Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs vissa ändringar i patentlagen (1967:837). Syftet med ändringarna är att göra det möjligl atl pantsätta patent och patentansökningar med sakrätlslig verkan gentemot tredje man. Det sakrältsliga skyddet åstadkoms genom att pantsättningsavtalet registreras hos patent-och registreringsverket genom ett enkelt och billigt förfarande. . De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lagrådets yttrande (s. 38) och föredragande statsrådets ställningstaganden lill lagrådets synpunkter (s. 42).

Den som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 4

Den som vill väcka talan om patents ogillighet, överföring av patent eller meddelande av Ivångsli-cens skall anmäla delta lill patent-myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregislrel innehar licens till patentet. Vill licenstagare väcka talan om inträng i patent eller om fastställelse enligt 63 § första slyckel, skall han underrätta pa-tenthavaren härom.

Den som vill väcka talan om patents ogillighet, överföring av patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla delta lill patent-myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregislrel innehar licens lill eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrårig i patent.eller om fastställelse enligl 63 § första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av.intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregislrel.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, mä hans talan icke upptagas lill prövning.

12 kap. • Pantsättning 94 §

Patent soiri har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

1. svensk patentahsökan,

2. inlernationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stvcket eller 38 §, eller

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten

Lagen omtryckt 1983:433.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir föremål för delniitg eller utbrytning enligt 11 §.

' 95 §

Panträtt i patent eller patent-ansökan uppkommer genom registrering av elt skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall det på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för palentan-sökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om . inte annat har avtalals. År upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd, de har skett, har de lika rätt.

96 §

Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller patentansökningen.

Den som i patentregislrel anges som patenthavare skall anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsätlning av en patentansökan, skall den sotn har registrerats hos patentmyndiglieten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökningen, om inte annat framgår i ärendet.

Ar upplåtaren, när ansökan om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller nå- ■ gon annan anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen inte bifallas.

97 § .

Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skalt avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört alt gälla.

101 §

Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

äganderätt eller annan rätt till egendomen:

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

102 §

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i ratten och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätlen finner atl medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I patentmål som inte gäller pantsättning av patent eller patentansökningar skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätlen och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner all medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig. / mål om pantsättning av patent eller patentansökningar skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

I mål om mönster, varumärke, namn eller ulgivningsbevis för periodisk skrift skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande fär i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän hos denna.

5 §

Finner avdelningen vid överläggning till avgörande av patentmål alt målet eller viss fräga är ay särskild betydelse från principiell synpunkt, fär avdelningen förordna att målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I mäl om mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen förordna atl domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

16 Bestämmelserna i 39, 40 och 42-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) äger motsvarande tilllämpning vid handläggning enligl denna lag.

Finner avdelningen vid överläggning lill avgörande av patentmål som inte gäller pantsättning av patent eller palentansökningar alt , målet eller viss fråga är av särskild belydelse frän principiell synpunkt, fär avdelningen förordna atl målet eller, om det kan ske, den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. I.mål om pantsättning av patent eller patentansökningar, mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen förordna atl domstolens samtliga lagfarna ledamöter skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

Bestämmelserna i 39 och 42-53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) äger motsvarande tilllämpning vid handläggning enligt denna lag.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om pantsättning av patent 1 Inledning

Med anledning av en motion fill 1980/81,års riksmöte (mol: 1980/81:688) uttalade riksdagen alt de närmare förutsättningarna för en lagsliflriing om pantsätlning av patent med verkan mot tredje man borde utredas i lämpligt sammanhang (LU 1981/82:6, rskr. 11).

1 mars 1983 tillkallades en särskild utredare (f d. justitierädet Jan Ljung-ar) med uppdrag atl utreda fömlsällningarna för en lagstiftning om-pantsätlning av patent och palentansökningar. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under namnet utredningen om pantsätlning av patent och palentansökningar, lämnade i maj 1985 belänkandet (SOU 1985:10) Pantsätlning av patent.

Belänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1532—85).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av belänkandet som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2 , dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3 .

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits den 26 mars 1987 med företrädare för Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska handelsbanken. Första sparbanken, utvecklingsfonden i Stockholms län, styrelsen för leknisk ulveckling. Småföretagens riksorganisation, Sveriges industriförbund. Svenska uppfinnareföreningen samt.Svenska patenlombudsföreningen.

2 Allmän motivering 2.1 Reformbehovet

Gällande lagstiftning innehäller inte nägra särskilda bestämmelser öm pantsätlning av patent. Del är också oklart om sådan pantsätlning över huvud tagel kan ske enligl svensk rätl. Den rätlsvetenskapliga doktrinen

och rättspraxis på området ger inte något säkert underlag för ett best'ämt Prop. 1987/88:4

ställningstagande i frågan. Den genomgång och analys som utredningen

har gjort av rättsläget visar dock atl avlal om pantsätlning av patent enligl

gällande rätt i varje fall inte har nägon sakrättslig verkan, dvs. verkan

gentemot tredje man. För en mer ingående redovisning av utredningens

analys hänvisas lill betänkandet (s. 37-58).

Att ett patent inte med sakrättslig verkan kan ulnyftjas som kreditunderlag genom pantsätlning måsle enligl min mening betecknas som en brisl. Det är i regel dyrbart atl utveckla en uppfinning från en idé om en teknisk lösning lill en praktiskt användbar produkt eller produktionsmetod. Etl patent kan ofta representera ell betydande ekonomiskt värde, och det skulle ulan tvivel underlätta finansierandet av utvecklingskostnaderna om patentet kunde ulnyftjas som säkerhet för lån.

Statsmakterna gör visserligen väsentliga insatser för att främja uppfinnarverksamheten, t. ex. i form av stöd i olika former lill enskilda uppfinnare. Jag kan bl. a. peka pä de insatser som görs genom styrelsen för teknisk utveckling och de olika regionala utvecklingsfonderna. Dessa organ kan emellertid inte stödja varje projekt. I åtskilliga fall får därför den enskilde uppfinnaren själv försöka atl finansiera sin innovationsverksamhel. Delta kan mänga gånger visa sig vara svårt.

Under lagstiftningsärendets gång har del ocksä, bl.a. genom kontakter med olika kredifinstitut och organisationer som företräder uppfinnarna, visat sig föreligga elt betydande intresse för att genom pantsätlning kunna UlnylQa patent som kreditsäkerhetsunderlag. Härigenom och genom de undersökningar som utredningen låtit göra (se betänkandet s. 69—77) kan man sålunda slå fast

- alt patent torde vara användbara som kredilobjekl även i konkurrens
med andra säkerheter, bl. a. förelagshypotek,

—att patent frän olika håll bedömts ha etl påtagligt värde som kredilunder-lag,

—atl kreditvärderingen inte synes erbjuda några oöverkomliga svårigheter,

- att man ålminslone från affärsbankernas sida har bedömt alt möjlighe
terna alt ge kredit för innovationsändamål skulle avsevärt förbättras om
patent kunde användas som säkerhet.

Mot den bakgrund som jag här i korthet'har skisserat anscrjag alt uttryckliga regler som gör del möjligt alt pantsätta patent nu bör införas i lagstiftningen. Del gär visserligen inle atl dra några bestämda slutsatser om i vilken utsträckning patent verkligen kommer alt användas som kreditunderlag i framliden. Det positiva bemötande som utredningens förslag har fält under remissbehandlingen och resultatet av de överläggningar som därefter har hållits under beredningen av lagstiftningsärendet (se avsnill 1) har emellertid övertygat mig om att en lagstiftning om pantsätlning av patent fyller ell viktigt praktiskt behov.

Jag avser atl längre fram (avsnitt 2.3) särskilt beröra frågan om även palentansökningar bör kunna bli föremål för pantsätlning.

I de följande avsnitten kommer jag vidare att behandla frågor som rör

publicitetsverkan genom offentlig registrering m. m. i avsnitt 2.2,

2.2 Publicitets verkan genom offentlig registrering m.m.

Mitt förslag: Etl avlal om pantsätlning av ett patent skall fä sakrätlslig verkan - publicitet - genom offentlig registrering. Pantsäll-ningsordningen skall vara enkel och billig. Patent- och registreringsverket skall svara för registrering av panlsältningsavlal.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 81 -84 och 146-149).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker att publicitetsverkan skall uppnäs genom offentlig registrering. Samtliga remissinstanser utom en tillstyrker ocksä utredningens förslag om en enkel pantsätlningsord-ning.

Ingen remissinstans har haft invändningar mot förslaget atl patent- och registreringsverket skall handlägga frägor om registrering av päntavlal.

Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit i föregående avsnitt är det för närvarande inle möjligl att pantsätta patent med sakrätlslig verkan gentemot tredje man. Skälet härtill är atl svensk rätt såvitt avser lös egendom i allmänhet kräver iakttagande av ett sakrättsligt moment -någon form av publicitet - för alt etl avtal om pantsättning skall tillerkännas sakrättslig verkan.

Närdet gäller lösöre uppnås publicitetsverkan vanligen genom tradition, dvs. att egendomen övergår i panthavarens besittning, eller genom offentlig registrering av nägot slag. Ytterligare en form för publicitet är denuntiation, som används t.ex. vid pantsätlning av egendom som befinner sig i tredje mans besittning. Denuntiationen fullgörs genom att panlsätlaren lämnar etl meddelande om pantsätlningen lill den som har godset i sin besittning.

Vid pantsättning av patent kan inte tradition komma i fräga, eftersom patenträtten som sådan inte kan överlämnas i panthavarens besittning pä samma säll som en lös sak. Patentbrevet är inte heller nägot värdepapper som är bärare av patenträtten. Det i doktrinen diskuterade alternativet att uppnå sakrätlslig verkan genom tradition av själva patentbrevet måsle således ocksä tillbakavisas Qfr betänkandet s. 47-48). Denunliationsmöj-lighelen stär inte heller till buds, eftersom man svårligen kan tänka sig någon tredje man som skulle vara behörig alt ta emot en underrättelse om pantsältningen.

Del är alltså inte praktiskt möjligt all åsladkomma någol sakrättsligt , Prop. 1987/88:4 moment i form av tradition eller denuntiation vid pantsätlning av patent. Min slutsats blir därför alt del är en primär uppgift att skapa ell system där publiciletsverkan uppnås genom en offentlig registrering. Detta är också den slutsals som utredningen liksom samtliga remissinstanser har kommit fram till.

Registrerings- eller pantbrevsmodell

En ordning där pantsältning av patent grundas på inskrivning i elt offenfiigt register kan utformas på flera sätt. En given utgångspunkt är emellerfid atl förfarandet skall vara både enkelt och billigt, samlidigl som del ger en sådan grad av säkerhet alt det blir allmänt accepterat av. kreditinstituten. I direktiven för utredningens arbete framhölls reglerna om fastighelspant och reglerna i lösöreköpsförordningen söm tvä ytterligheter beträffande frägan hur etl registreringssystem skulle kunna utformas. I första fallet rör del sig om etl syslem, präglat av noggranna och utförliga regler som är avsedda alt tillgodose högt ställda krav pä säkerhet. I del andra fallet utgörs regleringen i princip av endast en enkel regislreringsbeslämmelse.

Utredningen har utförligt diskuterat tvä alternativa modeller, en s.k. registreringsmodell och en s.k. panlbrevsmodell Qfr betänkandet s. 81-84). För egen del menar jag atl redan kravet pä atl systemet skall vara enkelt och billigt utesluter det alternativ som innebär atl jordabalkens reglerom fastighelspant väljs som förebild. I jämförelse med oriisättningen pä fastighetsmarknaden kan patent antas få endast en relativt begränsad betydelse som kredilunderlag. Frän den synpunkten finns det således inte någol behov av en speciellt utförlig reglering.,Det finns inte heller nägol behov av att pantsätlning skall kunna ske för etl bestämt belopp.

I likhet med utredningen anscrjag således att regler om pantsättning av patent bör grundas på ett okomplicerat regislreringförfarande — en registreringsmodell med utredningens terminologi. Denna ståndpunkt har också med någol undanlag vunnit anslutning hos remissinslanserna.

Ett patent bör alltså kunna pantsältas genom inskrivning i elt offentligt
register. Själva registreringen blir då del sakrättsliga moment varigenom ,

pantsätlningen fullbordas. Nägot "pantbrev" som Qänar som bevis om pantsätlningen skall, som jag nyss angav, inte utfärdas. Med detta syslem kan man visserligen inte genom inteckning bryta ul och pantsätta till beloppet bestämda delar av panlobjektet. Endasl hela patentet kan pantsättas. Delta behöver dock inte - som jag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen -utesluta att patenthavaren utnylQar patentet som säkerhet hos flera kreditgivare samtidigt. Möjligheten lill sädan pantsätlning fär anses önskvärd med hänsyn lill de olika stöd- och läneformer som finns för uppfinnare.

Val av registreringsmyndighet

Utredningen har enligt sina direktiv haft alt förutsättningslöst pröva vilken ■

myndighet som skall vara registreringsmyndighet och handlägga frägor om

registrering av avtal om pantsättning av patent m. m. I likhet med utred- 10

ningen anser jag atl denna uppgift bör ankomma på patent- och registreringsverket (i fortsättningen benämnt pateniverket). Skälen till denna uppfattning är främst följande.

Pateniverket för etl patentregister. Detta register skall enligl mitt förslag UtnylQas i den pantsällningsordning som jag förordar.

Som kommer all framgå i avsnitt 2.4, där jag behandlar vissa frågor om godtrosförvärv och legitimation, är det nödvändigt atl regislreringsmyndigheten har tillgång lill uppgifter om vem som är registrerad som uppfinnare eller patenthavare. De uppgifter som erfordras för att myndigheten skall kunna kontrollera alt sökanden i etl ärende om pantsätlning är behörig finns hos pateniverket. Uppgiften att registrera pantavtal torde ocksä, enligl vad utredningen har funnit, ulan svårigheter kunna anpassas till de registreringsmliner som tillämpas för närvarande inom pateniverket.

Med hänsyn till del sagda framstår det som mesl rationellt att uppgiften atl vara regislreringsmyndighet läggs pä pateniverket.

Prop. 1987/88:4

2.3 Pantobjekten

Mitt förslag: Samtliga patent som är registrerade i Sverige skall kunna pantsättas. Detsamma skall gälla svenska nationella patentansökningar. Vidare skall den nya registreringsordningen omfatta internationella patentansökningar som under den s. k. nationella fasen handläggs vid det svenska patentverket. Också sädana europeiska patentansökningar för vilka översättning av patentkraven har getts in till och registrerats vid det svenska pateniverket skall kunna pantsättas här.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 104-

117);

Remissinstanserna: Remissutfallet är inte helt entydigt. Flertalet remissorgan har tillstyrkt eller i övrigt ställt sig positiva till utredningens förslag. Därvid har de dock inle uttalat sig särskilt i frägan om eri pantsällningsordning bör omfatta, förutom patent, även patentansökningar. Endast tvä remissinstanser, SHIO-Familjeföretagen (numera Småföretagens riksorganisation) och Svenska patenlombudsföreningen, har uttryckligen understmkit värdet av att pantsätlning kan ske redan pä ansökningsstadiel och inte först när patent har beviljats. Mot utredningens förslag atl även patentansökningar skall kunna pantsältas har kritik framförts främst av Svea hovrätt och patentbesvärsrätten. Deras kritik är av både praktisk och principiell natur.

Skälen för mitt förslag:

Inledande synpunkter

Innan jag gär närmare in på mina överväganden av frågan om den föreslagna panlsältningsordningen. bör omfatta även palentansökningar vill jag

framhälla alt valet av pantobjekt har belydelse inle bara i materiellt avse- Prop. 1987/88:4 ende. Det påverkar också den lagtekniska utformningen och omfallningen av de bestämmelser i patentlagen som skall reglera del nya panlsältnings-inslilutel.

Om man stannar för alternativet att endast beviljade patent skall kunna pantsättas, skulle regleringen kunna göras tämligen enkel och bara behöva omfatta ett fätal grundläggande regler. Väljer man å andra sidan all utforma lagstiftningen sä atl den möjliggör pantsätlning även av palentansökningar, måsle regleringen göras mer omfattande. Lagbestämmelserna blir fler än i det första fallet, en konsekvens som har kritiserats under remissbehandlingen och som sagts böra leda till alt delta alternativ inte genomförs.

Enligt min mening kan dock inte lagtekniska skäl i sig tilläggas avgörande belydelse för valet av de pantobjekl som skall ingå i den nya panlsältningsordningen. Finns det elt påtagligt behov av att kunna pantsätta även patentansökningar, bör dessa givelvis omfattas av regleringen. Om å andra sidan patentansökningarna endast i mindre utsträckning kan förväntas komma atl ulnyftjas som kredilobjekl, kan man överväga atl lämna ansökningarna utanför regleringen, som dä ocksä blir lagtekniskt enklare. Behovsfaktorn bör således tillmätas avgörande vikt i det ställningstagande som måste göras.

Eftersom utfallet av remissbehandlingen inle gav något entydigt underlag för att bedöma patentansökningarnas betydelse i detta sammanhang, har under beredningen i departementet överiäggningar hållils i frågan med främst företrädare för kredilinslilulen och uppfinnarinlressena (se avsnitt

1).

Vid dessa överläggningar rådde enighet om all en pantsällningsordning som lämnar patenlansökningarna utanför regleringen skulle vara av mycket begränsat värde, om man önskar underlätta finansieringsmöjligheterna för uppfinnarna. Detta gäller särskilt för sådana uppfinnare som driyer sin verksamhet i liten eller medelstor skala. Behovet av finansiering framhölls vara som störst i liden närmast efter det att. en uppfinning har gjorts och ansökningsstadiel lar vid. Väntetiden pä att fä ett patent beviljat kan ofta uppgä till ca fem är. Om finansieringen av ett projekt inte dessförinnan är löst, har därför möjligheten atl ulnylQa elt patent som kredilunderlag elt mycket begränsat värde. Företrädarna för kreditinstituten förklarade vidare alt de inte bedömde svårigheterna och riskerna med all värdera patent-ansökningar som kreditsäkerhelsobjekt vara nämnvärt större än de som är förbundna med andra projekt där riskvilligt kapital behöver satsas. Nyssnämnda faktorer skulle alltså inte avhålla kredilinslilulen från alt utnylQa patentansökningar som pantobjekt. Vid överläggningarna förelåg således enighet om att lagstiftningen borde utformas sä alt även palentansökningar omfattas av en pantsättningordning av planerat slag.

Jag vill också här redovisa nägra teoretiska invändningar som har rests
mol atl en pantsällningsordning utformas så att den omfattar även palent
ansökningar och inle bara beviljade patent. Det har således framhällits alt
någon definitiv rättighet av immalerialrätlslig nalur inte uppkommer förrän
en ansökan om patent har bifallits och detta beslut har vunnit laga kraft. 12

Del skulle därför från en teoretisk utgångspunkt vara svårt alt acceptera Prop. 1987/88:4 att panlobjektet, innan nägon immateriell rättighet har etablerats, utgörs av den tekniska idén som sädan, dvs. uppfinningen.

För egen del anser jag inte att frägan behöver vålla några besvär från teoretisk synpunkt. I och för sig är det naturligtvis riktigt att del som under ansökningsstadiet representerar ett förmögenhetsvärde är själva idén eller uppfinningen som sådan. Uppfinningen materialiseras och beskrivs emellertid närmare i patentansökan. Sedan ansökan har getts in till och diarieförts hos pateniverket knyts till den vissa latenta rättsverkningar. Ansökan representerar det värde som parterna i en panlsätlningssiluation anser ligga i att kunna utnylQa uppfinningen, senare med eventuell ensamrätt.

Samma teoretiska invändning skulle vidare kunna riktas mot tanken pä en pantsätlning av patent. Även efter det atl ett patent beviljats är del naturligtvis uppfinningen som i realiteten pantsätts, då utrustad med vissa ytterligare rättsverkningar. Någon invändning mot atl elt patent skall kunna pantsättas har emellertid inle framförts.

Jag kan således inte se all det skulle föreligga nägra teoretiska hinder mot atl även patentansökningar skall kunna pantsältas.

Vilka olika pantobjekt bör omfattas?

Patent som gäller i Sverige kan erhållas pä tre olika vägar. Det kan ske genom en nationell svensk patentansökan, genom en internationell patentansökan och genom en europeisk patenlansökan. En nationell svensk palenlansökan görs alllid hos det svenska pateniverket. En internationell patentansökan som omfattar Sverige kan, beroende på vem som är sökande, göras i något av de länder som har tillträtt 1970 ärs konvention om patentsamarbele. En europeisk patenlansökan, slutligen, skall göras hos det europeiska palentverket i Miinchen.

Oavsett vilken väg sökanden väljer för all få patent med verkan i Sverige kommer dock de patent som gäller här i landet all slutligen registreras hos del svenska pateniverket. Alla patent som gäller i Sverige finns alltsä officiellt dokumenterade i landet. En pantsällningsordning kan därför i och för sig omfatta alla patent för Sverige ulan all del krävs särskilda bestämmelser med hänsyn till den väg på vilken patentet har erhållits.

En avgörande fråga är om det finns något behov av atl använda internationella och europeiska patent som kredilsäkerhet här. Det går visserligen inle alt uttala sig med säkerhet i denna fräga. Del finns emellertid inle någonting som tyder pä alt behovet skulle vara så litet att dessa patent av denna anledning bör undantas från möjligheten lill pantsätlning. Lagstiftningen bör inte heller göras alltför snäv ulan utformas sä att den kan möta eventuella framtida behov av pantsätlning av dessa objekt. Alla patent som registreras här i landet bör således också kunna pantsältas här.

Jag gär därefter över lill frägan om patentansökningar bör omfattas av
den nya panlsältningsordningen. Redan av vad jag i delta avsnitt inled
ningsvis anfört har framgått alt del föreligger elt stort behov av alt en
patentsökt uppfinning kan pantsältas redan på ansökningsstadiel. Därmed 13

anscrjag det uppenbart atl lagstiftningen bör utformas sä atl den kommer att omfatta i vart fall de nationella svenska patentansökningarna.

I utredningens direktiv antogs, främst mol bakgrund av den handläggningsordning som gäller för inlernationella och europeiska ansökningar, att del inte var lämpligt att ett pantsätlningssyslem omfattade andra än de nationella svenska ansökningarna. Utredningens överväganden i denna fråga visar emellertid att delta antagande kan ifrågasättas Qfr belänkandet s. 113-117).

Internationella patentansökningar som fullföljs vid den svenska patent-myndigheten registreras och handläggs där enligt 2 kap. patentlagen på i princip samma sålt som en svensk nationell ansökan. Jag kan inte finna något vägande skäl mol alt man öppnar en möjlighet till pantsätlning av dessa ansökningar under den s. k; nationella fasen. Detta gäller naturligtvis särskilt som det inle kan sägas att det skulle saknas behov av en sådan möjlighet. De regler som behövs för att omfatta internationella patentansökningar skulle inte heller bli nämnvärt utförligare än om panlsältningsordningen begränsas till enbart de svenska ansökningarna.

Även sådana europeiska patentansökningar för vilka översättning enligt 88 § patentlagen har getts in till patentverket bör omfattas av den nya panlsältningsordningen. Några tekniska hinder mot en sådan ordning föreligger inte. Denna väg att erhålla patent med verkan i Sverige synes ocksä bli alltmer anlitad och betydelsefull, lät vara att den i absoluta tal inle ännu är omfattande. Med hänsyn härtill och till vad jag förut har anfört om lagstiftningens framålsyftande karaktär är del från allmän synpunkt av värde alt pantsätlning kan ske av dessa typer av ansökningar.

Prop. 1987/88:4

är legitimerad alt förfoga över det. Legitimalionsfrågan är i sin lur nära ■ Prop. 1987/88:4 förknippad med reglerna om godtrosförvärv. Beträffande innehållet i dessa regler kan jag i huvudsak hänvisa till framställningen i betänkandet (s. 84-91). För sammanhangets skull vill jag ändå kort nämna följande.

Godtrosförvärv i allm-änhet förutsätter alt överlåtaren utåt sett framstår som legitimerad att förfoga över egendomen, antingen genom atl han har den i sin besittning eller genom att han i ett register är antecknad som räll ägare. Ett annal villkor som uppställs t. ex. vid överlåtelse av lösöre är alt egendomen övergår i förvärvarens besittning - att den traderas.

Reglerna om godtrosförvärv av lösöre har tidigare huvudsakligen utbildats i rättspraxis. De regler som gäller numera finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (prop. 1985/86:123, LU 1986/87:4, rskr. 1986/87:6).

Beträffande patenträtt, liksom övriga immaterialrältigheler (upphovsrätt, varumärkesrätt etc), saknas regler om godtrosförvärv i vår rättsordning. Dessa rättigheter hänförs ju inle under begreppet lösöre, utan de utgör annan lös egendom (se t. ex. Hastad, Sakralt avseende lös egendom, 1986, s. 42). Över huvud lagetter det sig inle lätt atl belräffande dessa rättigheter ange någon omständighet som, pä samma sätt som besittnings-begreppet vid lösöre, kan användas som legitimation för den som obehörigen disponerar över rättigheterna. Beträffande patent har det i den rätlsvetenskapliga litteraturen ocksä ansetts all godtrosförvärv inle är möjliga. Det borde därför inle heller vara möjligl atl göra elt godtrosförvärv till en mer begränsad räft lill patentet, säsom pantrält.

När det gäller panträtt till lösöre är del visserligen nuriiera uttryckligen fastslaget att en sådan begränsad rättighet kan godtrosförvärvas (7 § lagen om godtrosförvärv av lösöre). En förutsättning för etl dylikt godtrosförvärv är tradition (7 § jfrd med 2 § nämnda lag). Som jag har framhållit kan emellertid sädan lös egendom som patent inle traderas. Del finns inte heller nägon legitimerande omständighet atl lägga till grund för elt godtrosförvärv. Följaktligen synes inte heller panträtt till patent kunna godtrosförvärvas.

Reglerna om godtrosförvärv brukar motiveras främsl av hänsyn till borgenärernas och omsättningens intressen. Ett väl utbyggt godtrosskydd är en väsentlig komponent i en fungerande rättslig reglering av realkredi-ten. Kreditinstituten fäster givetvis stort avseende vid hur saken regleras.

Frågan är då, om borgenärernas och omsättningens intresse av en rätts- ■ lig reglering när del gäller kreditgivningen i samband med pantsätlning av patent är sä stort atl detta motiverar att särskilda regler införs som skulle möjliggöra godtrosförvärv av pantrält i patent. Teoretiskt sett skulle traditionen kunna ersättas av registrering i ett offentligt register där registreringen utgör legitimerande omständighet. En förebild skulle t.ex. kunna hämtas från fastighetsrätten där fastighetsregistret fyller en funktion som legitimerande faktor. Det senare är möjligt därför all fasfighetsregistret innehåller fullständiga och pålitliga uppgifter om ägandeförhållandena.

Enligt 27 § patentiagen (1967:837) skall ett meddelat patent antecknas i
patentregislrel, som förs-av palentverket. I förhållande lill fasfighetsregi
stret föreligger emellertid den avgörande skillnaden atl palentregistrets 15

uppgifter om ägarförhållandena inle är fullständiga. Enligt 44 § patentlagen gäller nämligen all, om patent har övergått på någon annan eller licens har upplåtits, delta förhällande antecknas endasl på begäran. Del föreligger således inte något regislreringstvång. Del kan enligt min mening därför inte komma i fråga atl tillerkänna anteckningar i etl ofullständigt register av della slag sådana sakrältsliga verkningar som här diskuteras. Risken för all allmänheten skulle kunna vilseledas är uppenbar.

All införa etl obligatoriskt öch fullständigt system för registrering av patenlinnehav är en möjlighet som har övervägts men förkastats i tidigare lagsliflningssammanhang (se t.ex. prop. 1977/78:1 Del A s. 247 f). Detta har hängt samman främsl med de genomgripande verkningar som en sådan ordning har ansetts föra med sig. Utredningen har inle velat föreslå ett sådant syslem och har inle heller fiinnil nägon annan lämplig väg för atl möjliggöra godtrosförvärv av panträtt lill patent (betänkandet s. 88-90).

Jag har redan inledningsvis angett atl en förutsättning för atl man skall införa en pantsällningsordning är alt systemet är enkelt och billigt. Redan av delta skäl måste de här antydda och av utredningen närmare penetrerade alternativen avvisas. Inte heller har de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen gett vid handen att avsaknaden av etl godtrosskydd i förevarande sammanhang skulle innefatta sådana riskmoment atl en framtida kreditgivning på omrädet skulle komma aft äventyras. Det får alltså accepteras alt det ankommer pä den som skall ta emot panten (pantborgenären) att undersöka om den som erbjuder panten (pantgäldenä-ren) har rätt att förfoga över den pä samma sätt som gäller inom företagsin-teckningsrällen (prop. 1983/84:128 s. 34). Även om palentregistrets uppgifter inle kan anses hell pålitliga, bör de ändå kunna ge goda möjligheter för en pantborgenär att undersöka vem som är rätt ägare till ett patent.

Jag anser således alt man inte bör införa nägra regler om godtrosförvärv vid pantsältning av patent och palentansökningar. I en särskild bestämmelse i patentlagen (98 §) bör slås fast att godtrosförvärv inte kan ske av den panträtt det här är fräga om.

Prop. 1987/88:4

Remissinstanserna: Utredningens förslag har fillsiyrkls eller lämnats Prop. 1987/88:4 ulan erinran av sä gott som samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Av min redogörelse i föregäende avsnill torde ha framgått att det i ett regislreringsärendé hos pateniverket inte går atl åsladkomma nägon myndigheisprövning som garanterar atl inte nägon annan än den rätte ägaren av patentet kan få en pantupplåtelse registrerad. En sådan noggrann prövning från.myndighetens sida skulle ha förutsatt alt man inrättar elt obligatoriskt och fullständigt registreringssystem. Som jag har anfört bör emellertid ett sådant syslem inte komma i fråga.

Om det således fär ankomma på pantborgenären all själv undersöka om pantgäldenären har rätt alt förfoga över panlobjektet, är det ett rimligt krav atl det ges vissa regler om förutsättningarna för all anteckning om pantsätlning skall få göras i registret. Dessa regler bör utformas så alt riskerna för felaktigheter blir sä små som möjligt. Reglernas funktion kan dock inte vara alt ersätta den konlroll av ägandeförhållandena som yllersl måste åvila panlborgenären.

Enligt 8 § Qärde stycket patentlagen skall uppfinnarens namn anges i palenlansökan. Om patent söks av nägon annan än uppfinnaren; skall sökanden styrka sin rätl till uppfinningen.

Det senare sker praktiskt taget alltid genom en skriftlig överlätelsehand-ling. Fränsett vissa specialfall, säsom förvärv genom arv, testamente eller giftorätt, torde det vara yllersl sällsynt atl sökanden - i de fall han är en annan än uppfinnaren - söker styrka sin rätl på någol annal vis.;

I 44 § patentlagen föreskrivs att anteckning på begäran skall göras i patentregislrel, om ett patent har övergått på nägon annan. Ocksä vid registrering av sädana överlåtelser krävs enligl praxis eri sammanhängande kedja av överlåtelser från den som senast har antecknats som patenthavare.

De bestämmelser som jag nu har redogjort för synes inle ha föranlett några lillämpningssvårigheter. Med hänsyn härtill och till vad jag inledningsvis i detta avsnitt har angett bör legitimationsreglerna utformas på följande sätt.

Om ansökan om registrering av ell pantsältningsavlal avser ell meddelat patent, bör den som är antecknad i patentregistret som patenthavare — i enlighet med den praxis som har utbildats vid registrering av patenföverlå-telser - anses behörig att förfoga över panlobjektet och därmed alt göra denna ansökan.

Avser registreringsansökan pantsättning av en patenlansökan, bör pa-tentansökningsdiariets uppgifter kunna bilda utgångspunkt för prövningen av vem som skall anses behörig sökande. Om ansökan görs av den som är antecknad som uppfinnare eWer sökande i ärendet angäende ansökan om patent, bör denne således i regel anses behörig.

De behörighetsregler som jag nu har förordat bör dock enbart skapa en presumfion för vem som är räll sökande i panlsältningsärendel. Som utredningen framhåller bör etl undantag givelvis gälla, öm det av någon särskild anledning framgär eller annars finns anledning anta alt patentet eller patentansökan har överlåtits till någon annan.

När ansökan om registrering av pantsältning görs av nägon annan änden I

2 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr4

2.5 Förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrätter

2.5.1 Panträtter och licensrätter

Mitt förslag: En licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad mot pantsätlning som sker efter det all licensen har upplåtits. Denna princip slås fast i en särskild bestämmelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 93-99 och 175-177).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits av majoriteten av remissinstansema. Patentbesvärsrätten har dock funnit del tveksamt om man bör införa elt sakrättsligt skydd för en licenstagare genlemot en panthavare när detta skydd för licenstagare i övrigt lämnas oregleral. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har vidare förordat alt regler införs om panthavares respektive licenstagares ställning i de fall då en patenthavare avstår från patentet enligl 54 § patentlagen.

Skälen för mitt förslag: Ett syfte med en lagstiftning om pantsättning av patent är atl tillförsäkra pantborgenären ett sakrättsligt skydd gentemot senare dispositioner över patentet från ägarens sida. Från tiden för ansökan om registrering blir pantsätlningen gällande mot senare förvärvare, andrahandspanlhavare eller licenstagare. Pantborgenärens rätt, t.ex. atl vid utebliven betalning realisera panten, förbliralltså orubbad, om pantgäldenären säljer, pä nytt pantsätter eller uppläter licens i den pantsatta egendomen.

Av stor vikt är emellertid ocksä en panthavares ställning genlemot tidigare rättsinnehavare. De problem som här aktualiseras gäller främst relationen mellan en licenstagare och innehavaren av en senare upplåten pantrält. Den relationen har ocksä nära samband med förhållandet mellan en förvärvare av patentet och en tidigare licenstagare.

Den gällande patentlagstiftningen innehäller som nämnts inte nägra uttryckliga regler av sakrätlslig natur. Såvitt avser överlåtelser av patent eller licenser torde del emellertid vara klart alt överlåtelsen gäller mot överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet. I fråga om upplå-

telse av licens torde ocksä gälla att skydd mot upplätarens borgenärer Prop. 1987/88:4 uppkommer redan genom upplätelseavlalel. För de fallen att patent har överlåtits till flera var för sig eller atl tvä oförenliga licenser har upplåtits av patenthavaren synes det inle heller råda något tvivel om att den s. k. priorilelsprincipen skall gälla, dvs. att den första rättshandlingen har företräde (se l.ex. Jacobsson m.fl., Palenllagsliftningen, 1980, s. 279 f).

Rättsläget får däremot anses mera oklart när del gäller del fallet alt en patenthavare först upplåter en licens och därefter överlåter patentet till någon annan än licenstagaren ulan all göra förbehåll för upplåtelsen. Olika meningar har här gjort sig gällande inom den rättsvetenskapliga doktrinen. Enligt en mening skulle allmänna sakrättsliga grunder gälla, vilket innebär att nylQanderätten (licensen) skulle få vika i förhällande till senare förvärvare. Principen "köp bryter legostämma" skulle således tillämpas. Det har emellertid ocksä hävdals atl priorilelsprincipen bör gälla även i della fall och all licensrällen därför skulle stä sig mot en ny ägare av patentet Qfr betänkandet s. 94 och där gjorda hänvisningar).

När del gäller nytQanderätt till lösa saker i allmänhet torde det säkert förhålla sig så alt nylQanderätten inte alllid åtnjuter nägot skydd mol en ny ägare till egendomen. Principen "köp bryter legostämma" torde enligl vad utredningen har funnit fortfarande gälla i vart fall vid sädana kortvariga upplåtelser av saker som relativt lätt kan förhyras på nytt pä annat håll, om nyftjanderältsavlalet skulle upphöra alt gälla. Del har emellerfid framhållits att nylQanderätter under de senare årtiondena har fått en helt annan ekonomisk betydelse än tidigare, en omständighet som sagts böra föranleda atl problematiken övervägs utifrån nya uigängspunkter. Något fall där en domstol prövat frågan torde inte ha förekommit under senare år såvitt gäller patenträtten.

I della sammanhang tilldrar sig frägan om palentlicensernas ställning särskill intresse. Det är givet att samma synsätt inte kan anläggas belräffande dessa rättigheter som när del gäller nytQanderätt till lös sak i allmänhet.. Ett licensavtal kan representera myckel stora ekonomiska värden. Redan denna omständighet, i förening med betydelsen av all kunna vidmakthålla ett licensavtal för all utveckla och exploatera en uppfinning, gör delta tydligt. Det framstår därför inte som rimligt atl patenthavaren och en ny förvärvare av patentet skulle kunna fritt disponera över licenslagarens räft.

Samma synsätt bör enligl min mening anläggas när det gäller en licenstagares ställning gentemot innehavaren av en pantrält. En lagstiftning om pantsältning av patent bör därför innehålla en regel av den innebörden all en licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad i förhällande till senare förvärvare av panträtt i patentet. Jag föreslär alltså atl en sädan bestämmelse införs.

Del skulle i och för sig vara önskvärt med en motsvarande reglering av
rättsförhållandet mellan en licenstagare och en senare förvärvare av paten
tet. Önskemål härom har också framkommit under remissbehandlingen.
En sådan lagsfiftning skulle emellertid innebära alt man pä denna enda
punkt skulle lagreglera frägor om äganderättens utövande. Alla övriga
sakrättsliga frågor beträffande äganderätt lill patent skulle däremot förbli 19

Utredningens förslag: Motsvarar mitt (betänkandet s. 99-104).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte ullalat sig
särskill i frågan. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksförening
en har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag. Svenska föreningen för
industriellt rättsskydd anser däremot alt det är en svaghet atl en borgenär,
som har säkerhet i etl företagshypotek vari ell patent .ingår, inle kan
motsätta sig atl gäldenären senare pantsätter patentet fill säkerhet för
någon annan kredit. •

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1986:649) om förelagshypotek, som den 1 januari 1986 ersatte den tidigare lagen (1966:454) om förelagsinleck-ning, gäller som huvudregel alt företagshypotek omfattar näringsidkares lösa egendom i den män egendomen hör till den inteckriade verksamheten (2 kap. 1 §). Frän denna huvudregel görs vissa undantag, som dock ej berör egendom av sådant slag som patent och patentansökningar. Sädan egendom ingär alltsä, liksom tidigare, i underlaget för säkerhelsrätten.

Nägon särskild regel om förhållandet mellan företagshypotek och en handpanträtt som har upplåtits efter det alt en sädan säkerhet har stiftats finns inle i den nya lagen, och fanns inte heller tidigare. När en sådan pantsätlning har fullbordats, ingär emellertid otvivelaktigt den berörda egendomen inte längre i underlaget för företagshypotek. Den förmånsrätt som följer med handpantrält.har nämligen företräde framför förmånsrätt som följer med företagshypotek (9 § förmänsrättslagen 1970:979). Denna ordning kommer också alt gälla vid pantsätlning av patent och patentansökningar, onri inte några särskilda föreskrifter införs.

Frågan är då om det finns anledning att införa en bestämmelse varigenom denna typ av egendom generellt undantas frän inleckningsunderlaget för företagshypotek Qfr 2 kap. 1 § andra slyckel 2 lagen om förelagshypotek).

Som jag har framhällit tidigare avser den föreslagna lagstiftningen om pantsältning av patent och patentansökningar att underiätta för uppfinnare atl ordna med finansieringen av uppfinnarverksamheten. Det mäste dä

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s., 117-120).

Remissinstanserna: Av del fätal remissinstanser som har berört frägan förordar Stockholms tingsrätt atl panthavaren får större möjligheter att bevaka sin rätl än som följer av utredningens förslag. Patentbesvärsrätten vill vidare att innehavarna av skilda räftigheter lill etl patent skall.ha,en ömsesidig skyldighet all underrätta varandra, om någon av dem vill väcka talan vid domstol.

Skälen för mitt förslag: Intrång i den ensamrätt som ett patent ger betecknas som patentintrång. Bestämmelser om sådant intrång finns i 57 § patentlagen. Den som begår patentintrång kan drabbas av påföljder i form av straff och skadestånd. Efter en lagändring den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:86, ÉU 29, rskr. 177, SFS 1986:233), får domstolen också, på yrkande av patenthavaren eller den som pä grund av licens har rätt atl UlnylQa uppfinningen, vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fortsätta intrånget (57 a § patentlagen).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyftjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytteriigare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens slorlek skall hänsyn las även lill patenlinnehavarens intresse av att patentintrång inte begås och lill övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk belydelse (58 § patentlagen). ,

Ytteriigare en möjlighet att ingripa mol patentintrång följer av bestämmelsen i 59 §, patentlagen, som innebär all rätten kan förordna om olika åtgärder belräffande etl patentskyddat alster. I 63 § samma lag ges patent-och licenstagare rätt all föra fastställelselalan rörande patentets skyddsomfång.

En panthavare har givelvis typiskt sell etl starkt intresse av all patent- Prop. 1987/88:4 intrång kan beivras. Värdet av panlobjektet - patentet - kan ju genom intrånget förlora i värde så att pantborgenären inte får täckning för sin fordran vid en eventuell pantrealisation. Frägan är emellertid vilka möjligheter en panthavare kan anses ha enligl de nämnda reglema atl ingripa mol etl palentinträng.

Atl en panthavare har rätt atl anmäla ett palentinträng till ätal kan del inte råda nägol tvivel om. I praktiken torde det emellertid vara skade-slåndssankfionen som är den viktigaste påföljden.

Rätt atl föra en skadeståndstalan tillkommer enligl allmänna process-rättsliga regler varje skadelidande, dvs. i detta sammanhang i första hand patenthavaren och licenstagaren. Enligl förarbetena till patentlagen (NU 1963:6 s. 342) skall kretsen av skadelidande anses begränsad lill dem som har ett på patentet grundat rättsligt intresse. Att denna bestämning lill sin ordalydelse mäste arises innefatta även en panthavare anscrjag hell klart, och denne måste således anses ha rätl att föra talan om skadestånd. Talan kan visseriigen inte avse ersättning för "utnylQande av uppfinningen", eftersom en panthavare inte kan drabbas av en sådan omedelbar skada. Däremot bör talan kunna avse ersättning för den "ytteriigare skada som intrånget medfört". Etl typfall av en skada av della slag kan tänkas uppkomma, om det vid realisation av panten visar sig all denna till följd av etl inträng har föriorat sä myckel i värde att den inte läcker panthavarens fordran.

Nägra ytterligare sanktiönsmöjligheler står inle en panthavare lill buds enligl gällande regler.

Frågan är dä om möjligheten att anmäla elt patentintrång till åtal och rätten alt föra skadeståndstalan i den utsträckning som har angetts är tillräckliga medel för atl en panthavare skall kunna bevaka sina intressen i defta sammanhang.

Det kan först noteras att del endasl undantagsvis torde bli aktuellt att eri panthavare behöver föra egen talan för att beivra patentintrång. I det övervägande antalet fall kan förväntas att såväl panthavaren som patenthavaren bedömer situationen så att patentintrång föreligger och atl del finns anledning alt reagera mot delta. När patenthavaren i dessa fall för talan om palenfinlräng, kommer han därigenom alt tillvarata även panthavarens intresse. Panthavaren har samtidigt en möjlighet att som interve-nienl della i rättegången.

Om patenthavaren och panthavaren undanlagsvis skulle bedöma situationen olika, kan parterna redan i pantavtalet ha reglerat hur de skall förtara. Har frågan emellertid lämnats öppen dem emellan, kån panthavaren själv föra den skadeståndstalan som jag förut har berört. Jag kan inle ansluta mig lill uppfattningen att delta skulle vara etl otillräckligt reme-dium för panthavaren. Del år därför inle enligl min mening nödvändigt att, för de undantagssiluatiöner som det här gäller, utvidga möjligheterna lill förbudsialan eller fastställelselalan enligt 57 a § respektive 63 § patentlagen.

Det kan också ifrågasättas om en sädan utvidgning ens skulle vara
lämplig. Till skillnad frän vad som gäller för patenthavaren är den skada 22

som kan tillfogas panthavaren vid etl patentintrång endasl en indirekt följd av delta inträng; direkt föranleds skadan av atl panlsätlaren inte infriar sin skuld lill panthavaren. Panthavaren har därmed inte heUer samma omedelbara intresse som patenthavaren av atl kunna föra en sådan förbudsialan eller fastställelselalan som del nu är fräga om.

Slutsatsen av vad jag nu har sagt är alt nägon möjlighet för panthavaren alt föra en talan av delta slag inle bör införas.

Jag vill i delta avsnitt slutligen helt kort beröra frågan om underrättelse om väckt talan i patentmål. Utredningen har för sin del förordat all del genom ett tillägg i 64 § patentlagen införs en skyldighet för panthavaren att underrätta patenthavaren om sin avsikt att väcka talan med anledning av patentintrång samt en skyldighet för den som vill väcka en sådan talan som avses i paragrafen alt underrätta panthavaren om detta.

Enligl 64 § patentlagen skall den som vill väcka talan om patents ogillighet, överföring av patent eller meddelande av tvångslicens anmäla detta till patenlmyndighelen. Vidare skall underrättelse lämnas lill var och en som enligl patentregislrel innehar licens till patentet. Har anmälan av del slag som nu avses gjorts lill patenlmyndighelen, skall detta enligt 43 §"första slyckel paléntkungörelsen (1967:838) antecknas i patentregislrel.

Bakgrunden till de nu beskrivna bestämmelserna är att det har ansetts angelägel alt patentregistret redovisar sådana rättsliga åtgärder som är ägnade all påverka en patenthavares eller en licenstagares rätl till patentet. Det har också ansetts viktigt alt eventuella licenstagare får kännedom om en sådan talan. Det är nämligen ofta licenstagaren som har störst intresse av alt patentet hävdas.

Som jag tidigare har nämnt kan en licenstagare föra talan om inträng i patentet. Han kan också väcka positiv fastställelselalan enligl 63 § första stycket patentlagen. Vill licenstagaren väcka sädan talan, skall han underrätta patenthavaren om delta (64 § första slyckel andra meningen). Licenstagaren mäste givetvis även göra anmälan till patenlmyndigheteri.

Med hänsyn till syftet med dessa regler bör enligt min mening även panthavaren underrättas respektive åläggas skyldighet atl själv underrätta patenthavaren i de situationer som avses i lagrummet. Jag biträder således utredningens förslag även i denna del.

Prop. 1987/88:4

ense om atl patentbesvärsrätten skall vara fullföljdsinstans i dessa lyper av Prop. 1987/88:4 ärenden.

Skälen för mitt förslag: Beslut i ärenden om registrering av .pantavtal måste, bl.a. av rättssäkerhetsskäl, kunna överklagas. Frågan är dä vilken instans som skall pröva sådana överklaganden. Valet står närmast mellan patentbesvärsrätten, allmän förvaltningsdomstol (kammarrätt) och allmän domstol (hovrätt).

De frägor som kan komma upp i ärenden om registrering av päntavlal skiljer sig från dem som vanligen aktualiseras inompatenlverket så till vida att de till övervägande del blir av allmänl civilrältslig nalur. De rent patenlrättsliga inslagen torde däremot bli obetydliga. Della förhällande kan visserligen inte antas medföra några större svårigheter vid.patentver-kels handläggning av dessa ärenden. Vid överklagande av verkets beslut kan dock förhållandevis intrikata rättsliga bedömningar komma all aktualiseras.

Patenlmyndighetens beslul i patenlärenden överklagas enligt gällande regler lill palenlbesvärsrälten, som är en förvaltningsdomstol. Ledamöterna i denna domstol är antingen tekniskt kunniga eller lagfarna. Palenlbesvärsrälten år domför med tre eller fyra ledamöter. I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamc|ler ingå i rätten. Vidare skall en lagfaren ledamot ingå, om inle rätlen finner atl medverkan av sådan ledamot inte behövs. Patentbesvärsrätten tar ocksä upp mäl om mönster, varumärke, ■ namn eller ulgivningsbevis för periodisk skrift. I dessa fall skall minst tvä lagfarna ledamöter ingå i rätten.

För min del anser jag atl framför allt praktiska skäl talar för att man väljer patentbesvärsrätten som fullföljdsinstans. En ordning som skulle innebära alt en viss kategori av palentverkels beslut i patenlärenden överklagas lill en annan instans än den som gäller för alla andra beslut i sädana ärenden skulle kunna te sig förvirrande och onödigt komplicerad.

Även om patenlbesvärsrällens sammansättning i första hand är anpassad för prövning av tekniska frågor och inte för frägor av övervägande civilrättslig natur, besitter givetvis de lagfarna ledamöterna erforderliga kunskaper för alt pröva den nya mällypen. Nägot hinder frän denna synpunkt finns därför inte mot alt patentbesvärsrätten görs till fullföljdsinstans. I förhållande till utredningens förslag bör dock den kompletteringen göras, att domförhetsreglerna i 4 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten ändras sä att domstolen vid handläggningen av de aktuella målen skall ha samma sammansättning sorn i t. ex. mönster- och varumärkesmål. Två lagfarna ledamöter kommer då alltid alt ingå i rätten i dessa fall. Härigenom bör alla beaktansvärda rättssäkerhetsskäl kunna anses tillgodosedda.

Av 75 § patentlagen i paragrafens lydelse efter den Ijuli 1986 framgär all del krävs prövningstillstånd för att patenlbesvarsrältens beslut skall kunna överklagas lill regeringsrätten. Del saknas anledning alt ha en annan ordning för de fall som det nu är fräga om.

Någon uttrycklig reglering av frägan om vem som skall ha rätl all
överklaga beslul i ärenden om pantsältning av patent och palentansökning
ar anser jag inte heller nödvändig. Den frågan bör kunna lösas med ul- 24
gångspunkl i allmänna förvaltningsrättsliga principer.

I de frågor som jag har behandlat i detta avsnitt harjag samrått med Prop. 1987/88:4 chefen för induslrideparlemenlet.

2.7 Kostnader

Det pantsätlningssyslem som jag föreslär bör självklart finansieras genom avgifter frän dem som använder sig av det. Kostnaderna kan bedömas bli tämligen begränsade. En avgift på något hundratal kronor bör vara fullt tillräcklig för alt åsladkomma en rimlig täckning för palentverkels kostnader. I patentlagen bör tas in en bestämmelse som slår fast alt en sädan avgift fär tas ul och som bemyndigar regeringen alt bestämma avgiftens storlek.

2.8 Ikraftträdande m.m..

Den nya pantsätlningsordningen bör kunna tillämpas sä snart som möjligl. Såvitt nu kan bedömas bör de lagändringar som föranleds härav träda i kraft den 1 januari 1988. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inle.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om palenlbesvärsrätten. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

64 § ,

Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvängslicens skall anmäla detta lill patenlmyndighelen samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om inträng i patent eller om fastställelse enligl 63 § första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregislrel.

Visas ej, när talan väckes, atl anmälan eller underrättelse skett enligt
föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas lid därtill. Försitter han
denna tid, må hans talan icke upplagas till prövning. 25

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar frågan om underrättelse om Prop. 1987/88:4 väckt talan i patentmål. De kompletteringar som har gjorts innebär lill en början atl ocksä en panthavare skall underrättas av den som avser all väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvängslicens. Vidare skall en panthavare som själv vill väcka talan med anledning av palenfinlräng underrätta patenthavaren om sin avsikt. Skälen för dessa kompletteringar har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.1.

94 §

Patent som har meddelats eller har verkan hör i riket kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. Pantsättning kan också avse

1. svensk patentansökan,

2. internationell palenlansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enHgt 33 eller 38 §, eller

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

I denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna om pant-objekten, dvs. de skilda typer av patent och palentansökningar som avses kunna bli föremål för pantsältning enligl den nya ordningen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

Om en uppfinning har tillkommit i samarbete mellan flera personer, innehar dessa gemensamt rätten lill ell patent och de rättigheter som är knutna till en patentansökan. Var och en har en ideell andel i egendomen. Andelsrätler av detta slag kan givelvis överiålas och bör i motsvarande mån kunna pantsättas. På grund av de svårigheter som kan vara förenade med alt beräkna vilka kvotdelar som tillkommer delägarna får det antas alt pantsätlning av andelsrätter i patent m. m. endast undantagsvis blir aktuell. Någon anledning atl förbjuda pantsättning av andelar har inte ansetts föreligga.

I andra slyckel anges vilka olika slag av palentansökningar som kan pantsättas. I fråga om det lämpliga i att använda ordet patentansökningar som lagteknisk benämning på vissa av pantobjekten har olika meningar yppats i della lagstiftningsärende. Utredningen har för sin del funnit alt termen "patentansökan" som lagleknisk benämning för panlsätlnings-objektet är mindre lämplig, närmast därför att det inte framstår som fullt adekvat atl tala om pantsätlning av en ansökan. Utredningen har därför stannat för alt definiera panlobjektet i termer som "patentsökt uppfinning" eller "uppfinning som är föremål för ansökan om patent". Vissa remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt och patentbesvärsrätten, har kritiserat denna terminologi och tvärtom ansett alt panlobjektet i dessa fall bör anges med termen "patenlansökan". Själv anscrjag att nackdelarna med all använda sistnämnda term inte är så stora att man bör välja en annan terminologi. I lagtexten används därför termen "paleiitansökan" som objekt för pantsätlningen.

I paragrafens tredje stycke har i klariäggande syfte införts bestämmelser Prop. 1987/88:4 som reglerar det fall dä en patentansökan blir föremål för delning respektive utbrytning enligt 11 § patentlagen. Också i dessa fall undergår panlobjektet vissa förändringar. Den lösning som har valls innebär att en tidigare gjord pantsätlning omfattar även den uppfinning som avses med delningen eller utbrytningen.

En särskild fräga gäller verkningarna av s. k. löpdagsförskjutning, dvs. patentsökandens rätt att under vissa förutsättningar ändra sin palenlansökan. Löpdagsförskjulningen kan ge upphov lill olika problem av främsl teoretiskt slag när det gäller dess inverkan på en pantsatt patenlansökan. Det skulle t.ex. kunna hävdas att panlobjektet förändras när den nya ansökningen får etl annal innehåll än den tidigare. Den mesl rimliga ståndpunkten är emellertid att pantsättningen av den ursprungliga patentansökan också fär anses gälla den nya ansökningen saml att den ursprungliga dagen för registreringen av pantsältningen gäller även om en löpdagsförskjutning har ägt rum. Att de nya reglerna har denna innebörd framgår av 95 § första stycket och 97 § tredje stycket.

95 §

Panträtt i patent eller patenlansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall detta på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkotn till pätentrnyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. År upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

I denna paragraf slås fast atl panträtten kommer till sländ genom registrering hos patentmyndigheten. Det som registreras är, som framgått av den allmänna motiveringen, det avtal om pantsältning som har träffals mellan parterna. Före registreringen har delta avtal endast obligations-rättslig verkan. Först genom registreringen uppkommer det sakrättsliga moment som motsvarar traditionen vid pantsältning av lös sak. De rättsliga effekterna av registreringen, dvs. del sakrättsliga skyddet, skall emellertid räknas redan frän den tidpunkt då registrering av pantavlalel söktes (se 101 och 102 §§). Det har nämligen ansetts självklart att gäldenären skall kunna påverka fidpunkten för när del sakrältsliga skyddet skall inträda.

För alt avtalet skall kunna registreras måste det vara avfattat i skriftlig form.

Den panträtt som upplåts i etl patent eller en patenlansökan är en
panträtt i lös egendom och följer de regler som i allmänhet gäller för denna
typ av rättighet. Detta innebär bl.a. all panträtten som regel är beroende
av all det finns en bakomliggande giltig huvudfordran. Till skillnad från 27

vad utredningen har föreslagit anser jag emellertid inte. alt del behöver Prop. 1987/88:4 ställas upp nägol krav i lagtexten pä atl en pantsätlning endast får ske "till säkerhet för en fordran". Som framhållits under remissbehandlingen framstår det som osannolikt att innehavaren av rättigheterna till etl patent e.d. skulle vara beredd alt pantsätta dessa, om det inte föreligger någol ford-ringsförhällande. Etl krav pä bevisning därom skulle däremot vara ägnat att komplicera handläggningen av regislreringsärenden hos patentmyndigheten, vilket bör undvikas.'

Om panträtten förvärvas av någon annan uppkommer ingen ny pantrält. Det står emellertid den nye innehavaren fritt aft begära anteckning om förvärvet hos palentverket. Detta framgår av andra stycket Qfr 44 § första stycket).

Enligt 96 § är s. k. återpantsättning - innebärande all panthavaren i sin lur belånar och pantsätter panten - inle möjlig när del gäller patent. Detta följer av atl endasl uppfinnaren eller hans rättsinnehavare är behöriga alt pantsätta patent m. m. (se närmare härom i specialmötiveringen till 96 §).

Däremot är del möjligt all utnylQa pantobjektet som säkerhet hos flera kreditgivare, s. k. andrahandspantsältning. En sädan pantsätlning innebär alt egendom, som pantsätts hos en borgenär, i sin helhet blir föremål för ny pantsätlning hos en annan borgenär, givetvis med förbehåll för den förste borgenärens rätt.

Om egendomen pantsätts hos fler än en borgenär, måste det finnas något sätt alt bestämma den inbördes företrädesordningen mellan borgenärerna. Regler om delta har införts i tredje och Qärde styckena. Som framhållits ay bl.a. palenlbesvärsrälten skulle det i och för sig vara önskvärt med en enklare reglering. Jag har därför övervägt om det skulle vara tillfyllest atl företrädesordningen fick bestämmas t.ex. av vad gäldenären själv uppger därom när flera ansökningar ges in samtidigt. Med hänsyn lill kravet på ordning och reda och till viklen av atl företrädesordningen bestäms i så säkra former som möjligt anser jag emellertid atl den nägol utföriiga reglering som utredningen har föreslagit fär accepteras. Det torde ocksä kunna förutses all reglerna endast undantagsvis kommer att aktualiseras. Farhågorna för eventuella tillämpningssvårigheter hos patenlmyndighelen bör därför inle överdrivas.

96§

Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till patentet eller patentansökan.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökan, om inte annat framgår i ärendet.

Är sökanden, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökan inte bifallas.

I detta stadgande regleras de s. k. legifimalionsfrågorna, som har be
handlats i avsnitt 2.4.2 i den allmänna motiveringen. 28

I första stycket slås fast att den som vill registrera elt pantsältningsavlal Prop. 1987/88:4 skall styrka sin rätt till patentet respektive patentansökan.

Bestämmelsen i andra stycket innebär lill en början att den som är antecknad som patenthavare i patentregistret skall presumeras ha en sådan rätt. Vidare innefattar bestämmelsen en presumtion för att den som har antecknats som uppfinnare respektive sökande i ell patentärende skall anses behörig att föribga över den pantförskrivna egendomen. Mot denna behörighetspresumtion har patentbesvärsrätten invänt att det i patentan-sökningsdiariet eller i ansökningsaklen inle sker någon registrering som innebär etl ställningstagande lill frågan om patentsökanden - när denne är en annan än uppfinnaren - har styrkt sin rätt lill uppfinningen. Vad som sker är i stället att var och en som i patenlansökan anges som sökande ocksä registreras som sädan oberoende av behörighetsfrågan. Om sökanden inle självmant styrker sin behörighet genom exempelvis en överlätel-sehandling, föreläggs denne under handläggningen av ansökningen att inkomma med komplettering. Om bevisningen brister, avslås ansökan sä småningom.

Härfill är följande att säga. Enligt 8 § Qärde stycket patentlagen skall, om patent söks av.någon annan än uppfinnaren, denne styrka sin rätt lill uppfinningen. Har sökanden inte iakttagit detta, skall palentmyndigheten förelägga honom att komplettera ansökan (15 §). Om nu en ansökan om pantsätlning kommer in innan denna skyldighet har fullgjorts, föreligjger , det givelvis hinder mot ått bifalla ansökningen om pantsättning. Delta följer av all presumtionen för sökandens behörighet gäller endast "om inle annat framgår". Behörighelspresumlionen kan således tillämpas endasl i sädana fall där frägan om sökandens ställning redan är utredd i patentan-sökningsärendet. Är den inle det, får patentmyndigheten föranstalta om kompletterande utredning innan registreringen av pantsättningsavtalet kan ske. Den anteckning som enligt vad patentbesvärsrätten har angett sker dessförinnan är däremot inte att betrakta som registrering i den mening som avses i förevarande bestämmelse. Anteckningen får därför inte heller den presumiionsverkan som patentbesvärsrätten har fömtsatt.

Genom den utformning som legifimationsbestämmelserna fält framgår att s. k. återpantsättning,- dvs. fall där panthavaren i sin lur belånar och pantsätter panten — inte blir möjlig. Detta följer av atl endasl uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare kan pantsätta patent och palentansökningar.

Om sökanden på grund av utmatning, konkurs, omyndighet, kvarstad eller betalningssäkring är obehörig atl förfoga över egendomen, skall registrering vägras enligt tredje stycket. Registrering får inte beviljas även om behörigheten har bortfallit först efter pantavtalets ingående. En förutsättning är dock att behörighetsbristen föreligger vid den tidpunkt då registreringsarisökan kommer in till patenlmyndighelen. Omständigheter som inträffar efter den dagen skall således inle beaktas.

Nägon skyldighet atl särskill undersöka sökandens behörighet har patentmyndigheten däremot inte. 1 de fall dä myndigheten får kännedom om att bristande behörighet föreligger genom alt delta framgär av handlingarna eller på annat sätt, skall ansökningen emellertid avslås.

I förhällande till utredningsförslaget har den förändringen vidtagits i 29

tredje stycket att obehörighetsfallen inle har angetts genom en uttömman- Prop. 1987/88:4 de uppräkning ulan som exemplifieringar genom tillägget av orden "av nägon annan anledning". Som patentbesvärsrätten har påpekat avses nämligen detta stadgande kunna tillämpas även i sädana fall dä rätten lill en uppfinning på grund av bestämmelserna i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar kan vara svävande under viss lid (4-5 §§). Uppfinnaren får då inte förfoga över uppfinningen, l.ex. genom atl pantsätta den Qfr betänkandet s. 122).

97 § '

Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta etdigt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna-har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt.

I första och andra styckena anges i klariäggande syfte frän vilken fidpunkt patent och palentansökningar kan användas som pantobjekl. Etl avtal om pantsätlning av patent kan således registreras när beslutet att bifalla en patentansökan har vunnit laga kraft, dvs. när patent har meddelats. Om avtalet avser ett europeiskt patent, kan registrering dock ske först när detta enligt 82 § har fått verkan här i landet.

Avser avtalet en patenlansökan, kan det registreras efter del alt ansökningen har registrerats. Detta gäller även en sådan inlernationell patentansökan som enligt 94 § andra stycket 2 kan bli föremål för pantsältning. Dessa ansökningar registreras och handläggs vid den svenska patentmyndigheten enligt 2 kap. patentlagen i princip pä samma vis som en svensk nationell ansökan. Om avtalet avser en europeisk patentansökan, kan detta registreras när kungörelse enligt 88 § har utfärdals.

Om en pantsatt patenlansökan senare leder lill elt beviljat patent, utgörs pantobjektet fortsättningsvis i slället av patentet. En särskild föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket.

Det kan i della sammanhang finnas skäl atl nägol närmare redovisa den tänkta ordningen för registrering av pantavtal. 1 den allmänna motiveringen (avsnill 2.2) har anförts att registreringen av päntavlal utan svårigheter torde kunna anpassas lill de rutiner som för närvarande gäller hos patentverket beträffande registrering av patent och palentansökningar. Dessa rutiner innebär i korthet följande.

Patentverket för enligl 7 § paléntkungörelsen etl diarium över inkomna palentansökningar. Diariet beslår i praktiken av s. k. diariekorl. När en patentansökan kommer in lill pateniverket, framställsett sådant kort. I 7 § paléntkungörelsen anges vidare vilka uppgifter diariet över inkomna patentansökningar skall innehålla. Bl.a. skall i diariet antecknas de beslut som fattas i ärendet. Samtidigt med att diariekortet fylls i läggs det upp en akt i ärendet. På aktens kappa antecknas i huvudsak samma uppgifter som de som förs in på diariekortet. Under ärendets handläggning görs på

kappan kortfattade anteckningarom de olika åtgärder som har förekommit Prop. 1987/88:4 i ärendet.

Om ansökningen leder till att patent beviljas, avslutas och arkiveras akten i ansökningsärendet. Patentet förs in i patentregistret, som i praktiken består av s.k. patenlkort. På patentkorlel antecknas vidare vissa uppgifter om patenthavaren och uppfinnaren enligt vad som stadgas i 39 § patentkungörelsen. I patentregislrel skall även åtskilliga andra uppgifter föras in enligl särskilda föreskrifter därom i patentlagstiftningen, exempelvis anteckning om övergång eller om licensupplålelse av patent. Åtgärder som inträffar pä "patentsladiet", alltså efter det att patent har beviljats, antecknas i elt s. k. allmänt diarium. I ärenden angäende exempelvis överlätelse av patent upprättas dessutom ett särskilt beslutsprotokoll, som arkiveras ulan samband med akten i ansöknihgsärendet.

I enlighet med dessa rutiner bör registreringen av ett pantsältningsavlal kunna ske enligt följande.

Pantsätlning av en palenlansökan antecknas i diariet över inkomna palentansökningar. Därutöver synes det vara lämpligt att det pä aktens kappa görs en motsvarande notering. Pantsätlning av patent skall antecknas i patentregislrel, dvs. på det patenlkort som hör till patentet. Anteckningen bör innehålla panthavarens namn och adress saml datum för pant-avtalet, registreringsansökans ingivande och registreringsbeslulet. I förekommande fall bör också antecknas uppgift om företrädesordning mellan tvä eller flera upplåtna panträtter. Del förefaller vidare lämpligt att, liksom vid överlåtelse, etl särskill protokoll upprättas över registreringsbeslulet.

Såsom påpekats under remissbehandlingen torde del också vara lämpligt atl palentverket utfärdar ett bevis om pantsätlningen. Detta kan ske t. ex. genom alt verkel tillhandahåller en kopia av del protokoll som upprättas i registreringsärendet.

Palentverkels diarium över inkomna patentansökningar är endasl delvis datoriserat. Vissa uppgifter angående åtgärder under handläggningen tillförs såväl dataregistret som diariekorten, medan andra endast antecknas manuellt i diariet. Pä samma sätl upprättas patenlkorten med databehandling, medan exempelvis uppgifter om överlåtelse antecknas manuellt på patentkorten. Vid förfrågningar från allmänheten i olika hänseenden hämtar den handläggande Qänslemännen de relevanta uppgifterna från dia-rie- eller patenlkorten och inte frän dataregistret. Del väsentliga i förevarande sammanhang, torde alltsä vara att uppgifter om pantsättning på ett tydligt sätt förs in på diarie- eller patenlkorlel. Huruvida uppgifterna därjämte bör tillföras dataregistret synes närmast vara en lämplighelsfräga. Jag avser all i annat sammanhang la upp denna fråga med chefen för industridepartementet, där olika spörsmål som har samband med datoriseringen av verkets register och diarier övervägs för närvarande.

De handläggningsregler som jag nu har förordat kräver vissa ändringar i paléntkungörelsen. Jag avser att i samråd med chefen för induslrideparlemenlet senare lägga fram förslag lill regeringen om de ändringar som behövs.

98 § Prop. 1987/88:4
Registreringen saknar verkan; om pantavtalet har ingåtts av någon som '
inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet av någon

annan anledning är ogiltigt.

Bakgrunden till denna bestämmelse har utföriigt redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.1. Paragrafen ger uttryck för principen all en giltig pantrält förutsätter elt giltigt pantavtal. Av stadgandet följer alt godtrosförvärv av panträtt i patent eller patenlansökan frän nägon som utger sig för alt vara ägare eller uppfinnare inte är möjligt. Har avtalet om panlsäftning ingätts av någon som inle var rätl ägare, leder detta undantagslöst lill alt borgenären drabbas av avtalets bristande rättsverkningar.

Alt pantrält lill patent och patentansökningar kanöverlålas har framgått av kommentarerna till 95 §. Också i sådana fall där själva panträtten överlåts är godtrosförvärv uteslutet Qfr betänkandet s. 171 -172).

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

I denna paragraf föreskrivs att panträtten skall anses förfallen i vissa situationer där olika regler i patentlagen medför rättsverkningar som berör pantobjektet.

, I 7 kap.-patentlagen finns sålunda ätskilliga regler om patents upphörande m. m. Ett patent kan förfalla enligl 51 §, förklaras ogiltigt enligt 52 §, överföras enligt 53 § eller efter avslående förklaras ha upphört enligl 54 §. Regler som innebär atl en patentansökan kan förlora sina ursprungliga rättsverkningar finns i 15, 18 och 20 §§ patentlagen. Följden härav måste i dessa fall bli att panträtten förfaller. Att registreringen till följd härav skall avföras framgär av 100 §. '

Detta ställningstagande fordrar i ett avseende en närmare kommentar. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.1) har elt par remissinstanser förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares ' ställning i de fall då en patenthavare avstår från patentet enligt 54 § patentlagen. Under förarbetena till denna övervägdes ocksä om det borde krävas alt en licenstagare som har antecknats i patentregislrel samtycker ■ lill att en sådan åtgärd vidtas (prop. 1966:40 s. 198). Det ansågs dock inte . finnas tillräckliga skäl alt ställa upp ett sådant krav. Därvid framhölls atl patenthavaren kunde ådra sig skadeslåndsskyldighet gentemot licenstagaren, om avståendet strider mol hans förpliktelser mol denne. Om patenthavaren avstår frän patentet, kan delta givetvis innebära menliga verkningar även för en panthavare. Jag anser i likhet med utredningen att man bör behandla båda fallen lika och alt något krav på samtycke frän panthavaren ' således inle bör ställas upp. Det stär givelvis parterna fritt alt i pantsättningsavtalet genom en skadeståndsklausul reglera frågan hur panthavaren skall kunna hällas skadeslös i en situation som den här beskrivna.

100 § Prop. 1987/88:4

Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten harföifallit eller annars upphört att gälla.

Registreringens syfte är atl ge publicitet åt pantsätlningen, vilket är en förutsättning för att denna skall kunna tillerkännas sakrättsliga verkningar Qfr den allmänna motiveringen avsnill 2.2 och specialmotiveringen lill 95 §). För atl publiciteten skall vara rättvisande är det givelvis av vikt alt anteckningar om pantsätlning som inte längre ger ell riktigt uttryck för rättsläget kan avföras. Regler om delta tas upp i denna paragraf.

Registreringen skall således avföras om panträtten är ogiltig, t.ex. därför all själva pantavtalet är ogiltigt av sädana skäl som har nämnts i kommentaren till 98 §. Ogiltigheten kan ocksä bero på nägon annan omständighet, t. ex. konkurs som har inträffat efter det atl pantavlalel slöts men som inte var känd för patenlmyndighelen vid regislreringslillfällel. Prövningen av ogiltighelsfrägorna ankommer pä allmän domstol.

Registreringen skall ocksä avföras om panträtten är förfallen enligt 99 §. Att panträtten är förfallen måste anses liktydigt med alt den har upphört att gälla.

Registreringen skall slutligen avföras om panträtten annars har upphört att gälla. Huvudfallet är att panträtten upphör pä grund av atl den fordran för vilken panträtten utgjort säkerhet har betalats av gäldenären. Ell annat fall är atl pantborgenären utnylQar sin möjlighet alt realisera panten när gäldenären inte fullgör sin betalningsskyldighet. Panträtten kan också upphöra på grund av utmätning eller konkurs. Sedan utredning om detta har företells för patentmyndigheten skall registreringen avföras.

101 §

Pantsältning av patent eller patentansökan får mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen göras gällande från tiden för ansökan om registrering enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

I denna paragraf ges föreskrifter om en viktig del av det sakrättsliga
skydd som den nya pantsätlningsordningen medför. Bestämmelserna re
glerar till en början skyddet i förhällande till gäldenärens s. k. singularsuc-
cessorer. Att pantsätlningen gäller mot en senare förvärvare, andrahands
panlhavare eller en licenstagare innebär alt pantborgenärens rättigheter -
främst naturligtvis att realisera panten vid utebliven betalning - inte på
verkas av att gäldenären säljer, på nyll pantsätter eller upplåter licens i den
pantsatta egendomen. Del saknar därvid betydelse om gäldenären i avtalet
har underlåtit alt göra förbehåll om panträttens bestånd. Inte heller har det
nägon betydelse om förvärvaren, en ny panlborgenär eller licenstagaren
känner lill alt panträtt tidigare har upplåtits. Det ankommer pä dem alt
kontrollera om en panträtt har registrerats i patentverkels register eller
ansökningsdiarium. 33

3 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 4

Etl pantsatt patent eller en pantsatt patenlansökan kan självklart överiå- Prop. 1987/88:4 las. En ny förvärvare är emellertid bunden av pantsätlningen på samma sätt som överlåtaren även om nägot förbehåll om pantsättningen irite har gjorts vid överlåtelsen. Pantborgenärens rätt är därmed skyddad.

Vidare kan licens upplåtas pä grundval av ell pantsatt patent. Men
panthavaren kan vid utebliven betalning frän gäldenärens sida realisera
patentet, varvid licensrätten bortfaller. Detta är otvivelakligt en omstän
dighet av betydelse för den som överväger atl sluta licensavtal méd patent
havaren. En annan sak är alt en licensupplålelse i åtskilliga fall kan öka del
ekonomiska värdet hos etl patent och all panthavaren dä kan tänkas vara
intresserad ay alt sälja patentet med förbehåll för licensen. Enligl 103 §
skall bl.a. en licenstagare underrättas innan en sädan pantrealisalion som
verkställs genom pantborgenärens försorg äger rum. Licenstagaren ges
därigenom tillfälle alt bevaka sina intressen. '

När registrering har skett, får det sakrältsliga skyddet göras gällande frän tidpunkten för ansökan om registrering av pantavtalet. Denna regel kan synas stä i motsättning till den i 95 § uttalade principen alt det sakrältsliga momentet vid pantsältning av förevarande slag utgöres av själva registreringen. I själva verkel föreligger ingen sådan motsättning. Som har framhållits där utgör registreringen det sakrältsliga momentet, medan dess rättsliga effekter räknas frän ansökningsdagen.

I paragrafens andra stycke har tagits in bestämmelser som ger licenstagaren sakrättsligt skydd i förhållande lill en senare förvärvare av panträtt i patentet. Skälen härtill har utföriigt redovisats i den allmänna motiveringen, avsnill 2.5.1.

102 §

Bestämmelser i annan lag oi?i handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer lill patentmyndigheten medför detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning. Säljs pantsall patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket behandlar panthavarens sakrältsliga skydd mot pantsättarens borgenärer. För all reglema skall bli sä enkla som möjligl anknyter de till redan gällande bestämmelser om handpantrält. Del sakrättsliga skydd som inträder vid tradition när del gäller lösa saker uppkommer i förevarande sammanhang vid den tidpunkt dä ansökan om registrering av elt pantsältningsavlal inkommer till palentmyndigheten. Samtidigt innebär regleringen alt panträtt i patent och patentansökan kommer atl ha den förmånsrätt som följer med handpantrält enligt bestämmelserna i förmänsrättslagen (1970:979).

Beträffande reglernas inverkan vid utmätning och i konkurs kan hänvisas till framställningen i betänkandet s. 177-179.

Bestämmelsen, i andra stycket avser all ge skydd ål en licenstagare vid
pantrealisation i samband'med utmätning och konkurs under samma fömt
sättning som angetts i specialmötiveringen lill 101 § andra stycket, dvs. alt 34

licensavtalet har slutits före ansökan om registrering av pantsällningsavta- Prop. 1987/88:4 let.

103 §

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

I denna paragraf las upp vissa bestämmelser som rör pantborgenärens rätt alt vid utebliven betalning realisera panten. I förhållande till utredningsförslaget har regleringen gjorts väsentligt mer kortfattad.

Utredningens förslag byggde på förutsättningen all de ålderdomliga reglema i handelsbalken 10 kap. 2 § om försäljning av lösörepanl skulle ersättas med modernare regler efter förslag i promemorian (Ds Ju 1981:2) Rätl att sälja kvarlämnal gods. Del förslaget föranledde emellertid inle nägon generell reglering av förutsättningarna och formerna för realisation av lösörepant. Orsaken härtill var närmast att reformbehovet inte ansågs akut och alt förslaget ansågs behöva övervägas ytterligare (prop. -1984/85:210 s. 13).

Nägon anledning all särskilt ingående reglera formerna för realisation av sädana pantobjekl som del här är fråga om anscrjag inte föreligga. Kreditgivningen kommer sä gott som uteslutande att förmedlas av stora banker och andra seriösa kreditinstitut. Uppfinnare, även små och medelstora sådana, har särskilda organisationer som företräder deras intressen.

Patent och palentansökningar torde inte lämpa sig för försäljning pä auktion. Det är inte fråga om handelsvaror med någon stor rnarknad eller relativt stabil prisnivå. Del rör sig i stället om unika förmögenhetsobjekt, svåra att värdera och ofta av intresse endasl för en begränsad och mycket specialiserad krets. Det bästa ekonomiska resultatet av en pantrealisalion torde regelmässigt uppnås vid en underhandsförsäljning. Del kan därför ocksä förväntas att parterna i pantsättningsavtalet kommer överens om denna försäljningsform. Någon bestämmelse på denna punkt anser jag inle erforderlig.

I ett särskilt hänseende finns del emellertid anledning all införa särskilda bestämmelser. Del gäller frågan hur andra sakägare, t. ex. licenstagare och andrahandspanlhavare, skall kunna bevaka sina intressen om underhandsförsäljning blir den normala försäljningsformen. I likhet med vad utredningen har föreslagit bör en förutsättning för att pantborgenären skall fä realisera panten vara att gäldenären och andra kända sakägare har underrättats om en förestående försäljning. En regel om detta har tagits in i första stycket. Parterna ges härigenom en möjlighet atl tillsammans lösa de ekonomiska eller andra problem som kan ha föranlett all försäljningen aktualiserats. Däri bör ligga ett från praktisk synpunkt vikfigt skydd för de olika intressenterna.

Del bör vidare framhållas alt en panthavare lill följd av sin vårdnadsplikt 35

belräffande panten är skyldig all iaktta vederbörlig omsorg vid pantens

realiserande. Om en försäljning under hand har ägt rum under förhållanden Prop. 1987/88:4 som varit uppenbart ogynnsamma, kan delta leda lill atl panthavaren blir skadeståndsskyldig Qfr prop. 1984/85:210 s. 45 f).

Jag vill i detta sammanhang också beröra förfarandet vid pantrealisation efter utmätning och i konkurs. De nya reglerna om pantsätlning av patent och palentansökningar föranleder inle nägra ändringar i utsökningsbalken. Skälen härtill är följande.

Enligt 9 kap. 1 § utsökningsbalken gäller beträffande utmätt lös egendom att den skall säljas på offenfiig auktion eller under hand. Av 9 kap. 8 § ■ utsökningsbalken följer vidare atl ulmätt egendom bör säljas under händ om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och andra kända sakägare vilkas räll beror av försäljningen skall beredas tillfälle all yttra sig i frägan, om anledning föreligger därtill.

Som jag har anfört tidigare torde underhandsförsäljning när det gäller realisation av patent e.d. vara den försäljningsform som regelmässigt kommer alt inbringa den högsta köpeskillingen med hänsyn lill pantobjektens specifika natur. Någon ändring av 9 kap. 8 § utsökningsbalken behövs därför inte för atl underhandsförsäljning genom kronofogdemyndighetens försorg skall komma till ständ.

När det gäller försäljning av lös egendom i konkurs anscrjag inte heller atl det behöver vidtas några ändringar i konkurslagen till följd av de nya regler som föresläs i detta lagstiftningsärende. Riksdagen prövar för närvarande det förslag till ny konkurslag som har lagts fram i prop. 1986/87:90. I den nya konkurslagen finns regler om försäljning av lös egendom i bl. a. 8 kap. 7 och 9 §§. En tillämpning av dessa regler, som föreslås träda i kraft den I januari 1988, torde av samma skäl som i utmätningsfallet regelmässigt komma att leda till alt den mest förmånliga försäljningsformen väljs, dvs. i regel underhandsförsäljning. Eftersom borgenären måsle sälja egendomen på auktion bör förvaltaren normalt utnytQa möjligheten all lösa in egendomen från panthavaren för att själv sälja den under hand. Det kan ulan vidare antas all så kommer alt ske, eftersom förvaltaren är skyldig att tillgodose samtliga borgenärers intressen och inte gärna kan medverka till alt panlobjektet säljs till underpris.

I paragrafens andra stycke har vidare tagits upp regler som syftar till att trygga licenstagares räll vid sädan pantrealisalion som inte sker i samband med utmätning eller i konkurs Qfr vad som har anförts under 101 - 102 §§).

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) skall den föreslagna panlsältningsordningen finansieras genom avgifter. Bestämmelsen i denna paragraf ger del slöd som fordras för att ta ut avgiften och innefattar ell bemyndigande för regeringen alt bestämma avgiftens storlek. Detta kan lämpligen ske genom tillägg till avgiftsbeslämmelserna i patentkungörelsen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om Prop. 1987/88:4

patentbesvärsrätten

4§

Palenlbesvärsrälten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätten.

1 patentmål skall minsl tvä tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätlen och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I mål om mönster, varumärke, namn, ulgivningsbevis för periodisk skrift eller pantsättning av patent och patentansökningar skall minsl två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän hos denna.

Ändringen av domförhetsreglerna i denna paragraf har behandlats utförligt i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lagom ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1987/88:4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-06-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987 har regeringen pä hemslällan av statsrädet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837), m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Håkan Rusland.

Förslagen föranleder följande yltrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i patentlagen

Den valda lösningen innebär i slora drag all panträtt uppkommer genom registrering och atl för denna rätt i övrigt reglerna om handpantrält fått Qäna som förebild med de modifikationer som följer av alt registreringen skall ersätta traditionen som sakrättsligt moment. Förslaget kännetecknas av en strävan att hälla regelsystemet så enkelt som möjligt. Detta uppnäs framför allt genom att godtrosförvärv av den nya panträtten inte skall kunna äga rum. Invändningar mol giltigheten av pantförskrivningen skall kunna framställas även sedan registrering har skell, oavsett panthavarens goda eller onda tro. Också bestämmelserna om vad som gäller vid konkurrens mellan den som fått pantrält i patent upplåten lill sig, pä ena sidan, och upplätarens singularsuccessorer och borgenärer vid utmätning och i konkurs, på den andra, blir enligt förslaget enkla. Panthavaren erhåller inget skydd mot sådana förfoganden av panlsätlaren som ägt rum före registreringen eller mot utmätning eller konkurs som infaller i tiden före registreringen. Avgörande lidpunkt för beräkning av den föreslagna pant-rätlens företräde i förhällande till konkurrerande anspråk blir dagen då ansökan om registrering ingavs till registermyndigheten, palentverket.

Lagrådet kan för sin del biträda valet av principlösning. Nägot behov av att bygga ut regelsystemet ytterligare och införa exempelvis bestämmelser om godtrosskydd har inle visats föreligga. Nägra invändningar synes ej heller kunna riktas mol förslaget all även ansökningar om patent skall kunna bli föremål för pantsältning. Förslaget bör kunna genomföras i slorl sett i det skick som del nu föreligger.

Med den kombination av bestämmelser för handpanträtt och för regis-lerpanträtl som förslaget utvisar uppkommer pä några punkter frägan om vilket av grundsystemen som bör fä stä modell vid utformandet av detaljlösningen. Lagrådet tar i del följande upp några sädana punkter där - inle minsl i förenklande syfte - en annan lösning synes förQäna alt övervägas.

95 §

Enligl utredningsförslaget torde registermyndigheten vid pantsätlning till

flera alltid ha att tillse atl en viss förmånsrättsordning blir rådande mellan 38

borgenärerna. Det förefaller som om utrymme över huvud tagel inte ges Prop. 1987/88:4 för tillskapandet av lika räll för tvä eller flera borgenärer. Som yttersta lösning, när prioriteten inle kan fastställas på annat säll, anvisar utredningen principerna i 17:4 jordabalken, avseende konkurrerande förvärv som inle kan utövas vid sidan av varandra (SOU 1985:10 s. 168 f).

Den sistnämnda' lösningen - innebärande alt regislreringsfrågan vilar i avbidan pä utgången av en tvist om företrädet — har upplagils också i del remitterade förslaget. Samtidigt har emellertid, för del fall all ansökan görs samma dag om registrering av flera upplåtelser, vid sidan av en rangordning efter tidsföljden getts en möjlighet atl ordna företrädet efter vad som har avtalals. Under föredragningen har upplysts atl ett sådant avlal kan innebära lika rätl för två eller flera borgenärer. Eftersom principerna i jordabalken om konkurrerande förvärv som inle kan utövas vid sidan av varandra har föga bärkraft när fråga är om panträtter, kan denna remissens innebörd godtas. Den synes dessutom böra leda till all de angivna principerna hell överges i förevarande sammanhang. Är upplåtelserna samtidiga eller kan del inte, utredas i vilken fidsföljd de har skett, bör de i slället erhålla lika rätl. Om någon av borgenärerna anser all han bör ha företräde framför den eller de andra, kan han pä eget initiativ och ulan all möjligheten behöver nämnas i lagtexten föra talan därom vid allmän domstol. Sista meningen i Qärde slyckel bör enligl lagrådets mening ändras i enlighet med det sagda: "Är upplåtelserna samtidiga eller kan del inte utredas i vilken tidsföljd de har skell, har de lika rätt."

96 §

Av paragrafens utformning - särskill dess tredje stycke - och av motiven framgär, atl endasl den som är innehavare av etl patent eller, i fräga om en : patentansökan, är uppfinnare eller dennes rättsinnehavare, är behörig sökande i etl ärende om registrering av pantavtal. Under föredragningen har emellertid upplysts att avsiklen inte varit att utesluta möjligheten att den enligl pantavlalel berälfigade — den blivande panthavaren — uppträder som sökande med stöd av fullmakt från motparten. Anledning saknas ju all pä detta omräde ställa strängare krav än vad som gäller inför registermyndigheten vid uttagande av pantbrev i skepp eller fast egendom (se prop. 1973:42 s. 278 och Rodhe, Sakralt s. 428).

Det bör vidare enligt lagrådels mening övervägas atl ta steget fullt ul och
låta även den blivande panthavaren i denna sin egenskap få möjlighet atl
uppträda som sökande. Här är ju inte fråga om atl reglera del förstadium
till pantsätlningen som uttagandet av pantbrev i skepp eller fast egendom
utgör. Principen alt endast den till patentet respektive palenlansökningen
berättigade är behörig all pantförskriva rättigheten skulle inte heller trädas
för när, om det av denne undertecknade pantavlalel kunde inges även av
motparten. Eftersom pantavlalel under alla förhällanden måsle ges in vid
registreringen skulle utredningen i ärendet inte behöva bli mer omfattande
än enligl förslaget. Tvärtom skulle registermyndigheten besparas besväret
att beakta vem av parterna som uppträder säsom sökande samt i förekom
mande fall alt pröva dennes behörighet säsom fullmäktig. Vad lagrådet nu ■ 39

anfört kan beaktas genom förslagsvis följande avfattning av första och Prop. 1987/88:4 tredje styckena:

"Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har räll lill patentet eller palenlansökningen eller av den till vilken panträtt upplåtits. Sökanden skall styrka upplätarens rätt till patentet eller patentansökningen.

Den som----- i ärendet.

Är upplålaren, när ansökan om registrering görs på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning inle behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, fär ansökningen inle bifallas."

98 §

I 98 § behandlas det fallet atl pantavlalel av någon anledning är ogiltigt. Registreringen sägs då sakna verkan. Enligt motiven skall paragrafen ge uttryck för principen att en giltig pantrält förutsätter elt giltigt päntavlal och atl därav följer alt godtrosförvärv av panträtt inte är möjligt.

I 100 § sägs att registreringen skall avföras, bl. a. om panträtten genom
lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig. Som exempel på sådana fall
anges i motiven alt själva pantavlalel är ogiltigt av skäl som nämnts vid
98 §. .

En sammanställning av lagrummen visar alltså atl ogiltighelen av ett päntavlal inle skall iakttas ex officio utan blir beroende av atl talan därom förs vid allmän domstol av någon därtill behörig. Detta skulle komma till tydligare ullryck om 98 § erhöll en mindre kategorisk avfattning och mer direkl log sikte på den princip som man velat uttrycka i paragrafen. Samtidigt bör här klargöras alt sådan bristande behörighet atl förfoga över egendomen som avses i 96 § tredje stycket men inte uppmärksammats redan i registreringsärendel också är en omständighet som får åberopas trots att registrering skett (se remissens motivering till 100 §). Delta utgör ju inte ell fall dä själva pantavlalel är ogiltigt.

Paragrafen skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

"Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet ingåtts av nägon som var rätt ägare till egendomen och behörig atl förfoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt."

Är parterna överens om att pantavtalet är ogiltigt av skäl som sägs i denna paragraf bör registrering kunna avföras utan att allmän domstol förklarat panträtten ogiltig (se utredningen s: 173).

101 §

Ordet "senare" kommer med del remitterade förslagets avfattning alt
syfta på den inledningsvis i paragrafen nämnda pantsätlningen och inte,
som avsikten torde vara, på den i slulet av lagtexten angivna tiden för
ansökan om registrering enligt 95 §. Paragrafen kan, i närmare anslutning
lill utredningens förslag, i slället ges följande avfattning: 40

Justitiedepartementet Prop-1987/88:4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: slalsrådel Wickbom

Proposition om pantsättning av patent 1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss fallat vid regeringssammanträde 1987-05-21) över förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) öm palenlbesvärsrälten. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har för sin del biträtt den principlösning som förslaget lill en pantsällningsordning avseende patent och patentansökningar innehåller. Även i övrigt har lagrådet i allt väsentligt godtagit de remitterade lagförslagen. På några punkter har lagrådet dock förordat vissa ändringar, främst i förenklande syfte.

Jag kan för min del, med någon mindre redaktionell jämkning, godta lagrådets ändringsförslag. Härutöver bör några ändringar av redaktionell art göras i 94-96, 99 och 102 §§ i del remitterade förslaget till lag om ändring i patentlagen och i 4 § i det remitterade förslaget fill lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten. Vidare bör en ändring göras i 5 § i sistnämnda lag som följd av ändringen i 4 §. Samtidigt bör även den hänvisning som finns i 16 § till 40 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) las bort eftersom sislnämnda paragraf upphör att gälla från och med den 1 januari 1988 (prop. 1986/87: 89, JuU 31, rskr 278, SFS 1987: 748).

2 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar all
genom proposifion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram. 42

Bilagal Prop. 1987/88:4

Sammanfattning av utredningens betänkande

Utredningen har haft lill uppgift atl överväga möjligheterna alt införa en. lagstiftning om pantsätlning av patent och patentansökningar. Lagbestämmelser i ämnet saknas f. n. hell. De konventioner på patenträttens ornräde lill vilka Sverige anslufil sig innehäller inte heller några uttryckliga bestämmelser om pantsätlning.

I föreliggande belänkande konstateras alt sädan pantsältning enligt gällande rätl inte torde kunna komma lill sländ med sakrätlslig verkan. Del avgörande skälet är alt enligt nuvarande ordning det inte går all utrusta pantavtalet med någon publicitet, etl s.k. sakrättsligt moment. De undersökningar som företagits under utredningen ger emellertid vid handen all . del föreligger ell inle obetydligt intresse frän säväl längivar- och uppfmnar-håll all fä till stånd en fungerande ordning för pantsältning av sådan egendom som del här gäller.

Mol bakgrund av vad nyss sagts har huvuduppgiften under utredningsarbetet blivit atl tillskapa elt fungerande system för åstadkommande ay publicitet. Utgångspunkten har härvid varil att sådan publicitet bör komma lill sländ genom, offentlig registrering och atl del regislerpanlsyslem som sålunda tillskapas bör vara sä enkelt och billigt som möjligt.

Utredningen föreslär atl pantsältning av patent och patentansökningar skall fä sakrättslig verkan genom atl panlavtalet registereras hos patenlmyndighelen, dvs. Patent- och registreringsverket. Enligl förslaget utgör således själva registreringen det sakrältsliga momentet. Möjligheten atl, tillskapa en ordning som innebär atl patenlmyndighelen utfärdar ell "pantbrev" som sedan kan överlämnas som säkerhet för fordran har övervägts men avvisats. Detta sammanhänger med att utredningen funnit atl etl fullt utbyggt inleckningssyslem i anslutning lill vad som gäller exempelvis pä fastighetsrättens område i förevarande sammanhang inte är vare sig nödvändigt eller ens önskvärt.

Ett särskild problem har varil atl åstadkomma en ordning för utnylQande av egendomen som säkerhet hos flera borgenärer samlidigl. De allmänna reglerna om pantsätlning av lös egendom innebär all elt pantobjekl kan bli föremål för s. k. andrahandspantsältning, dvs. egendom som pantsatts hos en borgenär kan i sin helhet bli föremål för förnyad pantsältning hos en annan borgenär, givelvis med förbehäll för förste borgenärens rätt. Dessa regler bör vara fillämpliga även i fråga om patent och palentansökningar. De nackdelar för andrahandsborgenären som detta system innebär i förhål- ■ lande till vad som gäller inom ramen för en inleckningsordning har ansetts godtagbara.

Utredningens förslag innebär atl godtrosförvärv av panträtt i förevaran
de sammanhang inle blir möjligl. Godtrosförvärv i allmänhet förutsätter all
överiåtaren utåt framslår som legitimerad att förfoga över egendomen,
antingen genom all han har den i sin besittning eller genom alt han i ell
offentligt register är antecknad som rätl ägare. Nägon sädan s. k. legitime
rande omständighet finns inte i fräga om patent och palentansökningar. 43
Det är inle obligatoriskt alt anteckna överlätelse av sådan egendom i

patentregislrel. Registrets uppgifter om innehavare är alltså inle pålitliga. Prop. 1987/88:4 Att införa obligatorisk registrering är en genomgripande åtgärd som inle kan komma i fråga i detta sammanhang.

Den som vid ansökan om patent hos patenlmyndighelen antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare bör godtas som rätt sökande i ärende angående registrering av pantavtalet. Sökes registrering av någon annan, bör han styrka sin rätl medelst en sammanhängande kedja av överlåtelser. Denna regel tillämpas redan nu av patenlmyndighelen vid ansökan om registrering av överlätelse av patent.

När det gäller förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrälter i patent och palentansökningar har utredningen lill att börja med funnit det nödvändigt atl sakrättsligt skydda en licenshavare mol en pantsätlning som sker efter licensavtalets ingående. Härvidlag har också lagstiftningsåtgärder föreslagils. Utredningen anser sig-dessutom kunna utgå ifrån atl samma regel, om saken ställs pä sin spels, i rättspraxis kommer all tillämpas i förhållandet mellan en licenshavare och en senare förvärvare av äganderätt till egendomen.

Utredningen har vidare funnit att patent och patentansökningar liksom enligt gällande räll bör ingå i underlaget för förelagsinleckning och -fr.o.m. den 1 januari 1986 - företagshypotek. Ett viktigt skäl för denna bedömning är alt det måste anses som en fördel om ifrågavarande slag av egendom även fortsättningsvis kan användas som kredilsäkerhet ocksä utanför ramen för den nu föreslagna pantsätlningsordningen.

Rättsverkningarna vid utmätning och konkurs föresläs bli desamma som för lös egendom vilken är föremål för handpantrält, varvid registreringen ersätter traditionen som sakrättsligt moment. Även reglerna för pantrealisation föresläs bli utformade i anslutning lill vad som gäller för lös egendom vilken innehas såsom handpant. En viktig skillnad är all försäljning under hand förutsätts bli den normala försäljningsformen om inle avlal träffals om sättet för försäljningen. Egendom av det slag det här gäller torde nämligen irite lampa sig för försäljning på offentlig auktion.

I utredningens direktiv framhålls alt patent för Sverige numera kan erhållas pä tre olika vägar, nämligen genom en nationell svensk patentansökan, genom en internationell patenlansökan och genom en europeisk palenlansökan. Oavsett vilken väg sökanden väljer för atl få patent för Sverige, sägs del vidare, kommer dock slutligen de patent som gäller för Sverige atl registreras hos del svenska pateniverket. Utredningen föreslär också alt samfiiga i Sverige registrerade patent skall kunna pantsättas här i landet. Detsamma gäller svenska nationella palentansökningar. Härutöver bör ocksä vissa andra palentansökningar kunna bli föremål för pantsätlning, nämligen sädana internationella palentansökningar som under den s. k. nationella fasen handläggs vid det svenska palentverket och sädana europeiska patentansökningar, beträffande vilka översättning av patent-kraven ingivils och registrerats vid del svenska palentverket. Utredningen föreslär lagstiftning av denna innebörd.

Registermyndighet bör vara pateniverket. De uppgifter som erfordras
för konlroll av om sökanden skall anses legitimerad finns där och del skulle
vara både onödigt och kostnadskrävande atl lägga regislreringsfunkfionen 44

pä nägon annan myndighet.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:4

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)' dels alt 14, 64 och 75 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels atl lill lagen skall fogas elt nytt kapitel, 12 kap., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Ändrar sökanden ansökningen inom sex månader frän den dag dä ansökningen gjordes skall ansökningen arises gjord vid den tidpunkt då ändringen vidtogs, om han yrkar del.

Yrkande enligl första slyckel skall framställas inom två år från den dag då ansökningen gjordes. Sådant yrkande får framställas endasl en gång och får inte alertas.

Utan hinder av vad som sagts i första stycket skall sådan registrering av pantsättning, som skett före den tidpunkt då ändringen vidtogs, fortfarande gälla. Panträtt som uppkommit till följd av sådan registrering skall anses omfatta även. de rättigheter som härflyter ur patentansökningen i dess lydelse efter ändringen.

64 §
Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om pa-

tents ogiltighet, överföring av pa- tents ogillighet, överföring av pa
tent eller meddelande ay tvängsli- lent eller meddelande av tvängsli
cens skall anmäla detta lill patent- cens skall anmäla detta lill patenl
myndighelen saml underrätta envar myndigheten samt underrätta envar
som enligt palentregistret innehar som enligt palentregislret innehar
licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet,
väcka talan om inträng i patent eller Vill licenstagare väcka talan om in
om fastställelse enligl 63 § första trång i patent eller om fastställelse
stycket, skall han underrätta pa- enligl 63 § första stycket, skall han
tenthavaren härom. underrätta patenthavaren därom.

Detsamma gäller, om panthavare vill väcka talan I anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.

' Lagen omtryckt 1983:433. 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

Visas ej, när talan väckes, alt anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna lid, mä hans talan icke upptagas till prövning.

75 § ■

Talan mot annal slutligt beslut av Talan mot annat slufiigt beslut av
palentmyndigheten enligt denna lag patenlmyndighelen enligt denna lag
än som avses i 24 § saml talan mol än som avses i 24 eller 105 § samt
beslut enligl 42, 72 eller 73 § föres talan mol beslut enligl 42, 72 eller
genom besvär hos paienlbesvärs- 73 § föres genom besvär hos pa-
rällen inom tvä mänader frän beslu- lenlbesvärsrällen inom tvä måna-
tets dag. Den som vill anföra besvär der från beslutels dag. Den som vill
skall erlägga fastställd besvärsav- anföra besvär skall eriägga fasl-
gifl inom samma lid vid påföljd alt ställd besvärsavgift inom samma lid
besvären icke upplages till prov- vid påföljd all besvären icke upplå
ning, ges fill prövning.

Mot patenlbesvarsrältens slutliga Mol palentbesvärsrättens slutliga
beslut föres talan hos regeringsräl- beslul föres talan hos regeringsrät
ten genom besvär inom två måna- ten genom besvär inom två måna
der frän beslutets dag. der från beslutets dag.

12 kap. Pantsättning

94 §

Patent som meddelats här i riket kan pantsättas i enlighet med vad som stadgas nedan i 95—102 §§. Detsamma gäller uppfinning som är föremål för

1. svensk patentansökan,

2. internationell patenlansökan
som fullföljts enligt 31 § patentla
gen eller upptagits till handlägg
ning enligl 38 § samma lag,

3. europeisk patentansökan som
omvandlats enligt 93 § patentla
gen.

Beträffande europeiskt patent som har verkan här i riket samt europeisk patentansökan finns särskilda bestämmelser i 103—104-§§.

Panträtt sorri upplåles i patentsökt uppfinning omfattar även uppfinning som blir föremål för sådan senare gjord patentansökan som avses ill § denna lag.

95 §

Panträtt i patent eller patentsökt uppfinning blir gällande när skriftligt,avlal om pantsättning av egendomen till säkerhet för fordran registrerats hos patentmyndigheten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

Har panträtt som avses i första stycket övergått på annan, skall på begäran anteckning därom göras i patentregistret.

Har panträtt upplåtits till fiera var för sig, äger den upplåtelse fö-. reträde varom ansökan om registrering först inges till patentmyndigheten, såvitt ej annat avtalats.

Göres samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

96 §

Den som söker registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till uppfinningen eller, när fråga är om pantsättning av patent, till patentet. Sådan rätt skall, otn inte annat framgår, anses föreligga när sökanden i ärendet angående ansökan om patent registrerats som uppfinnare eller som dennes rättsinnehavare.

Är sökanden, när ansökan om registrering göres, tillföljd av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring eller kvarstad ej behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökan om registrering ej bifallas.

97 §

Avtal om pantsättning av patentsökt uppfinning kan registreras när ansökan om patent registrerats i patentmyndighetens diarium.

Avtal om pantsättning av patent kan registreras när beslutet att bifalla patentansökningen vunnit laga kraft.

Patent som beviljas på pantsatt uppfinning träder i uppfinningens ställe såsom pantobjekt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

98 §

Har pantavtalet ingåtts av någon sotn ej var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller är avtalet eljest ogiltigt är registrering utan verkan.

99 §

Registreringen skall avföras om panträtten genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig eller om det visas att panträtten upphört att gälla.

Panträtten är förfallen och registreringen skall avföras om patentet har förfallit enligt 51 § eller förklarats ogiltigt enligt 52 § eller blivit överfört enligt 53 § eller för-. klarats upphört enligt 54 § första stycket. Detsamma gäller ifall som avses i 18 § eller om patentansökan återkallats, avskrivits enligt 15 eller 20 §§ utan att därefter återupptas, eller avslagits.

100 §

. Paritsättning av patent eller patentsökt uppfinning är från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § gällande mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Avtal om licens är gällande mot panthavare om licensavtalet ingåtts före ansökan om registrering av pantavtalet.

101 § ..

Vad i lag är stadgat om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs äger tillämpning på panträtt i patent eller patentsökt uppfinning; därvid inträder de rättsverkningar, som är knutna till besittningstagandet av lös sak, vid . den tidpunkt då ansökan om registrering enligt 95 S inges till patentmyndigheten.

Säljes pantsatt patent eller patentsökt uppfinning vid utmätning eller i konkurs består sådant licensavtal som avses i 100 § andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

102 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen under förutsättning att

1. fordringen har förfallit till be
talning,

2. gäldenären därefter har anmanats att betala skidden och i anmaningen upplysts om att panten annars kan komma att säljas efter en viss tid, minst en månad, efter anmaningen; samt

3. den tid som har angetts i anmaningen har löpt ut.

Kopia av anmaningen till gäldenären skall tillställas andra kända sakägare.

Anmaningsskyldigheten anses fullgjord genom att anmaningen har sänts i rekommenderat brev under den adress som gäldenären har uppgivit eller som annars är känd för borgenären.

Angående sättet för försäljningen av panten skall gälla vad pantborgenären och pantgäldenären avtalat härom. Har avtal ej träffats, får panten säljas under hand.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådant licensavtal som avses i 100 § ändra stycket.

Om pantens ägare är i konkurs, gäller i stället 73 § konkurslagen (1921:225).

103

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

registreras, när kungörelse enligt 88 § utfärdats.

104 §

Vid tillämpning av 96 § i ärende angående pantsättning av europeiskt patent skall den som i patentregistret antecknats som patenthavare anses som rätt sökande, om inte annat framgår i ärendet.

Vid tillämpning av 96 § i ärende angående pantsättning av iippfin-. ning som avses i 103 § första stycket skall den som hos palentmyndigheten antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses som rätt sökande, om inte annat framgår i ärendet.

105 §

Talan mot beslut av patentmyndigheten i ärende som avses i detta kapitel föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två månader från beslutets dag.

Mot palentbesvärsrättens beslut föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

Prop. 1987/88:4

2 Förslag till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i konkurslagen (1921:225)

Härigenom föreskrivs alt 71 och 73 §§ konkurslagen (1921:225) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §'

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan ordning efter vad förvaltaren finner vara mesl fördelaktigt för boet.

Lös egendom, vari borgenär har pantrält eller annan särskild förmånsrätt, mä ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, sä framl hans rätl är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i andra Samtycke som avses i andra
slyckel fordras icke, när förvalta- stycket fordras icke, när förvalta
ren vill genom fondkommissionär ren vill genom fondkommissionär
sälja på fondbörs noterat värdepap- sälja på fondbörs noterat värdepap
per till gällande börspris eller när per till gällande börspris eller när
fråga är om försäljning av lös egen- fråga är om försäljning av lös egen
dom genom fortsättande av gälde- dom genom fortsättande av gälde
närens rörelse. , närens rörelse eller försäljning av

patent eller patentsökt uppfinning.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, luftfartyg som ej är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sädan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling ä del gäldenären fillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliklig all, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas frän ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista slyckel äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den män det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmänsrätt enligl 10 § förmänsrättslagen (1970:979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.

Senaste lydelse 1981:825. 52

Har borgenär lös egendom säsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, alt egendomen varder såld ä auktion eller, dä fräga är om ä fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanlrädet. Försäljning genom borgenärens försorg mä ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboels räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ät förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av inlecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskill är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än ul-mätningsvis och är ej fräga om sädan försäljning av värdepapper, som enligl vad nyss sagts mä ske utan auktion, mä försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skell i annan än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig atl för förvalla-ren redovisa för vad som influtit.

Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, åge han besörja, att egendomen varder såld ä aukfion eller, dä fräga är om ä fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär lill gällande börspris; är fråga om pantsatt patent eller patentsökt uppfinning, skall egendomen säljas under hand, om inte särskilda skäl talar däremot. Försäljning får dock ej ulan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanlrädet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboels räkning; åliggande det borgenären atl minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den ät förvaltaren lill inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av inlecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än ulmätningsvis och är ej fråga om sädan försäljning av värdepapper eller av pantsatt patent eller patentsökt uppfinning, som enligt vad nyss sagts mä ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum ä annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och läte borgenären förvaltaren minsl tre veckor förut vela, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för ulmäll egendom stadgade ordning, vare borgenären pliklig alt för förvaltaren redovisa för vad som in-flufit.

3 Förslag till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774) .

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § utsökningsbalken (1981:774) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

8 §

Ulmäll egendom bör säljas under hand, om del är sannolikt all högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sädan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av försäljningen skall beredas tillfälle all yttra sig i frågan, om anledning föreligger därtill.

Försäljning får dock ej ske under hand, om egendomen häftar för sjö- ■ eller luftpanträtl eller ovisshet råder härom samt det ej är känt vem som gör anspråk pä sädan panträtt eller var han uppehåller sig.

Utmätt patent eller patentsökt uppfinning skall säljas under hand, om inte särskilda skäl talar däremot.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 3 Prop. 1987/88:4

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden över utredningens betänkande har avgelts av Svea hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, riksskatteverket, patent- och registreringsverket, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, styrelsen för leknisk ulveckling, länsstyrelsen i Malmöhus län. Svenska handelskammarförbundet, regionala utvecklingsfonden i Jönköpings län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges föreningsbankers förbund, . Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Finansbolagens förening. Svenska uppfinnareföreningen. Svenska patenlombudsföreningen. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd. Tjänstemännens Centralorganisation och Landsorganisationen i Sverige.

Bilaga 4 Prop. 1987/88:4

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)' dels atl 64 § skall ha följande lydelse,

dels alt det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §
Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om pa-

tents ogillighet, överföring av pa- tents ogiltighet, överföring av pa
tent eller meddelande av tvängsli- lent eller meddelande av tvängsli
cens skall anmäla della fill patent- cens skall anmäla delta lill patenl
myndighelen samt underrätta envar myndigheten saml undertätta envar
som enligt patentregislrel innehar som enligl palentregistret innehar
licens lill patentet. Vill licenstagare licens lill eller panträtt i patentet,
väcka talan om inträng i patent eller Vill en licenstagare väcka talan om
om fastställelse enligl 63 § första inträng' i patent eller om faslslällel-
stycket, skall hån underrätta pa- se enligt 63 § första stycket, skall
tenthavaren härom. han underrätta patenthavaren här-

om. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första slyckel anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i palentregislret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skell enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas fid därtill. Försitter han denna tid, mä hans talan icke upptagas till prövning.

12 kap. Pantsättning 94 §

Patent sotn har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättas enligl bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

1. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 eller 38 §, eller

Lagen omtryckt 1983:433. 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §. Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

95 §

Panträtt I patent eller palenlansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall detta på begäran antecknas.ipatentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera varför sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av fiera upplåtelser,, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

96 §

Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till patentet eller palenlansökan.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt lill patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hos patentmyndiglieten som uppfinnare eller dennes rätts-Innehavare anses ha rätt tillpatent-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

ansökan, om inte annat framgår i ärendet.

97 §

Ett avtal om pantsätlning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av palenlansökan kan registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Registreringen saknar verkan, om pantavtalet har ingåtts av någon som inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet av någon annan anledning är Ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan har överförts på någon annan eller annars på gnmd av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört att gälla.

101 §

Pantsättning av patent eller pa
tentansökan får mot den som sena
re förvärvar äganderätt eller annan 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:4

rätt till egendomen göras gällande från tiden för ansökan om registrering enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

, 102§

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller I konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

2 Förslag till Prop. 1987/88:4

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs all 4 § lagen (1977:729) om palentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§' " ■

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i

annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätlen. I patentmål skall minsl tvä tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätlen och

skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner all medverkan av

lagfaren ledamot icke är behövlig.

I mäl om mönster, varumärke, I mäl om mönster, varumärke,

namn eller ulgivningsbevis för pe- namn, ulgivningsbevis för perio-
riodisk skrift skall minst tvä lagfar- disk skrift eller pantsättning av pa-
na ledamöter ingå i rätlen. lent och patentansökningar skall

minst två lagfarna ledamöter ingå i

rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan Qänslemän hos denna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Senaste lydelse 1977:1021. ,61

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:4

Sid

Propositionen .................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987 .... 7

1 Inledning ........................................................ 7

2 Allmän motivering .............................................. 7

2.1 Reformbehovet ............................................ 7

2.2 Publicitetsverkan genom offentlig registrering m.m..... 9

2.3 Pantobjeklen ............................................... .. 11

2.4 Godtrosförvärv och legitimation ...................... .. 14

2.4.1 Godtrosförvärv....................................... .. 14

2.4.2 Legitimation ...................................... ...... 16

2.5 Förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrälter . 18

2.5.1 Panträtter och licensrätler ...................... .. 18

2.5.2 Panträtter och företagshypotek................. 20

2.6 Vissa processuella frågor 21

2.6.1 Rätl alt föra talan i patentmål m. m............ 21

2.6.2 Överklagande......................................... .. 23

2.7 Kostnader ................................................. .. 25

2.8 Ikraftträdande m.m........................................ .. 25

3 Upprättade lagförslag ....................................... .. 25

4 Specialmotivering ............................................ .. 25

4.1 Förslaget fill lag om ändring i palenfiagen (1967:837) 25

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:729) om palenlbesvärsrälten 37

5 Hemslällan ..................................................... 37

6 Beslut.............................................................. .. 37

Utdrag ur lagrådets protokoll den 1 juni 1987............. .. 38

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1987 .... 42

Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens betänkande 43

Bilaga 2 Utredningens lagförslag....................... .. 46

Bilaga 3 Förteckning över remissinslanserna ........ 56

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ................ .. 57

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 62