Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den P"»?-1987/88:60 5 november 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R, Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G, Andersson, Lönnqvist-, Thalén

Föredragande: statsråden Feldt, Sigurdsen, Johansson

Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt, anför:

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin har under senare år återhämtat sig snabbt från en djup ekonomisk kris, Alla problem är emellertid inte överståndna, Efterfrågetrycket är starkt och pris- och lönestegringstakten är snabbare än i de viktigaste konkurrentländerna. Samtidigt har de finansiella marknaderna, såväl i Sverige som i andra länder, under senare tid visat stor osäkerhet och stora svängningar. Höstens börsnedgång innebär troligen att en viss dämpning av efterfrågetrycket kommer att äga rum men också att kravet på lägre pris- och kostnadsstegring skärps.

Den kommande avtalsrörelsen blir i detta läge av avgörande betydelse för Sveriges möjligheter att fortsätta en utveckling mot samhällsekonomisk balans. Arbetsmarknadens parter har emellertid inte lyckats ena sig om en sådan uppläggning av lönerörelsen att den förmår bidra till en sådan utveckling, I stället har avtalsrörelsen hittills kännetecknats av stora motsättningar.

Det blir därför den ekonomiska politikens uppgift i rådande läge att bidra till en lägre inflation genom att vidta åtgärder som syftar till en lugnare avtalsrörelse samt en något dämpad inhemsk efterfrågeökning. Konkurrenskraften måste stärkas för att förbättra bytesbalansen och undvika negativa effekter på arbetsmarknaden. Detta betyder åtgärder på ekonomins utbudssida, framför allt för att begränsa lönekostnadsstegringen.

Därför föreslås nu ett sexpunktsprogram för att dämpa den starka inhemska efterfrågeökningen och samtidigt hälla tillbaka kostnadsutvecklingen. Programmet innehåller begränsningar av byggandet, ett aktivt användande av investeringsfonderna i stabiliseringspolitiskt syfte, sparstimu-lanser, en breddning av omsättningsskatten pä värdepapper, en neutralisering av arbetsgivaravgiftshöjningen inför år 1988 samt införandet av en utgiftsram för löneökningar i statsbudgeten under nästa budgetår. Syftet

med åtgärderna är att åstadkomma en mer balanserad ekonomisk utveck- Prop, 1987/88: 60 ling och göra den svenska ekonomin mer stabil och motståndskraftig mot yttre störningar. Därigenom kan grunden läggas för en fortsatt utveckling mot full sysselsättning och en god ekonomisk tillväxt.

2 Den internationella utvecklingen

I den prognos som finansdepartementet presenterade i oktober i år (Skr, 1987/88:30) bedömdes riilväxten i OECD-området uppgå till ca 2 1/2 % per år under perioden 1987-1989, I prognosen framhölls samtidigt som ett riskmoment de mycket stora betalningsobalanserna mellan de största ekonomierna och oron för att de, i avsaknad av övertygande ekonomiskpolitiska åtgärder, skulle kunna utlösa stora fluktuationer i växelkurserna mellan de stora ländernas valutor och därmed negativt påverka tillväxten i världsekonomin,

I stället kom obalanserna initialt att medföra ett kraftigt fall för den amerikanska aktiebörsen och därefter andra akriebörser världen över. Under senare hälften av oktober föll börsvärdena på flertalet av världens börser med mellan 20 och 25%, Först i ett senare skede, från slutet av oktober, har valutakurserna och i synnerhet dollarn påverkats. Spänningarna har ökat också inom det europeiska valutasystemet, EMS, Oron på såväl aktie- som valutamarknaderna tycks bestå även under inledningen av november.

Den huvudsakliga direkta effekten av börsfallet torde bli en tillbakagång av den privata konsumtionen i Förenta staterna. Preliminära bedömningar ger vid handen att ett bestående sänkt börsvärde i Förenta staterna med ca 25% kan innebära ett fall i privatkonsumtionen med ca en procentenhet. Motsvarande direkta effekter pä privatkonsumtionen i andra länder kan bedömas bli betydligt mindre vid samma antagande om ett bestående 25-procentigt fall i börsvärdet. Tillväxten i dessa länder kommer docl att hämmas av den indirekta effekt som en fallande inhemsk efterfrågan i Förenta staterna får på exportmöjligheterna dit. Investeringsviljan torde också påverkas negativt såväl i Förenta staterna som i andra länder men graden av neddragning av investeringsplanerna är svårbedömd och delvis beroende av psykologiska faktorer.

Under antagandet att läget säväl på aktiemarknaderna som för valutakurserna stabiliseras i närheten av de nivåer som rådde vid månadsskiftet oktober/november kan sammanfattningsvis tillväxten i OECD-området under 1988 preliminärt bedömas påverkas i negativ riktning med i storleksordningen en halv till tre fjärdedels procentenhet i de tre stora länderna. För OECD-området som helhet torde därmed den ekonomiska tillväxten 1988 få revideras ned till drygt 2 %, och i OECD-Europa uppskattas tillväxten till ca I 3/4%,

För utvecklingen under åren 1988 och 1989 är den ekonomiska politiken i de stora länderna av avgörande betydelse. Särskild vikt mäste i sammanhanget tillmätas frågan om att bringa ned budgetunderskottet i Förenta staterna, 1 avsaknad av en överenskommelse om en kraftig och långsiktig

förstärkning av den amerikanska budgeten föreligger en stor risk för fort- Prop, 1987/88: 60 satt dollarfall, snabbt och okontrollerat eller stegvis och utdraget. Samtidigt har kraven pä kompenserande, efterfrågestimulerande politik i Västeuropa, framför allt i Förbundsrepubliken Tyskland och Japan stärkts. Om inte samordnade internationella ekonomisk-politiska åtgärder av detta slag tämligen snabbt tillkännages eller om de uppfattas som otillräckliga föreligger en tydlig risk för fortsatt osäkerhet och oro på aktie- och valutamarknaderna. En eventuell fortsatt förtroendekris för dollarn skulle visseriigen kunna förstärka den amerikanska konkurrenskraften och påverka tillväxten i Förenta staterna positivt men i motsvarande mån skulle bl, a, de västeuropeiska och japanska ekonomierna i ett sådant perspektiv drabbas av ytterligare lägre tillväxt.

3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige

1 oktoberprognosen framhölls att den inhemska efterfrågan utvecklas starkt. Den privata konsumtionen beräknades öka med 4% år 1987, vilket är en procentenhet mer än vad som förväntades i den reviderade national-budgeten. Även investeringarna förutsågs öka starkt, särskilt inom industrin.

Kapacitetsutnyttjandet är högt. Andelen företag i industrin som anger fullt kapacitetsutnyttjande steg i konjunkturinstitutets septemberbarometer till 57 %, vilket är den högsta siffran som noterats sedan år 1974,

Den goda industrikonjunkturen tar sig också uttryck i att andelen företag som uppger brist på yrkesarbetare har stigit, att leveranstiderna har förlängts och att fler företag uppger brist på produktionsfaktorer, dvs, maskiner och arbetskraft, som främsta hinder för en produktionsökning.

Särskilt högt är kapacitetsutnyttjandet i byggsektorn. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare har minskat i nästan hela landet och löneutvecklingen är stark. Det är nu inte enbart storstadsområdena utan även delar av landet i övrigt som kännetecknas av klara tendenser till överhettning, med högt kapacitetsutnyttjande och brist på arbetskraft i byggsektorn.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har varit god det senaste året. Antalet sysselsatta beräknas i år öka med 29000 personer och arbetslösheten reduceras till 2,0%, Förbättringen har skett inom i stort sett alla sektorer och i nästan alla landets regioner. Antalet lediga platser har ökat markant. Den svenska ekonomin har därmed nått en situation med mycket hög sysselsättning och brist på arbetskraft i stora delar av landet.

Den starka efterfrågeutvecklingen har åtföljts av en pris- och kostnadsstegring, som är ett par procentenheter snabbare än i de viktigaste konkurrentländerna. Timlönerna bedömdes i oktoberprognosen öka med 6,20% år 1987, men de senaste uppgifterna tyder på att ökningen kan bli större. Under loppet av år 1987 förväntas nu konsumentpriserna stiga med ca 5 %, vilket motsvarar en ökning med drygt 4% mellan årsgenomsnitten.

Den starka inhemska efterfrågan har medfört att bytesbalansen försvagas påtagligt i år, trots en betydande neddragning av oljelagren.

Statens budgetsaldo och den offentliga sektorns finansiella sparande

förbättras mycket kraftigt i år. Detta beror emellertid till stor del på den Prop, 1987/88: 60 snabba pris- och lönestegringen, som drivit upp konsumtionen och ökat statens skatteintäkter, bl, a, från inkomst- och mervärdeskatten. Skattetrycket har som en följd härav stigit till beräknade drygt 55 %.

När det gäller den svenska ekonomins utveckling under de närmaste två åren gjordes i oktoberrapporten två olika prognoser, baserade pä tvä olika pris- och lönestegringsalternativ, I det ena alternativet fortsatte timlönerna att stiga med 6% per år, i det andra halverades ökningstakten, till 3% per är.

Utfallen i de båda alternativen skilde sig åt främst med avseende på konkurrenskraftens och inflationens utveckling, I lågalternativet förutsågs inflationen stanna vid 2 1/2—3 % per år de närmaste två åren, medan den i högalternativet beräknades bli drygt 5% per år, I övrigt bedömdes att skillnaderna inte skulle hinna bli särskilt stora under år 1988, I båda alternariven förutsågs en ytteriigare bytesbalansförsvagning till följd av den starka inhemska efterfrågan samt som ett resultat av tidigare års snabba pris- och kostnadsstegringar. Fr, o,m, är 1989 syntes dock i prognosen en skillnad mellan alternativen, I lägalternativet upphörde försämringen av bytesbalansen, medan den fortsatte i högalternativet, I högalternativet uppstod också en risk för en försvagning av arbetsmarknaden, pä grund av den alltför höga pris- och kostnadsstegringen.

Den senaste tidens oro på de internationella finansmarknaderna kommer att få konsekvenser även för den svenska ekonomin. Sannolikt sker en viss försvagning av världshandelns riilväxt och därmed en sämre exportutveckling för de svenska företagen, i synnerhet för dem som exporterar till den amerikanska marknaden. En ytterligare försvagning av bytesbalansen kan inte uteslutas.

Den privata konsumtionstillväxten dämpas något genom att hushällens förmögenheter reducerats. Vidare kan ökad osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen leda till minskad benägenhet att ta upp län och till ett ökat sparande hos hushållen. Preliminära bedömningar tyder på att den privata konsumtionsökningen kan komma att dämpas med mellan 1/4 och 1/2 procentenhet.

Effekten på investeringarna är svårare att förutsäga och beror framför allt på hur förväntningarna om framtiden påverkas. Beroende på dessa kan börsnedgångens totala effekt på BNP-tillväxten i Sverige antas bli en dämpning av tillväxttakten med 1/4-1/2% under nästa år.

4 Behovet av ekonomisk-politiska åtgärder

Oktoberprognosen visade bilden av en ekonomi med en stark real utveckling, men där riskerna för en alltför snabb pris- och lönestegringstakt utgjorde ett hot mot fortsatta framgångar. Oron på finansmarknaderna torde visserligen dämpa konsumtionstillväxten något, men inte riilräckligt för att förändra den underliggande bilden. Däremot innebär den svagare internationella utvecklingen att kravet på en dämpning av den inhemskt genererade pris- och kostnadsstegringen ytterligare skärps; detta eftersom

en låg inhemsk inflation är det bästa sättet att stabilisera ekonomin och Prop, 1987/88:60 göra den mer motståndskraftig mot störningar utifrån.

Den internationella konjunkturutvecklingen visar dessutom att vi i Sverige inte kan förlita oss på att problemen löses åt oss genom andras försorg. Den lyckosamma period är över dä Sverige kunnat få hjälp bl, a, genom fallande oljepriser. Vi måste alltså genom egna åtgärder bringa ned pris-och kostnadsstegringen.

För detta krävs ett aktivt ansvarstagande, säväl frän arbetsmarknadens parter som frän riksdag och regering. Avtalsrörelsen kommer att bli av stor betydelse för våra möjligheter att fortsätta vägen mot samhällsekonomisk balans. Parterna har emellertid inte på egen hand lyckats ena sig om uppläggningen av avtalsrörelsen. Stora spänningar och motsättningar medför en risk för att de nominella lönepåslagen blir höga och samtidiga reallöneökningar inte kan nås. Det har därför nu blivit nödvändigt för regeringen att aktivt söka bidra till att skapa bättre förutsättningar för en ansvarsfylld avtalsrörelse.

Uppgiften för den ekonomiska politiken är flerfaldig,

- För det första gäller det att begränsa den starka inhemska efterfrågetillväxten för att förhindra en snabb försämring av bytesbalansen. Omfattningen av åtgärderna bör avvägas med tanke på den automariska dämpning av efterfrågan som sker på grund av börsnedgången,

- För det andra måste efterfrågetillväxten inom de sektorer som är de mest överhettade bromsas in för att förhindra starka kostnadsökningar och för att vidga flaskhalsar i produktionen,

- För det tredje måste dessa åtgärder åtföljas av stimulansåtgärder pä ekonomins utbudssida för att neutralisera eventuella, negativa effekter på arbetsmarknaden,

- För det fjärde måste åtgärderna utformas så att de dämpar den nominella lönekostnadsstegringen.

De båda sistnämnda uppgifterna är av största betydelse för att hävda den fulla sysselsättningen. Förutsättningen för en fortsatt god utveckling pä arbetsmarknaden är att kostnadsökningen dämpas. Detta gäller i synnerhet i det labila läge som oron pä de finansiella marknaderna skapat.

5 Åtgärder för en mer balanserad utveckling

Jag föreslår regeringen ett program i sex punkter för en mer balanserad ekonomisk utveckling med insatser såväl på efterfrågesidan som på utbudssidan i ekonomin.

5.1 Sparstimulerande åtgärder

Hushällssparandet har under senare år utvecklats svagt. En del av den privata konsumtionsökningen har finansierats av ökad upplåning. Samtidigt har hushällens utgiftsökningar bidragit till försämringen av bytesbalansen och till att den totala efterfrågan är så hög att ekonomin visar tecken på överhettning.

Om utrymme skall skapas för en fortsatt expansion av industrikapacite- Prop, 1987/88: 60 ten är det nödvändigt att sparandet ökar. Det är rimligt att en del av denna ökning sker i hushällssektorn. Samtidigt kommer under år 1988 betydande sparbelopp att frigöras i hushållssektorn. Det gäller såväl skattesparmedel som förfallande spar- och premieobligationslån. Redan tidigare har riksdagen beslutat att extrainsättningar i vinstsparande och allemanssparande får ske det sista kvartalet 1987 resp, det första kvartalet 1988 och att taket för insättningar i allemanssparandet skall höjas. Nu föresläs ytterligare åtgärder för att stimulera hushällssparandet,

- Alla som börjar spara i allemanssparandet under tiden den 1 april - den 30 december 1988 bör få en bonus motsvarande 5% årlig ränta pä det årets insättningar,

- Möjlighet Ull ett s, k, ideellt sparande i allemansfond bör skapas,

- Ett förslag om ungdomssparande med särskild inriktning pä bostadsanskaffning skall utarbetas i regeringskansliet,

5.2 Begränsningar på byggmarknaden

Hösten 1986 vidtogs ett antal åtgärder för att dämpa överhettningen i storstadsområdena och bereda utrymme för ökat bostadsbyggande. Storstadsområdena undantogs från frisläpp av investeringsfonderna för byggnads- och markarbeten, rambegränsningar infördes på byggande utanför bostadssektorn och pä statliga bostadslån till ombyggnad av bostäder och hyresrabatter infördes som produktionsstimulans. Dessa åtgärder har medfört att betydande investeringar i främst Stockholmsområdet har skju-rits på framtiden, att ombyggnadsverksamheten har minskat och att byggandet av nya bostäder har ökat.

Förhållandena pä byggmarknaden motiverar emellertid ytterligare åtgärder för att dämpa överhettningen och reducera de regionala obalanserna på byggmarknaden.

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet kommer därför senare denna dag att föreslå att begränsningarna av byggandet utanför bostadssektorn i Stockholms- och Göteborgsområdena skall gälla även år 1989, Det innebär att den totala byggnadsverksamheten i Stockholms och Göteborgs och Bohus län inte får överstiga 1986 ärs volym.

Vidare kommer chefen för bostadsdepartementet att lämna förslag om ramar för beslut om bostadslån för ombyggnad av bostäder under är 1988 för Stockholms-Uppsalaområdet, Göteborgsområdet och Malmöområdet,

Mot bakgrund av den överhettade byggmarknaden även i andra delar av landet än storstäderna kommer chefen för bostadsdepartementet också att lämna förslag om att länsbostadsnämnderna i varje enskilt ombyggnadslå-nebeslut som avser flerbostadshus skall sätta ut villkor om under vilken tid arbetet skall utföras. Nämnderna skall i denna del följa länsarbetsnämndens rekommendationer.

Jag vill inte utesluta att regeringen senare kan behöva lämna förslag om ytterligare åtgärder för att motverka överhettningen på byggmarknaden.

5,3 Investeringsfonderna Prop, 1987/88:60

Regeringen har nyligen fattat beslut om ett nytt frisläpp av de allmänna investeringsfonderna. Beslutet innebär att investeringsfonderna utanför stödområdena endast får användas för investeringar i bättre miljö. Därmed dämpas tendenserna till överhettning, samtidigt som miljöpolitiken får en väsentlig förstärkning,

I anslutning till beslutet har regeringen föreslagit en höjning av det belopp som företagen skall betala in till riksbanken i samband med en fondavsättning (prop, 1987/88:51), Enligt förslaget skall inbetalningskvoten höjas från 75 till 100%,

5.4 Arbetsgivaravgiftsuttaget för år 1988

Det nominella löneökningsutrymme som arbetsmarknadens parter har att förhandla om de närmaste åren är mycket begränsat. Utrymmet minskas ytterligare av att riksdagen tidigare beslutat att arbetsgivaravgifterna skall höjas med 1,254 procentenheter den 1 januari 1988, Den beslutade höjningen av egenavgifterna är 0,6 procentenheter.

Drygt en procentenhet av utrymmet för lönekostnadsökningar är således intecknad genom beslutade avgiftshöjningar. Skulle dessutom löneglidningen bli av samma storleksordning som under åren 1986 och 1987, kan det samhällsekonomiska utrymmet för lönekostnadsstegringar överskridas redan utan några avtalade löneökningar alls.

Tidigare har beslut fattats om en viss sänkning av den statliga inkomstskatten är 1988, Förenklingar av skatteskalan har vidtagits samtidigt som breda löntagarskikt fått sänkningar av skattesatserna, I syfte att ytterligare underiätta en ansvarsfull avtalsrörelse bör regeringen nu föreslå riksdagen att den allmänna löneavgiften sänks med 1,66 procentenheter den 1 januari 1988,

Samtidigt bör ATP-avgiften höjas med 0,4 procentenheter. Härigenom får pensionssystemet en välbehövlig förstärkning. Tryggheten för ATP-pensionärerna värnas.

Förslagen innebär att den tidigare beslutade höjningen av arbetsgivaravgiftsuttaget samt den höjda ATP-avgiften båda neutraliseras av den sänkta löneavgiften. För egenföretagare gäller att det totala avgiftsuttaget blir lägre år 1988 än år 1987,

Detta är i överensstämmelse med regeringens proposition orn den eko-norniska politiken på medellång sikt (prop, 1987/88:36), vari anförs att eventuella höjningar av avgifterna till ATP-systemet skall ske inom ramen för ett totalt sett oförändrat skatte- och avgiftstryck. Åtgärden innebär också att förutsättningarna att åstadkomma en mer dämpad lönekostnadsutveckling förbättras.

5.5 Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn

I vårens kompletteringsproposition redovisade regeringen vissa riktlinjer för budgetpolitiken. De innebär bl, a, att regeringen inför varje avtalsrörelse skall klargöra vilket totalt utrymme för lönekostnadsökningar som den

anser föreligga för den statliga sektorn. Varje kostnadsökning som går Prop, 1987/88:60 utöver denna ram skall mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller besparingar. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Regeringen har mot denna bakgrund tidigare denna dag i ett uppdrag till statens arbetsgivarverk angivit en ram som utgångspunkt för medelsberäkningarna med hänsyn rill 1988 års avtal. Det bör framhållas att medelsberäkningarna därutöver kan påverkas av krav på effektivitets- och produktivitetsförbättringar, besparingar, reformer eller omprioriteringar. Det bör vidare framhållas att ramen avser det totala utrymmet. Fördelningen mellan olika myndigheter och verksamheter bhr beroende av avtalets utformning. Regeringen har också meddelat föreskrifter om beräkning av vissa statliga avgifter för år 1988, Regeringen bör senare återkomma till riksdagen i dessa frågor,-

När det gäller frågan om följsamheten gentemot den privata sektorn vill jag påminna om ramavtalet för löner 1986-87 för statstjänstemän m, fl. Där finns en överenskommelse, som innebär att om det visar sig att löneutvecklingen inom den offentliga sektorn har varit sämre än inom SAF/LO- och SAF/PTK-områdena, skall förhandlingar tas upp i 1988 års avtalsrörelse om i vilken utsträckning lönerna i den offentliga sektorn skall påverkas av detta. Därvid skall också produktivitetsutvecklingen inom de respektive sektorerna bedömas.

Denna överenskommelse skiljer sig från de automatiskt verkande följ-samhetsklausuler som funnits i tidigare avtal. Det är en uppgift för parterna själva att göra de bedömningar och i 1988 ärs avtalsrörelse föra de eventuella förhandlingar som överenskommelsen kan föranleda.

När det gäller frågan huruvida resultatet av sådana överläggningar skall kunna påverka medelsberäkningarna inom det statliga området, vill jag anföra följande.

Löner och andra anställningsvillkor kan för vissa yrkesgrupper vara gynnsammare inom den privata sektorn än för jämförbara grupper inom det statliga området. Detta hänger ibland samman med att sambanden mellan lönesystem och produktivitetsutvecklingen är starkare inom den privata sektorn. För andra grupper är emellertid löner och anställningsvillkor gynnsammare inom det statliga området än för jämförbara grupper inom andra sektorer av arbetsmarknaden. Dessa förhållanden skapar problem för personalförsörjningen inom staten.

Jag vill därför erinra om de riktlinjer som riksdagen lagt fast med anledning av regeringens proposition om den statliga personalpolitiken (prop, 1984/85:219, AU 1985/86: 6, rskr, 48), De innebär bl, a, aU statens agerande i löneförhandlingarna tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att åstadkomma en ändamålsenlig personalförsörjning. Vidare skall stora löneskillnader undvikas för arbetstagare som har likvärdiga arbeten.

Enligt min mening mäste dessa av riksdagen fastlagda riktlinjer vara den
statliga arbetsgivarens utgångspunkt när det gäller fördelningen av löneut
rymmet. Detta gäller i synnerhet i de diskussioner som den tidigare refere
rade överenskommelsen i det statliga avtalet kan föranleda. Fördelningen 9

av löneutrymmet bör således ske så att statens personalförsörjningsintres- Prop, 1987/88: 60 sen tillgodoses inom den fastlagda ramen. Om det emellertid visar sig att löneutvecklingen under avtalsperioden medfört förvärrade personalförsörjningsproblem inom vissa områden, kan särskilda åtgärder bli nödvändiga. De av riksdagen fastlagda riktlinjerna bör vara utgångspunkt för huruvida sädana åtgärder bör läggas till grund för medelsberäkningarna,

5.6 Breddning av omsättningsskatten på värdepapper

Penningmarknaden har under senare är upplevt en mycket snabb expansion. Detta har pä det hela taget varit bra för svensk ekonomi. Likväl finns det skäl att något dämpa den tidvis mycket höga aktiviteten pä penning-och obligationsmarknaden. Därför aviseras nu en breddning av omsättningsskatten pä värdepapper,

I en departementspromemoria presenteras i dag ett tekniskt förslag till en sådan breddning. Det innebär att skatt tas ut även pä handel med sådana räntebärande papper som omsätts på penning- och obligationsmarknaden. Även överlåtelser av s, k derivatinstrument bör beskattas, så att skatt tas ut ocksä vid omsättning av optioner och terminskontrakt.

Departementspromemorian skall nu remissbehandlas. Avsikten är att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under våren 1988,

Statsråden Sigurdsen, Feldt och Johansson utvecklar härefter närmare de förslag till åtgärder som hör till vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp, departement.

Statsrådet Feldt avslutar:

Med hänvisning till vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag att

regeringen

1, ger riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om det ekonomiska läget,

2, föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats,

3, förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Socialdepartementet Bilaga 1 Finansdepartementet Bilaga 2

Bilaga 1 Prop. 1987/88:60

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1987 Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

1 Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen

1.1 Inledning

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom avgifter som regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete. Avgifterna beräknas pä det avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens

2 kap, om arbetsgivaravgifter eller 3 kap, om egenavgifter. Försäkringen
för tilläggspension finansieras också av vinstdelningsskatt enligt lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt.

Beslut om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1985:1005) om procentsatser för uttag av avgift för åren 1986 och 1987 till försäkringen för tilläggspension.

Enligt 19 kap, 4§ lagen om allmän försäkring skall riksförsäkringsverket (RFV) vart femte år föreslå avgiftsuttag för nästföljande sju år i den män uttaget inte redan beslutats, RFV har i skrivelse till regeringen den 16 december 1982 lagt fram förslag till avgiftsuttag för ATP för tiden t, o, m, är 1989, Skrivelsen och en sammanställning av remissyttrandena över denna återfinns i prop, 1984/85:87, bilagorna 1 och 3,

1.2 ATP-systemets utveckling

ATP infördes år 1960 och omfattningen av systemet har ökat alltsedan dess och kommer att fortsätta öka under de närmaste årtiondena. Ökningen beror dels på att andelen personer över 65 är ökar och dels pä att antalet pensionärer med intjänad ATP-poäng och, framför allt kvinnor, ökar. Den hittillsvarande och den beräknade utvecklingen av antalet ATP-pensionärer framgår av följande tabell.

Antalet ATP-pensionärer (1 000-tal) Prop. 1987/88: 60

År	Ålders-	Förtids-	Änke-	Barn-	Totalt
	pension	pension	pension	pension
1965	76	23	25	15	139
1970	258	78	77	30	443
1975	455	177	149	40	821
1980	792	212	230	43	1277
1985	994	261	307	37	1599
1990'	1 100	290	370	40	1800
1995'	1220	320	390	40	1970

' Prognos

ATP-systemet är således volymmässigt fortfarande under uppbyggnad. Förutom att antalet ATP-pensionärer ökar stiger också den genomsnittliga ATP-pensionens storlek, eftersom de nytillkommande pensionärerna i regel har en högre ATP-poäng, Sammantaget gör detta att utgifterna för ATP-pensionerna kommer att fortsätta öka,

ATP-systemet är i princip ett fördelningssystem, vilket innebär att varje ärs pensionsutbetalningar finansieras genom de avgifter som betalas in under samma är. Under systemets inledningsskede lades dock avgiftsuttaget på en sådan nivå att avgiftsinkomsterna översteg pensionsutbetalningarna och därigenom har en betydande fond, AP-fonden, byggts upp.

Avsikten var bl, a, att anpassa avgiftsuttaget till de långsiktiga behoven och därigenom undvika kraftiga avgiftshöjningar längre fram i tiden dä pensionsutbetalningarna nätt större omfattning. Fondbildningen motiverades också med att avsättningarna skulle kompensera den förväntade nedgång i hushällssparandet som befarades när ATP-systemet infördes. Fonden skulle dessutom utgöra en buffert mot tillfälliga inkomstunderskott i systemet. Däremot kan inte fonden, vilket heller inte har varit avsikten, långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för att klara pensionsutbetalningarna.

Avgifter och pensionsutbetalningar (milj. kr.)

År	Avgifter	Räntor	Pensions-	Avgifts-	Avgifts-
			utbetal-	täckning	uttag
			ningar	(%)	(%)
1982	27150	19234	27013	100	9,4
1983	29574	23 306	32467	91	9,6
1984	33 283	25 868	36172	92	10,0
1985	35 172	28535	42 116	84	10,0
1986	39872	30216	48418	82	10,0
1987'	43 375	31370	54 180	80	10,2

' Prognos

ATP-systemet står nu inför risken av ett inkomstunderskott som blir
större och mer långvarigt än vad som kan vägas upp med hjälp av AP-fon
den. Visserligen har ränteinkomsterna från fondmedlen gjort att AP-fon
den kunnat bibehålla och t. o, m, öka sitt reala värde trots inkomstunder
skottet, men med ett oförändrat avgiftsuttag och med rimliga antaganden 12

om den ekonomiska utvecklingen kommer inom några få år pensionsutbe- Prop. 1987/88: 60 talningarna att överstiga de sammanlagda inkomsterna av avgifter och räntor. Det medför att fondkapitalet skulle få tas i anspråk för de löpande utbetalningarna. Därför finns anledning att höja ATP-avgiften.

I regeringens proposition (1987/88:36) om den ekonomiska politiken pä medellång sikt påtalas bl. a. att eventuella höjningar av avgifterna till ATP-systemet skall ske inom ramen för ett totalt sett oförändrat skatte-och avgiftstryck. Det innebär att andra skatter och avgifter behöver sänkas - vilket i sin tur förutsätter besparingar och omprövningar inom andra delar av den offentliga verksamheten. Höjda ATP-avgifter kommer dessutom, allt annat oförändrat, att inkräkta pä det förhandlingsbara löneutrymmet och därmed ocksä göra det svårare att dämpa pris- och lönestegringen.

Chefen för finansdepartementet kommer i annat sammanhang i dag att anmäla förslag om hur en höjning av ATP-avgiften kan neutraliseras.

1.3 Socialavgifter till AP-fonden

1.3.1 Allmänt

De medel som betalas in i ATP-avgifter förs till den allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Från AP-fonden finansieras löpande pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen. Medlen förvaltas för närvarande av nio fondstyrelser. Dessa är första-tredje fondstyrelsen (sedan år 1960), fjärde fondstyrelsen (sedan är 1974) och fem löntagarfondsstyrelser (sedan år 1984),

Första fondstyrelsen erhåller ATP-avgifter frän främst staten och kommunerna. Till den andra fondstyrelsen förs avgifter frän större privata företag. Resterande avgifter, avgifter från mindre företag och egenavgifter, går till den tredje fondstyrelsen. Fjärde fondstyrelsen erhåller sitt kapital frän första-tredje fondstyrelserna. Löntagarfondsstyrelserna förvaltar medel som inflyter dels via ATP-avgifter (0,04% av avgiftsunderlaget per löntagarfond), dels genom en särskild vinstdelningsskatt (tidigare även vinstskatt). Löntagarfondsstyrelserna skall årligen överföra en real kapitalavkastning pä minst 3% till AP-fondens pensionsmedel.

Uppbörden av socialavgifter sker i princip på tre olika sätt. Inbetalningar frän privata arbetsgivare och kommuner baseras på föregående månads lönesumma. För statliga affärsverk och statliga myndigheter, riksbanken, riksdagen m,fl, fastställer RFV en preliminär årsavgift i böljan av året. Inbetalning sker med en tolftedel varje månad med början i februari under utgiftsåret. Det tredje sättet på vilket uppbörd sker gäller egenavgifter. Dessa avgifter betalas i samband med uppbörd av B-skatt, vilken sker varannan månad.

För de två förstnämnda uppbördstyperna sker omföringen av medlen till AP-fonden omgående. När det gäller egenavgifterna sker omföringen först sedan den slutliga avgiften fastställts, d,v,s, i februari andra året efter inkomståret.

Influtna avgifter för ATP uppgick till ca 40 miljarder kr, år 1986, Av detta

1.3.2 Egenavgifter

Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning (egenföretagare) betalar egenavgifter för finansiering av socialförsäkringarna, I egenavgifterna ingår avgift till försäkringen för tilläggspension, Egenavgifterna debiteras och uppbärs på samma sätt som skatt enligt uppbördslagen (1953:272), Det innebär att avgifterna beräknas preliminärt av den lokala skattemyndigheten för att ingå i den preliminära debiteringen av B-skatt, Avgifter och skatter baserade på denna preliminära debitering betalas in till statsverket varannan månad under uppbördsäret (mars t, o, m, januari). Den slutliga avräkningen av egenavgifter sker i december månad taxeringsåret i samband med beräkning av den slutliga skatten,

I januari månad året efter taxeringsåret begär RFV uppgift frän riksskatteverket (RSV) om summan av de egenavgifter som tagits upp på skattsedel för slutlig skatt. Dessa uppgifter lämnas normalt i februari och motsvarande belopp finns då tillgängligt för överföring frän statsverkets checkräkning. Överföringen och fördelningen på olika avgiftsändamål ombesörjs av RFV,

I enlighet med denna ordning tillförs således tredje fondstyrelsen egenavgifter till ATP under februari månad andra året efter inkomståret.

1.4 Avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension för åren 1988 och 1989

Mitt förslag: Avgiftsuttaget för ATP fastställs till 10,60% för åren 1988 och 1989,

den ekonomiska tillväxten blir exceptionellt stark är det uppenbart att ATP-systemet kommer ur balans om inga åtgärder vidtas för att minska avgiftsunderskottet. För att behålla AP-fondens reala värde fram till år 2010 krävs en åriig höjning av ATP-avgiften med ca 0,3-0,4 procentenheter om riilväxten i ekonomin antas vara 2% per är.

Med tanke på den stora betydelse ATP-systemet har för pensionärernas ekonomiska trygghet är det angeläget att motverka tendenserna till obalans mellan avgifter och utgifter. För att göra detta fordras åtgärder som ökar inkomsterna i systemet eller håller tillbaka de förväntade utgiftsökningarna.

Jag vill i sammanhanget erinra om de friare regler för placering av medel i AP-fonden som nyligen underställts riksdagen (prop, 1986/87:11).

I pensionsberedningen (S 84:03) pågår för närvarande en översyn av reglerna för efterlevandepensioneringen, I beredningens arbete ingår också att se över värdesäkringen och finansieringen av de allmänna pensionerna,

RFV kommer senare i är att lägga fram förslag till avgiftsuttag för ATP för de närmast följande sju åren,

I avvaktan på resultatet av pensionberedningens arbete och på RFV:s förslag till avgiftsuttag vill jag inte förorda att avgiftsuttaget fastställs för mer än två år.

Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört föreslår jag därför att ATP-avgiften höjs med 0,4 procentenheter till 10,60% av avgiftsunderiaget för åren 1988 och 1989,

Tillsammans med de ändrade regler för överföring av egenavgifter som föreslås ges då ATP-systemet en inkomstförstärkning som för åren 1988 och 1989 ligger i nivå med vad som behövs för att bevara balansen i systemet på längre sikt.

Prop. 1987/88:60

AP-fonden, tredje fondstyrelsen, har i en framställning till socialdeparte- Prop, 1987/88: 60 mentet den 3 februari 1987 påtalat de förhållanden jag nu berört och lämnat ett förslag till ändring av nuvarande regler, som i huvudsak överensstämmer med mitt förslag.

De för AP-systemet negativa effekter som tidsförskjutningen i överföringen ger har även tagits upp av riksrevisionsverket i revisionsrapporten (Dnr 1985:886) "Ersättningar från allmänna pensionsfonden för administration av ATP",

Som jag tidigare anfört har avgiftsunderskottet ökat i ATP-systemet för varje år, vilket innebär att en allt större del av pensionsutbetalningarna finansieras av fondens avkastning. Det är därför viktigt att de medel som är avsedda för ATP-pensionerna förvaltas på ett för AP-fonden gynnsamt sätt. På grund därav är det enligt min mening rimligt att egenavgifterna tillförs AP-fonden så snart det är möjligt med hänsyn till uppbörden av avgifterna.

De preliminärt debiterade avgifterna betalas in till statsverket varannan månad under uppbördsåret. För att minimera tidsförskjutningen i överföringen till AP-fonden bör RFV ges rätt att uppbära ett förskott som motsvarar den beräknade slutliga debiteringen av egenavgifter till tilläggspensioneringen. Förskottet bör delas upp i sex lika stora delar och uppbäras av RFV direkt i samband med uppbörden av B-skatt och egenavgifter varannan månad, Egenavgifterna skulle därmed tillföras ATP-systemet enligt samma princip som för övriga ATP-avgifter, d, v, s, i takt med uppbörden.

För att få ett underlag för att bestämma förskottets storlek har vissa beräkningar gjorts avseende taxeringsåren 1976-1984, De preliminära debiteringarna av B-skatt, som även innefattar egenavgifter, har jämförts med de slutligt debiterade tilläggspensionsavgifterna. Beräkningarna visar att tilläggspensionsavgiften i genomsnitt utgjort 11,90% av den totalt debiterade B-skatten och att andelen varierat mellan 11,60% och 12,90%. Förskottet kan därför med godtagbar precision beräknas som en viss procent av debiterad preliminär B-skatt, Jag anser för egen del att förskottet bör bestämmas till 11 % av preliminärt debiterad B-skatt, Procentsatsen bör kunna omprövas i anslutning till riksdagens återkommande behandling av avgiftsuttaget för ATP,

Förskottet är endast en preliminär beräkning av egenföretagarnas till-läggspensionsavgift. En avräkning måste därför göras i samband med den slutliga debiteringen av avgifterna. Regleringen av de slutligt fastställda avgifterna bör göras senast i samband med överföring av förskottsbeloppet i mars månad året efter taxeringsåret.

Mitt förslag föranleder kompletterande regler i 3 kap, 6 § socialavgiftslagen. De nya reglerna bör träda i kraft den I januari 1989 och tillämpas pä egenavgifter som avser inkomståret 1989 och framöver. För tidigare inkomstår regleras överföringen av tilläggspensionsavgifter enligt nuvarande regler.

Förslaget till lag om procentsats för uttag av tilläggspensionsavgift utgör
sådan lagstiftning som faller under området för lagrådets granskning. Med
hänsyn till förslagets beskaffenhet bör dock lagrådets yttrande inte inhäm
tas, 16

2 Förslag till Prop, 1987/88:60

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap, 6§ lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap, 6§ Riksförsäkringsverket får varje år frän vederbörlig inkomsttitel i statsbudgeten tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av de under nästföregående år debiterade egenavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Riksförsäkringsverket får under respektive uppbördsår enligt uppbördslagen (1953:272) som förskott på belopp enhgt första stycket tillgodoföra sig 11 procent av den preliminära B-skatt som debiterats intill den 25februari samma år. Förskottet tillgodoförs med en sjättedel under var och en av uppbördsmånaderna mars, maj, juli, september, november och januari. Riksskatteverket skall varje år senast den 15 mars lämna riksförsäkringsverket uppgift om den före den 25februari samma år debiterade preliminära B-skatten.

Om riksförsäkringsverket under ett uppbördsår tillgodoförts förskott som överstiger beloppet enligt första stycket skall skillnaden regleras genom avräkning på belopp som närmast därefter skall lillgo-doföras enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989,

Senaste lydelse 1984:670, 19

Bilaga 2 Prop, 1987/88:60

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1987

Föredragande: statsrådet Feldt och, såvitt avser avsnitt 1,4, statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

1 Sparstimulerande åtgärder

1.1 Inledning

Hushällssparandet har under senare år uppvisat en svag utveckling. Med anledning av detta har regeringen vidtagit åtskilliga åtgärder för att stimulera hushållssparandet.

Under år 1988 frigörs betydande sparbelopp i hushällssektorn. Det gäller såväl skattesparmedel som spar- och premieobligationslån. Dessa sparbelopp kommer sammantaget att medföra kraftiga likviditetspåspädningar i hushållssektorn. Samtidigt förväntas hushållssparandet försämras ytterligare under år 1988, Mot denna bakgrund vill jag nu ta upp frågan om ytterligare åtgärder i syfte att stimulera hushållssparandet,

1.2 Hushållssparandets utveckling

Hushållens totala sparande brukar delas in i två komponenter, realt och finansiellt sparande. Det reala sparandet består huvudsakligen av hushållens investeringar i små- och fritidshus, medan det finansiella sparandet består av hushållens bankinlåning, placeringar i värdepapper och privat pensionssparande m, m. Hushållens sparkvot erhålls som kvoten mellan sparandet och hushällens disponibla inkomster.

Under 1960-talet sjönk sparkvoten för att under 1970-talet stabiliseras i intervallet 3-5 %, År 1982 sjönk'sparkvoten drastiskt till 0,5 % och har fram till år 1986 legat kvar vid denna låga nivå. Prognosen för innevarande år är att hushållssparandet minskar ytteriigare.

Den långsiktiga nedgången av sparandet under 1960-talet kan föi klaras
av bl, a, ATP-systemets tillkomst, ATP-systemet har till stor del ersatt det
privata pensionssparandet. Eftersom ATP-sparandet inte definieras som
hushållssparande kommer pensionssparande som sker i ATP-systemet
rent definitionsmässigt att minska hushållssparandet i den mån det ersätter
privat pensionssparande. Troligen hade hushällssparandet vid slutet av
1960-talet anpassats till det allmänna pensionssystemets successiva ut- 20

byggnad.

Under 1970-talet upprätthölls sparkvoten av en god utveckling av det Prop, 1987/88:60 reala sparandet. Perioden kännetecknas dock av finansiell skuldsättning, främst som en följd av hushållens omfattande förvärv av småhus. Småhusinvesteringar var skattemässigt gynnsamma under 1970-talet och gav en hög real avkastning. De kortsiktiga variationerna i den finansiella sparkvoten under 1970-talet förklaras i huvudsak av förändringar i den disponibla inkomsten, kreditmarknadsläget etc.

Utvecklingen under 1980-talet har, som jag nyss nämnde, kännetecknats av en mycket kraftig nedgång av sparkvoten. Denna utveckling torde främst bero på den minskning av hushållens reala disponibla inkomster med ca 5% som skedde åren 1981-1983, Nedgången av sparandet är att hänföra till det reala sparandet. Det finansiella sparandet uppvisar däremot en svag ökning under 1980-talet, Dessa förändringar beror sannolikt bl, a, på att den reala avkastningen på småhusinvesteringar minskat till följd av stigande realräntor och inkomstskattereformen åren 1983-1985, samtidigt som avkastningen på finansieHt sparande ökat. En förklaring till varför det finansiella sparandet inte ökat under senare år kan vara de kraftiga förmögenhetsökningar som skett i hushällssektorn pä grund av värdestegringar under 1980-talet, Vid slutet av år 1986 uppgick hushållens redovisade finansiella förmögenhet till ca 270 miljarder kr, mot knappt 80 miljarder kr, i slutet av år 1979, Ökningen hänför sig till kursuppgången på börsnoterade . aktier och till höjda taxeringsvärden pä fastigheter.

Också vid en internationell jämförelse är sparkvoten i Sverige låg. Något som dock måste beaktas vid en sådan jämförelse är att Sverige till skillnad frän mänga andra länder har ett väl utbyggt offentligt pensionssystem. Jag har tidigare berört ATP-systemets troliga inverkan på hushällssparandet under 1960-talet, Hushällssparandet i Sverige kan således ej förväntas ligga på en så hög nivå som är fallet i många andra länder,

1.3 Allmänmotivering

De svenska hushållen ökade sin privata konsumtion kraftigt under år 1986, Prognoserna för innevarande är tyder på att den privata konsumtionen ökar i samma höga takt. Vidare fortsätter hushållen att öka sin skuldsättning. Under år 1986 motsvarades hushällens upplåning av ökade finansiella tillgångar. 1 år tycks upplåningen i ökad utsträckning ha finansierat privat konsumtion.

Hushållens kraftigt ökade utgifter har bidragit till försämringen av bytesbalansen och till att den totala efterfrågan är så hög att ekonomin visar tecken på överhettning. Denna utveckling gör det nödvändigt att föra en stram ekonomisk politik.

Den ekonomiska politiken syftar till att förbättra bytesbalansen och det reala sparandet, främst i form av ökade industriinvesteringar. Denna politik är nödvändig för att pä sikt skapa utrymme för höjda reallöner.

Om utrymme skall skapas för en fortsatt expansion av industrikapacite
ten är det nödvändigt att sparandet inom övriga samhällssektorer ökar.
Den offentliga sektorn har pä senare år förbättrat sitt sparande kraftigt och
kommer att innevarande år redovisa ett sparandeöverskott, vilket senast 21

skedde år 1977, Hushållssparandet försämras emellertid. Framöver krävs Prop, 1987/88: 60 att hushållens stigande disponibla inkomster inte i för stor utsträckning används till konsumtionsökning. Det är således önskvärt att hushällssparandet ökar av konjunkturskäl och för att främja tillväxten.

Riksdagen har tidigare i år beslutat att extrainsättningar får ske med högst 5000 kr, i vinstsparandet under det sista kvartalet år 1987 och med högst 5000 kr, i allemanssparandet under det första kvartalet är 1988, Taket för en sparares samlade nettoinsättningar i allemanssparandet höjs den 1 januari 1988 från 50000 kr, till 60000 kr, (prop, 1986/87:150 bil, 1, FiU 24, rskr, 344, SFS 1987:855), Mot bakgrund av vad jag anfört är det angeläget att ytteriigare stimulera sparandet, I sammanhanget vill jag erinra om att regeringen i juni 1987 gav spardelegationen (Fi 1985:03) i uppdrag att utreda vissa frågor om hushållssparandet och att finna vägar som kan leda till ett ökat hushällssparande i Sverige,

Statsrådet Johansson kommer nu att behandla frågor om olika åtgärder inom ramen för allemanssparandet. Under beredningen av ärendet har överläggningar hållits med företrädare för bl, a. Sveriges riksbank, riksgäldskontoret, bankinspektionen och bankgrupperna.

Jag vill nämna att förslag om ett särskilt ungdomssparande förbereds inom regeringskansliet. Ett sådant sparande kan sägas komplettera de åtgärder som nu kommer att föreslås,

1,4 Allemanssparandet

1.4.1 Gällande regler i huvuddrag

Allemanssparandet började den 1 april 1984 och är tillgängligt för alla här i landet kyrkobokförda personer fr.o.m, det år de fyller 16 är (prop, 1983/84:30, FiU 13, rskr, 32, SFS 1983:890), Sparande kan ske pä eU allemanssparkonto i bank och i högst två allemansfonder. Fonderna kan vara av två slag, antingen öppna för alla sparare eller företagsanknutna, dvs, förbehållna sparare i ett visst bolag eller en viss koncern.

En sparare får sätta in högst 800 kr, i månaden i allemanssparandet. Vid några tillfällen har spararna getts möjlighet till extrainsättningar. Under första kvartalet 1988 får, som statsrådet Feldt nyss nämnt, sådan extrain-sättning ske med högst 5 000 kr. Spararens sammantagna nettoinsättningar i de båda sparformerna fär inte överstiga 60000 kr. Från ett allemanskonto kan uttag göras när som helst, men spararen debiteras då en uttagsavgift om en procent av det uttagna beloppet, dock lägst 20 kr. Denna avgift tillfaller den bank som förmedlar allemanssparandet.

På medel som står inne på ett allemanssparkonto får spararen en lagstad-gad ränta motsvarande riksbankens diskonto. Värdetillväxten i en allemansfond är beroende av den löpande avkastningen och värdeutvecklingen pä fondens placeringar. Utdelning till fondandelsägarna kan inte ske. Den löpande avkastningen skall återinvesteras, och spararens avkastning visar sig därför enbart i form av värdestegring på de fondandelar han har.

För placeringen av förmögenheten i en allemansfond finns bestämmelser som anger bl, a, att högst 25 % av fondens värde får placeras i obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Verksamheten i en allemansfond regleras, i den mån det inte finns särbestämmelser i lagen om allemanssparande, av aktiefondslagen (1974:931), En fond får ha högst 75000 andelsägare. Varje allemansfond förvaltas av ett för ändamålet särskilt bildat fondbolag. Styrelsen för ett fondbolag skall bestå av minst sju ledamöter, vars majoritet och ordförande väljs av en fondandelsägarstämma. Två ledamöter utses av regeringen. Innan första fondandelsägarstämma hållits består styrelsen av de ledamöter som bolagsstämman och regeringen utsett. Fondbolaget skall upprätta för fonden individuella fondbestämmelser, som skall ange bl, a, de allmänna placeringsriktlinjerna. Bankinspektionen ger fondbolaget tillstånd att utöva allemansfondverksamhet. Tillstånd får ges först sedan inspektionen fastställt fondbestämmelserna.

Ungdomar, som börjar spara i allemanssparandet senast det år de fyller 25 år, får för det första året en bonusränta om fem procent på sparat belopp, dock högst 300 kr.

Avkastningen från allemanssparandet är liksom bonusräntan befriad från inkomstskatt. Alltsedan 1986 års taxering är allemansfonderna dessutom befriade från skattskyldighet för realisationsvinster pä aktier och obligationer.

Ungdomar mellan 18 och 28 är, som har minst 5000 kr, insatta på ett och samma konto i allemanssparandet har rätt till bosparlän upp till ett belopp motsvarande tre gånger den insatta behållningen. Om länet inte skall utnyttjas till förvärv av bostad är lånerätten begränsad till högst 21 000 kr, Bosparlän lämnas av den bank som för sparkontot eller är förvaringsbank för fonden.

Prop, 1987/88:60

Tabell Allemanssparandets utveckling

(Milj, kr,)

	Allemansspar		Allemansfond		Allemanssp	'ärandet
År	antal	behåll-	antal	behåll-	antal	behåll-
månad	konton	ning'	konton	ning'	konton-	ning'
1984
april	1 495 500	658	518700	170	2014200	828
juni	1567400	2055	537900	542	2 105 300	2596
dec.	1647900	6264	535 300	1571	2183 100	7 835
1985
juni	1 773 700	10 882	528 500	2 394	2 303 800	13 276
dec.	1814400	15 335	507 200	3075	2 323 700	18414
1986
juni	2056 800	25502	604 100	4997	2663900	30506
dec.	1999000	28818	711300	6217	2713500	35 045
1987
juni	2007000	33 806	912400	9888	2930700	43 706
sept.	1 997 500	35062	1089500	11662	3090700	46737

' Exkl. ränta resp. värdeförändring. Inkl. HSB fr. o. m. mars 1985.

de tre och ett halvt år som förflutit sedan introduktionen har såväl antalet Prop, 1987/88: 60 sparare som behållningen vuxit kraftigt. Nettoinsättningarna per månad uppgår för närvarande till omkring 750 milj, kr,, vilket motsvarar en årlig sparvolym på 9 miljarder kr.

Vad gäller fördelningen mellan allemansspar och allemansfond dominerade allemansspar kraftigt inledningsvis, både beträffande antalet konton och de månatliga nettoinsättningarna. Sedan våren 1986 har emellertid antalet konton och de månatliga nettoinsättningarna minskat i allemansspar medan utvecklingen för allemansfond, säkeriigen till följd av den allmänna uppgången på börsen, varit starkt positiv. Trots att antalet konton ökat i hela allemanssparandet kan en minskning av de sammanlagda månatliga nettoinsättningarna skönjas,

1.4.3 Spardelegationens skrivelse om etiskt sparande

Spardelegationen har i en skrivelse till finansdepartementet den 31 mars 1987 föreslagit att det skall inrättas en ny sparform, etiskt sparande. Delegationen har anfört i huvudsak följande. Etiskt sparande eller "samvetssparande" existerar redan i många andra länder. Sparformen skiljer sig från annat sparande genom att i första hand betona kapitalets placeringsinriktning och först i andra hand dess avkastning, Spardelegationen föreslår att det skapas en sparform där möjligheter öppnas för ideella organisationer att låta sina medlemmar och sympatisörer spara i en fond som placerar kapitalet i verksamheter i linje med organisationernas värderingar. Vidare anser delegationen att sparformen bör utformas så att spararen skall kunna avstå frän en del av avkastningen till förmän för de berörda organisationerna. Sparformen skulle, enligt delegationens mening, kunna införiivas i systemet för allemansfonder. Sparandet i allemansfond är mycket gynnat från skattesynpunkt jämfört med de flesta andra sparformer. Utdelning till andra än fondandelsägare är emellertid inte reglerat i lagen om allemanssparande men strider mot andemeningen i aktiefondslagen. Vidare begränsar lagen om allemanssparande en allemansfonds möjligheter att placera kapitalet i riskfria tillgångar såsom statspapper, I en etisk allemansfond med begränsat utrymme att sprida investeringarna på fler områden eller branscher, borde risken kunna reduceras genom att en högre andel av kapitalet fär placeras i statspapper, Spardelegationen hemställer att finansdepartementet undersöker möjligheterna att utveckla ett etiskt sparande inom systemet för allemansfonder med vidgade placeringsmöjligheter och utdelning till deltagande organisation,

1.4.4 Skrivelse från Sveriges Värdepappersfonders Förening om antalet
delägare i en allemansfond

Sveriges Värdepappersfonders Förening har i en skrivelse den 1 oktober
1987 hemställt om en ändring i lagen om allemanssparande vad gäller
största antalet sparare i en allemansfond. Föreningen, som är en intresse
organisation för fondbolagen i Sverige, har anfört i huvudsak följande.
Enligt lagen om allemanssparande föreskrivs att en allemansfond får ha
högst 75 000 sparare. Motiven till denna begränsning är enligt förarbetena 24

att en enskild fond inte bör bli för stor med tanke pä riskkapital- markna- Prop. 1987/88: 60 dens funktionssätt och andelsägarnas möjligheter att utöva inflytande på fondernas förvaltning. Samtidigt uttrycks en förståelse för att de totala kostnaderna ökar med fler och mindre fonder. Slutsatsen blev alltså att 75 000 sparare skulle vara en lämplig avvägning. Vid tiden för allemanssparandets tillblivelse hade det då befintliga skattefondsparandet knappt 600000 sparare inom ramen för bankernas aktiesparfonder. Många hyste stora tvivel på att allemansfonderna skulle kunna attrahera lika många sparare. Detta visade sig initialt också vara riktigt då ca 500000 allemansfondkonton var öppnade vid slutet av år 1984, alltså ett är efter propositionen om allemanssparandet. Därefter har antalet konton ökat mycket kraftigt, inte minst under år 1987, för att nu uppgå till över 900000 konton. Alltså nästan en fördubbling pä tre år. Detta är mycket glädjande, och bankerna har arbetat mycket aktivt i sin marknadsföring de senaste åren, ökningen är dock inte utan problem. I takt med att spararna strömmar till fylls redan befintliga fonder till gränsen 75000 sparare, och nya fonder mäste öppnas för att bereda nytillkomna sparare plats. Mänga sparar dessutom i mer än en fond. För närvarande förvaltar sparbankerna fem fonder, SE-banken och PKbanken vardera tre och Handelsbanken tvä fonder. Totalt finns inte mindre än 17 olika bankanknutna fonder. Det stora intresset för allemansfonderna indikerar att 75000-gränsen kommer att näs i ytteriigare ett antal fonder i början av är 1988, Så kan till exempel sparbankerna åter komma att behöva starta två eller tre nya fonder. Det är inte svårt att inse att detta riskerar att leda till en synnerligen otymplig administration och en omfattande styrelsebyräkrati dä varje fond enligt lagstiftningen måste förvaltas av ett för ändamålet skapat fondbolag. Stordriftsfördelarna inom fondförvaltning är betydande. Många fonder har därför en trappformad avgiftsskala, vilket innebär att förvaltningsavgiften relativt sett sjunker allteftersom fonden växer, I nystartade fonder blir därför kostnaden för spararen betydligt högre än i de äldre, i praktiken stängda fonderna. Det är förenat med vissa svårigheter att förklara för spararna varför vissa fonder är stängda och de konsekvenser detta medför. Inte heller skall problemet att finna tillräckligt kvalificerade styrelseledamöter till fondernas styrelser underskattas. För att återigen ta sparbankerna som exempel kan nämnas att inte mindre än femtio personer är engagerade i dessa fondstyrelser som andelsägarrepresentanter, Sveriges Värdepappersfonders Förening hemställer därför hos regeringen att gränsen 75 000 sparare per allemansfond höjs till 150000 sparare per allemansfond. Detta ger en billigare och effektivare fondadministration. Gränsen 150000 fär anses vara rimlig mot bakgrund av att antalet sparare idag är i det närmaste det dubbla mot år 1984 dä allemansfonderna startade.

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 60 Rättelse: S, 31 rad 24-26 utgår

Mitt förslag: Alla som börjar spara i allemanssparandet under tiden den I april - den 30 december 1988 fär en särskild, av staten bekostad bonusränta motsvarande fem procent årlig ränta pä insättningar under året.

Skälen för mitt förslag: Då allemanssparandet infördes fick alla som började spara under år 1984 en bonusränta om fem procent på det årets insättningar. Det kan antas att denna startpremie verksamt bidrog till den nya sparformens stora popularitet. Fortfarande kan nya sparare tillgodogöra sig bonusränta för det första spararet, men premien är förbehållen ungdomar och kan utnyttjas av dem senast det är de fyller 25 år. Premien är maximerad till 300 kr.

Startpremien kan antas vara ett verksamt stimulansmedel för ungdomssparande. Det är också, inte minst från privatekonomiska utgångspunkter, särskilt angeläget att främja stabila sparvanor hos nya inkomsttagare. Emellertid är det min bedömning att en startpremie i dag skulle kunna locka sparare ocksä från andra åldersgrupper, Allemanssparandet är numera väl etablerat men det finns tendenser till stagnation. Särskilda åtgärder för att främja tillväxten av allemanssparandet är motiverade. Jag anser det därför rimligt att det för alla som går in i allemanssparandet nu åter öppnas en möjlighet att erhålla startpremie. Premien bör komma dem till godo som börjar spara under de tre sista kvartalen 1988 och beräknas som en bonusränta motsvarande fem procent årlig ränta på insättningarna under året.

Ideellt sparande

Mitt förslag: Tillkomsten av allemansfonder, vars förmögenhet placeras i linje med ideella värderingar, stimuleras. Bankinspektionen skall kunna ge dispens så att mer än 25% av förmögenheten i en sådan fond får placeras i statspapper. Från en fond skall utdelning kunna ske till någon i fondbestämmelserna angiven ideell organisation.

få möjligheter till ett sådant fondsparande. Det går visserligen att i fond- Prop, 1987/88: 60 bestämmelserna för en aktiefond lägga fast en placeringspolicy som förbjuder investeringar i en viss bransch och prioriterar engagemang i en annan. Ett exempel på detta är Svenska kyrkans värdepappersfond som avstår från aktieplaceringar i vapenindustrin och i företag med verksamhet i Sydafrika, Denna aktiefondsmodell har dock inte fått någon egentlig omfattning i vårt land.

Det är ett rimligt antagande att ideellt inriktade fonder av det slag jag nu nämnt måste byggas upp av välrenommerade intressenter med betydande resurser - jag tänker i första hand på kyrkliga sammanslutningar och hjälporganisationer - och att sådana engagemang kan behöva särskilda incitament. Om en möjlighet öppnades att dela ut fondmedel till en viss ideell organisation skulle detta kunna stimulera organisationer att åta sig huvudmannaskapet för fondverksamhet, i all synnerhet om fonderna drivs i överensstämmelse med organisationernas värderingar och ändamål.

Jag finner för min del tanken på ett ideellt betingat fondsparande intressant. Det är min bedömning att en sådan sparform skulle kunna verka lockande inte minst på ungdomen, Sparviljan kan ytteriigare stimuleras genom att de skattemässigt gynnade allemansfonderna görs tillgängliga för ideellt sparande. Jag anser således att en sparmodell i linje med vad spardelegationen skisserat i sin skrivelse kan vara väl värd att pröva.

Om placeringsomrädet för tillgångarna i en allemansfond begränsas till följd av andra än rent ekonomiska överväganden kan detta medföra ökade risker. För att uppfylla placeringsbestämmelserna i 15 § lagen om allemanssparande kan fonden behöva ersätta säkra men för fondintressenterna av andra skäl oacceptabla aktieförvärv med mer riskfyllda investeringar. Mindre ekonomiskt rationella placeringar skulle kunna motverkas genom en uppmjukning av de regler som gäller för placeringar i värdepapper utgivna av staten. En allemansfond får i dag förvärva statspapper till ett belopp motsvarande högst 25 % av fondens värde. Jag föreslår att bankinspektionen ges möjlighet att medge ytterligare förvärv om särskilda skäl föreligger. Bestämmelsen bör lämpligen vara av generell karaktär, men dispens bör i princip vara förbehållen de fonder, vars placeringsområde inskränkts pä ideella grunder. Eftersom ett grundläggande syfte med allemansfondsparandet är att förse svenskt näringsliv med riskkapital bör en dispens endast i rena undantagsfall innefatta rätt att förvärva statspapper till högre belopp än som motsvarar 50 % av fondförmögenheten.

Som jag nyss anfört faller det sig naturligt att vissa organisationer engagerar sig i ett ideellt fondsparande och att sådana satsningar kan främjas genom att organisationerna får tillgodogöra sig en bestämd periodisk fondutbetalning. Enligt de bestämmelser som gäller idag kan en sådan omedelbar förmögenhetsöverföring inte ske. Från en allemansfond kan utdelning överhuvudtaget inte äga rum. Fondbestämmelserna skall nämligen, enligt 18 § lagen om allemanssparande, ange bl, a, att utdelning till fondandelsägarna inte skall ske.

Jag föreslår att den nämnda 18 § ändras, så att det blir möjligt att i
fondbestämmelserna för en allemansfond ta in bestämmelser om en viss
åriig utdelning till någon ideell organisarion. Det är rimligt au den motta- 27

gande organisationen tillförsäkras en garanterad återkommande ekono- Prop, 1987/88:60 misk förmån. Utdelningen bör därför kunna bestämmas i procent av fondens värde vid en viss tidpunkt årligen. Ingenting bör hindra att utdelningen kommer mer än en mottagare till del. Totalt bör dock högst två procent av fondförmögenheten årligen kunna användas för utdelning till ideella organisarioner. Inom denna ram kan fondbestämmelserna utformas sä att utdelningen relateras till fondens avkastning eller görs beroende av en viss tillväxt i fonden.

Den sparare som överväger att gå in som andelsägare i en allemansfond av den typ som jag nu beskrivit mäste kunna kräva tydliga besked om vilken eller vilka organisationer som tillgodoses med utdelning från fonden. Namnet på varje mottagare måste därför anges i fondbestämmelserna.

Det måste ocksä krävas att fondbestämmelserna klart och uttömmande anger principerna för utdelning till en ideell organisation. Således skall inte kunna överlämnas ät fondbolaget eller andelsägarstämman att avgöra om utdelning skall ske. Utdelningen skall i princip kunna verkställas direkt på grund av fondbestämmelserna.

En utbetalning som enligt fondbestämmelser sker till en ideell organisarion är inte att hänföra till uttag för spararnas räkning. Någon uttagsavgift enligt 6 § lagen om allemanssparande skall alltså inte betalas.

Jag har utgått från att fondmedel skall fä utdelas endast till ideella organisationer. Idén bygger på tanken att sådana sammanslutningar skulle vara beredda att i vart fall mot ett visst återkommande bidrag till den egna verksamheten satsa resurser och good-will för att medverka till uppbyggnaden av ett allmänt sparande på ideell basis. Från dessa utgångspunkter är det inte motiverat att tillåta utdelning till näringsföretag eller till organisationer med verksamhet som bedrivs i vinstsyfte eller som i övrigt har till syfte att främja enskilda ekonomiska intressen. Jag anser det å andra sidan inte nödvändigt att förbjuda utdelning till andra ideella sammanslutningar än sådana med ett klart allmännyttigt ändamål.

Den utdelning som det nu är fråga om är principiellt att se som en gåva
till den mottagande organisationer, låt vara att givarna - de enskilda
fondandelsägarna - kan vara svåra att identifiera. Fångets karaktär gör att
bestämmelserna i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt rimligen bör
bli styrande, omedelbart eller indirekt, för om mottagaren skall få ta emot
utdelningen skattefritt. Den ordningen skulle kunna tänkas att bankinspek
tionen i samband med fastställelse av fondbestämmelser hade att pröva om
en organisation tillhörande en viss ideell kategori var kvalificerad för
utdelning. Ett medgivande skulle då få lämnas endast om organisationen
ansågs uppfylla kriterierna för skattefrihet enligt 3 och 38 §§ arvs- och
gävoskattelagen. Jag vill dock inte förorda ett sådant förfarande. Det
skulle nämligen innebära att bankinspekrionen, med regeringen som full-
följdsinstans, i ett speciellt sammanhang skulle få bedöma om skattskyldig
het föreligger, en fråga som det annars tillkommer länsskattemyndigheten
- och efter överklagande allmän domstol - att pröva. Jag föreslår i stället
en ordning som innebär att bankinspektionen vid sin bedömning av fond
bestämmelsernas innehåll inte skall behöva göra några ingående övervä- 28

ganden i fråga om den samhällsnytta som en viss organisation represen- Prop, 1987/88:60 terar. Utgångspunkten bör vara att alla rättssubjekt som svarar mot begreppet "ideell organisation" i inskränkt mening, dvs, sådana organisationer som inte bar ekonomiska syften med sin verksamhet, skall kunna godkännas som mottagare av fondutdelning. Frågan om skyldighet att erlägga gåvoskatt för utdelningen får sedan prövas i vanlig ordning av länsskattemyndigheten enligt bestämmelserna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

En viss gallring inom ramen för bankinspektionens granskning av fondbestämmelserna kan dock inte undvaras. Det måste till en böljan konstateras att den tilltänkta organisationen är en sådan ideell organisation som jag nyss nämnt, alltså en kyrka eller ett annat trossamfund, en stiftelse, eller en förening eller annan sammanslutning, och att den inte har till ändamål att främja sina medlemmars eller några andra enskilda fysiska eller juridiska personers ekonomiska intressen. En viss stadga i organisationens administrativa uppbyggnad bör vidare krävas. Möjligheten till utdelning bör därför förbehållas juridiska personer. Svårigheter kan tänkas uppkomma då det gäller att bedöma verksamhetsändamälet hos utländska organisationer. Endast svenska rättsubjekt bör därför accepteras som utdelningsbe-rättigade. Jag utgår i detta sammanhang ifrån att de internationella organisationer, som i och för sig kunde ses som naturliga mottagare av fondutdelning, kan låta sig företrädas av svenska lokalföreningar.

En klassificering av ideella organisationer enligt de kriterier som jag nu angivit bör sällan vålla några svårigheter för bankinspektionen. Den vidare och typiskt sett mera komplicerade prövningen av huruvida ändamålet med en viss verksamhet motiverar gåvoskattebefrielse får, som jag nämnt, göras av länsskattemyndigheten sedan utdelningen väl deklarerats.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att huvudmannaskapet för en ny allemansfond får förmodas ta inte obetydliga resurser i anspråk. Bl, a, skall, enligt 6 § aktiefondslagen, det för vaije fond särskilt bildade fondbolaget ha ett aktiekapital om minst 250 000 kr. Det är därför inte sannolikt att andra än stora, rikstäckande institutioner som kyrkliga samfund och etablerade välgörenhetsorganisationer kommer att engagera sig i det ideella fondsparandet. Dessa organisationer är befriade från gåvoskatt och man kan därför räkna med att fondutdelningarna endast i undantagsfall kommer att gä till sädana organisationer att utdelningarna blir gåvoskattepliktiga. Om gävoskattebestämmelserna således kan antas sällan bli tillämpliga finns det ändå som jag framhållit, övervägande praktiska och principiella skäl för att upprätthålla neutralitet i fräga om vilka ideella organisationer som överhuvudtaget skall få tillgodoses med utdelning frän en allemansfond.

För tydlighets skull bör det i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande anges att gåvoskatt skall betalas för en fondutdelning i den män mottagaren är skattskyldig enligt lagen om arvsskatt och gåvoskatt.

Det förhållandet att fondutdelningen skall jämställas med gåva måste
komma till uttryck i lagen om arvsskatt och gåvoskatt, I lagens 37 § bör
därför ett nytt tredje moment införas. Vad i övrigt gäller tillämpningen av 29

Skälen för mitt förslag: Vid allemanssparandets tillkomst diskuterades bl, a, hur de nya fonderna skulle utformas för att maktkoncentrationen i näringslivet skulle kunna minskas. Regeringens förslag var inriktat pä att ett stort antal fonder skulle etableras i decentraliserade former och att fonderna i så hög grad som möjligt skulle få andra huvudmän än bankerna. Det bedömdes dock inte som troligt att exempelvis intresseorganisationer skulle vara beredda att direkt gå in som huvudmän för de nya fonderna. För att inte någon sparare skulle stängas ute från fonderna godtogs att flera fondbolag skulle kunna knytas till en huvudman och att antalet delägare i en och samma fond inte skulle begränsas alltför hårt. Bestämmelsen om högst 75000 andelsägare per fond motiverades av hänsyn till kapitalmarknadens funktionssätt och med hänvisning till andelsägarnas möjUgheter att utöva ett inflytande på fondernas förvaltning.

Sparandet i allemansfonder har nu nått en sådan omfattning att i vissa fonder antalet delägare närmar sig det tak som är satt vid 75000, För att nya sparare skall kunna fä tillträde till allemansfonderna måste ytterligare fondbolag bildas och nya fonder igångsättas. Sädana framtvingade nybildningar måste, som Sveriges Värdepappersfonders Förening påpekat, medföra extra kostnader för administration och förvaltning, kostnader som inte skulle behöva uppkomma om gränsen för största antal sparare höjdes. Enligt min mening kan en måttlig höjning av taket för det maximala antalet delägare per allemansfond knappast anses förändra förutsättningarna för fondernas roll på kapitalmarknaden. Jag anser ocksä att en viss höjning kan tänkas utan att inflytandeintresset åsidosätts. På grund härav, och då administrativa fördelar kan vinnas, finns det övervägande skäl som talar för att tillåta flera delägare i en fond än 75000, En fördubbling av de nuvarande fondernas delägarpotential framstår dock som aUtför långtgående. Gränsen bör enligt min mening sättas vid 100000 andelsägare för varje fond.

Den tendens till likriktning av allemansfonderna i form av samförvalt- Prop, 1987/88: 60 ning av flera fonder som i dag kan iakttas inger betänkligheter och är en fråga av vidare strukturell betydelse än den jag nyss behandlat. En utveckling som innebär ett fåtal huvudmän och fonder med samordnad förvaltning och enahanda placeringsinriktning hos resp, huvudman motsvarar inte vad som avsågs då allemansfonderna tillskapades. Det kan därför finnas skäl att i ett senare sammanhang särskilt uppmärksamma frågor angående fondstrukturen,

1.4.6 Ikraftträdande

De nya bestämmelser jag nu föreslagit bör träda i kraft den 1 januari 1988. Jag erinrar dock om att den föreslagna bonusräntan enligt 5 § lagen om allemanssparande inte skall kunna tillgodoräknas den som börjar spara föreden 1 april 1988,

1.4.7 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag rill

1, lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2, lag om ändring i lagen (1983:891) om skatteläUnader för allemanssparande,

3, lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.

De föreslagna ändringarna är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande enligt min mening skulle sakna betydelse,

1.4.8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

2 Sänkning av den allmänna löneavgiften

Lagen (1982:423) om allmän löneavgift tillämpas pä löner som utges efter
utgången av är 1982 och pä egenföretagares inkomster som skall tas upp till
beskattning vid 1984 och senare års taxeringar. Löneavgiften utgår med
2%, Genom lagen (1983:581) om tillfällig höjning av den allmänna löneav
giften höjdes avgiften rillfälligt under perioden juli-december 1983 till 3%,
Fr, o, m. den 1 januari 1988 höjs genom redan fattat beslut arbetsgivarav
giften till sjukförsäkringen med 0,80 procentenheter, arbetsskadeavgiften
med 0,30 procentenheter och arbetsmarknadsavgiften med 0,154 procent
enheter (prop, 1986/87:100 bil. 7, SfU 14, rskr. 234, SFS 1987:266). Enligt
det förslag som chefen för socialdepartementet lagt fram höjs ATP-avgif
ten med 0,40 procentenheter. Det sammanlagda avgiftsuttaget för arbetsgi
varavgifterna höjs således vid årsskiftet med 1,654 procentenheter. Som
jag tidigare anfört bör avgiftshöjningen neutraliseras genom en sänkning av 31

Bilaga 2.1 Prop, 1987/88: 60

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs aU 5, 11, 15 och 18 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Den som börjar spara och som det första kalenderåret han sparar fyller högst 25 är får för detta år ett särskilt tillägg (bonusränta) motsvarande fem procent åriig ränta, dock högst 300 kronor.

Även den som är äldre än 25 år och som börjar spara under tiden den I april - den 30 december 1988 får för detta år en sådan bonusränta som sägs i första stycket.

Bonusräntan bekostas av staten och tillförs sparmedlen vid utgången av det år då sparandet inleddes,

11 §
Antalet andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en alle-

mansfond fär inte överstiga 75 000. mansfond fär inte överstiga 100000.

15§ Fondbolag får till en allemansfond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertib
la skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning
som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. svenska aktier i bolag som träffat avtal med fondkommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

3. sädana svenska aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försäljning under sädana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år frän förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

4. andra svenska aktier samt andra av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning,

5. förlagsandelsbevis i svensk ekonomisk förening,

6. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-5,

7. obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Har värdepapper som förvärvats enligt första stycket 3 ej inregistrerats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom

' Lagen omtryckt 1986:522. 33

trettioprocentsgränsen enligt fjärde stycket eller tioprocentsgränsen enligt Prop. 1987/88: 60 femte stycket. Ett fondbolag får inte till en allemansfond förvärva aktier i bolaget. Ett fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva aktier som avses i första stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana aktier i en sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen. Ullsammans med de värdepapper som omfattas av tioprocentsgränsen enligt sista stycket, genom förvärvet kommer att överstiga trettio procent av fondens värde.

Ett fondbolag får inte till fonden Ett fondbolag fär inte till fonden

mot vederlag förvärva värdepapper mot vederlag förvärva värdepapper
som avses i första stycket 4 och 5 som avses i första stycket 4 och 5
eller bevis om rätt au teckna eller eller bevis om rätt att teckna eller
erhålla sådana värdepapper i sådan erhålla sädana värdepapper i sådan
omfattning att värdet av värdepap- omfaUning att värdet av värdepap
peren och bevisen genom förvärvet peren och bevisen genom förvärvet
kommer att översriga rio procent av kommer att överstiga tio procent av
fondens värde. Bankinspektionen fondens värde. Ej heller får ett
kan, om det finns särskilda skål, fondbolag till fonden mot vederlag
medge att procenttalet överskrids. förvärva värdepapper enligt första
Ej heller får ett fondbolag till fon- stycket 7 i sådan omfattning att vär
den mot vederiag förvärva värde- det av de värdepapper som där av-
papper enligt första stycket 7 i sä- ses genom förvärvet kommer att
dan omfattning att värdet av de vär- överstiga tjugofem procent av fon
depapper som där avses genom dens värde. Den sistnämnda be-
förvärvet kommer att överstiga tju- gränsningen gäller dock inte förrän
gofem procent av fondens värde, ett år efter det att fondbolaget er-
Den sistnämnda begränsningen gäl- hållit bankinspektionens tillstånd
ler dock inte förrän ett är efter det att bedriva fondverksamhet, Bank-
att fondbolaget erhålit bankinspek- inspektionen kan, om det finns sär-
tionens tillstånd att bedriva skilda skäl, medge att de procent-
fondverksamhet, tal, som anges i detta stycke, över
skrids.
18 §

Fondbestämmelserna för en allemansfond skall ange att

1, fonden är en allemansfond för vilken denna lag gäller,

2, fondbolaget skall föra register över innehav av fondandelar och inte skall utfärda fondandelsbevis,

3, utdelning till fondandelsägarna inte skall ske,

4, inlösen av fondandel skall ske i de fall och på de villkor som anges i denna lag och i akriefondslagen (1974:931),

Fondbestämmelserna skall ocksä innehålla närmare regler om fondandelsägarstämma.

Fondbestämmelserna får ange . att belopp motsvarande sammanlagt högst två procent av fondens värde vid utgången av det närmast föregående kalenderåret skall utdelas årligen till viss stiftelse eller visst trossamfund eller annan sammanslutning, dock endast om mottagaren är en svensk juridisk person och inte har till syfte att i sin

Innehåll Prop, 1987/88:60

Propositioner!

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1987

1 Sammanfattning ............................................................ 2

2 Den internationella utvecklingen ................................. 3

3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige ................. ........... 4

4 Behovet av ekonimisk-politiska åtgärder ..................... 5

5 Åtgärder för en mer balanserad utveckling.................... 6

5.1 Sparstimulerande åtgärder .................................... 6

5.2 Begränsningar på byggmarknaden........................... 7

5.3 Investeringsfonderna .............................................. 8

5.4 Arbetsgivaravgiftsuttaget för år 1988 .................... 8

5.5 Utgiftsram för löneökningar i den statliga sektorn ... 8

5.6 Breddning av omsättningsskatten på värdepapper.. 10

Beslut

Bilaga I Socialdepartementet ......................................... ... 11

1 Avgiftsuttag till Ulläggspensioneringen ....................... 11

1.1................................................................................. Inledning 11

1.2 ATP-systemets utveckling ...................................... 11

1.3 Socialavgifter till AP-fonden ................................... ... 13

1.3.1 Allmänt ........................................................... 13

1.3.2 Egenavgifter .................................................... 14

1.4 Avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension för åren 1988 och 1989 14

1.5 Ändrade regler för överföring av egenföretagarnas tilläggspensionsavgifter frän statsverket till AP-fonden ........................................................... 15

2 Hemställan .................................................................. 17

Bilaga 1,1 Lagförslag

1 lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1988 och 1989 till försäkringen för tilläggspension ....................................................................................... 18

2 lag om ändring i lagen (1981: 691) om socialavgifter . 19

Bilaga 2 Finansdepartementet ......................................... 20

1 Sparstimulerande åtgärder .......................................... 20

1.1 Inledning 20

1.2 Hushållssparandets utveckling................................. ... 20

1.3 Allmän motivering .................................................... 21

1.4 Allemanssparandet................................................... ... 22

1.4.1 Gällande regler i huvuddrag.............................. ... 22

1.4.2 Allemanssparandets utveckling......................... ... 23

1.4.3 Spardelegarionens skrivelse om etiskt sparande 24

1.4.4 Skrivelse frän Sveriges Värdepappersfonders Förening

om antalet delägare i en allemansfond ............ 24

1.4.5 överväganden och förslag .............................. ... 26

1.4.6 Ikraftträdande.................................................. 31

1.4.7 Upprättande lagförslag ................................... 31

1.4.8 Hemställan ..................................................... 31

2 Sänkning av den allmänna löneavgiften......................... 31

Bilaga 2.1 Lagförslag......................................................... 33

1 lagom ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande 33

2 lag om ändring i lagen (1983: 891) om skattelättnader för allemanssparande 36