Motion till riksdagen
1988/89 :K7

av Ingrid Ronne-B jörkqvist och Barbro Westerholm
(båda fp)

med anledning av prop. 1988/89:67 om
sekretessfrågor inom undervisningsväsendet m. m.

I dag är det inte möjligt för ett barn att anförtro sig åt en myndighet utan att
vårdnadshavaren har rätt att få veta vad barnet sagt. Tyvärr finns det barn,
som behöver skydd mot sina egna föräldrar men som inte vågar anförtro sig
till exempelvis en socialarbetare, kurator eller psykolog, eftersom föräldrarna
kan kräva att få veta vad barnet sagt och har rätt att läsa journalanteckningar
även om barnet därmed kan skadas. Med hänvisning till ett konkret
fall påpekade JO att även barn kan ha behov av sekretess-skydd och rätt till
viss integritet mot föräldrar. Utredningen ”Barnens rätt” fann att barn i vissa
undantagsfall kan ta skada fysiskt, psykiskt eller på annat sätt när uppgifter
om barnet lämnas ut till vårdnadshavare. En enig utredning föreslog därför
att sekretess till skydd för ett barn skall gälla även i förhållande till
vårdnadshavare när anledning finns att anta att barnet skulle lida men, om
uppgiften lämnas ut till vårdnadshavaren. Man föreslog också sekretess till
skydd för barn över tolv år, som i förtroende vänt sig till en myndighet.

I propositionen föreslås ett visst men avsevärt svagare sekretess-skydd för
utsatta barn. Endast om barnet kan antas lida betydande men om uppgiften
röjs skall rätt till sekretess-skydd finnas. I propositionen föreslås ingen
förtroendesekretess.

Utredningen ”Barnens rätt” skriver bl.a.:

I speciella situationer bör det emellertid finnas möjlighet för en myndighet
att vägra att lämna ut sekretesskyddade uppgifter om ett barn även till
vårdnadshavaren. Vi föreslår därför att sekretess skall gälla gentemot
vårdnadshavaren, om det finns särskild anledning att anta att barnet skulle ta
skada (lida men) om uppgiften lämnas ut till denne. Sekretessen skall här
gälla oavsett barnets ålder. Sekretess bör gälla gentemot vårdnadshavaren
också i de fall då en ung människa har vänt sig i förtroende till en myndighet
för att få råd och hjälp. Vi föreslår därför att uppgifter om den som fyllt tolv
år inte får lämnas ut till vårdnadshavaren utan den unges medgivande, om
uppgiften har lämnats i förtroende eller inhämtats i samband med att den
unge hänvänt sig till myndigheten i förtroende.

Även socialberedningen har i sitt betänkande ”Barns behov och föräldrars
rätt” uttalat sig för ett starkare sekretess-skydd än det i propositionen
föreslagna. Man skriver bl.a.:

Som framgår av vad vi har sagt i avsnitt 5.5.9 kan även tonåringen behöva
skyddas för sin integritet mot sina föräldrar. Tonåringen som vänder sig i
förtroende till socialtjänsten måste kunna lita på att socialtjänsten inte genast
för vidare till föräldrarna det som den unge har berättat för socialsekretera

1* Riksdagen 1988/89. 3sami. NrK5-9

ren. Ofta är det just konflikterna med föräldrarna som är ett av den unges Mot. 1988/89

viktigaste problem. Om socialarbetaren lyssnar och anstränger sig att förstå K7

den unge, kan han också så småningom uppmuntra den unge till att prata
med sina föräldrar, ensam eller tillsammans med socialsekreteraren. Skulle
socialsekreteraren däremot genast och mot den unges vilja kontakta
föräldrarna och föra informationen vidare om vad den unge har sagt, så får
han i allmänhet göra det utan att den unge är med. Den grundläggande
konflikten mellan den unge och föräldrarna förvärras då ofta och socialsekreteraren
förlorar den unga människans förtroende. Bestämmelsen i 12 § SoL
om att arbetet med att lösa unga människors problem skall ske i ”nära
samarbete med föräldrarna” får alltså inte gå ut över respekten för den unga
människans integritet.

Det är säkerligen mycket sällan som den enskilde nekar socialtjänsten att
lämna ut uppgifter som rör hans personliga förhållanden om detta behövs för
att kunna hjälpa honom. Det är ofta inte heller nödvändigt att i varje fas av
ärendet kräva ett uttryckligt samtycke om man inom socialtjänsten använder
sig av ett arbetssätt som innebär att klienten hela tiden är delaktig i och är
informerad om de insatser som planeras och har inflytande över hur de
utformas. Han har ju då möjlighet att säga ifrån när han eventuellt inte vill ha
en viss uppgift röjd. Ett sådant arbetssätt medför som regel att den enskilde
är införstådd med att socialtjänsten måste lämna ut vissa uppgifter om honom
till andra och syftet med det. Därmed behöver frågan om sekretess sällan bli
aktuell i socialtjänstens vardagsarbete. Med en något hårdragen tolkning kan
man säga att sekretessreglerna blir ett problem först om socialtjänsten
bestämmer sig för att handla över klientens huvud.

Det återstår mycket att göra, innan barnet kommit i nivå med oss vuxna i
fråga om rätts- och integritetsskydd. Det sekretess-skydd, som utredningen
”Barnens rätt” föreslog är ett angeläget steg i rätt riktning.

Vi vill också framhålla det angelägna i att den personal som skall tillämpa
dessa nya sekretessregler utbildas. Fallbeskrivningar och allmänna riktlinjer
behövs som stöd för den enskilde tjänstemannen. Det är vidare angeläget att
det sker en kontinuerlig uppföljning av lagens tillämpning och effekter.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen beslutar att 14 kap. 4 § sekretesslagen skall ha följande
lydelse:

Sekretess till skydd för ett barn gäller även i förhållande till vårdnadshavaren

1. när det finns särskild anledning att anta att barnet skulle lida men
om uppgiften lämnas ut till vårdnadshavaren eller

2. när uppgiften rör ett barn som har fyllt tolv år och har lämnats av
barnet i förtroende eller har inhämtats i samband med att barnet har
hän vänt sig till en myndighet i förtroende.

Sekretess till skydd för ett barn kan helt eller delvis efterges av barnet, om
det har fyllt tolv år. Sekretessen får efterges även av vårdnadshavaren, om
det är fråga om en uppgift som kan lämnas ut till denne.

4

Stockholm den 14 februari 1989 Mot. 1988/89

K7

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)