrågavarande förordnande skall fortsätta att gälla i det överförda området. Utredningen föreslår den lösningen att de rät­tigheter som avsetts med förordnandet skall ha företräde.

Del sakrältsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att rättigheten är inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknylning genom ett förordnande är det därför nödvändigt - om rättighetshavarens intressen skall bli beaktade - att inskrivningen av rättigheten i förekommande faW förs över till den nya fastigheten. Utredningen lämnar förslag i della avseende.

De nu redovisade förslagen angående fastighetsbildnings verkan på av­lalsrättigheter har tagit sikte på sådana rättigheter i allmänhet. Det finns emellertid vissa slags rättigheter som fordrar en särskild uppmärksamhet, nämligen de besittningsskyddade arrendena.

Bestämmelserna i JB om fastighetsreglerings inverkan på rättigheter och reglerna i FBL gör inte någon skillnad mellan besittningsskyddade arrenden - jordbruksarrenden, utom s, k, sidoarrenden med kort upplålelselid, bo­stadsarrenden och fiskearrenden - och andra rättigheter. Detta innebär all en fastighetsreglering i vissa fall kan få konsekvenser som inte är förenliga med arrendelagstiftningens ändamål. Fastighetsreglering som grundas på medgivande kan t. o. m. användas i syfte att kringgå bestämmelserna om besittningsskydd. Utredningens förslag om att fastighelsbildningsmyndighe­ten får förordna att en rättighet skall bestå i mark som överförs från en fastig­het till en annan får särskild betydelse för de besittningsskyddade arrendena. Når det gäller dessa arrenden föreslås att utrymmet för förordnande skall vara större än annars. Vidare föreslås beträffande jordbruksarrenden att av­räkning mellan jordägare och arrendator, enligt vad som närmare är före­skrivet i JB. skall ske även i samband med ett ifrågavarande förordnande.

130


 


Vad som nu föreskrivs i 7 kap. 29 § JB om att en rättighet upphör alt gälla Prop. 1988/89: 77 i mark som överförs från en fastighet till en annan skall trots det nyss redovi- Bilaga 2 sade förslaget fortfarande vara huvudregeln. När denna huvudregel är till-lämplig och rättigheten således skall upphöra med anledning av fastighets­bildningen uppkommer frågan från vilken tidpunkt upphörandet skall gälla. Lagen är oklar i della hänseende. Utredningen föreslår en särskild be­stämmelse om tillträde lill mark som är belastad med en rättighet som skall upphöra.

När fastighetsregleringen innebär att en rättighet upphävs till viss del. blir rättighetshavaren under vissa förutsättningar enligt 7 kap. 30 § JB berätti­gad att frånträda upplåtelsen också med avseende på rättigheten i övrigt. Därvid ligger del i allmänhet i rättighetshavarens intresse att rättigheten får upphöra samtidigt i det område som berörs av regleringen och upplåtelseom­rådet i övrigt. Nuvarande lagstiftning innefattar inga garantier för alt della skall bli fallet. Utredningen föreslår därför med avseende på arrende att ar­rendeavtalet, om arrendatorn begär det i samband med sin uppsägning, skall upphöra samtidigt som tillträde sker enligt fastighetsbildningsbeslutet.

Bestämmelserna om hur fastighetsreglering inverkar på rättigheter gäller i fråga om rättigheter som upplåtits genom avtal. I fråga om s. k. officialrät­ligheter, dvs. rättigheter som tillkommit genom beslut av myndighet, gäller alt de står kvar oberoende av hur fastighetsindelningen ändras. Om rättighe­ten utgörs av ett officialservitut, kan emellertid fastighetsbildningsmyndighe­ten med tillämpning av bestämmelsen i 7 kap, FBL i allmänhet likväl förord­na all rättigheten skall upphöra, om detta är ändamålsenligt med hänsyn till fastighetsregleringens syfte. Däremot har fastighetsbildningsmyndigheten inte någon möjlighet att hantera officialnyttjanderätt på motsvarande sålt. Utredningen föreslår en bestämmelse som öppnar en sådan möjlighet,

Servitut är en rättighet som i allmänhet gäller för obegränsad tid, Della är en omständighet som gör att många servitut kvarstår som formellt gällan­de trots att ändamålet med servitutsupplåtelsen sedan länge förfallit. De onyttiga servituten vållar problem i olika avseenden. De belastar i onödan fastighetsböcker och fastighetsregister och medför därmed ibland att grava-tionsbevis och registerutdrag blir svåröverskådliga och lämnar en missvisan­de bild av en fastighets verkliga belastning. Vidare är de onyttiga servituten till olägenhet i förrättningssammanhang. Innehavaren av servitutet blir i all­mänhet formellt sett sakägare när den belastade fastigheten berörs av en fas­tighetsreglering och han skall därför kallas till sammanträde eller på annat sätt beredas tillfälle alt yttra sig. Upphävandet av onyttiga servitut är en an­gelägen saneringsuppgift. Utredningen föreslår - i syfte att underlätta servi-tutssaneringen och förenkla förrättningshandläggningen i övrigt - att ett servitut som inte används och som uppenbarligen är obehövligt och utan värde för den härskande fastigheten får upphävas utan att serviiutshavaren bereds tillfälle att ytira sig.

Ett servitut berörs inte bara av fastighetsbildning som gäller den tjänande fastigheten. Sålunda kan en fastighetsbildning med avseende på den härsk­ande fastigheten leda lill att servitutet i fortsättningen gäller till förmån för en ny fastighet. Detta följer av olika bestämmelser i FBL, Sålunda regleras i 2 kap. 5 § vad som skall gälla vid fastighetsbildning i allmänhet. Särskilda regler om avstyckning och klyvning finns i 10 kap. 4 § respektive 11 kap, 5 §,

131


 


Enligt dessa båda sist nämnda regler får faslighetsbildningsmyndighelen i     Prop. 1988/89:77

samband med avstyckningen eller klyvningen besluta att servitutet skall gäl-     Bilaga 2

la på annat sätt än som annars skulle ha följt vid en tillämpning av lagens

bestämmelser. Detta kallas att servitutet disponeras. Vid fastighetsreglering

saknas möjlighet alt disponera servitut. Utredningen lämnar förslag som

öppnar en sådan möjlighet.

Vissa frågor om förrättningshandläggningen och det vidare förfarandet i fastighetsbildningsmål

Utredningen har tidigare behandlat olika frågor beträffande förrätlningsför-farandet och det vidare förfarandet i faslighetsbildningsmål. Här tas nu upp några ytterligare frågor av nämnt slag.

Vissa frågor om förrättningsförfarandet

Enligt gällande bestämmelser skall ansökan om fastighetsbildning göras hos fastighelsbildningsmyndigheten. Härmed förstås den fastighetsbildnings­myndighet som är behörig alt handlägga förrättningen. Behörig är fastig­hetsbildningsmyndigheten i den ort där marken som avses med förrättnings­ansökan är belägen. Ligger marken under flera faslighetsbildningsmyndig-heter är endera myndigheten behörig att handlägga förrättningen. Tolk­ningen av nämnda behörighetsregler påverkas av lantmäteriets organisa­tion. Regionalt indelas riket i lanimäteridislriki och varje sådant distrikt ut­gör verksamhetsområde för en fastighetsbildningsmyndighet. Förutom en regional indelning finns emellertid även en funktionell sådan. Särskilda fas­tighetsbildningsmyndigheter har således inrättats för fastighetsbildnings­uppgifter som sammanhänger med jordbrukets och skogsbrukets rationali­sering och liknande uppgifter, för fastighetsbildningsuppgifter som rör ut­vecklingen av tätbebyggelse samt för andra särskilda uppgifter, I flera kom­muner har inrättats kommunala fastighelsbildningsmyndigheier för ärenden som rör utvecklingen av tätbebyggelse inom kommunen. Det nu sagda inne­bär att inte enbart en fastighets fysiska belägenhet är avgörande för vilken myndighet som är behörig handlägga förrättningen. Även sakens beskaffen­het inverkar på frågan om vilken fastighetsbildningsmyndighet som är behö­rig. För den som vill ansöka om fastighetsbildning kan del således vara svårt att veta vilken myndighet som är behörig att handlägga förrättningen. Om en ansökan ges in lill annan myndighet än den som är behörig kan detta i vissa fall få negativa konsekvenser. Det gäller exempelvis en ansökan som rör fastighetsbildning på grund av överlåtelse av fastighetsdel. Inkommer inte en sådan ansökan till behörig faslighetsbildningsmyndighet inom den i JB angivna tiden - sex månader från dagen för överlåtelsehandlingens upp­rättande — är överlåtelsen ogiltig, I syfte att motverka rättsförlust och alt förenkla allmänhetens kontakter med myndighetssidan föreslår nu utred­ningen alt ansökan om fastighetsbildning är rätt gjord när ansökan inkommit till vilken fastighetsbildningsmyndighet som helst inom länet eller till överlant­mätarmyndigheten. Förslaget överensstämmer med ell motsvarande förslag

132


 


som framlades i departementspromemorian (Ds Ju 1977:12) Uppföljande    Prop. 1988/89:77
översyn av faslighetsbildningslagstiflningen.
                               Bilaga 2

I 15 kap. FBL behandlas frågan om fullföljd lill fasiighetsdomsiolen. Av kapitlets inledande paragraf framgår att behörig fastighetsdomstol för pröv­ning av ett överklagat förrättningsavgörande är den domstol inom vars domkrets den i målet berörda marken är belägen. Ligger marken under flera fastighetsdomstolar upptas talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. När fullföljd sker skall besvärsinlagan normalt inges till fastighets­domstolen inom den i det särskilda fallet gällande besvärstiden. Fastighets­domstolen skall avvisa talan om den inte är fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, 1 ett särskilt fall anses fullföljd ha skett inom rätt tid fastän besvärsinlagan har kommit in till fastighetsdomstolen efter besvärstidens ut­gång. Det är när besvärsinlagan har kommit in till den fastighetsbildnings­myndighet som handlagt förrättningen före besvärstidens utgång. Som före­bild för den nu beskrivna ordningen i FBL har tjänat förvaltningslagens motsvarande system.

Regeringen har pä grundval av förvaltningsulredningens betänkande (SOU 1983:73) Ny förvaltningslag, i proposition 1985/86:80 med förslag till ny förvaltningslag förordat att ordningen vid överklagande av förvaltningsbeslut läggs om. Det föreslås sålunda, på samma sätt som i dag gäller för rättegångsmålens del enligt rättegångsbalken, att klaganden i fort­sättningen vänder sig till den instans som har fattat beslutet och inte som nu direkt till den högre instansen. Har klagoskriften felaktigt getts in till över­instansen skall den emellertid ändå prövas, under förutsättning att den in­getts dit inom överklagandetiden. Fastighetsbildningsutredningen har funnit befogat att ha en ordning för överklagande av beslut enligt FBL som över­ensstämmer med vad som i framtiden är avsett att gälla beträffande över­klagande av andra slags förvaltningsbeslut. Utredningen föreslår därför be­träffande beslut enligt FBL en motsvarande omläggning av ordningen för överklagande som förordats i den nämnda propositionen. Liksom i proposi-fionen föreslås dessutom att beslutsinstansen prövar om överklagandet har kommit in i räu tid och om tiden är överskriden avvisar överklagandet.

Utredningen tar upp ytterligare ett spörsmål angående fullföljd av talan. Det gäller den i 16 kap. 2 § FBL föreskrivna skyldigheten för klaganden i fastighetsbildningsmål alt tillhandahålla avskrifter av besvärsinlagan och handlingar som fogals vid denna. Utredningen föreslår att den i nämnda pa­ragraf intagna regeln om att rätten - i fall antalet kopior av en inlaga inte räcker - skall anmana ingivaren att tillhandahålla kopiorna och att annars på partens bekostnad göra en avskrift av handlingen, utmönstras ur paragra­fen. Frågor om hur rätten skall förfara når kopior saknas bör enligt utred­ningens mening i stället lösas genom allmänna bestämmelser i expeditions-kungörelsen. En motsvarande utmönstring har föreslagits beträffande ?>3 kap, 2 § RB av rättegångsutredningen i betänkandet (SOU 1982:25-26) Processen i tingsrätt.

Det är oundvikligt att smärre/e/insmyger s\gi en förräiiningsakt. Det gäl­ler ofta uppgifter som är ulan egentligt intresse för sakägarnas bedömning av förrältningsresultatet. Rättelse av ett förrättningsbeslut som blivit orik­tigt på grund av skrivfel, felräkning eller liknande misstag kan ske enligt reg­lerna i 4 kap. 42 § FBL, Från förrättningsmannahåll har anmärkts att regler-

133


 


na är alltför formalistiska, vilket ofta medför att rättelsearbetet blir onödigt     Prop. 1988/89: 77

arbetskrävande. Utredningen föreslår nu sådan ändring all rättelse skall     Bilaga 2

kunna genomföras på ett enkelt sätt, utan kontakter med sakägarna om detta

är obehövligt. Förslaget genomförs lagtekniskt på det sättet att reglerna i 4

kap. 42 § FBL upphävs varigenom reglema om rättelse i förvaltningslagen

automatiskt blir gällande beträffande förrättningsbesluten. Förslaget kräver

följdändringar i 14 kap. 2 § och 15 kap. 2 § första stycket punkten 5 FBL

samt i 2 § ÄULL, 19 § AL och 16 § LL.

Under förevarande avsnitt behandlar utredningen även frågor om proto-kollföring och aktbildning i förrältningsärenden samt frågor om delgivnings-och underräitelseförfarandet vid fastighetsbildning. Utredningens övervä­ganden i dessa hänseenden utmynnar dock inte i några författningsförslag.

Fråga om samordning av tillståndsprövning enligt naturvårdslagen och fastighetsbildningslagen i visst hänseende

För att ål allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder enligt 15 § NVL ett generellt strandskydd vid havet, insjöar och vat­tendrag. Strandskyddet omfattar normalt land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normall medelvaltenstånd. Området i fråga be­nämns strandskyddsområde. För att tillgodose syftet med strandskyddet har markanvändningen inom strandskyddsområde underkastats begränsningar i fråga om bebyggelse m, m. Enligt vad som sägs i 16 § NVL får sålunda inom ett ifrågavarande område i princip bl, a. inte ny byggnad uppföras eller be­fintlig byggnad ändras för att tillgodose ell väsentligt annat ändamål än det vartill byggnaden tidigare varit använd. Från nämnda förbud får emellertid länsstyrelsen eller - efter delegation - kommunal myndighet lämna dispens, när särskilda skäl föreligger.

Att ett område är slrandskyddsområde har inte enbart betydelse från be­byggelsesynpunkt. Det inverkar också på möjligheterna att fastighetsbilda inom området. Av innehållet i 3 kap, 2 § FBL följer att när särskilda be­stämmelser för marks bebyggande eller användning gäller skall fastighets­bildning ske så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Till sådana bestämmelser räknas bl, a. reglerna i naturvårdslagen angående strand­skyddsområde. Det nu sagda innebär att om en begärd faslighetsbildningsåt­gärd skulle motverka den möjlighet alt bada och idka annat friluftsliv inom strandskyddsområden som ål allmänheten tryggats genom 15 § NVL får åt­gärden inte äga rum. Det nu sagda gäller som huvudregel. Enligt 3 kap. 2 § FBL får emellertid länsstyrelsen - eller efter dess förordnande byggnads-näniden - lämna dispens från strandskyddsbestämmelserna, om särskilda skäl föreligger.

Mellan regeln om dispens i 3 kap, 2 § FBL och regeln om dispens i 16 § NVL föreligger i vissa fall konkurrens. Det gäller exempelvis när fråga är om fastighetsbildning för nybyggnadsändamål. I sådana fall ligger det i sa­kens natur att fastighetsbildningen kan få komma till stånd bara under den förutsättningen att bebyggelsen tillåls. Sakägaren kan, om han så önskar, inleda förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL. Lämnas dispens kan sakägaren därefter söka fastighetsbildning. Någon prövning enligt 3 kap, 2 § FBL av huruvida den sökta fastighelsbildningsåtgärden motverkar

134


 


strandskyddsbestämmelsernas syfte behöver då inte ske,          Prop. 1988/89:77

Sakägaren kan även gå lill väga på del sättet att han börjar med alt ansöka Bilaga 2 om fastighetsbildning. Innan faslighetsbildningsmyndighelen avgör frågan huruvida fastighetsbildningen motverkar slrandskyddsbestämmelsernas syf­te torde faslighetsbildningsmyndighelen genom samråd göra sig underrättad om länsstyrelsens inställning. Om länsstyrelsens samrådsvis avgivna yttran­de ger vid handen alt länsstyrelsen anser att fastighetsbildningen motverkar strandskyddsbeslämmelsernas syfte kan frågan om dispens enligt 3 kap. 2 § FBL aktualiseras. Lämnar länsstyrelsen dispens enligt nämnda lagrum kan sakägaren påräkna att länsstyrelsen även kommer alt lämna dispens från byggnadsförbudel i 16 § NVL.

Oavsett vilken av de två redovisade vägarna en sakägare väljer anses ut­gången böra bli densamma, I åtminstone ett avseende kan emellertid valet av förfaringssätt få betydelse. Del sammanhänger med alt bestämmelserna om fullföljd är olika i ett speciellt hänseende beträffande beslut om dispens enligt 16 § NVL och ett motsvarande beslut enligt 3 kap. 2 § FBL. Olikheten beslår däri att statens naturvårdsverk har tillagts rätt an besvära sig till rege­ringen mot ett beslut enligt del förra lagrummet men inte enligt det senare. Om en sakägare väljer all inleda förfarandet med att ansöka om fastighets­bildning kan nu nämnda skillnad i värsta fall leda lill två slutliga markan­vändningsbeslut beträffande samma markområde som är oförenliga, nämli­gen dels ett beslut om att medge fastighetsbildning för bebyggelseändamål och dels ett beslut om att inte medge undantag från det för markområdet gällande generella byggnadsförbudel.

En nu nämnd komplikafion skulle inte behöva inträffa om sakägaren in­lett förfarandet med att söka dispens enligt 16 § NVL, Utredningen har där­för funnit lämpligt alt i FBL meddela en föreskrift angående handläggnings­ordningen för faslighelsbildningsärenden som berör mark för vilken strandskyddsbestämmelser gäller. En sådan föreskrift är emellertid lika be­fogad beträffande fastighelsbildningsärenden som berör mark för vilken även andra slags naturvårdsföreskrifter gäller. Utredningen föreslår all om en ansökan om fastighetsbildning har gjorts för ett ändamål som kräver medgivande enligt NVL får fastighelsbildningsmyndigheten för sökandens räkning begära prövning av frågan enligt nämnda lag.

Frågor om vissa förenklingar beträffande handläggningen av fas­tighetsbildningsmål vid fastighetsdomstolen

Utredningen har fått del av önskemål från faslighetsdomarhåll om vidtagan­de av vissa ändringar av de för fastighetsbildningsmålen gällande processuel­la bestämmelserna i syfte att förenkla handläggningen av sådana mål vid fas­tighetsdomstolen. De bestämmelser som önskas ändrade är dels reglerna om fastighetsdomstolens domförhet, dels reglerna om fastighetsdomstolens möjligheter att avgöra mål i sak utan huvudförhandling.

Vad först beträffar fastighetsdomstolens domförhet har hävdats all de nu gällande domförhetsreglerna framstår som alltför stelbenta. Man har menat att utrymmet för att avgöra mål med en enda lagfaren domare bör ökas. Det gäller först och främst sådana fall där det under målets förberedande hand­läggning uppkommer enighet mellan sakägarna och andra taleberätligade

135


 


om att ett överklagat beslut från fastighetsbildningsmyndigheten skall ändras    Prop. 1988/89: 77 på visstsätt. Även sådana fastighelsbildningsmål som kan anses vara av enkel    Bilaga 2 beskaffenhet eller angår små värden har man menat borde få avgöras av en­samdomare.

Vad härefter angår möjligheten att avgöra fastighetsbildningsmål i sak utan huvudförhandling har framförts önskemål om att sådant avgörande bor­de få äga rum i större utsträckning oberoende av sakägares eller företrädares för allmänt intresse inställning än vad som för närvarande medges.

Enligt utredningens mening skulle ändringar av de gällande reglerna om domförhet och om avgörande av mål utan huvudförhandling i enlighet med vad som nu önskats innebära en förenkling av verksamheten vid fastighets­domstolarna utan att de rätlsäkerhetskrav som är befogade att ställa på rättskipningen sattes ål sidan. På grund härav och eftersom det med hänsyn fill det rådande stalsfinansiella läget måste bedömas som angeläget att möta en ökande arbetsbelastning för domstolarna med förenklade handläggnings­regler har utredningen ansett sig böra lägga fram de förslag till tämligen be­gränsade ändringar av förfarandereglerna som önskats från faslighetsdo­marhåll.

I fråga om domförheten föreslår utredningen sålunda för det första all om det under målets förberedande handläggning uppkommer enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan taleberältigad om på vilket sätt det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras får målet avgöras av en lag­faren domare. Uppkommer enigheten vid sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 § FBL får målet avgöras vid sammanträdel. För det andra föreslår utredningen all vid avgörande av mål vid huvudförhandling eller på handlingarna är fastighetsdomstolen domför med en lagfaren domare när det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet om sakägarna och andra taleberätligade samtycker fill det. Vidare föreslår utredningen att när målet är av sådan beskaffenhet att del i och för sig kan avgöras av ensam­domare skall jämväl den tekniske ledamoten få della i avgörandet, om det är lämpligt.

Beträffande frågan om möjligheten att i ökad utsträckning kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sakägares och andra taleberättigades in­ställning föreslår utredningen att ett faslighetsbildningsmål allfid får avgöras utan huvudförhandling om det är uppenbart att sådan förhandling är obe­hövlig.

Som förebild till utredningens nu framlagda förslag har delvis tjänat den reform av reglerna i rättegångsbalken angående tingsrätts domförhet och överrätts möjlighet att avgöra mål ulan huvudförhandling som skedde ge­nom den i juli 1984 ikrafllrädda lagen (1984:131) om ändring i rättegångs­balken.

136


 


Vissa frågor om boendeinflytande vid bildande och       Prop- 1988/89:77

förvaltning av gemensamhetsanläggning           '

Hyresgästers ställning enligt anläggningslagen

Enligt 20 § AL har hyresgäster, i egenskap av innehavare av särskild rätt fill fastighet som tas i anspråk för gemensamhetsanläggning, ställning som sakägare vid anläggningsförrättningen, om deras rätt berörs. Kort tid efter anläggningslagens ikraftträdande ansågs emellertid denna sakägarställning inte i tillräcklig utsträckning tillgodose hyresgästernas intressen vid anlägg-ningsförrältningar. Genom lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1975, infördes därför i 7,18,19, 30 och 31 §§ AL bestämmelser som gav hyresgästerna ett ökat inflytande vid bildande av gemensamhetsanläggningar. Vid utövande av delta inflytande skall hyres­gästerna vara företrädda av sin organisation. Med hyresgästorganisation menas i detta sammanhang riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde de fastigheter som skall della i anläggningen är belägna. De nya bestämmel­serna, som hade karaktären av försöksverksamhet, gäller tills vidare dels i kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena, dels i annan kommun om regeringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten lill riksorganisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsom­råde kommunen är belägen. Något beslut om utvidgning av tillämpningsom­rådet har inte meddelats av regeringen.

Vad som i detta sammanhang tilldrar sig intresse är dels att de ifrågavar­ande inflytandereglema har begränsad geografisk giltighet, dels alt rätten att utöva inflytandet är förbehållen riksorganisation av hyresgäster eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fas­tigheterna är belägna. Det sistnämnda innebär att hyresgäströrelsen i prakti­ken innehar en monopolställning i nämnda hänseende.

Utredningen föreslår nu alt tillämpningsområdet för inflytandebesiäm-melserna utvidgas till att omfatta hela landet och all jämväl en utanför hyres­gäströrelsen stående lokal organisation, som utgör en rättskapabel ideell för­ening med uppgift alt ta till vara medlemmarnas intressen i hyresfrågor, till­erkänns rätt alt utöva hyresgäslinflytandet. Beträffande ulövanderätlen föreslås mera konkret att inflytandet i första hand får utövas av den organisa­fion som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas förhandlingsordning bör ulövanderätlen liksom för närvarande vara förbe­hållen riksorganisafion eller förening som är ansluten till sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna.

Boendeinflytande på förvaltning av gemensamhetsanläggning i bo­stadsområde där skilda besittningsformer till bostäderna före­kommer

1 de sammanhang där samhälls- och bosiadsbyggnadsplanering förekommer anses del ibland lämpligt att av bl. a. bostadssociala skäl utforma s, k, in­tegrerade bostadsområden. Som en följd härav har på en del platser i landet

137


 


vuxit upp områden inom vilka olika boendeformer har blandats. I några fall     Prop. 1988/89: 77 har integrationen uppkommit utan föregående planläggning genom att be-     Bilaga 2 sittningsformen ändrats beträffande vissa fastigheter i ett från början enhet­ligt bostadsområde. Integrationen kan vara av olika grad. Den längst gående utmärks av att det inom ett och samma bostadsområde finns fastigheter som bebos av hyresgäster, bostadsrätlshavare och småhusägare.

I nämnda områden förekommer anläggningar som inrättats gemensamt för fastigheterna. Anläggningarna förvaltas regelmässigt av en eller flera samfällighetsföreningar.

När olika boendeformer är blandade på nu redovisat sätt kan förvalt-ningsuiövning genom samfällighetsförening förorsaka problem. Anledning­en härtill är alt de skilda kategorierna boende inte har samma möjligheter att direkt påverka samfallighetsföreningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de röstningsregler i SFL som gäller vid röstning på föreningsstämma. Det är reglernas utformning i främst två avse­enden som leder till skillnader i boendeinflytande.

Det ena har sin grund i att rösträtten är förbunden med medlemskap i föreningen. Rösträtt tillkommer medlem i föreningen. Medlemskapet är fastighetsanknutet. vilket i detta sammanhang betyder att del är knutet till ägandet - varmed jämställs tomlräitsinnehav - och inte till boendet. I ett område med sådant blandat boende som här avhandlas innebär delta följan­de i rösträttshänseende. Varje småhusägare ar medlem och har därmed röst­rätt. Varken en bostadsrätlshavare eller en hyresgäst är medlemmar i samfäl­lighetsföreningen. Medlemskapet tillkommer nämligen ägaren till den fas­tighet i vilken bostadsrätt är upplåten, dvs. bostadsrättsföreningen respekti­ve ägaren till hyresfastigheten. 1 det förra fallet utövas rösträtten av bostads­rättsföreningens styrelse eller av särskilda firmatecknare, I det senare fallet är det ägaren till hyresfastigheten som utövar rösträtten. Är denne ett all­männyttigt bostadsföretag eller eljest en juridisk person tillkommer rösträt­ten styrelsen eller särskilda firmalecknare.

Del andra avseendet i vilket röstningsreglernas utformning leder till skill­nader i boendeinflytande har att göra med de två metoder - huvudtalsmeto­den och andelstalsmetoden - som används för att bestämma röstetalet. Röstning efter huvudtalei medför att en bostadsrättsförening och en ägare till en hyresfastighet inte har större röstetal än envar av ägarna till småhus i området, fastän bostadsrättsföreningen och hyresfastighetsägaren företrä­der fastigheter i vilka antalet boende ofta uppgår lill betydligt fler än det sammanlagda antalet boende i småhusen. Röstning efter andelstalet medför att de två förstnämnda ägarkategorierna, till skillnad från småhusägarna, i de flesta fall måste finna sig i att rösta efter ett modifierat röstetal på grund av en särskild spärregel som finns i SFL,

Det enklaste sättet alt begränsa uppkomsten av de nämnda röstnings­problemen vore naturligtvis att undvika att planera för integration utan ge­mensamhetsanläggningar eller att planera för särskilda gemensamhetsan­läggningar för varje boendeform inom bostadsområden. Huruvida detta är lämpligt har utredningen inte att bedöma. Det finns anledning tro alt det kommer alt finnas blandade besillningsformer även i framtiden. Utredning­en har därför ansett att det föreligger behov av alt ändra röslningsreglerna i SFL på ett sådant sätt att därigenom tillskapas en bättre balans mellan olika

138


 


boendeformer, när del gäller inflytande på förvaltningen av gemensamhets- Prop. 1988/89: 77 anläggningar. Den lösning utredningen funnit bäst tillgodose ett sådant syfte Bilaga 2 och som på grund härav framläggs här innebär följande. Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden utmönstras, vilket medför att röstetalet alltid skall bestämmas med utgångspunkt i delägarfastighetemas andelstal. Lägen-hetshavarna i hyres- och bostadsrättsfastigheter tillerkänns Individuell röst­rätt på samfallighetsföreningens stämma om de andelstal som åsätts hyres-och bostadsrättsfastigheterna har fördelats på de olika lägenheterna genom en förhandlingsöverenskommelse i enlighet med reglerna i hyresförhand­lingslagen respektive genom ett beslut vid bostadsrättsföreningens stämma. Tillämpningsområdet för förfarandet med individuell röstning skall inte vara inskränkt till enbart samfällighetsföreningar av integrerad beskaffenhet. För­farandet skall äga tillämpning även beträffande samfällighetsföreningar vars medlemmar utgörs av enbart en eller flera hyresfastighetsägare eller en eller flera bostadsrättsföreningar. Individuellt röslningsförfarande skall gälla även i fråga om äldre samfällighetsföreningar av nämnd beskaffenhet.

Småhusägares boendeinflytande beträffande gemensamhetsan­läggningar inom s. k. storkvarter

Med slorkvarter avses i förevarande sammanhang en särskild form för små­husbebyggelse som karaktäriseras av alt fastigheterna inom ell kvarter sam­verkar om olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anlägg­ningarna kan vara dels sådana som inom andra slags småhusområden brukar tillhöra varje enskild fastighet t. ex. garage och parkeringsulrymme, dels så­dana som vid mera traditionell planläggning brukar undantas från kvarters­marken och hänföras till allmän plats.

Del finns således väsentliga skillnader mellan storkvarter och traditionell småhusbebyggelse. Dessa förorsakar särskilda proö/ew för dem som bor i ett storkvarier.

Sålunda har gjorts gällande att det mellan småhusägare inom storkvarier och småhusägare inom traditionella kvarter kan uppstå en orättvis kostnads­fördelning. Småhusägaren inom storkvarteret betalar kostnaderna för drif­ten av gemensamhetsanläggningarna inom kvarteret. Dessutom betalar han i form av kommunalskatt en del av kostnaderna för driften av de anlägg­ningar som kommunen har ansvaret för. Småshusägare som bor i områden ulan storkvarter belastas däremot enbart med den sistnämnda kostnadsde­len. Man har menat att del på grund härav är lätt att komma i konflikt med den kommunala likställighetsprincipen, vilken innebär att alla kommunin­vånare skall behandlas lika.

Utöver frågan om slorkvarlerens förenlighet med den kommunala likstäl­ligheten har även påtalats problem som är förknippade med själva bddandet och förvaltningen av gemensamhetsanläggningar i sådana kvarter.

När det gäller bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar i samband med nyexploatering regleras detta i normalfallet i exploateringsav­tal. Härvid brukar anges hur anläggningskostnaderna skall fördelas mellan kommunen och exploatören. Det vanligaste är att exploatören utför och be­kostar alla anläggningar på kvartersmark saml lämnar ett bidrag till kommu-

139


 


nens kostnader för områdesanläggningar. Exploatörens kostnader läggs in i    Prop. 1988/89: 77 försäljningspriset för de färdigbildade fastigheterna och överförs således på    Bilaga 2 fastighetsägarna. Dessa har inget inflytande på kostnadsfördelningen utan får finna sig i att betala vad kommunen och exploatören ålägger dem. Denna avsaknad av inflytande uppfattas ofta som en brist.

Vidare föreskrivs ofta i exploateringsavtalen all exploatören skall föran­stalta om inrättande av gemensamhelsanläggningen och om bildande av en samfällighetsförening för dess förvaltning. Normalt betyder detta att de som flyttar in i ett nybyggt område inte har kunnat påverka innehållet i del som skall vara gemensatnt. Alla avgörande beslut är i regel fattade före faslighets-köpet. Ofta övertar småhusägarna i dessa fall en i det närmaste färdigkon­slmerad anläggning och en redan bildad samfällighetsförening. Sedan an­läggningsförrättning väl skett är småhusköparnas möjligheter att ändra på vad som bestämts vid förrättningen begränsade,

1 exploateringsavtalen finns regelmässigt även bestämmelser om de tek­niska krav m, m. som uppställs för gemensamhetsanläggningarna. Erfaren­heten visar emellertid att dessa bestämmelser ofta är otillräckliga. Detta medför alt anläggningarna inte sällan utförs med för låg standard, något som i sin tur försvårar en rationell drift och leder till högre driftskostnader.

En annan fråga - med viss anknytning lill den sist nämnda - gäller möj­ligheterna för samfällighetsföreningar som förvaltar storkvarlersanläggning-ar alt i ekonomiskt hänseende möta anläggningarnas behov av underhåll och förnyelse. Det har härvid framförts som önskvärt att föreningarna/o/tc/erar medel för att därmed alltid ha tillgång till erforderliga medel. Man har emel­lertid uppmärksammat att benägenheten att bygga upp fonder hämmas av innehållet i gällande skattelagstiftning.

Ett ytterligare problem som kommit i dagen gäller förvaltande samfällig­hetsförenings tillgång lill sådana tekniska resurser och kunskaper som krävs för alt föreningen på ell godtagbart sätt skall kunna sköta de många gånger tekniskt komplicerade nyttigheter, vilka ingår i en storkvartersanläggning. Del har visat sig att flera föreningar saknar sådana tillgångar.

De problem som nu berörts har bl. a. påtalats i en av Sveriges villaägare­förbund och Småhusägarnas centralorganisation den 18 juli 1978 avlåten skrivelse till regeringen, I skrivelsen hemställde de båda organisationerna om en översyn av samfällighetslagstiftningen förebärande nämnda problem, I de av regeringen sedermera utfärdade direktiven för fastighetsbildningsut­redningen har uppdragits åt utredningen att överväga vad som anförts i skrivelsen.

Flera av de frågor som nu dragits upp föranleder - i den mån de aktuali­serar lagstiftningsåtgärder - överväganden som rör andra lagstiflningsom-råden än fastighetsbildningslagstiftningen. Utredningen har emellertid, ef­ter samråd med chefen för bostadsdepartementet, endast tagit upp de frågor till behandling som utredningen ansett kunna lösas genom lagstiftnings­åtgärder som berör faslighetsbildningslagstiftningen. Utredningens härvid gjorda överväganden har utmynnat i följande förslag.

Beträffande frågan om småhusägares inflytande över frågor rörande ge­mensamhetsanläggningars tillkomst, utförande och förvaltning föreslår ut­redningen till alt börja med att det dras en skiljelinje mellan olika nyttigheter av gemensamhetskaraktär i så måtto att endast gemensamhetsanläggningar

140


 


bestående av sädana nyttigheler som är nödvändiga för alt ett funktionellt Prop. 1988/89: 77 boende skall kunna äga rum — exempelvis vatten- och avloppsanläggningar. Bilaga 2 värmeanläggningar saml förbindelseleder - får inrättas under pågående exploatering. Andra nyttigheler — exempelvis simbassänger, tennisbanor och andra liknande idrottsanläggningar samt kvartersstugor - får,inrättas först sedan småhusen sålts. Härigenom överlämnas åt de boende att själva avgöra huruvida sådana nyttigheter överhuvudtaget skall inrättas. Utred­ningen föreslår vidare all som huvudregel skall gälla alt en samfällighetsföre­ning, vilken skall förvalla gemensamhetsanläggning inom område där explo­atering för bostadsbebyggelse pågår, inte får bildas förrän till försäljning utbjudna fastigheter sålts och lillträlts av köparna, I detta sammanhang pas­sar utredningen även på alt lägga fram ett förslag som innebär en viss avby-råkratisering dels vid utseende av sammanträdesledare vid delägarförvalt­ning och dels vid bildande av samfällighetsförening. Utredningen föreslår alt de gällande reglerna i SFL om fastighetsdomstols medverkan i dessa hänse­enden utmönstras.

När del gäller frågan om fondering föreslår utredningen att fondavsätt­ning för säkerställande av underhåll och förnyelse blir obligatorisk för sam­fällighetsföreningar som förvaltar storkvartersanläggningar, 1 föreningens stadgar skall anges grunderna enligt vilka medel skall avsättas. För att fören­ingen skall kunna bedöma vilka fondavsättningar som erfordras torde det som regel vara nödvändigt att upprätta en underhållsplan. Utredningen fö­reslår en regel som föreskriver en sådan skyldighet.

Utredningen lägger även fram förslag rörande möjligheterna alt få till stånd omprövning av anläggnings förrättning. Förulsättningarna för alt få till stånd sådan omprövning har ansetts för restriktiva. Utredningen föreslår därför ett tillägg till de nu gällande reglerna i 35 § AL som innebär att förut­om i de situationer när ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frå­gan föreligger eller när omprövningsföreskrift meddelats, omprövningsför-rältning även eljest skall få äga rum, om ett klart behov härav föreligger.

Utredningen för vidare fram två förslag angående samfällighetsförenings ställning vid anläggningsförrällning, som utredningen funnit både praktiska och ändamålsenliga. För det första föreslås att vid omprövningsförrättning enligt 35 § AL som gäller ändring i fråga om kretsen av fastigheter som del­tar i gemensamhelsanläggningen skall samfällighetsföreningen och inte den befintliga delägarkrelsen betraktas som sakägare. För det andra föreslår ut­redningen att samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrätt­ning. Som en förutsättning härför skall dock gälla att en majoritet av fören­ingens medlemmar är för ett sådant initiativ.

Slutligen föreslår utredningen en ändring av reglerna i SFL angående sam-fälligheisförenings beslutanderäa i syfte att mjuka upp rättspraxis i detta av­seende, vilken enligt utredningens mening har blivit för restriktiv i vissa hän­seenden.

141


 


Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 1

Förslag till

Lag om avveckling av samfällda vägar och diken

Härigenom föreskrivs följande


Prop. 1988/89:77 Bilaga 3


 


Mark som sedan liden före den 1 januari 1972 hör till flera fastigheter gemensamt och är avsedd till väg eller dike upphör att vara samfälld när denna lag träder i kraft.

Mark som upphör all vara samfälld övergår till den fastighet som ligger närmast, om inte annat följer av 3 §. Gränsen mellan fastigheter på samma sida av samfälligheten skall dock förlängas obruten.

En samfällighet som skall bestå likställs med fastighet vid tillämpningen av första stycket.

Mark som upphör all vara samfälld och som ingår i gata eller annan i

stadsplan upptagen allmän plats tillfaller kommunen.

Används mark, som upphör att vara samfälld, till väg eller dike när lagen träder i kraft, skall rätt att använda marken för sådant ändamål fortfarande tillkomma de delägande fastigheterna. Denna rätt utgör servilul.

Servitut uppkommer dock inte i mark som ingår i gala eller i en vägförenings vägar eller som har tagits i anspråk för allmän väg eller är upplåten för en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre lagstiftning.

En delägare i mark som upphör att vara samfälld har rätt till ersättning med ett belopp som motsvarar hans andel av samfällighetens marknadsvärde. Ersättningen skall betalas av den som blir ägare till marken.


142


 


                                                                             Prop. 1988/89:77

Fråga om ersättning prövas av fastighelsbildningsmyndigheten vid särskild    Bilaga 3 förrättning (ersätmingsförrättning). Beträffande en sådan förrättning, över­klagande av beslut under förrättningen samt rättegången i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen (1970:988).

Kostnaderna för en ersättningsförrältning betalas av sökanden. Har annan sakägare genom sin inställning till ersättningsanspråket föranlett särskild utredning eller annan åtgärd som inverkat på förrättningskostnaderna, skall han dock i skälig omfattning bidra till betalningen,

Rätten lill ersättning är förlorad, om ansökan om ersättningsförrättning inte

har gjorts inom två år från det att lagen trätt i kraft.

Mark som upphör att vara samfälld svarar inte längre för fordran som besvärar delägande fastighet.

Nyttjanderätt eller servilul som belastar den samfällda marken vid lagens ikraftträdande består. Rättighet som upplåtils i viss delägarfaslighet består dock endast om marken enligt 4 § är belastad med servilul och rättigheten omfattar servitutets ändamål.

Den ändring i fastighetsindelningen som uppkommer enligt 2 § redovisas i fastighetsregistret innan ersättningsförrättning avslutas eller annars när det är lämpligt med hänsyn till sökt fastighetsbildning eller annan förrättnings-åtgärd. Registrering skall också ske när det i ansökan till fastighelsbildnings­myndigheten begärts av fastighetsägare eller av länsstyrelsen eller byggnads­nämnden.

Servitut som uppkommer enligt 4 § redovisas i faslighetsregislrel i lämplig omfattning.

De uppgifter som behövs till underlag för registrering lämnas av fastighetsbildningsmyndigheten. Kostnaden för att upprätta ett sådant underlag skall inte påföras sakägare.

10 §

Faslighetsbildningsmyndighelen får, när regislreringsunderlag upprättas, besluta att mark som upphört alt vara samfälld skall inordnas i fastighetsin­delningen på ett annat sätt än enligt 2 §. Sådant beslut (inordnandebeslui) får meddelas, om det inte är lill förfång för fastighetsägare och det medför lämpligare fastighetsindelning eller underlättar redovisningen i fasiigheisre-gistrel. Beslutet las in i regislreringsunderlaget. Inordnandebeslui får avse

1.    att mark skall övergå till en fastighet på annat sätt än som stadgas i 2§,

2.    att mark som förvaltas av en vägförening eller en samfällighetsförening skall såsom särskild faslighet tillhöra föreningen, eller

3.    att mark som upplåtits för en gemensamhetsanläggning enligt anlägg­ningslagen  (1973:1149)  eller  motsvarande  äldre  lagstiftning  skall  vara

143


 


samfälld för de fasligheter som deltar i anläggningen,                 Prop. 1988/89: 77

Har planförhållandena ändrats efter det  att  lagen  trätt i  kraft,  får    Bilaga 3 inordnandebeslui meddelas med hänsyn till den plan som gäller.

11        §

I fråga om överklagande av inordnandebeslui eller beslut varigenom en framställning om inordnande lämnats ulan bifall saml angående förfarandet i mål som föranletts av överklagande gäller fastighelsbildningslagen (1970:988).

12        §

Mark som enligt 3 § tillfaller kommunen skall på framställning av kommunen upptas i faslighelsregistrel såsom ingående i en kommunen tillhörig fastighet eller såsom en särskild faslighet,

13        §

När mark som upphört att vara samfälld registrerats såsom särskild fastighet, skall lagfart utan ansökan meddelas för ägaren. Det ankommer pä fastighetsregistermyndighelen att lämna inskrivningsmyndigheten det underlag som behövs i lagfartsärendel.

Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningsiagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 5 § fastighelsbildningslagen (1970:988) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

10 kap. 5 §

Bestämmelserna om bildande av samfällighet och servitut genom fastig­hetsreglering äger motsvarande tillämpning vid avstyckning såvitt avser förhållandet mellan styckningsdelarna.

Vid avsryckning av ägovidd från faslighet som har del i samfälld väg kan styckningslolten såsom servitut i stamfasiigheien tilläggas rätt alt nyttja vägen. Sådant servilul får dock ej bildas, om stvckningslotiens behov av väg kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Denna lag träder i kraft den

144


 


Förslag till                                                                  Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya  Bilaga 3

jordabalken

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

18 § Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandral hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna pä ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Har mark som avses I lagen 11983:000) om aveckluig av samfäll­da vägar och diken hävdals för viss fastighet medan i stället annan nära­liggande mark lagils i anspråk för del avsedda samfällda ändamålet, gäller bestämmelsema I första stycket även om hävden inie grundals på överens-kommelse.

Denna lag träder i kraft den

145

10   Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77


Utredningens lagförslag i betänkandet Fastighetsbildning 4

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken' dels att 7 kap, 28 och 29 §§, 8 kap, 4 §, 9 kap, 23 § samt 20 kap, 13 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skall införas en ny paragraf, 23 kap. 8 §.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

28       §

Gäller nyttjanderätt eller servitut Gäller nyttjanderätt eller servitut
efter fastighetsdelning i flera fastig- efter fastighetsbildning i flera fastig­
heter, skall vederlag som utgår för heter, skall vederlag som utgår för
rättigheten tillkomma ägarna av rättigheten tillkomma ägarna av
dessa i förhållande till belastningen dessa i förhållande lill belastningen
på varje fastighet.
                        på varje fastighet. Skall en nyttjan-

derätt efter uppsägning från en av ägarna upphöra att gälla i dennes fas­tighet, får nyttjanderättshavaren samtidigt frånträda upplåtelsen även med avseende på övriga fastigheter.

29       §

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut undergår fasfig-hetsreglering, får rättigheten därefter utövas på område, som genom regle­ringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke. om rättighetens utövning genom upplålelseavtalel är begränsad till viss del av fastigheten el­ler utövning av rättigheten på det överförda området eljest måste anses stri­da mot upplåtelsen. Föreskrift om räll för faslighetsbildningsmyndighelen alt bestämma nytt område för utövningen av nyttjanderätt finns i fastighels­bildningslagen (1970:988).

' Balken omtryckt i SFS 1971:1209


146


 


Nuvarande lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighets­reglering frångår fastighet vari rät­tigheten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan byggnad alt inom en månad från tillträdet upp­säga hyresavtal som gällde mot av­trädaren. I annat fall gäller avtalet mot honom.


Föreslagen lydelse

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighets­reglering frångår fastighet vari rät­tigheten upplåtits, såvida annat inte förordnats i faslighetsbildningsbeslu­tet. Det åligger den som tillträder så­dan byggnad alt inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot honom även ulan särskilt förordnande.

En rättighet som enligt andra styc­ket skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits skall vid till-lämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


8 kap. 4§

Uppsäges arrendeavtal med anledning av alt arrenderätten är förverkad, upphör avtalet att gälla pä den fardag som inträffar närmast efter uppsäg­ningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn alt avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.


Om arrendeavtal uppsäges av an­nan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt att frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den far­dag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avta­let dock genast att gälla.


Om arrendeavtal uppsäges av an­nan orsak som ger jordägare eller arrendator räll alt frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den far­dag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avta­let dock genast att gälla. Frånträder arrendatorn avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket, skall detta i stället, om arrendatorn begär del i uppsägningen, upphöra aU gälla den dag då arrendatorn till följd av fastig­hetsregleringen är skyldig att avträda mark.


 


Fardag är den 14 mars.


Fardag är den 14 mars.


147


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1988/89: 77

9 kap, 23 § Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestäl­let avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffas, I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdel eller från närmast föregå­ende avräkning.

Avräkning skall också ske I sam­band med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighelsbildningslagen (1970:988). Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräkningsperi­odens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perioden,

20 kap,
13 §
Om det på grund av innehållet i
Om det på grund av innehållet i

protokollet  och  vad  som  i  övrigt     protokollet  och  vad  som  i  övrigt
framkommit måste antagas, att det     framkommit måste antagas, att det
påstådda förvärvet ägt rum, M«t/öW     påstådda  förvärvet  ägt  rum, samt
del är giltigt och kan göras gällande.     omständigheterna ger vid handen att
skall den omständigheten att endast     sökanden bör anses som ägare, skall
protokollet   åberopas  som   fånges-     den    omständigheten    att    endast
handling ej utgöra hinder mot lag-     protokollet   åberopas  som  fånges­
fart,
                                             handling ej utgöra hinder mot lag­
fart. Ett förvärv för vilket lillsiånd av
myndighet fordras får dock Inie läg­
gas till grund för lagfart förrän lill­
siånd erhållits.
Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder
sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de
tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör
omständighet som avses i 7 S 2 hinder mot lagfart endast om inskrivning eller
anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller an­
språk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid,

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erfor­derligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får fora talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats,

23 kap, 8S

Kommer en inskriven rätiighel till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a ,' eller 7 kap. 13 <> fasiiglicisbild-ningslagen (1970:988) au gälla I en

148


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 annan fastighet än den, i vilken den

blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts ef­ter ansökan.

Denna lag träder i kraft den

149


 


Förslag till                                                                                    Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304)             Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om hyresförhandlingslagen (1978:304) att 5 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

5§ Förhandlingsordning medför skyldighet för hyresvärden att påkalla för­handling med hyresgästorganisationen i fråga om

1.    höjning av hyran för en lägenhet,

2.    ändring av grunderna för beräkning av sådan särskild ersättning som avses i 12 kap. 19 § jordabalken, eller

3.    ändring av villkor som avser hyresgästernas räll alt använda utrymmen som är avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna.

Förhandlingsordning medför vi-  Förhandlingsordning medför vi-

dare, om parterna ej enats om an- dåre, om parterna ej enats om an­
nat, rätt för båda parter att påkalla nat, räll för båda parter att påkalla
förhandling i fråga om
                 förhandling i fråga om

1.    hyresvillkoren,                         1. hyresvillkoren,

2.    lägenheternas och husets         2. lägenheternas och husets skick,                                                     skick,

3.    gemensamma anordningar i     3. gemensamma anordningar i
huset, huset eller fördelning av del andels­
tal som åsalts hyresfastigheten vid
förrättning enligt anläggningslagen
(1973:1149) på de i fastigheten Ingå­
ende lägenheterna.

4.    övriga boendeförhållanden i   4. övriga boendeförhållanden i
den mån de rör hyresgästerna ge- den mån de rör hyresgästerna ge­
mensamt,                                                 mensamt.

Om parterna är ense därom kan förhandlingsordning också medföra rätt för hyresgästorganisationen att påkalla förhandling om fråga som rör till-lämpning av enskilt hyresavtal under förutsättning att hyresgästen genom skriftlig fullmakt har bemyndigat hyresgästorganisationen att företräda ho­nom i saken.

Förhandlingsordning medför inte någon inskränkning i hyresgästens rätt att begära prövning av hyresvillkoren enligt 12 kap. 54 § jordabalken. Vid sådan prövning gäller bestämmelserna i 12 kap, 53-55 a §§ samma balk.

Denna lau träder i kraft den

150


 


Förslag till                                                                                    Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)            Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighelsbildningslagen (1970:988)' dels att 4 kap. 42 § och 8 kap. 7 § skall upphöra att gälla, dels att 4 kap. 8,11,12, 18 och 22 §§, 5 kap. 3, 5,10, 17,18 och 34 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 14 kap. 2 §, 15 kap. 2-4 och 6 §§ saml 16 kap. 1-3 och 8 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap, 10 a §, 5 kap. 30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 16 kap. 2 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 kap,

Ansökan   om   fastighetsbildning
     Ansökan   om   fastighetsbildning

göres skriftligen hos fastighetsbild- göres skriftligen hos faslighetsbild­
ningsmyndighelen.
                      ningsmyndigheten.

Muntlig ansökan som göres vid   Muntlig ansökan som göres vid

förrättningssammanlräde skall dock förrätlningssammanträde skall dock
godtagas, om den väckta frågan godtagas, om den väckta frågan
lämpligen kan prövas vid samma lämpligen kan prövas vid samma
förrättning,
                                  förrättning. Ansökan skall anses rän

gjord oavsett till vilken fastighelsbild-ningsmyndighet inom länet ansökan Inkommit. Detsamma gäller om an­sökan inkommit till överlantmätar­myndigheten i länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skä­ligt all sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängliga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår även­som namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åt­gärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden el­ler hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i sa­ken.

10 a §

Har ansökan gjorts om fastighets­bildning för bebyggelse eller annat ändamål som kräver medgivande en­ligt   hesiämmelserna   i   nalurvårds-

Lagen omtryckt i SFS 1971:1035

151


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

lagen (1964:822), får fastighetsbild­ningsmyndigheten för sökandens räkning begära prövning av tillåtlig­heten av åtgärden enligt nämnda lag.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


11 §

/ den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall faslighetsbildningsmyndighelen utre­da vilka som I egenskap av ägare till faslighet eller på annan grund är sa­kägare. Den som har lagfart på fas-tigheien anses som ägare, om det ej visas au fastigheten tillhör annan.

Sakägare är den som äger en fastig­het som berörs av förrättningen. Angår förrättningen samfälld mark som förvaltas av en samfällighets­förening, är föreningen sakägare. Vid fastighetsreglering är därjämte innehavare av nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft sakägare, om regle­ringen har betydelse för honom.

Den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte vi­sas att fastigheten tillhör annan. Är det ovissi vilken av flera som äger en fastighet eller innehar en rättighet, behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlålaren och förvärvaren sakägare.

I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utre­da vilka som är sakägare. Ägaren av en fastighet är skyldig att när myndig­heten begär det uppge sådana inne­havare av särskild rätt lill fastigheten som är sakägare. Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl, skall han ersät­ta den skada som därigenom upp­kommer för rättighetshavaren.


12 S Om god man enligt 18 kap, 4 § föräldrabalken behöver förordnas, skall fastighetsbildningsmyndigheten anmäla detta hos rätten.

En god man som avses i 18 kap. 4 § föräldrabalken får förordnas au företräda ett bolag eller en förening eller annan sammanslutning som upplösts, om förhållandena är såda­na att det inte går att i förrättningen


152


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 utreda vilka som är sammanslutning­ens rättsägare och kostnaderna för en likvidation i enlighet med vad därom är särskilt stadgal inie skulle stå i rim­ligt förhällande till värdet av den egendom som tillhör sammanslut­ningen.

När förrättningen avslutats, an­kommer det på rätten att bestämma om den fortsatta förvaltningen. Rät­ten får därvid föreskriva att sam­manslutningens egendom skall över­lämnas till allmänna arvsfonden eller till annat allmännyuigt ändamål.

18 §

Till  första  sammanträdet  under     Till  första  sammanträdet  under

förrättningen skall samtliga kända förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas alt sak- dock ej, om det kan antagas att sak­ägaren ändå infinner sig. Är det ägaren ändå infinner sig. Om del ovisst vilken av flera som är sakäg- föreligger anledning antaga alt are, kallas samtliga. Om del före- okända sakägare finns, utfärdas ligger anledning antaga all okända kallelse även på dessa, sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna,

22 § Vad som föreskrivits om delgiv-        Vad som föreskrivits om delgiv­ning  med   delägare   i   samfällighet     ning  med  delägare   i  samfällighet äger  motsvarande   tillämpning  vid     äger  motsvarande  tillämpning  vid delgivning med delägare i fastighet,     delgivning med innehavare av servi-som innehas under samäganderätt av     lut som gäller till förmån för flera än flera än tio, och med innehavare av     tio fastigheter med skilda ägare, servitut som gäller till förmån för flera än tio fastigheter med skilda ägare,

42 § Finner fastighetsbildningsmyndig­heten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller liknande misstag innehåller uppenbar oriktig­het skall myndigheten besluta om rättelse. Detsamma gäller beträffan­de karta som upprättats vid förrätt-

153


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 tung, samt annan handling till vilken hänvisning skeU i förrättningsbeslut. Innan rättelse sker, skall den som be­röres av åtgärden få tillfälle att yttra sig.

Rättelsen skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

5 kap.
3 §
Fastighetsreglering får påkallas av        Fastighetsreglering får påkallas av
den som äger en fastighet som be-     den som äger en faslighet som be­
rörs av regleringen.
                    rörs av regleringen.  En samfällig­
hetsförening får påkalla fastighets­
reglering som berör en samfällighet
under föreningens förvaltning.
Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren begära så­
dan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas,
minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fastighetsreglering som avser område där tät­bebyggelse föreligger eller är att vänta.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

5 §
Fastighetsreglering   som   begärts
Fastighetsreglering   som   begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att sökan­
dens fastighet skall förbättras.
     dens faslighet skall förbättras. Detta

gäller dock inte när regleringen har påkallats  av   en   samfällighetsföre­ning. Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare att regleringen, för alt ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbätt­ras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsentligt intres­se i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beaktansvärda skäl för del. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerli­gen angeläget,

154


 


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

10

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastig­hetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fasligheten, utjämnas skillnaden genom ersättning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servi­tutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regleringen övergår lill annan ägare.

Om en nyltjanderäu eller ett servi­tut skall gälla mot tillträdaren på grund av ett förordnande enligt 33a §, skall del likvidvärde som be­lastar lilllrädaren minskas med be­lopp som motsvarar den värdeminsk­ning som rättigheten innebär, i den mån som detta kan ske ulan an skada uppkommer för innehavare av ford­ran med bättre rätt än rättlgheien.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


17 §


Tillkommer ersättning delägarna i samfälld mark och finns för samfäl­ligheten känd styrelse eller förvaltare med befogenhet alt för delägarna uppbära från samfälligheten härflyi-ande medel, kan fastighetsbildnings-myndigheten föreskriva au ersätt­ningen skall tillställas styrelsen eller förvaltaren, i den mån den icke skall inbetalas till myndighet enligt 16 § förslå stycket.

Har föreskrivits att belopp sålunda skall tillställas styrelse eller förvaltare för samfällighet, får styrelsen eller förvaltaren vidtaga behövliga åtgär­der för an uttaga beloppet hos den betalningsskyldige.


Ersättning som avser samfälld mark behöver inte i ersäiiningsheslut fördelas mellan de fastigheter som har del i samfälligheten, om denna förvaltas av en samfällighetsförening och del inte enligt 16 § första stycket föreligger hinder mot alt ersättningen utbetalas till föreningen.

Första stycket gäller också när del annars för samfälligheten finns känd styrelse eller förvaltare med befogen­het au för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten. Om en de­lägare i samfälllghelen begär del, skall faslighelsblldningsmyndigheien dock förordna au den ersättning som belöper på delägarens andel skall ut­betalas till honom.


 


18 § Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt in­tresse får avsteg göras i följande avseenden

■Nuvarande lydelse = förslag i SOU 1983:38


155


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

1.    4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fasfigheter som beröres av regleringen medger det,

2.    6 § andra stycket, 7 och 10-12 §§, om de sakägare vilkas räll är bero­ende av åtgärden samtycker till det,

3.    8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomt­rätt, även tomträttshavaren medger det,

4.    13 och 14 §§, om det medges av den som ålägges alt betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmel­serna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran får avsteg från 10-14 §§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessut­om de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare ford­ras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares Ägares och tomrättshavares med-medgivande enligt första stycket 3 givande enligt första stycket 3 till till minskning av faslighels grade- minskning av fastighets graderings-ringsvärde skall upprättas skriftli- värde skall upprättas skriftligen. Be-gen. Beträffande rätten att lämna träffande rätten att lämna medgiv­medgivande' gäller samma villkor ande gäller samma villkor som för som för överlåtelse av fast egendom,     överlåtelse av fast egendom. Berar

regleringen en samfällighet som för­valtas av en samfällighetsförening, får medgivande beträffande samfäl­ligheten lämnas av föreningen.

30 b §

Är mark som överförs genom reg­lering belastad med nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot till­trädaren, inträder skyldighet för rät­tighetens innehavare au avträda mar­ken vid den tidpunkt då tillträde en­ligt 30 eller 30a § eller vid den senare tidpunkt som fastighetsbildnings­myndigheten föreskriver. Utgörs rät­tigheten av jordbruksarrende, gäller härjämte att arrendatorns skyldighet au avträda marken inträder tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arren­datorn fick underrättelse om au reg­leringen påkallats.

156


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4 Sker förtida tillträde enligt 30 a §

skall innehavaren av de rättigheter

som belastar fastigheten avträda vid

tidpunkten för tillträdet.

33 a §

Fastighetsbildningsmyndigheten får förordna att en nyttjanderätt, vil­ken gäller i mark som genom fastig­hetsreglering skall överföras till en annan fastighet, skall bestå i det över­förda området, om sådan åtgärd är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. Ett förordnande in­nebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om denne förvärvat marken genom en överlåtelse, vid vil­ken förbehåll om upplåtelsen gjorts. Fastighetsbildningsmyndigheten får dock föreskriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrån­komlig. Ett förordnande får medde­las utan att nyttjanderättshavaren bli­vit hörd, om det är uppenbart att åt­gärden inte är till olägenhet för ho­nom och hans hörande även i övrigt framstår som obehövligt.

Är ett arrende enligt 9 kap. 7 § för­sta stycket eller 10 kap. 4 § första stycket jordabalken eller 5 § första och tredje styckena lagen (1957:390) om fiskearrenden förenat med rätt till förlängning, skall ett förordnande enligt första stycket meddelas på yrk­ande av arrendatorn, om denne visar beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar regleringens syfte.

Ett förordnade skall upptas i fastig­hetsbildningsbeslutet. Underrättelse om förordnandet skall lämnas till in­skrivningsmyndigheten när faslig­hetsbildningsbeslutet vunnit laga kraft, om nyttjanderätten är inskri­ven i faslighetsboken.

157


 


Nuvarande lydelse


Beröres nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft av fastighetsreglering, är rättighetshavaren sakägare vid för­rättningen, om regleringen har betyd­else för honom.

Föreslagen lydelse

34 §

Fastighetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv skall upphöra, om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och åtgärden är av betydelse för reg­leringen. I annat fall får föreskrivas sådan ändring av villkoren för nytt­janderätten som behövs med hänsyn till ändamålet med fastighetsbild­ningen, under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelsen inte därige­nom motverkas.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


6 kap. 6§

Överföres mark från samfällighet, skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för marken endast om yrkande framställes under förrätt­ningen eller om det finns anledning antaga att fastighetens andel i marken har ett ej obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämpning av första stycket och har ej i kallelser­na till första förrättningssammanträ­det angivits vad delägare i den sam­fällda marken har att iakttaga om han önskar framställa ersättnings­anspråk, skall delägarna i god tid före förrättningens avslutande delges underrättelse därom. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.


Överförs mark från en samfällig­het, utgår ersättning endast till deläg­are som framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av det enligt lagen (1962:381) om all­män försäkring gällande basbeloppet året innan förrättningen påbörjades.

Första stycket gäller inte när sam­fälligheten förvaltas av en samfällig­hetsförening eller när annars ersätt­ning enligt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till någon som företrä­der delägarna.


 


7§


Är det uppenbart att ersättning för samfälld mark enligt 6 § första styck­et inte behöver fastställas utan yrkan­de, skall underrättelse om förrätt­ningsansökningen lämnas till någon eller några av de delägare som inte på annan grund är sakägare i förrätt-


158


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

/ungen. Fastighetsbildningsbeslut får          °

meddelas och förrättningen avslutas Ulan hinder av att samtliga delägare i samfälligheten inte fåll tdlfälle att ytt­ra sig i förrättningen.

Första stycket gäller inte. om sam­fälligheten brukas av delägarna för gemensamt ändamål.

1 kap. 5§ Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om lill följd av ändrade förhållanden servitu­tet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsamma gäl­ler, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheterna även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Är det uppenbart att ett servitut kan upphävas enligt andra stycket sista meningen och att åtgärden inte minskar den härskande fastighetens värde, får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet lämnats tillfälle att yttra sig i förrättningen.

12         §

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet får med av­vikelse från vad som följer av 2 kap. 5 § bestämmas att rättigheten skall tillhöra endera av de berörda fastig­heterna eller båda gemensamt.

13         §

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i fråga om servttut som upplåtits genom av­tal.

8 kap. 7 §' Ägaren av en fastighet är skyldig att när fastighetsbildningsmyndighe-

3 Nuvarande lydelse = förslag i SOU 1984:72

159


 


Nuvarande lydelse

ten begär del uppge innehavare av servilul. nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlåter han det utan gihigi skäl och uppslår skada för rättighetshavaren ull följd av under­låtenhet skall han ersätta skadan.


Föreslagen lydelse


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


14 kap.


Har fastighelsbestämningen samband med fastighetsbildning, handlägges åtgärderna gemensamt vid en förrättning, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Fastighetsbestämning handlägges av fastighetsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande sådan förrättning äger 4 kap. 1-24 §§. 28 § första stycket. 31-40 §§ och 42 § motsvarande tillämpning.


Fastighelsbestämning handlägges av fastighelsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande sådan förrättning äger 4 kap, 1-24 §§, 28 § första stycket och 31-40 §§ motsvarande tillämpning.


 


15 kap.


Talan mot fastighetsbilningsmyn-dighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1,   avvisat ansökan om faslighets-bildning eller fastighelsbestämning eller avvisat ombud eller biträde.

2,   ogillat jäv mot förrättnings-man,

3,   beslutat i fråga om förskott en­ligt 5 kap, 30 § fjärde stycket.

 

4.    beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.    beslutat i fråga om rättelse en­ligt 4 kap. 42 §,

6.    beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7.    beslutat enligt 9 kap, 3 § om fördelning av kostnaderna för ge­mensamt arbete eller enligt 9 kap.


Talan mot fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1.   avvisat ansökan om fastighets­bildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2.   ogillat jäv mot förrättnings­man,

3.   beslutat i fråga om förskott en­ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller lidpunkt för rättighetshavares skyl­dighet alt avträda mark enligt 5 kap. 30 b §.

4.   beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.   beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslui, karta eller annan handling,

6.   beslutat att gemensamt arbete skall ulföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning.

7.   beslutat enligt 9 kap. 3 S om fördelning av kostnaderna för ge­mensamt arbete eller enligt 9 kap.


160


 


Nuvarande lydelse

4 § om utdebitering av sådana kost­nader,

8. beslutat alt syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till fas­tighetsdomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddela­des. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan som beslutet rör.


Föreslagen lydelse

4 § om utdebitering av sådana kost­nader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemensamt arbete skall skiljas från uppdraget.

Talan enligt denna paragraf föres genom besvär som skall inges till/fl5-tighetsbildningsmyndigheien inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av an­nan som beslutet rör.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


3§


särskilt.

Förordnande alt talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbildningsbeslut ej innefattar medgivande till fastighetsbild­ningen i dess helhet, fordras vidare att lillslåndsbeslut meddelas samtidigt eller att lagakraftägande sådant beslut föreligger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.


Talan mot tillståndsbeslut och be­slut i fråga om förlida tillträde föres särskilt genom besvär som skall ing­es till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fas­tighetsbildnings- och faslighetsbe-stämningsbeslut, om fastighetsbild­ningsmyndigheten förordnar att ta­lan mot beslutet skall föras särskilt.


Talan mot lillslåndsbeslut och be­slut i fråga om förlida tillträde föres särskilt genom besvär som skall ing­es till fastighetsbildningsmyndighe­ten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Delsamma gäller fastighetsbildnings- och faslig-hetsbestämningsbeslul, om fastig­hetsbildningsmyndigheten förord­nar att talan mot beslutet skall föras


 


Menar sakägare alt förrättningen onödigt uppehälles genom fastig­hetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgivande en­ligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen. Sådan talan är ej inskränkt till viss tid.


4§

Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehälles genom fastig­hetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 § meddelats eller medgivande en­ligt 5 kap. 22 § vägrats, får han föra talan mot beslutet genom besvär som skall inges till fastighelsbild­ningsmyndigheten. Sådan talan är ej inskränkt lill viss tid.


 


I annat fall än som avses i 2-5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av


I annat fall än som avses i 2-5 §§ föres talan mot beslut eller åtgärd av


 


11    Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77


161


 


Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

fastighelsbildningsmyndigheten ge­nom besvär som skall inges till fas­tighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då förrättningen för­klarades avslutad eller inställd.

fastighelsbildningsmyndigheten   ge­nom besvär som skall inges till fas­tighetsbildningsmyndigheten     inom fyra veckor från den dag då förrätt­ningen förklarades avslutad eller in­ställd. I fråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastighetsbestäm­ningen infördes i fasfighetsregistret eller, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får föra talan mot beslutet även om han ej är sakägare.

16 kap.

Är talan i fastighetsbildningsmål
Är talan i fastighetsbildningsmål

icke fullföljd på föreskrivet sätt eller     icke fullföljd på föreskrivet sätt eller

inom rätt fid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens ut­gång kommit in till fastighetsbild­ningsmyndigheten, skall den om­ständigheten att inlagan först efter ut­gången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvi­sas.

inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsbildningsmyn­digheten. Talan skall inte avvisas om besvärsinlagan inom besvärstiden kommit in tUl fastighetsdomstolen. 1 ett sådant fall skall domstolen vidare­befordra inlagan till fastighetsbild­ningsmyndigheten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag som in­lagan kom in till domstolen.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


Vid besvärsinlaga skall fogas två avskrifter av inlagan och därtill hör­ande handlingar. Behöver domsto­len för delgivning eller därmed jäm­förlig åtgärd ytterligare avskrifter, är klaganden skyldig au tillhandahålla dem. Är avskrifter icke tillgängliga när de behövs, får domstolen ombe­sörja dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller inte karta, rit­ning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av hand­lingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.


2§


Vid besvärsinlagan skall fogas två kopior av inlagan och därtill höran­de handlingar. Kopia av karta, rit­ning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet behöver inte ges in om sådan kan undvaras utan väsentlig olägenhet.


2a§

Om besvärsinlagan inte avvisas en­ligt 1 § skall fastighetsbildningsmyn-

162


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

digheten efter utgången av överklä-            °

gandetiden utan dröjsmål till fastig­hetsdomstolen insända besvärsinla­gan med därvid fogade handlingar samt akten.

Framställs i besvärsinlagan yrkan­de som påkallar omedelbar prövning skall insändandet ske genast. Till dess överklagandetiden utgått skall dock avskrift av besvärsinlagan vara att tillgå hos fastighetsbildningsmyn­digheten.

3§ Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras över besvären, skall besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delges sakägaren och före­läggande meddelas honom alt inkomma med skriftlig förklaring.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkunnig eller alt skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan lik­nande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

Om vid sådant sammanträde som sägs i andra stycket sakägarna och andra taleberätligade i målet blir ense ifråga om hur det överklagade beslu­tet skall ändras, får målet avgöras vid sammanträdet.

Fastighetsdomstolen får avgöra Fastighetsdomstolen får avgöra
mål utan huvudförhandling, om mål utan huvudförhandling, om
huvudförhandling kan antagas sak- huvudförhandling kan antagas sak­
na betydelse för prövningen samt na betydelse för prövningen saml
sakägare eller företrädare för all- sakägare eller företrädare för all­
mänt intresse inte begärt sådan för- mänt intresse inte begärt sådan för­
handling. Om talan fullföljts enligt handling. Ett mål får alhid avgöras
15 kap. 2, 4 eller 10 § eller om dom- utan huvudförhandling om det är up-
siolen finner uppenbart att talan är penbart au sådan förhandling är obe-
ogrundad, får målet alltid avgöras hövlig eller om målet avser talan som
utan huvudförhandUng.
               fullföljts enligt 15 kap. 2, 4 eller 10 §.

För prövning som ej avser själva saken fordras inte huvudförhandling.

Har domstolen beslutat att mål skall avgöras utan huvudförhandling och år det ej uppenbart att sakägare eller företrädare för allmänt intresse redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas honom.

1.     Denna lag träder i kraft den

2,   Bestämmelserna i 5 kap. 30 b och 33 a §§ samt 7 kap. 13 § fastighels­
bildningslagen (1970:988) skall inte tillämpas beträffande förrättningar som

har sökts före ikraftträdandet.                                                                           163


 


Förslag till                                                                                     Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1971:1037) om äganderättsutredning    Bilaga 4

och legalisering

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:1037) om äganderättsutred­ning och legalisering all 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 § Äganderättsutredning enligt den- Äganderättsutredning enligt den­na lag får ske beträffande område na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom där äganderätten lill fast egendom är oviss, om det från allmän och en- är oviss, om det från allmän och en­skild synpunkt är av väsentlig betyd- skild synpunkt är av väsentlig betyd­else att ovissheten undanröjes och else att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidta- åtgärder härför lämpligen bör vidta­gas i ett sammanhang. Sådan utred- gas i ett sammanhang. Sådan utred­ning får även eljest ske beträffande ning får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i be- område där fastighetsägarna i be­tydande omfattning saknar lagfart.      tydande omfattning saknar lagfart

eller beträffande  en fastighet som med äganderättsanspråk hävdas av någon som saknar lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregåen­de ägares åtkomst. Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskrivningsmyn­digheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till statens lantmäteriverk för avgörande,

2S Äganderättsutredningen sker vid förrättning som handläggs av fastighets­bildningsmyndigheten.

Är äganderättsutredningen av be­
tydelse för annan förrättning som
handläggs av fastighelsbildnings­
myndigheten. får äganderättsiiired-
ningen och frågan om fastighetsbild­
ning, gemensamhetsanläggning eller
ledningsrätt handläggas gemensamt
vid en förräiining.
Bestämmelserna i 4 kap, 1-7, 12
     Bestämmelserna i 4 kap, 1-7. 12

och 13 SS. 14 !j första och fjärde och 13 SS. 14 S första och fjärde styckena, 16-24, 28 och 29 SS. 30 S styckena. 16-24. 28 och 29 SS. 30 S första stycket samt 31. 33-40 och     första stycket samt 31 och 33-40 'ii

164


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1988/89: 77

42 §§ fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen   (1970:988)    Bilg 4

(1970:988)   äger  motsvarande   till-        äger motsvarande tillämpning i frå-

lämpning i fråga om äganderättsut- ga om äganderättsutredning,
redning.

Denna lag träder i kraft den

165


 


Förslag till                                                                                      Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)                          Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973:1149) dels att 22 § och övergångsbestämmelserna lill lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen skall upphöra alt gälla, dels att 1, 7, 18, 19 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 § Enligt denna lag kan inrättas anläggning som är gemensam för flera fastig­heter och som tillgodoser ändamål av stadigvarande betydelse för dessa (ge­mensamhetsanläggning).  Fråga om gemensamhetsanläggning prövas vid förrättning.

Inom område där exploatering för bostadsbebyggelse pågår får inte in­rättas  annan  gemensamhetsanlägg­ning än sådan som är nödvändig för ett ändamålsenligt boende i området. Kan enligt bestämmelser i annan författning än fastighelsbildningslagen fråga om inrättande av anläggning gemensamt för flera fasligheter prövas av domstol eller annan myndighet, gäller ej denna lag. Ej heller gäller lagen allmän vatten- och avloppsanläggning eller allmän fjärrvärmeanläggning.


Gemensamhetsanläggning får ej
     Gemensamhetsanläggning får ej

inrättas, om ägarna av de fastigheter inrättas, om ägarna av de fastigheter
som skall della i anläggningen och som skall delta i anläggningen och
hyresgästerna i sådana fastigheter hyresgästerna i. sådana fastigheter
mera allmänt motsätter sig åtgärden mera allmänt motsätter sig åtgärden
och har beaktansvärda skäl för det. och har beaktansvärda skäl för det.
Vid denna prövning skall främst Vid denna prövning skall främst
deras mening beaktas som har störst deras mening beaktas som har störst
nytta av anläggningen. Hyresgäster- nytta av anläggningen. Hyresgäster­
na företräds av riksorganisation av na företräds av organisation av hy-
hyresgäster eller förening som är an- resgäsier som har avtal om förhand­
sluten till sådan organisation och lingsordning för berörd fastighet el-
inom vars verksamhetsområde fas- ler, om förhandlingsordning ej gäl-
tigheterna är belägna (hyresgäslor- ler, riksorganisation av hyresgäster
ganisation),
                                 eller förening, som är ansluten lill

sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten   är belägen (hyresgästorganisation). Första stycket gäller inte, om behovet av anläggningen är synnerligen an­geläget.

166


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


18 §

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­tighet, som avses skola dellaga i an­läggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas­tighet, som avses skola deltaga i an­läggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation. En samfäl­lighetsförening får, efter beslut av föreningsstämma, påkalla förrätt­ning som angår gemensamhetsan­läggning under föreningens förvalt­ning. Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande ivångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av för­värvet kan undanröjas, minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns be­stämmelser i 20 a § och 25 § tredje stycket väglagen (1971:948).


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


19 §

I fråga om förrättning enligt den­na lag äger 4 kap. 1-24, 27-40 och 42 §S fastighelsbildningslagen (1970:988)    motsvarande    tillämp­ning.

1 fråga om förrättning enligt den­na   lag   äger   4   kap.   1-24   och 27-40 SS     fastighetsbildningslagen (1970:988)    motsvarande    tillämp­ning. Vid förrättning enligt 35 ,', som angår fråga om ändring av kretsen av fasligheter som deltar I en gemensam­hetsanläggning vilken förvallas av en samfällighetsförening, är föreningen sakägare i stället för delägarna. Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest berö­ra hyresgästers rätt, skall faslighetsbildningsmyndighelen underrätta orga­nisationen om tid och plats för sammanträde eller i fall som avses i 4 kap. 15 S fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslutas.

22 S' Uppkommer  fråga   om   inlösen äger 8 kap. 7 § andra stycket fastig­helsbildningslagen   (1970:988)  mot­svarande tillämpning

35                                               S
Inträder,   sedan   fråga   som   be-
    Inträder,   sedan   fråga   som   be­
handlats vid förrättning enligt denna
  handlats vid förrättning enligt denna
lag slutligt avgjorts, ändrade förhål-
   lag slutligt avgjorts, ändrade förhål­
landen som väsentligt inverkar på
landen soin väsentligt inverkar på

' Nuvarande lydelse = förslag i SOU 198-4:72


167


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

frågan, kan denna prövas vid ny för- frågan, kan denna prövas vid ny för­
rättning. Även utan alt sådana för- rättning. Även utan all sådana för­
hållanden inträtt, får ny förrättning hållanden inträtt, får ny förrättning
äga rum om i det tidigare avgöran- äga rum om i det tidigare avgöran­
det föreskrivits att frågan får omprö- det föreskrivits att frågan får omprö­
vas efter viss tid och denna tid ut- vas efter viss tid och denna tid utgått
gått.
                                            eller om ett klart behov av ompröv-

ning eljest framkommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastighets an-delslal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild syn­punkt.

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver bygg­nadsnämndens medgivande enligt 23 § ej inhämtas.

Övergångsbestämmelserna

till lagen (1974:822)

om ändring i anläggningslagen

De nya bestämmelserna äger tills vidare lillättipning

dels i följande kommuner, nämli­gen Stockholms län: Botkyrka, Dan­deryd, Ekerö, Haninge, Huddinge, lärfälla, Lidingö, Nacka, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg. Tyresö, Täby, Upp­lands-Bro, Upplands Väsby, Vallen­tuna, Vaxholm och Värmdö kommu­ner, Malmöhus län: Bara, Burlöv, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge konmiuner, Hallands län: Kungsbacka kommun, Göte­borgs och Bohus län: Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partil­le, Stenungsund, Tjörn och Öckerö kommuner. Älvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun, om rege­ringen förordnar om det på ansökan av förening som är ansluten till riks­organisation av hyresgäster och inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen.

168


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1988/89: 77

,    . ,        ,                                            Bilaga 4

1.   Denna lag träder i kraft den

2.   Bestämmelserna i 1 S andra stycket och 19 § första stycket andra me­ningen anläggningslagen (1973:1149) äger ej tillämpning beträffande för­rättning enligt anläggningslagen som har sökts före ikraftträdandet.

3.   Har vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet gäller 7 S anläggningslagen i dess äldre lydelse och övergångsbestämmelserna till lagen (1974:822) om ändring i anläggningslagen.

169


 


Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäl­ligheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om förvaltning av sam­fälligheter

dels att 7, 8, 18, 20, 28, 49 och 52 §S skall ha nedan angivna lydelse, dels alt i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 20 a, 21 a, 41 a och 49 a §§, av nedan angivna lydelse.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


Nuvarande lydelse

Kan delägarna icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall/«,?-Ughetsdomsiolen på begäran av del­ägare förordna någon att hålla sam­manträde med delägarna/ör avgör­ande av frågan. Förordnande skall dock inte meddelas om åtgärden med hänsyn ull samfällighetens omfatt­ning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidtagas utan att föreningsförvallning anordnas.

Har begäran framställts om för­ordnande enligt första stycket, får domstolen, om synnerliga skäl för­anleder det, / avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan av­gjorts, utse god man för förvaltning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerstäl­la delägarbeslulet.


Föreslagen lydelse

7§

Kan delägarna inte enas i fråga om viss förvaltningsålgärd, skall, på be­gäran av delägare, fastighetsbild­ningsmyndigheten eller den som myndigheten förordnar därtill hålla sammanträde med delägarna för att avgöra frågan eller, om omständig­heterna därtill föranleder, anordna föreningsförvaltning.

Fastighetsbildningsmyndigheten får,  om synnerliga skäl föranleder det, vidtaga åtgärd som behövs för all säkerställa delägarbeslulet.


 


Den som förordnats att hålla sam­manträde enligt 7 § skall utreda vil­ka som är delägare.


Den som skall hålla sammanträde enligt 7 § skall utreda vilka som är delägare.


 


18 S Samfällighetsförenings ändamål är alt förvalta den samfällighet för vilken den bildats.

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten skall tillgodose.


Samfällighetsförening får endast driva verksamhet som är förenlig med det ändamål som samfällighe­ten skall tillgodose.


170


 


Föreslagen lydelse


Nuvarande lydelse


20 §


Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom all de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomsto­len förordnal därtill. Sådant för­ordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbild­ningslagen (1970:988) eller anlägg­ningslagen (1973:1149) fastighets­bildningsmyndigheten eller, om sär­skild förrältningsman förordnats en­ligt 4 S sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som berö­res av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från all­män synpunkt all samfällighetsföre­ning bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 S första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrätt­ning och förrättningsman enligt vat­tenlagen (1983:291). Om del är av väsentlig betydelse från allmän syn­punkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en be­vattnings- eller vattenregleringssam-fällighet. får domstolen förordna nå­gon att hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.


Sammanträde enligt första stycket hålles, på begäran av delägare, av fastighetsbildningsmyndigheten el­ler den som myndigheten förordnal därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbild­ningslagen (1970:988) eller anlägg­ningslagen (1973:1149) fastighets­bildningsmyndigheten eller, om sär­skild förrättningsman förordnars en­ligt 4 § sistnämnda lag, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som berö­res av förrättningen, om delägare i samfälligheten begär del eller om del är av väsentlig betydelse från all­män synpunkt att samfällighetsföre­ning bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 § första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrältningsman gälla förrätt­ning och förältningsman enligt vat­tenlagen (1983:291). Om det år av väsentlig betydelse från allmän syn­punkt att en samfällighetsförening bildas för förvaltningen av en be­vattnings- eller vattenregleringssam-fällighet, får fasiighetsbildningsmyn-digheten hålla sammanträde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


 


20 a


Sammanträde för bildande av samfällighetsförening. som skall för­valta gemensamhetsanläggning inom bostadsområde där exploatering för bostadsbebyggelse pågår, får inte hållas förrän till försäljning utbjudna fastigheter, som skall della i anlägg­ningen, sålts och tilliräiis av köpar­na, såvida inte synnerliga skäl föran­leder annat.


Ill


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

Sammanträde enligt första stycket hålls av fastighetsbildningsmyndig­heten på begäran av delägare, bygg­nadsnämnden eller länsstyrelsen.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 4


21 a §

Vid omröstning på sammanträde för bildande av samfällighetsföre­ning som skall förvalta gemensam­hetsanläggning inom bostadsområde där skilda besittningsformer till bo­städerna förekommer (s. k. integre­rat bostadsområde) eller där bostä­derna innehas med antingen hyres-eller bostadsrätt, skall istället för vad som sägs i 12 § första stycket första punkten reglerna i 49 a § gälla.


28 §

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1.  föreningens firma,

2.  samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för­valtningen,

3.  den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

 

4.   hur styrelsen skall vara sam­mansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5.   hur revision av styrelsens för­valtning skall ske,

'6. föreningens räkenskapsperiod.

7,    hur ofta ordinarie förenings­
stämma skall hållas,

8.    det sätt på vilket kallelse till
föreningsstämma skall ske och and­
ra meddelanden bringas lill medlem­
marnas kännedom ävensom den lid
före sammanträde då kallelseåtgärd
senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift författning.


Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1.  föreningens firma,

2.  samfällighet som förvallas av föreningen och grunderna för för­valtningen,

3.  den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4.  hur styrelsen skall vara sam­mansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutsförhet,

5.  hur revision av styrelsens för­valtning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,
6 a. de grunder enligt vilka medel

skall avsättas för säkerställande av underhåll och förnyelse av gemen­samhetsanläggning som förvaltas av föreningen,

7.    hur ofta ordinarie förenings­stämma skall hållas,

8.    det sätt på vilket kallelse lill föreningsstämma skall ske och and­ra meddelanden bringas lill medlem­marnas kännedom ävensom den lid före sammanträde då kallelseåtgärd senast skall vidtagas.

som strider mot denna lag eller annan


■172


 


Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop. 1988/89:77

Bilaga 4

Vad som föreskrivs under punkten 6 a gäller enbart beträffande samfäl­lighetsförening som förvallar gemen­samhetsanläggning inrättad för små­husfastigheter eller för sådana fastig­heter jämte hyresfastighet eller bo-stadsrätisfastighei.

41 aS

Är samfällighetsförening skyldig att avsätta medel till fond för under­håll och förnyelse skall underhålls-och förnyelseplan upprättas av sivrel-sen. om del inte är obehövligt. Pla­nen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet av fondavsättningarnas storlek.

Av utgifts- och inkomsisuiien för förening som sägs i förslå stycket skall framgå de belopp som åtgår lill fondavsättning.

49 S

Röstberättigad medlem, som är närvarande vid föreningsstämma, har, oavsett om han äger en eller flera delägarfastigheler, en röst. I fråga som har ekonomisk betydelse skall medlemmarnas röstetal i stället beräknas efter delägarfastighetemas andelslal, om medlem begär det. Dock får medlems röstetal ej överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Medlems rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud får ej företräda mer än en medlem. Som stämmans beslut gäller den mening för vilken de flesta rösterna avgivits. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. medan i andra frågor den mening gäller som biträdes av ordföranden.

Första och andra styckena gäller     Första och andra styckena gäller

ej i den mån annat följer av 51 eller ej i den mån annat följer av 49 a, 51
52 §. Avvikelse från andra stycket eller 52 §. Avvikelse från andra
får föreskrivas i stadgarna.
         stycket får föreskrivas i stadgarna.

49 a §

/ fråga om samfällighetsförening som förvaltar sådan gemensamhets­anläggning som sägs 121 a § skall vid omröstning på föreningsstämma medlemmarnas rösietal alltid beräk­nas efter delägarfastighetemas an­delslal med tillämpning av regeln om

173


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89: 77

Bilaga 4

röstspärr i 49 § första stycket tredje

meningen.

Föreligger förhandlingsöverens­kommelse enligt hyresförhandlings­lagen (1978:304) om fördelning av det andelstal som åsalts hyresfastig­het vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) på de i fastigheten ingående lägenheterna, får den fastighetsägaren tillkomman­de rösträtten vid stämman i stället utövas av envar lägenhetshavare. Motsvarande gäller beträffande lä­genhetshavare i en bostadsrättsfastig­het, om det på bostadsrättsförening­ens stämma har beslutats om fördel­ning av det andelstal som åsätts bo-stadsrättsfasiigheien vid förrättning enUgi anläggningslagen (1973:1149) på de i fastigheten ingående lägenhe­terna.

En lägenhetshavares röstetal ut­görs av det andelstal som överens-kommits beträffande hans lägenhet.

52 §
Vid omröstning i fråga om änd- Vid omröstning i fråga om änd­
ring av föreningens stadgar har varje ring av föreningens stadgar har varje
röstberättigad medlem, oavsett om röstberättigad medlem, oavsett om
han äger en eller flera delägarfastig- han äger en eller flera delägarfastig­
heler, en röst. För beslut om sådan heter, en röst. 1 fråga om samfällig-
ändring fordras minst två tredjede- hetsförening som förvaltar sådan ge-
lar av de avgivna rösterna. Föreskri- mensamhetsanläggning som sägs i
ves strängare villkor i stadgarna, 21a § skall dock vid omröstningen i
skall det gälla.
                              stället gälla vad som föreskrivs i 49a

§. För beslut om ändring av stadgar­na fordras minst två tredjedelar av de   avgivna   rösterna,   Föreskrives strängare villkor i stadgarna, skall det gälla. Beslut enligt första stycket skall genom styrelsens försorg genast anmälas för registrering. Vid anmälan skall fogas två bestyrkta avskrifter av protokoll över beslutet. Beslutet får ej fillämpas innan registrering skett.

174


 


Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     Prop. 1988/89:77

.,    ,   ,                                                            Bilaga 4

1.  Denna lag träder i kraft den

2.  Bestämmelsen i 20 a S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällighe­ter äger ej tillämpning i de fall förrättning enligt anläggningslagen (1973:1149) sökts före ikraftträdandet och om i samband med förrättningen, på grund av vad som sägs i 20 § andra stycket lagen (1973:1150) om förvalt­ning av samfälligheter, skall bildas samfällighetsförening.

3.  Beträffande före den              bildad samfällighetsförening skall så­dan ändring av föreningens stadgar, som föranleds av bestämmelserna i 28 S punkten 6 a lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, beslutas på den föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

4.  Beträffande före den              bildad samfällighetsförening som sägs i 21 a § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall bestämmel­serna i 49 a S och 52 S första stycket andra meningen lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter tillämpas från och med den föreningsstämma som äger rum närmast efter ikraftträdandet.

175


 


Förslag till                                                                                     Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)                   Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) dels att 20 S skall upphöra att gälla, dels att 16 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

16 §

1 fråga om förrättning enligt den-    I fråga om förrättning enligt den-

na lag äger 4 kap. 1-24, 27-35, na lag äger 4 kap, 1-24, 27-35 oc/i
37-40 och 42 SS fastighetsbild- 37-40 SS fastighelsbildningslagen
ningslagen (1970:988) motsvarande (1970:988) motsvarande tillämp-
tillämpning,
                                  ning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nytljanderätl avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till led­ningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om särskilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskjutas till byggnadsnämnden enligt 21 §.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastig­het eller annan inskriven tomträtt än den där ledningen finns, förändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjan­derätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 14 S andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

20 S' Uppkommer  fråga   om   inlösen äger 8 kap. 7 H andra stycket fastig­helsbildningslagen   (1970:988)  mot­svarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den

Nuvarande lydelse = lörslag i SOU 1984:72

176


 


Förslag till                                                                  Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)             Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428) att 9 och 10 SS skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9S Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, lill någon av dem. Saknas behörig ställfö­reträdare men finns någon som har räll att sammankalla dem som skall be­sluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas handlingen till denne.

Delgivning med dödsbo genom att I fråga om dödsbo som förvaltas
handlingen överbringas till någon av av delägarna äger första stycket till­
dödsbodelägarna får ske endast om lämpning endast när den fråga som
denne sitter i boet. Dödsbodelägare avses med delgivningen angår för-
som mottagit handlingen skall utan valtningen av fast egendom som till-
dröjsmål underrätta övriga om del- hör dödsboet. Sitter någon av döds-
givningen.
                                    bodelägarna i boet, får delgivning

med dödsboet dock ske genom att handlingen  överbringas  till denne. Dödsbodelägare     som      mottagit handlingen skall utan dröjsmål un­derrätta övriga om delgivningen. Dödsbodelägare som sitter i boet har räll alt taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handlingen ulan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

10 § Skall delgivning ske med delägare i samfällighet eller med medlemmar i sammanslutning och är styrelse eller annan utsedd att förvalla samfällighe­tens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen överbringas till ledamot av styrelsen eller förvaltaren. Saknas styrelse eller förvaltare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i sam­fällighetens eller sammanslutningens angelägenheter, får handlingen över­bringas till denne.

Tillhör gruva flera gemensamt, får      Innehas fast egendom med sam-

delgivning med delägarna ske ge- äganderätt, får delgivning med ägar-
nom att handlingen överbringas till na ske genom att handUngen över-
gruvföreslåndaren.
                     bringas lill någon av dem. Tillhör

gruva flera gemensamt, får delgiv­
ning ined delägarna ske genom all
handlingen överbringas till gruvfö-
reslåndaren.
Har den som enligt denna paragraf mottagit handling ej rätt att föra deläg­
arnas eller medlemmarnas talan, skall han lämna handlingen till någon som
har sådan behörighet eller underrätta dem som avses med delgivningen.
-----------
-------------------------------------------------------------------------------------- 177

Denna lag träder i kraft den 12    Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 77


Förslag till                                                                                    Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighets-     Bilaga 4

mål

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om domstolar i fastig­hetsmål att 4 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4§ När mål enligt särskilda bestämmelser efter prövning av själva saken av­göres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför ulan nämnde­männen. I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

/ fastighetsbildningsmål som skall avgöras efter prövning av själva sa­ken är fastighetsdomstol domför med en lagfaren ledamot

när målet avgörs vid sådant särskih sami7ianlräde som sägs i 16 kap. 3 § fastighelsbildningslagen (1970:988),

när målet avgörs vid huvudför­handling, om del är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare saml sakägarna och andra taleberätligade samtycker lill del eller saken är up­penbar,

när målet enllgi bestämmelsema i 16 kap. 8 § fastighelsbildningslagen avgörs utan huvudförhandling, såvi­da antingen enighet föreligger mellan sakägarna och andra taleberätligade i fråga om hur det överklagade beslu­tet skall ändras eller om det är till­räckligt med hänsyn till målets be­skaffenhet att målet avgörs av en enda domare samt sakägarna och andra taleberätligade samtycker till del eller saken är uppenbar.

I avgörande av faslighetsbildnings­mål, som enligt andra stycket kan av­göras av en lagfaren ledamot ensam, får även en teknisk ledamot delta, om del är lämpligt.


1.  Denna lag träder i kraft den

2.  Äldre bestämmelser om fastighetsdomstolens domförhet gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandling­ar.


178


 


Förslag till                                                                                      Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)                      Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om bostadsrällslagen (1971:479)' att 59 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse      '                 Föreslagen lydelse

59 S Bestämmelserna i 52—61 S§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening. Innehar flera med­lemmar bostadsrätt gemensamt, äger de dock endast en röst om ej annat bestämts i stadgarna. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen, såvida inte annat bestämts i stadgarna.

Vid föreningsstämma får beslutas om fördelning av del andelstal som åsätts bostadsrättsföreningens fastig­het vid förrättning enligt anlägg­ningslagen (1973:1149) på de i faslig­heten ingående lägenheterna.

Denna lag träder i kraft den

Lagen omtryckt i SFS 1982:353

179


 


Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Prop. 1988/89:77

Fastighetsbildning 1                                                        Bilaga 5

Yttrande över delbetänkandet Fastighetsbildning 1 har avgetts av hovrät­ten for Nedre Norrland, centralnämnden for fastighetsdata (CFD), statens vägverk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens planverk, statens lant­mäteriverk, domänverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevi­sionsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Lantbmkarnas riksfiirbund (LRF), Näringslivets byggandsdelegation. Svenska Kommunal-Tekniska föreningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lant-mäleriförening och Sveriges villaägareförbund.

Lantmäteriverket har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndig­heten i Stockholms län. Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skara­borgs län, Värmlands län, Kopparbergs län, Västerbottens län saml faslig­hetsbildningsmyndighelen i Mora distrikt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat ett yttrande från Örn­sköldsviks kommun.

Skrivelser har dessutom inkommit från Västerås kommun och Kalmar kommun samt från advokaten Erik Linden, Åmål.

180


 


Förteckning över remissinstanserna beträffande betänkandet Fastighets-     Prop. 1988/89:77
bildning 4
                                                                      Bilaga 6

Yttrande över slutbetänkandet Fastighetsbildning 4 har avgetts av hovrät­ten for Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Gävle tingsrätt, domstols­verket, statens planverk, statens lantmäteriverk, statens naturvårdsverk, domänverket, kammarkollegiet, lantbmksstyrelsen, statskontoret, rikrevi­sionsverket, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Väslernorrlands län, rättegångsutredningen (Ju 1977:06), Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, Halmstads kommun, Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Svenska Kommunal-Tekniska föreningen, Sveriges advokatsam­fund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges jordägareförbund, Sveri­ges lantmätareförening, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Hyresgästernas riksförbund. Svenska riksbyggen, HSB:s riksförbund ek. för., Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SCB), Sveriges Villaägareförbund samt Riksförbundet Vi i Småhus.

Lantmäteriverket har överlämnat yttranden från överlantmätarmyndig-heterna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län. Överlantmätarmyndigheten i Östergötlands län har bifo­gat ett yttrande från stadsingenjörskontoret i Norrköpings kommun.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län har överlämnat yttrande av den kommunala fastighetsbildningsmyndigheten i Sundsvall.

181


 


Lagrådsremissens lagförslag

1  Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 7 kap. 28 och 29 §§, 8 kap. 4 §, 9 kap. 23 § samt 20 kap. 13 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 23 kap. 9 §, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

7 kap.

28 §


 


Gäller nyttjanderätt eller servilul efter faslighelsdelning i flera fastig­heter, skair vederlag som utgår för rättigheten tillkomma ägama av dessa i förhållande till belastningen på varje fastighet.


Gäller nyttjanderätt eller servitut efter fastighetsbildning i flera fastig­heter, skall vederlag som utgår för rättigheten tillkomma ägarna av dessa i förhållande till belastningen på varje fastighet.


29 §


Om fastighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under­
går fastighetsreglering, får rättighe­
ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till
fasligheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom
upplåtelseavlalel är begränsad lill
viss del av fasligheten eller utöv­
ning av rättigheten på det överför­
da området eljest måste anses stri­
da mot upplåtelsen. Föreskrift om
rätt för fastighetsbildningsmyndig­
heten att bestämma nytt område
för utövning av nyttjanderätt finns
i
            fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Om faslighet som besväras av
nyttjanderätt eller servitut under­
går fastighetsreglering, får rättighe­
ten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till
fasligheten. Detta gäller dock icke,
om rättighetens utövning genom
upplåtelseavtalet är begränsad till
viss del av fastigheten eller om ut­
övning av rättigheten på det över­
förda området eljest måste anses
strida mot upplåtelsen eller är oför­
enlig med. sådant förordnande som
avses i tredje stycket. Föreskrift om
rätt för faslighetsbildningsmyndig­
helen att bestämma nytt område
för utövning av nyttjanderätt finns
i
            fastighetsbildningslagen

(1970:988).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättighe­ten upplåtits. Del åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. 1 annat fall gäller avtalet mot honom.

A tt fastighelsbildningsmyndighe­ten kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsregle­ring frångår den fastighet vari rät-


Balken omtryckt 1971:1209,


182


 


Nuvarande lydelse                 Foreslagenlydel.se                 Prop. 1988/89:77

ligheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § Jdstighets-bildningslagen (1970:988). En så­dan rättighet skall vid tillämpning­en av 22 § äga JÖreträde framför en rättighet som enligt första stycket skulle få utövas i marken eller bygg­naden.

8         kap.-

Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är förverkad, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsäg­ningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arrendeavtal uppsäges av an- Om arrendeavtal uppsäges av an­
nan orsak som ger jordägare eller nan orsak som ger jordägare eller
arrendator rätt alt frånträda avta- arrendator rätt att frånträda avta­
let, upphör avtalet att gälla på den let, upphör avtalet att gälla på den
fardag som inträffar närmast efter fardag som inträffar närmast efter
sex månader från uppsägningen, sex månader från uppsägningen.
Sker uppsägningen innan arrenda- Frånträder arrendatorn avtalet med
torn tillträtt arrendestället, upphör stöd av 7 kap. 30 § andra stycket,
avtalet dock genast att gälla.
skall avtalet, om arrendatorn begär

det i uppsägningen, i stället upphöra att gälla den dag då arrendatorn till följd av fastighetsregleringen är skyldig alt avträda mark. Sker upp­sägningen innan arrendatorn till­trätt arrendestället, upphör avtalet genast att gälla. Fardag är den 14 mars.

9 kap.
23 §

Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestäl­let avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats. I samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alllid ske, om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i sam­band med ett förordnande enligt 5 kap.   33 a §  fastighetsbildnings­lagen (1970:388). Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid avräknings­periodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de bris­ter som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under perio­den.

- Senaste lydelse 1981:784.

■'Senaste lydelse 1985:928.                                                                             183


 


Nuvarandelydel.se                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

20 kap.                                     "Sa7

13 r

Om det på grund av innehållet i Om det på gmnd av innehållet i
protokollet och vad som i övrigt protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas, att det framkommit måste antagas, att det
påstådda förvärvet ägt rum samt påstådda förvärvet ägt mm samt
all det är giltigt och kan göras gäf omständigheterna ger vid handen
lande, skall den omständigheten att att sökanden bör anses som ägare,
endast protokollet åberopas som skall den omständigheten att en-
fångeshandling ej utgöra hinder dast protokollet åberopas som
mot lagfart.
                         fångeshandling  ej   utgöra   hinder

mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast om inskriv­ning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda lid.

I ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga bestämmelser 9§

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastig­hetsbildningslagen (1970:988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven, skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

'Senaste lydelse 1975:1085.                                                             184


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1969:246) om domstolar i fastig­hetsmål' skall ha följande lydelse.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


 


Nuvarande lydelse

När mål enligt särskilda bestäm­melser efter prövning av själva sa­ken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. / övrigt är fastig­hetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren leda­mot i samma utsträckning som fö­reskrives för tingsrätt.


4§


Föreslagen lydelse

När mål enligt särskilda bestäm­melser efter prövning av själva sa­ken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen.

/ mål som skall avgöras efter prövning av själva saken är fastig­hetsdomstol domför med en lagfa­ren ledamot, om målet avgörs vid sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3§ fastighetsbild­ningslagen (1970:988).

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma ut­sträckning som föreskrivs för tings­rätt.


1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2.   Äldre bestämmelser om fastighetsdomstolens domförhet gäller allt­jämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.


Lagen omtryckt 1974:1064.


185


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1988/89:77

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)      '

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970:988)'

dels alt 4 kap. 42 § skall upphöra att gälla,

É?/5att4kap. 8, 11, 15, 17, 18, 25 a, 29, 30 och 39 §§, 5 kap. 3, 5, 10, 17, 18, 30 a och 34 §§, 6 kap. 6 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 14 kap. 2 och 8 §§, 15kap.2-7, lOoch 11 §§, I6kap. 1-3,9, 11, l2och I5§§, 17kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 1 § samt 19 kap. 3 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 4 kap. 10 a och 11 a §, 5 kap. 30 b och 33 a §§, 6 kap. 7 §, 7 kap. 12 och 13 §§ samt 15 kap. 12 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

4 kap.

8§ Ansökan  om  fastighetsbildning        Ansökan  om   fastighetsbildning göres skriftligen hos fastighetsbild-    görs skriftligen hos fastighetsbild­ningmyndigheten.   Muntlig  ansö-     ningmyndigheten.   MuntUg   ansö­kan som göres vid förrättningssam-     kan som görs vid förrättningssam­manträde   skall   dock   godtagas,     manträde skall dock godtas,  om om den väckta frågan lämpligen     den väckta frågan lämpligen kan kan prövas vid samma förrättning,     prövas vid samma förrättning. An­sökan kan ges in till en fastighets­bildningsmyndighet inom länet el­ler till överlantmätarmyndigheten i länet. Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. I den mån det kan anses skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängli­ga för honom, skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de inne­havare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

I0a§

Om ansökan har gjorts om fastig­
hetsbildning för bebyggelse eller an­
nat ändamål som kräver medgivan­
de enligt
         naturvårdslagen
(1964:822), får fastighelsbildnings­
myndigheten för sökandens räkning
begära prövning av tillåtligheten av
åtgärden      enligt     den     lagen.

Lagenomtryckt 1971:1035.                                                                                186


 


Nuvarande lydelse

/ den utsträckning som är på­kallad med hänsyn till Jastighels-bildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighelsbildningsmyn­digheten utreda vilka .som i egen­skap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om del ej visas att Jastigheten tillhör annan.


Föreslagen lydelse

11§

Sakägare är den sotn äger en fa.s-tighel som berörs av förrättningen eller som har servitutsrätt i en så­dan. Om förrättningen angår sam­fälld mark som förvaltas av en sam­fällighetsförening, är i stället för­eningen sakägare. Vid fastighetsreg­lering är dessutom innehavare av nyttjanderätt eller rätt lill elektrisk kraft sakägare, om regleringen har betydelse för dem.

Den som har lagfart på en fastig­het anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör nå­gon annan. Om del är ovisst vilken av Jlera som äger en fastighet eller som innehar en rätiighel, behandlas samtliga som sakägare. Om en fas­lighet har bytt ägare genom ett för­värv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och JÖrvärvaren sakäga­re.

Om det behövs med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhåf landena i övrigt skall Jästighetsbild-ningsmyndigheten utreda vilka som är sakägare. Agaren till en fastighet som berörs av förrättningen är skyl­dig att när myndigheten begär det uppge sådana för honom kända in­nehavare av särskild rätt till fastig­heten som är sakägare. Underlåter ägaren detta utan giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därige­nom uppkommer för rättighetshava­ren.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


la§


Rätten får förordna en god man som avses i 11 kap. föräldrabalken alt företräda ett bolag eller en för­ening eller annan sammanslutning som upplösts, om förhållandena är sådana att det inte går att i förrätt­ningen utreda vilka som Jir sammanslutningens rättsägare och kostnaderna för en likvidation i en­lighet med särskilda bestämmelser om detta inte skulle stå i rimligt förhållande till värdet av den egen­dom som tillhör sammanslutning­en.

När förrättningen avslutats, skall


187


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

rätten bestämma om den Jörtsatta förvaltningen. Rätten får därvid fö­reskriva att sammanslutningens egendom skall överlämnas till aU-männa arvsfonden.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


15§


Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök­ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och till­fälle lämnas honom all yttra sig över denna inom utsatt tid. Där­jämte skall byggnadsnämnden underrättas om förrättningen innan denna avslutas.


Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök­ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och till­fälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Detta gäller inte den som är sakägare en­dast därför att han har del i samfäl­lighet. om underrättelse enligt 6 kap. 7 § första stycket har läm­nats.

Byggnadsnämnden skall under­rättas om förrättningen innan den­na avslutas.


17§ Såsom fastighetsbildningsmyndighetens beslut gäller, om förrättnings-männen har olika mening, vad två av dem säger. Har varje förrättnings­man sin mening, gäller förrättningslantmätarens mening. I fråga om peng­ar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.


1 beslut skall anges de skäl på vil­ka avgörandet grundas, såvida mo­tivering av beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslu­tande eller inställande, och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärs­hänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträ­de, skall det uppläsas för de närva­rande. Om i annan ordning medde­las beslut om förrättningens instäl­lande eller, utan samband med för­rättningens avslutande, beslut mot vilket talan får föras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslu­tats enligt 20 § andra stycket.


I beslut skall anges de skäl på vil­ka avgörandet gmndas, såvida mo­tivering av beslutet inte kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslu­tande eller inställande, och beslut, som får överklagas särskilt, skall dessutom innehålla anvisning om hur beslutet kan överklagas.

Meddelas beslut vid sammanträ­de, skall det uppläsas för de närva­rande. Om i annan ordning medde­las beslut om förrättningens instäl­lande eller, utan samband med för­rättningens avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakäga­re och annan som får överklaga underrättas om beslutet utan dröjs­mål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en­ligt 20 § andra stycket.


188


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

18§


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om del kan antagas att sak­ägaren ändå infinner sig. Är del ovisst vilken av flera som är sakäga­re, kallas samtliga. Om det förelig­ger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Till första sammanträdel under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sak­ägaren ändå infinner sig. Om del föreligger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse enligt första stycket behö­ver inte utjärdas till den som är sak­ägare endast därför att han har del i samfdUighet, om underättelse enligt 6 kap. 7 § första stycket har läm­nats. Kallelse skall dock utfärdas, om sakägaren har framställt yrkan­de eller visat intresse i saken.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.

25 a § Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 § anser att tillåtlighe­ten enligt 3 kap. 3 § av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndighe­ten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämn­den alt 3 kap. 3 § inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämn­den lämna medgivande till denna.


Beslut varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort så­dant medgivande beroende av vill­kor får överklagas hos länsstyrel­sen. Länsstyrelsens beslut får över­klagas hos regeringen.

Beslut varigenom byggnads­nämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort så­dant medgivande beroende av vill­kor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande lill fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindan­de för fastighetsbildningsmyndigheten.

29 § Sedan förekommande ersättningsfrågor avgjorts och alla lill förrättning­en hörande göromål utförts, skall fastighelsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut).


Avslutningsbeslut skall meddelas på sammanträde eller på lid och plats som myndigheten tillkänna­givit för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant tillkännagivande skall lämnas vid


Avslutningsbeslul skall meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkänna­givit för sakägarna och annan som får överklaga beslutet. Sådant till­kännagivande   skall   lämnas   vid


 


' Senaste lydelse 1987:124.


189


 


Nuvarande lydelse

sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutals en­ligt 20 § andra stycket.


Föreslagen lydelse

sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en­ligt 20 § andra stycket.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


30 i


Sedan förrättningen avslutats, skall fastighelsbildningsmyndighe­ten under besvärstiden hålla till­gängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sak­ägarna skall kunna inhämta full­ständig kännedom om förrättnings-resultatet. När sakägare begär det och del är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfatt­ning samt övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärsti­dens utgång i behövlig utsträckning tillhandahålla handlingar för granskning på förrältningsslället el­ler lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när beslut meddelas under förrättning­en och talan mot detta skall föras särskilt.


Sedan förrättningen avslutats skall fastighelsbildningsmyndighe­ten under den tid överklagande får ske hålla tillgängliga de handlingar ellern andra uppgifter som fordras för all sakägarna skall kunna in­hämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet. När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt övriga förhål­landen skall myndigheten under den tid överklagande får ske i be­hövlig, utsträckning tillhandahålla handlingar för gransking på förräll-ningsstället eller lämplig plats i när­heten. Vad som nu föreskrivits gäl­ler också när beslut meddelas under förrättningen och detta skall över­klagas särskilt.


När faslighelsbildningsbeslut meddelats, skall myndigheten på sakäga­res begäran snarast visa de nya gränsslräckningarna på marken, om det ej är uppenbart att visningen skulle vara ulan betydelse för sakägaren.

39 § Om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål för prövning i annan ordning först avgöres, får fastighetsbild­ningsmyndigheten förklara förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras vilande, skall skäligt rådrum lämnas honom.


Har fastighetsbildningsmyndig­heten meddelat beslut i fråga be-iräjjände vilken talan Jär fullföljas särskilt, skall förrättningen vila i de delar som är beroende av frågans slutliga lösning, såvida icke myn­digheten finner all förrättningen kan fortsätta utan betydande olä­genhet eller fastighetsdomstolen förordnar att den skall fortgå.


Har fastighetsbildningsmyndig­heten meddelat beslut i fråga som får överklagas särskilt, skall förrätt­ningen vila i de delar som är bero­ende av frågans slutliga lösning, om inte myndigheten finner att förrätt­ningen kan fortsätta utan betydan­de olägenhet eller fastighetsdom­stolen förordnar att den skall fort-gå.


190


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

42 §                                       ""

Finner Jastighetsbildningsmyn-dlgheten att förrättningsbeslut till följd av skrivfel, felräkning eller lik­nande misstag innehåller uppenbar oriktighet, skall myndigheten beslu­ta om rättelse. Delsamma gäller be-träflände karta, som upprättats vid förrättning, samt annan handling till vilken hänvisning skett I förräll­ningsbeslut et. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden få lilljälle att yttra sig.

Rättelse skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rättelsen avser. Den som beslu­tet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga för fullföljd av talan.

5 kap.

3 §3

Rätt att påkalla fastighetsregle- Rätt all påkalla fastighetsregle­
ring tillkommer ägare av fastighet ring har ägare av en fastighet som
som beröres av regleringen.
   berörs av regleringen. En samfällig-

hetsförening får efter beslut av för­eningsstämma påkalla faslighels-reglering som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö­jas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.


Fastighetsreglering  som  begärts
Fastighetsreglering som  begärts

av sakägare får genomföras endast av sakägare får genomföras endast
om den är nödvändig för att sökan- om den är nödvändig för att enfas-
den tillhörig fastighet skall förbätt- tighet som tillhör sökanden skall
ras.
                                    förbättras. Detta gäller dock inte,

om regleringen har påkallats av en samfällighetsförening och berör en samjällighet som inte längre är av gemensam betydelse för delägarfas­tigheterna.

■'Senaste lydelse 1987:124,                                                            191


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

Bilaga 7 Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av

sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 4 § andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga mm, om de sakägare som har ett väsent­ligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beak­tansvärda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerli­gen angeläget.

10§

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersätt­ning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regle­ringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersattes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket bestämmes på gmndval av värdering (likvidvärdering). Vid likvidvärderingen skall hänsyn tagas till egendo­mens användning för det ändamål som föranleder det högsta värdet saml till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. I övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett ser­vitut skall gälla mot tillträdaren på grund av ett förordnande enligt 33a§, eller 7 kap 13 § skall det likvidvärde som belastar tillträda­ren minskas med belopp som mot­svarar den värdeminskning som rät­tigheten innebär, i den mån detta kan ske ulan att skada uppkommer för innehavare av fordran med bätt­re rätt än rättigheten. Skyldighet att betala ersättning som inte motsva­ras av minskning i likvidvärde för­delas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn lill deras nytta av att regleringen genomförs på sådant sätt att ersättning skall ■ utgå.

17§

Tillkotnmer ersättning delägarna Om samfälld mark som förvaltas

i samfälld mark och Jinns for sam- av en samfällighetsförening berörs

fälligheten känd styrelse eller förval- av en förrättning, skall föreningen

tare med befogenhet all för delägar- utge ersättning för mark som tillförs

na uppbära från samfälligheten här- samfälligheten och ta emot ersätt-

Jly lande medel, kan fastighetsbild- ning för mark som frångår den.

ningsmyndigheten föreskriva att er- Förvaltas samfälligheten av en

sättningen skall tillställas styrelsen styrelse eller förvaltare med befo-

ellerförvaltaren, i den mån den icke genhet att uppbära medel som tilf                             j 2


 


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

skall inbetalas lill myndighet enligt kommer samfälligheten, skall er-
16 § första stycket.
              sättningen betalas ut till styrelsen

Har JÖreskrivits att belopp sålun- eller förvaltaren, om inte någon del-
da skall tillställas styrelse eller för- ägare begär att den ersättning som
valtare JÖr samfällighet, får styrel- belöper på hans andel skall utbeta-
sen eller förvaltaren vidtaga behövli- las lill honom. Endast om en sådan
ga åtgärder JÖr att uttaga beloppet begäran framställs, skall faslighets-
hos den belalningsskyldige.
      bildningsmyndigheten i ersättnings-

beslutet ange varje delägares andel. Ersättning som enligt 16 § första stycket skall inbetalas till myndig­het skall räknas av innan utbetaf ning sker lill en samfällighetsföre­ning, styrelse eller förvaltare.

I8§ Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1.   4 § första stycket och 5 § första stycket, om ägarna av de fastigheter
som beröres av regleringen medger det,

2.   6 § andra stycket, 7 och 10—12§§, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

3.   8 §, om fastighetens ägare och, om fastigheten är upplåten med tomträtt, även tomträttshavaren medger det,

4.   13 och 14 §§, om del medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmel­serna icke sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran, får avsteg från 10 — I4§§ med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshava­re som i 22 kap. 11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av faslighels graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträf­fande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Medgivande eller samtycke enligt JÖrsla stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall, om samfällig­heten förvaltas av en samfällighets-JÖrening, lätnnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30 ar
Om det på grund av särskilda  Om det på grund av särskilda

omständigheter är lämpligt, får fas- omständigheter är lämpligt, får fas­tighelsbildningsmyndigheten med- tighetsbildningsmyndigheten med­ge all tillträde sker utan hinder av     ge att tillträde sker utan hinder av

Senaste lydelse 1979:900,                                                                                 193

13    Riksdagen 1988/89. 1 saml. Nr 77


Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89:77

Bilaga 7 att   faslighetsbildningsbeslutet   ej     att   faslighetsbildningsbeslutet   ej

har vunnit laga kraft (förtida tillträ- har vunnit laga kraft (förtida tillträ­
de). Beslut om förtida tillträde får
   de). Beslut om förtida tillträde får
meddelas före förrättningens avslu-
          meddelas före förrättningens avslu­
tande endast om särskild talan får
  tände endast om fastighelsbild-
fÖras mot fastighetsbildningsbeslu-
ningsbeslutet får överklagas sär-
tet.
                                   skilt.

Om det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av faslighetsbildningsbeslutet blir obetydlig, skall fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande, fastighet­sägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt faslslälles. Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva all den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersätt­ning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma all utgå, om faslighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 §§ expro­priationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Faslighetsbildningsmyndighelen skall ange den lid inom vilken den tillträdande senaste skall ha fullgjort vad faslighetsbildningsmyndighelen har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt lid, är medgivan­del förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämls enligt denna paragraf, får den slutliga ersättning­en ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Della gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30b§

År mark som överförs genom fas­tighetsreglering belastad med nytt­janderätt, servitut eller rätt lill elekt­risk kraft och skall rättigheten enligt 7 kap. 29 § jordabalken inte gälla mot tillträdaren. Inträder skyldighet för rättighetens innehavare att av­träda marken vid den tidpunkt som enligt 30 eller 30 a § gäller JÖr liU-trädet eller vid den senare lidpunkt som fastighelsbildningsmyndighe­ten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksarrende, inträder arren­datorns skyldighet att avträda mar­ken dock tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick under­rättelse om att regleringen påkaf lats.

33 a §

Om en nyttjanderätt gäller i mark
som genom fastighetsreglering över­
fors till en annan fastighet, skall fas-
          I
tighetsbildningsmyndigheten    för-


 


Nuvarande lydelse                 Foreslagenlydel.se                 Prop. 1988/89:77

■      ■■       u    '   ■    Bilaga 7 ordna att nyttjanderätten bestar i

det överförda markområdet, om nå­gon sakägare begär det samt åtgär­den är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen. År ett arren­de enligt lag förenat med rätt till förlängning, skall ett sådant förord­nande meddelas på yrkande av ar­rendatorn. om denne visar beak­tansvärda skäl för ett fortsatt arren­de saml åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regle­ringen.

Ett förordnande enligt JÖrsta styc­ket innebär att upplåtelsen, såvitt den avser den överförda marken, gäller mot lilllrädaren som om den­ne förvärvat marken genom en över­låtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighelsbild­ningsmyndigheten får dock föreskri­va sådan jämkning av upplåielseviU-koren som är ofrånkomlig. Ett för­ordnande enligt första stycket får meddelas utan all nyttjanderätts­havaren har blivit hörd, om del är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för att även i övrigt fram­står som obehövligt att höra honom.

Ell förordnande enligt första styc­ket skall redovisas i fastighetsbild­ningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken, skall underrättelse om förordnandet läm­nas lill inskrivningsmyndigheten när faslighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34 §
Beröres nyttjanderätt eller rätt till        Fastighelsbildningsmyndigheten
elektrisk  kraft   av  fastighetsregle-    får föreskriva att en nyttjanderätt
ring, är rättighetshavaren sakägare     som har tillkommit genom expro-
vid förrättningen,  om regleringen    prialion eller något annat sådant
har betydelse för honom.
       förfogande skall upphöra, om det är

uppenbart an nyttjanderätten inte längre behövs och åtgärden är av betydelse för regleringen. I annat fall Jårföreskrivas sådan ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn lill ändamålet med fastighetsbildningen, under för­utsättning att syftet med tvångsupp­låtelsen inte därigenom motverkas.

195


 


Nuvarande lydelse


6 kap 6§ Överjöres mark från samjällighet. skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för marken endast om yrkande framställes under Jörrätt-ningen eller om det finns anledning antaga all fastighetens andel I mar­ken har ett ej obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämp­ning av första stycket och har ej i kallelserna till JÖrsta förrättnings-sammanträdet angivits vad deläga­re t den .samfällda marken har att iakttaga om han önskar framställa ersättningsanspråk, skall delägarna i god tid före JÖrrätlningens avslu­tande delges underrälielse därom. Delgivning Jär ej ske i sådan sär­skild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.


Föreslagen lydelse

Överförs mark från en samfällig­het, utgår ersättning endast lill def ägare som har framställt yrkande om det. Ersättning skall dock utan yrkande fastställas för sådan andel I marken vars värde överstiger tre procent av det basbelopp enligllagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan förrättningen påbörjades.

Första stycket gäller inte när sam­fälligheten förvaltas av en samfällig­hetsförening eller när i annat fall ersättning enhgt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till någon som företräder delägarna.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


 


Om det är uppenbart all ersätt­ning för samjälld mark enligt 6 § JÖrsta stycket Inte behöver fastslåf las utan yrkande, får underrättelse om förrättningsansökningen läm­nas lill någon eller några av de def ägare som inte på annan grund är sakägare i förrättningen. Fastig­hetsbildningsbeslut får i sådana fall meddelas och förrättningen avslutas ulan att samtliga delägare i samfäf ligheten har fått tillfälle att yttra sig i förrättningen.

Första stycket gäller inte, om samfälligheten brukas av delägarna för gemensamt ändamål.

1 kap.

Kan i fall som avses i 4 § första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring, får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas, om till följd av ändrade förhållanden servi­tutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa i jämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsam­ma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheter­na även eljest är sådana att det måste anses övergivet.


196


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1988/89: 77

     ,            ,                    Bilaga 7

Om det ar uppenbart att ett servi­lul måste anses övergivit och all ett upphävande av servitutet inte mins­kar den härskande fastighetens vär­de, Jår servitutet upphävas utan all ägaren av denna fastighet har läm­nats tillfälle att yttra sig i förrätt­ningen.

12§

Vid överJÖring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet kan förord­nas att rättigheten skall tillhöra båda de Jästigheter som berörs av fastighetsregleringen eller endera av dem. Meddelas inte något förord­nande gäller 2 kap. 5 §.

13§

Vad som föreskrivs i 5 kap. 33 a § om nyttjanderätt gäller också i frå­ga om servilul som har upplåtits ge­nom avtal.

8 kap.

V§ När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdel uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan förelages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskriv­ningsmyndigheten för anteckning i faslighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 § andra stycket.

Agaren är skyldig att for Jastig-helsbildningsmyndighelen uppge in­nehavare av servilul, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Underlå­ter han del utan gihigt skäl och upp­står skada för rättighetshavare lill följd av underlåtenheten, skall han ersätta skadan. Agaren skall erinras om detta i samband med att under­rättelse enligt JÖrsta stycket lämnas honom.

Förordnande om inlösen skall upptagas i fastighelsbildningsbeslulel.

14 kap.

Fastighetsbestämning handlag- Fastighelsbestämning handläggs
ges av fastighetsbildningsmyndig- av fastighelsbildningsmyndigheten
heten vid förrättning. Belräfiande vid förrättning. Beträffande sådan
sådan förrättning äger 4 kap. I — förrättning tillämpas 4 kap. 1 —
24 §§, 28 § första stycket, 31-40§§ 24 §§, 28 § första stycket och 31-
och 42 § motsvarande tillämpning.       40 §§.
                                      197


 


Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Har fastighetsbestämningen samband med fastighetsbildning, handläg­ges åtgärderna gemensamt vid en förrättning, om icke särskilda skäl föran­leder annat.


Prop.1988/89:77 Bilaga 7


 


Har fastighetsbildningsmyndig­heten meddelat beslut mot vilken talan skall föras särskilt, skall be­slutet samt karta och annan hand­ling som fordras för klarläggande av beslutels innebörd hållas till­gängliga hos myndigheten under besvärstiden.

15 2 Talan   mot   fastighetsbildnings-myndighetens beslut föres särskilt, om myndigheten

1.  avvisat ansökan om faslighels-
bildning eller fastighetsbestämning
eller avvisat ombud eller biträde,

2.   ogillat jäv mot förältnings­
man,

3.  beslutat i fråga om förskott en­
ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket.

4.   beslutat i fråga om ersättning lill sakkunnig eller syssloman eller lill sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.  beslutat i fråga om rättelse en­ligt 4 kap. 42 §.

6.   beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7.   beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnaderna för ge­mensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kost­nader,

8.   beslutat all syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemen­samt arbete skall skiljas från upp­draget.

Talan enligt denna paragrafyore.?


Har fastighetsbildningsmyndig­heten meddelat beslut som får över­klagas särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som ford­ras för klarläggande av beslutets in­nebörd hållas tillgängliga hos myn­digheten under den tid beslutet får överklagas.

kap.

K 5

Faslighelsbildningsmyndighe-tens beslut skall överklagas särskilt, om myndigheten

1.  avvisat ansökan om fastighets­
bildning eller fastighetsbestämning
eller avvisat ombud eller biträde,

2.   ogillat jäv mot förältnings­
man,

3.  beslutat i fråga om förskott en­ligt 5 kap. 30 § fjärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyf dighet att avträda mark enligt 5 kap 30b§,

4.  beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 §,

5.  beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan handling,

6.  beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

 

7.  beslutat enligt 9 kap. 3 § om fördelning av kostnader för gemen­samt arbete eller enligt 9 kap. 4 § om utdebitering av sådana kostna­der,

8.  beslutat att syssloman som fått i uppdrag all ombesörja gemen­samt arbete skall skiljas från upp­draget,

9.  avvisat överklagande.
Skrivelsen med överklagande en-


 


' Senaste lydelse 1977:362.


198


 


Nuvarande lydelse

genom besvär som skall inges till inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får an­föras av sakägare. Mot beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får talan föras även av annan som beslutet rör.


Föreslagen lydelse

ligt denna paragraf 5a// ges in till fastighetsbildningsmyndigheten inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1,4,5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.


Prop. 1988/89:77 Bilaga 7


Tillståndsbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde överklagas sär­skilt. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildnings­myndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbild­nings- och fastighetsbestämnings-beslut, om fastighelsbildningsmyn­digheten