Motion till riksdagen
1988/89 :K247

av Bengt Kindbom m.fl. (c)
Länsdemokrati

Inledning

Ali offentlig makt i Sverige utgår enligt regeringsformens första paragraf från
folket. Denna målsättning förverkligas i första hand genom att medborgarna
i val utser dem som skall föra deras talan. Folkvalda representationer finns
idag på tre olika nivåer, primärkommuner, landsting och riksdag. Beslutskompetensen
för församlingarna är av olika slag. Riksdagen representerar
landet och har ansvaret för bland annat lagstiftningen. Primärkommunerna
har inom gällande regler en omfattande allmänkompetens. Landstingens
verksamhet däremot är i viktiga avseenden begränsad.

Centerpartiet anser att beslut i allmänna frågor skall fattas av valda
församlingar så nära folket som möjligt. Primärkommunerna utgör idag
själva grundstenen för det decentraliserade beslutsfattandet. Mera begränsade
uppgifter åligger idag landstingen. Den begränsning som finns härvidlag
är orsakad i första hand av att många uppgifter på regional nivå sköts av ett
statligt organ, länstyrelsen. Vår uppfattning är att den centraliserade
förvaltningen skall begränsas och att fler uppgifter skall läggas på primär- och
landstingskommunerna. De centrala organens förvaltningsuppgifter bör så
långt det är möjligt decentraliseras till de regionala och lokala organen.

Kommuner och landsting är grundstenar i den svenska demokratin. På
dessa nivåer är huvuduppgiften att på viktiga områden sörja för medborgarnas
trygghet och välfärd. Den kommunala självstyrelsen gör det möjligt för
många människor att aktivt delta i det politiska arbetet och att få insyn och
inflytande i frågor som berör dem själva och som direkt påverkar deras
livsmiljö.

Den statliga länsförvaltningens uppgift är i huvudsak att fungera som den
centrala statsförvaltningens förlängda arm ute i landet. Under 1960-talet
inleddes en period med stark utbyggnad av den offentliga sektorn. Detta
ledde till en expansion av länsförvaltningen.

På länsplanet finns också utöver länsstyrelsen en rad statliga länsorgan som
var för sig fullgör statlig verksamhet. Länsstyrelsen har lekamannarepresentation,
även övriga organ har lekmannamedverkan och i vissa fall
partsrepresentation. Arbetsuppgifterna består av rättstillämpning, fördelning
av resurser och planering.

Den centrala statliga förvaltningen Mot. 1988/89

Den statliga förvaltningen med fristående och självständiga ämbetsverk har ^-247
varit utmärkande för vårt lands förvaltningssystem. Efter ett utredningsarbete
i början av 1980-talet fattade riksdagen under riksmötet 1986/87 (KU
1986/87:29) beslut om delvis nya former för ledning av den statliga
förvaltningen.

Den socialdemokratiska regeringens ambition var att knyta förvaltningen
fastare till regeringsmakten'. Centerpartiet reserverade sig mot dessa förändringar.
De innebar enligt vår mening en förskjutning i centralistisk riktning.

Vi hävdar att riksdag och regering skall svara för politiska beslut i form av
lagar och förordningar samt genom anslagsbeslut. Myndigheterna skall
tillämpa dessa beslut i de enskilda fallen. Den ansvarsfördelning vi förordar
är att föredra ur rättssäkerhetssynpunkt.

Den regionala statliga förvaltningen

Självklart måste den regionala statliga förvaltningen också förändras över
tiden. Frågan är hur? För närvarande bedrivs i Norrbottens län ett försök
med samordnad länsförvaltning vilket innebär att de regionala länsorganen
centraliseras till länsstyrelsen. Enligt centerpartiets uppfattning är detta
ingen lösning på de grundläggande problemen.

Decentralisering av uppgifter

Regeringen Fälldin inledde i slutet på 1970-talet ett arbete där statliga
uppgifter flyttades över från central till regional nivå. Detta arbete bör
återupptas och drivas med kraft. Fortsatt decentralisering är av stor
betydelse ur regionalpolitisk synpunkt.

Arbetsuppgifterna för kommuner och landsting bör också vidgas genom
överförande av statliga uppgifter och genom decentralisering av beslutanderätten.
Även överförande av arbetsuppgifter från regionala statliga organ till
kommunerna måste prövas.

Stärkt kommunal självstyrelse

Det kommunala självstyrelseorganet på länsplanet har från 1860-talet och
framåt haft begränsade arbetsuppgifter. Sjukvården har hela tiden varit
dominerande. Av och till har under de senaste decennierna diskuterats att
lägga flera arbetsuppgifter på de demokratiskt valda länsorganen - länsdemokrati
skulle stärkas. Motsatt mening har också framförts nämligen att
landstingen borde bli enbart sjukvårdskommuner.

Centerpartiet har hela tiden hävdat länsdemokratilinjen. Enligt vår
uppfattning bör denna fråga aktualiseras ånyo. Den kommunal självstyrelsen
på länsplanet bör stärkas genom att landstingen får utökade befogenheter
inom de ramar som riksdagen fastställer för regionala samhällsuppgifter. De
frågor som måste beslutas på det regionala planet blir allt fler. Som exempel
kan nämnas miljövården där det krävs samlade insatser över större områden
än vad kommunerna utgör.Trafiken är ett annat exempel. Det naturliga bör

10

enligt vår mening vara att det övergripande ansvaret för frågor av detta slag Mot. 1988/89
ligger hos ett folkvalt organ. K247

I motion från centerpartiet till årets riksmöte har förslag lagts om återgång
till skilda valdagar för riksdag och kommuner. En förstärkning av landstingens
uppgifter ger argumenten för detta förslag ytterligare tyngd.

Under den länsdemokratiska debatten från 1960-talet och framåt har det
från tid till annan hävdats att landstingen skulle bli någon form av
överkommuner om de stärktes på det sätt som vi förordat. Erfarenheter från
våra grannländer Norge och Danmark ger inget belägg för ett sådant
påstående. Det finns enligt vår uppfattning ingen motsättning mellan starka
primärkommuner och vidgade uppgifter för landstingen.

Lekmannamedverkan

Enligt centerpartiets uppfattning måste samhällets beslutsinstanser organiseras
så att de på bästa sätt kan möta och tillgodose medborgarnas krav och
önskemål. En utveckling mot större politiskt inflytande för tjänstemän,
experter och konsulter och mindre inflytande för förtroendemän är inte
acceptabelt. Även på länsplanet är det viktiga att de politiska besluten är
förankrade i ett folkvalt organ.

Utredning av ett länsdemokratiskt alternativ

Sorn vi tidigare berört så har under åren åtskilliga utredningar sysslat med de
regionala statliga organens verksamhet.

Centerpartiet föreslår att en parlamentarisk utredning nu tillsätts för att
utreda en förstärkning av den regionala och lokala demokratin. De
länsuppgifter som inte är av dömande eller fiskal karaktär bör sådeles föras in
under demokratiska organ med länsparlament som högsta beslutande
församling. Samhällsuppgifter bör så långt möjligt överföras från central nivå
till regional eller lokal nivå. Även detta innebär en förstärkning av
förtroendemannainflytandet i kommuner och län.

Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning om länsdemokrati i enlighet med vad i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1989
Bengt Kindbom (c)

Martin Olsson (c)

Anders Svärd (c)

Stina Eliasson (c)

Rosa Östh (c)

Ingbritt Irhammar (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Kjell Ericsson (c)

11

Bertil Fiskesjö (c)