Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny djurskyddslag som skall ersätta lagen (1944: 219) om djurskydd, Lagen skall innehålla de grundläggande bestämmelserna om djurskyddet.

Den nya lagen omfattar samma djurslag som 1944 års lag, dvs, husdjur och andra djur som hålls i fångenskap. Skyddet för djuren förstärks. Djuren skall i framtiden skyddas inte bara mot lidande utan också mot sjukdom. Djurhållningen måste således i fortsättningen inriktas mot att djuren skall hållas friska. Även i övrigt föreslås en förstärkning av djurskyddet i flera olika avseenden. För djur inom husdjursskölseln uppställs särskilda krav på att djuren skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet alt bete sig naturligt. Frågor rörande slakten uppmärksammas och en särkild regel införs som innebär all djuren skall skonas från obehag och lidande i samband med denna. Krav på tillståndsplikt införs för ridskoleverksamhet och pälsdjursuppfödning som sker yrkesmässigt eller i större omfattning. Det gamla tillståndskravet för kennelverksamhet och liknande behålls, S,k, dopning förbjuds. Flera av de nya bestämmelserna i lagen innebär också ett utvidgat skydd bl. a. för djur som används i lävhngar. Beträffande djur som används för vetenskapliga ändamål föreslås skärpta krav på Ullstånd Ull verksamheten och på att det skall finnas en ansvarig föreståndare. Vidare föreslås en utökad etisk prövning och krav på utbildning för dem som arbetar med försöken. Slutligen föreslås skärpta straff för brott mot lagen.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

1 Förslag till Prop. 1987/88:93

Djurskyddslag

Härigenom föreskrivs följande,

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också
andra djur om de hålls i fångenskap.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjuk
dom.

3 § Djur skall ges tillräckligt med foder och vallen och tillräcklig Ullsyn.
Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren Ullräckligt

utrymme och skydd samt hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet alt låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet all låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
all del främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.

5§ Djur får inte överansträngas.

Inte heller får de ägas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

6 § Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att
de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tiUräckligt skydd mot
väder och vind.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för atl hålla djur i fångenskap.

8 § Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning del behövs skall djuren hållas skilda från varandra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om transport av djur.

9 § Ett sjukt eller skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte

sjukdomen eller skadan är så svår atl djuret måste avlivas omedelbart. 3

Operativa ingrepp m. m. Prop. 1987/88:93

10 § Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när
del är befogal av veterinärmedicinska skäl, om inte föreskrifter om undan
tag har meddelats med stöd av tredje stycket.

Första stycket gäller inte djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur saml föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 § eller om det finns särskilda skäl.

11 § För operativa ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Delsamma
gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota
sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som
inte är obetydligt.

Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas.

I fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket får ingreppet eller behandlingen också utföras av den som har föreskriven utbildning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrel
sen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning av genteknik på djur,

2. tillförsel av hormoner' eller andra ämnen till djur för all påverka djurels egenskaper i annat syfte än alt förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller ' ■

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första stycket 2 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985:295) om foder.

Slakt m. m.

13 § När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonäs från onödigt obehag och lidande.

14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjukdom eller olycksfaU måste slaktas genast.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för Qäderfä och kaniner.

15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrel
sen får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i
andra fall.

Tillståndsplikt för viss djurhållning

16 § Tillstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i
störte omfattning

1. föder upp eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring och Trop. 1987/88:93 utfodring,

2. upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

3. föder upp pälsdjur.

Frågor om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden, som också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Vid tillståndsprövningen skall särskild hänsyn tas till att den sökande kan anses lämplig atl bedriva verksamheten och att de anläggningar i vilka verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djurskyddssynpunkl.

Tävling med djur och förevisning av djur

17 § Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt att
de utsätts för lidande. Detsamma gäller vid film-, videogram- eller televi
sionsinspelning och föreställning eller annan förevisning som anordnas för
allmänheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

18 § Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte
utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets
prestationsförmåga eller temperament.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som är otillåtna.

Användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 § Djur får inte ulan regeringens eller, om regeringen bestämmer del,
lantbmksstyrelsens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller un
dervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska
produkter eller för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för opera
tivt ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller annat lidande. Vid
verksamheten får endast djur som fölls upp för ändamålet användas.
Sådan uppfödning får inte ske utan tillstånd av lanlbmksstyrelsen.

Vid tillståndsprövning enligt första stycket skall särskild hänsyn las till att den sökande kan anses lämplig att bedriva verksamheten och att de anläggnirigar i vilka verksamheten skall bedrivas är lämpliga från djur-skyddssynpunkt. Vid tillstånd till uppfödning av försöksdjur skall hänsyn också tas till behovet av sådana djur.

Ett tillstånd enligt första stycket får återkallas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket andra meningen.

20 § Om ett tillstånd enligt 19 § första stycket första meningen beviljas,
skall del finnas en av lanlbmksstyrelsen godkänd föreståndare som ansva--
rar för verksamheten.

Den som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket, deltar i sådan användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning som fordras.

Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

21 § Användning av djur för ändamål som avses i 19 § första stycket Prop. 1987/88:93
skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytteriigare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

22 § Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får beträffande djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket meddela föreskrifter om undantag från lagens bestämmelser.

23 § Den som använder djur för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket skall lämna de uppgifter om användningen som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Tillsyn m.m.

24 § Lanlbmksstyrelsen utövar den centrala Ullsynen över efterlevna
den av denna lag och, om inte annat är angivet, av de föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen. Lanlbruksstyrelsen samordnar övriga till
synsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd och hjälp i denna
verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inte har föreskrivit all tiUsynen skall utövas på något annat sätt.

TiUsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid UHsynen.

25 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får föreskriva all del får las ut avgift för tiUsynen och i ärenden enligt denna lag.

26 § En liUsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för alt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite, dock inte i fall som avses i 29 §.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta om rättelse på hans bekostnad. I brådskande faU får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

27 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tUlträ-
de Ull områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där
djur hålls och atl där besikta djuren, göra undersökningar och ta prover.

TUlsynsmyndighelen har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28 § Bestämmelserna i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används
inom försvarsmakten.

Förbud att ha hand om djur

29 § Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eUer ett visst slag av djur för den som

1. inte följer ett beslut som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 § Prop. 1987/88:93 och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen dessutom ålägga honom all göra sig av med det och förbjuda honom att skaffa djur över huvud laget eller ett visst slag av djur.

Förbudet kan avse viss tid eller gäUa tills vidare.

Omhändertagande av djur m. m.

30 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas
omedelbart, får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon
annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret skall undertätta ägaren eller innehavaren av djuret om delta. Om detta inte kan ske, skall polismyndigheten undertättas.

31 § Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom
polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse av tillsynsmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

3. ett beslul som meddelats enligt 29 § inte följs.

32 § Ulan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om tiUsägelse och rättelse får
länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta atl ett
djur som är utsatt för lidande omedelbart skaU omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

öm beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta att gälla.

33 § Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över det utan Ullstånd av länsstyrelsen.

34 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall det i beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat att djuret skall säljas och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall avUvas.

Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

35 § Kostnader som uppkommer på gmnd av åtgärder enligt 31 eller 32 §
får förskotteras av allmänna medel.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slutligt betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl Ull annat.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom poUsmyndighetens försorg, får kostnad som slutligt skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Ansvar och överklagande m. m. Prop. 1987/88:93

36 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eUer
av oaktsamhet

1. bryter mot 3, 5, 6, 8-11, 14, 16-19 eller 21 §,

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag, eller ' ' ,

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eUer bryter mot ett sådant förbud som avses i 29 §. '

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige kan dömas Ull ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

37 § Omett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enligt 36 § för gärning som omfattas av. föreläggandet eller förbudet.

38 § Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslul, som annan statlig myndighet än regeringen i särskilt fall meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas hos kammartätten.

Annat beslut som lanlbmksstyrelsen eller annan statlig myndighet meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos regeringen.

39 § Beslul som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inte
myndigheten bestämmer något annat.

En myndighet får i annat fall bestämma alt ett beslut skall gälla även om del överklagas.

1. Denna lag träder, i kraft den 1 juU 1988 då lagen (1944:219) om djurskydd samt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra atl gälla.

2. Beslut om förelägganden, förbud eller Ullslånd som har meddelats före ikraftträdandet skall anses vara meddelade enligt den nya lagen, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar något annat.

3. Om det i lag eller annan författning hänvisas till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, Ullämpas i stäUet den nya bestämmelsen.

4. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas.

2 Förslag till Prop. 1987/88:93

Lag om ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar och

katter

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar och katter'skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Eftersatts tillsynen över hund, får polismyndigheten meddela del beslut som omständigheterna kräver, såsom att hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är del fråga om en hund som av- Är del fråga om en hund som av-

ses i 2 §, får polismyndigheten be- ses i 2 §, får polismyndigheten be
sluta all hunden skall omhändertas sluta att hunden skall omhändertas
genom myndighetens försorg. För genom myndighetens försorg. Se-
sådant omhändertagande gäller 18 dan hunden omhändertagits får
och 19 §§ lagen (1944:219) om djur- ägaren inte förfoga över hunden
skydd. Innan en hund avlivas skall utan tillstånd av polismyndigheten.
dock polismyndigheten inhämta Polismyndigheten skall efter värde-
yttrande från veterinär, om del ej år ring låta sälja eller avliva hunden
uppenbart obehövligt eller fara i eller ta hand om hunden tills vida
dröjsmål, re. För omhändertagandet gäller i

övrigt 35 § djurskyddslagen (1988:00). Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får hunden, om den ej låter sig las om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Dert som sålunda dödat en hund är skyldig atl snarast möjligt anmäla förhållandet tiU polismyndigheten.

Beslut enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260.

Jordbruksdepartementet Prop. 1987/88:93

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1987

Närvarande: statsrådet Le;ijon, ordförande, och statsråden R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Hellström

Lagrådsremiss

om djurskyddslag, m. m.

1 Inledning

I en framställning till regeringen den 10 maj 1982 har lanlbruksstyrelsen lämnat förslag tUl en ny djurskyddslag. Förslaget har remissbehandlats.

TiU protokollet i delta ärende bör fogas dels lantbmksstyrelsens förslag till djurskyddslag som bilaga /, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Lanlbmksstyrelsen har vidare i skrivelse den 24 mars 1983, som komplettering till framställningen om ny djurskyddslag, till regeringen överlämnat förslag till ny tillsynsorganisation vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper m. m. Förslaget har remissbehandlats.

Till protokollet bör även fogas dels lantbmksstyrelsens kompletterande förslag som bilaga 3, dels en förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över delta förslag och en sammanställning av de yttrandena som bilaga 4.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 7 november 1985 Ullkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en särskild utredare (f. d. generaldirektören Arne Engström) med uppdrag att utreda' vissa frågor rörande den eliska prövningen av djurförsök. Utredaren avlämnade i juni 1986 betänkandet (Ds Jo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök. Betänkandet har remissbehandlats.

TUl protokollet i delta ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 6.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den nu gällande lagen (1944:219) om djurskydd trädde i kraft den I januari

1945 (prop. 1944:43, L1U:28, rskr. 249). Dessförinnan fanns inte andra 13

bestämmelser till djurens skydd än slraftbestämmelser för djurplågeri i Prop. 1987/88:93 strafflagen samt föreskrifter i lagen om rätt i vissa fall för polismyndighet alt omhänderta djur och lagen angående slakt av husdjur. Den nya lagstiftningen utgick från att en allmän straffbestämmelse för djurplågeri avseende alla djur skulle behållas i strafflagen. Vid sidan härav infördes mera utförliga bestämmelser om djurens vård och behandling i en särskild lag om djurskydd. Denna lag begränsades Ull husdjur och andra djur som hålls i fångenskap.

Genom 1944 års djurskyddslag infördes vissa gmndläggande bestämmelser om djurens vård och behandling i allmänhet samt bestämmelser om förevisning av djur, om kastrering, kupering och vissa andra ingrepp och om användning av djur för vetenskapligt ändamål. Lagen innehåller också regler om rätt att omhänderta och döda djur i vissa fall samt om straff för vissa förseelser.

Djurskyddslagen har ändrats och kompletterats ett flertal gånger.

Regeringen och lanlbmksstyrelsen har vid olika tillfällen utfärdat föreskrifter i anslutning Ull lagen.

Djurskyddet gäller förhåUandet mellan människan och de djur som hon har i sin vård. Sedan urminnes tider är människan beroende av atl hålla husdjur av skilda slag för olika ändamål och medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas och vårdas är lika gammal som husdjursskölseln. Djurskyddsfrågor intresserar också människor i hög grad och ett stort engagemang kommer ofta Ull uttryck såväl vad gäller djurskyddet i aUmän-hel som i fråga om enskilda djurskyddsfall. Dagens lanlbmkare ägnar, liksom gångna tiders, stort intresse ål sina djur och har mycket stor kunskap om djuren och deras skötsel. Sedan lång Ud tUlbaka har också människor slutit sig samman i djurskyddsföreningar och därigenom markerat att de vill ta ett särskUl ansvar för djurens välbefinnande.

Djurskyddet är sålunda en vikUg etisk fråga. 1 vårt land har djurskyddet en bred och djup förankring i människors medvetande. Som en viktig del i vårt kulturarv ingår atl djur skall garanteras skydd. Vår djurskyddslag från år 1944 bygger på denna grundprincip. Före lagens tiUkomsl utgjorde straffbestämmelserna för djurplågeri den enda regleringen av mera princi-pieU räckvidd. Att endast kunna ingripa med straff för ett redan inträffat djurplågeri kan emellertid inte anses tillfredsställande. Det är viktigare att så långt möjligt försöka att förhindra all djurplågeri uppstår. Djurskyddslagens huvudsyfte är också primärt av preventiv karaktär. Genom bestämmelser i lagen och Ullämpningsföreskrifter tiU denna har man sökt förebygga att djur utsätts för onödigt lidande. Den ständigt pågående förändringen i vår djurhållning kräver härvidlag ökad uppmärksamhet. Jag vill särskilt erinra om de stora förändringar som har skett inom animaheprodukUonen men också genom ökningen av antalet säUskapsdjur och användningen av djur för sport och tävlingsverksamhet.

Formerna för hållande av husdjur har utvecklats på skilda sätt. För sådana djurgmpper som lantbrukels djur och djur avsedda för tävlingsverksamhet har förhållandena förändrats påtagligt.

Ökade kunskaper om djurens behov och om olika sjukdomar har tagits
Ull vara för alt förbättra förhållandena för djuren, I dagens djurhållning är 14

trånga, mörka och ohygieniska stallar i stort sett borta och ersatta av ljusa, Prop. 1987/88:93 lällskötla och dragfria utrymmen. Alla förändringar har dock inte varit positiva för djuren. För sällskapsdjur har förändringarna däremot under senare tid varit små.

Lantbmkets djurhållning och djumppfödning har utvecklats parallellt med samhället i övrigt. Småjordbruk med mångsidig djurhåUning harblivit allt färte och har i stor utsträckning ersatts av en specialiserad och storskalig produktion. Den svenska djurhållningen har dock i allmänhet präglats av goda förhållanden för djuren och en god djurskötsel. Detta allmänna konstaterande utesluter emellertid inte att det även inom vårt land förekommer missförhållanden, t. ex. att djur vanvårdas därför att deras ägare av olika skäl inte kan sköta om djuren på ett tUlfredsställande sätt. Det finns också all anledning att vara observant på utvecklingen inom den moderna djurhållningen som i vissa fall förändrat djurens miljö i negativ riktning.

Ansvaret för all djuren behandlas väl och skyddas mot lidande åvilar primärt varje enskild människa som har djur i sin vård. Det allmänna har ansvaret för normgivning och för en ändamålsenlig tillsyn. Samhällets tillsyn bör då fattas i en mycket vid bemärkelse. Tillsynen skaU inte enbart ses som en kontrollerande funktion utan skall i första hand la sikle på information, upplysning och rådgivning om djurskyddsaspekter på såväl djurhåUning i allmänhet som på enskilda personers djurinnehav. För att få underlag för en ändamålsenlig upplysningsverksamhet krävs studier om djurs beteenden och studier kring sambandet mellan djurmiljö, djurskötsel och djurhälsa. Svensk forskning intar här en framskjuten position.

Gällande djurskyddslagstiflning har haft stor betydelse för att förhindra att djur utsätts för otillbörligt lidande. Jag delar emellertid lantbmksstyrelsens och flertalet remissinstansers uppfattning att en redaklioneU och teknisk översyn av gällande bestämmelser är väl motiverad. Såväl djurskyddslagen som övriga föreskrifter har ändrals och kompletterats ett flertal gånger. I författningstexterna har det därvid tagits in långt gående delaljföreskrifler. Bestämmelserna har därigenom blivit mycket svåröverskådliga. Jag biträder därför lantbruksstyrelsens ståndpunkt alt det behövs en ny djurskyddslag.

Förutom en teknisk översyn behövs emellertid också vissa ändringar i materiellt hänseende för atl förslärka djurskyddet. Förslag till sådana sakliga ändringar kommer jag alt behandla i den allmänna moUveringen. De viktigaste förslagen är följande.

För djur inom husdjursskölseln uppställs särskilda krav på att djuren
skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt all del
främjar deras hälsa och ger dem möjlighet alt bete sig naturligt. Operativa
ingrepp skaU enligt huvudregeln inte få göras på djur om det inte är
veterinärmedicinskt befogal. Frågor rörande slakten uppmärksammas och
en särskild regel införs som innebär all djuren skall skonas från obehag och
lidande i samband med slakten. Krav på lillståndsplikt införs för ridskole
verksamhet och pälsdjursuppfödning som sker yrkesmässigt eller i störte
omfattning. Skyddet för djur som används i tävlingar förstärks, bl. a.
förbjuds s.k. dopning. Beträffande djur som används för vetenskapliga 15

2.2 Vissa särskilda djurskyddsfrågor i en ny lag

2.2.1 Djur inom husdjursskötseln

Mitt förslag: För djur inom husdjursskölseln uppställs särskilda krav som innebär att sådana djur skall hållas och skötas i en god. djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om stall och andra förvaringsutrymmen och om förprövningsskyldighet för djurslallar och ny teknik för djurhållning.

Regeringen bemyndigas atl förbjuda eller uppställa villkor för användning av genteknik på djur och för tillförsel av hormoner som kan påverka djur, om del sker för annat än veterinärmedicinska ändamål, samt för viss avel. Befogenheten får delegeras till lanlbmksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsens förslag: I styrelsens förslag saknas bestämmelser med direkt inriktning på skötseln av animalieproduklionens djur.

Inom jordbruksdepartementet har hållits ett antal sammanträden för alt belysa djurskyddsproblemen inom husdjursskötseln. Vid sammanträdena har representanter för lanlbruksstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt. Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges velerinärförbund samt djurskyddsorganisationer varit närvarande. Vid sammanträdena har positiva och negativa faktorer i djurhållningen och möjliga förbättringar diskuterats. I den mån det varit möjligt har också försök gjorts att uppskatta kostnaderna initialt och på sikt för föreslagna förbättringar.

vara rationell samt teknik- och ekonomianpassad. Husdjursskötseln har Prop. 1987/88:93 bedrivits intensivt under alla lider utifrån den kunskap som funnits tillgänglig inom området. Ökade kunskaper och ändrad teknik har förbättrat djurens förhållanden jämfört med tidigare, vilket bl. a. lett till all djurens näringsbehov nu tillgodoses på ett helt annat sätt än tidigare. Effektiva odlings- och skördemeloder garanterar ett gott foder som räcker hela stallperioden. Bättre kunskap om djurs sjukdomar och deras uppkomst har medfört ett bättre sjukdomsbekämpande. Sådana sjukdomar som t. ex. tuberkulos har helt kunnat utrotas. Ökade kunskaper om närmiljöns inverkan på djuren har lett till dragfria, ljusa och lätlskölta stallar. Utvecklingen har dock inte enbart varit till förmån för djurens välfärd. Djurmiljöer har skapats där tekniken mera än djurens miljökrav har fått råda. Rationalise-ringssträvandena har varit inriktade mot att hålla många djur i produktion i begränsat stallutrymme och med en minskad arbetskraft för tillsyn äv djuren. En av samhället uttalad målsättning har varit alt producera billiga livsmedel.

Under de senaste åren har det pågått en livlig etisk debatt kring den moderna animalieproduktionen och dess produktionsteknik. Den intensiva husdjursskötseln med högproducerande djur har i vissa fall inneburit atl djuren har kommit att utnyttjas intill gränsen för deras biologiska kapacitet. Som en följd av detta kommer vissa djur att belastas utöver sin förmåga vilket leder till att svagare individer sviktar och blir sjuka. De högproducerande djuren i stora besättningar är också känsligare för miljöstörningar och infektioner. I den allmänna debatten har kritik riktats mot s. k. djurfabriker med en produktionsinriktning som framför allt är teknik-anpassad och inte tar hänsyn till djurens naturliga beteenden.

Den miljö vi nu har i våra djurstallar är ett resultat av strävandena mot ett effektivare lantbmk. Enligt min mening är det ett gemensamt intresse för såväl producenter som konsumenter att djurhållningen är effektiv men också att produktionsresultatet blir av god kvalitet. Djurhållningen får dock inte enbart utformas enligt kortsiktiga ekonomiska kriterier och utan hänsyn till djurens välbefinnande. Del gäller atl anpassa djurens miljö Ull deras biologiska förutsättningar.

Erfarenheten visar att kraven på ett gott hälsotillstånd hos djuren inte alltid tillgodoselts som en följd av atl de tekniska lösningarna inte varit tillräckligt biologiskt anpassade. Delta förhållande har i vissa fall fått negativa effekter på djurhälsan. Sverige har dock varit ett föregångsland när del gällt att försöka komma till rätta med brister av denna art.

Redan år 1973 infördes som ett led i en strävan all ge husdjuren en god
miljö bestämmelser om förprövning av djurstallar. Atl djurslaUar utforma
des med klart beaktande av djurskyddsaspekterna ansågs vara av gmnd
läggande betydelse eftersom husdjurens hälsa är så starkt beroende av
deras närmiljö. Vid införandet av förprövningsskyldigheten anförde depar
tementschefen (prop. 1973:31 s.2I) all vid utformningen av jordbrukels
stallbyggnader hänsyn givetvis också måste tas även Ull andra faktorer än
sådana som gäller djurskyddet. Ekonomiska och produktionstekniska fak
torer måste också beaktas. Samtidigt framhölls dock all ett störte hänsyns
lagande till djurskyddssynpunkter vid utformningen av djurslallar ofta 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

leder Ull ekonomiska fördelar för djurägaren. Detta eftersom étl bättre Prop. 1987/88:93 djurskydd leder till en bättre djurhälsa som i sin tur ger ökat produktionsresultat.

Våra kunskaper om hur djurhållningen bör utformas för att negaUva effekter skall undvikas behöver emellertid förbättras.

Våren 1986 antog riksdagen på regeringens förslag ett omfattande forsknings- och utvecklingsprogram för nya produkUonsformer bl. a. i jordbmket (prop. 1985/86:74, JoU 13, rskr. 165). Programmet gmndas på ett av skogs-och jordbmkets forskningsråd (SJFR) redovisat förslag och bygger på gmndsynen att produktionsformer som syftar Ull att förena effektivitet med hänsyn till miljön förutsätter en biologisk - ekologisk helhetssyn. För alt skapa gmnden för en sådan helhetssyn krävs enligt programmet en omfattande kunskapsuppbyggnad på ett flertal områden.

I propositionen framhålls atl man trots ökade kunskaper om olika djurslags krav på inhysningsformer inte i tillräcklig grad beaktat djurens naturliga beteenden och atl utveckhngen inom animaUeproduktionen därför har medfört problem från djurhälsosynpunkt. Det framhålls vidare att produktionssjukdomarna hos djuren förorsakar stort lidande och all del mot den bakgrunden är angeläget all forskningen förstärks på det sätt som SJFR föreslagit. Del finns också ett behov av att rådgivningen Ull lantbmket mera berör produklionssjukdomarna och hur de kan undvikas:

I sitt förslag framhåller SJFR att del är viktigt att ta reda på vilka samband som föreligger mellan produktion och avkastning å den ena sidan och hälsa och välbefinnande å den andra saml karaktären av sambanden. Dessas samband är enligt SJFR fundamentala för att kunna belysa vilka åtgärder som måste vidtas för alt på lång sikt kunna genomföra en produktion i harmoni med djurens hälsa och välbefinnande. Bland de områden där sambanden bör klarläggas och forskningsinsatserna intensifieras nämns djurmiljö - djurskötsel- djurhälsa och beteendestörningar - stress.

De flesta hälsostörningar inom husdjursskötseln är beroende av flera faktorer. Skötsel, stallklimät, inredning, driftsformer och utfodringsleknik kan ha avgörande inflytande på hälsoläget.

Genom de ökade satsningarna på forskning bör våra möjligheter all begränsa och eliminera provocerande miljöfaktorer förbättras. Genom att formulera biologiska krav och mål för miljöfaktorer av betydelse för djurens välbefinnande skapas förutsättningar för atl ulveckla ett djurhållnings- och skötselsystem där de biologiska kraven kan Ullgodoses. Den beslutade satsningen på forskning bör komma att ha stor betydelse när del gäller att ulveckla produktionsformer som tar störte hänsyn till djuren.

När del gäller alt åstadkomma förbättringar inom husdjursskötseln är också en väl uppbyggd hälsokontroll av stor betydelse.

Regeringen har i förordningen (1985:343) om kontroll av husdjur föreskrivit alt lanlbruksstyrelsen får ge organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslutningar rätt all anordna sådan kontroll. Innan kontrollen anordnas skall lanlbmksstyrelsen godkänna f)lan och rikthnjer för verksamheten. Lanlbmksstyrelsen meddelar också föreskrifter för verksamheten.

Sedan flera år har del inom svinskötseln funnits en organiserad hälso- 18

kontroll för avelsbesättningar och smågrisproducerande besättningar. I Prop. 1987/88:93 prop. 1984/85:159 om lag om kontroll av husdjur m. m. konstaterades atl del från näringens sida uttalats ett starkt intresse för att utvidga hälsokontrollen inom svinskölseln till att omfatta också slaktsvinsbesällningar. Lanlbmksstyrelsen har numera i beslut gett slakteriförbundet rätt atl anordna en sådan kontroll: Anslutningen Ull kontrollen är mycket god. Cirka 75 procent av alla djur är anslutna. En liknande kontroll finns bl. a. också inom fårskötseln.

För slaklkycklingsproduktionen finns sedan länge en omfattande frivillig hälsokontroll avseende salmonella. Denna kontroll har utan tvekan haft en positiv effekt på djurmiljön och djurhälsan i stort. På slaktnötsidan finns däremot inte ännu någon kontroll anordnad. Inom slakteriförbundel pågår emellertid sedan en tid arbete med att anordna en sådan kontroll och försöksverksamhet har pågått sedan år 1980. Verksamheten beräknas bli permanent under år 1988. Arbetet bedrivs i samråd med lanlbruksstyrelsen.

Inom statens jordbruksnämnd pågår också ett annat arbete som har betydelse från djurhälsosynpunkl. Nämnden utreder på regeringens uppdrag möjligheterna till ökad kvalitetsbelalning för jordbmksprodukter. Nämnden har kommit in med en delrapport, Betalning för bra malkvalitet. Som jag redovisat tidigare i prop. 1986/87:46 om reglering av priserna på jordbmksprodukter, m. m. innehåller rapporten ett förslag som rör betalning för slaktkroppar med skador som tyder på att djuren inte har fölls upp i en god miljö. Som jag också anförde i propositionen är det enligt min mening angeläget atl en kvalitetsbelalning genomförs för all påskynda ansträngningarna att åstadkomma en bra djurmiljö.

Krav på djurhållningen i den nya djurskyddslagen

Som framgår av vad jag nu anfört har redan i flera olika sammanhang uppmärksamhet ägnats åt frågan om en förbättring av förhållandena för djuren inom husdjursskötseln. Förhållandena för dessa djur måste emellertid enligt min mening också särskilt uppmärksammas i den nya djurskyddslagen. Visserligen bör den nya lagen innehålla ett krav på att djur skall behandlas väl och skyddas mot lidande och sjukdom. Delta stadgande, som anger de grundläggande kraven för all djurhållning, anser jag emellertid bör kompletteras med en bestämmelse som anger vad som särskilt skall gälla i fråga om djur inom husdjursskötseln.

Kritiken mot djurhållningen inom animalieproduktionen har framför allt gällt atl djurmiljön har blivit karg och att den begränsar djurens möjligheter till naturliga beteenden. Många gånger kan djuren inte alls tillgodose sina beteendebehov i de moderna djurstallarna. Vidare har kritik riklats mot alt djurhållningen tidvis fordrar en omfattande medicinering för att hålla djuren friska.

Inom husdjursskötseln måste givetvis en avvägning ske mellan olika
intressen. Å ena sidan finns djurskyddsintresset och å andra sidan ekono
miska och produktionstekniska faktorer. Enligt min mening har de sist
nämnda faktorerna fåll väga över i alltför stor utsträckning. En ändrad syn 19

på djurhållningen har dock nu börjat göra sig gällande. Ökad hänsyn måste Prop. 1987/88:93 tas till all levande djur ingår i produktionen. Djurskyddshänsynen måste Ullmätas betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta skulle innebära minskad produkUon. I den nya lagen bör detta komma tUl uttryck i en särskild bestämmelse som innebär att djur inom animalieproduktionen skall hållas och skötas så att det främjar en god djurhälsa och en god djurmiljö och så att djuren kan bete sig på ett naturligt sätt. En sådan bestämmelse bör också kompletteras med ett bemyndigande för regeringen, eller om regeringen bestämmer det lanlbruksstyrelsen, all meddela föreskrifter om hur djuren skall hållas och skötas.

I vissa fall torde de krav som uppställs i den föreslagna bestämmelsen innebära alt djurtätheten i stallarna måste minskas. För närvarande saknas bindande föreskrifter om olika utrymmens storlek. Vad lanlbmksstyrelsen anger i fråga om krav på utrymmen i olika slag av djurslallar är i huvudsak endast av rådgivande karaktär. Däremot skall enligt djurslallkungörelsen i beslul om godkännande av djurstall anges det högsta antal djur som får hållas i stallet. Detta är enligt min mening inte en ordning som medger en tillfredsställande reglering av utrymmesfrågan.

Enligt min mening bör djurstallar även i fortsättningen förprövas från djurskyddssynpunkt. Den nya djurskyddslagen bör innehålla ett bemyndigande för regeringen atl föreskriva sådan förprövningsplikl. Utrymmesstandarden bör dock inte anges i tillståndsbesluten. Kraven på utrymmen i stallarna bör i stället i fortsättningen anges i generella föreskrifter av bindande karaktär. Del blir då möjligt att anpassa utrymmeskraven Ull vunna forsknings- och försöksresultat.

Förprövningen av djurstallar bör liksom hittills vara ett uttryck för en strävan att med en god slallmiljö och lämpliga skölselmetoder öka förutsättningarna för ett gott hälsoUllslånd hos djuren. Prövningen bör omfatta alla faktorer i miljö och skötsel som har betydelse för djurhälsa och djurbeleende och därmed för djurskyddet.

En uppföljning av tillstånden bör också ske, inte bara för all kontrollera att tillståndet och de villkor som kan ha förenats med detta har följts, utan också för att studera hur anläggningen fungerar i praktiken.

Även ny teknik bör enligt min mening kunna förprövas. Regeringen, eller om regeringen bestämmer det lantbruksstyrelsen, bör få möjlighet all föreskriva också en sådan skyldighet. Atl möjligheten införs har från flera håll framförts som ett angeläget krav för all förbättra djurskyddet. Genom förprövningen kan den nya tekniken utvärderas från djurhälso- och djurskyddssynpunkt innan den tillåts komma till allmän användning.

Vid de sammanträden som hållils inom jordbruksdepartementet framkom alt mycket kan göras för att förbättra förhållandena för djuren inom husdjursskötseln. Vissa åtgärder kan genomföras relativt enkelt och med små medel medan andra får störte ekonomiska konsekvenser.

Jag kommer i fortsättningen att ta upp vissa av de förslag som framför
des. I och för sig rör förslagen sådana frågor som, om regeringen bemyndi
gas att meddela närmare föreskrifter för djurhållningen, inte kräver riksda
gens ställningstagande. Med hänsyn till det intresse som dessa frågor har
tilldragit sig vill jag ändå för riksdagens information ta upp vissa av dem, 20

De förslag jag nu lar upp berör i första hand nyproduktionen. I viss Prop. 1987/88:93 utsträckning bör dock en viss anpassning i befintliga anläggningar krävas. Jag återkommer i del följande till den frågan.

Del vanligaste djurhållningssystemet för mjölkkor är att hålla korna bundna i bås. De nya ladugårdar som har byggts de senaste åren har dock främst varit lösdriftsladugårdar. Systemet med uppbundna mjölkkor, som har tillämpats sedan mycket lång lid, anses allmänt fungera vål. Lösdrift har emellertid framför allt den fördelen alt det ger djuren möjlighet till motion. Lösdrift medger också en anpassning av miljön för olika funktioner, t. ex. genom särskUda mjölkavdelningar och kalvningsboxar. Även om jag således i och för sig förordar en övergång till lösdrift anser jag inte att del finns skäl att införa förbud mot att hålla korna bundna. Ett viktigt krav är dock naturligtvis all djuren har tillräckligt med utrymme. Vissa skärpningar av utrymmeskraven kan vara nödvändiga.

För både bundna kor och kor i lösdrift bör dock krav uppställas på betesgång. Särskilt viktigt är detta naturligtvis för de djur som slår uppbundna resten av året. I det traditionella sättet att hålla mjölkkor har också ingått att låta djuren gå på bete under sommarhalvåret. Inomhushållning sommartid har visats öka frekvensen av vanliga och viktiga sjukdomar. Kravet på betesgång är därför myckel vikUgt. Belesgång ger dessutom djuren ett allmänt välbefinnande och god motion samtidigt som djuren får möjligheter till ett naturligt beteende.

En möjlighet till utevistelse i rastningsfållor och liknande kan utgöra ett alternaUv när del inle finns möjlighet att håUa djuren på bete. Utevistelse i rastningsfållor kan också utgöra ett värdefullt komplement till betesgång eftersom den kan förekomma under hela eller större delen av året.

Viktigt för korna är också att det finns en godtagbar ströbädd. Krav på detta bör uppställas. Det gäller såväl bundna kor som kor i lösdrift. Brister i ströbädden ökar risken för såväl spentramp som juverinflammation och kan därför medföra lidande för djuren. Det pågår forskning för alt utveckla andra underlag för djuren än ströbädd, I vad mån sådana underlag kan komma att ersätta ströet är del dock för tidigt att uttala sig om.

Inom nölköllproduklionen är kalvförmedlingen ett av de allvarligaste problemen. En del av de kalvar som föds i kobesättningar för mjölkproduktion säljs tUl uppfödare av köttdjur för vidareuppfödning till mellan-kalvar eller ungtjurar. Denna kalvförmedling innebär stora påfrestningar för djuren med stundtals omfattande sjukdomsutbrott som följd, I besättningar där främmande djur inte tas emot blir sjukdomsbilden mycket bättre. En övergång till integrerad uppfödning med egen kalvproduktion skulle därför vara önskvärd från djurhälsosynpunkt. Även i en specialiserad uppfödning med inköpta kalvar kan emellertid mycket göras för att förbättra förhållandena. En möjlighet som bör övervägas är att endast avvanda kalvar får förmedlas. Förmedlingsåldern kan då behöva höjas till upp emot två månader.

Inom näringen pågår ett arbete med att förbättra förhållandena vid
kalvförmedling. Det sker främst genom en ökad hälsokontroU av kalvama
och de besättningar som kalvama kommer ifrån. Det är viktigt att detta
arbete fortsätter. Ätt inte kontinuerligt föra nya djur till besättningarna för 21

köttproduktion utan att föda upp djuren i jämnåriga omgångar har också Prop. 1987/88:93 visat sig ha en positiv inverkan på hälsoläget. Intresset för sådan omgångsuppfödning har ökat. Mottagandet av kalvarna är också av stor betydelse för minskade infektionsrisker.

Även på svinsidan har den specialiserade uppfödningen inneburit stora problem. Av djurhälsoskäl finns det därför i vissa besättningar anledning att inrikta den framtida svinhållningen.mot en integrerad produktion. Djuren bör också i allmänhet beredas tillfälle till utevistelse för alt få motion' . Framför allt bör detta gälla avelsdjuren. .

Även systemet atl fixera suggor bör upphöra. System som innebär att djur under långa perioder hålls fixerade kan inte anses förenliga med kravet på att djurhållningen skall tillgodose djurens naturUga beteendebehov. Del är också viktigt att djuren får tillgång Ull liggplats, foderplals och gödselplats.

För slaktsvinen är den totalt tUlgängliga ytan viktigare än ytan per djur. För atl uppnå en låg nivå av agressivitet är del viktigt med en stor tolalyta. Utrymmeskraven bör anpassas till detta. Miljön i boxarna bör också för- .: bättras. Krav bör bl. a. uppställas på Ullgång till halm. Detta är viktigt för att grisarna skall trivas.

Höns för äggproduklion hålls i burar. För närvarande hålls fyra hönor inhysta tillsammans i en bur där varje höna har tillgång till ett utrymme av. ungefär en Ä4-sidas storlek. Även om en utveckling av bursystemel har skett under den tid som systemet har tillämpats måste konstateras att burarna inte Ullgodoser ens några av de mest grundläggande behoven hos hönorna, som t. ex. att kunna röra sig.isprätta, flaxa, sandbada och pulsa fjädrarna och att kunna lägga sina ägg i reden. Till detta kommer atl tillsynen kan vara mycket svår all utöva i vissa stallar på grund av trånga gångar mellan burarna. Framför allt gäller det den understa raden. För smala gångar innebär dessutom svårigheter i samband med slakten eftersom de inte medger burullastning. Detta medför också lidande för djuren.

Jag anser att ett sådant system för djurhållning rimligtvis inte kan accep- ' teras. Burhållningen har visserligen medgett att man kunnat hålla många djur per ytenhet vilket möjliggjort att ägg kunnat produceras Ull en låg kostnad. Burhållningssyslemet måste emellertid enligt min mening avvecklas. I framliden bör inle någon form av djurhållning som i så liten utsträckning tar hänsyn Ull djuren Ullåtas. För närvarande finns emellertid inte några alternativa syslem utvecklade. Forskning och utveckUngsarbete pågår dock, inle minst därför atl Schweiz efter en folkomröstning år 1978 beslutat att införa förbud mot burhönshållning fr. o. m. år 1991. Några nya anläggningar med nuvarande bursyslem bör inte få byggas. Undantag kan möjligen göras om del är fråga om att ersätta mycket gamla och olämpliga burar eller vidta en återuppbyggnad efter brand. Inte heller bör det få byggas några nya anläggningar med andra bursystem som inte tillgodoser djurens alla naturliga beleendebehov.

Vid Sveriges lantbruksuniversitet pågår och planeras projekt med ut
veckling av alternativ till dagens bursystem för höns. Finansieringen sker
med statliga medel, men även näringen har aviserat sitt intresse att med
verka. Det är angelägel atl lantbmksuniversiletet driver detta utvecklings- 22
arbete vidare.

Även i befintliga anläggningar bör nuvarande bursyslemen på sikl av- ProfJ. 1987/88:93 vecklas. För tiden fram till dess att en sådan avveckling kan vara genomförd bör alla möjligheter till förbättringar av miljön i burarna tillvaratas. Detta bör kunna ske bl. a. genom att antalet djur i burarna minskas från fyra till tre. Burarna kan också kompletteras med sådana enkla anordningar som sittpinnar och klonötare. Närmare bestämmelser om sådana åtgärder får meddelas genom Ullämpningsföreskrifter.

Inom slaklkycklinguppfödningen är del framför allt den dåliga luftkvali
teten veckan före slakt som är del stora problemet. Luftkvaliteten beror
framför allt på mängden ammoniakgas. Halten kan variera,mycket mellan
olika besättningar. Tre till fyra dagar före slakt är del således inte ovanligt
att det uppmäts så höga värden som 20ppm i vissa besättningar. I andra
besättningar förekommer inte några uppmätbara halter alls. Det lokala
immunförsvaret i luftrören sätts ur spel vid 10 ppm ammoniak. ;

Ett sätt atl lösa problemet skulle kunna vara en differentierad beläggning beroende på djurhållarens kvalifikationer. Enligt vad som upplysts pågår redan inom näringen arbete med att utarbeta ett sådant system. Eftersom så gott som all uppfödning sker på kontrakt bör utsikterna för att man skall lyckas med detta vara goda. Enligt min mening bör man avvakta resultatet av det pågående arbetet innan man överväger alt införa ett sådant system på obligatorisk väg.

De förändringar som jag nu har berört är endast exempel på sådant som kan göras för all förbättra miljön för djuren i våra djurstallar. I den mån stordrift leder till sådan djurhållning som inte är godtagbar från djurskyddssynpunkt främjar den förordade inriktningen familjejordbruken. Ytterligare åtgärder kan vidtas. Så kan det t. ex. finnas skäl all mönstra ut vissa tekniska anordningar som anses diskutabla från djurskyddssynpunkt. Ett exempel är de s. k. kodressörerna.

En fråga som bör tas upp är dock i vilket lidsperspektiv förändringar kan genomföras. De flesta kraven bör enligt min mening gäUa omgående i fråga om nyproduktion. I vissa fall fordras dock atl helt nya system utvecklas. Några nya anläggningar med nuvarande burhönssystem bör dock som jag tidigare anfört inte få uppföras.

Nybyggnadstakten för djurstallar är myckel låg. Stallarna har normalt en omloppstid på minst trettio år. Skulle kraven omfatta endast nyproduktionen skulle de inte medföra några större förändringar. En successiv anpassning av äldre djurstallar måste därför så långt som möjligt ske. Hur , fort en sådan anpassning kan ske är beroende på hur ingripande ändringar av tillämpade system för djurhållningen som behövs, för att de nya kraven skall kunna uppfyllas. Skall djuren hållas på bete kan, det t. ex. krävas ombyggnad av stallarna så all djuren kan flyttas till och från betet. Finns inte bete kan frågan om atl bygga särskilda rastningsfållor aktualiseras. Sådana torde endast i undantagsfall förekomma för närvarande. Kravet på ströbädd kan fordra atl utgödslingssystemel ändras. En höjd ålder på . förmedlingskalvarna kan ställa krav på ytterligare kalvboxar hos uppfödaren. Förbudet mot fixering av suggor kan innebära krav på ombyggnad och utökat utrymme för djuren.

En del av de här åtgärderna är.mer kostnadskrävande och svåra att 23

genomföra än andra. En avvägning måste göras av vad som kan vara en Prop. 1987/88:93 från alla synpunkler rimlig övergångsperiod. Jag anser dock att en rimlig övergångstid i allmänhet inle skall behöva överstiga tio år. Finns det särskilda skäl i det enskilda fallet måste undantag kunna göras också för tiden därefter.

Jag vill dock framhålla atl ett krav på betesgång bör kunna genomföras utan någon längre omslällningstid vid sådana jordbmk där del finns betesmark och praktiska förutsättningar i övrigt för att låta djuren beta.

Inom en tioårsperiod bör också nya system kunna vara utvecklade. Jag tänker då bl. a. på system som kan ersätta nuvarande biirhönshållning. Det nuvarande burhönssyslemet bör således enligt min bedömning också i befintliga anläggningar kunna vara avvecklat i Sverige senast år 1998.

Frågan om ekonomisk kompensation till jordbmkarna för eventuellt uppkommande merkostnader till följd av övergång till alterntiv djurhållning får liksom övriga produktionskostnader i jordbruket i första hand lösas inom ramen för jordbmksprisöverläggningarna. På längre sikl medför ett ökat hänsynslagande Ull djurens förhållanden bättre djurhälsa och därmed förbättrad produktionsekonomi.

Närmare bestämmelser om hur de nya kraven skall genomföras i nyproduktionen får som framgår av vad jag tidigare har anfört meddelas genom tillämpningsföreskrifter. Jag anser att del i första hand bör ankomma på lantbruksstyrelsen att meddela sådana föreskrifter. Lanlbmksstyrelsen bör också utfärda de allmänna råd som kan behövas som vägledning för övergången. Lantbruksnämnderna bör också medverka vid genomförandel av de nya kraven genom rådgivningsverksamhet.

Tillsynen av att kraven genomförs är en uppgift som bör handhas på samma sätt som tillsynen i övrigt enligt lagen. I tillsynen bör hjälp kunna erhållas från bl. a. distriktsveterinärerna.

Det har framförts synpunkter på att de krav som ställs på husdjursskölseln i Sverige också skall gälla för djurprodukler som importeras. Frågan om import av varor som har framställts med produktionsmetoder som är förbjudna här i landet kan inle lösas i del här sammanhanget. Denna fråga får i stället tas upp vid internationella överläggningar.

Genteknik m.m.

En annan viktig fråga som framför allt rör djur inom husdjursskötseln och som måste uppmärksammas är genteknikens tillämpning på djur. Internalionellt används gentekniken på djur huvudsakligen inom veterinärmedicinen och inom husdjursförädlingen. Inom veterinärmedicinen används tekniken främst för att framställa vacciner och inom sjukdomsdiagnostiken. Tekniken gör det här möjligt att producera substanser i bakterier eller cellodUngar i stället för i försöksdjur, vilket har en positiv effekt eftersom det leder till en minskad användning av sådana djur.

Inom husdjursaveln bedrivs i Sverige för närvarande ingen forskning
inom genteknikens område som syftar till att förändra våra husdjur. All
djurförädling leder emellertid Ull en viss förändring av den genetiska varia
tionen. En förädling med hjälp av genteknik kan emellertid leda Ull en 24

mycket snabb reducering av den geneUska mångfalden. Den bedömning Prop. 1987/88:93 som görs av forskare i dag är dock alt husdjursförädlingen inom den närmaste framtiden liksom hittills kommer att bedrivas i huvudsak på tradiUonellt sätt genom avelsverksamhet.

Ett annat område där gentekniken har kommit till användning är framställningen av tillväxlhormoner. Ett användningsområde för tiUväxthor-mon är inom mjölkproduktionen. Redan under andra världskriget undersöktes i Storbritannien möjligheten att använda Ullväxthormon i stor skala inom mjölkproduktionen. I försök fick man en ökad avkastning hos behandlade kor, men Ullgången på UUväxthormon var begränsad och framställningsmetoden mycket dyr. Användning av genteknik har nu gjort det möjligt atl producera stora mängder hormon förhållandevis billigt. Detta har medfört att användningen av lillväxthormon till mjölkkor i produk-tionshöjande syfte åter har blivit av kommersiellt intresse. Tillväxthormon används ännu inle någonstans i praktisk mjölkproduktion, men en användning kommer troligen att vara möjlig inom en snar framUd i USA och eventuellt även i Europa. Tillväxthormon har utomlands också kommit till användning för att öka den mjölkproducerande juvervävnaden hos kvigor och för all producera stora köttdjur.

Den enda metod för tillförsel av tillväxthormon som hittiUs varit aktueU är daghga injektioner. Man arbetar emellertid också på att hitta andra metoder för tillförsel. Inplantat av kapslar är en sådan metod som undersöks. När det gäller användningen av tillväxthormon är det framför allt de långsiktiga effekterna på djurets hälsa och effekterna i den praktiska Ull-lämpningen ute på gårdarna som är okända. Mol bakgmnd av kända fakta har Svensk husdjursskötsel ekonomisk förening, som är en sammanslutning av bl. a. olika husdjursföreningar, i sitt etiska handlingsprogram tagit avstånd från en rutinmässig användning av tUlväxthormon i mjölkproduktionen.

Det finns i Sverige i dag inga bestämmelser som reglerar genteknik med avseende på djursskyddsaspekten utöver bestämmelsema om etisk prövning av djurförsök. Delegationen för hybrid-DNA-frågor skall dock enligt sin instmktion anmäla till regeringen om något användningsområde eller någon plånerad användning av hybrid-DNA-tekniken kan ifrågasättas från eliska eller humanitära synpunkler. Sådan anmälan skaU också göras om området för samhällets tillsyn behöver utvidgas till att omfatta andra frågor än dem som nu är föremål för tillståndslvång eller offentlig kontroU.

Av vad jag nu har anfört framgår att användning av genteknik inom
animaheprodukUonen inte för närvarande förekommer i landet. Använd
ning av genteknik för att direkt eUer indirekt påverka djur måste enligt min
mening i vissa fall ifrågasättas från eUsk synpunkt. Jag anser därför att det
är viktigt att användningen kan styras i önskvärd riktning. En viss hand-,
lingsberedskap är då nödvändig. Jag anser därför att regeringen bör be
myndigas atl förbjuda. eUer uppställa villkor för sådan användning av
genteknik på djur som kan ifrågasättas eller tillförsel av hormoner eller
andra ämnen som kan påverka djur, om det sker av andra skäl än veteri
närmedicinska. Regeringen bör få möjlighet att delegera befogenheten till
lanlbmksstyrelsen. 25

Lantbruksstyrelsens förslag: Lanlbmksstyrelsen har föreslagit att regeringen skall bemyndigas alt meddela föreskrifter om förbud eller villkor för kupering eller annan stympning av djur.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invändningar mol användningen av ordet stympning. UHÄ framhåller att bestämmelsen bör kompletteras för att bättre kunna tillämpas vid försöksdjursverksamhet. En länsstyrelse anser alt bestämmelser om när svanskupering och kastrering får ske bör återfinnas i lagen.

Skälen för mitt förslag: Några generella' bestämmelser som reglerar när operativa ingrepp får företas på djur finns inte i 1944 års lag. Däremot finns vissa delaljföreskrifler i 9 § om kastrering, i 10 §. om kupering av svans på hästar och andra djur och kupering av öron på hund samt i 10a.§ om stämbandsoperalion på hund; Bestämmelserna innehåller mycket begränsade förbud mot operativa ingrepp.

Enligt min mening är det av stor vikt alt del av lagtexten klart framgår att det är förbjudet att företa operativa ingrepp på djur, om inte ingreppet är befogal av veterinärmedicinska skäl. Jag föreslår därför att ett allmänt förbud av nu angiven innebörd ingår iden nya djurskyddslagen.

Även om huvudregeln således bör vara atl operativa ingrepp inle är tillåtna på friska djur så kan en sådan regel inte upprätthållas ulan undanlag. Sådana ingrepp förekommer i dag i stor utsträckning. Även.i fortsättningen måste delta Ullålas om del finns särskilda skäl. Del bör enligt min mening ankomma på regeringen, eller om regeringen så bestämmer på

lanlbmksstyrelsen, att meddela föreskrifter i detta avseende. Jag vill emellertid redan här beröra vissa frågor som kan vara av allmänt intresse.

Kastrering av djur förekommer i avsevärd omfattning inom husdjursskölseln. Enligt gällande lagstiftning godtas all friska djur kastreras när det av ekonomiska eller praktiska skäl anses nödvändigt alt göra djuren mer lätlskölta eller beträffande vissa slaktdjur få ett bättre kött. Även i fortsättningen bör kastrering tillåtas under dessa förutsättningar. Ingreppet skall ulföras på ett sådant sätt alt djuret åsamkas så litet lidande som möjligt. De närmare förutsättningarna för sådan kastrering bör anges i tillämpningsföreskrifter till lagen. I dag förekommer kastrering även av sällskapsdjur, främst kaller. Om del finns vägande skäl bör sådan kastrering tillåtas även i framtiden.

Ett annat vanligt ingrepp som företas utan att det finns veterinärmedicinska skäl är kupering av svansen på hund. Olika uppfattningar råder i frågan om sådan kupering i fortsättningen skall vara tillåten. Inom Europarådet har utarbetats en konvention om skydd för sällskapsdjur. KonvenUonen, som ännu inle har öppnats för undertecknande, innehåller bestämmelser som innebär förbud mot svanskupering av andra.skäl än veterinärmedicinska. Ett land som undertecknar konventionen kan dock reservera sig mol bl. a. den bestämmelsen. Sverige har ännu inte beslutat att underteckna konvenUonen. Ärendet bereds för närvarande inom jordbmksdepartemen-lel.

Av våra nordiska grannländer har endast Norge infört förbud mol svanskupering av hund. Enligt vad som upplysts medges generellt undantag från förbudet och förbudet tillämpas därför inte i praktiken. Mellan Sverige, Norge och Finland är del tillåtet alt föra hundar utan att håUa dem i karantän. Detta medför bl. a. alt om Sverige som enda land skulle "införa och tillämpa ett förbud skulle de begränsade kontrollmöjligheterna kunna göra del svårt att upprätthålla förbudet. Jag anser därför att frågan om UUålligheten av svanskupering bör lösas efter överiäggningar med Norge och Finland. Detta bör enligt min mening lämpligen kunna ske i samband med att Sverige lar ställning till frågan om undertecknande av konventionen. Inriktningen på arbetet bör vara all svanskupering inle bör Ullåtas av kosmetiska skäl.

Prop. 1987/88:93

Remissinstanserna: Ingen remissinstans ifrågasätter lämpligheten i länt- Prop. 1987/88:93 bmksstyrelsens förslag att överföra bestämmelserna i lagen (1937:313) angående slakt av husdjur Ull djurskyddslagen. Flera remissinstanser anför dock synpunkter på olika enskildheter i förslaget. Bl. a. kammartätten i Sundsvall påpekar atl förslaget endast innehåller bestämmelser om slakt av husdjur medan några bestämmelser inte föreslås om avlivning av djur i andra fall. Flera remissinstanser, bl. a. länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län. Svenska djurskyddsföreningen och Sveriges velerinärförbund, framför synpunkler på förslaget beträffande avlivning av Qäder-fän och kaniner. Fiskeristyrelsen påpekar atl föreskrifter om slakt av fisk i bl. a. odlingsanläggningar kan vara befogade. UHÄ och naturvetenskapliga forskningsrådet anser att förslaget bör kompletteras med bestämmelser om avlivning av djur i vetenskaplig verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om slakt finns i lagen angående slakt av husdjur. Enligt lagen gäller att husdjur omedelbart före blodets avtappande skall bedövas. Undanlag gäUer för Qäderfä och kaniner som utan föregående bedövning får avlivas genom alt huvudet hastigt skiljs från kroppen. Närmare föreskrifter om behandlingen av husdjur i samband med slakt har utfärdats av lanlbruksstyrelsen (LSFS 1982:12). Föreskrifterna innehåller bestämmelser om bl. a. drivning, uppställning, vatten och foder saml bedövning.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit alt bestämmelserna om slakt skall inarbetas i den nya djurskyddslagen. Jag delar den uppfattningen. Reglerna hör naturligt hemma i den lagen. Att djur behandlas väl i samband med slakt är en viktig djurskyddsfråga. Delta bör också komma till uttryck i den nya lagen i en generell regel av innebörd att djur när de förs tiU slakt och när de slaktas skall skonas från obehag och lidande.

Den nuvarande bestämmelsen om slakt av husdjur, nämligen att djuret
skall vara bedövat när blodet avlappas, bör fortfarande gälla. Frågan om
s. k. ritualslakt, dvs. blodavtappning ulan föregående bedövning, har flera
gånger diskuterats. Frågan har utretts inom jordbmksdepartementel. Stu
dier utomlands, har därvid visat atl koscherslakt i jämförelse med konven
tionell slakt är klart sämre och oacceptabel från djurskyddssynpunkt. Jag
anser del därför angelägel atl slå fast att det även fortsättningsvis skall
vara förbjudet atl i Sverige utföra ritualslakt. Riksdagen har också nyligen
intagit samma ståndpunkt (JoU 1986/87:4). Av praktiska skäl bör dock,
liksom hittills, undantag från kravet på bedövning.få göras beträffande
Qäderfän och kaniner. Flera remissinstanser har motsatt sig ett generellt
sådant undantag. Jag delar den uppfattning som dessa remissinstanser har.
Enligt min mening bör det bara vara tillåtet alt avliva fjäderfä och kaniner
utan föregående bedövning när fråga är om enstaka djur men inte när det
rör sig om ett stort antal djur eller flera djur i en följd. Avlivning utan
föregående bedövning innebär betydligt störte risk för felgrepp som kan
medföra lidande för djuret och bör därför inle accepteras annat än i
undantagsfall. Redan i dag gäller för övrigt att slakt av Qäderfä och kaniner
i huvudsak sker genom bedövning och avblodning. I vUken omfattning
avlivning bör tillåtas ske på annat sätt bör enligt min mening närmare
regleras i föreskrifter som utfärdas av regeringen eller efter regeringens 28

bemyndigande av lanlbmksstyrelsen.

I 1937 års lag undantas från kravet på bedövning s. k. nödslakt, dvs. slakt som till följd av sjukdom eller olycksfall måste ske utan uppskov. I sådana fall kan del vara omöjligt atl först bedöva djuret. Del undanlaget bör därför behållas i den nya lagen.

Kravet på bedövning bör liksom hittills omfatta endast husdjur och således inte exempelvis vilt i vilthägn eller odlad fisk. Då sådana djur slaktas tillgår slakten i regel på annat sätt än när det är fråga om husdjur. Så gäller t, ex, beträffande vilt i vilthägn, även om del är fråga om mindre hägn, all djuren i allmänhet avlivas genom all skjutas. För fiskar i odlingsanläggningar, som också är djur som slaktas, förekommer avblodning ulan föregående bedövning som tillämpad avlivningsmetod.

Slakt av husdjur har under den senaste tiden varit föremål för en hel del uppmärksamhet på grund av påstådda missförhållanden. Detta har framför allt gällt slakten av svin. En undersökning ger vid handen dels att det förekommit all grisar vid avblodningen inle varit bedövade, dels all enstaka grisar återfått medvetandet efter placering i skållkaret. Det har också framkommit uppgifter om att kycklingar vid slakt undantagsvis varit otiU-räckligl bedövade vid avblodningen.

Enligt min mening är detta, även om det sker ytterst sällan, oacceptabla förhållanden. Del strider dessutom mol gällande regler. Förutom atl del krävs bedövning anser jag att del oeftergivligen måste fordras att ett djur är dött innan vidare åtgärder för slakten, t. ex. skållning, får företas. En bestämmelse om delta finns för närvarande inlagen i lantbmksstyrelsens föreskrifter. Regeln bör enligt min mening återfinnas redan i lagen. Härigenom betonas vikten av all detta krav verkligen iakttas.

För att komma till rätta med problemen fordras, som lanlbmksstyrelsen också påpekat i en skrivelse till bl. a. slakteriförbundet, framför allt en noggrann övervakning av djuren under slakten hela Uden fram till dess djuret är dött. I vissa fall fordras också en sänkning av arbetstempot. SkuUe en frivillig rättelse från slakteriernas sida inte ske bör enligt min. mening bindande föreskrifter utfärdas i de angivna hänseendena.

Regeringen, eller efter regeringens bestämmande lanlbruksstyrelsen, bör på samma sätt som hittills bemyndigas atl utfärda de ytterligare föreskrifter angående slakt som behövs från djurskyddssynpunkl.

Prop. 1987/88:93

gälla även för ridskoleverksamhet. LRF anser däremot alt bestämmelsen i Prop. 1987/88:93 sin helhet är onödig och bör utgå. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser alt katter och andra husdjur bör omfattas av samma lillståndsplikt som föreslås beträffande hundar.

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller enligt 8 a § i 1944 års lag atl den som yrkesmässigt eller annars i störte omfattning föder upp, försäljer eller lar emot hundar till förvaring och utfodring skall ha tillstånd till verksamheten. Enligt 16a § får vidare regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva anmälningsskyldighet i vissa fall för den som upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhel. Sådan anmälningsskyldighet har föreskrivits i 2 § djurskyddsförordningen (1979:287).

Tillståndsplikt för den som föder upp, försäljer eller tar emot hundar till
förvaring och utfodring infördes genom en lagändring år 1965. Anledningen
var en önskan atl åstadkomma én sanering av verksamheten. Anmärkning
ar hade riktals mol denna därför atl den inte sällan drevs utan att djur
skyddslagens föreskrifter tillfredsställande beaktades. Den gällande lill
ståndsplikten har otvivelaktigt medfört all vi i allmänhet i dag har en
myckel god standard vad gäller hanteringen av hundar i bl. a. kennlar och
hundpensionat. Jag anser därför alt en sådan tiUståndsplikt bör finnas även
i fortsättningen. ' -

För ridskoleverksamhet och uthyrning i övrigt av hästar behövs enligt gällande bestämmelser inte tillstånd utan bara anmälan av verksamheten. Möjligheten atl föreskriva anmälningsplikt infördes år 1978 genom en ändring i djurskyddslagen. Ändringen genomfördes på iniUativ av lanlbmksstyrelsen. Styrelsen föreslog dock tiUståndsplikt också för sådan verksamhet. Departementschefen anförde i anledning av förslaget (prop. 1978/79:13 s.22) att del fanns ett behov av alt från djurskyddssynpunkl kontrollera den alltmer vanligt förekommande användningen av hästar i ridskoleverksamhel och liknande men att detta behov kunde Ullgodoses genom föreskrifter om anmälningsplikt. Härigenom skulle myndigheterna få kännedom om verksamheten samtidigt som ett anmälningsförfarande från administrativ synpunkt var mindre betungande än Ullståndsplikt.

Flera remissinstanser har invänt möt atl ridskolorna och hästuthyrningen enbart omfattas av anmälningsplikt. De anser att tillståndsplikt bör gälla också för sådan verksamhet.

Jag delar den uppfattningen. Erfarenheterna visar atl anmälan sällan görs och att bestämmelserna därför inte fyller den funktion som var avsedd. Jag anser också att möjligheten att beakta djurskyddsaspeklerna generellt sett är störte vid en tillståndsprövning som normall sker innan verksamheten påbörjas än om ingripanden skall ske i efterhand med anledning av en anmälan om verksamheten. Jag föreslår därför atl lillståndsplikt införs också för den som upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, om det sker yrkesmässigt eller i större omfattning.

En annan verksamhet som också enligt min mening bör diskuteras i det
här sammanhanget är uppfödning av pälsdjur. Pälsdjursuppfödning inne
bär att djur i stor omfattning hålls under för djuren extrema förhållanden.
De djur det i allmänhet rör sig om, dvs. minkar och rävar, är utpräglade 30

2.2.5 Dopning m. m.

Mitt förslag: Djur som tränas för tävling eller som dehär i tävling på tävlingsbana skall inle få utsättas för dopning eller någon annan otillbörlig åtgärd som ökar eller minskar djurels prestationsförmåga eller påverkar dess temperament.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt såvitt avser djur som deltar i tävling.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till atl ett förbud mol dopning införs i djurskyddslagen. Några remissinstanser ifrågasätter om inte tillämpningsområdet bör utvidgas Ull all avse även andra djur än sådana som används vid tävlingar. Flera remissinstanser erinrar om svårigheterna alt på ett adekvat sätt definiera begreppet dopning.

Skälen för mitt förslag: Frågor som rör tävling med djur och då framför allt hästtävlingar har den senaste tiden varit föremål för en intensiv debatt. Det är särskilt i anslutning till träning och tävling som hanteringen av djuren har ifrågasatts. Viss utrustning - eller brist i denna har också ansetts vara betänklig från djurskyddssynpunkt.

Med hänsyn Ull de mycket stora ekonomiska intressen som kan vara förknippade med den aktuella tävlingsverksamheten är det enligt min mening vikUgt att djurskyddsfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet. De ekonomiska intressena kan medverka till all djuren ibland kan hamna på mellanhand. Del bör dock samtidigt också framhållas all mycket görs från häslsportens egna organisationer för all förbättra djurskyddet inom sporlen. Bestämmelserna i den nya djurskyddslagen måste emellertid vara utformade så atl de tillgodoser de krav som från djurskyddssynpunkl kan ställas på hanteringen av lävlingsdjuren så atl inte dessa krav får stå tillbaka för de ekonomiska intressena. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

Under senare år har framför allt åtgärder som syftar till atl öka eller minska prestationsförmågan, hos tävlingshästar, s. k. dopning, uppmärksammals. Sådana åtgärder är bl. a. alt tillföra djuret läkemedel eller andra

ämnen som påverkar djuret under tävlingen. Även andra åtgärder eUer Prop. 1987/88:93 ingrepp kan öka eller minska ett djurs prestationsförmåga, ändra dess temperament eller i anslutning UU en tävling påverka en sjukdomsprocess. Sådana åtgärder eller ingrepp är exempelvis nervsnitt, akupunktur och ultraljudsbehandling. Då flera av de ifrågakommande ämnena och åtgärderna har en smärtlindrande effekt, sätts den skyddsmekanism som smärtförnimmelsen utgör ur funkUon. Under tävlingen kan då skadade och sjuka kroppsdelar överansträngas eUer överbelastas. Efterverkningarna kan härigenom bli svåra och läkningsprocessen fördröjs. En annan effekt är de biverkningar som vissa dopningsmedel har och som kan vara av olika svårighetsgrad. Enligt lantbmksstyrelsens bedömning är, med hänsyn till de nyss relaterade effekterna på djur, dopning och liknande åtgärder alt anse som ett allvarligt djurskyddsproblem. Styrelsen föreslår därför all ett uttryckligt förbud mot sådana åtgärder förs in i djurskyddslagen.

Hästsportorganisationerna har i sina reglementen infört skärpta regler i syfte all begränsa dopning. Utgångspunkten för reglemenlsändringarna har varit alt värna om djurskydd och avelsurval, att skapa sportslig rättvisa, att bevara spelsäkerhelen saml all behåUa förtroendet för hästsporten gentemot allmänhet och myndigheter.

Jag vill gärna understryka att de ansträngningar som nu gjorts från hästsportorganisationerna är värdefulla. Jag utgår från att reglerna följs upp av sporlens organisaUoner och alt organisationerna avsätter tillräckliga resurser för kontroU.

Jag vill emellertid betona den särställning som djurskyddet från mora-lisk-eUsk synpunkt intar i förhållande till övriga utgångspunkter för häst-sportorganisalionernas åtgärder. Dessa senare är huvudsakligen av sportslig och ekonomisk karaktär. Djurskyddets särställning motiverar enligt min mening att samhället får förbättrade möjligheter alt ingripa mol oUllåten påverkan av djur som används för lävlingsändamål. Jag delar sålunda lantbmksstyrelsens och remissinstansernas uppfattning att det i djurskyddslagen bör föras in bestämmelser med den innebörden alt djur som tränas för och deltar i tävling på tävlingsbana inte får utsättas för dopning. Förbudet bör också gälla annan otillbörlig åtgärd som medför att djurets prestationsförmåga ökar eller minskar eller att dess temperament påverkas. Förutom tävlingar med hästar är del i huvudsak enbart hundkapplöpningar i vårt land som äger rum på tävlingsbana.

Förbudet i själva lagen måste med nödvändighet bli allmänt hållet. För att del skall kunna tillämpas i praktiken behövs en precisering av förbudels innebörd. En sådan bör ske genom verkslällighelsföreskrifter vari närmare anges vilka åtgärder som är att anse som otillåten påverkan.

Frågan om användningen av spö vid tävlingar med hästar har vid flera
Ullfällen aktualiserats bl.a, i riksdagen (se senast JoU 1984/85:3), Något
generellt förbud mot användning av spö inom hästsporten har inle föror
dals eftersom spöet i vissa situaUoner kan vara av betydelse för säkerheten
då del gäller att snabbt kortigera djuret. Enligt min mening bör aga av djur
inte tillåtas. En bestämmelse härom bör tas in i den nya djurskyddslagen.
En viss användning av spö anser jag dock vara förenlig med ett sådant
förbud. Jag återkommer till den frågan i specialmotiveringen. 32

2.2.6 Användning av djur för vetenskapliga ändamål

Mitt förslag: Nuvarande ordning för tillståndsprövning och eUsk prövning av användning av djur för vetenskapliga ändamål bibehålls i huvudsak oförändrad. Den etiska prövningen utsträcks dock till att omfatta alla djurförsök och inte bara mera ingripande sådana. Vid inrättningar där försöksdjur används skall del finnas en föreståndare för verksamheten.

Krav införs på atl de som arbetar med djurförsök skall ha den utbildning som behövs. Vidare skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den som använder försöksdjur att lämna uppgifter om användningen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tUlstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag i de delar de innebär att nuvarande prövningsordning bibehåUs. Flertalet remissinstanser är också positiva till förslaget alt alla försök i fortsättningen skall underkastas etisk prövning. Några instanser framhåller dock att om samtliga djurförsök skall omfattas av prövningsplikt måste de djurförsöksetiska nämndema ges möjlighet atl handlägga ärendena på sådant sätt att man undviker förseningar av försöken. Flera remissinstanser är emellertid negativa tUl förslaget i den här delen.

Skälen för mitt förslag:

Allmänt

Förutom all de allmänna reglerna i 1944 års lag gäller också försöksdjur så finns i lagen vissa bestämmelser som direkt reglerar användningen av sådana djur. Djur får således enligt 12 § inle användas för vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos eller framställning av läkemedel eller annat därmed jämförligt ändamål utan att lanlbmksstyrelsen har lämnat Ullstånd. Kravet på tillstånd gäller endast sådana djurförsök som är förenade med operaUvt ingrepp, inspmtning eller blodavtappning eller annars medför ångest eller annat lidande för djuret. Vid verksamheten får endast användas djur som har fötts upp för ändamålet. Sådan uppfödning fordrar tillstånd av lanlbruksstyrelsen.

Med stöd av bemyndigande i 12 § har regeringen i förordningen (1979:286) om användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m. föreskrivit att kravet på tillstånd till djurförsök inte skall gälla för högskolan eUer sådant forskningsinstitut, laboratorium eller sjukhus, som drivs av staten, landstingskommunerna, kommunerna eller Svensk laboratorie-

tjänst. Vid sådan institution eller inrättning skall i stället finnas en förestån- Prop. 1987/88:93 dåre som ansvarar för verksamheten.

Nuvarande bestämmelser om etisk prövning i 1944 års lag infördes med verkan fr. o. m. den 1 juh 1979 (prop. 1978/79:13, JoU 5, rskr. 41). Bestämmelserna innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om prövning från etisk synpunkt i fråga om sådan verksamhet som avses i 12 § första stycket, dvs. sådan verksamhet som enligt lagens bestämmelser fordrar tillstånd av lanlbmksstyrelsen.

I enlighet med 1978 års riksdagsbeslut inrättades den Ijuli 1979 en etisk nämnd för djurförsök i varje högskoleregion. Vidare inrättades en central försöksdjursnämnd med uppgift bl. a. att vara ett samordnande och planerande organ inom försöksdjursverksamheten. Nämnden skäll också verka för att minska försöksdjursanvändningen bl. a, genom stöd Ull alternativa och kompletterande metoder till djurförsök.

De djurförsöksetiska nämnderna har till uppgift alt pröva användningen av försöksdjur. Vid prövningen skall enligt förordningen om användning' av djur för vetenskapligt ändamål m. m. hänsyn tas till å ena sidan djurförsökets betydelse och å andra sidan lidandet för djuren. Nämnderna har enbart en rådgivande funktion.

Enligt föreskrifter som har meddelats av lantbruksstyrelsen i styrelsens kungörelse (LSFS 1982:29) med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämnderna gäller som allmän regel att nämnden vid prövningen skall beakta såväl etiska (moraliska) aspekter som djurskyddssynpunkter. Nämnden bör bl. a. diskutera forskningsprojektets syfte, om problemet kan lösas på annat sätt och utan användning av försöksdjur eller med djur av annat slag, om försöket kan göras med en för försöksdjuret skonsammare metod och om försöket är ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök för samma ändamål. En försöksledare skall enligt kungörelsen innan ett försök påbörjas antingen anmäla försöket eUer ansöka om etisk prövning. Anmälan skall göras för följande typer av försök

- försök som utförs på sövda djur som inte får vakna upp igen (s. k. akulförsök),

- avlivning av försöksdjur för uttagande av organ eller organdelar,

- beleendeförsök utan ingrepp eller användning av tvångsanordningar,

- ärftlighelsförsök,

- enkla utfodringsförsök för utprovning av olika foderstater,

- försök i övrigt som kan förmodas framkalla endast obetydlig smärta eller ångest.

För övriga försökstyper skall ansökan göras.

Atl utnyttja djur för vetenskapliga ändamål innebär en konflikt mellan å
ena sidan djurskyddskravet och å andra sidan det krav som humanitära
och andra viktiga samhällsintressen ställer på kunskapen om oss själva och
vår omvärld. Den medicinska och biologiska gmndforskningen sträcker sig
som utredningen också har anfört över vida områden där försöksdjur enligt
en aUmän uppfattning, vilken även jag delar, måste få användas och där
djurexperiment inte kan ersättas med olika modeUlesler baserade på icke
djurförsök. Som exempel kan nämnas studier söm syftar Ull ny baskun
skap om centrala biologiska verknings- och funktionsprinciper. Hit hör 34

också sökandet efter nya operationsmetoder, särskilt inom iransplanla- Prop. 1987/88:93 lionskimrgin.

Däremot har ibland ifrågasatts användningen av djurförsök för att utprova olika produkter. Sådana undersökningar kan omfatta allt från läkemedel till mer eller mindre angelägna konsumtionsvaror. Många gånger styrs behovet av djurförsök inom del här området av myndighetsföreskrifter som innebär krav på djurbaserade tester för alt t. ex. en produkt skall godkännas.

Enligt min mening är det viktigt atl djurförsöken begränsas till atl avse bara sädana fall då del är angelägel från allmän synpunkt atl ulföra försöket. Därvid måste bl. a. beaktas betydelsen av den kunskap som kan vinnas. Inte heller bör djurförsök få förekomma om likvärdig kunskap kan vinnas genom användning av alternativa metoder. Sådana alternativa metoder för atl skaffa sig den önskade kunskapen finns delvis i dag ocli en snabb utvärdering av nya metoder kan förväntas. Jag utgår därvid från all de myndigheter som föreskriver djurförsök följer denna utvärdering- och fortlöpande ser över sina krav.

Den centrala försöksdjursnämnden skaU verka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa metoder.

Djurförsök vid tillverkning av kosmetiska produkter m.m.

I olika sammanhang har krav framförts om förbud för vissa djurförsök. Framför allt gäller detta djurförsök som avser kosmetika och andra produkter av mera pertferl intresse. Frågan har senast behandlats i riksdagen hösten 1986 (JoU 1986/87:11, rskr, 110). Jordbmksutskotlet hänvisade då till djurförsöksutredningens betänkande där frågan om ett sådant förbud övervägdes. Enligt utskottet bör fegeringens bedömning och förslag i anledning av detta belänkande avvaktas.

I utredningens belänkande anförs att djurförsök för framsläUning av kosmetiska produkter, om med del menas skönhetsmedel i egentlig mening, inle förekommer i vårt land annat än i mycket begränsad omfattning. Vidare anför utredningen atl det måste beaktas att gränsdragningen mellan kosmetika och hygienprodukter av högre nyttighetsgrad inte är klar. Som exempel pekas på tvål och tandkräm samt skyddskrämer som används inom viss industri. Sådana produkter bör enligt utredningen liksom vissa andra nödvändiga produkter i vår vardagsmiljö vara dokumenterat tillförlitliga från hälsosynpunkt. Mot den bakgmnden har utredningen inte funnit anledning att föreslå några åtgärder som skulle innebära att de nu aktuella försökstyperna skulle särbehandlas.

Frågan om djurförsök på del här området har samband med en annan fråga som också har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet vid upprepade tillfällen nämligen frågan om en skyldighet att på kosmeUka ange om produkten har testats på djur. Senast har denna fråga behandlats av jordbruksutskottet (JoU 1985/86:6) som därvid hänvisat tiU riksdagens beslul i anledning av lagutskottets (LU 1984/85:39) uttalande.

Lagutskottet har bl. a. anfört följande. Utskottet vill stryka under att del 35

självfallet är viktigt atl kosmetiska preparat inte ger allergireakUoner eller Prop. 1987/88:93

andra skador. Preparaten behöver därför givetvis testas innan de börjar

saluföras. Den vanligaste teslmeloden i dag synes vara olika former av

djurlest. Uppenbart går det inte all undvika all sådana lester ibland är

plågsamma.

I sitt belänkande anför lagulskotlet vidare att det här inte är fråga om produkter som har ett viktigt medicinskt intresse. Utskottet anser att det är angeläget atl man söker få till stånd en begränsning av djurtesterna och en övergång till andra testmetoder. Ett verksamt medel härvidlag skulle enligt utskottets mening kunna vara införandel av obligatoriska uppgifter på vamförpackningarna om använda djurtester. Produkter som försetts med uppgifter om verkställda djurtester skulle kunna påverka producenterna all använda alternativa testmetoder. Sådana metoder finns också redan tillgängliga på marknaden. Frågan om utformandet av en innehållsdeklaration av önskat slag på kosmetika är emellertid komplicerad. Som konsumentverkels företrädare framhåller kan en sådan information lätt bli missvisande och ge konsumenten ett intryck av att ett användande av varan är helt riskfritt från allergisynpunkt, även om så inle skulle vara fallet. Enligt utskottets mening kan man inle heller bortse från atl del ofta kan vara mycket svårt att konstatera huruvida en i produkten ingående ingrediens tidigare i något sammanhang testats på djur. Det är därför en uppenbar risk för att en på en varuförpackning angiven uppgift om att djurtest inte förekommit i själva verket inle är riklig. De nu angivna svårigheterna bör emellertid inte få leda till all man avslår från all söka få till stånd en information på kosmetikaförpackningar. Utskottet anser det därför angeläget att riksdagen nu gör ett klart uttalande om viklen av atl en sådan varudeklaration kommer till stånd.

På förslag av lagutskottet har riksdagen givit regeringen till känna behovet av kraftfulla insatser från statsmakternas sida i syfte atl få till stånd en ordning som innebär alt på kosmetiska och hygieniska preparat anges om preparatet eller dess olika beståndsdelar testats på djur.

Med anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att utreda frågan. Socialstyrelsen lämnade sill förslag till regeringen den 13 mars 1986, Därefter har förslaget remissbehandlats.

Socialstyrelsen har lämnat förslag till föreskrifter som bl, a, innebär all djurtestade kosmetika vid försäljning skall vara märkta "testade i djurförsök". Med djurtestade kosmeUka skall avses varor som tillverkaren har testat på djur och varor som innehåller ämnen som råvarutillverkaren har testat på djur. Enligt socialstyrelsen bör antingen märkningsskyldigheten åläggas med stöd av marknadsföringslagen eller märkningsbestämmelserna meddelas i en särskild lag.

Socialstyrelsens förslag avstyrks av en rad remissinstanser, bl. a. av kemikalieinspektionen, riksrevisionsverket och giftinformalionscentralen. I yttrandena hänvisas främst till risken för en ökad användning av produkter vars skadliga effekter inte är kända.

Remisskritiken har sin grund i vissa förhåUanden som redovisas i social
styrelsens förslag. Enligt styrelsen är djurtester del viktigaste Ullgängliga
medlet när det gäller atl utröna kemikaliers inneboende biologiska egen- 36

skaper. Såväl i Sverige som i andra länder finns för flera olika typer av Prop. 1987/88:93 kemikalieprodukler krav på djurtester innan produkterna får saluhållas eller användas i samhället. Vid en översiktlig genomgång av olika länders nationella regler och riktlinjer utarbetade av internaUoneUa organisationer framgår atl prakUskt tagel samtliga tester skall utföras på djur. Endast en alternativ testmetod synes ha godtagils från vetenskaplig synpunkt, nämligen testning av kemikaliers mulagenicitet i bakterier och cellkulturer. Del pågår forskning för att få fram alternativa metoder UU toxikologiska lester. Enligt socialstyrelsen har dock denna forskning fram Ull i dag inle givit sådana resultat atl sedvanliga djurtoxikologiska tester kan ersättas. Eftersom man i den nya lagen om kemiska produkter och dess förarbeten starkt betonar behovet av ökad kunskap om egenskaperna hos olika kemiska ämnen bör del också för svensk del krävas toxikologisk testning av kosmetiska och hygieniska produkter. Enligt socialstyrelsen utgörs dessa undersökningar huvudsakligen av djurlesler då alternativa metoder inte finns tillgängliga för närvarande.

I sitt förslag framhåller socialstyrelsen vidare atl ett ämne kan ha djur-testats av en råvaruleverantör eller i något annat sammanhang, exempelvis av en branschförening eller av ett oberoende forskningsinstitut. Sannolikt har samtliga ämnen som i dag förekommer i kosmetiska produkter någon gång i något sammanhang varit föremål för djurtesl. Enligt socialstyrelsen kan man inte kräva av tillverkare och råvaruleverantörer att de skall utreda om ett ämne någon gång någonstans i världen varit föremål för djurtest. Märkningskravel föreslås därför begränsas lUl att gälla ämnen som testats av originaltillverkaren eller av råvamlillverkaren.

Jag gör för egen del följande bedömning. En skyldighet alt på kosmetika-, förpackningar redovisa om djurtesl förekommit skulle enligt lagutskottet verksamt kunna bidra till en övergång till andra testmetoder. Detta motiv för märkningsskyldigelen har bärkraft endast under förutsättning all andra testmetoder finns tillgängliga. Så är emellertid i allmänhet inte fallet.

I avsaknad av alternativa testmetoder finns del i stället anledning att
befara all märkningsskyldigheten får de negativa effekter som flera av
remissinstanserna har pekat på. Det är i och för sig rimligt att som social
styrelsen föreslagit begränsa märkningsskyldigheten liU att gälla djurlesler
som förekommit hos tillverkarna av den slutliga produkten och dennes
råvaruleverantörer. Begränsningen innebär emellertid uppenbara risker
för atl konsumenterna missleds. Detta särskilt med hänsyn till att sannolikt
samUiga de ämnen som i dag ingår i kosmetiska produkter har djurtestats i
något sammanhang. Det föreslagna märkningskravel kan i kombination
med brislen på alternativa testmetoder få också en annan och än allvarliga
re konsekvens. Del kan komma alt marknadsföras produkter som är oUll-
räckligt undersökta av tillverkarna och därför skadliga för konsumenterna.
Jag delar helt uppfattningen all skälen mot djurförsök är särskilt starka när
det är fråga om att undersöka andra produkter än sådana som har medi
cinsk betydelse eller på annan grund kan sägas vara livsnödvändiga. Sam
tidigt är det enligt min mening inte försvarbart atl undanta kosmetika från
de undersökningskrav som gäller i fråga om kemiska produkter i övrigt.
Enligt lagen om kemiska produkter är tillverkare och importörer skyldiga 37

att utreda i vad mån deras produkter kan vara skadliga för människor och Prop. 1987/88:93 miljö. Enligt socialstyrelsens förslag till föreskrifter till lagen om kemiska produkter krävs toxikologisk testning av kosmeUska Och hygieniska produkter. Det blir huvudsakligen fråga om djurlesler eftersom några andra metoder inte finns tillgängliga.

Bristen på alternativa testmetoder gör alt jag anser atl det inte nu går atl införa ett förbud mol djurförsök på det här området. Jag kan inte heller förorda att del införs en skyldighet att genom särskild märkning ange om kosmetiska produkter har djurtestats. Jag vill emellertid betona att del är ytterst angeläget att alternativa testmetoder snarast utvecklas. Regeringen och läkemedelsindustriföreningen har sedan budgetåret 1984/85 vardera lillskjutit 1,5 milj. kr. för alt gemensamt finansiera forskning för att främja utvecklingen av alternativa och kompletterande metoder till djurförsök. Visserligen skulle ett märkningskrav möjligen påskynda utvecklingen mot alternativa metoder. Jag förutsätter dock att detta syfte kommer att uppnås oberoende av eventuell märkning. Så snart nya metoder finns Ullgängliga bör del inte längre accepteras all kosmetika testas på djur, öm sådana testmetoder inle utvecklas inom rimlig lid - eller befintliga metoder av delta slag inle används - bör ett totalförbud mot djurtesl övervägas.

En annan fråga som har varit föremål för diskussion är den s.k, LD 50-meloden. Också den har behandlats i riksdagen hösten 1986, För läkemedel, bekämpningsmedel och vissa andra ämnen med hög toxicilel finns i Sverige liksom i många andra länder föreskrifter med krav på alt toxicile-len testas innan ämnena tillåts komma ut på marknaden. Alltjämt används i Sverige liksom utomlands LD 50-meloden i detta syfte. Testet som vanligen utförs på råttor innebär atl man tar reda på vid vilken dos 50 procent av försöksdjuren dör. Metoden, som är enkel men som kräver ett stort antal djur, har ifrågasatts från vetenskaplig synpunkt. Som utskottet konstaterade i sitt belänkande (JoU 1986/87:11) går utvecklingen mot en allt mindre användning av LD 50-metoden. Uppfattningen alt metoden bör begränsas har vunnit allmän anslutning även internalionellt. Riksdagens beslut (rskr. 110) med anledning av utskottets belänkande innebar att frågan om ett förbud mot metodens användning i Sverige borde övervägas i samband med arbetet med djurförsöksfrågorna inom regeringskansliet.

För riksdagens information vill jag med anledning härav anföra följande. Frågan om möjligheterna att införa ett sådant förbud och eventuella konsekvenser härav har inte närmare belysts av djursförsöksutredningen. Det har därför inte varit möjligt att nu la ställning till frågan om ett förbud. Regeringen har i stället, på mitt förslag, givit centrala försöksdjursnämnden i uppdrag att utreda frågan.

Prövning av försöksdjursverksamhet m. m.

När det gäller prövning av försöksdjursverksamhet bör som utredningen
har föreslagit nuvarande ordning kunna bibehållas i huvudsak oförändrad.
Detta innebär bl. a, alt tillstånd även i fortsättningen skall krävas för att få
använda djur för försök som innebär lidande för djuret. Denna Ullstånds
plikt bör enligt min mening gälla generellt. Några skäl att som nu undanta 38

högskolor, sjukhus och liknande som drivs av det allmänna föreligger inle. Prop. 1987/88:93 Jag anser vidare atl det vid alla inrättningar som har tillstånd liU användning av försöksdjur skall finnas en föreståndare som ansvarar för verksamheten. Hittills har detta krav gällt endast för sådana inrättningar som har undantagits från lillståndsplikten. Frågan om lUlstånd bör prövas av regeringen eller om regeringen bestämmer det lanlbmksstyrelsen.

Jag vill i detta sammanhang också något beröra frågan om användning av försöksdjur inom undervisningen på grundskole-och gymnasienivå. Enligt uppgift förekommer sådan verksamhet, om än i myckel begränsad omfattning. Som framgår av vad jag tidigare har anfört är del enligt min mening viktigt att djurförsöken begränsas till att avse bara sådana fall då det är angeläget från allmän synpunkt att försöket utförs. Dit kan inte räknas undervisning på den aktueUa nivån. Försök på djur som dödas för ändamålet och försök i övrigt som kan medföra något som helst lidande för djuren bör i fortsättningen inle få förekomma i sådan undervisning om försöken inte har ett direkt utbildningsändamål. Det bör framgå av kursplanerna om sådan användning skall få förekomma.

Även den eliska prövningen bör vara utformad i huvudsak på samma sätt som för närvarande. Kravet på prövning bör dock anges redan i lagtexten och i förhållande till 1944 års lag bör den utvidgningen göras all prövningen i princip skall omfatta all användning av försöksdjur och inte enbart mera ingripande djurförsök. Vissa undantag för enklare försök som utförs utan ingrepp och tvångsanordningar bör dock kunna göras. Det kan gälla t, ex, enkla ulfodringsförsök med anknytning tUl animalieproduktionen. Föreskrifter om undantag bör kunna meddelas av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer. Jag återkommer senare till regeringen med förslag till riksdagen om ansvarsfördelningen meUan lanlbmksstyrelsen och centrala försöksdjursnämnden i frågor som rör djurförsök.

All prövningen i huvudsak skall vara oförändrad innebär bl. a: att jag anser alt prövningen även i fortsättningen bör göras av de etiska nämnderna och att nämndernas beslut på samma sätt som för närvarande bör vara rådgivande. Liksom utredningen anser jag att de etiska frågorna till sin karaktär är sådana all de bäst lämpar sig för en rådgivande och ej beslutande process. Framför allt därför att rådgivning torde leda Ull ett ökat samarbete mellan forskningen och nämnderna och bidra UU att skapa ömsesidig förståelse mellan forskar-och djurskyddsinlressen.

Som framgår av vad jag tidigare anfört indelas försöken för närvarande i två huvudgmpper, nämligen försök som endast behöver anmälas resp, försök som skall tas upp i ansökan.

Utredningen har föreslagit att denna indelning slopas och att samtliga försök prövas. Detta förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Några remissinstanser har dock framhållit atl detta kan innebära en risk för ökade handläggningstider hos nämnderna.-

Jag vill i den delen anföra följande. Liksom utredningen anser jag alt det
kan vara motiverat att anlägga etiska synpunkter också på sådana försök
som i dag omfattas av enbart anmälningsplikt. Jag delar därför utredning
ens uppfattning att nuvarande indelning bör slopas och samUiga försök
göras ansökningspliktiga. SamUdigt är det emellertid angeläget all hand- 39

läggningstiderna hos nämnderna inle ökar så att försöken avsevärt förse- Prop. 1987/88:93 nas. Delta bör emellertid kunna motverkas genom att nämndemas verksamhet organiseras på ett effektivare sätt. Utredningen har lagt fram olika förslag till en omorganisation av nämndema. Jag återkommer senare till regeringen med förslag UU riksdagen i den delen.

Enligt gällande föreskrifter diskuteras i de etiska nämnderna främst själva djurförsöket och dess utförande. Liksom utredningen anser jag alt också frågor om djurens vård och förvaring under försöket samt omedelbart före och efter delsamma bör las med i bedömningen. Visserligen är det tillsynsmyndighetemas uppgift atl utöva tillsyn över djurens vård och behandling också i samband med djurförsök. Jag anser emellertid att det är angeläget att djurförsöket görs till föremål för en helhetsbedömning där också dessa faktorer ingår. På grund av del samarbete som förekommer mellan nämnderna och tillsynsmyndigheterna skall det enligt min mening inte behöva leda till några kompetenskonflikter om nämndema på detta sätt utsträcker sin prövning.

Vidare anser jag att nämndens ställningstagande bör tidsbegränsas. Liksom hittills bör gälla att ett försök skall ha påbörjats inom en treårsperiod men dessutom bör långvariga försök omprövas med jämna mellanmm.

Enligt min mening bör emellertid den närmare regleringen av den eliska prövningen liksom för närvarande ske genom tillämpningsföreskrifter. De frågor jag nu har berört kräver då inte riksdagens ställningstagande. Med hänsyn UU det intresse dessa frågor tilldrar sig har jag dock funnit anledning att för riksdagen redovisa min instäUning Ull utredningens förslag också i dessa delar.

I tillämpningsföreskriflema bör beaktas Sveriges åtaganden enligt europarådskonventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöks-och annat vetenskapligt ändamål. Konventionen, som undertecknats av Sverige, trädde i kraft den I oktober 1986,

I konventionen anges bl, a. för vilka ändamål djurförsök får utföras. Vissa krav på djurens vård och förvaring finns också liksom krav på användning av alternativa metoder om möjligt. Valet av djurslag skaU enligt konventionen noggrant övervägas. Vidare uppställs krav på bedövning och liknande för att minska Udandet för djuret. Försök där djuret tillfogas eller löper risk att tillfogas svår smärta som kan förväntas bli långvarig skall särskilt anmälas och motiveras hos ansvarig myndighel eller ges särskilt Ullstånd av sådan myndighet. Vidare gäUer atl personer som deltar i djurförsök m. m. skall ha lämplig utbildning.

Sverige får anses uppfylla sina åtaganden i dessa delar genom att utforma Ullämpningsföreskrifterna för den eUska prövningen med beaktande av konventionens krav och genom de bestämmelser i övrigt som föreslås i djurskyddslagen.

Särskild uppmärksamhet bör dock enligt min mening ägnas kravet på
utbildning. Operativa ingrepp av någon betydelse bör enligt.min mening
inle få utföras utan all veterinär eller annan med särskild utbildning och
erfarenhet på området anlitas. Även i övrigt är det emeUertid viktigt att de
som arbetar med djurförsök har den utbildning som behövs. Kravet på
utbildning bör framgå redan i lagtexten. Närmare föreskrifter bör meddelas 40

av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I konventionen finns också krav på viss stalistikföring. Enligt konventionen skall statistiken omfatta dels totala antalet djur och djurslag som används, dels antalet djur av olika kategorier som används för olika ändamål, såsom medicin, utbildning, skydd för människa och miljö saml i försök som är påbjudna i lag.

För att kunna tillgodose delta krav bör lagen innehålla ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om skyldighet för den som använder försöksdjur atl lämna uppgifter om användningen.

Enligt 1944 års lag gäller som huvudregel atl endast djur som fötts upp för ändamålet får användas i försöksverksamhet. Genom bestämmelsen hindras i princip att icke destinationsuppfödda djur används för djurförsök i Sverige. Däremot hindras inte att sådana djur exporteras för att användas tUl djurförsök i andra länder. Riksdagen har tagit upp även detta problem (JoU 1986/87:11, rskr. 110) och i ett uttalande förordat att regeringen i samband med den pågående översynen av djurskyddslagen skaU lämna förslag till åtgärder för att förhindra eller kontrollera den export av sådana djur som förekommer till andra nordiska länder. Självfallet delar jag den uppfattning som kommit till uttryck i jordbmksutskottets betänkande, nämligen att det inte kan anses lämpligt att djur som inle har fölls upp som försöksdjur exporteras UU andra länder för försöksändamål. För riksdagens information vill jag anmäla att jag ämnar föreslå regeringen att ta iniUativ till överläggningar med regeringarna i de andra nordiska länderna för att förhindra sådan export.

Prop. 1987/88:93

skyddsinspektörer. Flera länsstyrelser Ullstyrker förslaget medan social- Prop. 1987/88:93 styrelsen och svenska kommunförbundet avstyrker. Kommunförbundet anför vidare alt länsstyrelsens Ullsynsuppgifter bör förtydligas. Kammarrätten i Sundsvall och Sveriges veterinärförbund understryker all lanlbmksstyrelsen även fortsättningsvis bör ha möjligheter atl meddela råd och anvisningar liU ledning för övriga tillsynsmyndigheter. Länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska djurskyddsföreningen och Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund anser atl även andra veterinärer än distrikts- och besiktningsvelerinärer bör medverka i tillsynsarbetet.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1944 års lag skall miljö- och hälsoskyddsnämnden utöva tillsynen över djurens vård och behandling. Nämnden skaU utse en eller vid behov flera tillsyningsmän. Vid tillsynen skaU distrikts-eller stadsveterinären medverka. Länsstyrelsen skaU se tiU att nämnden, tillsyningsmännen och veterinärerna fullgör sina åligganden. Lanlbmksstyrelsen har ansvaret för den centrala tillsynen.

För att få en fungerande djiirskyddslag är det viktigt att också ha en fungerande tillsyn. Åtskillig kritik.har riktats mot den tillsyn som sker för närvarande. Det har gjorts gällande bl. a. bristande resurser och bristande kompelens framför allt hos miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Tillsynen över djurskyddslagsUflningen har också blivit alltmer komplicerad på grund av att utvecklingen inom animalieproduktionen har gått mot allt störte enheter med specialiserad uppfödning. Det är uppenbart på det sättet att den lokala tillsynen många gånger är oUllräcklig. Jag ser det därför som en angelägen uppgift att med olika medel stärka denna.

Den centrala tiUsynen över djurskyddslagen bör också i fortsättningen åvila lanlbmksstyrelsen. I lanlbruksstyrelsens tillsynsansvar bör ingå att utfärda allmänna råd beträffande tillsynsarbetet i övrigt, att samordna Ullsynsmyndigheternas verksamhet samt att arbeta för att en enhetlig praxis utbildas vid tillämpningen av lillsynsbestämmelserna. Även miljö-och hälsoskyddsnämnden inom varje kommun bör ingå bland tillsynsmyndigheterna och hanlera frågor som rör den omedelbara Ullsynen. Det bör dock, vilket jag strax återkommer tiU, vara möjligt för regeringen att föreskriva alt den omedelbara tillsynen skall utövas på annat sätt.

Djurskyddet är en naturlig del av miljö- och hälsoskyddsnämndemas arbetsuppgifter och jag ställer mig därför tveksam Ull att - som lanlbmksstyrelsen föreslagit - i lag ange att del skall finnas särskilda befattningshavare för djurskyddsfrågorna. Fråga är om det inte bör ankomma på varje kommun atl själv efter en bedömning av de lokala fömtsättningarna och behoven ordna tillsynen och skapa en organisation som kan anpassas till ett växlande tillsynsbehov. SamUdigt är del viktigt att djurskyddstUlsynen förstärks. Innan jag tar sluUig ställning UU lämpligaste sättet att göra detta bör också andra möjligheter undersökas. Jag anser därför att lanlbmksstyrelsen bör ges i uppdrag atl ytterligare utreda frågan.

Jag vill dock redan nu peka på en möjlighet tiU förstärkning av tiUsynen
som kommunerna bör kunna pröva i ökad omfattning, nämligen att ordna
djurskyddstiUsynen genom mellankommunal samverkan. Det bör också
framhåUas atl de miljö- och hälsoskyddsnämnder som saknar egen veteri
när sakkunskap bör kunna anlita distriktsveterinärerna för besiktningar 42
och inspektioner..

Jag vill också erinra om den skyldighet som föreligger för dislriktsveteri- Prop. 1987/88:93 närerna all se till att föreskrifter rörande djurskyddet efterlevs. Finner en distriktsveterinär anledning all anmärka på någon djurhållning varöver miljö- och hälsoskyddsnämnden har tillsynsansvar och sker inte rättelse, skall han anmäla detta till nämnden. På grund av delvis ändrade arbetsuppgifter för distriktsveterinärerna bör man i framtiden kunna räkna med ett ökat stöd från dem i djurskyddsarbetet. Från distriktsveterinärerna har också uttalats stort intresse för att i framtiden kunna delta i arbetet i ökad omfattning.

Besiktningsveterinärerna vid kontrollslaklerierna har. också en viktig funktion i djurskyddsUllsynen. De har skyldighet all Ull miljö- och hälsoskyddsnämnden anmäla eventuella missförhållanden vad gäller djurskyddet inom slakterierna som trots tillsägelse inle åtgärdats. Besiktningsveterinärerna skall övervaka djurtransporler samt vård och behandling av djur i samband med slakt. Besiklningsvelerinärernas anmälningsskyldighet innefattar även missförhållanden med avseende på djurskyddet som orsakas av omständigheter utanför slakteriets område. I samband med slakt kan sålunda en eventuell vanvård av djur upptäckas i de besättningar som levererar slaktdjur. Genom besiklningsvelerinärernas rapportering Ull mil-., jö- och hälsoskyddsnämnden kan därefter behövliga åtgärder vidtas.

Fråga har också uppkommit om inte en motsvarande skyldighet alt delta i djurskyddsarbelel bör föreskrivas för alla veterinärer, dvs, också för sådana som inle Ullhör distrikts- eller besiklningsvelerinärorganisationer-na, Lanlbruksstyrelsen har i en särskild framställning begärt en sådan ändring i förordningen (1971:810) med allmän velerinärinstruklion. Enligt vad som inhämtats, ställer sig Sveriges velerinärförbund posiUvt till förslaget. Ärendet är för närvarande föremål för remissbehandling och jag har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag tUl beslul. Jag vill emellertid redan nu framhålla atl jag anser att förslaget om det kan genomföras bör kunna leda till en förstärkning av tillsynen över djurskyddet.

Vad gäller tillsynen vid offentlig tävling med djur på permanent tävlingsbana med totalisatorspel har lanlbmksstyrelsen föreslagit alt den skall utövas direkt av styrelsen och inte av miljön och hälsoskyddsnämnden. Jag delar lantbmksstyrelsens uppfattning alt det kan finnas skäl för alt den direkta tillsynen i sådana fall skall åvila någon annan myndighet än miljö-och hälsoskyddsnämnden. Detta kan gälla också vid annan tillsyn som ställer krav på speciella kunskaper eller av praktiska skäl är svårgenom-förbar, t. ex. Ullsynen av offentlig förevisning av djur på cirkus eller i djurparker. Frågan hur tillsynen skall ordnas i dessa fall är emellertid beroende av hur tillsynen i övrigt är uppdelad mellan myndigheterna. Jag anser därför alt även denna fråga bör omfattas av lantbruksstyrelsens utredningsuppdrag.

Lanlbmksstyrelsen bör bedriva utredningsarbetet skyndsamt. I avvak
tan på det arbetet anser jag att den nuvarande uppdelningen av tillsyns-
funkUonerna på regional och lokal nivå bör behållas. Den regionala Ullsy
nen utövas då av länsstyrelsen och den lokala av miljö- och hälsoskydds
nämnden. Jag anser dock att det bör ankomma på regeringen alt besluta 43
vilka myndigheter som skall utöva den regionala tillsynen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer till innehållet i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen anser att biträde av polismyndighet endast skall kunna påkallas då en beslutad åtgärd inte kan genomföras utan att polisens särskilda ivångsbefogenheter utnyttjas saml att miljö- och hälsoskyddsnämnd och kronofogdemyndighet bör verkstäUa omhändertagande och försäljning av djur. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att förutsättningarna för ett omhändertagande bör överensstämma med de objektiva rekvisit som gäller för djurplågeri enligt brottsbalken. Kammarrätten i Sundsvall anser att polismyndigheten även fortsättningsvis bör ha möjlighet att ge tillsägelse med samma rättsverkan som lUlsägelse av en tillsynsmyndighet. Svenska kommunförbundet anser att miljö- och hälsoskyddsnämnden bör ges de befogenheter som enligt förslaget ankommer på länsstyrelsen medan länsstyrelsen i Stockholms län är av motsatt uppfattning. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller bl. a. att del bör finnas möjligheter alt i vissa fall ingripa redan innan ett djur utsätts för lidande, t. ex. då djur blir övergivna. Svenska djurskyddsföreningen och Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anser att ordet "otillbör-

ligt" bör utgå ur lagtexten. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om de Prop. 1987/88:93 problem som uppstår när en djurägare plötsligt för obestämd lid är satt ur stånd all utfodra och sköta sina djur.

Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget om förfarandet med ett omhändertaget djur utan erinran. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ett beslul om försäljning eller avlivning endast i undanlagsfall bör få verkställas innan besvärsinstanserna haft möjlighet att inhibera verkställigheten. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför liknande synpunkler.

Skälen för mitt förslag: Enligt 1944 års lag gäller alt omhändertagande av djur kan ske efter beslut av länsstyrelsen om djuret genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt otillbörligt utsätts för lidande. Omhändertagandet fömtsätter all rättelse inle sker på tillsägelse av polismyndigheten, miljö- och hälsoskyddsnämnden eller länsstyrelsen. Delsamma gäller om en djurägare efter ett beslul om förbud all handha djur inte iakttar ett föreläggande att avhända sig djuret. När någon bryter mol ett förbud alt anskaffa djur eller ett förbud att hålla djur i visst förvaringsrum eller i visst utrymme kan omhändertagande också ske. Omhändertagandet skall ske genom polismyndighetens försorg.

Djur kan vidare omhändertas omedelbart genom polisens försorg i avvaktan på länsstyrelsens beslul.

Enligt min mening är del angelägel att tillsynsmyndigheterna har vissa möjligheter all omhänderta djur när detta är befogat från djurskyddssynpunkl.

Nuvarande bestämmelser om rätt för länsstyrelsen att i sådana fall besluta om omhändertagande bör i huvudsak oförändrade överföras lUl den nya lagen. Tillsägelse om rättelse skall dock kunna göras enbart av en tillsynsmyndighet och inte som nu också av polismyndigheten. Tillsägelsen får nämligen anses utgöra en del av tillsynen. Jag anser inte atl man behöver uppställa några särskilda krav på formen för en tillsägelse. Många gånger torde Ullsägelsen kunna ske helt formlöst. Finns det anledning att tro all den inle kommer att efterlevas och alt del därför kan bli aktuellt med beslut om omhändertagande kan det däremot vara lämpligt alt tillsägelsen sker genom överlämnande av någon form av skriftlig handling.

Enligt 1944 års lag gäller, som framgår av vad jag nyss anförde, alt
omhändertagande kan ske om ett djur genom misshandel, överansträng
ning eller vanvård eller på annat otillbörligt sätt är utsatt för lidande.
Utformningen av stadgandet anknyter såvitt avser de objektiva rekvisiten
för omhändertagande till brottsbeskrivningen av djurplågeri i 16 kap. 13 §
brottsbalken. Den exemplifiering som lagtexten nu innehåller av olika
åtgärder som kan medföra lidande för djuren nämligen misshandel, över
ansträngning och van vård anser jag bör kunna utgå ur den nya djurskydds
lagen. Därigenom blir det enligt min mening tydligare all alla åtgärder som
innebär att djur oUllbörligt utsätts för lidande kan medföra omhändertagan
de. I förhållande till straffstadgandel för djurplågeri bör vidare liksom
hittills gälla atl djurskyddslagen inle bör uppställa några krav på subjektivt
rekvisit för beslul om omhändertagande. Även i de fall då del inte beror på
uppsåt eller grov oaktsamhet atl djur har utsatts för lidande bör således
omhändertagande kunna ske. 45

Polismyndigheten är enligt min mening bäst skickad att genomföra den Prop. 1987/88:93 omedelbara verkställigheten. Beslul om Ivångsomhändertagande bör däremot fattas av länsstyrelsen, som är den myndighel som har tillgång Ull erforderlig juridisk och veterinärmedicinsk kompelens och dessutom har möjlighet att skapa en enhetlig och konsekvent praxis i dessa frågor som ofta är mycket svårbedömbara. Detta överensstämmer med vad som gäller för närvarande.

Inom det s.k. frikommunförsökel pågår viss försöksverksamhet med kommunal beslutanderätt i de nu aktuella fallen. Försöksverksamheten pågår till utgången av år 1988. Resultatet av den utvärdering som skall följa på försöket får visa om del finns anledning att, trots fördelarna med den nuvarande ordningen, överväga om även miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör ges befogenhet alt besluta om tvångsomhändertagande. Möjligheten att uppnå en snabbare handläggning bör därvid tillmätas betydelse.

I vissa fall kan omständigheterna vara sådana att ett omedelbart omhändertagande bör kunna ske. Förefaller det utsiktslöst atl få en rättelse till stånd bör enligt min mening djurels lidande inte förlängas enbart av formella skäl. Så kan vara fallet när ett djur är höggradigt vanvårdat eller skadat genom misshandel eller när ägaren eller vårdaren bedöms på gmnd av kroppslig eller mental sjukdom, narkoman! eller alkoholism inte kunna på ■ ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt ta hand om och vårda djuret. Ett omedelbart omhändertagande bör också kunna ske när ägaren eller vårdaren är okänd och således inle kan nås för tillsägelse, när djuret är övergivet och ägaren eller vårdaren medvetet håller sig undan eller när det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt. I sådana situationer som jag nu har redogjort för bör ett djur som är utsatt för lidande kunna omhändertas ulan alt tillsägelse om rättelse dessförinnan har skett.

Jag vill i det här sammanhanget påpeka all jag anser att redan del förhållandet alt ett djur har övergivits eller av annan anledning kommer alt lämnas utan tillsyn under eh längre tid innebär att djuret är utsatt för lidande. Det kan t. ex. vara fallet när ägaren eller vårdåren på gmnd av sjukdom, frihetsberövande eller andra orsaker för en obestämd Ud förlorar de fysiska möjligheterna att sköta sina djur. I sådant fallskallman inte behöva avvakta några mera påtagliga tecken på all djuret lider innan ingripande kan ske.

Under senare år har genom tUlsynsmyndigheler, djurskyddsorganisationer och allmänheten avslöjats flera fall av misshandel och vanvård av djur som innehas av personer som missbmkar alkohol eller narkotika. I syfte alt komma tillrätta med dessa problem har från olika håll krävts skärpt lagstiftning som bl. a. innebär förbud för missbrukare att inneha djur.

Lanlbmksstyrelsen har utrett denna fråga och inhämtat synpunkler från länsstyrelser, socialförvaltningar och hälsovårdsförvaltningar. Myndigheterna redovisar olika uppfattningar om såväl problemels storlek som hur problemet skall lösas.

För egen del får jag framhålla följande. Bestämmelserna i djurskydds
lagen ger möjligheter för tillsynsmyndigheterna alt ingripa också vid miss- 46

bmkares djurinnehav om djuret inte sköts på ett tillfredsställande sätt. Prop. 1987/88:93 Några särskilda regler i det hänseendet anser jag således inte nödvändiga. Det är emellertid angeläget med ett snabbi handläggningsförfarande i ärenden där djur vanvårdas. I det sammanhanget bör den av mig föreslagna möjligheten till omedelbart omhändertagande kuhna innebära en viss förbättring.

Liksom enligt 1944 års lag bör myndigheterna också i viSsa faU kunna ingripa med omhändertagande oberoende av om djuret är utsatt för lidande. Dels bör detta gälla då någon inte rättar sig efter ett förbud att handha djur, inte avhänder sig djur trots beslut om sådan skyldighet eller anskaffar djur trots förbud. I 1944 års lag omfattar inte möjligheten till omhändertagande det fallet atl djuren handhas av någon i strid mot ett förbud. Bakgrunden härtill är enligt vad som uttalades av departementschefen i prop. 1968:170 s. 24 följande. En anställd djurskötare eUer annan person, som har hand om någon annans djur, kan vara förbjuden att handha djur och då bör något omhändertagande av djuren inle kunna ske enbart av den anledningen.

Jag vill för egen del anföra. Enligt allmänna rättsgmndsatser skall inte mera ingripande tvångsåtgärder tillgripas än som är nödvändigt. I ett fall som det nämnda innebär det enligt min mening att ägaren, om han inte kände Ull förbudet, bör föreläggas att se till att djurens vård inte handhas av den mot vilken förbudet riklats. Kände ägaren till förbudet kan fallet enligt min mening jämstäUas med all ägaren själv har anskaffat djur i strid mot ett förbud och det därför kan finnas skäl alt omhänderta djuren.

Även i övrigt bör djur kunna tas om hand då någon inte rättar sig efter ett föreläggande. Enligt 1944 års lag kan sådant omhändertagande bara ske då föreläggandel avsett förbud att hålla djur i ett visst förvaringsrum eller i ett visst utrymme. Enligt min mening saknas del skäl för en sådan begränsning. Jag anser att möjligheten Ull omhändertagande bör omfatta aUa fall då ett föreläggande som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt har åsidosatts.

Ett särskilt problem som jag vill beröra i det här sammanhanget utgör omhändertagandet av störte husdjursbesättningar. För närvarande överförs dessa ofta till slaktdjursstallar i avvaktan på beslut om det vidare förfarandet. Denna ordning har visat sig medföra vissa prakUska problem. En tänkbar lösning är alt i störte utsträckning än som sker för närvarande undvika atl flytta djuren och i stället sköta djuren på platsen genom tiUsynsmyndighetens försorg. Del bör därvid prövas atl ordna skötseln inom ramen för befintligt avbytarsyslem.

Bestämmelser om förfarandet efter omhändertagande finns för närvarande i 18 § djurskyddslagen och i kungörelsen (1968:736) om omhändertagande av djur, m.m.

Erfarenheterna från tillämpningen av nu gällande bestämmelser visar att
förfarandet efter omhändertagande är alltför komplicerat och i vissa faU tär
onödigt lång tid i anspråk. För närvarande åvilar det polismyndigheten atl
Ullkalla en veterinär och föranstalta om värdering. Då polismyndigheten
inte har någon veterinär sakkunskap knuten till sig har detta i många fall
orsakat en fördröjning av ärendets handläggning. En förlängning av hand- 47

läggningsUden kan vara otillfredsställande från djurskyddssynpunkt och Prop. 1987/88:93 leda till avsevärt ökade kostnader, som i de flesta fall drabbar statsverket.

Jag föreslår därför all länsstyrelsen, som genom länsveterinären förfogar över veterinärmedicinsk expertis, redan i beslutet om omhändertagande skall fastställa hur det skall förfaras med det omhändertagna djuret. Länsstyrelsens utredning skall även omfatta undersökning av djuret och i regel också värdering av delta. Värdering av animalieproduklionens djur behöver dock endast ske i de fall djuren inte sänds till ett slakteri för nedslakt-ning eller till livdjursförmedling. Är del uppenbart att djuret saknar värde bör värdering även i övrigt kunna underlåtas. Sedan alla fakta i ärendet föreligger, skall länsstyrelsen avgöra om djuret skall säljas eller avlivas.

Ett omhändertaget djur skall enligt min mening säljas eUer avlivas. Något omhändertagande tills vidare bör inle ske. Är ett omhändertaget djur i sådant skick att det bör avlivas bör detta ske snarast möjligt. I annat fall måste ett tillfälligt omhändertagande ske till dess försäljning kommer Ull stånd.

Liksom hitUlls bör det ankomma på polismyndigheten alt verkställa beslutet.

Beslul om omhändertagande samt om försäljning eller avHvande bör gälla med omedelbar verkan, om inte annat förordnas med hänsyn Ull särskilda omständigheter i det enskilda faUet.

Jag anser vidare att den nya lagen liksom 1944 års lag bör innehålla en bestämmelse att ägaren inte utan särskilt tillstånd får förfoga över ett omhändertaget djur. Jag anser dock att sådant tillstånd bör lämnas av länsstyrelsen och inle som nu av polismyndigheten. Genom förfogandeförbudet kan uppenbara skenöverlåtelser förhindras. Ägaren kan också genom en sådan bestämmelse förhindras all träffa avtal om överlåtelse som får tUl följd att det allmänna förlorar sin möjlighet att gottgöra sig för de kostnader som omhändertagandet föranlett.

De ytterligare bestämmelser som kan behövas beträffande omhändertagna djur bör utfärdas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av lanlbmksstyrelsen. Bestämmelserna kan avse förvaring, värdering, försäljning eller avlivning av omhändertagna djur. Kostnader som uppkommer med anledning av ett omhändertagande bör liksom för närvarande förskotteras av allmänna medel. Kostnaderna bör återbetalas av den mot vilken åtgären har riktals om det inte finns särskilda skäl. Skall kostnaden betalas av ägaren och djuret har sålts bör kostnaden få tas ut ur köpeskil-Ungen. I den mån den betalningsskyldige inle godvilligt betalar kostnad som inle har kunnat tas ut ur köpeskillingen får talan väckas mol honom vid allmän domstol.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementel upprättats förslag till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1953:459) om tillsyn över hundar och katter, 48

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade Prop. 1987/88:93 kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd. Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 7.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till djurskyddslag

Lagens tillämpningsområde -

1§ -

Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också andra

djur om de håUs i fångenskap.

I denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde. Paragrafen -motsvarar med vissa redaktionella ändringar 1 § i 1944 års lag.

Liksom 1944 års lag omfattar den nya lagen enbart djur som människan på ett eller annat sätt har i sin vård. På vUda, fritt levande djur är lagen inte tillämplig. Förhållandena för dessa djur ligger som regel utanför ett direkt mänskligt inflytande och de bör därför inte omfattas av eri lagstiftning som den förevarande.

Liksom i 1944 års lag görs i den nya lagen inte någon skillnad meUan högre och lägre stående djur. Frågan om en sådan skillnad borde göras berördes redan i förarbetena Ull 1944 års lag. Departementschefen ansåg då (prop. 1944:43 s. 27) att detta inle var nödvändigt. Enligt departementschefen låg del i sakens natur att lagens bestämmelser i aUmänhet kunde vinna Ullämpning bara på högre slående djur.

Jag instämmer i denna bedömning. Såvitt känt har den hitUllsvarande ordningen inte inneburit några praktiska svårigheter. Inte heller i övrigt har några skäl anförts för alt begränsa lagens tillämpningsområde till enbart vissa högre stående djur. Någon ändring i förhållande till 1944 års lag i det angivna hänseendet bör därför enligt min mening inle göras.

Inte heller i övrigt anser jag att det finns skäl alt göra någon saklig
ändring av tillämpningsområdet. Husdjur bör således omfattas av lagen
även om de inte hålls i fångenskap. Genom en redakUonell ändring har
paragrafen förtydligats så att det klarare än i 1944 års lag framgår att kravet -

på fångenskap enbart omfattar andra djur än husdjur.

Mot att använda samma avgränsning för lagens Ullämplighet som i 1944
års lag kan anföras att husdjur inte är något väl definierat och klart
avgränsat begrepp. Beteckningen husdjur används emellertid allmänt och
förekommer i lagstiftning redan före 1944 års djurskyddslag. Till husdjuren
torde närmast räknas sådana djur som ständigt lever under människans
vård och av människan används för bestämda ändamål. Som exempel på
husdjur kan nämnas sällskapsdjur som hund och katt, djur som används i
jordbmket för bl. a. produktion av kött och mjölk samt ren. Att närmare
definiera begreppet torde knappast vara möjligt. Mot bakgmnd av att
husdjur har använts som benämning i lagstiftningen under lång tid utan att •
det våUat några tolkningsproblem anser jag emellertid att det inte finns skäl 49

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 93

atl hysa några betänkligheter mot att använda beteckningen även i den nya Prop. 1987/88:93 lagen.

En remissinstans har efterlyst en närmare definition av begreppet fångenskap. Att exakt ange vilken grad av frihetsberövande som skaU föreligga för all kravet på fångenskap skall anses uppfyllt är emellertid knappast möjligt. Jag anser att det liksom hittills bör överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra när kravet på fångenskap skall anses uppfyllt. Frågan har i ett fall varit föremål för prövning i regeringsrätten (RÅ 1977:110), Fallet rörde en fastighetsägare som hade inhägnat ett störte område, ca 20 hektar, av sin mark. Inom området fanns älgar. Regeringsrätten ansåg i det fallet, med hänsyn till del inhägnade områdets storlek ställd i relation till älgarnas behov av skogsmark, atl älgarna hölls i fångenskap. Avgörandet innebär alt begreppet fångenskap givits en innebörd som medför att djur också i myckel stora vilthägn omfattas av djurskyddslagen. Jag anser att lagen även i fortsättningen bör ges den tillämpningen. Ätt inhägna djur på ett sätt som påverkar deras Uvsbetingelser måste enligt min mening också innebära att ett ansvar uppkommer som omfattar de inhägnade djuren.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2§

Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § första stycket i 1944 års lag. I förhållande Ull 1944 års lag har dock del tiUäggel gjorts att djur skaU skyddas också mot sjukdom.

Paragrafen innehåller den gmndläggande principen för djurskyddet, nämligen att djur skall behandlas väl och att de skall skyddas mot lidande och sjukdom. Flera av paragraferna i det följande kan sägas utgöra preciseringar av stadgandet i förevarande paragraf. Genom att nämna sjukdom vid sidan om lidande förstärks djurskyddet dels genom atl kravet på friska djur betonas, dels genom att det inte blir tiUåtet att utsätta djur för sjukdom oavsett om sjukdomen medför lidande för djuret.

Lanlbruksstyrelsen har föreslagit att det skall krävas att djur skyddas inte bara mot lidande utan också mot smärta och ångest.

För egen del vill jag anföra följande. Jag delar den uppfattning, som lantbmksstyrelsens förslag ger uttryck för, nämligen att djur skall skyddas inte bara mot fysiskt utan också mot psykiskt lidande. Det senare är enligt min mening inte minst viktigt. Något förtydligande av lagtexten i det avseendet anser jag emellertid inte nödvändigt. När det i paragrafen anges alt ,djur skall skyddas mot lidande innefattar detta också psykiskt lidande, dvs. även ångest.

Enligt 1944 års lag gäller att. djur "såvitt möjligt" skall skyddas mol lidande.

Alt djur bara såvitt möjligt skall skyddas mot lidande anser jag vara
alltför vagt. Enligt min mening bör huvudregeln vara att djur alltid skall
åtnjuta sådant skydd. I vissa fall är det dock oundvikligt all djur åsamkas
ett visst lidande. Detta gäller t. ex. vid diagnostik och terapi av sjuka djur 50

och vid användning av försöksdjur. Endast i sådana och liknande fall bör Prop. 1987/88:93 emellertid kravet på skydd mol lidande enligt min mening få slå Ullbaka. Delta anser jag i lagtexten bör kunna uttryckas så att djur skall skyddas mol onödigt lidande.

3§

Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn.

Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd saml hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

Paragrafens första stycke motsvaras, med viss redaktionell ändring, delvis av 2 § tredje stycket i 1944 års lag.

Andra och tredje styckena motsvaras, även här med vissa redaktionella ändringar, delvis av 2 § andra stycket i 1944 års lag.

Paragrafen innehåller bl. a. vissa gmndläggande krav på foder, vatten, tillsyn och hygien (renhållning).

I första stycket stadgas all djur skall förses med foder och vatten. Bestämmelsen innebär ett krav på att fodret skall ges i tillräcklig mängd och vara allsidigt sammansatt så atl djuret får den näring det behöver. Kravet torde i princip innebära ett förbud mot sådan gödkalvuppfödning som beslår i atl kalven ulfodras endast med mjölk och inle med grovfoder. Den eftersträvade ljusa färgen på köttet uppkommer då till följd av blodbrist hos kalven på grund av all den inle får en allsidigt sammansatt kost. Därmed får den inte heller tillräckligt med foder enligt vad som föreskrivs i förevarande paragraf.

Några fordringar på kvaliteten på fodret uppställs inte i paragrafen. För djur i produktionen och för vissa sällskapsdjur, nämligen hund och katt, har frågan om fodrets beskaffenhet reglerats i särskild ordning i lagen (1985:295) om foder. Bestämmelserna i foderlagen innebär bl. a. att foder inle får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas atl del är skadligt eller otjänligt för djuret. Det kan t. ex. vara fråga om att fodret innehåller gifter, föroreningar eller andra skadliga ämnen i sådan mängd atl del finns uppenbar risk för sjukdom hos djuret om det används som djurföda. Med foder avses enligt 1 § foderlagen också vatten. För de djur som omfattas av djurskyddslagen men inle av foderlagen saknas det följaktligen uttryckliga bestämmelser om kvaliteten på foder. Delta medför dock inte att frågan blir helt oreglerad. Redan det allmänna stadgandet i 2 § all djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom innebär nämligen enligt min mening att krav kan ställas också på att fodret har en från djurskyddssynpunkt godtagbar kvalitet.

I första stycket stadgas vidare att djur skall ges tillräcklig tillsyn. Någon
motsvarande bestämmelse finns inte i 1944 års lag. Jag anser emellertid att
delta är ett viktigt krav som särskilt bör framhållas i lagte;xlen. Med jämna 51

mellanrum förekommer rapporter om djur som utsatts för vanvård bl. a. Prop. 1987/88:93 därför atl de lämnats ulan tillsyn. Delta kan enligt min mening inle accepteras. Den som har djur i sin vård måste kontinuerligt ägna djuret tillsyn. I allmänhet måste krävas alt tillsynen sker dagligen. I fråga om vissa djurslag eller djur i vissa åldrar kan tillsynen behöva ske ännu oftare. Samtidigt är del viktigt att tillsynen är så grundlig att missförhållanden uppmärksammas. Den senaste liden har särskilt diskuterats frågan om tillsynen av burhöns. Jag vill i del sammanhanget särskilt framhålla vikten av att tillsynen anpassas till djurhållningen. Tillsynen och den Ud som denna får ta i anspråk måste vara sådan all förhållanden som behöver åtgärdas också blir föremål för uppmärksamhet.

Förutom krav på renhållning innehåller andra stycket det från djurskyddssynpunkt så viktiga kravet all förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd.

Att förvaringsutrymmen för djur, som inle enbart avser tillfällig förvaring, lämnar tillräckligt utrymme för djuret har stor betydelse för en god djurhälsa. För litet utrymme kan medföra såväl psykiskt som fysiskt lidande för djuret. Särskilt viktigt är det all djurets rörelsebehov beaktas så att det inte tillfogas onödigt lidande eller onödig skada.

Tredje stycket innehåller bemyndiganden för regeringen eller, om regeringen så bestämmer, lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om förvaringsutrymmen för djur och om förprövningsplikl för sådana och för ny teknik inom djurhållningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

4§

Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana djur skall hållas och skötas.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I paragrafen uppställs vissa grundläggande krav på djurhållningen såvitt avser djur inom husdjursskötseln. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Förevarande paragraf utgör, liksom flera andra paragrafer i lagen, i princip en precisering av den allmänna skyldigheten enligt 2 § atl djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Att paragrafen har begränsats Ull all gälla djur inom husdjursskölseln innebär således inte i och för sig att inte motsvarande krav gäller också för övriga djur beträffande vilka lagen är tillämplig. Djur inom husdjursskötseln utgör emellertid en särskilt utsatt gmpp i det aktuella hänseendet på grund av de ekonomiska intressen som ligger i djurhållningen. Genom alt begränsa stadgandet till dessa djur betonas vikten av atl produktionsformerna inte ges en sådan inriktning att inte tillräcklig hänsyn tas till djuren.

Paragrafen omfattar i huvudsak samma slags djur som europaråds-
konventionen om skydd för animalieproduklionens djur.

Med stöd av paragrafen kan krav ställas på exempelvis skötsel, stallkli- Prop. 1987/88:93 mat, inredning, utrustning, dagsljus, bullernivåer, ventilation, driftsformer och utfodringsleknik. Allt detta är sådant som har avgörande inverkan på hälsoläget i en besättning och på djurens välbefinnande.

Avsikten med bestämmelsen är att varje djurarts särskilda biologiska beteende skall beaktas. Vad som skall anses utgöra ett djurs naturiiga biologiska beteende får avgöras utifrån gjorda erfarenheter och vetenskapliga rön. Genom ökade forskningsinsatser kan det fömtsättas all kunskapen om djurens beteende kommer alt vidgas.

5§

Djur får inte överansträngas.

Inte heller får de ägas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

Paragrafen överensstämmer delvis med 3 § i 1944 års lag.

När det gäller förbud mol överansträngning har den utvidgningen gjorts i förhållande till 1944 års lag att förbudet omfattar all användning av djur och således inle enbart användning i arbete. Inte minst viktigt är förbudet i samband med tävlingsverksamhet där de ekonomiska intressena ibland har medfört alt djur har utnyttjats utöver sin förmåga.

Djur används numera i allt mindre omfattning i arbete. Hästar används dock fortfarande för virkeslransport i skogstertäng. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter fanns del under år 1986 cirka 20 000 arbetshästar i landet. Även mot den bakgrunden anser jag all det är viktigt all den nya lagen innehåller ett förbud mol att överanstränga djur, I motsats till vad som gällt enligt 1944 års lag bör förbudet vara ovillkorligt.

I 1944 års lag gällde samma regler för aga som för pådrivning, nämligen all detta inle fick ske med redskap som lätt kunde skada djuret. Vad gäller pådrivning har detta krav behållits i den nya lagen. Det innebär bl. a. att användning av sportar som är försedda med vassa spetsar inle är tillåten. Aga däremot har helt förbjudits i den nya lagen. För att betecknas som aga anser jag att åtgärden måste vara förenad med ett visst lidande för djuret och således åsamka djuret obehag av någon intensitet. Ett lättare slag med ett spö eller med handen i Ullrätlavisande syfte kan t, ex, inte anses innebära aga även om del medför någon smärta. Däremot kan det vara fråga om aga om lUlrällavisningen innebär ett mera varaktigt obehag. Att såsom förekommit inom häslsporten utdela flera slag med spö i snabb följd är således inte tillåtet enligt den nya lagen. Inte heller enligt Iravsportens egna regler är missbruk av körspö tillåtet. Körspö får enligt de reglerna användas endast för lätt drivning.

6§

Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så'atl de inte

kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och

vind.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen. får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur djur får bindas. Prop. 1987/88:93

Ett fört''arande som inte kan anses plågsamt enligt förevarande paragraf kan ändå vara otillåtet enhgt djurskyddslagen. Det kan nämligen strida mot bestämmelsen i 2 §, om djurägaren genom att använda förfarandet inte kan sägas behandla djuret väl.

Med stöd av bemyndigande i 8 b § i 1944 års lag har veterinärsiyrelsen meddelat närmare föreskrifter om hållande av bandhund. Bestämmelserna, som inte omfattar hund som används inom rennäringen, reglerar sådant som uppbindningsanordningen, markbeskaffenheten inom hundens rörelseområde och viloplatsen. Även i fortsättningen kommer bl. a. sådana bestämmelser att behövas. Ett bemyndigande all utfärda ylterUgare föreskrifter för hur djur får hållas bundna har därför tagits in i andra stycket.

7§

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mol eller villkor för alt hålla djur i fångenskap.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Jag anser att del är av stor betydelse för ett gott djurskydd att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lanlbruksstyrelsen har möjlighet all förbjuda eller ställa upp villkor för att hålla djur i fångenskap.

Intresset för sällskapsdjur har ökat avsevärt. Detta har bl, a. inneburit atl djur har importerats utan att del har funnits tillräcklig kunskap om deras levnadsvillkor och många gånger ulan atl svenskt klimat har kunnat erbjuda en acceptabel Uvsmiljö för djuren. Delta måste enligt min mening förhindras. Vidare kan bemyndigandet utnyttjas för att förhindra atl djur som normalt inte hålls i fångenskap hålls som sällskapsdjur på ett sådant sätt som oUllbörligt inskränker deras naturliga beteenden. Jag tänker då bl. a. på vissa reptiler och liknande djur. Genom all uppställa villkor för atl hålla djur i fångenskap bör hållandet av sådana djur kunna begränsas till djurparker och liknande anläggningar.

8§

Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning del behövs skall djuren hållas skilda från varandra. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytteriigare föreskrifter om transport av djur.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 § i 1944 års lag.

Paragrafen innehåller gmndläggande bestämmelser om transportmedel
för djur och om det skydd djuret skall åtnjuta under transporten. Kravet pä
skydd har i den nya lagen utvidgats Ull att gälla också värme och köld samt
skydd mot andra djur. Just temperalurförhållandena har under senare tid
varit föremål för uppmärksamhet framför allt vid transport av djur till
slakt. Del har visat sig alt vissa transporter varit bristfälliga i just de
avseendena. Vid transport av djur kan det också vara viktigt att djuren
hålls åtskilda från varandra. Detta kan gälla t. ex. då djur av olika arter 54

eller olika åldrar transporteras i samma utrymme. Del kan också gälla vid Prop. 1987/88:93 transport av djur från ohka besättningar. Jag har därför ansett all det finns skäl att betona atl också de faktorerna bör uppmärksammas. Alt djuret kan behöva förses med foder och vatten under transporten och att djuret också i övrigt under transporten skall behandlas väl följer av 2 och 3 §§.

Med stöd av bemyndigande i 1944 års lag har ytterligare föreskrifter om djuriran sporter utfärdats av regeringen i kungörelsen (1972:66) om tillämpning av den europeiska konvenUonen den 13 december 1968 om skydd av djur under internationella transporter. Föreskrifter meddelade av lanlbmksstyrelsen finns i styrelsens kungörelse (LSFS 1981:45) om transport av levande djur. I föreskrifterna finns närmare bestämmelser om bl. a. transportmedel, lastning och urlastning och om själva transporten. De bestämmelser som behövs i det här hänseendet bör även i fortsättningen meddelas genom Ullämpningsföreskrifter. Ett bemyndigande för regeringen eller, om regeringen bestämmer det, för lantbmksstyi-elsen atl meddela . sådana föreskrifter har tagits in i andra stycket.

9§

Ett sjukt eUer skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte

sjukdomen eUer skadan är så svår att djuret avlivas omedelbart.

Paragrafen motsvarar i sak 5 § i 1944 års lag.

Kammartätten har i sitt remissyttrande anmärkt på att det inte i paragrafen anges vem eller vilka skyldigheten åvilar.

I den nya lagen har, lika litet som i 1944 års lag, för olika situationer angivils vem skyldigheten enligt lagen åvilar. Djurskyddslagen reglerar förhållandet mellan människan och de djur som hon på ett eller annat sätt har i sin vård. Enligt min mening ligger det i sakens natur att det är ägaren av djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvariga för att bestämmelserna i djurskyddslagen iakttas. Utöver den kretsen kan skyldigheterna enligt lagen inle sträcka sig. Vem eller vilka inom den angivna gmppen som är ansvarig måste avgöras med hänsyn till omsländighetema i det enskilda fallet. I allmänhet torde detta enligt min mening inle behöva stöta på några störte problem. Handlande eller underlåtenhet av personer utanför den ansvariga kretsen får bedömas enligt bestämmelsema om djurplågeri i 16 kap. 13 § brottsbalken.

Paragrafen innebär endast en skyldighet att sörjaför nödvändig vård av djuret. Något krav på att djur under vissa fömtsättningar skall dödas innehåller inte paragrafen. Något sådant stadgande har inte intagits i lagen.

Bestämmelserna om vem som får avliva ett sjukt eller skadat djur och om vissa undertättelser i samband därmed finns i 30 §.

Operativa ingrepp m. m.

10 §

Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när det är
befogat av veterinärmedicinska skäl.
Första stycket gäller inte djur som används för sådana ändamål som 55

avses i 19 § första stycket. . . Prop. 1987/88:93

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur samt föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 § eller om det finns särskilda skäl.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i 1944 års lag.

I paragrafen uppställs ett generellt förbud mot att företa operativa ingrepp på djur annat än om det är veterinärmedicinskt betingat. Skälen härför har redovisats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2,2). Förbudet kan av förklarliga skäl inte göras Ullämpligl på djur som används för vetenskapliga ändamål. Undanlag har därför gjorts för sådana djur genom en särskild bestämmelse i andra stycket.

Förbudet i första stycket omfattar alla slags operativa ingrepp, dvs; också sådana som sker oblodigt, t, ex. kastrering med lång. Även mindre ingrepp som kan göras tämligen enkelt är att anse som operativa ingrepp i lagens mening. Exempel på sådana är kupering saml näbblrimning. Sådana ingrepp är således inle tillåtna enligt den nya lagen annat än om de är veterinärmedicinskt befogade eller om undantag har gjorts i föreskrifter meddelade med stöd av tredje stycket.

I viss utsträckning bör, som framgår av vad jag anfört i den allmänna moUveringen, undantag från förbudet medges framför allt inom husdjursskölseln men i viss omfattning även i övrigt. Med stöd av tredje stycket kan regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen meddela de föreskrifter om undanlag som bör finnas. Tredje stycket innehåller också ett bemyndigande alt utfärda de ytteriigare föreskrifter om operaUva ingrepp som behövs.

Operativa ingrepp får i vissa faU utföras endast äv veterinär. Bestämmelser härom finns i 11 §,

11 §

För operaUva ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Detsamma gäller
vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjuk
dom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som inte är
obetydligt. : . ■

Första stycket gäUer inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas.

I fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket får ingreppet eller behandlingen också ulföras av den. som har föreskriven utbildning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.' .

Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § i 1944 års lag.

I första stycket har intagits bestämmelser om när veterinär skall anlitas. Kraven på när del skall ske har skärpts i förhåUande till 1944 års lag. Tidigare fordrades att behandlingen skulle medföra avsevärt lidande för djuret innan veterinär behövde anjitas.

Med Hdande avses i första stycket liksom i 2 § såväl fysiskt som psykiskt
lidande. Detta innebär att en behandling som medför ett inte obetydligt , 56

psykiskt lidande för djuret, inte får utföras utan att veterinär anlitas även Prop. 1987/88:93 om den fysiska smärtan som förorsakas djuret är obetydlig.

Med att veterinär skall anlitas för behandlingen avses liksom i 1944 års lag all behandlingen skall ulföras av veterinären själv eller efter hans anvisningar. När det gäller operativa ingrepp bör del i princip inle få förekomma alt annan än veterinären själv verkställer ingreppet. Gäller del annan behandling kan del däremot ibland vara tillräckligt att veterinären lämnar anvisningar till någon annan rörande behandlingens utförande.

I vissa fall kan sjukdomen vara så akut att veterinär inle hinner anlitas. Exempel på en sådan situation då omedelbara åtgärder är oundgängligen nödvändiga är akutbehandling av tmmsjuka. Del är för sådana och liknande fall som undanlagsregeln i andra stycket är avsedd.

Enligt bestämmelsen i tredje stycket får också annan än veterinär i fråga om försöksdjur ulföra sådan behandling som avses i paragrafens första stycke. Det krävs alt vederbörande har erforderlig utbildning. Föreskrifter om utbildningen kan meddelas med stöd av 20 § tredje stycket.

Fjärde stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen alt meddela föreskrifter om . undantag från kravet på att veterinär skall anlitas. Med stöd av bemyndigandet kan bl. a. föreskrivas atl kastrering får ulföras av annan än veterinär. Detta förekommer för närvarande i stor utsträckning inom husdjursskötseln och bör tillåtas förekomma även i fortsättningen i ungefär samma omfattning som hittills.

12 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får

meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning av genteknik på djur,

2. Ullförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första stycket 2 gäller inle ämnen som omfattas äv lagen (1985:295) om foder.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lantbruksstyrelsen atl förbjuda eUer släUa upp villkor för viss verksamhet. Första punkten omfattar användning av genteknik på djur. Andra punkten omfattar tillförsel av hormoner, framställda med genteknik eller på annat sätt, eller, andra ämnen för att påverka djur, om det inte är veterinärmedicinskt betingat. Tredje punkten slutligen omfattar avel i vissa fall. Skälen för bemyndigandet framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Med stöd av bemyndigandet kan regeringen exempelvis förbjuda eller

meddela föreskrifter om användning av tillväxthormoner för att öka
mjölkproduktionen. Däremot omfattar inte bemyndigandet ämnen som är
avsedda att användas för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom 57

eller sjukdomssymtom. På sådana varor är läkemedelsförordningen

(1962:701) tillämplig och regleringen av användningen får i stället ske med Prop. 1987/88:93 stöd i den förordningen.

För sådan tillförsel av ämnen som sker genom fodret finns bestämmelser i lagen om foder. I lagen regleras beskaffenheten av foder till djur inom husdjursskötseln samt till hund och katt. Lagen innehåller bl. a. förbud mol alt använda tillsatser till foder som inle är godkända. Med fodertill-salser avses i lagen även varor och ämnen som tillförs foder för att åstadkomma effekt på djuret. För att undvika en dubbelreglering har sådana ämnen som omfattas av foderlagen undantagits i förevarande paragraf.

Slakt m.m.

13 §

När djur förs Ull slakt och när de slaktas, skall de skonas från obehag och lidande.

Paragrafen har ingen motsvarighet i 1937 års lag angående slakt av husdjur eUer i 1944 års lag.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

För atl betona vikten av all hänsyn tas till djur i samband med slakt stadgas i paragrafen alt djur när de förs till slakt och när de slaktas skall skonas från obehag och lidande.

Med slakt avses att djur avlivas för att användas Ull livsmedel. Detta innebär t. ex. att även fisk från fiskodlingar normalt slaktas och således kommer alt omfattas av bestämmelserna i paragrafen.

14 §

Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första stycket första meningen gäller inte om ett djur till följd av sjukdom eller olycksfall måste slaktas genast.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela föreskrifter om undanlag från första stycket första meningen för Qäderfä och kaniner.

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 1 § i 1937 års lag angående slakt av husdjur. Andra stycket motsvarar delvis 3 § i samma lag.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.3).

Liksom i 1937 års lag gäller som gmndläggande regel i den nya lagen all ett djur skall vara bedövat när blodet lappas av.

Lagen från år 1937 innehåller ett generellt undantag för fjäderfä och '
kaniner som innebar alt sådana utan inskränkningar fick avlivas genom att
huvudet hastigt skildes från kroppen. I den nya lagen har det generella
undantaget slopats. I princip bör, vilket också sker i stor utsträckning i
dag, också sådana djur först bedövas och sedan tappas på blod. Andra
avlivningsmetoder innebär betydligt större risker från djurskyddssyn
punkt. I begränsad utsträckning bör dock, som framgår av vad jag anfört i
den allmänna motiveringen, fjäderfä och kaniner kunna få avlivas utan 58

föregående bedövning. Tredje stycket innehåller därför ett bemyndigande Prop. 1987/88:93 för regeringen eller, om regeringen bestämmer det, lanlbruksstyrelsen all meddela föreskrifter om undanlag från kravet på bedövning för sådana djur.

Förutom kravet pä bedövning föreskrivs i första stycket att djuret skall vara dött innan andra åtgärder vid slakten vidtas. Bestämmelser om detta har hittills funnits endast i kungörelsen (LSFS 1982:12) om behandlingen av husdjur i samband med slakt m. m. Jag anser all denna bestämmelse är så grundläggande att den dels bör återfinnas i lagen, dels bör omfatta all slakt av husdjur.

Andra stycket innehåller bestämmelser om undantag från kravet på bedövning vid s. k. nödslakt.

15 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i andra fall.

Paragrafen motsvarar såvitt avser avlivning 7 § andra stycket i 1944 års lag.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller, om regeringen bestämmer det, lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i annat fall. Föreskrifter om slakt finns i lanlbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1982:12) om behandling av husdjur i samband med slakt m. m. och i styrelsens föreskrifter (LS 1973:48) om viss slakt av ren. I föreskrifterna finns bestämmelser om bl. a. drivning, uppställning, bedövningsmetoder och godkända redskap för bedövning. Sådana föreskrifter kommer att behövas även i fortsättningen. Ett bemyndigande att utfärda ytterligare föreskrifter angående slakt har därför tagils in i paragrafen. Bemyndigandet har inle begränsats till att avse enbart slakt av husdjur utan omfattar all slakt.

Lantbruksstyrelsen har utfärdat en särskild kungörelse (LSFS 1977:18) om avlivning av hund och katt. I huvudsak är kungörelsen endast rådgivande.

Som jag tidigare har nämnt har del inom Europarådet utarbetats en konvention om skydd för sällskapsdjur. Konventionen innehåller bestämmelser om bl. a. avlivning av djur. I huvudsak innebär bestämmelserna krav på att avlivningen skall göras av veterinär eller annan kompetent person och förbud mot vissa metoder för avlivning.

Sverige har ännu inle beslutat att underteckna konventionen. Jag anser emellertid att det ändå kan finnas skäl atl i den nya djurskyddslagen ta in ett bemyndigande som medger alt föreskrifter utfärdas i de angivna hänseendena.

Tillståndsplikt för viss djurhållning

16 §

TUlstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i större

omfattning 59

1, föder upp eller säljer hundar eller lar emot hundar för förvaring och Prop. 1987/88:93 utfodring,

2, upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

3, föder upp pälsdjur.

Frågor om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden, som också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Paragrafen motsvarar såvitt gäller tillståndsplikt för verksamhet med hundar 8a § i 1944 års lag. För upplåtelse av hästar och ridskoleverksamhel' gäller enligt 16 a § 1944 års lag enbart anmälningsskyldighet. Såvitt gäller pälsdjur saknar paragrafen motsvarighet i 1944 års lag.

Paragrafen har behandlats-i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2,4),

För all omfattas av lillståndsplikt skall en verksamhet antingen bedrivas i yrkesmässiga former eller äga rum i störte omfattning. Detta innebär bl. a. följande. Ä ena sidan behöver den omständigheten att en verksamhet ger ett visst ekonomiskt utbyte inte innebära atl verksamheten är lUl-slåndspliktig. Å andra sidan kan en rörelse som är av en viss omfattning falla under tillståndstvånget även om den inle bedrivs av ekonomiska skäl.

Med beteckningen pälsdjur i punkt 3 avses djur som föds upp därför att skinnet är värdefullt. Exempel på sådana djur är mink och räv.

Vid prövning av frågor om tillstånd enligt förevarande paragraf skall del enbart ske en bedömning av verksamheten från djurskyddssynpunkt. Eventuella störningar för omgivningen och liknande som inte berör djurskyddet får beaktas med stöd av annan lagstiftning. Jag vill i det sammanhanget särskilt erinra om bestämmelsen i 11 § hälsoskyddslagen (1982:1080). Bestämmelsen bemyndigar regeringen atlföreskriva atl vissa slag av djur inle utan särskilt tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden får hållas inom vissa områden, om sådana bestämmelser behövs för ätt hindra att sanitär olägenhet uppkommer.

Tävling med djur och förevisning av djur

17 §

Djur får inte tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt atl de

utsätts för lidande. Detsamma gäller vid filnri- eller televisionsinspelning

och föreställning eller annan förevisning som anordnas för allmänheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 § i 1944 års lag.

Iförhållande Ull 1944 års lag har framför aUl del förtydligandet gjorts alt -

paragrafen omfattar också träning och tävling med djur. Paragrafen omfattar således bl. a. häsltävlingar. Mot bakgmnd av de ekonomiska intressen som är förenade med sådan verksamhet är del viktigt alt betona djurskyddet i de sammanhangen.

Med föreställning eller annan förevisning som anordnas för allmänheten
avses all förevisning i djurpark eller liknande anläggning, cirkus eller
varieté eller i föreläsnings-, utställnings-eller affärslokal. 60

Paragrafen innebär ett absolut förbud mol all utsätta djur för lidande i de Prop. 1987/88:93 sammanhang som anges i paragrafen. Med lidande avses liksom i 2 § såväl psykiskt som fysiskt lidande.

Att djuren i övrigt skall behandlas.väl och, ha tillräckliga förvaringsutrymmen m, m. följer av de allmänna bestämmelserna i lagen. Kravet på all djuren skall behandlas väl innebär bl. a. alt deras behov av rörelse, lek och sällskap med andra djur måste tillgodoses. Vidare bör de olägenheter som kan uppkomma därför att djuren genom fångenskap är undandragna sin naturliga miljö motverkas. Från djurskyddssynpunkt bör i vissa fall inte. heller tillåtas all djur förs från ort till ort för offentlig förevisning eller att de visas vid cirkus, varieté eller liknande förelag.

Andra stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lanlbruksstyrelsen all meddela de föreskrifter som behövs i de angivna hänseendena och i övrigt från djurskyddssynpunkl.

Frågan om vilka djur som skall tillåtas vara föremål för förevisning på cirkus har diskuterats ingående vid remissbehandlingen av lanlbruksstyrelsens förslag.

Lantbruksstyrelsen har i flera sammanhang anfört alt starka djurskydds-synpunkter talar för att elefanter och sjölejon inte bör få användas som cirkusdjur i fortsättningen. Styrelsen kritiserar framför allt förhållandena vid transport och förvaring av dessa djur.

Cirkus är en mycket gammal kulturform som det är viktigt att bevara.
Mol den bakgmnden anser jag att det inte bör införas något sådant förbud. ,

I stället bör förhållandena vid transporten och förvaringen förbättras.

18 §

Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets prestationsförmåga eller temperament.

De otillåtna åtgärderna anges i verkstäUighetsföreskrifter av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av lanlbruksstyrelsen.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

I paragrafen förbjuds dopning och andra otillbörliga åtgärder som kan påverka prestationsförmågan eller temperamentet hos djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana. Skälen härför har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.5).

En heltäckande definition av begreppet dopning är svår alt åstadkomma. Frågan har varit föremål för en ingående diskussion bl. a. inom veterinära organisationer och inom travsporten.

Allmänt skulle dopning kunna sägas avse tillförsel av ämnen som normall inle förekommer i djurets foder eller tillförsel i onormala mängder av i djurels foder naturligt förekommande ämnen. Tillförseln behöver emellertid inte ske genom fodret. Vidare avses vidtagande av åtgärder som kan antas ha allmän- eller lokalverkande effekt. För atl benämnas dopning skall åtgärden ha vidtagits inom viss tid före en tävling och kunna åstadkomma påverkan i tävlingen.

. 61

I del av Svenska Travsportens Centralförbund antagna reglementet för Prop. 1987/88:93 svensk travsport finns ganska utförliga bestämmelser om behandling av häst i samband med tävling. På häst som avses starta i tävling får inle användas preparat eller vidtas andra särskilda åtgärder som vid liden för tävlingen kan medföra en posiUv eller negaUv förändring av hästens aktuella prestationsförmåga eller temperament. Svenska Travsportens Centralförbund har fastställt en förteckning om den karenstid som skall iakttas för vissa angivna preparat och andra åtgärder för tävling.

Förbudet i förevarande paragraf omfattar dopning och andra otillbörliga åtgärder som kan ha viss påverkan på djuret.

Del som skiljer dopning från andra åtgärder är, som framgår av vad jag nyss anförde, att dopning är vissa åtgärder som vidtas före en viss tävling och som kan påverka djuret i den tävlingen. Sådana åtgärder blir i fortsättningen helt otillåtna. Detta gäller även om t. ex, en tillförsel av läkemedel sker på veterinärmedicinska gmnder. Ett djur vars prestationsförmåga eller temperament är påverkat får således inle tävla.

Är det inte fråga om dopning krävs del all åtgärden skall vara otillbörlig för all omfattas av förbudet. Detta innebär bl, a. att åtgärder som är veterinärmedicinskt befogade är tillåtna under träning. Det kan då i och för sig röra sig om exakt samma åtgärder som är att anse som dopning om de vidtas med sikte på en viss tävling.

Att i lagtexten genom uppräkning eller på annat sätt exakt ange vad som omfattas av förbudet är knappast möjligt, inte minst därför all nya sätt för påverkan kontinuerligt utvecklas. Samtidigt är det framför allt av rättssäkerhetsskäl önskvärt atl del inle råder någon tvekan om vilka åtgärder som omfattas av förbudet. För en närmare precisering av de oUllåtna åtgärderna krävs därför verkställighetsföreskrifter. I lagtexten har av den anledningen bara upptagits en beskrivning av de förbjudna åtgärderna så att principerna för en avgränsning klart skall framgå. Eftersom den precisering av tillämpningsområdet, som sålunda är avsedd all ske genom verkslällighelsföreskrifter, blir av stor praktisk betydelse har i lagtexten tagils in en erinran om att sådana föreskrifter skall finnas.

Förbudet har begränsats UU all omfatta djur som tränas för eller deltar i tävling. Avsikten med detta är inte att fånga in bestämda tillfällen då förbudet i paragrafen gör sig gällande ulan att ange den grupp av djur som skall omfattas. Ett djur omfattas således av bestämmelserna om djuret är ett tävlingsdjur och tränas för all ställa upp i tävling även om själva tävlingsUllfallet är tämligen avlägset.

Genom att begränsa förbudet till lävhngar på tävlingsbana har sådana tävlingar som inte är prestationsinriktade undantagits. Utställningstävlingar omfattas således inte. Däremot krävs inte att det skall vara fråga om någon särskilt anlagd och preparerad bana enbart för djursport. Hoppläv-lingar för hästar omfattas sålunda av bestämmelserna liksom fältrilter bara de följer en uppgjord bana.

Användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 §

Djur får inte utan regeringens eller, om regeringen bestämmer del, länt- 62

bmksstyrelsens Ullstånd användas för vetenskaplig forskning eller under- Prop. 1987/88:93 visning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller andra kemiska produkter eller för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för operaUvt ingrepp, insprutning eller blodavtappning eUer annat lidande.

Vid verksamhet som avses i första stycket får endast djur som fölls upp

för ändamålet användas. Sådan uppfödning får inle ske utan tillstånd av

lanlbmksstyrelsen.

Ett tillstånd enligt första eller andra stycket får återkallas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen

får meddela föreskrifter om undanlag från bestämmelserna i andra stycket.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 12 § i 1944 års lag.

Paragrafen innehåller ett generellt krav på Ullstånd för försöksdjursanvändning vid försök som innebär lidande för djuret. Den prövning som skall ske enligt förevarande paragraf skall inte innebära någon etisk bedömning av de Ulltänkta djurförsöken. Vid Ullståndsprövningen skall enbart bedömas om verksamheten är seriös och om den kan antas bedrivas på ett ansvarsfullt och kompetent sätt. Ett Ullslånd bör enligt min mening kunna kombineras med de villkor som kan behövas från djurskyddssynpunkt. Detta anser jag inte särskilt behöver anges i lagtexten.

Paragrafen innehåller i motsats till 1944 års lag inte något bemyndigande atl medge undantag från tUlståndsplikten enligt första stycket.

I förhållande till 1944 års lag har vidare den ändringen gjorts i första stycket att också försök för att testa andra kemiska produkter än läkemedel särskilt nämns i lagtexten. Också för sådana ändamål förekommer försöksdjursanvändning i inte obetydlig omfattning. Jag anser därför att det finns anledning alt för tydlighetens skull.nämna också dessa produkter i lagtexten.

Med lidande avses i denna paragraf liksom i övrigt i djurskyddslagen både psykiskt och fysiskt lidande. All ångest i motsats lUI vad som är fallet i 1944 års lag inte särskilt nämns i lagtexten innebär således inte någon saklig ändring.

Andra stycket innehåller krav på deslinalionsuppfödning och tillstånd Ull sådan uppfödning. Kravet gäller enbart sådana försök som avses i första stycket, dvs. försök som medför lidande för djuren. För försök som inte innebär något lidande för djuret får även icke destinaUonsuppfödda djur användas. Som exempel på sådana försök kan nämnas enkla ulfodringsförsök.

Genom Ullståndsprövningen tillförsäkras dels att uppfödningen uppfyller vissa krav på bl, a, utfodring, vård, förvaring och tiUsyn vilket är VäsenUigt från djurskyddssynpunkl, dels att uppfödningen anpassas efter behovet av försöksdjur.

Ett Ullstånd som beviljats med stöd av första eller andra stycket måste vid behov kunna återkallas. En särskild bestämmelse om detta har tagits in i tredje stycket.

Vissa undantag från kravet på destinaUonsuppfödning måste dock få
göras. Detta gäller bl. a. sådana djur som används i så begränsad omfatt
ning i djurförsök att någon destinaUonsuppfödning inte förekommer och
vUda djur som används för vetenskapliga undersökningar. Liksom hittUls 3

bör det ankomma på regeringen eller, efter regeringens bemyndigande.

lanlbmksstyrelsen att meddela de föreskrifter om undantag som behövs. Prop. 1987/88:93 Ett sådant bemyndigande har tagits in i Qärde stycket.

20 §

Om ett tillstånd enligt 19 § första stycket beviljas, skall del finnas en av lanlbruksstyrelsen godkänd föreståndare som ansvarar för verksamheten.

Den som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket, deltar i sådan användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning som fordras.

Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Endast för sådana inrättningar som har undantagits från lillståndsplikt med stöd av bemyndigande i 1944 års lag har krav på ansvarig föreståndare uppställts i förordningen om användning av djur för vetenskapligt ändamål m.m. Kravet har nu i paragrafens första stycke utvidgats till all användning av försöksdjur som omfattas av 19 § första stycket.

I andra stycket uppställs krav på att de som arbetar med djurförsök har den utbildning som behövs. Med stöd av bemyndigandet i tredje stycket kan krav uppställas på alt vederbörande skall ha särskild utbildning i handhavandet av försöksdjur och i försöksdjursleknik m. m,

21 §

Användning av djur för ändamål som avses i 19 § första stycket skall prövas från eUsk synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytteriigare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

Paragrafen motsvarar delvis 12a § i 1944 års lag.

Paragrafen har behandlats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2.6).

I paragrafen uppställs vissa krav på etisk prövning av djurförsök. Kravet på prövning har utvidgats i förhållande till 1944 års lag och omfattar alla djurförsök och inle bara sådana som är av den arten som anges i 19 § första stycket. Delta innebär att också myckel enkla försök i princip kommer att omfattas av prövningsplikl. För alt inte onödigtvis tynga prövningsinslan-- serna med sådana ärenden bör vissa undanlag från prövningspliklen kunna göraS. Del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all meddela sådana föreskrifter. Ett sådant bemyndigande finns i andra stycket.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen bör den närmare regleringen av den etiska prövningen ske genom föreskrifter som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I andra stycket finns ett bemyndigande även för sådana föreskrifter.

22 §

I 10 och 11 §§ finns särskilda bestämmelser om undantag för djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ineddela 64

föreskrifter om ytterligare undantag från lagens bestämmelser.

I 10 och 11 §§ finns särskilda bestämmelser som gäller operativa ingrepp Prop. 1987/88:93 och annan behandling i fråga om försöksdjur. Paragrafen innehåller ett bemyndigande som gör del möjligt all meddela ytterligare undantag från lagens bestämmelser i fråga om försöksdjursanvändningen.

Jag vill emellertid samtidigt framhålla betydelsen av att de allmänna kraven på hur djur skall behandlas också iakttas i fråga om försöksdjuren. Del är t. ex. viktigt all försöksdjuren inte utsätts för sjukdom och lidande som inte har samband med försöket. Särskilt viktigt är att djur som skall användas för djurförsök hålls friska. I annat fall kan det väntade värdet av försöken gå förlorat med följd all ytterligare försöksdjur måste användas.

23 §

Den som använder djur för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket skall lämna de uppgifter om användningen som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Med stöd av bestämmelsen skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet alt lämna uppgift om antal djur och djurslag som används för olika ändamål. Skälet till att denna möjlighet har införts är, som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2,2,6), Sveriges åtagande enligt europarådskonventionen om skydd av ryggradsdjur som används för försöks- och annat vetenskapligt ändamål.

Tillsynm.m.

24 §

Lanlbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av

denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Lanlbmksstyrelsen samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet

och lämnar vid behov råd och hjälp i denna verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar Ullsynen inom kommunen om regeringen inle har föreskrivit att tillsynen skall utövas på något annat sätt.

TUlsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp,som behövs vid tillsynen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7). Tillsynen åvilar - liksom enligt 14 § 1 mom. i 1944 års lag - centralt lanlbruksstyrelsen och lokalt miljö- och hälsoskyddsnämnderna om inte regeringen har föreskrivit något annat. Vad gäller lanlbmksstyrelsen har i den nya lagen uttryckligen angivits att styrelsen skall samordna övriga tillsynsmyndigheters verksamhet. Därutöver har lanlbruksstyrelsen också ålagts att lämna bistånd till övriga tillsynsmyndigheter i deras verksamhet.

Hur tillsynen i övrigt skall vara organiserad har överiåtits åt regeringen
alt bestämma. 65

5 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

25 § . Prop. 1987/88:93
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får

föreskriva att det får las ut avgift för tillsynen och i ärenden enligt denna lag.

Paragrafen saknar motsvarighet i 1944 års lag.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lanlbmksstyrelsen all meddela föreskrifter om avgifter. Frågan om avgifter för viss tillsyn och förprövning har berörts också i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2.7). .

26 §

En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för alt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av Jagen skall efterlevas,

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut vite.

Om någon inle rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en Ullsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta all felet skall avhjälpas på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående, föreläggande.

Paragrafen motsvarar delvis 14 § 2 mom. och 4 mom. första stycket i 1944 års lag.

En förutsättning för all tillsynsmyndigheterna skall kunna fullgöra sina uppgifter är att de har Ullgång till vissa tvångsmedel. Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana.

I den nya lagen har tillsynsmyndigheterna fått ökade befogenheter atl ingripa med de tvångsmedel som behövs i det enskilda fallet. Befogenheten all ingripa med förelägganden och förbud är således inte begränsad till vissa särskilt angivna paragrafer utan omfattar alla de förelägganden och '; förbud som behövs för att djurskyddslagen eller med stöd av lagen utfärdade föreskrifter skall efterlevas. Exempel på förbud som kan utfärdas med stöd av lagen är förbud alt hålla djur i ett visst förvaringsutrymme eller inom ett visst område. All särskilt ange delta i lagtexten på samma sätt som i 1944 års lag, är enligt min mening inte behövligt.

Befogenheten att meddela förelägganden enligt första stycket tillkommer samUiga Ullsynsmyndigheler och således även lantbruksstyrelsen. Detta bör enligt min mening inte föranleda några problem med hänsyn till det samarbete och samråd som får förutsättas komma all ske i tillsynsfrågor av större vikt. Huvudregeln bör naturiigtvis vara alt tyngdpunkten i Ullsynen i del enskilda fallet ligger hos den myndighet som utövar den omedelbara tillsynen. Den tillsynsmyndigheten kan dock begära bistånd av lantbruksstyrelsen när ett ingripande övervägs i ett fall som kräver särskild sakkunskap.

Enligt andra stycket får Ullsynsmyndigheten i ett beslut om föreläggande

eller förbud sätta ut vite. Enligt min mening är det viktigt att Ullsynsmyn-

digheierna har den möjligheten. Ett väl avvägt vite utgör ett effektivt

påtryckningsmedel. Genom möjligheten att förelägga löpande vite som har

införts genom viteslagen (1985:206) har vitesinstitulels användbarhet i Prop. 1987/88:93 sammanhanget ytteriigare ökat.

Enligt tredje stycket får tillsynsmyndigheten förordna om rättelse på den försumliges bekostnad. Normalt måste krävas att ett beslut om rättelse föregås av ett föreläggande enligt första stycket vari skyldigheten preciseras. I sådana fall då brådskande åtgärder är nödvändiga har dock Ullsynsmyndigheten, efter förebild i 18 § hälsoskyddslagen (1982:1080), Ullagts befogenhet att besluta om rättelseålgärder utan föregående föreläggande.

27§ ■ ■

För tillsyn enligt denna lag har Ullsynsmyndigheten rätt att få'tilllräde UU områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls och att där besikla djuren, göra undersökningar och la prover.

Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tiUsynen.

Paragrafens första stycke motsvarar delvis 15 § första stycket i 1944 års lag. Paragrafens andra stycke är nytt.

En tillsynsmyndighet har för närvarande endast befogenhet att besikta djur, stall och andra förvaringsmm, födoämnen samt redskap och persedlar som är avsedda för djuren. I den nya lagen berättigas tillsynsmyndigheten Ullträde Ull alla utrymmen och anläggningar där djur hålls. Där får djuret besiktas och i övrigt göras de undersökningar som behövs från djurskyddssynpunkl.

TUlsynsmyndigheterna ges i den nya lagen även befogenhet att utkräva de upplysningar och handlingar som behövs för UUsynen.

Befogenheterna enligt paragrafen tillkommer samtliga tillsynsmyndigheter. Av 24 § fjärde stycket framgår att polisens biträde kan begäras.

28 §

Bestämmelserna i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används inom försvarsmakten.

Paragrafen motsvarar 16 § i 1944 års lag.

Genom bestämmelsen undantas försvarsmakten från Ullsyn enligt djurskyddslagen. Undantaget är betingat av säkerhetsskäl.

Undantaget gäller enbart Ullsynen. De materiella reglerna i djurskyddslagen gäller följaktligen också för djur inom försvarsmakten.

Förbud att ha hand om djur

29 §

Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av

djur för den som

1. inte följer ett beslut som en Ullsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §
och som är av väsenUig betydelse från djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om den mot vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen 67

dessutom ålägga honom att göra sig av med del och förbjuda honom att Prop. 1987/88:93 skaffa djur över huvud taget eller ett visst slag av djur. Förbudet kan avse viss lid eller gälla tills vidare.

Paragrafen motsvarar, med redakUonella jämkningar, 14 § 4 mom. andra stycket i 1944 års lag.

Liksom i 1944 års lag har befogenheten att besluta i förbudsfrågan förbehållits länsstyrelsen. Även i de fall då någon annan Ullsynsmyndighet har meddelat del föreläggande som inle åtlyds ankommer del således på länsstyrelsen att pröva frågan om förbud atl i fortsättningen handha djur. Härigenom får man en enhetlig ordning för hanteringen av förbudsfrågorna oavsett hur tiUsynsfrågan i övrigt är ordnad, vilket enligt min mening är en fördel.

När förbudsbestämmelsen infördes i djurskyddslagen underströks (se prop. 1968:170 s. 21) att förbud fick tillgripas endast i särskilt kvalificerade fall med hänsyn till de avsevärda ingrepp i den drabbades försöijningsmöj-ligheter som ett förbud kunde innebära och de verkningar i övrigt som detta kunde få för den enskilde. Detta bör gälla även i fortsättningen.

Paragrafen möjliggör alt förbud meddelas utan att något föreläggande om rättelse först har meddelats. Det skall då vara fråga om aUvarliga missförhållanden eller misshandel. Att ingripande då kan ske direkt är betingat av djurskyddsskäl. Djurens lidande bör inte onödigtvis förlängas om del inle finns några utsikter all få Ull stånd förbättring genom mindre ingripande åtgärder.

Enligt ordalydelsen i 1944 års lag skulle ett missförhåUande föreligga för atl ett förbud atl handha djur skulle kunna utfärdas. Vid fall där ett missförhållande förelegat, men inle längre var för handen uppkom med den lydelsen i flera fall tveksamhet om ett förbud att handha djur kunde utfärdas. Enligt min mening är det väsenUigt alt eventuella oklarheter i del avseendet undanröjs. Lagtexten har därför omarbetats så alt det klart framgår att förbud mot att handha djur kan utfärdas även med anledning av missförhållanden som inte längre föreligger vid den tidpunkt då lånsstyrelsen skall fatta beslul.

Samtidigt med att beslut om förbud meddelas bör också beslul kunna meddelas om all omhänderta de djur som omfattas av vanvården. Bestämmelser härom finns i 31 och 32 §§.

Omhändertagande av djur m. m.

30 §

Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat atl del bör avlivas omedelbart,

får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan genast

avliva djuret.

Den som har avlivat djuret skall underrätta ägaren eller innehavaren av djuret om detta. Om dessa inte kan nås skall polismyndigheten undertättas.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 § i 1944 års lag.

I förhållande till 1944 års lag har dock den ändringen vidtagits atl kravet
på atl det skall vara uppenbart att djuret måste dödas fått utgå. I princip 68

innebär detta emellertid ingen saklig ändring. Liksom hittills avser bestäm- Prop. 1987/88:93 melserna endast sådana fall då det inte råder någon tvekan om att del enda handlingsalternativet är omedelbart avlivande. Mot den bakgmnden och med hänsyn till bestämmelsens syfte, att i så stor utsträckning som möjligt förkorta lidandet hos ett svårt sjukt eller skadat djur, har jag ansett att det krav på samtycke från ägaren eller innehavaren som gällt enligt 1944 års lag inte bör kvarstå i den nya lagen. Faran för obefogade ingrepp och missbmk är enligt min mening obetydlig medan å andra sidan starka djurskyddsaspekter talar för att djurets lidande förkortas så mycket som möjligt. Jag viU i detta sammanhang även erinra om att var och en som påträffar ett vilt djur som är skadat eller sjukt får döda djuret för atl bespara del onödigt lidande. Denna befogenhet vilar på aUmänna rättsgmndsatser. Särskilda bestämmelser om anmälningsplikt när vilt skadas eller dödas i trafiken finns i jaktlagen (1987:259) och i jaktförordningen (1987:905).

31 §

Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom polismyndighetens försorg om

1, djuret otillbörligt utsätts för lidande och om detta inle rättas till efter
tillsägelse av lUlsynsmyndighelen,

2. ett beslul som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av
väsentUg betydelse från djurskyddssynpunkt, eller 3. ett beslut som med
delats enligt 29 § inle följs.

I paragrafen anges fömtsättningarna för tvångsomhändertagande av djur. Paragrafen motsvaras av 17 § första och andra styckena i 1944 års lag.

Bestämmelsen i första punkten knyter an till den aUmänna bestämmelsen i 2 § att djur skall skyddas mot onödigt lidande. Något krav på att djuret skall ha utsatts för lidandet med avsikt eUer av grov vårdslöshet uppställs inle i paragrafen. Djurplågeri i brottsbalkens mening behöver således inte föreligga. Ingripande kan ske under förutsättning att det kan anses olUIbörligl att djuret har utsatts för lidandet, dvs. då det inte har varit påkallat av ett legitimt intresse. Genom att koppla kravet på otillbörlighet till handlandet och inte till lidandet framhålls att det endast undantagsvis är tillåtet att utsätta djur för lidande.

Andra och tredje punktema innehåller i och för sig inte något krav på att djuret skall vara utsatt för lidande för att omhändertagande skall kunna ske, även om detta många gånger torde vara fallet.

32 §

Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om rättelse efter tiUsägelse får länsstyrelsen, en UUsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta att ett djur omedelbart skall omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,

2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt.

Om beslutet har meddelats av någon annan än länsstyrelsen, skall beslu
tet underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fort- 69
sätta att gälla.

Paragrafen motsvaras delvis av 17 § tredje stycket i 1944 års lag. Prop. 1987/88:93

Enligt paragrafen kan ett omedelbart omhändertagande av djur som är utsatt för lidande komma i fråga när del bedöms utsiktslöst att efter tillsägelse få en rättelse till stånd. Så kan vara fallet när ett djur är höggradigt vanvårdat eller skadat genom misshandel eller när ägaren eller vårdaren bedöms på gmnd av kroppslig eller mental sjukdom, narkomani eller alkoholism inte kunna på ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt ta hand om och vårda djuret. Ett omedelbart omhändertagande skall också kunna ske när ägaren är okänd eller inle kan anträffas eller när del i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt. Detta kan t, ex, vara fallet då ett djur år övergivet och det av någon anledning inte går att nå ägaren, I samtliga fall skall omhändertagande få ske utan hinder av vad som sagts i 31 § 1 om rättelse efter tillsägelse:

Paragrafen har också behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8),

33 §

Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över del utan Ullstånd av länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 18 § första stycket i 1944 års lag. I förhållande till 1944 års lag gäller dock den ändringen att beslut om rätt alt förfoga över djuret skall fattas av länsstyrelsen och inte av polismyndigheten,

I paragrafen stadgas att ägaren inte efter ett omhändertagande får förfoga över djuret. Förbudet inträder sedan det faktiska omhändertagandet har ägt mm.

34 §

När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall del i beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat all djuret skall säljas och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djuret skall avlivas.

Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

I paragrafen slås fast att det ankommer på länsstyrelsen att i beslutet om omhändertagande fastställa hur det skall förfaras med det omhändertagna djuret.

Paragrafen har behandlats i den allmänna moUveringen (avsnitt 2.2.8).

Enligt 1944 års lag ankommer det på polismyndigheten att efter värdering besluta om djuret skall säljas eller avlivas. Polismyndigheten kan i stället besluta att djuret skall tas om hand Ulls vidare.

I fortsättningen skall det ankomma på länsstyrelsen atl besluta också i
denna fråga. Skälen härför har jag redovisat i den allmänna moUveringen.
Innan avgörandet fattas skall veterinär besikta djuret och i allmänhet skall
djuret också värderas. I vissa fall bör värdering kunna underlåtas, t. ex. om
det är fråga om djur som uppenbart saknar ekonomiskt värde eller djur
inom animalieproduktionen om djuret sänds till slakteri. Bestämmelser om
veterinär besiktning och värdering har inte tagits in i lagtexten. Sådana 70

föreskrifter bör enligt min mening meddelas i administrativ ordning.

Bestämmelsen atl djur kan omhändertas tiUs vidare har också utgått. Prop. 1987/88:93 Enligt min mening kan det aldrig bli fråga om något längre omhändertagande. Är ett omhändertaget djur i del skick att det bör avlivas, bör detta självfallet ske snarast möjligt. I annat fall skall djuret inle tas om hand längre tid än som är nödvändigt för all få en försäljning till stånd. Ett beslut enligt förevarande paragraf bör således gå ut på att djuret antingen skall säljas eller avlivas.

Liksom för närvarande ankommer det på polismyndigheten att verkställa åtgärden. Detta framgår av andra stycket.

35 §

Kostnader som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 och 32 §§ får

förskotteras av allmänna medel.

öm ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skaU kostnaden sluUigt betalas av den mot vilken åtgärden har riktats, om det inte finns särskilda skäl.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg, får kostnad som sluUigl skall betalas av ägaren tas ut ur köpesumman.

Paragrafen motsvarar med endast redakUonella ändringar 19 § i 1944 års lag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur det skaU förfaras med de kostnader som uppkommer vid ett omhändertagande.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Ansvar och överklagande m. m.

36 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av

oaktsamhet

l.brytermol3,5,6, 8-11, 14, I6-19eller21 §,

2. bryter mol en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag,

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eller bryter mot ett sådant förbud som avses i 29 §.

I ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige kan dömas Ull ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

Paragrafen innehåller lagens straffbestämmelser. I förhållande till bestämmelserna i 21 § i 1944 års lag har straffet för brott mot lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skärpts genom att fängelse skallkunna ådömas. Dessutom har en viss utvidgning skett av del straffsankUonerade området, främst genom att även oaktsamhet medför straffansvar. De gärningar som kommer att omfattas av bestämmelsen kommer att vara av mycket varierande art. Såväl behovet av att kunna inskrida med straff som de enskilda gärningarnas inbördes straffvärde måste med nödvändighet bli ytterst växlande. Mot bakgmnd härav stadgas i andra stycket att i ringa fall inte skaU dömas till ansvar.

Del behöver inte visas att ett djur har utsatts för Udande för att straffbe
stämmelserna i lagen skall vara tillämpliga. Bestämmelserna skiljer sig i 71

det hänseendet från brottsbalkens bestämmelse om djurplågeri. Många Prop. 1987/88:93 gånger är det svårt att bevisa alt ett förfarande inneburit lidande för djuret. Enligt paragrafen behöver inte heller för straffbarhet styrkas att förfarandet varit annat än oaktsamt. Enligt straffbestämmelsen för djurplågeri krävs grov oaktsamhet eller uppsåt,

37 §

Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtls, döms inle Ull ansvar enligt 36 § för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Enligt en allmän princip i svensk rätt bör det inte vara möjligt att ingripa med både straff och vilespåföljd mot samma förfarande. Med hänsyn till atl del på djurskyddels område kommer alt finnas behov av att anpassa formerna för ingripandena efter omständigheterna i varje enskUt fall bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att utfärda ett vitesföreläggande för att avbryta en i och för sig straffbar verksamhet. I det enskilda fallet får dock ett och samma förfarande inte föranleda både vite och straff. Därför har i paragrafen införts en bestämmelse som anger att om ett vitesföreläggande eller vitessankUonerat förbud har överträtts får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

38 §

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna lag eller med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om överklagande.

39 §

Beslul som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inte myndigheten bestämmer något annat.

En liUsynsmyndighet får även i annat fall bestämma att ett beslut skall gälla även om det överklagas.

Enligt paragrafens första stycke gäller Ullsynsmyndighetens beslut om förbud att handha djur m. m. enligt 29 § och om tvångsomhändertagande av djur enligt 31 och 32 §§ omedelbart och således utan hinder av att beslutet överklagas. Enligt andra stycket får en Ullsynsmyndighet även beträffande beslul i andra frågor som regleras i lagen bestämma att beslutet skall gälla även om det överklagas.

I förhållande till bestämmelserna i 1944 års lag innebär paragrafen att tillsynsmyndigheterna ges ökade möjligheter att förordna om omedelbar verkställighet av sina beslut.

Den myndighet som överprövar beslutet kan naturligtvis meddela beslut om inhibition.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn Prop. 1987/88:93
över hundar och katter

13 § andra stycket hänvisas i paragrafens gällande lydelse tiU 18 och 19 §§ i 1944 års lag. Vad gäUer bestämmelserna i 18 § har sådana ändringar gjorts i den nya lagen all motsvarande hänvisning till denna inte kan göras. I stället har bestämmelser som direkt reglerar förfarandet när en hund tagits om hand förts in i lagen om tillsyn över hundar och katter. Stadgandet i 19 § i 1944 års lag motsvaras av bestämmelserna i 35 § i den nya lagen. Den ändrade hänvisningen är en ren följdändring.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:99) om
försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid
tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd

Genom ändringarna, som omfattar lagens rubrik saml hänvisningar i 1 och 2 §§, får frikommunerna samma möjligheter som enligt 1944 års lag. Försöksverksamheten pågår enligt bestämmelserna om ikraftträdande av 1986 års lag till utgången av år 1988.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tiUsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1987/88:93

Utdrag ur protokoU vid sammanträde 1987-12-21

Närvarande: justitierådet Mannerfelt, justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Palm.

Enligt protokoU vid regeringssammanträde den 30 november 1987 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Hellström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tUl

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid Ullsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

I ärendet har ull lagrådet inkommit en skrivelse från Svenska Ridsportens Centralförbund.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av revisionssekreteraren Kerstin Frideen.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till djurskyddslag

Det remitterade förslaget till ny djurskyddslag utgör det gmndläggande elementet i en reform som går ut på alt få förfatlningskomplexet angående djurskyddet - vilket inbegriper, fömtom själva lagen, regeringens förordningsbestämmelser och lantbruksstyrelsens mer detaljbetonade tillämpningsföreskrifter - bättre systematiserat öch överskådligt, vartill kommer vissa positionsförflyttningar i för djurskyddet förstärkande riktning.

Lagrådet har alt granska endast förslaget till den gmndläggande nya djurskyddslagen. Vad som kommer att stadgas i en kommande djurskyddsförordning kan i vissa delar anas genom i lagmotiven givna antydningar. Om innebörden av kommande föreskrifter, utfärdade på lägre plan, vet lagrådet föga. Lagrådets möjligheter är alltså begränsade när det gäller att i aUo överblicka konsekvensema av en sådan utpräglad ramlag som den nu ifrågavarande. Vad som möter läsaren i det remitterade lagförslaget kan grovt karakteriseras dels som program- eller målsättningssladganden, dels som gränsdragningssladganden vilka i princip anger vad som får resp. icke får företagas i förhållande till djuren; bestämmelsema i sistnämnd del är i ej ringa mån försedda med förbehåll att de kan sättas åsido genom i administrativ ordning meddelade undantagsföreskrifter.

Vad som nu anförts illustrerar alt lagrådets granskning av endast den grundläggande djurskyddslagen inte kan göra anspråk på alt få någon stmklurerande inverkan på den framlida djurskyddsregleringen som helhet. Vad lagrådet kan åstadkomma i ett ärende av förevarande ramlagsna-tur är vissa lagtekniska påpekanden vars värde för djurskyddets gestaltning i framtiden torde få förutses bli högst begränsat i sak.

10 § Prop. 1987/88:93

Paragrafens första stycke innehåller enligt ordalagen ett totalt förbud mot operativa ingrepp som inte är befogade av veterinärmedicinska skäl, Äv andra och tredje styckena framgår emellertid att förbudet inte är avsett att vara undantagslöst. En erinran härom bör enligt lagrådets mening lämpligen finnas i första stycket. Paragrafens första stycke kan förslagsvis utformas på följande sätt: "Operativa ingrepp på djur får göras endast om det är befogal av veterinärmedicinska skäl eller sker enligt bestämmelse som meddelats med stöd av andra stycket eller för ändamål som avses i 19 § första stycket." Remissförslagets tredje stycke får i så fall bli ett andra stycke.

16 §

I paragrafen föreskrivs tillståndslvång för viss yrkesmässig eller eljest mer omfattande handhavande av djur i vissa branscher vilka närmare specificeras i tre skilda punkter i bestämmelsens första stycke. Av andra stycket framgår atl tillstånd - som det ankommer på miljö- och hälsoskyddsnämnden alt meddela — kan återkallas.

Man saknar i denna reglering normer vilka kan ge Ullståndsmyndighelen ledning vid prövningen av tillståndsfrågan. Ett minimum därvidlag bör vara atl den tillståndssökande dels måste bedömas vara personligen lämplig för den tilltänkta verksamheten - varvid slår i förgmnden all han kan förväntas iaktta djurskyddsförfallningarnas krav - dels måste ha en anläggning som uppfyller de kriterier som följer av djurskyddslagsUflningens grundsatser.

Vikten av atl vissa normer fastläggs i detta sammanhang framträder särskilt tydligt, när man tänker på det i bestämmelsen inbyggda återkallel-seinsUtutet. En återkallelse av tillstånd för den som etablerat sig i en till paragrafen hänförlig verksamhet kan för den berörde få vittgående ekonomiska konsekvenser.

18 §

Bestämmelsen föreskriver förbud mol "dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar (del tävlande) djurets prestationsförmåga eller temperament", I ett andra stycke av paragrafen finns ett stadgande att de otillåtna åtgärderna anges i "verkställighetsföreskrifter" av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av lanlbmksstyrelsen. En förebild för ett sådant lagskrivningstekniskl grepp har remissförslagets författare haft i epizootilagen, (Jfr prop, 1979/80:61, särskilt s, 42 f,)

Som är välbekant får verkslällighelsföreskrifter (8 kap, 13 § RF) inte ha
den karaktären att de tillför den grundläggande lagregleringen något vä
senUigt nytt. I princip skall själva lagregeln ge den rättstillämpande dom
stolen eller förvaltningsmyndigheten del avgörande beskedet om vad som
gäller för dess rättstillämpning; verkstäUighelsföreskrifter skall inte vidga
eller begränsa vad som står i själva lagen. 75

Vad som i förevarande fall utsågs i den föreslagna lagtexten avser alltså Prop. 1987/88:93

"dopning och andra otillbörliga åtgärder som /etc/." Man rör sig här

med synnerligen svårgripbara begrepp, något som också omvittnats under de gmndläggande förslagens remissbehandling.

Lagrådet tror inle att man nu på aktuellt område kan lagstiftningsvis komma längre än till en regel av den innebörd remissförslaget presenterat. Men klart står all en dylik regels betydelse blir begränsad till att ge en aUmän ledning för en rällsUllämpande myndighel. En konkreUsering behövs, byggd på hittiUs förekomna erfarenheter av dopnings- och härliggande fuskningsförfaranden i tävlingssammanhang. Enligt lagrådets mening får det accepteras atl de närmare gränsdragningarna och exemplifieringarna på detta område genom delegation anförtros åt regeringen eller lanlbmksstyrelsen. Preciseringarna kan från dessa utgångspunkter inte anses falla inom ramen för verkställighetsföreskrifter. Fråga får anses vara om sådan kompletterande och preciserande reglering som är förenlig med den delegationsmöjlighet som 8 kap. 7 § första stycket punkt 4 RF erbjuder.

En naturlig reflexion i sammanhanget är att den som delegationsvägen får behörighet att utfärda preciserande föreskrifter i ämnet bör samråda med hästsportens organisationer, som notoriskt med kraft söker motverka sådana ojusta metoder som förevarande paragraf har i sikte. Synpunkter i sakfrågan har anförts i skrivelsen från Svenska Ridsportens Centralförbund.

19 §

I paragrafen ges föreskrifter om två typer av tillstånd, den ena avseende en på närmare sätt preciserad användning av djur för vetenskaplig forskning m. m. och den andra gällande uppfödning av djur som därvid får komma tiU användning. I båda fallen kan återkallelse av tillstånden ifrågakomma.

Beträffande dessa tillståndsärenden gör sig väsentligen samma synpunkter gällande som de av lagrådet under 16 § anförda. Någon form av normer bör rimligen uppställas både när det gäller beviljande av tUlstånd och återkallande därav. Gmndläggande bör även på dessa områden vara i vart fall visst på ett eller annat sätt utformat lämplighetskrav.

22 §

Första stycket i paragrafen, vilket endast innebär en erinran om vissa andra bestämmelser i lagen, torde såsom överflödigt kunna utgå.

Återstående del av paragrafen föreslås få följande lydelse.

"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beträffande djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket meddela föreskrifter om undantag från lagens bestämmelser."

26 §

I paragrafens andra stycke torde följande tillägg böra göras. " ut

vite, dock ej i fall som avses 129 §." (Jfr RÅ 1983 2:92) 76

38 § Prop. 1987/88:93

Den från rättssäkerhetssynpunkter viktiga regleringen angående besvärsordningen bör intagas i lag och inle, såsom skett i remissförslaget, förvisas till förordning.

Enligt vad som vid föredragningen upplysts för lagrådet är avsikten den atl miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall överklagas till länsstyrelsen saml att länsstyrelsens beslut och beslut av centrala tillsynsmyndigheten i särskUt ärende skall överklagas till kammartätten. Centrala Ullsynsmyndighetens normbeslut avses skola överklagas hos regeringen. Lagrådet har inte någon erinran mol den angivna ordningen.

En lagbestämmelse i ämnet kan lämpligen utformas på följande sätt, varvid livsmedelslagen (1971:511) tjänat som förebUd.

"Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelse som meddelats med stöd av lagen får överklagas UU länsstyrelsen.

Beslul, som annan statlig myndighel än regeringen i särskUt fall meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen, får överklagas Ull kammartätten.

Annat beslut som lanlbmksstyrelsen eller annan statlig myndighet som utövar central tillsyn meddelat enligt lagen eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen överklagas till regeringen."

Övergångsbestämmelserna

I punkt 2 i remissförslagets övergångsbestämmelser har angivits att den upphävda lagen om djurskydd fortfarande skall gälla i fråga om överträdelser som har skett före ikraftträdandet. De i 5 § brottsbalkens promulga-tionslag fastslagna principema, som har generell giltighet, måste dock anses väl ägnade alt täcka även de övergångssituationer som i straffrätts-Ugt hänseende kan uppkomma på förevarande lagstiftningsområde. Punkten 2 bör därför utgå, varvid konsekvensen blir att de följande punkterna får omnumreras.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

Jordbruksdepartementet Prop. 1987/88:93

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Tahlén

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om djurskyddslag, m. m. 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. djurskyddslag,

2. lag om ändring i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter,

3. lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamheten med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Djurskyddslagen

10§

Som lagrådet föreslagit kan det för tydlighetens skull finnas skäl att redan i första stycket framhålla atl förbudet mot operativa ingrepp inte är undantagslöst. För att markera all förbudet står för den grundläggande inriktningen anser jag dock att lagtexten bör utformas något annorlunda än lagrådet föreslagit.

16 och 19 §§

Jag kan biträda lagrådets förslag att i lagtexten föra in bestämmelser som ger ledning vid prövningen av tillståndsfrågan. Avgörande vid bedömningen av om tillstånd skall ges bör vid såväl prövningen enligt 16 som enligt 19 § vara om sökanden är lämplig att bedriva verksamheten och om de anläggningar som kan komma att användas för denna är lämpUga. Bedömningen bör ske mot bakgmnd av att djurskyddslagsUflningens krav skall uppfyUas. Vid prövningen av tillstånd tiU destinaUonsuppfödning enligt 19 § måste dessutom, som jag tidigare anfört, behovet av försöksdjur beaktas.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 30 november 1987. 78

26§

Jag delar lagrådets uppfattning.

29§

Med anledning av att fråga uppkommit om skenöverlålelser i samband med atl någon efter ett förbud ålagts göra sig av med djur vill jag framhålla följande. För atl någon skall anses ha gjort sig av med ett djur måste krävas att han inte längre har djuret i sin omedelbara närhet, t. ex. i sin bostad eller på en fastighet som han äger eller bmkar. Att överlåta djuren till någon annan är således inte tillräckligt om inte djuren också avlägsnas så atl den faktiska kontakten med dem upphör.

38 §

Som lagrådet anfört kan del finnas skäl att låta ordningen för all överklaga ett beslut framgå redan av lagtexten. Bestämmelserna om överklagande bör utformas i enlighet med lagrådets förslag.

Övergångsbestämmelserna

Liksom lagrådet föreslagit anser jag att punkt 2 kan utgå.

Utöver vad som följer av del anförda bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslaget.

2 Övriga frågor

2.1 Organisation av den etiska prövningen av djurförsök

Mitt ställningstagande: Centrala försöksdjursnämnden förstärks och omorganiseras samt övertar vissa uppgifter som tidigare åvilat lantbruksstyrelsen.

Lekmannarepresentationen i de djurförsöksetiska nämnderna förstärks.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker att centrala för- Prop. 1987/88: 93 söksdjursnämnden övertar visSa uppgifter från lanlbmksstyrelsen. Några remissinstanser anser atl lekmannarepresentationen i de etiska nämnderna bör förstärkas.

Skälen för mitt ställningstagande: Jag har i lagrådsremissen (avsnitt 2.2.6) redovisat mina förslag angående användning av djur för vetenskapligt ändamål. Eftersom djurförsök tilldrar sig ett stort allmänt intresse vill jag för riksdagens information i korthet ange hur jag anser att den etiska prövningen av djurförsök lämpligen bör organiseras.

Centrala försöksdjursnämnden

Lanlbmksstyrelsen är central myndighet i frågor som gäller försöksdjursverksamheten. Del innebär all lanlbmksstyrelsen har ansvaret för frågor om tillstånd enligt djurskyddslagen Ull djurförsök och till destinaUonsuppfödning av försöksdjur. Vidare meddelar styrelsen delaljföreskrifler för den eUska prövning som skall ske enligt djurskyddslagen samt förordnar ledamöter, ordförande och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämnderna.

Utredningen om etiska frågor i samband med djurförsök har i belänkandet (Ds Jo 1986: 3) Etisk prövning av djurförsök föreslagit en uppdelning av ansvaret för verksamheten med djurförsök. Utredningen vill göra en ål-skillnad mellan å ena sidan del allmänna tillsynsansvaret enligt djurskyddslagen och å andra sidan frågor som mera direkt hör samman med de djurförsöksetiska problemställningarna. Av de sistnämnda frågorna bör enligt utredningen de som sammanhänger med de eliska nämndernas ärendehandläggning flyttas över från lanlbmksstyrelsen till den centrala försöksdjursnämnden .

Jag vill i den delen anföra följande. Genom atl ge den centrala försöksdjursnämnden ett samlat ansvar för de frågor som direkt hör samman med de etiska nämndernas verksamhet skapas förutsättningar för en diskussion som kan koncentreras till problemen kring den etiska prövningens inriktning och organisation. Jag biträder följaktligen utredningens förslag.

Det utvidgade ansvarsområdet för centrala försöksdjursnämnden bör omfatta den normgivning som behövs för de etiska nämndernas verksamhet. Den centrala försöksdjursnämnden bör dessutom i samarbete med lantbruksstyrelsen sammanställa statisUk rörande försöksdjursförbmk-ningen. Jag delar utredningens mening all lanlbmksstyrelsen även i fortsättningen bör handlägga frågor om tillstånd Ull djurförsök, om godkännande av lokaler för försöksdjur och om Ullstånd liU uppfödning av försöksdjur.

Utredningen har förordat att berörda högskolestyrelser inom universi
tets- och högskoleområdena åläggs uppgiften att utse ledamöter, ordföran
de och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämnderna. Utredningen har
dock anfört all uppgiften lika väl kan åläggas centrala försöksdjursnämn
den. För egen del anser jag att det är viktigt att den etiska prövningen får
en enhetlig organisation. Del är därför naturligt att ledamöterna liksom
ordföranden och vice ordföranden i de etiska nämnderna utses av den 80

centrala försöksdjursnämnden efter förslag av berörda organ. Centrala Prop. 1987/88:93 försöksdjursnämnden bör även verka för en enheUig behandling av de ärenden som prövas äv de etiska nämnderna. Den centrala nämnden bör också ha ansvaret för att ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna får erforderlig utbildning och information.

Jag delar utredningens mening all den centrala försöksdjursnämnden med anledning av de utökade arbetsuppgifterna bör förstärkas och till viss del omorganiseras. Det bör emellertid ankomma på nämnden själv alt inom ramen för de medel som anvisas på lämpligt sätt genomföra de organisato-. riska förändringar som behövs.

Ett gott hälsotiUstånd hos försöksdjuren leder Ull en minskad förbmkning av sådana djur. De hälsoinvenleringar i försöksdjursbesällningar som påbörjats i landet är värdefuUa. Jag anser att friska försöksdjur är ett från djurskyddssynpunkt självklart eUskt krav.. Att djuren är friska främjar också forskningens intressen. Enligt vad jag erfarit pågår både hos berörda statliga organ och inom läkemedelsindustrin arbete med atl utöka och bredda hälsoinventeringsprogrammen. Det är angeläget att centrala försöksdjursnämnden noga följer utvecklingen och i samråd med andra myndigheter och andra berörda intressenter verkar för att hälsoförhållandena för försöksdjuren får en från djurskyddssynpunkl tillfredsställande lösning.

Djurförsöksetiska nämnderna

En djurförsöksetisk nämnd med uppgift atl pröva användningen av djur i djurförsök finns i varje högskoleregion.

En ansökan om atl få använda djur Ull djurförsök prövas först av en tremannagmpp. Gruppen beslår av representanter för de personkategorier som ingår i den djurförsöksetiska nämnden. Om gmppen är enig om,all försöket är godtagbart från eUsk synpunkt får försöket påbörjas omedelbart. Ärendet anmäls senare vid nämndens sammanträde. Jag delar utredningens uppfattning att det är en svaghet med den dubbla prövningen. För alt stärka nämndernas ställning bör beslutsfunktionen förbehållas själva nämnden. Försök skall som jag anfört i lagrådsremissen (avsnitt 2.2.6) heller inte få påböijas innan nämnden tagit ställning till ansökan.

Jag anser emellerUd all tremannagmppernas verksamhet har varit av värde när det gäller att förbereda ärendena. Nämnden bör därför i fortsättningen vid behov utse en grupp som bereder ärendet innan det föredras i nämnden. Beredningsgmppen kan för att förenkla handläggningen i nämnden även avge förslag tiU beslul.

Jag har föreslagit att de djurförsökseliska nämnderna.i fortsättningen
skall pröva i huvudsak alla ansökningar om djurförsök. Arbetsbelastningen
för de enskilda nämnderna kommer därför atl öka. För all inte arbetsbör
dan skaU bli för tung på en enskild nämnd bör det i vissa högskoleregioner
kunna inrättas flera nämnder. Jag anser atl del bör ankomma på den
centrala försöksdjursnämnden alt se till all antalet eUska nämnder blir
tillräckligt så att del finns kapacitet för prövningen i de olika regionerna.
Det är också angelägel att arbetet organiseras så alt handläggningen av
ärendena kan ske snabbt. 81

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

Nämnderna bör också enligt min mening sammanträda oftare än Udigare Prop. 1987/88: 93 för att förkorta handläggningstiden. Nämnderna bör sammanträda minst en gång i kvartalet för att kunna ulföra en snabb handläggning av ärendena. Det bör ankomma på ordföranden i nämnden atl vid behov hålla extra sammanträden.

Jag delar utredningens mening atl det vid lanlbmksstyrelsen gemensamma sekretariatet för nämnderna bör avskaffas. Vid vaije nämnd bör i stället finnas en arvoderad sekreterare.

Utredningen föreslår att sammansättningen av de djurförsökseUska nämnderna skall vara oförändrad. Nämnden skulle liksom hittiUs bestå av lekmän, forskare och försöksdjurspersonal, där varje grupp är företrädd av lika många representanter. Förslaget har mött viss kritik av remissinstanserna. För egen del anser jag alt lekmannainflylandet i nämnderna bör förstärkas. Därigenom kan man få en mera allsidig belysning av nödvändigheten av och den etiska problematiken kring ett djurförsök, I varje nämnd bör liksom tidigare ingå representanter för lekmän, forskare och försöksdjurspersonal. Proportionerna mellan de representerade kategorierna bör enligt min mening vara sådan att av nämndens ledamöter är hälften lekmän. Med lekmän avser jag såväl representanter för djurskyddsorganisationer som för allmänintresset. Majoriteten av lekmännen bör utgöras av representanter för allmänintresset. Den andra hälften bör vara forskare och representanter för personal som handhar försöksdjur. Bland forskartepresentanterna bör om möjligt ingå forskare med kunskap om alternativa metoder. Ordföranden och vice ordföranden bör vara opartiska och företrädesvis ha erfarenhet av dömande verksamhet. Ordförande, vice ordförande och ledamöter bör såsom jag Udigare anfört utses av centrala försöksdjursnämnden.

För att få en snabb men ändå kortekl bedömning av ansökningar om djurförsök bör nämnderna inte vara för stora. Jag bedömer att antalet ledamöter i en nämnd, om nämnden skall fungera tillfredsställande, inte bör överstiga Qorton personer med ordförandena inräknade. När nämnden fattar beslut bör den bestå av en ordförande och ett lika stort antal representanter för forskare och försöksdjurspersonal som antalet lekmän. Del bör ankomma på centrala försöksdjursnämnden att närmare utforma reglerna för nämndernas sammansättning.

Förslaget alt minska antalet ledamöter och öka antalet lekmän i de djurförsöksetiska nämnderna kräver enligt min mening vissa utbildningsinsatser. Lanlbmksstyrelsen har anvisat 100000kr. innevarande budgetår för planerad kursverksamhet för nämndledamöter. När de nya nämnderna är utsedda bör centrala försöksdjursnämnden anordna utbildning för ledamöterna för att säkra en korrekt och snabb handläggning av ansökningarna. Jag kommer i det följande att ta upp frågan om kostnaderna för utbildningen.

Lantbruksstyrelsens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Lanlbmksstyrelsen föreslår dock inte något undanlag för foder till pälsdjur.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tUlstyrker lantbmksstyrelsens förslag. Samtidigt framhåller flera remissinstanser att det är viktigt att hanteringen av självdöda djur sker på ett tillfredsställande sätt och så att sjukdomsövervakningen inte försämras.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 § lagen (1985: 295) om foder gäUer bl. a. att ett foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det är skadligt eller annars otjänligt för djuret. Fodret får inte heller vara sådant atl det gör livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda.

Hösten 1985 uppmärksammades alt del vid tillverkningen av köllmjöl för foderändamål bl. a. användes självdöda djur.

Lanlbmksstyrelsen utfärdade den 19 december 1985 närmare föreskrifter för foder i en särskild kungörelse (LSFS 1985:35) om foder. Kungörelsen trädde i kraft den I januari 1986 och i den föreskrevs alt köllmjöl och andra produkter från döda husdjur utom fisk inte fick användas som foder, om inte djuren genomgått besiktning. I viss utsträckning har styrelsen därefter dispensvägen medgett att foder till pälsdjur får innehålla sådant köttmjöl.

I den debatt som uppstod hösten 1985 ställde fodertillverkama omgående krav på att självdöda djur inte skulle få ingå i köllmjöl. Slakteriorganisa-lionen har dock fortsalt att ta om hand självdöda djur på olika uppsamlingsplatser. Från uppsamlingsplatserna transporteras djuren vidare för konvertering. Konvertering av självdöda djur sker för närvarande endast på två platser i landet, i Stenslorp och i Visby. Del köllmjöl som framstäUs vid anläggningen i Stenstorp exporteras i huvudsak lUl Finland. Mindre volymer säljs till svenska pälsdjursuppfödare eller används som jordförbättringsmedel.

Före den I januari 1986 då de självdöda djuren kunde användas Ull köttmjöl utan inskränkningar togs djuren om hand av slakterierna till låg eller ingen kostnad för djurägarna. Del nya förfarandet innebär att det numera kan kosta den enskilde djurägaren mellan 600 och 700 kr. att få ett störte djur omhändertaget. Följden av detta har blivit att Ullförseln av självdöda djur Ull uppsamlingsplatser och konverteringsanläggningar har minskat kraftigt och att nedgrävningen av självdöda djur har ökat.

En särskild arbetsgmpp inom lanlbruksstyrelsen har analyserat de effekter som uppkommit Ull följd av förbudet att använda självdöda djur till köllmjöl i foder. Arbetsgmppen har i oktober 1987 avlämnat en rapport Utredning om köttfodermjöl.

Arbetsgmppen har genomfört bakteriologiska och kemiska analyser av

költmjölet och kommit Ull den slutsatsen alt del inle finns stöd för ett Prop. 1987/88: 93

anlagande att foder, som innehåller köttmjöl från självdöda djur, skulle

vara skadligt eller otjänligt för djur. Därmed skulle enligt arbetsgruppen 3 §

lagen om foder inte medge ett fortsalt förbud mol användningen av sådant

köllmjöl i foder. Arbetsgmppen anser också atl det finns olägenheter med

ett förbud både genom att ett störte antal djur tas om hand på ett olämpligt

sätt och genom alt färte djur blir föremål för obdukUon.

Lantbruksstyrelsen har efter det all arbetsgmppen avlämnat sin rapport utfärdat ett antal nya kungörelser om foder för olika djurslag. Dessa författningar har ersatt den tidigare nämnda kungörelsen: De nya föreskrifterna upptar inte något förbud mot att använda köttmjöl från självdöda djur i foder.

Lanlbruksstyrelsen har med överlämnande av arbetsgruppens rapport i skrivelse till regeringen föreslagit att lagen om foder ändras så att den medger förbud mol foder som innehåller produkter av självdöda djur.

Lanlbmksstyrelsen har som skäl för sitt.förslag framfört att del i frågor om bl. a. iivsmedelskvalitet, djurhållning och djurskydd numera ofta görs värderingar som är av etisk och estetisk karaktär. När del kom till allmänhetens kännedom atl självdöda djur användes till framställning av köllmjöl blev reakUonen myckel stark. Senare har också andra kötlmjölsråvaror ifrågasatts. Det gäller t. ex. kött och organ som på grund av sjukliga förändringar kasseras vid slakt. Dé industriförelag inom näringen som sysslade med költmjölsframslällning reagerade mycket snabbt på opinionsyttringarna och slutade leverera köttfodermjöl från självdöda djur till svensk foderhandel. Avsikten är nu att i svensk fodertillverkning endast använda köllmjöl som framställts från helt okontroversiell råvara, företrädesvis från köttrester på styckningsben ur normalslaktmaterial.

Med hänsyn till den starka reaktion som uppkom mot köttmjöl av bl. a. självdöda djur anser lanlbmksstyrelsen alt del är angelägel all på eUska och estetiska gmnder förhindra användningen av sådant kötlmjöl i föder också i fortsättningen.

Enligt lantbmksstyrelsens förslag skall produkter som härtör från självdöda däggdjur eller fåglar eller från kasserade sjukliga förändringar på slaktade djur inte få ingå i foder. Fiskmjöl skall i den mån det är oskadligt däremot få användas. Något undanlag för foder Ull pälsdjur föreslås inte.

Lantbmksstyrelsens skrivelse har remissbehandlats. Remissyttranden' över skrivelsen har avgetts av socialstyrelsen, konsumentverket, statens livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, Dagligvaruleveranlörers förbund. Föreningarna Djurens vänners riksorganisation. Kooperativa förbundet, Lantbmkamas riksförbund. Nordiska samfundet mol plågsamma djurförsök, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska kennelklubben. Svenska kommunförbundet och Sveriges velerinärförbund. Flertalet remissinstan-' ser är positiva till del föreslagna förbudet.

Även jag anser att lagen om foder bör kompletteras med ett sådant
förbud som lanlbmksstyrelsen föreslagit. Detta innebär bl. a. att förbudet
inte skall omfatta fiskmjöl. Till skUlnad från lanlbmksstyrelsen anser jag
dock alt förbudet inte bör omfatta foder för pälsdjur. De etiska och esteli- 84

ska värderingar som utgör grund för ett förbud gör sig inle gällande med Prop. 1987/88:93 samma tyngd i fråga om foder Ull sådana djur.

Förbudet bör gälla användandet av foder som innehåller sådana produkter som det nu är fråga om. Del innebär alt förbudet kommer att gälla också importerat foder. Det får ankomma på lanlbmksstyrelsen att bestämma hur importkontrollen skall gå till.

Enligt överenskommelse om tekniska handelshinder (TBT) inom GATT saml beslul i EFTA: s råd rörande procedur för notifiering av tekniska föreskrifter föreligger informations- och konsullalionsskyldighet i fråga om tekniska föreskrifter som har betydelse för den internationella handeln. I den mån Sveriges internaUonella förpliktelser så påkallar kommer.försläget till ändring av lagen om foder all notifieras genom kommerskollegiums försorg.

En fråga som måste lösas i samband med alt ett förbud införs är hur ett omhändertagande av självdöda djur i fortsättningen skall ske.

Det finns för närvarande inga bestämmelser som reglerar hur omhändertagandel. skall gå Ull. Den skyldighet som finns enligt renhållningslagen (1979:596) för kommunen alt svara för bortforsling m. m. av avfall avser bara hushållsavfall. Dit kan inle räknas djur som självdött i jordbmket.

Med stöd av 6 § renhållningslagen kan regeringen föreskriva all också annat avfall än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg. Ligger ansvaret för bortforslingen på kommunen får avfallet, enligt 7§ renhållningslagen, inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av fastighelsinnéhavaren.

Arbetsgruppen konstaterar i sin utredning all man inte funnit några allvarliga olägenheter av den ökade nedgrävningen av självdöda djur. På längre sikl bedöms dock vissa miljöproblem kunna uppstå i djurtäla regioner.

Flera remissinstanser ser emellertid betydligt allvarligare på konsekvenserna av ökad nedgrävning. Det framhålls all del både från allmänhygie-nisk och livsmedelshygienisk synpunkt är ett problem att kadaver inle skickas till konverteringsanläggningar. Smitta kan spridas genom alt djurkropparna grävs ned. Del framhålls vidare alt djuren är ett vikUgt obduktionsmaterial och att nedgrävning av djuren kan få iiegativa konsekvenser för landets smittskydd eftersom underlaget för sjukdomsövervakning minskar med minskad obdukUonsverksamhet.

Även jag anser att det är otillfredsställande att ett förbud mot köllmjöl från självdöda djur får den effekten atl hedgrävningen av sådana djur ökar. Detta skulle medföra alltför stora risker i olika avseenden bl. a. för miljön.

Enligt min mening bör en ökad uppsamling av djuren ske på frivillig väg genom slakteriernas försorg. Såväl Lantbmkamas riksförbund som Sveriges slakteriförbund och Köttbranschens riksförbund har förklarat sig beredda alt ombesörja uppsamlingen av djuren. De merkostnader för omhändertagandet av djuren som det föreslagna förbudet medför skall emellertid inle belasta den enskilde lantbmkaren. Kostnaden får i stället tas upp i samband med jordbruksprisöverläggningarna.

Bakgrund till mitt förslag och mitt ställningstagande: Regeringen uppdrog år 1986 åt statens jordbruksnämnd att komma in med förslag om kvalitetsbetalning inom jordbmksprisregleringen. I rapporten Betalning för bra matkvalitet som lämnades i mars 1987 Jöreslog jordbmksnämnden atl prisavdrag skulle införas för vissa besiktningsanmärkningar för nöt och svin i syfte att påskynda ansträngningarna atl åstadkomma en god djurmiljö. Jordbmksnämnden inkom i december 1987 med preciseringar i fråga om vilka besiktningsanmärkningar som bör föranleda avdrag, avdragens storlek saml system för avdrag.

Jordbruksnämnden anser att följande anmärkningar vid veterinärbesiktningen bör kunna föranleda avdrag, nämligen

- bölder på nöt och svin,

- leverskador på nöt och svin,

- ledinflammationer på nöt och svin,

- smutsiga hudar på nöt och

- sammanväxta brösthinnor på svin.

Prisavdragsbeloppel bör utgå från värdeminskning saml från slakteriets kostnader för hantering av slaktkropparna och för administration, vUkel innebär att avdragsbeloppel skall stanna inom slakteriet.

Om avdraget inte ger avsedd effekt bör del enligt jordbruksnämnden kunna kompletteras med ett ytterligare avdrag som bedöms tillräckligt högt för att reducera skadorna Ull en önskvärd nivå. Detta innebär totalt ett högre avdragsbelopp än vad som motsvarar slakteriernas kostnader. Endast den del av avdraget som motsvarar slakteriels kostnader bör då stanna i slakteriet. Överskjutande del bör tillföras köttprisregleringen och kunna användas för gemensamma åtgärder inom branschen i syfte att förbättra djurhälsan. Också svansskador på svin, som inte minskar slakt-kroppens värde, bör kunna föranleda avdrag i ett sådant system;

Jordbruksnämnden har nu träffat en överenskommelse med branschorganisationerna Sveriges slakleriförbund och Köttbranschens riksförbund. Enligt överenskommelsen skall organisationerna genom avtal med sina medlemsföretag verka för atl företagen fr.o.m. den 1 januari 1988 Ull-

lämpar ett system med avdrag som motsvarar slakteriernas kostnader. Prop. 1987/88:93

Jordbruksnämnden föreslår all detta system som inte kräver lagstöd skall

få Ullämpas försöksvis fram Ull den I juli 1989. Inför ett beslut rörande

tiden efter den I juli 1989 skall systemet utvärderas. Är parterna då ense

bör överenskommelsen kunna förlängas. Visar det sig att systemet inte

fungerar enUgl förväntningarna bör detta kunna ersättas av ett lagregleral

system med sanktionsmöjlighet gentemot slakteriföretagen. Om det vidare

visar sig att frekvensen skador inte minskar i önskad omfattning bör ett

ytterligare avdrag, utöver det avdrag som motiveras av slakteriets koslna- ■

der, då kunna införas.

Under år 1987 har enligt lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m. m, en organiserad hälsokontroll för slaktsvin byggts upp. Slakteriförbundel är huvudman för denna hälsokontroll. Kontrollen gmndar sig på att slaktsvinsbesättningarnas hälsotillstånd fortlöpande registreras av besikt-ningsvelerinären vid slakterierna som ett moment i köttbesiklningen. Informationen vidarebefordras till hälsokontrollen.

Enligt 5 § lagen om kontroll av husdjur m. m. får regeringen, om det finns en hälsokontroll anordnad för slaktsvin, föreskriva all en avgift får tas ut vid slakt av svin från sådana besättningar som inle omfattas av konlroUen och i vilka sjukdomar i särskilt hög grad förekommer. Regeringen får överlåta åt innehavare av slakteri att uppbära en avgift av den som lämnar svinen tiU slakt,

Lanlbmksstyrelsen har i en framställning den 9 december 1987 hemställt att regeringen bemyndigar lantbruksstyrelsen att meddela föreskrifter om att sådan avgift får tas ut.

Skälen för mitt förslag och mitt ställningstagande: För att få belyst hur jordbmksnämndens resp, lantbmksstyrelsens förslag förhåller sig till varandra och vilka konsekvenser resp. förslag skulle få, har synpunkter på förslagen genom en muntlig utfrågning men också skriflUgen inhämtats från lanlbmksstyrelsen, statens livsmedelsverk, statens jordbruksnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt. Köttbranschens riksförbund, Sveriges slakleriförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges veterinärförbund och Kooperativa förbundet.

En bred majoritet av de tillfrågade myndigheterna och organisationerna anser alt kostnadsmoUverade prisavdrag är väl förenliga med lantbruksstyrelsens förslag tiU regeringen. Det råder enighet om atl branschöverenskommelsen är tiUräckligt långtgående med hänsyn till nuvarande kunskaper och erfarenheter vad gäller sambandet mellan djurmiljö och uppvisade slaktskador. Samtliga tillfrågade instanser motsätter sig ett längre gående system med avdragsbelopp som inte är kostnadsmoUverade. I huvudsak tre skäl anförs för denna ståndpunkt.

Ett av skälen som anförs är att det för närvarande inte finns tillräckligt
med kunskap och erfarenhet på området. Orsakssammanhangen när del
gäller djurmiljö och hälsa är ofta mycket komplicerade. En dålig djurmiljö
behöver inte sätta några spår i en djurkropp medan en exemplariskt skött
besättning inte utgör någon garanU mol sjukdomar och skador. Det är
därför i hög grad osäkert om ett system med ej kostnadsbetingade avdrag
kan tillämpas rättvist. Väsentliga rättssäkerhetsaspekter skulle därför kun- 87

na komma att åsidosättas.

Det andra skälet som anförs för att inte gå längre än UU ett kostnadsmo- Prop. 1987/88: 93 tiverat avdrag är att det för närvarande inte finns en adekvat rådgivning till ■ djurägarna. Enligt de tillfrågade instanserna bör man inle ha ett ekonomiskt bestraffningssystem så länge del inte finns någon hjälp alt erbjuda.-

Det tredje skälet som myndigheterna och organisationerna anger är att ej kostnadsrelaterade avdrag skulle minska motivet för djurägarna all kvarstå i eller ansluta sig UU den hälsokontroU som finns anordnad för slaktsvin.

Många möjligheter finns att förbättra omsorgen om djuren. Syftet med
jordbmksnämndens förslag är just atl påskynda ansträngningarna att
åstadkomma en god djurmiljö. God omsorg om djuren bör medföra friskare
djur och därmed högre köttkvalitet vilket i sin lur bör leda till ökad
konsumtion samt ett bättre ekonomiskt utbyte för uppfödarna. Det finns •

alltså ett samband mellan omsorg om djuren, köttkvalitet och ekonomi.

De hittills vunna efarenhelema av hälsokontrollen för slaktsvin är goda. Jag har ingen erinran mol lantbmksstyrelsens begäran om ett bemyndigande som gör det möjligt för styrelsen att meddela föreskrifter om en särskild avgift för djurägare som slår utanför kontrollen och som även har en hög sjukdomsfrekvens bland sina djur. Jag avser därför att återkomma till regeringen i denna fråga. De möjhgheter som hälsokontrollen inrymmer är emellertid inte tillräckliga. Dessutom omfattar hälsokontrollen endast slaktsvin. Någon motsvarighet finns ännu inte för nötkreatur.

Det är mol denna bakgmnd myckel tillfredsställande att del har träffats en överenskommelse mellan kötlbranschen och jordbruksnämnden om prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning. Anslutningen Ull av- . talet är enligt uppgift nästan 100-procentig. Avtalet visar all branschen är . beredd all ta ansvar för djurens skötsel och miljö.. Överenskommelsen innebär inte oväsenUiga förbättringar. Flertalet slakterier gjorde visserligen även tidigare prisavdrag. De motsvarade dock vanligen endast delvis slakteriets kostnader, varför nivån på avdragen var avsevärt lägre än enligt avtalet. Avdragen var dessutom inle enheUiga. De användes tidigare också som ett konkurtensmedel mellan slakterierna. Slakterier som var angelägna om att behålla eller få nya leverantörer avstod från' att göra avdrag mot den enskilde producenten för att i stället fördela kostnaden jämnt mot samtliga producenter. Detta kunde alltså innebära att lantbmkaren fick lika mycket betalt för sin gris oberoende av om den var helt skadefri eller om den hade vissa skador. Eftersom prisavdragen enligt avtalet skaU riktas mot producenten kommer uppfödare med friska djur att gynnas på bekostnad av djurägare med sjuka djur. En effekt av systemet blir också att betalningsförmågan för friska djur höjs. Framför allt stimulerar systemet uppfödarna till att ta itu med de faktorer som kan ge skador eller defekter.

Jordbruksnämnden har lagt fram ett förslag till ett författningsreglerat
avdragssyslem som skulle innebära att en sankUonsavgift tas ut vid leve
rans av skadade djur. Genom den samförståndslösning som jordbmks
nämnden träffat med branschen har fömtsättningarna för ett sådant syslem
delvis förändrats. Jag har redan framhållit att jag ser det som mycket
positivt att branschen på det här sättet friviUigt är beredd att verka för en
utveckling mot en bättre djurmiljö. Om man kan uppnå ett Uka bra resultat
i ett frivilligt system som i ett tvingande system byggt på föreskrifter så är . 88

det förta givetvis att föredra. Ett ändamålsenligt utformat avtal och en i Prop. 1987/88:93 nuläget posiUv inställning är emellertid inte tillräckligt för att goda resultat skall uppnås. För detta krävs också alt viljan att leva upp Ull avtalsinnehållet är god även fortsättningsvis under avtalsperioden. Det är självfaUet av största vikt alt slakterierna iakttar det avtal som man har med sin branschorganisation och inte, t. ex. i en situation då del råder brist på slaktdjur, skaffar sig konkurtensfördelar genom att underlåta att göra de avtalade prisavdragen. Även jordbmksnämnden och livsmedelsverket har emellertid ett ansvar för tillämpningen, jordbmksnämnden inte bara som avtalspart utan även som kontrollant av att avtalet efterlevs och livsmedelsverket för att tiUämpningen blir enhetlig och därmed rättvis. Jag vill också peka på vikten av atl dessa myndigheter konUnueriigt och uppmärksamt följer tillämpningen av avtalet samt atl tillämpningen utvärderas.

Om det emellertid mot förmodan visar sig att överenskommelsen blir ett bristfälligt styrinstrument när det gäller att förbättra djurhållningen, kommer jag att ompröva mitt ställningstagande och i stäUet verka för en tvingande reglering.

När del gäller jordbmksnämndens förslag att införa bestämmelser som gör det möjligt att göra avdrag för ej kostnadsrelaterade slaktskador, i realiteten en sanktionsavgift, vill jag säga följande. De farhågor som finns när det gäller svårigheterna atl bedöma samband mellan dålig djurmiljö och skador på djurkroppar bör på sikt kunna undanröjas genom ökad kunskap om sambanden. När det gäller vissa skador, t.ex. smutsiga hudar, torde, sambandet redan i dag vara helt klart. Ett forsknings- och utvecklingsarbete pågår i fråga om produktionsformernas förhållande till djurens hälsa. • Sådan verksamhet bedrivs bl. a. vid lantbmksuniversiletet och inom ramen för skogs- och jordbrukets forskningsråds program för nya produkUonsformer. Också inom föreningsrörelsen sker ett utvecklingsarbete. Det är angeläget att denna kunskapsuppbyggnad intensifieras. Jag har dock tagit intryck av vad som anförts när det gäller de påstådda riskerna för olikartad tillämpning och bristande rättssäkerhet. Bestämmelser med så väsenlHga brister skulle inte leda till önskade mål. Risken är tvärtom stor för att de skulle motverka sitt syfte. Jag är därför inle beredd alt nu föreslå riksdagen bestämmelser om ett prisavdrag som innebär att man tar ta ut en avgift för ej kostnadsrelaterade slaktskador.

Jag vill emellertid passa på att ta upp en annan fråga som har samband
med prisavdragsfrågan. Jag har i det föregående nämnt alt det för nötkrea
tur inte finns någon motsvarighet Ull den organiserade hälsokontrollen för
slaktsvin. Med hänsyn till de goda erfarenheter som finns av hälsokontrol
len för slaktsvin anser jag det vara myckel angeläget all vi så snart som
möjligt kan fä en liknande hälsokontroU för nötkreatur. Enligt vad jag har
erfarit pågår också ett arbete inom lanlbmksstyrelsen för att få Ull stånd en
sådan kontroll. Därmed aktualiseras frågan om inte ett lagstöd bör införas
som gör del möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lanlbmksstyrelsen atl, på motsvarande sätt som gäller för slaktsvin, vid
slakt av nötkreatur la ut en avgift frän sådana besättningar som inte
omfattas av kontrollen och i vilka sjukdomar förekommer i särskilt hög
grad. Ett sådant styrmedel för alt främja anslutningen Ull hälsokontrollen 89

kan komma atl behövas också när det gäller nötkreatur. Enligt min mening Prop. 1987/88:93 är det angeläget att vi vidtar de förberedelser som behövs för att en avgiftsskyldighet skall kunna tillämpas även på nötsidan utan onödiga dröjsmål. Jag föreslår därför att det bemyndigande som finns i 5 § lagen (1985: 342) om kontroU av husdjur m. m. vidgas Ull att gälla också nötkreatur.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom jordbmksdepartementel upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

2. lag om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur m. m. Lagförslagen är av sådan karaktär att de i och för sig faller inom området

för lagrådels granskning. Förslagen är emeUertid av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande enligt min mening skulle sakna betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen dels att

1, anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd
ringar,

dels att anta inom jordbruksdepartementet upprättade förslag till

2, lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,

3, lag om ändring i lagen (1985: 342) om kontroll av husdjur m, m.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del

av vad jag har anfört om organisationen av den etiska prövningen av djurförsök och om prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning vid slakt.

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89

I prop. 1987/88:100 (bil, 11 s. 68) har regeringen under anslagsmbriken Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder föreslagit att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1988/89 beräknar ett reservaUonsanslag av 2 736 000 kr. Jag anhåller att nu få anmäla denna fråga.

NIONDE HUVUDTITELN Prop- 1987/88:93

F. LIVSMEDELSKONTROLL M. M.

F 15. Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder

Reservation 1871102

1986/87 Utgift	2115 389
1987/88 Anslag	2736000
1988/89 Förslag	3 673000

Under anslaget anvisas medel för att bestrida kostnaderna för prövning från djurskyddssynpunkl av nya djurhållningsmetoder, inredningsdetaljer m. m, i stallar och kostnader för arvode till ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna samt för viss verksamhet på försöksdjursområdel.

Lantbruksstyrelsen

Med reservation för de förändringar som kan följa av de utredningsförslag som har lämnats föreslår styrelsen en oförändrad anslagstilldelning.

Centrala försöksdjursnämnden

1. Pris- och löneomräkning 180000 kr.

2. Nämnden föreslår en ökning av medelsanvisningen med 1090000 kr. varav 300000 kr. avser ökade insatser inom området alternaUva och kompletterande metoder till djurförsök och 340 000 kr. avser ökade medel för atl förfina, reducera och effektivisera försöksdjursanvändningen saml 450000 kr. avser ökade medel för ulbUdning och information för vidareutveckling av hälsoinvenleringar och förstärkning av nämndens kansliresurser.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående föreslagit bl. a. en förstärkning av centrala försöksdjursnämndens kansli. De medel som anvisats till lanlbmksstyrelsen för finansiering av det för de regionala djurförsökseliska nämnderna gemensamma sekretariatet bör anvisas till centrala försöksdjursnämnden. Medlen bör via centrala försöksdjursnämnden utbetalas till de djurförsöksetiska nämnderna. Jag föreslår en ökning av anslaget till de djurförsöksetiska nämndernas och centrala försöksdjursnämndens verksamhet med sammantaget 931 000 kr, tUl 2951 000 kr. Jag har därvid beräknat 200000 kr, för utbildning och kursverksamhet för ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna. Vidare behövs för djurskyddsfrämjande åtgärder 122000 kr.

I beslut den 2juni 1984 (prop. 1983/84:107 bU.6, JoU 30, rskr. 406)
bemyndigade riksdagen regeringen alt ikläda sig de förbindelser som följde
av ett avtal meUan staten och Läkemedelsindustriföreningen om samarbe
te för att stödja viss forskning för att främja utvecklingen av altemativa
och kompletterande metoder till djurförsök. Avtalet gällde för tiden den 91

Ijuli 1984-den 30juni 1987. I prop. 1986/87:146 (s. 36) aviserade jag en Prop. 1987/88:93 föriängning av avtalet för innevarande budgetår. Riksdagen lämnade regeringen bemyndigande atl göra detta (JoU 1986/87:26, rskr. 346). För ändamålet bidrar staten och Läkemedelsindustriföreningen med 600000 kr. vardera.

Centrala försöksdjursnämnden redovisade i maj 1987 en utvärdering av den i avtalet avsedda forskningen. Läkemedelsindustriföreningen har därefter anmält alt den är beredd att förlänga avtalet med ytterligare två budgetår till den 30juni 1990. Avsikten är alt parterna skall Ullskjuta vardera 600000 kr. årligen. Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande atl ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följer av en sådan föriängning.

Jag beräknar således anslaget för nästa budgetår till sammanlagt 3 673000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen all ikläda staten de ekonomiska förpliktelser som följer av en förlängning av avtalet angående stöd till forskning rörande alternativa metoder till djurförsök i enlighet med vad jag har förordat i del föregående, ,

2. till Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 3 673 000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som han har hemställt om.

Bilagal Prop. 1987/88:93 Bilaga 1

Lantbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i denna lag avser följande slag av djur som hålls i
fångenskap, nämligen däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvarie
fiskar. ,

Om jakt finns särskilda bestämmelser.

Allmänna bestämmelser

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot smärta, ångest och annat
lidande.

I 3-13 §§ ges närmare bestämmelser om djurs vård och behandling i vissa fall.

3 § Stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall ge tillräckligt utrymme och skydd. Regeringen får meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet och andra från djurskyddssynpunkl påkallade föreskrifter om sådana förvaringsrum.

4 § En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får hållas i fångenskap endast i djurparker eller liknande anläggningar.

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket,

5 § Sjuka eller skadade djur skall las om hand för nödvändig vård så snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att de bör avlivas omedelbart.

6 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart, får en veterinär eller polisman och i trängande fall varje person genast avliva djuret.

När djuret är avlivat skall ägaren eller innehavaren eller, om delta inle är möjligt, polismyndigheten underrättas av den som avlivat djuret. ,

7 § Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte
atl bota sjuka eller skadade djur skall ulföras av veterinär, om behandling
en orsakar lidande som inte är obetydligt.

Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för kupering eller annan stympning av djur.

8 § Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtappas.
Fjäderfä och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning genom

att huvudet hastigt skiljs från kroppen. 93

9 § Regeringen bemyndigas atl meddela bestämmelser om offenUig fö- Prop. 1987/88:93
revisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller Bilaga 1
lelevisionsinspelning, om den finner sådana föreskrifter påkaUade från
djurskyddssynpunkl.

10 § Djur som skall delta i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuren under tävlingen.

11 § Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som anordnar offentlig förevisning av djur eller tävling med djur att anlita veterinär för Ullsyn över förevisningen eller tävlingen och atl utge ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

12 § Djur får inte användas för vetenskaplig forskning, undervisning, sjukdomsdiagnoslik eller framställning av läkemedel, om inte den planerade användningen av djuren prövats från eUsk synpunkt.

Vid sådan verksamhet som avses i första stycket får endast användas djur, som har fötts upp för detta ändamål, Lanlbmksstyrelsen lämnar tillstånd till sådan uppfödning.

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket eller andra stycket första meningen saml bestämmelser i övrigt som är påkaUade från djurskyddssynpunkl.

13 § Regeringen får föreskriva all den som yrkesmässigt eller i störte
omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall
göra anmälan om verksamheten.

Regeringen får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i störte omfattning inle får uppfödas eller mottas för inackordering ulan tillstånd,

14 § Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet.
Regeringen får överlåta ål en förvaltningsmyndighet att meddela sådana

bestämmelser som avses i första stycket saml 3, 4 och 7—13 §§.

TUlsyn

15 § Lantbruksstyrelsen utövar den centrala Ullsynen över efterlevnaden
av denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.
Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden utövar den
omedelbara tillsynen inom kommunen.

Hälsovårdsnämnden skall ensam eller gemensamt med hälsovårdsnämnden i en angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd.

Vid tillsynen medverkar även distrikts- och besiktningsveterinärer enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

16 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde
till byggnader, lokaler, anläggningar och områden där djur hålls och får där

göra undersökningar och ta prover. 94

Tillsynsmyndigheten har också rätt att på begäran få de upplysningar Prop. 1987/88:93
och handlingar som behövs för tillsynen. Bilaga 1

Föreläggande och förbud

17 § Hälsovårdsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som
behövs för att denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd
av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud får nämn
den sätta ut vite. Frågan om utdömande av vite prövas av allmän domstol.
Vitet får ej förvandlas.

Underlåter någon att vidta en åtgärd som åligger honom enligt denna lag eller enligt en bestämmelse som har meddelats med stöd av lagen och efterkommer han inte hälsovårdsnämndens föreläggande om rättelse, får nämnden förordna om rättelse på hans bekostnad. Är fara i dröjsmål, får sådant förordnande också meddelas utan föregående föreläggande.

18 § Länsstyrelsen har samma befogenheter som enligt 17 § UUkommer hälsovårdsnämnden.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela bestämmelser om undantag från lagens Ullämpning på försvarsmakten.

20 § Underlåter någon att följa ett beslut som en Ullsynsmyndighet har meddelat enligt 17 § och som är av väsenUig betydelse från djurskyddssynpunkt eller har någon allvarligt försummat Ullsynen och vården av djur eller har någon misshandlat djur, får länsstyrelsen meddela honom förbud att handha djur eUer visst slag av djur. Är han ägare av djuret eller djuren får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig av med djuret eller djuren och förbjuda honom att anskaffa djur eller visst slag av djur. Förbud enligt denna paragraf skall avse viss lid eller gälla Ulls vidare.

Omhändertagande av djur

21 § Utsätts ett djur otillbörligt för smärta, ångest eUer annat lidande och
sker inle rättelse efter Ullsägelse av hälsovårdsnämnden eUer länsstyrel
sen, får länsstyrelsen förordna all djuret skall omhändertas genom polis
myndighetens försorg.

Om ägaren till djuret inte kan anträffas eller om det bedöms utsiktslöst att nå rättelse eller om det i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkl, får länsstyrelsen eller polismyndigheten förordna att ett djur, utan hinder av vad i första stycket sagts om rättelse efter tillsägelse, omedelbart skall omhändertas. Meddelar polismyndigheten ett sådant beslul skall det underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om beslutet skall bestå eller inte.

Länsstyrelsen får även förordna att ett djur skall omhändertas genom polismyndighetens försorg, om djurägaren underlåter att följa beslut som meddelats enligt 17 eller 20 §.

22 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skaU i
beslutet fastställas om djuret eller djuren skall säljas, omhändertas tUls

vidare eller avlivas. 95

Ansvar m.m. , Prop. 1987/88:93

23 § Till böter döms den som uppsåUigen eller av oaktsamhet bryter Bilaga 1

1. mot 2§ första stycket, 3-5 §§, 6§ andrastycket, 7§, 8 och 10 §§ samt 12 § första och andra styckena,

2. en bestämmelse som har meddelats med stöd av denna lag,

3. sådant föreläggande eUer förbud som avses i 20 §. '
Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan

ådömas enligt brottsbalken.

24 § Hälsovårdsnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos länssty
relsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut,överklagas hos kammartätten genom besvär.
Lantbmksstyrelsens beslut överklagas hos regeringen. , ■ .

25 § Beslut som avses i 20 och 21 §§ gäller med omedelbar verkan, om
inte annat förordnas.

Tillsynsmyndigheten får i övrigt bestämma att dess beslut skall gäUa även om det överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1983 då lagen (1944:219) om djurskydd saml lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra att gälla.

2. I fråga om föreläggande, förbud eller tillstånd som har meddelats för ikraftträdandet skaU anses som om beslutet har meddelats med stöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen:

3. Förekommer i lag eUer annan författning hänvisning till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:93 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny djurskyddslagstiftning

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverkel, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammartätten i Sundsvall, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), centrala försöksdjursnämnden, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbollens län saml statens kullurtåd, Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet. Svenska kommunförbundet. Svenska djurskyddsföreningen, Lantbmkamas riksförbund (LRF), Cirkusakademien, Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Läkemedelsindustriföreningen, Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Aktiebolaget Trav och Galopp, Ridfrämjandet, Svenska galoppsportens centralförbund. Svenska kennelklubben (SKK), Svenska travsportens centralförbund (STC), Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Sveriges velerinärförbund.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden från universite-, len i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt Karolinska institutet. Länsstyrelsen i Östergötlands län har bifogat yttranden från hälsovårdsnämnderna i Linköpings och Norrköpings kommuner saml från polismyndigheten i Linköping. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från lantbruksnämnden i Kalmar län och hälsovårdsnämnderna i Oskarshamns och Västerviks kommuner samt skrivelse från Lantbrukarnas länsförbund i norta och södra Kalmar län. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från Helsingborgs och Sjöbo kommuner. Svenska kennelklubben har bifogat yttranden från Svenska taxklubben och Svenska grylhundsklubben.

Dessutom har yttranden inkommit från Biologsamfundet, Sveriges Her-petologiska riksförening. Karlshamnskretsen av Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Sveriges akvarieföreningars riksförbund. Naturhistoriska riksmuseet. Svenska lealerförbundel samt enskilda personer.

1 Inledning

I följande sammanställning återges de refererade yttrandena i regel i oavkortat skick. För överskådlighetens skull redovisas allmänna och sammanfallande synpunkler i ett inledande avsnitt. Sammanställningen omfattar inte yttrandena över förslaget till djurskyddsförordning.

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte något att erinra mot
huvudpunkterna i lantbmksstyrelsens förslag tiU ny djurskyddslagstifl- 97

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

ning. Denna ståndpunkt inläs av rikspolisstyrelsen, försvarets sjukvårds- Prop. 1987/88:93 styrelse, socialstyrelsen, statskontoret, universitets- och högskoleämbe- Bilaga 2 tet, statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, centrala försöksdjursnämnden, länsstyrelserna i ÖstergöUands, Malmöhus, Kopparbergs och Västerbottens län. Djurens vänner. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, Svenska kennelklubben, Svenska iravsportens centralförbund, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Läkemedelsinduslriföreningen.

Naturligtvis innehåller dessa remissyttranden synpunkler och erinringar beträffande enskildheter i förslaget.

Hovrätten över Skåne och Blekinge, Medicinska forskningsrådet. Naturvetenskapliga forskningsrådet, Svenska kommunförbundet och Sveriges veterinärförbund tillstyrker under fömtsättning atl förslaget omarbetas i väsentliga delar. .

Kammartätten i Sundsvall och länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker förslaget.

2 Allmänna och sammanfattande synpunkter

2.1 Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen är i huvudsak positiv till författ
ningsförslagen. En värdefull systematisering har skett av ett eljest svår
överskådligt område, I det följande framförs framförallt synpunkter på
poUsens befattning med djurskyddsärenden.

Enligt förfallningsförslagen åläggs polisen även fortsättningsvis åtskiUi-ga administrativa uppgifter i ärenden rörande djurskydd. Enligt 2 § poUs-instruktionen (1972:511) är polisens huvuduppgift att upprätthålla ordning och säkerhet men polisen skall även fullgöra den verksamhet som ankom-. mer på polisen enligt särskilda bestämmelser. I propositionen 1980/81:13 Polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. s. 40 anförde chefen för justitiedepartementet bl. a.: "Angeläget är emellertid att man vid lagstiftning och i samband med annat författningsarbete uppmärksammar vikten av atl inte slentrianmässigt lägga på polisen uppgifter, exempelvis genom atl ålägga polisen att för andra myndigheters räkning utföra uppgifter som skulle ha kunnat utan olägenhet fullgöras genom den berörda myndighetens egen personal. I samband med översyn och utredningar som berör de rättsområden där polisen i dag har uppgifter bör också regelmässigt polisens medverkan diskuteras och frågan ställas i vad mån de aktuella ärendena kan handläggas på annat sätt." Vidare anförde departementschefen i detta sammanhang beträffande handräckningsuppgifter all polishjälp borde få begäras endast när uppgiften inte kunde lösas på annat sätt.

2.2 Försvarets sjukvårdsstyrelse har ingen erinran mot lantbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag och djurskyddsförordning.

2.3 Socialstyrelsen: Styrelsen Ullstyrker förslaget i stort men vUl lämna

vissa synpunkter beträffande lagens omfattning och avsnittet om tiUsyn. 98

2.4 Statskontoret: Statskontoret tillstyrker den samordning av olika lagar Pröp. 1987/88:93
och förordningar som förslaget innebär. Bilaga 2

Djurskyddsfrågor faller utanför statskontorets kompetensområde. Kontoret hälsar emellertid med Ullfredsställelse all "djurplågeribegreppel" nu preciseras på sådant sätt alt medborgarna lättare kan förslå innebörden av detta.

Enligt statskontorets uppfattning är dock de specialmotiveringar som presenterats för de föreslagna författningsändringarna i flera fall så kortfat-lade att man enbart med utgångspunkt i dessa moUveringar kan ifrågasätta vissa av lagförslagen.

Enligt statskontorets mening bör i djurskyddsarbetet liksom i allt övrigt skyddsarbete, t. ex. på trafiksäkerhetens och arbetarskyddets områden, rimliga avvägningar göras med hänsyn till praktiska och ekonomiska omsländigheler. Innan slutlig ställning tas till de framlagda förslagen bör dessa kompletteras med en redovisning av främst de ekonomiska konsekvenser som förslagen för med sig.

2.5 Riksrevisionsverket: Lantbruksstyrelsens förslag föranleder inget yttrande utifrån de synpunkter riksrevisionsverket har att företräda.

2.6 Universitets- och högskoleämbetet: UHÄ finner lanlbruksstyrelsens strävan alt förenkla och förenhelliga djurskyddslagsUflningen lovvärd. På ett antal punkter är emellertid förslaget otillfredsställande från de synpunkter UHÄ har atl företräda som central myndighel för de högskoleenheter, som svarar för huvuddelen av den statliga försöksdjursanvändningen.

Allmänt vill UHÄ framhålla all den slutliga text som framläggs i avsedd proposition - där så är möjligt - bör la hänsyn till det förslag tUl konven-Uonstext rörande djurskyddsaspekter på försöksdjursanvändning, som utarbetats av en expertgrupp inom Europarådet. Expertgruppen beräknar avlämna sitt slutliga förslag hösten 1982.

UHÄ anser det vidare naturligt all i delta sammanhang ta upp frågan om de djurförsöksetiska nämndernas administrativa anknytning. Dessa nämnder sorterar för närvarande under lanlbruksstyrelsen med hänsyri till denna myndighets ansvar för djurskyddsfrågorna. Självklart måste lanlbmksstyrelsen ha ett inflytande i de eliska frågorna också i framliden. Centrala försöksdjursnämnden (CFN) har emellertid genom ändringar i nämndens instmkUon och sammansättning den Ijuli 1982 fått en förstärkt stäUning . som central och samordnande instans på försöksdjursområdet. CFN har fattat principbeslut om att inrätta bl. a. ett permanent arbetsutskott för eliska frågor under ordförandeskap av den ledamot i nämnden som representerar lantbruksstyrelsen. UHÄ anser för sin del i detta läge alt övervägande skäl talar för atl CFN blir central myndighet för de försöksdjursetiska nämnderna. På så sätt garanteras enligt UHÄ:s mening den bästa kopplingen Ull både försöksdjursnyttjarna - forskarna inom högskolan -och tillsynsmyndigheten för djurskyddsfrågor - lanlbmksstyrelsen.

2.7 Statens livsmedelsverk: De förslag som berör livsmedelsverkels och Prop. 1987/88:93
besiktningsvelerinärernas ansvarsområde synes vara väl motiverade och Bilaga 2

kan tillstyrkas.

2.8 Fiskeristyrelsen: Sammanfattningsvis anför fiskeristyrelsen.
Begreppet akvariefisk är en olämplig avgränsning inom djurgruppen

fiske och kan därför inle användas i lagtext.

Fisk bör däremot omfattas av djurskyddslagen, men endast inom vissa avsnitt nämligen:

slakt av husdjur

djur för vetenskapligt ändamål i försök med operativa ingrepp.

2.9 Statens naturvårdsverk: Lanlbruksstyrelsen har förklarat att en total
översyn av djurskyddslagstiftningen bör ske. Samtidigt säger styrelsen
dock att det föreliggande förslaget i stort är en redaktionell och teknisk
översyn av djurskyddslagen och regeringens förordningar och kungörel
ser. Även om verket begränsar sitt yttrande till att i huvudsak avse det som
gäller verkels ansvarsområde - i förevarande sammanhang faunavård och
jakt - saknar verket i olika avseenden en närmare analys av de motiv som
bör ligga till grund för en ny djurskyddslagstiftning. Sådana motiv redovi
sades visserligen vid tillkomsten av den nuvarande djurskyddslagen, men
utvecklingen - manifesterad i bl. a. lanlbruksstyrelsens olika tillämpnings
föreskrifter m. m. - har onekligen inneburit alt djurskyddsintressel under
senare år fått en starkare ställning. Vilken principiell effekt detta intresse
bör få för en ny djurskyddslag, därom sägs inle någol i förarbetena till
lagförslaget.

2.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Förslaget innebär att de grundläg
gande bestämmelserna om djurskyddet samlas i två författningar och där
igenom blir mer lättillgängliga och överskådliga. Hovrätten har ingen erin
ran mol förslagets allmänna utformning.

Det sakliga innehållet i förslaget är i åtskilliga avseenden påfallande
knapphändigt motiverat.

Hovrätten tillstyrker förslaget med de reservationer som anförs i det följande (se nedan 3.10-24.10).

2.11 Kammarrätten i Sundsvall: Lanlbmksstyrelsen föreslår atl djur
skyddslagen utformas som en ramlag med så få detaljbeslämmelser som
möjligt. Enligt lagförslaget bemyndigas regeringen eller den myndighel
som regeringen bestämmer atl utfärda närmare föreskrifter i olika avseen
den.

Den föreslagna lagstiftningstekniken gör bestämmelserna svåröverskåd
liga men har den fördelen att delaljbestämmelserna jämförelsevis snabbt
och enkelt kan ändras och anpassas till de förändringar och behov som
med tiden kan tänkas uppstå inom det aktuella området. Mot bakgrund av
atl den nu gällande lagen ändrats och kompletterats vid upprepade tillfällen
och alt en mångfald av förordningar och föreskrifter ansetts nödvändiga 100

som komplement till lagen framstår den föreslagna konstruktionen som ändamålsenlig.

Lanlbruksstyrelsen anför i framställningen att del föreliggande förslaget Prop. 1987/88:93 i stort är en redaktionell och teknisk översyn av gällande bestämmelser Bilaga 2 saml alt det därutöver innehåller flera nyheter och ändringar. Den nya konstruktionen medför självfallet att vissa omdisponeringar och ändringar måste vidtas. När det gäller frågan om vilka sakliga ändringar som förslaget innehåller har kammarrätten — såsom närmare framgår av den detaljgranskning som redovisas i det följande - i några fall funnit del svårt all avgöra om en viss ändring av bestämmelserna varit avsedd eller om författningstexten endast fått en mindre lyckad utformning och därigenom föranlett tveksamhet om innebörden. Någon ledning har inte kunnat hämtas ur de allmänt sett kortfattade motiven. Vidare innehåller förslaget sådant som uppenbarligen är avsett att vara en lagändring utan att det på någol sätt kommenterats i motiven. Kammarrätten har i dessa fall inle funnit del möjligt atl la ställning till behovet av den föreslagna ändringen. Redan de nu nämnda förhållandena utgör sådana brister som enligt kammartällens mening måste medföra en grundlig genomarbetning av förslaget innan det kan bli föremål för lagstiftning.

Kammartälten vill sammanfattningsvis under hänvisning Ull den kritik som kammartätten riktal mol förslaget i olika avseenden (se även 3.11-24.1) avstyrka att del i nuvarande skick läggs till gmnd för ny djurskydds-lagstiftning.

2.12 Sveriges lantbruksuniversitet: Den nuvarande lagstiftningen på djur-
skyddsområdet är svåröverskådlig. SLU anser del därför värdefullt att
bestämmelserna samlas i en lag och en förordning. Lagen har fått karaktär
av en ramlag. Delaljföreskrifler kommer bland annat att införas i lant
bmksstyrelsens kungörelser. Delta innebär att lanlbruksstyrelsen kan
komma atl utsättas för påtryckningar från olika intressegrupper. Från
denna synpunkt är givetvis en mera detaljerad lagulformning som klart
anger intentionerna i olika riksdagsbeslut att föredraga. SLU delar dock i
allt väsenUigt det föreliggande förslaget men anser att en del ändringar bör
göras vilka framförs nedan (se 3,12-6,12),

2.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: SVA vill inledningsvis framhålla
att förslaget är ambitiöst och all anstalten i huvudsak Ullstyrker sakinne
hållet i det framlagda förslaget, SVA vill dock framföra flera detaljsyn
punkter (se nedan 4,13-24,13),

Lanlbruksstyrelsen har uttalat ambitionen all ur lagen utrensa ett antal
nu gällande detaljföreskrifler som i stället föreslås bli hänförda antingen till
regeringens förordning eller till styrelsens egna anvisningar. Syftet har
därvid varit atl skapa en ramlag och atl hänföra de mera detaljerade
anvisningarna till de två senare förfallningsslagen och på det viset onödig-
göra de ändringar och tillägg till lag och förordning som tillkommit sedan
nu gällande djurskyddslag trädde i kraft. Detta förfaringssätt understryker
emellertid viklen av att detaljföreskriflerna nu görs så fullständiga att
redan gällande föreskrifter medtages och icke senare behöver tilläggas i
form av nya ändringar och Ullägg. Så synes icke alltid ha skett. 101

2.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Djurskyddsfrågor är mycket omdisku- Prop. 1987/88:93
terade inom de flesta grupper i samhället och åsikterna om regler och Bilaga 2
åtgärder är mycket skiftande. Bedömningar är ofta subjektiva och känslo
mässiga med utgångspunkt från mänskliga värderingar även avseende djur-
typer, som till sitt levnadssätt och uppträdande långt avviker från mänskli
ga beteenden. Tradition spelar också stor roll. Det är därför angeläget all

såväl lagstiftning och följdbestämmelser som åtgärder i form av tillsyn och ingripanden är förankrade med oväld i breda politiska organ och myndigheter med övergripande funktioner tillräckligt fria från ensidiga intresseinriktningar. Lokala variationer och värderingar i sakprövningar måste undvikas.

Del kan mot den bakgmnden ifrågasättas dels om inte en bredare sammansatt utredningsgmpp borde ha gjort översynen av djurskyddslagstiftningen, dels om de föreslagna omfattande bemyndigandena för lantbruksstyrelsen är rätt avvägda. Dessutom ifrågasätteränsstyrelsen starkt förslaget att lantbmksnåmnden, som är ett seklorsorgan med huvudsakligen jordbmksekonomisk inriktning, skall ges djurskyddsmyndighels ställning med föregripande godkännande funktioner. Länsstyrelsen återkommer lUI delta längre fram i sin redogörelse vid granskningen av detaljerna i förslagen (se nedan 3.15-17.15).

Det synes vara en fördel med en ramlagstiftning med följdbestämmelser under förutsättning att lämpliga avvägningar görs från början så att de praktiska konsekvenserna av bemyndiganden inle snedinriktar lagstiftningens huvudsyften. I lagen bör därför - efter inledande bestämmelser med definitioner — införas ett kapitel med grundläggande bestämmelser som är klara och fasta. Detta kapitel kan innehålla en del av det som nu återfinns under Allmänna bestämmelser och under fömtsättning alt ramarna för bemyndiganden all göra avvikelser för detta kapitel hålls begränsade. Likaså bör en del av nu gällande bestämmelser av gmndläggande typ om djur i arbete, fängsling.samt vissa preciseringar av åtgärder bibehållas.

2.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Lantbmksstyrelsens initiativ lUl en
omredigering och översyn av ifrågavarande lagstiftning är lovvärt. Försla
get innebär en enhetligare och därmed mera överskådlig och lättfattlig
utformning av föreskrifterna. Del ger samUdigt möjligheter att anpassa
lagstiftningen till nyare förhållanden och att rätta till bestämmelser som i
nuvarande lagstiftning är mindre lämpligt utformade. Länsstyrelsen ställer
sig därför myckel positiv till en modernisering av lagstiftningen och anser
alt den föreslagna redaktionella utformningen är bra.

I fråga om detaljer i den föreslagna utformningen förekommer vissa oklarheter. Kompletteringar i några avsnitt är önskvärda för all kongruens med nuvarande lagstiftning skaU uppnås och framtida misstolkningar undvikas. Länsstyrelsen vUl även föreslå en skärpning av lagen i något fall.

2.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen hemställer atl lantbmks
styrelsens förslag tUl ny djurskyddslagsUflning avvisas med undantag av

förslaget till ändring av 17 § i nu gällande lag. DjurskyddslagsUflningen bör 102

bli föremål för en fömtsällningslös allsidig översyn i form av en pariamen- Prop. 1987/88:93
lariskt tillsatt offentlig utredning. Bilaga 2

Därest länsstyrelsens krav på en särskild utredning inte vinner gehör vill länsstyrelsen anföra följande beträffande förslagen till djurskyddslag och djurskyddsförordning (se nedan 3.17-24,17),

2.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: — -— Länsstyrelsen är myckel positiv
till del framlagda förslaget och finner del angeläget all genomföra. Den nu
befinUiga rika floran av författningsbestämmelser rörande hållande och
hantering av djur är enligt länsstyrelsens uppfattning i hög grad svåröver
skådlig. Förslagets uppläggning - all samla alla övergripande bestämmel
ser i en ramlag och detaljföreskriflerna i en förordning samt i eventuella
ytterligare bestämmelser, utfärdade av lantbruksstyrelsen - bör kunna
bidra till att skapa större klarhet. Alltför många centrala bestämmelser har
dessutom visat sig svåra alt tolka. Detta har medfört alt berörda myndighe
ter ofta känner stor tveksamhet rörande möjligheterna atl vidta mera
kännbara ingripanden. Förhoppningsvis råder del nu framlagda förslaget
bot på detta. TiUsynsmyndigheternas befogenheter föreslås vidgade i en
del vikUga hänseenden, vUket länsstyrelsen givetvis hälsar med tillfreds
ställelse.

I djurskyddslagen återfinns för närvarande sådana gmndläggande bestämmelser som de om foder och vatten till djuren, förbud all anstränga och straffa djur, bindning och fängsling av djur etc. I det nu framlagda förslaget ingår dessa bestämmelser varken i djurskyddslagen eller djurskyddsförordningen. Enligt länsstyrelsens mening är angivna regler av sådan central betydelse — om de än kan synas tämligen självklara - alt de bör placeras i vart faU i förslaget till djurskyddsförordning. Om bestämmelserna tas in i en författning av lägre dignitet är risken stor all aUmänhelen tolkar ändringen så att man inte längre ser lika allvarligt på just dessa frågor.

I det följande kommenterar länsstyrelsen vissa detaljer i förslaget (se nedan 4,18-24.18).

2.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den förändring i förenklande syfte av gällande djurskyddslagstiflning som föreslås anser länsstyrelsen behövlig. Lagen och den till denna knutna förordningen blir betydligt lättare att hantera än de bestämmelser som nu finnes. Länsstyrelsen tiUstyrker förslaget i dess helhet. 1

2.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Den reservationen får göras all del nu inle är möjligt att definiUvl uttala sig om hur föreslagna bestämmelser kommer alt fungera. Detaljföreskrifler saknas i viss utsträckning och kommer enligt framställningen att införas i lantbmksstyrelsens kungörelser i anslutning till djurskyddslagen; Vad de kommer att innehålla är självfallet av stor betydelse för den praktiska tillämpningen. Del är ju också en konsekvens av alt använda tekniken med en "ramlag".

Det kan också ifrågasättas om inte en bredare förankring i den allmänna - 103

opinionen borde sökas för utformning av kungörelserna än vad som nu Prop. 1987/88:93
synes bli fallet. Bilaga 2

2.21------------------------------------------------ Statens kulturråd: Kulturrådet kan konstatera, att lantbmksstyrel
sens framställning inte innehåller några reella ändringar av de nuvarande
bestämmelserna om offentlig djurförevisning i djurparker och liknande
anläggningar. Inle heller kulturtådet har någol önskemål om sådana änd
ringar och instämmer Ull följd därav i denna del av lanlbruksstyrelsens
förslag. Rådet kommer med anledning därav alt i det följande uteslutande
uppehålla sig vid de föreslagna ändringarna med avseende på djurförevis
ning i cirkusar, varieléer och liknande förelag. Dessa ändringar innehåller
betydande skärpningar i förhållande till gällande bestämmelser.

Lanlbmksstyrelsen synes i sina nu framlagda förslag i myckel ringa grad
- om ens alls - ha beaktat cirkusarnas problem och det därmed förenade
hotel mol en hel konstart.

2.22 Medicinska forskningsrådet: MFR finner det befogat med en översyn
av djurskyddslagen och välkomnar sammanfattningen av nu gällande, över
många författningar spridda, bestämmelser.

Sammanfattningsvis finner MFR alt framställningen har stora förtjänster men bör bli föremål för överarbelning inom de påtalade paragraferna innan den läggs till grund för regeringens beslul.

2.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsrådet finner del myc
kel tillfredsställande att den för närvarande i många skilda författningar
spridda regleringen av djurskyddsfrågor nu överses och samlas. Förslaget
att kräva särskild utbildning för den som skall syssla med djurförsök är
mycket välmotiverat. En sådan utbildning kommer emellertid all kräva
rätt stora insatser i form av organiserad undervisning på skilda orter.

Rådet finner det väl moUverat alt de lokala myndigheterna föreslås få störte möjligheter att ingripa när del gäUer bestämmelsernas efterlevnad. Del finns därför all anledning tiUstyrka förslaget om inrättande av djurskyddsinspektörstjänster.

Förslaget präglas liksom tidigare författningar rörande djurskyddsfrågor
av en mycket mer liberal inställning till djurhållningen inom animaliepro- ;
duklionen än Ull hanteringen av sådana djur som används för forsknings-
och undervisningsändamål, trots all försöksdjuren såväl ekonomiskt som
anlalsmässigt endast utgör en mindre del av den totala djurhåUningen i
landet. Även djurhållningen inom cirkusar och liknande verksamheter är
föremål för en liknande detaljreglering. Skillnaderna kan belysas med
följande exempel. Fisk för konsumtion inom livsmedelshanteringen kan
fullt legalt fångas under stort motstånd av djuren, som eventuellt också
suttit fångna i redskapen i Ummar, och därefter lämnas att självdö i farkos
ten. Om fisken i stället fångas, snabbt avlivas och konserveras i formalin
för atl användas för undervisningsändamål krävs eUsk prövning. Detta ger
lagen en något absurd prägel och kan omöjligen stå i samklang med 104

lagstiftarnas avsikt. Enligt rådels mening finns det anledning att i största Prop. 1987/88:93 möjliga utsträckning ha gemensamma eller åtminstone likartade bestäm- Bilaga 2 melser för alla former av djurhållning.

Rådet kommer i fortsättningen (se nedan 3.23-14,23) atl begränsa sig till sådana frågor som ligger inom dess kompetensområde, dvs. försöksdjursfrågor saml sådana frågor som rör den vetenskapliga synen på djurskyddslagens innehåll.

2.24 Svenska kommunförbundet: Nuvarande djurskyddslag avser vård och
behandling av husdjur och av andra djur som hålls i fångenskap medan
förslaget har begränsats till följande slag av djur som hålls i fångenskap:
däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvariefiskar.

Inom storskalig animalieproduktion och industrifiske, vid jakt och skadedjursbekämpning, i slorskogsbruk, inom djursport och vid djurförsök förekommer det alt djur usätls för lidande eller oaktsam behandling som ej synes rimma med det allmänna synsätt, de önskemål och riktlinjer som formar eller återspeglas i skolans läroplaner och olika insatser för skyddet av djur och natur. Den svåra frågan hur man bör behandla och nyttja vilda och "lama" djur måste alllid hållas aktuell. Den bör därför reflekteras i djurskyddslagens allmänna syfte och omfattning, t. ex. genom att lagen inleds med en portalparagraf som anger att skyddet av djuren (vilda och tama) är en uppgift för alla och alt del krävs av envar all behandla djuren med hänsyn och varsamhet.

Cirka 1/4-del av textmassan i lagförslaget talar om regeringens befogenheter.

Enligt styrelsen bör denna typ av ramlagstiftning kunna förenklas ytterligare, t. ex. genom alt regeringens befogenheter komprimeras till ett frislående avsnitt.

Med utgångspunkt i de regler och den praxis som nu gäller vid behandling av djur inom storskalig animaHeprodukUon och djursporl ifrågasätter styrelsen rimligheten i de krav och restriktioner som föreslås gälla vid offentlig förevisning av djur på cirkus.

Enligt styrelsen behöver förslaget överarbetas i väsentliga delar. Med hänvisning Ull den kritik som ofta riktas mot djurskyddstillsynens bristande resurser anser styrelsen atl frågan om tillsynsverksamhetens mål, organisaUon, omfattning, resurser och resultat bör belysas. Erfarenheter från distrikts- och besiktningsvelerinärernas medverkan i tiUsynsarbelel bör utvärderas. Vidare bör prövas om nuvarande ulbildningsvägar och informationsinsatser behöver kompletteras.

Styrelsen vill föreslå atl den kommunala sektorn ges Ullfälle alt medverka i en sådan utredning.

2.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen har
med Ullfredsställelse noterat det omfattande arbete, som lagts ned inom
lanlbmksstyrelsen under senare år vad avser lagstiftning och följdförfatt- 105

ningar inom djurskyddets område. Föreningen anser, att den huvudsakli- Prop. 1987/88:93 gen redaktionella och tekniska översyn av djurskyddslagstiftningen, som Bilaga 2 föreliggande framställning innebär, är väl motiverad. Föreningen tillstyrker i princip förslaget, men vill göra följande påpekanden (se nedan 3.25— 22.25).

2.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF ser med tillfredsställelse alt djur-skyddsbestämmelserna aktualiseras och förenklas. Del är samtidigt positivt all den nya djurskyddslagen är tänkl som en ramlag vilken bara ska innehålla övergripande bestämmelser, tillsynsmyndigheternas befogenheter saml straffbestämmelser. LRF anser det önskvärt att denna förenkling bibehålls även i kommande följdförfattningar och att man här liksom på . andra håll strävar efter en målmedveten minskning.av allt detaljreglerande.

Tyvärr har de goda intentionerna inte helt följts i den nya djurskyddslagen. Den innehåller detaljbeslämmelser samtidigt som lanlbruksstyrelsen får ökade möjligheter atl utfärda detaljföreskrifter.

LRF kan förstå att vissa saker kan behöva regleras i detalj men vänder sig ändå med skärpa mol det alltmer tilltagande detaljreglerandel som berör animalieproduktionen.

De allra flesta av landels animalieproducenter sköter sina djur på ett helt tillfredsställande sätt och helt enligt djurskyddslagens bestämmelser. De är helt på det klara med betydelsen av en riklig och djurskyddsmässig hantering av djuren. Detta är för övrigt en fömtsättning för alt få ekonomi i produktionen.

LRF vill på intet sätt försvara dem som höggradigt vanvårdar djur eller skadar dem genom misshandel m. m. Likaså kan det förekomma all ägarens ålder, sjukdom, narkomani eller alkoholism gör honom olämplig att ha hand om djur. Del är då nödvändigt att myndigheterna snabbt kan ingripa för att bespara djuren onödigt lidande. Men den oklara formuleringen som förekommer i vissa paragrafer kan i ogynnsamma fall innebära en icke obetydlig risk för godtycke vid handläggning av vissa ärenden. En störte stringens i formuleringarna skulle undvika tolkningsproblem och godtycke vid tillämpningen.

Hälsovårdsnämnderna har tillsynen över en rad för lantbmket vikliga frågor. Förutom miljöskydds- och djurskyddslagstiftningarna ska de besiktiga av lantbruksnämnderna förprövade djurstallar samt se tiU att gäUande bestämmelser angående arbetarskyddet följs.

I förslagen Ull djurskyddslag och djurskyddsförordning får tillsynsmyndigheterna störte befogenheter än tidigare. Härigenom ställs allt störte krav på dem att ha tillräcklig utbildning i och kunskap om såväl djurens beleende som animalieproduklionens ekonomiska villkor. LRF vill i detta sammanhang hänvisa till den skrivelse daterad den 23 april 1982 UU statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet angående utbildning av hälsovårdsinspektörer. LRF framför där att jordbmksdepartementel vidtar erforderliga åtgärder för att snarast möjliggöra en vidareutbildning av yrkesverksamma hälsovårdsinspektörer på lanlbmksomrädet.

Lantbmksnämnderna har en omfattande kompetens inom lantbmksom- 106

rådet. De lämnar råd och anvisningar Ull lantbrukarna om produktionstek- Prop. 1987/88:93 niska frågor saml utformning av byggnader m.m. LRF anser alt lanlbmks- Bilaga 2 nämndernas kompetens när det gäller djurskyddsfrågor borde utnyttjas bättre än vad som sker i dag. Ett samråd mellan lantbruksnämnderna och resp. hälsovårdsnämnd inom länet skulle även ge en enhetligare tillämpning av djurskyddsreglerna. Neddragning av de statliga anslagen till lanl-bruksverket får inle omöjliggöra alt lantbruksnämnderna fortsättningsvis kan ha ansvaret för dessa vikUga samordningsuppgifter.

2.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Del har tacksamt no
terats all lanlbruksstyrelsens förslag till ny djurskyddslag och djurskydds
förordning innehåller nyheter, ändringar, och i, vissa fall skärpningar av
tidigare bestämmelser. Så t. ex. får det ses som synnerligen betydelsefullt
all begreppet "så vitt möjligt" föreslås utgå ur 2§ djurskyddslagen, då
dessa ord helt sätter meningens övriga fordran "att djur skall skyddas mot
lidande" ur spel. Vidare är det för djurskyddsorganisationerna en glädjan
de nyhet att man äntligen erkänner, alt djur inte endast förmår känna
kroppslig smärta, ulan även ångest och annat lidande. Under vår mångåri
ga verksamhet inom djurskydd har vi gång efter annan med förundran fått
konstatera hur oändligt litet kunskaper om djur forskarna besitter, trots alt
de bedriver djurexperimenten forskning. Därför är lantbmksstyrelsens
förslag om obligatorisk utbildning för alla som sysslar med försöksdjurs
hantering verkligen väl befogat.

Det är även viktigt all bestämmelserna om bedövning av slaktdjur in
rangeras i djurskyddslagen, då det till Sverige inflyttar allt fler och fler
människor frän sådana länder där humanitet mot djur är fullständigt okän
da begrepp. Slutligen stöder vi lanlbruksstyrelsen helt och fullt i förslaget
all elefanter och sjölejon bör förbjudas medfölja ambulerande cirkusar.
Om man bortser från det djurplågeri som sker vid dressyren innan djuren
förmatts utföra de "konster" som är helt onormala för arterna, så får
cirkusdjuren aldrig tillfälle till någon motion i ordets verkliga betydelse.
Vidare finns det inga skäl för att denna medeltida "nöjesform" skall få
fortsätta då del finns fina naturfilmer att tillgå, där djuren kan beskådas i . ,

sin rätta miljö.

2.29 Läkemedelsindustriföreningen: Läkemedelsindustriföreningen tillstyrker del av lantbruksstyrelsen framlagda förslaget om ny djurskyddslag och djurskyddsförordning. (se även 14.29).

2.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi anser atl alla djur har ett egenvärde. Del innebär all varje enskilt djur skall ha rätt atl leva sill liv under betingelser som i så stor utsträckning som möjligt tillfredsställer dess fysiska och beteendemässiga behov. I dag exploateras alla djurarter av människan. Graden av exploatering är avhängig av den nytta djuren anses ha för människan.

Djur skall inle hållas i fångenskap utom i undantagsfall. I sådana fall
måste del ske under former som utgår från djurens behov. De skall heller
inle dödas utom i undanlagsfall. Avlivning måste ske med minsta möjliga 107

obehag för djuren.

Beträffande husdjursuppfödningen innebär det alt den industriella stor- Prop. 1987/88:93 driflsuppfödningen av djur och den nuvarande organisationen av slakterier Bilaga 2 inte bör få förekomma.

Beträffande djurförsök menar vi att alla plågsamma djurförsök är oacceptabla. De enda djurförsök vi finner acceptabla är sådana där djuren efter ingreppet kan återgå till ett normalt liv i sin gamla miljö.

Beträffande djurparker anser vi atl endast sådana, där djuren får röra sig fritt över mycket stora områden, bör få förekomma. Endast djur som naturligt finns i den svenska faunan bör få vistas i djurparker.

Beträffande cirkus anser vi att djur över huvud taget inte hör hemma där, liksom ej heller på scen vid teaterföreställningar, i TV-studior etc.

Beträffande pälsdjursuppfödning anser vi att den bör förbjudas helt, då den utöver lidande för djuren innebär proteinslöseri och bara leder Ull produktion av lyxvaror.

Beträffande hållande av sällskapsdjur, där missförhållanden ofta är svårare all upptäcka än inom institutionaliserad djurhållning, anser vi alt stor restriktivitet bör råda avseende Ullgängligheten av sällskapsdjur. T, ex, bör djur, som inte hör hemma i den svenska faunan, inte få införas i Sverige, och försäljning av djur i zoologiska affärer bör förbjudas.

Del är i sammanhanget viktigt atl påpeka, att import av produkter (kött, skinn, kemikalier m. m,), som tillkommit genom en behandling av djur som inte är tillåten i Sverige, bör förbjudas och ersättas med inhemska produkter.

Djurskyddslagen skall ha som utgångspunkt all skydda djuren mot övergrepp från människan. Föreliggande förslag till ny djurskyddslag och ny djurskyddsförordning har i högre grad än gällande lag utgått från djurens behov. Dock anser vi del vara en stor brist, alt förbud mot burhönshållning och pälsdjursuppfödning inte föreslagits.

Sammanfattningsvis anser vi att föreliggande förslag till ny djurskyddslag och djurskyddsförordning innehåller många förbättringar jämfört med nu gällande lag, men all det är långt kvar Ull del idealtillstånd, där djurens rättigheter är Ullfredsställande tillgodosedda. I dagens läge yrkar vi

- att lagen och förordningen ägnar mer uppmärksamhet ål problemen i samband med djurfabriker,

- att burhönshållning förbjuds och ersätts med etologiskt riktig hönshållning,

- att djurförsök för framställning av lyxprodukter förbjuds,

- all alla djurförsök måste genomgå etisk förhandsprövning,

- atl lekmannainflylandet i de djurförsöksetiska nämnderna stärks, samt

- alt lantbmksstyrelsens förslag om förbud alt förevisa elefanter och sjölejon på cirkus på del allvarligaste beaktas.

2.31 Svenska kennelklubben: Svenska kennelklubben är av den uppfatt
ningen, all del är bra med uppdelning i ramlag och förordning som föreslås.
Med detta förslag har dock lanlbmksstyrelsen som tillsynsmyndighet fåll
mycket stor handlingsfrihet genom alt det är denna instans som skriver
tillämpningsbeslämmelserna. SKK hävdar bestämt, atl innan tillämpnings- 108

bestämmelserna vinner laga kraft, skall de remissbehandlas. De kan an- Prop. 1987/88:93 närs få viltgående konsekvenser för djurägarna utan atl dessa fått tillfälle Bilaga 2 alt yttra sig.

Av stor praktisk betydelse för SKK och djurägarna är t. ex. kap. 1, §4 i den föreslagna djurskyddsförordningen, i vilken stadgas att "kupering eller annan stympning av ett djur får inte förelagas annat än på grund av medicinska skäl om inte lanlbruksstyrelsen medger annat". Med nuvarande skrivning har lanlbmksstyrelsen att med sina tillämpningsföreskrifter bestämma, vilka djur som får kastreras, kuperas samt på vilka djur sportar får borttagas osv. Av den anledningen kan SKK ej godkänna skrivningen av § 4 i kap. I djurskyddsförordningen ulan all först få ett klarläggande från lanlbmksstyrelsen avseende de undantag styrelsen har tänkt föreslå.

SKK hälsar med tillfredsställelse förslaget om de skärpningar och ökade befogenheter, som ges tillsynsmyndigheter att delegera snabba ingripanden vid missförhållanden till myndigheter på olika nivåer utan långa utredningar dessförinnan.

SKK vill även speciellt stödja förslaget om förbud mot doping och inrättandet av en speciell djurskyddsinspektör med den utbildning som föreslås. Denna inspektör kan med fördel samarbeta med SKK: s kehnel-konsulenter vad gäller hundhållning.

Vad gäller §6 djurskyddslagen bör om varje person medges rätt att avliva även andras djur utförliga anvisningar utfärdas till allmänheten.

SKK kan inte förstå den skillnad som lanlbruksstyrelsen gjort på häst och hund i § 13 djurskyddslagen men ställer sig positiv Ull tillståndstvång.

Slutligen vill SKK göra jordbruksdepartementet uppmärksam på alt lagen ej torde kunna träda i kraft förtän tillämpningsföreskrifter finnes färdiga och godkända och enligt SKK:s mening remissbehandlade. Ulan tillämpningsföreskrifter är 1. ex. kastrering av kalt, häst och svin förbjuden den dag lagen träder i kraft.

2.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Det ambiUösa arbete
som under senare tid pågått och pågår inom lanlbmksstyrelsen att revidera
och modernisera inom djurskyddets område gällande lagstiftning med åt
följande kungörelser och förordningar har med största intresse emottagils
av riksförbundet. Under en period av år har olika framställningar gjorts till
regeringen och till lantbruksstyrelsen med förslag till ändringar resp. kom
plettering av gällande författningsbestämmelser där dessa enligt riksför
bundets uppfattning varit ofullständiga, eller ej följt med samhällets för
ändringar, resp. skapat problem vid den praktiska tillämpningen. Med
tillfredsställelse konstateras all nu flertalel av dessa framslällningar och
påpekanden - som givetvis ej endast kommit från riksförbundets sida —
tagits under övervägande och föranlett förslag till ändringar i förfatlnings
komplexet kring djurskyddet. Utgående från den grundsyn som lanlbruks
styrelsen redovisar i motiveringen till sitt nu avgivna förslag till ny djur
skyddslag och djurskyddsförordning ställer sig riksförbundet positivt till
det avgivna förslaget och de 10 huvudpunkter som redovisas i förslaget. 1
några fall kommer emellertid vissa erinringar, kompletteringar och änd
ringsförslag att framföras (se nedan 3.33-24.33). 109

---- --------------------------------------------------- Prop. 1987/88:93

2.34 Sveriges veterinärförbund: I lantbmksstyrelsens allmänna motive- Bilaga 2 ringar till förslaget framhålls att dén nuvarande lagen är svåröverskådlig genom att den ändrats ett flertal gånger. Veterinärförbundet delar denna • uppfattning och välkomnar därför en översyn. Ett mera direkt och klarare språk är önskvärt för atl underlätta den nuvarande lagens tolkning. Sammanförandel av olika lagar och kungörelser till en lag med tillhörande förordning bidrar också till att denna målsättning nås. Förbundet vill framhålla all redan en redaktionell ändring kräver stor omsorg för att inte något av lagens innehåll skall gå förlorat eller ändras utan atl detta var ■ avsikten.

Förslaget innehåller vidare som det sägs i kommentaren "flera nyheter, ändringar och vissa skärpningar av tidigare bestämmelser". Förbundet delar lanlbruksstyrelsens uppfattning att en del av gällande bestämmelser inte är anpassade Ull dagens situaUon och att därför en total översyn av djurskyddslagstiftningen är nödvändig. Förbundet efterlyser även i förslaget synpunkler på den vikliga eliska frågan om sambandet människa-djur. Vilket ansvar har vi som ulnylljare av djuren gentemot det enskilda djuret? Synpunkter på inriktning och mål i denna centrala fråga saknas helt.

En omfattande bearbetning av djurskyddslagsliftningen sker för närvarande på intemalionellt plan. Del är viktigt all vår egen lagstiftning ankny-tes till detta arbete. En nordisk samordning av djurskyddslagsliftningen bör därför snarast påbörjas om resultat skall kunna uppnås inom rimlig Ud. Det är förbundets uppfattning att djurskyddslagstiflningens krav i intet fall får undersliga vad som föreskrives i internationella konventioner. Snarare bör Sverige inta en ledande ställning på del här området. Erfarenheter har emellertid visat all del-finns avsevärda skillnader i uppfattning mellan företrädare för olika typer av djurhållning och företrädare för rena djurskyddsinlressen i vårt samhälle.

Med hänsyn till omfattningen av detta lagberedningsarbete kan det antas
kräva ganska lång tid. En statlig utredning bör därför snarast tUlsättas av
regeringen och få i uppdrag att inkomma med förslag. Därvid bör det
material som tagils fram av lantbruksstyrelsen utgöra en bra utgångspunkt
för utredningsarbetet. Del är nämligen väsentligt att en så genomgripande
ändring som nu föreslås redan på utredningsstadiet förankras så brett som
möjligt. Djurskyddslagsliftningen berör i stort sett alla människor. En
mängd olika myndigheter och enskilda personer skall tillämpa djurskydds
lagsUflningen i det praktiska livet. Del är därför-synnerligen angelägel att
denna lagstiftning är så klar och entydig som möjligt. När inte själva
lagstiftningen kan ge ett detaljerat svar, bör förarbetena vara så utförliga
och genomarbetade att dessa kan ge vägledning. Veterinärförbundel anser
inle att det föreliggande förslaget Ull ny djurskyddslag och djurskyddsför
ordning uppfyller de nämnda kraven. Sveriges velerinärförbund ifrågasät
ter således starkt om lantbruksstyrelsens förslag till ändringar i djur
skyddslagstiftningen för närvarande bör genomföras. Bristerna i den nuva
rande lagstiftningen är inte störte än atl den kan fortsätta att gälla ytterliga
re några år under den Ud som behövs för nämnda utredningsarbete. I det
fall veterinärförbundets önskemål om en särskild utredning inte vinner 110

gehör, vill förbundet anföra följande beträffande förslagen till djurskydds- Prop. 1987/88:93
lag och djurskyddsförordning. Bilaga 2

Den kanske största förändringen i förslaget är atl lanlbmksstyrelsen ges ökade befogenheter att utfärda detaljföreskrifter. Sådana föreligger ännu inte. Då åtskilliga delaljföreskrifler brutits ut ur den nuvarande lagen, avses dessa ingå i lantbmksstyrelsens kommande kungörelser Ullsammans med de nya föreskrifter, som lanlbmksstyrelsen kan komma att utfärda. Lagens innehåll kommer i hög grad all bestämmas av dessa föreskrifter. Det är synnerligen svårt ätt ta ställning Ull lanlbruksstyrelsens framställning innan samtliga Ullämpningskungörelser åtminstone i sina huvuddrag föreligger.

I den mån delegation meddelas lanlbmksstyrelsen är det vikUgt att inte partsintressen får för stor genomslagskrafl. Det ligger i sakens natur all jordbmksnäringens intressen är starkt företrädda inom lanlbmksverkel. Villkoren för vår animalieprodukUon påverkas starkt av rent ekonomiska faktorer. De krav som bör ställas på animalieproduktionen ur djurskyddssynpunkt hänger däremot starkt samman med samhällsintressen, ambitionsnivå och etiska värderingar. Besluten bör därför flyttas upp till regeringsnivå för alt få en riklig avvägning.

Vad beträffar sällskapsdjur, sportdjur och vill gäller till en del samma bedömning som ovan. Partsinflytandel är dock mindre påtagligt. Delegation bör därför kunna ske i störte utsträckning, givelvis fömtsatt atl berörda organisationer får tillfälle till yttrande över kommande föreskrifters innehåll.

3 Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i denna lag avser följande slag av djur som hålls i fångenskap, nämligen däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och akvariefiskar.

Om jakt finns särskilda bestämmelser.

3.6 Universitets- och högskoleämbetet: Det föreliggande förslaget är inle anpassat till gängse zoologisk systematik.

UHÄ föreslår alt första stycket får följande lydelse: "Bestämmelserna i denna lag avser samtliga slag av ryggradsdjur som hålls i fångenskap".

3.8 Fiskeristyrelsen: Lagförslaget omfattar ett antal biologiskt väl definie
rade djurgmpper samt begreppet akvariefisk. Det framgår inte vad som
avses med sistnämnda gruppen. Begreppet "Akvariefisk" kan ha betydel
sen exotiska fiskar som hålls i fångenskap, men kan också avse all fisk som
hålls i ett akvarium. Del är inte heller klart hur termen "akvarie" skall
definieras. Med akvarium kan menas en behåUare med vatten där fisk
förvaras. I en fiskodling hålls fisken i tråg (behållare) av t. ex. plast eller
betong, men enligt gängse språkbmk kallas inte dessa behållare för akvari
er. Styrelsen delar uppfattningen att djur skaU behandlas väl och skyddas . 111

mot lidande, men finner alt termen akvariefisk inte är definierad och därför Prop. 1987/88:93
inte heller lämplig i en djurskyddslag. Bilaga 2

Om djurgmppen fisk skall innefattas i lagen och eventuellt endast under vissa betingelser bör hänsyn lagas till hur fångsten av fisk med olika redskap går Ull.

Styrelsen anser alt nuvarande fångslmeloder i huvudsak måste accepteras, varför fisk som djurgmpp knappast kan innefattas i förslaget. Det är inte heller troligt att man får en allmän förståelse för lagstiftningen, om den Ullämpas generellt först när fisken hamnar i fångenskap.

Del bör även påpekas alt laxfisk ofta används som bioteslorganism i många kontrollsystem för t. ex. avloppsvallen.

3.9 Statens naturvårdsverk: Liksom hittills avses djurskyddslagen gälla
vilda djur som hålls i fångenskap; samtidigt erinras i 1 § lagförslaget om att
beträffande jakt finns särskilda bestämmelser. Även i jaktlagstiftningen
finns bestämmelser av djurskyddskaraktär, t. ex. i 3 § jaktstadgan där det
sägs alt jakt ej får bedrivas så all vUlebrådet onödigtvis Ullfogas lidande.
Verket saknar en närmare analys av vilka konsekvenser innehållet i djur
skyddslagen bör få för innehållet i annan lagstiftning, där också djur-
skyddsaspekter är aktuella.

3.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Utformningen av 1 § i den nuvarande djurskyddslagen har inte påståtts medföra några problem i den praktiska tillämpningen. Hovrätten ifrågasätter därför om det finns tillräcklig anledning att förtydliga bestämmelsen. Andra stycket i paragrafen synes inte fylla någon praktisk funkUon och bör utgå.

3.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 1 § i lagförslaget har lanlbruksstyrelsen försökt avgränsa lagens tillämpningsområde. I förslaget har inte redovisats i vad mån den nu gällande lydelsen av motsvarande lagrum medfört några olägenheter. Kammartätten har därför svårt att bedöma behovet av den föreslagna gränsdragningen. Den språkliga utformningen är dessutom mindre lyckad,

Kammartätten ställer sig vidare frågande inför hänvisningen i andra stycket till jaktlagen, vilken synes helt onödig och möjligen vilseledande,

3.12--------------------------- Sveriges lantbruksuniversitet: Innefattas fiskodlingar av be
greppet akvariefiskar? Då det föreligger viss risk för tolkningsproblem
anser SLU atl ett förtydligande bör ske,

3.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Uttrycket "hålls i fångenskap" är inte
lämpligt för vissa husdjur och är därför onödigt slötande. Skrivningen kan
rent av bli föremål för lolkningssvårigheter, lösdriftdjur anses knappast
som djur hållna i "fångenskap" ej heller.hundar som går lösa på ägarens
gård eller mark och som genom sin flockinstinkt tyr sig till ägaren och
området däromkring utan atl vara fängslade. Ren som vistas fritt men ändå
ägs och utnyttjas av enskilda samer skulle inte omfattas av lagen eftersom
de knappast kan anses hållas i fångenskap. Därför bör man i ett definitions- 112

förtydligande kunna ange att tamren år i detta sammanhang att beakta som . Prop. 1987/88:93 husdjur jämfört med vildren. Paragrafen bör omformuleras: "BestämmeU Bilaga 2 serna i denna lag avser husdjur och djur av följande slag som hålls i fångenskap.,."

3.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Lanlbmksstyrelsen anser att en .
nedre gräns i del zoologiska systemet måste sältas för lagens tillämpbar-
hel. Länsstyrelsen har inte erfarit att lagens nuvarande tiUämpningsområ-
de, dvs, för husdjur och andra djur som hålls i fångenskap, medfört
tillämpningssvårigheler och anser därför att nuvarande text i 1 § kan behål
las, öm en nedre gräns ändå kommer all sältas, kan ifrågasättas om endast
akvariefiskar skall omfattas av lagen och inte alla fiskar. Intensiv odling av
matfisk, användande av levande agn med flera fiskemeloder, kan motivera
all lagen omfattar alla slags fiskar.

Vid några tillfällen har en definition av begreppet fångenskap efterlysts. En sådan bör därför finnas, förslagsvis i det inledande kapiUet i djurskyddsförordningen. Enligt länsstyrelsens uppfattning är ett djur i fångenskap då det hålls instängt eller dess rörelsemöjligheter på annat sätt kontrolleras av människan.

3.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Lantbruksstyrelsens förslag till ändring
av denna paragraf innebär att husdjur hålls i fångenskap. Länsstyrelsens
bedömning är all det enligt gängse språkbmk kan ifrågasättas om husdjur i
allmänhet och sällskapsdjur i synnerhet hålls i fångenskap. HåUs t. ex. får
på alvarsbele på Öland eller familjehundar i fångenskap? Om så ej är fallet
kan lantbruksstyrelsens förslag innebära all stora grupper av husdjur inle
kommer att omfattas av djurskyddslagens bestämmelser. Lanlbruksstyrel
sen anger som skäl Ull ändringen av paragrafen att en gräns måste sättas i
det zoologiska systemet som anger vilka klasser/ordningar av djur som
omfattas av lagen. Man anser sålunda att rundmunnar och ryggradslösa
djur skall undantas.

Länsstyrelsen ansluter sig till de uttalanden som gjordes av departementschefen i samband med nuvarande lags tillkomst beträffande paragrafens utformning. Ordalydelsen i paragrafen har inte, såvitt länsstyrelsen vet, gett upphov till några tolknings- eUer tillämpningssvårigheter. Länt-, bruksstyrelsen har heller ej nämnt sådana i sin moUvering till förslaget. Skäl till ändring av paragrafen synes därför enligt länsstyrelsens mening inte föreligga.

3.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Tveksamhet kan kanske råda om vad som avses med fångenskap. Det borde därför övervägas att formulera bestämmelsen på ungefär följande sätt.

"Bestämmelserna i denna lag avser husdjur och andra däggdjur och
fåglar saml reptiler, groddjur och akvariefiskar som hålles i fångenskap".
Begreppet husdjur återkommer ju sedan i flera paragrafer och på sidan 4 i
framställningen har husdjuren räknats upp. Här saknas dock ren för vilken
djurart del också är angeläget atl djurskyddsbestämmelserna blir tillämpli
ga, ' 113

8 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

3.22 Medicinska forskningsrådet: Ordalydelsen beträffande lagens omfatt- Prop. 1987/88:93
ning bör överensstämma med den konvention som Europarådet just nu Bilaga 2

håller på alt utforma och där Sverige är med om besluten. Det bör således stå att lagen omfattar ryggradsdjur,

3.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Enligt förslaget skall lagen om-
falla däggdjur, fåglar, reptiler och groddjur samt akvariefiskar. Del förefal
ler som om inkluderandet av akvariefiskar med samtidigt uteslutande av
odlade fiskar i akvakultur saknar proporUon till de djurskyddsfrågor som
är aktuella inom resp. område. Akvariefiskar är snarast att betrakta som
"pel animals" och därmed ofta föremål för mycket god omvårdnad, me
dan de fiskar som hålls i odling i kassar, bassänger, burar etc. har en
myckel sämre situation. Frånsett svårigheterna alt definiera begreppet
akvariefiskar (är en villfångad fisk som hålls i akvarium en akvariefisk eller
inle?) finns del alltså även andra skäl atl ändra förslaget. För närvarande
behandlas i Europarådet ett förslag till gemensam europeisk konvention
inom djurskyddsområdet. Sverige deltar där i besluten och förväntas ratifi
cera konventionen "for the protection of vertebrate animals used for
experimental and other scienlific purpose". Detta förslag omfattar "any
live non-human vertebrate, including free-living larval and/or reproducing
larval forms, bul excluding other foetal or embryon forms". Det är önsk
värt alt den svenska lagen ges samma omfattning.

3.25 Svenska djurskyddsföreningen: Texten i 2 stycket bör kompletteras med "och fiske" och fårföljande lydelse: "Om jakt och fiske finns särskilda bestämmelser".

3.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF har ingenting att invända mot den avgränsning i det zoologiska systemet som förslaget innehåller, men anser att man går lite väl långt i regleringsnit när akvariefiskar måste nämnas speciellt.

3.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lantbmkssty
relsens förslag skall del i djurskyddslagens 1 § preciseras vilka djurslag
denna skall innefatta, men även att de uppräknade arterna skall förekom
ma i fångenskap för alt komma i åtnjutande av lagens skydd. Denna
bestämning av djuren gör, att en del mindre däggdjur och fågelarter, som
av människan närmast betecknas som skadedjur, blir ulan någol som helst
skydd i lagens mening. Måhända kan här invändas all djurplågeriparagra
fen i brottsbalken kan vinna tillämpning i förekommande fall, vilket djur
slag del än gäller. Detta kan verka tillfredsställande för dén oinvigde, men
kanske måste man ha praktiska erfarenheter i djurskyddsarbete för alt
veta, alt det svåraste som finns är att få ett djurplågerifall så långt som till
en domstols prövning. Först skall det penetreras mellan olika experter
huruvida del aktuella djuret led eller inle vid misshandeln eller dödandel,
och sedan om gärningsmannen förstod vad hans handling ledde Ull. Följan
de exempel ger belägg för påståendet:
En parkarbelare i Malmö grävde upp ett kaninhål där del fanns fem 114

stycken cirka 3 veckor gamla ungar. Dessa försökte komma upp ur hålet Prop. 1987/88:93 varvid tre av dem hackades ihjäl av mannen, medan två ungar lyckades Bilaga 2 undkomma. Händelsen observerades av två vittnen, som även såg när gärningsmannen skyfflade ner den blodiga massan i en medhavd spann. Föreningen djurens vänner i Malmö gjorde polisanmälan om del skedda, som rubricerades som djurplågeri. Efter cirka 1 år gavs besked från åklagarmyndigheten att fallet inte ledde till någon åtgärd då det inte kunde styrkas att kaninungarna led då de hackades ihjäl. Flera andra exempel skulle kunna relateras, där utgången blivit densamma.

Enligt vår åsikt skall en djurskyddslag innefatta alla djur, oavsett vilken status de än har ur människans synpunkt. Därför bör den föreslagna passusen i fångenskap utgå,

3.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Djurskyddslagen bör gälla alla djur. Varje djurslag måste skyddas mot smärta, ångest och annat lidande. (Vi noterar alt LSFS 1982:29 föreskriver atl även mndmunnar skall omfattas av etisk prövning av djurförsök.) Vi finner del särskilt anmärkningsvärt atl fiskar (utom akvariefiskar) inte omfattas av lagen. De fiskodlingar, som lyvärt förekommer allt mer, kan innebära problem ur djurskyddssynpunkt, såväl som ur miljösynpunkt. Vidare vet vi all gängse behandling av ål ofta innebär djurplågeri.

Fiske bör regleras i djurskyddslagen med hänsyn Ull det lidande fiskarna kan förmodas uppleva. Nöjesfiske bör omedelbart förbjudas.

Djur som utsätts för jakt bör skyddas av djurskyddslagen. T, ex. bör kattens fredlöshet enligt jaktstadgan upphävas. Jaktstadgan får inle strida mol vad som föreskrivs i 2§ djurskyddslagen (exempel är dispensen för rävsnara och ripsnara).

3.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Inorn fiskerinäringen har utvecklingen av fiskodlingsanläggningar under senare år blivit betydande och torde i framtiden dessa få en allt större betydelse. Ett flertal problem har konstaterats, problem som ej endast är av teknisk, ekonomisk natur utan även innefattar reella djurskyddsproblem. Detta gäller såväl vid uppfödning och hantering som vid transport av levande fisk. Enligt Riksförbundels mening finnes gmndad anledning all lika väl som problemen med akvariefisk innefattas i djurskyddslagen även medtaga fiskodlingsanläggningar. Fiskerinäringen i övrigt bör dock liksom jakt regleras i särskilda författningar.

För jakt finns en omfattande lagstiftning där även djurskyddsaspekter har beaktats. Utgående från alt så i ökad utsträckning kommer all ske vid kommande revideringar resp. kompletteringar av lagstiftningen kan Riksförbundet acceptera skrivningen i andra stycket av 1 §.

Det är emellertid för Riksförbundet svårt att acceptera inskränkningen av lagen till att endast omfatta "djur som hålls i fångenskap". I likhet med vad gäller i ett antal andra länder bör de gmndläggande principerna i djurskyddslagen vara generella för de slag av djur som angives 1 § första Stycket.

Utan att här närmare gå på den tekniska utformningen av hur sådan 115

vidgning av lagens gUlighel skall materialiseras framstår det klart att vad Prop. 1987/88:93 som under "Allmänna bestämmelser" står i 2 § första stycket, 4 §, 5 § och Bilaga 2 6§ helt invändningsfrill bör gälla alla de angivna djurslagen oavsett om de hålles i fångenskap eller ej. Riksförbundet vill starkt understryka önskvärdheten av sådan vidgning av lagen. Vid en sådan ändring bör av §4 och §6 även framgå atl del är tillåtet att rädda och vårda även sjuka eller skadade vilda djur.

3.34 Sveriges veterinärförbund: Det synes nödvändigt att precisera för vilka djurslag lagen äger tillämpning på det sätt som föreslås. Däremot är det inte nödvändigt atl ange att det gäller för djur i fångenskap. Tvärtom kan missförstånd uppstå, eftersom husdjur ibland hålles med visst mått av frihet. Det är å andra sidan en självklarhet att lagen inte kan tillämpas i fråga om fritt levande djur, när förhållandena ligger utanför mänskligt inflytande.

En utvidgning av lagens ornråde atl även omfatta vilt bör emellertid ingå som en viktig del i ett kommande utredningsuppdrag, eftersom det nu inte finns några övergripande skyddsbestämmelser för vilt. Föreskrifterna i djurskyddslagens 2 § kan anses gälla i lika hög grad för vUl som för djur i fångenskap. De bestämmelser som finns beträffande jakt kan också ses som ett komplement Ull djurskyddslagen.

4-16 Allmänna bestämmelser (2-14 §§)

2 § Djur skall behandlas väl och skyddas mot smärta, ångest och annat lidande.

4.3 Socialstyrelsen: I 2§ stadgas att "djur skall behandlas väl och

skyddas mot smärta, ångest och annat lidande". Denna formulering ger uttryck för den syn på behandlingen av djur som är aUmänt vedertagen i vårt samhälle. Socialstyrelsen anser dock atl lagen på ett tydligare sätt bör betona skyddet av animalieprodukUonens djur. I "djurfabrikerna" accepteras i dag förhållanden som förorsakar djuren lidande, som inle tillåts när det gäller våra husdjur/sällskapsdjur. Del kan synas som om lagen värnar mera om de djur, vars livsbetingelser vi alla lätt kan iaktta, än om djuren i "fabrikerna".

4.6 Universitets- och högskoleämbetet: I flera remissyttranden Ull UHÄ påpekas all ordet "ångest" bör undvikas i lagtexten.

UHÄ föreslår all lydelsen av paragrafens första stycke ändras till: "Djur skall behandlas väl och skyddas mot fysisk och psykisk smärta".

4.9 Statens naturvårdsverk: I motiven till 2§ sägs alt orden "såvitt möj
ligt" inle är nödvändiga. Det kan dock ifrågasättas om del mol bakgrund
av möjligheten att ulföra djurförsök är lämpligt att ta bort dessa ord.

4.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten anser att andra stycket

i paragrafen är överflödigt och bör utgå.. 116

4.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 2§ i förslaget ges de gmndläggande Prop. 1987/88:93
bestämmelserna för hur djur skall behandlas. Lanlbmksstyrelsen föreslår Bilaga 2

därvid atl begreppet "lidande" i 2§ i gällande lag skall ersättas med "smärta, ångest och annat lidande". Enligt kammartällens mening innefattar begreppet "lidande" såväl smärta som ångest. Logiken i den före-. slagna ändringen ifrågasattes därför. Kammartätten menar också all loku-tionen "såvitt möjligt" bör kvarstå, framför allt beroende på att den föreslagna lagstiftningen i visst avseende förutsätter ätt djur utsätts för Hdande (jmf t.ex. 12 § i lagförslaget och 3 kap. 7§ i den föreslagna djurskyddsförordningen).

4.12 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU anser del värdefullt all uttrycket "såvitt möjligt" las bort. När det gäller behandling av sjuka djur är del emellertid inle alllid möjligt att skydda djuren mot smärta, ångest och annat lidande. Del bästa exemplet torde vara fängslingsålgärder, som framkallar ångest hos många djur, men utan vilka diagriosUk och terapi många gånger är svår eller omöjlig all genomföra. Sådana undantagsfall bör enligt SLU:s uppfattning med fördel kunna regleras i specialbesläm-melserna,

4.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Lanlbruksstyrelsen anser alt den gällande lagens §2 är oUllbörligt liberal då den stadgar alt djur såvitt möjligt skall skyddas och föreslår atl den här understrukna begränsningen skall utgå såsom onödig. Icke desto mindre framgår av förslaget till djurskyddsförordning, §§6 öch 7, alt styrelsen är medveten om att lidande stundom inte kan undvikas, varmed motstridighel mellan lag och förordning synes åstadkommas, I delta sammanhang föreslås också införande vid sidan av begreppet lidande även av "smärta" och "ångest" och anförs som skäl härför exempelvis all "ångesten i vissa siluaUoner kan dominera". Enligt SVA synes dock "lidande" vara tUlräckligt heltäckande för atl också innefatta smärta och ångest.

4.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Nuvarande 2§ har delats upp i två paragrafer i föreslagen lagtext, samtidigt som begreppet lidande förtydligats. Sista stycket i nuvarande 2§, som säger att djur skall förses med erforderligt foder och vatten, har emellertid utelämnats. Det har vid några tillfällen ifrågasatts om avsaknad av foder medför allvarligt lidande. Länsstyrelsen anser del därför nödvändigt all detta uppenbarligen inte självklara behov finns fastslaget i lagtexten.

4.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Av paragrafen bör även framgå att särskilda bestämmelser gäller för användning av djur för vetenskapligt ändamål. Bestämmelserna i förordningens 3 kap. 7-8 §§ torde inte vara förenliga med lydelsen av lagförslagels 2 §.

4.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Ändringen tillstyrkes. Del är länsstyrelsens erfarenhet att just det lidande som åsamkas djur genom ångest

och stress kan vara myckel allvarligt. Den tveksamhet som kan råda om 117

nuvarande bestämmelsens tillämpning i sådana fall har genom ändringen Prop..1987/88:93 försvunnit. Även ändringen i andra stycket genom alt orden "såvitt möj- Bilaga 2 ligt" tas bort hälsas med tillfredsställelse.

4.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: I § 2 djurskyddslagen talas om atl djuren skall skyddas mot ångest. Begreppet ångest är förknippat med en subjektiv upplevelse. Det är därför utomordentligt svårt all definiera och identifiera ångest hos djur. Ordet används inte heller i naturvetenskaplig beleendeforskning. Däremot kan man genom att studera djurs beteende konstalera psykiskt lidande hos djuren. Del synes därför vara en vinst ur objekUviletssynpunkl om ångest kan bytas ut mot psykiskt lidande.

4.27 Cirkusakademien: Cirkusakademien är inte övertygad om lämpligheten av den nyinförda delaljföreskriften i 2 § djurskyddslagen atl djur skall skyddas mot ångest. Akademien anser nämligen att termen "ångest" inte utgör en adekvat och ur vetenskaplig synpunkt anmärkningsfri beteckning för någon hos djur förekommande sinnesrörelse såsom skrämsel eller annat. Beteckningen leder bl. a. lätt till en oriktig uppfattning alt djur skulle lida på samma sätt som människor i fångenskap och t.ex. liksom dessa kunna nås av den genomtänkta fruktansvärda föreställningen atl "härifrån kommer jag aldrig". Särskilt besynnerlig ter sig termen "ångest" för övrigt när del i 1 § förslaget till djurskyddslag utsågs atl lagen avser bl. a. replUer, groddjur och akvariefiskar.

4.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Del är utmärkt all fler rekvisit har angetts, samt att det tänjbara begreppet "såvitt möjligt" tagils bort.

3 § Stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall ge tillräckligt utrymme och skydd. Regeringen får meddela bestämmelser om förprövningsskyldighet och andra från djurskyddssynpunkt påkallade föreskrifter om sådana förvaringsrum.

5.12 Sveriges lantbruksuniversitet: Den föreslagna lydelsen av §3 bör kompletteras med följande inledande mening:

3 § Djur skaU inhysas och skötas så alt varje djurarts specifika fysiologiska och beteendebehov tUlgodoses. "StaU eller... förvaringsmm."

Motivet för denna komplettering är dels att poängtera de övergripande principer som måste gälla i all husdjurshållning, dels att de nya bestämmelserna bör stå i överensstämmelse med den av Sverige ratificerade Europarådskonventionen om skydd för lantbmkets husdjur.

§3 sista meningen bör avslutas med följande tillägg: "förvaringsmm" liksom omprövning av nya djurhållningsmetoder som kan äventyra djurens välfärd.

Anledningen till all SLU viU ha delta tillägg är atl föreskriften beträffan
de prövning av nya metoder har faUit bort ur det förslag till råd och
anvisningar, (utfärdade av lanlbmksstyrelsen), som avses komma att träda
i kraft inom den närmaste Uden. Om denna bestämmelse helt bortfaller ur 118

djurskyddslagstiftningen skulle delta innebära en återgång till 1960-talets Prop. 1987/88:93
förhållanden, något som vore myckel olyckligt. Bilaga 2

Under 1960-lalet investerade djurägare ej sällan i ny teknik och nya metoder som var olämpliga ur djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Detta innebär ökad sjukdomsfrekvens, lidande för djuren och även förluster för djurägarna. Atl i efterhand genomföra ändringar av olämpligt utformade djurmiljöer visade sig av ekonomiska skäl svåra all genomföra. Konflikten meUan samhällets etiska intressen och dessa djurägare uppstod, ofta ulan djurägarnas förskyllan. Föreskriften om förprövning som kom 1973 har inneburit atl sådana konflikter till stor del undvikits. Den bör därför särskilt hänvisas till i lagen.

5.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Denna paragraf - eller särskilda nya paragrafer - bör innehålla grundläggande krav på hygien (renhållning), foder och vatten på samma sätt som nuvarande lagstiftning. Det är så fundamentala krav atl de bör ges hög dignitet genom all finnas införda som gmndläggande bestämmelser i djurskyddslagen. Ett nytt krav bör införas i lagen nämligen atl foder och vatten skall vara inle bara i tillräcklig mängd ulan även av "godtagbar kvalitet" i paritet med all utrymme och skydd skall vara Ullräckligt. Paragrafens medgivande för regeringen all meddela bestämmelser bör utformas så att det sker i begränsad omfattning och endast avser de myndigheter som har generell Ullsyn över djurskyddslagsUflningen.

5.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Lantbmksstyrelsens förslag innebär all nuvarande bestämmelser om all stall eller annat förvaringsrum för djur skall hållas tillfredsställande rent, utgår. Vidare har bestämmelsen om alt djur skall förses med erforderligt foder och vallen tagits bort. Orsaken Ull alt dessa bestämmelser föreslås utgå har ej motiverats. Lanlbmksstyrelsen antyder all de kommer alt införas i särskilda av lanlbmksstyrelsen utfärdade kungörelser. Enligt länsstyrelsens mening har dessa frågor en myckel stor betydelse vid handläggningen av djurskyddsärenden. De bör därför finnas kvar i ramlagen eller alternativt möjligen i den föreslagna djurskyddsförordningen.

5.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Denna paragraf är väsentligt nedkortad i förhällande Ull nu gällande och del kan ifrågasättas varför i lagen inte får stå om foder, vatten och renhållning. Detta är ju så gmndläggande och självklara krav för en rimlig djurhållning.

5.34 Sveriges veterinärförbund: Detaljföreskriftema i gällande lag (2-4 §§)
har fallit bort och återfinns varken i förslaget till lag eller förordning. Det
har från tillsynsmyndigheternas sida ofta påtalats ett behov av alt mera
detaljerade föreskrifter utfärdas för djurhållningen. Utförligare föreskrifter
i de nämnda avseendena bör på gmnd av sin dignitet tas in i djurskyddsför
ordningen för all tjäna som underlag för t. ex, hälsovårdsnämnds beslut om
föreläggande. Det är förbundels mening att lantbmksstyrelsens råd och
anvisningar på gmnd av sin rådgivande karaktär inte är lillfyllest, när det 119

gäller att åstadkomma rättelse av missförhållanden. Inom ramen för den Prop. 1987/88:93 redaktionella översyn som lanlbruksstyrelsen föreslår, bör föreskrifterna Bilaga 2 tas upp i 1 kap. De bör enligt förbundets mening samtidigt ges en modernare form.

För att en önskvärd grad av fullständighet skall uppnås, bör de kompletteras med ytterligare föreskrifter vad avser djurhållning. En konsekvent förteckning av föreskrifter bör således finnas i djurskyddsförordningen med avseende på skydd, byggnader med inredning, utrymme, renhållning, foder, vatten, ventilation, buUer, tillsyn och skötsel. I stort sett kan de av lantbmksstyrelsens råd och anvisningar som är gemensamma för olika djurslag tjäna som förebild och överföras till förordningen (LS 1974:30, avsnitt 2.1-2.141 urval).

Den föreslagna lydelsen av 3 § bör kompletteras med följande inledande mening: "Djur skall inhysas och skötas så alt varje djurarts specifika fysiologiska behov och beteendemönster tUlgodoses, Stall eller ,,. förvaringsrum".

Motivet för denna komplettering är dels att poängtera de övergripande principer som måste gälla i all husdjurshållning, dels att de nya bestämmelserna bör slå i överensstämmelse med den av Sverige ratificerade Europarådskonventionen om skydd för lantbmkets husdjur.

4 § En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får hållas i fångenskap endast i djurparker eller liknande anläggningar.

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket.

6.6 Universitets- och högskoleämbetet: Här diskuteras "djurparker och liknande anläggningar'', vilket kan missleda läsaren att tro att det endast är fråga om utomhusförvaring. Eftersom det också rör sig om inomhusförva-ring av vissa djurslag anser UHÄ att första stycket bör få följande lydelse: "En djurart som normall inte hålls som husdjur i riket får.hållas i fångenskap endast i djurparker, försöksdjurslokaler, tertarier och akvarier eUer liknande anläggningar."

6.8 Fiskeristyrelsen: Enligt 4 § i förslaget får en djurart som normalt inte hålls som husdjur, endast hållas i fångenskap i djurpark eller liknande anläggning. De svenska fiskodlingar som producerar fisk för utplanlering är beroende av vild fisk för sin romtäkt. Fisken fångas vid lektid och i regel förvaras den sedan på anläggningen fram tiU dess att romen kramas. Om . denna verksamhet förhindras kommer detta att medföra stora svårigheter för fiskevårdsarbetel i landet.

6.9 Statens naturvårdsverk: Med djurpark eller liknande anläggning bör enligt verkets mening jämställas vilthägn, anläggning för avel med utrotningshotade djur eller för tillfälligt tillvaratagande och vård av skadade djur saml anläggning för uppfödning eller övervintring av vilt. MunUigen har verket erfarit alt dylika anordningar förbigåtts av rent förbiseende.

120

6.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Stadgandet torde fömtsätta ett Prop. 1987/88:93
uttryckligt undantag för cirkusdjur i 4 kap. djurskyddsförordningen, vUket Bilaga 2
saknas i förslaget. Alternativt kan första stycket i paragrafen förses med

tillägget "samt vid cirkus", vilket har den fördelen ätt begränsningarna i möjligheterna att förevisa djur vid cirkus uttömmande kommer all framgå av 4 kap. 4 § djurskyddsförordningen.

6.11 Kammarrätten i Sundsvall: Såvitt gäller 4 § i lagförslaget viU kammar? rätlen peka på all man i motiven synes i huvudsak avse vUda djur medan lagtexten avser alla djur som normall inle hålls som husdjur i riket. Oklarhet föreligger således om stadgandets materiella innebörd. Ytterligare översyn av lagrummet är erforderlig,

6.12 Sveriges lantbruksuniversitet: SLU är tveksam till den föreslagna Qärde paragrafen av innebörd alt en privatperson inle skall kunna omhänderta moderlösa vilda djur. Detta är i dag inle alltför ovanligt och görs av humanitära skäl. Det vore olyckligt om en sådan åtgärd skulle komma att vara i strid med djurskyddslägen,

6.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Enligt §4 och styrelsens bedömning av vilka djurarter som normall håUs inom riket som husdjur kommer bl. a. reptiler i framtiden atl få hållas endast inom djurparker eller liknande anläggningar, dvs. i detta fall tertarier. På goda grunder anser sig styrelsen inte kunna föreslå ingripanden mol "dem som vid lagens ikraftträdande innehar reptiler", men föreslår att det framledes skall vara förbjudet all införskaffa och hålla sådana. Med hänsyn till atl del sålunda för en överskådlig framlid kommer att finnas reptiler - och reproducerbara sådana — i legitim ägo hos privatpersoner torde det föreslagna förbudet ej helt få önskad effekt.

6.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Hela paragrafens lämplighet och restriktivitet ifrågasattes. Vilda djur t. ex. övergivna hamngar, skadade fåglar etc. tas ofta om hand för vård, fasaner, som inte räknas som husdjur, föds upp för utsläppning etc. Det kan inte vara rimligt att regeringen skall behöva ge tillstånd till sådant.

Elefanter, kameler, lamadjur etc. är sedan många århundraden husdjur i andra länder. Problem i samband med transport och förvaring måste regleras på annat sätt. Den i Sverige accepterade djurhållningen beträffande bl. a. kor och tjurar med kedja om halsen i mörka ladugårdar och utan moUon under långa tider, höns i bur under hela sin livslid etc, skiljer sig inte principieUt från alt hålla en elefant med kedja om foten.

Om lanlbruksstyrelsen med en bestämmelse som innebär generellt för
bud i Sverige för vissa djur, trots att de i andra länder hålls som husdjur,
avser att påverka dessa länders opinion torde metoden med förbud vara
felaktig. Konkreta och sakligt moUverade regler för hur dessa djur skall
transporteras, förvaras och skötas torde vara mera vägledande i delta
sammanhang. Om sedan reglerna inle följs i Sverige kan ju resultatet bli
förbud i varje särskilt fall. Såvitt bekant har man på en del håll i utlandet 121

tagit del av och även försökt följa de svenska reglerna för djurparker. Det Prop. 1987/88:93 hade knappast blivit följden om Sverige valt förbudsvägen beträffande Bilaga 2 djurparksdjur.

Tidigare förslag till djurskyddslagstiflning eller ändringar därav har i regel föregåtts av ingående utredningar och överväganden. Så synes inte vara fallet denna gång. Ändock innehåller förslaget ganska påtagliga ändringar såsom i denna paragraf med nya direkta förbud mot användandet av vissa djurslag. Länsstyrelsen anser alt förbud av denna typ behöver vara väl underbyggda av sakskäl som bland annat värderar andra metoder atl undanröja de problem som åberopas. Dessutom borde intemationellt förekommande beteendeforskning avseende dessa djurslag redovisas.

6.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: En djurart som normalt inte hålls som husdjur i riket får enligt 4 § hållas i fångenskap endast i djurparker eller liknande anläggningar. I kommentarerna till lantbruksstyrelsens framställning uppräknas de djur som lantbruksstyrelsen anser skall räknas som husdjur. Det synes vara önskvärt atl det i följdförfattningarna anges vilka djur som skall räknas som husdjur. Enligt kommentarerna till lagförslaget anser lanlbmksstyrelsen all vissa uppräknade djurslag, dock ej fiskar är att anse som husdjur. Hållande av akvariefiskar skulle därmed inte vara tillåtet annat än i djurpark eller liknande anläggning!

6.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Tillkomsten av denna paragraf möjliggör ett förbud mot privatpersoners innehav av. t. ex. ormar och apor, vilka djur hittills orsakat mycken olägenhet för omgivningen och beträffande vilka hälsovårdslagstiftningen inle kunnat tillämpas. Det torde dock komma all uppslå en del bevisproblem vad gäller frågan om förvärvet skett före eller efter lagens ikraftträdande. Någon form av övergångsbestämmelser torde erfordras här.

Länsstyrelsen menar att de undantag, som lanlbruksstyrelsen enligt 1 kap. 5§ djurskyddsförordningen skall kunna medge, i stället bör kunna meddelas av länsstyrelsen, som har bättre möjligheter alt bedöma de lokala förhållandena.

6.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Bestämmelserna i denna para
graf kan medföra mycket stora svårigheter för biologisk, särskilt ekologisk
och jämförande fysiologisk forskning. Här stadgas att djur som normalt
inle hålls som husdjur får hållas i fångenskap endast i "djurparker och
liknande anläggningar". I kommentaren anges att med "liknande anlägg
ningar" främst avses terrarier. Det finns ur vetenskaplig synpunkt ofta
anledning all vid biologiska och medicinska institutioner i längre eller
kortare fångenskap hålla ett stort antal andra djurarter. .Grodor är exem
pelvis mycket vanliga som försöksdjur, och vaktel, lax och torsk tämligen
vanliga. Visserligen stadgas i paragrafens 2:a stycke att regeringen får
meddela belämmelser med undantag från denna begränsning. Det är dock
en onödig byråkralisering all för varje försöksdjur som fångas för en sådan
undersökning, begära regeringens tillstånd. Det bör påpekas alt kommen
taren UU denna paragraf är mildare än lagtexten. I kommentaren anges 122

nämligen att endast privatpersoner inle får hålla djur i fångenskap, medan Prop. 1987/88:93 lagtexten tycks inkludera förbud även för institutioner. Där bör därför stå. Bilaga 2 "liknande anläggningar (t. ex. för djurförsök)".

Även ur andra synpunkter är gränsdragningen mellan vilka djur som får hållas i fångenskap och inle någol godtycklig. Husdjur som tillhör vår svenska tradition inom området är sålunda tillåtna exempelvis på cirkus, men däremot inte sådana djur som hålles som husdjur i andra länder. Eventuellt lidande för djuren torde ju inte vara beroende av i vilket land de hålles som husdjur.

Kommentaren Ull §4 djurskyddslagen innehåller en uppräkning av djurarter som räknas som husdjur. Dels är listan ofullständig, dels är arterna inte klart definierade. Ur vetenskaplig synpunkt kan nämligen gäss och duva omfatta åtskilliga arter, likaså är det svårt att klart definiera vad som menas med burfåglar. Avses sådana fåglar som normalt bmkar hållas i bur eller vilt levande fåglar som av någon anledning sättes i bur? Beteckningen vita råttor bör ändras till enbart råttor, eftersom det gäller ett stort antal raser som inte alla är albinos. Vidare torde rödräv, som saknas i förteckningen, vara ungefär lika vanliga i rävfarmer som blå- och silvertäv, vilka nu finns nämnda i texten.

Del är tveksamt vad som menas med "i fångenskap". Avses även infångande av djur för märkning (ringmärkning, faslsällande av radiosändare etc), vilket kan inkludera bedövning och förvaring under några timmar eller någol dygn för efterkontroll?

6.25 Svenska djurskyddsföreningen: Förslaget synes innebära förbud mot all la hand om skadade vilda djur och fåglar. Eftersom del finns sammanslutningar, som har sådan verksamhet på sitt program och med framgång driver denna, bör av lagen framgå, all det är tillåtet att ta hand om skadade vilda djur och fåglar. Jämför även med vad som säges i § 5 om sjuka och skadade djur.

6.27 Cirkusakademien: Cirkusakademien har vidare stora betänkligheter mol den i 4§ förslaget tUl djurskyddslag intagna, bestämmelsen, som ger djurparker och liknande anläggningar (framför allt tertarier) ett förmodligen i hela världen unikt monopol atl hålla sig med djurarter som normalt. inte är husdjur i riket. Ett införande av denna bestämmelse skulle alltså få till följd att alla privatpersoner förbjuds att la sig an ett i naturen påträffat djur som blivit skadat eller atl införskaffa ett i andra länder än Sverige vanligt husdjur. Den omständigheten all lanlbruksstyrelsen beräknas få en befogenhet alt meddela undantag från den föreslagna förbudsbestämmelsen torde inle utgöra någon som helst garanti för att sådana undantag verkligen kommer att medges.

Rent skrämmande cynisk ter sig mot denna bakgrund lantbmksstyrelsens inställning alt - utan tvekan med hänsyn till kommersiella intressen — tillåta var och en i vårt land all hålla sig med sådana burdjur som "smågnagare (marsvin, hamster, vila råttor, möss, ökenråtlor), burfåglar samt blå- och silvertäv, mink och chinchilla".

Cirkusakademiens främsta anmärkning mol den föreslagna bestämmel- 123

sen i 4 § djurskyddslagen är emellertid att den hindrar alla cirkusar att utan Prop. 1987/88:93 lantbruksstyrelsens medgivande, som alltså aldrig är garanterat, hålla sig Bilaga 2 med ett stort antal djur som varken för närvarande eller enligt förslaget tUl en ny djurskyddsförordning (4 kap. 4§) är förbjudna att visas på cirkus. Denna olägenhet måste enligt akademiens uppfattning under alla förhållanden undanröjas genom alt cirkusarna i lagtexten uttryckligen likstäUs med djurparker eller liknande anläggningar.

6.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lantbmksstyrelsens bedömning skall de djurarter som normalt hålles inom riket som husdjur även inkludera blå- och silverräv, samt mink.

Del finns inga skäl, mer än möjligt ekonomiska, för att del skaU vara tillåtet att uppföda räv och mink i trånga burar — en djurhållning som helt avviker från del normala för arterna. Därför anser vi att detta skall förbjudas.

6.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det obestämda "liknande anläggningar" bör strykas. Tertarier och zooaffärer är oftast ingen god djurmiljö. Djurparker måste, för att över huvud taget accepteras, underkastas myckel strängare regler vad avser en etologiskt riktig miljö för djuren.

Rävar, minkar och chinchUlor bör inte få hållas i fångenskap, även om de "normalt" gör del. Det är inte acceptabelt atl inskränka djurens rörelsebehov bara för att producera lyxvaror. Ej heller bör exotiska sällskapsdjur, inkl. burfåglar, få hållas inom landet.

6.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Vad lanlbruksstyrelsen skriver i motiveringen Ull denna paragraf finner riksförbundet vara av utomordentlig betydelse och instämmer helt i vad där anföres.

6.34 Svenska veterinärförbundet: Paragrafen är så strikt formulerad att den måste ge upphov UU lolkningssvårigheter. Fasan räknas inte till husdjur men föds ju ofta upp för all släppas; oljeskadad fågel las in för att botas osv. Skall regeringen behöva ge tillstånd till detta? Elefanter, kameler, lamadjur etc. är ju sedan många århundraden husdjur i andra länder. Problem med transport etc. då del gäller dessa djur måste kunna regleras på annat sätt.

5 § Sjuka eller skadade djur skall tas om hand för nödvändig vård så snart det är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att de bör avlivas omedelbart.

7.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: För att undvika att bestämmelsen för tankarna liU sådant omhändertagande av djur som avses i 21 § bör uttrycket "tas om hand" bytas ut mot "beredas".

7.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 5§ i lagförslaget anges att sjuka eller

skadade djur skall tas om hand för erforderlig vård. Vem eller vUka denna 124

skyldighet åvilar framgår varken av den föreslagna bestämmelsen eller Prop. 1987/88:93

dess motsvarighet i nu gällande djurskyddslag. Någon ledning i motiven Bilaga 2

står inte heller att finna. Inte heller framgår vem som har kostnadsansvaret

för den erforderliga vården. Det bör här också framhållas att i 23§..i

förslaget föreslås, utan närmare motivering, atl den som uppsåUigen eUer

av oaktsamhet bryter mot bl. a. 5 § skall straffas med böter. Mol bakgmnd

av det anförda är stadgandets utformning oUllfredsställande och bör bli

föremål för ytterligare överväganden.

7.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: I §4 begränsas möjligheterna att hålla andra djur än sådana som normalt utgör husdjur i fångenskap annat än i djurparker eller liknande anläggningar. I sina specialmotiveringar till detta stadgande framhåller lanlbruksstyrelsen att vilt djur alltså icke får tas om hand av privatpersoner och hållas i fångenskap om inte lantbruksstyrelsen medger undanlag. Å andra sidan skall sjuka eller skadade djur enligt §5 tas om hand för nödvändig vård: så snart del är möjligt, om inte sjukdomen eller skadan är så svår all de bör avlivas omedelbart. Del är emellertid erfarenhetsmässigt mycket vanligt att privatpersoner omhändertar främst unga, skadade, individer av fåglar, harar, ekortar o.d. som påträffas i naturen, och vårdar dem i hemmet. Dessa djur förblir ofta tama och kvarstannar i många fall i den omhändertagande familjens bostadsmiljö. Här skapar med andra ord förslaget möjligheter till atl man genom åtlydande av §5 bryter mot den §4. Denna olägenhet kunde möjligen undanröjas genom atl man i § 1 inför en klar defmiUon av begreppet fångenskap.

7.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: I paragrafen finns en språkUg felsyftning. Sista raden bör för alt ej kunna missförstås lyda "så svår atl djuren bör avlivas omedelbart".

7.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser att paragraferna 5 och 6 är motsägelsefuUa och i vissa fall kan motverka varandra. Får man exempelvis ta hand om skadat vill och ge det vård hemma på gården eller måste djuret omedelbart fraktas till ett djursjukhus där del på gmnd av bristande resurser blir avlivat.

7.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Begreppet "så

snart som möjligt" är diffust och bör ersättas med orden "utan dröjsmål".

7.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: "Så snart del är möjligt" är vagare än "utan dröjsmål" (gällande lag). Det senare bör stå kvar.

6 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart, får en veterinär eller polisman och i trängande fall varje person genast avliva djuret.

När djuret är avlivat skall ägaren eller Innehavaren eller, om detta inte
är möjligt, polismyndigheten underrättas av den som avlivat djuret. ' 125

8.11 Kammarrätten i Sundsvall: Beträffande 6 § i förslaget anges i motiven Prop. 1987/88:93 all den motsvarar 20 § i gällande lag. Vid en jämförelse mellan lagförslaget Bilaga 2 och nu gällande lag finner man dock att två sakliga förändringar vidtagits. Dels har ordet "synnerligen" i lokuUon "synnerligen trängande" tagits bort och dels har i förslaget också uteslutits kravet på att ägarens eller innehavarens mening om möjligt skall inhämtas före del djuret dödas. Enligt motiven till motsvarande nu gällande bestämmelse betingades stadgandets utformning av en önskan alt så långt möjligt förhindra missbruk. Den nu föreslagna bestämmelsen utvidgar rätlen för envar att döda sjuka eller skadade djur ulan ägarens medgivande. Några skäl för denna förändring har inte angivils. Kammartätten finner det tveksamt om någon ändring är påkallad i nu aktuellt avseende.

8.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Till de i I § uppräknade

djurslagen, från däggdjur ned till akvariefiskar, hänvisas sedan i lagtexten allmänt som djur. Som en konsekvens av atl de senare enligt 1 § begränsas till att gälla djur som normall hålles i fångenskap kommer bestämmelserna i 6§ väl alt omfatta akvariefiskar men icke trafikskadat vilt, vilket senare torde vara det vanligaste objektet för veterinärs eller polis ingripande då sjuka eller skadade djur påträffas.

8.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Formuleringen i nuvarande 20 § med bland annat orden "uppenbarligen" och "synnerligen" bör bibehållas för all undvika all bestämmelsen utnyttjas "i fel riktning". I paragrafen bör införas att djurägaren om möjligt bör undertättas redan före avlivandet.

8.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: I motsvarande bestämmelse i gällande djurskyddslag är det särskilt föreskrivet följande: "Om så kan ske, bör ägarens eller innehavarens mening inhämtas." Denna föreskrift återfinns inte i lagförslaget. Motivering härtill saknas. Bestämmelsen bör enligt länsstyrelsens mening kvarstå i lagen.

8.26 Lantbrukarnas riksförbund: Paragrafen är oklart skriven och kan ge upphov till tolkningsproblem. Hur ska en enskild person kunna avgöra vad som är trängande fall?

8.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Förslaget innebär en klar förbättring i förhållande till gällande bestämmelser.

8.34 Sveriges veterinärförbund: Djurägaren måste, om så är möjligt, kontaktas redan innan djuret avlivas. Rättssäkerheten kan annars komma i fara.

7 § Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte att bota sjuka eller skadade djur skall utföras av veterinär, om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt.

Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp
särskilda villkor för kupering eller annan stympning av djur. 126

9.6 Universitets- och högskoleämbetet: Texten i denna paragraf verkar Prop. 1987/88:93

skriven i huvudsak méd tanke på animalieprodukUonens djur, sällskaps- Bilaga 2

djur och omhändertagna djur. De djur som används som försöksdjur har

efter anmälan eller etisk prövning försatts i en annan situation och del är

därför många gånger försöksledaren eller medhjälpare som snabbi och

anpassat kan bidraga med rikUga åtgärder.

I del förslag till konvenUonstexl, som ovan nämnts (se 1.6), används uttrycket "compelenl person". UHÄ föreslår att paragrafens första stycke kompletteras enligt följande: "Operativa ingrepp av någon betydelse eller andra behandlingar i syfte all bota sjuka eller skadade djur skall utföras av veterinär eller särskilt sakkunnig, om behandlingen orsakar lidande som inle är obetydligt". I specialmotiveringarna till lagen bör utvecklas att "särskilt sakkunnig" avser försöksledare eller annan medverkande vid djurförsök.

9.11 Kammarrätten i Sundsvall: Lagförslagets 7§ motsvarar enligt motiven 9-11 §§ i nu gällande lag. Där ges i 9 § bestämmelser om kastrering, i 10 § om kupering av svans på hästar och andra djur och i 10 a § om stämbandsoperalion av hund. I 11 § sluUigen ges en bestämmelse av mera allmän innebörd. I 7§ i lagförslaget har dessa detaljbeslämmelser lagils bort och återfinns i stället i första kapitlet i den föreslagna förordningen. Lagtextens första stycke har enligt kammartällens mening fått en sådan utformning att den kan tolkas som om den bara har avseende på botande av sjuka eller skadade djur. Vid denna tolkning är del tveksamt om exempelvis kastrering av djur omfattas av den nya lagstiftningen, allra helst som del i 7 § 2 st i lagförslaget och i 1 kap. 4 § i förordningen använda begreppet "stympning" inte ulan vidare också behöver innebära kastrering. Lagförslaget synes därför böra omformas.

9.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Föreskrifter om i vUka fall behandling eller operation skall utföras av veterinär är svåra att formulera. De nu föreslagna bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens §11. Frågan är dock hur såväl allmänhet som experter och jurister drar gränsen mellan ett obetydligt och inle obetydligt lidande.

I andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning är för drasUskt och innebörden är inte heller helt klar. Föreslås en lydelse som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för kupering eller annat operaUvl ingrepp som ej är föranlett av medicinska skäl.

Föreskrifterna i 7 § måste i förordningen åtföljas av bestämmelser som närmare reglerar vad som avses med såväl första som andra stycket.

9.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget innebär alt t. ex. svanskupering
av hund inte får företas om inte lantbruksstyrelsen medger annat. Vad
lanlbruksstyrelsen har för åsikt i denna fråga framgår ej av styrelsens
framställning. Delsamma gäller kaslralionsbestämmelser för djur. Läns
styrelsen anser all dessa bestämmelser har sådan betydelse att de skall
återfinnas i lagen eller förordningen. 127

9.26 Lantbrukarnas riksförbund: Paragrafen är oklart skriven. Vad menas Prop. 1987/88:93 med "operaUva ingrepp av någon betydelse". Var går gränsen mellan Bilaga 2 olika former av operativa ingrepp. Likaså undrar LRF hur man avgör "om behandlingen orsakar lidande som inte är obetydligt".

9.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Formuleringarna "av någon betydelse" och "som inle är obetydligt" är vaga och lämnar öppet för godtycke. Därför bör de strykas.

9.34 Sveriges veterinärförbund: Föreskrifter om i yilka fall behandling eller operation skall ulföras av veterinär är svåra atl formulera. De nu föreslagna bestämmelserna är bättre än i den tidigare lagens 11 §. Frågan är dock hur allmänheten och myndigheter drar gränsen mellan ett obetydligt och inte obetydligt lidande.

I andra stycket talas om kupering eller annan stympning av djur. Ordet stympning förefaller väl drastiskt och innebörden är väl inte heUer helt klar. Föreslås en lydelse som: Regeringen får meddela bestämmelser som förbjuder eller föreskriver särskilda villkor för kupering eller annat operativt ingrepp som inte är föranlett av medicinska skäl.

Föreskrifterna i paragrafen måste i förordningen åtföljas av bestämmelser som närmare reglerar vad som avses, med såväl första som andra stycket.

8 § Husdjur som skall slaktas skall vara bedövade när blodet avtappas. Fjäderfä och kaniner får dock avlivas utan föregående bedövning genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen.

10.6 Universitets- och högskoleämbetet: När det gäller vetenskapliga ändamål kan det vara av avgörande betydelse för utvärderingen av ett försök vilken metod som används när ett djur avlivas. Textförslagel är emeUerUd skrivet med tanke i första hand på avlivning av animalieproduklionens djur.

UHÄ anser det mot denna bakgrund värdefullt om paragrafen kunde kompletteras med ett nytt stycke med följande lydelse: "Avlivning av försöksdjur skall anpassas såväl till djurslag som till försökets ändamål".

10.8 Fiskeristyrelsen: Beträffande slakt omfattar förslagels 8 § endast husdjur. Fiskeristyrelsen anser dock att föreskrifter för slakt av fisk i bl. a. odlingsanläggningar kan vara befogal. Sådana anvisningar bör i så fall utarbetas i samråd med fiskeristyrelsen.

10.11 Kammarrätten i Sundsvall: 8 § i lagförslaget innehåller bestämmelser
om slakt av husdjur. Den föreslagna lagstiftningen innehåller emeUerUd
inga bestämmelser om avlivning av djur i annat fall. Sådana bestämmelser
och föreskrifter har ansetts nödvändiga enligt den nu gällande ordningen.
Några skäl till varför bestämmelser i delta avseende skall utelämnas i den
nya lagstiftningen har inte redovisats. Frågan bör därför ytterligare över
vägas. . 128

10.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Bestämmelserna om slakt säger atl Prop. 1987/88:93
Qäderfä och kanin får avlivas ulan föregående bedövning genom alt huvu- Bilaga 2

det hastigt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara tillåtet vid avlivning av enstaka av dessa djur och inte om del rör sig om hundratalet eller flera i en följd. Exempelvis skulle minkfarmer som inköper överåriga värphöns kunna använda en roterande sågkUnga som avskiljer huvudet snabbt och . därmed lösa avlivningen på ett enkelt sätt. Frågan har också ställts om . kassodlade fiskar får buksnitlas utan all vara bedövade och avlivade.

10.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Undantaget från krav på bedövning vid slakt av fjäderfä och kaniner kan ifrågasättas. I synnerhet när det • är fråga om kaniner synes halshuggning ulan föregående bedövning innebära stor risk för felgrepp som kan medföra lidande för djuret. Om undantaget över huvud laget skall vara kvar, bör formuleringen vara sådan att krav på bedövning gäller generellt, men atl undanlag kan medges för vissa djurslag under vissa angivna omständigheter.

10.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Paragrafen bör, enligt länsstyrelsens mening, ändras så att det avlivningssäll som beskrivs av Qäderfä och kaniner enbart gäller enstaka djur.

10.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Lydelsen bör ändras så alt krav ställs . på alt blodavtappning skall ske i omedelbar anslutning liU atl djuret bedövats.

10.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Bestämmelserna i denna para
graf är inte anpassade för djur i försöksverksamhet. Den mest humana
metoden vid avlivning av smågnagare är exempelvis halskoledislokalisa-
tion utan föregående bedövning. Paragrafen bör därför kompletteras med
ett avsnitt om avlivning av djur,i vetenskaplig verksamhet. . ,

10.25 Svenska djurskyddsföreningen: Metoden att avliva kanin genom att huvudet hastigt skiljs från kroppen kan tillåtas endast under förutsättning att särskild anordning av typ giljotin användes. Ulan giljotinutmstning är, metoden svår alt utföra och är dessutom ur estetisk synpunkt olämplig. Metoden användes numera praktiskt taget aldrig.

10.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Det är bra att lagen föreskriver att djur skaU bedövas före slakt. Avlivning av djur bör endast , få ske på ett för djuret icke smärtsamt sätt. På så sätt följs 2 § djurskyddslagen. Bedövning före slakt bör gälla alla djur utan undanlag för Qäderfä och kaniner. Genom bedövningen kan djuret fixeras, och därmed kan skador på grund av rörelser från djuret i dödsögonblicket undvikas.

Hänsyn bör också las Ull hur djur behandlas i samband méd slakt. Paragrafen bör därför stadga att djur ej får stressas inför slakten. Ett exempel på sådan stress är rendrivning med helikopter.

129

9 Riksdagen-1987/88. 1 saml. Nr 93

10.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Förslaget att de gmnd- Prop. 1987/88:93 läggande bestämmelserna i slaktlagen intages i djurskyddslagen bedömer Bilaga 2 Riksförbundet som utomordentligt viktigt och hälsar det med tillfredsställelse.

10.34 Sveriges veterinärförbund: Bestämmelserna om slakt säger att Qä-derfä och kanin får avlivas utan föregående bedövning genom all huvudet hasUgt skiljs från kroppen. Detta bör endast vara Ullåtet vid avlivning av enstaka antal av dessa djur.

9 § Regeringen bemyndigas att meddela bestämmelser om offentlig
förevisning av djur, tävling med djur och användning av djur för film eller
televisionsinspelning, om den fmner sådana föreskrifter påkallade från
djurskyddssynpunkt.

11.9 Statens naturvårdsverk: Det bör påpekas atl 4 och 9§§ delvis täcker
varandra då exempelvis djurpark ofta är avsedd för offenUig förevisning av
djur. Vilka konsekvenser en sådan överlappning får har inte berörts.

11.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra att restriktioner när det gäller offenUig förevisning av djur (inkl. filmning) införs, I princip anser vi dock atl offenUig förevisning av djur och tävlingar med djur inte bör få förekomma.

10 § Djur som skall delta i tävling på tävlingsbana får inte utsättas för
sådana ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka
djuren under tävlingen.

12.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Paragrafen är i sin nuvarande utformning svår att tillämpa och bör om möjligt förtydligas. Det kan vidare ifrågasättas om inte tillämpningsområdet bör utvidgas tiU att avse även djur som skall delta i uppvisningar, utställningar, prémieringar o. d.

12.11 Kammarrätten i Sundsvall: Såvitt angår det i 10§ i lagförslaget införda förbudet mol doping vill kammarrätten ifrågasätta om förbudet bör begränsas Ull att avse enbart tävlingar.

12.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Fömtom ingrepp eller preparat bör också begreppet åtgärd införas. Atl bremsa en häst strax före en tävUng för att få den lugn, vissa former av uppkäkning, tungband etc. borde kunna hänföras till detta begrepp.

12.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I 10 § införs bestämmelser om doping, vilka saknar motsvarighet i nuvarande lag. Länsstyrelsen-instämmer i att doping är ett djurskyddsproblem och tillstyrker därför att företeelsen regleras i djurskyddslagen. Emellertid måste konstateras att avgränsningen av begreppet doping är svår. Klargörande tillämpningsbestämmelser är därför nödvändiga. Inom framför allt hästsportorganisalionema 130

finns i dag frivilliga restriktioner inom området. Erfarenheterna härifrån Prop. 1987/88:93
bör vara en gmnd atl bygga vidare på. Bilaga 2

12.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Paragrafens utformning torde kunna ge upphov till lolkningssvårigheter genom att enbart begreppet ingrepp skrivs in i lagen. Är exempelvis bremsning av travhäst i omedelbar anslutning till en tävling i syfte att minska hästens galoppbenägenhel, ett ingrepp? Länsstyrelsen anser att paragrafen bör kompletteras med begreppet åtgärd -ett begrepp som lanlbmksstyrelsen för övrigt använder i sin motivering till förslaget.

12.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen instämmer helt i lantbmksstyrelsens uppfattning att doping är ett djurskyddsproblem och hälsar med största Ullfredsställelse, atl bestämmelser härom införes i den nya djurskyddslagen. Utöver för tävlande djur bör även offenUigt förevisade djur omfattas av § 10.

12.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra alt doping förbjuds. Det bör gälla även den s. k. animalieproduklionens djur.

12.32 Svenska travsportens centralförbund: I 10 § djurskyddslagen finnes
bestämmelser om all djur som skall tävla inte får utsättas för sådana
ingrepp eller tillföras sådana preparat som kan antas påverka djuret under
tävlingen.

STC har i §54, Reglemente för Svensk Travsport, regler avseende
doping.---

I specialmotiveringarna till förslaget sägs alt mot bakgrund av do-pingämnenas verkan och biverkningar är doping enligt LBS bedömning ett djurskyddsproblem.

Enligt travsportens regler får häst ej tillföras angivna medel som kan antas påverka prestationsförmågan i lopp. I detta fall tas ej hänsyn till överansträngning, överbelastning eller biverkningar.

För att så långt möjligt samordna samhällets och sportens regler avseende doping hemställer STC atl förbundet får möjlighet medverka när lanlbmksstyrelsen utarbetar närmare föreskrifter i frågan.

12.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet delar lantbmksstyrelsens redovisade uppfattning och bedömer all doping är ett djurskyddsproblem och alt därför gmndläggande bestämmelser därom intages i djurskyddslagen. Riksförbundet vill dock framhålla all detta skall gälla ej endast djur som skaU deltaga i tävling på tävlingsbana ulan jämväl gäUa vid offentlig förevisning av djur. Tillägg härom bör göras i denna §.

12.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet finner del tillfredsställande att denna paragraf om bl. a. dopingförbud införs. Förutom ingrepp eller preparat bör också begreppet "åtgärd" införas. Ätt bremsa en häst strax före en tävling för atl få den lugn, vissa former av uppkäkning, tungband etc.

borde kunna hänföras till detta begrepp. I djurskyddsförordningen bör 131

föreskrivas en minsta tid (eller hänvisas till tidsföreskrifter) som bör förfly- Prop. 1987/88:93 ta efter ett ingrepp eller medicinering inhan behandlat djur åter kan tillåtas Bilaga 2 delta i tävling..

11 § Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för
den som anordnar offentlig förevisning av djur eller tävling med djur att
anlita veterinär för tillsyn över.förevisningen-eller tävlingen och att utge
ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

13.8 Fiskeristyrelsen:-- Vid många av de störte fiskodlingarna har

man publika utrymmen där verksamhet visas upp.och ofta illustreras den
med akvarier och vissa odlingsenheter. Enligt förslagels 11 § skall den som
anordnar sådan visning vara skyldig alt anlita veterinär för Ullsyn. De
odlingar som har denna verksamhet är som regel anslutna tUl fiskhälso
kontrollen, vilket torde vara en tillräcklig garanU för att hanteringen av fisk
sköts på ett tillfredsställande sätt. .

13.21 Statens kulturråd: Kulturtådet har i och för sig inte något all erinra mot ett i 11 § djurskyddslagen intaget bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter för den som anordnar offentlig förevisning av djur att anlita veterinär för tillsyn över förevisningen och all utge ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkl.

Rådet motsätter sig emeUertid bestämt all ett sådant bemyndigande,ger upphov till krav på en kostnadskrävande mtinbesiktning på varje eller snart sagt varje plats som gästas av en turnerande cirkus.

13.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Enligt förslaget skall veterinär anlitas för nödvändig tillsyn av djur som skall förevisas eller deltaga i tävling. Det kan övervägas om det inte finns anledning alt även anlita beleendevetenskaplig expertis som ofta kan avslöja psykiskt Hdande hos djuren.

13.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Biträder förslaget.

13.34 Sveriges veterinärförbund: Förbundet ifrågasätter om del måste slå i djurskyddslagen att en veterinär skall ha betalt för vidtagna åtgärder. Förbundet räknar med atl detta är en självklarhet.

12 § Djur får inte användas för vetenskaplig forskning, undervisning,
sjukdomsdiagnostik eller framställning av läkemedel, om Inte den planera
de användningen av djuren prövats från etisk synpunkt.

Vid sådan verksamhet som avses i första stycket får endast användas djur, som har fötts upp för detta ändamål. Lantbruksstyrelsen lämnar tillstånd till sådan uppfödning.

Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från första stycket eller andra stycket första meningen samt bestämmelser i övrigt som är påkallade från djurskyddssynpunkt.

132

14.6 Universitets-   och   högskoleämbetet:   Medicinska   forskningsrådets     Prop. 1987/88:93
(MFR) försöksdjursnämnd fungerade redan i början av 1970-lalel som etisk     Bilaga 2'
nämnd för MFR-området. Nämnden utarbetade en s.k. kategorikalalog    -.

omfattande sex klasser, där olika typer av försök beskrevs. Med ledning av denna kunde sedan nya försök bedömas.

Vid den genomförda provperioden för etisk'bedömning inom Uppsalaregionen 1976—1979 använde man sig av denna kategorikatalog. Man enades därvid om att försök inom kategorierna I -3 skuUe endast anmälas, medan försök inom kategorierna 4-6 skulle förprövas av nämnden.

Det förslag som lanlbmksstyrelsen utarbetade för de etiska nämnderna och den ålgärdslista söm togs fram baserades i huvudsak på erfarenheter som vunnits inom MFR:s försöksdjursnämnd och under försöksperioden i Uppsala. Ålgärdslistan kom dock bara all omfatta fem gmpper, där försök inom grupperna 1 och 2 skulle anmälas och försök inom grupperna 3—5 skulle förprövas av nämnderna.

Lanlbmksstyrelsen har i sitt förslag frångått den närririda indelningen i fem åtgärdsgrupper för bedömning av planerade djurförsök inom de etiska nämnderna så till vida alt prövning av samtliga försök förutsätts.

UHÄ finner del inte motiverat all frångå den uppläggning som skapades under den första provverksamheten i Uppsala med en ärendegmpp för anmälan och en för prövning. UHÄ anser i enlighet härmed att man fortfarande skaU kunna endast anmäla sådana försök som enligt MFR: s försöksdjursnämnds indelning föll inom kategorierna 1-3, medan försök inom kategorierna4—6 alltid skaU prövas.

Meningen måste vara alt skapa förhållanden som blir bättre för de djur som måste användas, inle en administrativt komplicerad apparat som fördröjer och försvårar arbetet.

I förslagels andra stycke anges atl endast djur som fölls upp för ändamålet får användas, s. k. deslinationsuppfödnirig. Regeringen får meddela bestämmelser om undantag från krav på destinationsuppfödriing.

Frågan om destinaUonsuppfödning finns för närvarande reglerad i lantbmksstyrelsens författningssamling (LSFS 1979:29 saknr L 26).

I likhet med MFR:s försöksdjiirsnämnd anser UHÄ all undanlag från kravet på deslinalionsuppfödning bör baseras piå en positiv förteckning. Denna bör omfatta:

Ryggradslösa djur

Rundmunnar, fiskar (broskfiskar och benfiskar), groddjur, kräldjur och fåglar

Däggdjur av husdjurstyp såsom mus, råtta, hamster, ökenrålla, marsvin, kanin, hund och katt

UHÄ anser det inte självklart att frågan om tillstånd för déstinationsupp- . födning skaU handläggas av lanlbmksstyrelsen. Kontrollen av destiha-tionsuppfödares anläggningar och skötsel skall givetvis handhas av styrelsen, men tillståndsgivningen bör mycket väl kunna hanteras av CFN med dess arbetsutskott för försörjnings-, kvalitets- och hälsofrågor. I vart fall bör lanlbmksstyrelsen åläggas att samråda med CFN.

133

14.8 Fiskeristyrelsen: I förslaget beträffande användning av djur för veten- Prop. 1987/88:93
skapligt ändamål (12 §) föreskrivs en obligatorisk prövning av alla djurför- Bilaga 2

sök. Dessutom får endast sådana djur användas som fötts upp för ändamålet. Den försöksfisk som används inom fiskeriforskningen kommer antingen från odlingar eller naturvatlen. Den del av verksamheten som avser FoU-arbete inom fiskodling innefattar huvudsakligen försök inom områdena odlingsleknik, foder och sjukdomar. Vid styrelsens, laboratorier används fisk huvudsakligen för beteendestudier. Inriktningen på verksamheten medför att del sällan förekommer operativa ingrepp på försöksfisken, vilket innebär all del kan förefalla onödigt att ha en generell prövning av alla fiskförsök.

14.9 Statens naturvårdsverk: Lagrummet reglerar djuranvändning vid vis
sa verksamheter, som dock inle är heltäckande. Exempelvis berörs inte
verkels åliggande alt testa och godkänna fångstredskap eller undersök
ningar i övrigt med syfte att åstadkomma en djurvänligare jakt eller för att
klarlägga populalionsreglerande faktorer m. m. Del framgår inle av förar
betena om sådan djuranvändning avsikUigt lämnats oreglerad. Detta är för
övrigt ytterligare ett exempel på all förhållandet mellan djurskyddslagen
och jaktlagstiftningen behöver övervägas.

Enligt förarbetena innebär förslaget även en skärpning i den etiska prövningen. Enligt verkets mening är nu gällande ordning fullt tillfredsställande från djurskyddssynpunkt, såvitt avser faunavården. Den vetenskapliga forskning som bedrivs inom denna kan omöjligt vara hänvisad enbart till djur som uppfötls för ändamålet.

14.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Djurförsök förekommer även
inom områden som inte nämns i paragrafen, t.ex. den kosmetiska indu
slrin. Till de i första stycket angivna verksamheterna bör därför - såsom
är fallet i nuvarande lagstiftning - läggas "eller annat härmed jämförligt
ändamål".

De etiska nämnderna har enligt 3 kap. 3 § djurskyddsförordningen endast en rådgivande funktion. Hovrätten fömtsätter emellertid att djurförsök inte kommer Ull stånd annat än efter godkännande från vederbörande nämnd.

14.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: § 12 avser djurs användning för vetenskaplig forskning, undervisning, sjukdomsdiagnosUk eller framställning av läkemedel. Paragrafens första stycke fastslår kravet på etisk prövning av sådan verksamhet. I andra stycket fastslås kravet för s. k. deslinalionsuppfödning. Det synes SVA mera logiskt att dessa krav framförs i omvänd ordning.

14.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I andra stycket föreslås all endast
djur som uppfötls för försöksdjursändamål får användas för försök m. m.
Samma bestämmelse gäller även för närvarande. Principen är i och för sig
riktig men den innebär att en institution formellt inte kan köpa får, getter,
nöt osv. som skall användas enbart för blodavtappning eller utfodringsför- 134

sök om inte uppfödningen är godkänd för detta speciella ändamål. Det kan Prop. 1987/88:93 ifrågasättas om en sådan administrativ omgång år berättigad. Det föreslås Bilaga 2 därför en liberalisering av detta tillståndslvång i andra stycket. Att omedelbart börja tillämpa möjligheten till undanlag enligt tredje stycket kan också övervägas men det borde bli klarare och vara enklare atl modifiera grundtexten i andra stycket.

14.23 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Den föreslagna formuleringen i första stycket, som innebär strängare krav på etisk prövning är en förbättringjämfört med nu gällande lag. Dock kan en differentiering mellan fiskar och övriga ryggradsdjur i samband med etisk prövning vara nödvändig. Ur etisk synpunkt finns det nämligen inga starka skäl atl betrakta "fiskar" som högre stående varelser än vissa ryggradslösa djur, t.ex. bläckfiskar och högre kräftdjur. Möjligen bör också fiskar undantas från kraven på att i vetenskaplig verksamhet endast användas för ändamålet uppfödda djur. DesUnalionsuppfödning av fisk är nämligen utom för vissa kommersiellt vikliga arter (laxfiskar, gräskarp) inte möjlig inom överskådlig framtid. Samma resonemang torde gälla groddjur och reptiler.

Dessutom kan myckel stora problem komma all uppslå inom ekologisk och jämförande fysiologisk forskning Hksom experimentell verksamhet i fält, där ett mycket stort antal arter studeras. Det är önskvärt med en generell bestämmelse som möjHggör studium av vilt levande djurarter.

14.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser all paragrafen är oklart skriven. Att djur inte får användas i undervisning utan atl det först prövats från etisk synpunkt kan i vissa fall slå helt fel. I princip förbjuder paragrafen, som den nu är skriven, skolklasser att göra studiebesök i ladugårdar osv.

Likaså undrar LRF varför det är fel all använda djur för sjukdomsdiagnosUk innan del prövats från eUsk synpunkt. Möjligen kan vi förstå skrivningen om det slår utveckling av sjukdomsdiagnosUk.

LRF är positiv till möjligheten att lantbruksstyrelsen kan undanta vissa typer av försök, t. ex. utfodringsförsök m. fl., från obligatorisk prövning.

14.29 Läkemedelsindustriföreningen: Enligt förelagda förslag skall alla djurförsök oavsett om djuren orsakas smärta, ångest, lidanden eller ej prövas ur etisk synpunkt. Detta innebär en väsentlig skärpning av nuvarande lagstiftning med betydande problem i form av bl. a. förseningar av projekt.

14.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi föreslår följande tillägg: "Om ändamålet med det planerade djurförsöket kan uppnås på annat sätt, får djurförsök inte förekomma. Plågsamma djurförsök får inte förekomma för något ändamål. Djurförsök för testning och framställning av lyxprodukter, typ kosmetika m. m., får inte förekomma."

Vidare skall undantag inte medges. Alla försök skall bedömas av den
etiska nämnden. Om försök av viss typ är så enkla som det påstås, bör det
ju inle ta lång tid alt behandla ärendet. 135

14.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: I särskild ordning har Prop. 1987/88:93

Riksförbundet berelts tillfälle avge yttrande över lanlbruksstyrelsens för- Bilaga 2

slag till kungörelse med föreskrifter för de djurförsöksetiska nämnderna. I

princip har därvid framlagt förslag biträtts. Redovisningen i lantbruksstyT

relsens motivering till 12 § djurskyddslagen ger en kortfattad resumé av

förslaget. -

13 § Regeringen får föreskriva att den som yrkesmässigt eller i större '

omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan om verksamheten.

Regeringen får även föreskriva att hundar yrkesmässigt eller annars i större omfattning inte får uppfödas eller mottas för inackordering utan tillstånd.

15.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Stadgandet i andra stycket bör ■ lämpligen utvidgas Ull atl avse även kaller och andra husdjur.

15.11 Kammarrätten i Sundsvall: När del gäller 13 § i lagförslaget vill kammartätten endast påpeka att första stycket inte helt kortesponderar

med I § i den föreslagna förordningen, ■

15.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Sedan 1978 gäller att den som; yrkesmässigt upplåter hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmälan härom. Erfarenheterna har emellertid visat alt sådan anmälan sällan görs, Sanklionsmöjligheler för försummelse saknas. Bestämmelsen har därför myckel litet värde. Från hälsovårdsnämnderna har ofta framhållits alt lillståndsplikt bör gälla för ridskoleverksamhel analogi med vad som gäller . för yrkesmässig hundhållning. Länsstyrelsen delar denna uppfattning.

I fråga om yrkesmässig hundhållning har i den föreslagna lagtexten omfattningen begränsats till alt gälla uppfödning och inackordering, däremot inle försäljning såsom fallet är i nu.gällande lag. Länsstyrelsen anser dock all yrkesmässig försäljning bör vara Ullståndspliklig även i fortsättningen.

15.25 Svenska djurskyddsföreningen: Svenska djurskyddsföreningen ifrågasätter om inle tillstånd bör erfordras för all få använda hästar i ridskoleverksamhel och inte endast anmälan.

15.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF kan inle se någol skäl ur djur- ;. skyddssynpunkt atl häst- och hunduppfödning måste anmälas. Paragrafen

är onödig och skapar bara onödig byråkrati.

Dessutom är paragrafen oklart skriven. Var går gränsen för uppfödning ■ . ■

av hundar i störte omfattning? ■

15.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Biträder förslaget. . ■

15.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Med vetskap om de

mången gång primitiva och otillfredsställande förhållanden under vilka. : , 136

hästar användes i s. k. ridskoleverksamhel finiier Riksförbundet det vara Prop. 1987/88:93 väl motiverat att för sådan verksamhet skall krävas tillstånd och ej endast Bilaga 2 anmälan. Verksamheten innehåller fler djurskyddsproblem än s. k. kein-nelverksamhet för vilken liUstånd fordras.

14 § Regeringen får meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet.

Regeringen får överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela sådana bestämmelser som avses t första stycket samt 3, 4 och 7—13 §§.

16.9 Statens naturvårdsverk: Denna paragraf ger regeringen myckel långt
gående befogenheter utan att avsikten med paragrafen närmare analyse
rats. Innebörden är så vidsträckt, all den praktiskt tagel tar över alla de
instmkUoner som eljest finns inbyggda i lagförslaget. En närmare redogö
relse för avsikten med bestämmelsen hade varit önskvärd.

16.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Befogenheten för regeringen att
meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet bör i princip vara preci
serad i lagen. Om likväl en geheralfullmakl av här föreslaget innehåll anses
böra utfärdas, bör övriga delegationsbeslämmelser utgå. öm bestämmel
serna skaU tas med i lagen bör de i möjligaste mån sammanföras på ett
ställe, lämpligen i förevarande paragraf. Detta gäller särskilt stadgandet i
19 §, som fått en olycklig placering.

16.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har redan tidigare i ' denna skrivelse anmält betänkligheter mot att djurskyddslagen kommer atl innehålla oprecisa och långtgående bemyndiganden. De bestämmelser som avses i andra stycket måste vara okontroversiella och entydiga inom djurskyddslagstiftningens principer. De måste också innan de meddelas vara förankrade hos vederbörliga Ullsynsmyndigheler på alla nivåer. Ordet "förvaltningsmyndighet" behöver utbytas mot, orden "tillsynsmyndighet enligt denna lag".

16.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: 14 § ger regeringen befogenheter atl meddela ytterligare bestämmelser om djurskyddet. Befogenheten kan överlåtas åt förvaltningsmyndighet. Denna befogenhet bör innefatta rätt all generellt förbjuda viss form av djurhållning, viss typ av inredning, etc.

som erfarenhetsmässigt ger hög skade- eUer sjukdomsfrekvens. Bestäm- .

melsen är välkommen, men del bör framgå av lagtexten eller åtminstone
genom ett klargörande uttalande atl bestämmelsen har bl. a. denna inne
börd. , -

16.34 Sveriges veterinärförbund: Formuleringen i andra stycket kan leda till en alltför lättvindig delegering av åsyftande ärenden. Möjligen kan man i djurskyddsförordningen delegera vissa mindre,kontroversieUa uppgifter till förvaltningsmyndighet.

137

17 och 18 Tillsyn (15-16 §§) Prop. 1987/88:93

15 § Lantbruksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden rJtlaga Z av denna lag och bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen.

Hälsovårdsnämnden skall ensam eller gemensamt med hälsovårdsnämnden i en angränsande kommun eller kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd.

Vid tillsynen medverkar även distrikts- och besiktningsveterinär enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.

17.3 Socialstyrelsen: Enligt 15 § skaU hälsovårdsnämnden ensam

eller gemensamt med hälsovårdsnämnden i angränsande kommun eUer kommuner ha en djurskyddsinspektör anställd. Socialstyrelsen anser all djurskyddet är en naturlig del av hälsovårdsnämndens arbetsuppgifter och fömtsätter att resurser för denna tillsyn vägs mot resurser för andra tillsynsområden. En särbehandling av djurskyddstillsynen och kanske t. o. m. anställning av särskilda befattningshavare, som huvudsakligen skaU arbeta med djurskydd, anser styrelsen därför olämplig.

17.7 Statens livsmedelsverk: Alt utnyttja besiktningsveterinärerna i tillsynen av djurskyddsbestämmelserna är naturligt och rationellt, såväl när det gäller den direkta UUsynen av djurskyddet inom en slakterianläggning som kontroll av djurens liUslånd vid ankomsten Ull slakteriet. Därigenom kan eventuell vanvård vid uppfödning eller transport avslöjas.

Livsmedelsverket skall enligt 38 § livmedelsförordningen (1971:807, omtryckt 1981:1372) pröva frågor om godkännande av bl. a. offentliga slakthus och kontroUslaklerier. Stallutrymmen för de djur som införes till slakteriet utgör en integrerad del i slakterianläggningen. Dessa utrymmen har hitUlls bedömts i nära samråd med lanlbmksstyrelsen och det är angeläget alt den ordningen kan bibehållas också i fortsättningen. Livsmedelsverket skulle även anse det vara en fördel, om samrådsförfarandet i detta speciella fall mellan de berörda myndigheterna reglerades antingen i djursskyddsförordningen eller i lantbmksstyrelsens koinmande tillämpningsföreskrifter Ull förordningen.

17.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten anser att stadgandet i 15 § fjärde stycket bör överföras liU 16 §.

17.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 15 § i lagförslaget regleras hur tillsynen av den nya lagen skall ske. Bestämmelsen motsvarar i stort sett 14 § 1 mom. i nu gällande lag. Dock har möjUghelen för lanlbmksstyrelsen att meddela erforderliga råd och anvisningar till ledning för övriga tiUsynsor-gan tagits bort utan moUvering. Enligt kammartällens mening kan det vara värdefullt för övriga tUlsynsmyndigheler om lanlbmksstyrelsen även fortsättningsvis ges möjlighet att meddela råd och anvisningar.

138

17.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: I §§ 15 och 16 stadgas om djur- Prop. 1987/88:93 skyddsUllsyn och beskrivs de rättigheter som olika myndigheter har som Bilaga 2 bakgmnd för denna verksamhet. Del synes rimligt att här också infördes bestämmelser om vilka skyldigheter dessa myndigheter har atl iaktta i fråga om hänsynstagande Ull djurägares önskemål eller stadgande om att regeringen bemyndigar lanlbmksstyrelsen eller annan myndighel att utfärda föreskrifter i detta syfte.

17.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: Vid formuleringen av denna paragraf har lanlbmksstyrelsen tagit modell delvis - men endast delvis - efter annan lagstiftning. Länsstyrelsen föreslår atl principerna görs lika såUllvi-da atl andra meningen i första stycket formuleras: Länsstyrelsen utövar den närmare UUsynen inom länet.

17.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I den föreslagna texten till 15 § sägs att hälsovårdsnämnden skall ha en djurskyddsinspektör anställd. Detta torde innebära krav på viss utbildning och kompelens hos tjänstemannen i fråga. Förslaget innebär således en viss skärpning gentemot nuvarande förhållanden, där det föreskrivs alt nämnden skall utse en eUer flera tillsyningsmän för djurskyddstillsyn, utan särskilda krav på kompetens. Länsstyrelsen tillstyrker gäma att kompetenskravet kommer tiU uttryck i lagtexten och fömtsätter att förändringen inte kommer all innebära ökade kostnader för kommunerna.

Del bör inle vara omöjligt för två eller flera kommuner atl ha en gemensam djurskyddsinspektör även om de inte gränsar Ull varandra. Vidare kan del för de största kommunerna finnas behov av flera djurskyddsinspektörer. Eftersom föreslagen formulering i andra stycket inte ger dessa möjligheter, bör det skrivas annorlunda.

17.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Polismyndighetens handräckningsskyldighet bör preciseras och begränsas till de fall där förtättningarna för sitt genomförande kräver tillgång Ull vissa fysiska maktmedel. Behov att bistå tillsynsmyndigheterna med handräckning torde föreligga endast i de situationer där del kan bli fråga om att bereda tillsynspersonalen tillträde liU lokal eller område där djur finns eller att ge företrädare för aktuella myndigheter personligt skydd (jfr 15 § gällande djurskyddslag).

17.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Paragrafen innebär en viktig förbättring av den lokala tillsynsmyndighetens kompetens. I paragrafens tredje stycke sägs att även distrikts- och besiktningsveterinärer medverkar vid Ullsyn "enligt vad som är särskilt föreskrivet".. Besiktnings veterinärens roU i tillsynsarbetet när det gäller anmälningsplikt är klart och entydigt definierad i livsmedelsverkets kungörelse (SLV 1974:1). Liksom Helsingborgs kommun anser länsstyrelsen det vara angeläget att bestämmelsema utformas så, atl samtliga veterinärkategoriers medverkan i djurskyddsarbetet - och därmed förenad anmälningsplikt - regleras.

17.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen har den erfarenheten 139 att i de kommuner där sakkunnig djurskyddstillsyningsman finnes ålskilli-

ga fall av åsidosättande av djurskyddsbeslämmelsérna kunnat rättas till Prop. 1987/88:93 ulan att förelägganden eller liknande åtgärder-behövt vidtagas. Del är Bilaga 2 viktigt att hos tillsynsmyndigheten finnes särskilt ulbUdade personer för rådgivning och vägledning åt djurägarna. Genom att hälsovårdsnämndernas arbetsbörda är stor är det nödvändigt atl viss person får ansvaret för djurskyddstiUsynen, I annat fall kan denna riskeras bli allvarligt eftersatt,

17.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Bestämmelsen om djurskyddsinspektör hälsas med tillfredsställelse men kommer-givetvis att bli myckel omdebatterad. För atl minska belastningen på hälsovårdsnämnderna har statskontoret bl. a. i en utredningspromemoria den 22 mars 1982 om staUig styrning av kommunal miljö- och hälsovård, föreslagit att denna tillsynsuppgift skulle fullgöras av distriktsyelerinärerna, ett förslag.som härifrån med skärpa avvisals.

17.24 Svenska kommunförbundet: Enligt förslaget skair länsstyrelsen ut
öva tillsynen inom länet och hälsovårdsnämnden utöva den omedelbara
tillsynen inom kommunen. Vidare föreslås ett stadgande om att hälso
vårdsnämnden "ensam eller gemensamt ined hälsovårdsnämnden i enr
angränsande kommun" skall ha en djurskyddsinspektör anställd.

Styrelsen kan ej tillstyrka vare sig innehåll eller utformning av dessa UUsynsbestämmelser. Länsstyrelsens uppgift bör förtydligas. Likaså kräver begreppet "omedelbar tillsyn" en kommentar. Slutligen kan styrelsen ej godta en sådan direkt statlig styrning av den kommunala verksamheten som förslaget ger uttryck för. Det bör ankomma på den enskilda hälsovårdsnämnden att med utgångspunkt i lokala fömtsättningar låtaiorganise-ra tillsynen och nyttja de kontrollresurser som motiveras av växlande förhåUanden.

17.25 Svenska djurskyddsföreningen: Även andra veterinärkategorier än distrikts- och besiktningsvelerinärer bör kunna biträda vid tillsynsfunktionen.

17.26 Lantbrukarnas riksförbund: Genom att tillsynsmyndighetemä i förslaget får vidgade befogenheter fömtsätter LRF atl den personal som ska svara för tiUsynen får tillräcklig utbildning i och kunskap om såväl djurens beleende som animalieproduklionens ekonomiska villkor. Vi hänvisar här till vad vi Udigare framfört angående ulbUdning och lanlbmksnämndernas samordningsuppgifter. -

17.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Beträffande andra stycket bör del anges en gräns uppåt för hur stort ohiråde (gmndat på befolkningsunderlag, djumnderlag och geografisk utsträckning) som skall tillåtas ha en gemensam djurskyddsinspektör.

17.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet vill un-'
derstryka vikten av bestämmelserna i andra stycket i denna §.
Riksförbundet vUl även beträffande tredje stycket i denna § framhålla ■ - 140

det angelägna i att en översyn göres av gällande föreskrifter rörande olika Prop. 1987/88:93 velerinärkategoriers medverkan i. djurskyddsUllsynen. Veterinäryrkels .. Bilaga 2 specialisering har medfört att fler kategorier än besiktningsveterinäreroch distriktsveterinärer synes böra medverka med uppgifter i tillsynsarbetet. .

17.34 Sveriges veterinärförbund: Föreskrift för lantbruksstyrelsen att meddela råd och anvisningar har fallit bort. I nuvarande lag återfinns detta i 14§. Såvida denna skyldighet för lanlbmksstyrelsen inte kan.anses vara . underförstådd bör lagen kompletteras på denna punkt.

16 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt till tillträde till byggnader, lokaler, anläggningar och områden där djur hålls och får där göra undersökningar och ta prover.

Tillsynsmyndigheten har också rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

18.10-------------------------------- Hovrätten över Skåne och Blekinge: I paragrafen upprepas i

första stycket ordet och stavelsen "UU" på ett störande sätt. Hovrätten föreslår atl stycket formuleras på följande sätt: "För tillsyn ... rätt all få UUträde ... prover".

18.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 16 § i lagförslaget regleras Ullsynsmyn-,
dighetens möjligheter all utöva tillsyn. Enligt nu gällande lag finns rätt all
besiktiga djuren. Det kan knappast, finnas anledning att inte bibehålla
denna rätt i en ny lagstiftning. Den föreslagna lagtexten synes emellertid
inle innefatta sådan rätt.'

I 16 § 2 st. i lagförslaget ges myndigheten rätt att bl, a, få ta del av de ■ . ,

handlingar som behövs för tillsynen. Mot rättigheten som sådan har kam
martälten inte några invändningar. Bestämmelsen kan emellertid rent all
mänt få tämligen ingripande följder. För all inte rättssäkerheten skall
trädas för när torde bestämmelsen böra kringgärdas med föreskrifter som
reglerar förfarandet, ..■

18.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: De ökade befogenheterna vad gäller tillträde och upplysningar som förslaget i 16 § erbjuder är av stort värde för tillsynsmyndigheterna och tillstyrks därför av länsstyrelsen.

18.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: 16 och 17 (och 18) §§ innebär en angelägen utvidgning av tillsynsmyndigheternas befogenheter. , .

18.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslagen i 16 och 17 §§ tillstyrkes. Befogenheterna bör kunna leda till effektivisering av tillsynen.

18.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF anser paragrafen oklart skriven- , Vi lar för givet atl tillsynsmyndigheten enbart kan kräva upplysningar av ägaren själv och inle av tredje man, exempelvis husdjursföreningen,

141

18.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Del är viktigt all Prop. 1987/88:93 även industrins (och FOA: s) sekretessbelagda ansökningar/anmälningar Bilaga 2 samt alla inköps- och försöksjournaler är tillgängliga,

19-21 Föreläggande och förbud (17-20 §§)

17 § Hälsovårdsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut omföreläggande eller förbud får nämnden sätta ut vite. Frågan om utdömande av vite prövas av allmän domstol. Vitet får ej förvandlas.

19.9 Statens naturvårdsverk: Föreläggande och förbud kan förenas med
vite. Del bör dock erinras om all vite i dess nuvarande utformning ofta är
ganska meningslöst att sätta ut.

19.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Enligt hovrättens mening bör det fordras starka skäl för att ett utdömt vite inte får förvandlas. Lanlbmksstyrelsen har överhuvudtaget inte anfört några skäl för förslaget härom. Sista meningen i paragrafens första stycke bör därför utgå.

19.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 17 § 2 st. i lagförslaget har lanlbmksstyrelsen, även här utan närmare motivering, infört en bestämmelse att hälsovårdsnämnden får förordna om rättelse på den försumliges bekostnad ulan föregående vitesföreläggande om fara är i dröjsmål. Även denna bestämmelse kan få myckel ingripande följder för den enskilde och bör enligt kammartällens mening inte införas utan att frågan utretts ytterligare.

19.15 Länsstyrelsen i Stockholms län: I anslutning till bestämmelserna om föreläggande och förbud har från flera håll diskuterats två saker. Den ena är atl man saknar den precisering som infördes i den nu gällande lagens 14 § 2 mom. nämligen att förbud kan ges mot att hålla djur i visst förvaringsrum eller inom visst område. Denna bestämmelse har varit mycket användbar då det har gällt atl förhindra alt djur bytt ägare men stod kvar i samma olämpliga miljö. Även om den nya lagen anses läcka in dessa möjligheter skulle det för de verkställande myndigheterna vara av värde med tydligare formuleringar.

19.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Förslaget i 17 § ger tillsynsmyndigheterna en generell möjlighet atl utfärda de förelägganden och förbud som behövs för lagens efterlevnad. Med den nya utformningen av lagen som en ramlag är denna konstmktion helt nödvändig.

Vid omarbetningen 1978 gjordes ett förtydligande tillägg till 14 § 2 mom. 142

vari sägs att hälsovårdsnämnden kan meddela förbud all hålla djur i visst Prop. 1987/88:93

förvaringsrum eller inom visst område. Tillägget gjordes med anledning av Bilaga 2

atl rättsläget ansågs oklart på denna punkt. I del nya förslaget till lagtext

saknas motsvarande formulering. I kommentarerna ges ingen förklaring till

ändringen. Om avsikten är atl möjligheten fortfarande skall finnas för

hälsovårdsnämnden att meddela denna typ av förbud, kan ifrågasättas om

detta inte klart bör framgå av författningstexten även fortsättningsvis.

Länsstyrelsens uppfattning är att hälsovårdsnämnden bör ha kvar denna

möjlighet. Om förslagsställaren har motsatt uppfattning bör en närmare

motivering lämnas.

19.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Lagförslaget innebär alt hälsovårdsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller bestämmelser, som har meddelats med stöd av lagen, skall efterlevas.

I motsvarande bestämmelse i gällande djurskyddslag (14 § 2 mom.) är det särskilt angivet, all hälsovårdsnämnd äger meddela förbud alt hålla djur i visst förvaringsmm eller inom visst område. Rätten för hälsovårdsnämnd alt meddela sådana förbud lagfästes genom att riksdagen antog förslag härom i prop. 1978/79: 13. I nu föreliggande lagförslag har utan vidare motivering någon motsvarighet till denna bestämmelse inte medta-gits. Länsstyrelsen anser att denna bestämmelse alltjämt skaU vara intagen i lagen.

19.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Lägg in "med omedelbar verkan" mellan "får" och "mellan" på första raden.

19.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Sedan länge framförda önskemål om ändring av gällande bestämmelser i enlighet med vad nu föreslagils i 16 och 17 §§ hälsas med tillfredsställelse.

19.34 Sveriges veterinärförbund: I lantbruksstyrelsens förslag saknas det förtydligande av hälsovårdsnämndens befogenheter som innebär förbud atl hålla djur i visst förvaringsmm eller inom visst område (14 3 2 mom. 2 meningen). I prakUken medges för närvarande rätt att döma ut ett undermåligt stall. Lagen har härigenom blivit försvagad och en komplettering av förslaget på lämplig plats bör vidtas.

18 § Länsstyrelsen har samma befogenheter som enligt 17 § tillkommer hälsovårdsnämnden.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela bestämmelser om undantag från lagens tillämpning på försvarsmakten.

20.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Undanlag för djur inom försvarsmakten bör inle tillåtas.

143

20 § .Underlåter någon att följa ett beslut som en tillsynsmyndighet Prop. 1987/88:93 har meddelat enligt 17 § och som är av väsentlig betydelse från djurskydds- Bilaga 2 synpunkt eller har någon allvarligt försummat tillsynen och vården av djur eller har någon misshandlat djur, får länsstyrelsen meddela honom förbud att handha djur eller visst slag av djur. Är han ägare av djuret eller djuren får länsstyrelsen dessutom ålägga honom att göra sig av med djuret eller djuren och förbjuda honom att anskaffa djur eller visst slag av djur. Förbud enligt denna paragraf skall avse viss tid eller gälla tills vidare.

21.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: I 20 § bör hänvisning ske liU både 17 § och 18 §. Förslaget innebär vidare en viss skärpning eftersom vanvården inte behöver fortgå för all ett förbud att.handha djur skall kunna meddelas. Länsstyrelsen delar uppfattningen att denna ändring är värde-fuU.

Då en person som meddelats förbud atl handha djur flyttat till annat län, kan oklarhet uppkomma vilken länsstyrelse som är behörig att upphäva, beslutet. En anvisning härom synes därför vara önskvärd.

21.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Med tanke inte minst på alt handlägg- '
ningen av ärenden av här aktuell typ ibland dragit ut på tiden är den
föreslagna ändringen viktig. Frågan är om inte elMillägg i någon form -

"får länsstyrelsen meddela honom.och honom närslående ..." - borde göras för alt förhindra handhavandet av djur genom make/maka, sammanboende eller liknande. Ett förbud av aktuellt slag kan annars ofta bli helt verkningslöst i praktiken genom denna möjlighet tUl "bulvanskap".-

21.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Del är bra all eventuell tveksamhet
undanröjes. Länsstyrelsen har i flera fall tillämpat bestämmelsen på sätt
den nu förtydligats. I några fall har prövning i överinstans skett utan
ändring.

21.26 Lantbrukarnas riksförbund: LRF upplever att paragrafen är oklart skriven och i ogynnsamma fall kan ge upphov tiU godtycke vid Ullämpningen. Hur avgörs exempelvis vad som är av "väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt" eller "allvarligt försummat Ullsynen och vården av djur". Ty värt kan det lätt smyga sig in subjektiva bedömningar om inle personer med tillräcklig kompelens avgör del hela.

21.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Bra att förbud kan utfärdas med anledning av tidigare förseelser. Överlåtelse av djur skall ske till person som länsstyrelsen kan godkänna.

21.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Genom den formulering som paragrafen nu erhållit undanröjes de allvarliga ölägenheter, som varit förknippade med tillämpningen av bestämmelserna enligt nu gällande utformning. Detta förhållande har sedan länge förorsakat djurskyddsorganisationerna mycket bekymmer liksom en känsla av vanmakt inför realiteter.

144

22 och 23 Omhändertagande av djur (21-22 §§) Prop. 1987/88:93

Bilaga 2 21 § Utsätts ett djur otillbörligt för smärta, ångest eller annat lidande och sker inte rättelse efter tillsägelse av hälsovårdsnämnden eller länsstyrelsen, får länsstyrelsen förordna att djuret skall omhändertas genom polismyndighetens försorg.

Om ägaren till djuret inte kan anträffas eller om det bedöms utsiktslöst att nå rättelse eller om det i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkt, får länsstyrelsen eller polismyndigheten förordna att ett djur, utan hinder av vad i första stycket sagts om rättelse efter tillsägelse, omedelbart skall omhändertas. Meddelar polismyndigheten ett sådant beslut skall det underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om beslutet skall bestå eller inte.

Länsstyrelsen får även förordna att ett djur skall omhändertas genom polismyndighetens försorg, om djurägaren underlåter att följa beslut som meddelats enligt 17 eller 20 §.

22.1 Rikspolisstyrelsen: Hälsovårdsnämnden får genom lagförslaget utvidgade befogenheter och skyldigheter saml kommer atl utrustas med specialistkompetens genom djurskyddsinspektör. Nämnden får härigenom ökade kunskaper om djurfrågor och är bättre skickad än polismyndigheten alt verkställa länsstyrelsens beslut om omhändertagande. Polisens rätt all bmka våld, dygnetmntverksamhet etc, kan i dessa fall inle utgöra gmnd för att polisen skall vara verkställande myndighel. Enligt förslaget får länsstyrelsen förordna alt djuret skall omhändertas genom polismyndighetens försorg. Rikspolisstyrelsen föreslår på skäl som nyss angetts alt polismyndigheten byts ut mot hälsovårdsnämnden,

I föreslagna bestämmelser om omhändertagande av djur anges alt polismyndigheten skall ägna sig åt rent exekutiva och delvis fiskala åtgärder såsom omhändertagande och försäljning av djur. När nu gällande djur-skyddslagstiftning kom till, handlades de allra flesta av dessa ärenden av landsfiskaler och deras Qärdingsmän på landsbygden, eftersom en stor del av deras arbetsuppgifter var av exekutiv art. Efter polisväsendets förstatligande och inrättande av kronofogdemyndigheterna har dylika ärendetyper liU största delen tillförts denna myndighel.

Rikspolisstyrelsen anser att vad i lagen och förordningen föreslås handläggas av polismyndighet i stället skaU delas upp mellan hälsovårdsnämnd och kronofogdemyndighet. Biträde av polismyndighet skall endast kunna påkallas, då beslutad åtgärd inte kan genomföras utan att polisens särskilda tvångsbefogenheter utnyttjas.

22.6 Universitets- och högskoleämbetet: Följdändring enligt förslag till 2 § (se ovan 3.6): "smärta, ångest eller annat lidande" ersätts med "fysisk eller psykisk smärta".

22.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Del är angeläget att djur som
utsätts för lidande kan tas om hand utan dröjsmål och oberoende av om
ansvarsfrågan prövats av domstol. Del förefaller emellertid olämpligt alt 145

10 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

till förutsättningar för ett omhändertagande välja andra objektiva rekvisit Prop. 1987/88:93 än de som gäller för djurplågeri enligt brottsbalken. Annars kan man Bilaga 2 nämligen få det intrycket atl det föreligger två grader av djurplågeri, en lindrigare, som kan föranleda åtgärder enligt djurskyddslagen, och en allvarligare, som kan föranleda ansvar enligt brottsbalken. Hovrätten hänvisar i delta avseende Ull vad departementschefen i annan fråga anfört i propositionen (1944:43) med förslag tiU lag om djurskydd m.m., s.73, tredje och fjärde styckena. Hovrätten föreslår i stället att första stycket i paragrafen formuleras på följande sätt: "Utsätts djur genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt olillbörligen för lidande och sker ... får länsstyrelsen, även om åtal för gämingen inte prövats av domstol, förordna... försorg."

22.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 17 § i nu gällande djurskyddslag anges som förutsättning för omhändertagande av djur vid missförhållanden att bl. a. rättelse inte skett efter tillsägelse av polismyndigheten, hälsovårdsnämnden eller länsstyrelsen. I 21 § i lagförslaget, som reglerar möjligheten atl omhänderta djur, har inte polismyndigheten fått samma möjlighet alt ge Ullsägelse. Denna möjlighet synes böra kvarstå. Några skäl för förändring- . en har heller inte redovisats i moUven.

22.15--------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län:

En annan diskuterad sak är om hälsovårdsnämnd skall ha rätt all direkt omhänderta djur. Länsstyrelsen finner inte alt så bör vara fallet. Del är angeläget att få en regional harmonisering av bedömningen vid sådana fall såväl vad gäller veterinärmedicinska som andra skäl för ingripanden. Många hälsovårdsnämnder har inte lätt Ullgång till egen expertis. Dessutom har ett omhändertagande en stark polisiär karaktär och det är.därför inte lämpligt att en normalt icke polisiär myndighel ombesörjer sådana omhändertaganden.

22.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Den föreslagna ändringen i 21 §
innebär en förbättring, då kravet på tillsägelse och rättelse i vissa fall kan
frångås. Fortfarande är dock utformningen oklar genom att det i andra
stycket gjorts en koppling mellan möjligheten alt frångå kravet på tillsägel
se och interimistiskt omhändertagande. Enligt länsstyrelsens uppfattning
bör dessa två möjligheter kunna tillämpas oberoende av varandra. Möjlig
heter alt frångå kravet på tillsägelse i vissa fall bör därför skrivas in i första
stycket.

I andra stycket har också tillagts en ytterligare grund för ingripande,
nämligen "om del i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkt". Be
stämmelsen kan tolkas så att ett omedelbart omhändertagande kan ske
även om fömtsättningen enligt första stycket ej föreligger. Lanlbmkssty
relsen synes tidigare ha hävdat en sådan tolkning oaktat nuvarande lagtext
i 17§ 3 st. är tydlig på denna punkt. Länsstyrelsen menar atl ingripande
enligt 17 § 1 st. och 17 § 3 st. skall ske under i princip samma premisser,
men alt beviskravet i senare faUel av naturliga skäl inte kan ställas lika
högt. Är det från början uppenbart alt ingripande enligt 17 § 1 st. ej kan 146

ske, kan ej heller ingripande enligt 3 st. ske.

Om avsikten är att ett omhändertagande kan ske på i princip andra Prop. 1987/88:93
grunder än i första stycket, bör denna möjlighet regleras för sig. Bilaga 2

Del finns onekligen situationer, då ett omhändertagande kan vara motiverat utan alt viUkoren i första stycket är uppfyllda. Enligt delta skall djuret vara utsatt för smärta, ångest eller annat lidande för att omhändertagande skall kunna ske. Möjlighet all ingripa redan innan djuret utsätts för - lidande borde emellertid finnas, där det är uppenbart att så kommer alt ske om ingripande ej sker, t. ex. då djur blir övergivna. Det har i praktiken ofta visat sig atl del är just i dessa situationer som del uppkommer oklarhet om möjligheterna all ingripa, samtidigt som behovet av åtgärder framstår som myckel starkt. Tillägget i andra stycket "om det i övrigt är nödvändigt från djurskyddssynpunkt" kan möjligen göra bestämmelsen tillämpbar i sådana situationer. Som tidigare nämnts bör emellertid en sådan bestämmelse regleras för sig. Möjligheterna atl göra ingripanden av detta slag med stöd av lillsynsbestämmelserna i 17 § bör också klargöras.

Uppbyggnaden av paragrafen om omhändertagande bör enligt länsstyrelsens uppfattning ske enligt följande:

1. Grundförutsättningarna för ett omhändertagande är all djuret utsätts för smärta, ångest eller annat lidande och att rättelse ej sker efter tiUsägelse. Kravet på tillsägelse och rättelse kan frångås i vissa fall.

2. Omhändertagande är också möjligt då gmndfömtsältningarna enligt. punkt 1 (smärta eller annat lidande) ej är uppfyllda men uppenbart kommer att uppfyllas, om ingripande ej sker, t. ex. då djur blir övergivna.

3. Omhändertagande skall även ske vid underlåtenhet atl följa beslut enligt 17 § eller 20 §.

4. Interimistiskt omhändertagande kan ske i brådskande faU under i princip samma fömtsättningar som i punkt 1, men med lägre beviskrav. .

22.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Lanlbruksstyrelsens förslag UU ändririg-ar beträffande omhändertagande av djur synes lösa de tolkningsproblem av gällande djurskyddslag som bl. a. tidigare påtalats av länsstyrelsen i Kalmar län, samtidigt som en smidig handläggningsordning erhålles. Förslaget bör därför genomföras ulan hinder av vad länsstyrelsen inledningsvis anfört beträffande krav på en särskild offenUig utredning. En oklarhet kvarstår dock fortfarande. Detta gäller vilka krav som skall ställas på-sådan tillsägelse om rättelse, som omnämns i 21 § (jfr 6 kap., 1 § förslaget tUl djurskyddsförordning). Skall tillsägelsen ske genom prolokoUfört beslut av hälsovårdsnämnd eller genom särskilt skriftligt beslut av länsstyrelsen? Eller är del tillräckligt alt en Ullsägelse dokumenteras mera formlöst, t. ex. genom tjänsteanteckning eller dylikt? Dessa frågor bör i uttalanden i eventuellt kommande proposiUon närmare belysas.

22.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen finner del riktigt all man i förslaget tagit bort tidigare eventuella möjligheter Ull koppling till djurplågeri enligt brottsbalken. Likaså är det av den allra största betydelse all man nu söker undanröja del tolkningsproblem som vidlåder nuvarande

17 § i djurskyddslagen, -

Ett spörsmål som länsstyrelsen ett flertal gånger haft anledning all ta ' 147

ställning Ull är när en djurägare plötsligt tas in på sjukhus, häktas eller Prop. 1987/88:93 dylikt för obestämd tid framåt. Som regel medför ju en sådan händelse att Bilaga 2 djuren inte blir utfodrade och skötta på sedvanligt sätt. Även med den nu föreslagna lydelsen av paragrafen är det något tveksamt om denna kan tillämpas i ett fall som det relaterade. Ett omhändertagandebeslut innebär ju också atl uppkomna kostnader kan förskotleras av allmänna medel, någol som har den allra största betydelse i sammanhanget. Ett förtydligande i detta hänseende vore synnerligen önskvärt.

22.20 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Vår tillämpning av dessa föreskrifter (20 och 21 §§) har redan tidigare gått i den anda som lanlbmksstyrelsen nu konkretiserar. Vi har ansett all del rimligen bör vara så att det primära med djurskyddslagstiftningen är all skydda djuren för lidande och inte all in absurdum veckla in sig i spetsfundigheter. För övrigt får även noteras att förvaltningslagen måste beaktas när de grannlaga besluten skall fallas om omhändertagande av djur och förbud mol djurhållning.

22.24 Svenska kommunförbundet: Enligt förslaget skall länsstyrelsen få
förordna om omhändertagande av djur resp. meddela förbud att handha
djur.

Många fall av olämplig behandling av djur kräver ett ingripande med omedelbar verkan, som ej bör försenas genom onödiga, byråkratiska formaliteter. Det bör därför övervägas om inte hälsovårdsnämnden bör ha dessa befogenheter.

22.25 Svenska djurskyddsföreningen: Begreppet "otillbörligt" bör utgå ur
lagtexten. Enligt föreningens uppfattning har detta begrepp ingen funktion
att fylla i lagtexten utan inbjuder tvärtom till subjektiva tolkningar i sam
band med frågor om åtal och straffutmätning. Ordet "otillbörligt" är också
ägnat atl inge föreställningen, alt djur under vissa omständigheter "tillbör-
ligen" skulle kunna tillfogas lidande, något som enligt föreningens uppfatt
ning inle kan accepteras. De fall där det kan tänkas vara nödvändigt atl
utsätta djur för lidanden, exempelvis för all rädda eget, djurels eller andras
liv, torde vara så få, att en rättvis bedömning skulle kunna säkerställas
genom uttryckliga undantagsbestämmelser.

22.28 Föreningarna djurens vänners riksorganisation: Enligt lanlbruksstyrelsens mening skall ett omedelbart omhändertagande komma i fråga när ett djur är höggradigt vanvårdat eller skadat genom misshandel...

Vi anser skrivningen ger så tydliga direktiv, om när ett djur omedelbart får omhändertagas, all denna i sin helhet bör återges i 21 § djurskyddslagen. På så sätt skulle bestämmelserna få en sådan betydelse, att de inte kunde ignoreras av vederbörande tillsynsmyndigheter. Del bör framhållas, att skrivningen "omedelbart omhändertagande av djur" har ändrals och förtydligats gång efter annan under årens lopp, men detta till trots har myndigheterna endast i enstaka fall begagnat sig av de möjligheter, som funnits till snabba ingripanden.

---- 148

Lämplig ändring: Ett omedelbart omhändertagande kan komma i fråga Prop. 1987/88:93 när ett djur är höggradigt vanvårdat eller skadat genom misshandel och när Bilaga 2 ägaren/vårdaren bedöms på gmnd av hög ålder, sjukdom (kroppslig eller mental), narkomani eller alkoholism inte på ett från djurskyddssynpunkt godtagbart sätt kunna la hand om och vårda djuret. Ett omedelbart omhändertagande skall också kunna ske när ägaren/vårdaren är oanträffbar. I dessa fall skall omhändertagandet ske utan hinder av vad i första stycket 21 § sagts om rättelse. Detsamma gäller överhuvudlaget när del bedömts utsiktslöst att efter tillsägelse få en rättelse Ull stånd.

22.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi anser att ordet "oUllbörligt" bör las bort, men vi inser samUdigt all uttrycket är logiskt med tanke på att plågsamma djurförsök är tillåtna. Det är en klar förbättring all djur, vars ägare inle kan anträffas, får omhändertas.

22.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Föreslagen ändring gentemot tidigare lydelse biträdes. Med särskild tillfredsställelse noteras den motivering som lantbruksstyrelsen framför Ull sitt förslag. Vad därvid anföres om omedelbart omhändertagande av sociala skäl enligt sista stycket på sid. 8 apostroferas.

22.34 Sveriges veterinärförbund: Veterinärförbundel ser det som mycket angelägel all omhändertagande av djur kan ske utan dröjsmål när det är påkaUat. Den föreslagna ändringen tillstyrks därför.

22 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skall i beslutet fastställas om djuret eller djuren skall säljas, omhändertas tills vidare eller avlivas.

23.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Hovrätten delar lantbmksstyrelsens uppfattning alt ärende om omhändertagande av djur bör slutföras så snabbt som möjligt. Om rätten att anföra besvär mot beslul om omhändertagande skall ha någon mening, bör emellerUd ett förordnande i beslutet atl djuret skall säljas eller avlivas endast i undantagsfall få verkstäUas, innan besvärsinstanserna haft möjlighet alt inhibera verkställigheten. Paragrafen bör därför förses med ett tillägg motsvarande 9 § tredje stycket kungörelsen (1968:736) om omhändertagande av djur m. m.

23.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Ordet omhänderta synes ha någol olika innebörd i 21 § och 22 §. I förta fallet har ordet betydelsen ingripande, medan det i andra fallet närmast betecknar förvaring. Del föreslås därför alt benämningen förvaras användes i 22 §.

23.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen finner denna nya be
stämmelse välbetänkt. Dock borde något ha kommenterats huruvida be
slut om omhändertagande av djur, som enligt länsstyrelsens beslut skall
avlivas, verkligen skall kunna "gälla" även om besvär anförs. Länsstyrel
sen ställer sig synnerligen tveksam till en sådan tolkning. Genom besvär 149

måste ju bl. a. kunna prövas om ett djur skall behöva avlivas eller om ett . Prop. 1987/88:93
beslut om omhändertagande Ulls vidare i stället bort meddelas. Bilaga 2

23.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det nuvarande förfaringssättet har enligt länsstyrelsens erfarenhet fungerat Ullfredsställande. Eftersom länsstyrelsen torde behöva hjälp av polisen för verkställighet av besluten kan del vara tveksamt om någon lidsvinst uppnås med föreslagen ändring. Då del dock med skäl kan hävdas att den myndighet som beslutat om omhändertagandel också bör besluta om hur del skall förfaras med det omhändertagna djuret vill länsstyrelsen inle motsätta sig föreslagen ändring.

24 Ansvar m.m.

23 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter

1. mot 2 § första stycket, 3—5 §§, 6§ andra stycket, 7 §,8 och 10 §§ samt 12§ första och andra styckena,

2. en bestämmelse som har meddelats med stöd äv denna lag,

3. sådant föreläggande eller förbud som avses i 20 §. , '
Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan

ådömas enligt brottsbalken.

24 § Hälsovårdsnämndens beslut enligt denna lag överklagas hos
länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut överklagas hos kammarrätten genom besvär. Lantbruksstyrelsens beslut överklagas hos regeringen.

25 § Beslut som avses 120 och 21 §§ gäller med omedelbar verkan, om
inte annat förordnas.

Tillsynsmyndigheten får i övrigt bestämma att dess beslut skall gälla även om det överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den Ijuli 1983 då lagen (1944:219) om
djurskydd samt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra
att gälla.

2. Ifråga om föreläggande: förbud ellertlllstånd som har meddelats för ikraftträdandet skall anses som om beslutet har meddelats med stöd av ■ motsvarande bestämmelse i den nya lagen. , .

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag tillämpas /' stället den nya bestämmelsen.

24.10 Hovrätten över Skåne och Blekinge: Av skäl som anförts vid 21 § (se ovan 22.10) bör brott mot 2§ första stycket inte föranleda ansvar enligt djurskyddslagen. Ordet "mot" i första stycket 1. bör flyttas till slutet av första meningen.

24.11 Kammarrätten i Sundsvall: I 23 § i lagförslaget ges straffbestämmelserna. I förhållande till motsvarande bestämmelser i nu gällande lag har 150

straffsankUoneringen utvidgats. Några skäl till detta här inte angetts. Kam- Prop. 1987/88:93 martallen vill här rent allmänt framhåUa all innan nya straffbestämmelser Bilaga 2 införs det bör undersökas hur de överensstämmer med brottsbalken. Man bör också noga överväga lämpligheten av att införa subjektiva rekvisit i lagsUflning av den här typen. Även i dessa delar krävs därför enligt kammartällens mening ytterligare överväganden.

Kammartätten vill slutligen erinra om länsdomslolskommilténs belänkande "länsrätternas målområde - Administrativ tvåpartsprocess" (SOU 1981:75). I betänkandet föreslås bl. a. atflänsrätt i stället för länsstyrelse skall besluta om ingripanden mol enskilda med stöd av djurskyddslagens bestämmelser samt pröva besvär över hälsovårdsnämndens beslut. Kammartätten har i remissyttrande över betänkandet bilrätt kommitténs förslag.

I förslaget har inte några tyslnadspliktsbestämmelser intagils. Kammarrätten har inte heller kunnat bedöma om behov av sådana föreligger mot bakgmnd av det föreliggande förslaget. Kammartätten anser dock atl frågan bör undersökas när lagstiftningsarbetet går vidare. Bestämmelsen i 82 § hälsovårdsstadgan torde därvid kunna tjäna till ledning.

Av övergångsbestämmelserna bör framgå vilken lag som skall tillämpas av en övergripande myndighet när överklagade beslutet fattats med stöd av den gamla lagen.

24.13 Statens veterinärmedicinska anstalt: Bestämmelsema gällande föreläggande och förbud, §§ 17-20, resp. omhändertagande av djur, §§21 och 22, samt i §25, första och andra stycket, synes allmänt sett ha en starkt repressiv karaktär, och framför allt sladgandena i den sistnämnda paragrafen synes tveksamma från rättssäkerhetssynpunkt.

24.16 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Eftersom ett beslut enligt 21 § allUd skall förenas med ett beslul enligt 22 §, synes bestämmelsen i 25 § 1 st. böra omfatta även 22 §.

24.17 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt straffbestämmelserna i 23 § döms den till böter "som uppsåtligen eller av oaktsamhet" bryter mot bl. a. vissa föreskrifter i förslaget Ull djurskyddslag, eller mol bestämmelser, som har meddelats med stöd av lagen.

Del erinras om all enligt nuvarande djurskyddslag straffas endast förseelser som begåtts uppsåUigen. Detsamma är förhållandel enligt kungörelsen om offenUig förevisning av djur (10 §) och lagen angående slakt av husdjur (5§). Enligt djurskyddsförordningen (5§) och förordningen om användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m. (12 §) är även förseelser som begåtts av oaktsamhet straffbelagda. Förevarande lagförslag innebär i viss omfattning en skärpning av gällande straffbestämmelser. Någon som helst motivering tiU eller analys av om skäl föreligger för en sådan generell skärpning redovisas ej. Delta är en allvarlig brist i lagförslaget.

24.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Tillägget i förslagets 25 § - att till
synsmyndighet också i övrigt får bestämma att dess beslut skall gälla även 151
om det överklagas — är välkommet.

Bilaga 3 Prop. 1987/88:93 Bilaga 3

Lantbruksstyrelsens promemoria 1983-03-24

Djurskyddstillsyn, dopingkontroll m. m. vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper

Förslag till ny djurskyddslag

Lanlbmksstyrelsen har i framsläUning UU regeringen 1982-05-10 om ny djurskyddslag föreslagit att i lagen intas förbud mot alt djur som skaU delta i tävling på tävlingsbana utsätts för sådana ingrepp eller tillförs sådana ämnen som kan påverka djuren under tävlingen. Styrelsen föreslog vidare att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om skyldighet för den som anordnar offentlig tävling med djur att anlita veterinär för tillsyn över tävlingen och atl utge ersättning för åtgärder som påkallas från djurskyddssynpunkt.

Tillsyn

1 djurskyddslagen (1944:219) stadgas i 14§ 1 mom. att hälsovårdsnämnden utövar tiUsynen över djurens vård och behandling,

I kungörelsen (1959:486) om offentlig förevisning av djur stadgas i 4a§ att vid offentlig tävling med djur på tävlingsbana skall finnas en av lanlbmksstyrelsen förordnad veterinär. Denne skall dels besiktiga banan före tävlingen, dels närvara vid densamma. Han har befogenhet att, om djur utsätts eller befaras kunna bli utsatt för djurplågeri, med omedelbar verkan förbjuda att tävlingen håUs eller fortsätts eller att visst djur får delta i tävlingen.

Tillsynen genom särskilt förordnad veterinär fungerar i stort bra under själva tävlingen. Däremot fungerar för närvarande inte tillsynen av djurens skötsel och vård under träningen.

Doping

Styrelsen föreslog som ovan nämnts att i den nya djurskyddslagen intas
förbud mot doping. Med doping avses ett ingrepp eller en åtgärd som kan
orsaka ökning eller minskning av ett djurs prestationsförmåga, ändra dess
temperament eller i anslutning till tävling påverka en sjukdomsprocess.
Sådana otillåtna ingrepp är exempelvis nervsnitt, akupunktur, ultraljuds
behandling m. m. Otillåtna åtgärder är bl. a. att tillföra djuret vissa ämnen
eller använda läkemedel som påverkar djuret under tävlingen. Då flera av
de ifrågakommande ämnena har en smärtlindrande effekt, sätts den
skyddsmekanism som smärtfömimmelsen utgör ur funkUon. Under täv
lingen kan då den sjuka muskeln, den inflammerade leden, den skadade
senan, hoven eller annan kroppsdel överansträngas eller överbelastas.
Efterverkningarna kan härigenom bli svåra och läkningsprocessen för
dröjd. En annan effekt är de biverkningar som vissa dopingmedel har och
som kan vara av olika svårighetsgrad. 153

Enligt lantbmksstyrelsens bedömning är, med hänsyn tiU de ovan reläte- Prop. 1987/88:93
rade effekterna på ett djur, doping all anse som ett djurskyddsproblem. Bilaga 3

Ett förbud mot doping blir mer eUer mindre verkningslöst om det inte kan kontrolleras. Lanlbmksstyrelsen anser att del är mycket viktigt att' denna kontroll kan sällas in så Udigt som möjligt och så atl den verkar i förebyggande syfte. Tillsynen och kontrollen måste därför så långt det är möjligt ske/öre tävlingen dvs. i stallar och på träningscamper. En kontroll som sker endast vid tävlingen blir ju - vid positivt dopingprov — endast ett konstaterande av att doping redan skett'. Delta är inte tillfredsställande från djurskyddssynpunkl.

För all denna Ullsyn skall fungera effekUvt är del här enligt styrelsens bedömning nödvändigt med ändrade tillsynsmtiner.

Styrelsen föreslår därför alt tillsynen vid offenUig tävling med djur på permanent tävlingsbana med totalisatorspel och vid träning för sådan tävling skall åvila lanlbmksstyrelsen i stäUel för hälsovårdsnämnden. För den omedelbara tUlsynen skall för detta ändamål finnas hos styrelsen heltidsanställda veterinärer, här benämnda lävlingsveterinärer. Kompetenskraven för dessa veterinärer får närmare utredas.

Ändring i djurskyddslagen

15 § i förslaget till ny djurskyddslag innehåller bestämmelser öm liUsyn. Styrelsen föreslår med hänvisning till ovanstående följande ändrad lydelse av denna paragraf:

"15§ Lanlbmksstyrelsen utövar den centrala tiUsynen över efterlevnaden av denna lag och bestämmelser som här meddelats med stöd av lagen saml meddelar allmänna råd för övriga tillsynsmyndigheter: Länsstyrelsen ' utövar den närmare tillsynen inom länet. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tiUsynen inom kommunen, utom beträffande tUlsynen vid offentlig tävling med djur på tävlingsbana med totalisatorspel och vid träning för sådan tävling. Denna tillsyn utövas direkt av lanlbmksstyrelsen.

Vid tillsynen medverkar distrikts-, besiktnings- och tävlingsveterinärer enligt vad som är särskilt föreskrivet.

Polismyndigheten skall vid tillsynen lämna det biträde som behövs." '"-

Ny tillsynsorganisation

Lanlbmksstyrelsen utfärdar för närvarande tillsvidareförordrianden för
banveterinärer vid de permanenta banorna och fastställer gmnderna för
ersättning till dem. Ersättningen utbetalas av tävlingsartangören UU veteri
nären. Delta förhållande upplevs understundom av banveterinärerna som
att de inte är helt fria från ett jävsförhållande gentemot tävlingsartangören.
Styrelsen anser det nödvändigt atl dessa veterinärer för att kunna sköta
ovan nämnda tUlsynsverksamhet, innefattande även dopingkontroll, har
en helt fristående ställning gentemot sportens organisationer. En jämförel
se kan här göras med besiktningsveterinärernas ställning gentemot slakte
riorganisationerna. Dessa veterinärer var tidigare avlönade av slakterior- 154

ganisalionerna. Numera är de - för att inget jävsförhållande skall kunna Prop: 1987/88:93 ■ uppkomma - anställda och avlönade av livsmedelsverket med medel som Bilaga 3 av slakteriorganisationerna inlevereras Ull verket.

Styrelsen föreslår att liknande anställnings- och avlöningsförhållanden
införs för tävlingsvelerinärerna vid permanenta tävlingsbanor med totali
satorspel. Dessa veterinärer heltidsanställs hos lanlbruksstyrelsen och '
avlönas av styrelsen med medel som av hästsportorganisalionerna inleve
reras Ull styrelsen. , •

När det gäller veterinärer vid ryltartävlingar och andra ;tävlingar utan totalisatorspel avser styrelsen att även framledes förordna dessa veterinärer i varje särskilt fall efter framställning från tävlingsartangören. Ersättning utbetalas då av arrangören direkt lUl veterinären. Styrelsen fastställer storleken på sådan ersättning.

Antalet lävlingsdagar vid de permanenta banorna för trav och galopp är något under 1 000 per år. Styrelsen föreslår att landet indelas i fem områden (pooler). Antalet tävlingsdagar varierar mellan 160 och 233. För att fylla behovet av veterinärer under tävlingsdagarna behövs det tre veterinärer i varje pool. Dessa veterinärer skall därutöver sköta UllsynSuppgifter på träningscamper m. m.

Styrelsen har i detta sammanhang ännu inte kunnat beräkna volymen av . denna insats, då antalet träningscamper och storleken på dessa för varje pool inle nu är känt av styrelsen.

En närmare redovisning från sportens organisationer är härvidlag nödT .■ vändig. Viss arbetstid får också beräknas tas i anspråk för utredningsarbete i dopingärenden, fortbildning m. m.

I förslaget till ny djurskyddslagstiftning har lanlbruksstyrelsen föreslagit . att styrelsen bemyndigas atl utfärda instruktion för tävlingsvelerinär. Sådan instruktion är nu under utarbetande inom styrelsen i samråd med representanter för veterinärerna och häslsportorganisaUonerna. Inslmk-Uonen kommer att anpassas Ull den här föreslagna organisaUonen.;

Tävlingarna äger rum på lör-, sön- och helgdagar samt vardagar på kvällsUd. Obekväm arbetsUd bör av sociala skäl kompenseras med viss ledighet. Hur stor denna blir kan styrelsen inle nu ange. Del bHr - Hksom löneplaceringen - en förhandlingsfråga. Varje lävlingsdag - oavsett om tävlingen äger rum på daglid eller kvällstid - bör räknas som hel Ijänslgö-ringsdag. Utöver liden för själva tävlingen tillkommer restiden till och från tävlingsbanan. Dessa resUder kommer all variera väsentligt inom,de olika ■ poolerna.

Kostnaderna för denna organisaUon torde preliminärt i nuvarande penningvärde beräknas Ull 15 x 300000 = 4,5 milj. kr. per år. Styrelsen har vid denna beräkning utgått från en placering i lönegrad F 25-26. Sociala avgifter, rese- och traktamenlsersällning ingår i ovanslående belopp. Beräkningarna är approximativa i avsaknad på exakta beräkningsgmnder för resekostnader och eventuella vikariekostnader.

Ansvarsnämnd

Lanlbruksstyrelsen fömtsätter att del skall finnas en från sporten friståen
de ansvarsnämnd uppbyggd enligt de principer, som redovisas av policy- 155

gruppen för dopingfrågor. Nämnden föreslås av policygmppen vara spor- Prop. 1987/88:93
tens dömande instans i dopingfall inom trav-, galopp- och ridsport. Bilaga 3

I nämnden bör enligt styrelsens bedömning ingå en ledamot som är lagfaren och erfaren i domarvärv, en veterinär med särskild sakkunskap i dopingfrågor, en ledamot från var och en av hästsportens centralorganisationer samt en ledamot från lanlbmksstyrelsen. Den lagfarne ledamoten bör vara ordförande. Nämnden bör dessutom ha en lagfaren sekreterare. Ordföranden, den sakkunnige veterinären liksom representanten för lanlbmksstyrelsen och suppleanter för dessa bör utses av lantbruksstyrelsen. Ledamöter från trav-, galopp- och ridsportens centralförbund bör utses av resp. förbundsstyrelse.

Utrednings- och expertgrupp

TiU anvarsnämndens biträde erfordras - som policygmppen föreslår -dels en utredningsgmpp, dels en expertgmpp. Arbetsgmpperna bör ha de uppgifter som policygmppen skisserar på s. 39 i "Förslag till åtgärder inom trav- och galoppsporten". I utredningsgmppen bör ingå en av tävHngsveterinärerna från den pool, där utredning sker.

Besvär

Lanlbmksstyrelsen kan inte biträda policygmppens förslag att ansvarsnämndens beslut skaU kunna överklagas Ull sportens skiljedomstol. Om besvärsrält över huvud taget skall finnas över ansvarsnämndens beslut måste även besvärsinstansen ha en från sporten helt frislående stäUning.

Brott mot djurskyddslagen

Ansvarsnämndens och dess utrednings- resp. expertgrupps handlingar och rapporter bör - under förutsättning alt nämnden ges en helt frislående ställning - även kunna ligga Ull gmnd för prövning om överträdelse föreligger mot bestämmelserna i djurskyddslagen om förbud mol doping.

Kostnader

SamUiga kostnader för ansvarsnämnden, utrednings- och expertgmpperna bestrids av hästsportorganisationerna.

156

Bilaga 4 Prop. 1987/88:93 Bilaga 4

Sammanställning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny tillsynsorganisation vid vissa tävlingsbanor och vid träningscamper m. m.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över förslaget avgetls av statskontoret, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, Sveriges lanl-bmksuniversitel, länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län, Svenska kommunförbundet. Svenska djurskyddsföreningen, Föreningarna djurens vänners riksorganisation, Nordiska samfundet mol plågsamma djurförsök, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges velerinärförbund, AB Trav och Galopp, Svenska Iravsportens centralförbund och Svenska galoppsporlens centralförbund.

Dessutom har yttrande inkommit från Svenska ridsportens centralförbund.

I följande sammanställning återges yttrandena i regel i oavkortat skick.

Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från Sydöstra Sveriges Travsällskap, Kalmar Travtränarförening, Kalmar Allmänna Djurskyddsförening, hälsovårdskonlorel i Kalmar kommun och klinikchefen Rolf Fagerberg.

Remissyttrandena

Statskontoret: Statskontoret tillstyrker förslaget att ansvaret för tillsynen vid offentlig tävling förs över från resp. hälsovårdsnämnd Ull lantbruksstyrelsen.

Statskontoret delar vidare styrelsens uppfattning alt häslsportorganisaUonerna skall bära del fulla ekonomiska ansvaret för tillsynen. Däremot kan statskontoret inle finna tillräckliga skäl för atl inom lantbruksstyrelsen inrätta en särskild organisation med heltidsanställda veterinärer för denna Ullsyn.

Lantbruksstyrelsens uppgifter bör vara begränsade Ull att avse övergripande tillsyn över djurskyddet vid tävlingar samt att utfärda tillämpningsföreskrifter och allmänna råd för denna tillsyn.

I häslsportorganisationernas ansvar bör enligt slätskontoret ingå all se Ull all såväl tävlings- som träningsverksamhelen bedrivs på ett ur djurskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Det bör inle vara en uppgift för statens tjänstemän all fullgöra den löpande, omedelbara Ullsynen. Som lanlbruksstyrelsen framhåller är det dock inle lämpligt att de enskUda tävlingsartangörerna engagerar veterinärer för djurskyddstillsynen.

Ett alternaUv som inte belysts i lantbruksstyrelsens förslag är atl lägga
ansvaret för den löpande tillsynsverksamheten på ett fristående organ,
exempelvis Trav och Galopp AB, som har ansvaret för atl sköta övriga för
hästsporten gemensamma frågor av policy- och förvaltningskaraklär. 157

Statskontoret har inget atl erinra mol förslaget till ansvai-snämnd. Prop. 1987/88:93

Hovrätten över Skåne och Blekinge: Förslaget till ändrad lydelse av 15 § i Bilaga 4 förslaget till ny djurskyddslag synes främst syfta till en effektivare kontroll och liUsyn av det i 10 § nämnda lagförslag intagna förbudet mot doping. Mot åtgärder i angivet syfte har hovrätten, som delar lantbmksstyrelsens bedömning atl doping är ett djurskyddsproblem; inte något att erinra. Det kan emellertid ifrågasättas å ena sidan om det föreligger behov av utökad kontroll och tillsyn saml å andra sidan - om sådant behov anses föreligga - om förslaget är tillräckligt långtgående.

I hovrättens yttrande den 29 september 1982 över lantbmksstyrelsens framställning om ny djurskyddslagsUflning framhölls bl. a. (s. 1-2) all det sakliga innehåUet i förslaget i åtskilliga avseenden var påfallande knapphändigt motiverat. Samma anmärkning kan riktas mot det nu föreliggande kompletleringsförslaget, särskilt mot bakgmnd av alt lantbmksstyrelseii så sent som i maj 1982, då styrelsen gjorde sin framställning, inle föreslog någon ändring av tillsynsorganisationeri. Förslaget ger t.ex. - utan att redovisa några siffror - intrycket atl doping är vanligt förekommande. Den i förslaget omnämnda policygmppen för dopingfrågor anger emellertid i sin rapport (s. 16) antalet upptä.ckla fall av doping i Sverige Ull fem under 1981 och åtta-tio under 1982, vilket skall ses i relaUön till antalet starter, drygt 100000 per år, och antalet dopingprov, omkring 2000 per år. Även om man kan utgå från alt en del fall undgår upptäckt talar inte de nämnda siffrorna för att doping är något stort djurskyddsproblem. Inte heller del i förslaget angivna jävsförhållandet framstår som särskilt allvarligt eftersom det nuvarande systemet skall bibehållas vid tävlingar ulan lolalisatorspel. Slutligen får del anses anmärkningsvärt att övriga ändringar i förhållande till del ursprungliga förslaget, särskilt borttagandet av andra stycket, inle berörs med ett ord. På gmnd av det anförda är hovrätten inte övertygad om att en ny tillsynsorganisalion vid vissa tävlingar för en beräknad kostnad av 4,5 milj. kr. per år är motiverad. Däremot föreligger enligt hovrättens mening behov av djurskyddsinspektörer även i framtiden.

Del föreslagna förbudet mot doping avser "djur som skall delta i tävling på tävlingsbana" medan kompletteringsförslaget begränsas Ull djur som deltar i eller tränas för offenUig tävling "på tävlingsbana med totalisatorspel". Förslaget är således inle kortsekvent. Motivering för den angivna begränsningen saknas helt.'

Vad som i kompletleringsförslaget anförs om trav- och galoppsportens interna behandling av dopingfrågor anser hovrätten sig inte böra anlägga synpunkler på.

Sammanfattningsvis anser hovrätten inte atl tillräckliga skäl förebragts för ändring av den nuvarande tillsynsorganisationen. Om ändring Hkväl anses böra ske föreslår hovrätten alt djurskyddsinspektörer enligt andra stycket i den Udigare föreslagna lydelsen av 15 § bibehålls. Vad angår sista stycket i paragrafen har hovrätten i sitt ovannämnda yttrande föreslagit atl delta stycke överförs till påföljande paragraf Ändring av 15 § föranleder vidare följdändringar i 4 kap. 2 § förslaget Ull ny djurskyddsförordning.

Kammarrätten i Sundsvall: Den föreslagna kompletteringen innebär i
huvudsak att tillsynen enligt djurskyddslägen vid trav- och galopptävlingar 158

och vid träning inför sådana tävlingar skall utövas av lanlbmksstyrelsen. Prop. 1987/88:93 Kammartätten finner inle någon anledning Ull invändningar mot den sålun- Bilaga 4 da föreslagna ändringen av 15 § i lagförslaget.

I den nu föreliggande promemorian diskuteras vidare bl. a, frågan om en särskild ansvarsnämnd som skall vara dömande instans i dopingärenden, Kammartätten delar de åsikter som lanlbmksstyrelsen redovisat såväl angående ansvarsnämndens sammansättning och funktion som i fråga om besvär över nämndens beslut.

Vad som i övrigt upptagits i promemorian rör inte sådana frågor som kammartätten har att ta ställning UU.

Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbmksstyrelsens intention atl utvidga djurskyddsUllsynen i hästsporten till all omfatta även perioder mellan lävlingsUllfallena är att anse som angelägen. Del är självfaUet så att tävlingshästen även i träningssituationen kan bli föremål för vanvård eller utsättas för behandling eller bli utnyttjad på ett sätt som ej är'i överensstämmelse med samhällets djurskyddsuppfatlning. En sådan oUllbörlig behandling innefattar också tillförsel av läkemedel eller farmakologiskt akUvl ämne som ej indicerats av sjukdom eller brislUllslånd hos hästen. Vidare innefattas vidtagande av åtgärd i syfte att möjliggöra tränings- eller tävlingsarbete trots föreliggande sjukdom eller skada. De sistnämnda ål-gärderna benämns sammanfattningsvis doping.

Lantbmksstyrelsens förslag alt förbud mot doping intas i den nya djurskyddslagen finner vi riktigt och väl motiverat. Definitionen av begreppet doping är emellertid oklar i lantbmksstyrelsens förslag. Andra meningen i stycket under mbriken doping bör ändras till: "Med doping avses ett ingrepp eller ofysiologisk åtgärd ... sjukdomsprocess". Annars skulle åtgärder som träning, uppvärmning, vissa accepterade utselnings- eller hovbeslagsålgärder etc. vara all betrakta som doping, då de som syfte har all bl. a. öka hästens prestationsförmåga.

Kompletteringsförslagets innebörd att förbud mot doping även skall omfatta hästar i träning kräver ändrad lydelse av det ursprungliga förslagets § 10, eftersom träningssituation ej är nämnd. Paragrafens lydelse bör dock vara sådan att den ej innebär atl hästar i träning undandrages medicinskt motiverad behandling. Den bör samtidigt innebära att åtgärd eller användande av läkemedel eller ämnen, som genom smärtlindring eller på annat sätt möjliggör fysisk ansträngning trots föreliggande skada eller sjukdom, förhindras. Den bör vidare innebära förbud mol sådan åtgärd eller användning av läkemedel eller ämnen som genom biverkningar eller på annat sätt verkar skadliga på den friska hästen i träning.

Förslaget om ändrad lydelse av § 15 i djurskyddslagen innebärande att den omedelbara tillsynen över efterlevnaden av denna lag i vad avser djur i träning eller tävling utövas direkt av lanlbruksstyrelsen finner vi rikligt och välmotiverat. Vi anser det dock angeläget påpeka svårigheten all i nuläget beräkna omfattningen av de insatser den praktiska tillsynen av efterlevnaden i stallar och på träningscamper kräver, då dessa Ull antal och lokalisa-Uon för närvarande är ofullständigt kända. Del är därför viktigt att tillsynsorganisationen inte underdimensioneras.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Huvudsyftet med det kompletterande 159

förslaget synes vara atl kunna inrätta en organisation omfattande ca 15 Prop. 1987/88:93 StaUigt anställda kontrollveterinärer vUkas uppgifter skulle bli att dels vara Bilaga 4 banveterinärer under tävlingar, dels i kontroUsyfte besöka träningscamper och stallar.

Lanlbmksstyrelsen synes dock ha bedömt risken för doping av tävHngs-hästar som ett alltför stort problem i förhållande till andra för dessa djur tveksamma förhållanden under uppfödning, skötsel och träning. Det torde ulan tvekan vara av värde att ett antal specialutbildade veterinärer får möjlighet att opartiskt granska och medverka i tillsynen av inte bara risken för doping utan hela hanteringen av dessa djur.

Djurskyddet är emeUertid i Sverige en angelägenhet som i hög grad berör vaije människa och därmed hela samhället. Det är angeläget att samhället genom sina olika politiska organ på alla nivåer dels bestämmer ramarna för våra värderingar av hur djur skall hållas och utnyttjas i fångenskap, dels deltar aktivt i tiUsyn och bedömningen av alla förhållanden i djurhållningen.

Att djurskyddsfrågor har hög angelägenhetsgrad hos många människor framgår bl. a. av det stora intresse som riksdagsledamöterna varje år ägnar djurskyddsfrågor. Hos hälsovårdsnämnderna finns motsvarande stora engagemang.

Bedömningen av frågor om djurskyddstillsyn får enligt länsstyrelsens uppfattning aldrig bli endast tjänstemanna- eller expertstyrd. Det är angeläget att djurskyddsfrågoma är brett samhälleligt förankrade på alla nivåer.

De lokala och regionala lillsynsmyndighelemas möjligheter Ull ingripande genom föreläggande och förbud är noga reglerade i djurskyddslagstiftningen. Motsvarande möjligheter bör inle ges Ull endskild tjänsteman av föreslagen typ i all synnerhet som lanlbmksstyrelsen, och således även dess tjänstemän, enligt lagstiftningen inte har dessa befogenheter. Även om det teoretiskt skulle kunna åstadkommas genom ändring i lagstiftningen anser länsstyrelsen det nödvändigt att formerna för tillsyn och ingripanden då det gäller lävlingsdjur följer samma principer som gäller för djurskyddsUllsynen i sin helhet.

Länsstyrelsen motsätter sig därför bestämt förslaget att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skulle undantas från den omedelbara djurskyddstUlsynen i vissa faU. Skälen UU länsstyrelsens instäUning är inte bara de ovan angivna. Del är angeläget att de allmänna skötsel- och hanteringsformerna för dessa sporthäslar ses i relation till annan djurhåUning i omgivningen. En liten gmpp experttjänstemän som bara ser verksamheten i en viss specialiserad form av hantering kommer fort alt lappa relationerna till formerna för övrig djurhållning.

Därför får denna expertkontroll enbart bli ett komplement till de i dag gällande gängse och allmänt samhälleliga formerna för djurskyddstUlsyn.

Ett annat skäl för att inte koppla bort de lokala myndighetemas tillsyns
möjligheter är risken för att de föreslagna veterinärerna, när de ändå ofta
kommer att finnas på plats i staUama, blir konsulterade i rent veterinärme
dicinska frågor och ombedda att göra behandlingar. Även om sådant inte
avses vara tillåtet är det av psykologiska skäl lämpligt med insyn i verk
samheten lokalt. För atl få en sådan insyn i stallarna är det angeläget att de 160

vanliga djurskyddstiUsynsmyndigheterna får behålla obegränsade tillsyns- Prop. 1987/88:93
möjligheter. Bilaga 4

Lanlbmksstyrelsen bör,i anslutning till en förväntad instmktion för de föreslagna velerinärema utarbeta en lämplig mall för systematisk samver- . kan mellan dessa och tillsynsmyndigheterna. Även om huvudprincipen bör vara all ingripanden skall beslutas av lokal eller regional myndighel bör veterinärerna givelvis ha möjlighet att med omedelbar verkan avbryta pågående missförhållande eller förbjuda resp. avbryta tävling eller visst djurs deltagande.

Länsstyrelsen fömtsätter all besvär över veterinärs beslul enligt ovan hanleras som övriga besvär enligt djurskyddslagsliftningen. Lanlbruksstyrelsen har gjort vissa jämförelser mellan de föreslagna veterinärerna och livsmedelsverkets besiktningsvelerinärer för köttbesiktning. Som ytterligare jämförelse kan då nämnas att besvär över besiktningsvelerinärs beslul anföres hos länsstyrelsen.

Beträffande den föreslagna velerinärgruppens storlek synes den vara väl • stor och framför allt kostsam. Visserligen skall kostnaderna i sin helhet bäras av hästsporten men det kan ifrågasättas om inte andra kontrollåtgärder såsom ett ökat antal dopingprov, forskning om nya kontrollmetoder, utbildning och informaUon borde få en proporUoneUl störte del av tillgängliga medel. Det kan också ifrågasättas om inle en del av kostnaderna kan användas för all ersätta miljö- och hälsoskyddsnämnderna för viss syste-maUsk tillsyn på samma sätt som är reglerat för den offentliga kontrollen av livsmedel. Del torde fömtsätta att anvisningar utfärdas för sådan systematisk Ullsyn; ett syslem som i samverkan med en något mindre omfattande verksamhet från den föreslagna veterinärgmppen sannolikt skuUe avsevärt förbättra den allmänna, totala djurskyddstillsynen över dessa djur.

Länsstyrelsen vill framhålla all om en ansvarsnämnd inrättas som dömande instans i dopingfrågor skall, den av rättssäkerhetsskäl vara helt frislående från sporten. Länsstyrelsen förutsätter att det oavsett detta skaU vara varje tillsynsmyndighet obetaget att vidta de åtgärder och göra de förelägganden som erfordras för efterlevnaden ay djurskyddslagsliftningen samt atl - som ovan nämnts - de sedvanliga besvärsvägarna skaU stå tUl buds.

Länsstyrelsen i Kalmar län:

I sin framställning UU jordbruksdepartementet framhåller lanlbmkssty
relsen att nuvarande tiUsynssystem genom sårskilt förordnad veterinär
fungerar i stort bra under själva tävlingen. Däremot fungerar inle tiUsynen
av djurens skötsel och vård under träningen. Länsstyrelsen kan instämma i
denna bedömning. Lantbmksstyrelsens förslag att 15 st. heltidsanstäUda
veterinärer, Ull en årlig kostnad på ca 4,5 milj. kr. som skaU bestridas'av
hästsportens egna organisationer, skall anställas kan dock ej anses stå i
rimlig proportion Ull de djurskyddsproblem som föreligger. Utan alt ha
tillgång till ett utförligt faktamaterial bedömer länsstyrelsen att ett kost-
nadsultag av denna storleksordning kan ha en menlig inverkan på de s. k.
ATG-klinikerna, utbildningen av veterinärer med specialistkompetens på
hästens sjukdomar, forskningen som bedrives rörande dopingmedel m. m.
med åtföljande negativa konsekvenser ur djurskyddssynpunkt. Länsstyrel- 161

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

sen vill dock ej helt avstyrka lantbmksstyrelsens förslag. Sålunda bör en Prop. 1987/88:93 tjänst med särskilda kompetenskrav rörande djurskyddslagstiftning, kun- Bilaga 4 skåp om hästens sjukdomar och häslsport inrättas vid lanlbmksstyrelsen. Tjänsteinstmktionen bör bl. a. omfatta kursverksamhet för banveterinärer, medverkan i kursverksamhet för tränare, samordning och inspektion av banvelerinärernas verksamhet, information om gällande karensUder m. m. Ull praktiserande veterinärer och samordning mellan banveterinärerna och hästsportorganisationerna.

Länsstyrelsen bedömer det angeläget att banveterinärerna instmktions-mässigt åläggs en bättre insyn vad gäller förhållandena i stallar och träningscamper. I analogi med 9§, aUmänna veterinärinstmktionen, bör av tjänsteinstmktionen framgå att banvelerinär är skyldig att till hälsovårdsnämnden och länsstyrelsen anmäla missförhållande som berör djurskyddet därest rättelse ej sker på UUsägelse.

I syfte att undanröja de farhågor för jävsförhållande som påtalats av lanlbmksstyrelsen bör banveterinärerna erhålla ersättning från lanlbmksstyrelsen med medel som tävlingsartangören inlevererar till verket.

Som ytterligare åtgärd i syfte att förebygga doping av tävlingshästar, anser länsstyrelsen att antalet dopingprov väsentligt bör ökas. Denna utökning bör även omfatta s.k. prerace tests.

Länsstyrelsen tillstyrker lantbmksstyrelsens förslag beträffande en från sporten fristående ansvarsnämnd och all del till denna nämnd knyts dels en utredningsgrupp, dels en expertgrupp. Med hänsyn bl. a. till de påföljder som policygmppen föreslår är del angeläget att nämndens ledamöter utses av från sporten helt fristående myndigheter exempelvis lantbmkssty-relsen/domstolsverkel, så att berättigade krav på hög rättssäkerhet tillförsäkras.

Svenska kommunförbundet: I fråga om tillsynsverksamhetens organisation, omfattning och resurser hänvisar styrelsen till sitt yttrande 1982-09-03 över förslaget till ny djurskyddslag och djurskyddsförordning.

Lanlbmksstyrelsen har föreslagit att doping skall anses vara ett djurskyddsproblem och all bestämmelser om förbud mot doping tas in i djurskyddslagen. En från trav- och galoppsporten fristående ansvarsnämnd föreslås vara dömande i dopingfall. Styrelsen finner inga skäl som talar mot atl även dopingfall skall handläggas vid allmän domstol.

Svenska djurskyddsföreningen: Djurskyddsföreningen finner

---- förslaget väl moUverat, atl tillsynen skall åvila lantbruksstyrelsen i

stället för lokal hälsovårdsnämnd och utövas av heltidsanställda, från sportens organisationer helt fristående tävlingsveterinärer med specialkompetens. Djurskyddsföreningen vill därmed UUstyrka lantbmksstyrelsens förslag Ull ändrad lydelse av § 15 i förslaget lUl ny djurskyddslag.

Djurskyddsföreningen finner också lantbmksstyrelsens förslag synnerli
gen angeläget, all kontrollen sättes in så tidigt som möjligt, så atl den får
förebyggande effekt, och att sålunda Ullsyn och kontroll måste ske i stallar
och på träningscamper. Delta förslag, att förbud mot doping även skall
omfatta hästar i träning, medför att lydelsen av § 10 måste ändras, då i
nuvarande förslag endast avses djur, som skaU delta i tävling på tävlingsba
na. 162

Vad det slutligen gäller ansvarsnämnden skall den vara helt fristående Prop. 1987/88:93 från sporten och nämndens beslul skall inte kunna överklagas Ull sportens Bilaga 4 skiljedomstol. Med den sammansättning som nämnden enligt förslaget kommer att få, skall del enligt Djurskyddsföreningens mening inte finnas någon besvärsrält över nämndens beslul.

Föreningarna djurens vänners riksorganisation: För ett antal år sedan gjordes en utredning i Djurens Vänners regi som visade att tillsyn i praktiken inte förekom vid träning o. d. Samtliga tillfrågade hälsovårdsnämnder förklarade sig inte ha lid med sådan djurskyddstUlsyn. Vi vann dock inget gehör vid hänvändelse till jordbruksdepartementet. Mot den bakgmnden finner vi all föreliggande framställning från lantbruksstyrelsen har en mycket angelägen aktualitet ur djurskyddssynpunkt. Vi delar således tillfullo lantbmksstyrelsens konstaterande nu, att tillsynen inle fungerar beträffande djurens skötsel och vård under träningen.

Förslaget att lanlbmksstyrelsen skall handha tillsynen i berörda fall, i stället för hälsovårdsnämnden, finner vi välgrundat och även alt tillsynsve-lerinärerna får anställnings- och avlöningsförhållanden på sätt lanlbmksstyrelsen föreslår med hånsyn till jävsaspekter. Däremot anser vi inle alt del finns gmndad anledning alt skilja tillsynsverksamheten så alt ryltartävlingar m. m. utan totalisatorspel får separat organisation. Äv banveterinärer anförda önskemål, till vilket lanlbruksstyrelsen hänvisar, om fri ställning ur jävssynpunkl är för sådan tävling lika angelägen. De föreslagna tävlingsvelerinärerna bör därför även ha tillsynen för övrig tävlingsverksamhet och avlönas av lanlbmksstyrelsen på arrangörernas bekostnad. Vi förordar således i stället en enhetlig ochjävsfri tillsynsfunktion för samtliga fall där veterinär skall förordnas.

I utredningsförslaget betonas dopingkontrollen, medan knappast något sägs om tillsynen av djurens vård och behandling i övrigt. När lanlbmksstyrelsen nu föreslås bU särskild tillsynsmyndighet - i stället för hälsovårdsnämnd - förutsätter vi alt lanlbruksstyrelsen också får samma befogenheter som hälsovårdsnämnd formellt haft att bl. a. vitesförelägga, samt alt del i den instruktion som avses gälla för lävlingsveterinärer också klart skall framgå all tillsynen skall omfatta djurens vård och behandling i sin helhet. Utredningsförslaget är på dessa punkter betänkligt dunkelt. Förekommande dopingfall föreslås handhas av en "ansvarsnämnd" - men av vem och hur skall i så fall förelägganden m.m. lämnas beträffande t.ex. inträffade fall av piskning av djur eller beträffande extrema och plågsamma utselningsdetaljer (tungband, vissa pådrivningsredskap m. m.), vars förekomst inte minst banvelerinär Erik Furuby påtalat vid upprepade tillfällen? Om tillsynen inte bara skall bli ett spel för galleriet måste hithörande frågor lösas, men av lantbruksstyrelsens framställning framgår inle om och hur man avser all lösa dylikt.

Vi menar alt det inte föreligger något behov av separat s.k. ansvarsnämnd för tillsynsfrågor m. m. inom rid-, trav- och galoppverksamheten.

Den konslruklion som "ansvarsnämnden" har fått är ägnad all sälla
samhällets gängse rättssystem ur funktion utan bärande skäl och kommer
inte atl vinna allmänt förtroende; de myndigheter och allmänna domstolar 163

som finns bör I stället anlitas.

Prop. 1987/88:93

Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök: Vi anser att många Bilaga 4 företeelser inom dagens hästsport, och då speciellt doping, är att betrakta som ren rovdrift med djur. Vi delar därför givetvis åsikt att doping är atl betrakta som ett djurskyddsproblem. Speciellt viktigt är att dopingkontrollen kan ske/öre tävlingen. Efteråt är ju skadan redan skedd.

Vi noterar med tillfredsställelse lanlbruksstyrelsens förslag om en från hästsportens organisationer helt frislående tillsynsorganisation. Vi tror också atl effektiviteten förbättras om tillsynen utövas'direkt av styrelsen.

Beträffande ansvarsnämnd anser vi liksom lanlbruksstyrelsen, atl det skall finnas en från sporten frislående nämnd. Givetvis måste eventuell besvärsinstans ha en mot sporten helt fristående ställning. Om ansvarsnämnden får en helt frislående ställning, bör naturligtvis nämndens utlåtande kunna ligga till grund för prövning enligt djurskyddslagen.

Slutligen finner vi del myckel rimligt att hästsportorganisationerna bestrider kostnaderna för ansvarsnämndens utredningar.

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Riksförbundet tillstyrker den föreslagna ändringen av 15 § djurskyddslagen.

Beträffande organisaUonen av denna tillsyn kan riksförbundet i princip biträda det av lanlbmksstyrelsen framlagda förslaget om hos styrelsen heltidsanställda veterinärer, ansvariga för verksamheten inom vart och ett av de fem områden (pooler) i vilket landels tävlingsbanor avses indelas. OrganisaUonens utformning torde'emellertid böra bli föremål för ytterligare överväganden i några hänseenden. De aktuella veterinärerna synes ej böra benämnas tävlingsveterinärer utan förslagsvis statsinspektörer. Deras antal måste vara sådant atl under inga förhållanden verksamheten äventyras. Del synes riksförbundet dock nödvändigt att förhållandena till såväl miljö- och hälsovårdsnämnd som länsstyrelse klart regleras så att resp. ansvarsområde ej skär varandra och att erforderliga samrådsmöjligheter sker där så erfordras. Stor vikt bör läggas på en hög kompetens hos dessa veterinärer, saml alt de är helt oberoende i förhållande till hästägare och tävlingsdjur.

Vad frågan om ansvarsnämnd angår biträder riksförbundet atl det skall finnas en frislående sådan enligt de principer som redovisats av Policy-gruppen för dopingfrågor. I.ansvarsnämnden synes dock lämpligen böra ingå även en representant för djurskyddsorganisaUonerna eventuellt kan därvid den ene av sportens representanter utgå.

En utrednings- och expertgrupp erfordras på sätt som redovisats i förslaget. Riksförbundet har haft möjlighet atl vid en särskild konferens där dessa frågor behandlades bli väl insatt i den aktuella problematiken och har inget att invända mot de i lantbruksstyrelsens PM framförda förslagen i dessa hänseenden. Det framstår dock för riksförbundet som klart olämpligt att ansvarsnämndens beslut skall kunna överklagas Ull sportens skiljedomstol. Riksförbundels åsikt är att besvärsrält icke skall finnas över beslut i ansvarsnämnden.

Eventuellt brott mot bestämmelserna i djurskyddslagen om förbud mol
doping skall kunna lagligen beivras med stöd av ansvarsnämndens utred- 164

ningar resp. expertgmppens handlingar och rapporter.

Anställningsförhållandena för den personal som skaU ingå i den föreslag- Prop. 1987/88:93 na organisationen bör utgå enHgl del av lanlbruksstyrelsen framlagda Bilaga 4 förslaget. Dvs. likartade förhållanden skall gälla som nu råder beträffande veterinärer i slakteriorganisalionen. Kostnaderna för ansvarsnämnd, utredning- och expertgmpp bör dock kunna bestridas direkt av häslorganisa- ■ tionerna.

Sveriges veterinärförbund: Sveriges veterinärförbund har tidigare tillstyrkt att det i förslaget Ull ny djurskyddslag intas förbud mot doping. Förbundet delar lantbmksstyrelsens uppfattning när del gäller vikten av ' all väsentligt ökade resurser satsas på förebyggande insatser i dopingbe- ■ kämpandet.

Förbundet vill i sammanhanget erinra om belänkandet "Sporthästar och djurskydd" som överlämnades Ull lanlbruksstyrelsen 1978 av förte överveterinären Gösta Ganting. I betänkandet lades bl. a. fram förslag om att ' banveterinärerna skulle överföras i staUig tjänst. I sitt remissyttrande över betänkandet framförde förbundet all banveterinärorganisationen även borde omfatta djurskyddsfrågor för sporthästar i allmänhet. Fömtsättningar . borde därmed skapas för en organisation med ett antal offentliganställda veterinärer som skulle få i uppgift att svara för djurskyddet vid hästsport-tävlingar av olika slag samt stallhygienfrågor m. m. i anslutning härtUl. Mot denna bakgmnd hälsar förbundet nu med tillfredsställelse förslaget om alt. inrätta ett antal heltidsanställda s. k. lävlingsveterinärer, som även skall få i uppgift att utöva liUsyn och kontroU i slaUar och på träningscamper.

TiUsynen av sporthäslar behöver förbättras. En rad missförhållanden har avslöjats på träningscamper, hos amatörtränare och i vissa tävlings-stallar i landet. Förekomst av doping av tävlingshästar har gett upphov tiU stora problem. Förbundet tillstyrker därför varmt all det kommer Ull stånd . en förbättrad tillsyn i enlighet med förslaget och atl lanlbmksstyrelsen blir ansvarig för denna tillsyn. För detta ändamål måste sådana veterinära helUdstjänster som föreslås inrättas. Enligt förbundets uppfattning bör dessa tjänster ha statsinspektörsstatus. Förbundet fömtsätter att de kompetenskrav som måste ställas på dessa tjänstemän utformas i samråd med förbundet.

Förbundet tillstyrker den föreslagna ändringen av 15 § i förslaget till ny
djurskyddslag. Förbundet anser del angelägel alt del etableras ett nära
samarbete meUan tävHngsvelerinärerna och. hälsovårdsnämnderna och/el
ler länsstyrelserna. Den föreslagna lagändringen får med andra ord inte
innebära något hinder häremot. '

Av det ovan anförda framgår all förbundet anser att banveterinärerna
bör vara frislående från sportens organisationer och följdakUigen anställda
av lanlbmksstyrelsen. Förbundet stöder gmndtanken i all landet bör upp
delas i ett antal områden (pooler) inom vilka tävlingsvelerinärerna skall
vara verksamma. Som lantbruksstyrelsen framhåller krävs det emellertid
att ytterligare information och material insamlas innan organisationen och
detaljerna i verksamheten regleras. Förbundet tillstyrker således det fram
lagda principförslaget. 165

Förbundet delar lantbmksstyrelsens uppfattning beträffande ansvarsnämndens ställning och sammansättning samt även de synpunkler och förslag som styrelsen framfört under de resterande avsnitten i promemorian. Förbundet har i samband med sitt remissyttrande över policygmppens rapport framfört liknande synpunkler Ull de berörda hästsportorganisationerna.

AB Trav och Galopp (ATG), Svenska galoppsportens centralförbund (SGC) och Svenska travsportens centralförbund (STC): ATG/SGC/STC vill först konstatera all lanlbmksstyrelsen gjort en framställning med ändringar av långtgående karaktär ulan grundlig utredning och utan kontakt med trav- och galoppsportens organisationer. Vi saknar beträffande de föreslagna åtgärderna för djurskyddstillsyn närmare utredning om behov, organisaUon, anspråk på kompetens, rekryleringsmöjligheter, tjänstgöringsförhållanden etc. Ej heUer har gjorts något studium av hur man som ett alternativ skuUe kunna vidareutveckla befintlig organisation, vilket troligen på ett både mer effektivt och mindre kostsamt sätt skulle lösa de problem som skisserats.

Trav- och galoppsportens organisationer vill mot bakgmnd av del underlag som presenterats och de konsekvenser som skulle uppstå bestämt avstyrka lantbmksstyrelsens framställning. Vi förutsätter att del nu inte vidtas några åtgärder utan tillfredsställande utredningar, där trav- och galoppsportens organisationer bereds Ullfälle - och även är beredda - alt medverka.

Beträffande vissa i promemorian angivna synpunkter önskar ATG/ SGC/STC ytteriigare anföra följande.

törtränade hästars uppställningsplatser, träningsförhållanden, utmslningar Prop. 1987/88:93 samt de licenssökandes kunskaper i hästvård, utfodring, hygien samt reg- Bilaga 4 lemente. Veterinär adjungeras vid behov tiU denna gmpp. Inom galoppsporten finns en för hela landet gemensam licenskommitté.

Doping

Beträffande dopingkontrollen i samband med tävlingar har långtgående åtgärder föreslagils i trav- och galoppsportens policygmpp för dopingfrågor. När det gäller träning kan anledning för doping överhuvudtaget antas vara väsentligt mindre. Att lösa en dopingkontroll av hästar i träning på av lanlbmksstyrelsen föreslaget sätt synes ej vare sig lämpligt eller erforderligt. I stället bör genom en utveckling av nuvarande organisation en stickprovskontroll kunna företas som utnyttjar de analysresurser som byggts upp.

Av särskild vikt i samband med dopingproblematiken är att det företas begränsningar i den veterinära förskrivningen av preparat. Veterinär bör bli skyldig att ange för vilken häst ett preparat utskrivits.

Tillsynsorganisation

Som angivits i ingressen finner organisationerna att utredning saknas på praktiskt taget alla områden i avseende på den föreslagna tiUsynsorganisa-tionen. Trav- och galoppsporten kan dessutom med nuvarande skatteskalor ej bära en utökad kostnad från banveterinärorganisaUonens 1,4-1,5 milj. kr. 1982 till av lanlbmksstyrelsen mycket löst skisserade 4,5 mUj. kr.

I stället för den föreslagna organisationen bör nuvarande system med särskilt förordnade banveterinärer förbättras genom utbildningsinsatser och genom praktikantplatser för veterinärstuderande. Nuvarande tillsvida-reförordnande bör ändras till treårsförordnande fram till 67 års ålder och därefter ges etlårsförordnande efter särskild prövning. Beträffande arvodesfrågan är det av stor vikt att dessa bestäms vid förhandlingar, där arbetsgivaren företräds av statens arbetsgivarverk.

Trav- och galoppsportens organisationer vUl särskilt påpeka att beträffande övriga sporthästar ej föreslås någon ändring av nuvarande organisation av veterinärtUIsyn, trots att denna'ofta torde vara mindre intensiv än i fråga om trav- och galopphästar.

Ansvarsnämnd

Sportens organisation har ej fattat beslut om ansvarsnämnd för handläggning av dopingärenden. Frågan handhas för närvarande av en särskUd beredningsgmpp. I detta sammanhang bör påpekas att den eventuella nämnden skall fatta avgöranden efter av sportens organisationer utfärdade reglementen.

167

Bilaga 5 Prop. 1987/88:93 . '- Bilaga 5

Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök

Med de förslag och överväganden som presenteras i detta betänkande har utredningen eftersträvat alt nå två huvudsyften, nämligen att dels på olika sätt begränsa användningen av försöksdjur, dels åstadkomma organisatoriska och administrativa förbättringar i den eliska prövningen av djurförsök.

Utredningen konstaterar att det föreligger en allmänt utbredd enighet om det angelägna i att förbmkningen av försöksdjur kan begränsas men viU samtidigt understryka att djurförsöken - någol som ofta kommer i skymundan i den offentliga debatten - har varit och alltjämt är nödvändiga för t. ex. utvecklingen på det medicinska området.

Vad beträffar möjligheterna till en begränsning ay antalet försöksdjur har utredningen främst tagit fasta på vissa internationella överenskommelser, den fortgående omprövningen av vissa tradiUonella testmetoder och strävandena att främja s. k. altemativa metoder. 1 ett särskilt avsnitt redovisar utredningen bl. a. en Europarådskonvention om skydd för försöksdjur samt ger exempel på några inlemaUoneUa överenskommelser mellan olika forskarorganisationer med riktlinjer för försöksdjursanvändningen.

Vad beträffar organisationen av den etiska prövningen lämnar utred-. . ningen följande förslag:

Lantbmksstyrelsens nuvarande funktioner som centralmyndighet för de etiska nämnderna överförs på centrala försöksdjursnämnden (CFN). CFN bör ha ansvaret för bl. a. statisUkföring och detaljföreskrifter rörande den etiska prövningen. Förslaget föranleder en omorganisation och utbyggnad av CFN:s sekretariat. tJppgiften att utse ledamöter och ordförande i de etiska nämnderna bör dock enligt utredningen åvUa antingen CFN eUer de berörda högskolestyrelserna. Utredningen förordar del senare allernati-vet.

De eliska nämnderna bör även i fortsättningen ha en rådgivande funk- •

Uon. Liksom hittills fömtsätts det att försöksledama kommer.att följa , .

nämndens utlåtanden.

Samtliga försökslyper bör i princip omfattas av prövningsplikten. Djurförsöken indelas i tvååtgärdslyper, A och B. TUl den senare gruppen ■ hänförs mera plågsamma djurförsök som till följd av Sveriges åtaganden enligt Europarådskonventionen bör särbehandlas.

Ett försök får inte påböijas förtän nämnden prövat ansökningen.

Utredningen anser att antalet ledamöter i nämnderna bör begränsas och nämner som ett lämpligt antal,9-12 ledamöter. Liksom hitUlls bör bland ledamöterna ingå representanter för forskare, försöksdjurspersonal och lekmän. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå någon ändring i . fråga om proportionen mellan de olika ledamotskategorierna.

Det bör enligt utredningens mening finnas möjlighet att vid behov inrätta flera nämnder i en viss högskoleregion.

Det nuvarande systemet med ett för samtliga nämnder gemensamt sek- 168

retariat avskaffas. Varje nämnd bör utse en egen sekreterare.

Bilaga 6 Prop. 1987/88:93 Bilaga 6 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds Jo 1986:3) Etisk prövning av djurförsök

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av försvarels sjukvårdsstyrelse (SjvS), försvarets forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), regionstyrelserna för Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lund/Malmö och Göteborgs högskoleregion, skolöverstyrelsen (SÖ), lantbruksstyrelsen (LBS), statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk, kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), medicinska forskningsrådet (MFR), naturvetenskapliga forskningsrådet (NER), Sveriges lantbmksuniversilet (SLU), statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), centrala försöksdjursnämnden (CFN), skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), statskontoret, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län, centralorganisationen SACO/SR, Föreningarna djurens vänners riksorganisation. Landstingsförbundet, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Svenska djurskyddsföreningen. Svenska kommunförbundet, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Sveriges industriförbund, Linköpings, Göteborgs, Umeå och Stockholms kommuner, djurförsökseUska nämnderna i Uppsala, Linköping, Lund/Malmö, Umeå, Stockholm samt ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg.

Universitets- och högskoleämbetet har bilagt yttranden av Umeå, Stockholms, Uppsala, Linköpings, Lunds och Göteborgs universitet, högskolan i Kalmar och Karolinska institutet. Centralorganisationen SACO/SR har bilagt yttranden av Sveriges farmacevtförbund, Sveriges läkarförbund och Sveriges veterinärförbund.

Hämtöver har yttrande inkommit från Ingrid af Trolle samt en gemensam skrivelse från Nordiska samfunden mot plågsamma djurförsök och Nordiska samfundets stiftelse för vetenskaplig forskning utan djurförsök.

1 Allmänt

1.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse------ delar utredningens uppfattning beträffande aktuell användning m. m. av levande försöksdjur, liksom i stort de slutsatser utredningen kommit fram tUl .

1.2 Försvarets forskningsanstalt: Utredningens två huvudsyften har

varit att dels begränsa användningen av försöksdjur, dels åstadkomma organisatoriska och administrativa förbättringar i den etiska prövningen av djurförsök. FOA anser att dessa två målsättningar är väsentliga. Under den senaste 15-årsperioden har en minskning av försöksdjursanvändningen

skett. En ytterligare minskning är sannolikt möjlig. Emellertid är det svårt 170

att ersätta djur i försök, som avser all studera exempelvis oHka biologiska Prop. 1987/88:93 effekter av ett ämne på en levande högre organism. Djurförsök är sannolikt Bilaga 6 också nödvändiga vid studier av hur man med hjälp av oHka motåtgärder, bl. a. farmaka, kan motverka ett ämnes toxiska effekter.

Del är, som påpekas i betänkandet, rimligt att kemiska produkter, som ingår i vår vardagsmiljö bör vara dokumenterat tillförlitliga ur hälsosynpunkt. Det innebär att det knappast är klokt att förbjuda djurförsök, vilka avser toxicitetsteslning av produkter av lägre "nyttighetsgrad". "Nyttig-hetsgraden" är dessutom svår all fastställa.

1.3 Socialstyrelsen strävar efter atl så långt det.är möjligt la hänsyn

tiU djurskyddsaspekter vid utformandet av råd och anvisningar avseende den farmakologiska och toxikologiska dokumentation som skall ligga till grund för säkerhetsvärdering av läkemedel och andra produkter för vUka styrelsen har Ullsynsansvar. Vid läkemedelsavdelningen bedrivs eget forsknings- och utvecklingsarbete även av den typen som syftar liU all erhålla och värdera metoder som kan ersätta vissa djurförsök. Exempel på områden där insatser hittills gjorts är bestämningsmeloder för vissa hormoner saml metoder för upptäckt av feberframkallande substanser i injek-Uonslösningar.

Socialstyrelsen har uppfattningen att det är angeläget att utvecklingen går mot en minskning av djurförsöken vid toxicitetsprövning, men vill samtidigt framhålla atl denna utveckling inte kan förväntas ske snabbt. Den helt dominerande delen av den prekliniska dokumentationen för ett läkemedels toxikologiska egenskaper är i dag baserad på djurförsök. Inom vissa specieUa områden kan måhända alternaUva metoder i huvudsak komma att komplettera djurförsök inom en överskådlig framtid.

Socialstyrelsen tiUstyrker i huvudsak utredningens förslag. Del förutsätts härvid atl effektiva former skapas för att handläggningen av ärendena inte kommer att kräva en för verksamheten besvärande tidsutdräkt, samt att ökad byråkralisering inte blir fallet.

1.4 Universitets- och högskoleämbetet vill understyrka att djurexpe
rimenten forskning har varit, är och kommer att förbli ett oundgängligt led i
framtagandet av ny kunskap inom den biomedicinska sfären och inom den
biologiska forskningen. Under senare år har framhålHls betydelsen av att
utveckla och använda alternaUva metoder. UHÄ delar denna uppfattning
men viU samtidigt poängtera att viss forskning, inte minst gmndforskning,
inte kan genomföras utan användande av försöksdjur. Inom vissa forsk
ningsområden är t. ex. mer än 2/3 av aktuella projekt beroende av försöks
djur. UHÄ vill därför bestämt avliva myten att alternativa metoder för
närvarande kan ersätta djurförsök.

UHÄ har hela Uden stött förslaget om djurförsökseUska nämnder och
ställer sig i stort sett bakom utredningsmannens förslag. UHÄ viU 171

sammanfattningsvis framhålla [bl. a.]

att del inom överskådlig framtid är nödvändigt med djurförsök framför Prop. 1987/88:93
allt inom den biomedicinska och biologiska gmndforskningen. Bilaga 6

1.6 Regionstyrelsen för Uppsala högskoleregion: Styrelsen för Uppsala hög- . ■ skoleregion UUstyrker i allt väsentligt de förslag som presenteras i utredningen.

1.10----------------- Skolöverstyrelsen önskar - - - framhålla alt djurförsök utförs ■

i ringa omfattning i skolan och i förekommande fall vanligen i form av beleendeförsök utan ingrepp eller användning av tvångsanordningar.

1.11------------------- Lantbruksstyrelsen delar utredningens bedömningar atl den

biologiska och medicinska gmndforskningen omfattar områden där försöksdjur måste användas och där djurexperiment inte kan ersättas-med modeUlesler baserade på icke-djurförsök. Detsamma gäUer vissa faser i toxicitetsprövningen av olika läkemedel och kemikalier.

Alternativa metoder kan dock ersätta djurförsök inom olika leslområden där man i dag förbmkar en ganska stor mängd djur. Genom att alternativa metoder, såsom Ames test, mer fullständiga cellsyslem, metoder baserade på hybrid-DNA-teknik snabbi synes utvecklas kan man förvänta en minskad användning av försöksdjur.

Inom undervisningen på högskolenivå torde användningen av djur endast i mindre utsträckning kunna ersättas med modeller eller filmer. Detta torde däremot kunna ske i gmndskolan och på del gymnasiala stadiet. Styrelsen vill här framhålla att demonstrationer av vissa djur och av viss djurhållning, som sker på denna nivå, inte kan betraktas som försök i djurskyddslagstiftningens mening.

1.12---------------------- Statens livsmedelsverk:

---- Livsmedelsverket Ullstyrker vad utredningen föreslagit .

1.13 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar utredningens uppfattning att det är angeläget atl begränsa användningen av'försöksdjur. På lång sikt åstadkoms detta genom att man finner testsystem och metoder som inte använder högre djur. Delta kräver systematisk forskning och utveckHng, vilket bör utpekas som ett angeläget område för berörda forskningsråd.

1.14 Kemikalieinspektionen:- Inledningsvis vill inspektionen konstatera att den delar utredningens uppfattning att utvecklingen går mot en minskning av djurförsök, men att dessa även i framtiden kommer att vara nödvändiga för biologisk och medicinsk forskning, liksom i synnerhet för toxicitetsprövning av olika kemikalier.

1.15 Arbetarskyddsstyrelsen: Utredningen konstaterar inledningsvis i sina överväganden och förslag att flera faktorer talar för att den totala förbmkningen av försöksdjur kommer ätt minska! Delta är sannolikt en rikUg ' bedömningpåsikt också inom arbetsmiljöforskningen. Emellertid kommer 172

det att ta lång Ud innan reglerande myndigheter inom arbetsmiljöområdel i Prop. 1987/88:93 världen accepterar vetenskapliga data från cellsyslem, t. ex. bakterier som Bilaga 6 enda underlag för reglering. Detta betyder att vi måste räkna med att djurbaserade dala behöver las fram i hittillsvarande takt ännu under många år. Dock förekommer inom arbetsmiljöområdet inle särskilt mycket testverksamhet — med undantag för hudområdet - den väsentligaste djurverksamheten är mekanismsludier och de omfattar oftast inte tillnärmelsevis så många djur som regelrätt testning.

1.16------------------------------------------ Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet instämmer

i det närmast självklara konstaterandet all användningen av försöksdjur måste nedbringas till vad som är oundgängligen nödvändigt. De djurförsökseliska nämnderna spelar här en viktig pådrivande roU, Rådet delar utredningens uppfattning all utvecklingen går mot en minskning av djurförsökens antal.

1.17 Medicinska forskningsrådet finner de förslag utredningsmannen har lämnat genomtänkta och stödjer dessa förslag.

1.18 Naturvetenskapliga forskningsrådet:

NFR vill understryka det angelägna i att begränsa användningen av djur i vetenskapliga försök och att alternativa metoder i möjligaste mån bör användas men samtidigt betona betydelsen och nödvändigheten av försöksdjursanvändning i olika vetenskapliga sammanhang.

Ett huvudsyfte med användningen av försöksdjur är enligt utredningen all påvisa, bota och som slutmål förebygga sjukdomar hos människor och djur. NFR vill här erinra om att försöksdjur även behöver användas dels inom delar av den experimentella biologin där syftet snarare är rent gmndvetenskapligt och saknar koppling till klinisk forskning och dels inom biologisk forskning med tillämpningar inom miljöskydd och naturvård..

Precisionen i lag- och förordningstext skulle vinna på ett på zoologisk
vetenskap grundat sätt all benämna djurgrupperna .

1.19----------------- Sveriges lantbruksuniversitet .— :— anser att betänkandet är väl av
vägt och vill Ullstyrka de förslag som där framläggs efter det att vissa
kompletteringar skett.:-----

Undervisningsfrågor behandlas summariskt. Man anser att användningen av djur i undervisningssyfle i myckel stor utsträckning kan ersättas med olika modeller, stereoskopiska bilder samt videofilmer. SLU vill stödja fortsatt utveckling av sådant undervisningsmaterial, men vill samtidigt framhålla alt handhavande, undersökning och ingrepp på levande försöksdjur är en nödvändig del av veterinärutbildningen och i viss utsträckning också i ulbUdningen av husdjursagronomer. Delsamma gäller utbUdningen av försöksdjurstekniker, djursjukvårdare och djurvårdare m. fl., som i sin dagliga gärning skall syssla med försöksdjur.

1.20 Statens veterinärmedicinska anstalt: Utredningen redovisar det för

närvarande använda eliska bedömningssystemet och tillgänglig statistik 173

över försöksdjursförbmkningen inom landet. Del bör i delta sammanhang Prop. 1987/88:93 framhållas all förbmkningen UU viss del styrs av hur många djurexperi- Bilaga 6 mentella undersökningar som av svensk läkemedelsindustri förläggs till utlandet.

Det är förtjänstfuUt att utredningen fastslår alt djurförsök är nödvändiga för en fortsall biologisk-medicinsk utveckling. Uppfattningen att antalet djurförsök i framtiden kommer alt minska får ses som osäker och avhängig av framtida behov och medicinsk-teknisk utveckHng.

Utöver atl alternativa metoder, förbättrad försöksplanering, avveckling av LD-50 tester m. m. angivits som vägar att minska försöksdjursförbmkningen, borde också ha framhållits behovet av preventiv laboratoriedjurs-medicin och kontroll av hälsotillståndet (hälsoinvenleringar) hos såväl uppfödare som förbmkare. Viklen av att endast väldefinierade friska försöksdjur används kan ej nog understrykas. Man erhåller därigenom:

- mer tillförlitliga och repeterbara försöksresultat

- minskad eller eleminerad risk för alt försöksdjurspersonal smittas av sjukdomar överförbara mellan djur och människor

- minskad risk alt personal och patienter smittas av biologiska produkter

- minskad försöksdjursåtgång.

Utöver detta förbiser utredningen utvecklingen av laboraloriedjursve-tenskap (Laboratory animal science). En ökad kunskap om försöksdjuren i sig innebär en säkrare försöksplanering, en reduktion av antalet använda djur och därtill en förbättrad djurhållning.

1.21 Centrala försöksdjursnämnden: Utredningens överväganden och förslag stöds av CFN. Vissa kompletterande kommentarer och synpunkter önskar dock nämnden framföra.

1.22 Skogs- och Jordbrukets forskningsråd: Del är viktigt och nödvändigt att försöksdjur används i olika vetenskapliga sammanhang men samtidigt är det angeläget atl användningen av dem begränsas och alt altemativa metoder används i möjligaste mån.

1.23 Statskontoret: Utredningen hyser den uppfattningen att djurförsöken är nödvändiga även i framtiden för den biologiska och medicinska forskningen, men pekar på flera faktorer som samverkar lUl en minskning av djurförsöken. Denna bedömning delas av statskontoret.

1.24 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker [beredningens förslag].

1.26 Centralorganisationen SACO/SR kan i huvudsak tillstyrka förslagen.

1.27 Föreningarna djurens vänners riksorganisation aUt fler människor ifrågasätter djurförsökens påstådda nytta och berättigande

Enligt de direktiv som utredningen arbetat efter var ett av huvudskälen 174

hur djurförsöken skulle kunna begränsas. Därför får det betecknas som Prop. 1987/88:93 förvånande att det inte föreslås att djurförsök på lägre utbUdningsnivå blir Bilaga 6 lotalförbjudet.

1.28 Landstingsförbundet:--

---- Det torde i dag råda bred enighet om atl djurförsök bör begränsas

och att den etiska prövningen är viktig. Förbundet delar helt dessa uppfatt
ningar men vill samtidigt understryka all djurförsök ofta har varit och
alltjämt är en fömtsättning för den medicinska utvecklingen. Djurförsöken
måste föregås av en noggrann prövning av såväl eliska aspekter som
djurskyddssynpunkler. I det sammanhanget är det också angeläget att
pröva altemativa försöksmetoder. Varje djurförsök måste ge väsentlig
information som inte kan erhållas på annat sätt.

1.30 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök vi finner med

tillfredsställelse alt utredningens förslag på flera väsenUiga punkter stämmer överens med de förslag som vi lämnade i vårt remissyttrande över det förslag Ull kungörelse med föreskrifter om de djurförsöksetiska nämndema (4205425/83), som lantbruksstyrelsen utan föregående utredning lade fram 1983. Dock anser vi att utredningen varit bristfällig i flera avseenden.

Vi anser att utredningens sammansättning har gjort att ämnet inle har blivit tillräckligt penetrerat.

---- Utredningen är så ovetenskapligt gjord, att man bara på gmndval

av den inte kan dra många slutsatser.

En [av] brist[erna] är den ständiga sammanblandningen av lägesbeskrivning och förslag. Vår representant framhöll redan vid första sammanträdet, att utredningen givetvis inte kan komma med förslag innan en lägesbeskrivning, baserad på utredningsresultat, är gjord.

---- trots att utredningsbetänkandet i många avseenden är svagt,

anser vi alt flera av dess förslag är bra.

1.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund utredningen [de
lar] in försöksdjursverksamhelen dels i biomedicinsk grundforskning och
dels i test- och utprovningsverksamhet. Man konstaterar att det är främst
inom test- och utprovningsverksamheten som icke-djurbaserade metoder
kan utvecklas, medan den biomedicinska forskningen inom vida områden
inte kan ersätta djurexperiment med modelltester från icke-djurförsök.

Man uttrycker förhoppningen att de myndigheter som (nu) föreskriver djurförsök för produktgodkännande bör se över sina krav, och "där möjlighet finns i stället föreskriva tester som ej är direkt djurbaserade". Denna instäUning, Hksom indelningen i två huvudanvändningsområden för försöksdjur, stöds av SDR.

SDR anser att det är av stor vikt att barn och ungdom tidigt lär sig
respekt för allt liv. Därför bör användning av djur i undervisning, så vitt 175

möjligt, ersättas av modeller, film- eller videomaterial o. d., vilket ju också Prop. 1987/88:93
framhålles i utredningens belänkande. Bilaga 6

1.34----------------------------------------------- Sveriges industriförbund: Sveriges kemiska industrikontor

Mol bakgrund av ovanslående vill Kemikontoret slå fast att behovet av . .

djurförsök, per se, för bedömning av kemiska, naturliga såväl som syntetiska, produkters eventuella farUghet, alternativt säkerhet, för människa är mycket djupt förankrat, såväl i en rad lagstiftningar som i mer generella värderingar. Vilka försök och lester som behöver utföras för all ge meningsfyllda resultat, hur de skall ulföras, när de skall ulföras och av vem de skall ulföras är sedan en annan fråga som dock till största delen ligger utanför den aktuella utredningen.

---- Kemikonloret [vill]---- peka på en bister verklighet där de

s. k. alternativa melodema hittills endast i en mycket marginell omfattning kunnal ersätta konventionell djurteslning. Dessa metoder har främst bidragit till alt komplettera djurteslningen och därvid för atl öka kunskaperna om de toxiska effekternas verkningsmekanismer, någol som på sikt kan tänkas väsentligt minska behovet av intakta försöksdjur.

1.35 Linköpings kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret tillstyrker utredningen i sin helhet med [vissa] undantag.

1.36 Göteborgs kommun- instämmer i allt väsenUigt i utredningens

förslag.---

1.37----------------------------------------- Umeå kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret : vUl i likhet

med utredningen speciellt framhålla det önskvärda i att i första hand ersätta LD 50-lest med andra test eller helt utesluta akuta toxicitetstester för vissa substanser och all Sverige i internationella sammanhang bevakar denna fråga.

1.38----------------------------------------------- Stockholms kommun: Miljö- och hälsoskyddsnämnden------------------------------- För
valtningen instämmer i det angelägna i all en begränsning av användningen
av försöksdjur sker och all alternaUva metoder utvecklas och prövas.

1.40 Djurförsöksetiska nämnden i Linköping: Vi finner det förslag som utredningsmannen har lämnat genomtänkt och anser att utbUdnings- och forskningsnämnden bör stödja del förslag som har lagts fram med smärte justeringar.

1.42 Djurförsöksetiska nämnden i Umeå utredningen [delar] in för
söksdjursverksamhelen dels i biomedicinsk grundforskning och dels i tesl-
och utprovningsverksamhet. Man konstaterar alt det är främst inom det
senare området som icke-djurbaserade metoder kan utvecklas, medan den
biomedicinska forskningen inom vida områden inle kan ersätta djurexperi
ment med modelltester från icke-djurförsök.
Man uttrycker förhoppningen all de myndigheter som (nu) föreskriver 176

djurförsök för produktgodkännande bör se över sin krav, och "där möjlig- Prop. 1987/88:93 hel finns i stället föreskriva tester som ej är direkt djurbaserade". Denna Bilaga 6 inställning, Hksom indelningen i två huvudanvändningsområden för försöksdjur, delas av ume-nämnden.

Utredningen föreslår atl djur i undervisningen skall ersättas med modeller. Delta är ett klart tveksamt förslag. Vi har på några generaUoner snabbi tappat en naturlig kontakt med djur. Dagens ungdom ser djur huvudsakligen i form av sällskapsdjur. Det vore olyckligt om skolan förstärkte en sådan klart konstlad inställning till djur genom övergång till ren modellverksamhet. Denna aspekt måste vägas mol del uttalade kravet att minska djuranvändningen, och en lämplig kompromiss åstadkommas.

1.44 Ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg: Mitt allmänna intryck av utredningen är att den speglar missnöjet med nuvarande förhållanden inom de djurförsökseUska nämnderna. De förslag som läggs fram är emellertid dåligt underbyggda och ger ringa förhoppningar om all föreslagna förändringar leder till tänkta förbättringar. Mitt intryck är att eftersom det finns ett missnöje med nuvarande arbetsordning måste en förändring göras. Jag är dock tveksam till om detta är skäl nog, speciellt som föreslagna förändringar leder till störte arbetsinsats från nämndledamöter, mer pappersarbete och byråkrati och betydligt ökade kostnader.

2 Den etiska prövningens organisation

2.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse delar utredningens uppfattning om

uppdelning av det tillsynsansvar som lanlbmksstyrelsen (LBS) har enligt djurskyddslagen och de specifika djurförsöksetiska problemställningarna. Djurskydd och eUk är enligt SjvS uppfattning två helt skilda ämnesområden. Det förefaller därför naturligt att centrala försöksdjursnämnden (CFN) övertar LBS administraUva uppgifter beträffande de eUska nämndernas organisaUon, staUsUkföring m. m. samt handlägger ärenden av rent etisk karaktär.

I motsats till utredningen anser SjvS atl ett gemensamt sekretariat även fortsättningsvis bör finnas för samtliga etiska nämnder.

SjvS ansluter sig till utredningens förslag att högskolestyrelserna åläggs uppgiften att utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i nämnderna efter nomineringsförslag av högskola, kommuner och djurskyddsorganisa-Uoner m. fl.

SjvS tillstyrker utredningens förslag beträffande antalet nämndledamöter (9-12) så alt nämndernas sammansättning blir så allsidig som möjligt.

2.2 Försvarets forskningsanstalt:

Utredningen föreslår all Centrala Försöksdjursnämnden (CFN) i stäUel för som nu Lantbruksstyrelsen ansvarar för de etiska nämndernas organisation och handläggning av ärenden m. m. FOA ifrågasätter om den föreslagna ordningen är bättre än den nuvarande.

Vad beträffar den regionala djurförsökseUska nämnden förefaller det 177

12 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

rimligt atl olika kategorier finns representerade i de nu aktuella proportio- Prop. 1987/88:93 nerna. FOA anser också att utredningens förslag att utse ledamöter, sekre- Bilaga 6 terare och ordförande är lämpligt. Del förefaller också rimligt all antalet ledamöter minskas Ull 9-12 personer. Emellertid befarar FOA att även om, som föreslagits i betänkandet, antalet sammanträden för nämnderna ökar kommer det sannolikt alt uppstå problem alt få de eUska bedömningarna gjorda så alt de ej försvårar försöksplaneringen. Dessa problem blir ej mindre av att fömtvarande anmälningsärenden föreslås bli föremål för etisk bedömning.

FOA anser atl etisk prövning i en tremannagmpp är den mest praktiska
lösningen.--- ------------------ ;

2.4 Universitets- och högskoleämbetet:

UHÄ hyser en viss tveksamhet till av utredningen föreslagna organisato
riska lösningar av den etiska prövningen. —

UHÄ vill sammanfattningsvis framhålla bl. a.

att de djurförsöksetiska nämnderna skall tillsättas av högskolestyrelsen (högskolestyrelserna i samråd i regioner där.mer än en styrelse finns),

att i regioner med omfattande verksamhet mer än en djurförsöksetisk nämnd kan Ullsältas (eventuellt med ett gemensamt sekretariat) och all grundarbetet inom nämnderna fortfarande utförs inom tremannagmpper,

atl delegaUonsrält och beslul per capsulam skaU finnas inskrivet i de djurförsökseUska nämndernas instruktioner.

2.5 Regionstyrelsen för Stockholms högskoleregion:

Utredningen föreslår två allernaUv när del gäller att utse ledamöter och ordförande i nämnderna, nämligen CFN alternativt berörda högskolestyrelser. Utredningen förordar del senare. Regionstyrelsen som eventuell samordnare omnämns inte i förslaget.

Med tanke på den omfattning försöksdjursverksamheten har utanför högskolan (läkemedelsindustrier etc.) inom regionen anser regionstyrelsen att CFN, bör ha det samordnade ansvaret för alt utse ledamöter i de regionala etiska nämnderna efter förslag från berörda högskolestyrelser och övriga berörda myndigheter och organisationer. Den omorganisation och utbyggnad av CFN:s verksamhet, som föreslås, bör också inrymma funkUonen alt utse ledamöter.

Regionstyrelsen anser all CFN bör göra en bedömning utifrån den verksamhet som redan nu finns i Stockholmsregionen humvida del finns behov av mer än en etisk nämnd inom regionen.

2.6 Regionstyrelsen för Uppsala högskoleregion: Regionstyrelsen

vill---- påpeka att uppgiften att utse ledamöter och ordförande i de

etiska nämnderna, om denna i framUden skall åvila "berörda högskolestyrelser", bör kunna åvila jämväl styrelserna för de landstingskommunala högskoleulbUdningarna inom vårdområdet.

178

2.7 Regionstyrelsen för Linköpings högskoleregion: — - Utredningen Prop. 1987/88:93
föreslår alt centrala försöksdjursnämnden (CFN) skall ta över de uppgifter Bilaga 6

som i dag åvUar lanlbmksstyrelsen som central myndighet i frågor som gäller djurförsöksverksamhelen. Regionstyrelsen anser inle utredningens argumenlaUon för delta förslag vara övertygande. Förslaget leder enligt regionstyrelsens mening till onödig fördyring och byråkraUsering av verksamheten ulan att leda till påtagliga förbättringar.

Utredningen föreslår vidare att "berörda högskolestyrelser inom,
universitets- och högskoleområdet" i fortsättningen skaU utse ledamöter i
de regionala djurförsökseliska nämnderna. I dag görs delta av lanlbmks
styrelsen. I denna del Ullstyrker regionslyrelsen förslaget. det bör

klargöras tydligare vilka högskolestyrelser som skall utse nämnderna.

---- Regionstyrelsen tiUstyrker en begränsning av antalet ledamöter.

Vad gäller nämndernas sammansättning viU regionstyrelsen instämma i
Birgitta Forsmans särskilda yttrande där hon framhåller del "häpnadsväc
kande i att utredningen över huvud tagel inle prövat den nuvarande kon
troversiella sammansättningen med tre lika stora kategorier, varav två
arbetar med djurförsök". Om utredningen verkligen önskat förstärka det
etiska momentet i prövningen, , så borde man enligt regionstyrel
sens mening aUvarligt övervägt nämndernas sammansättning. En sådan
prövning borde enligt regionstyrelsens mening leda till ett väsenlHgt för
stärkt lekmannainflytande i nämnderna.

Ledamoten Anita Bråkenhielm anför i.reservation:

Det kan dock vara befogat att särtedovisa och behandla de djuretiska frågorna på ett sådant sätt att den centrala översynen som hittiUs kan utövas av lanlbmksstyrelsen.

2.8 Regionstyrelsen för Lund/Malmö högskoleregion:

Regionslyrelsen tillstyrker- utredningens förslag all uppgiften att

utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i de djurförsökseUska nämnderna bör åvila berörda högskolestyrelser.

2.9 Regionstyrelsen för Göteborgs högskoleregion:

Med tanke på atl högskolan svarar för en stor del av verksamheten med försöksdjur kan det vara utmanande att låta högskolan själv utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i nämnden. Regionstyrelsen förordar därför all detta åvilar den centrala försöksdjursnämhden.

2.11 Lantbruksstyrelsen:

Styrelsen förordar att tillsynen över försöksdjurens vård och förvaring samt atl försöken utförs enligt den av nämnden godkända ansökan även framdeles utövas av miljö- och hälsoskyddsnämndema och länsstyrelserna. Det är härvid mycket viktigt atl den personal som ijtövar denna, speciella tillsyn får en Ullfredsställande utbildning.

Lanlbmksstyrelsen UUstyrker utredningens förslag atl de uppgifter som
åvilat styrelsen att utfärda föreskrifter om de eliska nämndernas organisa
tion och handläggning av ärenden i fortsättningen skall fullgöras av centra- 179

la försöksdjursnämnden. CFN:s ansvarsområde bör även omfatta att ord- Prop. 1987/88:93 na utbildning och konferenser för nämndernas personal och för tillsyns- Bilaga 6 myndigheterna, samt att sammanställa och rapportera statistiska uppgifter till Europarådets sekreterare enligt artikel 28 i Europakonventionen.

---- Utredningen förordar atl högskolestyrelserna åläggs [uppgiften

all utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i nämnderna.]

Lanlbmksstyrelsen kan inte biträda detta förslag ulan föreslår atl även dessa uppgifter skall åvila CFN.

---- Det är enligt styrelsens bedömning irtalionellt att bryta ut en

mindre del av huvudmannens uppgifter och överföra dem Ull annan myndighet.

Lanlbmksstyrelsen Ullstyrker utredningens förslag om nämndkonferenser och utbildning av ledamöterna i nämnderna. Sådana konferenser har redan hållits vid ett flertal tillfällen liksom även någon utbildningskurs för ledamöterna.

Styrelsen tillstyrker även utredningens förslag om förstärkning av CFN:s kansli. Styrelsen vill särskilt framhålla att det är nödvändigt att utöver de av utredningen nämnda tjänsterna kansliet även Ullförsäkras Ullgång till juridisk kompetens.

Utredningens förslag att "3-mannagmpperna" avskaffas och att aUa
ärenden skaU beslutas av nämnden i plenum tillstyrks. Likaså Ullstyrks att
inga försök får påbörjas förtän ärendet prövats från etisk synpunkt.

Lanlbmksstyrelsen kan inle biträda utredningens skrivning att nämnder
na skall sammanträda endast minst en gång i kvartalet - dock med viss
möjlighet att "inom denna ram" göra justering och vid behov håUa extra
sammanträden. Enligt styrelsens bedömning kommer antalet ärenden per
sammanträde då atl bli allt för stort.

Lanlbmksstyrelsen har endast goda erfarenheter av ett gemensamt sek
retariat för alla nämndema.-

Lanlbmksstyrelsen förordar därför att det gemensamma sekretariatet — omfattande en heltidstjänst - får bestå och att det placeras vid CFN:s kansli.

Lanlbruksstyrelsen delar utredningens bedömning alt de nuvarande nämnderna är för stora saml att proportionen mellan de tre i nämnden ingående kategorierna bör vara oförändrad. Styrelsen anser dock att nio ledamöter och nio suppleanter är fuUt tillräckligt. Nämnderna bör vara lika stora i alla regioner.

Lanlbmksstyrelsen har inga erinringar utöver vad styrelsen ovan anfört om Europakonventionen.

Styrelsen har inga erinringar mot utredningens ställningstagande beträf
fande samarbetet mellan de etiska nämnderna och tillsynsmyndigheterna.
Styrelsen vill betona nödvändigheten av utbildning av miljö- och hälso
skyddsnämndernas personal i försöksdjursfrågor.

Lanlbmksstyrelsen har inga erinringar mot utredningens förslag [i fråga om jävsregler och sekretess m. m.]

180

2.12--------------------- Statens livsmedelsverk: Prop. 1987/88:93

Beträffande de eliska nämndernas sammansättning viU Hvsmedelsverket Bilaga 6

betona vikten av att det i nämnden ingår ledamöter med kunskaper om alternativa metoder.

2.13---------------------- Statens naturvårdsverk:

Utredningen föreslår att centrala försöksdjursnämnden-- i fortsätt
ningen skall fullgöra de uppgifter som åvilat lanlbmksstyrelsen i fråga om
de etiska nämndernas organisation och handläggning av ärenden.

Naturvårdsverket har allmänt den uppfattningen att nya organ inte bör
bUdas när det redan finns myndigheter med motsvarande kompetensområ
de. Verket har emellertid inga synpunkter på den nu föreslagna organisa
tionen. --

Naturvårdsverket har inget att invända mot att beslutsfunktionen förbehålls nämnden, när det gäller prövningsärenden. En absolut fömtsättning för detta måste dock vara att nämnden bantas kraftigt när det gäller antalet ledamöter. Del kan ifrågasättas om inte antalet ledamöter bör vara ännu mindre än av utredningen föreslagna, nio till tolv.

------ Verket tillstyrker--- förslaget om flera nämnder i högskolere
gion med stor mängd ärenden om djurförsök.

2.14---------------------- Kemikalieinspektionen:

------ tillstyrker förslaget att centrala försöksdjursnämnden i fortsätt
ningen fullgör lanlbruksstyrelsens uppgifter i fråga om de eUska nämnder
nas organisation och deras handläggning. Beträffande nämndernas storlek
och sammansättning finner kemikalieinspektionen det önskvärt att storle
ken på nämndema begränsas på det sätt som utredningen föreslagit. Där
emot finns del enligt inspektionen ingen anledning att ändra den nuvarande
fördelningen av de olika ledamotskategorierna.

2.15---------------------- Arbetarskyddsstyrelsen:

Utredningen föreslår att CFN får utvidgat ansvarsområde. Mot detta finns inget att invända. Men förslaget att högskolestyrelserna skall utse ledamöter osv. i CFN bör omprövas. De stora förbmkama av djur för forskning och testning och de som använder sig av djurdata för utvärdering av risker finns ofta utanför högskolans domäner (t. ex. läkemedelsindustri, StaUiga forskningsinstitutioner). Också dessa bör beredas inflytande i CFN.

2.16------------------------------------------- Humanistisk-samhäilsvetenskapliga forskningsrådet:

HSFR ansluter sig tiU utredningens åsikt att centrala försöksdjursnämnden (CFN) bör överta lantbmksstyrelsens funktion som central myndighet. Dock bör i konsekvensens namn och till gagn för konsistensen i myndighetsutövandet CFN utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i de djurförsöksetiska nämndema på förslag av bl. a. högskolestyrelserna.

---- 181

HSFR finner det lyckligt atl utredningen föreslår atl ordningen med Prop. 1987/88:93
3-mannagmpper skall upphöra.—— Bilaga 6

Utredningens förslag all begränsa antalet nämndledamöter Ull 9-12 synes välbetänkt. Sammansättningen av nämnderna bör rimligen vara mångsidig och därmed i enlighet med utredningens förslag. HSFR vill peka på möjligheten att länsstyrelserna får en adjungerad ledamot i varje lokal nämnd.

---- HSFR anser det värt alt diskutera om inle länsstyrelsen som

tillsynsmyndighet bör ha en adjungerad representant i vaije nämnd. ■

2.17-------------------------------------------------- Medicinska forskningsrådet -—- vill särskilt framhålla behovet av
att personer med ämneskompetens skall ingå i de etiska nämnderna .

Dessutom önskar MFR kraftigt understryka all de etiska nämnderna skall tillsättas av de berörda högskolestyrelserna eftersom kännedom om regionen finns där på ett heU annat sätt än i CFN. 1 den mån mer än en . högskolestyrelse finns inom högskoleregionen måste det fastslås vem/vilka som har ansvaret att utse nämndledamöter.

2.18------------------------------ Naturvetenskapliga forskningsrådet [tillstyrker]

att det överordnade ansvaret för verksamheten flyttas från lanlbmksstyrelsen Ull centrala försöksdjursnämnden,

att antalet ledamöter i nämnderna begränsas till 9—12 personer med lika antal forskare, försöksdjurspersonal och lekmän, atl antalet etiska nämnder per högskoleregion kan vara störte än ett.

2.19-------------------------- Sveriges lantbruksuniversitet: ■ >

SLU anser att den föreslagna nya arbetsordningen för närvarande har
flera fördelar jämfört med nuvarande system. Utredningsförslaget innebär
emellertid att handläggningsliden förlängs vilket kan vara en betydande
nackdel för försöksledaren.

SLU vill därför som sin uppfattning mera explicit än i förslaget uttala att
s. k. per-capsulamsammanträden skall kunna håUas när omständigheterna
så kräver. . .-. ,

SLU anser att nuvarande proportion mellan forskare, teknisk personal och lekmän i de eUska nämnderna är väl avvägd och bör bibehållas.

SLU tiUstyrker atl den direkta tillsynen av försöksdjurens vård och förvaring även i fortsättningen sker i miljö- och hälsovårdsnämndemas försorg under Lantbmksstyrelsens tUlsyn.SLU vill i detta sammanhang dock framhålla atl utfodring och skötsel av försöksdjur ofta fordrar specialistkunskaper som inte kan förväntas finnas i hälsovårdsnämnderna.

2.20 Statens veterinärmedicinska anstalt:

SVA tUlstyrker, att till Centrala Försöksdjursnämnden (CFN), överförs
de åligganden som nu ligger på lanlbmksstyrelsen vad avser de eUska 182

nämnderna, dock all lanlbmksstyrelsen bibehåller del högsta övergripan- Prop. 1987/88:93
de ansvaret för djurhållningen ilandet inkluderande försöksdjuren. Bilaga 6

I fråga om utseende av ledamöter i nämnderna förordar SVA alt CFN svarar för denna uppgift men på förslag av regional instans exempelvis högskolestyrelse. I fråga om lekmannarepresenlanter kan även länsstyrelsen vara lämplig förslagsinslans.

SVA avstyrker atl systemet med 3-mannagmpper avskaffas. Projektansvarig forskare bör alltid kallas till och vara närvarande vid föredragning av del aktuella försöket.

Om 3-mannagruppen inte är enig skall ärendet hänskjutas till den eUska
nämnden. Om man i nämnden ej kan erhålla 2/3 majoritet bör ärendet
hänskjutas till CFN för slutlig behandling.

SVA Ullstyrker atl nämndledamöternas antal begränsas till 9-12, och den fördelning som föreslås avseende forskare, försöksdjurspersonäl och lekmän. SVA finner del angeläget att universiletsveterinären vid resp.

regionalort ingår i nämnden- . [och att] Europarådskonventionens

bestämmelser inarbetas i det svenska regelsystemet.

2.21 Centrala försöksdjursnämnden:

Utredningen har föreslagit att CFN ålägges huvudmannaskapet för de djurförsökseUska nämnderna. CFN är beredd all åtaga sig detta ansvar under förutsättning att nämndens kansli omorganiseras i enlighet med utredningens förslag.

I utredningen har lämnats två alternativ beträffande uppgiften angående tillsättandet av ledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna. CFN kan i princip acceptera båda förslagen. Dock förordas atl CFN utser ledamöterna efter förslag från högskolestyrelserna resp. länsstyrelserna i de län som har försöksdjursverksamhet. Högskolestyrelserna föreslår representanter för forskare och försöksdjurspersonal medan länsstyrelserna föreslår representanter för lekmännen.

CFN stödjer utredningens förslag att den nuvarande representationen i nämndema bibehålles med Hka delar forskare, försöksdjurspersonal och lekmän. CFN anser att den etiska prövningen med denna samman°sättning får en allsidigare sakkunskap i komplicerade vetenskapliga spörsmål, samtidigt som allmänhetens insyn via lekmännen i djurförsöken bibehålles

[Fyra ledamöter har reserverat sig mot att CFN förordar att CFN skall utse ledamöter i de olika nämnderna. Reservanterna anför:] att utredningsmannens förslag att de skall utses av högskolestyrelserna skaU gäUa:

Ledamoten Olov Lindahl anför i reservation - menar att ett 50%-igt

lekmannainslag är rimligt, varvid dock delta inslag ej enbart bör bestå av

medlemmar i djurskyddsorganisationer utan av lekmän i största allmänhet. 183

2.22 Skogs- och Jordbrukets forskningsråd tillstyrker att huvudan- Prop. 1987/88:93

svaret för verksamheten flyttas från lanlbmksstyrelsen till centrala för- Bilaga 6 söksdjursnämnden. [och all antalet ledamöter i de etiska nämnderna begränsas UU högst 12 personer med lika antal forskare, försöksdjurspersonal och lekmän.]

2.23 Statskontoret:

------ Utredningen viU bibehålla de kommunala miljö- och hälsoskydds
nämndernas UUsyn över djurens vård och behandUng under länsstyrelsens
överinseende. I dessa frågor skall lanlbmksstyrelsen fungera som central
myndighet även i framtiden.

Statskontoret delar utredningens uppfattning i dessa frågor.

---- Utredningen föreslår därför att centrala försöksdjursnämnden

(CFN) skall fullgöra de uppgifter som åvilat lanlbmksstyrelsen i frågor om de etiska nämndernas organisation och handläggning av ärenden. En sådan renodling av funktionerna anser statskontoret vara ägnade all stärka den etiska prövningen.

Utredningens förslag att högskolestyrelserna i stället för lanlbmksstyrelsen skall åläggas att utse ledamöter, ordförande och vice ordförande i de

djurförsökseUska nämnderna delas av statskontoret statskontoret

[har] svårt atl ta ställning Ull behovet och dimensioneringen av den nya centralmyndigheten, även om verket har en positiv inställning tUl den föreslagna renodlingen av den etiska prövningen.

Principiellt anser statskontoret atl fristående centralmyndigheter, som omfattar endast ett fåtal tjänster, inte bör inrättas. Om en särskild myndighet inrättas för den eUska prövningen förordar statskontoret atl den i administrativt hänseende inordnas i en störte myndighet, lämpligen länt- , bmksstyrelsen.

Utredningens förslag rörande de etiska nämndernas ändrade arbetsm-
tiner med beredning i 3-mannagmpper, alt alla ansökningar prövas vid
plenarsammanträden med möjlighet tUl per-capsulamsammanträden alt,
delegation av vissa ärenden samt tätare sammanträden tillstyrks av stats- .
kontoret--- ,

Även förslaget att vid behov inrätta flera nämnder i en högskoleregion tillstyrker verket.

Statskontoret anser vidare förslaget att begränsa antalet ledamöter i en försöksdjursnämnd UU 9-12 rikUgt och vill framföra synpunkten alt ledamöterna bör utses så att en konstmkUv debatt kan föras i nämnderna med syfte att minska både antalet djurförsök och djurens lidande.

Någon tidplan för förslagens genomförande lämnar inte utredningen.
Man talar om rådmm för forskningen för informaUon och anpassning UU
ett nytt prövningssystem. Vidare behövs rådmm för att bedöma Europa-
rådskonvenlionens krav. Åven den nya centralmyndigheten bör, enligt
utredningen, ha god tid att utforma föreskrifter och förbereda information
och utbildning. Delta synes innebära att nya CFN borde tUlsättas relativt
omgående. Enligt statskontorets uppfattning borde därför utredningen ha 184

prövat en lämplig Udpunkt för den nya organisaUonen.

2.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Utredningens förslag att i princip Prop. 1987/88:93 aUa försök skall bli föremål för prövning i den etiska nämnden kan ses som Bilaga 6 en positiv utveckling för att förbättra försöksdjurens situation. Såvitt länsstyrelsen känner till finns inom området inget behov av att ur denna synpunkt göra någon ändring av nuvarande ordning. Systemet har även i övrigt fungerat väl.

I likhet med utredningen har länsstyrelsen goda erfarenheter av tremannagmppernas verksamhet. Ett genomförande av utredningens förslag torde bl. a. medföra att handläggningsUden av försöksärendena förlängs.

Det har dock från vissa håll i olika sammanhang framförts kritik mot djurförsöksverksamhelen. i landet. Länsstyrelsen får därför föreslå, att samUiga försök - med undantag av enklare sådana (dessa omnämns i betänkandet på s. 62) för vUka endast anmälningsskyldighet bör gälla -bör prövas och att denna prövning bör ske i tremannagruppen. Om gmppen är oenig bör bedömningen överlämnas till nämnden. Som en följd av detta behöver nämnderna inte hålla ordinarie sammanträden oftare än vad som är fallet nu.

Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för djurskyddet. För att kunna fullgöra sin uppgift på detta område föreslår länsstyrelsen att berörda miljö- och hälsoskyddsnämnder i god Ud varje år inkommer till länsstyrelsen med plan på hur UUsynen av försöksdjursverksamhelen avses ske under det kommande kalenderåret.

2.27 Föreningarna djurens vänners riksorganisation:

Enligt utredningens förslag bör vissa arbetsuppgifter, som nu åvilar Lanlbmksstyrelsen, överflyttas Ull CFN, alternativt högskolestyrelserna inom resp. universitets- och högskoleområde. Därvid skulle uppgiften att utse ledamöter till de etiska nämnderna hänskjutas UU någon av dessa

instanser,-- det borde räcka med atl ordförande och vice ordförande

utses av någon av de instanser som utredningen föreslagit, medan djurskyddsorganisationerna, i enlighet med sin tilldelade kvot, lämnar in namnet på den person som organisationen utsett.

Ty värt måste nog konstateras, att den nyordning av [de etiska] nämn
demas arbetssätt som- presenteras, med största trolighet kommer

att ge upphov till flera irritationer än den nuvarande. det är absolut

nödvändigt att resp. försöksledare inställer sig personligen vid de plenar
sammanträden där deras ärende skall behandlas.

Vad gäller s. k. brådskande ärenden bör dessa behandlas av en 3-man-nagmpp av nuvarande sammansättning där även försöksledaren är närvarande.

Nämndens antal föreslås minska till minst 9 och högst 12 personer, vilket kan vara lämpligt om arbetssituationen så Ullåter,

Sedan har även poängterats vikten av att nämnderna får en så mångsidig
sammansättning som möjligt. Detta innebär bl. a. att på lekmannasidan
skall det, fömtom djurskyddsrepresentanter, även ingå personer som före
träder aUmänna samhällsintressen. Det senare får anses vara felaktigt 185

---- . Hur skall en person som aldrig sysslat med djur, eller inte ens är Prop. 1987/88:93

intresserad av djur överhuvudtaget, kunna fungera som rådgivare ål fors- ' Bilaga 6
kärna i så svåra ärenden, som det här handlar om?

Flera nämnder inrättas med hänvisning tiU den kraftiga nerbanlning av ledamolsanlalet som föreslagits. Lekmannainslaget väljes på förslag av djurskyddsorganisationerna.

2.28-------------------- Landstingsförbundet: Enligt förbundels mening är förslaget alt

samUiga försök skall prövas i etisk nämnd en viktig förbättring jämfört med nuläget. Likaså fmner förbundet del självklart atl försök inte får'påbörjas förtän ansökan prövats av den eliska nämnden.

Förbundet biträder också förslaget alt överföra funktioner som hör
samman med djurförsöksetiska problemställningar från lanlbmksstyrelsen '

Ull Centrala försöksdjursnämnden. Förslaget innebär vidare atl

högskolestyrelserna får uppdraget att utse de eliska nämnderna. Förbun
det förutsätter all även landsUngen bereds möjlighet alt nominera repre
sentanter till de etiska nämnderna inom resp. högskoleregion.

2.29--------------------------- Läkemedelsindustriföreningen:

Utredningen föreslår att huvudman för dén etiska funktionen överföres Ull Centrala Försöksdjursnämnden (CFN) medan tillsynsfunklionen skall Ugga kvar inom LBS ansvarsområde.

LIF tillstyrker denna förändring.--

LIF Ullstyrker utredningens förslag om att minska nämndstorleken Ull 9-12 personer och den föreslagna Hka fördelningen mellan fprskare, djurpersonal och lekmän.

LIF anser alt utredningens förslag; som innebär handläggningstider på
upp UU tre månader för tester enligt såväl kategori A som kategori B,
innebär en så kraftig försämring från nuvarande situation och kan medföra
så allvarliga förseningar för forskningen inom läkemedelsindustrin alt del
får anses oacceptabelt, "

LIF anser alt handläggningstiden måste nedbringas Ull en månad,

LIF tUlstyrker en minskning av nämndernas storlek.

2.30---------------------------------------- Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök:

Det hittillsvarande systemet med både lanlbmksstyrelsen och centrala försöksdjursnämnden som överordnade de etiska nämnderna har varit något förvirtal. Vi anser, all det bör bli en förbättring om huvudmannaskapet överförs till CFN.

Vi förutsätter att den handläggare, som kommer att arbeta med de etiska nämnderna, har goda kunskaper i organisatoriska frågor. Vederbörande bör hellre vara jurist eller samhällsvetare än veterinär eller djurförsökare.

Uppgiften all utse ledamöter måste enligt vår uppfattning tillkomma 186

huvudmannen. SärskUl när det gäller lekmännen är detta väsentligt. Prop. 1987/88:93

---- --------------------------------------------------- Bilaga 6

Vi anser att förslaget till ett system med fasta sammanträdesUder (s. 69)

är bra, Hksom all sammanträde bör hållas minst en gång i kvartalet.
Beträffande det som sägs om sekretariat är vi tveksamma. Vi befarar all ■

det inte kommer att fungera, om varje nämnd skall utse en sekreterare. Om man skall välja mellan en störte nämnd och flera mindre nämnder i

en högskoleregion, anser vi all en störte.nämnd är all föredra, av både

kompelens- och samordningsskäl. Allra sämst är en liten nämnd. Förslaget att drastiskt minska antalet ledamöter i nämnderna anser vi är

mycket dåligt och oroväckande.-

Hoppet från 42 ledamöter (som kanske kan anses vara för många) till 9-12 är ju enormt. Vi förordar att man stannar någonstans mitt emellan.

Ett system med personliga suppleanter anser vi är bra.
Beträffande sammansättningen av nämnderna finner vi utredningens
förslag till en bibehållen tredelning helt oacceptabel. — •

Vi anser, att nämnderna skall bestå av två lika stora gmpper, den ena tillgodoseende forskningsintresset, den andra djur-och allmänintresset.

Vi föreslår dessutom, alt ordföranden i resp. nämnd inte las från någon av de hittills nämnda gmpperna, utan att det blir en jurist eller motsvarande.

2.31 Svenska djurskyddsföreningen tillstyrker utredningens förslag,

att Lanlbruksstyrelsens (LBS) nuvarande funktioner som central myndighel för de etiska nämnderna överförs tUl Centrala Försöksdjursnämnden (CFN).

---- Frågor om vissa liUstånd till djurförsök, om godkännande av

lokaler för försöksdjur och om deslinalionsuppfödning bör liksom nu handläggas av LBS.

Svenska Djurskyddsföreningen viU också förorda utredningens förslag,
atl högskolestyrelserna utser ledamöter, ordförande och vice ordförande i
nämnderna på namnförslag av högskolan, kommunerna och djurskyddsor
ganisationerna. ' '

Nämndledamöterna bör liksom i nuvarande nämnder representera fors
kare inom olika ämnesområden, djurvårdare och laboratoriepersonal saml
lekmän från djurskyddet och samhället. I fråga om antalet ledamöter från
de olika kategorierna hyser Svenska Djurskyddsföreningen den uppfatt
ningen, all antalet lekmän bör utökas på de övriga kategoriernas bekost
nad. --- Därför bör en nämnd på nio ledamöter bestå av två forskare,

två representanter för djurvårdare och laboratoriepérsonal, fyra

lekmän samt en opartisk ordförande. Antalet ledamöter i en nämnd bör

begränsas till tolv och inle undersliga nio. I en högskoleregion bör mera än 187

en nämnd kunna inrättas.

---- Prop. 1987/88:93

Svenska Djurskyddsföreningen viU också förorda utredningens förslag, Bilaga 6

att 3-mannagmppen upphör och atl alla ansökningar om försök prövas i

plenarsammanträden.

Svenska Djurskyddsföreningen vill instämma med utredningen atl vid
normgivningen rörande den etiska prövningen beakta Sveriges åtaganden
enligt den europeiska konventionen om skydd av ryggradsdjur, som an
vänds för försöks- och annat vetenskapligt ändamål.

2.32 Svenska kommunförbundet: Styrelsen tillstyrker utredningens förslag
utom beträffande sammansättningen av de djurförsöksetiska nämndema.

---- Styrelsen anser alt hälften av ledamöterna i nämnderna skall vara

lekmän. Dessa bör nomineras av styrelsen i förbundets länsavdelning i det län där högskolan är belägen och av djurskyddsföreningama inom resp. högskoleregion.

2.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: Utredningens förslag att
Centrala Försöksdjursnämnden skall fullgöra vissa av de uppgifter som nu

åvilar lantbruksstyrelsen, , stödjes av SDR. Delta måste dock ske i

samråd med lanlbmksstyrelsen. De frågor som berör det direkta djurskyddet faUer ju under lantbmksstyrelsens kompelens som central tillsynsmyndighet.

SDR anser att antalet ledamöter i varje nämnd inte bör understiga tolv.

Utredningens förslag att nämnderna även i fortsättningen bör bestå av lika delar forskare, representanter för försöksdjurspersonal och lekmän accepteras av SDR, under den uttalade fömtsättningen att nämnderna får en så mångsidig sammansättning som möjligt.

Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några organisatoriska förändringar i den lokala tillsynen och kontrollen av försöksdjursverksamheten, men konstaterar att en förstärkning av de kommunala resurserna för tiUsynsarbetet framstår som önskvärda.

SDR omfattar detta konstaterande som positivt .

2.34------------------------------------------------ Sveriges industriförbund: Sveriges kemiska industrikontor

Då det gäller den kontroversiella frågan om de försöksdjursetiska nämndemas sammansättning finner Kemikontoret förslaget att begränsa antalet ledamöter till 9-12 välmotiverat.

Efter noggrann prövning av för- och nackdelar med olika altemaliv till

nämndemas sammansättning, finner Kemikontoret,----- , det för

närvarande inte finns anledning, att ändra på nuvarande ordning, och ansluter sig därmed till utredningens förslag.

2.35-------------------------------------------- Linköpings kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret Man bör 188

noggrant pröva om en överflyttning av ansvar från Lanlbmksstyrelsen till Prop. 1987/88:93 CFN inte kommer att medföra problem med direkt tillgång Ull veterinär Bilaga 6 expertis. Ett sätt att lösa detta problem är alt se till att befattningshavarna inom CFN är veterinärer.

2.36------------------- Göteborgs kommun finner dock den föreslagna neddragningen

av antalet ledamöter i nämnderna omotiverat stor. Ett störte antal ledamöter borde enligt vår mening i stället kunna möjliggöra en ändrad sammansättning av nämnderna med en störte andel lekmän.

2.37---------------------------------------- Umeå kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret

Utredningen föreslår att centrala försöksdjursnämnden (CFN) ska fullgöra vissa av de uppgifter som nu åvUar lanlbmksstyrelsen. Härigenom åstadkoms en klar uppdelning mellan den etiskt prövande verksamheten och myndighetsutövningen.

Utredningen förordar atl berörda högskolestyrelser utser ledamöter
samt ordförande resp. vice ordförande i nämnderna. Miljö- och hälso
skyddskontoret har inget att erinra.

Utredningen föreslår att samtliga ärenden skall behandlas av hela nämnden och att nuvarande system med tremannagmpper, med från nämnden delegerad beslutsrätt vid enighet i bedömningen, skaU slopas. Nämndema föreslås sammanträda fem gånger per år. Miljö- och hälsoskyddskontoret

finner detta förslag märkligt- arbetet i tremannagrupperna [har]

fungerat bra och av samtliga upplevts som värdefullt.

Miljö- och hälsoskyddskontoret föreslår därför att den eUska prövningens organisation i nämnderna blir föremål för ytterligare överväganden alternativt atl nuvarande arbetssätt bibehålles.

Artikel 26 i konventionen behandlar kravet på lämplig utbildning för de som "bedriver djurförsök eller deltar i djurförsök eller tar vård om försöksdjur däri inbegripet övervakning".

Miljö- och hälsoskyddskontoret kan konstatera att man från centralt håll inte i Ullräcklig omfattning beaktat utbildningsfrågan avseende personal vid miljö- och hälsoskyddsförvaltningama och efterlyser lämpliga centralt anordnade kurser eller seminarier.

Miljö- och hälsoskyddskontoret finner den nuvarande ansvarsfördelningen mellan etiska nämnden och miljö- och hälsoskyddskontoret bra

---- . Miljö- och hälsoskyddskontoret efterlyser dock ett starkare stöd

från centralt håll främst då det gäller fort- och vidareutbildning inom området.

2.38--------------------------------------------- Stockholms kommun: Miljö- och hälsoskyddsnämnden

Beträffande föreslagna organisatoriska förändringar anser förvaltningen

utredningens förslag bra och instämmer i alt centrala försöksdjursnämnden
(CFN) i stället för lanlbmksstyrelsen får ansvaret för detaljföreskrifter om
etisk prövning av djurförsök samt utbildning av berörda personer.
Förslaget att nuvarande 3-mannagrupper utgår och ersätts med alt be- 189

slutsfunktionen förbehålles etiska nämnden avser förvaltningen motsvarar Prop. 1987/88:93
önskemålen om att i nämnden få en konstmkUv och saklig diskussion. Bilaga 6

Vid nämndens sammanträden diskuteras ofta frågor som berör djurhåll
ningen av försöksdjur vid olika institutioner. Förvaltningen anser

därför atl en markering bör ske om möjlighet till samrådsförfarande med miljö- och hälsoskyddsnämnderna i dessa frågor.

---- Förvaltningen har den uppfattningen att för att undvika minsta

tvivel om jäv bör centrala försöksdjursnämnden utse [ledamöter och ordförande i de olika nämnderna].

Förvaltningen anser därför alt centrala försöksdjursnämnden anordnar och genomför utbildning för de personer i kommunen som är ansvariga för den direkta tillsynen [av försöksdjursanläggningar och djurförsök].

---- Det vore önskvärt att vid instituUonerna finns en person med

totalansvar för försöksdjursverksamheten som är väl insatt i verksamheten med försöksdjur. En sådan kontaktperson underlättar myckel för liUsyns-mannens verksamhet.

2.39 Djurförsöksetiska nämnden i Uppsala: Endast myndighet med lokal förankring kan ha tillräckligt ingående kännedom om personers lämpHghet för uppgiften all vara ledamot av djurförsöksetisk nämnd. Av denna anledning bör nämndernas ledamöter föreslås av högskolestyrelser och CFN:s engagemang inskränkas till det formella förordnandet.

Den av utredningen föreslagna nya ordningen, innebärande att 3-man-
nagmpperna slopas och alla ärenden dras på plenarsammanträden, kan
betyda en risk för en byråkralisering, som kan verka förlamande på forsk
ningen. Denna risk kan dock motverkas genom möjlighet för nämnden alt
[bl. a.] besluta per-capsulam .

Vidare vill nämnden understryka betydelsen av att försöksledaren kallas
Ull sammanträdena,- .

Den nuvarande sammansättningen av nämnden bör enligt nämndens uppfattning bibehållas i enlighet med utredningens förslag. Nämnden vill dessutom särskilt framhålla nödvändigheten av alt personer med ämneskompetens ingår i nämnderna så att garanti för bästa möjliga behandling av försöksdjuren skapas.

Nämnden tillstyrker, att tillsynen av försöksdjurens vård och förvaring även i fortsättningen sker genom miljö- och hälsoskyddsnämndernas och länsstyrelsernas försorg under överinseende av lanlbmksstyrelsen. - ;—

Ledamoten Ingegerd Erlandsson anför i reservation: Antal ledamöter. Förslaget att antalet ledamöter drastiskt sänks till 9-12 bygger på de svar ledamöterna lämnat i enkäten. Men av sammanställningen framgår att hälften av forskarna, mindre än hälften av försöksdjurspersonalen och drygt en tredjedel av lekmännen anser att nämnderna är för stora. Detta får jag Ull atl en majoritet anser alt antalet ledamöter är bra som det är.

Nämndernas sammansättning Även förslaget om fortsatt majoritet för
personer som själva har sin utkomst av djurförsök bygger på enkätsvaren. 190

Att majoriteten är nöjda med att vara i majoritet förvånar ingen, men jag Prop. 1987/88:93
anserinteatt frågan därmed är utredd. Bilaga 6

2.40---------------------------------- Djurförsöksetiska nämnden i Linköping:

Vi önskar också understryka att vi delar utredningsmannens åsikt om atl de etiska nämnderna skall tillsältas ay de. berörda högskolestyrelserna, eftersom kännedom om kompetenta personer inom regionen finns där på ett helt annat sätt än i CFN.

Beträffande handläggningen av ärenden instämmer vi med utredningens förslag atl beslut skall tas vid plenarsammanträde. Vi finner det också av ■ vikt all nämnden ges möjlighet all hålla s.k. per-capsulamsammanträden eUer all delegera beslutanderätten i vissa ärenden.

2.41------------------------------------ Djurförsöksetiska nämnden i Lund/Malmö:

Enligt utredningens förslag slopas del nuvarande systemet med tremannagmpper. Detta finner majoriteten av nämnden positivt.

Två ledamöter anser atl systemet med tremannagmpper skall bibehållas.

Antalet sammanträden i regionen bör anpassas så alt antalet ärenden per sammanträde blir rimligt.

Vid speciellt brådskande fall kan det finnas möjlighet till förtur så atl dessa ansökningar går före de andra i behandlingen av nämnden. Detta förfarande skall självfallet tillämpas myckel restriktivt. Per capsulam-sam-manträden skall inle förekomma.

Nämndens majoritet delar utredningens förslag angående sammansättningen av nämnden med tillägget att förutom allernaUvforskare bör även forskare typ elologer finnas företrädda.' Dessutom är det vikUgt alt upf)-märksamma behovet av utbildning av försöksdjurspersonal. Två ledamöter anser att nämnden bör vara Indelad. Å ena sidan forskare och försöksdjurspersonal. Bland forskarna skall finnas företrädare för alternativ-forskning, elologer samt forskare som inle själva är involverade i djurförsök. — Å andra sidan lekmän, varibland skall ingå representanter för djurskyddsorganisationer och representerande poHtiker.

Nämndens majoritet ställer sig bakom atl djurskyddsorganisationer "bör" vara representerade. En stark minoritet anser all djurskyddsorganisationer "skall" vara representerade.

Antalet ledamöter bör inte maximeras till tolv. Ett högre antal ledamöter ger större flexibilitet. Man måste även ge utrymme åt all alla ej kan närvara alltid.

2.42--------------- Djurförsöksetiska nämnden i Umeå: Utredningens förslag att centrala
försöksdjursnämnden skall fullgöra vissa av de uppgifter som nu åvilar
lanlbruksstyrelsen,- kan godtas av ume-nämnden.

Uppgiften att utse nämndernas ledamöter, ordförande och vice ordförande bör enligt ume-nämnden åvila de berörda högskolestyrelserna,

191

---- --------------------------------------------------- Prop. 1987/88:93

Ume-nämndens uppfattning är alt antalet ledamöter [i nämnderna] bör Bilaga 6

vara tolv, för all möjliggöra en tillfredsställande representation inom de

olika kategorierna ledamöter.

---- Inom det humanmedicinska fältet anses alltså en lekmannarepre-

sentation om 1/7-1/5 ge en tillfredsställande allmäninsyn i verksamheten. Mot den bakgmnden måste represenlaUon med 1/3 i de djurförsöksetiska nämnderna bedömas som helt tillräcklig,

Ume-nämnden anser att värdet av utbildning av olika personalkategorier inom fältet inte har beaktats från centralt håll i tillräcklig utsträckning, såsom en viktig del i utvecklingen av djurskydd och eUsk standard inom djurförsöksområdel. En speciell utbildning för ledamöter i de djurförsökseUska nämnderna torde likaså utgöra en positiv faktor för det "dagliga" nämndarbetet.

Utredningen har inle funnit anledning att föreslå några organisatoriska förändringar i den lokala Ullsynen och kontrollen av försöksdjursverksamheten, men konstaterar att en förstärkning av de kommunala resurserna för tillsynsarbetet framstår som önskvärda.

Detta konstaterande uppfattas som värdefullt av ume-nämnden .

2.43----------------------------------- Djurförsöksetiska nämnden i Stockholm: Högskolestyrelserna

synes mest lämpade all utse medlemmar i nämnderna.

Utredningens förslag all inle ändra sammansättningsprinciperna i nämn
derna är riktig.--

2.44-------------------------------------------- Ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg:

Jag har svårt att förstå varför Centrala Försöksdjursnämnden skall la på
sig ett ökat arbete vad gäller övervakning och sammanställning av de
djurförsöksetiska nämndernas samarbete.

Beträffande antalet ledamöter ställer jag mig mycket tveksam Ull utred
ningens förslag.--

---- Jag vill alltså lUIstyrka att nämnderna i fortsättningen också har i

slorieksordningen 24-30 ledamöter och att man realisUskt inser att 1/3 kommer att vara förhindrade att dellaga i ett sammanträde.

---- Jag skulle gärna se att man minskade på del centrala arbetet och

snarare avskaffar CFN än bygger ut denna.

3 Den etiska prövningen och finansieringen

3.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse:

SjvS stöder utredningens förslag atl de etiska nämnderna även i framliden skall ha en rådgivande funktion. Atl försöksledarna följer nämndens utlåtande betraktar SjvS som en självklarhet.

Utredningen anser alt nuvarande indelning mellan anmälningsplikliga 192

försök och övriga försök slopas och att i stället samtliga försök prövas av Prop. 1987/88:93

nämndema.---- SjvS anser atl nuvarande uppdelning i två försökslyper Bilaga 6

bibehålles men revideras med hänsyn till Sveriges åtagande enligt europa-rådskonvenlionen.

Utredningen föreslår atl nämndernas finansiering Ull lika delar bäres av stat och industri. SjvS vänder sig mol den direkta kopplingen mellan etik och ekonomi. SjvS anser det psykologiskt olämpligt atl direkt avgiftsbelägga eliska värderingar och frågeställningar. Dessutom finns risk för viss beroendeställning i en eller annan form. Om så ändå blir fallet bör ekonomiska medel av staten direkt tillföras nämnden och ej via berörda forskningsråd.

3.2 Försvarets forskningsanstalt:

FOA instämmer helt i utredningens förslag att de djurförsökseUska nämnderna även i fortsättningen bör vara rådgivande. FOA delar de skäl som utredningen presenterar som stöd för detta förslag.

-------- sekretesskyddade ärenden bör prövas enligt i huvudsak nu gäl
lande regler.

Vad gäller finansiering av nämndernas verksamhet önskar FOA ej en finansiering genom avgiftsbeläggning av varje ansökan. Utredningens förslag alt läcka kostnaderna för den etiska prövningen genom bidrag från berörda statliga organ och från läkemedelsindustrin samt från övriga berörda industrier förefaller acceptabelt.

3.4 Universitets- och högskoleämbetet:

UHÄ anser att det föreligger risk för en onödig och tidsödande byråkralisering när samtliga djurförsök omfattas av prövningsplikten. Om man väljer denna lösning måste sådana risker minimeras genom 1. ex. att nämndema ges möjlighet till delegations- liksom även per capsulambeslul. Genom alt tillsätta mer än en djurförsöksetisk nämnd inom varje högskoleregion kanske man kan nedbringa lidsuldräkten inom varje nämnds område.

-------- Resurser måste vidare anslås så att lokaler, utrustning och utbild
ning m. m. kan nå den nivå den av Sverige antagna Europakonventionen
"Om skydd av försöksdjur" anger.

3.7 Regionstyrelsen för Linköpings högskoleregion:

Utredningen föreslår all uppdraget som ordförande, sekreterare och ledamöter i nämnderna arvoderas. Regionslyrelsen tillstyrker detta.

Utredningen föreslår atl merkostnaden för deras förslag, ca 700000 kr.,
till lika delar täcks genom bidrag från berörda statliga organ och läkeme
delsindustrin. Regionslyrelsen anser för sin del att en finansiering genom
en avgift per försöksdjur vore bättre.

3.11 Lantbruksstyrelsen:-

Lanlbruksstyrelsen Ullstyrker utredningens förslag all de etiska nämn
derna även i fortsättningen får en rådgivande funktion.

Lanlbruksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att den etiska prov- 193

13 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

ningen skall omfatta fler typer av försök än som sker för närvarande. Prop. 1987/88:93
----- Bilaga 6

Det får ankomma på CFN såsom ny huvudman för de etiska nämnderna
(se 8.4.1) att lämna närmare föreskrifter om vilka försök som kan undantas
från etisk prövning.---

Lanlbmksstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om att nämndens
ställningstagande skall begränsas i liden till tre år och att ett försök som
pågått tre år skall omprövas eUer avrapporteras till nämnden.

I detta sammanhang vill styrelsen särskilt framhålla all de etiska nämn
derna har en rådgivande funktion och att de inle skall utöva någon form av
tillsynsverksamhet.---

Då de eUska nämnderna har en rådgivande funkUon bör en annan myndighet utfärda del särskilda tillståndet. De djurförsökseliska nämnderna bör därför enligt lantbniksslyrelsens bedömning pröva försöken i grupp B på samma sätt som försök i grupp A. Nämndens rådgivande ställningstagande översänds sedan till CFN som såsom ansvarig myndighel beslutar i ärendet.

------ Enligt styrelsens bedömning kommer dessutom ett gemensamt

sekretariat, placerat vid CFN, att bli väsentligt billigare än alt upprätta en
sekretariatsfunktion vid åtta nämnder.

Utredningens förslag om ersättning till ledamöterna i de eliska nämnder
na tillstyrks. ---

3.12------------------------------ Statens livsmedelsverk:

Det [är] värdefullt om nämndens prövning kunde ske i närvaro av
försöksledaren.---

3.13------------------------------- Statens naturvårdsverk:

Naturvårdsverket ansluter sig till utredningens förslag att de eliska nämndema även i fortsättningen skall ha en rådgivande funktion.

Utredningen föreslår att- samtliga försök blir föremål för prövning

i vederbörande nämnd. Enklare försök bör som hitUlls kunna un
dantas från prövningsplikten. Det hade varit önskvärt att behovet av denna
skärpning hade motiverats klarare i betänkandet. Den utvidgade pröv
ningsplikten kommer givetvis atl leda till förseningar av försöken, .

Utredningen har--- förordat att även fortsättningsvis skall tillsynen

över djurens vård och behandling utövas av de kommunala miljö-

och hälsoskyddsnämnderna samt centralt av lanlbruksstyrelsen. Natur-vårdverkel har inga erinringar mot detta.

----- Verket [anför] att om nämnden ombildas enligt förslaget måste

del också anges vem som avgör eventuella besvär över nämndens beslul.

Naturvårdsverket anser det i övrigt vara givet alt prövningsplikUgt för
sök (ej anmälningsärenden) inte skall få påbörjas förtän ansökan prövats.
Verket tillstyrker---- förslaget----- .

----- verket stöder utredningens förslag att inte ta ut en avgift vid varje

prövningsUllfälle.--- ------------------------------------------------------------------------ 194

3.14------------------------------ Kemikalieinspektionen: Prop. 1987/88:93

----- anser atl de eliska nämnderna även i fortsättningen skall ha en Bilaga 6

rådgivande funkUon. Inspektionen anser också all den nuvarande indelningen i anmälningspliktiga och övriga försök bör slopas, och att samtliga försök blir föremål för prövning i etisk nämnd.

3.15------------------------------- Arbetarskyddsstyrelsen:

----- [atl] i stort sett alla försök skulle---- prövas av nämnden.

----- är ett förslag som kan accepteras. [I utredningen] föreslås också att

försök som pågått i tre år måste omprövas eller kontrolleras. Detta förslag

är opraktiskt.---- Avsikten kan inte vara atl ett projekt skall avbrytas

eller förändras milt under pågående arbete.

Utredningen har Ullfredsställande belyst frågan kring finansieringen av förslaget om arvodering av arbetet i nämnderna.

3.16------------------------------------------------------------ Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet:

Det är HSFR:s uppfattning alt de djurförsökseliska nämndernas ställning bör än mer stärkas där så kan göras utan alt detta leder till nya

kostnader och andra olägenheter. Innan HSFR:s etikkommitté har

godkänt en ansökan som rör personuppgifter utanordnas inga av rådet beviljade medel. Denna ordning har onekligen gett tyngd ål etikkommitténs beslut.

HSFR har som anslagsbeviljande myndighet, där forskning med djur också ingår, inget emot alt en sådan ordning införs.

HSFR biträder utredningens förslag att gränsen mellan anmälningspliktiga och övriga försök avskaffas. Likaså anser rådet det helt riktigt all den djurförsökseUska bedömningen blir en helhetsbedömning.

I frågor som rör jäv och sekretess biträder HSFR utredningens förslag. I likhet med utredningen anser HSFR att en avgiftsbeläggning skulle bli otymplig och svårkontrollerad.

3.17------------------------------------ Medicinska forskningsrådet:

Beträffande prövningsplikten av alla försök (grupp A och B) bör direktiven utformas så att delta syslem praktiskt är genomförbart och inle stöter på problem av personell eller byråkratisk natur, som försenar eller förhindrar vetenskapliga projekt. Möjligheter till beslul per capsulam eller delegerad beslutsrätt måste finnas inskriven som en handlingsmöjlighet för nämnderna.

3.18-------------------------------------------- Naturvetenskapliga forskningsrådet:

Förslaget om prövningsplikt för samUiga försök i vilka användning av
djur ingår är i linje med samhällets önskemål om insyn i den totala använd
ningen av djur inom forskningen. NFR befarar all arbetsbördan på

de etiska nämnderna kommer att medföra problem för rekrytering av

engagerade och kunniga ledamöter. Del föreslagna arvoderingssyslemel 195

har i detta fall ringa värde.

1 förslaget anses kvartalsvisa sammanträden (5 sammanträden/år i det Prop. 1987/88:93 ekonomiska förslaget s. 78) vara tillfyllest. Delta innebär en oacceptabel Bilaga 6 förlängning av handläggningstiden.

------ NFR förutsätter atl okontroversiella ärenden kommer atl delege
ras till nämndens ordförande eller en mindre arbetsgmpp.

NFR avstyrker all finansieringen av de föreslagna förändringarna av verksamheten Ull den del den avser naturvetenskaplig forskning, bestrids med NFR:s medel. Endast en begränsad del av den biologiska forskning som här kommer i fråga sker genom bidrag från rådet.

[NFR Ullstyrker]

all de etiska nämnderna även fortsättningsvis har en rådgivande funktion,

atl samtliga typer av djurförsök omfattas av prövningsplikten och indelas i två ålgärdslyper i enlighet med Europarådskonventionen,

att ett försök inte får påbörjas förtän den etiska nämnden prövat ansökan i fråga,

3.19-------------------------- Sveriges lantbruksuniversitet:

SLU tillstyrker utredningens förslag alt de eliska nämndernas utlåtan
den även i fortsättningen förblir rådgivande och ej av beslutande karaktär.
Del vore lämpligt all organ som beviljar forskningsmedel till projekt där
försöksdjur ingår använder sig av medicinska forskningsrådels modell att
kräva intyg från etisk nämnd all försöken får genomföras.

SLU tillstyrker att i princip samtliga försök prövas i etisk nämnd, men
atl vissa typer av undersökningar måtte kunna undantas.

Även om enligt förslaget en person eller beredningsgrupp skall kunna utses för att sköta kontakten med försöksledaren bör enligt SLU:s mening försöksledaren som regel kallas till plenarsammanträdena.

---- SLU har ingenting att invända mot utredningens förslag i finan- ■

sieringsfrågan.

3.20------------------------------- Statens veterinärmedicinska anstalt:

SVA stödjer att de eUska nämnderna även i fortsättningen får en rådgivande funktion.

SVA avstyrker alt uppdelningen mellan anmälningsärenden och ansökningsärenden avskaffas. De av utredningen framförda skälen för ett avskaffande talar ej för alt ändra nuvarande indelning.

---- I huvudsak bör behandlingsUden för olika ärenden ej överstiga de

som för närvarande tillämpas.

SVA tiUstyrker att kostnaderna för etisk prövning av djurförsök läcks enligt de riktlinjer utredningen anger.

3.21 Centrala försöksdjursnämnden: I betänkandet har presenterats starka 196

motiv för. ett-bibehållande av den etiska prövningen som en rådgivande Prop. 1987/88:93
funkUon. SEN stödjer detta förslag. Bilaga 6

Nämnden stödjer utredningens förslag all alla djurförsök skall genomgå en etisk prövning.

Utredningen har även tagit upp gränsdragningsproblemen mellan den
etiska prövningens räckvidd och tillsynsmyndigheternas verksamhet.
CFN anser i likhet med utredningen att den etiska prövningen bör innefatta
djurens vård och förvaring under försöket samt omedelbart före och efter
försöket.---

Nämndens medel anslås för närvarande under nionde huvudtiteln F 16. Bidrag till djurskyddsfrämjande åtgärder. AdminislraUonen av CFN:s personal och ekonomi sköts av lantbruksstyrelsen (LBS). Nämnden anser delar angeläget all samma ordning bibehålles även efter en omorganisation.

Kostnaderna för CFN:s kansli har i utredningen angivils Ull ca 300000 kr. Merkostnaden är beräknad på utgifterna för 1 handläggartjänst och 1/2 assistenltjänsl.

---- Merkostnaden i det nya kansliet med 3 heltidstjänster har av CFN

beräknats till ca 450 000 kr.

Kostnaden för de djurförsöksetiska nämnderna har av utredningen beräknats Ull 600000 kr. inkl. utbildnings- och informaUonsinsatser. Hur stort belopp utredningen avsatt för utbildning och information framgår ej. CFN anser atl ett minimum för detta anslag är 175000 kr.

3.22-------------------------------- Skogs-och Jordbrukets forskningsråd:

Vad beträffar förslaget till .prövningsplikt för alla försök där djur an
vänds, vill SJFR påpeka alt en viss risk föreligger all djurförsök

som kräver en ingående behandling i nämnderna kan komma alt "försvinna" i mängden av, ur etisk synpunkt, triviala djurförsök. Då det är mycket viktigt atl försök inle påbörjas förrän de etiska nämnderna prövat ansökan,

bör handläggningsUden kunna förkortas genom alt bedömningen av

enklare djurförsök delegeras till nämndens ordförande.

SJFR tillstyrker förslaget till finansiering av verksamheten .

Vidare tillstyrker SJFR förslaget all de eliska nämnderna har en rådgi
vande funktion. -

3.23--------------- Statskontoret:

Utredningen föreslår att de etiska nämndema även i fortsättningen skall ha en rådgivande och således ej beslutande funktion. Vidare anser utredningen atl den nuvarande indelningen mellan anmälningsplikliga försök och försök som skall las upp i en ansökan om eUsk prövning ändras så alt, samtliga djurförsök prövas i vederbörande nämnd. Enklare försök skall dock kunna undantas från prövningspliklen. [Denna bedömning delas av statskontoret]

------ förslaget atl varje nämnd bör utse en sekreterare och att uppdra
gen i nämnderna arvoderas. [tillstyrks av statskontoret] 197

14 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 93

----- Prop. 1987/88:93

Utredningen beräknar kostnaderna vid nämnderna för sammanlrädesar- Bilaga 6 voden, resekostnader, ordförande- och sekreterararvoden m. m. till högst

ca 600000 kr. samt CFN:s kanslikostnader till ca 300000 kr. Av

utredningen framgår inte hur stor del av kostnaderna vid lanlbruksstyrelsen som avser styrelsens arbete med att utse ledamöter i nämnderna. Denna kostnad, kommer emellertid enligt statskontorels uppfattning, alt övervältras på högskolestyrelserna.

Statskontoret anser all den etiska prövningen av djurförsök är ett långsiktigt åtagande från statens sida som kräver en fast finansieringsform. Verket avstyrker därför förslaget med diskussioner och överläggningar

mellan berörda parter och förordar en avgiftsbeläggning. Det bör

vara möjligt all konstruera en schablonavgift som både består av en

fast avgift och som tar hänsyn till antal och slag av djur som används. En sådan taxa skulle även ge CFN ett instrument när det gäller planering och begränsning av djurförsöken. Givelvis skall en sådan taxa fastställas så att även kostnader för kontroll och uppbörd blir täckta.

3.27 Föreningarna djurens vänners riksorganisation:

Glädjande nog förordar utredningen all även nu endast anmälningsplikti
ga djurförsök skall bli föremål för etisk prövning

----- Alla försök blir föremål för etisk prövning, således även de som

utredningen undantagit.-

I likhet med utredningen anser vi atl sekretesskyddade ansökningar bör

handläggas---- och prövas på samma sätt som nu sker. Dock bör

lekmannen i en sådan bedömningsgrupp alltid väljas från djurskyddsorganisationerna.

Även när del gäller jävsitualioner bör sådana ärenden behandlas enligt nuvarande förfaringssätt.

Beträffande finansieringssättet av det framlagda projektet anser vi att utredningens förstahandsalternativ förefaller vara det mest lämpliga.

3.29 Läkemedelsindustriföreningen:

LIF vill framhålla att man i [fråga om prövning av djurförsök i] förslaget
går längre än Europakonventionen som enbart kräver särskild prövning för
de djurförsök som faller under kategori B. Detta bör vara fallet även i
Sverige. LIF anser även atl förslaget får allvarliga konsekvenser genom all
del förlänger handläggningsliden för försök enligt kategori A.

LIF anser det ej vara etiskt försvarbart att kostnaderna för bedömningarna skall bestridas av den instans som skall bedömas. Om kostnadsbeläggning införes måste betalningssystemet vara enkelt och ej ge upphov till stor och krånglig administration. LIF kan ej instämma i atl betala kostnader för CFN: s centrala kansli.

198

LIF anser det vara principiellt fel atl den etiska bedömningen kostnads- Prop. 1987/88:93
belägges. Bilaga 6

LIF tillstyrker att nämnden skall ha en rådgivande funktion. Sekretess-möjlighetens nödvändighet understrykes och vi föreslår att ordföranden i regionala nämnden ges befogenhet alt bevilja sekretess.

3.30---------------------------------------- Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök:

Vi kan se vissa skäl, som talar emot atl de eliska nämnderna blir beslutande, dock ej de skäl som kommer fram i betänkandet. Vi har således inget emot att nämnderna även i fortsättningen blir rådgivande men tycker det är bra atl utredningen framhåller alt försöksledarna fömtsätts följa nämndens utlåtanden.

Vi har länge hävdat, all samtliga planerade djurförsök bör prövas av en etisk nämnd. Därför finner vi utredningens förslag om slopande av indelningen mellan ansökningar och anmälningar mycket positivt. Vi anser inle

att några "enklare försök" skall få undantas prövning. Det är alltför

subjektivt och oprecist och underminerar huvudprincipen.

Vi är också myckel positiva till utredningens förslag att giltighetstiden
av nämndens ställningstagande skall tidsbegränsas.

Beträffande jäv håller vi fast vid vad jordbruksministern uttalade i den
föml nämnda riksdagsdebatten 1983-11 -23, varför vi förutsätter all jävi
ga personer inte deltar i beslul som gäller deras industrier eller institutio
ner. ---

Beträffande sekretess anser vi, atl inget skall kunna hemlighållas för
ledamöterna i etiska nämnden.

Vi har inget emot att kostnaderna finansieras på det sätt som utredning
en föreslagit. Dock anser vi all utredningen kunde ha tittat närmare på
Schweiz' och Storbritanniens förslag till och skäl för avgiftsbeläggning
resp. skatt.--

3.31--------------------------- Svenska djurskyddsföreningen:

Den hittillsvarande uppdelningen av ärendena i anmälningsärenden och ansökningsärenden bör avskaffas såsom utredningen föreslår. Alla försök skall underkastas etisk prövning. Dock bör undanlag ske för försök enligt regeringsbeslut eller gällande lag, då nämnderna inle kan påverka dessa försök. Den etiska prövningen bör innefatta en helhetsprövning av försöket, alltså en bedömning av djurens vård och förvaring under försöket liksom posloperativ vård och avlivning.

Svenska Djurskyddsföreningen anser liksom utredningen, alt ledamöterna skall ha rätt alt uppbära reseersättning och traktamente saml i förekommande fall ersättning för förlorad arbetsinkomst. Då sammanträdena hållas under arbetstid, bör sammanträdesarvoden inte utgå.

---- 199

----- I ansökan om försök bör framgå, all försöksledaren förvissat sig Prop. 1987/88:93

om all försöket inte tidigare utförts eller håller på atl ulföras på annat håll Bilaga 6

3.33 Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund: ;

SDR:s uppfattning beträffande de eUska nämndernas rättsliga status är i linje med utredningens förslag. De eliska nämnderna bör även i fortsättningen ha en rådgivande funktion.

All samtliga försökslyper omfattas av prövningsplikten är enligt SDR:s
uppfattning positivt.--

Utredningens förslag alt tidsbegränsa ett godkännande av försök är också väsentligt. Försök som pågått i max. tre år bör omprövas i nämnden.

----- Värdet av utbildning har inte nog beaktats, som en viktig del i

utvecklingen av djurskyddet och den etiska standarden inom djurförsöksområdet.

3.34 Sveriges industriförbund: Sveriges kemiska industrikontor

Det------ anförda innebär alt, enligt Kemikonlorets uppfattning, en

anmälningsplikt skall kvarstå för vissa typer av försök, eller att dessa skall kunna ulföras utan vare sig anmälningsplikt eller prövning men i stället underkastas en generell kontroll via en aktiv granskning och övervakning av laboratoriernas verksamhet då del- gäller dessa försök eller tester. Erforderliga siatisUska uppgifter etc. skall givetvis inhämtas via rapportering från laboratorierna.

Beträffande kostnaderna för den etiska prövningen föreslår utredningen all dessa skall täckas genom bidrag från berörda statliga organ och från läkemedelsindustrin och "övriga berörda industrier" med hälften från vardera staten och industrin.

Kemikonloret kan av flera skäl inte ansluta sig till detta förslag.

----- finner Kemikonloret inle slöd för länken alt induslrin, vare sig

läkemedelsindustrin eller "övrig berörd industri", skall medverka Ull finansiering av kostnaderna för den etiska prövningen så som föreslagils i utredningen. I första hand bör finansieringen ske via budgetmedel. Om av särskilda skäl en sådan finansiering ej är genomförbar bör i andra hand ett avgiftssystem prövas.

3.35 Linköpings kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret

Nämnden anser att de etiska nämnderna med en rådgivande funktion har

en viktig roll framför allt i preventivt syfte.

3.37 Umeå kommun: Miljö- och hälsoskyddskontoret

Utredningen föreslår att nämndens ullålande även fortsättningsvis skall vara rådgivande.

200

Miljö- och hälsoskyddskontoret instämmer i utredningens förslag. Prop. 1987/88:93

---- --------------------------------------------------- Bilaga 6

Utredningen föreslår alt den nuvarande indelningen i anmälningsärenden och ärenden som är föremål för etisk prövning skall upphöra och att samtliga försök skall prövas innan de får påbörjas. Utredningen föreslår också en tidsgräns på tre år för giltigheten av en ansökan.

Utredningen har berört frågan om prövningens räckvidd vad gäller djurens vård och förvaring m. m. och funnit att den nuvarande ordningen med kommunal Ullsyn och kontroll av försöksdjuren och deras miljö enligt djurskyddslagen även fortsättningsvis ska åvila miljö- och hälsoskyddsnämnden. Mot detta har miljö-och hälsoskyddskontoret intet att erinra.

Utredningens förslag till förändring i beslutsprocessen med en stor ökning av belastningen på nämndernas plenarsammanträden och begränsning i antalet ledamöter kommer att ställa utomordentligt stora krav på ledamöterna. Stora risker finns att principiellt vikliga eller ur etisk synvinkel tveksamma ansökningar följer med i den stora flod av mtinärenden och inte får den uppmärksamhet som är önskvärd.

Utredningen föreslår alt handläggningen av sekretesskyddade ärenden
ska följa samma regler som för närvarande.
Miljö- och hälsoskyddskontoret har inget all erinra mol förslaget.

3.38 Stockholms kommun: Miljö- och hälsoskyddsnämnden —' -

Utredningen framhåller att en förstärkning av kommunernas resurser för tillsynsarbetet framstår som önskvärt men all del dock i första hand bör ankomma på de berörda kommunerna att bedöma behovet av én sådan förstärkning liksom formerna för deras finansiering. Förvaltningen vill bestämt hävda alt detta är av ett allmängiltigt intresse varför statliga medel bör utgå för finansiering av utökad tillsynsverksamhet.

3.40---------------------------------- Djurförsöksetiska nämnden i Linköping:

Beträffande förslaget att uppdelningen mellan anmälningsärenden och' ansökningsärenden avskaffas, vill vi framhålla all delta kan få negativa

konsekvenser för behandlingen i de djurförsöksetiska nämnderna.

Vi anser alt uppdelningen i anmälningsärenden och ansökningsärenden bör finnas kvar.

Vad som gäller djurhållningen i direkt anslutning till djurförsöket instämmer vi med utredningen all detta skall ingå i den etiska bedömningen.

Vad gäller den ersättning som ordförande, sekreterare och ledamot skall erhålla för handläggning och förberedelse av ärenden anser vi all den bör ökas avsevärt. Som ett alternaUv kan den institution/avdelning där berörda personer är verksamma erhålla ersättningen.

3.41------------------------------------ Djurförsöksetiska nämnden i Lund/Malmö:

Vi är överens med utredningens förslag att samtliga försökstyper skall '
behandlas av nämnden, dvs. ett slopande av nuvarande indelning i anmäl- 201

ningar och ansökningar.

Vi ansluter oss till utredningens förslag atl försök inte får påbörjas förtän Prop. 1987/88:93
nämnden prövat det. Bilaga 6

Vid bedömning av försök skall man ta hänsyn till djurens hela situation.
---- Nämnden skall ges möjlighet att beakta dessa frågor.

Arvode skall utgå till den som så önskar. I de fall arvode utgår skall del finnas möjlighet till full kostnadstäckning.

3.42 Djurförsöksetiska nämnden i Umeå: .

I linje med utredningens förslag anser ume-nämnden att de etiska nämndema även i fortsättningen bör ha en rådgivande funktion.

Prövningens räckvidd m.m.

Utredningens förslag att (åter-)införa en lidsgräns på tre år för giltigheten
av en ansökan förefaller motiverad, .

Utredningen har berört frågan om prövningens räckvidd såvitt avser djurens vård och förvaring m. m., och funnit alt den nuvarande ordningen med kommunal (MHN) tillsyn och kontroll över försöksdjuren (liksom över sällskapsdjur och djur i animalieproduktion) enligt djurskyddslagen bör bibehållas. Denna bedömning delas av ume-nämnden.

Delta förhindrar inte, som också utredningen konstaterar, att den etiska nämnden anlägger synpunkter på vård och förvaring av djur i experiment, exempelvis den postoperativa vården och smärtlindring.

Ume-nämnden anser att det är utomordentligt viktigt att systemet med en rådgivande etisk prövning av djurförsöksverksamheten får sädana handläggningsrutiner alt det uppfattas i positiv anda av de forskningsansvariga. Detta gäller inte minst frågan om handläggningstider för ärenden som rimligen är okontroversiella ur etisk synpunkt.

3.43 Djurförsöksetiska nämnden i Stockholm:

Utredningens syn atl nämndens funktion bör vara rådgivande precis som
de humaneliska nämnderna, är------------------ principiellt rikUgt.

Utredningen framlägger två förslag, vilka ovillkorligen leder Ull starkt ökad arbetsbelastning på nämndemas medlemmar; nämligen 1) införandet av nämndprövning av nuvarande anmälningsärenden och 2) tremanna-gmpp-prövningens ersättande av prövning i en till omfånget reducerad nämnd.

Första förslaget mer än fördubblar antalet ärenden. Dess allmäneUska
konsekvenser borde beaktats eftersom anmälningsärendenas huvudmassa
rör avlivning av djur för uttagande av organ.

Ett genomförande av utredningens andra förslag fömtsätter en föränd
ring av arvoderingsprinciperna i enlighet med utredningens förslag. —: —
Ett fullständigt genomförande av utredningens två förslag borde leda Ull
inrättandet av fyra nämnder i stockholmsregionen annars är det svårt att 202

åstadkomma tillräcklig säkerhet i den eliska prövningen och ett tillräckligt Prop. 1987/88:93 smidigt administrativt system. Alternativet är givelvis alt delar av den Bilaga 6 förstärkning utredningen föreslår skall föras Ull CFN decentraliseras till stockholmsregionen. Av nämnda skäl kan utredningens kostnadsberäkning ifrågasättas. Möjligen är den något för låg.

Utredningens förslag innebär givetvis en väsenUig koslnadsstegring i
förhållande Ull nuläget. Avgiftsbeläggning skulle för den offentliga delen av
försöksdjursverksamhelen endast innebära ytterligare en rundgång av me
del och utökade administrativa kostnader.

Sannolikt skulle en administrativ förstärkning av de lokala nämnderna ge betydligt störte effekt på prövningens säkerhet och effektivitet än ytterligare förstärkning av CFN:s kansliresurser.

3.44 Ordföranden i djurförsöksetiska nämnden i Göteborg:

Jag vill varmt tillstyrka all indelningen mellan anmälan och ansökan
bibehålles som Udigare. Om man vill göra en förändring kan man i så fall
bättre precisera vilka ärenden som skall bli föremål för anmälan, resp.
ansökan, --

Beträffande förslaget att inget försök får påbörjas förtån nämnden har godkänt del, så innebär det enligt min bedömning ingen förändring vad gäller kvalitet. Det leder enbart till fördröjning och längre sammanträden.

Jag är förvånad över förslaget att låta stat och industri dela lika på kostnader för djurförsöksetiska nämnderna och för centrala försöksdjursnämnden. Jag finner detta acceptabelt endast om antalet ärenden fördelar sig mellan universitet och industri på detta sätt. Min erfarenhet från Göteborg är atl induslrin har betydligt färte ärenden än hälften.

203

Bilaga 7 Prop. 1987/88:93 De remitterade förslagen Bilaga 7

1 Förslag till Djurskyddslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag avser vård och behandling av husdjur. Den avser också andra djur om de hålls i fångenskap.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas

2§ Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjuk- • ;

dom,

3 § Djur skall ges tillräckligt med foder och vallen och tillräcklig tillsyn.
Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt

utrymme och skydd saml hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

1. stall och andra förvaringsutrymmen för djur,

2. skyldighet att låta förpröva sådana utrymmen, och

3. skyldighet atl låta förpröva ny teknik inom djurhållningen,

4 § Djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt
atl det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet all bete sig naturligt.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur sådana.djur skall håUas och skötas.

5 § Djur får inle överansträngas.

Inle heller får de ägas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

6 § Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så atl
de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vUa eller tillräckligt skydd mol
väder och vind.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om hur djur får hållas bundna.

7 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela föreskrifter om förbud mol eller villkor för all hålla djur i fångenskap.

8 § Vid transport av djur skall transportmedlet vara lämpligt för ändamålet och ge djuret skydd mot värme och köld samt mot stötar, skavning och liknande. I den utsträckning det behövs skall djuren hållas skilda från varandra.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen
får meddela ytterligare föreskrifter om transport av djur, 204

9 § Ett sjukt eller skadat djur skall snarast ges nödvändig vård, om inte Prop. 1987/88:93
sjukdomen eller skadan är så svår all djuret avlivas omedelbart. Bilaga 7

Operativa ingrepp m. m.

10 § Del är förbjudet alt göra operativa ingrepp på djur i andra fall än när
det är befogat av veterinärmedicinska skäl.

Första stycket gäller inle djur som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp på djur samt föreskrifter om undantag från första stycket i fråga om djur som avses i 4 § eller om det finns särskilda skäl.

11 § För operativa ingrepp på djur skall en veterinär anlitas. Detsamma
gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota
sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen orsakar lidande som
inte är obetydligt.

Första stycket gäller inle om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas.

I fråga om djur som används för ändamål som avses i 19 § första stycket får ingreppet eller behandlingen också utföras av den som har föreskriven utbildning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbmksstyrelsen får meddela föreskrifter om undanlag från första stycket.

12 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrel
sen får meddela föreskrifter om förbud mot eller villkor för

1. användning av genteknik pä djur,

2. tillförsel av hormoner eller andra ämnen Ull djur för att påverka djurels egenskaper i annat syfte än alt förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, eller

3. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren eller påverka djurens naturliga beteenden.

Första stycket 2 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985:295) om foder.

Slakt m. m.

13 § När djur förs till slakt och när de slaktas, skall de skonas från obehag och lidande.

14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet lappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.

Första stycket första meningen gäller inte om ett djur Ull följd av sjukdom eller olycksfall måste slaktas genast.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för Qäderfä och kaniner.

15 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrel
sen får meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om avlivning av djur i

andra fall. .205

Tillståndsplikt för viss djurhållning Prop. 1987/88:93

16 § Tillstånd till verksamheten skall den ha som yrkesmässigt eller i Bilaga 7 större omfattning

1. föder upp eller säljer hundar eller tar emot hundar för förvaring och utfodring,

2. upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet, eller

3. föder upp pälsdjur.

Frågor om tillstånd prövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden, som också får återkalla ett beviljat tillstånd.

Tävling med djur och förevisning av djur

17 § Djur får inle tränas för eller användas vid tävling på sådant sätt all
de utsätts för lidande. Delsamma gäller vid film- eller televisionsinspelning
och föreställning eller annan förevisning som anordnas för allmänheten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om sådan användning av djur.

18 § Ett djur som tränas för eller deltar i tävling på tävlingsbana får inle
utsättas för dopning eller andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurels
prestationsförmåga eller temperament.

De otillåtna åtgärderna anges i verkslällighelsföreskrifter av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av lanlbruksstyrelsen.

Användning av djur för vetenskapligt ändamål m. m.

19 § Djur får inte utan regeringens eller, om regeringen bestämmer det,
lantbruksstyrelsens tillstånd användas för vetenskaplig forskning eller un
dervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller andra kemi
ska produkter eller för andra jämförliga ändamål, om djuren utsätts för
operativt ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller annat lidande.

Vid verksamhet som avses i första stycket får endast djur som fötts upp för ändamålet användas. Sådan uppfödning får inte ske ulan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Ett tillstånd enligt första eller andra stycket får återkallas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i andra stycket.

20 § Om ett tillstånd enligt 19 § första stycket beviljas, skall det finnas en
av lantbruksstyrelsen godkänd föreståndare som ansvarar för verksamhe
ten.

Den som använder djur i verksamhet som avses i 19 § första stycket, deltar i sådan användning av djur eller vårdar djuren skall ha den utbildning som fordras.

Närmare föreskrifter om utbildningen meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

21 § Användning av djur för ändamål som avses i 19 § första stycket
skall prövas från etisk synpunkt innan användningen påbörjas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om prövningen samt föreskrifter om undantag från denna.

22 § I 10 och 11 §§ finns särskilda bestämmelser och undantag för djur 206

som används för sådana ändamål som avses i 19 § första stycket. Prop. 1987/88:93

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela Bilaga 7 föreskrifter om ytterligare undantag från lagens bestämmelser.

Tillsyn m. m.

24 § Lanlbmksstyrelsen utövar den centrala tillsynen över efterlevna
den av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Lantbruksstyrelsen samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet,
och lämnar vid behov råd och hjälp i denna verksamhet.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar tillsynen inom kommunen om regeringen inle har föreskrivit att Ullsynen skall utövas på någol annat sätt.

Tillsynen i övrigt skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer.

Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

25 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lantbruksstyrelsen får föreskriva att det får las ut avgift för tillsynen och i ärenden enligt denna lag.

26 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för alt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas.

I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sälla ut vite.

Om någon inte rättar sig efter lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller inte följer en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten besluta atl felet skall avhjälpas på hans bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande.

27 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få Ullträ
de till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där
djur hålls och att där besikta djuren, göra undersökningar och ta prover.

Tillsynsmyndigheten har rätt alt på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

28 § Bestämmelserna i 24, 26 och 27 §§ gäller inte djur som används
inom försvarsmakten.

Förbud att ha hand om djur

29 § Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som

1. inte följer ett beslul som en tillsynsmyndighet har meddelat enligt 26 §
och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt,

2. allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, eller

3. har misshandlat ett djur.

Om den mol vilken förbudet riktas är ägare av djuret, får länsstyrelsen
dessutom ålägga honom att göra sig av med del och förbjuda honom att 207

Omhändertagande av djur m. m.

30 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas
omedelbart, får en veterinär eller en poHsman och i brådskände faU någon
annan genast avliva djuret.

Den som har avlivat djuret skall undertätta ägaren eUer innehavaren av djuret om detta. Om dessa inte kan nås skall polismyndigheten undertättas.

31 § Länsstyrelsen får besluta att ett djur skall tas om hand genom
polismyndighetens försorg om

1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och om detta inle rättas Ull efter
tillsägelse av tillsynsmyndigheten,

2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt, eller

3. ett beslul som meddelats enligt 29 § ince följs.

32 § Utan hinder av vad i 31 § 1 föreskrivs om rättelse efter tillsägelse får
länsstyrelsen, en tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta atl ett
djur omedelbart skall omhändertas om

1. det bedöms utsiktslöst atl felet blir avhjälpt,

2. ägaren Ull djurel är okänd eller inle kan anträffas, eUer

3. det i övrigt bedöms oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkl.

Öm beslutet har meddelats ay någon annan än länsstyrelsen, skall beslutet underställas länsstyrelsen, som snarast skaU avgöra om del skall fortsätta att gälla.

33 § Sedan ett djur har omhändertagits får ägaren inte förfoga över del ulan tillstånd av länsstyrelsen.

34 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, skaU det i beslutet fastställas om djuret skall säljas eller avlivas.

Om länsstyrelsen har beslutat atl djuret skall säljas och om del visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i stället besluta att djurel skall avlivas.

Djuret skall avlivas eller säljas genom polismyndighetens försorg.

35 § Kostnader som uppkommer på gmnd av åtgärder enligt 31 och 32 §§
får förskotleras av allmänna medel.

Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, skall kostnaden slutligt betalas av den mol vilken åtgärden har riktats, om det inle finns särskUda skäl.

Om ett omhändertaget djur har sålts genom polismyndighetens försorg, får kostnad som slutligt skall betalas av ägaren las ut ur köpesumman.

2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag, Prop. 1987/88:93

3. underlåter all följa ett sådant föreläggande eller bryter mol ett sådant Bilaga 7 förbud som avses i 29 §.

I ringa fall skall den skyldige inle dömas till ansvar. Delsamma gäller om den skyldige kan dömas till ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

37 § Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtls, döms inte tUl ansvar enligt 36 § för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

38 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna lag eUer med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av regeringen.

39 § Beslut som avses i 29, 31 och 32 §§ gäller omedelbart, om inle . myndigheten bestämmer någol annat.

En tUlsynsmyndighet får även i annat fall bestämma alt ett beslut skall gälla även om det överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1988 då lagen (1944:219) om djurskydd samt lagen (1937:313) angående slakt av husdjur skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen om djurskydd gäller fortfarande i fråga om överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

3. Beslut om förelägganden, förbud eller tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet skall anses vara meddelat med slöd av motsvarande bestämmelse i den nya lagen, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar något annat.

4. Om det i lag eller annan författning hänvisas till eri bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillärnpas i stället den nya bestämmelsen.

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lanlbruksstyrelsen får meddela de föreskrifter om undantag som övergångsvis kan behövas..

209

2 Förslag till Prop. 1987/88:93

Lag om ändring i lagen (1943: 459) om tillsyn över hundar och Bilaga 7 katter

Härigenom föreskrivs all 3 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Eftersatts tUlsynen över hund, får polismyndigheten meddela det beslut som omständigheterna kräver, såsom alt hunden skall vara försedd med munkorg eller hållas bunden eller instängd. Beslutet skall delges hundens ägare eller den som mottagit hunden till underhåll eller nyttjande.

Är det fråga om en hund som av- Är det fråga om en hund som av-

ses i 2 §, får polismyndigheten be- ses i 2 §, får polismyndigheten be
sluta alt hunden skall omhändertas sluta atl hunden skall omhändertas
genom myndighetens försorg. För genom myndighetens försorg. Se-
sådant omhändertagande gäller 18 dan hunden omhändertagits får
och 19 §§ lagen (1944:219) om djur- ägaren inte förfoga över hunden
skydd. Innan en hund avlivas skall utan tillstånd av polismyndigheten.
dock polismyndigheten inhämta Polismyndigheten skall efter värde
yttrande från veterinär, om det ej är ring låta sälja eller avliva hunden
uppenbart obehövligt eller fara i eller ta hand om hunden tills vida-
dröjsmål, re. För omhändertagandet gäller i

övrigt 35 § djurskyddslagen (1988: 00). Innan en hund avlivas skall dock polismyndigheten inhämta yttrande från veterinär, om det ej är uppenbart obehövligt eller fara i dröjsmål.

Anträffas en hund som avses i 2 § lös på område där hemdjur finns, får hunden, om den ej låter sig las om hand, dödas av den som äger eller vårdar hemdjuren. Den som sålunda dödat en hund är skyldig alt snarast möjligt anmäla förhållandet till polismyndigheten.

Beslul enligt första eller andra stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Lagen omtryckt 1987:260. Senaste lydelse av lagens rubrik 1987:260. 210

3 Förslag till Prop. 1987/88:93

Lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med Bilaga 7 ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944:219) om djurskydd samt 1 och 2 §§ lagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om försöksverksamhet med Lag om försöksverksamhet med

ökade kommunala befogenheter vid ökade kommunala befogenheter vid

tillsyn enligt lagen (1944:219) om tillsyn enligt djurskyddslagen

djurskydd. (1988:00).

I                                                                                               §
Med avvikelse från vad som fö- Med avvikelse från vad som fö
reskrivs i 14 och 17 §§ lagen   reskrivs i 29, 31 och 32 §§ djur-
(1944:219) om djurskydd får för- skyddslagen (1988:00) får försöks-
söksverksamhel enligt denna lag verksamhet enligt denna lag bedri-
bedrivas i Haninge, Tyresö, Gno- vas i Haninge, Tyresö, Gnosjö,
sjö, Helsingborgs, Varbergs, Ale, Helsingborgs, Varbergs, Ale, Öre-
Örebro, Sandvikens och Bräcke bro, Sandvikens och Bräcke kom-
kommuner.                                                                      muner.

2§
Miljö- och hälsoskyddsnämnden Miljö- och hälsoskyddsnämnden

har samma befogenheter som enligt har samma befogenheter som enligt 14 § 4 mom. andra stycket och 17 § 29, 31 och 32 §§ djurskyddslagen lagen (1944:219) om djurskydd till- (1988:00) tillkommer länsstyrelsen, kommer länsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

211

Innehåll Prop. 1987/88:93

Proposition .................................................................... ...... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag ........................................................................ 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1987 13

1 Inledning ....................................................................... 13

2 Allmän motivering........................................................... ... 13

2.1 Allmänna utgångspunkter ........................................ 13

2.2 Vissa särskilda djurskyddsfrågor i en ny lag............. ... 16

2.2.1 Djur inom husdjursskötseln .............................. ... 16

2.2.2 Operativa ingrepp på djur.. ............................ 26

2.2.3 Slakt.................................................................. 27

2.2.4 TiUståndsplikt för viss djurhållning ................. 29

2.2.5 Dopning m. m.................................................... 31

2.2.6 Användning av djur för vetenskapliga ändamål 33

2.2.7 TUlsynsorganisaUonen ................................... 41

2.2.8 Omhändertagande av djur ............................. 44

3 Upprättade lagförslag..................................................... 48

4 Specialmolivering ......................................................... 49

4.1 Förslaget till djurskyddslag....................................... 49

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1943: 459) om Ullsyn över hundar och kaller ................................................................................. 73

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:99) om försöksverksamhet med ökade kommunala befogenheter vid tillsyn enligt lagen (1944: 219) om djurskydd 73

5 Hemställan ................................................................... ... 73

6 Beslul.............................................................................. ... 73

Utdrag ur lagrådets protokoll den 21 december 1987 74

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 .... 78

1 Anmälan av lagrädsytlrande ........................................ ... 78

2 Övriga frågor ............................................................... ... 79

2.1 Organisation av den eliska prövningen av djurförsök 79

2.2 Användning av köttmjöl i foder.................................. 83

2.3 Prisavdrag för anmärkningar vid veterinärbesiktning i samband med slakt m. m .................................................................................. 86

3 Upprättade lagförslag ................................................... 90

4 Hemställan ................................................................... 90

5 Anslagsfrågor för budgetåret 1988/89........................... ... 90

6 Beslul.............................................................................. ... 92

Bilaga 1 Lanlbruksstyrelsens förslag till djurskyddslag 93

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över lantbruks
styrelsens förslag beträffande ny djurskyddslagstiflning 97

Bilaga 3 Lantbmksstyrelsens promemoria 1983-03-24 153

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena över lantbruksstyrelsens förslag beträffande ny tillsynsorganisalion vid

vissa tävlingsbanor och vid träningscamper m.m- ,.... 157

Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet (Ds Jo 1986: 3) Etisk

prövning av djurförsök..................................... 168

Bilaga 6 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet

(Ds Jo 1986: 3) Etisk prövning av djurförsök . 170 212

Bilaga 7 De remitterade lagförslagen ...................... 204

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988