Jordbruksdepartementet Pop. 1988/89: i40

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989

Närvarande: statsministem Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om reglering av prisema på jordbruksprodukter, m.m.

1 Inledning

Vid de förhandlingar som i början av april i år hölls inom ramen för den pågående GATT-mndan enades deltagande länder dels om utgångspunkterna för de fortsatta förhandlingarna på jordbmkets område, dels om en frysning av jordbmksstödet fr.o.m. tidpunkten för överenskommelsen t.o.m. att förhandlingarna på jordbmksområdet avslutas i december 1990.

Överenskommelsen för åren 1989 och 1990 innebär att deltagama åtar sig att gällande stöd- och skyddsnivåer inom jordbmkssektorn inte överskrids. Tullar och icke-tarifTära handelshinder för jordbmksprodukter får inte höjas eller utvidgas tiU nya produkter. Även förädlade jordbmksprodukter inkluderas i åtagandet. Stödpriser till producenterna som direkt eller indirekt bestäms av regering eller myndigheter skaU frysas vid den vid tidpunkten för överenskommelsen rådande nivån. För åtagandena gäller att hänsyn får tas till ländemas befintliga lagstiftning och rättigheter och skyldigheter enligt GATT.

En inom jordbmksdepartementet upprättad översättning av överenskommelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Regeringen uppdrog den 26 januari 1989 åt statens jordbmksnämnd att, efter överläggningar med Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och jordbmksnämndens konsumentdelegation samt i fråga om socker även Sockerbolaget AB, avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på jordbmksprodukter inkl. sockerbetor och socker för tiden den Ijuli 1989-den 30juni 1990.

Enligt uppdraget skulle förslagen utformas med utgångspunkt i riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) och om totalförsvaret (prop. 1986/87:95, FöUll, rskr.310). Regeringen erinrade om att riksdagens beslut om livsmedelspolitiken innebär att förslagen skall gmndas på ett resultat av obundna överläggningar, vilket innebär att hänsyn skall tas till bl. a. aktueUa förhållanden på marknaden, i jordbmket och i samhällsekonomin i övrigt. Enligt riksdagens beslut skall

vidare de möjligheter som kan finnas att förenkla och begränsa jord- Prop. 1988/89:140 bmksprisregleri ngen tillvaratas.

Ytterligare en utgångspunkt skulle enligt uppdraget vara den internationella utvecklingen på jordbmkets och jordbmkspolitikens område.

Jordbmksnämndens förslag skulle enligt uppdraget utgöra underlag för prisregleringen under perioden den Ijuli 1989— den 30juni 1990 om ingen uppgörelse om en frysning som berör denna period skulle nås när GATT-förhandlingarna åtempptogs i april 1989. Den aktuella regleringsperioden kommer i vart fall att vara en övergångsperiod inför de förändringar av livsmedelspolitiken som aviserats i regeringens prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. och som bör börja genomföras den Ijuli 1990. Detta skulle beaktas i nämndens förslag.

Jordbmksnämndens förslag skulle även i övrigt beakta vad regeringen uttalat om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1988/89:100 bil. I). Ett av de viktigaste inslagen på kort sikt i denna politik är åtgärder som dämpar pris- och löneutvecklingen. I uppdraget framhölls att i regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder konstaterades att dagens jordbmkspolitik bidrar till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska ekonomin.

Jordbmksnämnden skulle även beakta vad regeringen i prop. 1988/89:100 bil. 11 har föreslagit riksdagen om finansiering av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård och kostnadema för statistik på jordbmkets område.

Vad avser sockerbetor och socker skulle nämndens förslag även omfatta stmkturåtgärder och lämplig produktionskapacitet för sockerbmken. Förslaget skulle bygga på att bmken på Öland och Gotland skall bevaras. Vidare skulle nämnden i sitt förslag beakta att ett importutrymme på 10 — 15 % på sikt skall uppnås. I dessa stmkturfrågor skulle, fömtom med de båda delegationerna, överläggningar ske med företrädare för sockerbetsodlingen och sockertillverkningen. Nämndens förslag avseende prisregleringen för sockerbetor och socker skulle vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i sockerregleringsfonden.

Genom beslut den 23 febmari 1989 överlämnade regeringen till jordbmksnämnden en rapport om vissa principer som gmnd för kostnadskompensation till den livsmedelsindustri som omfattas av jordbmksprisregleringen, för beaktande vid utformning av förslag rörande prisregleringen på jordbmksprodukter.

Genom regeringens beslut den 16 mars 1989 överlämnades till jordbmksnämnden en skrivelse från lantbmksstyrelsen rörande medel till di-striktsveterinärorganisationén för beaktande i samband med nämndens uppdrag att avge förslag om prisregleringen.

I skrivelse som kom in till regeringen den 6 april 1989 har jordbmks
nämnden, efter avslutade överläggningar med Lantbmkarnas förhand
lingsdelegation och nämndens konsumentdelegation samt i fråga om soc
ker med Sockerbolaget AB, lagt fram förslag till jordbmksprisreglering
under perioden den Ijuli 1989 - den 30juni 1990. Förslaget, vad gäller
jordbmket och viss livsmedelsindustri, biträds av konsumentdelegationen
men inte av Lantbmkarnas förhandlingsdelegation. När det gäller socker 7

är nämnden, konsumentdelegationen och Sockerbolagel överens om för- Prop. 1988/89:140 slaget. Jordbruksnämndens skrivelse bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Ledamöterna Fringel och Genfors har reserverat sig mot jordbmksnämndens förslag.

Genom beslut den 4 juni 1987 uppdrog regeringen åt jordbruksnämnden att utreda former för och konsekvenser av en avveckling av prisregleringen på ägg. I december 1988 avlämnade nämnden rapporten Konsekvenser av en avveckling av prisregleringen för ägg. Rapporten har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattande slutsatser och förslag och två särskilda yttranden som bilaga 3, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4.

Genom beslut den 13 mars 1986 uppdrog regeringen åt jordbruksnämnden ätt inkomma med förslag om kvalitetsbetalning inom jordbruksprisregleringen. I mars 1987 avlämnade nämnden delrapporten Betalning för bra matkvalitet. Flertalet av de i rapporten föreslagna åtgärderna har genomförts. I september 1988 avlämnade nämnden en slutrapport. Bättre matpotatiskvalitet. Rapporten har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens förslag som bilaga 5, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 6.

Med anledning av den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som beslutats av regeringen erhöll jordbruksnämnden den 4 februari 1988 särskilda direktiv för anslagsframställningen för budgetåren 1989/90 — 1991/92. Nämnden avlämnade i april 1988 en särskild rapport med underlag för anslagsframställningen inför perioden 1989/90-1991/92 samt den 31 augusti 1988 anslagsframställningen för samma period. I mars 1989 lämnade jordbruksnämnden förslag till en omorganisation av myndigheten. Skrivelserna behandlas i det följande.

Genom beslut den 30juni 1988 uppdrog regeringen åt statens jordbruksnämnd att i samråd med lantbruksstyrelsen genomföra en närmare översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige inför den Ijuli 1989. Översynen borde bl.a. gälla formerna för och omfattningen av stödet. Därvid borde hänsyn tas främst till stödets effekter på omfattning och lokalisering av produktion och sysselsättning inom jordbruket i norra Sverige.

Jordbruksnämnden har i en delrapport som kom in till regeringen den I3december 1988 redovisat produktionsutveckling m.m. i jordbruket i norra Sverige och i en slutrapport som kom in till regeringen den 27 februari 1989 lämnat förslag till stödbelopp m.m. Ledamöterna Fringel och Genfors har lämnat ett särskilt yttrande till nämndens förslag. Till protokollet i detta ärende bör fogas jordbruksnämndens sammanfattande förslag som bilaga 7 samt en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 8.

I enlighet med vad jag anförde i min anmälan till budgetpropositionen år 1989 återkommer jag i det följande även till åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige.

Jag kommer i det följande också att lämna vissa förslag som rör använd
ning av genteknik vid växtodling. 8

I prop. 1988/89: lOObil. 11 har regeringen föreslagit riksdagen art, i av- Prop. 1988/89:140 vaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1989/90 beräkna tiil Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag på 28097000 kr. och till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige ett förslagsanslag på 525000000 kr. Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

Livsmedelspolitiken är för närvarande under omprövning, såväl i Sverige som inlernalionelh. Både OECD:s ministerrådskommuniké från år 1987 och den s.k. Punta del Este-deklarationen från år 1986 som inledde den pågående GATT-rundan pekar på nödvändigheten av att förändra jordbrukspolitiken. Mer marknadsorientering, neddragning av stöd och skydd samt övergång till mindre snedvridande stödformer är viktiga principer i reformarbetet.

Inom ramen för den pågående GATT-mndan har ddtagariänderna nyligen träffat en överenskommelse om en konkret inriktning på de fortsatta förhandlingarna på jordbruksområdet, som innebären väsentligt steg mot en friare handel med jordbruksprodukter. Uppgörelsen kan ses som en ramöverenskommelse för hur handeln med jordbruksprodukter skall libe-raliseras samt för hur GATT:s regler och discipliner skall förstärkas och göras mer effektiva på jordbmkets område. Detta bör ske genom betydande successiva neddragningar av stöd och skydd på jordbruksområdet. Sådana successivt och gemensamt vidtagna reformer förväntas minska obalanserna i världshandeln samt ge mer korrekt prisinformation och bättre underlag för investeringsbeslut. Jordbrukets konkurrensförutsättningar kommer genom detta att närma sig övriga näringars. Detta gynnar såväl i- som u-länder. Det är mycket positivt att överenskommelsen kommit till stånd.

BädeOECDochGATTerkänneratt särskildamotiv — försörjningssäkerhet, miljö-, regionala och sociala hänsyn — även fortsättningsvis kommer att påverka jordbrukspolitikens utformning. Nya stödformer kommer att diskuteras under GATT-mndans fortsättning som bl. a. tar sikte på sådana motiv.

GATT-förhandlingarna kommer också att behandla harmonisering av veterinär- och växtskyddsbestämmdser och tvistlösning till följd av sådana bestämmelser. Bl. a. kommer bestämmelser grundade på eliska överväganden att tas upp i det sammanhanget.

GATT-överenskommelsen innebär atl stödet lill jordbruket skall hållas oförändrat till dess atl en långsiktig uppgörelse är nådd, dvs. under åren 1989 och 1990. Syftet med detta är att inte stimulera lill en ökad subventionerad produktion av jordbruksprodukter, som ytterligare skulle snedvrida handeln under de fortsatta förhandlingarnas gång. Exempelvis innebär således överenskommelsen att prisstödet till lantbmkarna inte skall höjas under denna period. Detta skall uppnås genom att administrativt

bestämda priser, som direkt eller indirekt påverkar prisstödet till lantbm- Prop. 1988/89:140 kama, under perioden inte får överskrida rådande priser vid tidpunkten för överenskommelsen. Vidare får importmöjligheterna inte försämras. Undantag får emellertid generellt göras för förändringar som genomförs med stöd av existerande lagstiftning i länderna. Avsikten är vidare att stödet skall sänkas under år 1990. För svensk del innebär överenskommelsen alltså att vi inte får höja de reglerade prisema på jordbmksprodukter i syfte att höja prisstödet till lantbmkarna.

Enligt riksdagens beslut år 1985 om livsmedelspoliliken skall jordbmket ges kompensation för ökade kostnader och inkomstföljsamhet efter obundna överläggningar. Mot bakgmnd av beslutet har jordbmksnämnden på regeringens uppdrag och efter överläggningar med Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag till kompensation under regleringsåret 1989/90. Förslaget innebär bl. a. att kompensationen skall ges i form av höjningar av reglerade priser i syfte alt höja prisstödet till bönderna. Redan i uppdraget till jordbmksnämnden aviserades att en provisorisk lösning av annan karaktär skulle bli nödvändig om GATT-förhandlingarna skulle leda till en överenskommelse om att frysa prisstödet.

Det är självklart att Sverige skaU uppfylla de åtaganden som gjorts inom GATT. Med hänsyn tiU nyss nämnda omständigheter harjag därför efter överläggningar med representanter för såväl jordbmksnäringen som konsumentema samt efter hörande av jordbmksnämnden utformat ett modifierat förslag som enligt min mening är förenligt med GATT-överenskommelsen. Förslaget har även diskuterats i den parlamentariska arbetsgmpp som arbetar med förslag tiU en ny livsmedelspolitik. Jag har i mitt förslag utgått ifrån det förslag som jordbmksnämnden tidigare lämnat.

Mitt förslag innebär i korthet att jordbmket ges en kompensation inom ramen för 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Denna är av samma storlek som nämnden har föreslagit, men betalas ut på ett sätt som inte verkar produktionsstimulerande och därmed handelssnedvridande. Detsamma gäller för jordbmksnämndens förslag om prisstödet till jordbmket i norra Sverige. Jag lämnar således i det följande ett förslag som också är i linje med GATT-överenskommelsen.

Mitt förslag innebär därför att prisema till lantbmkama hålls oförändrade, men att de kompenseras på annat sätt. Finansieringen bör ske med införselavgiftsmedel och budgetmedel. På detta sätt kommer lantbmkama att kompenseras utan att de reglerade prisema höjs. Det är då viktigt att detta även kommer konsumentema till del, dvs. att det utrymme som uppkommer inte tas i anspråk av de efterföljande leden i livsmedelskedjan. Jag har erfarit att chefen för civildepartementet därför har för avsikt att senare föreslå regeringen att ge statens pris- och konkurrensverk (SPK) i uppdrag att särskilt följa pris- och marginalutvecklingen i livsmedelskedjans industri- och handelsled. SPK skall om de finner att utvecklingen är anmärkningsvärd anmäla detta till regeringen.

I regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
(1988/89:47 bil. 2) behandlades de livsmedelspolitiska målen och diskute
rades graden av måluppfyUelse. Vidare analyserades i vad mån det främsta 10

medlet, nämligen jordbruksprisregleringen, medverkat till att uppfylla Prop. 1988/89:140 dessa mål. Av genomgången framgick att livsmedelspolitiken har kommit att kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse och att nuvarande medel inte bidrar till måluppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt. Som aviserades i propositionen harjag efter regeringens bemyndigande, mot bakgrund av detta och den internationella utvecklingen, tillkallat en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift dels att utvärdera 1985 års livsmedelspolitiska beslut, dels alt utforma förslag till en ny livsmedelspolitik. Gmppens arbete skall vara klart under hösten 1989 och den nya politiken bör kunna börja genomföras under år 1990.

En första utgångspunkt för arbetsgruppen är ett sänkt gränsskydd. Nå-. gon ensidig svensk neddragning är dock inte aktuell. En andra utgångspunkt är atl de interna regleringarna minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas. Den tredje utgångspunkten är att utveckla nya och mer direkta medel för alt uppnå framför allt de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen. Gruppens arbete och dessa utgångspunkter ligger väl i linje med GATT-förhandlingarnas inriktning, såväl i sak som tidsmässigt. Neddragning av stöd och skydd, i första hand prisstöd, och övergång till mer direkta, icke-handdssnedvridande stöd är som jag tidigare framhållit kärnan i det internationella arbete som nu bedrivs. Reformerna underlättas om de genomförs gemensamt. Det är således tillfredsställande av både nationella och internationella skäl att det svenska reformarbetet har kommit i gång.

Huvudmålet för den nuvarande livsmedelspolitiken (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) är att trygga vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och krig. I 1987 års riksdagsbeslut om totalförsvaret (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) har de senare två begreppen ersatts med "kriser och krig". Under livsmedelspolitikens huvudmål finns två likställda delmål, nämligen konsumentmålet och inkomstmålet. Därutöver finns ett miljö- och resursmål och ett regionalpolitiskt mål.

Det är enligt riksdagsbeslutet angeläget att prisregleringen för jordbmksprodukter utformas så, att den blir ett stöd för strävandena alt sänka produktionskostnaderna och anpassa produktionens inriktning till marknadens efterfrågan. Prisregleringen skall fortlöpande ses över i.syfte att förenklas och begränsas så långt som möjligt.

Jordbruksnämnden har på regeringens uppdrag utrett möjligheterna till och konsekvenserna av en avveckling av prisregleringen på ägg.; Jag kommer i del följande att ta upp de av nämndens förslag som jag anser bör genomföras mot bakgrund av 1985 års beslut. Några av de åtgärder som nämnden har analyserat anser jag, dock vara av den karaktären att de bör; behandlas av den parlamentariska arbetsgruppen och övervägas först, i samband med gruppens övriga förslag.

I syfte att dels minska regleringarna på livsmedelsområdet, dels förbätt
ra livsmedelskvaliteten och livsmedelskontrollen har ett antal utredningar
gjorts som berör jordbruksprisregleringen. Jordbmksnämnden har i den
nyss nämnda utredningen om prisregleringen på ägg även behandlat en
viss del av kvalitetsregleringen på ägg. I en annan utredning har nämnden
behandlat kvalitetsbetalningen på samtliga jordbruksprodukter. Förslagen 11

i en delrapport från nämnden har till övervägande delen genomförts, Prop. 1988/89:140 medan jag behandlar slutrapporten om matpolatis i det följande.

Livsmedelskontrollutredningen lämnade i sitt slutbetänkande (SOU 1986: 25) Kontroll av livsmedel förslag om bl.a. den särskilda kontrollen av kvaliteten på potatis, ägg och vissa mejeriprodukter. Utredningens förslag i övrigt logs upp i regeringens proposition om livsmedelskontroll (1988/89:68) som skall behandlas av riksdagen under våren. Jag aviserade i denna attjag angående den nämnda särskilda kontrollen avsåg att återkomma till regeringen under våren. På dessa områden finns goda möjligheter till effektivisering och samordning av kontrollen samtidigt som regleringarna kan inskränkas och kvaliteten förbättras. Jag återkommer till mina förslag i det följande.

2.2 Åtgärder för produktionsanpassning 2.2.1 Tvåprissystemet för mjölk

Undertiden den Ijuli 1985 —den 30 juni 1989 tillämpas ett tvåprissystem för mjölk. Tvåprissystemet har i stort sett uppfyllt syftet att minska mjölköverskottet. Systemet är dock på sikt förenat med betydande nackdelar. Enligt regeringens beslut skall därför tvåprissystemet som villkor för utjämningsbidrag upphöra efter den 30juni 1989.

Regeringen har uppdragit åt statens jordbmksnämnd att utreda och lämna förslag om övergångsåtgärder inom den ordinarie prisregleringens ram under ett år efter tvåprissystemets avskaffande, i syfte att motverka negativa effekter för de mindre producenterna och för mjölkproducenterT na i norra Sverige.

Jordbmksnämnden har studerat olika former av omfördelning inom mejeriregleringen som skulle underlätta anpassningen för mjölkproducenterna i norra Sverige och för de små mjölkproducenterna. Inom nuvarande regleringssystem föreligger i och för sig tekniska möjligheter att genomföra en omfördelning mellan olika kategorier av mjölkproducenter för att dämpa eUer neutralisera eventueUa effekter vid borttagandet av tvåprissystemet. Konsekvenserna för de nämnda producenterna är dock svåra att förutse. Nämnden har vid sin analys inte funnit det befogal all för närvarande vidta några åtgärder och har därför inte lämnat några förslag.

Mjölkproduktionen är en produktionsgren med relativt lång avskrivningsperiod för investeringarna. Lönsamheten inom mjölkproduktionen är för närvarande relativt god. Trots detta är investeringsviljan låg. Risken för kraftiga produktionsökningar under det kommande året är därför liten. Enligt jordbmksnämndens bedömning beräknas produktionsökningen under regleringsåret 1989/90 till ca 90milj. kg, motsvarande 2å 3% av produktionen.

Del är enligt min mening väsentligt all eventuellt negativa effekter för
de aktuella producentgmpperna begränsas. Mot bakgmnd av jordbruks
nämndens prognos är min bedömning att effekterna för dessa gmpper
torde bli begränsade. Jag anser därför att man inte nu bör vidta särskilda 12

åtgärder. Jordbmksnämnden måste dock särskilt följa utvecklingen för de Prop. 1988/89:140 nämnda gmpperna och ha en hög beredskap atl vidta erforderliga åtgärder samt snarast anmäla till regeringen om utvecklingen är sådan alt regeringsingripanden är påkallade.

2.2.2 Vegetabilier

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut har jordbruksnäringen huvudansvaret för överskottsproduktionen och produktionsanpassningen. Under en övergångsperiod av fem år skall emellertid staten ta ett ekonomiskt delansvar för överskottsarealens kostnader. Statens kostnader uppskattades då till ca 600 milj. kr. under hela femårsperioden. Under de fyra första åren har emellertid statens andel uppgått till ca 1,4 miljarder kr. Under perioden skulle åtgärder vidtas för atl minska överskotten och därmed koslnadsbdastningen för samhället och jordbmket.

Våren 1986 tillsattes den s.k. spannmålsgruppen med uppgift att lägga fram förslag till hur kostnadema för spannmålsöverskottet skulle kunna minskas redan från 1987 års skörd, men även på längre sikt. Gruppen har i olika rapporter lämnat såväl överväganden som mer kortsiktiga och mer långsikliga förslag. I den senaste rapporten, som presenterades hösten 1987, lämnades förslag till åtgärder för att minska spannmålsöverskottet och stimulera till alternativ markanvändning.

Liksom för 1988 års skörd har regeringen för år 1989 bemyndigat statens jordbmksnämnd att medge Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening att ingå avtal med jordbrukare i vilka jordbrukaren åtar sig att mot ersättning från föreningen minska sin areal spannmål och andra grödor som omfattas av jordbruksprisregleringen samt att hålla bmkningsenhe-tens hela åkerareal besådd. Dessa avtal skulle i huvudsak överensstämma med spannmålsgruppens förslag.

Under år 1988 slöts totaU 25 885 avtal och omställningsarealen uppgick till drygt 260 000 ha. Spannmålsöverskottet beräknades därigenom minska med ca 700000ton, vilket ger en positiv nettoeffekt för spannmålskassan på ca 150milj. kr. För år 1989 har ca 250000ha anmälts. Effekten på spannmålsöverskottet år 1989 beräknas bli av samma storleksordning som år 1988, medan den positiva nettoeffekten för spannmålskassan beräknas till 100— 150milj. kr. Resultatet av omställningsprogrammet är enligt min uppfattning gott.

Anslutningen till omställningsprogrammet är alltså god i år liksom i fjol. De arealer som mer varaktigt lagts om till annan användning än spannmålsproduktion är emellertid marginella. Av miljöskäl är ett krav för bidrag inom programmet att den anslutna arealen skall vara besådd. Under år 1988 gav dock lantbruksnämnderna dispens från detta krav för närmare hälften av den anslutna arealen.

I och med utgången av regleringsåret 1989/90 löper den femåriga övergångsperioden ut. Under det påföljande året bör en ny livsmedelspolitik börja genomföras.

Mot bakgrund av vad jag nu redovisat harjag inte för avsikt att föreslå
regeringen någon ytteriigare förlängning av omslällningsprogrammet. 13

Riksdagen uttalade våren 1986 att det är angelägel alt de medel som Prop. 1988/89:140 staten under en övergångsperiod ställer till förfogande för att underiätta produklionsanpassningen utnyttjas för alt stödja en inriktning av produktionen som så snart som möjligt minskar belastningen på samhällets och på lantbmkets ekonomi.

I riksdagens beslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m. våren 1988 (prop. 1987/88:165, JoU25, rskr.385) uttalade riksdagen att det är viktigt att medlen utnyttjas på ett sätt som även i vidare mening bidrar till uppfyllandet av de år 1985 fastställda målen för livsmedelspolitiken. Vid valet av åtgärder för att minska belastningen är det viktigt att beakta de regionala, förddningsmässiga och miljöpåverkande effekterna av de olika åtgärder som prövats eller kan komma i fråga för att främja en ändamålsenlig produktionsstmktur. Enligt riksdagens beslut ankommer det på regeringen att besluta om sådana åtgärder.

Regeringen har för 1988 års skörd faststäUt statens delansvar för överskottsarealen lill 225 milj. kr. Regeringen har också beslutat hur dessa medel skall disponeras. Totalt högst 145 milj. kr. skall användas till ekonomiskt stöd för dels omläggning till alternativ odling, dels odling av fånggrödor. Vidare skall 50milj. kr. överföras till Stiftelsen Lantbmksforskning där medlen skall användas för att finansiera försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning av åkermarken i syfte att minska kostnaderna för överskottsarealen. Resterande 30 milj. kr. skall användas för bidrag lill jordbmksföretag som vidtar åtgärder som minskar den spann-målsproducerande arealen och samtidigt ökar variationsrikedomen i kul-turiandskapet i framför allt slättbygder.

Världsmarknadspriserna fluktuerar väsentligt över tiden. De har ökat avsevärt under det senaste året men ligger fortfarande långt under de svenska spannmålspriserna. Del är i dag inte möjligt att avgöra till vilket pris det svenska spannmålsöverskottet av 1989 års skörd kommer atl kunna exporteras. Exportkostnaderna, dvs. skillnaden mellan svenskt pris och världsmarknadspris, ar fortfarande höga, men är svåra all fömtsäga även på relativt kort sikt. Med hänsyn till denna osäkerhet om exportkostnaderna anser jag det inte vara meningsfullt alt i dagsläget fastställa ett belopp för statens delansvar för budgetåret 1989/90.

Regeringen har i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 11), mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger, föreslagit att den under förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område upptagna anslagsposten Samhällets delansvar för överskotlsarealen tas upp som en förslagsvis post av 1 000 kr. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (JoU 12, rskr. 156).

Med antagande om en exportkostnad på I kr. per kg spannmål kan
ddansvarskoslnaden för 1989 års skörd beräknas till 200milj. kr. I beräk
ningen har då även hänsyn tagits till riksdagens beslut att statens delansvar
skall utgöra 40 % av kostnadema för ett exportöverskott vid normalskörd
som trappas ned enligt en viss plan under den femårsperiod för vilken
staten påtagit sig detta ansvar, från 1000milj. kg det första året lill
500milj. kg det sista året. Jordbmksutskottet har närmare redogjort för
denna avtrappningsplan och dess tidigare tillämpning våren 1988 14

ber—december 1988 beaktats. Dessutom har en slutavstämning gjorts för Prop. 1988/89:140

regleringsåren 1987/88 och 1988/89. Som utgångspunkt för diskussionerna

om inkomstkompensation har legat bl. a. inkomstjämförelser med andra

grupper. Vidare har beaktats produktivitetsutvecklingen inom jordbruket

och höjda egenavgifter den Ijanuari 1989. En närmare redogörelse för de

faktorer som har beaktats finns i jordbruksnämndens förslag (bilaga 2).

Jag biträder jordbruksnämndens förslag vad avser kompensationsbeloppens storlek. Med hänsyn till GATT-överenskommelsen som jag tidigare redovisat föreslår jag emellertid en annan finansiering än jordbruksnämnden och även en annan form för kompensationen. På samtliga punkter där jag frångår nämndens förslag är syftet att mitt förslag skall vara förenligt med GATT-överenskommelsen. På dessa punkter har jag haft överläggningar med representanter för jordbruksnäringen och konsumenterna samt hört jordbruksnämnden.

Jordbruksnämnden föreslår att ett kompensationsbelopp på 720 milj. kr. tillförs jordbruket genom prishöjningar den Ijuli 1989. Även jag föreslår att jordbruket tillförs 720 milj. kr. men att kompensationen finansieras med införselavgifter utanför den s.k. fördelningsplanen. Kompensationen bör ges på annat sätt än genom prishöjningar. Det angivna beloppet på 720 milj. kr. bör fördelas på följande sätt.

Jordbruksnämnden har föreslagit att 24,7milj. kr. avsätts till låginkomstsatsning, att 8,8 milj. kr. används till finansiering av djurens hälso-och sjukvård samt att IO milj. kr. används föratt bibehålla pristillägget för får- och lammkött på nuvarande nivå.

Vidare har nämnden föreslagit att 56,5 milj. kr. av kompensationsbeloppet tillförs skördeskadefonden. Ylleriigare 3,5 milj. kr. skall enligt nämndens förslag tillföras fonden från fonderade försäljningsavgifter för socker. Jag återkommer till detta i det följande (avsnitt 2.3.2). Dessa överföringar är i enlighet med gällande riksdagsbeslut om skördeskadeskyddet (prop. 1987/88:74, JoU 16, rskr. 130). Enligt beslutet skall tills vidare åriigen föras 60milj. kr. till skördeskadefonden. Som jag tidigare nämnt gäller för GATT-överenskommelsen för åren 1989 och 1990 att hänsyn får tas till ländernas befintliga lagstiftning. Eftersom grunden för de av jordbruksnämnden föreslagna överföringarna till skördeskadefonden är det nämnda riksdagsbeslutet strider de inte mot överenskomdsen. Jag tillstyrker därför nämndens förslag.

Av den totala kompensationen på 720 milj. kr. används således till dessa åtgärder totalt lOOmilj. kr. Jag har inget att erinra mot nämndens nu nämnda förslag.

Av det totala kompensationsbeloppet på 720 milj. kr. återstår efter de nämnda ändamålen 620 milj. kr. att fördela.

Jordbruksnämnden föreslår att denna kompensation ges genom prishöjningar på olika produkter. Med hänsyn till GATT-överenskommelsen är jag inte beredd att tillstyrka jordbruksnämndens förslag. Jag anser emellertid att kompensationen skall tillfalla de enskilda lantbrukarna, men betalas ut på ett sätt som inte verkar produktionsstimulerande och som därmed är förenligt med GATT.

Enligt min mening bör kompensationen baseras på antal djur av olika 16

slag resp. antal hektar av berörda prisreglerade grödor. En utgångspunkt Prop. 1988/89; 140 bör vara den profil på fördelningen mellan olika produktionsgrenar som jordbruksnämndens förslag har. Ett grundläggande krav är att kompensationssättet inte skall vara produktionsstimulerande. Kompensationen bör därför grundas på en historisk bas. Utgångspunkten bör härvid vara att uppgifter från år 1988 bör användas. Emellertid bör en utgångspunkt vara att kompensationen skall tillfalla de aktiva brukarna eller ägarna. Del innebär alltså att nystartade skall ha del av kompensationen, medan de som slutat inte skall kompenseras.

Jordbruksnämnden bör få i uppdrag att närmare utforma konstruktionen. Nämnden har redan nu påbörjat en analys av mitt förslag till principiell lösning, ur såväl teknisk som administrativ synvinkel.

Jag vill särskilt understryka att den form av kompensation som jag har skisserat och som jag förordar för regleringsåret 1989/90 endast är en provisorisk och tillfällig lösning för detta år. Jag är medveten om att den kommer att innebära viss ökad administration och delvis en annan fördelning än det nuvarande prisstödet. Det är trots detta nödvändigt att under detta år använda denna typ av provisorisk lösning.

Förslaget skall ses som en möjlighet att överbrygga del år som återstår innan en ny livsmedelspolitik kan börja genomföras. Förslaget föregriper alltså inte det långsiktiga reformarbetet och är inte prejudicerande för detta arbete.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att ytterligare 450milj. kr. skall tillförasjordbruket fr.o.m. den Ijanuari 1990. Nämnden haremellertid inte nu lämnat förslag om hur detta belopp skall fördelas. Även jag föreslår ett kompensationsbelopp på 450milj. kr. Enligt min mening bör även detta belopp i huvudsak betalas ut direkt till de enskilda lantbrukarna enligt de principer som jag nyss har angett.

Jag avser att senare föreslå att regeringen uppdrar åt jordbruksnämnden att, efter överläggningar med Lantbmkarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation, avge förslag om fördelningen av kompensationsbeloppen samt om den närmare utformningen av kompensationsformen.

Jag föreslår vidare att kompensationen till jordbruket under regleringsåret 1989/90 om totalt I 170 milj. kr. finansieras med tillgängliga införselavgiftsmedel utanför den s. k. fördelningsplanen och eventuellt resterande belopp med budgetmedel. 1 den mån införselavgiftsmedlen inte skulle räcka för att täcka kostnaderna bör således anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område belastas med de överstigande kostnaderna.

Med jordbruksnämndens förslag, dvs. med en finansiering med höjda
priser, skulle kompensationen ske successivt under året fr.o.m. prishöj
ningstillfället. Med en engångsutbetalning som jag föreslår bör alltså kom
pensationsbeloppet utbetalas mitt i det aktuella året. Detta bör vara en
utgångspunkt. Elt belopp på 620 milj. kr. bör således utbetalas den 31 de
cember 1989 och ytteriigare 450milj. kr. den 30juni 1990. Om det visar sig
ha betydande fördelar, ur exempelvis administrativ eller praktisk synvin
kel, bör jordbruksnämnden ha möjlighet att göra de anpassningar som kan
behövas. Utgångspunkten för nämndens överväganden och förslag bör 17

2 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 140

Regleri ngsekonom i n

Mitt förslag: Från sockerregleringsfonden skall betalas kostnader för arealbidrag till odlarna, viss kostnadskompensation liU Sockerbolaget AB inkl. ersättning för merkostnaderna vid bmken på Öland och Gotland, fraktbidrag till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län, kollektiva åtgärder inom biodhngen, kostnader för prisutjämning på socker samt vissa administrationskostnader.

Statens jordbruksnämnds förslag: Överensstämmer med mitt förslag med det undantaget att nämnden föreslår att en del av kostnadskompensationen skall tas ut i form av prishöjningar.

Skälen för mitt förslag: Införselavgift tas liksom hittills ut för importerade kvantiteter under perioder då världsmarknadspriset understiger det fastställda avräkningspriset på socker och svenska betor. De uppburna medlen bör — liksom hittills — tillföras sockerregleringsfonden.

Med hänsyn till GATT-överenskommelsen och det förväntade inflödet av införselavgifter bör, som redan nämnts. Sockerbolagets hela kostnadskompensation finansieras med dels medel ur sockerregleringsfonden, dels av fonderade försäljningsavgifter. Beloppet uppgår till totalt 64,5 milj. kr.

Sockerregleringsfonden bör vidare få användas för fraktsubvenlionering lill de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2milj. kr. Ur fonden bör dessutom betalas kostnaderna för arealbidrag till de odlare som levererar betor till ö-bmken till en beräknad kostnad av ca 3,5 milj. kr.

Till kollektiva åtgärder inom biodlingen bör tas 0,5 milj.kr. ur fonden. Till yrkesmässig biodling bör av fondens medel återföras ett belopp som motsvarar odlingens sockerförbmkning multiplicerad med den skiUnad i sockerpris som föreligger mellan Sverige och världsmarknaden.

Vidare bör regleringsföreningen Svensk sockerhandels administrationskostnader täckas ur fonden. Fondmedlen används också till vissa kostnader inom prisutjämningen för varor innehållande socker.

Vid behov bör jordbruksnämnden liksom hittills få ta ut en försäljningsavgift på allt socker som säljs inom landet för att subventionera sockerimporten när världsmarknadspriset är högre än det svenska priset.

	1987/88	1988/89	1989/90
	1 OOO-tal kr.	1 OOO-tal kr.	1 OOO-tal kr.
		prel.	prognos
Inkomster
Frän föregående
regleringsår kvarstående
införselavgifter
- inomramsmedel	36666	2491	82 181
— utomramsmedd	—	-	60000
Under resp. regleringsår
influtna införselavgifter
— exkl. fodermedel	1139216	1080500	823 500
— fodermedel	380483	260000	250000
Summa	1556365	1342991	1215681

Utgifter

a) Av medel inom

lordelningsplanen

Svensk spannmålshandel

Sveriges

potatisintressenter

Sveriges

oljeväxtintressenter

Svensk kötthandel

Föreningen för

mejeriprodukter

Svensk ägghandel

Regleringskassan för

fågel kött

Regionalt kostnadsbidrag,

norra Sverige

- mjölk

- kött

- ägg

Bidrag till fraktkostnader

för mjölk och grädde

Upplysningsverksamhet och

utvecklingsarbete

Stiftelsen

Lantbruksforskning

Djurhälsovård,

kontrollverksamhet m. m.

Stöd till odling av

konservärter och andra

köksväxter

Stöd till odling av bruna

bönor

Stöd till odling av

vallväxtfrö

Fonden för kollektiva

åtgärder inom biodlingen

Sveriges exportråd

Sveriges potatisodlares

riksförbund

Bidrag till

ersättningsfoder, norra

Sverige

Bidrag till potatisodling,

norra Sverige

Exportkontroll av kött

Sociala satsningar

Skolmåltider

Projekt

landsbygdsutveckling

Tillfälligt överfört till

skördeskadeskyddet

Genetikcentrum

Modelljordbruk

Energiskogsodling

Reserv till

jordbruksnämndens

förfogande

Summa

Härefter kvarstående införselavgiftsmedel

160000	13 900
30000	27 500
0 39000	0 4000
104500 52000	117800 52 500

8000

6000

45 500 5000 1700	50000 5000 2 500
295	500
15000	0
5000	25000
33800	35 200
10000	10000
4500	2000
8000	10000
500 3000	500 4000

2 780

20000

61283 4 500

2100

50000

2 500

800

79500 10000

=	200 730
2491	82181
684349	529691	659381
872016	813300	556300

	1987/88	1988/89	1989/90
	1 OOO-tal kr.	1 OOO-tal kr.	1 OOO-tal kr.
		prel.	prognos
b) Av medel utan.lor
fördelningsplanen
Utbyteshandel nötkött,
öststaterna	105076	110000	90000
Utbyteshandel kött och
näsk	50000	50000	50000
Pristillägg får- och
lammkött	15573	27000	17000
Svensk matpotatiskontroll	6204	6 342	6372
BidragtillStiftdsenför
ackordhästorganisationens
bevarande	250	250	250
Minskning av mekaniska
skador på matpotatis	500	0	0
Stöd till
maltproduktionen	1000	1000	1000
Sveriges exportråd	4000	4000	4000
Djurens hälso- och
sjukvård	17000	20677	25756
Lantbruksstatistik	26000	37 708	34 587
Konsumentdelegationens
sekretariat	_	400	450
Kostvaneundersökningar	1250	0	0
Alternativ odling	1000	0	0
Skördeskadefonden	18671	60000'	0
Utredningar SPK	—	400	_
Skolmåltider	_	_	2300
Åtgärdsprogram för norra
Sverige	-	-	45000
Ersättning för uteblivna
prishöjningar under
1988/89	300000	90000	_
1989/90	-	-	1012496
Summa	546524	407777	1289211
Summa utgifter	1230873	937468	1948592
Årets resultat (prognos)	+ 325492	+ 405 523	-732911
Ingående balans till
regeringens förfogande	131896	327 388	732911
Av regeringen beslutad
disposition av överskott	130000
Balanserat överskott	+ 327 388	+ 732911	+ 0

Prop. 1988/89:140

milj. kr. beräknarjag därmed fördelningsplanen tiU 527,2milj. kr. Därtill Prop. 1988/89:140 kommer kvarstående medel från regleringsåret 1987/88 på 2,5 milj. kr. Jag beräknar de disponibla inkomsterna av införselavgifter till totalt I 343 milj. kr., vilket innebär att 813,3 milj. kr. beräknas återstå sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Jag har inget att erinra mot del preliminära förslag till fördelningsplan som lämnats av jordbruksnämnden. Definitiv fördelningsplan för regleringsåret 1988/89 kan fastställas först efter utgången av regleringsåret då de verkliga inkomstema av införselavgifterna för fodermedel är kända.

Regeringen beslutade i juli 1988, i enlighet med jordbmksnämndens förslag, att införselavgiftsmedel inom fördelningsplanen som för regleringsåret 1988/89 anvisats för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete skulle överföras till Stiftelsen Lantbruksforskning.

Jag föreslår att införselavgiftsmedel inom fördelningsplanen som i fortsättningen anvisas för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete årligen överförs till Stiftelsen Lantbruksforskning. Fördelningen av medlen bör ske skilt från de övriga medel som står till Stiftelsens förfogande och skall användas i syfte att stödja forsknings- och utvecklingsarbete som kan stimulera jordbrukets utveckling. Vid fördelningen bör samråd ske med berörda intressenter och även i övrigt i de former som jordbruksnämnden tidigare föreslagit. Dessutom bör Stiftelsen till jordbruksnämnden årligen redovisa hur disponerade regleringsmedel har utnyttjats. Stiftelsen bör vidare informera nämnden om aktuella projekt.

Svensk kötthandel och tullverket har i avtal den 30 september 1988 enats om en förstärkt kontroll av kött och köttprodukter som exporteras under anspråk på exportbidrag. Jordbruksnämnden har i beslut den 11 oktober 1988 meddelat att den inte har nägra invändningar mot detta. Jaganser för min del att en sådan förstärkt kontroll är motiverad och har inget att invända mot att den sker i enlighet med överenskommelsen mellan parterna. Jag är här överens med jordbruksnäringen om att kostnaderna bör bestridas av införselavgifter inom fördelningsplanen. I enlighet med avtalet harjag därför beräknat 2,1 milj. kr. för detta ändamål under regleringsåret 1988/89. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att avsätta samma belopp för delta ändamål för regleringsåret 1989/90. Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdepartementet.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för regleringsåret 1988/89 skiljer sig på elt antal punkter från de preliminära beräkningar som låg till gmnd för riksdagens beslut våren 1988.

De införselavgiftsmedel från regleringsåren 1987/88 och 1988/89 som enligt riksdagens beslut står till regeringens förfogande (prop. 1987/88:165, JoU 25, rskr. 385) har därvid delvis tagits i anspråk för olika ändamål sammanhängande med prisregleringen. Posten Utbyteshandel med nötkött från öststaterna beräknas öka med 40milj. kr. Statens pris-och konkurrensverk disponerar 400000 kr. för utredningar rörande bl.a. livsmedelsindustrins kostnadsutveckling och rabatter på lantbruksmaskiner.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen beräknas för regleringsåret 1988/89 lill 408 milj. 24

kr. Jag återkommer senare lill regeringen med anledning av jordbmks- Prop. 1988/89:140 nämndens förslag till disposition av de införselavgiftsmedel som står till regeringens förfogande för regleringsåret 1988/89.

Jag föreslår alt fördelningsplanen för regleri ngsårel 1989/90 skall omfatta oförändrat 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket totalt beräknas ge 517,2 milj. kr. Dessutom tillkommer elt belopp på 60milj. kr. från utomramsmedd från regleringsåret 1988/89 i enlighet med riksdagens beslul våren 1988 samt 82 milj. kr. kvarstående från regleringsåret 1988/89. Sammanlagt finns således ca 659 milj. kr. tillgängliga inom fördelningsplanen.

Jag föreslår all Svensk spannmålshandel liksom hittills tillförs införselavgifter för viss ulbyteshandd med brödsäd. Dessa avgifter beräknas lill 25 milj. kr. Vidare bör Sveriges oljeväxtintressenter tillföras fettvamavgif-ter såväl på importerad som inhemsk olja för en kvantitet motsvarande fettinnehållet i den inhemska fröskörden, dock högsl motsvarande fettvaruavgifter på den totala fettkonsumtionen inom landet. Beloppet beräknas nu uppgå till 579 milj. kr.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling för de olika vamområdena har nämnden inte lagt fram någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet för regleringsåret 1989/90. Nämnden avser att återkomma med förslag till preliminär fördelning av beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i samband med atl förslag lämnas till gränsskydd m.m. fr.o.m. den Ijuli 1989. Nämnden bör liksom tidigare få jämka delbeloppen meUan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till nämndens förfogande.

I det följande anger jag medelsbehovet under regleringsåret 1989/90 för de ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

För ulbyteshandd med nötkött med öststaterna har jag i likhet med jordbruksnämnden beräknat 90milj. kr.

1 likhet med jordbruksnämnden föreslår jag att för utbyteshandel med kött och fläsk avsätts 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel från import av kött och fläsk. En förutsättning är atl motsvarande export ägt rum och att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan samtliga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Under regleringsåret 1989/90 bör pristillägget på får- och lammkött vara oförändrat 5,40 kr. per kg, vilket beräknas medföra en utgift på 27 milj. kr. Av detta belopp finansieras ca lOmilj. kr. av de utomramsmedd som jordbruket erhåller som ersättning för uteblivna prishöjningar.

Jag föreslår att Svensk matpotatiskontroU (SMAK) tilldelas högst 4817 000 kr, för den officiella kontrollen och 1555 000 kr. för upplysningsverksamheten.

Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör utgå oförändrat med 250000 kr.

Stöd till maltproduktionen för regleringsåret 1989/90 bör lämnas med
Imilj. kr. 25

Jag föreslår att Sveriges exportråd skall erhålla 4 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen regleringsåret 1989/90, fömtsätt att jordbmket avsätter 4 milj. kr. från medel inom fördelningsplanen.

I enlighet med regeringens förslag i årets budgetproposition (1988/89: 100 bil. 11) föreslår jag att 25,8 milj. kr. anslås för finansiering av viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt 34,6 milj. kr. för statistik på jordbrukets område. I posten Djurens hälso- och sjukvård ingår också ett belopp av 1 850000 kr. som bör utgöra slalens andel av kostnaderna för vissa åtgärder inom distriktsveterinärorganisalionen i Norrbottens och Västerbottens län.

Till finansiering av sekretariatet hos jordbruksnämndens konsumentdelegation föreslås 450000 kr.

Jordbmksnämnden har föreslagit att 2,3milj. kr. avsätts för att slutföra forskningsprojektet Skolmaten I framtiden. Jag biträder nämndens förslag.

Jag kommer i det följande föreslå att ytterligare 45 milj. kr. ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för det särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige. De ökade kostnaderna bör finansieras med införselavgifter utanför fördelningsplanen.

Jag föreslår att resterande tillgängliga införselavgiftsmedel som kan beräknas till totalt 1012 milj. kr. disponeras för alt ersätta mittprishöjningar under regleringsåret 1989/90.

Med hänsyn till de oundgängliga variationerna i inflödet av införselavgifter har jag i min anmälan till årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 11, s. 34) föreslagit aU en röriig kredit av 60milj. kr. även fortsättningsvis ställs liU jordbruksnämndens förfogande. Med hänsyn till osäkerheten i prognosen bör medel inte intecknas för något ändamål utöver de jag nu nämnt. Eventuella överskott bör liksom för innevarande år stå till regeringens disposition och skall i första hand användas för att täcka kostnader för prisregleringen under regleringsåret 1989/90.

Prop. 1988/89:140

exportfinansiering. Detta steg leder över till steg tre som innebär att Prop. 1988/89:140 äggregleringen inte tillförs några medel för detta ändamål. Steg fyra innebär en inskränkning av gränsskyddet, medan steg fem innebär ett helt borttaget gränsskydd. Nämnden förordar steg ett och två.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget om att ta bort den differentierade storproduktionsavgiften är alla utom Lantbmkarnas riksförbund (LRF) positiva. En betydande majoritet av remissinstanserna anser också att förslaget om en viss begränsning av överskottsfinansieringen av ägg bör genomföras. LRF, Svenska lantägg AB och Svenska lantarbetareförbundel är dock tveksamma och anser att regleringar i nuvarande form är nödvändiga. Enligt ett flertal remissinstanser bör en avveckling av äggregleringen inte särbehandlas utan ingå som en del i det övriga reformarbetet inom jordbmkspolitikens område.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut skall de möjligheter som finns att förenkla och begränsa jordbmksprisregleringen tillvaratas. Mot bakgmnd av detta har jordbmksnämnden på regeringens uppdrag utrett möjligheterna till detta inom äggprisregleringen. De av jordbruksnämnden förordade stegen mot en minskad reglering anser jag innebära sådana förenklingar och ha sådana fördelar att de nu bör genomföras mot bakgrund av 1985 års beslut. De övriga stegen anser jag däremot vara av den karaktären att de bör behandlas av den parlamentariska arbetsgruppen och övervägas först tillsammans med gmppens övriga förslag. En av utgångspunkterna för arbetsgmppens arbete är att de interna regleringarna skall begränsas så långt som möjligt och i vissa fall avskaffas. En annan utgångspunkt är ett sänkt gränsskydd.

Äggproduktion bedrivs ofta ulan areell anknytning och utan koppling till den egentliga jordbruksnäringen. Dessa företag är snarare atl jämföra med industriell produktion. Endast en mindre del av äggproduktionen sker som kompletterande produktion vid småjordbmken.

Äggnäringen tillhör inte heller de mest kapitalintensiva branscherna som kräver stora investeringar för att driva produktion. Detta i kombination med att ägg säljs till konsumenterna i oförädlad form gör att fömtsättningarna för att driva äggproduktion småskaligt med lokal produktion måste anses goda. Detta understryks av det faktum att ca 35% av äggen saluförs vid sidan om partihandeln, vilket också tyder på en viss flexibilitet och låg tröskel för marknadsinträde.

Hämtöver har äggnäringen i beredskapssammanhang en begränsad betydelse. Produktion av ägg är också från planeringssynpunkt kortsiktig.

Äggproducenter som sätter in mer än 1000 värphöns i produktionen per år skall erlägga en produktionsavgift. Syftet med produktionsavgiften är att finansiera den interna regleringen. Den I januari 1979 infördes en differentierad storproduktionsavgift som innebär att avgiftsstorleken per höna ökar ju fler hönor som sätts in i produktionen. Syftet med differentieringen är att begränsa utbyggnaden av större företag samt att de större företagen skall stå för en större andel av exportkoslnaderna.

Enligt utredningen är det tveksamt om syftet med difFerentieringen uppnåtts. Företagsstmkturen har inte ändrats i någon större utsträckning

sedan avgiften infördes. Statistik och uppgifter från branschen tyder dock Prop. 1988/89:140 på en viss ökning av de allra största besättningarna.

Det löpande arbetet med avgiften har enligt nämnden fungerat utan några större problem, men medför en omfattande administration. Dessutom har avsevärda legala problem uppstått vid tillämpningen på gmnd av svårigheter att definiera begreppet företag. Eftersom differentieringen innebär en högre avgift per höna för de större företagen har den medfört att vissa av dessa försökt fördela sitt innehav av värphöns på flera fysiska eUer juridiska personer.

Utredningen pekar också på det förhållandet att de större företagen ofta erhåller kompensation för den högre avgiften genom dels ett högre pris per kilo ägg, dels rabatter på foder och ungdjur. Effekten av differentieringen av avgiften utjämnas därmed.

Med anledning av alt avgiften synes ha ingen eller mycket begränsad effekt, samtidigt som tillämpningen medför legala problem och en betydande administration föreslår jag att den differentierade storproduktions-avgiften tas bort den Ijanuari 1990. Finansieringen av den del av äggregleringen som för närvarande sker genom den differentierade produktionsavgiften bör i stället ske genom en generell avgift.

Överskottssituationen inom äggproduktionen är ett växande problem. Den nya djurskyddslagstiftningen innebär att antalet hönor per bur minskas från fyra till tre. Därmed kommer även fömtsättningama för en marknadsbalans att förbättras avsevärt. Denna effekt är dock endast kortsiktig. På lång sikt när lönsamheten på gmnd av produktionsminskningen förbättras, föreligger risk för att nya permanenta överskott uppkommer om inte någon form av åtgärder vidtas.

Effekterna av den nya djurskyddslagstiftningen kommer att bli synliga först under regleringsåret 1990/91. Enligt Lantbmkets utredningsinstituts (LUI) senaste prognos kommer äggöverskottel under regleringsåret 1989/90 att stiga något från dagens rekordnivå på 12450 ton. Därefter beräknas överskottet sjunka mot en balanssituation. Orsaken lill att överskottet beräknas öka under kommande regleringsår är att branschen redan nu börjat slakta ut hönor för all den 1 oktober 1989, då de nya föreskrifterna börjar gälla, kunna ha fyra hönor per bur som är relativt nyinsatta. Producenterna kan då ytterligare en period ha fyra hönor per bur. Nyin-sättningar fr. o. m. den 1 oktober 1989 får endast ske med tre hönor per bur.

Äggöverskottet är i dag mycket stort och har varit växande under senare
år. Detta visar att äggprisregleringen inte varit ett effektivt medel för ått
uppnå marknadsbalans. Överskotten gröper också ur lönsamheten i bran
schen. Enligt jordbmksnämndens utredning är en viss begränsning av
Svensk ägghandels möjligheter tiU överskottsfinansiering av ägg möjlig att
göra med övervägande positiva effekter som följd. Med begränsad över
skottsfinansiering, men med bibehållet gränsskydd mot import, bör benä
genheten att producera överskoll inte vara lika stor. Risken att hamna i en
permanent överskottssituation bör därmed minska. Minskade äggöver
skott sänker exportkostnaderna för äggproducenterna, samtidigt som pro
ducentpriset bör stiga. Detta bör möjliggöra såväl bättre lönsamhet för
producenterna som ett lägre konsumentpris. 28

När det gäller äggkontrollen menar NO att det nuvarande systemet leder Prop. 1988/89:140 till olikformiga konkurrensförutsättningar och därmed försvagar effektiviteten i branschen. De äggpackerier som har mnmärkesrätt får särskilda kvalitetsbidrag inom ramen för prisregleringen. Finansieringen sker via införselavgifter och produktionsavgifter som tas ut av äggproducenter oavsett om de har mnmärkesrätt eller inte. De leverantörer som marknadsför ägg som inte är mnmärkta har regelmässigt en svag marknadsställning jämfört med marknadsledande Kronägg. Sådana leverantörer måste i praktiken försöka vara bättre eller billigare än Kronägg för att få sälja till livsmedelshandeln. Enligt NO kan de ha svårt att konkurrera prismässigt på grund av atl de inte får något kvalitetstillägg.

KMÄ, Statstjänstemannaförbundet (ST) och Grossistförbundet Svensk handel hänvisar i sina remissvar till tidigare undersökningar som visat att berörda intressenter förordar atl den obligatoriska exportkontrollen behålls. Även Sveriges fiskares riksförbund anser att den nuvarande organisationen i fråga om kontrollen av fisk- och fiskprodukter bör behållas. Jordbruksnämnden avstyrker utredningens båda förslag och hävdar atl det är angeläget att KMÄ ges det lagstöd som krävs för den del av verksamheten som kan betecknas som myndighetsutövning.

Remissinstanserna är i sina uttalanden över jordbruksnämndens äggutredning, liksom när det gäller livsmedelskontrollutredningens förslag, delade. Kommerskollegium, NO, Sveriges livsmedelsindustriförbund och statens pris- och konkurrensverk (SPK) ifrågasätter behovet av en statlig kvalitetskontroll. SPK menar att kostnaden för en kvalitetskontroll skall bäras av de konsumenter som efterfrågar en sådan och finner den värdefull. Jordbruksnämndens konsumentdelegation anser att det i princip är näringen som skall ansvara för att kvaliteten på produkterna upprätthålls, men kan ändå acceptera atl packeribidraget kvarstår tills vidare. Konsumentverket ifrågasätter om kontrollen är anpassad till konsumentbehovet.

Lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk. Grossistförbundet, Kooperativa förbundet (KF), LRF, Svenska lantarbetareförbundet och Svensk fjäderfäskötsel tillstyrker jordbruksnämndens förslag.

Två remissinstanser, Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt, pekar på det angelägna i atl ha en kvalitetskontroll av ägg, särskilt med tanke på den föreslagna avvecklingen av det nuvarande burhållningssystemet. I ett övergångsskede kan avvecklingen enligt dessa remissinstanser medföra vissa risker för en sämre äggkvalitet ur hygienisk synvinkel.

Skälen för mitt förslag: Enligt kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg är kvalitetskontroll obligatorisk vid export av dessa produkter. Ett motsvarande kontrollkrav gäller vid export av fisk och fiskprodukter enligt kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver. Denna kontroll sker utöver den offentliga livsmedelskontrollen enligt livsmedelslagen. Kvalitetskontrollen av ägg och mejerivaror utförs av KMÄ. Verksamheten vid KMÄ styrs genom föreskrifter som meddelas av jordbruksnämnden.

KMÄ utgörs av en styrelse och ett antal kommittéer för olika produkt- 30

slag. Styrelsen utses av jordbruksnämnden som också fastställer ett regIe- Prop. 1988/89:140 mente för organisationen. Vid KMÄ finns bl.a. laboratoriepersonal och inspektörer för kontrollverksamheten. För fiskkonserver utförs den obligatoriska exportkontrollen av Svenska konservkontrollens råd (kontrollrådet) under jordbruksnämndens överinseende. Den kontrollbyrå som hör till kontrollrådet finns vid KMÄ:s avdelningskontor i Göteborg.

KMÄ verkar som kontrollorgan och utför laboratorieundersökningar på en rad områden. På uppdrag av livsmedelsverket medverkar KMÄ i den offentliga kontrollen av mejerierna. KMÄ utför där den provtagning som miljö- och hälsoskyddsnämnderna annars skulle genomföra. En annan del av verksamheten är kvalitetskontrollen av mejeriprodukter och ägg. Den kontrollen innebär att kriterier fastställs för en kvalitetsgräns som markeras med runmärket. En näringsidkare kan efler tillstånd av KMÄ få märka sina varor med runmärket, förutsatt alt varorna uppfyller kriterierna. Dessa bestäms av KMÄ efter godkännande av jordbruksnämnden. KMÄ kontrollerar att produkterna håller sin märkeskvalitet. Kontrollanstalten har också rätt alt ta ut en kontrollavgift av mnmärkesanslutna näringsidkare.

Till mnmärkesanslutna företag lämnas ett bidrag inom ramen för jordbruksprisregleringen. Bidraget ges per kg och kallas kvalitetstiUägg för ost och smör samt packeribidrag för ägg. Bidragen utbetalas av regleringsföreningarna. Föreningen för Mejeriprodukter och Svensk ägghandel. Som jag nämnt är runmärket i dag ell krav för att smör, ost och ägg skall få exporteras. I övrigt är kontrollen frivillig, men den är ett villkor för nämnda bidrag.

KMÄ är inte någon myndighet men vissa av dess uppgifter kan beskrivas som myndighetsutövning. Det gäller inte den frivilliga kvalitetskontrollen men däremot den för export obligatoriska kvalitetskontrollen av smör, ost och ägg. Detsamma gäller den kontroll som kontrollrådet svarar för när det gäller fiskkonserver för export. Inte heller kontrollrådet är någon myndighet. För att organisationer av det slag som kontrollrådet och KMA utgör skall få ägna sig åt myndighetsutövning krävs numera enligt regeringsformen lagstöd.

Enligt min mening finns del i dag inte några vägande skäl som talar för att behålla den obligatoriska kvalitetskontrollen av mejerivaror, ägg och fiskkonserver som skall exporteras. Det kan inte anses förenligt med den offentliga livsmedelskontrollens mål alt samhället ställer kontrollkrav som innebär en särbehandling av livsmedel avsedda för vissa marknader. Det är snarast en fråga för exportören att se till alt importörens krav på en viss kvalitet på exportvaran uppfylls. En liknande bedömning gjordes år 1982 då bestämmelserna om vissa kvalitetskrav vid export av matpotatis upphävdes.

Beträffande runmärkningen kan en frivillig sådan märkning för export tjäna samma syften som en obligatorisk. KMÄ kan även fortsättningsvis förfoga över det varumärke som runmärket utgör.

Mitt ställningstagande innebär att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg samt kungörelsen

(1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och Prop. 1988/89:140 fiskkonserver bör upphävas.

Det kvalitetsarbete som utförs utöver de krav som ställs med stöd av livsmedelslagen bör huvudsakligen vara en branschfråga. Det är enligt min mening eftersträvansvärt att detta arbete styrs främst genom konsumentefterfrågan. Jag anser därför att den statliga regleringen av KMÄ:s och kontrollrådets verksamhet skall upphöra. Organisationerna bör fortsättningsvis kunna verka som fristående branschorgan. Det är givetvis väsentligt att företagen bibehåller och vidareutvecklar sitt kvalitetsarbete. Det är vidare viktigt att den kompetens som finns i organisationerna om kvalitetsfrågor för de aktuella produkterna tillvaratas. Jag avser därför att ta initiativ till överläggningar mellan berörda intressenter i syfte att lösa frågan om den framtida organisationen av KMÄ och kontrollrådet. För närvarande anlitas KMÄ i viss utsträckning i den offentliga livsmedelskontrollen som godkänt laboratorium. Jag finner det naturiigt att organisationen kan fungera som sådant även framgent.

Ett ökat inslag av kvalitetsbetalning till lantbrukarna för all styra produktionen mot högre kvalitet har varit en strävan inom jordbruksprisregleringen. Den kvalitetsbetalning som i dag tillämpas inom ägg- och mejeriregleringen riktar sig dock inte i första hand till lantbrukaren. Kriterierna för runmärkesnivån är till övervägande delen sådana som lantbmkaren inte kan påverka.

Att ta bort kvalitetstillägget för ost och smör borde inte medföra några negativa konsekvenser för konsumenten. Man måste i dag utgå ifrån att mejerierna har kompelens och intresse av saml känner elt ansvar för alt kontrollera att produkterna har en god kvalitet. Detta är en typ av kvalitetskontroll som bör ingå i branschens egenkontroll.

1 dag är kunskapen om runmärkets innebörd mycket dålig hos konsumenten. Man kan fråga sig om kvalitetskontrollen verkligen är konsument-anpassad. Det sistnämnda gäller i ännu högre grad för mnmärkta ägg. Det har visat sig att konsumenterna ibland hellre köper omärkta, och därmed okontrollerade, "lantägg" än kontrollerade, mnmärkta ägg. Om runmärket i fortsättningen blir en kvalitetsgaranti från branschen bör det också ligga i branschens intresse att anpassa kvalitetsnormerna på ett sådant sätt att de mnmärkta produkterna motsvarar konsumentemas krav. Därmed borde de även kunna motivera ett högre pris varför man kan ifrågasätta om särskilda bidrag bör lämnas. Jag är emellertid inte nu beredd att föreslå att bidragen tas bort. Jordbruksnämnden föreslår i sin utredning att packeribidraget höjs. Mot bakgrund av vad jag nyss anfört ärjag inte beredd att tillstyrka nämndens förslag utan anser att bidraget bör behållas på en oförändrad nivå.

Kvalitetskontrollen för de aktuella produkterna är ingen hygienkontroll
utan får snarast ses som en kontroll som kan ha en ekonomisk betydelse för
konsumenten. Eftersom exempelvis mnmärkesanslutna packerier genom
lyser och sorterar aggen behöver konsumenten, i mindre utsträckning än
vad som kan vara fallet med okontrollerade ägg, riskera att själv behöva
sortera bort ägg efter inköpet. Det kan t. ex. röra sig om ägg med dåliga skal
eller innehållande blod, men som inte innebär någon hälsorisk. 32

kontrollen. NO framhåller att SMAK-konlrollen är eU område där förde- Prop. 1988/89; 140 lama med en avreglering är avsevärda, särskilt med avseende på prisbildningen. Enligt bl. a. livsmedelsverket och KF bör kraven på kvalitetsdeklaration vara oberoende av försäljningsform.

I remissvaren över jordbruksnämndens utredning är meningarna delade när det gäller vilken myndighet, jordbmksnämnden eller livsmedelsverket, som skall ansvara för kvalitetsarbetet på polatisområdet och ha tillsynen över SMAK:s verksamhet. Delade meningar råder också i fråga om de förslag till delaljföreskrifter om bl.a. märkning och klassificering av mat-potatis som jordbruksnämnden presenterar. Många remissinstanser är positiva till förslagen i utredningen medan riksrevisionsverket i alla delar avstyrker utredningens förslag. Verket anser att man för att förbättra kvaliteten på matpotatis bör pröva möjligheten att slopa den offentliga klassificeringen och kontrollen.

Skälen för mitt förslag: Potatis är ett av våra mest konsumerade livsmedel och ett livsmedel som vi, inte minst från hälsosynpunkt, bör öka vår konsumtion av. Samtidigt är potatisen ett av de livsmedel som konsumenterna oftast kritiserar på grund av bristande kvalitet. En viktig förutsättning för att konsumtioren av potatis skall öka är all potatisen håller en sådan kvalitet att konsumenterna uppfattar den som ett viktigt och värdefullt livsmedel. Det är enligt min mening oacceptabelt att detta viktiga baslivsmedel inte håller den kvalitet som konsumenterna kräver. Ett fortsalt arbete för all förbättra potatiskvaliteten är därför nödvändigt. För potatis som för andra livsmedel måste det främst vara en fråga för branschen atl tillgodose konsumentönskemål om efterfrågade kvaliteter.

Under en relativt lång tid har staten engagerat sig i arbetet med att förbättra matpotatiskvaliteten. Detta har enligt min mening varit nödvändigt under uppbyggnaden av kontrollen. SMAK bildades år 1953 genom en sammanslutning mellan potatisodlarnas organisationer och representanter för handeln under medverkan av lantbruksstyrelsen. Genom ett beslut av 1959 års riksdag infördes elt marknadsskydd för potatis av särskilt bra kvalitet (prop. 1959:35, JoU 12, rskr. 148). År 1973 beslutade riksdagen art en obligatorisk kvalitetsmärkning under offentlig kontroll skulle införas för den i landet saluförda matpotatisen (prop. 1973:96, JoU 25, rskr. 232).

Lantbruksstyrelsen är ansvarig för kontrollen av kvaliteten hos matpotatis. SMAK biträder lantbmksstyrelsen vid tillsynen över efterlevnaden av gällande föreskrifter om obligatorisk kvalitetsmärkning av saluförd matpotatis. SMAK består av en styrelse och elt sekretariat till vilket ett antal besiktningsmän är knutna. För SMAK finns ett av regeringen fastställt reglemente.

SMAK har i dag till uppgift alt genom bl.a. kontroll och rådgivning
verka för en bättre matpotatiskvalitet. Till huvuduppgifterna hör att kon
trollera att de SMAK-anslutna packerierna följer märkningsbeslämmdser-
na och att den potatis de packar håller den angivna kvaliteten, s. k. SMAK-
kontroll. SMAK skall också biträda lantbruksstyrelsen vid tillsynen av den
obligatoriska kvalitetsmärkningen av matpolatis. Dessutom analyserar
och kvalitetsbeslämmer SMAK potatis på uppdrag av bl.a. odlare och
uppköpare. SMAK bedriver också viss informationsverksamhet riktad 34

mot konsumenter, skolungdom, slorkök, handel saml mot odlare och Prop. 1988/89: 140 förpackare.

Kvaliteten på matpotatis har allmänt sett förbättrats under de år kontrollen funnits. Det arbete som utförts av SMAK genom kontroll och upplysningsverksamhet har i slor utsträckning bidragit till denna förbättring. Kvalitetsförbättringen har kommit såväl de enskilda konsumenterna som odlarna, handeln, storhushållen och industrin till godo. Fortfarande förekommer ändå tidvis en betydande kritik mot kvaliteten på potatisen i butikema. Det är emellertid svårt alt dra några bestämda slutsatser om den nuvarande kvalitetsmärkningens och kvalitetskontrollens värde.

Från folkhälsosynpunkt är det mycket angelägel alt öka konsumtionen av potatis. Det förutsätter att konsumenten har tillgång till potatis av god kvalitet såväl i butiker som i storhushåll. Min sammanfattande bedömning är därför att det fortfarande finns skäl som talar för att särskilda kvalitetskrav bör ställas på matpotalisen. En obligatorisk kvalitetsmärkning bör därför behållas. Matpotatisen bör alltså även fortsällningsvis kontrolleras från kvalitetssynpunkt. Det bör dock understrykas att den viktigaste förutsättningen för atl erhålla livsmedel av hög kvalitet inte i första hand är ett kontrollsystem, utan en växelverkan mellan producenter, partihandel, detaljhandel och konsumenter. Märkningens och kontrollsystemets uppgift blir att vara ett objektivt stöd som slutligen skall trygga konsumenternas intressen. Kontrollen bör enligt min mening samordnas med övrig livsmedelskontroll, vilket bör öka fömtsättningarna för en förbättring av kvaliteten, samtidigt som regleringen förenklas.

Statens livsmedelsverk har det centrala tillsynsansvaret för livsmedel inom den offentliga livsmedelskontrollen och kan med stöd av livsmedelslagstiflningen utfärda livsmeddsslandarder för olika livsmedel. I dag är det emellertid lantbmksstyrelsen som har tillsynen över kvaliteten på matpolatis och som med stöd av livsmedelslagstiftningen meddelar föreskrifter om kvaliteten och om kvalitetsmärkning av matpolatis. Enligt min mening bör det övergripande ansvaret för all livsmedelskontroll samlas hos livsmedelsverket. Det bör också vara livsmedelsverkets uppgift alt utfärda föreskrifterom kvalitet, märkning, tillsyn m. m. för alla livsmedel. Därför är det enligt min mening naturligt att ansvaret för matpotatiskvaliteten förs över från lantbmksstyrelsen till livsmedelsverket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör inom ramen för den allmänna offentliga livsmedelskontrollen ha ansvaret för kontrollen av att livsmedelsverkets kvalitets- och märkningsbestämmelser följs och svara för eventuella ingripanden. Denna kontroll bör i princip avgiftsfinansieras i enlighet med del förslag regeringen lade fram i propositionen om livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68). Enligt min uppfattning finns det emellertid anledning att även under det kommande året göra ett undantag för den särskilda kvalitetskontrollen av matpotatis. Jag föreslår därför att denna kontroll även under regleringsåret 1989/90 finansieras med införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Även SMAK:s upplysningsverksamhet bör finansieras med sådana införselavgiftsmedel också under regleringsåret 1989/90. Jag har tidigare redogjort för detta (avsnitt 2.4).

I fortsättningen bör det således ankomma på livsmedelsverket att fast- 35

ställa de obligatoriska krav på kvalitet och märkning som bör gälla för Prop. 1988/89; 140 matpotatisen. Livsmedelsverket bör vidare få till uppgift att ta ställning till omfattningen av såväl kontrollen som den obligatoriska kvalitetsmärkningen. Jordbmksnämndens utredning om åtgärder för alt förbättra matpotatiskvaliteten bör överiämnas till livsmedelsverket för att beaktas i dessa bedömningar.

Det år 1959 införda marknadsskyddet för SMAK-märkt matpotatis innebär att endast matpolatis som märkts med beteckningen SMAK Extra Prima eller SMAK Prima får saluhållas under föregivande att matpotalisen är av särskilt hög kvalitet. Enligt min uppfattning bör inte ett visst livsmedels kvalitet knytas till ett av samhället särskilt sanktionerat vammärke, om det inte finns alldeles särskilda skäl för en sådan ordning.

Att samtidigt med regler om obligatorisk kvalitetsmärkning förbehålla vissa förpackare rätten att tala om alt de säljer den kvalitetsmässigt bästa potatisen kan skapa problem vad gäller märkningens trovärdighet. Förpackare utanför SMAK-organisationen måste använda en lägre kvalitetsklass-benämning för potatis som egentligen skulle kunna klassas som Prima eller Extra Prima vara. Mot bakgmnd av detta föreslår jag att marknadsskyddet för viss matpotatis avvecklas. Kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis bör följaktligen upphävas.

Som jag tidigare nämnt finner jag inte någon anledning att särbehandla matpotatis i förhållande till andra livsmedel. En fristående kontrollorganisation vid sidan av den ordinarie livsmedelskontrollen bör därför inte ha någon kontrollfunktion baserad på lagstiftning. SMAK:s nuvarande uppgifter inom den obligatoriska kontrollen bör därför upphöra. Att ylleriigare förbättra matpotatiskvaliteten bör kunna ske genom ett samarbete inom branschen. SMAK bör enligt min mening i fortsättningen kunna fungera som ett i huvudsak självfinansierat branschorgan.

Det är vidare viktigt atl den kompelens som finns inom SMAK utnyttjas såväl av branschen som av de myndigheter som ansvarar för den offentliga kontrollen, exempelvis som godkänt laboratorium såsom livsmedelskontrollutredningen föreslår. Jag avser därför, i likhet med vad jag anfört om KMÄ, art ta initiativ till att överiäggningar kommer till stånd mellan berörda intressenter. Dessa bör kunna lösa frågan om SMAK:s framtida organisation och roll. Jag avser därefter att återkomma till regeringen i frågan. SMAK:s uppdragsverksamhet, som avser kvalitetsanalyser m. m., kan enligt min bedömning bedrivas av SMAK också fortsättningsvis. Det är också väsentligt att kvalitetsbelalningen till lantbmkarna behålls och därmed naturligtvis den kontroll som utgör underlag för denna betalning.

Jag avser att återkomma tiU regeringen med förslag om erforderliga förordningsändringar.

Mitt förslag: Stödet till jordbruket i norra Sverige bör höjas med 55 milj. kr. under budgetåret 1989/90. Uppräkningen av stödet bör i huvudsak fördelas till producenterna genom ett bidrag per djur.

Statens jordbruksnämnds förslag: Statens jordbmksnämnd har föreslagit en höjning av prisstödet på mjölk, nöt-, får- och lammkött samt av stödet lill getskötseln med sammanlagt 55milj. kr. Därav föreslås den största höjningen ske för mjölk med 37,4 milj. kr., medan slödel för nötkött föreslås höjas med 16,5 milj. kr. och för får- och lammkött med 0,9 milj. kr. samt för getskötseln med 0,4 milj. kr.

Jordbruksnämnden har vidare föreslagit att det högsta antal modersug-gor som vid ett och samma företag kan få stöd skall höjas från 60 till 120 modersuggor.

Jordbruksnämnden har dessutom föreslagit förändringar i områdesindelningen.

Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att områdesindelningen bör ändras så att de delar av länet som omfattas av glesbygdsstödet också ingår i prisstödsområdet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att "frysningen" av stödet i område4 leder till alltför stora skillnader i stödnivå mellan områdena 3 och 4. Stödet bör höjas i område4 både för mjölk saml nöt-, får- och lammkött. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att den nya områdesindelning som jordbruksnämnden föreslagit leder till alltför stora skillnader inom område 3, till nackdel för västra Värmland. Länsstyrelsen i Västernorrlands län.föreslår områdesförändringar i område 2a och 2 b. Länsstyrelsen i Jämtlands län vill lill de traditionella motiven föratt upprätthålla produktionsnivån i norra Sverige lägga förädlingsindustrins sårbarhet. Om den negativa utvecklingen i jordbruket fortsätter leder det troligen till att underiaget för förädlingsindustrin blir för litet. Dessutom anser länsstyrelsen att formerna för stödet till norra Sverige bör ses över. I fråga om beräkningarna av stödet invänder man mot att viss del av foderbehovet antas köpas in och anser vidare att produktionen av foder bör stimuleras, t.ex. genom arealbidrag kopplat till företagets animalieproduktion. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår regionalt prisstöd, baserat på bokslutsmaterial, samt en differentiering av stödet i områdena 2 a och 2 b även för övriga produktionsgrenar förutom mjölk. LRF invänder mot att beräkningarna utgår ifrån viss del inköpt foder samt mot en "frysning" av stödet i område 4. Differentiering av stödet mellan område 2 a och 2 b föreslås även gälla nötkött.

Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens beslul skall en närmare översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige genomföras vart tredje år. Statens jordbruksnämnd har redovisat översynen i form av två delrapporter varav den första i huvudsak behandlar produktionsutvecklingen i norra

Sverige och den andra tar upp bl.a. formerna för och omfattningen av Prop. 1988/89:140 stödet.

Utvecklingen av produktion och sysselsättning inom jordbruket i norra Sverige avviker inte från utvecklingen i riket som helhet. Detta gäller såväl för åkerarealen, antalet brukningsenheter som l.ex. djurantalet. Här finns dock regionala och lokala skillnader, t. ex. antalet mjölkkor som i vissa län minskat mer än i såväl övriga delar av norra Sverige som i riket totalt. 1 vissa avseenden är utvecklingen inom norrlandsjordbruket under 1980-ta-let dock mer gynnsam än i riket som helhet, t. ex. när det gäller investeringarna inom jordbruket som i norra Sverige legat på en högre nivå. Detta gäller framför allt investeringarna i markanläggningar. Skälet är i första hand att behovet av dikning generellt är större i norra Sverige än i övriga delar av landet.

Byggnadsverksamheten inom mjölkproduktionen har minskat i hela landet, bl.a. som en följd av överskoltssituationen. Investeringarna inom denna produktionsgren har trots delta legat på en relativt sett högre nivå i norra Sverige än i övriga delar av landet. Orsaken torde vara atl man, i samband med de olika produktionsbegränsande åtgärder som vidtagits, haft mer generösa regler vid tillämpningen i norra Sverige.

I regeringens proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. behandlas bl. a. det regionalpoiitiska målet inom livsmedelspolitiken. Den reform av livsmedelspoliliken som har inletts skall bl.a. utgå från att det regionalpolitiska målet skall konkretiseras och preciseras samt att nya medel skall utarbetas för all uppnå detta mål. I detta sammanhang kommer bl.a. det nuvarande prisstödet lill jordbruket i norra Sverige att behandlas.

Mot denna bakgrund ärjag inte beredd att föreslå förändringar i prisstödets områdesindelning.

Jag är inte heller beredd atl föreslå den ändring i villkoren för stöd till smågrisproduktionen som skulle innebära att det maximala antalet stödberättigade modersuggor per företag skulle höjas från 60 lill 120 suggor. Enligt intentionerna i den nya djurskyddslagen bör svinuppfödningen i ökad utsträckning inriktas på en integrerad produktion. Den föreslagna ändringen av antalet stödberättigade modersuggor kan medverka till en ökad specialisering av produktionen. Jag anser inte att en sådan utveckling bör stimuleras. Någon ändring bör därför inte genomföras.

I fråga om prisstödets nivå tillstyrker jag jordbruksnämndens förslag.
Den överenskommelse om frysning av prisstödet i jordbruket som nyligen
träffats inom ramen för den pågående GATT-rundan innebär emellertid
att uppräkningen inte kan göras av prisstödet enligt jordbruksnämndens
förslag. Jag föreslår i stället, för att mitt förslag skall vara förenligt med
GATT-överenskommelsen, alt den ökade ersättningen för merkostnaden
för jordbruket i norra Sverige utgår till producenterna med 55 milj. kr. i
huvudsak genom ett bidrag per djur på motsvarande sätt som jag föreslagit
i det föregående för prisregleringen. Denna utformning av stödet är en
provisorisk lösning för regleringsåret 1989/90. Jag har för avsikt att föreslå
regeringen att jordbruksnämnden ges i uppdrag att lämna förslag till hur
bidraget bör fördelas till jordbrukarna i norra Sverige. 38

2.6.2 Stöd till nyetablering

Mitt ställningstagande: Behovet av ett etableringsstöd till jordbruket i norra Sverige bör bedömas inom ramen för arbetet i den livsmedelspolitiska gruppen.

Myndigheternas förslag: Jordbruksnämnden har i samråd med lantbruksstyrelsen behandlat två remisser angående förslag till nyetableringsstöd i norra Sverige. 1 samband med översynen av stödet till jordbmket i norra Sverige har jordbruksnämnden analyserat frågan om nyetablering samt lämnat förslag till nyelableringsslöd. Jordbruksnämnden föreslår atl ett regionalt etableringsstöd införs i de fem nordligaste länen samt i Kopparbergs och Värmlands län och de delar av Älvsborgs län som lillhör landskapet Dalsland.

Remissinstanserna: Länsstyrelserna i Älvsborgs och Gävleborgs län förordar räntestöd. Del gör även länsstyrelsen i Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller investeringsstödet som den viktigaste delen för att upprätthålla produktionen. Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar elt utökat produktionsstöd i stället för räntestöd.

Länsstyrelsen i Norrbollens län tillstyrker förslaget, men anser det otillräckligt för att bygga upp nya företag. LRF anser att stödet till nyetablering bör knytas helt eller delvis till produktionen.

Skälen för mitt ställningstagande: Ett stort antal frågor som berör de ekonomiska villkoren inom jordbruksnäringen tas upp i den livsmedelspolitiska arbetsgruppen. Det är därför för närvarande inte aktuellt att lägga fram förslag till särskilt nyetableringsstöd. De förslag som myndigheterna lagt fram bör därför bedömas inom ramen för arbetet i den livsmedelspolitiska gruppen.

2.6.3 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Mitt förslag: Det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige bör tillföras ytterligare 45 milj. kr. för budgetåret 1989/90. För ändamålet bör utnyttjas införselavgiftsmedel utanför den s.k. fördelningsplanen.

ytterligare medel bör avsättas för att utveckla jordbruksföretagen i norra Prop. 1988/89:140 Sverige. Hittills har anvisats 200milj. kr. för ett treårigt åtgärdsprogram för jordbmket i norra Sverige (prop. 1986/87:146, JoU 26, rskr. 346 samt prop. 1987/88:100 bil. 11, JoU 17, rskr. 184 och JoU25, rskr.385). Syftet med programmet är att stödja tillkomsten av kombinationsföretag där jordbmk ingår som en del. Därmed främjas sysselsättningen på landsbygden i norra Sverige. Insatserna på jordbmksområdet, inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken bör vidare samordnas för att de samlade resursema skall utnyttjas så effektivt som möjligt. Planeringen av de olika insatserna bör därför ske i samarbete med övriga länsmyndigheter. Medlen skall enligt programmet i första hand disponeras för att stimulera uppbyggnaden och utvecklingen av kombinationsföretag genom såväl investeringar som särskilda utvecklingsprojekt samt till utbildning, rådgivning, forskning och försök. Åtgärderna medverkar därmed till atl skapa en bredare bas för sysselsättningen och försörjningen vid landsbygdsföretagen. Detta är särskilt värdefullt i samband med den förestående reformen av den svenska livsmedelspolitiken och omställningen av jordbruket.

Investeringsstöden har hittills utnyttjats i den takt som varit planerat. Fram t.o.m. andra halvåret 1988 hade 78milj. kr. av de planerade 108milj. kr. till investeringsstöd förbmkats. Investeringsstöden har dock till övervägande del gått till traditionella jordbruksinvesteringar. Endast ca en femtedel kan beräknas ha gått till investeringar i kompletterande verksamhet. Under andra halvåret 1988 har andelen stöd till sådan verksamhet emellertid ökat något.

De medel som varit avsedda för utvecklingsprojekt, utbildning och rådgivning har hittills utnyttjats i betydligt mindre utsträckning än planerat. Detta beror bl. a. på att denna typ av verksamhet kräver större insatser i form av planering och information i inledningsskedet.

Många jordbmk i norra Sverige kan emellertid inte försörja en familj eller ensam bmkare. De delar av programmet som syftar till alt utöka utbildnings- och rådgivningsinsatsema samt atl utveckla kompletterande sysselsättning till jordbmket är därför av slor betydelse.

Det är därför enligt min mening av utomordentligt stor vikt att nu
prioritera utvecklingen av alternativ till den traditionella jordbmksdriften
för att främja en positiv utveckling av landsbygden. De erfarenheter som
successivt erhålls från utvecklingsprojekt bör enligt min mening föras ut
genom aktiva utbildnings- och rådgivningsinsalser. Även forskning, för
söks- och utvecklingsprojekt bör bedrivas med stor intensitet. Jag vill här
understryka vikten av att lantbmksstyrelsen och lanlbmksnämnderna för
djupar sitt samarbete med berörda länsstyrelser samt med Sveriges lant
bmksuniversitet men också med andra högskolor och intressenter inom
regionen. Inom ramen för åtgärdsprogrammet föreslår jag att ytterligare
45 milj. kr. anslås för investeringsstöd till kompletterande verksamhet
såsom småskalig förädling, turism, fiske, alternativ odling, trädgårdsod
ling m.m. Vidare bör medlen användas för insatser inom forsknings- och
utvecklingsprojekt samt utbildnings- och rådgivningsverksamhet. Dessa
medel bör ej användas för ylleriigare produktionsstimulans genom tradi
tionella jordbruksinvesteringar. Medlen bör användas för åtgärder som 40

Skälen för mitt förslag: Genteknik kan för närvarande komma till användning framför allt inom industrin, jordbruket och sjukvården. Frågan om användning av genteknik i olika sammanhang har varit föremål för en intensiv debatt den senaste tiden. Oro har uttryckts för de risker som kan vara förenade med t. ex. elt avsiktligt utsläppande av gentekniskt modifierade organismer.

För att bevaka frågor om användning av genteknik inrättades år 1980 en särskild delegation för hybrid-DNA-frågor. Delegationen skall bl. a. följa utvecklingen på området, underrätta berörda myndigheter om de projekt som kan anses vara förenade med risker och därvid föreslå de åtgärder som bedöms vara behövliga.

Någon samlad lagstiftning som särskilt reglerar användningen av genteknik eller av gentekniskt modifierat material finns inte i Sverige.

1 regeringens proposition om ny djurskyddslag (prop. 1987/88:99) togs frågan om användning av genteknik på djur upp särskilt. Del konstaterades då att tekniken för närvarande inte används inom animalieproduklionen här i landet. Eftersom tekniken i vissa fall kan ifrågasättas från etisk synpunkt framhölls dock att det är viktigt att användningen kan styras i önskvärd riktning. För all få en i sådana fall nödvändig handlingsberedskap föreslogs i propositionen att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbmksslyrelsen bemyndigas att förbjuda eller uppställa villkor för användningen av genteknik på djur. Riksdagen antog regeringens förslag (JoU 22, rskr. 327).

Gentekniken kan också användas inom växtförädlingen. Växtförädlingen syftar bl.a. till att förbättra kulturväxternas egenskaper i fråga om produktion, härdighet och motståndskraft mot skadeangrepp. Som exempel på sådan genteknisk användning kan nämnas möjligheten att transformera växtceller av nyttoväxter så att växterna får motståndskraft mot biologiska skadegörare eller tolerans mol bekämpningsmedel.

Användningen av genteknik på växtodlingsområdel kan också komma Prop. 1988/89:140 att leda tiU alt biologiska bekämpningsmedel kommer att användas i ökad omfattning, bl.a. därför all bekämpningseffekteh ofta kan förstärkas genom utnyttjandet av gentekniskt modifierade organismer. Biologisk bekämpning med utnyttjande av naturligt förekommande organismer förekommer redan i viss utsträckning i Sverige. Användningen av bekämpningsmedel är för närvarande inte reglerad om inte bekämpningseffekten orsakas av kemiska ämnen. Kemikalieinspektionen har i en framställning till regeringen begärt en sådan lagändring att också biologiska bekämpningsmedel kan förhandsgranskas. Ärendet bereds för närvarande.

Gentekniskt modifierade organismer kan emellertid användas inom växtodlingen för flera olika ändamål. Som exempel kan nämnas s.k. antifrostbaklerier som kan användas för att skydda frostkänsliga grödor och kvävefixerande bakterier som kan göra även andra grödor än ärtväxter kvävefixerande.

Delegationen för hybrid-DNA-frågor har i en skrivelse lill regeringen bl. a. pekat på risken för bestående effekter på den yttre miljön vid avsiktligt frisläppande av gentekniskt modifierade organismer. I en tiU skrivelsen fogad promemoria, utarbetad av slalens naturvårdsverk, nämns i det sammanhanget särskilt för jordbmkets del bl.a. alt s.k. Is-minusbakterier skulle kunna sprida sig till kalla länder och påverka sådana grödor som behöver en frysperiod och att kvävefixerande bakterier skulle kunna få förmågan atl samleva med vilda växter och ge dessa en konkurrensfördel som skulle kunna mbba den ekologiska balansen.

Vissa möjligheter att ingripa för att motverka skador av den art som nu har nämnts finns i olika lagar.

Växtskyddslagen (1972:318) innehåller bestämmelser för att skydda växter mot växtskadegörare. Med växtskadegörare avses i lagen alla organismer ur växt- eller djurriket som kan förorsaka sjukdomar eller andra skador på växter. Bekämpning enligt lagen får ske av sådana växtskadegörare som regeringen föreskrivit och som kan aUvarligt skada bl. a. växtodling. Finns det synnerliga skäl får provisoriska åtgärder beslutas också i fråga om andra växtskadegörare. För att bekämpa växtskadegörare kan t.ex. införsel, sådd och plantering av växter förbjudas och föreskrifter meddelas om odling och skörd av växter. Bestämmelserna innebär t. ex. att om en gentekniskt modifierad växt kan förorsaka skada på andra växter så kan införsel, sådd eller plantering av växten förbjudas.

I utsädeslagen (1976:298) finns bestämmelser om statsplombering av
utsäde. Statsplombering innebär kvalitetskontroll av utsäde. Med stöd av
lagen kan föreskrifter meddelas om att utsäde av visst slag får överlämnas
till annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering skett. Lagen
omfattar inte skogsfrö. Bestämmelserna innebär bl.a. att i den mån en
växtsort på gmnd av genmodifiering inte anses lämplig att odla går det att
genom föreskrifter förhindra att utsäde av den sorten överlämnas till
annan. Sådana föreskrifter kan utfärdas av regeringen eller på myndighets
nivå. Enligt utsädesförordningen (1980:438) gäller redan i princip att
statsplombering bara får ske av utsäde av sådan sort som statens växtsort
nämnd har prövat lämplig att odla här i landet. 42

För skogsodlingsmaterial finns bestämmelser i skogsvårdslagen Prop. 1988/89:140 (1979:429). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med slöd av den lagen om det är påkallat från skogsvårdssynpunkt meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp villkor för användningen av eller handeln med skogsodlingsmalerial. Sådana föreskrifter kan bl.a. avse materialets genetiska urspmng.

Slutligen kan nämnas lagen (1975:74) med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårdsnäringen. Med stöd av den lagen kan regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela sådana föreskrifter som behövs för att bl. a. främja trädgårdsprodukternas kvalitet.

De lagar som nu nämnts ger emellertid inte utrymme för att i alla hänseenden på ett tillfredsställande sätt ta hand om de problem som kan uppkomma genom användningen av genteknik inom växtodlingen.

Delegationen för Hybrid-DNA-frågor har redan i ett fall haft att ta ställning till frågan om odling av genmanipulerade växter. Delegationen granskade tidigare i år en plan för fältprövning av genmanipulerad raps. Delegationen, som gjorde en riskbedömning ur teknisk, vetenskaplig synvinkel, fann att rimliga krav på skydd och säkerhet för människor och miljö inte skulle äventyras genom ett frisläppande av rapsen.

Frågan om gentekniskt modifierade växter har under våren 1989 också debatterats i riksdagen. I svar på frågor (1988/89:402 och 1988/89:449) i riksdagen i febmari i år harjag framhållit vikten av all vi har en handlingsberedskap så alt utvecklingen inom genteknikområdet kan styras i önskvärd riktning. Jag anmälde också att ett arbete pågick inom jordbmksdepartementet med ett förslag som skulle innebära att riksdagen bemyndigade regeringen att meddela föreskrifter om användningen av genteknik på växter. Förslaget skulle enligt vad jag uppgav föreläggas riksdagen under våren 1989. Jag avser att nu ta upp denna fråga.

Utvecklingen inom genteknikområdet har nått det stadium då organismer utvecklas för användning i jordbmket och annan användning i den yttre miljön. Genom gentekniken kan specifika egenskaper introduceras i organismerna och i vissa fall kan hinder mot utbyte av genetiskt material kringgås. Frågor som detta har väckt är bl. a. hur dessa organismer kan påverka del ekologiska systemet. Erfarenheterna är i dag begränsade beträffande eventuella bieffekter av gentekniskt modifierade organismer efter utsläpp i miljön.

Användningen av genteknik har tidigare utretts framför allt för att säkerställa att forskningen bedrivs under riskfria förhållanden. Även genteknikens tillämpning på människa, främst från etisk synpunkt, har utretts. Däremot har användningen utifrån de aspekter jag nu har berört inte tidigare varit föremål för närmare utredning.

Enligt min mening är det nödvändigt med en god framförhållning inom
det här området. Det behövs större kunskap om bl. a. arten och volymen
av den forskning som bedrivs både nationellt och intemationellt. Sådana
kunskaper måste inhämtas för att få en samlad bedömning av var den
gentekniska forskningen befinner sig för närvarande och hur snabbt den
kan utvecklas och praktiskt tillämpas på djur och växter. Forskningens
utveckling och praktiska tillämpning bör värderas utifrån vad som kan 43

anses vara en önskvärd resp. inte önskvärd utveckling. En användning av Prop. 1988/89: 140 genteknik som innebär atl medel tas fram för att förebygga och bota sjukdomar hos människor och djur bör enligt min mening inte hindras om den från andra utgångspunkter kan accepteras. Av etiska skäl bör inte genteknik användas för att på artificiell väg ändra våra husdjur i syfte atl t.ex. öka produktionen. Inte heller bör den tillämpas så att den genetiska mångfalden i växt- och djurlivet riskerar att utarmas och det ekologiska systemet rubbas. Kunskap är nödvändig för att kunna avgöra om särskilda styrmedel behövs för att undvika en sådan inriktning av den gentekniska forskningen och av genteknikens praktiska tillämpning på djur och växter. Samtidigt är det viktigt att regelsystemet inte utgör hinder för kunskapsuppbyggnaden på det biotekniska området.

Det är mot den nu redovisade bakgrunden som jag har beslutat tillkalla en utredare med uppgift att göra en översyn av forskning och användning av genteknik på djur och växter. Syftet med översynen är bl. a. att göra en genomgång av gällande lagreglering på området och en bedömning av behovet av eventuellt nya regler. Översynen skall vara slutförd senast i oktober 1989.

Även om således arbetet med översynen skall bedrivas skyndsamt kommer eventuella förslag med anledning av denna inte att kunna föreläggas riksdagen förrän tidigast under våren 1990. Redan dessförinnan kan det uppkomma ett behov av att ingripa mot icke önskvärda företeelser genom en ytterligare reglering av genteknikens användning inom växtodlingen. Jag vill erinra om att tekniken redan börjat användas i Sverige. För att skapa en handlingsberedskap för en sådan reglering till skydd mot risk för skador bl. a. i den yttre miljön anser jag att regeringen på växtodlingsområdel bör få ett bemyndigande motsvarande det på djurskyddsområdel. Regeringen bör således skyndsamt bemyndigas all meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för användningen av genteknik på växter och för användningen av gentekniskt modifierade växter. Bemyndigandet bör omfatta också användningen av gentekniskt modifierade organismer vid växtodling.

Föreskrifter med den angivna innebörden omfatlas av 8 kap. 3§ regeringsformen. Riksdagen kan enligt 8 kap. 7§ regeringsformen bemyndiga regeringen att meddela föreskrifterna.

Regeringen bör få möjlighet all delegera befogenheten till berörda myndigheter. Delegeras befogenheten är det viktigt att myndigheterna samråder med varandra. Särskilt viktigt är det att samråd sker med delegationen för Hybrid-DNA-frågor beträffande frågor av teknisk-vetenskaplig natur.

2.8 Lagstiftningsfrågor

Jag har i det föregående föreslagit att regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter om villkor för eller förbud mot användning av genteknik på
växter, av gentekniskt modifierade växter och av gentekniskt modifierade
organismer inom växtodlingen. Jag har också föreslagit att regeringen skall
få delegera befogenheten till berörda myndigheter.
De nya bestämmelserna bör enligt min mening tas in i växtskyddslagen. 44

1 den lagen finns redan bestämmelser som syftar till atl skydda växter mot Prop. 1988/89; 140 sjukdomar och annan skada som orsakas av organismer ur växt- eller djurriket. Bestämmelser som syftar till att skydda växterna och därmed också miljön vid ett avsiktligt utsläppande av gentekniskt modifierade organismer hör enligt min mening också hemma i den lagen.

Med stöd av bemyndigandet kan bl.a. meddelas föreskrifterom skyldighet all göra anmälan lill berörda myndigheter för atl myndigheterna skall få kännedom om planerad användning av genteknik.

Bemyndigandet bör omfatta alla slag av växter, både ved- och örlartade. Föreskrifter bör således kunna meddelas också för skogsodling.

För närvarande bereds som jag tidigare har nämnt en framställning från kemikalieinspektionen om en sådan lagändring att också biologiska bekämpningsmedel kan förhandsgranskas. Inom ramen för det arbetet kan en slutlig bedömning göras i fråga om en lämplig reglering av användningen av biologiska bekämpningsmedel med hänsyn till miljöskyddets intressen.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter för användningen av gentekniskt modifierade organismer har utformats så att det omfattar alla sådana organismer som kan komma till användning inom växtodlingen, exempelvis antifrostbaklerier och mikroorganismer som kan användas för behandling av jord. Det täcker också gentekniskt modifierade organismer som används i bekämpningssyfte. Utanför tillämpningsområdet faller dock t.ex. bekämpning med naturligt förekommande mikroorganismer, parasiter och insekter.

Innehavare av mark, byggnad eller transportmedel är enligt 6§ växtskyddslagen skyldig att lämna tillträde för vissa bekämpningsåtgärder enligt lagen. Denna skyldighet bör utvidgas så alt den omfattar också kontroll av att föreskrifter som har meddelats med stöd av det nu aktuella bemyndigandet efterlevs.

Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet bör vara straffsanktionerade. I enlighet med detta bör en ändring göras också i 10§ växtskyddslagen.

b övrigt föreslås i lagen endast en del redaktionella ändringar med anledning av atl lagens tillämpningsområde utvidgas.

Lagändringen bör träda i kraft den Ijuli 1989.

Jag har vidare föreslagit (avsnitt 2.5.2) att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg och kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver upphävs. Kungörelserna har delvis sådant innehåll att frågan om deras upphävande lill följd av reglerna i regeringsformen måste underställas riksdagen.

Jag har slutligen föreslagit (avsnitt 2.5.3) att kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis upphävs. Även denna kungörelse har delvis sådant innehåll att frågan om dess upphävande måste underställas riksdagen.

Samtliga kungörelser bör upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

1 enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats Prop. 1988/89:140 förslag till

1. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

2. lag om upphävande av vissa kungörelser om obligatorisk kontroll av vissa livsmedel som exporteras,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1959:187) angående kvalitelsbe-nämning på matpotatis.

Förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen är av det slaget att lagrådet enligt 8kap. 18§ andra stycket bör höras över det. Lagrådets granskning kan emellertid, enligt samma paragraf, underlåtas om lagrådels ■ hörande skulle sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärda men skulle uppkomma.

Den föreslagna ändringen är av förhållandevis enkel beskaffenhet från lagteknisk synpunkt. Mot bakgrund av vad jag har anfört i del föregående är ärendet brådskande. Det är följaktligen angeläget atl riksdagen kan ta ställning till förslagen under våren 1989. På grund härav anser jag att en remiss lill lagrådet bör kunna underlåtas i detta fall.

Vad gäller övriga lagförslag skulle enligt min mening lagrådels hörande sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

2. lag om upphävande av vissa kungörelser om obligatorisk kontroll av vissa livsmedel som exporteras,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpolatis,

dds all

4. godkänna vad jag har förordat i fråga om prisregleringen på jordbruksprodukter inkl. sockerbetor och socker under regleringsåret 1989/90 (avsnitt 2.3),

5. godkänna vad jag har förordat beträffande dispositionen av anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (avsnitt 2.3.1),

6. godkänna vad jag har förordat i fråga om användningen av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1989/90 (avsnitt 2.4),

7. godkänna vad jag har förordat i fråga om prisregleringen för ägg (avsnitt 2.5.1),

8. godkänna vad jag har förordat i fråga om kvalitetskontroll av ägg och matpotatis (avsnitten 2.5.2 och 2.5.3),

9. godkänna vad jag har förordat i fråga om stöd till jordbruket i norra Sverige (avsnitt 2.6).

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1989/90 Prop. 1988/89:140

NIONDE HUVUDTITELN

B. Jordbrukets rationalisering m. m.

Bil. Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

1987/88 Utgift 16024069 Reservation 83 975 930

1988/89 Anslag 80000000'

1989/90 Förslag 45000000

' Därutöver har anvisats 20 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför den s. k. fördelningsplanen.

Jag har i det föregående föreslagit att ytteriigare 45 milj. kr. tillförs det särskilda ålgärdsprogrammet för jordbmket i norra Sverige. Motsvarande belopp av införselavgiftsmedel utanför den s.k. ft3rdelningsplanen bör inlevereras till inkomsttitel på statsbudgeten. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda litgärder för jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 45000000 kr.

C. Jordbruksprisreglering Cl. Statens jordbruksnämnd

1987/88 Utgift 27 868 841

1988/89 Anslag 28097000 1989/90 Förslag 31415000

Statens jordbmksnämnd är central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande pris- och marknadsreglering på jordbmkets och fiskets områden. Nämnden är inom totalförsvarets civila del ansvarig myndighet för funktionen Livsmedelsförsörjning m. m.

Jordbruksnämndens organisation m.m. framgår av förordningen (1988:856) med instmktion för statens jordbruksnämnd.

1988/89 Beräknad ändring 1989/90

Föredraganden

Personal	129	-2
Anslag
Utgifter Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Viss datautrustning	31626000 (22149000) 3076000	+ 3469000 (+1008000) + 96000 + 3000000
	34702000	+ 6565000
Inkomsler
Ersättning för beredskapsåtgärder Ersättning för administration av regleringar Övrigt	1 190000 4515000 900000	+ 1779000 + 1018000 + 450000
Nettoutgift	28097000	+ 3318000

Föredragandens överväganden

Som ett led i den nya budgetprocessen har jordbmksnämnden i april 1988 avgivit en särskild rapport med underiag för treårsbudget för budgetåren 1989/90—1991/92.1 rapporten återfinns såväl en beskrivning av förutsättningarna för nämndens verksamhet som resultatanalys, framtidsbeskrivning och förslag om nämndens allmänna verksamhetsinriktning. 1 rapporten föreslås bl. a. att nämnden aktivt bör medverka till en omprövning och minskning av prisregleringen. Vidare föreslås att nämnden bör vara lyhörd för miljö- och kvalitetskrav och att man även i fortsättningen måste ta ett övergripande ansvar för bevakningen av produktionsbalansfrågorna för hela jordbmkssektorn. Nämnden konstaterar också att del är angeläget att de internationella aspekterna ges ökat utrymme i förhandlings- och regleringsverksamheten.

1 mars 1989 avlämnade jordbmksnämnden ell förslag till omorganisation av nämnden. Förslaget innebär alt nämndens verksamhet organiseras i tre större huvudenheter, en produkt- och utredningsenhet, en enhet för administration av avgiftsuppbörd m. m. samt en service- och beredskaps-enhet. Förslaget innebär att nämnden skulle få en funktionsorienterad organisation till skillnad från dagens produklorienterade. Organisations-förslaget bör öka fömtsättningarna för delegering.

Hela livsmedelspolitiken är för närvarande under omprövning. En parlamentarisk arbetsgmpp har tillsatts för att utvärdera de livsmedelspolitiska målen och utforma ett förslag till en ny livsmedelspolitik. Reformarbetet syftar bl. a. till att minska och i vissa fall avskaffa de interna marknadsregleringarna samt att skapa nya medel för att bättre uppnå de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen. Jordbruksnämndens

huvudsakliga verksamhetsområde är således föremål för en gmndlig om- Prop. 1988/89:140 prövning.

Treåriga budgetramar ökar jordbmksnämndens flexibilitet och möjliggör en långsiktig planering, något jag anser vara en fördel i ett läge då förändringar av verksamheten är att vänta. Enligt min åsikt är också nämndens förslag om inriktningen av verksamheten i linje med det pågående reformarbetet. Den föreslagna omorganisationen, som föregåtts av ett omfattande arbete bland nämndens personal, innebär också all flexibiliteten kan öka och att nämnden därför lättare kan möta eventuella förändringar de kommande åren. Den nya organisationen ökar sannolikt också effektiviteten. Mot denna bakgmnd föreslår jag att jordbmksnämnden fr. o. m. budgetåret 1989/90 går in i en treårsbudgetperiod. Jag avser också att föreslå regeringen att jordbmksnämndens instmktion ändras så att nämnden kan genomföra den föreslagna omorganisationen.

I den särskilda rapporten med underlag för en treårsbudget föreslår jordbmksnämnden också att regeringen beslutar om en översyn av regleringsföreningamas verksamhet och arbetsformer. En sådan översyn har på regeringens uppdrag genomförts av konsultförelaget Indevo. I januari 1989 överlämnades en rapport till jordbruksdepartementet. I rapporten föreslås bl.a. att vissa delar av regleringsföreningamas verksamhet förs över till jordbmksnämnden. Förslaget lill ny organisation är enligt nämnden väl avpassat för att ta hand om de verksamheter som föreslås flyttas. Rapporten remissbehandlas för närvarande.

Enligt jordbmksnämnden fömtsätter omorganisationen betydande insatser för framför allt ADB-utveckling och utbildning. Det är i första hand på enheten för administration och uppbörd som ADB-insatser bör göras. Investeringen beräknas kosta högst 5 milj. kr. ADB-uppbyggnaden bör enligt nämnden inriktas på en flexibel driftsstmktur som förmår möta de ändrade krav som kan komma att ställas i framtiden.

Jordbmksnämnden föreslår att avgiftsfinansieringen av verksamheten utökas så atl hela administrationen av regleringen i fortsättningen avgiftsfinansieras. Nämnden föreslår också att den under den treåriga budgetperioden skall få tillgodoräkna sig de ökade avgiftsintäkterna för att finansiera ADB-uppbyggnaden. Jag är inte beredd all tillstyrka den föreslagna utökningen av avgiftsfinansieringen i dess helhet. Enligt min åsikt bör avgiftsfinansieringen endast utökas i de delar den inte tar budgetmedel i anspråk. Det innebär att avgiftsintäkterna ökar med I 018000 kr. Anslaget bör minskas med motsvarande belopp. Jag ställer mig bakom nämndens förslag vad avser ADB-uppbyggnaden och jag föreslår därför alt nämnden tillförs ett belopp på 5 milj. kr. för finansiering av ADB-investeringen. Beloppet bör anvisas med 3milj. kr. budgetåret 1989/90 och 2milj. kr. budgetåret 1990/91.

Även för nästa budgetår bör medel för jordbmksnämndens verksamhet beräknas med utgångspunkt i ett huvudförslag för tre år med en total real minskning av utgiflema med 5% fördelat lika på de tre budgetåren 1989/90-1991/92.

Enligt jordbmksnämndens bedömning går det inte längre att klara be
sparingskraven genom rationaliseringar. Nämnden föreslår därför en ned- 49

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 140

dragning av verksamheten som innebär minskade resurser till den interna- Prop. 1988/89:140 tionella byrån. Det är enligt min mening möjligt för jordbruksnämnden att klara besparingskravet genom rationalisering och effektivisering av verksamheten till följd av omorganisationen och genom en utökad avgiftsfinansiering utan att detta går ut över den internationella bevakningen vid jordbmksnämnden. Jag har vidare beräknat 581 500 kr. för atl täcka kostnader för brevporto i samband med att tjänstebrevsrätten dras in fr. o. m. den Ijuli 1989. 1 den beräknade ändringen av anslaget för budgetåret 1989/90 ingår 450000 kr. till konsumentdelegationens sekretariat, vilket finansieras av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. Vidare bör under anslaget C5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., posten2, Övergripande planering m.m. exkl. jordbmkets blockorganisation, liksom hittills posten Ersättning för beredskapslagring, tas upp som en inkomst under punkten C I.

För treårsperioden 1989/90-1991/92 beräknarjag således utgifterna vid nämnden tiU sammanlagt 118855000 kr. och inkomsterna till 29 556000 kr.

Med hänvisning till sammanställningen och vad som anförts ovan hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens jordbruksnämnd för budgetåret 1989/90 anvisa ett ramanslag på 31 415 000 kr.

C 6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

1987/88 Utgift 520 589187 1988/89 Anslag 525000000 1989/90 Förslag 570000000

Statens jordbmksnämnd disponerar anslaget för främst pristillägg enligt förordningen (1985:672) om prisstöd till vissa jordbmk.

Jag har i det föregående behandlat det prisstöd som bör ges till jordbmket i norra Sverige fr.o.m. den Ijuli 1989. Medelsbehovet under anslaget beräknas därmed uppgå till 570 milj. kr. Kostnaderna för kontroll av stödet i syfte att förhindra missbmk bör som jordbruksnämnden har föreslagit få belasta förevarande anslag. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisstöd UU jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 570000000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

JORDBRUK Prop. 1988/89:140

Bilaga 1

Ordförandens text

1. Jordbruksförhandlingsgruppen har gjort betydande framsteg med att överarbeta elementen i förhandlingsförslag och inlagor under den senare delen av förhandlingsprocessen. Man har nu nått det stadium i denna process då de allmänna riktlinjer och procedurer som skall följas i förhandlingarnas slutfas måste definieras i operativa termer för att utgöra en ram för liberalisering av jordbrukshandeln och ställa alla åtgärder som påverkar importtillgången och exportkonkurrens under förstärkta och mer operativt effektiva GATT-regler och discipliner.

2. Det råder stor enighet om att jordbrukspolitiken måste bli mer lyhörd för internationella marknadssignaler för att tillmötesgå målet om en libe-raliserad internationell handel och att stöd och gränsskydd bör sänkas successivt och utformas på ett mindre handelsstörande sätt.

3. Utvecklingsländernas särskilda behov och villkor bör beaktas i alla stadier av förhandlingarna i enlighet med principen om särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer som slogs fast i Punta del Estedeklarationen.

4. I enlighet härmed stöder ministrarna en ramuppläggning som innehåller följande inbördes relaterade lång- och kortsiktiga element samt arrangemang betr. sanitära och fytosanitära regler.

A. Långsiktiga element och riktlinjer för reformen

5. Mjnistrarna är eniga om alt jordbruksförhandlingarnas långsiktiga mål är att upprätta ett rättvist och marknadsorienterat handelssystem för jordbruksvaror och att en reformprocess skall initieras genom förhandlingar om stöd- och skyddsåtaganden och genom att införa strängare och mer operationellt effektiva GATT-regler och discipliner.

6. Det ovan nämnda långsiktiga målet skall medverka till att betydande successiva minskningar av jordbruksstöd och skyddsåtgärder skall äga rum fortlöpande under en överenskommen tidsperiod som skall få till resultat att korrigera och förhindra restriktioner och störningar på världsmarknaden för jordbruksprodukter. Detta mål skall uppnås genom förhandlingar om särskilda policies och åtgärder eller genom förhandlingar och åtaganden i termer av ett mått på stödnivå, för vilken villkoren får förhandlas fram, eller genom en kombination av dessa tillvägagångssätt. Åtgärder som bidrar positivt till reformprogrammet och som vidtagits efler Punta del Este-deklarationen får tillgodoräknas.

7. När det gäller att uppnå det långsikliga målet som beskrivits ovan, skall de förstärkta och mer operationellt effektiva GATT-regler och discipliner, som skall tillämpas lika for alla avtalsslutande parter, och de åtaganden som skall förhandlas fram, omfatta alla åtgärder som direkt

eller indirekt påverkar importtillträde och exportkonkurrens, särskilt: 52

Importtillträde Prop. 1988/89:140

— kvantitativa och andra icke-tariffära importbegränsningar vare sig de onga.
upprätthålls med "waivers", "protocols of accession" eller andra inskränk
ningar och undantag, och alla åtgärder som inte uttryckligen nämns i
GATT-avtalel samt frågan om att ovanstående åtgärder omvandlas till

tullar;

— tullar, inkl. bindningar.

Subventioner och exportkonkurrens

— interna stödåtgärder (inkl. inkomst- och prisstöd) som direkt eller indi
rekt påverkar handeln;

— direkt budgetstöd till export, andra utbetalningar för exporterade
produkter och andra former av exportstöd.

Exportförbud och begränsningar

— exportförbud och -begränsningar.

Ministrarna är överens om att

— särskild och differentierad behandling av utvecklingsländerna är elt
integrerat element i förhandlingarna särskilt beträffande de förstärkta och
mer operationellt effektiva GATT-reglerna och disciplinerna;

—statliga stödåtgärder, direkta eller indirekta, som bidrar till att främja jordbruks- och landsbygdsutveckling är en integrerad del av utvecklingsländernas utvecklingsprogram;

—tillvägagångssätt för att beakta eventueUa negativa effekter av reformprocessen på utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel skall utvecklas.

Andra intressen än handel

9. Deltagarna erkänner att andra faktorer än handelspolitiska beaktas i
deras jordbrukspolitik. I förhandlingarna att uppnå det långsikliga målet
skall hänsyn tas till förslag som inriktar sig på deltagarnas intressen av
t.ex. livsmedelsberedskap.

Genomförande

10. Den första etappen av de överenskomna åtagandena om det långsik
tiga reformprogrammet skall genomföras under 1991.

Arbetsprogram

11. Deltagarna inbjuds att till december 1989 framlägga detaljerade
förslag till hur det långsiktiga målet skall uppnås, bl. a. beträffande följan
de: 53

—villkor för och användning av ett mått på den samlade stödnivån Prop. 1988/89: 140 (AMS), Bilaga 1

—förstärkta och mer operativt effektiva GATT-regler och discipliner;

—modaliteter för en särskild och differentierad behandling av utvecklingsländer;

—sanitära och fytosanitära regler och arbetsprogrammet som förespeglas i (c) nedan;

—tariffering, avlänkat inkomststöd, och andra metoder att anpassa stöd och skyddsåtgärder;

—metoder för att beakta eventuella negativa effekter av reformprocessen för utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel.

12. Senast i slutet av år 1990 skall deltagarna komma överens om del långsiktiga reformprogrammet och tidsplanen för dess genomförande. Kort därefter, med beaktande av de olika nationella procedurerna för att genomföra internationella avtal, skall deltagama notifiera sina planer för att uppfylla överenskomna förpliktelser och åtaganden.

Övervakning

13. Reformprogrammet kommer att bli föremål för multilateral övervakning och andra procedurer som är nödvändiga för att se till alt de åtaganden som gjorts under förhandlingarna efterlevs.

B. Kortsiktiga element

14. Fr. o. m. att detta beslut antagits och fram till dess att jordbruksförhandlingarna formellt avslutas i december 1990, åtar sig deltagarna, inom ramen för gällande lagstiftning, GATT-regler och åtaganden, att nuvarande nivåer för inhemskt stöd, exportstöd och gränsskydd inom jordbmks-sektom inte överskrids. Deltagarna åtar sig att se till att de hinder för marknadstillträde, lariffära såväl som icke-tariffära, som är i kraft dagen för detta beslut inte därefter intensifieras vad gäller importen av jordbmksprodukter och inte heller utvidgas till ytteriigare produkter, inklusive förädlade jordbmksprodukter. Deltagarna skall anses följa detta åtagande så länge som möjligheterna till marknadstillträde för enskilda produkter 1989 och 1990 inte understiger genomsnillet för 1987 och 1988. Deltagarna skall också se till att de stödpriser till producentema, uttryckt i nationell valuta*, som fastställs eller beslutas direkt eller indirekt av regeringarna eller deras myndigheter inte överstiger den nivå som gäflde vid dagen för . detta beslut eller vidta andra åtgärder för att se till att nuvarande stödnivåer till produkten i fråga inte höjs.

15. Dellagarna uttalar sin avsikt att sänka stöd och skyddsnivåer för 1990. Detta kan ske antingen genom att använda AMS eller genom all

*ECUförEG:sdd 54

vidtaga särskilda policyåtgärder. De skall senast i oktober 1989 notifiera Prop. 1988/89:140
hur detta åtagande kommer att uppfyllas. Bilaga 1

Rapporteringskrav

16. Deltagarna är överens om att rapportera om hur de uppfyller de ovan
nämnda åtagandena med sex månaders intervaller. Den första rapporten
skall lämnas senast den I december 1989.

17. Alla deltagare kan ta upp frågor som rör eller påverkar efterlevnaden av åtagandena vid möten med jordbruksförhandlingsgmppen.

18. Vid exceptionella förhållanden** kan jordbruksförhandlingsgruppen befria en deltagare från åtaganden som man bundit sig för enligt ovan.

Utvecklingsländer

19. Utvecklingsländer förväntas inte göra åtaganden under B.

C. Sanitära och fytosanitära regler

20. Ministrarna står bakom harmonisering av nationella regler som ett långsiktigt mål och ett arbetsprogram omfattande följande mål:

(1) utveckla harmoniseringen av sanitära och fytosanitära regler och åtgärder, på basis av lämpliga standarder utarbetade av relevanta inlernationella organisationer inklusive the Codex Alimentarius Commission, the International Office of Epizootics and the International Plant Protection Convention;

(2) stärka Artikel XX så att åtgärder som vidtas för att skydda mänskligt-, djur- och växtliv eller hälsa är konsistenta med god vetenskaplig bevisning med lämpliga principer för ekvivalens;

(3) se över existerande notifierings- och molnotifieringsprocedurer för att åstadkomma transparens och en effektiv notifieringsprocess för nationella regler och bilaterala överenskommelser;

(4) utveckla en konsultativ process som säkrar transparens och ger möjlighet för bilateral lösning av dispyter;

(5) förbättra effektiviteten i den multilaterala tvistlösningsprocessen i GATT så att nödvändigt underlag från vetenskaplig expertis och bedömningar ges, med stöd av relevanta internationella organisationer;

(6) gå igenom möjliga effekter på utvecklingsländema av GATT-regler och discipliner för sanitära och fytosanitära åtgärder, och utvärdera behovet av tekniskt bistånd;

(7) se på möjligheterna att genomföra ovanstående program i samband med de kortsiktiga elementen.

' För vissa länder tas särskilt hög inflationstakt i beaktande 55

Regeringen Prop. 1988/89:140

Jordbruksdepartementet Bilaga 2

Statens jordbruksnämnd angående jordbruksprisreglering under perioden 1 juli 1989—30 juni 1990

1 Inledning

Regeringen uppdrog den 26 januari 1989 ål statens jordbruksnämnd att, efter överiäggningar med Lantbrykarnas förhandlingsdelegation och jordbruknämndens konsumentdelegation saml i fråga om socker även Sockerbolaget AB, avge förslag om den närmare utformningen av prisregleringen på jordbruksprodukter inklusive sockerbetor och socker förtiden den ijuli 1989-den 30juni 1990.

Enligt uppdraget skall förslagen utformas med utgångspunkt i riksdagens beslul om livsmedelpolitiken (prop. 1984/ 85:166, JoU 33, rskr. 393) och om totalförsvaret (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310). Regeringen erinrade om att riksdagens beslut om livsmedelpolitiken innebär att förslagen skall grundas på ett resultat av obundna överläggningar. Vid dessa överläggningar skall hänsyn tas till bl a aktuella förhållanden på marknaden, i jordbruket och i samhällsekonomin i övrigt. Enligt beslutet skall vidare de möjligheter som kan finnas att förenkla och begränsa jordbruksprisregleringen tillvaratas.

Ytterligare en utgångspunkt skall enligt uppdraget vara den internationella utvecklingen på jordbrukets och jordbmkspolitikens område. Jordbrukspolitiken är under omprövning såväl i Sverige som internationellt.

Jordbruksnämndens förslag skall enligt uppdraget utgöra underlag för prisregleringen under perioden den 1 juli 1989 —den 30 juni 1990 om ingen uppgörelse nås när GATT-förhandlingarna återupptas i april 1989. Den aktuella regleringsperioden kommer i vart fall att vara en övergångsperiod inför de förändringar som bör börja genomföras den I juli 1990. Detta skall beaktas i nämndens förslag.

I uppdraget erinras om att i riksdagsbeslutet om vissa ekonomisk-politiska åtgärder har förutsatts att den parlamentariska arbetsgrupp som arbetar med förslag till en ny livsmedelspolitik i sitt arbete tar hänsyn till den internationella utvecklingen, särskilt vad gäller gränsskyddet. Sverige bör därför under den aktuella prisregleringsperioden, i avvaktan på resultatet av den parlamentariska gruppens arbete och av GATT-förhandlingarna, undvika att fjärma sig från utvecklingen i andra länder liksom från ' den utveckling som är önskvärd såväl nationellt som internationellt. Nämnden skall därför också beakta den internationella utvecklingen vid uppdragets fullgörande.

Jordbruksnämndens förslag skall även i övrigt enligt uppdraget beakta
vad regeringen uttalat om inriktningen av den ekonomiska politiken
(prop. 1988/89:100 bil 1). Ett av de viktigaste inslagen på kort sikt i denna
politik är åtgärder som dämpar pris- och löneutvecklingen. Inflationen är'
för närvarande ett av de allvarligaste problemen i den svenska ekonomin. 59

En hög inflation är inte förenlig med en ekonomi i balans. 1 uppdraget Prop. 1988/89; 140 framhålls att i regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åt- Bilaga 2 gärder konstateras att dagens jordbrukspolitik bidrar till inflation och begränsar tillväxtmöjligheterna i den svenska ekonomin.

Jordbruksnämnden skall även beakta vad regeringen i proposition 1988/89:100 bil 11 har föreslagit riksdagen om finansiering av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård och kostnaderna för statistik på jordbrukets område.

Vad avser sockerbetor och socker föreskrivs i uppdraget att nämndens förslag även skall innehålla förslag om strukturåtgärder och om lämplig produktionskapacitet för sockerbruken. Förslaget skall bygga på att bruken på Öland och Gotland skall bevaras. Vidare skall nämnden i sitt förslag beakta att ett importutrymme på 10-15% på sikt skall uppnås. I dessa strukturfrågor skall överläggningar ske med företrädare för sockerbetsodlingen och sockertillverkningen, fömtom med de båda delegationerna. Nämndens förslag avseende prisregleringen för sockerbetor och socker skall vara så avvägt att något underskott inte beräknas uppkomma i sockerregleringsfonden.

JN har haft överläggningar med lantbmkarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen samt i fråga om socker även med Sockerbolaget. Det framlagda förslaget har vad avser jordbmket och viss livsmedelsindustri godtagits av konsumentdelegationen men avvisats av Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. När det gäller socker är JN, delegationerna och Sockerbolaget överens om de förslag som lämnas. I överläggningarna om ersättningen lill Sockerbolagel har inte Lantbrukarnas förhandlingsdelegation deltagit.

2 Den internationella utvecklingen

Världsmarknaderna för jordbruksprodukter har under stora delar av 1980-lalet präglats av överskott, hård konkurrens mellan säljarna och låga priser. Kostnaderna för jordbrukspolitiken har ökat dramatiskt i många länder. Den jordbrukspolitiska debatten såväl inom som mellan industriländerna har i hög grad rört behovet av jordbruksstöd, dess inriktning, utformning och omfattning. I det internationella samarbetet, exempelvis i GATT och OECD, förekommer en intensiv diskussion om överskotts- och anpassningsproblemen inom jordbruket och vilka åtgärder som bör vidtas. De högre världsmarknadspriser som registrerats under 1987 och 1988 för många produkter medför ingen avgörande förändring i detta långsiktiga reformarbete. Under 1988/89 har emellertid, främst p.g.a. torkan i USA, väridens reserver av spannmål minskat kraftigt.

Inom OECD sattes år 1982 igång ett större projekt som syftade till bl a
en analys av metoder för och effekter av en balanserad och gradvis ned
dragning av stödet till jordbruket. Dessutom skulle man överväga olika
metoder att uppnå de nationella jordbrukspolitiska målen. Projektet resul
terade bl a i ett antal länderrapporter samt en sammanfattande syntesrap
port år 1987. 60

1 syntesrapporten pekades på att en gradvis och balanserad minskning Prop. 1988/89:140 av stödet genom en förändring av stödpolitiken skulle vara förmånlig för Bilaga 2 alla medlemsländer. Ett genomförande för flera varuområden och flera länder samtidigt skulle ge det bästa resultatet och minimiera de politiska och sociala kostnaderna. 1 rapporten betonades de negativa effekterna av kvantitativa produktionsbegränsningar på lång sikt i form av en rigid produktionsstruktur och därav följande felaktig allokering av resurser, stigande produktionskostnader m m. Dessa metoders påtagliga anpassningseffekter på kort sikt erkändes dock samtidigt. Del framhölls också att det, för att stödminskningen skall vara effektiv, framför allt är det produk-tionsrelaterade stödet (exempelvis prisstöd via gränsskydd) som måste minska.

Huvudtankarna i syntesrapporten har återspeglats i de kommunikéer som antagits vid OECD:s ministermöten 1987 och 1988.

I de flesta länder diskuteras eller har redan vidtagits reformer i syfte att åtminstone kortsiktigt hålla nere kostnaderna för jordbmkspolitken. Närliggande exempel är de olika slag av tvåprissystem/kvotsystem för mjölk som införts i Sverige, Finland, Norge, EG m fl. I många länder har prissättningen (vad gäller priser lill producent) varit tämligen restriktiv under senare år. I exempelvis EG har stödpriserna uttryckta i den gemensamma valutan ECU för de flesta varor hållits oförändrade eller sänkts under de senaste fyra åren. Av tabellen framgår den procentuella utvecklingen av EG:s riktpriser (motsvarande) för ett antal produkter samt kommissionens prisförslag för 1989/90.

					Kommissions-
Produkt	85/86	86/87	87/88	88/89	förslag 89/90
Mjukvete	0	-1.1	0	-2.3	-1.0
Korn	0	-1.0	0	-2.5	-1.1
Majs	0	-1.0	0	-2.5	-1.1
Råg	0	-2.0	0	-2.5	-1.1
Socker (betor)	0	0	0	0	-5.0
Raps	-1.8	0	-3.0	0	0
Mjölk	+ 1.5	0	0	0	0
Nöt- och kalvkött,	0	0	0	0	0
vuxen boskap
Fårkött	+ 1.0	0	0	0	0
Fläsk	0	0	0	0	0

Den faktiska producentprisutvecklingen har visat en något annorlunda bild och varierat i hög grad mellan EG-länderna, främst beroende på åtgärder inom valutaområdet. Utvecklingen totalt och inom några av medlemsländerna framgår av följande siffror som redovisats av EG-kommissionen.

	1985	1986	1987	1988	prognos
	1984	1985	1986	1987	dec 88
Västtyskland	-3.9	-5.6	-3.0	0.3
Frankrike	1.5	0.2	-2.1	0.1
Irland	-2.7	-0.3	4.2	10.2
Danmark	-2.0	-4.2	-2.7	1.5
Grekland	18.1	13.1	9.8	12.7

Prop. 1988/89:140 Bilaga 2

Totalt (II)' 3.4 2.7 -0.1 2.5

- anim 3.5 -0.6 -0.8 2.9

- veg 3.4 6.3 0.7 2.1

' exkl Portugal

Prisutvecklingen i Sverige redovisas i avsnitt 3. En stor försiktighet bör iakttas vid prisjämförelser mellan olika länder.

Det är svårare att finna några mer betydande exempel på en varaktig omläggning av stödet från produktionsrdaterat till mer produklionsneu-tralt (typ direkt inkomststöd). I exempelvis Schweiz förekommer dock sedan flera år olika slag av direkt inkomststöd. EG har också nyligen beslutat om regler för och finansering av direkt inkomstslöd på nationell basis under en övergångstid. 1 Sverige finns också — fast i mindre omfattning — stödformer som inte är produktrelaterade.

Beräkningar som utförts av OECD visar atl stödnivåema uttryckta med hjälp av s k PSE-tal överlag ökat framemol 1986-1987. Siffrorna för de allra senaste åren har ännu ej publicerats men myckel tyder på att stödnivåerna i de flesta OECD-länder nått en kulmen under 1986 eller 1987 för att därefter falla av. Orsaken härtill torde vara delvis en restriktiv prispolitik men framför allt stigande världsmarknadspriser för de viktigare jord-bmksvarorna.

1 den pågående GATT-förhandlingsmndan (Umguay-mndan) som skall vara avslutad 1990 har jordbruket kommit all få en central roll. Förhandlingarna skall syfta till att åstadkomma ökad liberalisering av handeln med jordbruksprodukter och att alla åtgärder som påverkar marknadstilUrädel och expörtkonkurrensen skall underkastas förstärkta och mer effektiva GATT-regler och discipliner.

Den första hälften av förhandlingsmndan präglades av betydande mot
sättningar mellan främst USA och EG. USA, och senare andra jord-
bruksexporterande länder, lade tidigt förslag om avskaffande av i stort sett
allt stöd lill jordbmket. Vissa former av stöd, t ex sådant som inte är direkt
kopplat till produktionsnivån, kunde dock i princip accepteras. Andra
länder, däribland EG, Japan och de nordiska länderna, kunde acceptera en
minskning av stödet men inte en total eliminering. Dessa länder betonade
i stället behovet av all först vidta kortsiktiga åtgärder för att lösa de akuta
obalansproblemen på världsmarknaden. Motsättningarna i dessa avseen
den har nu minskat i och med att USA mjukat upp sin position. Diskussio
nerna under den senaste tiden har i hög grad gällt en kortsiktslösning i
form av "frysning" (och ev neddragning) av stödnivåerna kombinerat med 2

vissa utfästelser om inriktningen av de fortsatta förhandlingarna avseende Prop. 1988/89:140

mera långsiktiga åtgärder. Viss oenighet och oklarhet föreligger dock när Bilaga 2

del gäller metodema för och definitionen av en sådan frysning'. Det går

f. n. ej alt fömtse om det förhandlingsmöte i GATT som planerats äga mm

i början av april kommer att resultera i något åtagande om frysning av

jordbruksstödet på kort sikt.

3 Prisutvecklingen på livsmedel

1 Sverige har utvecklingen inom livsmedelssektorn under 1980-talet inneburit kännbara prishöjningar på livsmedel. Prishöjningarna har skett inom alla led i livsmedelskedjan. Den allmänna inflationen i samhället ligger till grund för denna utveckling. Inte minst arbetskraftskostnaderna har varit av stor betydelse för prisutvecklingen inom livsmedelsområdet. En annan bidragande orsak till de höga prisema under perioden har varit minskade livsmedelssubventioner. Bortsett från en tillfällig subventionering den 17 november 1986— I juli 1987 togs alla subventioner bort den 1 december 1983 utom för mjölk. Mjölksubventionerna minskades senast den 1 juli 1987 och den Ijuli 1988. En ytterligare neddragning kommer att genomföras den Ijuli 1989.

Under överläggningarna har parterna fört en ingående diskussion om prisutvecklingen på livsmedel. Till grund för dessa diskussioner har bl a legat material över prisutvecklingen som tagits fram av lantbmksekono-miska samarbetsnämndens indexgmpp. Denna expertgmpp redovisar indexserier för priser i olika led från producent till konsument. Producentpriserna mäts med avräkningsprisindex (A-index). Prisregleringsprisindex (PR-index) mäter priserna i det led där prisregleringen verkar. Dessa priser innefattar viss förädling. Producentprisindex för livsmedelsindustrin (PPl-J) registrerar priserna för förädlade produkter medan konsumentprisindex för jordbruksprodukter (KPl-J) mäter priserna i butiksle-det. En viss försiktighet bör iakttas vid jämförelser mdlan olika indexserier. Faktorer som försvårar jämförelser är bl. a. alt råvarorna genomgår förändringar på sin väg till konsument, skillnader i lidpunkt för prisändringar i olika led samt förändrade subventioner och regleringsavgifter.

' Dessa frågor har närmare belysts i en inom nämnden utarbetad promemoria som
överlämnats till den parlamentariska arbetsgrupp som arbetar med förslag till en ny
livsmedelspditik (1988-11-17). 63

Tabell 1. Prisutvecklingen för jordbruksprodukter enligt olika index, årliga genom- Prop. 1988/89: 140
snittliga procentuella iorändringar Rilaoa?

Årlig förändring, %

	I genomsnitt	Jämfört med föregående år				I genomsnitt
	1980-1984	1985	1986	1987	1988	1985-1988
Konsument-
priser (KPI-J) vegetabilier animalier	+ 13,6 + 12,8 + 14,1	+ 7,9 + 6,4 + 8,7	+ 6.2 + 6,8 + 5,9	+ 4,7 + 5,0 + 4,5	+ 7,8 + 7,5 + 7,9	+ 6,7 + 6,4 + 6,8
Producent-
priser från livsmedels-
industrin (PPl-J) vegetabilier animalier	+ 12,8 + 12,3 + 13,1	+ 7,3 + 7,9 + 7,0	+ 6,5 + 6,9 + 6,2	+ 4,4 + 5,2 + 3,8	+ 6,8 + 6,7 + 7,0	+ 6,3 + 6,7 + 6,0
Prisreglerings-
priser (PR-index) vegetabilier animalier	+ 12,9 + 11,5 + 13,3	+ 5,0 + 2,8 + 5,6	+ 5,1 + 3,6 + 5,5	+ 4,2 + 7,5 + 3,3	+ 3,6 -1,9 + 5,1	+ 4,5 + 3,0 + 4,9
Avräknings-
priser (A-index) vegetabilier animalier	+ 8,5 + 10,1 + 8,2	+ 2,6 + 0,6 + 3,1	+ 4,8 + 0,3 + 6,2	+ 5,2 + 2,7 + 5,9	+ 6,0 + 2,9 + 6,9	+ 4,7 + 1,6 + 5,5
Produktions-
medelspriser (PM-index)	+ 10,4	+ 6,3	+ 1,7	+ 2,3	+ 5,7	+ 4,0

Som framgår av tabellen ökade priserna betydligt mer under perioden 1980—1984 än under perioden 1985—1988. Prisökningarna har varit störst i konsumentledet och lägst i producentledet. Producentpriserna har dock stigit förhållandevis mycket under perioden 1986— 1988 beroende på den förbättrade produktionsbalansen vilket minskat exportkostnaderna. Livsmedelssubventionernas avveckling påverkar prisutvecklingen i PR-index, PPl-J och KPl-J men däremot inte prisutvecklingen enligt A-index.

Uppgifter om utvecklingen i EG-länderna visar all även där har konsumentpriserna på livsmedel under 1980-talet stigit snabbare än producentpriserna på jordbmksvaror. Livsmeddsprisema har dock i allmänhet stigit mindre än den allmänna prisnivån, i motsats till vad som gällt i Sverige (se nedanstående tablå):

	Real prisändring.	1980=100
	Livsmedel		Jordbruksprod.
	Konsumentpris		Producentpris
	1987		1987/88
Västtyskland	96.7		76.1
Storbritanien	94.0		81.9
Italien	91.9		76.4
Danmark	97.6		76.5
Sverige	114.4		94.6

1 Priserna i Sverige har påverkats av ändrade subventioner.

2 Vid jämförelsen bör iakttas att momsen kan vara olika i olika länder

Tabell 3. Prisutvecklingen för jordbmksreglerade produkter 1972 —1988, årlig pro- Prop. 1988/89:140
centuell rorändring__________________________________ Bilaea 2

	Period
	1972-80 %	1980-88 %	1972-88 %
Producentpriser (A-index)	8,7	6,6	7,7
Prisregleringspriser (PR-index)	6,2	8,6	7,4(7,8)'
Konsumentpriser jordbruksreglerade produkter (KPI-J) inkl moms exkl moms	8,0 7,5	10,1 9,8	9,0(9,3)' 8,7 (9,0)'
Konsumentpriser, totalt inkl moms exkl moms	9,9 9,4	7,4 7,2	8,6 8,3

' Beräknad prisutveckling utan livsmedelssubventioner.

Av tabellen framgår att producentpriserna under perioden ökat med i genomsnitt 7.7% per år samtidigt som prisregleringspriserna stigit med 7,4%. 1 konsumentledet har priserna på jordbruksprodukter undersamma period ökat med genomsnitt 9,0% per år. I konsumentledet har de jordbruksprisreglerade produkter ökat något mer än den allmänna prisutvecklingen (KPI-totalt). De reglerade priserna och producentpriserna har dock ökat något långsammare än den allmänna prisutvecklingen sett över hela perioden.

4 Marknadsutvecklingen

4.1 Vegetabilieprodukter

Den svenska åkerarealen uppgår till 2,8 miljoner hektar. Under hela efterkrigstiden har arealen minskat, totalt uppgår minskningen till ca 700000 hektar (—18 procent). Arealminskningen var som störst under början på 1960-talet då ca I procent togs ur produktion per år. Under 1970- och 1980-talet har arealen minskat betydligt mindre. Arealminskningen har under 1980-talel uppgått till ca 0,3 procent per år, det motsvarar ca 10000 hektar. Mellan 1987 och 1988 har åkerarealen minskat med ca 18 000 hektar ( — 0,6 procent), vilket är den största minskningen under senare år. Arealnedgången under senare år torde bl a bero på bidrag som lämnats till skogsplantering och på den återhållsamma prissättning som skett bl. a. p.g.a. stora överskott och låga världsmarknadspriser.

Av den totala åkerarealen utnyttjas f n drygt hälften för odling av
spannmål. Spannmålsarealen har i stort sett varit konstant under lång
period men har relativt sett ökat då den totala åkerarealen har minskat.
Under 1980-talet har spannmålsgrödor odlats på ca 50-55 procent av
arealen. 1987 och 1988 års spannmålsodling minskade dock med ca 66

150000 resp ca 230000 hektar jämfört med 1986 års odhngen. Orsaken tiU Prop. 1988/89:140 minskningen är främst att det av regleringsmedel utgått ersättning för Bilaga 2 mark som lagts i träda resp omslällningsprogrammet. Anslutningen till omstäUning 90 beräknas bli lika stor 1989 som 1988.

Spannmålsarealen består till ca 25 procent av brödsädesgrödor och till ca 75 procent av fodersädsgrödor. Odlingen av råg har minskat under en rad av år på 1980-talet. Sådden hösten 1988 tyder dock på en kraftig arealökning, vilket även gäller för höstveteodlingen. Bland fodersäden är det främst kornodlingen som minskat pga ovan nämnda program, odlingen av havre ökade något mellan 1987 och 1988.

Vallarealen har minskat under lång följd av år men det senaste året har arealen ökat med ca 5 procent till ca 900000 hektar. Ökningen kan förklaras med att ersättning utgått för omläggning av areal från spannmål till vall.

Oljeväxtarealen uppgår normalt till ca 170000 hektar. Oljeinnehållet i skörden motsvarar i stort den inhemska förbrukningen. Under 1988 var odlingen mindre främst pga otjänliga väderieksförhållanden för sådd av höstoljeväxter hösten 1987 och av omställningsprogrammet. Hösten 1988 har däremot en mycket stor areal höstraps sålts.

Potatisarealen omfattar ca 40 000 hektar varav matpotatisarealen uppgår till ca 30000 hektar och fabrikspotatisarealen till ca 10000 hektar. Matpotalisarealen är vid normal skörd tillräcklig för landets behov. Av fabriksarealen utnyttjas ca 2/3 för odling till stärkelseindustrin och ca 1/3 till spritindustrin. Hälften av slärkdseproduktionen avsätts till pappersindustrin till världsmarknadspris.

Sockerbetsarealens storlek regleras genom beslut av statsmakterna. För 1988 har arealen uppgått till 51 000 hektar. JN förslår att arealen för 1989 bör uppgå till drygt 50 160 hektar. Enligt statsmakternas beslut skall på sikt ett importutrymme på 10—15% uppnås. Denna areal motsvarar ett importutrymme om ca 8%.

Den trädade arealen har ökat kraftigt de senaste åren. Under 1987 och 1988 har arealen uppgått till ca 184000 resp 236000 hektar vilket kan jämföras med trädesarealen 1986 som uppgick till ca 66000 hektar. Ökningen kan förklaras med att det utgått ersättning för trädad areal under 1987 och 1988.

Hektarskördarna i vegetabilieproduktionen har ökat kraftigt sett över en längre tidsperiod. Ökningen har varit förhållandevis större i spannmålsgrödorna än i oljeväxtgrödorna. Förädlingsarbetet på oljeväxtområdel har inriktats mot att ta fram sorter med hög kvalitet framför att finna sorter med hög avkastning. Hektarskördarna för de höstsådda grödorna var normala medan de vårsådda grödorna uppvisade lägre skördar under 1988.

De totala spannmåls- och oljeväxtskördarna blev mindre än normalt för 1988. Avvikelsen från normskörd beror dels på lägre hektaravkastning och på en mindre areal (trädan).

Spannmålsöverskottet för 1988/89 har beräknats till ca 500 milj kg, vilket kan jämföras med ett överskott på I 277 milj kg vid normal skörd och normal areal (exkl effekter av omställningsprogrammet).

De höstsådda arealerna 1988 är större än normalt, det gäUer speciellt Prop. 1988/89:140 höstrapsarealen. Den höstsådda arealen av raps är den största sedan 1968 Bilaga 2 och höstrågarealen är den största sedan 1977. Den stora trädesarealen, tidig skörd och lämpliga väderlekshetingdser gav goda möjligheter till en omfattande höstsådd.

Konsumtionen av vegetabilier är stabil. Konsumtionen av vete- och rågmjöl har dock ökat något, medan konsumtionen av matfett minskat något. Orsaken till att matfettskonsumtionen minskat är dels en volymminskning totalt, dels en övergång till matfettsprodukter med lägre fett-, halt.

Så länge inga större förändringar sker i fråga om åkerarealens storlek kommer det att finnas ett utbudstryck i fråga om vegetabilieprodukter, vilket innebär en risk för fortsatt överproduktion.

4.2 Animalieprodukter

Mjölk och mejeriprodukter

Antalet kor har minskat stadigt sedan 1982 då antalet var 665000. I juni 1988 var koantalet drygt 560000. Avkastningen per ko har dock ökat med ca 150 kg per ko och år. 1988 var avkastningen 6 180 kg/ko i genomsnitt för samtliga kor. Dessa båda faktorer påverkar mjölkproduktionen i motsatta riktningar. På grund av en fortlöpande stmkturrationalisering sker produktionen nu vid allt större gårdar. Meddkoantalet per jordbruksföretag varierar dock mellan olika delar av landet.

Under början av 1980-talet ökade produktionen av mjölk. Produktionsökningen kulminerade 1984 då det fanns en besvärande överskottsproduktion i landet. En rad produktionsbegränsade åtgärder infördes. Bland dem anses tvåprissystemet och avvecklingsersättningen till äldre mjölkproducenter (den s.k. mjölkpensionen) som de viktigaste medlen. Samtidigt stimulerades konsumtionen via t ex rabatter till mjölkkonsumtion i offentliga inrättningar och premiering till de mejerier som ökar sin försäljning av K-mjölk. Efter utvärdering av JN har riksdagen beslutat atl tvåprissystemet skall upphöra fr o m I juli 1989.

Produktion och konsumtion samt produktionsöverskott av mjölk, Mkg

År	Produktion	Konsumtion	Överskott'
1980	3 338	3178	+ 160
1981	3371	3163	+ 208
1982	3 532	3155	+ 377
1983	3 595	3 247	+ 348
1984	3 678	3 234	+ 444
1985	3581	3158	+ 423
1986	3423	3164	+ 259
1987	3 370	3117	+ 253
1988	3 355	3123	+ 232
1989 (prog)	3430	3 120	+ 310

' För att klara säsongvariationer behövs enligt SMR en överskottsproduktion av 5%

av konsumtionen vilket 1989 skulle motsvara ca 158 milj. kg. JN har inte tagit

ställning till det behov av överskottsproduktion som SMR angivit.

Exkl. hemmaförbrukning och djurfoder. /-o

Produktionsbalansen för 1988 visar på ett överskott av 232 Mkg vilket Prop. 1988/89; 140
förväntas öka under 1989. Bilaga 2 ,

Konsumtionen av mjölk är relativt stabil över tiden. Dock har förskjutningar skett mellan olika mejeriprodukter. Konsumtionen av K-mjölk har minskat under senare år medan konsumtionen av ost och filproduker har ökat. Förskjutningar har även skett från feta lill magrare produkter i sortimentet.

Konsumtionen av olika mejeriprodukter (1 000 ton)

År	K-mjölk exkl fil	Filprodukter	Ost	Smörfett som smör	Mjölkpulver
1980	1341	196	114	55
1981	1329	198	116	54	33
1982	1305	208	117	55	30
1983	1299	214	123	58	35
1984	1290	217	122	60	35
1985	1261	218	123	57	30
1986	1225	223	126	54	31
1987	1 188	222	128	53	31
1988	1177	239	133 (prog)	50	37'
1989
prog	1 145	243	133	50	27'

' På grund av höga priser på mjölkpulver har en viss lageruppbyggnad skett under slutet av 1988 vilket antas få till följd en minskad försäljning 1989.

Nötkött

Produktion

Under 1988 minskade nötköttsproduktionen med ca 9,5% i jämförelse med 1987. Kalvköttsproduktionen uppvisar en minskning med ca 26%. Antalet slaktade djur har minskat ännu mera då slaktvikterna ökat för både ungnöt och kalv. Självförsörjningsgraden för nöt är ca 90% och för kalv ca 86%. För budgetåret 1988/89 beräknas produktionen för nötkött uppgå rill ca 122 Mkg vilket motsvarar 1987/88 års nivå.

Konsumtion

Under 1988 minskade nötköttskonsumtionen med ca 1 % i jämförelse med 1987. Under de tre sista månadema har del rått svag efterfrågan på nötkött. Pågående kampanj för ökad försäljning av griskött kan påverka nötköttskonsumtionen negativt. Konsumtionen av kalvkölt har minskal med ca 22% i jämfördse med 1987. För budgetåret 1988/89 beräknas konsumtionen för nötkött uppgå till ca 132 Mkg vilket motsvarar en minskning av konsumtionen med ca 5% i jämförelse med 1987/88.

Import

TiU följd av att produktionen minskat mer än konsumtionen under 1988

har importbehovet ökat. Importbehovet beräknas dock minska under

1989 då produktionen åter beräknas öka, samtidigt som efterrågan hittills p

varit svag.

6 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 140

E.xporten Prop. 1988/89:140

Exporten under 1988 har uppgått till ca 3,4 Mkg, vilket kan jämföras med '*8 1987 års export på ca 7 Mkg. Det är främst sorteringar (framddskött) och vissa mindre mängder högrev som exporterats. Dominerande exportmarknader har varit Mexico, USA och Norge.

Nötkött (Mkg, vara m ben, exkl kalv)

		Produkti	lon	Konsumtion		Import		Export
1984		144		121		5		23
1985		145		127		7		33
1986		136		124		8		21
1987		127		136		16		7
1988	prel	121	prog	137	prog	19	prog	3
1989	prog	123	prog	133	prog	15	prog	5
1990	prog	124	prog	136	prog	17	prog	5

Griskött

Produktion

Antalet slaktade svin under 1988 ligger drygt 2% över fjolårsnivån. Ökade slakt vikter har dock medfört att produktionen har ökat med ca 4% under 1988 jämfört med 1987.

En sänkt gräns för högst betalda viktgrupp för slaktsvin beräknas sänka medelvikten på slaktsvin med ca 1,5 kg under våren 1989. Men ökade suggbetäckningar beräknas ge (trots hänsyn lagen lill minskad medelvikl för slaktsvin) en produktionsökning med ca 3% under 1988/89. Prognos över suggbetäckningar för december 1988 samt januari och febmari 1989 vänder trenden och pekar mot sänkt betäckning.

Konsumtion

Föratt förbättra försäljningen av griskött under 1988 har landsomfattande aktiviteter ägt rum. Bl a dessa åtgärder har lett till en ökad försäljning med ca 3% eller 9 Mkg. För perioden 1989-91 finns ett program för atl höja konsumtionen.

Import

Under 1988 har 2040 ton hel gris importerats från Norge. Den I april och 1 juli 1988 höjdes införselavgiften på helkropp. Efter den I juli har endast 160 ton helkroppar importerats.

Totalt har 5 329 ton styckade grisköttsdetaljer importerats under 1988.

Import av filé- och bacon sker till största delen från Ungern, Danmark och USA.

Export Prop. 1988/89:140

Under 1988 uppgick exporten till ca 38 Mkg och förväntas öka till ca 41 ''8 2 Mkg under 1989. USA har under 1988 varit den dominerande exportmarknaden, ca 1/4 har exporterats dit. Andra länder dit export skert är bl a Mexico, Norge, Belgien, Hongkong och Singapore.

Griskött (Mkg, vara m ben)

		Produkti	lon	Konsumtion		Import		Export
1984		323		259		6		75
1985		332		262		6		75
1986		309		260		8		51
1987		288		260		13		37
1988	prel	298	prog	275	prog	12	prog	38
1989	prog	308	prog	278	prog	11	prog	41
1990	prog	304	prog	283	prog	9	prog	30

Ägg

Produktion

Under 1987/88 var partihandelns invägning av ägg 78,0 Mkg. Partihandelns invägning beräknas under regleringsåret 1988/89 bli ca 82,7 Mkg alltså lite högre än föregående regleringsår. Med antagande om 35% försäljning utanför partihandeln kan den totala äggproduktionen beräknas till 120 Mkg för regleringsård 1987/88 och drygt 127 Mkg för 1988/89.

Tabell 1 Partihandelns invägning samt överskott av mnmärkta ägg, Mkg

Halvår/ Invägning Överskott

Reglar 1987/88 1988/89* 1989/90* 1987/88 1988/89* 1989/90*

2 38.9 41.3 40.4 3.1 6.0 5.5

1 39.1 41.5 40.0 4.2 6.3 5.0

Reglar 78.0 82.7 81.5 7.3____ 12.4 11.2

* Prognos

Överskotten av mnmärkta ägg från partihandeln beräknas uppgå tiU 12,4 Mkg för 1988/89 och till 11,2 Mkg för regleringsåret 1989/90. Detta överskott måste avsättas på export, antingen i form av skalägg eller som äggprodukler.

Dämtöver tillkommer överskotten av de s k B-äggen, vilka beräknas uppgå till ca 6 Mkg. Totalt uppskattas således överskotten, och därmed exportbehovet av ägg, till drygt 18 Mkg under 1988/89.

Vill man uppskatta den åriiga inhemska konsumtionen får man utgå ifrån den i sig osäkra beräkningen av totalproduktionen justerad för import och export. En på dessa gmnder uppskattad konsumtion 1988/89 pekar på ca 111 Mkg.

Under 1980-talet har olika åtgärder, utöver den gmndläggande regle
ringsverksamheten, vidtagits i syfte att begränsa produktionen. Vissa pro
duktionsbegränsande åtgärder har beslutats av jordbmksnämnden eUer av
regering och riksdag, andra har branschen svarat för i egen regi. Under 71

senare år har jordbruksnämnden varit mycket restriktiv till införande av Prop. 1988/89:140 tillfälliga regleringsåtgärder och i skrivelse till äggbranschen påtalat att Bilaga 2 denna typ av tillfälliga begränsningar bör undvikas. Enligt JN bör marknaden ges större spelmm. Detta har JN också framfört i den utvärdering om en avveckling av äggregleringen som lämnats till regeringen.

Fågelkött

Fågdköttbranschen har under 1988 haft fortsatta känningar av den sk. campylobactdebatten som startade för nästan 2 år sedan. Men genom kraftig minskning av produktionen och kontroll av lagemppbyggnaden har balans uppnåtts mellan produktion och konsumtion.

Under 1988 har det skett en viss återhämtning av konsumtionen av kyckling jämfört med 1987. Produktionen av kyckling har under 1988 minskat betydligt. Under jan-dec 1988 producerades 32,9 milj kg, medan man under jan-dec 1987 producerade 34,1 milj kg, en minskning med 3,5%.

Konsumtionen under jan-dec 1988 var 35,2 milj kg medan konsumtionen under samma tid 1987 var 30,1 milj kg alltså en ökning med 16,9%.

Branschlagret vid årsskiftet 1987/88 var 7 milj kg. På gmnd av den minskade produktionen och Ökade konsumtionen har lagret kunnat minskas och ligger vid årsskiftd 1988/89 på 4,6 milj kg.

Ingen export har skett under 1988.

Tabell 1 Produktion och konsumtion av kyckling, Mkg

År	Pro-	Kon-	Produk-	Lager-	Lager-	Export
	duk-	sum-	tions-	föränd-	föränd-
	tion	tion	över-skott	ringar	ringar, Sv Ägghandel
1977	32.4	32.2	+ 0.2	-2.3		2.5
1978	34.6	33.1	+ 1.5	+ 1.5
1979	35.5	36.2	-0.7	-1.9		0.5 + 0.7=1,2
1980	38.0	35.5	+ 2.5	+ 2.0
1981	40.4	40.3	+ 0.1	-0.6		0.7
1982	40.0	38.2	+ 1.8	-0.4		2.2
1983	40.1	38.3	+ 1.8	-1.4	+ 1.7	1.5
1984	38.9	37.1	+ 1.8	-0.2	-1.4	3.4
1985	39.0	37.7	+ L3	+ 0.1	-0.2	1.4
1986	37.4	36.4	+ 1.0	+ 0.4	-0.1	0.7
1987	34.4	30.4	+ 4.0	+ 2.4	0.0	1.6 + 0.1
1988	32.8	35.2	-2.4	-2.4	-	-

ling, kostnadsutvecklingen inom jordbmket och förädlingsindustrin, jord- Prop. 1988/89: 140 brukarnas inkomstförhållanden, konsumenternas livsmedelsutgifter, den Bilaga 2 internationella utvecklingen m m.

Överläggningarna har tidigare i allmänhet lett fram till ett totalbelopp, i miljoner kr, att tillföras jordbruket, med hänsyn till inkomst- och kostnadsutveckling m m. Därefter har beloppet fördelats i prisändringar på olika varor, varvid också marknadslägel beaktats.

LRF har ansett att denna modell bort följas även vid årets överläggningar. KD har däremot hävdat att principen om obundna överläggningar i 1984/85 års riksdagsbeslut och regeringens direktiv innevarande år motiverar ett ökat hänsynstagande till den internationella utvecklingen, samhällsekonomin och marknadsläget. KD har under överläggningarna direkt diskuterat prisändringarna för resp produkt utan att låsa dem inom en totalram.

Jordbruksnämnden har i sitt förslag, som framgår av det följande, försökt göra en allsidig bedömning av samtliga under överläggnignarna framkomna förhållanden.

5.1 Prisförändringar den 1 juli 1989

När det gäller kostnaderna inom jordbruket (inkl lejd arbetskraft) har utvecklingen t o m januari månad 1989 beaktats.

Inför prisöverläggningarna har en genomgång skett av experter rörande principerna för att beräkna kapitalkostnaderna i normkalkylen. Med hänsyn till att den nu aktuella regleringsperioden i enlighet med direktiven kommer att vara en övergångsperiod inför de förändringar som kan börja genomföras den I juli 1990 har dock JN vak att inte nu ta ställning till förändringar av normkalkylens beräkningsmetodik.

Definitiv korrigering för inflytande fodermedelsavgifter har gjorts för 1987/88. I denna ingår även ett s k engångsbelopp. För 1988/89 har en preliminär korrigering vidtagits.

För rapsfrö UU foder har en preliminär korrigering gjorts för 1988/89.

Våren 1988 gjordes ett avdrag från kompensationsbdoppet som motiverades av att rabatterna på maskiner ökat. Detta avdrag skulle åter prövas inför den I juli 1989, då resultaten från en särskild studie ay SPK beräknades föreligga. Resultaten av denna studie föreligger emellertid ännu ej och frågan om rabatter på maskiner har därför inte kunnat prövas nu och det , avdrag som gjordes från kompensationsbeloppet den I juli 1988, ligger således kvar.

Inför överläggningarna har en särskild expertgrupp gjort en genomgång av vissa principer som gmnd för kostnadskompensation till den livsmedelsindustri som omfattas av jordbruksprisregleringen. Gruppens rapport har redovisats vid överläggningarna.

För regleringsåren 1987/88 och 1988/89 haryoraW//>ig5/Wu.?/n'n tidigare tillförts å contobdopp om sammanlagt 485 Mkr. En slutavstämning har nu gjorts av båda dessa år. För 1989/90 utgår kompensation genomatt indexutvecklingen under perioden september—december 1988 beaktats.

Som underlag för diskussion om inkomstnivån och lönsamheten i jord- '

bruket har bl a legat material som belyser inkomstförhållandena i jordbru- .

ket och jämförelser med andra grupper liksom modelljordbmkskalkyler. Prop. 1988/89: 140 Till grund för diskussionerna om inkomstföljsamhet har legat löneavtalen Bilaga 2 inom SAF-LO-området med undantag av de delar som kan hänföras till den sk förtjänstutvecklingsgarantin liksom eventuellt ulfall av prisulveck-lingsgarantin. Vidare har beaktats produktivitetsutvecklingen inom jordbruket. Härutöver har hänsyn tagits till höjda egenavgifter den I januari 1989.

Vid överiäggningarna har presenterats material om olika åtgärder på miljöområdet m m. Det material som presenterats rör stråförkortningsme-del, gödselvårdsanläggningar, ändringen av djurskyddslagen samt systemet för uppsamling av självdöda djur. De kostnadsändringar för jordbruket som kan uppslå genom dessa åtgärder är nu till stora delar inte möjliga att säkert beräkna eftersom de ännu inte har registrerats. Vidare är de bestämmelser som myndigheterna skall utforma ännu inte klara.

JN och delegationerna är positiva till att stimulera åtgärder inom miljöområdet. Frågornas komplexitet och oklarheten i omfattning och tid samt frågan om statsmakternas resp. konsumenternas och jordbrukets delansvar för framtida kostnader har emellertid gjort att JN och delegationerna nu inte har kunnat ta ställning till frågorna. Dessa frågor har därför nu inte tagits upp utan får anstå till senare med ytterligare förtydliganden från statsmakternas sida. Rent allmänt kan sägas att dessa frågor är svåra att lösa vid prisöverläggningar. Dessutom bör påpekas att JNs förslag till prisreglering endast avser en period om ett år och att frågan om hur djurskyddslagen skall tillämpas ännu inte är avgjord.

Vid prisöverläggningarna har nu beaktats att det engångsbelopp som utgått under 1988/89 till följd av förbudet mot stråförkortningsmedd inte längre skall utgå. 1 överläggningarna har också beaktats den kostnad som beräknas belasta jordbruksprisregleringen under 1988/89 avseende uppsamling av självdöda djur.

Ökade kostnader för djurens hälso- och sjukvård har beaktats.

Lantbrukarnas förhandlingsdelegation har under överläggningarna fört fram förslag om ett kompletterande pensionssystem för jordbrukarna. JN och konsumentdelegationen är positivt inställda till olika former av sociala satsningar men anser att frågan om ett eventuellt nytt pensionssystem bör beredas ytterligare. Frågan får tas upp vid ett senare tillfälle.

Marknadsutvecklingen för jordbruksprodukter har belysts och diskuterats. Frågan om balans i produktionen har getts stor vikt i prisförslaget.

Produktionsbalansen inom animalieområdet har för många produkter förbättrats under senare år. Detta förklaras av såväl en minskad produktion som en ökad efterfrågan. Betydande osäkerhet föreligger emellertid om den närmaste framliden. Bakgrunden härtill är bl a att tvåprissystemet på mjölk upphör fr o m den I juli 1989 vilket åtminstone på kort sikt kan leda till en viss produktionsökning. Inom fläsksektorn har balanssituationen förbättrats. Erfarenheterna har dock visat att produktionen relativt snabbi kan förändras med ändrade förutsättningar.

Till bilden hör också att vissa av de begränsningar som råder när de gäller möjligheterna till nyinvesteringar (det sk investeringsförbudet) kan komma att upphöra. Till detta kommer den osäkerhet som nya regler ifråga om miljö och djurskydd innebär.

Vara	Prishöjning öre/kg(för mjölk öre/1)	Belopp Mkr
Vete	3'	18,78
Råg	8'	9,92
Korn	8'	6,16
Korn förmalningsavgift	30	1,20
Havre	7'	2,45
Havre förmalningsavgift	30	9,00
Matpotatis	4	24,04
Potatisstärkelse	0	0
Oljeväxter	15=	0,00
Kokärter	10	0,53
Bruna bönor	0	0
Sockerbetor	0	0
Summa vegetabilier		72,08
Summa konsumtionsmjölk	10	139,20
Industrimjölk	26	3,38
Grädde, tjock	130	68,90
Grädde, tunn	55	11,00
Smör	60	30,00
Hårdost	100	107,00
Färskost och mjukost	60	6,00
Mjölkpulver	60	10,20
Summa mejeriprodukter		375,68
Fjäderfäkött	60	25,02
Nöt-, kalv- och hästkött	85	108,12
Fläsk	60	139,20
Summa kött och fläsk		247,32
Summa animalier		648,02
TOTALT BELOPP		720,10

Formellt är införselavgiftsmedel statliga medel likställda med tullar. Det Prop. 1988/89: 140 har emellertid varit en accepterad praxis att utomramsmedd inom jord- Bilaga 2 bmksprisregleringen får användas för att begränsa prishöjningarna på livsmedel. Motivet härför är att konsumentema via en införselavgift betalar ett högt pris på importen samtidigt som man via de inhemska prisema stöder den svenska produktionen. Denna uppfattning har betonats av både konsumentdelegationen och lantbmkarnas förhandlingsdelegation.

JN har erfarit från regeringen att den har för avsikt att låta 100 Mkr av utomramsmedd stå till förfogande under 2:a halvåret 1989 (på årsbasis) och 300 Mkr under l:a halvåret 1990 (på årsbasis) vilket motsvarar en sammanlagd kostnad av 200 milj. kr. Med dessa fömtsättningar behöver ytterligare 220 Mkr tas ut i form av prishöjningar den I juli 1989. Dessa föreslås bli fördelade på följande sätt:

Vara	Prishöjning öre/kg(för mjölk öre/I)	Belopp Mkr
Konsumtionsmjölk	2	27,84
Industrimjölk	8	1,04
Grädde, tjock	45	23,85
Grädde, tunn	18	3,60
Smör	19	9,50
Hårdost	37	39,59
Färskost	21	1,47
Mjukost	77	2,31
Mjölkpulver,fett	60	3,60
Mjölkpulver, magert	50	5,50
Särprishöjningar, fil-
produkter och förpackningar		15,40
Summa mejeriprodukter		133,70
Fjäderfäkött	23	9,59
Nöt- och hästkött	20	24,24
Kalvkött	29	1,74
Får- och lammkött	40	1,96
Fläsk	21	48,72
TOTALT		219,95

JN återkommer till frågan om mittpriser och prisgränser i en senare skrivelse.

5.2 Prisförändringar den Ijanuari 1990

Jordbmksnämnden föreslår alt jordbmket tillförs ett belopp om 450 Mkr den I januari 1990. Hur beloppet skall fördelas på olika produkter får diskuteras under hösten 1989. Under fömtsättning att utomramsmedd kommer att utgå i den omfattning som JN erfarit under första halvåret 1990 kan prishöjningarnas storlek begränsas lill 250 milj. kr.

5.3 Särskilda frågor rörande socker

JN, delegationerna och Sockerbolaget är överens om de förslag som läm
nas. 1 överläggningarna om ersättningen till Sockerbolaget har inte Länt- 75
brukamas förhandlingsdelegation deltagit.

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör höjas Prop. 1988/89:140 för inträffade kostnadsökningar med 4,50 procent till 89,43 kr per 100 kg. Bilaga 2

Sockerbolagets nettopris (genomsnittligt nettopris efter avdrag för års-bonus och kvantitetsrabatter) för baskvaliteten i sortimentet, strösocker K5 i säck om 50 kg, föreslås vid oljepriset I 615 kr/m' vara 477,78 kr per 100 kg. Priset justeras när oljepriset har ändrats med ± 160 kr/m'. Föreslagen finansiering av regionalstödet över sockerregleringsfonden 1989/90 gör att Sockerbolagets nettopris i stället blir 471,55 kr per 100 kg, vilket innebär en höjning med ca 2,6 procent. Jordbmksnämnden bör liksom hittills bemyndigas att medge att prisändringarna fördelas i tiden på ett sådant sätt alt minsta möjliga störning uppstår på marknaden.

I särskild skrivelse har Sockerbolaget lämnat synpunkter på beräkningen av kostnadskompensationen. Skrivelsen bifogas.

Uppbyggnad av skördeskadefonden

JN föreslår att konsurrenternas bidrag till skördeskadeskyddet om 3,5 Mkr även för 1989/90 tas av fonderade försäljningsavgifter för socker.

Regleri ngsekonomin

Sockerregleringsfonden föreslås få användas till

— fraktsubvenlionering till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län med 1,2 Mkr.

— arealbidraget till de odlare med ca 3,5 Mkr

— ersättning om 25,8 Mkr som skall utgå för Sockerbolagets merkostnader för driften vid dessa bmk.

— till kollekliva åtgärder inom biodlingen om 0,5 Mkr

— återbetalning tiU yrkesmässig biodling, dvs med innehav av minst 16 bisamhällen

— administrationskostnader för regleringsföreningen Svensk Sockerhandel

— vissa kostnader inom prisutjämningen för varor innehållande socker
Vid behov bör jordbmksnämnden liksom hittills få ta ut en försäljnings
avgift på allt socker som säljs inom landet.

6 Produktionsanpassningsåtgärder på animalieområdet

Liksom tidigare år lämnar JN en redovisning av produktionsanpassningsåtgärder på animalieområdet.

Investeringsförbud och tvåprissystem för mjölk

I fjolårets skrivelse angående prisregleringen föreslog JN att det tillfälliga

investeringsförbudet borde avvecklas för samtliga produktionsgrenar.

Riksdagen har nyligen beslutat att förlänga förbudet intill utgången av juni Prop. 1988/89:140 1989 i avvaktan på att lantbmksstyrelsens föreskrifter om djurhållningen Bilaga 2 föreligger.

JN redovisade i skrivelse till regeringen under våren 1988 en utvärdering av tvåprissystemet för mjölk. 1 skrivelsen framförde JN starka invändningar mot systemet. Regeringen har beslutat att systemet skall upphöra from den 30 juni 1989.

Awecklingsersättning

Avvecklingsersättning kan utgå till mjölkproducenter, specialiserade nötköttsproducenter och smågrisproducenter.

Avvecklingsersättning för mjölkproducenter utgår till producenter mellan 60 och 65 år för att dessa skall upphöra med mjölkproduktion. Ersättningen som infördes 1983 har föriängts flera gånger. Enligt gällande beslut får nya producenter ansluta sig till systemet t o m kalenderåret 1991. Detta innebär att systemet kommer att medföra kostnader t o m år 1996.

Antalet producenter som anslutit sig till systemet framgår av nedanstående tabell.

Antal Mjölkleverans i Ersättning i

Period producenter medehal, kg medeltal, kr

1983-1984	1625
1985	726
1986	632
1987	489

55000 25 500

61000 27 500

63000 28000

72000 30000

Summa 3472

Avvecklingsersättning till specialiserade nötköttsproducenter och små- Prop. 1988/89:140 grisproducenter infördes som en engångsåtgärd 1986 och nya producenter Bilaga 2 kan inte ansluta sig. Ersättning betalas ut i fyra år till köttproducenter och i tre år till smågrisproducenter. De sista utbetalningarna kommer att inträffa den 31 augusti 1990 till köttproducenter och 31 augusti 1989 till smågrisproducenter.

Den årliga utbetalningen är ca 14,1 milj kr till köttproducenter och ca 14,5 milj kr till smågrisproducenter.

7 Ränte- och etableringsstöd

TillfSIligt räntestöd

Tillfälligt räntestöd betalades ut åren 1980-1985 till mellan ca 1 100 och 2 650 företag. De totala beloppen var följande

År	1980	1981	1982	1983	1984	,1985
Milj kr	21	72	57	35	30	30

Räntestödslånen är ränte- och amorteringsfria i 5 år.

Enligt reglerna skall — efter 5 år — hälften av beloppen avskrivas och hälften förräntas och återbetalas under en 10-årsperiod. Uppskov med återbetalning, förräntning och avskrivning har skett fyra gånger och samtliga lån förfaller nu den 31 december 1990.

Nya medel för räntestöd erfordras inte. En liten del återbetalas fortlöpande till följd av att företag säljs eller avvecklas på annat sätt. Hittills har 3 milj. kr. återbetalats.

Lantbruksstyrelsen har önskat besked snarast möjligt, huruvida räntestödslånen kommer att avskrivas helt. Om lånen kommer att skrivas av helt, framstår det enligt lantbruksstyrelsen som orättvist att lånen krävs in vid företagsavveckling.

Enligt fjolårets beslut uppsköts tidpunkten för amortering och erläggande av ränta för lånedelen av räntestödet till regleringsåret 1990/91. Enligt JN bör man avvakta med att diskutera frågan till detta tillfälle.

Etableringsstöd

Etableringsstöd infördes I juli 1982 för att underlätta för lantbrukare utan
stort eget kapital att etablera sig. Efter den I juli 1985 har inga nya
etableringsstöd beviljats. Härefter har medel bara anslagits till redan an
slutna företag. Även etableringsstödet kan sägas vara ett slags räntestöd
eftersom stöd utgår för den del av räntekostnaden som översiger 10% av
godkänd låneskuld. Det 6:e och 7:e året höjs räntenivån till 11 % och det
8:e året till 12%. Efter det 8:e året avskrivs den del av etableringsstödet
som avser inventarier och driftskapital. Den del som avser fastighets
förvärv skall återbetalas — vanligen med hjälp av garantilån. 80

Ca I 750 företag har beviljats etableringsstöd. En del av dessa har fått Prop. 1988/89: 140 stöd endast något eller några år eftersom deras räntekostnader inte alltid Bilaga 2 överstigit självkostnadsnivån rned minimibeloppet 4 000 kr. Utbetalningarna har uppgått till följande belopp.

Budgetår	1982/83	1983/84	1984/85	1985/86	1986/87	1987/88
Milj kr	12	25	30	44	26	15

Utbetalningarna under första hälften av budgetåret 1988/89 uppgick till ca 8 milj kr. Prognosen för hela budgetåret 1988/89 är 16 milj kr.

För budgetåret 1989/90 bedöms utbetalningarna bli ca 15 milj kr vid oförändrat ränteläge. Denna prognos är emellertid osäker eftersom ändringar av låneräntoma slår igenom med stark marginaleffekt. En förändring av räntenivån med -\-l— en procentenhet betyder unger -\-l— 5-6 milj kr det närmaste året. Blir ränteförändringen långvarig påverkas även företagens bundna lån i stor utsträckning och den långsiktiga förändringen av medelsbehovet blir ungefär fördubblad till ca 10 milj kr per procentenhet.

Avsättningen till allmän investeringsreserv

Jordbrukarnas avsättningar till allmän investeringsreserv uppgår nu till ca 2 miljarder kr. Detta belopp avser lantbrukarnas avsättningar för såväl jord- som skogsbmk. Investeringsreserverna får disponeras för investeringar i bl. a. byggnader och maskiner fr. o. m. två år intill sju år efter avsättningen.

8 Sociala åtgärder

Budgetåret 1988/89

För låginkomstsatsning m m inom jordbmket disponerar JN under budgetåret 1988/89

dels ett anslag om 435 milj kr

dels ett belopp av 50 milj kr, som enligt regeringsbeslut den 4 januari 1988 skall användas för sociala åtgärder inom jordbmket och

dels ett belopp av 40 milj kr av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

Av de senare två beloppen om sammanlagt 90 milj kr skall 60 milj kr användas för avbytarverksamhet och 30 milj kr för produktionsanpassningsåtgärder.

Totalt disponeras således 525 milj kr.

För budgetåret 1988/89 uppgår hos JN fonderade medel från tidigare år, anvisade medel och beräknat utfall till följande belopp, milj kr.

	Ingående	Anvisade	Beräknat	Utgående	Prop. 1988/89; 140
	balans.	medel.	utfall.	balans.	Bilaga 2
1988/89	milj kr	milj kr	milj kr	milj kr
Leveranstillägg	_	88	88
för mjölk
Avbytarverksamhet	83'	210	210	70'
Företagshälsovård	4	23	23	_
Socialförsäkrings-	258	100	100	33tf
skydd
Produktions-	-4	104	105	-2
anpassnmg
Räntestöd	-	-	-3	-
Summa	341	525	523	398

' Fonderat hos Lantbrukets Avbytartjänst AB Inkl beräknad ränta

Budgetåret 1989/90

JN har i anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 föreslagit att oförändrat 435 milj kr anvisas lill låginkomstsatsning m m. Vidare föreslås all, av de utomramsmedd som jordbmket tilldelas som ersättning för prishöjningar, 24,7 milj. kr. avsätts för låginkomstsatsning. JN föreslår följande fördelning av medlen.

Leveranstillägg för mjölk 85

Avbytarverksamhet 240
Företagshälsovård 29

Socialförsäkringsskydd 9,7

Produktionsanpassning 96

Summa 459,7

Eventuella besparingar eller överskridanden beträffande beloppen för leveranstillägg bör liksom tidigare få tillföras resp avgå från beloppet för avbytarverksamhet. Dessutom bör eventuella överblivna medel för produktionsanpassningsåtgärder m m och återbetalda medel avseende räntestöd få användas för övriga ändamål inom anslagsposten.

9 Införselavgiftsmedel m m för 1989/90

Storleken av de medel som kommer in genom införselavgifter m m för regleringsåret 1989/90 beror på importens storiek, världsmarknadsprisernas utveckling och de avgiftssatser som gäller under regleringsåret.

Beräkning för 1989/90 i sammandrag.______________ Prop. 1988/89:140

Milj kr Bilaga 2

Inkomsler 1677,5

Utgifter

— Fettvaruavgifter till Sveriges 579
Oljeväxtintressenter (SOI) —

utbyteshandel

— Införselavgifter för brödsäd mm 25
till Svensk Spannmålshandel (SSH) -

utbyteshandel

Kvarstår införselavgifter till den sk I 073,5

fördelningsplanen

- Fördelningsplanen - riksdagens beslut - belopp motsvarande influtna införsel- avgifter på fodermedel	267,2 250,0	./.517,2
- Ingående balans, utom fördelningsplanen		732,9
— Ändamål utanför fördelningsplanen		./.43l,7
Beräknat resultat		857,5

Fördelningsplanen JÖr 1989/90 föreslås uppta samma belopp som för 1988/89 dvs 267,2 milj kr plus beloppet av inflytande avgifter för fodermedelsimporten enligt ovan beräknade till 250 milj kr. Liksom hittills blir det definitiva beloppet beroende av de verkliga intäkterna av införselavgifter på fodermedel.

Med hänsyn till ovissheten om den kommande utvecklingen av regleringsekonomin för de olika vamområdena har del inte ansetts möjligt att nu lägga fram någon plan för fördelning av det preliminärt beräknade beloppet. Jordbruksnämnden avser att återkomma med ett förslag till preliminär fördelning senare under våren 1989. Det förutsätts härvid att nämnden liksom hittills skall kunna jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta om fördelning av det belopp som kan komma att stå till förfogande. Vidare fömtsätts att, liksom hittills. Svensk Spannmålshandel får tillföras införselavgifter för viss sk utbyteshandel med brödsäd. Det fömtsätts även att Sveriges Oljeväxtintressenter av inflytande fettvaruavgifter på såväl importerad som inhemsk olja får tillföras medel för en kvantitet som motsvarar fettinnehållet i den svenska oljeväxtskörden. Dock får ej mer pengar överföras än vad som skulle motsvara fett varna vgi fter på den totala fettkonsumtionen inom landet.

Vad avser ändamål utanför fördelningsplanen (utomramsmedd) lämnar jordbruksnämnden följande förslag.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna beräknas 90 milj kr enligt av statsmakterna angivna regler.

LRF har i överiäggningarna föreslagit en förändring av viUkoren för det
belopp som tillförs jordbruket för utbyteshandel med kött och fläsk. 1
avvaktan på omprövningen av jordbrukspolitiken anser JN att reglerna
inte bör ändras. För utbyteshandel med kött och fläsk föreslås därför att
liksom hittills 50 milj kr utgår av införselavgiftsmedel från import av kött
och fläsk under förutsättning att motsvarande export ägt rum och att 83

införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan samtliga övriga ändamål till- Prop. 1988/89:140 godosetts inom och utom fördelningsplanen med tillägg av en skälig reserv Bilaga 2 för oförutsedda ändamål.

Pristillägg får- och lammkött. Pristillägget är 5,40 kr/kg vilket beräknas motsvara en utgift för 1989/90 på 27 milj kr. 10 milj. kr av detta belopp finansieras av de 200 milj. kr. jordbruket erhåller av utomramsmedd som ersättning för uteblivna prishöjningar.

Nämnden har efter samråd med SMAK och lantbmksstyrelsen beräknat SMAK:s medelsbehov enligt de direktiv som gäller för de statliga myndigheternas anslagsframställningar. Nämnden föreslår alt SMAK tilldelas högst 4 817 000 kr för den officiella kontrollen och 1 555000 kr för upplysningsverksamheten. Beroende på att staten ej godkände löneavtalen för 1988, föreslås för 1988/89, ett avdrag om 20 153 kronor.

Bidrag till stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande. Jordbruksnämnden föreslår ett oförändrat bidrag på 250000 kr.

Stödet tiU maltproduktionen. Jordbmksnämnden föreslår ett oförändrat anslag på 1 milj kr för 1989/90.

Sveriges Exportråd. JN anser att det även fortsättningsvis är angelägel atl man söker bearbeta exportmarknaderna för bl a förädlade livsmedel. För 1988/89 har anvisats 4 milj kr av utomramsmedd. För 1989/90 föreslår JN ell belopp av 4 milj kr till exportrådet. Det fömtsätts att jordbruket även för detta år anslår 4 milj kr av inomramsmedel.

Vidare har regeringen i budgetproposilionen 1989 föreslagit att viss del av kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård samt statistik pä jordbmkets område skall finansieras av utomramsmedd. Dessutom skall enligt beslut den 16 mars 1989 statens andel, 1,85 milj. kr, av kostnaderna för vissa åtgärder inom distriktsveterinärorganisationen bestridas av av utomramsmedd.

För sekretariatet vid statens jordbruksnämnds konsumentdelegation disponerar JN 400000 kr. JN föreslår att bdoppet höjs till 450000 kr för regleringsåret 1989/90.

I Ijolårets skrivelse om prisregleringen föreslog JN atl utomramsmedd skulle avsättas för informations- och försöksverksamhet med förbättrade skolmåltider. LRF avsatte förra året 2,5 milj. kr. av inomramsmedel för forskningsprojektet Skolmaten i framtiden. Föratt slutföra projektet krävs ytterligare 2,3 milj. kr. Frågan om att tillskjuta utomramsmedd härför har aktualiserats i överläggningarna. JN anser att detta är en angelägen fråga och föreslår därför att 2,3 milj. kr. av utomramsmedd anvisas för projektet.

LRF har vid överläggningarna föreslagit att en reserv byggs upp inom regleringsekonomin för att användas vid skördevariationer. Enligt JN bör omprövningen av jordbrukspolitiken avvaktas innan beslut tas i denna fråga.

Som tidigare har berörts har JN erfarit att regeringen har för avsikt att
som ersättning för prishöjningar tillskjuta 100 milj. kr. av utomramsmedd
under 2:a halvåret 1989 (på årsbasis) och 300 milj. kr. under l:a halvåret
1990 (på årsbasis). Detta innebär en sammanlagd kostnad för 1989/90 av
200 milj. kr. 84

Inkomster

Ärter och bönor (för människoföda)

Potatis

Stärkelse och stärkelseprodukter

Malt m m

Säl Iskapsdj ursfoder

Fettråvaror och fettvaror

Råg och vete m m

Mjölk och mejeriprodukter m m

Slaktvaror (samt slaktdjur,

ej faderfä)

Ägg och äggprodukter m m

Ränta

Summa

Fodermedel Summa

Utgifter

— Fettvaruavgifter till Sveriges Oljeväxtintressenter (SOI) -utbyteshandel

— Fettvaruavgifter till Svensk spannmålshandel (SSH)

— Införselavgifter för brödsäd m m till Svensk Spannmålshandel - utbyteshandel

Kvarstår införselavgifter till den s k fördelningsplanen

— Fördelningsplan

— riksdagsbeslut

— belopp motsvarande influtna införselavgifter pä fodermedel

— Ingående balans, utom för
delningsplanen

— Ändamål utom fördelningsplanen
Saldo vid utgången av resp
regleringsår

Ingående behållning (reserv tdl

JNs förfogande inom fördelningsplanen)

5 774	2 500	2 500
9 784	7000	7000
12445	15000	15000
23 684	17000	17000
26165	21000	21000
626991	560000	580000
123 392	50000	25000
182480	190000	190000
624539	560000	550000

20000

20000 63000

22 744 19460

1677458

380483 2057941

1 427 500

250000 1677500

1 505 500

260000 1765500

./.414850	./.375000	./.579000
0	0	0
7.123392	./.50000	./.25000

1519699

I 073 500

I 340 500

./.267 200	./.267200	./.267200
./.380483	./.260000	./.250000
131896	327 388	732911
./.676 524 H-327 388	./.407 777 -1-732911	./.431715 857496

2491

36666

Utgifter

Medel inom fördelningsplanen

Svensk Spannmålshandel Sveriges Potatisintressenter Sveriges Oljeväxtintressenter Svensk Kötihandel Föreningen för Mejeriprodukter Svensk Ägghandel Regleringskassan för fågelkött Regionalt kostnadsbidrag, norra Sverige

- mjölk

- kött

- ägg

Bidrag till fraktkostnader för

mjölk och grädde

Upplysningsverksamhet och

utvecklingsarbete

Stiftelsen lantbmksforskning

Djurhälsovård, kontrollverksamhet mm

Stöd till odling av konservärter

och andra köksväxter

Stöd till odling av bruna bönor

Stöd till odling av vallväxtfrö

Fonden för kollektiva åtgärder

inom biodlingen

Sveriges Exportråd

Sveriges Potatisodlares

Riksförbund

Bidrag till ersättningsfoder

norra Sverige

Bidrag till potatisodling

norra Sverige

Sociala satsningar

Skolmåltider

Projekt landsbygdsutveckling

Tillf överf till skördeskadeskyddet

Genetikcentrum

Modelljordbruk

Energiskogsodling

Reserv lill JN:s förfogande:

Summa

(267,2 +350,5-H 36,6) (267,2 + 260-h2,5) (267,2 + 250 + 84,2 + 60')

160000	13 900
30000	27 500
0	0
39000	4000
104500	117800
52000	52 500
6000	8000
45 500	50000
5000	5000
1700	2 500
295	500
15000	0
5000	25000
33800	35200
10000	I OOOO
4 500	2000
8000	10000
500	500
3000	4000
2 780	2 780
61283	20000
4 500	-
_	50000
—	2 500
—	800
79 500	_
10000	_
	200
	730
2491	84281

529691

661481

684349

Prop. 1988/89:140 Bilaga 2

	1987/88	1988/89	1989/90
	tkr	tkr progn	tkr prog
Djurhälsovård	17000	20677	25 756
Lantbmksstatistik .	26000	37 708	34 587
KD:s sekretariat		400	450
Kostvaneundersökningar	1250'
Alternativ odling	1000'
Skördeskadefonden	18671'	60000	2_
Utredningar SPK		400	—
Skolmåltider			2 300
Ersättning för uteblivna pris-
höjningar	300000	90000	200000
Överföring till statsverkets check-
räkning	130000' 676524		_
Summa	130000' 676524	407777	431715
Utgående balans, utom för-	327 388	732911	857496
delningsplanen

' Enligt regeringsbeslut 1988-06-09 nr 17. 2 SkaU tillföras förddningsplanen 1989/90

10 övriga frågor

10.1 Finansiering av djurens hälso- och sjukvård

Enligt budgetpropositionen 1989 har det belopp av kostnadema för djurens hälso- och sjukvård som jordbmket kollektivt skall finansiera höjts till 50 905000 kr. Vidare har regeringen i beslut den 16 mars 1989 angivit att en ram av 3,7 milj. kr. bör avsättas för vissa åtgärder inom distriktsveterinärorganisationen. Enligt beslutet skall jordbmksnäringen svara för hälften av dessa kostnader. Övriga kostnader skall täckas av staten genom ianspråktagande av införselavgifter utanför den s.k. fördelningsplan.

Totah skall således jordbmket kollektivt bidra med 52 755000 kr. 8 755000 kr av detta belopp finansieras av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen som jordbmket får i stället för prishöjningar. Det återstående beloppet om 44 milj. kr. föreslås finansieras via regleringskassoraa och fördelas utifrån respektive produktionsgrens andel enligt normalkalkylen. Detta innebär att mejeriregleringen skall bidra med 52% eller 23 milj. kr, kött- och fläskregleringen med 40% eller 19 milj. kr, äggregleringen med 5% eller 1,25 milj. kr. och Ijäderfäregleringen med 3% eller 0,75 milj. kr.

ningen av de olika marknadsregleringarna är under omprövning har JN Prop. 1988/89:140 funnit det lämpligt att skjuta på frågan i avvaktan på att detta arbete Bilaga 2 slutförts.

10.3 Jordbruksekonomiska undersökningen

LRF har i överläggningarna framhållit att det är önskvärt att jordbmks-ekonomiska undersökningen under kommande år tillförs resurser så att en tillfredsställande kvalitetsnivå kan upprätthållas. Vidare är jämförelser med andra länder viktig.

JN har i rapporten (1988-04-25) till regeringen med underlag för treårsbudget tagit upp statistiken på jordbrukets område. I rapporten framhåller JN att en genomlysning av den lanlbmksekonomiska statistiken är mycket angelägen. I detta utredningsarbete, som bör komma till stånd snarast, bör en genomgång ske av dels behoven av specificering av olika delposter, dels den statistiska säkerhet som materialet bör ha.

11 Hemställan

Med stöd av det nyss anförda hemställer JN att

1 det nu framlagda förslaget om jordbruksprisregleringens aUmänna utformning för perioden den I juli 1989 —den 30 juni 1990 godkänns,

2 förslaget om prisregleringspriser fr o m den 1 juli 1989 godkänns,

3 förslaget angående ränte- och etableringsstöd inom jordbmket godkänns,

4 förslaget om fördelning och användning av fonderade och anvisade medel för låginkomstsatsning m m inom jordbmket för budgetåren 1988/89 och 1989/90 godkänns,

5 vad nämnden anfört rörande användning av regleringsmedel godkänns,

6 prisregleringen i övrigt under perioden I juli 1989 —30 juni 1990 får tillämpas enligt hittills gällande principer.

12 Beslutsmening

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören och ledamöterna Alamaa, Brangmo, Ekberg, Fringel och Genfors efter föredragning av avdelningscheferna Sjöberg och Öjeheim, byråcheferna Lebert, Sandqvist, Berger och Ågren samt avdelningsdirektören Wigstrand, envar för sitt sakområde. En reservation har lämnats av ledamöterna Fringel och Genfors.

Ingvar Lindström

Hans Andersson

Innehåll Prop. 1988/89:140

Proposition.......................................................... .... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... .... I

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 april 1989 ... 6

1 Inledning.......................................................... ... 6

2 Föredragandens överväganden ............................ ... 9

2.1 Allmänna utgångspunkter .............................. ... 9

2.2 Åtgärder för produktionsanpassning ................. .. 12

2.2.1 Tvåprissystemet för mjölk........................ .. 12

2.2.2 Vegetabilier .......................................... .. 13

2.3............................................................. Prisregleringen på jordbmksprodukter inkl. sockerbetor och
socker under regleringsåret 1989/90................. 15

2.3.1 Prisregleringens utformning, utom vissa speciella frågor angående socker 15

2.3.2 Socker.................................................. 18

2.3.3 Vissa övriga frågor ................................. 20

2.4 Införselavgiftsmedel m.m................................ .. 21

2.5 Minskning av regleringar inom livsmedelsområdet. 26

2.5.1 Prisregleringen på ägg ............................. .. 26

2.5.2 Den obligatorislca kvalitetskontrollen vid export m. m. .. 29

2.5.3 Kontroll av matpotatis ............................. .. 33

2.6 Stöd till jordbmket i norra Sverige.................... .. 37

2.6.1 Prisstöd ............................................... .. 37

2.6.2 Stöd till nyetablering............................... .. 39

2.6.3 Särskilda åtgärder för jordbmket i norra Sverige 39

2.7 Användning av genteknik vid växtodling ........... .. 41

2.8 Lagstiftningsfrågor........................................ .. 44

3 HemstäUan....................................................... .. 46

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1989/90 .................. .. 47

5 Beslut .......................................................... .. 51

Bilaga 1 ............................................................. .. 52

Bilaga 2 ............................................................. .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 89

7. Sammanfattande slutsatser och förslag Prop. 1988/89:140

Bilaga 3 7.1 Aggprisregleringen

Som framgår av avsnitt 4 omfattar jordbruksprisregleringen

—dels ett gräns.skydd mot importerade livsmedel (för närvarande i form av avgifter — ett slags tullar). Gränsskyddet är det kraftigaste medlet inom jordbruksprisregleringen,

—dels en inhemsk marknadsreglering.

Gränsskyddet används för all åstadkomma den åsyftade prisnivån inom landet (t.ex. mittpriserna).

Den inhemska marknadsregleringen utgör ett kompletterande medel (lagring och export). Genom denna förhindras främst att överskottskvanli-leter på den inhemska marknaden i allt för stor utsträckning pressar priserna för jordbruket. Av de interna marknadsåtgärderna har exporten, som möjliggörs genom exportbidrag, störst betydelse.

I avsnitt 1.2 redovisas 1985 års livmeddspolitiska beslut vad avser bl. a. äggproduktionen. Därvid framgår att statens medverkan även fortsättningsvis bl.a. bör avse administration av regleringsverksamhet och avgiftsuppbörd.

Som har framgått av föregående avsnitt har nämnden studerat konsekvenserna av en avreglering av äggmarknaden genom en stegvis utförd analys.

I den genomförda analysen av effekterna att minska regleringen har behandlats de av staten beslutade åtgärderna. I huvudsak är det som nyss redovisats fråga om generella åtgärder i form av gränsskydd och intema regleringar. Storproduktionsavgiften är som nämnts inte generell eftersom den särbehandlar företagen med hänsyn till deras storlek.

Nämnden har i sin analys inte kunnat beakta konsekvenserna av riksdagens beslul om ny djurskyddslag dvs. att burhönshållningen skall vara avvecklad senast 1999, samt att förbättrande åtgärder i befintliga anläggningar skall vidtas under mellantiden. Samråd har skett med lantbruksstyreisén i denna fråga. Härvid har framkommit att lantbruksstyrelsen ännu ej har gett ut närmare föreskrifter beträffande dylika åtgärder. Sådana föreskrifter förväntas under början av 1989.

Nämnden är dock medveten om att de nya bestämmelserna kan komma att få mycket stor betydelse för äggnäringens framlid.

Nämnden utgår ifrån att hänsyn kommer att tas till dessa föreskrifter när ställning tas till avreglering.

Som tidigare har redovisats har framför allt under första delen av 1980-talel ett flertal försök med statlig medverkan gjorts att komma till rätta med uppkommande överskotlssituationer på ägg genom olika typer av tillfälliga ingrepp (t.ex. utslaktningskampanjer, kläckningsbegränsningar, produktionsuppehåll). Dessa åtgärder har visat sig ge endast tillfälliga förbättringar och därmed inte lett till långsiktiga lösningar.

Nämnden har under senare år varit mycket restriktiv till införande av tillfälliga regleringsåtgärder bl.a. inom äggområdet trots upprepade framställningar från producenthåll. Nämnden har också i skrivelse till äggbran-

schen deklarerat sin uppfattning i denna fråga. Det är nämndens bestämda Prop. 1988/89:140 uppfattning atl denna typ av tillfälliga åtgärder (regleringar) bör undvikas. Bilaga 3 Åtgärderna har nämligen en tendens att låsa fast kapacitet i näringen och motverka en mer långsiktig balans. 1 den mån branschen utan statlig medverkan i framliden kommer att införa utbudsbegränsningar bör del ankomma på berörda myndigheter (jordbruksnämnden och näringsfrihetsombudsmannen) att pröva dessa åtgärders eventuellt skadliga verkan.

Sammanfattningsvis är nämndens grundinställning till tillfälliga regleringsåtgärder all dessa i möjligaste mån bör undvikas och att prisets och marknadens roll i stället bör ökas.

Det första analyserade steget (steg 1) innebär att den stafflade storproduktionsavgiften tas bort. Det främsta 5,yftet med avgiften är att begränsa de större företagens utbyggnad och ge möjlighet till mindre företag att utvecklas. Avgiften är lill sin karaktär inte generell och inte nödvändig för att enligt statsmakternas mål uppnå avsedd lönsamhet för äggproducenterna. Viss del av syftet med difFerentieringen kan lösas på annat sätt t.ex. genom djurskydds- och miljöåtgärder. Avsikten med avgiften kom dock i stor utsträckning att motverkas genom ändring av betalningssystemen. Företagsstrukturen inom äggproduktionen har sedan avgiften infördes inte ändrats i någon större utsträckning.

Med hänsyn lill att olika rättsinstanser på senare tid bedömt liknande principfall i fråga om avgiftens tillämpning på olika sätt har det dessutom blivit allt svårare att administrera avgiften. De legala skälen motiverar således enligt nämnden att avgiften avskaffas så snart som möjligt. Nämnden vill också erinra om riksdagens ställningstagande i samband med beslut om livsmedelspolitiken (JoU 1984/85:33, sid. 44) vilket innebär all de möjligheter som finns all förenkla och begränsa jordbruksprisregleringen måste tillvaratas.

Den finansierande funktion avgiften har-kan ersättas med en enkel odifferentierad avgift av lämplig storlek vilket också skulle minska administrationen. Genom att i så fall ta ul denna avgift tidigare i produktionskedjan kan administrations- och kontrollarbetet ytterligare begränsas.

Anses del av miljö- eller djurskyddsskäl angeläget atl begränsa de större företagens utbyggnad bör detta inte ske med prisregleringsinslmmenlet utan via miljöskydds- eller djurskyddslagsliftning. Härigenom kan trycket på prissättningen minskas och man kan på ett bättre sätt låta priset bli elt uttryck för en lämplig balans mellan efterfrågan och utbud.

Som framgår av den genomgångna analysen innebär steg 2 att statens medverkan i den interna marknadsregleringen inskränks i olika hög grad medan gränsskydd mot import bibehålls.

Steg 2 inrymmer således inskränkningar i statens medverkan vad gäller administration och finansiering av överskottshanteringen men med bibehållande av ett gränsskydd. Steget kan beskrivas som en steglös skala från en myckel liten minskning av de interna regleringarna till ell i del närmaste helt borttagande av desamma.

Steget kan t.ex. innebära att man liksom hittills i stället för all tillföra
medel till överskollshanteringen sänker exportbidrag och inlösenpris. Del
ta kan på sill sätt sägas innebära en minskad grad av intern reglering och 3

därmed en ökad marknadsstyrning. En begränsning av finansieringen av Prop. 1988/89:140 överskottshanteringen leder till en minskad prisstabilitet genom att man Bilaga 3 måste tillåta större prisvariation än för närvarande. Det är svårt alt bedöma hur slor prisvariationen kommer alt bli och vilken effekt denna kommer atl få för såväl producent som konsument.

Totalt sett bör en minskad reglering av produktionen dock ge en lägre totalproduktion och ett lägre producent- och konsumentpris. Man kan räkna med att ju mindre del av interna regler som upprätthålls desto större kommer marknaden och prisels betydelse att bli. Skulle branschen själv gå in och på egen hand administrera överskottshanteringen kan de effekter som en inskränkning av statens medverkan medför helt eller delvis motverkas. Det är dock enligt nämndens uppfattning ovisst med hänsyn till konkurrenssituationen om det är möjligt för branschen att klara en sådan långtgående åtgärd som en gemensam överskottsfinansiering. De gemensamma åtgärder branschen hittills har genomfört har varit av betydligt mindre genomgripande karaktär särskilt vad avser konkurrensen mellan företagen. Det är också svårt att bedöma i hur stor utsträckning som det är möjligt att genomföra en begränsning av finansieringen utan att allvarliga konsekvenser uppslår för vissa företag inom branschen. Står det ständigt medel till förfogande för att finansiera överskott utan atl dessa medel tas från producenterna (producentavgifter) uteblir prissignalen till producenten att vid överskott producera mindre. Även vid egenfinansiering blir signalen svagare än direkt prissänkning på inhemska marknaden. En stram finansiering av överskotten får priset att spela en större roll. Hur stor inskränkning som bör göras får avvägas successivt.

Vid de förändringar som genomförs bör beaktas att dessa sker under former som är socialt och ekonomiskt acceptabla för den enskilde. Branschen bör härvid ges en rimlig anpassningstid.

I fråga om avvägning mellan prissättning och interna avgiftsuttag bör priset således få spela en större roll inom marknadsregleringen med ägg. Vid jordbruksprisöverläggningarna bör i ökad omfattning äggproduktionens storlek styras genom den mitlprisnivå som faslslälles. För atl möjliggöra denna ökade prisrörlighet bör spännvidden mellan prisgränserna ökas. Vid en överskottssituation bör således mittpriset på ägg kunna sänkas eller yttersta restriktivitet kunna iakttas beträffande höjning. Dessa åtgärder skall också påverka gränsskyddets storlek. Som ell led i att öka marknadsekonomin inom näringen bör vidare reslriklivitet råda vid höjning av interna avgifter. Uppkommande överskottsproblem bör således i stället enligt nämndens uppfattning i möjligaste omfattning lösas via pris och marknad. Detta innebär att vid en mer stram tolkning av steg 2 intern marknadsreglering för ägg endast bör äga mm vid mycket svåra anpassningslägen, t.ex när produktionsmålet mer långsiktigt inte kan uppnås eller då prisvariationerna blir oacceptabelt stora.

Avsikten med skisserade förändringar (steg 2) är således att i ökad utsträckning styra marknadsbalansen med gränsskyddet och priset.

Steg 3 innebär att statens medverkan i inhemsk marknadsreglering
upphör. Det enda skydd som samhället ställer till förfogande är gränsskyd
det. Såväl prisvariationer som variationer i produktionen kommer att öka 4

i förhållande till steg 2. Graden av marknadsekonomi kommer att öka Prop. 1988/89:140 betydligt. Prissignalerna på marknaden kommer härigenom att bli tydliga- Bilaga 3 re. Branschen får själv ombesörja eventuell export av överskottsproduktion ulan medverkan från statens sida. Regleringsföreningen Svensk Ägghandel upphör härmed i vart fall i sin nuvarande form. Om branschen kommer att bilda ett gemensamt finansieringsorgan kan exporten av överskottsägg ske på ungefär samma sätt som för närvarande. Vid nuvarande låga världsmarknadspriser kommer i annat fall de exporterande företagen att få finansiera sina exportkostnader genom sänkta avräkningspriser till producenterna. Det är emellertid med hänsyn till konkurrenssituationen tveksamt om branschen förmår tillskapa ett gemensamt fungerande finansieringssystem för exporten. När de åtgärder som finns angivna i steg 2 leder fram till och förmår vidmakthålla en önskvärd produktionsnivå bör det vara möjligt att pröva en reglering omfattande endast gränsskydd (steg 3). Av intresse i detta sammanhang är utvecklingen av de internationella förhandlingarna inom jordbrukets område.

Vad gäller steg 4 innebärande borttagande av gränsskydd men foder till VM-pris och steg 5 innebärande fullständig avreglering är dessa steg i nuläget inte möjliga att ta och samtidigt bibehålla en svensk äggproduktion av nämnvärd omfattning. Det är som framgår av den gjorda analysen förenat med stora problem att ensidigt ulföra en fullständig avreglering för en enskild produktionsgren. Det är dessutom osäkert om det är möjligt att utomlands i berörda importländer få tag på så mycket ägg ätt den svenska konsumtionen kan säkras under 1. ex. påsk. Detta beror i dagsläget främst på den s.k. Newcastle-sjukan. Denna fråga har ytterligare behandlats i avsnitt 6.6.

Så länge andra länder genom gränsskydd och på annat sätt stödjer sin jordbmksproduktion så krävs stödåtgärder för att också Sverige skall kunna upprätthålla den omfattning på jordbmksproduktionen som anges i 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Detta förhållande har starkt framhållits i alla jordbmkspolitiska beslut under efterkrigstiden. Läget på den internationella marknaden understryker behovet av gemensamma åtgärder. Jordbmksnämnden vill i detta sammanhang erinra om de diskussioner om begränsningar av jordbmksstödet som för närvarande förs inom ett flertal internationella organisationer t. ex GATT och OECD.

7.2 Kvalitetsstöd

Vad gäller borttagande av finansieringen av packeribidraget har diskuterats att låta branschen själv svara för administrationen av dessa bidrag. Med hänsyn till den vikt som samhället laster vid kvaliteten på livsmedel har nämnden dock inte funnit det lämpligt att lämna förslag till åtgärder som riskerar att försämra livsmedelskvaliteten. I stället för att avskaffa packeribidragen anser nämnden i stäUet att bidragen bör räknas upp. Det kan påpekas att bidraget i dagens prisnivå sedan 1976 har sjunkit i värde från ca 1,56 kr./kg till ca 0,42 kr./kg. Bidragen finansieras av intema medel

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1988/89; 140

jordbruksnämndens utredning Konsekvenser av en bilaga 4 avreglering av prisregleringen för ägg Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över rapporten avgelts av kommerskollegium, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK), konsumentverket (KoV), lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation, statens industriverk (SIND), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), skogs- och jordbrukets forskningsråd, länsstyrelsen i Jämtlands län. Föreningen foder och spannmål. Grossistförbundet Svensk handel. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska lantarbetareförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Svensk Ijäderfäskötsd, Sveriges livsmeddsinduslriförbund (SLIM) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

1 Allmänna synpunkter

1.1 Kommerskollegium konstaterar att det område som berörs av den nu
föreliggande utredningen avser en av de ekonomiskt sett minsta sektorerna

inom jordbruksområdet.- Med hänsyn till den relativt svaga areella

anknytningen är äggproduktionen i huvudsak atl jämföra med industriell
produktion.---

Kollegiet förordar en så långtgående liberalisering som möjligt på äggområdet. Med hänsyn till atl flertalet övriga länders marknader för ägg är föremål för reglering synes det dock inte rimligt att Sverige nu ensidigt genomför en total liberalisering på området.

1.2 Näringsfrihetsombudsmannen: Liksom andra regleringar på jordbruksområdet synes regleringarna inom äggnäringen varken ha åstadkommit balans på marknaden, som haft en permanent överskottsproduktion sedan mitten av 1970-talet, eller en tillfredsställande lönsamhet i producentledet. En friare marknad skulle kunna leda till en volymanpassning i branschen, vilken på sikt kan ge en bättre resursallokering och högre lönsamhet för kvarvarande företag. Vid en analys av regleringssystemet är det av vikt att notera att från beredskapspolitisk synpunkt är produktionen av ägg av mindre betydelse än många andra verksamheter i jordbruket, t.ex. mjölkproduktionen. Produktionen av ägg är dessutom från planeringssynpunkt förhållandevis kortsiktig.

1.3 Statens pris- och konkurrensverk delar utredningens slutsats alt en avreglering är möjlig och skulle medföra positiva effekter för samhället.

Statens jordbruksnämnd har dock i sin konsekvensbeskrivning redovisat en alltför negativ bild av avregleringens effekter då man i sin analys haft en något snäv utgångspunkt. Viktiga aspekter som bl.a. tillgången av importägg och svenska konsumenters efterfrågan har inte analyserats fullständigt.

1.4 Konsumentverket har tidigare framfört att en avreglering av jord- Prop. 1988/89:140
bruksstödet är väl motiverat från konsumentsynpunkt bl.a. därför att Bilaga 4

-stödet fungerar dåligt både vad gäller matens kvalitet och pris. Verkets uppfattning är att efterfrågan skall vara avgörande för produktionens storiek samt att ansvaret för en överproduktion bör ligga på jordbruket.

1.5 Lantbruksstyrelsen instämmer i huvudsak med utredarnas bedöm
ningar och har ingen erinran mot att steg 1 och 2 i regleringen genomförs.
Styrelsen delar uppfattningen att överskottsproblem i möjligaste mån bör
lösas via pris och marknad. Styrelsen är negativ lill åtgärder som kan
medföra betydande införsel av ägg.

Styrelsens veterinära expertis anser att risken för överföring av smitt
samma sjukdomar med ägg inte är obetydlig. Det är därför av vikt atl
införsel endast sker från länder fria från i första hand Newcastle Disease. 1
dagsläget är införsel av färska ägg således endast möjlig från Danmark,
Finland och Norge. Det är inte troligt att en utökning till fler länder blir
aktuell inom de närmaste åren eftersom sjukdomen har en världsomfat
tande spridning och vaccination är en allmänt använd bekämpningsme
tod. ----

1.6 Livsmedelsverket: Från de utgångspunkter som livsmedelsverket har all bevaka vill verket framföra den allmänna synpunkten att minskad äggprisreglering torde för konsumenterna komma att på sikt medföra fördelar. En avreglering av äggmarknaden måste enligt jordbruksnämnden ske stegvis och på flera års sikt. Så länge regleringen finns kvar bör regleringsmedel användas för att främja äggkvalitelen.

1.7 Jordbruksnämndens konsumentdelegation: Mot bakgrund av att äggproduktionen är förhållandevis väl avgränsad från övrig jordbruksproduktion, samtidigt som äggen ur beredskapssynpunkt har en underordnad roll, finner konsumentdelegationen det naturligt att arbetet mot ökad marknadsanpassning börjar med just äggregleringen. Beaktas bör dock att den parlamentariska arbetsgrupp, som är tillsatt för all se över jordbrukspolitiken, kan komma med förslag som inverkar på äggregleringens utformning.

1.9 Statskontoret: Vi har i en följd av yttranden som rört regleringar på jordbrukets område framhållit nödvändigheten av en förenkling och avreglering. Vi anser inte att ägg utgör något undantag utan ställer oss bakom

en avveckling av regleringen så långt som sig göra låter. Vidare bör

arbetet i den parlamentariska arbetsgruppen inom jordbruksdepartementet avvaktas för alt få underiag för en samlad avveckling av regleringar inom jordbruksnäringen.

I.Il Sveriges lantbruksuniversitet delar JN:s generella utgångspunkt att
regleringsåtgärder bör undvikas och alt prisets och marknadens roll gene
rellt sett bör ökas. En bred erfarenhet visar att flertalet regleringar motver
kar sina egna syften- och hämmar en sund ekonomisk utveckling.

SLU är dock tveksam lill en särbehandling av äggproduktionen, särskilt om ambitionen är en total avreglering av denna men med bibehållet regleringssystem på övriga produktmarknader. En sådan bör ses i ett större • sammanhang innefattande jordbruksproduktionen i dess helhet.

De förelagsekonomiska konsekvenserna har endast i begränsad utsträck
ning behandlats i utredningen. Vid nuvarande lönsamhetsläge i äggprodu-
cerande företag är det uppenbart att många äggproducenters ekonomi g

skulle allvarligt påverkas av en avreglering. Förslag på detta område måste Prop. 1988/89: 140 vara långsiktiga och ge tid och möjligheter till omställning till en ny Bilaga 4 situation.

Det är möjligt men inte säkert att en avreglerad äggmarknad ger större prisvariation än den nuvarande situationen. Om detta är fallet bör detta i viss mån vara en fördel för mindre producenter, som kan balansera dessa prissvängningar med inkomster från andra grenar i företaget. Dessa har också möjligheter att inrikta sig på nischmarknader för ägg med speciella kvalitetskrav.

1.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Såväl införande av nya regleringar som förändringar och borttagande av befintliga regleringar måste vara kopplade till målen för jordbrukspolitiken.

Rapporten har i flera avseenden brister som försvårar remissinstansernas arbete. Den innehåller t.ex. onödiga upprepningar, tabeller och diagram med felaktiga sortangivelser etc. och bilvis en mycket svårförståelig svenska, vilket innebär att onödig lid fått ägnats åt att tränga in i materialet. Tid som i stället borde ha ägnas åt att analysera sakfrågan och att värdera rapportens förslag.

Den allvariigaste bristen är emellertid att rapportens analyser av konsekvenserna för prisbildningen, den regionala fördelningen av produktionen, företagens ekonomi m. m. är alltför ytlig och översiktlig. Därigenom försvåras remissinstansernas möjligheter att rätt värdera de olika förslagen. Det gäller speciellt de förslag som benämns steg 2 och steg 3.

1.18 Föreningen foder och spannmål har icke något alt invända mot utred
ningens grundinställning till atl tillfälliga regleringsåtgärder i möjligaste
mån skall undvikas och atl prisets och marknadens roll i stället bör ökas.
Denna syn ligger helt i linje med föreningens övergripande positiva inställ
ning till en mer övergripande avveckling av regleringen av det svenska
jordbruket.

Det är emellertid mycket viktigt atl avvecklingen av prisregleringen för ägg sker i samråd med branschen. Detta för att underlätta en successiv anpassning lill de nya förutsättningar som därmed kommer att råda på marknaden.

1.19 Svenska lantägg AB genom Grossistförbundet Svensk handel: Myn
digheternas grundläggande uppgifter är att tillgodose konsumenternas be
hov av tillräcklig mängd ägg av hög kvalitet lill rimligt pris. För att detta
skall vara möjligt måste producenterna få täckning för sina produktions
kostnader, en arbetsersättning som motsvarar normal lönenivå och klara
besked om framtida jordbrukspolitik så att de vågar fortsätta med produk
tionen.

Hittillsvarande jordbrukspolitik, administrativa organ oeh regleringar har tillgodosett konsumenternas och producenternas behov i stort sett på

ett mycket bra sätt.

Äggproduktionen kommer inom de närmaste åren att sjunka betydligt
under självförsörjningsbehovet på grund av djurskyddsbestämmelserna —
--- . Detta är allvarligt då kontinuerliga överskott ej finns på väridsmark
naden och säsongmässiga eflerfrågesvängningar tidsmässigt sammanfaller
med de svenska. Produktionsformerna är på alla sätt sämre utomlands och
äggkvaliteten lägre.- Regleringskostnaderna för ägg har under sena
re år ökat i alltför hög grad och tillfälliga regleringsåtgärder har lett till
stimulans för utbyggnad av alltför stor produktionskapacitet. Denna elimi
neras nu genom djurskyddsreglerna vilka också hindrar snabb utbyggnad 9

av ny kapacitet. Frågan om avreglering har i denna situation i hög grad Prop. 1988/89: 140
mist sin aktualitet. Bilaga 4

---- . Konsekvenserna ur samhällsfinansidla synpunkter och för de

av regleringarna berörda parterna har utretts ofullständigt och bör klarläggas närmare innan något beslut fattas.

1.21 Kooperativa förbundet har i flera remissyttranden exempelvis över LMK, LMU, ESO och FOA-utredningarna framfört åsikten att pris, konkurrens och lönsamhet är de effektivaste medlen för att framdeles uppfylla konsumentmålet och nå en eftersträvad produktionsbalans och tillfredsställande lönsamhet inom jordbmket.

KF har därför en positiv inställning dels till utredningens syfte alt utreda former för och konsekvenser av en "avveckling" av prisregleringen för ägg, dels till jordbmksnämndens deklarerade gmndinställning all prisets och marknadens roll bör ökas.

Regeringen har--- tillsatt en parlamentarisk utredning med uppgift

att se över hela jordbmkspolitiken. Det borde därför, enligt KF:s uppfattning, finnas anledning atl låta äggutredningen ingå som en del i den parlamentariska gruppens arbete så att åtgärder inom äggregleringen synkroniseras med andra eventuella ingrepp i jordbmksprisregleringen.

1.23 Lantbrukarnas riksförbund:- Det finns ingen grund för att

söka en särbehandling av äggproduklionen vad gäller den principiella tillämpningen av prisregleringen. Effekiema av en avreglering och av den nya djurskyddslagstiftningen måste analyseras i ett sammanhang.

En slor del av rapporten ägnas åt beskrivningar av prisregleringen för ägg, produktion och konsumtion, prisbildningsteori m.m. Vidare lämnas en ingående redogörelse för storproduktionsregleringen.

Analysavsnittet är däremot jämförelsevis kort. Enligt regeringens uppdrag skulle utredningen bl.a. omfatta en redovisning av konsekvenserna av en avveckling för produktionen, konsumentpriserna, regleringsekonomin och råvamkostnadsutjämningen. Vidare skulle effekterna från handelspolitiska, regionalpolitiska och statsfinansiella synpunkter redovisas.

Flera av de ovan nämnda aspekterna berörs ytligt eller inte alls i utredningen. Analysen förefaller främst vara inriktad på administrativa aspekter och saknar i hög grad den koppling till enskilda producenters förutsättningar och ekonomi som borde ingå i ett beslutsunderlag av detta slag. Möjligheterna att dra nytta av erfarenheter från andra länder har inte heller utnyttjats. Materialet behöver därmed kompletteras på flera områden.

1.25 Svenska lantarbetareförbundet: Vi anser det vara av vikt att

påpeka att det sedan direktiven för utredningen lades fast har beslutats om en ny djurskyddslag, som kommer att fördyra produktionen i Sverige jämfört med omvärlden.

1.26 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Det finns ingen anled
ning att i dag särbehandla äggregleringen och därmed riskera låsningar
som försvårar arbetet med att skapa en bättre generell jordbrukspolitik. —

-- Så vitt vi kan förstå måste frågan om äggregleringen samordnas med

den övriga jordbmkspolitiken och därför hänskjutas för överarbetning till den sittande parlamentariska arbetsgmppen för livsmedelspolitiken.

Nödvändiga förbättringar i fråga om djurskydd, miljöpolitik, regional
politik och kvalitet bör lämpligen skötas i särskild ordning och därför
utanför jordbmksregleringens ram. 10

1.28 Svensk fjäderfäskötsel: Utredningen är enligt föreningens uppfatt- Prop. 1988/89:140
ning ofullständig i fråga om konsekvenserna av en avreglering sådana de Bilaga 4

kan förväntas drabba såväl producenter som konsumenter.

Föreningen anser det dessutom olyckligt ur ett flertal synpunkter atl överväga så genomgripande förändringar av förutsättningarna för svensk äggproduktion i ett skede då näringens framtid till följd av ovisshet om effekten av ny lagstiftning (djurskydd, livsmedel, kvalitetsbetalning) är näst intill omöjlig atl överskåda.

1.29 Sveriges livsmedelsindustriförbund instämmer i jordbruksnämndens
bedömning att en avveckling av prisregleringen för ägg skulle kunna ske.
Något behov av en prisreglering på äggområdet föreligger ej enligt SLIMis
mening. Det formella stödet för en avveckling finns också enligt SLIM i
1985 års livsmedelspolitiska beslut där del anges alt "stödet (till jordbm
ket) bör liksom nu lämnas som ett prisstöd i huvudsak genom ett gräns
skydd som vid behov kompletteras med marknadsreglerande åtgärder
(jordbruksprisreglering).

SLIM anser därför att en så långtgående liberalisering och avreglering som möjligt bör genomföras på detta område. Det faktum all andra länders marknader för ägg är föremål för reglering gör dock att en fullständig liberalisering inte är möjlig. Att ensidigt öka konkurrensen på den svenska marknaden genom ett ensidigt borttagande av gränsskyddet, vilket skulle innebära att den svenska produktionen slogs ut, är ingen betjänt av. En fullständig avreglering måste därför ske ömsesidigt.

2 Steg 1 Borttagande av den differentierade storproduktionsavgiften

2.2 Näringsfrihetsombudsmannen: Med den lösning NO förordar

finns---- inga motiv till en storproduktionsavgift. Såsom framkommer

i utredningen har den ej heller haft avsedd effekt främst på grund av att det finns effektiva tillvägagångssätt att kringgå avgiften och att de företag som ålagts atl betala avgiften har kunnat kompensera sig för denna genom att vältra över kostnaden till nästkommande led i produktionskedjan. Om en progressiv avgift för ökad produktionsvolym skall vara effektiv krävs att denna utgör en högre kostnad än vad vinslen blir av att utnyttja stordriftsfördelar. Ett dylikt syslem är emellertid så kontraproduktivt att det ej är acceptabelt. Dessutom har storproduklionsavgiften visat sig svår att administrera, varför denna avgift under alla förhållanden bör tas bort.

2.5 Lantbruksstyrelsen har ingen erinran mot utredningens förslag under
steg 1. Ett slopande av avgiften i nuläget torde ej medföra någon utbyggnad
av de större företagen med hänsyn till bestämmelserna i den nya djur
skyddslagen. --

2.7 Jordbruksnämndens konsumentdelegation: Storproduktionsreglering
en bör avskaffas främst beroende på att den bidrar till högre konsument
priser och ett mindre rationellt resursutnyttjande. Begränsade möjligheter
lill att identifiera avgiftsskyldiga storproducenter har bidragit till en låg
måluppfyllelse och höjda kostnader för såväl stat som konsumenter och
producenter. 11

2.11 Sveriges lantbruksuniversitet stöder förslaget att avskaffa den särskil- Prop. 1988/89:140

da storproduktionsavgiften. Det kan ej anses vara klarlagt att storproduk- Bilaga 4

tion av ägg i sig ger sådana nackdelar alt man därför upprätthåller en

särbehandling. En dylik särbehandling förekommer inte inom andra delar

av näringslivet. Miljö- och djurskyddshänsyn bör som framhålles av JN

knytas lill åtgärder inom det senare området.

2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligt länsstyrelsens uppfattning bör styrmedel vara så direkta som möjligt. Den nuvarande differentierade produktionsavgiften bör således i första hand ersättas av direkta begränsningar av företagsstorlek i avsikt att stödja familjejordbmket och speciella miljökrav för att uppnå miljömålet.

Eftersom dessa avgifter använts till att finansiera överskottshanteringen och eftersom länsstyrelsen fömtsätter en fortsatt sådan hantering måste en alternativ finansiering ordnas. Länsstyrelsen delar i delta avseende rapportens synpunkter om en generell produktionsavgift. Denna avgift bör dock begränsas lill atl omfatta äggproducenter utanför norrlandslänen. Det är nämligen nödvändigt alt ta viss hänsyn till de regionala skillnaderna i fördelning av produktion och konsumtion. Det kan såväl av regionalpolitiska som beredskapsskäl inte vara rimligt att producenter i Norrland skall bekosta överproduktionen hos de stora producenterna i södra Sverige så länge som produktionen i Norrland understiger konsumtionen.

Om det anses möjligt att införa en generell produktionsavgift kombine
rad med direkta storleksbegränsningar bör avgiften differentieras kraftiga
re så att den verkligen får den avsedda effekten .

2.19 Svenska lantägg AB genom Grossistförbundel Svensk handel: En

differentierad avgift är i och för sig befogad men då den ej kan administreras på ett tillfredsställande sätt vill vi tillstyrka att den avskaffas. Någon annan form av stöd för produktion i begränsad skala och i avlägsna områden t.ex. Norrland bör införas. Gmndavgiften bör i fortsättningen tas ut i kläckeriledet och belasta samtliga försålda unghöns.

2.21 Kooperativa förbundet instämmer i att den stafflade storproduktionsavgiften tas bort och att den kan ersättas med en enkel odifferentierad avgift. KF är också positivt till förslaget att åtgärder av miljö- och djurskyddsskäl inte bör styras med prisregleringsinslmment utan via miljöskydds- eller djurskyddslagstiftning.

2.23 Lantbrukarnas riksförbund: 1 avsnitt 6.3 konstateras att en ökning av de allra största besättningarna har skett sedan storproduktionsavgiften infördes. Samtidigt ställs frågan "hur utvecklingen hade varit om inte storproduktionsregleringen existerat". Längre fram i samma avsnitt dras slutsatsen att produktionsstmklurens utveckling inte med säkerhet har samband med avgiftssystemets utformning. Argumentationen är här oklar. Del är naturiigtvis svårt att reda ut orsakssambanden när ett investeringsförbud samtidigt har gäUt. Med de stordriftsfördelar som finns inom äggproduktionen skulle andelen stora företag sannolikt ha varit större utan dessa styråtgärder.

---- Med en odifferentierad produktionsavgift kommer belastningen

på mindre och medelstora producenter att öka relativt sett och leda lill försämrad lönsamhet och utslagning för dessa kategorier.

2.25 Svenska lantarbetareförbundet: Differentierade produktionsavgifler

bör upphöra och i fortsättningen vara lika avgift för alla kläckta hönor. 12

2.28 Svensk fjäderfäskötsel har på denna punkt inga erinringar mot Prop. 1988/89: 140 nämndens förslag eller de överväganden som görs beträffande konsekven- Bilaga 4 serna av storproduktionsavgifternas ersättande med en likformig avgift. 1 den mån kostnader därmed i otillbörlig grad skulle komma att övervältras på mindre producenter och/eller till avsevärt förfång drabba Norrlandslänen, torde emellertid böra göras till föremål för närmare utredning.

3 Steg 2 och steg 3 — Begränsning av överskottsfinansieringen resp. enbart gränsskydd

3.1 Kommerskollegium: En viktig målsättning bör enligt kollegiets mening
vara att ta bort incitamenten för den nuvarande överskottsproduklionen
av ägg i Sverige. Detta mot bakgrund av de betydande extrakostnader som
denna, lill följd av jordbruksregleringens utformning, medför för de svens
ka konsumenterna. Kollegiet förordar mot denna bakgmnd, en

avreglering i enlighet med steg 3 i jordbmksnämndens rapport, vilket bl. a. skulle innebära ett avskaffande av nuvarande exportstöd. Kollegiet vill dock i sammanhanget understryka att en avreglering på området bör genomföras under en övergångstid som ger producenterna rimlig tid atl anpassa sig till de nya fömtsättningar som därvid kommer all gälla.

------ Enligt kollegiets mening är, bl. a. att döma av överskottsproduk
tionens omfattning, det svenska gränsskyddet för ägg för närvarande högt.
Det bör därför prövas humvida nuvarande gränsskydd kan sänkas. Gräns
skyddet bör till sin form även fortsättningsvis utgöras av en rörlig avgift.

Med hänsyn till att enbart ett fåtal länder är tillåtna för import lill Sverige synes det tveksamt om, i ett läge där den svenska marknadsregleringen för ägg avvecklas, tillräckliga leveranser av importägg kommer alt kunna erhållas för att täcka en konsumtion av nuvarande omfattning. En följd kan bli kraftiga prisvariationer med bl.a. säsongmässigt höga priser. Frågan aktualiseras då humvida det är möjligt att — utan otillbörliga risker för att till Sverige sprida Newcastlesjukan — bredda importmöjligheterna, exempelvis genom att tillåta import från vissa (osmittade) regioner inom de länder som har Newcastlesjukan. Även andra förfaranden kan eventuellt komma i fråga. Någon närmare prövning av de risker och komplikationer som aktualiseras i ett sådant sammanhang har inte gjorts. För alt få en närmare uppfattning härom torde synpunkter i frågan behöva inhämtas från fackmyndigheterna i dessa frågor (lantbmksstyrelsen och statens veterinärmedicinska anstalt).

3.2 Näringsfrihetsombudsmannen anser- alt överskottsfinansi
eringen bör tas bort. Däremot kan del synas försvarligt att behålla ett
rörligt gränsskydd, så länge världsmarknaden ej är avreglerad. Därutöver
synes ett gränsskydd möjligen vara försvarligt under en övergångstid med
hänsyn till att näringen kan behöva en mjukare övergång till friare förhål
landen. --- NO förordar mot denna bakgmnd steg 3 med den reserva
tionen att även gränsskyddet på sikt avvecklas.

Enligt NO:s uppfattning lär man inte kunna komma till rätta med
överskottsproblematiken förrän man avregleral så mycket att den enskilde
äggproducenten känner av tydliga signaler från marknaden i form av
prisändringar. Överskottsfinansieringen i förening med gränsskyddet har
medfört att marknaden inte givit tillräckligt tydliga signaler.

3.3 Statens pris- och konkurrensverk anser att JN:s slutsatser i stort är

riktiga sett ur en statisk teoretisk synvinkel. Om man för analysen väljer 13

ett mer dynamiskt angreppssätt och även värderar motverkande faktorer Prop. 1988/89: 140 blir resultaten inte lika givna. Exempel på sådana faktorer som talar för en Bilaga 4 fortsatt svensk äggproduktion även vid en mer eller mindre total avreglering är all det redan i dag finns konsumenter som är beredda alt betala ett betydligt högre pris för t.ex. sprätlägg trots att det inte finns någon objektivt fastställbar skillnad i smak utan endast en skillnad i produktionsme-' tod. Det är inte osannolikt att många konsumenter skulle vara beredda att betala ett högre pris för svenska ägg med kvaliteter som färskhet, "gladare" höns etc.

Även på utbudssidan finns faktorer som har stor betydelse för möjligheten till importkonkurrens. I JN:s analys saknas en genomgång av möjligheterna till en ökad import av ägg i tillräcklig omfattning för att möta en ökad svensk efterfrågan.

3.4 Konsumenrverket ställer sig positivt till de av utredningen föreslagna stegen I, 2och 3.

3.5 Lantbruksstyrelsen: Avsikten med skisserade förändringar under steg 2 är att i ökad utsträckning styra marknadsbalansen med gränsskyddet och priset. Lantbruksstyrelsen instämmer i all priset måste få tillåtas spela en större roll i hanteringen av överskottsproduktionen eftersom det är det enda effektiva medlet (om man inte vill ha en fullständig produktionsreglering med de nackdelar det medför).

Föreskrifterna till den nya djurskyddslagen kommer däremot att

medföra en sådan minskning av värphönsbeståndet att överskottsproblemen löses, åtminstone temporärt. Om därefter nya tendenser till över-skottsproduklion visar sig är det värdefullt om priset i högre grad än hittills kan användas för att bibehålla marknadsbalansen. Långsiktigt torde detta vara det bästa även för producenterna som därigenom får "rätt signal" och undviker felinvesteringar.

---- Lantbruksstyrelsen finner att steg 3------ kan leda till såväl

starkt försämrad lönsamhet i näringen som otillräcklig självförsörjning på ägg inom landet. Steget har även negativa konsekvenser ur regionalpolitisk synpunkt och kommer atl gynna de marknadsmässigt bäst belägna företagen.

3.7 Jordbruksnämndens konsumentdelegation förordar en mark
nadsprissättning med införselavgifter eller annal gränsskydd, enligt steg
tre. Den marknadsbalans som ges av de nya föreskrifterna om utrymme
för värphöns ger naturliga förutsättningar för en sådan övergång. Bortta
gandet av finansiering till överskottshantering bör således ske i fas med all
den nya djurskyddslagen börjar tillämpas.

3.9 Statskontoret: Jordbruksnämndens genomgång av konsekvenser ay äggregleringen och ett avskaffande av densamma visar atl de marknadsreglerande åtgärder som vidtagits endast haft effekt på kort sikt och att regleringarna fött nya regleringar. Kontroll av efterievnad och administration av regleringssystemet är resurskrävande och man kan ifrågasätta om systemet kan skötas korrekt.

---- Åtminstone steg I —3 i avregleringen enligt jordbruksnämndens

förslag bör genomföras.

3.11 Sveriges lantbruksuniversitet: Den nya djurskyddslagen kommer, un
der förutsättning att de förslag som nu behandlas inom lantbruksstyrelsen
accepteras, mycket snart att begränsa antalet platser för värphöns genom 14

att beläggningen av burarna minskas från 4 till 3 hönor. Dessa nya belägg- Prop. 1988/89:140 ningsföreskrifter kommer sannolikt att gälla från hösten 1989 och får fullt Bilaga 4 genomslag i produktinen i början av 1991. Följden härav blir en väsentlig minskning av produktionen. Nyinvestering i burhållningssystem är mindre sannolik. Andra system är under utveckling men osäkerheten om dessa är ännu alltför stor för atl stimulera till omfattande investeringar. Interna marknadsregleringar i jordbruket är svåra att motivera urprincipidl synpunkt och de tenderar att skapa överskott. Avveckling av dessa medför dock omställningsproblem för producentema, i synnerhet om överproduktionen är stor. En samordning av avvecklingsåtgärder med exempelvis åtgärder på djurmiljöområdet, som förväntas ge en produktionsminskning, bör därför eftersträvas.

3.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget om att minska antalet hönor
per bur från fyra till tre kommer troligen att ta bort eller i vart fall minska
överskottet.--

Att helt slopa möjligheterna till finansieringen av överskottet skulle
enligt länsstyrelsens uppfattning slå hårdast mot de mindre produ
centerna och de mindre packerierna och således vara ytterst negativt för
Jämtlands län och Norrland i övrigt.

---- Jordbruksnämndens analys ger- inget klart svar på vad

som kommer att hända om överskottsfinansieringen tas bort varför länsstyrelsen avstyrker att steg 3 genomförs. Länsstyrelsen anser dock att någon form av inskränkning av Svensk ägghandels möjligheter lill överskottsfinansiering bör göras. Inskränkningens utformning och storlek bör emellertid studeras vidare och på nytt remitteras innan beslul fattas.

3.19 Svenska lantägg AB genom Grossistförbundet Svensk handel:

Regleringar av nuvarande form måste finnas kvar då säsongvisa överskott
kan förekomma trots att den totala produktionen per regleringsår kan ligga
under självförsörjningsbehovet.----

3.21 Kooperativa förbundet: Steg 2 bedömer KF som en övergångsform till
steg 3. Det enda skydd som staten ställer till förfogande är gränsskyddet i
steg 3. Branschen får själv ombesörja eventuell export av överskottspro
duktionen, KF är tilltalat av förslagen i steg 3 enär graden av marknads
ekonomi är stor. KF vill dock hänvisa till vad som anförts beträf
fande synkronisering med åtgärder inom jordbruksprisregleringens övriga
avsnitt.

3.23 Lantbrukarnas riksförbund: Med den låga efterfrågedastici-

tet som gäller för baslivsmedel, inte minst ägg, utgör marknadsregleringen ett nödvändigt skyddsnät för de drastiska prisfall som annars skulle bli följden om överskott måste avsättas direkt på den inhemska marknaden.

En begränsning av regleringsföreningens möjligheter till marknadsreglerande åtgärder kommer dels alt leda till större prisvariationer, dels till en sänkt genomsnittlig prisnivå. Effektens storlek avgörs av vilken ekonomisk eller volymmässig begränsning som fastställs.

Om man önskar åstadkomma en ökad marknadsanpassning i socialt acceptabla former krävs även fortsättningsvis en prissättning med koppling till jordbrukets produktionskostnader och inkomstutveckling, vilket i sin tur kräver ett system med mittpris och prisgränser. Detta är en avgörande jordbmkspolitisk fråga.

Av kommentarerna--- framgår varför möjligheterna alt vidta

marknadsreglerande åtgärder är nödvändiga. Ett borttagande av mark- 15

2 Riksdagen 1988/89. 1 .saml Nr 140. Bilagedel

nadsregleringen skulle medföra drastiskt ökade prisrörelser. Möjligheterna Prop. 1988/89: 140 att avsätta ens säsongmässiga överskott på den inhemska marknaden Bilaga 4 måste betraktas som ytterst begränsade. Produktionen skulle därmed tvingas ned under självförsörjningsnivån, eftersom förutsättningar saknas för marknadsreglerande åtgärder utan statlig medverkan.

---- En viss sänkning av konsumentpriset är trolig, men det finns i

praktiken inte grund för att göra antaganden om någon "automatik".

3.25 Svenska lantarbetarefiirbundet: Att en kortsiktig administrativ prisstyrning skulle kunna påverka produktionens storlek, tror vi inte på. Nuvarande system med prisgränser bör finnas kvar, eventuellt med större spännvidd. Prisgränserna fastställs vid förhandlingar. Det innebär atl såväl sänkning som höjning av gränserna kan ske. En sådan prisstyrning minskar behovet av marknadsreglerande åtgärder.

3.28 Svensk fjäderfäskötsel instämmer i stort i vad nämnden anfört om de
konsekvenser den upptagit till diskussion.

Nämnden synes enligt föreningens uppfattning överskatta effekterna av
en prispress och de signaler lill produktionsminskning som en sådan skulle
ge.----

---- Under alla omständigheter kommer i en produktion som står

under en stark prispress äggkvaliteten alt sjunka, medan däremot priset till konsument med stor sannolikhet och enligt all erfarenhet kommer att förbli opåverkad.

3.24 Sveriges livsmedelsindustriförbund förordar en avreglering i

enlighet med steg 3 i nämndens utredning, dvs. ett avskaffande av den
nuvarande marknadsregleringen, men ett bibehållande av ett gränsskydd
på området.---

4 Steg 4 och steg 5 — Borttagande av gränsskydd men foder till VM-pris resp. total avreglering

4.4 Konsumentverket: Steg4 och steg5 är enligt verkets mening omöjliga att ta ställning rill.

4.5 Lantbruksstyrelsen bedömer steg 4 och 5 som helt oacceptabla med hänsyn dels till de förväntade ekonomiska konsekvenserna för företagarna, dels det sannolikt mycket stora importbehovet för ägg.---------------------------

4.7 Jordbruksnämndens konsumentdelegation: Steg fyra och fem förhindras av att världsmarknadsläget för närvarande präglas av överskott, låga internationella priser och protektionism. Ett ensidigt svenskt borttagande av gränsskyddet, som innebär att en stor del av de svenska äggproducenterna slås ut, kan på sikt bli ofördelaktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

4.9 Statskontoret:-- När det gäller borttagande av gränsskydd bör

detta ske i samma mån som omvärlden vidtar sådana åtgärder. Vidare bör
arbetet i den parlamentariska arbetsgruppen inom jordbruksdepartemen
tet avvaktas för att få underiag för en samlad avveckling av regleringar
inom jordbruksnäringen. 16

4.12 Statens veterinärmedicinska anstalt har i första hand givit synpunk- Prop. 1988/89:140 ter på smittskyddsaspekten och livsmedelshygienen vid en situation med Bilaga 4 ökad import (steg 3 —4). Under de senaste åren har salmonella i ägg blivit elt stort livsmeddshy-

gieniskt problem i många länder.- Det är i dag svårt att veta hur

situationen utvecklas, men om många länder får problem med att garantera att de producerar salmondlafria ägg, kan det bli svårt att hitta godtagbara importörer. Kan däremot svenska äggproducenter garantera salmondlafria ägg kan det bli aktuellt med export.

4.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län delar jordbmksnämndens uppfattning
om att det inte är möjligt att ta bort gränsskyddet och samtidigt behålla en
svensk äggproduktion av nämnvärd omfattning.

4.18 Föreningen foder och spannmål: 1 fråga om borttagandet av

gränsskyddet vill föreningen- betona vikten av att en sådan inte

görs ensidigt utan föregås av internationella överenskommelser om en global avveckling.

4.19 Svenska lantägg AB genom Grossistförbundet Svensk handel: Steg
3 — 5 betraktar vi som orealistiska och avstår därför från närmare kom
mentarer. Dessa steg skulle leda till betydande problem för såväl konsu
menter som producenter och medföra betydande negativa effekter ur
samhällsekonomisk synpunkt. Sverige kan inte ensidigt avveckla regle
ringssystemet i snabbare takt än omvärlden. Hänsyn måste också tas till
att den svenska äggproduktionen belastas av extra kostnader för miljöåt
gärder m.m.

4.21 Kooperativa förbundet: Steg 4 och 5 anser KF inte är möjliga att genomföra så länge andra länder genom gränsskydd stödjer sin jordbmksproduktion.

4.23 Lantbrukarnas riksförbund: Dessa alternativ måste betraktas

som orealistiska under överskådlig tid. Som framgår av kommentarerna
till de tidigare stegen i en tänkt avreglering är bibehållande av gränsskydd
och möjligheter till marknadsreglering fömtsättningar för en fortsatt in
hemsk äggproduktion.-

4.25 Svenska lantarbetareförbundet: Del är viktigt att ett gränsskydd finns kvar för att säkra en inhemsk produktion och vid fastställande av nivån på detsamma bör man taga hänsyn till produktionskostnaderna inom landet. En strävan måste vara att likrikta export- och importskydd med övriga länder, framför allt inom EG. I detta sammanhang måste hänsyn tagas till våra krav på djurskydd samt foderpriser.

4.28 Svensk ijäderfäskötsel: Nämnden tar lätt på frågan om even
tuellt uppkommande importbehov. Det bör i det sammanhanget påpekas
att också frånvaron i vårt land av Newcastlesjukan liksom av behovet att
vaccinera mot denna och ett flertal andra vimssjukdomar utgör en viktig
del i orsakerna till Sveriges i förhållande till omvärldens höga äggkvalitet.
Äggimport medförande risker för införande i landet av dessa sjukdomar
kommer därmed att utgöra ytteriigare ett hot mot äggkvaliteten. Icke
heller är vaccination någon garanti för en opåverkad äggkvalitet. Samma
risker för konsumenterna med ett mer eller mindre konstant importbehov

utgör de nu på många håll utomlands förekommande synnerligen allvarli- Prop. 1988/89:140
ga salmonellainfektionerna. Bilaga 4

5 Kvalitetskontroll och kvalitetsbetalning av ägg — uppräkning av bidragen

5.1 Kommerskollegium delar den uppfattning som kommer till uttryck i
målsättningen om att livsmedel bör hålla en hög kvalitet. Inom ramen för
målsättningen om en så långtgående avreglering som möjligt är det dock
enligt kollegiets mening inte orimligt att näringen själv svarar för den
kvalitetsmärkning och kvalitetskontroll som kan anses vara erforderlig på
detta område. —

I anslutning lill märkningsfrågan vill kollegiet erinra om alt runmärkningen har sitt ursprung i de föreskrifter om kvalitetskontroll som infördes på 1930-talet och som då endast avsåg exportägg. Märkningsbestämmelserna för exportägg gäller för övrigt alltjämt (se SFS 1958:528). Kollegiet vill för sin del ifrågasätta nödvändigheten av bestämmelser om obligatorisk märkning vad gäller exportägg (inget hindrar dock en fortsatt sådan märkning på frivillig väg) och föreslår därför att en omprövning görs av dessa bestämmelsers fortsatia giltighet.

5.2 Näringsfrihetsombudsmannen: I ett yttrande över betänkandet

(SOU l986:25)"Kontroll av livsmedel" anförde NO att det är svårt att
förslå varför det skall finnas ett organ med myndighetsliknande uppgifter
som kontrollerar atl ägg har en hög och jämn kvalitet. Näringen bör vara
fullt kapabel att på egen hand tillse att ägg håller en kvalitet som passar de
svenska konsumenterna och duger för eventuell export.

5.3 Statens pris- och konkurrensverk: SPK menar------ att

kvalitetskontroll kan vara frivillig och genomföras ulan statlig reglering.
Kostnaden för en kvalitetsmärkning bör bäras av de konsumenter som
efterfrågar och upplever en sådan som värdefull.

5.4 Konsumentverket: Vad gäller kvalitetskontrollen för ägg har verket i sill remissyttrande över utredningen Betalning för bra matkvalitet framfört att det är tveksamt om själva kontrollen och den tillhörande märkningen är anpassade till konsumentbehovel.

5.5 Lantbruksstyrelsen instämmer i utredningens förslag.

5.6 Statens livsmedelsverk tillstyrker------ jordbruksnämndens förslag

till kvalitetsstöd.

5.7 Jordbruksnämndens konsumentdelegations principiella inställning är
att näringen själv bör ansvara för att kvaliteten på produkterna upprätt
hålls. ---- KD skulle emellertid kunna acceptera att packeribidragen

tills vidare kvarstår enligt JN:s förslag, under fömtsättningen att bidraget finansieras med medel som i vilket fall som helst hade tillförts producenterna.

5.11 Sveriges lantbruksuniversitet delar JN:s synpunkter all god produktkvalitet skall främjas. Den föreslagna avvecklingen av nuvarande burhållningssystem medför i ett övergångsskede vissa risker för sämre

äggkvalitet i avvaktan på att fullgoda alternativ kan utvecklas. I ett sådant Prop. 1988/89:140
läge kan en särskild stimulans till hög produktkvalitet vara motiverad. Bilaga 4

5.12 Statens veterinärmedicinska anstalt: Ur livsmedelshygienisk synpunkt är det viktigt atl ha en kvalitetskontroll med genomlysning av ägg.

När den nya djurskyddslagens intentioner förverkligas och hönsen får tillgång till ströbädd och värpreden kan golvägg bli ett problem som behöver uppmärksammas.

Ägg som ligger i smutsigt golvströ skadas lätt och kan lätt bli invaderade av bakterier. En liten risk finns också att spolmask kan inkorporeras i ägg från golvhöns.

SVA anser därför att en kvalitetskontroll bör utvidgas ur livsmedelshygienisk synpunkt.

5.19 Svenska lantägg AB genom Grossistforbundet Svensk handel: Beträf
fande kvalitetsstöd anser vi det vara angeläget att detta förstärks.

KMÄ-kontrollen bör utvidgas att även omfatta egenskaper som smak, luft, färg samt foderråvarornas inverkan på äggkvaliteten. Kvalitetsbidragen till packerierna bör höjas för att återställas till gällande penningvärde. Därigenom erhålles nödvändig stimulans för utökat kvalitetsarbete vars resultat direkt kommer konsumenterna till del.

5.21 Kooperativa förbundet delar utredningens förslag att packeribidraget bör behållas och räknas upp för att bevara och helst höja kvaliteten på ägg.

5.23 Lantbrukarnas riksförbund: Det behöver knappast påpekas att kvalitetskontrollens betydelse skulle bli än större i en situation med ökad

import.---- En avsevärd utökning av kvalitets- och sanitärkontrollen

skulle därmed vara absolut nödvändig.

5.25 Svenska lantarbetareförbundet: En god kvalitet är angelägen på alla ägg. Ett införande av obligatorisk kvalitetskontroll av alla ägg som går genom handeln bör ske. Ekonomiska ersättningar för kvalitetskontrollen bör ökas för att få en större genomslagskraft. Kostnaderna för kontrollen skall även fortsättningsvis bäras av näringen.

5.28 Svensk fjäderfäskötsel delar nämndens synpunkter och förslag be
träffande kvalitetskontroll.

Föreningen anser-- mycket tala för en övergång till en obligatorisk

kvalitetskontroll av ägg lika väl som av alla andra livsmedel av animaliskt urspmng. Därvid skulle det direkta kvalitelsbidraget kunna slopas och administrationen av kontroUarbete även i övrigt förbilligas.

5.29 Sveriges livsmedelsindustriförbund anser all packeribidraget,

som finansieras av produktionsavgifter och införselavgiftsmedel, i syfte att

förbättra äggkvaliteten, bör avskaffas. Liksom i andra näringar

ankommer det här på de enskilda äggproducenterna och packeriföretagen att ansvara för att kvaliteten på produkterna upprätthålls. Om konsumenterna efterfrågar en kvalitetsmärkning av ägg bör kostnaden för denna avspeglas i priset.

Statens jordbruksnämnds utredning Bättre pp. 1988/89:140

matpotatiskvalitet — förslagsdel Bt\&ga 5

16 Förslag

Med utgångspunkt i utvärderingen lägger nämnden fram följande slutsatser och förslag.

16.1 Behovet av ett samhällsstött kvalitetsarbete

Uppbyggnaden av det nuvarande systemet för kvalitetsdeklaration och kontroll har skett därför att den saluförda matpotalisen tidigare tidvis har varit av så dålig kvalitet att del har ansetts nödvändigt att samhället försökte förbättra förhållandena.

Det är allmänt erkänt att matpotatisens kvalitet har förbättrats betydligt. Fortfarande förekommer dock tidvis en betydande kritik mot kvaliteten på potatisen i butikerna.

Potatisen är ett av de viktigaste baslivsmedlen. Samtidigt utgör matpotatisen en ömtålig färskvara som lätt tar skada vid en felaktig behandling eller förvaring.

Flertalet övriga livsmedel från jordbruket är föremål för en kvalitetsbetalning som stöds av jordbmksprisregleringen.

Tidigare utredare har inte ansett atl samhällets stöd av kvalitetsarbetet på matpotatisområdet bör avvecklas.

Av de myndigheter och organisationer som har yttrat sig över livsmedelskontrollutredningens betänkande är det endast två som har framfört att ell samhällsstött kvalitetsarbete inte behövs på potatisområdet (lantbmksstyrelsen och näringsfrihelsombudsmannen). Alla andra instanser har förordat alt samhällets kvalitetskontroll skall fortsätta.

Jordbruksprisregleringen för matpotatis är för närvarande inte så utformad att bra kvalitet kan premieras med stöd av regleringen.

Jordbmksnämnden anser därför att det nuvarande deklarations- och kontrollsystemet i princip bör bibehållas. Vissa förändringar bör dock genomföras.

16.2 Ansvarsförhållande mellan olika myndigheter

Livsmedelskontrollutredningen har föreslagit att ansvaret för allt kvalitetsarbete skall läggas på livsmedelsverket. Utredningen föreslår att Miljö- och hälsoskyddsnämndema skall svara för kontrollen och- att SMAK skall få karaktären av serviceorgan för handeln och MHN med JN som tillsynsmyndighet.

Utredningens förslag att SLV skall ha ansvaret för kvalitetsarbetet till
stryks av konsumentverket, SLV, SLU, Kommunförbundet, ICA, SMAK,
länsstyrelserna och kommunerna. Atl ansvaret skall föras till JN förordas
av JN, SPK, Grossistförbundet, KF, LO, LRF samt Livsmedelsarbetare
förbundet. 20

I yttrandena över livsmedelskontrollutredningens förslag anges som skäl Prop. 1988/89; 140 till att lägga ansvaret på JN bl. a. att JN är insatt i och arbetar med frågan Bilaga 5 pris-kvalitet på jordbruksreglerade produkter (SPK). KF anser att utredningens förslag skulle leda till ökad byråkrati och försvåra kontrollarbetet. Ansvaret för kvaliteten på alla jordbruksprodukter bör vara samlat hos JN. Att potatisen främst säljs i obearbetad form gör det logiskt att huvudmannaskapet för kvalitetsarbetet läggs på JN.

LO motiverar sitt ställningstagande med att JN har ansvaret för konsumentmålet i jordbrukspolitiken och att häri ingår att verka för en god kvalitet på jordbruksprodukterna. Liknande motivering framför LRF och Livsmedelsarbetareförbundet.

Flera av de myndigheter som har förordat att SLV får ansvaret för matpotatisens kvalitet framhåller betydelsen av ett enhetligt system och samlat ansvar för alla livsmedel. Ett samlat ansvar och enhetlighet framhålls som viktigt ocksä av dem som förordar JN som huvudmyndighet. Skillnaden i slutsatsen beror sannolikt på alt de som förordar SLV utgår från de lardiga livsmedlen och de som förordar JN utgår från råvarorna från jordbruket. Matpotatis utgör ju både råvara och färdigt livsmedel.

De som förordar JN framhåller att SLV även i fortsättningen bör ha kvar ansvaret för den hygieniska kvaliteten. Man framhåller också behovet av ett ökat samarbete mellan SLV och JN i kvalitetsfrågorna.

1 det konsumentmål som statsmakterna har angivit för jordbruksprisregleringen och som jordbruksnämnden således har ansvaret för ligger att jordbruket skall producera livsmedel av god kvalitet till rimliga priser. Konsumentmålet skall vara ett med inkomstmålet likställt delmål under livsmedelspolitikens huvudmål.

Konsumentmålet innefattar vidare atl konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livsmedel av olika slag och atl livsmedlen skall vara fullgoda från kost- och näringssynpunkt. Olika former av kvalitetspåverkan på livsmedel inom livsmedelskedjans olika led måste också följas med uppmärksamhet. En viktig del i jordbruksprisregleringen är således att påverka kvaliteten hos produkterna från jordbruket. Kvalitets-betalningen är för de flesta jordbruksprodukter en integrerad del av jordbrukspolitiken.

Kvalitetsbelalningen inom jordbruksprisregleringen syftar i första hand till att styra produktionen i jordbruket så att livsmedlen därifrån fåren god kvalitet med utgångspunkt i konsumenternas värderingar. Den syftar också till all påverka avelsarbete och växtförädling så atl djuregenskaper och växtegenskaper värderas enligt konsumenternas önskemål.

Sammansättning, smak och egenskaper hos de livsmedel som kommer från jordbruket bestäms i hög grad i de led som styrs genom prissättningen (jordbruksproduktion och i viss mån förädling).

En mycket stor del av livsmedlen från jordbruket konsumeras i mer eller mindre oförändrad form. Detta gäller t.ex. mjölk, kött och fläsk, ägg och potatis.

För att jordbruksnämnden skall kunna driva kvalitetsarbetet inom jordbruksproduktionen effektivt är det viktigt atl nämnden får ha kvar det

ansvar som den nu har för kvalitetsbelalningen på övriga jordbrukspro- Prop. 1988/89; 140
dukter. Bilaga 5

Matpolatis är en färskvara som i huvudsak konsumeras i den form den kommer fram i jordbruket. Det är då särskilt viktigt atl det finns ett klart samband mellan de kvalitetsregler som gäller i detaljhandeln och den kvalitetsbetalning som odlarna får. Det vore inte rationellt om olika myndigheter hade ansvaret för konsumentledet resp. producentledet. Eftersom matpotatisens kvalitet helt bestäms genom växtförädling, produktion och hantering som bäst styrs medelst prissättningen bör ansvaret ligga på JN. De uppgifter rörande kvalitetsdeklaration och kvalitetskontroll inom matpotatisområdet som för närvarande åligger lantbruksstyrelsen bör därför överflyttas till JN.

Livsmedelsverket bör emellertid liksom hittills ha ansvaret för de livs-meddshygieniska frågorna.

Som några remissinstanser framhåller bör fasta samarbetsformer etableras mellan SLV och JN. JN har redan tagit upp överläggningar med livsmedelsverket om olika kvalitetsfrågor.

16.3 Kvalitetsdeklarationen

Enligt nuvarande bestämmelser skall uppgift lämnas om potatisens kvalitetsklass och sortnamn vid saluhållande till konsument (förbrukare) av annan än odlare. Genom att odlarna har undantagits från uppgiftsskyldigheten har i praktiken all handel utanför butikerna blivit befriad från skyldigheten att upplysa kunderna om den saluförda potatisens kvalitet. Denna begränsning i uppgiftsskyldigheten har enligt handeln medverkat till en snedvridning av konkurrensen. Sett ur konsumentsynpunkt är det inte bra att konsumenten själv får la hela ansvaret för kvaliteten när han eller hon köper potatis på annat sätt än i butik. Det torde vara så att den som odlar eller handlar med potatis regelbundet har betydligt större förutsättningar att bedöma kvaliteten än den enskilde konsumenten. Enligt livsmedelslagen är det den som försl saluför ett livsmedel som skall ansvara för kvaliteten.

Jordbruksnämnden anser att såväl kraven på konkurrensneutralitet som kraven på alt konsumenterna skall få information om kvaliteten på de livsmedel som de köper talar för att deklarationsplikten bör utökas till att omfatta även odlarnas försäljning till konsument, t.ex. torghandel, gårdsbutik och liknande. Självplockning och liknande försäljning på odlingsplatsen bör dock undantas från deklarationsskyldigheten.

Kvalitetsuppgifterna skall enligt nuvarande bestämmelser lämnas på förpackningen om vikten är högst 25 kg. I annat fall får uppgifterna lämnas på märksedel, fraktsedel, faktura eller liknande. Vid saluhållande av oförpackad vara i detaljhandeln skall uppgifterna lämnas på anslag intill varan.

Märkningskravet är mera omfattande för förpackad vara än för vara i
lösvikt. Detta kan vara befogat. JN anser emellertid att märkningskraven
vid saluhållande av potatis i lösvikt bör utökas. Således bör anslaget vid
lösviktsvara förutom uppgift om kvalitetsklass och sortnamn även inne- 22

hålla uppgift om leverantörens namn och hemort, leveransdag samt anvis- Prop. 1988/89: 140
ning om hur potatisen skall förvaras. Bilaga 5

För närvarande får potatis av kvalitet Prima och Extra Prima inte saluhållas i lösvikt annat än i automat. JN anser att denna begränsning bör upphävas.

Jordbruksnämnden föreslår att uppgiften om sortnamn inte skall vara obligatorisk. Den som inte vill uppge sortnamn bör i stället ange sortspecifika egenskaper, däribland kokegenskaper.

Potatis som uppges ha särskilt bra kvalitet måste enligt nuvarande bestämmelser vara SMAK-märkt. SMAK-märket får användas endast av dem som är anslutna till SMAK. JN anser att kravet på medlemskap i SMAK bör upphöra. Det bör räcka med en anmälan till SMAK för att märket skall få användas. SMAK bör dra in rätten att använda märket endast för den som inte uppfyller kraven på märkning av potatisen.

16.4 Kvalitetsklassificeringen

För närvarande finns följande klasser: Extra Prima Prima Ordinär Oklassificerad

JN anser atl kvalitetsskillnaderna skulle bli klarare för konsumenterna om antalet klasser minskade. Dessutom är del förvirrande för konsumenterna att det vid sidan om de tre definierade kvalitetsklasserna finns en klass som kan innehålla vilken kvalitet som helst. Denna ordning har försvårat profiliering av kvaliteten i handeln avsevärt.

JN föreslår att klassen Oklassificerad tas bort. Huvudparten av den matpotatis som nu säljs oklassificerad håller kvalitet Ordinär eller högre. De enstaka kontroller som har gjorts på den oklassificerade potatisen tyder på att ca 35 % av denna inte håller kvalitet Ordinär. Med ledning härav och andelen oklassificerad potatis på marknaden kan uppskattas att totalt 20000 ton av den nu saluförda potatisen är av lägre kvalitet än Ordinär. Uppskattningen är mycket osäker. Merparten av denna potatis torde genom bortsortering av grönfärgade knölar, knölar med rötskador eller starka mekaniska skador o. dyl. kunna fås upp i kvalitetsklass Ordinär.

Potatis som är illasmakande, starkt blötkokande eller starkt uppblandad med knölar som är otjänliga till människoföda bör inte få saluföras.

Kravet på att all saluförd matpotatis skall vara av minst kvalitet Ordinär kan normalår inte väntas medföra några problem med undanförsel av underkänd matpotatis. Dock kan kvantiteten underkänd potatis vissa år öka starkt. Den underkända potatisen bör i möjligaste mån användas till foder. Det kan vara lämpligt att användningen till foder stimuleras genom information och i vissa fall organisatoriska åtgärder. Sådana åtgärder har regleringsföreningen SPl tidigare genomfört vid vissa tillfällen. Behovet och arten av åtgärder bör SPl få avgöra från fall till fall.

Endast en mycket begränsad kvantitet Extra Prima har saluförts åriigen 23

hittills. JN anser att klassen kan avskaffas i den obligatoriska klassifice- Prop. 1988/89:140

ringen. Denna skulle då komma all omfatta endast klasserna Ordinär och Bilaga 5

Prima.

Det finns för närvarande intresse hos företagen inom potatishandeln att profilera sig genom att sälja potatis av hög kvalitet. Jordbmksnämnden ser detta som positivt och föreslår att företagen skall få definiera och saluföra egna kvaliteter som håller minst kvalitet Prima. Specifikation av dessa kvaliteter bör i förväg lämnas till kontrollorganet som bör göra stickprovskontroller för att se att varan håller angiven kvalitet.

Det som kan göra en ordning där företagen får definiera och saluföra egna kvaliteter positivt för konsumenterna är dels att kvalitetsansvaret knyts tydligare till företagen, dels att systemet kan åstadkomma en kvalitetskonkurrens mellan företagen på marknaden. Samtidigt blir det emellertid svårare för konsumenterna att särskilja de olika kvaliteterna eftersom skillnaderna ibland kan komma att bli små.

Eftersom företagen skall kunna använda sina speciella kvaliteter som konkurrensmedel bör de få hålla specifikationen hemlig för konkurrenterna. Denna bör därför inte lämnas ut till SMAK:s styrelse.

16.5 Inriktningen av kvalitetsarbetet

De nuvarande reglerna för värdering av kvalitetsfel som tillämpas av SMAK bör ses över. Det bör ankomma på jordbmksnämnden all göra denna översyn i samråd med SLV och SMAK.

Insatsema för att främja en bättre kvalitet hos matpotatisen bör i första hand inriktas mot att minska förekomsten av de mest besvärande kvalitetsdefekterna. De defekter som insatserna främst bör riktas mot är:

starka mekaniska skador

svaga mekaniska skador inkl. stötskador (stötblått)

rötor och grönfärgning

För att få ned förekomsten av ovanstående defekter bör särskilda rådgivnings- och informationsinsatser genomföras. Efter ansökan av JN har statsmakterna anslagit 1 milj. kr. för sådana insatser. Informationsarbetet har påbörjats.

Rådgivnings- och informationsinsatserna bör koncentreras till de moment som enligt gjorda undersökningar orsakar större delen av skadorna. Som framgått av en undersökning som JTI har gjort på uppdrag av SMAK är det tre led som förorsakar huvudparten av skadorna. När det gäller starka skador är de följande: (Först står det led som förorsakar mest skador sedan det led som förorsakar näst mest osv.)

sortering

paketering

upptagning

Motsvarande för svaga skador är: upptagning

sortering 24

paketering

Parallellt med rådgivnings-och informationsinsatserna bör också värde- Prop. 1988/89:140 ringen av de aktuella skadorna vid kvalitetsanalyserna skärpas. Skadorna Bilaga 5 bör ge större utslag i fdenhetsbelaslningen är hittills. Ett steg har redan tagits genom att andelen svaga skador fr. o. m. hösten 1987 har tagits med bland de skador som påverkar fdenhetssumman.

I övrigt vill JN framhålla ytterligare ett antal åtgärder som är viktiga för att förbättra polatiskvaliteten i konsumentledet.

— Kvalitetsmärkningen bör avse kvaliteten vid den tidpunkt då konsu
menten köper varan. Matpotatisen bör därför vid packningen eller mot
svarande hålla högre kvalitet än en nedre kvalitetsgräns som kvalitets
märkningen avser.

Potatisen sköts ofta inte lika bra i butikerna som andra färskvaror. Det är inte ovanligt att potatisen ligger i mmstemperatur i butikema flera veckor innan den köps av konsument. Risken är då stor att kvaliteten försämras drastiskt. För att lasta uppmärksamheten på liggtiden i butik och underlätta för konsumenterna att reagera på för långa liggtider bör packnings- resp. leveransdatum anges med stora tydliga siffror och placeras på sådan plats att det är lätt att se för konsumenterna. Jordbmksnämnden föreslår också att potatisen dessutom skall märkas med "bäst före" datum. Detta datum skall ange den tidpunkt intill vilken märkkvaliteten garanteras.

—Uppgift bör alltid lämnas om storleken på potatis som är förpackad i påsar eller motsvarande. I lös vikt bör få saluhållas även potatis som inte är storlekssorterad. Detta bör då anges på anslagen intill varan.

—Slutligen bör påpekas betydelsen av att man med tillräcklig intensitet bevakar och kontrollerar att märkningsföreskrifter m. m. för matpolatis följs ute i handelsledet mot konsument och att felaktigheter beivras.

16.6 Informationsverksamheten

SMAK bedriver årligen information för ca 1,4 milj. kr. Verksamheten har under senare år riklats till främst skolor, storkök, handel och förpackare. Viss information har även riktats lill odlarna. Avsikten med informationen är att öka kunskaperna om potatisen, dess egenskaper, sjukdomar och fel, näringsvärde, hantering och tillagning m.m. Avsikten är primärt inte att öka konsumtionen utan att förbättra tillvaratagandet av matpotatisen.

Eftersom matpotatisen är en viktig basföda vars smak och näringsvärde är starkt beroende av hantering, lagring och tillagning bör SMAK även fortsättningsvis informera om potatis. Härigenom garanteras en objektiv information som inte är påverkad av ovidkommande intressen.

En tillräckligt stor del av de prover som tas ut vid kvalitetskontrollen bör tas ut på sådant sätt att analysresultaten blir representativa för all potatis som säljs till konsument. Analysresultaten från detta material bör årligen sammanställas och offentliggöras så alt utvecklingen av potatiskvaliteten kan följas.

Även övriga analysresultat bör beaktas och analyseras. På så sätt bör ett
värdefullt underlag erhållas för det fortsatta kvalitetsarbetet och för infor
mationen. 25

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1988/89:140

rapporten Bättre matpotatiskvalitet — en översyn ' av kvalitetsarbetet

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd (SPK), konsumentverket, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Sveriges lantbmksuniversitet, skogs- och jordbrukets forskningsråd. Husmodersförbundet hem och samhälle, ICA-förbundet, Konsument-Fomm, Kooperativa förbundet (KF), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Metrobutikerna AB, Samarbetsgruppen för alternativ odling. Svensk matpotatiskontroll (SMAK), Svalöf AB, Svenska kommunförbundet. Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Svenska livsmeddsinstitutet, Sveriges livsmedelshandlareförbund (SSLF), Sveriges potatishandlares riksförbund och Sveriges potatisodlares riksförbund (SPOR).

Centralorganisationen SACO/SR och Landsorganisationen i Sverige har avstått från att yttra sig.

1 Allmän bakgrund

1.1 Socialstyrelsen: Potatisen är ett viktigt livsmedel som vi bör öka konsumtionen av. En förutsättning för detta är att konsumenterna har tillgång till potatis av god kvalitet. Det är därför angeläget att jordbruksprisregleringen utformas så att bra kvalitet kan premieras med stöd av regleringen och därmed bidra till bättre kvalitet på matpotatisen.

Slutligen vill socialstyrelsen betona att det är angeläget att kvalitetskontrollen förbättras så att konsumenten kan lita på att potatiskvaliteten är den som märkningen/anslaget anger, samt alt all konsumentinformation och i synnerhet den som bedrivs med statliga medel bör beakta det arbete som bedrivs för bättre kostvanor.

1.3 Konsumentverket:- Enligt verkets mening måste verksamheten

effektiviseras på sådant sätt att kvalitetskontrollen förbättras och potatiskvaliteten höjs. Samtidigt måste kvalitetsansträngningama skärpas i samtliga hanteringsled. Odlare, förpackare och handel måste la ett större ansvar för kontrollen. En noggrann och väl fungerande egenkontroll torde vara en fömtsättning för en hederlig och tillförlitlig kvalitetsmärkning av matpotatis.

Konsumentverket tillstyrker jordbmksnämndens förslag i [avsnitten om] Informationsverksamheten, Finansieringen samt SMAK:s styrelse. Verket vill speciellt peka på betydelsen av att proven vid kvalitetskontrollen tas ut på ell sådant sätt att resultaten blir representativa för all potatis som säljs till konsument samt att resultaten sammanställs och offentliggörs.

1.4 Lantbruksstyrelsen vill- förorda att kvalitetsmärkning och kon
troll förenklas. För att vinna erfarenhet om lämplig ambitionsnivå för
kvalitetskontrollen kan detta ske stegvis. I ett första steg bör nuvarande 27

kvalitetsmärkning göras frivillig. Den ordning som tillämpades före Prop. 1988/89:140
år 1974 kan med vissa modifieringar utgöra modell. Bilaga 6

En frivillig kvalitetsmärkning och kontroll bör i stora drag kunna vara utformad enligt följande: Märkning bör kunna ske i två klasser av förpackad potatis eller potatis som säljs i automat. SMAK-organisationen behålls i lämplig omfattning för kontroll utförd som stickprov eller enligt nuvarande system med utvidgad kontroll (U-kontroll). Kravet på anslutning lill SMAK bör slopas och som jordbruksnämnden föreslagit ersättas med anmälan. För alt vinna konkurrensneutralitet gentemot icke kvalitets-märkt potatis bör kontrollen finansieras på samma sätt som hittills, dvs. med prisregleringsmedel och för U-kontroll till viss del med avgifter. Kraven på märkning med livsmedelsslag, i detta fall "Matpotatis", cir-kavikt och förpackare kan i tillämpliga delar behållas även för icke kvali-tetsmärkt matpotatis.

1.5 Statens livsmedelsverk: — atl ett uppdrag lämnas lill livsmedelsverket och jordbruksnämnden att tillsammans med SMAK utarbeta ett förenklat och förbättrat kvalitetssystem för matpotatis.

1.6 Statens naturvårdsverk: Vid bedömning av kvalité på potatis bör man inte endast räkna in sådana faktorer som mekaniska skador och kokegenskaper. Även sättet på vilket potatisen har odlats betraktas av konsumenter som en kvalitetsaspekt.

Naturvårdsverket anser att utredningen mer ingående borde ha övervägt möjligheten att ange i vilken utsträckning potatisen har behandlats med kemiska bekämpningsmedel vid bedömningen av kvalitén.

1.7 Kemikalieinspektionen: Det är enligt inspektionen angeläget att alla instrument som är möjliga utnyttjas för att få en övergång till potalissorter och odlingsformer som kräver minsta möjliga insats av kemiska medel. Självfallet skall även andra kvalitetsaspekter beaktas.

1.8 Statskontoret: Det arbete som utförs av SMAK är och har varit av stort värde. Enligt vår uppfattning bör detta arbete fortsätta på ungefär samma sätt som tidigare dvs. på frivillig grund. Det må här påpekas att det existerar andra kvalitetsmärkningssystem även de på frivillig gmnd t.ex. KRAV som lar hänsyn lill hur odlingen skett i fråga om användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

1.9 Riksrevisionsverket: Enligt RRV:s bedömning är det framför allt framsteg inom växtförädling och jordbruksteknik som har lett till att kvaliteten på potatis har förbättrats jämfört med den undermåliga kvalitet,

som rådde på 1950-lalet när SMAK-kontrollen infördes. Enligt

RRV:s mening talar bl.a. följande skäl för att regleringen lett till att kvaliteten har försämrats:

1 konsumenterna invaggas i en falsk föreställning om att den klassificerade potatisen är av väsentligt bättre kvalitet än den oklassificerade, trots att den kvalitet som möter konsumenten inte alltid är den som anges på påsarna

2 Producenterna anpassar sig lill reglerna genom att t. ex. blanda högkvalitativ potatis med dålig potatis och sälja hela partiet som ordinär. Ofta lägger man sig då också på gränsen för att klara kraven för ordinär potatis, vilket bidrar till att konsumenten i säljögonblicket får en undermålig kvalitet.

3 Reglerna dämpar intresset att förbättra kvaliteten ytterligare. Handeln 28

skjuter över ansvaret för kvaliteten på SMAK och anser atl man inte Prop. 1988/89:140
behöver göra mer än vad myndigheterna bestämmer. Bilaga 6

4 Mindre än hälften av de som köper förpackad matpotatis brukar kon
trollera kvalitetsklassen och de flesta konsumenter har svårt atl klart

definiera de olika klasserna.- Konsumenterna litar således för

närvarande mera på sina egna kvalitetsbedömningar än på förpackningarnas.

5 Reglerna försvårar möjligheterna att marknadsföra nya sorter.

6 Klassificeringen speglar dåligt nya värderingar hos konsumenterna. Det är svårt att ta ut elt högre pris för prima och extra prima potatis.

7 Försäljningen av SMAK-kontrollerad potatis har minskat.
Utredningens förslag att all potatis skall klassificeras och märkas kom
mer att leda till en betydande kostnadsökning. En ökande andel (för
närvarande ca 20%) av potatis säljs i dag som oklassificerad och för denna
potatis skulle betydande kostnader uppstå för sortering, märkning m. m.
Även SMAK skulle få ökade konlrollkostnader, eftersom ett mycket stort
antal nya leverantörer och butiker skulle omfattas av kontrollkravel. Dessa
är ofta små och geografiskt spridda. Att SMAK, som anges i utredningen,
skulle kunna klara denna kontroll enbart genom omdisponeringar och
rationaliseringar bedömer RRV vara orealistiskt. Det skulle i så fall sanno
likt innebära att kontrollen av stora leverantörer skulle komma att eftersät
tas.

Enligt RRV:s uppfattning är del självfallet önskvärt alt potatis, som konsumenterna bedömer vara dålig, inte kommer ul på marknaden. Om förslaget att all potatis skall klassificeras leder till en ökad kassation eller dylikt innebär detta onekligen en ökad resursförbrukning, dvs. en samhällsekonomisk kostnad. Denna kostnad borde, oavsett om den kommer att belasta konsumenterna eller producenterna, ha beräknats.

Slutligen bedömer RRV att förslaget att — vid sidan av livsmedelsverket — lägga uppgifter inom potatiskontrollen på jordbruksnämnden, sannolikt kommer att leda till ökade kostnader för statsverket.

För att förbättra kvaliteten på potatis anser RRV atl man bör pröva möjligheten all slopa den offentliga klassificeringen och kontrollen av potatis. Företagen bör inom ramen för de generella krav, som finns i livsmedelslagen och marknadsföringslagen, ges samma möjligheter atl marknadsföra högkvalitativ potatis som man nu har i fråga om grönsaker och andra livsmedel. Om en klassificering och kontroll motsvarande den SMAK i dag svarar för behövs, bör denna helt bli en fråga för branschen. Finansiellt stöd från statens sida bör endast ges till forskning och till informationsåtgärder, som syftar till att förbättra konsumenternas kunskaper om potatisens näringsvärde och deras förmåga att själva bedöma potatisens kvalitet.

RRV anser även att prisregleringen inom potatisområdet bör ses över i
syfte atl förbättra den potatiskvalitet som konsumenterna får. Att inom
ramen för elt regleringssystem ge pristillägg anser RRV dock inte vara en
framkomlig väg, utan i stället bör införselavgifterna på potatis minska och
stödlagringen av potatis begränsas.

---- En importökning av högkvalitativ utländsk potatis bör kunna

accepteras, eftersom importen bör leda till att konkurrensen ökar och att
kvaliteten totalt sett förbättras. Detta torde då leda till att potatiskonsum
tionen i landet ökar och att härigenom den inhemska produktionen kan
hållas uppe. Samtidigt bör möjligheterna att exportera svensk potatis
medges för oklassificerad och ordinär potatis och inte som nu synes vara
fallet begränsas till högkvalitativa sorter. 29

RRV avstyrker i alla delar utredningens förslag. Om emellertid en ökad Prop. 1988/89:140
reglering och kontroll av potatis skulle övervägas anser RRV Bilaga 6

atl livsmedelslagen måste ändras, eftersom för närvarande försäljningsförbud endast kan ges för potatis som är otjänlig som människoföda

alt de koslnadsmässiga konsekvenserna av de skärpta klassificeringsreglerna måste utredas i enlighet med bestämmelserna i begränsningsförordningen (1987:1347)

att möjligheterna till en bättre anpassning till EG:s regler bör undersökas

att staten bör skaffa sig ett majoritetsinflytande i SMAK, eftersom SMAK är ett kontrollorgan med myndighetsliknande funktioner, jfr lagen (1985:1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning och lagen (1975:444) om beslutanderätt vid riksprovplats som inte är myndighet.

---- 1 syfte att begränsa ramlagstiftningens omfattning kan det därför

vara lämpligt att statsmakterna beslutar om reglernas utformning och att således inte, som nu är fallet, uppgiften delegeras till den centrala förvaltningsmyndigheten inom området.

1.14 ICA-förbundet instämmer i jordbruksnämndens bedömning att nuvarande deklarations- och kontrollsystem i princip bör bibehållas.

1.16 Kooperativa förbundet: Inom livsmedelsverket har utarbetats ett förslag till harmonisering av nordiska märkningsbestämmelser för färdigförpackade livsmedel. Förslagen i jordbruksnämndens rapport ställer i vissa avseenden större krav på uppgifter och upplysningar (exv. bäst-före-dag) än vad som framgår av harmoniseringsförslaget. I valet mellan de båda förslagen föredrar KF jordbruksnämndens förslag. KF utgår dock ifrån att

en synkronisering mellan de båda förslagen kommer atl ske.

1 övrigt kan KF i allt väsentligt instämma i de förslag som lämnas i
rapporten.---

1.18 Landstingsförbundet finner det angeläget att livsmedelskvalitén på potatisområdet ytterligare förbättras. Därför bör all potatis kontinuerligt kvalitetskontrolleras. Del är också enligt förbundet väsentligt att information ges till konsumenterna om potatisens beskaffenhet.

1.24 Svenska kommunförbundet instämmer i utredningens förslag att grunden för ett fungerande system för fungerande kvalitetsbetalning är främst att man använder sig av adekvata kvalitetskriterier och att skillnaderna mellan kvalitetsklasserna är tydliga.

1.25 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: Lika viktigt som märkning och klassificering av potatisen är att den förvaras rätt i butikerna något man

kan påstå att handeln inte tar på allvar. Det finns anledning att

titta på detta och överväga nya bestämmelser för förvaring av potatis.

1.26 Institutet för livsmedelsforskning: Av stor vikt för att en kvalitets
märkning skall vara meningsfull sett ur konsumentens synvinkel är att de
analysmetoder och kvalitetskriterier som används vid klassifiveringen
motsvarar konsumenternas egen uppfattning om vad som är god och dålig
kvalitet. Här kan hänvisas tiU en undersökning av konsumenters attityder
till kokegenskaper som gjordes i samarbete mellan SIK och SMAK för
några år sedan, och som dessbättre i detta fall visade ganska god överens
stämmelse mellan SMAK:s kriterier för kokegenskaper och konsumentens
uppfattning. Men hur prioriterar konsumenten olika kvalitetsegenskaper i

förhållande till varandra? Detta är viktigt all klarlägga och la hänsyn till 30

för atl kvalitetsmärkningen skall upplevas som meningsfull av konsumen- Prop. 1988/89:140
ten. Bilaga 6

Viktigt är också att klarlägga vilken sakinformation som måste förmedlas till konsumenterna för att objektivt sett viktiga kvalitetsegenskaper skall efterfrågas. Här skall endast framhållas behovet av slorlekssortering som är avgörande för ett gott kokresultal, speciellt vid kokning av potatis i storhushåll.

1.27 Sveriges livsmedelshandlareförbund:

Del är------ viktigt att det nuvarande deklarations- och kontrollsyste
met i SMAK:s regi utvecklas och förfinas i syfte att ge konsumenten bästa
möjliga utbyte.

1.29 Sveriges potatisodlares riksförbund delar jordbmksnämndens gmndsyn beträffande vikten av hög konsumentkvalitet. I allt väsentligt delar SPOR jordbruksnämndens bedömningar av nödvändiga förändringar av nuvarande system.

Då potatisproduktionen emellertid är årsmånsberoende är det angeläget att detaljerna i ett nytt regelverk anpassas till de verkliga fömtsättningar som råder.

SPOR fömtsätter därför att de olika problemområdena noggrant analyseras och att den slutliga detaljutformningen fastställes först efter underhandlingar mellan myndigheter, handel, forskning och odling.

Det är bl.a. viktigt att noga fastställa ansvarsområdet genom att bl.a.
definiera begreppet gårdsförsäljning så att osäkerhet ej kommer alt råda
om vilken typ av försäljning som kommer att vara undantagen deklara
tionsskyldighet. --

Beträffande införande av begreppet "Bäst-före-datum" är del angelägel att noga utreda olika distributions- och hanteringsformers fömtsättningar då detta är av avgörande betydelse för produktens hållbarhet. Vidare är det viktigt att så noggrant som möjligt analysera ansvarsfördelningen mellan olika handelsled.

Angivande av potatissort på förpackningen har under senare år debatte
rats flitigt. Avsevärda åsiktsskillnader har framkominit. Vid en förändring
av systemet är det av stor vikt alt reglerna utformas så att konsumenterna
får riktig information.--

2 Behovet av ett samhällsstött kvalitetsarbete

2.2 Statens pris- och kartellnämnd: SPK ställer sig dock mera tveksam till JN:s förslag på ytterligare reglering och kontroll för att avhjälpa dessa.

SPK vill här liksom i tidigare yttranden peka på att ytteriigare kvalitetskrav kan innebära en ökad statlig styming vilket i sin tur kan öka behovet av reglering och kontroll och ge ökade kostnader för konsumenten. En marknadsmässig anpassning till konsumentens önskemål om ett differentierat produktutbud bör vidare kunna ske genom kontrakt och andra avtal mellan handel och producenter utan att samhällets kontroll utökas.

SPK vill även påpeka att förslaget, då det innefattar en betydande
utökning av den samhällsunderstödda kontrollen, bör omfatta en utred
ning av de koslnadsmässiga konsekvenserna av detta. 31

3 Riksdagen 1988/89. I saml Nr 140. Bilagedd

2.3 Konsumentverket: Konsumentverket delar jordbmksnämndens åsikt Prop. 1988/89: 140 att ett samhällsstött kvalitetsarbete på potatisområdet bör bibehållas. Bilaga 6

2.4 Lantbruksstyrelsen har tidigare i yttrande den 27 augusti 1986 över betänkandet (SOU 1986:25) "KontroU av livsmedef uttalat att det är svårt att dra en bestämd slutsats om kvalitetsmärkningen och kvalitetskontrollens värde samt ifrågasatt behovet av en omfattande statlig reglering och kontrollorganisation. Lantbmksstyrelsen anförde därvid att "Enligt styrelsens uppfattning är potatis numera inte en så problemfylld produkt att en omfattande statlig reglering och kontrollorganisation erfordras. Det bör ankomma på odling och handel att avgöra ambitionsnivån i såväl märkning som kontroll liksom atl organisera och finansiera kontrollen. Det bör ankomma på jordbruksnämnden alt ansvara för erforderlig insyn i verksamheten i den mån kontrollen berör jordbmksnämndens verksamhet eller kollektiva medel inom jordbmksregleringen tillskjuts". Lantbruksstyrelsen står fast vid denna ståndpunkt. Om ett avskaffande anses vara en för långt gående avreglering förordar styrelsen ett frivilligt system.

2.5 Statens livsmedelsverk anser, liksom jordbruksnämnden, alt ett deklarations- och kontrollsystem baserat på del nuvarande systemet bör bibehållas.

2.8 Statskontoret: Vi är emot ett rigoröst allomfattande kontrollsystem
som i värsta fall kan motverka sina syften genom att det försvårar enskilda
initiativ för att höja kvaliteten.----

2.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Hänvisande till att matpolatis utgör ett viktigt baslivsmedel, som enligt näringsfysiologisk expertis bör öka sin andel i kosten, finner Institutionen för växtodlingslära det angelägel alt ett samhällsstött kvalitetsarbete får bedrivas även i fortsättningen. För detta . talar också förhållandet att det fortfarande kan riktas kritik mot en del av den saluförda potatisens kvalitet.

2.11 Skogs- och jordbrukets forskningsråd------------ ser del som

mycket angelägel all ett samhällsstött kvalitetsarbete även fortsättningsvis bedrives på potatisområdet.

2.13 Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att samhällets kvalitetskontroll skall fortsätta och att kraven på potatisen i olika kvalitetsklasser är bra, men måste kontrolleras noga från ansvarigt håll så inte produkten får sämre kvalitet.

2.15 Konsument-Forum: På frågan om det behövs ett samhällsstött kvalitetsarbete vill vi betona vikten av alt ett sådant verkligen utvecklas. Potatisen, som ett av våra bästa baslivsmedel, både ur näringssynpunkt och hushållsekonomisk synpunkt, måste prioriteras väsentligt mera.

2.19 Lantbrukarnas riksförbund: Det är enligt LRF:s uppfattning

viktigt med ett kvalitetssystem sorn täcker hela kedjan från producent till
konsument. Detta bör vara så utformat atl de olika kvalitetsklasserna är
tydliga och att man skapar incitament till ett kvaliletsmedvetande i alla
led. För att få heltäckande kvalitetsregler anser LRF all det krävs ett
samhällsstött kvalitetsarbete. Enligt LRS:s uppfattning bör potatisen så- 32

lunda kontrolleras inte enbart utifrån hygiensynpunkt utan även från Prop. 1988/89:140
kvalitetssynpunkt. Bilaga 6

2.22 Svensk matpotatiskontroll: Jordbmksnämndens åsikt att samhällets kvalitetskontroll inom matpotatisområdet även fortsättningsvis bör bibehållas delas av SMAK. Det är vår uppfattning att kvaliteten på matpotatis i hög grad förbättrats genom det kontroll- och informationsarbete som utförts under de 35 år SMAK-organisationen verkat.

2.28 Sveriges potatishandlares riksförbund delar uppfattningen att det behövs ett samhällsstött kvalitetsarbete på polatisområdet.

3 Ansvarsförhållande mellan olika myndigheter

3.1 Socialstyrelsen: Beträffande ansvarsförhållandet mellan myndigheter har socialstyrelsen intet att erinra mot förslaget alt ansvaret för kvalitén på alla jordbruksprodukter skall vara samlat hos jordbmksnämnden och att livsmedelsverket, som hittills, bör ha ansvaret för livsmedelshygieniska frågor och märkning. Socialstyrelsen fömtsätter att fasta samarbetsformer etableras mellan berörda myndigheter.

3.3 Konsumentverket:-- Uppgiften att fastställa s.k. livsmedelsstandarder, vars syfte är atl tillförsäkra konsumenten livsmedel av god kvalitet, hör till livsmedelsverkets ansvarsområde. En standard för matpolatis skiljer sig härvidlag inte från övriga standarder. Mot denna bakgmnd anser verket att de bestämmelser som reglerar den offentliga kvalitetskontrollen bör utfärdas inom livsmeddslagsliftningens ram. Ansvaret för tillsynen bör åvila livsmedelsverket.------

3.4 Lantbruksstyrelsen: Som lantbmksstyrelsen anfört i sitt tidigare nämnda yttrande bör lantbmksslyrelsens ansvar för kvalitetsmärkning och kontroll upphöra. Livsmedelsverkels samt hälso- och miljöskyddsnämndernas befattning med kontrollen av matpotatis bör på samma sätt som nu vara begränsad lill vad som motiveras ur tjänlighetssynpunkt. Då tyngdpunkten i kvalitetsarbetet i ökad omfattning kan förväntas förskjutas mot den typ av uppgifter för vilka jordbmksnämnden har ansvar, bör ansvaret för kvalitetskontrollen i övrigt föras till jordbmksnämnden.

3.5 Statens livsmedelsverk vidhåller sin uppfattning i remissvaret på livsmedelskonlrollutredningen att verket i stället för lantbmksstyrelsen bör vara den statliga myndighet som skall utfärda bestämmelser om märkning och kontroll av matpotatis. Dessa bestämmelser utfärdas för att tillförsäkra konsumenterna livsmedel av god kvalitet, och bör därför liksom andra bestämmelser avseende livsmedelsstandard beslutas av livsmedelsverket.

Något nytt av betydelse för detta ställningstagande har jordbmksnämnden inte anfört. Livsmedelsverket menar att kvalitetsmärkningen utgör ett viktigt konsumentintresse och bestämmelserna om kvaliletsmärkt potatis är därmed likställda med s. k. livsmedelsstandarder. Därtill kommer ansvaret för livsmedelshygieniska frågor som redan faller inom livsmedelsverkets område.

.3.8 Statskontoret:- Jordbmksnämnden har ansvaret för prisregle
ringen och bör så ha även vad gäller potatis. 33

3.11 Skogs-och jordbrukets forskningsråd: Beträffande ansvaret för detta Prop. 1988/89:140 arbete synes det föreslagna arrangemanget, med livsmedelsverket ansva- Bilaga 6 rigt för de livsmedelshygieniska och redlighetsmässiga frågorna i handelsledet och jordbruksnämnden kvalitetsfrågor av typ växtförädling, produktion och hantering vilka styrs bäst via prissättningen, som en ändamålsenlig lösning.

3.13 Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser alt livsmedelsverket bör ha ansvaret för kontrollarbetet i samarbete med jordbruksnämnden.

3.14 ICA-förbundet: Huvudmannaskapet för detta system har vi tidigare förordat tillfalla SLV. Vi har i denna ståndpunkt förutsatt atl fasta, problemfria samarbetsformer etableras mellan SLV och JN.

---- Några nya tunga argument för ICA att ändra ståndpunkt har inte

förebringats i denna rapport.

3.15 Konsument-Forum: Eftersom livsmedelsverket säges skall ta konsu
menternas intressen till vara, kan del vara lämpligt att konsumenlkraven
(inkl. hygien och hälsa) kommer från detta håll. Arbetet med att "verkstäl
la" kvalitetskraven bör därför ligga på jordbruksnämnden, som verkar ha
mera relationer till jordbruket och betalningsfrågorna.

Avsnittet avslutas med att föreslå all fasta samarbetsformer etableras mellan SLV och JN. Vi anser det vore lyckligare och mera produktivt om i stället för samarbete det utvecklas former för förhandlingar.

3.19 Lantbrukarnas riksfiirbund: Kontrollen skall också syfta till

att ge rätt signaler från konsumenter till handel och odlare så alt incita
ment skapas för en kvalitetsproduktion. För att detta skall kunna ske är det
viktigt att ansvaret för att övervaka och driva kvalitetsfrågorna läggs hos
en myndighet som är insatt i och kan arbeta med kvalitetsfrågorna från
primärproduktionen fram till konsumentledet. Eftersom kvalitetsbetal
ningen för jordbmksprodukterna i första förädlingsledet är en del av
jordbruksregleringen och det finns elt samband mellan de kvalitetsregler
som föreslås gälla för jordbmket och handeln anser LRF liksom jordbruks
nämnden det naturligt att jordbmksnämnden får ansvaret för hela kvali
tetsarbetet på matpotatisområdet.

3.20 Metrobutikerna AB tillstyrker förslaget att livsmedelsverket bör ha ansvaret för kvalitetsarbetet samt de livsmedelshygieniska frågorna. Med hänsyn till sambandet med jordbmksregleringen bör fasta samarbetsformer etableras mellan SLV och JN.

3.21 Samarbetsgruppen for alternativ odling instämmer med förslaget angående ansvarsförhållandet men vi vill ytterligare understryka att ett fast samarbete bör etableras mellan SLV och JN.

3.22 Svensk matpotatiskontroll: JN har i denna fråga inte anfört några sådana omständigheter som ger SMAK anledning atl frångå det ställningstagande som gjorts i tidigare remissyttrande, nämligen att livsmedelsverket bör ha ansvaret för kvalitetsföreskrifter avseende matpotatis.

SMAK instämmer i JN:s syn atl kvalitetsbetalning av jordbmksproduk
ter är ett viktigt slyrinstmment. Sådan kvalitetsbetalning kan självfallet
genomföras på gmndval av de kvalitelsföreskrifter som gäller för matpota
tis, oberoende av vilken myndighet som har ansvaret för föreskriftema. 34

SMAK delar JN:s uppfattning att fasta samarbetsformer mellan JN och Prop. 1988/89: 140 SLV bör etableras. Det är viktigt för det fortsatta kvalitetsarbetet att frågan Bilaga 6 så snart som möjligt avgörs.

3.24 Svenska kommunförbundet: Styrelsen anser att ansvaret för den livsmedelshygieniska kontrollen bör åvila livsmedelsverket. Styrelsen instämmer i utredningens förslag att uppgifter rörande kvalitetsdeklaration och kvalitetskontroll inom matpotatisområdet bör åvila jordbruksnämnden. Vi vill betona vikten av samarbete mellan statens livsmedelsverk och statens jordbruksnämnd i dessa frågor.

3.27 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Frågan om myndigheternas kva-litelsansvar sammanhänger med organisationernas möjligheter atl utöva styrning och kontroll. Vi ser här som naturiigt att jordbruksnämnden och livsmedelsverket delar ansvaret. Om kvalitetsansvaret skärps i förpackar-ledet för att ge fullgod kvalitet i konsumentledet, bör jordbruksnämnden ha ansvaret t. o. m. förpackariedet. Det faller sig naturiigt att SLV tar över ansvaret från denna punkt. Denna ansvarsfördelning ger, menar vi, ansvar med reell möjlighet att påverka hela skeendet från sättning till konsumtion.

3.28 Sveriges potatishandlares riksförbund: Med hänsyn till den nära koppling av producent- och konsumentledet som finnes vad avser kvalitetsfrågor på matpotatis anser vi att huvudmannaskapet för kvalitetskontrollen bör överflyttas lill JN.

4 Kvalitetsdeklarationen

4.1 Socialstyrelsen stöder också förslaget om atl deklarationspliklen bör
utökas till att omfatta även odlarnas försäljning lill konsumenterna t.ex.
torghandel, gårdsbutik och liknande.

Vid självplockning bör det dock vara tillräckligt med att uppgift om sorterna ges.

---- Beträffande försäljning av oförpackad potatis i detaljhandel

anser socialstyrelsen att uppgifterna skall lämnas på anslag intill potatisen. Anslaget skall förutom uppgift om kvaliletsklass och sortnamn ge uppgift om leverantörens namn och hemort, leveransdag, bäst-före-dag och om hur potatisen bör förvaras.

4.2 Statens pris- och kartellnämnd ställer sig avvisande lill förslaget att ta
bort sortnamnen. Dessa kan i stället kompletteras med information om de
egenskaper som utmärker potatisen.

SPK är positiv till en utökning av märkningskraven på löspotatis. SPK ser det som mycket viktigt att det klart framgår var potatisen är odlad men är av praktiska skäl mera tveksam till betydelsen av att leverantörens namn och hemort skall deklareras.

4.3 Konsumentverket anser att kravet på sortnamn måste kvarstå. Jord
bruksnämndens förslag innebär en betydande försämring för konsumen
ten. För många är just sortnamnet en avgörande information i köpsitua
tionen.

Vad gäller förslaget att ta bort kravet på medlemsskap i SMAK för alt få 35

använda SMAK-märket ifrågasätter verket om en sådan förändring kom- Prop. 1988/89: 140
mer medföra någon förbättring från konsumentsynpunkt. Bilaga 6

1 övrigt tillstyrker verket förslagen rörande kvalitetsdeklaration.

4.4 Lantbruksstyrelsen:-- Styrelsen är utöver vad nyss sagts mot

bakgrund av erfarenheterna av hur nuvarande märkning och kontroll i
vissa avseenden fungerar allmänt sett tveksam till vidgade krav på kvali
tetsdeklaration. -

Jordbruksnämnden har föreslagit vissa skärpningar vid odlares försäljning lill konsument, t.ex. vid torghandel, liksom vid lösviktsförsäljning. Betydande svårigheter föreligger att genomföra en tillfredsställande kontroll i dessa avsnitt, vilket tillsammans med tveksamhet om kontrollens värde talar för att kraven på märkning i stället bör mildras i den riktning som tidigare föreslagits.

Jordbruksnämnden har föreslagit att uppgift om sortnamn inte skall vara obligatorisk utan kunna ersättas med andra uppgifter, t.ex. uppgift om kokegenskaper. Skäl kan anföras härför. Det måste dock observeras att det föreligger icke obetydliga svårigheter att och med någorlunda exakthet enkelt beskriva och bestämma potatisens egenskaper. Ett slopande av kravet alt ange sortnamn medför också atl kvalitetsmärkningens begränsning till godkända sorter, vars matpotatisegenskaper provats, bör slopas. Konsumenternas möjligheter att välja matpolatis med önskade egenskaper begränsas därmed sannolikt till viss del. Möjligheten att frivilligt ange sortnamn i kombination med konsumenternas efterfrågan av på olika sätt kvalitetsdeklarerad vara bör dock vara tillfyllest för att konsumenternas behov skall tillgodoses.

4.5 Statens livsmedelsverk anser att märkningsbestämmelser för potatis så
långt det är möjligt bör utformas på motsvarande sätt som för övriga
förpackade livsmedel. Verket tillstyrker därför förslaget att märknings
kraven bör utvidgas till att även gälla odlarnas försäljning direkt till
konsument av förpackad potatis.

---- I motsats till vad jordbruksnämnden föreslagit anser verket att

sortnamnet skall vara en obligatorisk del av uppgiften om livsmedlets slag. För att underlätta marknadsföringen av för konsumenterna mindre kända potalissorter kan det i undantagsfall finnas skäl att medge dispens från detta krav och vidare kan uppgift om kokegenskaper o.d. frivilligt anges på förpackningarna.

Vid lösviktsförsäljning i butik av potatis direkt till konsument skall vissa av de märkningsuppgifter som är obligatoriska för förpackad potatis anges på ett anslag. Jordbruksnämnden föreslår att sådana anslag även skall rymma förvaringsanvisning, leverantörens namn och hemort samt leveransdag. Livsmedelsverket anser att uppgiften om leverantören är en mindre väsentlig information för konsumentema. Intressantare är i stället uppgift om odlare, men av praktiska skäl —t.ex. blandning av flera partier — är dock denna information svår att lämna.

Förslaget om att förvaringsanvisning och leveransdag skall anges på anslag vid lösviktsförsäljning av potatis torde ha tillkommit i syfte all förbättra hanteringen i butik. Enligt verkets uppfattning bör sådana förbättringar i stället åstadkommas genom hanteringsföreskrifter.

Verket anser vidare att kravet på anslag vid lösviktsförsäljning bör
begränsas till s. k. självbetjäning. Sålunda bör manuell försäljning över
disk undantas från denna bestämmelse eftersom konsumenten därvid kan
få motsvarande muntlig information av säljaren. 36

För närvarande får potatis av kvalitet Prima och Extra Prima inte Prop. 1988/89; 140 saluhållas i lösvikt annat än i automat. Jordbruksnämnden anser all denna Bilaga 6 begränsning bör upphävas. Livsmedelsverket delar uppfattningen att potatis av högre kvaliletsklass bör få saluhållas i lös vikt.

4.7 Kemikalieinspektionen:-- Vidare bör uppgiften om sortnamn

vara obligatorisk liksom angivande av sortspecifika egenskaper. Till de senare bör räknas motståndskraft mot sjukdomar. Genom sådan märkning i kombination med annan information och upplysning ges konsumenterna möjlighet att välja sorter som kräver mindre kemiska medel. Det bör vara möjligt atl med god konsumentupplysning få en övergång till nya mer resistenta sorter.

4.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Beträffande informationen till

konsumenterna delar institutionen för växtodlingslära JN:s uppfattning att sådan skyldighet skall föreligga även vid försäljning direkt från odlare till konsument vid köp på torg, i gårdsbutik etc.

Institutionen delar även JN:s uppfattning atl märkningskraven skall utökas vid försäljning i lösvikt och att uppgifter om sort, kvaliletsklass, leverantörens namn och hemort, leveransdag samt förvaringsanvisningar skall lämnas.

Det är angeläget att bestämmelserna ändras så att även kvaliteterna Extra Prima och Prima kan säljas i lösvikt varvid företrädesvis användning av s. k. automat bör ske. Därigenom hindras återfyllning och kvaliteten kan hållas på konstant nivå.

JN föreslår att uppgift om sortnamn inte skall vara obligatorisk. I
sortnamnel ligger dock informationer om potaliskaraktärer, som inte kan
fångas in i den kvalitetsdeklaration som en SMAK-analys ger, varför
information om sorten för många konsumenter är viktig. Utöver sortnam
net bör egenskaper i övrigt meddelas konsumenten.

Rätt att använda SMAK:s varumärke bör fortfarande vara knutet till
medlemsskap i SMAK eftersom detta underlättar för organisationen att
genomföra kvalitetsarbetet.

Potatis förvaras i butikerna ofta utan atl ljusskydd är ordnat och vidare finns sällan kylda utrymmen för potatis. Det måste därför anses mycket angeläget att förvaringsanvisningen "Förvaras mörkt och svall" följs. Delta kan ske genom att använda skåp, vilka håller 6 — 8 grader och där potatisen befinner sig i mörker då dörren är stängd. Kostnaderna för denna förvaring torde väl uppvägas av att kvaliteten bibehålls bättre.

4.13 Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att SMAK-märket är bra. Konsumenterna känner till det och uppfattar det som garanti för kvalitet. Kontrollen måste dock vidmakthållas - tätare stickprovskontroller önskvärda

att det på förpackad potatis bl. a. skall finnas uppgift om förpackningsdag, sortangivelse, storlekssortering och förvaring

att det också skall vara märkningstvång vid försäljning av potatis i lösvikt. Samma märkning som vid paketerad potatis

att alla kvaliteter skall säljas även i lösvikt

att lösviktsförsäljning endast bör tillåtas om förvaringstemperatur och försäljningsplats i övrigt är lillfredsställande.

4.14 ICA-förbundet anser därför att all saluförd matpotatis skall kvalitets- Prop. 1988/89:140
deklareras. Bilaga 6

För att underlätta introduktionen av nya sorter (angeläget eftersom vi i
princip bara har två nu — King Edward och Bintje) skall inte sortnamn
men väl sortspecifika egenskaper (typisering) obligatoriskt angivas. Där
emot finns det ingen anledning att ta bort kravet på anslutning till SMAK
för att få använda märket.

4.15 Konsument-Forum: Ett krav från oss konsumenter, som vi kommer
att fortsätta att kämpa för, även om annat beslutas, är att sortnamn skall
deklareras. Vi skulle också se det som en fördel för oss, när det gäller atl
välja, om odlingssättet anges, t.ex. "biologiskt", "med konstgödsel och
bekämpningsmedel", "avloppsslam har använts som "jordförbättringsme-
der,o.d.

Vi anser att enbart uppgift om namn på förpackare inte är tillräckligt. I vart fall när del gäller import, måste detta kompletteras med uppgift om från vilket land importen har skett. För svensk potatis kan uppgift om förpackare vara tillräckligt, men uppgift om odlarens namn uppfattas av många som ytterligare en värdefull upplysning och inger mer förtroende.

Vi delar uppfattningen att märkningstvånget även omfattar lösviktsförsäljningen, samt att samtliga kvalitetsklasser kan saluföras i lös vikt.

Under rubrik sortnamn påstår man att angivandet av sortnamn skulle
ha bidragit till en koncentration till sorterna Bintje, King Edward och
Magnum Bonum, saml alt dessa skulle representera de mera odlingsvärda
sorterna. Man säger också att avsikten med sortangivelsen var att uppnå
denna koncentration. Detta tror vi inte på. Det är snarare så att handeln
styrt koncentrationen mot färre sorter, något som ligger i handelns intresse
men inte överensstämmer med konsumentintressena.

På s. 24 påstår man att olika sorter går bra att sälja fram till 1 oktober,
men inte därefter. Det har inte med sortfrågan att göra ulan snarare
bristen på information och marknadsinsatser. Fram till 1 oktober döljer
man vilken sort som helsl under namnet "färskpolatis", något som i sig är
mycket tvivelaktigt. Att det sedan inte skulle gå att sälja olika sorter, på
gmnd av all man uppger sort framstår snarast som ett löjligt konstaterande
när man jämför med de enorma ansträngningar som handeln lägger ner på
att lansera olika sorter av chips och snacks.

På s. 25 säger man: "För konsumentema vore det därför bättre om sortnamnet ersattes med en beskrivning av egenskaperna." Detta är en omöjlighet då egenskapema varierar med odlingsmarkens beskaffenhet och vädersituationen under odlingssäsongen och varierar kraftigt på gödslingsintensiteten också. Denna variation måste nog överlåtas till konsumenterna alt genom provning konstatera och börja lära sig att välja potatis från bättre odlare/förpackare. Sortnamnet måste vara rättesnöre och variationerna inom sorten får bli den spännande jakten på högre kvalitet som vi konsumenter inte är helt okunniga om all klara ut. Något måste ju ibland överlåtas åt oss konsumenter att få delta med och inte alltid idiot-förklara oss samtliga över en kam. Visst kräver detta mer kunskap och intresse för potatis, men det går ju bra att ge oss dessa kunskaper både i skolan (via undervisning och ätbar skolpotalis) och den i övrigt så intensiva upplysningsverksamhet man bedriver med 20 miljarder kr. till sitt förfogande (reklamen). Intresset för potatiskvalitet torde öka av sig själv hos konsumentema om bara tillgången på bra potatiskvalitet finns att tillgå.

Vi instämmer i förslaget att även odlares försäljning skall omfattas av 38

deklarationsplikten. Likaså förslaget om hur kvalitetsuppgiftema skall Prop. 1988/89:140

deklareras.--- -------------------------------------------- Bilaga 6

Vi delar uppfattningen om att del kan vara tillräckligt att anmäla till SMAK för att märket skall få användas och att kravet på medlemskap bör/kan upphöra.

4.16 Kooperativa förbundet: De allra flesta konsumenter är vana

vid alt välja potatis med utgångspunkt från potatissort. Ur konsumentsynpunkt är det därför en självklarhet att sortnamnet anges för att underlätta indentifikationen av den produkt som saluhålles. Som motivering för att utelämna uppgift om sort anföres i rapporten att handeln har svårigheter alt sälja nya sorters potatis då sorten angives, därför att de flesta konsumenter håller sig lill sorter vars egenskaper de redan känner.

KF:s erfarenheter är dock att det går bra att sälja de nya sorterna med angivande av sort.

Utredningens argumentering för att icke obligatoriskt ange sort anser KF bekräftar konsumentemas stora intresse för sortangivelsen och därför talar för, i stället för emot, ett obligatorium. KF:s förslag är därför att sortnamn bör ingå som en obligatorisk uppgift vid potatisförsäljning.

4.18 Landstingsfiirbundet: Det ligger i konsumentens intresse att uppgifter om förpackningsdag, leveransdag, kvaliletsklass och sortnamn redovisas både för förpackad vara som för vara i lösvikt, alltså även vid torghandel. Jordbmksnämndens uppfattning att sortnamn på potatis inte bör vara obligatorisk utan kan ersättas med angivande av "sortspecifika" egenskaper delas inte av förbundet. Sortnamnet på potatisen är en viktig upplysning som ökar valmöjligheten för den enskilde konsumenten.

4.19 Lantbrukarnas riksförbund:- Jordbmksnämnden föreslår att

även de som försäljer potatis via t. ex. torghandel, gårdsbutik och liknande skall vara skyldiga att upplysa om den saluförda potatisens kvalitet. Självplockning och liknande försäljning på odlingsplatsen bör enligt JN. undantas från deklarationsskyldigheten. LRF delar jordbmksnämndens uppfattning.

LRF delar även jordbmksnämndens uppfattning att sortnamn inte skall
vara en obligatorisk uppgift vid försäljning till konsument utan i stället bör
det vara tillräckligt om sortspecifika egenskaper anges.

4.20 Metrobutikerna AB: Beträffande kvalitetsdeklarationen anser även vi att klassen oklassificerad kan slopas, alt sortnamn bör bibehållas samt att kvaliteterna Prima och Extra Prima inte får saluhållas i lösvikt annal än i automat.

4.21 Samarbetsgruppen för alternativ odling är inte ense med förslaget art sortnamnel kan uteslutas. Vi anser att sortnamnet måste åtföljas potatisen från odlare till konsument. En aspekt är ju atl konsumenten i sådan hög grad odlar potatisen själv. Det vore atl missbedöma konsumentens förmåga att själv avgöra. Däremot är det ju ytterst viktigt atl man på elt mycket informativt sätt marknadsför egenskaperna hos de olika poiatissorterna.

Vi håller med om att det måste vara frivilligt att ansluta sig till SMAK. Den som inte uppfyller kraven skall ej heller få rätten att SMAK-märka.

4.22 Svensk matpotatiskontroll: Med hänvisning till vad som sagts i vårt tidigare yttrande tillstyrker vi förslaget om alt kravet på kvalitetsdeklara-

tion skall utvidgas till att omfatta all försäljning till konsument utom Prop. 1988/89:140
självplockning och liknande. Bilaga 6

SMAK anser att kravet på sortnamn skall kvarstå. Undersökningar har visat att uppgift om sort är av stor betydelse för konsumenterna. SMAK anser även att det av kontrolltekniska skäl är viktigt med uppgift om sort i StäUet för sortspecifika egenskaper.

Del är elt viktigt konsumentintresse alt på marknaden få tillgång till nya sorter. För att underlätta introduktion av nya sorter kan det i vissa fall finnas skäl att kunna medge undantag från kravet på märkning med sortnamnet.

Att som JN föreslår tillåta saluhållning av matpotatis av högsta kvalitet (för närvarande kvalitet Prima och Extra Prima) i lösvikt fömtsätter att handeln tar på sig ett väsentligt större ansvar än i dag för att kvaliteten ej skall försämras i butik.

När det gäller JN:s förslag att anslutning till SMAK-kontrollen bör kunna ske genom en anmälan i stället för som nu genom ett ansökningsförfarande, i vilket förpackarens lämplighet prövas, kan knappast anses innebära någon förbättring jämfört med nuläget.

4.23 Svalöf AB:--- Från Svalöfs sida anser vi att det är viktigt att

sortnamnet framhävs och alltid anges på en markerad plats i konsumentledet. Många av potatisens egenskaper såsom kokkvalitet, utseende (form och färg) och smak förknippas med sorten. Men även andra egenskaper såsom odlings- och resistensegenskaper, som börjar få allt större betydelse för konsumenten är förknippade med sorten. Konsumenter som vill ha en produkt, som inte utsatts för en massiv bekämpningsinsats på fältet, kan genom sortnamnet välja att köpa resistenta sorter, vilket ger resistensen i sig ett marknadsvärde, vilket i sin tur gör det möjligt för oss att på sikt påverka miljön genom minskade bekämpningsinsatser.

För förädlingen har alla egenskaper såsom avkastning, kokkvalité och resisten stor betydelse. Då det gäller kokkvalitel måste vi anpassa nya sorter efter de kvalitéer som gäller i dag för att sorten skall accepteras av konsumenterna och vi kan alltså inte förvänta oss att nya sorter drastiskt avviker från gamla i fråga om dessa egenskaper. Då det gäller egenskaper som avkastning, resistens mot sjukdomar och reaktion mot olika insatser av konstgödsel, har vi stora möjligheter att påverka materialet i en för samhället och miljön gynnsam riktning. Skulle de nya sorterna i sin kontakt med konsumentema endast värderas efler sina kokegenskaper och sitt pris, finns det inga möjligheter att på sikt introducera sorter som har en bättre resistens och en bättre förmåga alt utnyttja handelsgödsel. Vi vill därför understryka att sortnamnet i kontakten med konsumenten inte får försvinna utan i stället bör ges en ökad betydelse.

4.25 Svenska livsmedelsarbetareförbundet: För att effekterna av ett utökat kvalitetsarbete skall komma konsumenterna till del är det nödvändigt att utöka märkning och klassificering i enlighet med utredningens förslag. Det är också rimligt ur konkurrenssynpunkt att all försäljning direkt till konsumenten oavsett vem som försäljer varan skall ingå i systemet.

Det finns inte något skäl till varför just nya potatissorter inte skulle behöva anges med namn. Nya sorter får på vanligt sätt konkurrera med de inarbetade sorterna. Olika potatissorter har olika egenskaper och för konsumenten är det naturligtvis bra om de vet vilka egenskaper en ny sort har. Inget hindrar dock att dessa egenskaper anges i samband med försäljnings-ansträngningama.

4.27 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Beträffande kvalitetsdeklara- Prop. 1988/89:140
tionen, instämmer vi i rapportskrivarnas inställning att deklarationsplik- Bilaga 6

ten bör utökas till att omfatta även odlarnas försäljning till konsument via torghandel, gårdsbutiker och liknande.

Vi anser inte att det föreligger någon skillnad i uppgiftsskyldighet vad avser märkning av vara i förpackad form eller vara i lös vikt. Vara i lös vikt bör alltså av leverantören förses med det anslag som upplyser konsumenten om varans kvalitet och egenskaper. Självklart måste märkningskravet innebära att varans sortnamn alltid skall anges.

Beträffande SMAK-märkets användning menar vi att det endast skall vara förbehållet medlemmar i organisationen att använda denna symbol. Endast på detta sätt kan full kontroll över märkningsanvändningen uppnås.

4.28 Sveriges potatishandlares riksförbund delar utredningens mening alt
deklarationspliklen bör utökas till även torghandel och liknande.

SPR delar utredningens mening att märkningskraven vid lösvikt bör utökas.

SPR delar inte utredningens mening att förbudet mot lösviktsförsäljning av kvalitet Extra Prima och Prima i annat emballage än automat bör upphävas.

SPR delar uppfattningen att man i stället för sortnamn skall kunna ange sortspecifika egenskaper.

SPR anser att kravet på medlemskap i SMAK bör fortsätta.

5 Kvalitetsklassificeringen

5.1 Socialstyrelsen: Styrelsen tillstyrker därför jordbmksnämndens för
slag att ta bort klassen "oklassificerad". Delta får dock enligt socialstyrel
sens uppfattning inte leda till att kvalitetskraven på kvalitet "Ordinär"
sänks i förhållande till nuvarande krav.

Förslaget om att all saluförd matpolatis skall vara av minst klass "Ordinär" stöder socialstyrelsen liksom förslaget om atl företag inom potatis-handeln ges möjlighet att profilera sig genom att definiera och saluföra egna kvaliteter som håller minst kvalitet "Prima". Styrelsen är däremot tveksam till att specifikationen av konkurrensskäl skall hållas hemlig. Verkligt bra kvalitet bör vara ett tillräckligt starkt konkurrensmedel.

5.2 Statens pris- och kartellnämnd ställer sig tveksam lill att aU potatis
skall sorteras så den uppnår minimikvalitelen ordinär. Detta innebär alt
den oklassificerade potatisen försvinner från marknaden. Visserligen kan
det underlätta en förbättring av matpotatisens genomsnittliga kvalitet men
det innebär även en minskning av konsumenternas valfrihet. Förslaget
innebär sannolikt ökade kostnader och minskad konkurrens på matpota-
tismarknaden vilket kan leda till ökade priser. Något som knappast ligger i
konsumentens intresse.

JN föreslår även att den högsta klassen. Extra Prima, skall avskaffas i
syfte att förenkla konsumentens val. JN vill dock tillåta leverantörerna att
hålla egna kvalitéer, vilka lägst skall uppfylla kraven på Prima potatis. De
specifika kvalitetskraven i dessa högre klasser skulle av konkurrensskäl
inte behöva deklareras öppet. SPK tror inte att detta förslag innebär någon
förenkling för konsumenten. 41

5.3 Konsumentverket avstyrker dock förslaget om att införa ett förbud Prop. 1988/89: 140
mot saluhållande av potatis sämre än Ordinär. Enligt verkels mening bör Bilaga 6
saluförbud för potatis, liksom för övriga livsmedel, inträda då varan är

otjänlig. De problem som beskrivits i jordbruksnämndens rapport bör kunna lösas genom att förpackarna i större utsträckning har en egenkontroll och märker potatisen med korrekt kvalitetsbeteckning. I annat fall bör den oklassificerade potatisen inte få säljas förpackad utan endast i lösvikt. Prissättningen till konsument bör givetvis vara sådan att den oklassificerade potatisen betingar ett lägre pris. Vidare anser verket att ordet "oklassificerad" bör bytas ut mot ett mer informativt och lättförståeligt ord. Även de övriga klassernas beteckningar bör ses över.

Vad gäller förslaget att avskaffa klassen Extra Prima och i stället tillåta företagsspecifika kvalitetsklasser vill verket anföra följande. Verkets erfarenheter från tillsynen av marknadsföringslagen visar klart att det föreligger uppenbara risker för att ett sådant system ger upphov till fantasifulla namn vilket i sin tur ofta leder till vilseledande marknadsföring. Jordbruksnämnden föreslår att kvalitetsspecifikalionerna av konkurrensskäl skall hållas hemliga vilket från konsumentsynpunkt vore helt oacceptabelt. Konsumenten har givetvis rätt att få information om vilka krav den aktuella kvalitetsklassen svarar upp till.

Jordbruksnämnden påpekar att del hos företag inom branschen finns intresse av att profilera sig genom att sälja potatis av hög kvalitet. Enligt verkets uppfattning ger klassen Extra Prima redan i dag ett utrymme för att saluföra sådan potatis. Det finns inget som hindrar atl de företag som så önskar på förpackning och i övrig marknadsföring tydligare informerar konsumenten all denna klass håller en högre kvalitet, så länge de argument som används svarar upp till de krav som ställs i marknadsföringslagen. På detta sätt bör kvalitelskonkurrensen kunna stimuleras. Eftersom det från konsumentens sida finns behov av en potatis av hög kvalitet anser verket att klassen Extra Prima bör finnas kvar.

5.4 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbruksstyrelsens mening kan antalet kvalitetsklasser mycket väl begränsas till två, då kvalitetsmärkningen är frivillig. Vid ett utvidgat obligatorium loch krav på minikvalitet torde problem som kräver inte obetydliga administrativa insatser uppstå, eftersom tillåten minimikvalitel, särskilt vid knapp tillgång eller brist, måste anpassas efter tillgången på potatis.

5.5 Statens livsmedelsverk delar jordbruksnämndens uppfattning att potatisstandarden bör omfatta två klasser. Livsmedelsverket bör därför få i uppdrag atl i samråd med jordbruksnämnden och SMAK utarbeta bestämmelser för sådan potatisstandard. Kvalitetskravet för den lägre klassen bör därvid sättas så högt att detta medför en kvalitetshöjning för matpotatis. Förutom denna klassificering må högre klasser frivilligt kunna utnyttjas av företag som vill profilera sig från kvalitetssynpunkt.

5.7 Kemikalieinspektionen: Det bör övervägas att som grund för klassificering inte enbart lägga andelen fel utan även produktionsformerna t.ex. hur mycket kemisk bekämpning som använts vid odlingen. Inspektionen är medveten om svårigheterna härvidlag men anser angelägenhetsgraden vara så stor att frågan bör prövas seriöst.

5.8 Statskontoret har inget att invända mol att antalet klasser minskas och att felberäkningen ändras för att förenkla för konsumenterna.

5.9 Riksrevisionsverket: Förslaget att ta bort klassen "oklassificerad" po- Prop. 1988/89:140
talis och att märkningsskyldighet även skall gälla vid försäljning direkt Bilaga 6

från odlare till konsument vid köp på torg, i gårdsbutik etc, innebär en skärpning av den nuvarande regleringen. RRV bedömer att dessa förslag inte kommer att få avsedd effekt. De skulle innebära en risk för konkurrensbegränsning och svårigheter, särskilt för de mindre leverantörerna, att klassificera och märka potatisen. Marknadsföring av nya sorter och alternativt odlad potatis skulle också sannolikt försvåras.

5.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Institutionen för växlodlingslära är
tveksam till förslaget att klassen "Oklassificerad" tas bort och att kvalitet
"Ordinär" blir den lägsta kvalitet, som får saluföras.

Med anledning av att kvalitetsarbetet bör stimuleras anser institutionen för växtodlingslära att möjligheterna att märka och saluföra kvalitet Extra Prima bör bibehållas. Det bör dock vara möjligt för ett företag att inom ramen för någon av de högst klasserna och efter överenskommelse med SMAK saluföra kvalitetspotatis under speciell beteckning, vilken knyts till företaget i fråga.

5.13 Husmodersförbundet Hem och Samhälle anser att det vore lättare för
konsumenten att välja om det bara fanns två kvalitetsklasser, där en
kvalitetsklass skall vara i princip felfri potatis

all den nuvarande märkningen "Oklassificerad" tas bort.

5.14 ICA-förbundet: Kvalitetsklassificeringen kan med fördel inskränkas
till två klasser. En absolut nedre gräns för marknadsgill matpotatis krävs

då.----- Rapportens förslag om att möjliggöra för enskilda företag att

profilera sig med egna kvaliteter över Prima-gränsen ställer vi oss mycket
positiva till. Ordningen med att företagen då obligatoriskt i förväg lämnar
specifikation till SMAK och också underkastar sig kontroll är dock en
absolut förutsättning.-

5.15 Konsument-Forum instämmer i JN:s förslag att ta bort klassen Oklassificerad samt att klassen Extra Prima utgår.

5.16 Kooperativa förbundet vill särskilt understryka vad som under punkt 16.4 framföres i rapporten att vissa kvantiteter underkänd potatis måste undanföras från den traditionella marknaden och exempelvis användas till foder. Det är viktigt att detta förhållande beaktas i potatisregleringen så att inte underkänd potatis på omvägar tar sig ut på marknaden.

5.18 Landstingsförbundet: Landstingsförbundet anser all det är

ett rimligt krav att det framgår av klassificeringen att endast den potatis som klassas som Ordinär eller Prima är lämplig att konsumera medan annan potatis inte är lämplig för konsumtion.

5.19 Lantbrukarnas riksförbund: Jordbruksnämnden föreslår att den obli
gatoriska klassificeringen endast bör omfatta klasserna Ordinär och Pri
ma. I övrigt bör förelagen själva få profilera sig genom att sälja potatis av
hög kvalitet. LRF delar JN:s uppfattning och anser liksom JN att i princip
all potatis skall vara kvaliletsmärkt.

5.21 Samarbetsgruppen för alternativ odling instämmer med förslaget att
klassificeringen endast kommer att omfatta klasserna Ordinär och Prima.
Vi instämmer med förslaget att kvalitelsansvaret knyts tydligare till 43

företagen. Och att företagen skall få definiera och saluföra egna kvaliteter. Prop. 1988/89: 140

Men vi tycker inte alt det kan få vara hemligt. Bilaga 6

Eftersom ovanstående kvalitetshöjning innebär att foderpotalisvolymen kommer att öka är det befogat att stötta den marknaden med åtgärder.

5.22 Svensk matpotatiskontroll anser att ett förbud mot saluhållande av potatis sämre än Ordinär kräver ökade resurser för kontroll av att bestämmelserna efterlevs, samt ett praktiskt hanterbart påföljdssystem. Under fömtsättning att dessa frågor löses på ett tillfredsställande sätt tillstyrker SMAK förslaget om en nedre kvalitetsgräns. Det bör dock beaktas att en nedre kvalitetsgräns kan behöva vara flexibel på grund av årsmånsvaria-tioner. Det förutsätts vidare att SPl klarar inlösen av de kvantiteter matpotatis som faller under den nedre kvalitetsgräns som fastställs.

SMAK verkar för ett öppet klassificeringssystem. Om något företag vill marknadsföra matpotatis med en företagsspecifik kvalitet som är annorlunda eller bättre än den högsta officiella kvalitelsklassen, bör delta endast få ske efler anmälan till SMAK och under förutsättning att företaget är berett att underkasta sig SMAK:s kontroll. Förslaget om endast två kvalitetsklasser nödvändiggör enligt vår uppfattning en genomgripande översyn av de nuvarande kvalitetsbestämmelserna.

5.27 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Liksom förslagsställarna anser
vi att man genom att ta bort klassen oklassificerad, automatiskt kommer
att få en förhöjd standard på potatisen. Om vi skall lyckas i vårt uppsåt att
höja kvalitén, måste vi sträva mot ännu mera specificerade kvalitetskrav,
där den jämna goda kvalitén skall vara vårt riktmärke.

SSLF förordar därför att klassen Extra Prima bibehålles och all man ser över möjligheterna att skärpa kraven på klassen vad avser förekomsten av stakra mekaniska skador.

5.28 Sveriges potatishandlares riksförbund anser det tillräckligt med en
dast en kvalitetsklass. Potatis som inte godkänns i denna klass får inte
säljas som matpotatis. Kvalitén på den potatis som godkänts som matpo
latis bör få bestämmas av varje enskilt företag.

6 Inriktningen av kvalitetsarbetet

6.1 Socialstyrelsen; Rådgivning och informationsinsatser till producenter i syfte att minska starka och svaga mekaniska skador, röta och grönfärgning bör i enlighet med förslaget stödjas.

6.2 Statens pris- och kartellnämnd ställer sig även tveksam till frågan om obligatorisk deklaration av storlek då detta inte bör vara av någon större vikt för konsumenten men däremot kan antas medföra kostnadsökningar.

SPK är även tveksam till utökad datummärkning på matpotaris. Att förpacknings- eller leveransdatum anges är bra men ett användande av bäst-före-datum riskerar att leda lill ökade kostnader. Det är en onödig fördyring då potatis är lagringsduglig under lång tid så länge betingelserna är de rätta. De ekonomiska effekterna av ett sådant förslag behöver utredas ytterligare.

6.3 Konsumentverket delar jordbruksnämndens uppfattning att insatserna

för att främja en bättre kvalitet i första hand bör inriktas mot att minska 44

förekomsten av de mest besvärande defekterna, bl.a. mekaniska skador. Prop. 1988/89; 140 Samtidigt bör det framhållas att vissa för konsumenten viktiga kvalitets- Bilaga 6 egenskaper inte aUs omfattas av klassificeringssystemet, t.ex. förekomsten av bekämpningsmedelsrester. För vissa konsumentgmpper är själva odlingssättet av avgörande betydelse för upplevelsen av potatisens kvalitet även om denna faktor i sig inte kan avläsas i slutprodukten.

Att utöka datummärkningen till att omfatta även bäst-före-dag samti
digt som förpackningsdagen lämnas på ett tydligare sätt än i dag är enligt
verkets mening en stor förbättring. Konsumentverket har i sitt yttrande ,
över ett förslag från Permanenta Utskottet för livsmedelsfrågor rörande
harmonisering av de nordiska ländernas märkningsbestämmelser framhål
lit betydelsen av en bäst-före-märkning på potatis .

6.5 Statens livsmedelsverk Av dessa datumangivelser anser verket

att förpackningsdagen är väsentligast för konsumentema. Hållbarheten hos potatis beror på ett flertal förhållanden, t.ex. sort, odlingsbetingelser, årstid, efterbehandling och förvaringsbetingdser. Det är därför svårt alt förutsäga hållbarheten för ett enskilt parti. Med hänsyn härtill kan verket inte utan ytterligare utredning tillstyrka förslaget om obligatorisk datummärkning med bäst-före-dag. Om syftet med förslaget är att förbättra hanteringen av potatis i butik torde man effektivare nå resuhat med andra åtgärder. Det bör även påpekas att potatis har undantagils från märkning med bäst-före-dag inom såväl Codex Alimentarius som EG. Del finns emellertid inga hinder för en förpackare alt frivilligt ange bäst-före-dag.

Livsmedelsverket instämmer i att det är angeläget med fortsatt arbete i syfte att minska förekomsten av kvalitetsdefekter såsom mekaniska skador. För att potatis skall ha god kvalitet när den når konsumenten bör hanteringen även i butiksledet förbättras. Detta kan förslagsvis ske genom utbildning av butikspersonal eller genom hanleringsföreskrifter.

6.7 Kemikalieinspektionen: Insatsema på rådgivning och information bör
ha lill syfte även att befrämja övergång till potatissorter och odlingsformer
som kräver så liten insats av kemiska medel som möjligt. Insatser behöver
riktas mot alla led från odlare till konsument.

6.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Det är också viktigt att på
började informationsinsatser m. m. gällande reducering av mekaniska ska
dor får fortsätta samt att andra frekventa skadelyper i fortsättningen kan
behandlas på principiellt samma sätt av SMAK.

---- Nyttan av att ange ett "bäst-före-datum" är med hänsyn till

potatisens karaktär tveksam då vissa partier kan förändras mycket snabbt medan andra är mycket stabila.

6.14 ICA-förbundet: Vi instämmer i rapportens slutsats att verkli
ga effekter inte kan uppnås utan insatser med information och handfast
rådgivning i preventivt syfte.

---- Vi anser dock inte all "bäst-före" märkning har någon reell

innebörd för konsumenten när det gäller en sådan vara som matpotatis. I stället bör förpackningsdatum bibehållas och gärna då markeras tydligare än vad nu stundom är fallet.

6.15 Konsument-Forum anser att förpackningsdatum (eller för lösviktspo
talis den dag partiet togs ur kyllager) är den viktigaste uppgiften. "Bäst-fö
re" anser vi saknar betydelse, då mycket är avhängigt av hur potatisen

transporteras och hanteras i butiken. 45

De omnämnda förslagen till åtgärder är i stort bra. Lokala Prop. 1988/89:140

konsumentgrupper borde här utbildas och engageras att bevaka, följa upp. Bilaga 6 informera och förhandla med sina lokalbutiker om erforderliga förändringar. I sin egenskap av "Köpare" har här konsumenterna en betydligt starkare ställning och della arbete skulle samtidigt medvetandegöra konsumenterna betydligt. Det lokala opinionsarbetet skulle också bli effektivare. Rapportskyldighet från konsumentgruppers sida bör föreligga om inte önskvärda resultat kan uppnås efter dessa kontakter.

6.19 Lantbrukarnas riksförbund delar jordbmksnämndens uppfattning att
en översyn bör ske av reglema för värdering av kvalitetsfel som tillämpas
av SMAK.

Jordbmksnämnden föreslår att potatisen skall märkas med "bäst-före" datum. LRF instämmer i JN:s förslag och anser att åtgärden är viktig för att få en bra hantering i handdsledel. Genom "bäst-före" datum skapas en bättre garanti för varan och elt större intresse av att minimera lagringstiden i handelsledet.

6.20 Metrobutikerna AB: I fråga om JN:s beslut att föreslå datummärkning med "bäst-före" av potatis ansluter vi oss till Walter Brangmos särskilda yttrande enligt vilket märkning med förpackningsdag, vilken normalt sammanfaller med den dag potatisen tas från lager, utgöra en tillräcklig garanti för varan.

6.21 Samarbetsgruppen för alternativ odling menar att förpackningsdag och "Bäst-före" kommer att få lill följd alt butiken kommer atl aktivera potatishyllan. Detta begrepp är redan inkört hos konsumenten. Märkningarna skall ske mycket tydligt. "Bäst-före" skall innebära alt den märkta kvalitén garanteras.

Vi stödjer förslaget att kvalitetsmärkning bör avse kvalitén vid den tidpunkt då konsumenten köper varan.

Vi stödjer förslaget att uppgift bör lämnas på påsen om storlekssortering.

6.22 Svensk matpotatiskontroll: Jordbruksnämndens förslag om att utöka
datummärkningsföreskriftema till att omfatta även ett "bäst-före" datum
är elt intressant förslag från konsumentsynpunkt.

Det finns dock några praktiska frågor som måste undersökas, innan slutlig ställning kan tas till förslaget. Bl. a. bör det utredas humvida dagens förvaringssiluation inom detaljistledet är sådan att förpackare kan med rimlig grad av säkerhet bedöma potatisens hållbarhetstid i butik.

Förslaget i denna del syftar väsentligen till att förbättra hanteringen av matpotatisen i butikerna. Det är enligt SMAK:s uppfattning en av de angelägnaste åtgärderna för alt höja kvaliteten på den matpolatis som konsumenterna möter. Utöver "bäst-före" märkning finns också andra åtgärder som kan användas i detta syfte, bl.a. generella hanleringsföreskrifter och utbildning av butikspersonal.

6.24 Svenska kommunförbundet: Utredningen pekar på behovet av översyn av reglerna för värdering av kvalitetsfel som tillämpas av SMAK. Det bör ankomma på jordbmksnämnden att göra denna översyn i samråd med SLV och SMAK.

Styrelsen instämmer i detta förslag. Styrelsen instämmer också i de förslag till åtgärder som nämns i utredningen såsom

—minska förekomsten av de mest besvärande skadorna såsom starka Prop. 1988/89:140 mekaniska skador, stötblått, rötor och grönfärgning Bilaga 6

—rådgivning och information för sortering, paketering, upptagning

—kvalitetsmärkning bör avse kvaliteten vid den tidpunkt då konsumenten köper varan

—storleksuppgifler skall lämnas på potatis som är förpackad i påsar eller motsvarande — saml att man med tillräcklig intensitet bevakar och kontrollerar att märkningsföreskrifter m. m. för matpolatis följs ute i handelsledet mot konsument och all felaktigheter beivras.

6.27 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Då det gäller inriktningen av
kvalitetsarbetet vill vi bara understika rapportens förslag till att man vid
packningen skall ställa så pass mycket större krav på kvalitén, att antalet
felenheter svarar mot klassificeringen först då den når konsumenten.

Som nämnts i rapporten förvaras potatisen på många olika sätt ute i butikerna. Butikemas leveranstälhet, kundfrekvens/slorlek och utrustningsnivå påverkar hur länge och under vilka betingelser potatisen butiks-lagras. Potatis lagrad under goda betingelser har, som bekant, en mycket god lagringsbarhet, medan dålig lagring snabbare försämrar varans kvalitet. Eftersom det finns så många faktorer atl ta hänsyn till vad gäller bäst-före-märkning av potatis, bör frågan ytterligare diskuteras innan beslut fattas. Exempelvis bör de ekonomiska konsekvenserna av bäst-före-märkningen belysas, och förslag till normer för lidsangivelser arbetas fram.

6.28 Sveriges potatishandlares riksförbund tillstyrker en översyn av nuva
rande regler för värdering av kvalitetsfel i samråd med branschen och
övriga intressenter.

Beträffande märkning med bäst-före-datum avser SPR det vara tillräckligt med märkning av packningsdatum.

Beträffande uppgift om storlek bör denna gälla samma för förpackad som lösviktsförsäljning.

7 Informationsverksamheten

7.5 Statens livsmedelsverk tillstyrker jordbmksnämndens förslag [rörande informationsverksamhet].

7.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Institutionen för växtodlings
lära vill starkt betona betydelsen av att SMAK bereds tillfälle att fortsätta
sin informationsverksamhet, främst beroende på att del inom organisatio
nen finns sakkunskap och erfarenhet då det gäller matpotatiskvalitet.

7.11 Skogs- och jordbrukets forskningsråd anser vidare viktigt att SMAK beredes tillfälle att fortsätta sin verksamhet med den sakkunskap och erfarenhet som där byggts upp under åren.

7.13 Husmodersförbundet Hem och Samhälle instämmer i de särskilda yttranden som avgivits av Walter Brangmo och Bertil Ekberg.

7.14 ICA-förbundet: Handfasta råd/instmktioner från partiledets sida till

detaljhandeln om förvaringstemperatur, exponeringssätt, inköpsvolymer .47

4 Riksdagen 1988/89. 1 saml Nr 140. Bilagedel

m.m. måste intensifieras. Detta är dock inget för statliga myndigheter Prop. 1988/89:140
utan åvilar naturiigt de kommersiella intressena. Bilaga 6

7.15 Konsument-Forum instämmer i JN:s förslag att SMAK skall ha huvudansvaret för informationen. Som konsumenter uppfattar vi Grönsaksfrämjandet och SPl som producentinfluerade och de står alltså dessa fritt att med egna medel göra reklam, dock ej i samråd med SMAK. Vi föreslår däremot att SMAK får betydligt större anslag till informationsarbete och att SMAK åläggs att inleda samarbete med och även lämna bidrag till konsumentintressen och deras organisationer, samt att i detta arbete prioritera insatser på lokalplanet.

7.19 Lantbrukarnas riksförbund anser alt SMAK:s informationsverksam
het spelar en viktig roll för atl öka kunskaperna om potatis.

7.21 Samarbetsgruppen för alternativ odling: Vi från alternativ odling ser det som en självklarhet att SMAK får direktiv att skaffa sig kunskap och sedan sprida information om alternativt odlad potatis.

7.22 Svensk matpotatiskontroll instämmer i JN:s överväganden och förslag i detta avsnitt.

7.28 Sveriges potattshandlares riksförbund ifrågasätter om SMAK såsom kontrollorgan även skall syssla med informationsverksamhet.

8 Finansieringen

8.4 Lantbruksstyreisén: Allmänt sett bör finansiering av kvalitetskontrol
len genom avgifter direkt knutna till kontrolltillfällen eller försäljningsvo
lym eller liknande undvikas. Det avgiftssystem som i vissa delar tillämpa
des t.o.m. år 1976 fungerade inte tillfredsställande. Även den av livsme
delskonlrollutredningen föreslagna finansieringen kan förväntas ge bety
dande problem.

Finansiering som inte är direkt knuten till själva kontrollen är att föredra. Finansiering via prisregleringsmedel har hittills fungerat tillfredsställande och bör kunna komma i fråga även framöver.

8.5 Statens livsmedelsverk tillstyrker jordbmksnämndens förslag [rörande
finansiering].

8.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Som allmän princip för finansieringen av ett samhällsstött kvalitetsarbete bör gälla att de som nyttiggör sig detta svarar för kostnaderna. Höjning av arealavgiften uppfyller inte delta krav samtidigt som en sådan höjning påverkar konkurrensförhållandena. Finansiering med hjälp av handelsgödselavgifterna innebär att även andra än potatisodlare och potatiskonsumenter får bära kostnaderna samt måste också i ett långsiktigt perspektiv bedömas som osäker. Då det emellertid av många skäl torde vara omöjligt atl finansiera kvalitetsarbetet genom alt i konsumentledet påföra samt insamla en avgift måste den föreslagna finansieringen dock accepteras.

8.11 Skogs-och jordbrukets forskningsråd: Vad gäller finansieringen av kvalitetsarbetet inom potatisområdet instämmer rådet i förslaget att kostr 48

naderna även fortsättningsvis täcks av utomramsmedel av typ handdsgöd- Prop. 1988/89:140
sdavgifter. Bilaga 6

8.14 ICA-förbundet instämmer helt i JN:s uppfattning att kvalitetskontrollen bör betalas genom att hela den saluförda kvantiteten belastas. Formerna för denna finansiering ligger utanför vår kompetens att bedöma.

8.15 Konsument-Forum delar JN:s uppfattning att finaniseringen skall kunna utgå ur handelsgödselavgiftsmedlen. Vissa andra idéer har vi anfört under avsnitt 12. Viktigt är atl inga pålagor läggs på i odlings eller packningsled, så att med procentpåslagseffekten kvalitetssträvandena straffas i stället för stimuleras.

8.19 Lantbrukarnas riksförbund: Enligt LRF:s uppfattning bör finansieringen av verksamheten ske på samma sätt som i dag, dvs. via utomramsmedel. Skulle av någon anledning brist på utomramsmedel uppstå kan LRF tänka sig att arealavgiftsmedel används för att finansiera verksamheten. LRF förutsätter då att partipriset höjs i motsvarande mån så atl finansieringen inte negativt påverkar priset till odlare. Vid en arealavgiftsfinansiering förutsätter LRF också att avgiften kan tas ut på ett konkurrensneutralt sätt, dvs. även omfatta odlingar under 0,5 ha.

8.21 Samarbetsgruppen för alternativ odling håller med om alt medlen skall tas av utomramsmedel. Arealavgift är ett bra sätt att få med alla som odlar potatis. Tas avgiften ul från insatsmedlen så kommer exempelvis alternalivodlarna utanför pålagssystemel. Detta är inte rättvist.

8.22 Svensk matpotatiskontroll: JN:s förslag tillstyrkes.

8.25 Svenska livsmedelsarbetareforbundet: Alla odlare bör i princip deltaga i finansieringen av ett utökat kontrollarbete. Det verkar enklast atl lösa finansieringen direkt i odlarledet. Finansieringen måste utformas på ett sådant sätt att onödig byråkrati undviks.

8.28 Sveriges potatishandlares riksförbund anser att nuvarande finansiering med utomramsmedel bör fortsätta.

9 SMAK: s styrelse

9.5 Statens livsmedelsverk: Det kan vara lämpligt såsom jordbruksnämnden föreslår att både livsmedelsverket och jordbruksnämnden är företrädda i SMAK:s styrelse.

9.10 Sveriges lantbruksuniversitet: Institutionen för växtodlingslära delar uppfattningen alt såväl SLV som JN bör vara representerade i SM.AK:s styrelse men utgår ifrån all styrelsen i så fall fortfarande utses av Regeringen efter förslag från de organisationer, myndigheter etc, som berörs.

9.11 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: En logisk konsekvens av det föreslagna delade ansvaret mellan jordbruksnämnden och livsmedelsverket är att de, i enlighet med jordbruksnämndens förslag, får vardera en

representant i styrelsen för SMAK. 49

Sammanfattning av statens jordbruksnämnds Prop-1988/89:140

förslag avseende översyn av prisstödet till ''

jordbruket i norra Sverige, Etapp II.

9. Sammanfattande förslag och kostnader

I det följande redovisas i korthet statens jordbruksnämnds förslag med anledning av den genomförda översynen av prisstödet till norra Sverige.

9.1 Bakgrund

Enligt 1985 års riksdagsbeslut är utgångspunkten för stödet till jordbmket i norra Sverige att bibehålla jordbmksproduktionen i ungefär nuvarande omfattning. Denna målsättning och övriga riksdagens ställningstaganden i 1985 års beslul har legat lill gmnd för nämndens översyn (se delrapport I).

9.2 Produktionsutveckling och effekter av stöd

Produktionens utveckling inom jordbmket i norra Sverige har jordbmksnämnden redovisat till regeringen i delrapport I. Sammanfattningsvis kan konstaleras att norra Sverige i stort följt samma utveckling som landet i övrigt. Det råder dock vissa skillnader mellan de olika nordliga länen. Vad gäller effekterna av stödet så har således vid analysen framkommit att detta som medel i huvudsak har kunnat uppfylla de med stödet avsedda målen.

9.3 Produkter

Vad gäller den inom översynens ram behandlade skrivelsen om arealbidrag till bär och grönsaker inom Norrbottens län har nämnden funnit att övervägande skäl talar för att inte utvidga prisstödet till dessa produkter.

Vad gäller stöd till potatisodling föreslår nämnden att det stödområde inom vilket det lägre stödet utgår utvidgas till att omfatta de nordligaste delarna av Värmlands och Kopparbergs län.

Det högsta antal modersuggor som vid ett och samma företag kan få stöd föreslås höjt från 60 till 120 modersuggor.

En jämförelse mellan stödet till olika grenar inom animalieproduklionen ger såväl vad arbetsförbmkning och kapitalinsats vid handen att en nivåhöjning är motiverad vad avser getstödet. Jordbmksnämnden föreslår med hänsyn härtill att nivån på stödet till getter höjs från 325 till 500 kr./ get.

Till jordbmksnämnden har framförts synpunkten att fårproduktion skul
le erhålla ett särskilt stöd per får av bl. a. naturvårdsskäl. Nämnden kan i
detta sammanhang hänvisa till att fårproduktionen redan får stöd i form
av pristillägg för kött. SkuUe det visa sig att ytteriigare slöd behövs bör 52

detta inte tas från ifrågavarande anslag utan från andra medel anvisade för Prop. 1988/89: 140
t.ex. naturvårdsändamål. Bilaga 7

Vad gäller äggproduktionen utgår statligt stöd från norriandsanslaget i form av bidrag till kvittblivning av utslagshöns. Dessutom erhåller de norrländska packeriema ett förhöjt packeribidrag för ägg som producerats i norra Sverige. Detta bidrag finansieras av interna medel inom jordbmksprisregleringen. Med hänsyn till produktionsmålets utformning och en gynnsam produktionsutveckling anser inte nämnden att det för närvarande finns skäl atl införa något särskilt prisstöd lill äggproduklionen i norra Sverige.

9.4 Områdesindelning

Ett flertal skrivelser har kommit in till jordbmksnämden med förslag till områdesgränser för stödet. Enligt statsmakternas beslul har nämnden bemyndigande att själv besluta om smärre områdesförändringar. Vad gäller sådana smärre ändringar kommer nämnden att under våren behandla dessa och besluta om eventuella ändringar som i så fall träder i kraft per den I juli 1989. Vad som i denna översyn har övervägts är vissa större områdesförändringar. En av de förändringar som har övervägts är att på samma sätt som för mjölk ha skilda stödbelopp för övriga produkter inom 2 a och 2 b. 1 och för sig motiverar skillnaden i merkostnader en sådan förändring. Eftersom del redan med nuvarande områdesindelning föreligger problem att kontrollera stödet vad gäller nötkött skulle en utökning av antalet stödområden för denna produkt ytterligare försvåra kontrollarbetet. Nämnden kan med hänsyn till detta inte förorda ifrågavarande förändring. En annan fråga som särskilt har studerats är gränsdragningen mellan stödområde 3 och 4. Nämnden föreslår härvid alt område 3 utvidgas med följande kommuner och församlingar:

Av Värmlands län; Sunne

Munkfors

Filipstad

Kil

Forshaga

Älvsbacka och Nyeds församlingar i

Karlskoga kommun
Av Kopparbergs län: Grangärde församling i Ludvika kommun

Genom den föreslagna förändringen erhålles en större enhetlighet inom resp. område. Härvid markeras också karaktären hos område 4 som gränsområde för stödet. Enligt nämndens uppfattning bör av denna anledning stödet tills vidare hållas kvar vid oförändrade öresbelopp.

1 fråga om större områdesförändringar har till nämnden bl. a. inkommit förslag om följande förändring.

a) Utvidgningar av område 2 a

b) Förskjutning av sydgränsen söderöver

c) Infogande av Vindeln, Bjurholm, Kalix och Haparanda kommuner i område 1.

Nämnden har inte funnit skäl att tillstyrka dessa förslag. 53

Produkt	Stöd-	Höjning av	Stödbelopp	Kostnads-
	område	stödbelopp 1 juli 89	fr.o.m.	ökning Milj. kr.
Mjölk (öre/1)	1	+ 8	104	5,0
	2a	+ 9	85	20,2
	2b	+ 6	65	8,0
	3	-(- 4	45	4,1
	4	-1- 0	20	0
	Totalt			37,4
Nötkött	1	+ 88	925	1,7
(öre/kg)	2	-hl23	695	13,0
	3	+ 54	400	1,6
	4	+ 0	120	0
	Totalt			16,5
Får och lamm	1	-H 88	925	0,12
(öre/kg)	2	4-123	695	0,67
	3	-H 54	400	0,11
	4	-h 0	120	0
	Totalt			0,90
Fläsk (öre/kg)	I	+ 0	205	0
	2	+ 0	150	0
	3	+ 0	60	0
	Totalt			0
Smågrisstöd	1	+ 0	1235	0
(kr./sugga/år)	2	-1- 0	825	0
	3	+ 0	515	0
	4	+ 0	310	0
	Totalt			0

9.6 Nyetableringsstöd

För att stimulera nyetablering av företag inom stödområdet föreslås att ett särskilt etableringsstöd införes. De föreslagna villkoren för stödet framgår av avsnitt 7.

9.7 Övergångsåtgärder efter tvåprissystemets avskaffande för mjölk

Vad gäller statsmaktemas uppdrag till jordbmksnämnden att utreda och lämna förslag till övergångsåtgärder under ett år efter tvåprissystemets avskaffande anser jordbmksnämnden att nya regleringar ej är motiverade att verka endast ett år.

transporterats upp till norrländska slakterier och därvid felaktigt erhållit Prop. 1988/89:140 prisstöd. Det förekommer också att för högt prisstöd utbetalas genom att Bilaga 7 transport sker från ett område med lägre stöd till elt med högre stöd. Riskerna för sådana oegentligheter ökar med stigande slödnivåer. Polismyndigheterna i norra Sverige har vid ett flertal tillfallen begärt jordbruksnämndens hjälp för att kunna styrka brottslig verksamhet även vad gäller moms- och andra skattebedrägerier i samband med kreaturshandel. För att förhindra missbmk måste kontrollen intensifieras och resurser finnas för att kunna biträda andra myndigheter.

Det är inte möjligt för jordbruksnämnden att på ett tillfredsställande sätt klara av dessa arbetsuppgifter med de resurser nämnden för närvarande har till förfogande. En förstärkt kontroll på området skulle enligt nämnden vara väl använda pengar genom att kostnaderna för kontroUen skulle bli självfinansierad genom bl. a. minskat missbmk. Jordbmksnämnden hemställer att nämnden får belasta anslaget Prisstöd till jordbmket i norra Sverige med ifrågavarande kontrollkostnader.

9.9 Sammanställning av kostnader

De sammanlagda kostnaderna av nämndens förslag framgår av nedanstående sammanställning.

Sammanfattning av merkostnaderna Prisstödsbeloppens höjning ger totalt 60,0 milj. kr.

varav mjölk 37,4

nötkött 16,5

får och lamm 0,9

fläsk Bibehållna stödbelopp i område 4 ger en besparing om 5,0 milj. kr. Denna besparing är ej särredovisad då den ingår i ovanstående kostnader.

Övriga produktrelaterade kostnader ger totalt 1,0 milj. kr.

varav getter 0,4

smågrisar 0,3

potatis 0,3

Områdesförändringar ger totalt en kostnad om 10,0 milj. kr. Totala kostnader:

Höjda stödbelopp, inkl. bibehållna stöd
belopp i område 4                                                  54,8
Övriga produktrelaterade kostnader .                            1,0
Områdesförändring                                                 10,0

65,8

Under anslaget C 6. Prisstöd till jordbmket i norra Sverige har för budget
året 1989/90 beräknats en belastning om 545 milj. kr. Vid oförändrat slöd
bedömer nämnden nu belastningen på anslaget under 1989/90 till 515 55

milj. kr. De föreslagna förändringarna beräknas öka belastningen på anslå- Prop. 1988/89: 140

get 1989/90 med 66 milj. kr. varför den totala medelsförbrukningen 1989/ Bilaga 7 .

90 vid tillstyrkan av nämndens förslag beräknas uppgå till 581 milj. kr. Till

detta kommer 4 milj. kr. 1989/90 för det av nämnden föreslagna nya

etableringsstödet.

Särskilt yttrande

Som framgår av direktiven gavs 1988 års översyn av Norrlandsstödet eri bredare omfattning än dess tidigare motsvarigheter. Arbetet har bedrivits under stark tidspress, särskilt under slutskedet, vilket har skapat vissa problem i såväl utredningsarbetet som jordbmksnärnndens behandling av ärendet. Därmed har det inte heller varit möjligt alt granska kalkylmaterialet på ett tillfredsställande sätt.

Det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige ingick i riksdagens beslul (1984/85:166). Jordbruksutskottet framhöll att jordbruksproduktionen i området skulle bibehållas i ungefär oförändrad omfattning. 1 detta syfte ansåg utskottet att ytteriigare 60 milj. kr. skulle tillföras utöver vad som föreslogs i propositionen. Riksdagen har under åren därefter fattat beslul om ytteriigare stöd för att produktionen skulle kunna återföras lill 1984 års nivå.

Det särskilda prisstödet till Norrlandsjordbruket fastställs i huvudsak utifrån kriteriet all samma grad av kostnadstäckning skall uppnås som i ell referensområde. Den fortsatta negativa produktionsutvecklingen i stödområdet visar att den därvid uppnådda lönsamhetsnivån inte har varit tillräcklig för att bibehålla jordbruksproduktionen i norra Sverige. Härutöver finns sannolikt även andra faktorer som försvårar företagandel i Norriand, såväl generellt som speciellt inom jordbrukssektorn, något som bör beaktas vid utformningen av kompletterande stödåtgärder. De nu redovisade kalkylerna får därmed anses vara ett av flera material som skall ligga lill grund för bedömning av stödbehovet för att nå den uppsatta målsättningen.

De grundläggande kalkylernas resultat har behandlats så att endast en tredjedel av fodersäden kommer från gårdens jordbruk. När det gäller svin betraktas allt foder som inköpt. Detta är en ologisk behandling som blir speciellt tydlig när del gäller svinuppfödning. Vid all animalieproduktion krävs nämligen ett arealunderiag för gödselspridning. Det mest naturiiga vid animalieproduktion är att producera så mycket foder som möjligt till de egna djuren på den areal som disponeras. Med de nya spridningskrav som ställs på produktionen krävs för t.ex. smågrisproduktion en gödselspridningsareal som är nästan lika stor som .arealen för foderbehovet. Vi anser att detta förhållande måste beaktas när stödet fastställs.

Det förutvarande område 2 delades efler 1985 års översyn upp i område
2 a resp. 2 b eftersom tydliga kostnadsskillnader förelåg. Förändringarna
genomfördes endast för mjölk. De nu gjorda kalkylerna visar på ökande
kostnadsskillnader för nötkött inom stödområde 2. Vi anser därför att
uppdelningen även skall gälla för denna produktion. Eventuella kon- 56

trollsvårigheter får inte förhindra att stödet utformas på ett ändamålsenligt Prop. 1988/89:140 sätt, dvs. att det kompenserar för faktiska merkostnader. Förslaget omfat- Bilaga 7 tar för övrigt en förstärkning av nämndens kontrollfunktion.

Översynsarbeiet har också omfattat analys och förslag till stödformer som kan underlätta nyetableringar. Beräkningsexempel visar ett stödbehov mellan 40000 och 65000 kr. i Norrbotten. Det nu framlagda förslaget om 3 procents ränteslöd motsvarar knappt den nedre gränsen för stödbehovet och understiger med stor marginal behovet i de sydligare områdena. Med tanke på de stora problem som föreligger när det gäller nyetableringar inom jordbmket i norra Sverige är detta inte tillräckligt. Mol bakgrund av det framräknade behovet är ett 5-procenligt ränteslöd nödvändigt för att långsiktigt säkerställa att tillräcklig nyetablering sker och att produktionsmålet för norra Sverige säkerställs. Denna stödnivå skulle enligt vår uppfattning medföra en avsevärd stimulans lill en jämförelsevis låg kostnad.

Enligt JN:s förslag skall prisstödet för mjölk frysas vid 20 öre/kg i område 4. De beräknade merkostnaderna för mjölkproduktion är 31 öre/ kg jämfört med referensområdet. Som jämförelse kan nämnas atl prisstödet i område 3 föreslås bli höjt i enlighet med merkostnadskalkylen, dvs. med 4 öre till 45 öre/kg. Det faktum att område 4 betraktas som ett avtrappningsområde bör enligt vår mening inte föranleda en frysning av stödnivån (gäller även nötkött, får och lamm). En viss uppräkning av stödet, om än i långsammare takt, vore en rimligare tolkning. Den senaste treårsperioden har produktionsminskningen i område 4 dessutom varit snabbare för mjölk än i övriga stödområden. Med en fryst stödnivå riskerar man en än mer negativ produktionsutveckling i det sydligaste stödområdet.

Vi delar uppfattningen att särskilda övergångsåtgärder under ett år efler tvåprissystemets avskaffande knappast är motiverade. Samtidigt förutsätter vi att produktionsutvecklingen i stödområdet analyseras noggrant, inte minst mot bakgrund av förväntade sjunkande avräkningspriser för mjölk i den närmaste framtiden. Ännu allvarligare är dock sannolikt de kostnadshöjningar som följer av ändrade djurskyddsbestämmelser. Oron är för närvarande mycket stor bland jordbrukarna i Norrland.

Stockholm den 27 februari 1989

Viggo Fringel Eldi Gen fors

Särskilt yttrande av Lennart Alamaa

Den svenska jordbrukspolitiken har flera mål. Beredskapsmålet anses vara
det viktigaste. Då det gäller ägg, som denna utredning handlar om, så har
denna vara en relativt liten betydelse i en krisproduktion. Detta utesluter
inte att samhället ändå kan ha motiv för all stödja en fredstida produktion.
Man bör dock ha i åtanke, att det faktum att man har elt samhälleligt
mål, inte självklart innebär att samhällsåtgärder krävs för att det skall
uppnås. 57

Om man har som mål att upprätthålla äggproduktionen i Sverige i Prop. 1988/89:140 nuvarande omfattning krävs troligen ett samhällsstöd. Graden av stöd kan Bilaga 7 man dock ha delade meningar om. Denna utredning visar hur den ena regleringsåtgärden efter den andra byggts på för att komma tillrätta med överskollsproblemet.

Andemeningen i utredningen är att det är nödvändigt att sanera bland dessa regleringsåtgärder. Man bör låta marknaden och prissignaler få ett större utrymme. Jag delar denna uppfattning. Mycken möda och kreativitet spills i dag från producenthåll i försök att påverka politiska beslut om regleringsåtgärder. Ansträngningar som bättre skulle kunna utnyttjas till en dialog med konsumenterna. Det är viktigt att konsumenterna kan känna förtroende och respekt för hur produktionen bedrivs samt för produkternas kvalitet.

Del tycks råda enighet om atl tillfälliga ingrepp för alt styra produktionen (t.ex. utslaktningskampanjer, kläckningsbegränsningar, produktionsuppehåll) inte innebär någon permanent lösning och därför ej heUer bör få någon statlig sanktion. Jordbruksnämnden har också på senare tid varit restriktiv till dylika åtgärder. Branschen har i stället själv infört frivilliga utbudsbegränsningar.

Jag har en annan syn än nämndens majoritet på hur man bör redovisa branschens förmåga att själva hanlera marknadsregleringen. Del är inte alltid lätt att sia om framtida förändringar och svårt att bedöma hur företagen kommer att möta dessa. Jag skulle dock vilja peka på några saker.

Branschen har visat ovanligt stor förmåga att bedriva produktionsbegränsande åtgärder på egen hand. Utredningen påtalar den kläck-kvote-ring som tidigare förekommit. Dessutom pågår för närvarande en frivillig tomhållningskampanj med en anslutning på ca 70% av produktionsvolymen.

När della frivilliga syslem upphör i mars nästa år så finns det enligt uppgift planer på att ersätta det med ett nytt system. Producenterna skall enligt delta förslag bilda en ekonomisk förening som säljer hönorna till producenterna. Priset per höna blir 57 kr. inkl. kostnaden för alt bli av med äggöverskottet, en kostnad som beräknas till 27 kr. Om producenten efter avslutad omgång kan visa att han minskat sin produktion med 20 %, motsvarande en 16 veckors tomhållning får han tillbaka de 27 kronorna. Den som vill får alltså producera som vanligt, men han går miste om återbetalningen. De 27 kronorna som stannar i föreningen kan användas lill att köpa in burar av producenter som viU sluta helt.

De ekonomiska transaktionerna skall administreras av ett kommanditbolag med kläckare, producenter, foderleverantörer och andra som förlorar på ett överskott. Det är helt klart att intressenterna i branschen äger en viss vana att agera samfällt.

På djurskyddsområdet händer en hel del saker med ny djurskyddslag och djurskyddsförordning. Systemet med burhöns skall vara avskaffat år 1998. Lantbruksstyreisén diskuterar med branschen om anpassningsätgärder. Dessa kan innebära att man redan till sommaren 1989 minskar antalet

hönor i varje bur från fyra till tre. Denna åtgärd skulle som bieffekt ha en Prop. 1988/89:140
produktionsbegränsande verkan. Bilaga 7

Vi har haft en livlig kvalitetsdebalt på senare år. Debatten har delvis gått i nya banor. Konsumentema har inte bara visat intresse för produktens kvalitet utan också för etiska kvalitetskriterier. Hur produktionsmetoderna inverkar på djur och miljö är mer i fokus. Som ett resultat av detta har vi fått en ökning av produktionen på kontrakt. Konsumentönskemålen har kanaliserats genom livsmedelskedjomas specifikationer lill producenterna.

Om staten skulle minska sitt engagemang i marknadsregleringen kan man förvänta sig att producentema själva kommer att efterfråga mer av kontraktsproduktion för att skapa mindre svängningar i sin avsättning.

Det befaras i utredningen att Sverige skulle få svårigheter att få tag på importerade ägg. Detta på gmnd av Newcastlesjukan som gör att vi har restriktioner gällande vilka länder vi kan importera ifrån. Jag efterlyser en analys, om inte just bristen på importägg, är en faktor som verkar positivt för de svenska äggproducenterna. Detta både om man ser till det begränsade efterfrågetrycket och de argument om svensk kvalitet, farskhet, djurmiljö som kan användas av svenska producenter.

Hur producentema skulle reagera på en situation med enbart gränsskydd är osäkert. Det är viktigt att ha klara spelregler från statsmaktens sida. Lika viktigt är att dessa ger producenterna möjligheter alt planera långsiktigt. Det bör göras klart från samhällets sida i vilka situationer som ett samhällsstöd är att vänta. Jag delar inte tanken på att det endast är möjligt att slopa marknadsregleringen när en balanssituation uppstått. Man kan tänka sig en situation där balans mellan konsumtion och produktion uppslår genom att producentema låter sina anläggningar slå stilla under en stor del av året. En samhällsstödd marknadsreglering i ett sådant läge kan inte accepteras varken av konsument- eller samhällsintresset.

Så länge andra länder stödjer sin produktion så krävs ett stöd också i Sverige. Ell fullständigt borttagande av gränsskyddet är därför inte realistiskt. Den teknik som används i utredningen, att analysera en avreglering i olika steg, får dock inte skymma det förhållandet att verkligheten inte alltid låter sig infångas i dessa steg.

De av OECD framtagna PSE-beräkningarna som mäter skyddsnivån i olika länder, visar att länderna skyddar sin produktion i olika hög grad. Det är också skillnad mellan olika produkter.

Ägg och Qäderfä tillhör inom EG de minst skyddade råvarorna. I Sverige är både skyddsnivån och rangordningen högre. Det kan därför vara på sin plats att inte bara prata i termer, gränsskydd eller ej, utan också om nivån på gränsskyddet.

Lennart Alamaa

Särskilt yttrande Prop. 1988/89:140

Bilaga 7 Utredningen rörande avveckling av prisregleringen för ägg har nu slutförts

vid statens jordbmksnämnd. Vi har vid tidigare sammanträden i nämnden framfört ett antal synpunkter som enligt vår uppfattning bör fogas till utredningsmaterialet. Synpunkterna avser i första hand utredningens analys och slutsatser rörande prisregleringen för ägg. Flera av de frågor som berörs har stor betydelse från allmän jordbmkspolitisk synvinkel. Vi vill understryka att det finns ingen gmnd för att söka en särbehandling av äggproduktionen vad gäller den principiella tillämpningen av prisregleringen.

Allmänt

Utredningen, som genomförts på regeringens uppdrag, skulle enligt direktiven bl. a. omfatta en redovisning av konsekvenserna av en avveckling för produktionen, konsumentpriserna, regleringsekonomin och råvamkostnadsutjämningen. Vidare skulle effekterna från handelspolitiska, regionalpolitiska och statsfinansiella synpunkter redovisas.

En avreglering — även i begränsad omfattning — skulle sannolikt få drastiska effekter på den svenska äggproduktionen, inte minst för den enskilde producenten. Vi anser därför att utredningen borde innehålla en mera konkret analys av konsekvenserna vad gäller t. ex. prisbildningen på marknaden, företagsekonomiska effekter, konsumentaspekter, produktionens omfördelning mellan företag och regioner, importfömtsättningar m.m.

Nu gällande riktlinjer för bl.a. produktionsanpassning och prisstöd lades fast av riksdagen i 1985 års jordbrukspolitiska beslut. Enligt dessa riktlinjer skall stöd lill jordbruket lämnas genom ett gränsskydd som vid behov kompletteras med marknadsreglerande åtgärder. Regleringen bör fortlöpande ses över i syfte all förenkla och begränsa den.

Som framgår av våra kommentarer nedan medför redan en begränsad avreglering atl flera av de nu gällande jordbmkspolitiska målen inte kan uppnås. Utredningen baseras främst på en analys av administrativa aspekter och saknar i hög grad den koppling till enskilda producenters förutsättningar och ekonomi som borde ingå i ett beslutsunderiag av detta slag.

Inom några månader kommer den närmare tillämpningen av den nya djurskyddslagstiftningen alt fastställas. Del är en absolut nödvändighet all de nya produktionsförutsättningar som nu aktualiseras på skilda håll analyseras i ett sammanhang. Vi fömtsätter att dessa faktorer vägs in i en samlad bedömning.

Nedanstående kommentarer avser främst kapitel 7 i utredningen.

Stegl

Syftet med den differentierade storproduktionsavgiften var dels att begränsa de större företagens utbyggnad, dels att de större producenterna skulle stå för en större andel av exportkostnaderna.

Enligt utredningen har företagsstrukturen inte förändrats i någon större 60

grad. I utredningen anges likväl all avgiftens effekter i mycket stor ut-

sträckning motverkats genom alt större producenter kompenserats i de Prop. 1988/89:14C betalningssystem som byggts upp inom branschen. Det bör understrykas Bilaga 7 alt kostnadsbetingad prissättning är en vanlig princip i all företagsamhet inom alla sektorer. Denna princip har sedan länge även tillämpats inom lantbmkskooperalionen. Prisfördelarna till större producenter har sannolikt medfört minskad effekt av den differentierade storproduklionsavgiften. Det är dock bevisligen så att större producenter med nu gällande avgiftssystem bidragit mera till exportens finansiering än vad som skulle ha varit fallet med en icke differentierad avgift. Med en odifferentierad produktionsavgift kommer belastningen på mindre och medelstora producenter alt öka, relativt sett, med försämrad lönsamhet som följd. Enligt vår uppfattning skulle en större andel av äggproduktionen ha bedrivits vid större företag om produktionsavgiften hade varit odifferentierad.

Likväl accepterar vi utredningens slutsats att såväl juridiska som administrativa skäl talar för en odifferentierad produktionsavgift.

Steg 2

En begränsning av regleringsföreningens möjligheter till marknadsreglerande åtgärder kommer att leda till större prisvariationer och sänkt genomsnittlig prisnivå. Effekten på den inhemska produktionen avgörs av vilken ekonomisk eller volymmässig begränsning som fastställs.

Eftersom efterfrågedasticileten på ägg är mycket låg, liksom vm-priser-na, skulle redan en måttlig begränsning av marknadsregleringen få drastiska effekter på priset. Detta gäller naturligtvis särskilt under perioder med överskottsproduktion. Det bör dock poängleras alt en prissänkning skulle ske även vid balans i produktionen (räknat på årsbasis).

I utredningen understryks att en gemensam finansiering inom branschen för överskottsägg — utöver den begränsade roll som skulle spelas av regleringsföreningen - knappast är möjlig. Marknadsreglerande åtgärder i denna form är således endast möjliga i den utsträckning en statlig medverkan garanteras.

En begränsning av marknadsregleringen enligt steg 2 i utredningen skulle enligt vår uppfattning inte innebära ökad marknadsstyrning utan en administrativ prisstyrning.

Om man önskar åstadkomma en ökad marknadsanpassning är det lämpligare att styra produktionens storlek via mittpriset (och i motsvarande mån undvika ändringar av produktionsavgiften). Genom ökad spännvidd mellan prisgränserna kan ökad prisrörlighet skapas. Med detta synsätt bör även statens medverkan i temporära anpassningsåtgärder inskränkas kraftigt. Sammantagna skuUe dessa åtgärder leda till en marknadsanpassning, dock med bibehållande av en prisreglering i nuvarande bemärkelse. Med denna form av prisstyming minskar behovet av marknadsreglerande åtgärder. Samtidigt möjliggörs en produktionsanpassning "under hänsynstagande till den enskildes sociala och ekonomiska trygghet" (jfr nu gällande jordbmkspolitiska beslut).

En avgörande jordbmkspolitisk fråga är efter vilka principer produ
centpriser och gränsskydd skall fastställas. Med en administrativ prisstyr- 61

ning skulle systemet med mittpris och prisgränser mista sin innebörd. En Prop. 1988/89:140 inhemsk produktion fömtsätter prissättning med koppling till jordbmkets Bilaga 7 produktionskostnader och inkomstutveckling.

Steg 3

Ett borttagande av marknadsregleringen i enlighet med steg 3 skulle få de effekter som beskrivits ovan, dock mera drastiska. Enligt vår uppfattning skulle denna åtgärd strida emot gällande jordbmkspolitiska beslut. Möjligheterna att avsätta ens säsongmässiga överskott på den inhemska marknaden genom prissänkningar måste betraktas som ytterst begränsade. Produktionen skulle därmed tvingas ned under självförsörjningsnivån, eftersom fömtsättningar saknas för marknadsreglerande åtgärder utan statlig medverkan.

I ett tidigare avsnitt av utredningen (6.5) görs en jämförelse mellan en tänkt avreglering enligt steg 3 och prisregleringen för ägg inom EG. En viss likhet skulle finnas i den meningen atl avsältningsgaranti saknas inom den egna marknaden liksom intema marknadsreglerande åtgärder. EG-ländernas export av ägg finansieras dock via en gemensam budget och överskottsproduktion/exportförluster påverkar inte direkt producentpriset. Därmed mister jämförelsen med svenska förhållanden relevans. Bristen på prisstyming i EG demonstreras tydligt av de kraftigt stigande exportkostnader som redovisats under senare år.

Steg 4 och 5

Vi delar utredningens synpunkter beträffande möjligheterna till ett borttagande av gränsskyddet resp. en total avreglering. Det bör tilläggas att importmöjligheterna är begränsade på gmnd av förekomsten av Newcastlesjukan i flertalet tänkbara leverantörsländer.

Kvalitetsstöd

Det är angeläget för såväl konsumenter som producenter atl skapa incitament för ökad produktkvalitet och god redlighet. Vi stödjer därför utredningens förslag om en höjning av packeribidragen, vilken bör åtföljas av en bibehållen kontroll. Det borde dock klarare framgå att bidragen utgör ett kvalitetsstöd, som t.ex. kan kallas kvalitetstillägg.

I avsnitt 6.3 anges att en kvalitetskontroll och förpackning i anslutning till produktionsplatsen med åtföljande distribution direkt till handeln skulle kunna ge förbättrad produktkvalitet, främst vad gäller farskhet. Enligt vår uppfattning är det inte självklart att konsumenterna skulle gynnas på detta sätt. Det finns i dag en väl utbyggd distributions- och kontrollverksamhet som garanterar jämn tillförsel av produkter med jämn och hög kvalitet och det finns ingenting som tyder på att konsumentens köptrygghet generellt skulle förbättras med den angivna modellen.

Stockholm den 24 november 1988 62

Viggo Fringel Eidi Genfors

Sammanställning av remissyttranden över statens Pop-1988/89:140 jordbruksnämnds översyn i fråga om prisstödet till ®'' jordbruket i norra Sverige

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av länsstyrelserna i Älvsborgs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands och Norrbottens län samt av Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Länsstyrelsen i Värmlands län har lämnat ett yttrande som utarbetats av lantbmksnämnden i länet.

Prisstödet

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

För Dalslands skogsbygder har utvecklingen under senare år varit klart

negativ.--- I en enkät som nyligen genomförts visas att bristande

lönsamhet är ett av de viktigaste skälen till att mjölkproduktionen avveck
lats. ---

Länsstyrelsen anser det vara angeläget att även ändra områdesindelningen. Områden i den berörda delen av länet där det enligt länsstyrelsens beslut är motiverat att ge statligt glesbygdsstöd borde rimligen också ingå i prisstödsområdet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län:---- Beträffande prisstödet kan konsta
teras att alla stödområden utom 4:an i förslaget får full kompensation för
de enligt kalkylmodellen beräknade merkostnaderna.

Länsstyrelsen finner- oacceptabeU med en större avtrappning än

20 öre mellan område 3 och 4 och att stödet i detta område bör höjas med 5 öre till 25 öre. 1 konsekvens med detta bör även en viss höjning ske av stödet till nötkött och får och lamm.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Skillnaderna inom område 3 blir i

det nya förslaget mycket stora och detta till nackdel för västra Värmland.

---- Lantbmksnämnden vill framhålla att stöd lill potatisodlingen även

utgår i Ekshärads församling.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: alt församlingarna Borgsjö i

Ange kommun. Liden och Holm i Sundsvalls kommun. Viksjö i Härnösands kommun samt Graninge, Helgum och Resele i Sollefteå kommun med hänsyn till rådande bmkningsförhållanden borde överföras från stödområde 2 b till 2 a. Fömtom rent produktionsmässiga skäl talar även starka regionalpolitiska skäl för en sådan förändring.

Länsstyrelsen i Jämtlands län:- Enligt länsstyrelsens uppfattning

har----- [produktionsjmålsättningen inte uppfylUs helt eftersom del

livsmedelspolitiska beslutet klart och tydligt angav att "Omfattningen av jordbmksproduktionen i norra Sverige bör bibehållas i ungefär nuvarande

omfattning" (JoU 1984/85:33).

Utöver de mer traditionella motiven till att upprätthålla produktions- 63

nivån vill länsstyrelsen lägga förädlingsindustrins sårbarhet. Fortsätter Prop. 1988/89: 140 den negativa utvecklingen inom jordbruket i Jämtlands län leder det Bilaga 8 troligen till att underlaget för förädlingsindustrin blir för litet. Om så sker försämras förutsättningarna för jordbmket i länet ytterligare eftersom avstånden till förädlingsindustrin blir orimligt långa.

---- Länsstyrelsen anser som tidigare sagts all formema för stödet till

norra Sverige bör ses över.

---- Länsstyrelsens viktigaste invändning mot de analyser och förslag

som presenteras i rapporten gäller grunden för beräkning av merkostnad och därmed stödbeloppens storlek.

---- Länsstyrelsen anser att beräkningarna bör grunda sig på att allt

foder produceras på gården.

---- Produktion av foder för att täcka det egna behovet måste därför

stimuleras på annat sätt. Del kan eventuellt ske i form av ett arealbidrag kopplat till företagels animalieproduktion.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

---- Länsstyrelsen anser därför liksom tidigare att norrlandsstödet bör

kompletteras med, eller ersättas av, ell regionalt prisstöd baserat på bokslutsmaterial från det egna området.

Fårskötseln är en produktionsgren som är lätt att driva i kombination med annan företagsamhet. En utökad fårstam skulle därför kunna vara av betydelse för att främja kvarboendel på landsbygden.

Lönsamheten är dock så svag att man, om man vill ha någon effekt, behöver komplettera det nu utgående norrlandsstödet med ett regionalt prisstöd.

För mjölkproduktionen är område 2 indelat i 2 a och 2 b. För övriga produktionsgrenar är inte någon sådan uppdelning gjord. Produktionsförhållandena inom 2 a och 2 b är dock så pass olika att en differentiering på stödet även för de övriga produktionsgrenarna är befogad.

Lantbrukarnas riksförbund:- Jordbruket i norra Sverige har avse
värt större betydelse för t. ex. livsmedelsberedskapen, sysselsättning, infra
struktur och samhällsservice än som motsvaras av dess produktionsvolym.
Delta medför också att man inte får en helhetsbild om endast jordbruks
sektorn analyseras, vilket varit fallet vid översynerna av Norriandsslödet.
En helhetssyn är nödvändig för alt fånga det stora antal faktorer som

kommer att avgöra utvecklingen i det norrländska jordbruket.

---- LRF anser att beräkningsresultaten [stödbeloppen] borde bygga

på det s. k. huvudalternativet dvs. atl de merkostnader som framkommer vid egenproducerad fodersäd skall ligga till grund för stödbeloppen.

------ Enligt LRF är den föreslagna omfördelningen mellan stödområ
dena 3 och 4 rimlig eftersom den ger större enhetlighet om man utgår ifrån
normskördarna.

---- Det faktum att område 4 betraktas som ett avtrappningsområde

får dock inte föranleda en frysning av stödet (mjölk, nötkött, får och
lamm). En viss uppräkning, om än i långsammare takt, vore en rimligare
tillämpning.----

---- Efter 1985 års översyn delades område 2 upp i områdena 2 a

resp. 2 b på grund av tydliga kostnadsskillnader. Förändringen genomför
des dock endast för mjölk.

---- är det LRF:s bestämda uppfattning att uppdelningen av område

2 skall gälla nötkött.- -------------------------------------------------- 64

---- Utredningen föreslår för övrigt en förstärkning av nämndens

kontrollfunktion — ett förslag som även LRF stödjer.

Etableringsstöd Prop. 1988/89;.140

Bilaga 8
Länsstyrelsen i Älvsborgs län:- Länsstyrelsen tillstyrker förslaget

om etableringsstöd.-

Länsstyrelsen i Gävleborgs län: — att etableringsstödet bör uppgå till

samma procentsats i Gävleborgs län som inom övriga Norrlandslän.

Länsstyrelsen i Värmlands län: Lantbruksnämnden tycker det är

angeläget att förhållandena för nyetableringarna uppmärksammas. Lant
bmksnämnden vill dock starkt framhålla att investeringsstödet är den
viktigaste delen i att upprätthålla jordbruksproduktionen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen föreslår därför

att räntestödet höjs från föreslaget 3 % till 4 % för de fem första åren och 2 % för de följande tre åren.

Länsstyrelsen i Jämtlands län:-----

I valet mellan dessa båda former [prisstöd eller ränteslöd] fastnar länsstyrelsen, till skillnad mot nämnden, för ett nyetableringsstöd i form av utökat produktionsstöd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:--- Det etableringsstöd som föreslås

har fått en utformning som är lättare alt administrera än tidigare tillämpade modeller. Det bör också vara tillräckligt för att främja en önskvärd generationsväxling på redan etablerade och uppbyggda företag.

Däremot är det otillräckligt om någon vill starta pä ett nedgånget företag, där man utom för förvärvet också måste ha medel till nya byggnader. En båsplats kostar i dag mellan 80000 - 100000 kr. att bygga och det investeringsstöd som nu kan utgå är maximerat lill totalt 500000 kr. En lösning vore att nuvarande avskrivningslån kompletterades med räntesubventioner av samma modell som nu tillämpas för hyresbostäder.

Lantbrukarnas riksförbund:- Det är dock förvånande att utredning
en utmynnar i elt förslag som knappt motsvarar den nedre gränsen av
beräknat stödbehov. Den föreslagna stödnivån understiger dessutom med
stor marginal behovet i de sydligare områdena. Med tanke på de stora
problem som föreligger vad gäller nyetableringen i Norrlands jordbruk
måste stödet anpassas bättre till det beräknade behovet. Det är ologiskt att
föreslå en ny stödform som redan från början är underdimensionerad. När
del gäller nivån måste elt 5-procentigt räntestöd anses vara nödvändigt för
att motsvara behoven. Detta skulle ge avsevärd stimulans till en jämförel
sevis låg kostnad.

Ett investeringsstöd av skisserat slag är dock främst en form som stimulerar stora investeringar. Huvuddelen av alla generationsskiften sker emellertid successivt där strävan bl.a. är att undvika en alltför snabb skuldökning. Ett räntestöd missgynnar därför ell ekonomiskt sunt generationsskifte. RäntestÖdsformen stimulerar investeringar mer än produktion och får därmed större kapitaliseringseffekter. LRF förordar därför mot bakgrund av norrlandsstödets syften ett etableringsstöd som helt eller delvis knyts till produktionen.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989 65

Utbetalning av ersättning
Period	Ersättning milj kr	Antal ersättningstagare
dec 1984 dec 1985 dec 1986 dec 1987	2,47 3,86 4,81 5,08	1 195 1786 2107 2169