Motion till riksdagen
1988/89:N1

av Lars Norberg och Elisabet Franzén (mp)

med anledning av prop. 1987/88:108 om ett Mot.

kontobaserat system för registrering av aktier m. m. ^88/,89

Utvecklingen av ADB-system har skapat nya möjligheter till snabbhet och
rationalitet i registerhantering. Detta gäller givetvis även registrering av
aktier och aktieaffärer. Hanteringen av aktier i Sverige i dag sker genom ett
delvis datoriserat system i Värdepapperscentralen (VPC). Själva äganderätten
till en andel i visst företag är dock fortfarande knuten till ett fysiskt
pappersdokument - aktiebrevet.

I propositionen föreslås nu att riksdagen skall godkänna riktlinjer för att
ersätta dagens system för aktiehandel med ett helt papperslöst system där
ägandet av andelar i företagen registreras elektroniskt i ett ADB-register.
Kring detta register avser man att bygga upp funktioner för köp och
försäljning av aktier, likvidhantering etc. i samarbete mellan VPC och s. k.
kontoförande institut vilka normalt är fondkommissionärer.

Det är sannolikt att ett sådant system om det är väl utformat skulle leda till
rationaliseringsvinster. Huruvida det också skulle leda till ökad säkerhet är
ovisst. Säkerhetsrutinerna beskrivs i propositionen på ett oprecist och
svepande sätt.

Det finns flera problem som är ofullständigt belysta i den av VPC
framlagda utredningen om det nya systemet och som lett till att remissinstanser
som rikspolisstyrelsen, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
samt Sparbankernas Intecknings Aktiebolag avstyrkt förslaget. Det är enligt
vår mening nödvändigt att säkerhetsrutinerna i detalj utarbetas och redovisas
innan beslut fattas om att ett system som det föreslagna införs. En preciserad
processbeskrivning bör vara ett krav.

Såsom hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller i sitt remissyttrande
förefaller det som om begreppet aktie blir en fiktion i det nya systemet så till
vida som vad som verkligen registreras är en till visst värde angiven andel i ett
företag och inte ett bestämt antal numrerade aktier. Såsom juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet framhåller kommer systemets tekniska
komplikationsgrad att bli sådan att det endast kan förstås av ett antal
experter som arbetar med systemet till vilka de hundratusentals små
aktieägarna måste knyta sitt förtroende.

För den som köper aktier i avsikt att ägna sig åt ett långsiktigt, ansvarsfullt
ägande torde - sedan väl beslutet är fattat - snabbheten i den formella
omregistreringen vara av ringa intresse. För den som ägnar sig åt spekulation
är det tvärtom.

Av den statistik som redovisas i propositionen framgår, att medan

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. Nr NI—2

börsvärdet under perioden 1975—1987 har stigit med en faktor tio, så har Mot. 1988/89
under samma period omsättningen på börsen stigit med en faktor femtio. NI

Detta visar entydigt att de spekulativa affärerna blivit alltmer dominerande.

Det är detta förhållande som framför allt driver fram kravet på en
rationellare aktiehantering.

Det är stötande att människor skall kunna skaffa sig arbetsfria inkomster
genom sin bättre kunskap om utvecklingen inom skilda börsbolag. Spekulationen
skapar inga värden, den tvärtom konsumerar värden i form av ökade
administrationskostnader. Den rörlighet av kapital som krävs för ett flexibelt
näringsliv kräver inga blixtsnabba transaktioner.

Det system som föreslås i propositionen kommer ytterligare att främja det
spekulativa inslaget i börsverksamheten. För oss synes det mera angeläget att
skapa ett system som minskar benägenheten till spekulation än att införa ett
system som gynnar denna och vars säkerhetsaspekter och juridiska konsekvenser
inte är till fullo utredda och redovisade. En utredning kring
ovanstående problematik synes oss i högsta grad angelägen.

Hemställan

Med stöd av vad som ovan framförts hemställer vi

1. att riksdagen avslår proposition 1987/88:108,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen angivits beträffande behovet av en utredning för att
klarlägga hur det spekulativa inslaget i börsverksamheten skall kunna
minskas.

Stockholm den 7 oktober 1988

Lars Norberg (mp) Elisabet Franzén (mp)

2