Regeringen föreslår riksdagen atl anla de förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oklober 1987.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny lag om kommunal bosladsanvisningsrätt. Samtidigt föreslås aU bostadsanvisningslagen (1980:94) upphävs. Förslaget skall ses mot bakgrund av den kritik som många kommuner riktat mot den nuvarande bostadsanvisningslagen och som bl.a. innebär all lagen ur administrafiv synpunkt är svår aft tillämpa.

Det nya lagförslaget bygger på att kommunerna skall försöka uppnå överenskommelser med husägarna eller deras organisationer om anvisningsrätt. Om det inte går eller om en husägare inte följer en överenskommelse, ges kommunen möjlighet all hos hyresnämnden ansöka om ett beslul om anvisningsräit belräffande lägenheterna i eU visst hus. Hyresnämnden skall meddela kommunen anvisningsräit i den utsträckning det behövs för bostadsförsöriningen och del inte är oskäligt med hänsyn lill del intresse som husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna.

Hyresnämndens beslut får förenas med vite och innebär bl. a. förbud för husägaren att upplåta lediga bostadslägenheter, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon annan än den bostadssökande som kommunen anvisar, eller kommunen. Beslutet innebär ocksä aU husägaren endast under vissa förutsättningar får medverka lill byten, andra lägenhetsöveriåtelser eller andrahandsupplätelser.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

En särskild fråga som las upp i propositionen gäller den fill utgången av år 1987 tidsbegränsade bestämmelsen i 12 kap. 15 § andra slyckel 2 jordabalken om hyresgästernas inflytande över underhåll och reparationer i den egna lägenheten. Förslaget innebär all reformen om s. k. hyresgäststyrl lägenhetsunderhåll nu permanentas.

I Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 35

Propositionens lagförslag Prop- 1987/88:35

1 Förslag till

Lag om kommunal bostadsanvisningsrätt

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Genom utfästelse av husägare eller genom beslut av hyresnämnd kan
en kommun erhålla rätl alt anvisa bostadssökande till sådana bostadslä
genheter i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller bostads
rätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsräit får avse bostads
lägenhet i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som
är avsett att upplåtas varaktigt.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset. Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostadsförvallningslagen (1977: 792), skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

Utfästelse om anvisningsrätt

2 § En utfästelse om anvisningsräit för kommunen skall vara skriftlig
och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser,
husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den lid
under vilken anvisningsrätlen skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med
villkor om skadestånd eller vite.

En utfästelse om anvisningsräit gäller även för en ny husägare.

Beslut om anvisningsrätt

Hyresnämndens prövning m.m.

3 § Beslut om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och skall meddelas i
den utsträckning det behövs för bostadsförsörjningen. Anvisningsräit får
dock inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda
villkor som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens sär
skilda behov av atl förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Fråga om anvisningsräit tas upp på ansökan av kommunen. En utfästelse om anvisningsräit hindrar inle att kommunen ansöker hos hyresnämnden om sådan rätt.

Hyresnämnden får i beslut om anvisningsräit sälla ut vite för överträdelse av förbuden i 6 §.

4 § Ett beslut om anvisningsräit skall innehålla en upplysning om förbu
den enligt 6 § och om husägarens skyldigheter i övrigl enligt denna lag.

Omprövning, ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt

5 § Ett beslul om anvisningsräit får omprövas efter fem år, räknat från
det beslutet vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden
frän del senaste beslutet.

I annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden ändra eller upphäva etl beslul om anvisningsrätt om

1. det är uppenbart att husägaren genom anvisningsrätten missgynnas i Prop. 1987/88:35 förhällande till andra husägare,

2. anvisningsrätlen orsakar husägaren stora olägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om att beslutet skall ändras eller upphävas eller

4. någon annan särskild anledning finns till att beslutet skall ändras eller upphävas.

En ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av beslul om anvisningsräit får göras av kommunen eller av husägaren.

Verkan av beslul om anvisningsräit

6 § En husägare fär inte upplåta en lägenhet, som omfattas av elt beslut
om anvisningsrätt, med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon annan än en
bosladssökande, som kommunen anvisar, eller lill kommunen.

Om en lägenhet som omfattas av elt beslut om anvisningsrätt skall upplåtas med hyresrätt, får husägaren inte vägra upplåtelse till den som kommiinen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet överlåts eller till att lägenheten upplåts i andra hand ulom när förhållandena är sädana att de i 12 kap. 34 §, 35 § första stycket, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på hyresgästen angivna förutsättningarna för tillstånd föreligger eller när kommunen har medgett överiålelsen eller upplåtelsen.

Förbudet enligl första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa nägon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inte heller om lägenheten upplåts enligt beslämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligl 6 § skall upplåtas med
hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligl meddela kom
munen detta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om
lägenhetens adress, slorlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtel
sen och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. ni.

8 § Om kommunen inle anvisar nägon bosladssökande eller om husäga
ren inle godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inle kan
träffa avtal med denne, är husägaren skyldig alt upplåta lägenheten till
kommunen, om kommunen begär det.

Om annal inle avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skell vid den tidpunkt då kommunens begäran enligl första stycket kommit husägaren lill hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Om upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de förutsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsräitslagen (1971:479).

9 § Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits lill
kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av
dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i

meddelandet enligl 7 §, får hyresnämnden på ansökan av kommunen be- 3

sluta atl upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. När upplåtelsen Prop. 1987/88:35 avser en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta att det även i övrigt skall gälla andra villkor för upplåtelsen än de som har angeUs i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader frän den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har beslämts i förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden sänker hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Om hyresnämnden beslutar att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller att hyran skall vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligl 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas all till kommunen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligl 5 § räntelagen (1975:635) för fiden frän dagen då husägaren tog emot beloppet lill dess alt beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund
av förfarandet enligt denna lag inle träffa avtal om upplåtelse för tiden från
och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligl 7 § och har
han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för alt få lägenheten
upplåten, har han rätt till ersättning av kommunen för skada som han lider
genom dröjsmålet med upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätt lill ersätt
ning, om han inom en månad frän den dag dä kommunen tog emot medde
landet enligt 7 § får besked om att han får förfoga över lägenheten eller, när
tillträdesdagen infaller inom denna tid, han får beskedet före tillträdesda
gen.

Fråga om skyldighet aU betala ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avlal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter för konlroll

11 § Om ett beslut om anvisningsräit har meddelats, är husägaren skyl
dig atl pä begäran av kommunen lämna sädana uppgifter om bostadslägen
heterna i huset som han har och som behövs för kontroll av alt husägaren
följer beslutet. Om husägaren inte lämnar begärda uppgifter, fär hyres
nämnden vid vite förelägga honom att göra del.

Verkan av beslul om anvisningsrätt i vissa fall

12 § Om etl beslut om anvisningsräit har meddelats och äganderätten till
huset övergår lill en ny ägare, gäller beslutet i stället mol denne. Om
löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ut i beslutet och
om äganderätten har övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mol
den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under
förutsättning atl anteckning om vitesföi-eläggandet dessförinnan gjorts en
ligl 13 §. Löpande vite som avser viss period får endasl las ut av den som
var ägare vid periodens börian. Annat vite gäller inte mol ny ägare, men
hyresnämnden får sätta ut vite för denne.

övriga bestämmelser Prop. 1987/88:35

13 § Ett beslul om anvisningsräit skall genast sändas lill inskrivnings
myndigheten för anteckning i faslighetsboken eller tomträtlsboken. Om
löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ul i beslutet,
skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekom
menderat brev underrätta den som senast har sökl lagfart eller inskrivning
av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne inte är beslutets ad
ressat.

Om etl beslut som har antecknats enligt första slyckel upphävs, skall beslutet genast sändas lill inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 § Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden pä ansökan
av kommunen.

Har en husägare i strid mot 6 § andra stycket vägrat upplåtelse till en bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse av en hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, fär vite som förelagts enligt 3 § tredje stycket inle utdömas, om husägaren med hänsyn till egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller medverkan.

Vite som förelagts med stöd av denna lag fär inte förvandlas lill fängelse.

15 § Bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnden finns i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 § Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos bostads-domstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 § I mål enligl 9 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och mål enligl 14 § första stycket om utdömande av vite skall vardera parlen svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomslolen, i den mån inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94) skall upphöra alt gälla. Beslut enligt bostadsanvisningslagen varigenom ell visst område förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller dock till utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande bostadsanvisningslagen.

2. Bosladssanvisningslagen skall alltjämt gälla i fråga om ärenden enligt lagen som har anhängiggjorts vid hyresnämnden före utgången av år 1990.

3. Bestämmelserna i 2 § påverkar inte giltigheten av utfästelser om
bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

3 Förslag till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 15, 16, 32 och 39 §§ jordabalken' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 § Under hyrestiden skall hyresvärden hålla lägenheten i sådant skick
som anges i 9 § första stycket, om ej annal har avtalals eller följer av andra
stycket.

Om lägenheten helt eller delvis är uthyrd lill bostad, skall hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanmm ombesöria tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Delta gäller dock inte, om något annat har avtalats och

1. hyresavtalet avser ett enfamiljshus, eller

2. hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligl hyresförhandlingslagen (1983:304) och de avvikande bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse enligt nämnda lag.

Andra stycket 2 gäller endast tid utgången av år 1987.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda utrymmen som är avsedda atl användas gemensamt av hyresgästerna, skall hyresvärden hålla utrymmena i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte annat har avtalats.

16 § Beslämmelserna i 10-12 §§ gäller också, om

1. lägenheten skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig
för skadan,

2. hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra stycket,

3. hinder eller men på annat sätl uppstår i nyttjanderätten ulan hyresgästens vållande, eller

4. myndighet under hyrestiden meddelar beslut som avses i 10 § andra stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning till det, dock ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Avser hyresavtalet en bostadslä- Avser hyresavtalet en bostadslä
genhet, får hyresnämnden i fall som   genhet, får hyresnämnden i fall som
avses i första stycket 1-3 eller om avses i första stycket 1-3 eller om
hyresvärden inte fullgör sin under-      hyresvärden inte fullgör sin under
hållsskyldighet enligt 15 § fjärde   hållsskyldighet enligt 15 § tredje
stycket på ansökan av hyresgästen    slyckel på ansökan av hyresgästen
ålägga hyresvärden alt avhjälpa    ålägga hyresvärden att avhjälpa
bristen (åtgärdsföreläggande). I fö-    bristen (ätgärdsföreläggande). I fö
reläggandet, som får förenas med reläggandet, som får förenas med
vite, skall bestämmas viss tid inom      vite, skall bestämmas viss lid inom
vilken den eller de åtgärder som av-   vilken den eller de åtgärder som av
ses med föreläggandet skall ha vid-    ses med föreläggandet skall ha vid
tagits. Föreligger särskilda skäl, får     tagits. Föreligger särskilda skäl, fär
tiden förlängas, om ansökan om det   liden förlängas, om ansökan om det
görs före utgången av den löpande    görs före utgången av den löpande
tidsfristen.                                  lidsfristen.

' Balken omtryckt 1971: 1209, 12 kap. omtrvckt 1984:694.

- Senaste lydelse 1986: 1240. 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 35

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning av hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att hyresvärden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annal arbete som särskilt anges i avtalet.

Ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne har överlåtit fastigheten innan ansökan görs.

Överlåts fastigheten sedan ansökan har gjorts eller föreligger fall som avses i fjärde stycket, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att Ivisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång.

Om tvist angående äganderätten är antecknad i faslighetsboken, kan ansökan om åtgärdsföreläggande riktas mol den som innehar fastigheten med äganderättsanspråk.

32 §

Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34-37 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden ej besked inom tre veckor efter del att samtycke begärdes, far hyresgästen säga upp hyresavtalet.

Om förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hyresvärden atl medverka till överiå- resvärden all medverka lill överlåtelse av hyresrätten till en bostads- telse av hyresrätten lill en bostadslägenhet finns bestämmelser i 6 § lägenhet finns bestämmelser i 6 § bostadsanvisningslagen (1980:94). lagen (0000:000) om kommunal

bostadsanvisningsrätt.

39 §

Hyresgästen får ej utan hyresvärdens samtycke i andra hand upplåta lägenheten i dess helhet ulom i fall som avses i andra stycket eller i 40 §.

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand. Hyresvärden skall genast underrättas om upplåtelsen.

Om förbud i vissa fall för hy- Om förbud i vissa fall för hy
resvärden att medverka till aft en resvärden atl medverka lill atl en
bostadslägenhet upplåts i andra bostadslägenhet uppläts i andra
hand finns bestämmelser i 6 § bo- hand finns bestämmelser i 6 § lagen
stadsanvisningslagen (1980:94). (0000:000) om kommunal bostads-

anvisningsrätt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

5 Förslag till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs alt 4, 22, 23 och 32 §§ lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har lill uppgift all

1. medla i hyres- eller bostadsrätts.tvist,

2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket, skadestånd enligl 12 kap. 24 a §, överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, föriängning av hyresavtal enligt 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligt 12 kap. 54 §, uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 § eller föreläggande enligt 12 kap. 64 §, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligt 22-24 §§ hyresförhandlingslagen (1978: 304) eller om återbetalningsskyldighet enligt 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7 § sista stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligl 30 § andra stycket eller medlemskap enligt 52 §, allt bostadsräftslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande ;iv ö\erenskommelse som avses i 12 kap. I § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60 § första stycket 1 bostadsräitslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättslvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligl bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvallningslagen (1977: 792),

7. pröva frågor enligl lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m.,

8. pröva frågor enligl bosiadsan- 8. pröva frågor enligt lagen
visningslagen (1980:94), (0000:000) om kommunal boslads
anvisningsrätt,

9. pröva frågor enligl lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för
ombildning lill bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars omräde fastigheten är belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upptages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

22                                               §-
Beslut av nämnd äger, sedan lid    Beslul av nämnd äger, sedan tid
för klander eller.besvär utgått när för klander eller besvär utgått när
talan får föras mol beslutet, rätts- talan får föras mol beslutet, rätts
kraft, såvitt därigenom avgjorts frå-    kraft, såvitt därigenom avgjorts frå
ga som avses i 1 § första stycket 2     ga som avses i 1 § första stycket 2
eller 5 eller 4 § första slyckel 2,2 a,     eller 5 eller 4 § första stycket 2, 2 a.

' Lagen omtryckt 1985:660.

Senaste lydelse 1986: 1165. 10

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagls nu gäller dock ej beslul, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket bosladsrättslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligl 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om ätgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra slyckel bostadsräitslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligt 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostads-saneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt lill förhandlingsordning enligl 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) eUer ansökan om anvisningsräit enligl 3 § lagen (0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt lämnats ulan bifall.

Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.

23 §

Om fullföljd av lalan mot hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap. jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bostadssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligt bostadsanvisningslagen (1980:94) eller lagen (1982:352) om räU till fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bostadsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvallningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfastighet m.m., 14 § bostadsanvisningslagen samt 15 § lagen om räll till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt.

Om fullföljd av talan mol hyres
nämndens beslul i ärende enligt 12
kap. jordabalken eller hyresför
handlingslagen (1978:304) eller i
ärende angående bostadsrätt, bo
stadssanering eller särskild förvalt
ning eller i ärende enligt lagen
(1975: 1132) om förvärv av hyres
fastighet m.m., enligl lagen
(0000:000) om kommunal bostads
anvisningsrätt eller lagen
(1982:352) om räU lill fastighets-
förvärv för ombildning lill bostads
rätt finns bestämmelser i 12 kap.
70 § jordabalken, 31 § hyresför
handlingslagen, 76 § bostadsrätts-
lagen (1971:479), 21 § bostadssane
ringslagen (1973:531), 34 § bo
stadsförvallningslagen (1977:792),
25 § lagen om förvärv av hyresfas
tighet m.m., 16 § lagen (0000:000)
om kommunal bosladsanvisnings
rätt saml 15 § lagen om rätt till fas
tighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 35

Hyresnämndens yttrande enligt 12 a § första stycket fär inte överklagas. Hyresnämndens beslul fär överklagas genom besvär hos bostadsdomslolen, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 e §, eller avvisat besvär,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15 a, 16, 16 a, 16 c, 16 d eller 16 c §, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angående ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlätenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. utlåtit sig i annal fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in lill hyresnämnden inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling som avses i första eller tredje stycket lillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken.

32 §

Föres ej talan mol nämnds beslul Föres ej talan mot nämnds beslut enligl 9 kap. 14 § eller 12 kap. enligt 9 kap. 14 § eller 12 kap. 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 24 a § jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hyresförhandlingslagen (1978: 27 § hyresförhandlingslagen (1978: 304), 13 a § denna lag eller 13 eller 304), 13 a § denna lag eller 13 eller 15 § eller 25 § första stycket bo- 15 § eller 25 § första stycket bostadsförvallningslagen (1977:792) stadsförvallningslagen (1977:792) eller 9 eller 10 bostadsanvisnings- eller 9 eller 10 § lagen (0000:000) lagen (1980:94), får beslutet verk- om kommunal bosladsanvisnings-ställas såsom lagakraftägande dom. rätt, får beslutet verkställas såsom

lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvallningslagen förordnal atl beslut enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända lill efterrättelse genast, får även sådant beslul, om bostadsdomslolen ej förordnat annal, verkställas säsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

Beslut av bostadsdomslolen äger räUskrafl, säviU därigenom avgjorts fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om ätgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller tillständ enligt 12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

Beslul av bostadsdomslolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4 § första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslul, varigenom ansökan om åigärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2 a § bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rått till förhandlingsordning enligl 9 § hyresförharidlingslagen (1978: 304) eller ansökan om anvisningsräit enligt 3 § lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt lämnats utan bifall.

Bostadsdepartementet '■°p- 187/88:35

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om kommunal bostadsanvisningsrätt m.m.

1 Inledning

I slutet av år 1982 tillkallades bostadskommittén (landshövdingen Lennart Sandgren, ordförande, samt riksdagsledamöterna Tore Claesson, Rolf Dahlberg, Kerstin Ekman, Maj-Lis Landberg, Kjell A. Mattsson, Christer Nilsson och Kjell Nilsson samt generaldirektören Hans Rode) för att göra en översyn av bostadspolitiken. En av kommitténs uppgifter var att studera kommunemas erfarenheter av bostadsanvisningslagen (1980:94). Kommittén har behandlat bostadsanvisningsfrågorna i ett delbetänkande (SOU 1984:36, del 2, s. 297) och i ett slutbetänkande (SOU 1986: 6, del 2, s. 1). Enligt kommittén är den nuvarande lagstiftningen svårtillgänglig och ineffektiv och bör därför ses över i både formellt och materiellt hänseende. Kommittén har lämnat förslag till hur den nuvarande lagstiftningen bör förenklas och effektiviseras, men har inte lagt fram något författningsförslag i frågan.

Sedan bostadskommitténs förslag remissbehandlats har inom bostadsdepartementet upprättats en promemoria (Ds Bo 1987:2) Effektivare bostadsanvisning. I promemorian föreslås att bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter. Vissa förändringar med avseende på den kommunala förmedlingsrätten enligt författningarna om statliga bostadslån föreslås också. Utöver förslagen innehåller promemorian en redovisning för nuvarande bestämmelser om anvisningsrätt, bestämmelsernas tillämpning i praktiken, bostadskommitténs förslag och remissyttrandena över detta samt vissa överväganden i särskilda frågor med anledning av kommitténs förslag.

Jag vill nu ta upp frågan om ny lagstiftning angående bostadsanvisning.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av förslagen i departementspromemorian som bilaga 1, dels det lagförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Regeringen beslutade den 24 september 1987 att inhämta lagrådets yit- 14

rande över förslag till lagstiftning om bosladsanvisning m. m. De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. Lagrådets yttrande, som avgavs den 9 oktober 1987, bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Lagrådet har i sitt yttrande i allt väsentligt godtagit lagförslagen. De erinringar som framställs är främst av redakfionell art. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågor och de enskilda paragrafer som berörs av yttrandet tar jag upp lagrådets synpunkter. Som kommer att framgå godtar jag lagrådets förslag och förordar alltså några mindre ändringar i de remitterade förslagen. Jag kommer även att föreslå vissa ytterligare redaktionella ändringar.

Ett önskemål som har framställts av bl.a. flera kommuner i samband med remissbehandlingen av departementspromemorian (Ds Bo 1987:2) är att lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande m. m. ändras på så sätt att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för bostadsförmedlingens verksamhet. Så sent som i 1987 års budgetproposifion (prop. 1986/87:100, bil. 13 s. 16) tog jag upp samma fråga med anledning av en framställning från Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB). Jag gav dä uttryck för uppfattningen att bostadsförmedlingeris verksamhet är av sådan natur att den av princip, liksom hittills, skall vara avgiftsfri.De önskemål om avgifter som nu har framställts ger mig inte anledning att ändra denna uppfattning. Jag kan därför inte biträda förslagen.

I förhållande till lagrådsremissen kommer jag att ta upp en särskild fråga som berör hyreslagstiftningen. Det gäller den till 1987 ärs utgång tidsbegränsade bestämmelsen i 12 kap. 15 § andra stycket 2 jordabalken om hyresgästernas inflytande över reparationer i den egna lägenheten. Jag anser att den bestämmelsen nu bör permanentas. Lagrådet har tidigare yttrat sig i frågan (se prop. 1982/83:146) och jag bedömer att lagrådets yltrande nu kan undvaras. På grund av frågans beskaffenhet skulle ett yttrande av lagrådet alltså sakna betydelse.

Prop. 1987/88: 35

Departementspromemorian: Överensstämmer med principerna för mitt Prop. 1987/88:35 förslag.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de principer som lagförslaget vilar på. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna har synpunkter på olika detaljer i lagförslaget. Även andra instanser har sådana synpunkter. Åtskilliga myndigheter, organisationer och kommuner lämnar synpunkter på de behov för bostadsförsöriningen som kommunerna bör tillgodose. Bland kommunerna fmns det flera som föreslår förändringar av förslaget om anvisningsförfarandet när en lägenhet blir ledig samt regler för kontroll av att anvisningsreglerna följs. Bland de instanser som år negativa fill en lagstiftning på detta område finns Sveriges fastighetsägareförbund och andra näringslivsorganisationer, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC) samt ett antal kommuner.

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1947: 523) om kommunala åtgärder till bostadsförsöriningens främjande m. m. (bostadsförsöriningslagen) är en kommun skyldig att anordna avgiftsfri bostadsförmedling, om det behövs för att främja bostadsförsöriningen. Regeringen kan vid behov ålägga en kommun att anordna bostadsförmedling, något som dock aldrig har skett.

En aktiv kommunal bostadsförmedling är enligt min mening väsenfiig för att man skall uppnå de bostadssociala målen om en rättvis fördelning av bostäderna och om att motverka ensidig befolkningssammansättning i bostadsområdena. Det är då också viktigt att kommunerna har formella och prakfiska möjligheter att få fillgång fill bostadslägenheter för förmedling.

De möjligheter som i dag står till buds för kommunerna är att teckna avtal om anvisningsrätt till bostadslägenheter med bygghertar och husägare samt att använda de bestämmelser om anvisningsrätt som finns i författningarna om statliga bostadslän m.m., i bostadsförsöriningslagen och i bostadsanvisningslagen (1980:94). I 12 kap. jordabalken (hyreslagen) och i bostadsrättslagen (1971:479) finns bestämmelser som anknyter till denna reglering.

I departementspromemorian (Ds Bo 1987: 2) Effektivare bostadsanvisning lämnas en redovisning av de nuvarande bestämmelserna om anvisningsrätt och av hur tillämpningen av dem fungerat i praktiken. Jag tar här upp det mest väsenfiiga i denna redovisning och får i övrigt hänvisa till promemorian och den följande framställningen.

Bestämmelser om statliga bostadslån och räntebidrag och därtill anknytande bestämmelser om kommunal förmedlingsrätt finns i nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692), ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m. m. av bostadslån och räntebidrag (handläggningsförordningen) saml motsvarande äldre bestämmelser.

I huvudsak innebär lånebestämmelserna att länsbostadsnämnden på an
sökan av kommunen kan besluta att bostadslån för hyres- och bostads
rättshus kommer att beviljas och får övertas endast om sökanden filiför-
säkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna (34 § hand
läggningsförordningen). En fömtsättning för ett sådant beslut är att kom- 16

munen bedriver bostadsförmedling, som i princip omfattar samtliga hyres- Prop. 1987/88: 35 och bostadsrättshus som uppförs med statliga lån. Undantag kan dock göras för bostäder som uppläts till personer som sparat till bostad eller om något annat särskilt skäl föreligger. Det krävs vidare bl.a. att bostadsförmedlingen bedrivs så att inte bara den som bor i kommunen skall ha rätt att bli anvisad bostad och atl endast den som har fyllt 18 år får registreras som bostadssökande.

Bostadsanvisningslagen trädde i kraft den 1 juli 1980 (prop. 1979/80: 72, CU 12, rskr 180). Med stöd av lagen kan kommunstyrelsen besluta att ett eller flera bostadsområden i kommunen skall vara bostadsanvisningsområde och att alla eller en del av bostadslägenheterna inom området - med vissa undantag - skall upplåtas enligt bestämmelserna i lagen.

Ett beslut om bostadsanvisningsområde medför skyldighet för husägarna i området att undertätta kommunen så snart någon lägenhet, som omfallas av beslutet, bli ledig. Husägaren kan vägra upplåtelse till en bostadssökande som kommunen anvisar, men är skyldig att upplåta lägenheten till kommunen om den begår det. Sker upplåtelsen till kommunen, kan kommunen med stöd av bestämmelser i hyreslagen eller bosladsrättslagen upplåta lägenheten i andra hand utan att något medgivande från husägaren behövs.

Även om det är kommunstyrelsen som fattar det formella beslutet om ett bostadsanvisningsområde, har det fömtsatts att beslutet är förankrat i kommunfullmäktige, som måste besluta t. ex. om organisation och medels-filldelning för anvisningsverksamheten (jfr lagrådet s. 112 ff i prop. 1979/80:72).

Kommunstyrelsen skall bereda de husägare och hyresgästorganisationer som kan beröras av beslutet fillfälle till yttrande, om det inte är uppenbart obehövligt. När kommunstyrelsen fattat ett beslut om bostadsanvisningsområde, skall beslutet på visst sätt delges de husägare och hyresgästorganisationer som berörs av beslutet. Ett lagakraflvunnet beslut om bostadsanvisningsområde skall delges de husägare som berörs.

Ett beslut om bostadsanvisningsområde får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslul får överklagas hos regeringen.

Del konstateras i promemorian att många kommuner riktat kritik mot det nuvarande anvisningssystemet och framför allt mot bostadsanvisningslagen, som anses administrativt svår att tillämpa. Svårigheterna ligger bl.a. i beslulsfördelningen mellan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige när ett bostadsanvisningsområde skall beslutas, delgivningsförfaran-del och besvärsförfarandet efter ett sådant beslut, de bristande möjlighetema att göra undantag för vissa kategorier husägare samt att kontrollera att husägarna fullgör sina skyldigheter enligt lagen. Kritik har också riktats mot att inte hela kommunen kan vara ett bostadsanvisningsområde.

Kritiken mot bostadslåneförfaltningarna gäller framför allt de bristande kontrollmöjligheterna och det förhållandet att sanktioner saknas mot de fastighetsägare som inte fullgör skyldigheterna mot kommunerna.

Mol bakgrund av den framförda kritiken och på gmnd av att några
avsevärda förbättringar inom ramen för det nuvarande systemet inte går
att uppnå, föreslås i promemorian atl den nuvarande bostadsanvisnings- 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

lagen upphävs och att en helt ny lag om kommunal anvisningsrätt till Prop. 1987/88:35 bostadslägenheter införs.

Huvudprincipen enligt promemorieförslaget är att anvisningsrätten tillförsäkras kommunen genom överenskommelser mellan kommunen och husägarna eller deras organisationer. Om det inte går eller om en husägare inte följer en överenskommelse, kan kommunen begära ett beslut om anvisningsrätt hos hyresnämnden beträffande bostadslägenheterna i ett visst hus. Nämnden skall då göra en avvägning mellan kommunens och den enskilde husägarens intressen. Ett beslul om anvisnirigsrätt kan förenas med vite. Det generella förfarandet med att fastställa bostadsanvis-ningsområden behövs därmed inte längre.

För kommunemas del knyter sig behovet av en anvisningsrätt i första hand till en brist på bostäder. Denna brist kan vara allmän, men ocksä begränsad till vissa områden i kommunen eller till vissa kategorier boende som av olika skäl har svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden. Ett annat motiv för anvisningsrätten är att den utgör ett medel att motverka en ensidig befolkningssammansättning i vissa bostadsområden. Utöver vad jag anförde i samband med remissen till lagrådet kan här också nämnas den situationen att kommunen med stöd av plan- och bygglagen (1987:10) har beslutat att det för vissa ombyggnader inom etl bostadsområde får tillämpas lägre krav på standard m. m. än vad som normalt gäller (3 kap. 10 §). I sådana fall kan det vara angeläget för kommunen att försäkra sig om atl man får tillgång t. ex. fill de lägenheter inom området som är lämpade för äldre och handikappade. Vad som anförs i några remissyttranden är belysande för det bostadsförsöriningsbehov som kommunerna kan vara skyldiga att tillgodose.

Socialstyrelsen pekar i sitt yttrande bl.a. på de socialt, fysiskt och psykiskt resurssvaga människorna och de handikappades situation. Arbetsmarknadsstyrelsen anför att den i promemorian föreslagna lagstiftningen behövs, så att till kommunen inflyttande arbetskraft och tillfällig arbetskraft kan beredas bostad. Statens invandrarverk anför att praktiskt taget alla flyktingar bor i det allmännyttiga bostadsbeståndet och atl kon-centrafionen till s. k. invandrartäta områden är mycket stark. Också bostadsstyrelsen pekar på bostadsanvisningssyslemels betydelse för flera gmpper som har en svag ställning på bostadsmarknaden, bl. a. ungdomarna och de äldre. Flera andra remissinstanser tar upp motsvarande frägor. Jag noterar ocksä att Sveriges fastighetsägareförbund, även om förbundet inle önskar någon lagsfiftning på detta område, ställer sig bakom att alla fastighetsägare i proportion till sitt lägenhetsinnehav bör acceptera att ta emot socialt och ekonomiskt svaga hushåll.

De allra flesta remissinstanserna som yttrat sig över promemorieförslaget har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot att bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts med en ny lagstiftning som bygger på de i förslaget angivna principerna.

Även jag ställer mig positiv till de förslag som läggs fram i promemorian.
Genom förslagen kommer många av de problem som är förknippade med
tillämpningen av det nuvarande anvisningssystemet att upphöra. En annan
fördel är att anvisningssystemet blir detsamma, oberoende av om anvis- 18

ningsrätl tillförsäkras kommunen i samband med stafiig långivning eller i Prop. 1987/88: 35 andra sammanhang.

Jag föreslår alltså att promemorieförslaget i allt väsentligt läggs till grund för en ny lagstiftning om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter. Den nya lagen bör i enlighet med vad lagrådet föreslagit benämnas lag om kommunal bostadsanvisningsrätt.

En utgångspunkt för det nya anvisningssystemet bör vara att kommunerna skall få tillgång fill bostadslägenheter i sädan omfattning alt de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen.

Som har framgått i det föregående, har kommunerna redan i dag stora möjligheter alt skaffa sig förmedlingsrätt fill lägenheter i hus som uppförs eller byggs om med stöd av statliga bostadslån. Om länsbostadsnämnden har beslutat om att sådan förmedlingsrått skall tillkomma kommunen, blir husägarna i de flesta fall skyldiga att genom särskilda utfästelser, som utfärdas i samband med en ansökan om lån, fillförsäkra kommunen förmedlingsrätt för samtliga bostadslägenheter i huset. I det följande (avsnitt 2.2) skall jag ta upp de i promemorian föreslagna ändringarna i detta system med anledning av det nya lagförslaget. Jag vill dock redan nu understryka att kommunerna även i fortsättningen bör ha en stark ställning när det gäller förmedlingsrätten fill lägenheter i statligt belånade hus.

Kommunernas ställning i förhällande till husägarna är däremot inte lika stark när det gäller möjligheterna att anvisa sådana bostadslägenheter i det befinfiiga bostadsbeståndet som successivt blir lediga. Detta har bl.a. samband med de svårigheter som i dag föreligger att tillämpa bostadsanvisningslagen. Då det nya lagförslaget bygger pä att överenskommelser skall träffas mellan kommunerna och husägarna, måste lagstiftningen enligt min mening vara så utformad att kommunernas förhandlingsposition gentemot husägarna även i dessa fall blir förhållandevis stark. Systemet får å andra sidan inte innebära alt kommunen helt kan diktera villkoren för anvisningsrätten. I stället måste lagstiftningen utformas så att det sker en rimlig avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Samtliga de regler som jag tar upp i det följande och som gäller olika detaljer i lagförslaget syftar till att få genomslag vid de förhandlingar som förs mellan kommunerna och husägarna eller deras organisationer.

I departementspromemorian (s. 40) fömtsatts att kommunen normalt fattar ett principbeslut som innehåller ett bostadspolifiskt ställningslagande lill anvisningsrätten och ger uttryck för de kommunala intenfionema för anvisningsrättens inriktning och omfattning. Någon lagreglering av principbeslutet bedöms emellertid inte vara påkallad. Det anförs också i promemorian att beslutet inte bör vara någon obligatorisk fömtsättning för den kommunala anvisningsrätten. Kommunens intentioner kan komma till uttryck även på annat sätt.

För egen del utgår jag ifrån att man i kommunema diskuterar anvisnings-
rättens inriktning och omfattning mot bakgmnd av det aktuella bostadsför-
söriningsbehovet. Som jag skall återkomma fill (avsnitt 2.1.5) bör det
också ligga i kommunens eget intresse att på lämpligt sätt dokumentera
bostadsförsöriningsbehovet som underlag för den prövning som hyres
nämnden skall göra. Det kan alltsä behövas ett kommunalt beslut som 19

innehåller ett bostadspolitiskt ställningstagande till behovet av anvisningsrätt och till anvisningsrättens omfattning och inriktning. Några bestämmelser med krav att sådana beslut skall finnas, bör dock inte införas.

Med en kommunal anvisningsrätt ligger det i sakens natur att husägarnas bestämmanderätt blir mer eller mindre inskränkt. Om anvisningsrätten utformas i huvudsaklig överensstämmelse med departementspromemorians förslag, kommer dock det enskilda intresset enligt min mening att bli beaktat i tillräckligt stor omfattning . Jag tänker bl.a. på skyddet mot ekonomiska förluster och mot stömingar, skador och andra ölägenheter som möjligen kan uppkomma till följd av anvisningsrätten. Jag tänker också på kravet att enskilda husägare inte får missgynnas av anvisningsrätten i förhållande till andra och aft ett beslut om anvisningsrätt inte skall meddelas, om det är oskäligt med hänsyn till det intresse som husägaren kan ha att förfoga över lägenheterna. Mitt förslag tillgodoser de intentioner som kommil fill uttryck i departementspromemorian på de nu angivna punkterna.

Prop. 1987/88:35

Departementspromemorian: Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att endast flerbostadshus omfattas av den föreslagna lagens fillämpningsområde.

Remissinstanserna: Några instanser pekar på att småhus som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt faller utanför förslaget i promemorian. Flera instanser, däribland Sveriges fastighetsägareförbund, anser att begränsningar behövs när del gäller antalet lägenheter i ett hus som skall omfattas av anvisningsrätten. Bl. a. de bostadskooperativa organisafionerna anser att begränsningar bör införas när det gäller bostadsrättsföreningar och andra kooperafiva upplåtelsefoi-mer. Vissa remissinstanser framför också synpunkter när det gäller tjänstebostäder och frifidsbostäder.

Skälen för mitt förslag: Det nya anvisningssystem som jag föreslår, bygger på att överenskommelser skall kunna uppnås mellan kommunen och husägarna eller deras organisafioner. Det finns alltså goda möjligheter för parterna att utforma anvisningsrätten efter vad som i det enskilda fallet kan anses skäligt. Som jag senare kommer att ta upp, fmns det inom ramen för systemet också möjligheter för hyresnämnden att i det enskilda fallet göra de undantag och andra begränsningar i anvisningsrätten som kan vara påkallade.

Jag vill också nämna att de stafiiga låneförfattningarna ger utrymme för Prop. 1987/88: 35 anvisningsrätt i en mycket vid omfattning, dvs. utan särskilda undantag för vissa hustyper, upplåtelseformer m. m. Enligt min mening finns det goda skäl att ha dessa författningar som utgångspunkt när den nya lagens tillämpningsområde diskuteras. De utfästelser om anvisningsrätt som i fortsättningen lämnas för att en husägare skall få statliga län kommer enligt mitt förslag att omfattas av den nya lagstiftningen.

Mot bakgmnd av vad jag nu har anfört och med hänsyn till det skydd för husägarnas berättigade intressen, som jag kommer att föreslå, anscrjag att det bör föreligga största möjliga frihet för kommunen att själv bestämma anvisningssystemets inriktning och omfattning i kommunen.

Till att bölja med bör anvisningsrätt enligt den nya lagen endast kunna erhållas när det behövs för bostadsförsöriningen. Fritidsbostäder och lokaler bör alltså falla utanför. Vidare bör lagens tillämpningsområde begränsas till sådana bostadslägenheter som upplåts av husägaren. Andrahandsupplätelser och även s. k. blockuthyrningar (se I § femte stycket hyreslagen) bör alltså undantas från anvisningsrätt. Jag återkommer senare till vissa restriktioner för husägaren att medverka till andrahandsupplätelser och överlåtelser av hyresrätt. Anvisningsrätten bör vara knuten till det enskilda huset.

I promemorian föreslås att lagstiftningen begränsas fill flerbostadshus, dvs. hus med fler än två bostadslägenheter. Som bl. a. hyresnämnden i Göteborg påpekat i sitt remissyttrande utesluts härigenom sådana småhus som regelmässigt upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Det är numera ganska vanligt med sådana upplåtelser, och enligt min mening finns det knappast något vägande skäl för att göra undantag för sådana småhus. Jag föreslår därför att enbostadshus, som är avsedda att upplåtas varaktigt, skall omfattas av lagstiftningen.

Flera remissinstanser anser att en begränsning bör göras med hänsyn till antalet lägenheter i det hus som skall kunna omfattas av anvisningsräit. Sveriges fastighetsägareförbund anser att lagstiftningen inte bör avse fastigheter med mindre än tio lägenheter. Andra remissinstanser drar gränsen vid fem bostadslägenheter.

Jag kan ha förståelse för uppfattningen att begränsningar kan behövas i hus med ett litet antal lägenheter. I sådana fall kan det lättare än annars uppkomma störningar när anvisningsrätten utövas. Även andra förhållanden kan motivera undantag.

Enligt min mening bör fillämpningsområdet med avseende på antalet lägenheter i flerbostadshus lämpligen bestämmas så, att anvisningsrätt endast kan avse bostadslägenheter i hus med minst fyra bostadslägenheter. För sådana hus som bör omfattas av lagstiftningen, men som har ett litet antal lägenheter, bör det vara tillräckligt att hyresnämnden, som jag senare kommer att föreslå, får möjlighet att vid prövning av en ansökan om anvisningsräit besluta om undantag och andra begränsningar som kan vara påkallade av omständigheterna i det enskilda fallet.

En fråga av principiell art är om bostadsrättslägenheter och andra lägen
heter med kooperativ upplåtelseform skall omfattas av den nya lagen. HSB
anser i sitt remissyttrande att undantag bör göras för sådana lägenheter för 21

vilka gäller en särskild turordning med krav på bostadssparande. Riks- Prop. 1987/88:35 byggen och Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisafion, SBC, anför näraliggande synpunkter. Stockholms kooperativa bostadsförening, SKB, anser att föreningen liksom hittills bör få förmedla de egna lägenheterna med full insyn från bostadsförmedlingen.

För egen del vill jag till en börian erinra om att den nuvarande bostadsanvisningslagen inte gör något undantag för lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt. Däremot är överlåtelser undantagna. Vad gäller bostadslåneförfattningarna har kommunen i dag möjlighet att från bostadsförmedling göra undantag för lägenheter vilka fömtsätter ett bostadssparande. Denna möjlighet har föranlett flera kommuner att träffa överenskommelser med de bosladskooperafiva organisaitionerna om att endast en viss andel av nyproducerade eller ombyggda lägenheter skall förbehållas bostadsförmedlingen.

Min uppfattning är att anvisningsmöjlighetema för bostadsrättslägenheter och andra lägenheter med kooperafiv upplåtelseform varken bör utvidgas eller minskas i förhållande fill vad som gäller i dag. En annan sak är att mitt förslag medför att den kommunala anvisningsrätten ocksä i förhållande till bostadsrättsföreningarna blir effektivare än för närvarande. Enligt min mening motiverar alltså inte det turordningssystem som är kopplat till bostadssparande eller föreningarnas kooperativa karaktär någon förändring av nuvarande principer. Tvärtom anser jag att de bostadssociala målsättningarna om en rättvis fördelning av bostadsutbudet och om att motverka boendesegregation motiverar att samhället också fär del av bostadsrättslägenheterna för anvisning fill bostadssökande i allmänhet. Produktion och ombyggnad av bostadsrältshus sker för övrigt till stor del med statligt stöd. De skäl som åberopats mot att bostadsrättsfastigheter och andra fastigheter med kooperativ upplåtelseform omfattas av lagstiftningen motiverar emellertid — liksom för närvarande — vissa begränsningar. Jag skall återkomma till delta.

Jag föreslår alltså att kommunerna skall kunna erhålla anvisningsrätt fill sådana lägenheter som skall upplåtas med bostadsrätt dels i samband med slallig belåning på i huvudsak samma sätt som för närvarande, dels i andra fall genom överenskommelser med bostadsrättsföreningarna eller deras organisafioner. Eftersom anvisningsi-ätt inte skall förekomma vid överlåtelse av bostadsrätt, kommer möjligheterna för kommunen att fillförsäkra sig anvisningsrätt i de befintliga bostadsrättshusen att få betydelse framför allt för sådana hus i vilka en övergäng från hyresrätt till bostadsrätt har ägt rum och där det fortfarande finns ett antal lägenheter som är upplåtna med hyresrätt.

SBC har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om en kommun som har
anvisningsrätt kan ställa krav på en bostadsrättsförening om upplålelse
form och upplåtelsevillkor. Med anledning av vad SBC anfört vill jag
stryka under att det är föreningarna själva som bestämmer om en ledig
lägenhet som omfattas av anvisningsrätt skall upplåtas med hyresrätt eller
bostadsrätt. Inom ramen för vad gällande lagstiftning medger, har för
eningarna också frihet att bestämma villkoren för upplåtelserna. Varken
promemorieförslaget eller milt förslag ger kommunen någon möjlighel alt 22

hos hyresnämnden framtvinga ett beslut om viss upplåtelseform, vissa Prop. 1987/88: 35 avgifter m. m. eller villkor om hyror som avviker från bmksvärdereglema.

Nägra remissinstanser har tagit upp frägan i vilken utsträckning tjänstebostäder bör omfattas av den nya lagstiftningen. Enligt promemorieförslaget, som i denna del överensstämmer med vad som stadgas i 6 § andra stycket bostadsanvisningslagen (se promemorian s. 63), har en husägare alltid rätt att upplåta en lägenhet till en anställd, om upplåtelsen beror av anställningen och lägenheten även tidigare varit upplåten till följd av anställning. Även om regeln i promemorieförslaget inte är formulerad som ett undantag från lagens tillämpningsområde, anser jag del lämpligt att behandla den nu.

Bostadsstyrelsen avstyrker promemorieförslaget i denna del. I stället anser styrelsen att husägarens intresse av att upplåta tjänstebostäder bör beaktas inom ramen för den prövning som hyresnämnden skall göra vid ett beslut om anvisningsrätt. Jag delar bostadsstyrelsens uppfattning i denna fråga.

Ett exempel som bostadsstyrelsen tar upp är att arbetsgivare på vissa orter kan äga en förhållandevis stor del av lägenhetsbeståndet. När lägenheterna enbart hyrs ut till de anställda, har konsekvensen blivit att det finns två bostadsköer på orten, vilket måste anses bostadssocialt oacceptabelt. Enligt min mening kan det i det relaterade exemplet finnas skäl för att kommunen får anvisningsrätt fill en del av de bostadslägenheter som finns i det arbetsgivarägda beståndet. Beroende på det kommunala bostadsförsöriningsbehovet och omständigheterna i övrigt bör hyresnämnden kunna göra olika begränsningar i den kommunala anvisningsrätten fill förmån för arbetsgivaren. Begränsningarna kan t. ex. avse undantag för vissa lägenheter eller en viss andel av de ledigblivna lägenheterna.

Ett annat exempel är de s. k. fastighetsskötarbostäderna. Det är numera mindre vanligt att särskilda lägenheter behövs för fastighetsskötare, eftersom husägaren ofta anlitar entreprenörer för att sköta fastigheterna eller anordnar s. k. samordnad fastighetsskötsel (se prop. 1986/87: 37 s. 22 f). Det är framför allt i de mindre fastighetsförvaltningama som ett behov av särskild bostad kan finnas. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet bör hyresnämnden för de små fastighetsförvaltningarna kunna göra undantag från den kommunala anvisningsrätten för en viss lägenhet eller för upplåtelse som tjänstebostad av någon av de lägenheter som successivt blir lediga.

Vad jag nu har sagt om hyresnämndens prövning bör också kunna fillämpas på andra typer av tjänste- och personalbostäder när innehavet av bostaden beror av anställning. Med en sådan ordning behövs varken något generellt undantag från lagens tillämpningsområde eller en sådan form av undantag som föreslås i promemorian.

I enlighet med promemorieförslaget (se 6 § andra stycket) anser jag dock
att ett undantag är nödvändigt när en hyresgäst har tillförsäkrats återflytt
ning enligt 46 § tredje stycket hyreslagen. I övrigt anscrjag inte att några
undantag är erforderliga. Det betyder t.ex. att även möblerade bostäder
som husägaren regelmässigt upplåter med hyresrätt kommer att omfattas
av lagen. 23

Departementspromemorian: Överensstämmer med mitt förslag med den skillnaden att en utfästelse om anvisningsrätt behöver vara skriftlig endast om den skall gälla mot en ny husägare.

Remissinstanserna: Bostadsdomstolen och hyresnämnderna har tagit upp frågor om utfästelsernas form och innehåll och hur de bör sanktioneras. Nägrä instanser, bl. a. Stockholms kommun och Bostadsförmedlarnas yrkesförening, anser att sådana utfästelser om anvisningsrätt som utfärdas i samband med statlig beläning bör kunna förenas med vite.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare anfört att jag ansluter mig till de principer för den nya lagstiftningens utformning som föreslås i departementspromemorian. Enligt min mening löses anvisningsfrågorna bäst, om det finns ett förtroendefullt förhållande mellan kommunen och husägarna. Såsom många remissinstanser framhållit, utgör därför överenskommelser mellan kommunen, å ena sidan, och husägarna eller deras organisationer, å den andra, den bästa garanfin för att kommunema skall få tillgång till lägenheter i sådan omfattning som behövs för att de skall kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen.

Med detta synsätt blir den möjlighet som kommunerna får att utverka ett beslut om anvisningsrätt hos hyresnämnden, ett slags sanktion mot de husägare som inte vill följa husägarorganisafionens rekommendafioner eller en utfästelse om anvisningsrätt som husägaren själv lämnat.

En tanke bakom mitt förslag är att kommunen inte skall behöva vända sig fill varie husägare för att få till stånd en utfästelse om anvisningsrätt. I allmänhet torde det i stället vara mest praktiskt och fördelaktigast för både kommunen och husägarna om de i stället söker uppnå en generell överenskommelse om anvisningsrätt, där kommunen och husägarnas organisation på orten är parter. Som framgår av departementspromemorian (s. 19) finns det redan i dag sådana överenskommielser på flera orter.

De generella överenskommelserna torde oftast leda till att organisatio- Prop. 1987/88: 35 nen rekommenderar sina medlemmar att följa överenskommelsen. Rekommendationen kan innebära att husägarna skall undertätta kommunen om ledigblivna lägenheter så att anvisning kan ske av någon bostadssökande. I förhållande till kommunen blir alltså den enskilde husägaren inte direkt förpliktad genom en sådan överenskommelse. Däremot har organisationen intresse av att överenskommelsen följs och torde därför kunna vidta medlemsdisciplinära åtgärder mot den husägare som inte följer överenskommelsen.

Något hinder bör givetvis inte föreligga mot att de enskilda medlemmarna utfärdar en fullmakt för organisationen att träffa en överenskommelse om anvisningsrätt med kommunen. Överenskommelsen får i så fall samma verkan som om husägaren själv lämnar en utfästelse om anvisningsrätt. Alt gå så långt att en överenskommelse om anvisningsrätt som träffas mellan kommunen och en organisation av husägare omedelbart skulle förplikta husägaren i förhållande till kommunen kan enligt min mening inte komma i fråga.

För en kommun bör incitamenten att träffa en generell överenskommelse med organisationerna vara att ett samlat grepp kan tas över anvisningsverksamheten och att ett förtroendefullt förhållande kan skapas till husägarna. De administrativa fördelama med att träffa sådana överenskommelser är också uppenbara. För organisationernas del bör incitamenten till att träffa generella överenskommelser vara att gemensamma intressen hos husägarna kan tas till vara och att omfattningen och inriktningen av anvisningsverksamheten kan påverkas.

Hyresnämnden i Stockholm berör i sitt remissvar den risk som kan finnas för att förhandlingama mellan kommunen och husägarganisationen strandar, med påföljd att kommunen i stället får vända sig till hyresnämnden med ett mycket stort antal ansökningar om anvisningsräit. Både kommunen och hyresnämndema kan då utsättas för stora påfrestningar. För att förebygga uppkomsten av en sådan situation, borde det enligt nämnden kunna övervägas att efter mönster från hyresförhandlingsområdet rekommendera parterna att inrätta ett centralt partssammansatt organ för atl bilägga tvisten. Företrädare för Kommunförbundet, SABO och Sveriges fastighetsägareförbund skulle kunna ingå i detta organ.

Om parterna har ett intresse av ett sådant organ som hyresnämnden
förespråkar, ställer jag mig givetvis positiv till delta. Min förhoppning är
emellertid att anvisningsfrågorna skall lösas utan tvistigheter. Avsikten är
givetvis inte att kommunen ensidigt skall kunna diktera villkoren i anvis-
ningsöverenskommelsema. Mitt förslag innebär alltså inte nägon obligato
risk bostadsförmedling av alla lägenheter i kommunen. Å andra sidan
skulle det vara ansvarslöst och skada faslighetsägareorganisalionen om
denna, i ett läge där bostadsförsöriningen sä kräver, skulle motverka
intentionerna bakom lagstiftningen enbart ufifrån vetskapen om att kom
munen måste få frågorna om anvisningsrätt underställda hyresnämndens
prövning. En sådan omgång, som givetvis inte är omöjlig för kommunen
att genomföra, utgår jag från att båda parter har intresse av att undvika.
Jag har alltså stora förhoppningar om att systemet med generella överens- 25

kommelser skall fungera i praktiken.

I det följande (avsnitt 2.1.5) återkommer jag till vilken verkan en generell Prop. 1987/88: 35 överenskommelse bör ha vid hyresnämndens prövning av ett enskilt fall om anvisningsrätt.

Med den av mig föreslagna ordningen blir det framför allt i de fall då en
enskild husägare inte följer de rekommendationer som hans organisation '

har gjort, eller då den enskilde husägaren står utanför organisationen, som kommunen får anledning att vanda sig direkt till husägaren med syfte alt uppnå en utfästelse om anvisningsrätt från denne. Det kan också länkas all en husägare själv lar initiativ till en överenskommelse med kommunen om anvisningsrätt.

Om en husägare inte följt organisationens rekommendation, kan det i vissa fall finnas anledning för kommunen att, i stället för att försöka få en utfästelse av husägaren, vända sig direkt till hyresnämnden med en ansökan om ett beslut om anvisningsriitt. Enligt min mening bör det, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, inte finnas något hinder för detta. Jag återkommer till den frågan längre fram (avsnitt 2.1.4).

En utfästelse om anvisningsrätt bör i huvudsak innehålla samma typ av uppgifter som en generell överenskommelse. Det gäller till en börian vilka bostadslägenheter som omfattas av utfästelsen och vilken omfattning anvisningsrätlen skall ha i övrigt - t. ex. om alla eller endast en viss del av de lediga lägenheterna skall gå till kommunen för anvisning, om vissa upplåtelser skall vara undantagna etc Det gäller också husägarens skyldigheter, t. ex. att anmäla lediga lägenheter fill kommunen, fidsfrister, de fömtsättningar som skall gälla för att en anvisad sökande skall kunna nekas upplåtelse och husägarens skyldighet att lämna uppgifter för kommunens kontroll av anvisningsrätten. Det kan också gälla den tid under vilken anvisningsrätlen skall gälla.

Bostadsdomslolen har i sitt remissyttrande föreslagit att en utfästelse om anvisningsrätt alltid bör vara skriffiig och alt de gmndläggande kraven på innehållet bör anges i lag. Flera hyresnämnder tar också upp frågan om utfästelsernas innehåll.

För egen del kan jag ansluta mig till bostadsdomstolens förslag. Jag utgår därvid ifrån att den skriftliga formen är av slor prakfisk betydelse för framför allt kommunerna, som undantagslöst torde fordra skriftlig dokumentation av husägarna. Den skriftliga formen och vissa gmndläggande krav på utfästelsens innehåll är också en förutsättning för att en utfästelse skall kunna gälla mot en ny ägare av fastigheten, vilket jag kommer att föreslå i det följande. Man uppnår också att utfästelsernas innehåll preciseras och undviker diskussioner om vad som kan ha överenskommits muntligen.

Jag föreslår alltså att det i lagförslaget tas upp en bestämmelse om alt en utfästelse om anvisningsräit skall vara skriffiig och att den skall innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som omfattas av utfästelsen, husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten samt den tid under vilken anvisningsrätten skall gälla.

I promemorian föreslås att en utfästelse inte får förenas med vite.
Endast hyresnämnden bör enligt förslaget få förelägga vite. Jag ansluter
mig till promemorieförslaget i denna del. Enligt min mening skulle nämli- 26

gen ett viteshot redan i en utfästelse om anvisningsrätt ge kommunen en alltför stark ställning i förhållande till husägaren och bryta de principer på vilket lagförslaget vilar. Mycket av den frihet som parterna bör ha att reglera anvisningsfrågorna går härigenom förlorade.

Förbudet att sätta ut vite bör gälla oberoende av om utfästelsen utfärdas i anslutning till att etl statligt bostadslån tas upp eller om den lämnas i annat sammanhang. Jag kan därför inte ansluta mig till vad bl.a. Stockholms kommun och Bostadsförmedlarnas yrkesförening föreslagit om att en utfästelse i samband med upptagande av statligt lån bör kunna förenas med vite. Inte heller kan jag ansluta mig till vad bl.a. hyresnämndema i Malmö och Örebro föreslagit om att ett brott mot en utfästelse om anvisningsrätt bör kunna föranleda skadestånd för s.k. icke-ekonomisk skada som förekommer bl. a. enligt hyresförhandlingslagen (1978: 304). En sådan princip är enligt min mening inte lämplig i förhållandet mellan en kommun och en husägare. Det bör alltså föreskrivas att en utfästelse om anvisningsrätt inte får förenas med villkor om skadestånd eller vite.

En konsekvens av mitt förslag är att den husägare som bryter mot en utfästelse om anvisningsrätt eller en generell överenskommelse om sådan rätt inte omedelbart drabbas av någon sanktion. Detta kan möjligen uppfattas som en svaghet i förslaget. Jag anser dock att kommunens möjlighet att ansöka hos hyresnämnden om ett beslut om anvisningsrätt, som enligl vad jag senare föreslår skall kunna förenas med vite, är fullt tillräckligt för att systemet skall kunna fungera pä ett tillfredsställande sätt.

Prop. 1987/88: 35

Departementspromemorian: Hyresnämnden får ta upp en ansökan från kommunen om anvisningsrätt till prövning endast om en husägare efter skriftlig begäran vägrat att lämna en utfästelse till kommunen om anvisningsrätt eller husägaren inte uppfyller en redan lämnad utfästelse.

Remissinstanserna: Endast ett par remissinstanser, bostadsdomstolen och hyresnämnden i Göteborg, har riktat kritik mot departementspromemorians förslag. Hyresnämnden anför för sin del att den i promemorian föreslagna regeln inte är praktiskt genomförbar och att den därför bör slopas.

Skälen för mitt förslag: Jag vill till en börian framhälla att jag ansluter mig fill den princip som kommer till uttryck i departementspromemorian och som innebär att hyresnämndens prövning inte bör påkallas innan kommunen försökt att nå en avlalsmässig uppgörelse med husägaren eller dennes organisation. Även när en husägare inte följer en lämnad utfästelse om anvisningsrätt, kan det många gånger vara en fördel om kommunen i stället för att vända sig direkt till hyresnämnden, söker åstadkomma rättelse efter kontakt med husägaren.

Den fråga som nu skall tas upp är, om det i enlighet med promemorieför- Prop. 1987/88: 35 slaget bör uppställas särskilda fömtsättningar för att hyresnämnden skall kunna ta upp en ansökan om anvisningsrätt till prövning.

Jag behandlar först det fallet att husägaren inte har lämnat någon utfästelse om anvisningsrätt. För att kommunen dä skall få frågan om anvisningsrätt prövad av hyresnämnden, krävs enligt promemorieförslaget att kommunen visar att husägaren efter en skriftlig begäran har vägrat att lämna en utfästelse. Hyresnämnden i Göteborg anser att en sådan reglering inte är praktiskt genomförbar. Skulle en kommun - i strid mot andemeningen i lagen - föra frågan om anvisningsrätt till hyresnämnden utan föregäende framställning till husägaren, anser nämnden att detta skall beaktas vid handläggningen genom att hyresnämnden akfivt verkar för en överenskommelse mellan parterna.

Jag delar uppfattningen att promemorieförslaget i denna del knappast är praktiskt genomförbart. Det skulle också framstå som onödigt formalis-fiskt om kommunen, sedan det visat sig att en husägare inte följer en generell överenskommelse om anvisningsrätt, skulle behöva iaktta förfarandet med en skriftlig framställning och efterföljande förhandlingar för att söka utverka en utfästelse av husägaren. Den lösning som hyresnämnden har föreslagit för de nu avsedda fallen finner jag ändamålsenlig. Den kräver inte heller några särskilda beslämmelser utöver de handläggningsregler som redan finns i lagen (1973:188) om artendenämnder och hyresnämnder.

När det sedan gäller den andra situationen, dvs. när husägaren enligt kommunens uppfattning inle uppfyller en redan lämnad utfästelse om anvisningsrätt, torde promemorieförslaget innebära att kommunen måste visa att utfästelsen har åsidosatts för att hyresnämnden skall kunna ta upp en ansökan om anvisningsrätt till prövning. Hyresnämnden i Göteborg synes anse att bevisbördan för kommunen i dessa fall kan bli alltför svår. Även jag finner att kravet på bevisning har ställts så högt att kommunernas möjligheter att få till stånd en prövning i hyresnämnden kan bli beskurna på ett otillfredsställande sätt. Detta talar för att även denna fömtsättning bör slopas. Mot en sådan lösning kan dock hävdas att en husägare, som lämnat en utfästelse om anvisningsrätt, bör kunna utgå från att kommunen inte skall kunna vända sig till hyresnämnden i andra fall än då husägaren bryter mot utfästelsen.

I och för sig skulle beviskravet på kommunen kunna sänkas så, att det skulle räcka med att kommunen gör troligt att husägaren åsidosatt sina skyldigheter. En regel med denna innebörd skulle emellertid knappast fylla någon egentlig funktion, eftersom man måste kunna ulgå ifrån att kommunen inte vänder sig fill hyresnämnden utan att det finns vägande skäl för detta. Det synes enligt min mening inte finnas någon annan godtagbar lösning än att slopa även den nu diskuterade förutsättningen för hyresnämndens prövning.

Detla innebär att husägarens intresse av att utfästelsen lämnas ombbad,
i viss utsträckning får stå tillbaka för kommunens intresse av att kunna
reagera mot illojala förfaranden från husägaren när skäl därtill föreligger.
Jag anser emellertid att det i stället för den nu slopade regleringen, bör
öppnas möjlighet för hyresnämnden att, inom ramen för den materiella 28

Departementspromemorian: Överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta instanserna har lämnat förslaget utan erinran. Några instanser har haft synpunkter pä delar av förslaget. Bostadsdomstolen anser att det måste finnas utrymme för en reell behovsprövning och en intresseavvägning mellan kommunen och husägaren. Hyresnämnden i Göteborg och Sveriges fastighetsägareförbund har synpunkter på preciseringen av det kommunala beslutet om vad som behövs för bostadsförsörjningen. SBC avstyrker att en generell överenskommelse om anvisning, på det sätt som anges i lagförslaget i departementspromemorian, skall vara vägledande för hyresnämndens prövning. Karlstads kommun tar upp samma fråga.

Skälen för mitt förslag: När en ansökan om anvisningsrätt kommer in till hyresnämnden, bör nämnden på vanligt sätl söka förlika parterna. Misslyckas detta, måste nämnden göra en sakprövning av ansökningen. Som jag tidigare har anfört skall denna prövning innefatta en avvägning mellan, å ena sidan, kommunens intresse av att få tillgång till lägenheter i sådan omfattning att uppgifterna inom bostadsförsöriningen kan fullgöras och, å andra sidan, husägarens intresse av att själv förfoga över lägenheterna i sitt hus. Jag skall nu närmare redovisa min syn på bl. a. denna intresseavvägning.

En kommun som avser att utnyttja möjligheterna fill bosladsanvisning, mäste självfallet ha en organisation för detta. I vart fall mäste det finnas en bostadsförmedling som kan anvisa bostadssökande. Organisafionen mäste också ha vissa ekonomiska resurser. Med hänsyn bl.a. till den intresseavvägning som skall göras i frägor om anvisningsrätt, kan det emellertid dessutom behövas ett bostadspolitiskt ställningstagande av kommunen till behovet av anvisningsrätt och till anvisningsverksamhelens omfattning och inriktning. Jag har tidigare tagit upp denna fråga (avsnitt 2.1.1).

Det bör understrykas att ett kommunalt beslut som rör frågan om anvisningsrätt inte är bindande för hyresnämnden eller för de enskilda husägarna. Ett sådant beslut kan endast utgöra ett underlag för förhandlingarna med husägarna och för hyresnämndens prövning i anvisningsärenden. En annan sak är att kommunens bedömningar angående behovet för bostads-

försöriningen normalt måsle fillmätEis stor betydelse, bl. a. på gmnd av det Prop. 1987/88: 35 ansvar som kommunerna har i detta avseende. Det kan t.ex. gälla att anvisningsrätt behövs för alt motverka bostadsbrist inom vissa delar av kommunen.

Det bör alltså ligga i kommunens eget intresse atl på lämpligt sätt göra de nu avsedda ställningstagandena och att se fill alt de är underbyggda på ett sådant sätt att hyresnämnden får ett ändamålsenligt underlag för sin prövning. I den mån kommunens dokumentation om behovet för bostadsförsöriningen inte är sakligt underbyggt eller behovet inte är särskilt starkt uttalat eller, på gmnd av ändrade förhållanden i kommunen detta har minskat, fär kommunens intresse naturligtvis mindre tyngd vid avvägningen mot det intresse som åberopas på husägarsidan. Jag skall i det följande ge några exempel på frågor som kan vara lämpliga att behandla i kommunens beslut.

Till att böria med kan motiven för anvisningsrätten anges. Detta kan ske genom uppgifter om föreliggande brist på lågenheter inom kommunen eller delar av denna samt genom uppgifter om antalet bostadssökande m.m. Om motivet är atl motverka en ensidig befolkningssammansättning i vissa delar av kommunen, kan anges vilka delar som avses, i vilka avseenden befolkningssammansättningen är ensidig och hur detta kan motverkas.

Av kommunens beslul kan också framgå inom vilka delar av kommunen som anvisningsrätlen behövs. Begränsningar till vissa lägenhetstyper, storleken på fastigheter, upplåtelseformer m.m. kan behöva göras. Det kan ibland också finnas anledning att ta ställning fill om anvisningsrätt skall göras gällande i såväl nyproduktion och ombyggnad som det befintliga beståndet. Kommunen kan naturligtvis också begränsa beslutet fill att avse enbart hus med statlig långivning.

Ibland kan det också vara lämpligt att ange vilka befolkningsgmpper, ungdomar, invandrare etc, som bör tillgodoses genom anvisningsrätten. Inget hindrar att kommunen hänvisar fill särskilda turordningsregler som gäller för bostadförmedlingen inom kommunen.

Lämpligen kan det kommunala beslutet också innehålla behövliga delegationsbeslut för anvisningsverksamhetens praktiska handhavande samt övriga uppgifter som har belydelse för hur kommunen praktiskt kan gå till väga för att erhålla anvisningsrätt.

Jag skall nu gå över till att behandla de intressen på husägarens sida som bör ha betydelse vid den avvägning som hyresnämnden skall göra. Härvid ansluter jag mig till de rekvisit som ställs upp i promemorieförslaget och mot vilka remissinslanserna inte haft något att erinra. Dessa innebär alt hyresnämnden skall meddela kommunen anvisningsrätt, om det inte är oskäligt med hänsyn fill att särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägen-hetema i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Vad först gäller rekvisitet att särskilda villkor gäller för upplåtelse av
lägenheterna i huset, nämns i promemorian som exempel att en stiftelse
kan ha ett sådant speciellt ändamål att det skulle vara oskäligt mot husäga
ren, om vem som helst fick flytta in i stiftelsens hus. Vidare nämns olika
former av kategoribostäder. Det kan alltså vara fråga om bostäder för äldre 30

eller för ungdomar eller någon form av servicehus eller kollektivhus. Prop. 1987/88:35

Många gånger torde kommunen i sådana fall inte ha anledning att söka få

fill stånd en utfästelse från husägaren om anvisningsrätt eller ett beslut av

hyresnämnden. Kommunen kan emellertid ha behov av att kunna erbjuda

vissa kategorier bostadssökande och ibland även andra sökande lägenheter

i sådana hus. En begränsning av anvisningsrätten torde då regelmässigt

visa sig nödvändig, för att den inte skall komma i strid med de villkor som

gäller för upplåtelse i huset.

I det föregående (avsnitt 2.1.2) harjag föreslagit att även bostadsrältslägenheler och andra lägenheter med kooperativ upplåtelseform skall omfattas av lagstiftningen. Anvisningsrätten bör emellertid regelmässigt begränsas i dessa fall. Detta gäller framför allt, om del som särskilt villkor för upplåtelse gäller en viss turordningsrätt med krav på bostadssparande. Upplåtelseformen i sig motiverar emellertid också begränsningar i dessa fall.

Störst betydelse har anvisningsrätlen för bosladsrätlslägenheler m.fl. vid nyproduktion och ombyggnad. Eftersom utfästelse om anvisningsrätt då kan utgöra ell villkor för statlig belåning, torde frågan sällan komma under hyresnämndens prövning, åven om möjligheter finns därtill enligt vad jag föreslår i det följande (avsnitt 2.2). Anvisningsrätt kan emellertid bli aktuell i hus där det skett en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt eller till annan kooperativ upplåtelseform.

Begränsningarna i anvisningsrätten för bostadsrättslågenhelernas del torde regelmässigt komma att utformas, så alt endast vissa lägenheter eller en viss andel av lägenheterna skall omfattas av anvisningsräit. För nyproduktionen nämns i departementspromemorian (s. 46) atl Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling träffat en överenskommelse med HSB om atl 20 procent av lägenheterna skall anvisas av bostadsförmedlingen. Jag anser att den andelen kan vara en rimlig riktpunkt för hyresnämnden i fråga om den högsta andel av bostadslägenheterna i huset som bör kunna bli föremål för kommunal anvisningsräit. Särskilda skäl kan dock någon gång motivera en högre gräns. Till frågan om vilken verkan generella överenskommelser mellan kommunen och en bostadsrältsorgani-sation på orten bör ha, skall jag strax återkomma.

Det andra rekvisitet som hyresnämnden bör beakta vid skälighetspröv-ningen är om husägaren har någol särskill behov av att själv disponera över lägenheterna i huset. Säsom anförs i promemorian kan husägaren t. ex. ha behov av lägenheter i huset för evakuering av nägol annat hus som snart skall byggas om. Man kan ocksä länka sig att en lägenhet har en mycket speciell utformning som gör att husägaren själv bör få hyra ut den. Om husägaren själv bor i en lägenhet, kan del också vara rimligt atl undanta lägenheten från anvisningsrätten om husägaren vill hyra ut lägenheten till någon närslående. Andra särskilda skäl kan säkert också tänkas. Ett beslut av hyresnämnden kan i nu avsedda fall resultera i att en eller flera lägenheter undantas från anvisningsrätten eller att förbudet att upplåta lägenheter inte skall gälla för vissa ändamål.

En husägare kan ha ett särskilt behov av alt upplåta tjänste- eller
personalbostäder då upplåtelserna beror av anställningen. Som jag tidigare 31

tagit upp (avsnitt 2.1.2) kan ett beslut om anvisningsrätt behöva begränsas Prop. 1987/88: 35 med hänsyn härtill. Husägarens behov av dessa lägenheter framgår oftast av att det finns ett kollektivavtal som inskränker hyresgästernas besittningsskydd till lägenheterna (se prop. 1986/87: 37 s. 24 f). 1 dessa fall är det oftast rimligt att husägaren fortlöpande får förfoga över lägenheterna för sina anställda, men som jag tidigare framhöll kan det finnas situationer där kommunens behov av lägenheter för de bostadssökande i allmänhet bör leda till att anvisningsrätt meddelas, i vart fall för en del av lägenheterna. I det föregående (avsnitt 2.1.2) harjag också berört fastighetsskötarbostäderna och när undantag bör ske för dessa.

I sådana fall där hyresförhållandets bestånd inle beror av anställningen, dvs. då hyresförhållandet kan komma att bestå även efter det att anställningen upphör, är förhållandena ofta sådana att husägaren tillhandahåller lägenheterna av rekryteringsmässiga skäl eller allmänt för att ge de anställda vissa förmåner. I dessa fall anscrjag att begränsningar i anvisningsrätten, i strid mot ett yrkande av kommunen, bör göras endast om mycket vägande skäl talar för detta. När det gäller rekrytering av arbetskraft, kan det emellertid ofta tänkas atl kommunen själv har ett intresse av att arbetsgivaren tillhandahåller bostäder. Anvisningsrätten kommer då inte att aktualiseras, eller också finns det stora möjligheter att parterna kommer överens i frägan.

Det förekommer att husägare tillämpar syslem som innebär att de boende efter viss turordning bereds möjlighet att hyra annan bostadslägenhet inom husägarens eget bestånd utan atl anvisning av den nya bostaden sker via bostadsförmedlingen (s.k. interna bytesköer). Sådana system kan vara utformade på olika sätt. I den mån lägenheter friställs som i och för sig skulle kunna omfattas av kommunens anvisningsrätt, bör kommunen enligt min mening kunna motsätta sig att lägenheterna reserveras för den interna byteskön. Om kommunen själv tillämpar ett sådant system genom sina allmännyttiga bostadsföretag, fär det emellertid anses oskäligt om inte också andra husägare fär tillämpa samma system. Hyresnämnden bör då kunna göra den begränsning av anvisningsrätten som påkallas av atl husägaren kan behöva förfoga över lägenheterna för byteskön.

Vad härefter gäller frågan om anvisningsrätt kan vara oskäligt med hänsyn till övriga omständigheter, vill jag först hänvisa till vad jag tidigare anfört (avsnitt 2.1.2) om lagens fillämpningsområde för de små fastigheterna. Någon gång kan det här vara påkallat med undantag för vissa lägenheter eller, om speciella skäl föreligger, att en ansökan om anvisningsrätt lämnas helt utan bifall.

Jag vill också anknyta till vad jag anfört (avsnitt 2.1.4) om en husägares
intresse av att en utfästelse om anvisningsrätt lämnas ombbad under den
tid som utfästelsen gäller, om inte illojala förfaranden från husägaren eller
ändrade förhållanden påkallar att kommunen vänder sig fill hyresnämnden
med en ansökan om anvisningsrätt. Gör kommunen inte ens gällande att
något av dessa förhållanden föreligger eller finns det i övrigt inte något
särskill skäl till att utfästelsen ersätts med ett beslut om anvisningsrätt,
måste det enligt min mening anses oskäligt mot husägaren om ett sådant
beslut meddelas. Kommunens ansökan bör då ogillas. 32

I promemorian föreslås att del inom ramen för nämndens skälighetsbe- Prop. 1987/88: 35 dömning också bör beaktas att anvisningsrätten utövas rättvist mellan olika husägare. Som det framhålls i promemorian fär det inte vara så, att en speciell husägare måste acceptera anvisning i betydligt högre grad än andra. Den kommunala likabehandUngsprincipen gäller även på della område. Olika behandling mellan olika gmpper av husägare eller mellan husägare i olika stadsdelar eller områden kan däremot få accepteras, om det har sin bakgmnd i bostadssociala förhållanden eller i bostadsförsöriningsbehovet, t. ex. för att motverka en ensidig befolkningssammansält-ning.

Under uppbyggnadsskedet av den kommunala anvisningsverksamheten och särskilt om kommunen inte kunnat uppnå nägon generell överenskommelse med en organisation av husägare, kan det komma att hävdas atl husägarna behandlas olika. Övergångsproblem av delta och liknande slag får enligt min mening accepteras, liksom att någon absolut rättvisa givelvis inte går att uppnå. Som jag senare kommar att föreslå (avsnitt 2.1.6), skall en husägare endast om det är uppenbart att han missgynnas kunna få ett beslut om anvisningsrätt hävt eller ändrat.

Med frägan om likabehandling av husägare sammanhänger också frågan om hur sådana generella överenskommelser som kommunen har träffat med en organisation av husägare bör inverka på hyresnämndens prövning. Promemorieförslagets avfattning innebär i denna del atl överenskommelserna skall vara vägledande vid den prövning som nämnden skall göra. En remissinstans, SBC, har riktat kraftig krifik mot förslaget i denna del och bl. a. anfört att organisationen inte känner till nägot annat fall där en sådan typ av överenskommelser "upphöjs till norm för en lags tillämpning".

Avsikten med promemorieförslaget torde inte vara sä långtgående som SBC synes vilja göra gällande. För egen del anser jag att en generell överenskommelse skall ses som elt viktigt underlag bland flera för den skälighetsavvägning som nämnden skall göra. De generella överenskommelserna torde få sin största betydelse som ett riktmärke för vad som i ett enskilt anvisningsärende kan åläggas en husägare.

Ett exempel på att nämnden bör kunna bortse från en generell överenskommelse är, säsom hyresnämnden i Göteborg anfört, om överenskommelsen bara avser en mindre del av lägenhetsbeståndel i kommunen. Vad gäller bostadsrättsbeståndet bör nägon störte betydelse i allmänhet inte heller tillmätas sådana överenskommelser som träffas mellan kommunen och en bostadsrättsförening inför produkfionen av ett nylt bostadsområde i kommunen. Om den andel lägenheter som kommunen får förmedla enligt en sådan överenskommelse är ovanligt högt - 50 procent och högre kan förekomma i praktiken - kan detta ha speciella orsaker som inle bör få inverka pä kommunens anvisningsrätt i andra fall.

Sammantaget innebär det sagda att hyresnämnden skall meddela kom
munen anvisningsrätt i den utsträckning det behövs för bostadsförsörining
en. Anvisningsrätt får dock inte beslutas i den mån del är oskäligt med
hänsyn till atl särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset,
husägarens särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga
omständigheter. 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

Det återstår i detta sammanhang att la upp förslaget i departementspro- Prop. 1987/88: 35 memorian att hyresnämndens beslut skall kunna förenas med ett föreläggande om vde.

I det följande (avsnitt 2.1.7) behandlar jag rättsverkningarna av ett beslul om anvisningsräit. I huvudsaklig överensstämmelse med nuvarande bo-stadsanvisningslag och förslaget i departementspromemorian föreslås förbud för husägaren att upplåta en lägenhet, som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bostadssökande som kommunen anvisar, eller till kommunen. Jag kommer också att föreslå förbud för husägaren att i vissa fall medverka till lägenhetsöverlåtelser och andrahandsupplätelser. Som en nyhet i förhållande till bostadsanvisningslagen och förslaget i promemorian föreslås också ett förbud för husägaren alt vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren.

Genom 4 § andra stycket lagen (1985:206) om viten har en möjlighet öppnats för en särskild form av vite, som är klassificerat bland de s.k. löpande vitena. Om ett vitesföreläggande innefattar ett förbud eller någon liknande föreskrift eller det annars ;ir lämpligt, kan enligt stadgandet bestämmas att vitet skall betalas varie gång förbudet eller föreskriften överträds. I departementspromemorian föreslås att den nu nämnda formen för vite bör tillämpas i fråga om de förbud som gäller med anledning av ett beslut om anvisningsrätt. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot promemorieförslaget i denna del.

Att överträdelser av förbuden i 6 § bostadsanvisningslagen kan följas av böter är enligt min mening en naturlig ordning med tanke på alt förbuden riktar sig till ett störte eller mindre antal fasfighetsägare inom ett visst område - bostadsanvisningsområdet. Situafionen blir annorlunda när förbuden enligt det förslag som jag nu lägger fram, riktas till en viss husägare. Ett beslut av hyresnämnden om anvisningsrätt skall som jag tidigare föreslagit avse lägenheter i ett eller flera hus som tillhör samma husägare. Vid valet av sanktionsform för sådana individuella beslut torde det stämma bättre överens med rättsordningen i övrigt att välja vite än att i stället behålla bötesstraffet. Jag anser dessutom att möjligheten att använda vite är en viktig fömtsättning för att anvisningssystemet skall bli effektivt.

Lagrådet har inte haft någonting att erinra mot den valda lösningen i fråga om sanktioner som innebär att vite kan användas vid överträdelser av de angivna förbuden. Enligt lagrådets mening bör emellertid hyresnämnden kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenligt i det särskilda fallet.

För egen del anser jag att den i departementspromemorian och i lagrådsremissen föreslagna formen av löpande vite är lämplig i förevarande sammanhang och att denna form normall bör komma till användning när ett vitesföreläggande blir aktuellt. Jag ansluter mig emellertid till lagrådets mening att hyresnämnden bör kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenlig i det särskilda fallet. Hyresnämnden bör således inte genom lagbestämmelser bindas upp vid någon viss form av vite.

När det gäller möjlighetema för den enskilde husägaren att iaktta de
förbud som är förenade med ell beslut om anvisningsrätt torde några 34

Departementspromemorian: Ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden skall gälla under fem år eller den kortare tid som nämnden bestämmer. Om det föreligger någon särskild anledning, kan beslutet dock upphävas.

Remissinstanserna: Hyresnämnden i Göteborg anser att ett beslut om anvisningsrätt bör kunna ändras om någondera parten har skäl fill det. Etl alternativ kan enligt nämnden vara att ett beslut skall gälla tills vidare med rätl för partema att fä beslutet omprövat. Hyresnämnden i Linköping anser också att beslutet bör kunna ändras. Flera remissinstanser anser att den anvisningsrätt som kan etableras i samband med stafiig långivning bör gälla under hela lånets löpfid.

Skälen för mitt förslag: Vid en diskussion om varaktigheten av ett beslut om anvisningsräit, bör enligt min mening en utgångspunkt vara atl kommunen under en inte alltför kort tidrymd erhåller anvisningsrätt i oförändrad omfattning. Endast om särskilda förhållanden föreligger bör beslutet kunna ändras. Dessa utgångspunkter torde även ligga bakom promemorieförslaget. Jag anser emellertid att förslaget bör kunna förbättras på en del punkter.

Vad först gäller tiden för beslutets giltighet, ansluter jag mig till ett av de förslag som hyresnämnden i Göteborg lagt fram, nämligen att beslutet skall gälla tills vidare med rätt för endera parten att efter viss fid få beslutet omprövat av hyresnämnden. Nämnden får då pä nytt ta ställning till om anvisningsrätt skall gälla enligt de kriterier som tidigare förordats (avsnitt 2.1.5). Jag föreslår att omprövning skall kunna ske fem år från det anvisningsbeslutet vann laga kraft.

Som jag tidigare tagit upp (avsnitt 2.1.3), kan parterna vid statlig belåning komma överens om att en utfästelse om anvisningsrätt skall gälla under hela lånets löptid. Skulle i ett sådant fall hyresnämnden ha fattal etl beslul om anvisningsrätt, kommer anvisningsrätten enligl mitt förslag alt

gälla fill dess hyresnämnden efter omprövning meddelar ett nytt beslut. Om husägaren påkallar en sädan omjjrövning redan efter fem år, kan det -under i övrigt oförändrade förhållanden - inte anses oskäligt att beslutet skall fortsätta att gälla.

Jag skall nu gå över fill frågan under vilka förutsättningar ett beslut om anvisningsrätt bör kunna upphävas eller ändras redan innan fem år förflutit. I denna del anscrjag att promemorieförslaget bör ändras så till vida att möjlighet inte bara skall ges fill att upphäva ett beslut, om någon särskild anledning föreligger. En ändring av beslutet i ett eller annat hänseende bör också vara möjlig att göra enligt min mening.

De fömtsättningar som i promemorian har föreslagits såsom grunder för ett upphävande av hyresnämndens beslut, har inte mött någon erinran från remissinstanserna. Bostadsdomstolen ifrågasätter dock om inte fömtsättningarna i vart fall enligt mofiven blivit alltför restriktiva.

Mitt förslag innebär att såväl husägaren som kommunen kan få eft beslut om anvisningsrätt omprövat vart femte år. Under mellanfiden bör beslutet enligt min mening inle kunna upphävas eller ändras annat än om mycket speciella skäl föreligger. Jag anser att de fömtsättningar som tagits upp i promemorian ger uttryck för en sådan restriktiv hållning och godtar därför promemorieförslaget i denna del.

Det sagda innebär att ett beslut om anvisningsrätt får upphävas eller ändras, om det är uppenbart att husägaren missgynnas genom anvisningsrätten t förhållande till andra husägare, om anvisningsrätten orsakar husägaren stora olägenheter eller om anvisningsrätten av nägon annan särskild anledning inte bör gälla. I enlighet med promemorieförslaget föreslår jag också alt nämndens beslut skall kunna ändras eller upphävas om parterna är ense om det. I specialmotiveringen återkommer jag till dessa frågor.

Prop. 1987/88: 35

2.1.7 Verkan av ett beslut om anvisningsrätt m. m.

Mitt förslag: Reglerna i bostadsanvisningslagen om upplåtelseförbud och förbud att medverka till överlåtelser m. m., skyldighet att underrätta kommunen om ledigblivna lägenheter, upplåtelsen och villkoren för den samt ersättning för skada överförs med vissa ändringar till den nya lagen.

En nyhet i förhållande till bostadsanvisningslagen är att husägaren inte får vägra upplåtelse av en hyreslägenhet till den som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. En annan nyhet är att kommunernas skadeståndsansvar på grund av dröjsmål med att lämna besked huruvida anvisningsrätten skall utnyttjas, inte blir lika rigoröst som för närvarande. Ytterligare en nyhet är atl husägaren på begäran av kommunen skall vara skyldig alt lämna ut uppgifter för kontrollen av alt ett beslut om anvisningsräit följs.

Remissinstanserna: Flera kommuner, däribland Stockholm, och flera Prop. 1987/88: 35 andra instanser, t. ex. Bostadsförmedlarnas yrkesförening, föreslår en s. k. inflyttningsprövning hos hyresnämnden, om en husägare inte godtar en bostadssökande som kommunen anvisar. Bland dessa instanser föreslås från flera håll också att anvisningstider skall anges i lagen och att det skall införas möjligheter att kontrollera efterlevnaden av ett anvisningsbeslut.

Skälen för mitt förslag: I departementspromemorian föreslås att de nuvarande reglema i bostadsanvisningslagen om den närmare innebörden av den kommunala anvisningsrätten och om den verkan i övrigt anvisningsrätten har för de enskilda husägarna, överförs i slort sett oförändrade fill den nya lagen.

Eftersom det är så få kommuner som har beslutat om bostadsanvis-ningsområden enligt bostadsanvisningslagen, finns det inte nägra störte erfarenheter av hur de angivna reglerna fungerat i praktiken. I stort bör emellertid reglerna enligt min bedömning kunna tillgodose de krav på effektivitet som bör ställas. Jag är därför inte beredd att föreslå några mer omfattande förändringar av det regelsystem som har byggts upp.

I några avseenden anser jag emellertid att de synpunkter som under remissbehandlingen framförts från framför allt kommunalt håll och från sådana instanser som har erfarenhet av den praktiska hanteringen av bostadsförmedlingsfrågor, har sådan tyngd att det finns anledning att överväga vissa justeringar av förslaget i departementspromemorian. Jag kommer i det följande att ta upp förslag som gäller en s. k. inflyttningsprövning samt anvisningstider och kontrollmöjligheter. Först skall jag emellertid redovisa vad anvisningsreglerna i stort bör innebära.

När hyresnämnden har meddelat ett beslut om anvisningsrätt och beslutet har vunnit laga kraft, får husägaren inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bostadssökande som kommunen anvisar, eller till kommunen. Han får inte heller medverka till lägenhetsöverlåtelser eller upplåtelser av lägenheter i andra hand utom när förhållandena är sådana att de i hyreslagen med avseende på hyresgästen angivna fömtsättningarna för tillstånd föreligger. Detta innebär t. ex. att husägaren som huvudregel inte fär medverka fill ett lägenhetsbyte om hyresgästen inte har beaktansvärda skäl för bytet (jfr 6 § bostadsanvisningslagen).

När en lägenhet blir ledig skall husägaren i ett skriftligt meddelande snarast möjligt undertätta kommunen om detta och om den tillträdesdag och de hyresvillkor som skall gälla (jfr 7 § bostadsanvisningslagen).

Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig att upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det (jfr 8 § bostadsanvisningslagen).

I syfte att påskynda anvisningsförfarandet bör också regler införas som
innebär dels att kommunen vid dröjsmål på husägarens sida kan få den
angivna tillträdesdagen framflyttad, dels att husägaren i vissa fall kan ha
rätt till skadestånd vid dröjsmål från kommunens sida. Dessutom krävs
vissa regler om prövning av hyresvillkor (jfr 9 och 10 §§ bostadsanvisning-
lagen). Jag skall längre fram ta upp innehållet i dessa regler. 37

Fråganom en s.k. inflytlningsprövning Prop. 1987/88: 35

När en kommun har anvisat en bostadssökande till en ledig lägenhet, har husägaren enligl reglerna i bostadsanvisningslagen möjlighet att fritt vägra upplåtelse utan atl ange några skäl till detta. Följden av en sädan vägran är dock atl husägaren i slället blir skyldig att upplåta lägenheten fill kommunen, om kommunen begär det. Upplåtelsen till kommunen skall anses ha skett när kommunens begäran kommit husägaren till hända. Kommunen kan sedan upplåta lägenheten i andra hand till den bosladssökande.

Den angivna regleringen framgår av 8 § bostadsanvisningslagen och 39 § andra stycket hyreslagen. Reglerna kompletteras av 37 § hyreslagen som ger kommunen rätt aft också överiåta hyresrätten till den bostadssökande, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överiåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas om överlåtelsen kan ske ulan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Tillståndet kan också förenas med viillkor.

Gmnden för kritiken av det nuvarande regelsystemet lycks framför allt vara aft svårigheter kan komma atl uppstå med aft få husägarens godkännande av bostadssökande som kommunen har anvisat. Redan i dag tycks sådana svårigheter finnas när kommunen anvisar bostadssökande med stöd av de utfästelser som husägare lämnar i samband med aft de erhåller statliga bostadslän. Lånebestämmelserna innebär att anvisningsräit endast gäller bostadssökande som husägaren "skäligen bör godta" (36 § handläggningsförordningen). Remissinstanserna anför alt följden av regelsystemet skulle kunna bli att andrahandsupplåtelsema skulle öka med åtföljande administrativa svårigheter för kommunerna.

För alt förbättra systemet föreslår remissinstanserna en s. k. inflyttningsprövning, som innebär att husägaren, alternafivt kommunen, får vända sig till hyresnämnden när den bostadssökande inte godtas som hyresgäst. Nämnden får då pröva om upplåtelsen kan äga mm utan påtaglig olägenhet för husägaren, dvs. nämnden skall göra samma prövning som enligt 37 § hyreslagen, när kommunen vill överlåta hyresrätten lill den bostadssökande.

I bostadskommitténs betänkande (SOU 1986:6 del 2, s. 1) lämnades förslag på hur de nuvarande bestämmelsema om bostadsanvisning skulle kunna förbättras. Bl. a. föreslog kommittén att inflyttningsprövning skulle kunna ske efter en anvisning av en bostadssökande enligt utfästelserna i samband med bostadslån. Förslaget om inflyttningsprövning kritiserades under remissbehandlingen av bostadsdomstolen och hyresnämnderna (se departementspromemorian, bilaga 5, s. 1. f). Kritiken gällde främst frågor om ansvar för hyresförluster under prövningsförfarandet som kunde dra ut i tiden samt hur ett hyresförhållande mellan husägaren och den bostadssökande skulle etableras om hyresnämnden godkände inflyttningen.

Mot bakgmnd av kritiken mot bostadskommitténs förslag har det i departementspromemorian inle tagits upp något förslag om inflyttnings-prövning. Det föresläs i stället att det regelsystem som gäller enligt bostadsanvisningslagen överförs oförändrat till den nya lagen.

För egen del harjag tagit intryck av de synpunkter som remissinstanserna lämnat på förslaget i departementspromemorian. Ell bostadsanvis-ningssystem, som innebär aU husägarna mer eller mindre regelmässigt kan

vägra upplåtelse till de bostadssökande som anvisas av kommunema, kan Prop. 1987/88: 35 givetvis inte godtas. Kommunen kan visserligen hyra lägenheten och upplåta den i andra hand till den bostadssökande eller - efter särskild prövning - överlåta hyresrätten. Med hänsyn till bl. a. den administrafion och det ansvar som sådana förhyrningar för med sig, kan man inte kräva atl kommunema skall utnyttja denna möjlighet annat än i begränsad omfattning. Del sagda innebär att man förmodligen får räkna med att anvisningssystemet förlorar i effektivitet. Enligt min mening måste utgångspunkten vara att den bosladssökande som kommunen anvisar, normalt får ett förstahandskontrakt på lägenheten. Endasl om husägaren har fog för invändningar mot den bostadssökande med avseende på dennes möjligheter att uppfylla hyresvillkoren och på skötsamheten, bör kommunen ta eft särskilt ansvar för den bostadssökande. Detta kan ske genom att kommunen antingen själv står för kontraktet i förhållande till husägaren eller ordnar bostadsfrågan för den bostadssökande på annat sätt.

Vad jag nu har anfört innebär inte att jag godtar förslaget om en särskild inflyttningsprövning, något som f. ö. inte heller gjordes av den dåvarande departementschefen när bostadsanvisningslagen infördes (se prop. 1979/80: 72 s. 30). Anvisningsförfarandet och regelsystemet kompliceras med en sådan prövning. Prövningsförfarandet riskerar också att dra ut på fiden, vilket bl. a. innebär att hyresförluster som uppkommer under förfarandet måsle täckas av någon av de inblandade parterna. En tidsutdräkt har också andra negativa konsekvenser, inte minst för den bostadssökande som väntar på besked om bostad kan erhållas eller ej. För den bosladssökande kan det ocksä vara obehagligt att behöva underkasta sig en särskild prövning, om husägaren vägrar att godta honom eller henne som boende i huset.

Detta leder fram till att man antingen måste ändra det i departementspromemorian föreslagna systemet så, som föreslås av Hyresgästemas riksförbund, att husägaren alltid skall vara skyldig att godta de bostadssökande som anvisas, eller att ett annat system skapas som tillgodoser de syften som ligger bakom förslaget om inflyttningsprövning. Då det enligt min mening bäst harmonierar med hyreslagstiflniningen i övrigt att husägaren har ett inflytande på valet av de hyresgäster som skall få bo i huset, kan jag inte ansluta mig till den av Hyresgästemas riksförbund föreslagna ordningen. Jag föreslår en annan lösning på problemet, som anknyter lill de inledningsvis redovisade reglema i 6 § bostadsanvisningslagen om förbud för husägaren att medverka till överlåtelser eller andrahandsupplätelser.

I linje med de angivna reglerna - som bara gäller sådana lägenheter som
upplåts med hyresrätt - föreslår jag att upplåtelseförbudet och medver
kansförbudet utvidgas på så sätt att husägaren inte heller får vägra upplå
telse till den bostadssökande som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan
ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Del innebär framför allt att
husägaren inte får vägra upplåtelse om det inte finns anledning atl göra
några mer allvarliga erinringar mot hyresgästen med avseende framför allt
pä dennes möjligheter att betala hyran och på dennes skötsamhet. Godtar
inte husägaren den anvisade personen, skall någon särskild prövning av
dennes rätt att få lägenheten upplåten till sig inte äga mm. I stället får 39

kommunen, om den gör gällande alt upplåtelsen kan ske utan påtaglig Prop. 1987/88:35 olägenhet, föra talan hos hyresnämnden om utdömande av vite som förelagts av nämnden. Alltjämt bör dock i enlighet med promemorieförslaget gälla, att kommunen själv skall ha rätt till upplåtelse och till att i sin tur hyra ut lägenheten till den bostadssökande. Också möjligheten att överlåta hyresrätten till den bostadssökande med husägarens samtycke eller efter särskild prövning bör kvarstå.

I likhet med vad som i ärendet om bostadsanvisningslagen anfördes om svårigheten för husägaren att göra en bedömning av om han fär medverka fill en överlåtelse eller andrahandsupplåtelse (se lagrådet i prop. 1979/80:72 s. 123) kan konstateras att samma svårighet uppkommer såvitt avser husägarens möjlighet att bedöma innebörden av uttrycket "påtaglig olägenhet". Det är enligt min mening inte förenligt med rättssäkerhetens krav atl låta frågan om ett vite skall dömas ut eller ej uteslutande bero på om husägaren rätt bedömt innebörden av ett så allmänt formulerat uttryck. Särskilda restriktioner med avseende på fömtsättningarna för att ett förelagt vite skall få dömas ul är därför påkallade.

Jag föreslår att en särskild regel införs som tar sikte både på de fall att husägaren har medverkat fill en överlåtelse eller andrahandsupplåtelse och att han vägrat att godta en bostadssökande. Denna regel bör vara så utformad att vite inte får utdömas, om husägaren med hänsyn till egna undersökningar eller övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller medverkan. Syftet med regeln bör vara att endast de uppenbara fallen av åsidosättanden bör träffas av vite. Som jag kommer att ta upp i specialmotiveringen bör det också finnas stora möjligheter till jämkning av det förelagda vitet beroende på förseelsens art. I specialmötiveringen skall jag också närmare beröra innebörden av bl. a. uttrycket "påtaglig olägenhet" och de krav som skäligen kan ställas på husägaren i sammanhanget.

Mitt förslag avser endast sådana lägenheter som upplåts med hyresrätt. Beträffande bostadsrättslägenhetema skulle det i och för sig också vara tänkbart att införa en motsvarande ordning. Det skulle emellertid innebära att man åsidosatte den kooperativa gmndprincipen att föreningarna själva skall bestämma villkoren för medlemiskap och den ordning som redan nu gäller för prövning av den bostadssökande som kommunen anvisar. Som jag fidigare har framhållit (avsnitt 2.1.2) bör anvisningsmöjligheterna i dessa fall varken utvidgas eller minskas i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt min mening bör därför förslaget i departementspromemorian på denna punkt godtas.

Frågor om anvisningstider m. m.

I överensstämmelse med vad som föreslås i departementspromemorian innebär mitt förslag att husägaren i ett skriftligt meddelande skall underrätta kommunen om när en lägenhet som omfattas av hyresnämndens beslut om anvisningsrätt blir ledig. Kommunen får då möjlighet att anvisa en bostadssökande eller begära att lägenheten upplåts till kommunen.

Varken i bostadsanvisningslagen eller i promemorieförslaget finns det
nägra bestämmelser om att kommunen skall ha viss tid på sig att lämna 40

besked om lägenheten skall disponeras eller ej. Regelsystemet är i stället Prop. 1987/88: 35 uppbyggt så att det skall ge både husägaren och kommunen incitament att handla så snabbt som möjligt. I huvudsak innebär reglerna följande (9 och 10 §§ bostadsanvisningslagen).

Om en lägenhet efter kommunens begäran skall anses ha upplåtits till kommunen, men det på gmnd av husägarens dröjsmål med att undertätta kommunen om den lediga lägenheten inte är möjligt att tillträda den på den tillträdesdag som angetts av husägaren, så kan kommunen få tillträdesdagen framflyttad efter framställning hos hyresnämnden. Risken för hyresförluster skall alltså medverka till att husägaren undcrtättar kommunen så snart det är möjligt, när han vet att en lägenhet blir ledig.

Om det å andra sidan är kommunen som efter meddelandet frän husägaren dröjer med besked fill denne om att kommunen inte vill förfoga över lägenheten, kan kommunen bli skadeståndsskyldig. En förutsättning för skadeståndsskyldighet är dels att husägaren inte kan träffa avtal med någon annan om fillträde fill lägenheten den dag som angetts i meddelandet, dels att husägaren själv gjort vad som skäligen kan begäras av honom för att få lägenheten upplåten.

Enligt min mening är det väsentligt att anvisningsförfarandet fungerar så smidigt och så snabbt som det är möjligt. En strävan bör också vara att reglema inte blir alltför formella och stelbenta. Med reservation för att filh-äckliga erfarenheter ännu inte har vunnits om bostadsanvisningslagens regler såvitt nu är i fråga, anser jag att reglerna väl tillgodoser de anspråk som rimligen bör ställas. Även om jag har förståelse för att en kommun kan vilja ha exakta tider att hålla sig fill i vaqe anvisningsärende, kan jag därför inte ansluta mig till förslaget om särskilda anvisningstider, som jag menar bryter mot det nuvarande regelsystemet. En viss modifiering av reglerna anscrjag emellertid vara påkallad.

Som hyresnämnden i Göteborg har tagit upp och som också berörs av Norköpings kommun, kan det sättas i fråga om kommunen skall behöva hålla en husägare skadeslös i de fall en lägenhet blir ledig med kort varsel. Det kan inträffa när uppsägningstiden är kort, när hyresrätten är förverkad eller när husägaren och hyresgästen kommit överens om att avtalet skall upphöra efter mycket kort fid. I dessa fall riskerar kommunen att bli skadeståndsskyldig, om den inte mycket snabbt lämnar husägaren besked om lägenheten skall disponeras eller ej.

En kommun torde sällan ha praktiska möjligheter att anvisa en bosladssökande till en lägenhet som blir ledig med myckel kort varsel. Alternativet är atl kommunen själv snabbt bestämmer sig för att hyra lägenheten eller avstår från disposifion. Om kommunen avstår, är del enligt min mening inte skäligt att kommunen skall behöva drabbas av skadestånd. Det bör också beaktas att husägaren, även utan ett särskilt anvisningssystem, normalt torde få räkna med vissa hyresförluster när en lägenhet blir ledig med kort varsel. Dessa förluster kan alltså sägas ingå som ett normalt led i fastighetsförvaltningen.

Mot den bakgmnden föreslår jag att en regel införs som innebär att
kommunen aldrig skall behöva drabbas av ersättningsskyldighet mot hus
ägaren, om denne inom en månad från det kommunen mottog hans medde- 41

lande om att lägenheten är ledig, får besked om atl han får förfoga över Prop. 1987/88: 35 lägenheten. Infaller tillträdesdagen inom denna tid, föreslår jag atl ersättning inte ulgår om husägaren får beskedet före tillträdesdagen.

I övrigt föreslår jag inga förändringar av förslaget i departementspromemorian, som i denna del överensstämmer med bostadsanvisningslagen. Jag vill emellertid erinra om att kommunen och husägarna alltid kan komma överens om särskilda system för anvisningsförfarandet i de fall det inte är aktuellt för hyresnämnden att meddela ett beslut om anvisningsräit.

Uppgifter för kontroll

Jag har tidigare (avsnitt 2.1.5) föreslagit att förbudet för husägaren att fritt disponera över lägenheter som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden får förenas med ett s. k. löpande vite. Även om en sådan vitesbestämmelse normalt bör vara tillräcklig för att förmå husägaren atl iaktta förbudet, måste kommunen få möjligheter att effektivt kontrollera om förbudet efterlevs. I departementspromemorian (s. 51) har övervägts om husägaren skall vara skyldig att tillhandahålla kommunen uppgifter för sådan kontroll. Med motivering bl. a. att en sådan ordning skulle medföra en betydande administration för kommunerna, lämnas dock inget förslag på denna punkt i promemorian.

Från kommunalt håll har framhållits att det utgör en brist i förslaget att kontrollmöjligheter saknas. Jag har förståelse för detta och anser att behövliga kontrollmöjligheter bör kunna anordnas utan att det behöver bli fråga om någon väsentlig administration. Jag vill i sammanhanget erinra om den skyldighet som en fastighetsägare kan åläggas enligl 17 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) att vid vite tillhandahålla förvaltaren handlingar och annat av betydelse för förvaltningen. Enligt 64 § hyreslagen kan en hyresvärd under vissa förutsättningar åläggas att vid vite lämna ut uppgifter om hyror.

Om kontrollmöjligheter för kommunen ordnas så, att kommunen själv får avgöra hur och när kontroll skall ske, bör några invändningar om administrativa svårigheter knappast kunna anföras. De uppgifter som kan vara av intresse för kommunen är främst sådana som gäller förändringar i innehavet av de bostadslägenheter som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt. Uppgifter om innehav fmns naturligtvis hos varje husägare och kan lätt sammanställas i en särskild lägenhelsförteckning, som på begäran kan lämnas ut till kommunen. Inte heller för husägarna behöver kontrollmöjligheten alltså bli särskilt betungande. Jag föreslår därför att i lagen införs en bestämmelse som innebär att husägaren skall vara skyldig att på begäran av kommunen lämna ut uppigifter om bostadslägenheterna i huset som han har och som behövs för kontroll av att husägaren följer ett beslut om anvisningsräit. Om husägaren inte fullgör sin skyldighet, bör hyresnämnden kunna förelägga honom vid vite att fullgöra den. Jag återkommer till bestämmelsema i specialmotiveringen.

Departementspromemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser lillstyrker eller lämnar förslaget i departementspromemorian utan erinran. Bl. a. Stockholms kommun vill dock att en sådan utfästelse om anvisningsrätt som utfärdas vid statlig belåning skall kunna antecknas i fastighetsboken.

Skälen för mitt förslag: En invändning i fräga om bostadsanvisningslagen har varit att ett beslut om bostadsanvisningsområde inte gäller mot en ny husägare (se departementspromemorian s. 32 f). För att underlätta administrationen för kommunerna föresläs i departementspromemorian att beslut om anvisningsrätt skall gälla mot en ny ägare av huset. Detsamma föreslås beträffande ett förelagt vite. Förslaget innebär också att hyresnämnden skall undertätta inskrivningsmyndigheten om beslutet och det förelagda vitet. De bestämmelser som föreslås är i huvudsak desamma som finns i 10 kap. 21-23 §§ plan- och bygglagen (1987:10).

Bortsett från en invändning från domstolsverket angående inskrivningsmyndighetens undertättelseskyldighet som jag återkommer till i specialmotiveringen, har remissinstanserna lämnat förslaget utan erinran. Även jag ansluter mig fill förslaget i departementspromemorian. I enlighet med vad som föreskrivs i de angivna bestämmelserna i plan- och bygglagen, bör enbart löpande viten kunna gälla mot en ny husägare.

Vad därefter gäller frågan om en utfästelse om anvisningsrätt bör gälla mot en ny husägare, har i departementspromemorian efter förebild av 8 § hyresförhandlingslagen föreslagits att utfästelsen skall gälla mot en ny ägare och att husägaren - i stället för att anteckning skall ske i fastighetsboken — vid skadeståndsansvar har en skyldighet att upplysa förvärvaren om utfästelsen.

Som har framgått av mitt anförande är effekterna av husägarnas utfästelser så till vida begränsade att någon omedelbar sanktion inte drabbar den husägare som inte håller sin utfästelse. Vad som i ett sådant fall kan hända är att hyresnämnden på kommunens begäran meddelar ett beslut om anvisningsrätt och förenar detta med ett vitesföreläggande (se avsnitt 2.1.5). Det kan med hänsyn fill detta ifrågasättas om det över huvud taget behövs bestämmelser om att utfästelserna skall gälla mot ny ägare. Enligt min mening har emellertid sådana bestämmelser betydelse för kommunen, eftersom kommunen därmed slipper ta upp förhandlingar med varie ny ägare om anvisningsrätt och vet vilka hus som vid varie tidpunkt omfattas av en utfästelse. Jag föreslår därför att i lagen tas in en bestämmelse som innebär att även utfästelser om anvisningsrätt skall gälla mot ny husägare.

Med detta förslag aktualiseras frågan om utfästelserna skall antecknas i

Departementspromemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de flesta instanser som yttrat sig i denna del. Bostadsstyrelsen menar emellertid att länsbostadsnämnden inte bör kunna frångå kommunens yttrande. En minoritet i Svenska kommunförbundet och bostadsförmedlingskontoret hos kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling avstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Jag har fidigare (avsnitt 2.1.1) redovisat det huvudsakliga innehållet i bestämmelserna om statliga bostadslån med avseende på den kommunala förmedlingsrätten.

Lånebestämmelserna innebär atl länsbostadsnämnden på ansökan av kommunen kan besluta atl bostadslån för hyres- och bostadsrättshus kommer att beviljas och får överläs endast om sökanden tillförsäkrar kommunen rätt att förmedla upplåtelse av bostäderna. En fömtsättning för länsbostadsnämndens beslul är att kommunen bedriver bostadsförmedling, som i princip omfattar samtliga hyies- och bostadsrättshus som uppförs med stafiiga lån. Undantag kan dock göras för bostäder som upplåts till personer som sparat till bostad eller om något annat särskilt skäl föreligger. Vissa övriga villkor gäller också, bl. a. att bostadsförmedlingen bedrivs så atl inte bara den som bor i kommunen skall har rätt att bli anvisad bostad och att endast den som har fyllt 18 år får registreras som bostadssökande.

I promemorian föreslås alt reglerna om att länsbostadsnämnden skall besluta om förmedlingsrätt slopas och att i stället vae enskild kommun skall få avgöra om och i vilken utsträckning en lånesökande skall fillförsäkra kommunen anvisningsrätt. Även föreskrifterna om att förmedlingsverk-

samheten skall omfatta samtliga hus saml villkoren om åldersgräns m. m. Prop. 1987/88: 35

föreslås slopade. Kommunerna skall alltså även i dessa frågor få besluta

självständigt.

Ansvaret för bostadspolitiken delas av staten och kommunen. Staten svarar bl. a. för långivningen och för nödvändig lagstiftning. Förmedlingsverksamheten är en kommunal uppgift. Under senare är har det skett en förskjutning i ansvarsfördelningen i riktning mot ett ökat kommunalt inflytande på bostadsförsöriningens område. Milt förslag om en ny lag om kommunal anvisningsräit innebär att kommunernas ställning ytterligare stärks.

Som har framgått i det föregående, innebär mitt förslag att kommunen utifrån bostadsförsöriningsbehovet kan bestämma i vilken omfattning och med vilken inriktning ett anvisningssystem skall finnas inom kommunen. Förslaget bygger bl. a. på förutsättningen alt husägare - på samma sätt som det för närvarande sker i samband med statlig långivning - genom särskilda utfästelser kan tillförsäkra kommunen anvisningsrätt. Med denna lösning finns det enligt min mening inte längre någon anledning att behålla systemet med ett beslut av länsbostadsnämnden som fömtsättning för kommunal förmedlingsrätt. I överensstämmelse med förslaget i departementspromemorian föreslår jag därför alt systemet slopas.

En ansökan om statligt bostadslän skall ges in till kommunen, som med eget yttrande skall vidarebefordra ansökan till länsbostadsnämnden. I samband därmed bör kommunen kunna ta ställning till om och i vilken omfattning husägaren skall tillförsäkra kommunen anvisningsrätt genom en skriftlig utfästelse om delta. Något hinder mot alt kräva att utfästelsen skall gälla under lånets hela löptid bör, som jag redan fidigare framhållit (avsnitt 2.1.3), inte finnas. Vägrar husägaren att lämna en utfästelse om anvisningsrätt i enlighet med kommunens begäran, bör kommunen kunna avstyrka lånet. Normalt skall då också länsbostadsnämnden avslå låneansökningen.

Detta innebär att kommunens ställning vad gäller möjligheterna att tillförsäkra sig anvisningsrätt i samband med långivning blir särskilt stark. Denna starka ställning motiveras av att det är ett samhällsintresse att via de förmånliga stafiiga bostadslånen kunna styra anvisningsrätten på sådant sätt att de bostadspolitiska målen kan uppnås.

När det gäller långivningen bör emellertid enligt min mening en särskild möjlighet öppnas för länsbostadsnämnden alt - om särskilda skäl föreligger - bevilja lån även om kommunen avstyrker detla. Jag tänker då framför allt på sådana fall där anvisningsrätten på ett uppenbart sätt skulle mbba fömtsättningarna för husägarens verksamhet. Det gäller t.ex. bostadsrättsföreningarna, där det kooperafiva intresset inte får åsidosättas genom en alltför omfattande anvisningsräit. Det gäller också andra sådana fall som jag tagit upp i det föregående (avsnitt 2.1.5) och där en anvisningsrätt kan vara oskälig.

Skulle länsbostadsnämnden bevilja lån i strid mot kommunens yttrande,
kan kommunen enligt de tidigare föreslagna beslämmelserna vända sig lill
hyresnämnden för att fä ett beslut om anvisningsrätt. Som en omständighet
vid den skälighetsbedömning som hyresnämnden då skall göra, bör nämn- 45

den beakta vad jag nu anfört om intresset av atl upprätthålla den kommunala anvisningsrätlen i samband med stafiig långivning. Det bör t. ex. betyda atl sådana generella överenskommelser med organisationer av husägare som annars får betydelse vid hyresnämndens prövning, inte kan fä samma tyngd som annars.

Enligt 34 § andra stycket förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning, m.m. av bostadslån och räntebidrag (handläggningsförordningen) kan länsbostadsnämnden på ansökan av en kommun besluta att lån för egnahem kommer att beviljas endast om låntagaren medverkar till att kommunen får rätt att förmedla upplåtelsen av den bostad som låntagaren hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i sitt egnahem. Denna bestämmelse bör ersättas med att kommunen i varie enskilt fall får la ställning till om länesökanden skall medverka till anvisning. På samma sätt som jag fidigare föreslagit bör kommunen härvid kunna avstyrka eller fillstyrka lån. Avstyrks lånet, får länsbostadsnämnden bevilja lån endast om särskilda skäl föreligger.

Med hänvisning till vad jag har anfört, ansluter jag mig alltså inte till de remissinstanser som avstyrker promemorians förslag eller förordar förändringar i delta. Författningsmässigt innebär mitt förslag till förändringar

att nybyggnadslåneförordningen och ombyggnadslåneförordningen ändras och ges den innebörden att bostadslän lämnas endast under fömtsätl-ning att kommunen erhåller anvisningsrätt, om kommunen begär det och särskilda skäl inte föreligger att ändå bevilja lånet,

alt bestämmelserna om kommunal förmedlingsrätt i handläggningsförordningen upphävs samt

att handläggningsförordningen i övrigt ändras sä, att därav framgår att kommunen kan överklaga ett beslut som innebär att lån beviljas trots att kommunen har avstyrkt lånet med hänvisning till att husägaren inte utfäst anvisningsrätt.

Enligt min mening krävs det härutöver vissa övergångsbestämmelser. Innebörden av dessa bör i huvudsak vara att sådana utfästelser om förmedlingsrätt som lämnats med stöd av äldre bestämmelser alltjämt skall gälla samt att beslut av länsbostadsnämnden om förmedlingsrätt såsom fömtsättning för lån som meddelats före ikraftträdandet bör gälla under en övergångsperiod.

Prop. 1987/88: 35

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 § bostadsförsöriningslagen har en kommun eller ett kommunalförbund rätt att besluta att anvisning eller förmedling av bostäder genom den kommunala bostadsförmedlingen skall ske under villkor att den bostadssökande medverkar till att den bostad som han hyr eller innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i den nya bostaden, överlåts på den bostadssökande som kommunen eller kommunalförbundet anvisar. Om den som lämnar bostaden innehar den med hyresrätt, kan kommunen med stöd av 35 § hyreslagen föra talan om tillstånd till lägenhelsbyte.

Hyresgästens medverkan enligt 5 § bostadsförsöriningslagen bmkar i allmänhet bestå i att han ber hyresvärden skriva under en s. k. värdförbindelse, dvs. en skriftlig utfästelse att hyra ut den ledigblivna lägenheten till någon som anvisas av bostadsförmedlingen och som vården kan godta som hyresgäst.

Om kommunen enligt det system som jag nu har föreslagit, erhållit anvisningsrätt genom en generell överenskommelse med en husägarorgani-salion, genom en utfästelse av husägaren eller ett beslut av hyresnämnden, kommer den angivna regeln i bostadsförsörjningslagen att minska i betydelse. Bestämmelsen kan emellertid ha betydelse, om kommunen inte har erhållit anvisningsrätt pä nämnt sätt och om anvisningsrätten är begränsad. Jag anser därför i överensstämmelse med promemorieförslaget att bestämmelsen fills vidare bör kvarstå.

Någon anledning att föra över bestämmelsen från bostadsförsöriningslagen till den nya lagen, som några remissinstanser förordat, anser jag inte föreligger. I förevarande fall tillförsäkras inte anvisningsrätten i första hand genom en överenskommelse med husägaren, utan med den boende. Den är alltsä utformad på ett principiellt annorlunda sätt än enligt den föreslagna lagen. Jag vill inte heller sträcka mig så långt som en remissinstans förordat, nämligen att kommunen skulle ges en lagstadgad rätt till anvisning i de fall kommunen bereder nägon boende i huset annan bostad.

Då jag inte heller i övrigt finner anledning till någon förändring av de regler som jag redovisat, föreslår jag atl de får kvarstå oförändrade.

Prop. 1987/88: 35

talet innehåller en s. k. förhandlingsklausul. På förslag av bostadsutskottet Prop. 1987/88: 35 beslöt riksdagen att tidsbegränsa lagändringen till utgången av år 1986 (prop. 1982/83: 146, BoU 1983/84:5, rskr 26, SFS 1983:899). Bostadsutskottet anförde härom att det fanns skäl att göra en utvärdering av erfarenheterna av ett ökat hyresgästinflytande. I en sådan utvärdering fanns enligt utskottet även möjligheter att överväga olika alternativ och att pröva dessa mot det aktuella förslaget. Enligt utskottet borde utvärderingen anförtros en särskild arbetsgmpp.

Den 6 april 1984 beslutade jag att inom bostadsdepartementet inrätta en arbetsgmpp för utvärdering av erfarenheterna av hyresgästernas inflytande över reparationer i den egna lägenheten. Arbetsgmppen har i en till mig den 13 mars 1986 överlämnad promemoria redovisat resultatet av utvärderingen (se prop. 1986/87:37 bilaga 9). Enligt arbetsgruppen var erfarenheterna av 1983 ärs lagändring posifiva. I mitt anförande fill prop. 1986/87:37 om ändringar i hyres- och bostadsrättslagstiftningen förordade jag att resultatet av eft påböriat forskningsprojekt, som hade inifierats av bl.a. Svenska Målareförbundet och som syftade till att ytterligare belysa effekterna av 1983 års lagändring, borde avvaktas innan slufiig ställing tas till om ändringen skall permanentas. Jag föreslog därför att gillighetsfiden för den fidsbegränsade bestämmelsen i 15 § andra stycket 2 hyreslagen skulle förlängas till utgången av år 1987. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (BoU 1986/87:6, rskr 78, SFS 1986:1240).

Forskningsprojektet har enligt vad som upplysts blivit försenat och en slutrapport kan inte publiceras förtån i börian av år 1988. Jag har dock erfarit att även denna utvärdering av 1983 års lagändring redovisar posifiva erfarenheter från bostadsföretag ocfi hyresgäster.

Med anledning av de farhågor sorn uttryckts om att lagändringen skulle kunna äventyra sysselsättningen inom måleribranschen (se bl. a. BoU 1986/87:6 s. 3) vill jag anföra följande. Vilken verkan som 1983 års lagändring på sikl kan innebära för sysselsättningen för målare och andra byggnadsarbetare är det mycket svårt att sia om. Jag vill dock påpeka att den rådande högkonjunkturen inom byggbranschen kan förväntas beslå under överskådlig tid. Mot denna bakgmnd finns det enligt min mening inte skäl att ytterligare uppskjuta ett permanentande av reformen om s. k. hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll, en reform som har upplevts som angelägen av både bostadsföretag och hyresgäster.

På grund av det anförda och då jag anser att det inte finns anledning alt befara att reformen skulle medföra några negativa konsekvenser som inte kan hanteras av parterna på hyresmarknaden, förordar jag att tidsbegränsningen av bestämmelsen i 15 § andra stycket 2 hyreslagen nu upphävs.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom bostadsdepartementet upprättats förslag lill

1. lag om kommunal bostadsanvisningsrätt

2. lag om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i jordabalken 48

3. lagom ändring i jordabalken Prop. 1987/88:35

4. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)

5. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

6. lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bosladsdomstol.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om kommunal bostadsanvisningsrätt

I lagförslaget finns upptaget inledande beslämmelser (1 §), bestämmelser om utfästelse om anvisningsrätt (2 §), beslut om anvisningsrätt (3-12 §§), övriga bestämmelser (13-17 §§) samt bestämmelser om ikraftträdande och övergångsbestämmelser.

Bestämmelserna i 1-5 §§ och 11 -14 §§ saknar motsvarighet i bostadsanvisningslagen. Övriga paragrafer, dvs. 6-10 §§ och 15-17 §§ har, med vissa ändringar, förts över från bostadsanvisningslagen. Specialmotiveringen beträffande de äldre bestämmelserna har därför delvis sin gmnd i prop. 1979/80:72 s. 23-26, 31-34, 39-48, 119-126 och s. 130.

Inledande bestämmelser

1§

Genom utfästelse av husägare eller genom beslut av hyresnämnd kan en kommun erhålla rätt att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätt får avse bostadslågenhet i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som är avsett att upplåtas varaktigt.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset. Om ett hus omfattas av beslut om tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (1977: 792), skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

I första stycket, som i redakfionellt hänseende utformats i enlighet med lagrådets förslag, slås fast att kommunen kan erhålla anvisningsrätt lill bostadslägenheter i vissa hus. I överensstämmelse med vad som har föreslagits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) föreskrivs all lagen gäller bostadslägenheter i kommunen, som husägaren upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt. Som framgår av andra meningen får anvisningsrätt avse lägenheter i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som är avsett atl upplåtas varaktigt. Tvåbostadshus och hus med tre bostadslägenheter är däremot undantagna. Enbostadshusen kan vara fristående eller sammanbyggda i rad- eller kedjehus. Sådana småhus som endast tillfälligt upplåts av ägaren, t. ex. på gmnd av att han vistas utomlands, omfattas inte av lagen.

Med bostadslägenhet avses sådan lägenhet som upplåts för att helt eller
till en inte oväsentlig del användas som bostad (se 1 § tredje stycket
hyreslagen). Fritidsbostäder är undantagna. 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35 , '

Jag anser det inte påkallat alt göra något uttryckligt undantag för sådan Prop. 1987/88: 35 lägenhet som utgör en del av husägai-ens egen bostad (jfr 1 § bostadsanvisningslagen). En sådan del utgör inte en självständig bostadslägenhet och bör därför inte beaktas vid beräkningen av antalet bostadslägenheter i huset.

Enligt min mening är det med hänsyn till hyresnämndernas möjligheter att beakta omständigheterna i det enskilda fallet (se 3 §) inte heller påkallat att göra någon ytterligare precisering av lagens fillämpningsområde med avseende på de lägenheter som skall omfattas.

I lagen används uttrycket husägare i stället för fastighetsägare. Det saknar alltså betydelse med vilken rätt, tomträtt eller annan rätt, som husägaren disponerar marken.

Lagen gäller endasl om lägenheterna upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Anvisningsrätt kan alltså inte komma i fråga för lägenheter som upplåts med ständig besittningsrätt för innehavaren. Inte heller kan anvisningsrätt förekomma när ideella andelar i en fastighet kombineras med disposifionsrätt till en viss lägenhet. I andra fall, som innebär att ägaren upplåter hyresrätt, t.ex. enligt lagen (1986:1242) om försöksverksamhet med kooperativ hyresrätt, kan anvisningsrätt för kommunen komma i fråga. Det finns emellertid anledning att iaktta försiktighet med motsvarande äldre upplåtelseformer av andelsrätt med vilken följer rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet (se punkt 16 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen). Här kan det ofta vara svårt atl avgöra om upplåtelsen avser hyresrätt eller ej.

En ytterligare förutsättning för att kommunen skall kunna erhålla anvisningsrätt är att det är husägaren som upplåter lägenheterna. Andrahandsupplätelser omfattas alltså inte av lagstiftningen. Om däremot en husägare upplåter möblerade lägenheter, kan kommunen erhålla anvisningsrätt till dessa.

Endast sådana lägenheter som husägaren upplåter till nyttjande kan omfattas av anvisningsrätt. Om husägaren inte vill upplåta lägenheten utan låter den stå tom, t. ex. i avvaktan på en ombyggnad, kan någon anvisningsrätt alltså inte framtvingas.

Överlåtelser av hyresrätt eller bostadsrätt omfattas inle av anvisningsrätt (se dock förbudet i 6 § andra stycket).

Kommunen kan erhålla anvisningsrätt genom en utfästelse av husägaren eller elt beslut av hyresnämnden. Utfästelserna behandlas i 2 §. Hyresnämndens beslut och verkningarna av delta tas upp 13-12 §§.

Generella överenskommelser som träffas mellan kommunen och en organisation av husägare och som har behandlats i den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.1.3), regleras inte i lagen. Dessa överenskommelser, som normalt innebär att husägarorganisationen åtar sig att rekommendera sina medlemmar att lämna lägenheter för anvisning till kommunen, har inte sädan karaktär att de faller under begreppet utfästelse. Som jag framhållit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5) kan emellertid överenskommelserna utgöra ett viktigt beslutsunderlag för hyresnämnderna.

Av 2 § kommunalförbundslagen (1985:894) följer att lagens bestämmel
ser om kommun i vissa fall kan gälla ett kommunalförbund. 50

I andra stycket har - i överensstämmelse med t.ex. 3 § andra stycket Prop. 1987/88: 35 bostadsanvisningslagen och 1 § andra stycket bostadsförvaltningslagen -tagits in en bestämmelse som innebär bl.a. att som husägare skall, när omständigheterna föranleder det, anses även annan som innehar huset, t. ex. på gmnd av testamentariskt förordnande.

Utfästelse om anvisningsrätt

2§

En utfästelse om anvisningsrätt för kommunen skall vara skriffiig och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser, husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den fid under vilken anvisningsrätten skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med villkor om skadestånd eller vite. En utfästelse om anvisningsräit gäller även för en ny husägare.

Paragrafen, som har utformats enligt lagrådets förslag, avhandlar bl.a. formella krav på utfästelser om anvisningsräit. Hithörande frågor har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3 och 2.1.8).

Formkravet i första stycket innebär att utfästelsen skall finnas nedtecknad i en särskild handling, som skall undertecknas av husägaren. Om ändringar eller tillägg skall göras i en utfästelse gäller motsvarande krav.

Parterna har stor frihet att komma överens om det närmare innehållet i en utfästelse. För att formkravet skall vara uppfyllt måste den dock innehålla uppgifter i samfiiga de hänseenden som anges i första stycket. Om parterna fmner det lämpligt kan de beträfTande dessa uppgifter ansluta sig fill vad som gäller för en hyresnämnds beslut om anvisningsrätt. Systemet har emellertid inte utformats så att innehållet i en utfästelse obligatoriskt skall vara delsamma som i etl beslut. Avtalsfriheten är alltså vid.

De bostadslägenheter som skall anges i utfästelsen är sådana som omfattas av anvisningsrätten. Det kan t. ex. vara fråga om samfiiga lägenheter i huset, endast lägenheter av visst slag, t. ex. enmmslägenheter, eller samfiiga lägenheter med undantag för någon eller några speciella lägenheter.

Det måste i utfästelsen också lämnas uppgifter i vilken utsträckning de i utfästelsen angivna lägenheterna skall ställas till kommunens förfogande. I denna del kan bestämmas t. ex. att varie ledig lägenhet eller endast en viss andel av de lediga lägenheterna skall omfattas av anvisningsrätten. Det kan också bli aktuellt att göra uttryckliga undantag för vissa upplåtelseändamål, t. ex. upplåtelse för fastighetsskötare eller för att fillgodose av husägaren tillämpat system med s. k. interna bytesköer (se även avsnitt 2.1.5).

Uppgifterna om husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten avser främst skyldighet att undertätta kommunen när lägenheter blir lediga, att upplåta lägenhet till den som kommunen anvisar eller till kommunen och att iaktta ett visst anvisningsförfarande. Beträffande dessa uppgifter kan bestämmelserna i 6—8 §§ vara en förebild, men partema kan allt efter omständighetema avtala om vad som är lämpligast. Även om en utfästelse om anvisningsrätt är ensidig, finns det inget som hindrar att parterna kommer överens om att kommunen skall svara för vissa hyresför-

luster, ställa borgen för vissa hyresgäster m. m. Särskilda anvisningstider Prop. 1987/88: 35 som kommunen måste iaktta kan också ställas upp. Väsentligt för kommunen kan vidare vara atl husägaren åtar sig att lämna sådana uppgifter som behövs för kontrollen av att utfästelsen följs.

I utfästelsen skall också anges den tid under vilken anvisningsrätten skall gälla. Denna tid kan vara bestämd, t.ex. till ett visst antal år, eller relativt bestämd så atl den t. ex. gäller under löptiden av ett statligt bostadslån. Man kan också länka sig att utfästelsen gäller lill dess parterna kommer överens om annat eller att den upphör viss tid efter anmälan av endera parten. I sammanhanget bör nämnas att utfästelsen inle utgör någol hinder för kommunen att vid behov göra en ansökan lill hyresnämnden om ett beslut om anvisningsräit. Meddelar nämnden etl sådant beslut gäller beslutet i slället för utfästelsen (se vidare under 3 §).

En utfästelse om anvisningsrätt fär inte förenas med villkor om skadestånd eller vite. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3). Bryter husägaren mot utfästelsen innebär det att kommunen gär miste om alt anvisa en bostadssökande till en lägenhet i huset. Det påtryckningsmedel som kommunen har för att utfästelsen skall uppfyllas är alt kommunen kan vända sig till hyresnämnden för att få ett beslut om anvisningsrätt. Endast hyresnämndens beslut kan sanktioneras med vite. Skulle det i en utfästelse trots allt finnas en klausul om skadestånd eller vite, blir klausulen utan verkan. Skadeståndet eller vitet kan alltså inte utkrävas.

I överensstämmelse med vad jag iiar föreslagit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2,1.8) föreskrivs i andra stycket att en utfästelse om anvisningsrätt också gäller för en ny ägare av huset. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 8 § hyresförhandlingslagen (1978:304).

Bestämmelsen syftar i första hand till att kommunen skall slippa ta upp förhandlingar med varie ny husägare om anvisningsrätten. Att även ett beslul om anvisningsräit som meddelats av hyresnämnden gäller mot en ny ägare framgår av 12 §.

Verkningarna av en utfästelse är så till vida begränsade att nägon omedelbar sankfion inte drabbar den husägare som bryter mot utfästelsen. På grund härav har någon skadeståndsregel motsvarande den som finns i 8 § hyresförhandlingslagen inte tagits in i förevarande paragraf. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen kan det inte heller anses påkallat med nägot krav pä anteckning i fastighetsboken av utfästelserna.

Beslut om anvisningsrätt

Hyresnämndens prövning m.m.

Beslut om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och skall meddelas i den
utsträckning det behövs för bostadsförsöriningen. Anvisningsrätt får dock
inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda villkor
som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens särskilda
behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.
Fråga om anvisningsrätt tas upp pä ansökan av kommunen. En ulfästel- 52

se om anvisningsrätt hindrar inte att kommmunen ansöker hos hyresnämn- Prop. 1987/88: 35 den om sådan rätt.

Hyresnämnden får i beslut om anvisningsrätt sätta ut vite för överträdelse av förbuden i 6 §.

Lagmmmet, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4 och 2.1.5).

Av första stycket framgår att beslul om anvisningsräit skall avse ett visst hus. Det finns inget som hindrar att samma ansökan avser flera hus, om de ägs av samma person. Hyresnämnden kan då meddela ett beslut om anvisningsrätt beträffande samtliga hus. Om fömtsättningarna är olika för husen, kan det dock vara lämpligt att meddela särskilda beslut för varie hus eller gmpp av hus.

Det får anses åligga hyresnämnden att i första hand söka medla mellan husägaren och kommunen i syfte att uppnå en överenskommelse. Kommer parterna överens, kan resultatet antecknas i protokollet, som då får anses gälla som en utfästelse om anvisningsräit. Ofta kan det dock vara lämpligt att partema, ev. med bistånd av nämnden, nedtecknar utfästelsen i en särskild handling.

Om medlingsförsöken inte lyckas, skall nämnden pröva ansökningen om anvisningsrätt. Den intresseavvägning som nämnden därvid skall göra, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5). Prövningen kan resultera i atl ansökningen bifalles eller ogillas. Nämnden är naturligtvis oförhindrad att endast delvis bifalla ansökningen, om prövningen ger vid handen t. ex. att vissa lägenheter inte bör omfattas av anvisningsrätt eller att andra begränsningar bör göras.

Som har framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5) kan nämndens beslutsunderlag utgöras av etl sådant principbeslut om anvisningsrättens inriktning och omfattning som kommunen kan ha fattat. Ett annat viktigt underlag är överenskommelser som kommunen kan ha träffal med organisationer av husägare eller med enskilda husägare. Sådana överenskommelser torde få sin främsta betydelse som etl riktmärke för all åstadkomma så likvärdiga förhållanden som möjligt för husägarna i kommunen eller den berörda delen av kommunen.

Av andra stycket första meningen framgår att endast kommunen kan vara sökande hos hyresnämnden i elt ärende om anvisningsrätt. Under remissbehandlingen har föreslagits att även en organisation av hyresgäster skall kunna ansöka om anvisningsrätt. Med hänsyn bl. a. till att ett beslut om anvisningsrätt medför ekonomiska och andra förpliktelser för kommunen, kan en sådan ordning inte anses lämplig. Däremot bör hyresnämnden med stöd av 17 § lagen (1973:188) om artendenämnder och hyresnämnder, kunna inhämta yttrande av en sådan organisafion eller en organisafion av husägare i ärenden om anvisningsrätt. Inte heller en husägare kan således påkalla hyresnämndens prövning, men han kan genom att vägra underteckna en utfästelse om anvisningsrätt, som han t. ex. anser alltför långtgående, framtvinga en ansökan från kommunen. Att husägaren kan påkalla omprövning av ett beslul om anvisningsrätt framgår av 5 §.

Av andra stycket andra meningen framgår att kommunen kan vända sig

fill hyresnämnden även om husägaren utfäst sig anvisningsrätt. Frågan har Prop. 1987/88: 35 behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.4). Det bör även i detta sammanhang understrykas vikten av att en utfästelse lämnas ombbad, om inte husägaren har åsidosatt den eller ändrade förhållanden motiverar annat. Den intresseavvägning som hyresnämnden skall göra kan alltså resultera i att en ansökan om anvisningsrätt ogillas, när kommunen saknar gmnd för att mbba utfästelsen.

Om hyresnämnden meddelar kommunen anvisningsrätt, medför detta att utfästelsen kommer att sakna betydelse. Nägon särskild bestämmelse om detta behövs knappast. Det kan visserligen tänkas att utfästelsen innehåller moment som enligt både husägarens och kommunens mening bör fortsätta att gälla. Sådana frågor bör dock kunna lösas genom att parterna begär att hyresnämnden på lämpligt sätt bekräftar detta.

Av tredje stycket framgär att hyresnämnden i beslutet om anvisningsrätt får sätta ut vite för överträdelse av förbuden. Som uttalats i den allmänna motiveririgen (avsnitt 2.1.5) bör den form av löpande vite som anges i 4 § andra stycket lagen (1985:206) om viten normalt komma till användning. Innebörden av elt sådant vitesföreläggande blir att vitet skall betalas varie gång något av förbuden i 6 § överträds.

Enligt lagen om viten (6 § jämförd med 1 §) skall frågor om utdömande av viten normalt prövas av länsrätten på ansökan av den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet. Som framgår av förslaget till 14 § anscrjag det vara en lämpligare ordning i anvisningsfallen att frägor om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan av kommunen. Av 14 § framgår också att vitet under vissa fömtsättningar inte får utdömas.

Förbuden enligt 6 § bör förenas med vite så snart det finns anledning att anta att inte husägaren kommer att följa förbuden. Hyresnämndens prövning torde oftast påkallas därför att husägaren har äsidosatt en generell överenskommelse eller en utfästelse om anvisningsrätt. I sådana fall bör nämnden normalt förena förbudet med vite. I andra fall kan omständighetema vara sådana att kommunen och husägaren endast tvistar om skäligheten av anvisningsrätlen eller dess omfattning, men att det i och för sig inte finns någon anledning att anta att husägaren inte skulle rätta sig efter hyresnämndens beslut. Fömtsättningar för att avstå från ett vitesföreläggande kan då föreligga.

Det bör i sammanhanget erinras om att hyresnämnden enligt 5 § kan ändra ett beslut om anvisningsrätt, om det finns särskild anledning till della. Har vite inte förelagts i del första beslutet, kan det alltså bli aktuellt att ta upp frågan på nytt efter särskild talan av kommunen.

BeträfTande vitesbeloppet gäller enligt 3 § lagen om viten (se prop. 1984/85:96 s. 25 och 49) aft vitet skall bestämmas till eU belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas f<)rmå honom att efterfölja föreläggandet. Vitesbeloppet skall således bestämmas så att det kan antas bryta husägarens motstånd mot att iaktta förbuden i 6 §.

I lagrådsremissen föreslogs att vite skulle få sättas ut av hyresnämnden
endast om kommunen begärt det. Lagrådet anser emellertid att hyres
nämnden bör ha frihet att sätta ut vii;e i beslutet om anvisningsrätt, även 54

om det inte uttryckligen begärts av kommunen. Jag ansluter mig fill lagra- Prop. 1987/88: 35 dels uppfattning. Tredje stycket innehåller därför inte någon bestämmelse om någon sådan begäran.

Slutligen bör i detta sammanhang erinras om att ett beslut om anvisningsrätt, som framgår av 5 §, gäller lills vidare med rätt för endera parten att få det omprövat efter fem år eller, i särskilda fall, kortare tid. Hyresnämnden behöver därför inte pröva under vilken tid beslutet skall gälla.

4§

Ett beslut om anvisningsrätt skall innehålla en upplysning om förbuden enligt 6 § och om husägarens skyldigheter i övrigt enligt denna lag.

Den upplysning i beslutet som nämnden skall göra enligt denna paragraf har tillkommit mot bakgrund av att husägaren av beslutet bör kunna utläsa vilken innebörd detta har utan att han skall vara hänvisad till lagen. Särskilt viktigt är att förbudet mot upplåtelse i 6 § anges. Det kan vara lämpligt att detta förbud återges. Husägarens skyldigheter med avseende på det meddelande som skall lämnas enligt 7 § kan lämpligen också anges. I övrigt bör nämnden kunna göra en allmän hänvisning fill de skyldigheter som följer av lagen.

Några ytterligare bestämmelser om vad nämndens beslut skall innehålla torde inte behövas.

Omprövning, ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt

5§

Ett beslut om anvisningsrätt får omprövas efter fem år, räknat från det beslutet vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden från det senaste beslutet.

I annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden ändra eller upphäva ett beslut om anvisningsrätt om

1. det är uppenbart atl husägaren genom anvisningsrätten missgynnas i
förhållande till andra husägare,

2. anvisningsrätten orsakar husägaren stora olägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om att beslutet skall ändras eller upphävas eller

4. någon annan särskild anledning finns till att beslutet skall ändras eller upphävas.

En ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av beslut om anvisningsrätt får göras av kommunen eller av husägaren.

Möjligheterna till omprövning m. m. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.6).

Har hyresnämnden meddelat ett beslut om anvisningsrätt, gäller det tills
vidare, men kan enligt denna paragraf omprövas, upphävas eller ändras.
Kommunen och husägaren kan själva komma överens i sådana frågor, men
de måste då anmäla detta till hyresnämnden, som får fatta beslut i frågan.
Anledningen till denna omgång är att oklarhet annars kan uppstå om
husägarens skyldigheter, vilket är särskilt olämpligt med tanke på att 55

nämndens beslut kan vara förenat med vite.

Första stycket innehåller fömtsättningarna för en omprövning av eU Prop. 1987/88: 35 tidigare meddelat beslut om anvisningsrätt. AU prövningen skall ske enligt de gmnder som anges i 3 §, torde vara klart utan någon särskild anmärkning i lagtexten. I vilka avseenden beslutet skall omprövas blir beroende av vilka yrkanden husägaren eller kommunen framställer. Femårsfristen räknas från hyresnämndens ursprungliga beslut eller, om detta beslut redan tidigare har omprövats, från det senaste beslutet.

Oberoende av tidsfristen i första stycket, får hyresnämnden enligl andra stycket ändra eller upphäva elt beslut om anvisningsräit. Hyresnämndens prövning i dessa fall är inriktad på vissa gmnder som kan åberopas av husägaren eller kommunen. Nämndens prövning skall därför mynna ut i om någon eller några av de i lagmmmet angivna gmnderna föreligger och om detta bör föranleda beslutets upphävande eller ändring i någon viss del. Även om nämnden kan behöva beakta innehållet i 3 § också i dessa fall, är det inte meningen att en omprövning av frågan om anvisningsrätt i hela dess vidd skall kunna äga mm.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.5) framgår att hyresnämnden inom ramen för sin intresseavvägning skall beakta att en husägare inte missgynnas i förhållande fill andra. Den frågan kan också komma upp när eft beslut om anvisningsräft har tillämpats någon fid. Husägaren kan då ansöka hos hyresnämnden om att beslutet skall ändras eller upphävas enligt punkt 1. Vaqe avvikelse från vad som gäller för andra husägare bör inte leda till att beslutet ändras. Det måste vara fråga om mer allvarliga och klara fall. Regeln har utformats så alt beslutet skall ändras eller upphävas om det är uppenbart att husägaren missgynnas i förhållande lill andra husägare.

Punkt 2 syftar endast på mera flagianta olägenheter och bör närmast ses som en spärr mot att husägaren i stor omfattning får ta emot sådana hushåll som av olika anledningar t. ex. inte iakttar kravet på skötsamhet. Det bör dock observeras att en husägare enligt 6 § har rätt att vägra upplåtelse om denna inte kan ske utan påtaglig olägenhet för honom (se kommentaren fill 6§).

Angående punkt 3 vill jag hänvisa lill vad jag anförde i den inledande motiveringen till denna paragraf

Punkt 4 ger utrymme för såväl husiigaren som kommunen atl ansöka om ändring eller upphävande av eft fidigare beslut. Av avfaftningen framgår atl del skall vara fråga om någon särskild anledning, vilkel markerar att en restriktiv bedömning är påkallad. Ett exempel, som har nämnts i anslutning till 3 § är att det finns anledning att förena eft fidigare meddelat beslul om anvisningsrätt med vite. Förändringar i kommunens bostadspolitiska ambifioner bör normalt behandlas inom ramen för en omprövning enligt första stycket. Någon gång kan det dock finnas särskild anledning att tillämpa punkt 4, t. ex. om en markant brist på lågenheter uppstår.

Av tredje stycket framgår att bäde kommunen och husägaren kan ansöka om prövning enligt förevarande paragraf.

Verkan av beslut om anvisningsrätt Prop. 1987/88: 35

6§

En husägare får inte upplåta en lägenhet, som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt, med hyresrätt eller bostadsrätt fill någon annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller till kommunen.

Om en lägenhet som omfattas av ett beslut om anvisningsrätt skall upplåtas med hyresrätt, får husägaren inte vägra upplåtelse lill den som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Han får inte heller medverka till att hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet överlåts eller till att lägenheten upplåts i andra hand utom när förhållandena är sådana att de i 12 kap. 34 §, 35 § första stycket, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på hyresgästen angivna fömtsättningarna för tillstånd föreligger eller när kommunen har medgett överlåtelsen eller upplåtelsen.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen undertältat husägaren om att kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig. Förbudet gäller inle heller om lägenheten upplåts enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken.

Paragrafen har sin motsvarighet i 6 § bostadsanvisningslagen. Förutom att paragrafen har delats upp i tre stycken och att vissa redaktionella ändringar gjorts har ett par nyheter införts. Det gäller första meningen i del nu föreslagna andra stycket, sista ledet i andra meningen i samma stycke om kommunens medgivande till en överlåtelse eller upplåtelse samt slopandet av ett undantag för tjänstebostäder som tidigare fanns i det föreslagna tredje stycket.

De förbud som tas upp i paragrafen gäller när hyresnämndens beslut har vunnit laga kraft.

Enligt första stycket får husägaren inte upplåta lediga lågenheter till annan än den som kommunen anvisar eller kommunen, om hyresnämnden har meddelat ett beslut om anvisningsrätt och lägenheten omfattas av beslutet. Av tredje stycket framgår att husägaren själv får förfoga över lägenheten och upplåta den till vem han vill först när del slår klart alt

kommunen inte önskar anvisa någon bostadssökande och inte heller begär ,

att lägenheten skall upplåtas till kommunen. Vissa ytterligare undantag från förbudet finns i tredje stycket.

Förbudet riktar sig mot husägaren. När en bostadsrättshavare överlåter sin bostadsrätt eller hyr ut lägenheten gäller inle förbudet. Del gäller däremot när bostadsrättsföreningen i egenskap av husägare vill hyra ut en lägenhet eller upplåta den med bostadsrätt.

Enligt 2 § tredje stycket bosladsrättslagen, som blir aktuell vid ombildning av hyresrätt till bostadsrätt, får en lägenhet som är upplåten med hyresrätt inte upplåtas med bostadsrätt så länge hyresförhållandet beslår. Upplåtelse av bostadsrätt får dock ske, om mindre än tre mänader återstår av hyrestiden och hyresvärden och hyresgästen är ense om atl hyresförhållandet kan upphöra utan att hyresrätten överlåts till annan. Utan någon särskild bestämmelse bör det stå klart att upplåtelseförbudet i förevarande paragraf inte omfattar sådana bostadsrättsupplåtelser som sker till den som

redan har hyresrätt till lägenheten. Om hyresförhållandet upplöses, gäller Prop. 1987/88: 35 däremot förbudet.

Förbudet enligl första stycket gälU;r även upplåtelse av möblerade lägenheter, om hyresnämnden inte har meddelat någon begränsning för sådana.

Förbudet gäller däremot inte när en lägenhet övergår till make på gmnd av bodelning m. m. enligt 33 § hyreslagen eller till sambo enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Del gäller inte heller när en medhyresgäst, make eller sambo har rätt till förlängning av hyresavtalet enligt bestämmelserna i 47 och 48 §§ hyreslagen.

Andra stycket första meningen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7 under mbriken "Frågan om en s. k. inflyttningsprövning"). Förbudet avser endast hyreslägenheter och innebär att husägaren inte får vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar, om upplåtelse kan ske utan påtaglig olägenhet för husägaren. Det är husägaren som själv avgör om den anvisade hyresgästen skall godtas eller ej. Om kommunen anser att husägaren åsidosatt förbudet, får kommunen föra talan vid hyresnämnden om utdömande av vite. Enligt 14 § andra stycket får vite dock inte utdömas om husägaren med hänsyn till egna undersökningar eller övriga omständigheter haft fog för sin vägran (se vidare under 14 §). Kommunen kan också begära att få lägenheten upplåten till sig (se 8 §).

Bestämmelsen innebär att husägare inte utan fog skall kunna vägra de av kommunen anvisade bostadssökandena bostad. Vad som kan begäras av husägaren är att han gör sådana undersökningar av framför allt den sökandes ekonomi och skötsamhet som är normalt vid fastighetsförvaltning. Det torde bli nödvändigt alt också kommunen gör en preliminär bedömning av om någon invändning av betydelse kan riktas mot den bostadssökande, innan anvisning sker. De uppgifter som därvid inhämtas bör normalt kunna vidarebefordras till husägaren (jfr 7 kap. 25 § sekretesslagen (1980: 100) samt prop. 1982/83:64).

Med det underlag som finns om den bostadssökande, får husägaren ta ställning till om upplåtelsen kan ske utan påtaglig olägenhet. Begreppet "påtaglig olägenhet" förekommer också i 35 och 37 §§ hyreslagen och bör - inte minst med tanke på den frekventa förekomsten av byten - vara välbekant för husägarna. Beträffande innebörden av uttrycket bör framför allt följande beaktas (se prop. 1979/80:72 s. 52 under 12 kap. 34 a § jordabalken, numera samma kap. 37 §).

Med hänsyn till anvisningsrättens karaktär bör sådana invändningar från
husägarens sida som hänför sig till dennes egel intresse av att förfoga över
lägenheten inte anses godtagbara. Sådana förhållanden har i allmänhet
redan beaktats av hyresnämnden vid beslutet om anvisningsrätt, t. ex. att
speciella villkor gäller för upplåtelse av lägenhet i huset. Av väsenfiig
betydelse för husägaren är däremot den bostadssökandes ekonomi samt
skötsamhet med avseende på betalning av hyra och användning av lägen
heten. Hushållets storlek kan någon gång också ha betydelse. Om kommu
nen ställer borgen eller på annat sätt ansvarar för de ekonomiska förpliktel
serna, saknas oftast fog för husägaren att vägra upplåtelse. I annal fall kan
dålig ekonomi hos sökanden eller upprepade tidigare betalningsförsummel
ser föranleda att husägaren bör kunna vägra upplåtelse. 58

Enligt 25 § hyreslagen är en hyresgäst skyldig att, när han använder Prop. 1987/88:35 lägenheten iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick i fastigheten. Husägaren bör inte vara skyldig att godta en hyresgäst som inte kan förväntas rätta sig efter dessa krav. Ligger tidigare försummelser långt tillbaka i liden, finns det dock knappast skäl för husägaren att vägra upplåtelse.

Den omständigheten att en husägare betraktar vissa hushållstyper eller kategorier av bostadssökande som särskilda riskgmpper innebär inte att husägaren får vägra upplåtelse. Det får därför inte förekomma att hushåll med många barn eller bostadssökande som tillhör en viss folkgmpp inte godtas som hyresgäster enbart på den grunden att en upplåtelse till dem påstås medföra störte risker för ekonomisk skada vid fastighetsförvaltningen än upplåtelser till andra. I sammanhanget bör också erinras om brottsbalkens stadgande om olaga diskriminering (se 16 kap. 9 § brottsbalken).

Med tanke på de svårigheter som husägaren kan ha att ta ställning till om en upplåtelse kan vägras eller ej, kan det ofta inte läggas honom till last om han gör en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller av vad som krävs för att påtaglig olägenhet skall anses föreligga. Hyresnämnden bör då enligt det förslag som jag tar upp i 14 § kunna underlåta att utdöma ett förelagt vite eller ev. jämka detta.

Andra stycket andra meningen innehåller ett förbud för husägaren att medverka till att en hyresrätt överlåts eller att en lägenhet upplåts i andra hand, utom när förhållandena är sådana att de i hyreslagen med avseende på hyresgästen angivna fömtsättningarna för tillstånd föreligger.

Som huvudregel gäller enligt 32 § hyreslagen att hyresgästen får överlåta hyresrätten endast om hyresvärden samtycker till det. Om husägaren inte går med på en överlåtelse, kan hyresgästen i vissa situationer få tillstånd till överlåtelsen av hyresnämnden. Enligt 34 § hyreslagen, som reglerar den situationen att hyresgästen vill överlåta hyresrätten till någon som varaktigt sammanbor med honom, gäller att tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med förändringen. Enligt 35 § första stycket hyreslagen kan hyresgästen få hyresnämndens tillstånd atl överlåta hyresrätten genom byte, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden samt -enligt ett tillägg som infördes efter ikraftträdandet av bostadsanvisningslagen - inte heller andra särskilda skäl talar mot bytet (se prop. 1983/84:137 s. 128). Har hyresgästen erhållit lägenheten genom byte och innehaft den mindre än tre år, fordras dock synnerliga skäl. Som nyss har anförts kan vidare en kommun enligl 37 § hyreslagen få hyresnämndens tillstånd till överlåtelse om det kan ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden.

Bestämmelsen i 40 § hyreslagen innebär att en hyresgäst, som under viss
tid ej är i tillfälle att använda sin bostadslägenhet, får utan värdens sam
tycke upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden
lämnar fillstånd fill upplåtelsen. Tillstånd skall lämnas om hyresgästen har
beaktansvärda skäl för upplåtelsen och hyresvärden ej har befogad anled
ning att vägra samtycke. 59

På samma sätt som föreslås beträffande förbudet att vägra upplåtelse lill Prop. 1987/88: 35 den som kommunen anvisar, bör kunna krävas atl husägaren företar en sådan undersökning av skälen för en lägenhetsöverlåtelse eller andrahandsupplåtelse, som han normall bmkar göra. Vad som kan begäras i förevarande sammanhang är atl han gör en objektiv bedömning av de förhållanden på hyresgästens sida som talar för eller emot den tilltänkta åtgärden, l.éX. om hyresgästen enligl 35 § hyreslagen har beaktansvärda skäl för byte av lägenheten eller enligt 40 § samma lag har beaktansvärda skäl för upplåtelse i andra hand av en lägenhet som hyresgästen under viss tid inte själv kan använda.

Eftersom bytesfallen torde vara de mest betydelsefulla i sammanhanget, fmns det skäl atl något beröra hur ett beslut om anvisningsrätt inverkar pä husägarens medverkan till byten. Närmast blir det då fråga om innebörden av uttrycket beaktansvärda skäl (jfr bl. a. SOU 1966:14 s. 359, Holmqvist, Hyreslagen s. 163, Lindqvist, Hyreslagsfrågor, 5:e uppl. s. 198f samt Järtelius, Hyra och bostad s. 151 f).

Som beaktansvärda skäl har i praxis godtagits att hyresgästen behöver en permanent bostad på annan ort, t. ex. med anledning av ny anslällning eller studier, att hyresgästen på gmnd av ändrad sammansättning av familjen behöver en störte eller en mindre bostad, att hyresgästen till följd av försämrad ekonomi behöver en lägenhet med lägre hyra eller att hyresgästen på grund av sjukdom behöver en lägenhet som är bättre anpassad till hans behov. Även den omständigheten att hyresgästen önskar förbättra sin bostadsstandard bmkar godtas som bytesskäl.

Bland de omständigheter som oftast inte har godtagits, märks framför allt att hyresgästen genom bytet vill skaffa sig en övernattningslägenhet eller annan extra lägenhet. Man får också räkna med alt tillstånd till byte normalt inte lämnas om hyresgästen inte bor i lägenheten utan endast disponerar den för annat ändamäl, t. ex. som ett bytesobjekt.

Den bedömning det här är fråga om kan, liksom den bedömning husägaren skall göra när han tar ställning fill om en anvisad bostadssökande skall få bostad i huset, många gånger ställa sig svår för hyresvärden. En felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller vad som krävs för atl tilh-äckliga skäl för den ena eller andra åtgärden skall anses föreligga, torde ofta ej kunna läggas hyresvärden tilll last. Hyresnämnden bör då enligt det förslag som jag tar upp i 14 § kunna underlåta att utdöma ett förelagt vite eller ev. jämka detta.

Ett tillägg i förhållande till motsvarande bestämmelse i bostadsanvisningslagen gör det möjligt för husägaren att undgå vitespåföljden om kommunens medgivande lill en överlåtelse eller upplåtelse inhämtas.

I tredje stycket anges när upplåtelseförbudet i första stycket i paragrafen inte skall gälla. Bestämmelsen i 12 kap. 46 § tredje stycket jordabalken syftar på den rätt som en hyresgäst har att efter en störte ombyggnad återfiytta till huset, om det är möjligt.

Det ligger i sakens natur att förbudet i första stycket inte gäller, om
husägaren enligt beslutet om anvisningsrätt i ett visst fall får förfoga över
lägenheten. Har kommunen t. ex. rätt att förmedla upplåtelse av varannan
ledig lägenhet, får detla den i och för sig självklara effekten att upplåtelse- 60

förbudet inte gäller de lägenheter som på grund av begränsningen blir Prop. 1987/88:35 s. a. s. förmedlingsfria.

Tredje stycket avhandlar som nämnts undantag enbart från upplåtelseförbudet i första stycket. Möjligheterna till undantag från förbudet mot överlåtelser och andrahandsupplätelser regleras i andra stycket.

Meddelande om upplåtelse

7§

När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 § skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen delta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen.

Paragrafen, som handlar om husägarens skyldighet att lämna meddelande när en lägenhet blir ledig, motsvaras av 7 § bostadsanvisningslagen.

Det meddelande som husägaren skall göra när en ledig lägenhet omfattas av upplåtelseförbud enligt 6 § är av gmndläggande betydelse för det fortsatta förfarandet. Om lägenheten skall upplåtas med hyresrätt, skall meddelandet innehålla uppgifter om bl.a. hyra och andra hyresvillkor. Om lägenheten skall upplåtas med bostadsrätt, skall meddelandet innehålla uppgifter om bl.a. gmndavgift, årsavgift och upplålelseavgift enligt 6 § bosladsrättslagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m.m. 8§

Om kommunen inte anvisar någon bosladssökande eller om husägaren inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig att upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid den lidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommit husägaren till banda och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Om upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de fömtsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479).

Paragrafen har samma sakliga innebörd som 8 § bostadsanvisningslagen. Med avseende på husägarens möjligheter att vägra godta den bostadssökande som kommunen har anvisat, bör emellertid tillkomsten av den nya bestämmelsen i 6 § andra stycket första meningen beaktas. Eftersom det fortfarande är husägaren som avgör om han skall godta den bostadssökande eller ej, föranleder den förändringen dock ingen jämkning av lagtexten i förhållande till bostadsanvisningslagen.

Av första stycket kan alltså ufiäsas att husägaren kan vägra atl godta en bostadssökande som kommunen anvisat. Han är dock skyldig att upplåta

lägenheten fill kommunen, om kommunen begär det. Denna skyldighet

föreligger oavsett om kommunen först anvisat en bostadssökande eller Prop. 1987/88:35 direkt kräver att få lägenheten upplåten till sig.

När kommunen har anvisat en boistadssökande, får husägaren på vanligt sätt förhandla och teckna avtal med denne. Sådana förhandlingar kan dra ut på tiden med risk för att kommunen ådrar sig skadeståndsskyldighet enligt 10 §. Om kommunen biträder den bostadssökande eller förhandlar för dennes räkning på gmnd av fullmakt, torde tidsutdräkten kunna minskas.

Även när kommunen begär att få lägenheten upplåten till sig - utan föregående anvisning eller sedan anvisning skett men inte lett till uppgörelse - kan det antas att villkoren för upplåtelsen i regel kommer att bestämmas genom överenskommelse. För det faU att så inte sker, måste regler finnas som fastslår från vilken fidpunkt och på vilka villkor den upplåtelse som kommunen krävt, skall anses ha skett.

Andra stycket anger att upplåtelse till kommunen skall anses ha skett då kommunens begäran kom husägaren fill hända, dvs. när begäran nått husägaren på sådant sätt att denne omedelbart kan ta del av den (se lagrådet prop. 1979/80:72, s. 122). För upplåtelsen skall gälla de villkor som angetts i meddelandet enligt 7 §. Upplåtelse av bostadsrätt skall inte anses ha skett innan bestämmelserna i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen om ekonomisk plan m. m. är uppfyllda (se prop. 1979/80:72, s. 45).

9§

Om en lägenhet enligt 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits fill kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på gmnd av dröjsmål från husägarens sida inle kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7 §, får hyresnämnden på ansökan av kommunen besluta att upplåtelsen skall gälla från en senare fidpunkt. När upplåtelsen avser en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta att det även i övrigt skall gälla andra villkor för upplåtelsen än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Om hyresnämnden beslutar att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eUer att hyran skaU vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligt 7 §, skall husägaren samtidigt åläggas att till kommunen betala tillbaka vad han till följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen då husägaren tog emot beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

Paragrafen har samma sakliga innebörd som 9 § bostadsanvisningslagen. Den avser ändrad fidpunkt för upplåtelse och ändrade hyresvillkor när lägenheten skall anses upplåten fill kommunen.

Enligt första stycket får hyresnämnden bestämma att upplåtelsen lill
kommunen skall gälla från senare tidpunkt än husägaren angett i medde- 62

landet enligt 7 §. Bestämmelsen gäller sådana fall då lägenheten inte kan Prop. 1987/88: 35 fillträdas på den angivna tillträdesdagen och detta beror på dröjsmål från husägarens sida med att lämna meddelandet.

Om en hyreslägenhet skall anses ha upplåfits till kommunen, kan kommunen enligt första stycket också få den s. k. förstagångshyran och andra hyresvillkor som angetts i meddelandet enligt 7 § prövade av hyresnämnden. Det får fömtsättas att bestämmelsen får sin främsta betydelse därigenom att blotta vetskapen om den verkar avhållande på oskäliga hyresvillkor. Om bestämmelsen inte fanns, skulle husägaren kunna ställa sådana hyresvillkor att kommunen i prakfiken inte kunde utnyttja sin rätt.

Av andra stycket framgår att hyresvillkoren fastställs enligt bruksvärdereglerna i hyreslagen eller, om det finns en förhandlingsöverenskommelse, i enlighet med denna.

Tredje stycket innehåller bestämmelser om återbetalningsskyldighet och ränta.

Ersättning för skada 10 §

Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på gmnd av förfarandet enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för tiden från och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligt 7 § och har han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för alt fä lägenheten upplåten, har han rätt fill ersättning av kommunen för skada som han lider genom dröjsmålet med upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätl till ersättning om han inom en månad från den dag då kommunen tog emot meddelandet enligt 7 § får besked om aU han får förfoga över lägenheten eller, när fillträdesdagen infaller inom denna tid, han får beskedet före tillträdesdagen.

Fråga om skyldighet att betala ersättning prövas av hyresnämnden. För aft kunna prövas skall ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Med undantag av första stycket andra meningen har paragrafen samma innebörd som 10 § bostadsanvisningslagen. Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7).

Husägaren får som tidigare nämnts inte fritt förfoga över en ledig lägenhet förtån det blivit klart att kommunen inte önskar anvisa nägon bostadssökande eller få lägenheten upplåten till sig. Skadeståndsregeln i första stycket är ett viktigt mofiv för kommunen att undvika förhalning av anvisningsförfarandet. Detta skulle kunna ske genom att kommunen dröjer med undertättelse till husägaren om att kommunen inte gör anspråk på lägenheten. En fömtsättning för att husägaren skall ha rätt till skadestånd är att han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att få lägenheten upplåten. I kravet på husägaren ligger både att han skall undvika förhalning när det gäller förfarandet enligt lagen och att han, när han fritt får förfoga över lägenheten, skall lägga ned så stora ansträngningar som normalt görs när en husägare vill ha en ledig lägenhet upplåten.

Innebörden av andra meningen i första stycket är att kommunen inte ,,

drabbas av ersättningsskyldighet, om husägaren får förfoga över lägenhe- Prop. 1987/88: 35 ten inom en månad frän det kommunen mottog meddelandet om lägenheten från husägaren. Infaller fillträdesdagen inom denna fid utgår ingen ersättning om husägaren får förfoga över lägenheten före tillträdesdagen. Bestämmelsen, som har behandlats i den allmänna motiveringen, bör ses mot bakgrund av att kommunen sällan har praktiska möjligheter att anvisa en bostadssökande till en lägenhet som blir ledig med mycket kort varsel.

Ett skadestånd bör täcka det inkomstbortfall som orsakas av att husägaren inte får träffa något hyresavtal förtän det står klart alt kommunen inte har något anspråk på lägenheten. Det innebär dock inte att husägaren under alla förhållanden är berättigad till ersättning för den lid lägenheten står outhyrd. Om det t. ex. visat sig svårt att få lägenheterna inom etl visst område upplåtna så snart de blir lediga, kan det vara skäligt alt husägaren själv bär skadan eller en del av den. Ersättningen bör bestämmas med utgångspunkt i den hyra som normalt utgår för lägenheten, dvs. vanligen i enlighet med en förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen.

Prövningen av ersättningsanspråk ankommer enligt andra stycket på hyresnämnden. Den tid inom vilken ansökan skall göras har bestämts till en månad från den dag då avtalet om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter för kontroll

11 §

Om ett beslut om anvisningsrätt har meddelats, är husägaren skyldig att på begäran av kommunen lämna sådana uppgifter om bostadslägenheterna i huset som han har och som behövs för kontroll av att husägaren följer beslutet. Om husägaren inte lämnar begärda uppgifter, får hyresnämnden vid vite förelägga honom att göra det.

Paragrafen, som inte har någon motsvarighet i bostadsanvisningslagen, har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7).

Av första meningen framgår alt ett beslut om anvisningsrätt av hyresnämnden utgör en förutsättning för husägarens uppgiflsskyldighel. Om anvisningsrätten gmndar sig på en utfästelse av husägaren eller en generell överenskommelse mellan kommunen och en organisation av husägare, är paragrafen alltså inte tillämplig. I dessa fall får parterna ta in bestämmelser om kontroll i utfästelsen eller överenskommelsen.

■ Varie husägare måste av naturliga skäl ha uppgifter om de hyresgäster eller bostadsrättshavare som bor i huset (jfr 48-50 §§ bostadsrättslagen angående medlemsförteckning och lägenhetsförteckning). Det torde knappast heller vålla en husägare något problem att sammanställa uppgifterna om de boende i en särskild lägenhetsförteckning. Däremot torde det ibland vara svårare för husägaren att lämna uppgifter om förändringar i lägenhetsinnehaven och de skäl som har åberopats hos den boende når husägaren medverkat till en lägenhetsöverlåtelse eller en andrahandsupplåtelse.

Av andra meningen framgår alt hyresnämnden kan förelägga husägaren
att lämna ul uppgifterna vid vite. 4

Det kan vara lämpligt att kommunen redan i samband med hyresnämn- Prop. 1987/88: 35 dens beslut begär att få en lägenhetsförteckning av husägaren. Om kommunen senare begär ytterligare förteckningar, kan jämförelser göras mellan innehaven vid olika tidpunkter. Kan det då konstaleras att förändringar skett som inte meddelats kommunen, kan kommunen göra de ytterligare efterforskningar som behövs och efter omständigheterna överväga om en ansökan till hyresnämnden om vitets utdömande skall göras.

Verkan av beslut om anvisningsrätt i vissa fad 12 §

Om elt beslut om anvisningsrätt har meddelats och äganderätten till huset övergår tiU en ny ägare, gäller beslutet i stället mot denne. Om löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ut i beslutet och om äganderätten har övergått genom köp, byte eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under fömtsättning att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan gjorts enligt 13 §. Löpande vite som avser viss period får endast tas ut av den som var ägare vid periodens börian. Annat vite gäller inte mot ny ägare, men hyresnämnden får sätta ut vite för denne.

Övriga bestämmelser

13 §

Ett beslut om anvisningsrätt skall genast sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträtlsboken. Om löpande vite enligt 4 § lagen (1985:206) om viten har satts ut i beslutet, skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev undertätta den som senast har sökl lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne inte är beslutels adressat.

Om ett beslut som har antecknats enligt första stycket upphävs, skall beslutet genast sändas till inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

Verkan av husets överlåtelse har behandlats i den allmänna motiveringen (avsniU 2.1.8).

Av 12 och 13 §§ framgår bl.a. att ett beslut om anvisningsrätt och ett förelagt löpande vite gäller mot en ny ägare under de fömtsättningar som anges i paragraferna. Att även en utfåstelse om anvisningsrätt gäller mot ny ägare framgår av 2 § andra stycket.

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ har utformats med 10 kap. 21—23 §§ plan- och bygglagen (1987:10) som förebild. I förhållande till det av lagrådet granskade förslaget har paragraferna justerats med anledning av att hyresnämnden i vitesförelägganden skall kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet.

Enligt 13 § första stycket tredje meningen har inskrivningsmyndigheten undertättelseskyldighet mot den som senast sökt lagfart eller inskrivning av tomträtt, om denne inte är beslutets adressat. Domstolsverket har i sitt remissyttrande satt i fråga om bestämmelsen behövs. Jag anser emellertid

att det saknas skäl att i detta sammanhang föreskriva någonting annat än Prop. 1987/88: 35

vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i 10 kap. 22 § plan- och

bygglagen.

14 §

Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan av kommunen.

Har en husägare i strid mot 6 § andra stycket vägrat upplåtelse till en bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse av en hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, får vite som förelagts enligt 3 § tredje stycket inte utdömas, om husägaren med hänsyn fill egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller medverkan.

Vite som förelagts med stöd av denna lag får inte förvandlas till fängelse.

Av I § lagen (1985: 206) om viten framgår att lagen inte skall tillämpas i den mån annat följer av vad som är särskill föreskrivet.

Bestämmelsen i första stycket att hyresnämnden skall pröva frågor om utdömande av vite är en avvikelse från vad som annars skulle gälla enligt viteslagen. En liknande avvikelse gäller också enligt andra lagar, t. ex. 62 § hyreslagen och 20 § bostadssaneringslagen (1973: 531).

Bestämmelsen i andra stycket ulgör en särskild prövningsgmnd vid sidan av de regler i 9 § viteslagen som bl. a. innehåller allmänna bestämmelser om utdömande av vite och om fömtsättningarna för jämkning av vite. Andra stycket tar sikte på de speciella situationerna i 6 § andra stycket om upplåtelsevägran och medverkansförbud. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.7) och i anslutning till 6§.

Med de begränsade krav som ställs på husägaren avseende förbuden i 6 § andra stycket, blir det i prakfiken endast de mer uppenbara fallen av åsidosättande som kan leda till att vite döms ut. Beroende bl. a. på förseelsens art och på om husägarens förfarande framstår som ursäktligt bör det också finnas utrymme för att jämka ett förelagt vite.

För det fall att husägaren i strid mot 6 § andra stycket vägrar upplåtelse till en bostadssökande som kommunen anvisat, bör vite kunna dömas ut, om husägaren saknar stöd för att rikta några anmärkningar mot den bostadssökande. Vite bör också kunna dömas ut om vissa anmärkningar visserligen finns mot den bostadssökande, t. ex. att denne vid något eller några enstaka fillfällen försummat att betala hyra i tid, men det ändå är uppenbart att husägaren saknar täckning för att anse påtaglig olägenhet föreligga.

Som jag har anfört i anslutning till 6 § torde det dock många gånger bli
svårt för husägaren att bedöma de faktiska omständigheterna eller om
upplåtelse kan ske utan påtaglig olägenhet. Husägaren måste i sådana fall
oftast anses ha haft fog för att vägra upplåtelse, även om hyresnämnden
finneratt upplåtelse kunnat ske utan påtaglig olägenhet. Om husägaren har
försummat att undersöka hyresgästens förhållanden i erforderlig omfatt
ning, kan det dock finnas skäl för nämnden att döma ut vite med ett jämkat
belopp. 66

Vad som nu har sagts om vägran till upplåtelse, bör i tillämplig omfatt- Prop. 1987/88: 35 ning också kunna vara vägledande beträffande förbudet i 6 § andra stycket om medverkan till överlåtelser eller andrahandsupplätelser.

Av 9 § viteslagen följer att om hyresnämnden tillämpat löpande vite enligt 4 § andra stycket viteslagen och det föreligger flera överträdelser till samtidig bedömning, får nämnden inte utdöma högre belopp på en gång än som angetts i föreläggandet. Har beslutet i elt sådant ärende vunnit laga kraft, får vite inte utdömas för sådana överträdelser som har gjorts innan ärendet anhängiggjordes hos nämnden.

I tredje stycket anges att vite som förelagts enligt lagen inte får förvandlas till fängelse. Det gäller således både vite som förelagts enligt 3 § andra stycket och 11 §.

15 §

Bestämmelser om förfarandet vid hyresnämnden finns i lagen (1973: 188) om artendenämnder och hyresnämnder.

16 §

Hyresnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos bostadsdomstolen genom besvär inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 §

I mål enligt 9 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och mål enligl 14 § första stycket om utdömande av vite skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomstolen, i den mån inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Paragraferna innehåller vissa rättegångsbestämmelser. De motsvaras av 11, 14 och 15 §§ bostadsanvisningslagen. Beträffande rättegångskostnader gäller för hyresnämndemas del att vardera parten svarar för sina kostnader. I bostadsdomstolen gäller däremot de allmänna reglerna om rättegångskostnader i tvistemål (se 17 § lagen (1974: 1082) om bosladsdomstol). För att åstadkomma en så stor överensstämmelse som möjligl mellan den nu föreslagna lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt och lagen (1985:206) om vite, föreslås att i mål i bostadsdomstolen om utdömande av vite vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94) skall upphöra att gälla. Beslut enligt bostadsanvisningslagen varigenom ett visst område förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller dock till utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande bostadsanvisningslagen,

2. Bostadsanvisningslagen skall alltjämt gälla i fräga om ärenden enligl lagen som har anhängiggjorts vid hyresnämnden före utgången av år 1990.

3. Bestämmelserna i 2 § påverkar inte giltigheten av utfästelser om ,. bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

När den nya lagen träder i kraft skall bostadsanvisningslagen upphöra att Prop. 1987/88: 35 gälla. Den nya lagen bör träda i kraft så snart som möjligt, förslagsvis den 1 januari 1988.

För att bereda de kommuner som har fatlat beslut om bosladsanvis-ningsområden enligt bostadsanvisningslagen möjlighet att anpassa sig fill det nya systemet, föreslås att sådana beslut får gälla till utgången av år 1990. Kommunen kan naturligtvis före år 1990 upphäva beslutet om bo-stadsanvisningsområden och i stället tillämpa den nya lagen.

På förslag av lagrådet har i förhållande till lagrådsremissen tillfogats dels en övergångsbestämmelse enligt vilken bostadsanvisningslagen alltjämt skall gälla i fråga om ärenden enligt lagen som har anhänggiggjorls vid hyresnämnden före utgången av år 1990, dels en övergångsbestämmelse om att bestämmelserna i 2 § i den nya lagen inte påverkar giltigheten av utfästelser om bostadsanvisning som lämnats före lagens ikraftträdande.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:816) om
ändring i jordabalken

Ändringen innebär atl orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 1 § hyreslagen i dess lydelse paragrafen har enligt lagen (1987:816) om ändring i jordabalken och som träder i kraft den 1 januari 1988, byts ut mot lagen (OOOO: 000) om kommunal bostadsanvisningsrätt.

4.3 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

Ändringarna i 15 och 16 §§ hyreslagen har behandlats i avsnitt 2.4.

Övriga ändringar innebär att orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 32 och 39 §§ hyreslagen byts ut mol; lagen (0000:000) om kommunal bostadsanvisningsrätt.

4.4 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479)

Ändringarna innebär att orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 1,2 och 6 §§ byts ut mot lagen (OOOO: 000) om kommunal bostadsanvisningsrätt.

På förslag av lagrådet har en övergångsbestämmelse till ändringarna införts. Innebörden av denna är atl i de områden bostadsanvisningslagen alltjämt skall gälla (se övergångsbestämmelserna till lagen om kommunal bosladsanvisningsrätt) så skall reglerna i 2 § andra stycket bosladsrättslagen om kommunens rätt till medlemskap och i 6 § bostadsrättslagen om avvikelse från skriftlig form vid upplåtelse gälla i den äldre lydelsen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder

Ändringarna innebär bl. a. atl orden bostadsanvisningslagen (1980:94) i 4 §
första stycket 8, 23 och 32 §§ byts ut mol lagen (OOOO: 000) om kommunal
bostadsanvisningsrätt. 68

I 22 § görs ett tillägg av innebörd att etl beslul av hyresnämnden, som Prop. 1987/88: 35 innebär ogillande av en ansökan om anvisnrngsrätl enligt 3 § i den nya lagen inte äger rättskraft. Ett beslut om bifall till en ansökan om anvisningsrätt får alltså rättskraft. I 5 § lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt fmns del dock särskilda bestämmelser om omprövning, upphävande och ändnng av ett sådant beslut.

I övrigt görs ingen ändring i lagen, vilkel bl. a. innebär att bestämmelsen i 16 d § under rubriken Ärende angående bostadsanvisning m. m. skall tillämpas också på de nya ärendena om anvisningsräit som hyresnämnden skall handlägga.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol

Ändringen i 28 § har sin motsvarighet i ändringen av 22 § förslaget till lag om ändring i lagen om artendenämnder och hyresnämnder.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om kommunal bostadsanvisningsrätt,

2. lag om ändring i lagen (1987: 816) om ändring i jordabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i bosladsrättslagen (1971:479),

5. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

6. lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostadsdomstol,
dels att

7. godkänna vad jag förordat i fråga om ändringar av bestämmelserna
om kommunal förmedlingsrätt i bostadslåneförfattningarna (avsnitt 2.2).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga I Prop. 1987/88:35

Sammanfattning av departementspromemorian (Ds Bo 1987:2) Effektivare bostadsanvisning

I promemorian föreslås alt den nuvarande bostadsanvisningslagen (1980:94) upphävs och ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter. Del föreslås också vissa förändringar för den kommunala förmedlingsrälten enligt bostadslåneförfaltningarna. Den bostadspolitiska utgångspunkten för förslagen är atl ge kommunerna bättre möjligheter all anvisa bosläder åt de bosladssökande.

Promemorian innehåller en redovisning av nuvarande bestämmelser om anvisningsrätt och av hur tillämpningen av dem fungerat i praktiken. Det konstaleras all många kommuner riktal kritik mol den nuvarande bostadsanvisningslagen. Lagen anses administrativt svår att tillämpa. Det gäller bl.a. beslutsfördelningen mellan kommunstyrelsen och kommunfullmäktige när elt s.k.bostadsanvisningsområde skall beslutas, delgivningsförfa-randet och besvärsförfarandet efter ett sådant beslut, möjligheten att i beslutet göra undanlag för vissa kategorier fastighetsägare samt de bristande kontrollmöjligheter som finns för all fastighetsägarna fullgör sina skyldigheter enligl lagen.

Det principförslag om förbättringar i del nuvarande anvisningssystemel som lämnats lill regeringen av bosladskommillén (SOU 1986:6 s. 1) samt remissyttrandena över kommitténs belänkande redovisas. Efter en diskussion av särskilda frägor med anledning av förslaget, bl. a. dess förenlighet med reglerna för normgivningsmakten i regeringsformen, konstateras det i promemorian alt förslaget i vissa hänseenden är olämpligt atl genomföra. En bedömning är atl några avsevärda förbättringar av det nuvarande systemet knappast går atl uppnå och all man alltjämt mäste räkna med alt kritiken mol bostadsanvisningslagen kvarstår om kommitténs förslag genomförs.

Mol bakgrund av del sagda föreslås all bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts av en hell ny lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter. Denna lag föreslås vara inriktad på del individuella förhållandet mellan kommunen och fastighetsägaren. Det generella förfarandet med all fastställa bostadsanvisningsområden behövs då inte längre.

Huvudprincipen enligl förslaget är all anvisningsrätlen tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägarnas organisationer eller fastighetsägaren. Om avlalsmöjligheterna är uttömnda eller om en fasfighetsägare inte följer elt ingånget avtal, skall kommunen ha rätl alt begära ett beslut om anvisningsräit hos hyresnämnden. Nämnden skall då göra en avvägning mellan kommunens och den enskilde fastighetsägarens intressen.

Hyresnämnden skall enligt förslaget meddela kommunen anvisningsräit,
om det behövs för bostadsförsöriningen och del inte är oskäligt med
hänsyn lill atl särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset,
husägarnas särskilda behov av alt förfoga över lägenheterna eller övriga 70

omständigheter. Om kommunen har träffat en generell överenskommelse Prop. 1987/88:35 med en organisation av husägare skall denna vara vägledande för prövningen.

Vad gäller bostadsförsörjningsbehovet, förulsälls det atl delta normalt är dokumenterat i etl kommunall principbeslut. Ell sådanl beslut bör innehålla elt bostadspolitiskt ställningstagande lill anvisningsrätten samt ge uttryck för anvisningsrättens omfattning och inriktning.

Elt beslul om anvisningsräit gäller enligl förslaget under högst fem år. Under vissa förutsättningar kan det upphävas tidigare, bl. a. om anvisningsrätlen orsakar fastighetsägaren stora ölägenheter eller fastighetsägaren genom anvisningsrätten uppenbart missgynnas i förhållande till andra fastighetsägare. Beslutet får förenas med en särskild form av s. k. löpande vite. Delta innebär atl vitel kan utdömas varje gång fastighetsägaren äsido-sätler del upplåtelseförbud som följer av anvisningsrätlen.

Vad gäller rättsverkningarna av elt beslut om anvisningsräit i övrigt är dessa i huvudsak desamma som enligt bostadsanvisningslagen. Sammanfattningsvis innebär förslaget i denna del följande.

När hyresnämnden har meddelat ell beslut om anvisningsräit och beslutet har vunnit laga kraft, får fastighetsägaren inte upplåta en lägenhet, som omfattas av beslutet, med hyresrätt eller bostadsrätt till nägon annan än en bostadssökande som kommunen anvisar eller kommunen. Han får inle heller medverka till överlåtelse av hyresrätten eller upplåtelse av lägenheten i andra hand utan atl de förutsättningar som anges i hyreslagen för hyresnämndens tillstånd föreligger. När en lägenhet som blivit ledig skall upplåtas, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen delta skriftligen.

Om kommunen inte anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inte godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig atl upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det.

Förslaget innehåller ocksä regler om villkoren för upplåtelserna och om ersättning i vissa fall för utebliven hyra. En utfästelse eller ell beslul om anvisningsrätt gäller enligl förslaget mot en ny ägare av fastigheten. Elt beslut om anvisningsräit skall skrivas in i faslighetsboken.

De förslag som framläggs i promemorian avseende bostadslåneförfatl-ningarna innebär en viss förstärkning av kommunernas möjligheter att tillförsäkra sig anvisningsräit i samband med alt statliga bostadslån beviljas. Nägol generellt beslut av länsbosladsnämden om förmedlingsrält i kommunen skall enligl förslaget inle längre behövas. Vidare slopas vissa villkor för förmedlingsverksamheten i kommunen, bl.a.atl denna skall omfatta samtliga hus, åldersgränser m. m.

I promemorian föreslås slutligen alt kommunens nuvarande möjligheter enligl bostadsförsörjningslagen och hyreslagen atl tillförsäkra sig anvisningsräit i samband med att kommunen anvisar annan lägenhet till en boende kvarstår oförändrade.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:35

Promemorians lagförslag"

Förslag till

Lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Om det behövs för bostadsförsörjningen inom en kommun eller inom ett område i vilken kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsöriningshänseende, kan kommunen enligl denna lag fillförsäkras rätt att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter i flerbostadshus som skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt och som inte utgör en del av husägarens egen bostad (anvisningsräit).

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder del, annan som innehar huset som dess ägare. Om etl hus omfattas av beslut om ivångsförvaltning enligt bostadsförvallningslagen (1977:792), skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

Beslut om anvisningsrätt

2 § Om en husägare efter en skriftlig begäran vägrar att lämna en utfästelse lill kommunen om anvisningsrätt till bostadslägenheter i huset eller om husägaren inte uppfyller en redan lämnad utfästelse om anvisningsrätt, kan kommunen få frågan om anvisningsrätten prövad av hyresnämnden.

3 § Hyresnämnden skall meddela kommunen anvisningsräit, om det behövs för bostadsförsörjningen och det inte är oskäligt med hänsyn till att särskilda villkor gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Om kommunen har träffat överenskommelse om anvisningsrättens omfattning och inriktning med andra husägare eller med organisationer av husägare, skall innehållet i sådana överenskommelser vara vägledande vid tillämpning av första stycket.

4 § Ett beslut av hyresnämnden om anvisningsräit skall innehålla be
stämmelser om

1. de bostadslägenheter som omfattas av anvisningsrätlen och anvisningsrättens omfattning i övrigt,

2. omfattningen av förbudet enligl 6§ samt husägarens skyldigheter i övrigt med anledning av beslutet,

3. den tid, högst fem år från del beslutet vinner laga kraft, som anvisningsrätlen skall gälla, samt

de villkor i övrigl som skall gälla för anvisningsrätlen.

' Följdändringar i 12kap.jordabalken, bostadsrättslagen (1971:479) och lagen

(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder har utelämnats. 72

Förbudet enligt första stycket 2 får förenas med vite enligl 4§ andra Prop. 1987/88:35 slyckel lagen (1985:206) om viten.

Upphävande av beslut om anvisningsrätt

5 § På ansökan av husägaren får hyresnämnden upphäva ett beslul om anvisningsrätt enligt 4§ om

1. husägaren genom anvisningsrätlen uppenbart missgynnas i förhållan
de lill andra fastighetsägare,

2. anvisningsrätlen orsakar husägaren stora ölägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om all beslutet skall upphävas eller

4. anvisningsrätlen av någon annan särskild anledning inte längre bör gälla.

Verkan av beslut om anvisningsrätt

6 § En fastighetsägare får inte upplåta en lägenhet som omfattas av etl beslut enligt 4§ med hyresrätt eller bostadsrätt lill någon annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller kommunen. Han får inle heller medverka lill att hyresrätten till en sådan lägenhet överlåts eller lägenheten upplåts i andra hand ulom när förhållandena är sådana att de i 12 kap. 34§, 35§ första slyckel, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende på hyresgästen angivna förulsällningarna för tillstånd föreligger.

Förbudet enligt första stycket gäller inte sedan kommunen underrättat husägaren om att kommunen inle önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten lill sig. Förbudet gäller inte heller om upplåtelse av lägenheten beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten lill följd av sådan anslällning, om lägenheten upplåts enligt beslämmelserna i 12 kap. 46 § tredje slyckel jordabalken eller om hyresnämnden meddelat bestämmelser om undantag från förbudet.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligt 6 § skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligl meddela kommunen detla. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen saml de uppgifter i övrigl som följer av beslutet om anvisningsrätt.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

8 § Om kommunen inle anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inle godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär del.

Om annat inte avtalas, skall upplåtelse lill kommunen anses ha skett vid
den tidpunkt dä kommunens begäran enligt första stycket kommil husäga
ren till hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7§. Om
upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skett innan de
förutsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5§§ bosladsrättslagen
(1971:479). 73

9 § Om en lägenhet enligt 8§ andra stycket skall anses ha upplåfits till Prop. 1987/88:35 kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i meddelandet enligt 7 §, får hyresnämnden på ansökan av kommunen besluta att upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Om upplåtelsen avser en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta atl del även i övrigt skall gälla andra villkor för upplåtelsen än de som har angetts i meddelandet. Ansökan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Vid prövning av hyresvillkoren tillämpas 12 kap. 55 § första-tredje styckena jordabalken. Om hyra för lägenheten har beslämts i förhandlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304), skall dock den hyran gälla. Om hyresnämnden nedsätter hyran, skall den lägre hyran gälla från och med den dag då hyresförhållandet började.

Om hyresnämnden beslular atl upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt eller alt hyran skall vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligt 7§, skall husägaren samtidigt åläggas all till kommunen betala tillbaka vad han lill följd därav har uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen då husägaren mottog beloppet till dess att beslutet har vunnit laga kraft och enligl 6§ räntelagen för liden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall då han får förfoga över lägenheten, på grund av förfarandet enligl denna lag inle IrätTa avtal om upplåtelse för tiden från och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligt 7 § och har han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för atl få lägenheten upplåten, har han räll till ersättning av kommunen för skada som han lider genom dröjsmålet med upplåtelsen.

Fråga om skyldighet att betala sädan ersättning prövas av hyresnämnden. För atl kunna prövas skall ansökan ha kommit in lill hyresnämnden inom en månad från den dag då avtal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Verkan av överlätelse m. m.

11 § En utfästelse om anvisningsräit för kommunen gäller även för en ny
husägare, om utfästelsen är skriftlig och innehåller uppgift om de bostads
lägenheter som omfattas av anvisningsrätlen, anvisningsrättens omfattning
i övrigt saml husägarens skyldigheter med anledning av utfästelsen.

Om den tidigare husägaren försummat att upplysa om alt en utfästelse om anvisningsräit för kommunen gäller och om den nye fastighetsägaren varken ägt eller bort äga kännedom om utfästelsen, är den tidigare husägaren skyldig atl ersätta skada som förorsakas den nye ägaren på grund av försummelsen.

En utfästelse om anvisningsräit får inle förenas med vite.

12 § Om ett beslut om anvisningsräft har meddelats och äganderätten till
huset övergår till en ny ägare gäller beslutet i stället mot denne. Om vite
har utsatts i beslutet och om äganderätten har övergått genom köp, byte
eller gåva. gäller även vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för
äganderällsövergången, under förutsättning all anteckning om vilesföre-

läggandet dessförinnan gjorts enligl 13 §. 74

Övriga bestämmelser Prop. 1987/88:35

13 § Etl beslul om anvisningsräit skall genast sändas till inskrivnings
myndigheten för anteckning i faslighetsboken eller tomträtlsboken. Har
vite satts ul i beslutet skall även detla antecknas. Inskrivningsmyndigheten
skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har sökt
lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne
ej är beslutets adressat.

Om elt beslut som har antecknats enligt första stycket upphävs, skall beslutet genast sändas lill inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 § Om förfarandet vid hyresnämnden finns beslämmelser i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

I ärende om anvisningsräit får hyresnämnden inhämla yllrande av organisation av fastighetsägare och organisation av hyresgäster.

Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan av kommunen.

15 § Hyresnämndens beslul enligt denna lag fär överklagas hos bostadsdomstolen inom tre veckor frän den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in lill hyresnämnden.

16 § 1 mål enligl 9§ första slyckel om villkoren för upplåtelsen skall vardera parlen svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomslolen, i den mån inle annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94) skall upphöra att gälla. Beslämmelserna i bostadsanvisningslagen skall dock gälla i mäl eller ärenden i vilka dom eller beslul har meddelats före ikraftträdandet.

Beslut enligt bostadsanvisningslagen varigenom ett visst omräde förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller lill utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande bostadsanvisningslagen.

Bilaga 3 Prop. 1987/88:35

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian Effektivare bostadsanvisning (Ds Bo 1987:2)

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av domstolsverket, kammarrätten i Göteborg, bostadsdomstolen, hyresnämnderna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping och Örebro, socialstyrelsen, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen, slatens invandrarverk, bosladsslyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län. Svenska kommunförbundet. Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling. Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens centralorganisation TCO, Byggentreprenörerna, Näringslivels byggnadsdelegation, Fastighetsanställdas förbund. Svenska byggnadsarbetareförbundet. Hyresgästernas riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, HSB:s riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsförelag SABO, Riksbyggen, Stockholms kooperativa bostadsförening SKB, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation SBC, Handikappförbundens centralkommitté. Bostadsförmedlarnas yrkesförening, Järfälla, Lidingö, Norrtälje, Solna, Stockholms, Södertälje, Linköpings, Nortköpings, Nässjö, Växjö, Karlshamns, Kristianstads, Helsingborgs, Malmö, Halmstads, Kungsbacka, Varbergs, Göteborgs, Härryda, Mölndals, Falköpings, Karlstads, Örebro, Köpings, Västerås, Bollnäs, Sundsvalls, Örnsköldsviks, Skellefteå och Umeå kommuner.

Elt yttrande har dessutom inkommit från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.

Bosladsslyrelsen har bifogat yttranden från länsbostadsnämnderna i Linköping, Kalmar, Malmö och Karistad samt från länsstyrelsen i Norrbottens län.

Byggentrenörerna har i sitt yttrande anslutit sig lill de synpunkter som framförs i Sveriges fastighetsägareförbunds remissvar.

Remissvaren

1 Allmänna synpunkter

Domstolsverket

Domstolsverket (DV) har i huvudsak begränsat sin granskning av lagför
slaget till de delar som är av omedelbar belydelse för domstolar och andra
myndigheter inom DVs verksamhetsområde. 76

I delta yltrande tar inte DV ställning lill behovet av en bosladsanvis- Prop. 1987/88:35 ningslag.

I promemorian utgår man från atl del i allmänhet skall bli möjligt all ingå frivilliga överenskommelser om anvisningsräit. Om etl avlal likväl inte kan träffas, skall hyresnämnden pröva frågan om sådan rätt skall medges. Enligt DVs mening är det en viktig rältssäkerhetsgaranfi att frågor som inskränker den enskildes rätl alt förfoga över sin egendom prövas av en domstol eller av en nämnd med en lagfaren domare som ordförande. DV anser därför alt förslaget är en förbättring i förhällande till gällande bo-stadsanvisningslag.

I promemorian redovisas inte nägra beräkningar av i vilken omfattning arbetsbördan kommer all öka för de berörda myndigheterna, dvs. hyresnämnderna, bostadsdomstolen och inskrivningsmyndigheterna, med anledning av den föreslagna lagstiftningen. Utan tvivel blir det fräga om en ökad arbetsbelastning för dem, i första hand för hyresnämnderna. DV utgår dock från atl ökningen inte blir särskilt stor och alt myndigheterna bör kunna fullgöra de nya uppgifterna inom ramen för befintliga resurser.

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten har inte någol all erinra mol förslaget.

Det framlagda förslaget synes vara en elegant lösning av föreliggande fråga.

Bostadsdomstolen

Bostadsdomslolen har inte överblick över kommunernas tillämpning av bostadsanvisningslagen och saknar därför möjhghet att bedöma tyngden i de argument som anförs för atl lagen skall ersällas av en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter. Bostadsdomslolen inskränker därför sitt yttrande till att avse vissa mer detaljbetonade frågor.

Hyresnämnden i Stockholm

Hyresnämnden har under den lid bostadsanvisningslagen varit gällande aldrig haft atl tillämpa densamma och saknar således erfarenhet av lagen. Nämnden ger sig inle in på nägon värdering av den kritik som från kommunalt håll riktats mol bostadsanvisningslagen och saknar också underlag för alt uttala någon mening om behovet av all ge kommunerna bättre möjligheter än gällande lag ger att anvisa bostäder åt de bosladssökande. Hyresnämnden inskränker sill yttrande till alt avse en granskning av det föreliggande lagförslaget från de utgångspunkter som sammanhänger med nämndens tilltänkta befattning med den nya lagen.

Det föreliggande lagförslaget bygger på förutsättningen att generella
överenskommelser mellan kommunen och fastighetsägarna eller deras or
ganisationer träffas som utgångspunkt för anvisningsrätten (avsnitt 6.2). I
promemorian hänvisas till att så sker i dag på många orter i hägnet av
bostadsanvisningslagen. Skulle försöken alt nå en sådan överenskommelse 77

stranda i en större kommun med en svår bostadsmarknad, exempelvis Prop. 1987/88:35 Stockholm, och kommunen som följd härav hos hyresnämnden ansöka om anvisningsräit gentemot ell slorl anlal fastighetsägare, kan hyresnämndens redan nu hårt ansträngda kansliresurser inte klara all handlägga en dylik anhopning av ärenden med önskvärd skyndsamhet. För all i möjligaste mån förebygga uppkomsten av en dylik situation kunde övervägas alt efter förebild från den i hägnet av hyresförhandlingslagen etablerade ordningen med centrala partssammansatta medlingsorgan rekommendera parterna alt införa en motsvarande ordning med hänskjutande av strandade förhandlingar lill centrala organ bestående av företrädare för kommunförbundet, å ena, och Sveriges fastighetsägareförbund resp. SABO, å den andra. Den inom ramen för hyresförhandlingslagen införda ordningen har medfört att strandningar inle har lett till hyresprövningar vid hyresnämnden i den slora omfattning som eljest varil alt befara.

Hyresnämnden i Göteborg

Förslaget innebär all en kommun kan få anvisningsräit till samtliga bostadslägenheter i flerbostadshus inorn kommunen. Utnyttjas denna möjlighet införs en obligatorisk bostadsförmedling i kommunen.

Tanken bakom förslaget är all anvisningsrätten i första hand skall tillskapas genom frivilliga överenskommelser mellan kommunerna och husägarna eller deras organisationer. Enligt hyresnämnden bör denna viktiga utgångspunkt om enskilda avtal komma till mycket klarare uttryck i den föreslagna lagen. Frågan är om det inte bör övervägas atl ge lagen en principiellt hell annorlunda utformning än den som presenteras i departementspromemorian. Härvid skulle hyresförhandlingslagen kunna tjäna som förebild. Lagstiftningen skulle då komma att reglera innehållet i såväl de frivilliga avlalen om anvisningsrätt som de avlal vilka beslutas av myndighet. Konstruktionen skulle göra anvisningsssyslemet mera över-blickbarl och främja enhetlighet vid tillämpningen, någol som är av stor vikt med hänsyn lill del ingrepp i den enskildes förfoganderätt som en allmän anvisningsräit innebär.

Enligl hyresnämndens mening är del också viktigt atl man nu vid en yllerligare ulbyggnad av anvisningssystemel tillskapar enhetliga regler för alla de situationer när en anvisningsräit skall föreligga. All låta olika regelkomplex leva vidare sida vid sida - avlal i samband med statlig belåning, avtal vid markupplåtelser, värdförbindelser etc. - är helt oac-ceplablel för den som förespråkar all lagstiftningen skall vara överskådlig och begriplig för medborgarna.

Om någon anvisningsräit inte kan tillskapas pä frivillighelens väg blir
följden av förslaget i departementspromemorian ell omfallande prövnings
förfarande inför hyresnämnden. Detsamma blir fallet om kommunen och
husägarna inte kommer överens under förmedlingsförfarandet. Mot denna
bakgrund kan det inte nog understrykas hur viktigt del är all anvisningsfrå
gorna löses på ell enkelt och smidigt sätt innan ärendena underställs
myndighels prövning. Del är vidare viktigt atl parterna tillskapar enkla och
rationella rutiner för själva anvisningsförfarandet. Uppnås inte dessa mål 78

kan förslaget komma atl medföra en omfattande byråkrati med belydande Prop. 1987/88:35 kostnader för samhället.

Hyresnämnden har intet all erinra mot att det skall ankomma på hyresnämnderna all pröva frägor enligl den föreslagna lagstiftningen.

Departementspromemorian är kortfattad. I väsenfiiga delar hänvisas till
förarbetena till gällande bostadsanvisningslag. Dessa förarbeten är svår
överskådliga, bl. a. av det skälet all belydande ändringar gjordes efter
lagrådsbehandlingen. Del är elt önskemål atl en proposition i ämnet görs
utförlig och atl även de bestämmeler som förs över från nuvarande lag
kommenteras. Risken är annars stor för att del uppslår osäkerhet om hur
lagen skall tillämpas. Detta kan få till följd alt lagen kommer att tillämpas . .

på olika sätl i skilda kommuner och all ärenden förs vidare till rättslig prövning i onödan.

Särskill yttrande av elt hyresråd

Förslaget innebär all en kommun kan få anvisningsräit till samtliga bostadslägenheter inom en kommun. Del är elt kraftigt ingrepp i äganderätten till en faslighet. De skäl som anförts för atl nu ändra bostadsanvisningslagen från år 1980 är inle övertygande. Redan nu föreligger på gmnd av avlal - t. ex. avlal i samband med slallig belåning - en anvisningsskyldighet för fastighetsägare. I bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö finns redan avtal som ålägger fastighetsägarna en anvisningsskyldighel. Del hade varit värdefullt om i departementspromemorian uppgift lämnats om hur mänga lediga lägenheter som i dag lämnas till bostadsförmedlingarna och hur många lägenheter som lagförslaget i praktiken komer att träffa. Med ledning av tillgänglig statistik (1980) kan följande grova uppskattning göras.

Lägenheter i flerbostadshus (1 OOO-tal)

Samfiiga 2043

Bostadsrättsföreningar 562

Allmännyttiga bostadsföretag 698

Privala hyresvärdar 674

Stat, kommun och landsting 72

Bostadsrättsföreningar faller utanför anvisningsskyldigheten. Det kan
antas atl allmännyttiga bostadsförelag saml stat, kommun och landsting
redan nu lämnar lediga lägenheter till bostadsförmedlingen. De privata
hyresvärdarna i Stockholm, Göteborg och Malmö äger sammanlagt 322000
lägenheter. Mer än en tredjedel av dessa lägenheter omfattas i dag av en
anvisningsskyldighel. Det kan antas all anvisningsskyldighet omfattar mer
än 1 miljon lägenheter, vilket torde vara ett fullt tillräckligt antal för atl
uppnå lagstiftningens syfte om en allsidig hushållssammansättning inom
bostadsområdena. Jag vill även erinra om vad som anfördes i departe
mentspromemorian Bo 1982:02 s. 104: "Till sist bör allmänl framhållas alt
kunskaperna om den spontana rörligheten på lokala bostadsmarknader,
om vad som påverkar omfattning och riklning, är etl förhållandevis outfor- 79

skal område i Sverige. Följaktligen är del svårt atl allmänl bedöma i vilken Prop. 1987/88:35 utsträckning och i vilka avseenden kommunal bostadsanvisning kan förändra flyltningsströmmar mellan olika bostadsområden inom en kommun." Jag ställer mig därför tvivlande till om lagförslaget, som kommer atl förorsaka alla parter slora kostnader, får avsedd effekl. En lagstiftning enligl förslaget avhjälper dessvärre inte heller den nu rådande bostadsbristen.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare, vars egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådanl förfogande vara tillförsäkrad ersättning för föriuslen enligl grunder som bestämmes i lag. En anvisningsskyldighel enligt den föreslagna lagen innebär en kraftig inskränkning i äganderätt av fastighet. Det är inte uteslutet att denna inskränkning i vissa fall kan leda lill sänkta fastighetspriser. Det framstår som rimligt alt fastighetsägare ersätts för den förlust som de kan drabbas av.

En annan bestämmelse som aktualiseras i förevarande sammanhang är artikel 1 i tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt denna artikel skall envar fysisk eller juridisk persons rätl till sin egendom lämnas okränkl. Bestämmelsen inskränker likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för alt reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse. Avgörande för frågan huruvida lagförslaget strider mot nämnda artikel är tolkningen av uttrycket "det allmännas intresse". Med hänsyn till att lagförslaget innebär ell kraftigt ingrepp i äganderätten och till att del kan drabba i slorl sett samtliga fastighetsägare är det inte alldeles klart all undanlagsregeln är tillämplig.

Slutligen måste jag konstatera atl om lagförslaget genomförs så kommer efterfrågan på villor och bostadsrätter att öka vilkel leder till höjda priser. Det finns nämligen ett stort anlal människor i det här landet som inle kommer alt låta sitt boende styras av tjänstemän på bostadsförmedlingen.

Hyresnämnden i Malmö

Med hänsyn till alt starka skäl finns för atl förenkla beslutsproceduren i bostadsanvisningslagen tillstyrker hyresnämnden att denna lag upphävs och ersattes med ny lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter, som skall vara inriktad på det individuella förhållandet mellan kommun och fastighetsägare och där huvudprincipen skall vara att anvisningsrätlen tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. Som förebild till lagen bör så långt möjligl hyresförhandlingslagen kunna användas. Därigenom bidrager man lill en förenkling av lagstiftningen inom hyreslagstiftningsområdet.

Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varie medborgare, vars egendom
tages i anspråk genom expropriation eller annat sådanl förfogande, vara
tillförsäkrad ersättning för föriuslen enligt grunder som bestämmes i lag.
Den föreslagna lagen innebär självfallet en inskränkning av äganderätten 80

av fastighet. Lagen riktar sig direkt mol enskilda fastighetsägare i vissa Prop. 1987/88:35 fastigheter. Del kan ifrågasättas om inskränkningen i äganderätten är att jämställa med beslämmelser i planlagstiflning eller naturvärds- eller miljö-skyddslagstiftning om begränsning av möjligheterna att använda fast egendom. Hyresnämnden anser del vara synnerligen tveksamt om anvisningsrätten inte kan likställas med "expropriation eller annal sådant förfogande".

Hyresnämnden i Linköping

Hyresnämnden anför i yttrandet all förslaget innebär en påtaglig förbättring i förhållande till nuvarande lagstiftning saml alt förslaget bör läggas till grund för en ny lagstiftning.

Hyresnämnden i Örebro

Hyresnämnden ställer sig positiv till en ordning för bostadsanvisning, som i första hand är inriktad på atl avtal skall träffas mellan kommunen och husägaren. Jämfört med den nu gällande bostadsanvisningslagen förefaller förslaget lill lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter innebära fördelar från adminislraliv synpunkt. På anförda skäl tillstyrker hyresnämnden all bostadsanvisningslagen ersätts av den föreslagna lagen. Enligt nämndens mening bör dock de justeringar ske, som följer av följande synpunkter (avsnitt 2).

Del kunde övervägas, om den nya lagen kunde utsträckas alt även bli elt medel alt öka tillgången på lägenheter på bostadsmarknaden. Etl sådanl syfte kunde i någon mån tillfredsställas, om husägarens anmälningsskyldighet även omfattade det fall att han hade grundad anledning att anta, att en lägenhet nyttjades påtagligt extensivt, t. ex. som övernattningslägenhel, och om kommunen i sådant fall tillerkändes egen rätt att hos hyresnämnden aktualisera fråga om hyresavtalels vidare bestånd.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen kan i allt väsentligt instämma i de bedömningar som promemorian redovisar och tillstyrka förslaget om ny lagstiftning för den kommunala anvisningsrätlen.

Promemorian utgår i hög grad från de överväganden i frågan som bostadskommittén redovisade i sina betänkanden. Dessa överväganden har socialstyrelsen i huvudsak anslufil sig till i yttranden 1984-11-26 och 1986-06-13.

En utgångspunkt för anvisningssystemet skall vara att kommunerna har sådan tillgång på bostadslägenheter alt de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen. Frågan handlar om den samhälleliga förmedlingsverksamhetens tillgång på bosläder alt anvisa och motiven återfmns till

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

slor del i svårbemästrade obalanser på bostadsmarknaden, där bostads- Prop. 1987/88:35 bristen åter blivit allt mera märkbar och allvarlig.

En väl fungerande samhällelig bostadsförmedling är elt viktigt inslag i del bostadspolitiska systemet. De bostadspolifiska medlen är sammantaget ganska många men utnyttjas inte fullt ut och har ofta svag genomslagskrafl och styrförmåga. För atl på sikl komma tillrätta med dagens problem erfordras åtgärder allt ifrån planerings- och finansieringsleden till förmedlings- och förvallningsleden.

Balansproblemen med bostadsbrist handlar inle heller enbart om brister i den lokala bostadsförsöriningen, ulan även om l.ex. mellanregionala fiyttningsrörelser, som inle planerats eller förväntats. Då den bostadspolitiska situationen sammanhänger med bl.a. situationen på arbetsmarknaden gäller det därför inte bara att försöka balansera bostadsförsöriningen lokalt, utan även sysselsättningen mellan regionerna.

Särskilt i stockholmsområdet råder i dag också stora inomregionala skillnader i kommunernas intentioner att bygga och tillhandahälla olika bostadstyper. Det innebär att inomregionala obalanser i bostadsulbud och sociala strukturer beslår och förstärks.

Utsatta för bostadspolitiska brister är framför allt de socialt, fysiskt och psykiskt resurssvaga människorna. Siirskili märkbart blir delta då bostadsbristen tilltar parallellt med strävanden om ell mer valfritt och jämlikt samt normaliserat och integrerat boende.

Inom boendet inriklas intentionerna t. ex. alltmer på en normalisering och integration av de äldres och handikapppades boendeförhållanden. Det innebär en stor omstrukturering med avinstitutionalisering och ställer ökade krav på bostadsförsöriningen och då även förmedlinggsverksamheten och anvisningssystemet.

Det bristfälliga bostadsutbudet för utsatta grupper, som de ekonomiskt svaga, de unga, äldre och handikappade m.fl., har socialstyrelsen tidigare påtalat i skilda sammanhang och då bl. a. pekat på de behov som promemorian behandlar.

Förslaget lill ett nytt administrativt förenklat bostadsanvisningssystem finner socialstyrelsen således som väl motiverat.

Konsumentverket

Förslagen tillstyrks I huvudsak

Förslaget alt avskaffa bostadsanvisningslagen tillstyrks.

Den föreslagna lagen om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter
tillstyrks. Konsumentverket anser dock all lagen utryckligen bör begrän
sas till all omfatta enbart lägenheter som med hyresrätt upplåts för annat
ändamål än fritidsändamål. Det innebär atl lagen inte bör omfatta lägenhet
som upplåts vare sig med bostadsrätt eller för fritidsbruk. Vidare bör det
pä ett bättre sätt klargöras vilken storiek på hus som krävs för all lagen ska
kunna användas. Lagen bör utformas så all den ökar möjligheter att åler
göra bosläder av s. k. smygkontor. 82

Vissa förhållanden i samband med bosiadsförmedlingsverksamhel Prop. 1987/88:35

När det gäller effeklivare bostadsanvisning utgår Konsumentverket i första hand från problemen för de enskilda konsumenter som väntar på att få en bostad förmedlad av bostadsförmedlingen. Verkel har på olika sätt fått kunskap om alt sådana problem allmänt sett är belydande och atl den enskilde bosladssökandens situation ofta inte uppmärksammas tillräckligt.

Kommunala bostadsförmedlingar utnyttjar inte i erforderiig utsträckning och tillräckligt effektivt de möjligheter som finns atl genom lalan hos hyresnämnden verka för atl fastighetsägarna godtar de anvisade hyresgästerna. Inte heller ger bostadsförmedlingarna tillräcklig hjälp åt hyresgäster som vill byta bostad med varandra, t. ex. för atl minska ena parlens boendekostnad eller förkorta arbetsresorna. Även när det gäller förmedling vid andrahandsuthyrning av bostäderna sker myckel sällan en kommunal medverkan. I remissyttrande över bosladskommitténs slutbetänkande SOU 1986:4-6 har verkel föreslagit atl kommuner ska få samma möjlighet att förmedla bostäder mol ersättning som privala förmedlare har. Många av dessa bryter nämligen systematiskt mot kommerskollegiets regler på området, och därmed mol en straffsanktionerad bestämmelse i hyreslagen. Varken samhällets eller enskilda konsumenters åtgärder mot detta har haft särskilt god effekt hittills.

Även i fall av olaga diskriminering enligl brottsbalken från fastighetsägares sida förekommer del att avvisade bostadssökande får dåligt stöd hos bostadsförmedlingarna. Del finns dock också glädjande exempel på motsatsen. Konsumentverket vill i delta sammanhang understryka att samhälleliga mål om befolkningssammansätlning i olika bostadsområden inle får föranleda åtgärder i strid med diskrimineringslagsliftningen. Verkel har utarbetet information på området i samråd med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, och sänt den till bl. a. kommunala konsumenlvägleda-re som underiag för information till allmänheten.

Fler åtgärder behövs

Utvärdering

Effekterna av den nya lagen bör studeras. En sådan utvärdering är allfid viktig. På boendeområdet med dess särskilda ekonomiska och sociala betydelse är del särskilt angeläget att bedöma om vidtagna åtgärder varit lämpliga med hänsyn lill uppställda mål, och att vid behov vidta ytteriigare åtgärder.

Lägenheter "för övernattning" bör bli vanliga bostäder

I mänga uthyrda bostadslägenheter finns ingen person mantalsskriven. De
hyrs t. ex. ut till företag på annan ort. Hyresgästen minskar på så sätt sina
hotellkoslnader när anställa är där på uppdrag. Det räcker ofta med ett
fåtal nätters utnyttjande per månad för alt arrangemanget ska bli ekono
miskt fördelaktigt. Hyresvärden har ofta ingen ekonomisk anledning att 83

säga upp en sådan hyresgäst. Förelags-/övernallningslägenheter bli följakl- Prop. 1987/88:35 ligen myckel sällan anvisningsbara enligl den föreslagna lagstiftningen.

Problemet är särskill stort i storstäderna med deras påtagliga bostadsbrist. Ofta rör del sig dessutom om relativt små och billiga bosläder.

Lagstiftningsåtgärder bör snarast vidtas i syfte all ästadkomma sådana lösningar som leder lill atl övernatlningslägenheter tillförs den vanliga hyresmarknaden och fördelas via bostadsförmedlingarna.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker förslaget lill en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter och vill göra följande kommentarer:

Vid inlerlokal förmedling av arbetskraft är bristen på bostäder på inflyll-ningsorten ofta etl problem, och ibland elt hinder för den geografiska rörligheten. Oavsett familjesammansältning, är erbjudande av lämplig bostad en grundfömtsätlning för alt ett arbetserbjudande på annan ort skall kunna antagas.

Den nya lagen bör lämna utrymme för ett samarbete, mellan exempelvis arbetsförmedlingen och det ansvariga kommunala organet, så alt inflyttande arbetskraft kan erbjudas bostad och de lediga platserna sålunda lättare kan tillsättas.

I expanderande områden är del nödvändigt all bosläder kan ställas till förfogande för tillfällig arbetskraft som t. ex. byggnadsarbetare.

Statens invandrarverk

Statens invandrarverk (SIV) begränsar sitt yttrande till frågor som särskill rör invandrare och flyktingar. SIV tillstyrker förslaget atl den nuvarande bostadsanvisningslagen (SFS 1980:4) upphävs och alt den ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit fill bostadslägenheter.

I verkets yltrande över bosladskommitténs slutbetänkande (SOU 1986:4, 5, 6) anmärkte vi, all bostadsanvisningslagen är ett ofullständigt instrument. Bostadsanvisningslagen i sin nuvarande utformning är så pass svår att tillämpa, att den bara i undantagsfall är elt reellt alternativ lill avtal av olika slag. Det framgår av förarbetena lill bostadsanvisningslagen atl ett beslul om bostadsanvisningsområde inle får avse en hel kommun. Bostadskommittén framför en rad argument för alt så borde vara fallet. SIV delade kommitténs bedömning att bostadsanvisningslagen borde ändras, så all en hel kommun kan vara elt bostadsanvisningsområde.

SIV föreslog i sitt yllrande alt bostadsanvisningslagens möjligheter att
åstadkomma en minskad koncenlratiion av invandrare i de mesl invandrar
täta bostadsomi'ädena borde prövas. Vi gjorde del mol bakgrund av de
erfarenheter vi hade fått i samband rned att vi arbetade med en rapport lill
regeringen - "Invandrartäta bostadsområden i ulveckling" (1986-06-09).
I den rapporten, som tillkom i samverkan med bostadsstyrelsen, socialsty
relsen, skolöverstyrelsen och statens kulturråd, berättade vi om iakltagel- 84

ser som i allt väsentligt stämde med bosladskommitténs beskrivning av Prop. 1987/88:35 boendesegregationen.

För drygl ett år sedan gick invandrarverket, som har ansvar för flykting-mottagandet i landet, ut med en enkät lill närmare 70 kommuner, som då hade tagit emot flyktingar i ett s. k. kommunalt flyktingmottagande. En del av enkäten rörde boendefrågor och det avsnittet bearbetades under hös-len. Under april och maj i år har svaren uppdaterats genom telefonkontakter med dem som besvarade frågorna. Resultaten är enahanda: Praktiskt tagel alla flyktingar bor i de allmännyttiga bostadsföretagens bostäder och koncentrationen till s. k. invandrartäta bostadsområden är mycket stark. Vad gäller den tidigare nämnda rapporten "Invandrartäta bostadsområden i ulveckling" kan nämnas, atl våra kontakter med tidigare sagesman i områdena ger vid handen att allt fler invandrare och flyktingar flyttar in i dessa områden, medan många svenska och etablerade invandrare försöker all ta sig därifrån. En fungerande bostadsanvisningslag skulle kunna bidra lill alt motverka denna utveckling. I många kommuner har systemet med frivilliga överenskommelser mellan fastighetsägama och kommunen inte givil avsett resultat. SIV vill på olika säll motarbeta boendesegregationen och verka för en allsidig hushållsammansättning i våra bostadsområden. Ett led i en sådan verksamhel är att förstärka och utvidga den kommunala anvisningsrätten.

Med hänvisning fill tidigare ställningstagande och förslag från SIV beträffande bostadsanvisningslagen samt med tanke pä vad som framkommit i samband med verkets rapport om invandrartäta bostadsområden och enkäten lill s. k. flyklingkommuner tillstyrker statens invandrarverk förslaget i promemorian. Det innebär atl den nuvarande bostadsanvisningslagen (SFS 1980:94) upphävs och all den ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter.

Reservation

Tre ledamöter anser alt bostadsanvisningslagen skall avskaffas samt avstyrker förslaget om en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter.

Bostadsstyrelsen

Promemorian innehäller ell förslag lill en ny lag om kommunal anvisnings-rätt till bostäder. Den ska ersätta den nuvarande bostadsanvisningslagen. Enligt förslaget ska en kommun först försöka träffa avlal med fastighetsägarna om bostadsanvisning. Om man inte fär till ständ avlal med sädan utfästelse, eller om det åsidosätts, kan kommunen hos hyresnämnden begära beslul om anvisningsräit.

Bosladsslyrelsen anser att det främsta medlet i dag för att klara bostads
försörjningen aren ökad produktion av bosläder. Med den rådande bristsi
tuationen i en slor del av landels kommuner är det emellertid av stor
betydelse all kommunerna även kan anvisa bostadssökande till bostäder i
beståndet. Det finns i dag stora grupper som söker bostad men som har en 85

svag ställning på bostadsmarknaden. Det gäller en växande grupp gamla Prop. 1987/88:35 med rörelsehinder som behöver en bättre anpassad bostad och som ofta har behov av all bo kvar i sitt grannskap. Del gäller människor på väg ul från institutioner, ungdomar, flyktingar m. fl. Dessa behöver stöd av kommunen för alt få en lämplig bostad. Bostadsanvisning är också ett viktigt medel atl motverka segregation. Det är därför angeläget att kommunen har bra möjligheter att anvisa bostäder ät bostadssökande.

Bostadsstyrelsen bedömer atl den föreslagna lagen kan ge kommunerna ett enklare och troligen effektivare medel än de nuvarande att få anvisningsräit till bostäder i beståndet. Bosladstyrelsen anser att den nya lagen behövs under en övergångstid och tillstyrker därför i huvudsak det remitterade förslaget samt föreslår förbättringar i följande avseenden vad gäller den nya lagen (se avsnitt 2).

Statens institut för byggnadsforskning

Den forskning som bedrivits vid institutet om gällande ackvisitionslagstift-ning har redan i stor utsträckning använts som beslutsunderlag såväl av bosladskommillén som vid utformandet av föreliggande promemoria. Institutet begränsar sig därför i della yltrande till alt i korthet peka på kommunala erfarenheter av avtalslösningar och av prövning i hyresnämnden avseende bostadsanvisning.

Den bostadspolifiska utgångspunkten för lagen om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter (Lkab) och andra förslag i promemorian är atl kommunerna måste ha formella och praktiska möjligheter alt anvisa bosläder för atl kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen. Den nu föreslagna Lkab innebär mindre formella befogenheter för kommunen jämfört med gällande bostadsanvisningslag (BaL). Förslaget förutsätter därmed alt avtalslösningar ger reellt större befogenheter för kommunen jämfört med gällande BaL. I linje med detta förmodas del vara lättare att få fill stånd avtal än ell formellt beslut om bostadsanvisningsområde enligl BaL.

De begränsade erfarenheter som hittills finns ger möjligen stöd för ett sådant antagande. Även om avtal formellt är enklare alt få fill stånd kan emellertid förhandlingsproceduren i praktiken visa sig både lids- och resurskrävande för kommunen. Parterna skall först komma överens om alt förhandla, därefter utarbeta texter avseende räckvidden av anvisningsrätten atl förhandla om och eventuellt också om nödvändiga procedurer för hur kommunen skall utnyttja anvisningsrätten. I institutets undersökningar finns exempel där det tagit upp till tre år från den tidpunkt då kommunen bestämde sig för atl förhandla tills dess ett avtal förelåg. I fall då avtal tecknas mellan kommun och faslighetsägareförening kan i vissa fall något år gå innan ett tecknat avlal vunnit tillfredsställande täckning bland föreningens medlemmar. Effekten av avtal med faslighetsägareförening är allmänt beroende av föreningarnas täckningsgrad, vilken torde variera över landet. Alternativt riskerar kommunerna alt få träffa avtal med ett flertal olika fastighetsägare.

Hur pass tids- och resurskrävande de blir för kommunen att få till stånd 86

ett avtal torde bero på graden av förtroende mellan fastighetsägare och Prop. 1987/88:35 kommun. Också risken för överklagande m. m. i anslutning lill BaL-beslul är dock beroende av samma förhållande. Lkab förutsätter atl etl sådant förtroende växer fram lättare vid förhandlingar än vid tillämpning av BaL.

Det nya lagförslaget förulsälter vidare att ingivna avtal motsvaras av reellt ökal anlal anvisningslägenheter för kommunerna. Vid tidpunkten för institutets undersökningar var erfarenheterna av hur avlal fungerade i bruk begränsade. Del förekom emellertid anmärkningar mot fastighetsägarnas efterievnad av avlalen. Del förekom också avlal med sådan utformning atl det föreföll svårt alt bedöma om de följdes eller ej. Flertalet ingångna avtal hade emellertid vid den tidpunkten ännu inte prövats i praktiken.

Den i promemorian föreslagna prövningen i hyresnämnden enligt Lkab och i anslutning till bostadsfinansieringsförordningen innebär att alla s.k.ackvisitionmedel som syftar till att ge kommunen anvisningsrätt till successionslägenheler får en sanktionsbeslämmelse. Detta torde vara en fördel ur kommunal synpunkt och dessutom innebär förslagen att prövningsinstansen blir enhetlig för de nämnda medlen. Prövning i HN har tidigare tillämpats i samband med s. k. värdförbindelser enligt hyreslagens 35 §. Vid institutets undersökningar har kommuner anmärkt på att prövningen tar för lång lid all genomföra och flera kommuner hade också svårigheter att avvara de personella insatser som fordrades för att bereda prövningsärenden. Prövningsförfarandet användes knappast för alt vinna anvisningsräit lill enstaka lägenheter ulan i syfte att mer långsiktigt påverka fastighetsägares attityd till kommunal bostadsförmedling.

Sammanfattningsvis har kommunerna vid institutets undersökningar pekat på såväl svagheter som fördelar med avtalslösningar likaväl som i utformningen av BaL. Vid ställningstagande lill den nu föreslagna Lkab är det beklagligt atl de kommunala erfarenheterna hillills är så begränsade. Sannolikl har inle kunskapslägel förändrats påtagligt under de fyra år som gått sedan institutets undersökningar genomfördes, eftersom många kommunala initiativ i anvisningsfrågor sannolikt vilat i avvaktan på den aviserade översynen av BaL.

Statens planverk

Planverket har inget att erinra mot förslaget till lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Med anledning av del som på s. 40-41 i betänkandet (avsnitt 6:3, avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen) sägs om behovet av att dokumentera del allmänna intresset vill planverket understryka översiktsplanens roll och påpeka följande:

I den översiktsplan, som kommunerna efter den nya plan- och byggla
gens ikraftträdande skall utarbeta och som skall antas före den Ijuli 1990,
behandlas bl. a. bebyggelsefrågorna i vid mening. Översiktsplanen bör en
ligl propositionen grundas på och samordnas med andra program och
planer inom kommunen t. ex. program för bostadsförsörjning, utbildning,
barntillsyn, äldreomsorg och social omvårdnad (s. 124 i prop. 1985/86:1 87

Ny plan- och bygglag). Syftet är ati; uppnå en från både allmänna och Prop. 1987/88:35 lokala utgångspunkter lämplig utveckling i kommunen.

I översiktsplanen anges grunddragen i fråga om tillkomst, förändring och bevarande av bebyggelse. Därmed kan bl. a. också utläsas kommunens avsikter all åsladkomma en mera allsidig befolkningssammansätlning eller atl ge l.ex. ungdomar, äldre eller handikappade möjlighet lill elt eget boende.

I översiktsplanen kan också belysas hur allmänna intressen, l.ex. bebyggelsens standard, ska beaktas vid förändringar i befintlig bebyggelse. Kommunen kan i detaljplaner och i områdesbestämmelser med slöd i översiktsplanen fatta beslul om etl områdes långsiktigt godtagbara egenskaper. Detla innebär alt kommunen kan medge att ambitionerna vid förnyelse kan sättas lägre, t. ex. i fråga om hiss, om kommunen på annat sätt kan försäkra sig om atl de som har behov därav också kan få idlgång tdl lämpliga bosläder inom området.

Därav följer enligl verkels mening alt frågan i översiktsplanen om särskilda (dvs. lägre) krav pä tillgänglighet (hiss) inom ett omräde kan behöva följas upp med etl ställningslagande till frågan om kommunal anvisnings-rätt till bostadslägenhet i sådana områden.

Arbetet med översiktsplanen innebär all kommunens intressen dokumenteras i en form som är öppen för allmänhetens insyn och påverkan och som blir föremål för behandling i demokratiska former. Översiktsplanen skall anlas av kommunfullmäktige.

Det förefaller därför särskilt lämpligl alt hyresnämnden tar stöd i kommunens översiktsplan för sin avvägning mellan allmänna och enskilda intressen när det gäller anvisningsrätlen.

Länsstyrelsen i Stockholms län

Akfiv kommunal bostadsförmedling är ett vikfigt bostadssocialt redskap för alt åsladkomma rättvis fördelning och för all motverka boendesegregation. För att bostadsförmedlingarna skall kunna fungera tillfredsställande krävs en lagstiftning som tillförsäkrar dem god tillgång pä bostäder.

Bosladskommillén och flertalet av de remissinstanser som yttrat sig över kommitténs betänkanden (SOU 1984:36 och 1986:6) har kritiserat nuvarande lagstiftning och då framför allt bostadsanvisningslagen som ineffektiv och sä svär att tillämpa atl den endast undantagsvis utgjort ett alternativ till avtal om bosladsanvisning. Denna krifik synes i slor utsträckning ha beaktats i föreliggande lagförslag.

Lagförslaget bygger på principen att kommunerna i första hand bör söka uppnå överenskommelse med fastighetsägarna och deras organisationer om anvisningsräit. Först sedan möjligheterna att träffa avlal är uttömda eller fastighetsägare ej följer ingånget avlal skall tvångsförfarande mot enskild fastighetsägare kunna komma i fråga. Det generella förfarandet med att fastställa bostadsanvisningsområden har slopats.

Med denna uppbyggnad och inriktning av lagen synes många av de
problem som är förknippade med bostadsanvisningslagens tillämpning fal
la bort. Utformningen av lagen borde också bidra lill atl etl mer förtroen- 81

defulll samarbete mellan kommun och fastighetsägare kommer lill stånd. Prop. 1987/88:35 Sett i slorl förefaller förslaget ha goda möjligheter att bidra lill atl öka bostadsförmedlingens tillgång på lediga lägenheter.

Med hänsyn till atl bosladsanvisningssystemet enligt lagförslaget är inriktat på det individuella förhållandet mellan kommun och fastighetsägare finner länsstyrelsen det naturligt att hyresnämnden fattar beslut om anvisningsrätten och alt bostadsdomslolen blir besvärsmyndighel i stället för länsstyrelsen.

Under åberopande av vad nu anförts tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag.

Reservation

Fyra ledamöter avstyrker promemorians förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

I promemorian uttalas inledningsvis all lagförslaget bör ses mol bakgrund av den kritik som många kommuner riklat mot den nuvarande bostadsanvisningslagen, t. ex. alt lagen ur administrativ synpunkt är svår att tillämpa. Kritik har riklats emot att delgivningsreglerna vållal problem och alt besvärsförfarandet har dragit ut på liden. 1 anslutning härtill kan nämnas alt länsstyrelsen sedan bostadsanvisningslagen fillkom endast haft etl besvärsärende, som rörde etl i Helsingborgs kommun anlaget beslut om bostadsanvisningsområde. Detta ärende gav exempel på lungroddheten i delgivningsförfarandel och osäkerheten om inslansordningen belräffande besvären, trots all lagregeln för överklagande är tydlig. Några av de klagande menade atl beslutet måste kunna gå all överklaga som kommunalbesvär på rent formella grunder och de klagade såväl hos kammartälten som hos länsstyrelsen. Eftersom kommunstyrelsen sedermera upphävde beslutet, blev besvären ej prövade.

Den bostadspolitiska utgängspunkten för förslaget är främsl all ge kom
munerna bättre möjligheter att anvisa bostäder ål de bostadssökande. I
promemorian sägs atl för kommunernas del knyter sig anvisningsrätten i
första hand lill en brisl på bosläder, som kan vara allmän men också
begränsad fill vissa områden i en kommun eller avse vissa kategorier
boende. Om kategorierna sägs all bristen på bosläder för unga är särskilt
påfallande men också all de äldre, invandrare, hushåll, som måste upplö
sas på grund av skilsmässa, och andra grupper kan ha svårt att göra sig
gällande på bostadsmarknaden. I anslutning till sistnämnda inte definiera
de kategorier vill länsstyrelsen peka pä de speciella sociala bostadsbehov i
icke segregerade former, som finns till följd av en medveten politik från
samhällets sida atl såväl äldre som människor med kroppsliga och psyki
ska handikapp skall fiyttas ut från instilutioner till eget boende i vanliga
lägenheter, som dock i många fall måsle anpassas lill särskilda behov.
Bl. a. dessa grupper och inte bara de unga ställer krav på bosläder för
enmanshushåll, som bostadsmarknaden i dag har svårt att tillgodose. Ef
tersom del i många kommuner råder bostadsbrist bör emellertid icke några 89

regler eller anvisningar införas som kan motverka ökad bostadsproduk- Prop. 1987/88:35 tion. Inskränkningar i fastighetsägarnas fria förvaltningsrätt kan medföra sådana konsekvenser.

Förslaget bör i sin helhet avvisas. De principer som förs fram medför visserligen en förbättring av nuvarande regler men även del nya lagförslaget innebär elt tvångsförfarande sorn måsle uppfattas negalivl av fastighetsägare. Länsstyrelsen motsätter sig därför det framlagda lagförslaget.

Frivilliga avlal mellan fastighetsägare och kommun är atl föredra och lagstiftningen bör endast innehålla bestämmelser om påföljd för vägran att följa ingånget avtal.

Reservation

Sju ledamöter reserverade sig mol yttrandet och tillstyrkte förslaget.

Svenska kommunförbundet

Eftersom det i många kommuner råder bostadsbrist bör icke några regler eller anvisningar införas som kan motverka ökad bostadsproduktion, vilket inskränkningar i fastighetsägarnas fria förvaltningsrätt kan medföra.

Förslaget bör i sin helhet avvisas. De principer som förs fram innebär en förbättring, men då även det nya lagförslaget innebär etl tvängsförfarande motsätter vi oss det framlagda förslaget.

Frivilliga avtal mellan fasfighetsägare och kommun är all föredra och
lagstiftningen bör endast innehålla bestämmelser om påföljd för vägran att
följa ingånget avtal. v

Reservation av (s)-ledamöterna

Kommunerna har etl övergripande ansvar för bostadsförsörjningen. Bostadsförmedlingen ulgör etl av de instrument som kommunen förfogar över för all genomföra de bostadspolitiska målen. Om bostadsförmedlingarna skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett bra sätt, är det nödvändigt atl de får tillgång till ell stort anlal bostäder all förmedla. Styrelsen vill betona att detta är viktigt inte bara för atl motverka bostadsbrist. Bostadsförmedlingen måste också förfoga över ett stort anlal bosläder för alt kunna verka för en allsidig hushållssammansättning i bostadsområdena och på så sätl motverka segregation och kategorisering.

Bostadsanvisningslagen har varil administrativt krånglig att använda och till följd av ett utdraget besvärsförfarande har den i praktiken inte fungerat. Den har heller inte tillämpats i mer än fyra kommuner under de år den funnits. Styrelsen tillstyrker därför i huvudsak det framlagda förslaget, men vill peka på en del punkter i förslaget som bör ändras (se avsnitt 2).

Styrelsen anser slutligen att, i fall där det finns en regional organisation
som kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB),
kommunerna liksom nu bör kunna överlåta den samordnande rollen i
regionen till sådanl organ. 90

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling KSB Prop. 1987/88:35

Bostadsförmedlingsnämnden

Som svar på remissen har nämnden, med överlämnade av ett tjänsteutlå-lande från bosladsförmedlingskontorel, föreslagit alt bostadsanvisningslagen avskaffas utan atl ersättas av ny lagstiftning saml uttalat följande.

Nu gällande bostadsanvisningslag har genom sina uppenbara brister inle kommil alt tillämpas i nämnvärd utsträckning. Endast fem av landets kommuner har tillämpat lagen och därtill har på nägra få håll frivilliga överenskommelser gjorts i lagens efterföljd.

Förutom de sakliga och principiella invändningar som kan resas mot en sådan här lagstiftning, har själva förekomsten av den försvårat och försämrat kontakterna mellan samhällsorganen och fasfighetsägarna. Eftersom samarbetsklimatet mellan samhället och fastighetsägarna är den självklara förutsättningen för en smidig bostadsanvisning, är det önskvärt att inle försämra dessa fömlsällningar.

En ökad rörlighet på bostadsmarknaden är önskvärd och eftersträvansvärd. Den föreslagna lagstiftningen skulle rimligen försvåra en sådan rörlighet och därmed motverka lagstiftningen ett av de syften den säger sig vilka uppnå. De bostadssökande har ingenting alt vinna på att bostadsförmedlingen ges monopolställning i bostadsmarknaden.

Det regelsystem som är knutet till bosladsfrnansieringsförordningen ger kommunerna en mycket omfattande rätt atl förfoga över ledigblivna lägenheter. I den mån enskilda kommuner därtill vill foga en frivillig överenskommelse bör detta kunna ske utan alt statsmakterna hotar med skärpt lagstiftning.

Bosladsförmedlingskonlorels tjänsleutlålande

Med hänvisning lill departementspromemorian ges för det första kommunen genom föreliggande förslag till lag formella och praktiska möjligheter alt förmedla bosläder ät de bostadssökande inom kommunen. För det andra uttalas alt huvudprincipen för all tillskapa anvisningsrätt skall ske genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. För del tredje framhälles all tillskapande av anvisningsrätt genom tvång med hjälp av lagstiftning fär tillgripas först efter del att parterna inle kunnat enats i avtalsförhandlingar och möjligheten atl träffa avtal uttömts.

Kontoret tillstyrker de ovan redovisade principerna som lagförslaget vilar på. 1 det följande utvecklar kontoret synpunkter på dels några aspekter som enligt kontorets mening borde ha behandlats i föreliggande lagförslag dels några sakfrågor där kontoret har avvikande mening.

Stor-Slockholm - elt gemensamt bosladsförsörjningsområde

Sedan snart tjugo år tillbaka har Kommunalförbundet för Stor-Stockholms
bostadsförmedling, KSB, ansvarat för en gemensam förmedling av bostä
der inom Slor-Stockholmsregionen. De övergripande motiven för en
sammanhållen bostadsförmedling i regionen är det faktum alt Stor-Slock- 91

holm i allt väsenlligl ulgör en näringsgeografisk och sladsbyggnadsmässig Prop. 1987/88:35 enhet. Väsentliga fördelar ligger i att gemensamma förmedlingsprinciper gäller inom hela området. En gemensam förmedling ger även bättre möjligheter atl ge bosladssökande bosläder i närheten av deras arbetsplatser. Allt talar för all Slor-Stockholmsregionen i framliden står inför svårigheter som snarare förstärker behovet av regionala samordningslösningar än en återgång lill 50- och 60-lalels brist pä samarbete. Följaktligen är det från allmän synpunkt angelägel alt de regionala målsättningarna om alt söka stimulera näringslivsulvecklingen och söka komma lill rätta med regionala obalanserna i fråga om bosläder och arbetsplatser m. m. inom hela regionen inle får motverkas av lokala, kommunala intressen på bostadsförmedlingens område. Sådana allmänintressen som sammanhänger med rörligheten på arbetsmarknaden, näringslivels utveckling och lokalisering samt den enskildes principiella rätl atl själv välja bosättningsort inom hela regionen måste anses väga tyngre än primärkommunala särintressen inom regionen.

Föreliggande förslag ger utrymme för de 22 medlemskommunerna inom Stor-Stockholmsområdel atl uttala sig för olika ambitionsnivåer vad gäller behovet av bostäder för förmedlingsverksamheten. Kontoret anser atl etl regionalt organ lyp KSB bör ges rollen av koordinator i regionen. Bostadsförmedlingsnämnden skulle därmed vara del organ som övergripande uttalar sig om vilken anvisningsräit som bör tillskapas genom avtal mellan respektive medlemskommuner och fastighetsägarna. Etl sådant uttalande skulle läggas till grund för de principbeslut som respektive kommunfullmäktige har att falla angående behovet av bostäder till bostadsförmedlingen. Avvikelser från elt regionall uttalande skulle endasl medges om kommunens beslut skulle medföra atl fier lägenheter skulle lämnas till bostadsförmedlingen.

1 dag kan noteras alt bosladsförsörjningsansvarel inom regionen vad gäller nybebyggelse av bostäder har visat påtagliga brister. Kontoret anser därför att del finns anledning för statsmakterna all nära följa utvecklingen i Stor-Stockholm vad gäller en samordnad bosiadsförmedlingsverksamhel.

Kontoret vill i sammanhanget erinra om vad föredragande statsråd anförde angående de speciella ullrädesbeslämmelserna för gamla kommunalförbund. Statsrådet anförde följande:

"Jag anser atl de nya ulfrädesreglerna bör bli gällande för de gamla kommunalförbunden först efter en lid av fem år efter del den nya lagen trätt i kraft. Under denna tid bör regeringen följa de diskussioner om elt fortsatt samarbete som kan förväntas komma att pågå i de gamla förbunden. En sådan uppföljning är särskill angelägen i fråga om sådana frivilligt ingångna kommunalförbund som sysslar med samarbetsuppgifler som regeringen enligt lag skulle kunna ålägga dem atl sköta nämligen regionplane-förbund och bosladsförmedlingsförbund. Sådana förbund är typiskt sell av särskild betydelse för samhällslivet, och det är därför av allmänt intresse atl främja sådana förbunds bestånd."

Trots uttalande om kommunernas odelade ansvar vad gäller bostads
försörjningsfrågorna måste ändå slaten ytterst ha ansvaret för atl inle
"särlösningar" konstrueras som försämrar möjligheterna att leva upp till 92

de grundläggande bostadspolitiska mål som riksdagen beslutat om. Som Prop. 1987/88:35 exempel kan nämnas förverkligandet av nuvarande fiyktingpolitik saml vissa mål inom fördelningspolitiken.

A vgiftsbelagd bostadsförmedling

KSB har tidigare skrivit lill regeringen och hemställt om att bostadsförsörjningslagen bör ändras så att avgiftsuttag medges för vissa serviceåtgärder som inle har med traditionell bostadsförmedling all göra. Kontoret har pekat pä exempelvis en utökad bytesverksamhet, förmedling av uthyrningsrum och andrahandslägenheter. Bostadskommillén aviserade i sitt slutbetänkande vissa möjligheter i önskad riklning.

I årets budgetproposition säger dock bostadsministem att han anser att bostadsförmedlingens verksamhet är av sådan nalur atl den av princip, såsom hittills, ska vara avgiftsfri. Kontoret anser alt kommunerna ska få besluta om sådana frågor själva. Riksdag och regering ska inte bestämma om kommunerna får avgiflsfinansiera vissa verksamheler. En avreglering bör därför företas i samband med all den föreslagna lagen införs.

Sammanfattning

Kontoret tillstyrker de principer som den föreslagna lagen bygger på nämligen att kommunen har del odelade ansvaret för bostadsförsörjning, att anvisningsrätten skall sä längt möjligl tryggas genom avtal samt alt ett tvångsmedel i form av laglillämpning kan tillgripas då avlalsalternativet är uttömt. Kontoret förordar en inflytlningsprövning. Kontoret anser att man även i avlalsalternativet skulle kunna införa vite. Kontoret framför även synpunkter på förbättringar i bostadsförsörjningslagen så all de s. k. värdförbindelserna kan utmönstras. Regeringen bör ånyo pröva frågan om atl medge kommunen alt avgiftsbelägga vissa förmedlingsuppgifler. Kontoret avstyrker all man upphäver och ändrar i nu gällande bostadslåneförfalt-ningar. Slutligen har kontoret betonat vikten av en regional samordning av bostadsförmedlingsfrågan i Stor-Slockholm och därvid framfört all det finns anledning för statsmakterna all nära följa diskussionen om fortsatt samarbete i Slor-Stockholmsregionen.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Sammanfattning

Med anledning av departementspromemorian anser LO

all förslaget förstärker kommunernas befogenheter all förmedla bostadslägenheter och lillstyrker därför delsamma

all bostadsbyggande måsle öka för all få till stånd en ökad rörlighet på
bostadsmarknaden
att den nya lagen kan bli ett verksamt instrument för atl bromsa upp den 93

allt starkare bostadssegregationen, under förutsättning alt kommunerna Prop. 1987/88:35 utnyttjar sin rätt enligt lagen effektivt

atl bostadsförmedlingsorganisationen bör ses över.

Synpunkter på förslaget

Bosladskommillén behandlade bosladsanvisningsförfarandel och föreslog vissa förändringar i nuvarande regler i syfte atl förenkla och effektivisera. LO ställde sig bakom bostadskommitténs förslag.

Nu föreliggande förslag är mer långtgående, i den meningen all en helt ny lagstiftning föreslås. Denna ger kommunerna förstärkta formella och praktiska befogenheter atl förmedla bostadslägenheter också i del befintliga bostadsbeståndet.

LO delar uppfattningen atl nuvarande bostadsanvisningslag är bäde svårtillgänglig och ineffektiv. Departementels förslag innebär klara förbättringar. LO tillstyrker därför förslaget.

En förutsättning är emellertid att del finns en röriighet på bostadsmarknaden så att lediga lägenheter finns atl förmedla. Detla kräver enligt LOs uppfattning elt ökal byggande. LO har i flera sammanhang krävt en kraftsamling för alt få igång bosladsproduktonen. Även om den nedåtgående trenden nu vänt, måste enligl vår uppifallning bostadsbyggandet ytterligare intensifieras.

Förutom den allmänna bostadsbristen som nu breder ut sig i allt fler kommuner har ungdomsbosladsbristen blivit akut på många ställen. Den föreslagna lagstiftningen bör, tillsammans med det nyligen beslutade åt-gärdspakelet för ungdomsbostäder, ge kommunerna verktyg för att kunna disponera de många små lägenheterna i det äldre beståndet. LO vill i della sammanhang också peka på det stora antalet övernatlningslägenheter, främst i Stockholm och Göteborg. Genom lägenhetshotell och dylikt, med god service, skulle dessa kunna förmedlas lill unga människor som slår i kö för en bostad och som klarar sig eller rent av föredrar en liten lägenhet.

Den sociala segregationen i boendel har ökat påtagligt under senare år. I sitt remissvar över bosladskommitténs slutbetänkande föreslog LO all statsmakterna utarbetar elt samlat, kraftfullt och långsiktigt program för att minska bostadssegregationen. Ett sådant programarbete har ännu inte igångsatts, vilkel LO beklagar. Den föreslagna lagen borde dock enligt LOs uppfattning bli etl verksamt instrument för kommunerna i deras arbete mol segregationen i boendel, under förutsättning atl även de tvångsmedel som lagen ger, utnyttjas.

Etl ändrat bostadsanvisningsförfarande enligt förslaget förutsätter enligt LOs uppfattning en effektiv förmedlingsorganisation. Denna fråga berörs inte i bostadsdepartementets promemoria. I remissvaret över bosladskommitténs slutbetänkande aktualiserade LO behovet av en översyn av bostadsförmedlingen som organisation. Kravet på en översyn kvarstår, och har, med nu aktuella förslag, blivit mer överhängande.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Enligt TCO är en god bostad en social rättighet. Vidare anser TCO atl del

är myckel viktigt att segregation i boendet motverkas. Kommunernas roll 94

måste därför stärkas bl. a. genom en aktivare bostadsförmedlingsverksam- Prop. 1987/88:35 hel. Enligt TCO bör bosiadsförmedlingsverksamhel ske i kommunal regi.

TCO anser alt det är en viktig uppgift för samhället alt tillfredsställa efterfrågan på bosläder med god standard till rimliga kostnader. Utbudet av bosläder mäste vara varierat så alt olika önskemål beträffande bostadstyp och bosladsstorlek kan mötas i största möjliga mån.

TCO anser att del är slalen och kommunerna som skall skapa förutsättningar för atl ett tillräckligt utbud av bostäder av god kvalitet skapas.

TCO framförde redan i sitt yttrande över bosladskommitténs slutbetänkande (SOU 1986:6) alt en förutsättning för atl kommunerna skall kunna ta sitt bostadssociala ansvar är all bostadsförmedlingarnas ställning stärks och atl tillämpningen av bostadsanvisningslagen förenklas. TCO hälsar därför med tillfredsställelse del nya lagförslaget benämnt "Lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter" och tillstyrker detsamma, och vill dessutom göra nedanstående kommentarer.

TCO ser del som en fördel alt frivilliga överenskommelser skall utgöra grunden för samarbetet med fastighetsägarna. Genom atl den nya lagen innehäller sanklionsmöjligheter i form av vitesföreläggande kan den också vara etl värdefullt stöd för kommunerna i deras strävan att uppnå samhällets bostadspolitiska mäl.

TCO anser del vidare viktigt alt hyresnämnden i de fall dä frivilligl avtal mellan en fastighetsägare och kommunen ej kommer till stånd, ser bostadsmarknaden i kommunen som en helhet. Dvs. trots all det kan råda balans på tillgång och efterfrågan i vissa delar av kommunen kan samtidigt svår brisl på exempelvis centralt belägna lägenheter finnas, varför kommunen för atl kunna göra omdisponeringar och tillgodose den totala efterfrågan bör få anvisningsräit.

Arbets- och personalsituationen

TCO vill slutligen peka på den svåra arbetssituation som många anställda har på de kommunala bostadsförmedlingarna. Personal får ofta vara "slagträ" i den bostadspolitiska debatten varför det är viktigt att bostadsförmedlingarna får en rimlig dimensionering och att personalen får den utbildning och information som behövs för att de effektivt och korrekt ska kunna ge kommuninnevånarna den service som lagsladgals.

Näringslivets byggnadsdelegation

Inledning

Den nuvarande bostadsanvisningslagen har formellt begärts tillämplig endast i elt fåtal kommuner. Lagen har på så säll fått begränsad betydelse.

I stället förekommer på vissa brislorter - exempelvis i Stockholm — avtal mellan faslighelsägaresidan och kommunen om tilldelning av ledigblivna lägenheter i viss omfattning till ortens bostadsförmedling.

Svårigheterna att tillgodose bosladseflerfrågan pä bostadsmarknaden -
särskilt i Slor-Stockholmsregionen - har tilltagit markant under senare år. 95

Beståndet av lediga lägenheter, som fanns i en del förorlskommuner ännu Prop. 1987/88:35 för några år sedan, är numera helt ianspråklagel. Det finns i praktiken . ingen ledig reserv atl tillgå.

Della har framkallat krav på ytterligare regleringsåtgärder som en melod atl förbättra bostadsförsörjningen. Ansträngningar görs t.ex. alt höja nybyggnadstakten precis som på sextiotalet. Det har skett nyligen på bekostnad av drastiska nedskärningar i ombyggnadsprogram och nybyggande för andra ändamål än bostäder.

Förslaget alt öka kontrollen över ledigblivna lägenheter som tillförs bostadsföi;medlingarna är en annan regleringsåtgärd i samma syfte.

Förslagets innebörd

Med förslaget om skärpt bostadsanvisningslag avses ledigblivna lägenheter kunna rekvireras för fördelning genom bostadsförmedlingarnas försorg till priser som regleras genom hyresnämndernas bruksvärdeprövning. Alt anvisningsrätlen till ledigblivna lägenheter formellt har en förfogandekaraktär framgår av all kommunens anspråk föreslås bli antecknade i fastighetsbok, dvs. på det sätt som karaktäriserar rättigheter lill annans egendom.

Synpunkter på förslaget

Delegationen har tidigare kritiserat och avstyrkt den nuvarande bostadsanvisningslagen, del skedde bäde av principiella och praktiska skäl.

Principiella synpunkter

Det är föga rimligt atl under fullt normala samhällsförhållanden inrätta försörjningssystem som bygger på offentliga ingrepp mol enskilda i fördelningssyfte. Alt så drastiska metoder föreslås, vittnar i själva verket om alt det finns grundläggande brister i det svenska bostadsförsörjningssyslemets sätt alt fungera.

Praktiska skäl

Bostadsförsörjningen vilar i praktiken på den stock lägenheter som redan finns. Bostadsslocken försörier marknaden lill ca 99% och blott någon procent åriigen kan fysiskt tillföras marknaden genom nyproduktion.

Den svenska bostadsförsörjningen mätt i antal lägenheter per lusen innevånare är utomordentligt god jämfört med andra länder. I praktiken är lägenhetslillgången per invånare bland de högsta i världen, 440 per lusen invånare i Sverige mol 360 exempelvis i Frankrike.

Det centrala problemet för svensk bostadsförsörjning måste därför vara
atl del tillgängliga beståndet utnyttjas dåligt. Framför allt beror detla på
den ringa rörligheten i beståndet. En bostadsförsörjning, som ger tillgång
till lägenheter, som täcker allmänhetens efterfrågan, kan inle framkallas 96

inom överskådlig lid genom nyproduktion. Adminstrativa fördelningsme- Prop. 1987/88:35 toder har hittills också visat sig relativt verkningslösa för atl förbättra bostadsbeståndets utnyttjande. Del finns därför anledning alt starkt ifrågasätta, om en skärpning av del administrativa fördelningssystemet löser några problem. T.ex. är det föga troligt, all omsättningen av lägenheter skulle öka. Utbudet av lägenheter förblir då alllför begränsat i förhållande lill efterfrågan. Andra lösningar pä problemet behöver därför sökas.

Som nyligen redovisats i SPKs studie "Regleringar inom bostadsområdet - kartläggning och analys" - SPKs utredningsserie 1987:2, innebär del en välfärdsförlust alt konsumenter, som är villiga betala för all tillgodose sina bostadsbehov, i praktiken hindras för detta genom alt den nuvarande stelheten i hyresprissättningen inte lämnar utrymme för en anpassning av prisnivån, som motsvarar bosladskonsumenlernas betalningsvilja och värdering av bostäderna på marknaden. Bruksvärdesystemet har med andra ord förfelat sitt ursprunghga syfte all återspegla konsumentvärderingarna på marknaden. Särskilt gäller delta i storstadsområden, där värdet av centralt läge, närhet till service och arbetsplatser m.m., praktiskt tagel elimineras i prisslmkturen.

Prissättningsmekanismerna, som skulle möta efterfrågan, har därmed satts ur spel, vilkel fått lill följd den stelhet i nyttjande av beståndet, som präglar svensk bostadsförsörjning. Problemet är också störst just i storstäderna, där lägesvärdena betyder mest, vilket SPK-rapporten även betonar. I stället länkas efterfrågan på irreguljära vägar lill lägenhelsbylen, transaktioner mellan bostadssektorns olika boendeformer genom byten av hyresrätter som del i villa- eller bostadsrällsförvärv och vice versa saml helt illegala affärer med svarta betalningar för hyresrätter. De senare kan enligt uppgifter inom Stockholms kommun anlas svara för en myckel betydande ekonomisk omsättning varje år i Stockholm.

Praktiska erfarenheter lyder inle på alt administrativa fördelningsmetoder mera långsiktigt skulle vara effektiva som försörjningssystem på marknader under normala förhållanden. Bostadsmarknaden utgör härvidlag inget undanlag.

Etl vidgat administrativt anvisningssyslem för ledigblivna lägenheter är därför ingen tjänlig melod all lösa de problem, som uppstått. I stället behövs en övergång lill normal marknadsprissättning för bostäder i kontakt med konsumenternas betalningsvilja och värdering av bostäder på marknaden, såsom den ursprungliga avsiklen var med bruksvärdesystemet. En prissättning, som återspeglar efterfrågan ger ocksä signaler lill bostadsproducenterna atl inrikta sin nyproduktion på sådana lägenhetstyper, som de bosladssökande vill ha. Adminstrativa syslem lyckas i praktiken inte upprätthålla dessa anpassningsmekanismer. Obalanser på bostadsmarknaden riskerar på så sätt bli bestående.

En nyckelfråga blir då, som SPK-utredningen också framhåller, aft de
kommunala förelagen får ta rimlig hänsyn lill lägesfördelar i storstadsom
rådena i sin hyressättning, som genom bruksvärdesystemet är vägledande
för hela prissyslemel på hyresmarknaden. Intäkter, som i dag gär förlorade
i irtcguljära transaktioner kan därmed återföras till bostadsföretagen och
komma bostadsförsörjningen tillgodo, vilket minskar subventionsbehovet. 97

7 Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 35

Framför allt återställer ell marknadsEinpassal prissältningssystem balansen Prop. 1987/88:35 på marknaden, så atl bosläder blir tillgängliga lill det pris, som boende är villiga ge för alt få den bostad, man anser sig behöva. Detta underlättar också en avveckling av offentliga subventionsåtaganden, som uttalats som en önskvärd samhällsekonomisk målsättning, då bostadskommitténs arbete behandlades.

Bostadsstödet kan därmed övergå till elt riktal hushållsstöd för att konsumlionssvaga grupper skall tillförsäkras en normal bostadsstandard. Också detta har rekommenderats i SPK-utredningen och till begränsad del kommit fram ocksä som resultat av bostadskommitténs arbete.

Sammanfattning

Näringslivets byggnadsdelegation avstyrker förslaget om skärpta regler för bostadsanvisning. Metoden alt vidga omfattningen av administrativ filldelning av ledigblivna lägenheter är inte något tjänligt medel atl effektivisera bostadsförsörjningssyslemel så alt utbudet av tillgängliga lägenheter på marknaden bringas i nivå med efterfrågan. Förslaget om ett system, där kommuner får rätt all i ökad utsträckning rekvirera ledigblivna lägenheter tvångsvis avvisas även av principiella skäl som oförenligt med vad som kan anses vara rimliga ingrepp under normala samhällsförhållanden.

Fastighetsanställdas förbund

Fastighetsanställdas förbund ansluter sig i huvudsak lill förslaget att ersätta bostadsanvisningslagen med en ny lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter.

Förbundet har i tidigare yttranden påpekat behoven av ett effeklivare bostadsanvisningsförfarande. Därvid har också förbundet understrukit vikten av atl även de privata fastighetsägarna måste ta sitt ansvar och fråntas den ensidiga rätten alt själv välja sina hyresgäster.

Den föreslagna lagen kan därför bli ell verksamt instrument för kommunema all motverka segregationen i boendel.

Förutsättningen är dock all de tvångsmedel som lagen ger utnyttjas.

Avvägningen mellan de allmänna och de enskilda intressena får en central belydelse, därför bör denna fråga prövas ytterligare.

Bostadsbristen breder ul sig i allt fler kommuner. För alt kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsörjningen måsle bostadsproduktionen intensifieras.

Svenska byggnadsarbetareförbundet

Den nu gällande bostadsanvisningslagen har i praktiken fungerat mindre
tillfredsslällande. Systemet har upplevts som administrativt komplicerat
och ineffektivt. Vidare har kommunernas ställning varit svag genom att
sanklionsmöjligheter saknats mol fastighetsägare som vägrat godta anvisa
de hyresgäster eller som underlåtit att underrätta kommunen om ledigbliv
na lägenheter. 98

Prop. 1987/88:35

Förbundet ställer sig positivt lill den förstärkning av kommunernas ställning som bl.a. sanktionsmöjligheten innebär. Det förtjänar dock atl påpekas att frivilligheten i systemet kan medföra att fillämpningen kan komma att variera mycket mellan olika kommuner. Det är dock vår förhoppning alt den nya lagen skall visa sig effektivare än dagens system.

Hyresgästernas riksförbund

En aktiv kommunal bostadsförmedling är ell vikfigt medel för atl uppnå bostadssociala mål. Bostadsmarknaden präglas i dag av en ökande bostadsbrist, ett stort inflytande för marknadskrafterna och en tilltagande segregation. Nyproduktionen av bostäder är för låg och måste öka. Men även om bostadsbyggandet kommer igäng kan inte alla problem lösas med att bygga nya bostäder.

Den alldeles övervägande delen av de bosläder som kommer alt finnas på bostadsmarknaden framöver är redan byggda. Därför är del en central bostadssocial uppgift alt medverka lill att de bostäder som finns utnyttjas och fördelas på etl säll som gör det möjligl för alla att lösa sina bostadsbehov. Även de hushåll som inte kan konkurrera på marknadens villkor måste ha en frihet i sitt val av bostad.

Förbundet anser all man nu mäste rusta upp de kommunala bostadsförmedlingarna. Förmedlingarna skall vara elt informations- och serviceorgan bäde för de som står ulan bostad och de som önskar byta bostad. Del skall vara naturligt för bosladskonsumenterna att vända sig fill bostadsförmedlingen, i stället för atl de skall behöva anlita olika privata förmedlingsfirmor, för atl få en bostad, byta sin bostad och hyra eller hyra ul en bostad i andra hand.

För atl förmedlingarna skall kunna fullgöra sina uppgifter krävs det att de har resurser för atl ge en bra service och också får tillgäng lill lägenheter att förmedla. Det krävs därför en lagstiftning som tillförsäkrar bostadsförmedlingarna möjligheter att få tillgång lill lediga lägenheter.

Sammanfatlningsvis tillstyrker Hyresgästernas riksförbund i huvudsak de förslag som lämnas i promemorian. Förbundet anser dock alt en fastighetsägare skall vara skyldig atl godta en av kommunen anvisad hyresgäst. Dessutom bör del införas en möjlighet för hyresgästorganisation alt hos hyresnämnd anhängiggöra ärende om anvisningsräit.

Sveriges fastighetsägareförbund

Kommunal bostadsförmedling bör enligl förbundets uppfattning i första hand fungera som ett serviceorgan till en bostadssökande allmänhet och till de fastighetsägare som vill anlita dess informations- och förmedlingstjänster. Den uppgiften blir på grund av den ökande efterfrågan på bostäder alltmer angelägen atl lösa på ett tillfredsställande sätt.

Del är emellertid också möjligt för kommunerna all med gällande lag
stiftning bedriva en mer aktiv bostadsförmedling. De kan ta i anspråk en 99

rad mer eller mindre tvingande ackvisitionsätgärder för att få fillgång till Prop. 1987/88:35 lägenheter. Enligt promemorian (s. 35) måste kommunerna för atl kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen ha formella och praktiska möjligheter atl förmedla bosläder ät de bosladssökande inom kommunen. Defta anses i dag brista framför allt när det gäller möjligheterna att förmedla successionslägenheler.

Det är Fastighetsägareförbundets bestämda uppfattning alt ackvisitions-lagsliftningen lill slor del inle är nödvändig. Den innebär en onödig byråkralisering av något som borde kunna fungera betydligt smidigare genom elt förtroendefullt samarbete mellan fastighetsägarna och de kommunala myndigheterna. Det ligger inget egenvärde i att bostadsförmedlingen medverkar i den allmänna fördelningen av bosläder. Pä della sätl tillförs inte marknaden fler lägenheter.

Etl kommunalt beslut atl ta i anspråk lagstiftningen är ofta inte sakligt underbyggt. Syftet all l.ex. motverka en ensidig hushållssammansättning blir i första hand ell uttryck för en oprecis politisk målsättning. Denna bygger på en förmodan om sociala fördelar med en integrering av olika hushållskalegorier i bostadsområdena. Del finns emellertid ingen grund för att påstå att sådana åtgärder självklart skulle ha positiva effekter på bostadsmarknaden.

Eventuella fördelar med en mer allsidig hushållssammansältning är omtvistade och det är inte säkert alt integration också leder till ökade sociala kontakter. Del saknas dessutom kunskaper om hur den praktiska verksamheten vid de kommunala bostadsförmedlingarna bedrivs och hur befolk-ningssammansällningen påverkas av en aktiv bostadsförmedling (se l.ex. U. Arnell-Gustafsson: Blanda eller utjämna. Om strategier mol boendesegregation, SIB M83:33 saml B.Danermark: Boendesegregationens ulveckling i Sverige under efterkrigstiden. Redovisning av ell uppdrag för bosladskommillén, (DsBo 1984:4).

En kommun som avser atl tillämpa den s. k. ackvisitionslagsliflningen har således inget kunskapsunderlag om vilka effekter som kan uppnås med en kommunal bostadsförmedling. Man har svårt all ställa upp ett någorlunda precist mål för verksamheten.

En kommunal bostadsförmedling kan fylla en funktion som ransoneringsorgan i orter med ajlmän bostadsbrist. I detla sammanhang får emellertid det befintliga bostadsbeståndet en marginell belydelse. För atl erhålla större rörlighet på bostadsmarknaden varigenom de bosladssökande skall få en praktisk möjlighet all erhålla bostad i det befintliga beståndet krävs helt andra åtgärder än kommunal bostadsförmedling. Fastighetsägareförbundet har utvecklat detta i många andra sammanhang och förbigår det därför nu.

En andra uppgift för de kommunala myndigheterna är att hjälpa socialt
och ekonomiskt svaga grupper lill bostad. Dessa grupper bör principiellt
inle koncentreras till bestämda områden om man bortser.från rena vård
fall. Alla kategorier av fastighetsägare bör acceptera att la emol socialt och
ekonomiskt svaga hushåll i proportion lill sin slorlek. Praktiskt löses delta
bäst genom överenskommelser mellan kommuner och företrädare för be
rörda fastighetsägare på del sätt som bl. a. berörts i tidigare nämnda yttran- 100
de över bosladskommitténs betänkande.

Vi vill i della sammanhang påpeka att faslighetsägareorganisalionen Prop. 1987/88:35 under den senaste 1 O-årsperioden aktivt arbetat för all få till stånd frivilliga avtal om bosladsanvisning med kommunerna. I den allmänna debatten kommer det ofta bort alt det är faslighetsägareorganisalionen och inte kommunerna som initierat de frivilliga avlalen.

Dessa frivilliga avlal fungerar i regel väl. I de undantagsfall där avlalslös-ningen inte är helt effektiv torde tillämpning av bostadsanvisningslag inle vara någon lösning. Anvisningen av bosläder till socialt och ekonomiskt svaga grupper måste bygga på ömsesidigt förtroende och kräver aktiva insatser frän båda sidor.

Särskilt viktigt är alt kommunernas sociala myndigheter verkligen lar etl ansvar. Del torde i och för sig vara så atl de frivilliga avlalen ställer större krav på de kommunala tjänstemännens samarbetsförmåga och omdöme än en tillämpning av tvångslösning. Om del brister i kompetens hos förtroendevalda och tjänstemän kan detta inte botas genom den mera byråkratiska ordning som bostadsanvisningslagen innebär.

I promemorian redovisas ingen som helst utredning om vilka positiva bosladssociala effekter som erhållits i de orter där bostadsanvisningslagen tillämpats. Om några sådana inle uppnåtts finns det inte något motiv för ändring av reglerna för själva förfarandet.

Av ovan anförda skäl hävdar Fastighetsägareförbundet atl den nuvarande bostadsanvisningslagen inte har näfjot bostadssocialt syfte. Lagen bör därför upphävas. I konsekvens härmed anser förbundet alt någon ändring av lagen inte heller är meningsfull. Vi avstyrker därför det framlagda förslaget.

I del följande lämnar vi en del synpunkter på förslaget som sådanl (avsnill 2).

HSB

HSB delar den mol nuvarande bostadsanvisningslag framförda kritiken, alt lagen är administrativt svår att tillämpa för alt uppnå de bostadspolifiska mäl, som mofiverat lagens tillkomst. Med detla synsätt är den nu föreslagna lösningen klart bättre och kan därför av HSB i princip tillstyrkas.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO)

Ansvaret för bostadsförsörjningen är delat mellan staten och kommuner
na. Staten ger ramarna för bostadsproduktionen och bostadsförsörjning
en genom lagstiftning och beslut om finansieringssystem-och subventioner.
Det praktiska handhavandet av bostadsförsöriningen åligger kommunerna.
Kommunerna kan styra bostadsbyggandet genom beslut om bostadsför-
söriningsprogram och olika planbeslut. Kommunerna påverkar utbudet av
bostäder genom olika beslul om bebyggelsen. I rollfördelningen ligger
också, alt kommunerna kan påverka hur bostäderna fördelas, exempelvis
genom atl kommunerna anvisar bostäder. 101

Bosladskommillén har i sitt slutbetänkande avvisat tanken på en obliga- Prop. 1987/88:35 torisk bostadsförmedling, bl.a. med motiveringen atl en sådan skulle bli alltför tungrodd och svåradministrerjid. SABO anförde i sitt remissyttrande atl vi delar kommitténs uppfattning i denna fråga.

Det finns i många kommuner behov av någon form av informations- och förmedlingscentral dit människor kan vända sig för atl få hjälp med all lösa sin bostadsfråga. Här skall finnas bl. a. uppgifter på bostadsutbudet och vad bostäderna kostar. Man skall ocksä kunna få råd om hur man skall gä tillväga för att skaffa en bostad. Även fastighetsägarna har god nytta av en bostadsförmedling inriktad på service och information. Såväl i tider av bostadsbrist som då det finns överskott på bostäder har både bostadssökande och fastighetsägare nytta av alt via bostadsförmedlingen nå kontakt med varandra.

Även med en väl fungerande bostadsförmedling grundad på frivillig medverkan från fastighetsägare och även på en i huvudsak balanserad bostadsmarknad finns behov av att kunna fördela tillgängliga bostäder i enlighet med övergripande bostadspolitiska mäl. Det finns ocksä behov av att kunna tillförsäkra resurssvaga eller eljest svärplacerade hushåll goda bostäder. För detta krävs att kommunen disponerar lämpliga medel.

Det nuvarande regelsystemet ger kommunerna endast begränsade möjligheter alt fördela bostäder.

Sammmanfattning

Sammanfattningsvis tillstyrker SABO de förslag som lämnats i departementspromemorian Ds Bo 1987:2 Effektivare bosladsanvisning.

Vi invänder dock emol att inte hyresnämnden utan yllerligare prövning skall kunna ålägga en fastighetsägare atl följa ell med kommunen träffat avtal beträffande rätten atl anvisa bostad.

Vi anser också all hyresgästförening skall ha möjlighet att hos hyresnämnd anhänggiggöra ärende om fillämpning av den föreslagna lagstiftningen.

Vi anser vidare alt ackvisitionsmedlen i bostadslåneförfattningarna och bostadsförsörjningslagen kan göras mer verksamma genom att fastighetsägaren skall kunna avkrävas besked om vilka villkor han ställer för att godta en hyresgäst. Vi anser också alt det enligt dessa författningar bör vara möjligl för kommunen att teckna kontrakl för en lägenhet, då fastig-helsägaren vägrat godta hyresgästen. Lägenheten skall sedan av kommunen kunna hyras ut i andra hand.

Reservation

Fem ledamöter (m, sp och c) reserverade sig och avvisade förslaget.

Riksbyggen

Bosladskommitténs förslag angående förbättringar av bostadsförmedling
en och bostadsanvisningslagen väckte ett starkt stöd från remissinstanser- 102

na, så även från Riksbyggen. Framför allt var del ambitionen atl åstadkom- Prop. 1987/88:35 ma en förenkling av hanteringen, möjligheter alt göra undanlag för vissa lyper av fastighetsägare samt å andra sidan atl vidta sanktioner mot sådana som vägrar följa föreskrifterna som väckte anklang.

Det förslag som nu redovisas i betänkandet Effektivare bostadsanvisning svarar också väl emot intentionerna. Alt utgå från att man i första hand bör försöka åstadkomma överenskommelser mellan kommunerna och fastighetsägarna (eller faslighetsägarorganisalibnerna) som är anpassade både till kommunernas behov och fastighetsägarnas önskemål är naturligtvis en rimligare ordning, än att ulgå från atl en rättvis anvisning endasl ska kunna åstadkommas med lagstiftning.

Riksbyggen välkomnar också den administrativa förenkling som bör kunna åstadkommas med de föreliggande förslagen, och har ingen invändning mot att hyresnämndernas beslut om anvisningsrätt får förenas med vite.

Samtidigt välkomnar vi möjlighten lill ökad flexibilitet, vilket bl. a. måsle innebära större möjligheter för föreningar med kooperativ bostadsrätt som deltar i organiserad bosparverksamhel aft i första hand tillgodose de egna spararna/medlemmarna vid fördelning av nya bostadsrällslägenheter. Gmndprincipen bör vara atl bostadsrätt och kooperativ hyresrätt i första hand ska kunna fördelas till föreningarnas bosparare som länge har köat och sparat för att kunna komma i åtnjutande av en lägenhet. I andra hand kan man göra frivilliga överenskommelser mellan kommunen och de berörda organisationerna.

Med detta som gmnd tillstyrker Riksbyggen den föreslagna modellen.

Stockholms kooperativa bostadsförening ek. för. (SKB)

Efter en beskrivning av SKB och dess verksamhet, vars väsentliga moment är elt lurordningssystem byggt på bosparande anför organisationen följande.

Förmedling av lägenheter

Enligt avlal mellan Stor-Stockholms bostadsförmedling och SKB förklarar sig SKB villig att av medlem fordra att denne medverkar lill all bostadsförmedlingen får rätl alt förmedla upplåtelse av successionslägenheten när medlemmen erhåller en lägenhet hos SKB. Sedan några år tillbaka redovisas varie uthyrningsärende till bostadsförmedlingen före kontraktstecknandet.

Synpunkter på promemorian

SKB tar inte ställning till huruvida del behövs en lag om bostadsanvisning
ellerej. Inte heller har SKB möjlighel alt bedöma den tekniska utformning
en med avseende på dispensmöjlighet, kopplingen till bostadsfinansiering
etc.
SKB anser emellertid det mycket angeläget att föreningen i framtiden 103

medges möjligheter all verka på Stockholms bostadsmarknad som hilin- Prop. 1987/88:35 tills. Förmedling av lägenheter efter lurordning är grundläggande för SKBs verksamhel. Den form för föreningens samverkan med bostadsförmedlingen som f. n. lillämpas bör alltså därvid bibehållas, dvs. atl föreningen med full insyn från bostadsförmedlingens sida själv får förmedla sina lägenheter och infordra s. k. värdförbindelser avseende hyreslägenheter som blir lediga hos andra fastighetsägare.

Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

SBC nolerar inledningsvis atl promemorian inle alls analyserar det som titeln anger, nämligen vad som kan menas med en effeklivare bostadsanvisning och alternativa vägar all uppnå della. I promemorian las närmast för givet att ett ökat kommunalt inflytande över bostädernas fördelning enbart leder till posifiva resultat. Med tanke på den kritik som riktals mot den nuvarande bostadsanvisningslagen, borde del varit naturiigt att ställa frägan om kommunerna verkligen behöver ökade maktmedel för att klara sin roll som ansvariga för bostadsförsörjningen lokalt.

I det sammanhanget kan noteras att kommunema har haft detta ansvar under hela efterkrigsfiden, och under lång tid koncentrerat sitt intresse till nyproduktionen. Anvisningsrätten till befinfiig bebyggelse har bedömts vara av mindre betydelse, annat än vid ombyggnader m. m., då lägenheter i störte omfattning blir friställda. Ocksä de kommunala bostadsförsörinings-planerna har dominerats av nyproduktionen.

När nu nyproduktionen sjunkil kraftigt och blivit ofillräcklig över hela lat.del, mycket genom kommunernas egen bristande planering, borde del vara naturligt atl åter fokusera intresset och de kommunala resurserna på nyproduktionens problem. Satsningar pä att utvidga kommunernas anvisningsrätt till befintliga bostäder förefaller i det perspektivet som mindre motiverat.

Den nuvarande bostadsanvisningslagen har varil svår all tillämpa, vilket
en del kommuner varil missnöjda med. Den i promemorian valda lösningen
är till konstruktionen mycket besynnerlig. Normalt ska myndigheter
tillämpa lagar och regler som är fastställda genom regering och riksdag.
Tillämpningsanvisningar ska sedan följa dessa demokratiskt beslutade reg
ler. Kommuner har ingen egen lagstiftningsmakt. För bostadsanvisningen
föreslår nu promemorian en lagleknisk innovation. Lagens tillämpning i
första hand i hyresnämnden ska styras av de "överenskommelser" som
lokalt träffas mellan kommun och faslighelsägarföreningen eller motsva
rande. SBC känner inte till något annat fall där en "frivillig" överenskom
melse mellan två parter också upphöjs lill norm för en lags tillämpning.
Detta förfarande är enligt SBCs bedömning särskill tvivelaktigt när det i
föreliggande förarbeten inte finns några riktlinjer för vad som är rimligt atl
en sådan "överenskommelse" ska utmynna i. Del bör kunna begäras att
om lag ska stiftas om utökad kommunal rätl lill bostadsanvisning, det
också av lagstiftaren ska anges i vilken omfattning rätten ska gälla (alla
lägenheter, varannan lägenhet, var tredje lägenhet eller något annat). An
visningsrättens omfattning är en så grundläggande fråga, alt den rimligen 104

inte kan avgöras genom avtal mellan de tvä berörda parterna, särskill inle Prop. 1987/88:35 som det inte är, eller enligl promemorian ska vara, tvä likställda och jämnstarka parter.

Vidare strider förslaget pä uppenbart säll mol europarådskonventionen
om de mänskliga rättigheterna i flera hänseenden. Särskilt må nämnas att
konventionens Artikel 6 i kombination med konventionens preambel förut
sätter atl dessa lill civillag hörande angelägenheter måste kunna avgöras i
domstol och i enlighet med lag. Överenskommelse med fastighelsägareor-
ganisation är icke lag. . •

Förfarandet all upphöja en "frivillig" överenskommelse lill norm som ska styra domstolars utslag framslår som ännu konstigare när normen skall gälla samfiiga fastighetsägare, dvs. även de som slår utanför den faslig-hetsägarorganisation som träffat överenskommelsen.

Elt huvudalternativ, som borde ha undersökts närmare, borde ha varil atl hell avskaffa den nuvarande bostadsanvisningslagen, och inte införa annan lagstiftning i stället.

Sammanfattningsvis vill SBC avstyrka förslaget. Den nuvarande bostadsanvisningslagen bör avskaffas. SBC ifrågasätter starkt behovet av atl den nuvarande bostadsanvisningslagen ersätts med ny lagstiftning. Den i promemorian föreslagna konstruktionen med avlal som norm för laglillämpning avstyrker SBC på principiella grunder. Förslaget strider på uppenbart sätl även emot europarådskonventionen. 1 den mån ny lagstiftning i huvudsak efter promemorians riktlinjer tillkommer, anser SBC i första hand atl kooperativa fastighetsägare bör vara undantagna från kommunernas anvisningsräit. Med tanke pä del ringa anlalet berörda lägenheter, bör detta inte vara någon nackdel. För nyproduktionen kan kommunen i dag även ulan en bostadsanvisningslag sluta avtal all en viss andel ska anvisas genom bostadsförmedlingen. Den rätlen bör inskränkas eller avskaffas helt. Om kommunerna ges anvisningsräit till befintliga lägenheter i fastigheter ägda av föreningar, bör det klargöras alt anvisningsrätten enbart gäller personer ur bostadskön. Upplåtelseformer och övriga villkor ska däremot suveränt kunna avgöras av föreningen efter bl.a.dess egen stadga.

Handikappförbundens centralkommitté (HCK)

HCK menar alt en ändamålsenlig bostad är avgörande för individens möjlighet atl della i samhällslivet. Riksdagen har fastslagit en målsättning enligt vilken alla har rätt lill en bostad där frihet och integritet är skyddad och där vård och hjälp kan ges i en form som ger så stor självständighet som möjligl. Alla har ocksä rätt fill en bostad med god tillgänglighet, utrymmes- och ulrustningsslandard i en miljö som ger förutsättning för aktivt deltagande i samhällslivet.

Enligl bostadsförsörjningslagen så har kommunen ansvar för aUa invå
nares boende. För alt kommunerna ska kunna leva upp till detta ansvar så
är det nödvändigt att de har tillgäng till lämpliga bosläder all förmedla och
har en aktiv kommunal bostadsförmedling. I dag är bostadsförmedlingar- 105

nas sociala kunnande allt för litet. Bostadsförmedlingen och socialtjänsten Prop. 1987/88:35 mäste dessutom samarbeta. Vi vill i della sammanhang poänglera behovet av atl man i kommunerna gör bostadssociala inventeringar så att man får god överblick både över invånarnas behov och förutsättningar samt bostädernas kvalitéer i olika avseenden.

I promemorian behandlas kommunala principbeslut som bör utgöra ett bostadspolitiskt ställningstagande lill hur kommunen ska använda anvisningsrätten. HCK menar alt del är angeläget att kommunerna fattar sådana principbeslut med bostadssociala inventeringar som grund och med syfte att ge alla kommuninvånare bosläder i enlighet med de övergripande bostadspolitiska målen.

De möjligheter till avsteg från kraven på tillgänglighet och användbarhet som ges i PBL:s detaljplaner och områdesbestämmelser har HCK ställt sig avvisande lill. Vi menar all del finns allt för stor risk att de kommer att användas för alt öka bostadssegregeringen i slället för att minska den som vi strävar efter. Den segregering som beror på bristande tillgänglighet är redan i dag slor. Vi eflerslyser alt man starkare än i dag hävdar tillgänglighels- och användbarhelskraven i både ny- och ombyggnad.

HCK menar all den föreslagna bostadsanvisningslagen behövs och måsle användas för att ge kommunerna möjlighel att förmedla bostäder som överensstämmer med de av riksdagen antagna bostadspolitiska målen, till invånare med speciella bostadsbehov. Exempel på sådana speciella behov kan vara lägenheter i pälsdjursfria trapphus för allergiker, bosläder varifrån det är lätt alt hitta till centrum, busshållsplals m. m. för orienterings-handikappade, bosläder som är belägna i en terräng där det är möjligl för personer med olika grader av rörelsehinder alt förflytta sig i omgivningarna

Bostadsförmedlarnas yrkesförening

Föreningen ser det som positivt att BaL ersätts av en enklare lag. Vi hoppas atl den nya lagen skall stödja oss atl utvecklas mot all bli ett naturligt marknadstorg för bostadsfrågor. Tyngdpunkten läggs på avtal med fastighetsägarna. Lagförslaget anger som förutsättning för ell beslut om kommunal anvisningsrätt atl det behövs för bostadsförsöriningen. Föreningen anser det vara av stor betydelse all den nya lagen inte används som en ren bristlag. Det är viktigt att vara medveten om att bostadsmarknaden inte är en enhetlig marknad ulan många olika snabbi föränderliga delmarknader.

T. ex. kan en svår brisl på centralt belägna lägenheter råda samtidigt som tillgång och efterfrågan är i balans när del gäller lägenheter i vissa yllerom-råden.

Ell beslul om anvisningsräit kan alltsä vara påkallat ur bosladsförsörj-ningssynpunkt även om inle en bristsituation råder för varje enskild delmarknad.

Om hyresnämnden skall fatta beslut om anvisningsräit, skall della först
göras sedan kommunens bostadsförmedling fått avge yttrande. 106

Av utredningen framgår atl inte bara bostadsbrist kan motivera en Prop. 1987/88:35 kommunal anvisningsräft.

Det kan också vara fråga om atl försöka motverka en ensidig hushållssammansättning i bostadsområden.

Föreliggande förslag ger utrymme för de 22 medlemskommunerna inom Stor-Stockholmsområdel att uttala sig för olika ambitionsnivåer vad gäller behovet av bostäder för förmedlingsverksamheten, vilket också är fallet i dag med nuvarande lagstiftning. Tyvärr är det ingen självklarhet längre att det är Kommunalförbundet som slår vakt om anvisningsrätten.

Ambitionsnivån borde därför fastläggas i förbundsordningen.

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB) har skrivit till regeringen och begärt alt kommunerna ges möjlighet att ta ut avgift för vissa delar av bostadsförmedlingens verksamhet, som inle har med traditionell bostadsförmedling att göra.

I denna begäran instämmer yrkesföreningen för all kunna utöka verksamhelen med t. ex. uthyrning av andrahandslägenheter.

De anställda på de kommunala bostadsförmedlingarna har en mycket svår arbetssituation. De får ofta vara slagträ i den bostadspolitiska debatten, varför det är av slor vikt att bostadsförmedlarna får instmment för alt till fullo ge kommuninvånarna den service som de har rätl alt kräva.

Att vara bosladsförmedlare i dag är elt yrke under ständig förändring från brist till överskott och brist igen, allt efter svängningarna på bostadsmarknaden. Detla ställer stora krav på yrkesgruppen, från marknadsföring till information, från kurator lill förhandlare m. m Behovet av kunskaper och utbildning är stort och samtidigt en nödvändighet för effeklivare bosladsanvisning.

Föreningen fömtsätter avslutningsvis atl initiativ tas från bostadsdepartementet för att dels utbildning organiseras för den kommande lagens tillämpning, dels alt utbildningsbehovet i stort beaktas.

Järfälla kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker förslaget till nyll bostadsanvisningssystem i enlighet med elt yllrande från fastighetsnämnden som i sin tur hänvisar lill en Ijänsteskrivelse från fastighetskontoret.

Fastighetskontoret

Bostadsanvisningen i Järfälla

Bostadsförmedlingen i Järfälla förmedlar i nuläget samtliga med statliga lån
nyproducerde hyreslägenheter i kommunen. Vidare förmedlas också en
del - under senare år 25 % - av nyproducerade bostadsrältslägenheler.
Därutöver förmedlar kommunen den bostad som lämnas vid köp av statligt
belånat småhus. Vid förmedling av bostad medverkar den bostadssökande
till atl den bostad han hyr eller innehar med bostadsrätt förmedlas av
kommunen, dvs. även inom det privatägda lägenhetsbeståndel. Ovan be- 107

skrivna förmedling sker med slöd av bostadslåneförfaltningarna,-bostads- Prop. 1987/88:35 försörjningslagéh saml ev. exploateringsavtal.

Genom frivilliga överenskommelser förmedlar kommunen friställda lägenheter i allmännyttans bestånd (AB Stockholms hem och FAB) samt i yllerligare tre bostadsområden (Trehöringen, Hammaren, bosladsstiftel-sen Barkaby). Dessa överenskommelser omfattar drygl 90% av de totalt ca 6 100 hyreslägenheterna i kommunen. För de privatägda hyreslägenheterna (ca 7%) saknas sädan överenskommelse.

När del gäller kommunens ca 8000 bostadsrältslägenheler sker ingen förmedling ulom i de fall som redovisats tidigare.

Fastighetskontoret anser att nuvarande system för anvisning i huvudsak fungerar bra i kommunen. Del skulle dock vara en förbättring om förmedling av samtliga hyreslägenheter kunde ske via kommunens bostadsförmedling. Mol bakgrund av de höga överlåtelsepriserna på bostadsrätter är det utifrån bostadsförsörjningssynpunkt f. n. myckel liten olägenhet att kommunen saknar anvisningsräit för dessa lägenheter.

Synpunkter på promemorian

Fastighetskontoret tillstyrker promemorians förslag lill nytt anvisningssyslem för bostadslägenheter. Kommunen arbetar i dag med frivilliga överenskommelser i stort sett enligt förslaget. Detla arbetssätt bör "lagen om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter" kunna utvidgas till atl omfatta samtliga hyreslägenheter i kommunen. Förslaget torde dock fä sin främsta effekt i kommuner med en större andel privatägda hyreslägenheter än i Järfälla. Reservationer har fogals till kommunstyrelsens protokoll.

Lidingö kommun

Kommunstyrelsens bosladsdelegation har i yttrande över förslaget anfört: "1 promemorian föreslås alt den nuvarande bostadsanvisningslagen (1980:94) upphävs och ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Lagen bygger i korthet på all kommunerna i första hand bör söka uppnå frivilliga överenskommelser med fastighetsägarna eller deras organisationer. Om en frivillig uppgörelse inle går atl uppnå skall kommunen hos hyresnämnden kunna begära anvisningsrätt om det behövs för bostadsförsörjningen.

Enligt vad bostadsdelegationen eifaril fungerar samarbetet med fastighetsägarna väl och en lagstiftning som tvingar fram lägenheter skulle endasl ge ett ringa tillskott av lägenheter all förmedla.

Bostadsförmedlingen har redan i dag mycket långt gående ackvisilions-möjligheter genom lagar och förordningar. Samtliga statligt finansierade fastigheter och del allmännyttiga bostadsbeståndet förmedlas via bostadsförmedlingen.

Som bostadsdelegalionen ser det är det viktigt att fastighetsägare och
bostadsförmedling inte kommer i motsatsställning ulan samarbetar med 108

respekt för varandras ansvarsområden. Della sker bäst utan regleringar Prop. 1987/88:35 och tvingande lagstiftning som byråkratiserar och kräver en omfattande kontrollapparal."

Bostadsdelegalionen avstyrker förslaget.

I promemorian redovisas förslag till enklare regler. Kommunfullmäktige anser dock, alt de administrativa reglerna är många och komplicerade även i det föreslagna systemet.

Promemorian innehåller inle någon redovisning för hur bostadsanvisningslagen har påverkat möjligheterna alt förmedla bostäder i de kommuner, som tillämpar lagen eller träffat överenskommelse med fastighetsägarnas organisationer. Kommunfullmäktige anser därför, all del inte går att bedöma om de föreslagna ändringarna i kommunernas anvisningsrätt kommer atl få någon effekl.

Kommunfullmäktige avstyrker förslaget.

Norrtälje kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker,lagförslaget.

Solna kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker förslaget i enlighet med etl yllrande från teknik- och driflsnämnden som i sin lur hänvisar till en tjänsteskrivelse frän tekniska kontoret.

Tekniska kontoret

Inom Solna kommun tillämpas sedan Ijanuari 1984 en frivillig överenskommelse med Fastighetsägareförbundet om förmedling av lediga bostäder. Överenskommelsen innebär att varannan ledig lägenhet skall lämnas lill bostadsförmedlingen. Utfallet har ej blivit det förväntade.

Den nya lagen bygger just på frivilliga överenskommelser som medel all öka antalet lägenheter som skall förmedlas av bostadsförmedlingen. Etl förfarande som således redan lillämpas inom Solna kommun.

Genom att lagen ger möjlighet all sätta större press på enskilda fastighetsägare som ej följer överenskommelsen, bör resultatet av den frivilliga överenskommelsen kunna förbättras. Dessutom stärks kommunens förhandlingsposition när nya avtal skall slutas.

1 jämförelse med den nuvarande bostadsanvisningslagen är den nya lagen elt smidigare instrument i försöken all möta den påfallande brist på bostäder som i dag i;åder inom kommunen.

Sammanfattningsvis bedömer kontoret all den nya lagen om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter bör öka kommunens möjlighet atl ge de bostadssökande en bättre service.

Reservationer och särskilda yttranden fogades lill kommunstyrelsens
protokoll. 109

Stockholms kommun Prop. 1987/88:35

Kommunstyrelsen (s, vpk, sp) åberopar som svar på remissen vad föredragande borgarrådet anför i en promemoria. Kommunstyrelsen (s, m, fp, sp) uttalar därutöver atl avgiftsförbudel för kommunal bostadsförmedling bör avskaffas och att kommunerna bör få besluta om sådana frågor själva.

Föredragande borgarrådet

Bostadsbristen tilltar allt mer i Stockholm. Bostadsbristen leder till en hårdare och segrerad bostadsmarknad där pengar och kontakter får allt större belydelse i jakten på en bostad. De som slås ul i konkurrensen är länginkomstlagare, unga barnfamiljer, ungdomar med små möjligheter att köpa sig förbi bostadskön.

Deras enda möjlighet att skaffa sig en lägenhet är genom bostadsförmedlingen. Totalt förmedlas varie år ca 20000 lägenheter genom KSB, varav 9000 i Stockholms stad. Omkring 3000 lägenheter används för evakueringar och sociala/medicinska förturer i Stockholm. Majoriteten eller 76 procent av de lägenheter som 1985 förmedlades inom Stockholms stads gränser kom från allmännyttan. Endasl 24 procent var lägenheter i det privata beståndet, trots all hela 53 procent av hyreslägenheterna ägs av privala värdar.

Stockholms faslighetsägareförening och Stockholms stad träffade 1983 ett avlal om frivillig bosladsanvisning. Avtalet om frivillig bosladsanvisning innebär i huvudsak atl fastighetsägareföreningen rekommenderar de privata fastighetsägarna med fastigheter ulan slalligl lån all lämna varannan ledig bostadslägenhet - som ej används för direktbyten - till bostadsförmedlingen. Därutöver ska bl. a. samtliga lägenheter som blir lediga genom att de boende flyttar fill en pensionärslägenhet som förmedlas av staden lämnas fill förmedlingen. Oavsett avtalet lämnar privata faslighets-ägare successionslägenheler efter hushåll som fåll ny bostad av bostadsförmedlingen.

Utfallet av överenskommelsen har hittills inle varil tillfredsställande i alla delar. Under 1984 lämnades 890 lägenheter till bostadsförmedlingen. Anlalel inlämnade lägenheter sjönk 1985 och 1986 lill 575 resp. 590. Enligt tidigare gjorda beräkningar borde det dubbla anlalel lägenheter ha lämnats in.

I en situation där bostadsbristen tilltar och segregationen förvärras är det angelägel all bostadsförmedlingens tillgång på bostäder — inte minst i de mest attraktiva delarna av Stockholm - ökar. Förslaget om kommunal anvisningsräit är mot den bakgrunden intressant och tillgodoser i allt väsenlligl kraven på en effektiv bostadsanvisningslag. Jag kan därför i huvudsak tillstyrka förslaget. I likhet med vad fastighetskontoret och bostadsförmedlingskontoret anför vill jag emellertid peka på några detaljer i förslaget som bör ses över/omarbetas (avsnitt 2 och 3).

Sammanfattningsvis anser jag atl bostadsdepartementets förslag i hu
vudsak är bra och väsentligt bättre än den nuvarande bosladsanvisnings- 110

lagen. Förslaget bör, med de justeringar jag ovan föreslagit, leda till att Prop. 1987/88:35

bostadsförmedlingens fillgång på förmedlingsbara lägenheter kommer atl

öka.

Lagen har därmed förutsättningar att kunna bli etl effektivt styrmedel för all motverka segregation och ensidig befolkningssammansättning.

För mer detaljerade synpunkter på förslaget får jag hänvisa till det gemensamma tjänsteutlåtandet från fastighetskontoret och bosladsförmedlingskontorel.

Fastighetskontoret och bostadsförmedlingskonloret

Kontoren finner det remitterade lagförslaget intressant. Tyngdpunkten läggs på avtal med fastighetsägarna. Lagförslaget anger som förutsäUning för elt beslul om kommunal anvisningsrätt att det behövs för bostadsförsöriningen. Självklart uppfylls denna förutsättning i Stockholm. Här är bristen på förmedlingsbara lägenheter för förturer, evakuering och angelägna bostadsbehov synnerligen påtaglig.

Av utredningen framgår atl inte bara bostadsbrist kan motivera en kommunal anvisningsräit. Det kan också vara fråga om att försöka motverka en ensidig boendesammansällning. Tillämpningen av lagförslaget i en kommun förutsätter etl principbeslut av fullmäktige. Det kan enligt förslaget vara lämpligt atl fullmäktige delegerar beslutanderätten i anvisningsfrågor till någon kommunal nämnd.

Kommunen måste göra ett försök att nå en förhandlingsuppgörelse med fastighetsägarna innan rättsliga åtgärder vidlas enligl lagen. Den på många vis otympliga och ohanterliga bostadsanvisningslagen utmönstras. Förslaget innebär atl en rad av de av Stockholms stad lagda förslaget tillgodoses. Särskill gäller alt: o förslaget förenklar lagstiftningen

o begreppet kommunal anvisningsräit etableras och förtydligas i lagen o prövningsförfarandet blir mer enhetligt o förhållandet mellan lag och lillämpningsavlal löses o sankfionsfrågan löses.

Kontoren lillstyrker förslaget i huvudsak.

Avgiftsbelagd bostadsförmedling

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB) har skrivit till regeringen och begärt att kommunerna ges möjlighet atl la ul avgift för vissa delar av bostadsförmedlingarnas verksamhet. Detla har också föreslagits av fastighetskontoret.

I årets budgetproposition säger bostadsministem alt han anser att bo
stadsförmedlingens verksamhet är av sådan nalur all den av princip,
såsom hittills, ska vara avgiftsfri. Kontoren anser atl kommuerna ska få
besluta om sådana frågor själva. Riksdag och regering ska inle bestämma 111

om kommunerna får avgiflsfinansiera vissa verksamheler. En avreglering Prop. 1987/88:35 bör företas i samband med atl den föreslagna lagen införs:

Reservation

Till kommunstyrelsens protokoll finns bl. a. fogat en reservafion (m och fp) och ett särskilt uttalande (s). Reservation en ansluter till vad bogartådsbe-redningen anför.

Borgarrådsberedningen

Vi avvisar tanken på en bostadsanvisningslag. Stockholms faslighetsägareförening och Stockholms stad träffade 1983 ell avlal om frivillig bosladsanvisning. Vi anser all den formen av frivilliga överenskommelser även forlsältningsvis bör komma lill stånd. I Stockholm har avtalet i slorl följts. Den föreslagna lagen skulle inle på någol sätt motivera fastighetsägare atl efterfölja faslighelsägareföreningens rekommendafion.

Departementspromemorian innehåller dessulom flera oklarheter. Vi vill särskill framhålla våra betänkligheter mol förslaget belräffande kommunernas förfoganderätt vad gäller upplåtelser med bostadsrätt. Konfiikten mellan föreningsrätten och kommunens anspråk har inle belysts i promemorian.

Enligt vår uppfattning bör alternativa bostadsförmedlingar tillåtas. Det finns ingenting som visar på att bosladskonsumenterna vinner på atl de kommunala bostadsförmedlingarna ges monopolställning på bostadsmarknaden. Det finns i stället anledning alt rikta stark kritik mot övertron — som också framskymtar hos föredragande borgarrådet - om att en total förmedlingsrält löser problemen med segregation.

Vi vill slutligen framhålla all avgiftsförbudel för kommunal bostadsförmedling bör avskaffas. Kommunerna bör få besluta om sådana frågor själva.

Särskilt uttalande (s)

Bostadsförmedlingen förmedlar ärligen ca 20000 lägenheter till bl.a. bo
stadslösa, trångbodda barnfamiljer, flyktingar och medicinskt handikappa
de personer. Vid sidan av bostadsförmedlingens verksamhet köps och säljs
bostadsrältslägenheler i stor omfattning och till svindlande priser. Dessul
om förmedlas elt mycket stor anlal privatägda hyreslägenheter direkt av
ägarna, ofta lill vänner och bekanta till värdarna. På denna "fria" bostads
marknad släpps inga bostadslösa ungdomar eller flyktingar in. Denna
marknad är hell förbehållen de privilegierade och resursslarka. Här räknas
bara pengar och kontakter, inte behov. De som slår i bostadsförmedling
ens kö, däribland 40000 bostadslösa ungdomar, är chanslösa på denna
marknad. Deras enda möjlighet att skaffa sig en egen bostad är genom
bostadsförmedlingen. För alt värna de utsatta på bostadsmarknaden är det
därför hell nödvändigt alt stärka bostadsförmedlingens ställning och öka
tillgången på förmedlingsbara bostäder. 112

Men delta förstår inle folkparfiel och moderaterna. De borgerliga parti- Prop. 1987/88:35 ernås förslag atl avskaffa bostadsanvisningslagen är en klasspolitik som är direkl riktad mol de svagaste gruperna på bostadsmarknaden.

För att motivera sitt ställningstagande drar sig moderaterna och folkpartiet inte ens för att smutskasta personalen på bostadsförmedlingen. Påståendet alt del krävs smidiga personkontakter för alt få en bostad genom bostadsförmedlingen är ett oförskämt påhopp och en misstroendeförklaring mot bostadsförmedlingens tjänstemän. Socialdemokraterna tar bestämt avstånd från denna uppfattning.

Det är bristen på förmedlingsbara lägenheter som är orsaken till bostadsförmedlingens problem. De lägenheter som kommer in räcker inle till. Förmedlingen får därför arbeta under hårt tryck frän de 130000 bostadslösa. Detla är resultatet av en medveten borgerlig politik som syftar fill all försvaga bostadsförmedlingens ställning.

Södertälje kommun

Bostadsanvisningslagen lillämpas i Södertälje sedan december 1986.

Det kan inte riktas några principiella invändningar mot de i den nya lagen företagna ändringarna, som i huvudsak går ut på alt anvisningsrätlen i första hand skall uppnås genom överenskommelser med fastighetsägarna. Först sedan del konstaterats all avtalsmöjligheterna är uttömda eller alt en fastighetsägare inle följer ell ingånget avtal, skall kommunen ha rätl alt hos hyresnämnden begära ell beslut om anvisningsrätt. Hyresnämnden skall vid prövning göra en avvägning mellan kommunens och fastighetsägarens intressen. Hyresnämndens beslut överklagas domstolsvägen.

Lagförslaget innebär gentemot bostadsanvisningslagen knappast någon administrativ förenkling vad gäller införandel av anvisningsrätlen och tidsmässigt torde del på grund av överklaganden komma all ta samma lid atl uppnå anvisningsräit enligt lagförslaget som blivit fallet belräffande bostadsanvisningslagen .

Lagförslaget torde, i förhållande till bostadsanvisningslagen, medföra alt åtskilliga hyres- och bostadsrältslägenheler kommer alt undantas från kommunens förmedling. Detla beror på alt vissa lägenheter eller kategorier av lägenheter undantas antingen i avtalssituationen eller vid den inlres-seavvägning som hyresnämnden företar. Bostadsanvisningslagen medger ju inle atl generella undanlag görs för vissa fastighetsägare eller kategorier av fastighetsägare. Bostadsförmedlingen kan dock från fall lill fall - inom ramen för den kommunala likställighetsprincipen - avstå från sin rätl all anvisa hyresgäst lill en ledigbliven lägenhet.

De adminstrativa svårigheter som är förbundna med förmedlingen av bosläder enligl bostadsanvisningslagen kvarstår i den nya lagen. Dock försvinner, som nämnts, en del förmedlingsärenden som är förbundna med intressekollisioner genom all dessa lägenheter undantas från anvisningsrätlen. En klar förbättring är all anvisningsrätlen kommer atl gälla ävert mot ny fastighetsägare vid överlåtelse av fastigheten.

Ett särskilt yttrande var fogat till remissvaret. 113

8 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

Linköpings kommun Prop. 1987/88:35

Linköpings kommun är positiv till att nu gällande bostadsanvisningslag ersätts med en lagstiftning med enklare tillämpningsregler.

Linköpings kommun är en av de kommuner i landet som i dag har myckel slor bostadsbrist. I del lägel är det betydelsefullt att de få lägenheter som blir tillgängliga på marknaden fördelas så rättvist som möjligt genom en väl fungerande bostadsförmedling.

Del nu framlagda lagförslaget öveiensstämmer med de regler och avtal
som lillämpas i Linköping. Systemet med frivilliga avlal med fastighets
ägarna och deras organisationer har fallit väl ut. '

Lagförslaget med kommentarer pekar inte enbart på kommunens rättigheter och fastighetsägares skyldigheter ulan ger också kommunen skyldigheter respektive fastighetsägare rättigheter. Della leder till etl mer balanserat förhällande som kan vara grund för ell förtroendefullt samarbete mellan parterna på bostadsmarknaden.

Norrköpings kommun

Norrköpings kommun är en av de få kommuner i landet som använt sig av nuvarande bostadsanvisningslag. Kommunens erfarenheter är alt lagen är krånglig och arbelssam att tillämpa men att den har haft den positiva effekten atl antalet lägenheter som kommunen kunnal förmedla har ökat.

Sedan den Ijanuari 1985 är tre områden i kommunen bostadsanvisningsområden. Innan kommunen tog beslut om bostadsanvisningsområdena försökte man upprätta frivilliga avlal med fastighetsägare. Sedan kommunens beslut om de tre bostadsanvisningsområdena trätt i kraft har elt lillämpningsavlal träffats med Öslerbygdens fastighetsägare ek. förening* där fastighetsägare med smärre undanlag, har förbundit sig att lämna lediga lägenheter till bosladsförmedliingen.

De privala fastighetsägarnas förståelse för bostadsanvisningslagen har varil mycket ringa. Bostadsförmedlingen har tålmodigt försökt vinna fastighetsägarnas förståelse för bostadsförmedlingens arbete. Vid lagens införande var samarbetet mycket kärvt men fungerar numera i de flesta fall ganska bra.

I den kommunala utredning som låg lill grund för beslutet om alt tillämpa lagen beräknades alt ca 200 lägenheter per år ytterligare skulle kunna förmedlas av kommunen inom bostadsanvisningsområdena. Enligt verksamhetsstatistik från bostadsförmedlingen har anlalet inlämnade successionslägenheter från privata fastighetsägare fördubblats på sisla året. Ökningen motsvarar den ökning som beräknades i utredningen.

Som framgår bygger de synpunkter som kommunen har på förslaget till ny bostadsanvisningslag pä erfarenheter av tillämpningen av den nuvaian-de lagen.

Reservationer har anförts mol yttrandet.

114

Nässjö kommun Prop. 1987/88:35

Nässjö kommun tillstyrker i huvudsak förslaget om effeklivare bosladsanvisning. För en kommun av Nässjös storlek uppfyller förslaget de krav kommunen ställer i detla sammanhang.

Växjö kommun

Fullmäktige lillstyrker i princip departementspromemorian Effektivare bosladsanvisning och avger följande yttrande.

Växjö kommun har i tidigare yttrande över bosladskommitténs betänkande förordat alt bostadsanvisningslagen borde avskaffas.

I promemorian föreslagen lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter överensstämmer bättre med Växjö kommuns tidigare ställningslagande om all bostadsupplålelsen i huvudsak bör baseras på frivilliga överenskommelser mellan respekliva fastighetsägare och kommunen.

Karlshamns kommun

De förenklingar i BaL som föreslås är enligl kommunens rhening klart motiverade. Kommunen tillstyrker att förslaget genomförs och vill därmed också understryka sin uppfattning om att bostadsförmedlingarnas ställning och möjligheter alt få tillgång till lägenheter för uthyrning på alla sätt stärks.

Kristianstads kommun

Med hänvisning lill yttrandet över bosladskommitténs betänkande och
kommunens förslag att nuvarande bostadsanvisningslag skall avskaffas,
anser kommunen atl det inte erfordras en ny lag om kommunal anvisnings-
rätt lill bostadslägenheter. '

Helsingborgs kommun

Även om vissa förenklingar uppnås med del föreslagna systemet är det inte acceptabelt atl kommunen kan påtvinga fastighetsägaren en anvisningsskyldighel under.fullt normala samhällsförhållanden. Offentliga ingrepp mol enskilda för atl inrätta försöriningssyslem i fördelningssyfle på föreslaget sätl är endast motiverat i utpräglade krissituationer. Ett regel-syslem med krav på tvängsålgärder mot fastighetsägare som inte fullgör sina förpliktelser enligt ingånget avtal hade däremot ställ i överensstämmelse med förslagets huvudprincip. Till följd härav bör redovisat förslag om effeklivare bosladsanvisning inte läggas till grund för ny lagstiftning.

/?e.?ervfl//o/7 anfördes mot yttrandet. 115

Malmö kommun Prop. 1987/88:3 5

Kommunstyrelsen åberopar som yttrande ett utlåtande från fasfighets-nämnden.

Fastighelsnämnden

Det är enligt faslighelsnämndens mening positivt att lagstiftningen i första hand föreskriver att någon form av avtal upprättas med fastighetsägare eller deras organisation. Man slår fasl att huvudprincipen bör vara att anvisningsrätten tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. Det generella förfarandet med alt fastställa bostadsanvisningsområde behövs därmed ej.

Lagstiftningen begränsas all reglera handhavandet av de fall, då överenskommelse ej kunnal nås. Enligt förslaget avgöres dessa i hyresnämnd eller bostadsdomstol. De relativt väl definierade villkor för beslut om anvisningsräit eller hävande av sådanl beslut som anges i lagtexten, ger enligt nämndens uppfattning en större rättssäkerhet än tidigare ordning.

Huruvida förslaget som sådanl skulle leda lill en effektivare bostadsanvisning kan enligl faslighelsnämndens mening vara mera tveksamt. Självfallet medför del inte atl anlalet lediga successionslägenheter ökar. Kärnfrågan är inle i första hand av kvantitativ art, ulan rör sig om att skaffa bostäder till de hushåll, som av ekonomiska eller slörningsmässiga skäl normall inle godkännes av fastighetsägarna.

Därvidlag träder etl bättre samarbete mellan bostadsförelag, bostadsförmedling och de sociala myndigheterna i förgrunden. Samtliga parter måsle tvingas la sitt ansvar.

Erfarenhetsmässigt synes de otillräckliga sociala stödinsatserna för dessa hushåll ha varit orsaken till att de frivilliga avtalen i Malmö inte fungerat tillfredsställande. En ny modell för sociala stödinsatser har utarbetats, som i ell forlsall avlalsarbele förhoppningsvis kan ge elt mera tillfredsställande resultat.

Del nu föreliggande lagförslaget är därför enligt fastighetsnämndens uppfattning bara en av de åtgärder som totalt erfordras för all effektivisera den kommunala förmedlingsverksamheten. Del är viktigt att ulveckla denna med hänsyn till service, tekniska hjälpmedel, datorisering m.m. En utökad förmedlingsverksamhet i form av en effektiv direktbylesservice skulle vara ell sådanl inslag. En direklbylesrutin har nu tagits i bruk i Malmö bostadsförmedlings nya dalasystem.

En ulveckling och utökning av den kommunala servicen bör dock medföra möjlighel för kommunen att la ut en viss ekonomisk ersättning i likhet med vad som göres i småhuskön. Många av de bosladssökande kvarstår under fiera år som sökande och erhåller varje år en aktualistelsförfrågan saml skriftlig information om kommande bostadsproduktion m. m.

Ovanslående är exempel på en sådan utökad service som måsle utveck
las för all anvisningsarbetel skall drivas effektivare. Ett oeftergivligt krav
är därvid att möjlighet ges alt ta ut en rimlig ekonomisk ersättning. Nuva
rande förbud i bostadsförsöriningslagen bör därför upphävas och möjlighet
gesalt ta ut ersättning för kommunens självkostnad. 116

Reservafion Prop. 1987/88:35

1 reservationen hänvisas till den reservation som avgavs i fastighelsnämnden och i vilken det anförs.

Malmö kommun var bland de första som slöt frivilligt avtal med bl. a. de privala fastighetsägarna, representerade av dessas intresseorganisation Malmö fastighetsägareförening, om anvisningsrätt lill vissa successions-bosläder. Efter en ganska trög start upptogs till diskussion frågan om utseende av bostadsanvisningsområde och tvingande anvisningsrätt för kommunens bostadsförmedling.

Utifrån denna risk vad gällde utseende av bostadsanvisningsområde upplevde bostadsförmedlingen en betydligt positivare inställning och handling från de privala fastighetsägarna att ställa bosläder till förmedlingens förfogande enligl gällande frivilliga avlal.

Dock var bekant att hanteringen av bostadsanvisningslagen var administrativt svår och juridiskt komplicerad.

Nu föreliggande förslag gör det möjligt för kommunen atl därest frivilligt avtal ej kan träffas och fullföljas, kan hyresnämnd eller bosladsdomstol fatta beslut förenat med vite om all fastighetsägare skall lämna lägenheter till bostadsförmedlingen. Den socialdemokratiska gruppen i fastighetsnämnden vill utifrån redan vunna erfarenheter vad gäller frivilliga avtals infriande i Malmö med denna reservation ansluta sig liU utredningens förslag.

Vunna erfarenheter talar för att därest icke kommunen kan eller vill använda till buds stående medel för att förmå fastighetsägarna att lämna lediga lägenheter till bostadsförmedlingen, kommer även i fortsättningen det stora antalet, framför allt attraktiva successionslägenheter alt förmedlas på annat sätt än via den kommunala bostadsförmedlingen. Bostadsförmedlingen kan därvid reduceras till att endast förmedla nyproduktion och bostäder till hushåll som av ekonomiska eller slörningsmässiga skäl normalt inte godkännes av de privata fasfighetsägarna till successionsbostäder i det allmännyttiga fastighetsbeståndet.

Halmstads kommun

I samband med kommunens behandling 1980 av elt ev. införande av nuvarande bostadsanvisningslagen förutsattes alt den var avsedd att utgöra elt komplement lill de möjligheter kommunerna har att aktivt verka genom alt få förrinedlingsrätt till lediga lägenheter genom avtal med fastighetsägarna eller på annal säll. Halmstad har haft begränsade möjligheter till förmedlingsrält beroende på att kommunen inte haft en allmän bostadsförmedling. Kommunen har tecknat överenskommelse med såväl allmännyttan som de privata fastighetsägarna om lägenhetsanvisning på viss andel av lägenhetsbeståndel. Bostadsanvisningslagen har mera fungerat som ett argument i förhandlingar med fastighetsägare för att åstadkomma frivilliga avlal.

Efter en redogörelse för bostadsanvisningslagens adminislrafiva, juridis- 117

ka och sociala konsekvenser såsom det uppfattades inför behandlingen i Prop. 1987/88:35 kommunfullmäktige 1980, anför kommunen följande om del nya lagförslaget.

Kommunen anser all del är angeläget all ha bra instrument för att kunna fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen. Nuvarande bostadsanvisningslag är uppenbart komplicerad och svår att tillämpa. Kommunen tillstyrker därför en ny lagstiftning, som är mer lätthanleriig än nuvarande och som kan underlätta och möjliggöra för kommunen att bättre fullgöra kommunens bostadspolitiska målsättning.

Konstruktionen med en ny lag enligt kommunförbundets idé med upphävande av den gamla möjliggör atl administrativa vinster skapas. Kommunen anser vidare all förslaget med bibehållande av anvisningsrätlen genom i första hand frivilliga avtal är tilltalande. Lagens konstruktion innebär en uppmuntran all komma fram lill avtal för all åsladkomma en likställighet i partsförhållanden.

Om överenskommelser inle kan uppnås ges möjlighet för kommunal nämnd att fillgripa maktbefogenheter mot en individuell fastighetsägare. Besvärsförfarandet förenklas, beslulsfördelningen mellan fullmäktige och kommunstyrelsen blir klarare. Bostadsanvisningsområden blir inte längre obligatoriska. Det bakomliggande politiska beslutet tas av fullmäktige och kan överklagas genom kommunalbesvär.

Sammanfattningsvis innebäi- således lagförslaget förbättringar gentemot tidigare lagförslag. Lagen löser emellertid inte alla problemen med lägen-helsförmedling för olika bostadskategorier utan kan betraktas som en viss förbättring av förutsällningarna för denna komplicerade verksamhel.

Förslaget tillstyrks.

Kungsbacka kommun

Bostadsbeståndet i Kungsbacka kommun enligl FOB 85

Totalt finns 17800 bostadslägenheter i kommunen. Huvuddelen fmns i småhus, 14 100 st., 79%. I flerbostadshus finns 3700 st., 21 %.

3500 lägenheter är upplåtna med hyresrätt och 600 med bostadsrätt. 600 lägenheter ägs av allmännyttigt bostadsföretag.

Nuläget på bostadsmarknaden i Kungsbacka kommun

Kraftig bostadsbrist råder f. n. 2400 personer slår i lägenhetskön, därav ca 1 000 ungdomar. Väntetiden är f n. ca 3 år. De sökandes efterfrågan har en tyngdpunkt på hyreslägenheter och på storleken 3 mm och kök.

Kommunens tillämpning av gällande anvisningsmöjligheter

Kommunen har frivilliga avtal om anvisningsrätt med ett 20-tal fastighets
ägare, omfattande ca 3000 hyreslägenheter. 118

Kommunen utnyttjar f. n. inle följande anvisningsmöjligheler: Pröp. 1987/88:35

- Förmedlingsrätt som villkor för statliga bostadslån enligt bosladslåne-förfatlningarna.

- Förmedling av lägenheter som blir lediga efter tilldelade sökande enligt bostadsförsörjningslagens 5 § och hyreslagens 35 §.

- Beslut om bostadsanvisningsområden enligt bostadsanvisningslagen. Den rådande bostadsbristen innebär all förturerna dominerar. Därmed

har en situation uppstått som minskar fastighetsägarnas benägenhet atl strikt följa gällande frivilliga avtal.

Synpunkter på promemorians förslag

Promemorian har en riktig utgångspunkt för sitt förslag, nämligen att gällande anvisningssystem skall ge kommunerna tillgäng till bostadslägenheter i sådan omfattning all de kan fullgöra sina uppgifter inom bostadsförsöriningen. Det är en korrekt slutsals alt detta kräver en förhållandevis stark förhandlingsposifion för kommunerna vid de överenskommelser som träffas med fastighetsägarna eller deras organisationer.

Samtidigt är del väsentligt att del lagda förslaget beaktar fastighetsägarnas berättigade intressen. Kommunerna kan enligt förslaget inte diktera villkoren för avtalen.

Kommunen biträder detta synsätt och tillstyrker förslaget att det är hyresnämnden som skall göra avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen när kommunen och fastighetsägarna inte kan enas om frivilliga avtal.

Kommunen fäster särskilt värde på alt förslaget har en huvudinriktning mot avtalsmässiga uppgörelser. Kommunen lillstyrker därför att ett beslut om anvisningsrätt för kommunen mot fastighetsägarens vilja endast skall fattas i sådana fall där en tredje part bedömt fastighetsägarens vägran som oskälig.

Kungsbacka kommun anser i etl tdläggsytirande slutligen att bostadspolitiken bör bli föremål för avregleringar och all en kommitté bör tillsättas som ser över hela problematiken.

Varbergs kommun

Kommunen tillstyrker aft den nuvarande bostadsanvisningslagen upphävs och ersätts med en ny lag om kommunal anvisningsräit fill bostadslägenheter.

Göteborgs kommun

Efter bostadsanvisningslagens ikraftträdande 1980-07-01 beslöt kom
munstyrelsen i januari 1981, alt i princip uttala sig för att lagen skulle
tillämpas i ett avgränsat område i Göteborg. Samtidigt uppdrogs emellertid
ål bostadsförmedlings- och konsumentnämnden att påböria förhandlingar 119

med bostadsmarknadens parter, med inriktning all träffa ell avtal varige- Prop. 1987/88:35 nom lagens syften uppnåddes i hela kommunen.

Fr.o.m. 1983-01-01 trädde ell bostadsanvisningsavtal i kraft i Göteborg med en första gillighetsperiod fram lill 1985-12-31. Avtalet förlängs därefter med elt är i sänder med sex månaders uppsägningstid. Vare sig någon av bostadsmarknadens parter eller Göteborgs kommun har under den gångna avtalsperioden funnit skäl atl säga upp avtalet. Kommunstyrelsen tolkar detta som all avtalet i stort fungerat väl.

Det förslag till ny lag om kommunal anvisningsrätt som nu framläggs, utgår ifrån att man i kommunerna bör eftersträva ett system liknande det i Göteborg, det vill säga att kommunerna i första hand bör träffa överenskommelser med fastighetsägarna och deras organisationer. Mot denna bakgrund finner kommunstyrelsen inget atl erinra mol den principiella inriktningen på det framlagda förslaget.

Kommunstyrelsen vill dock anföra synpunkter på etl antal detaljer i förslaget enligl följande (avsnitt 2 och 3).

Härryda kommun

Kommunen tillstyrker förslaget till en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Mölndals kommun

Bostadsanvisningslagen har inle tillämpats i Mölndals kommun. Dock har avtal slutits mellan kommunen och Göteborgs fastighetsägareförening samt de allmännyttiga förelagen. Denna lyp av avlal utgör utgångspunkt för lagförslaget.

Mölndals kommun strävar efter frivilliga överenskommelser. Lagen ger förutsättningar för effeklivare bostadsanvisning. Men den praktiska betydelsen blir troligtvis marginell.

Avslutningsvis ställer sig Mölndals kommun positiv till lagförslaget om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter.

Falköpings kommun

Falköpings kommun har för sin bostadsförsörjning ej haft behov av anvisningsräft lill lägenheter. I de fall sildan rätt bedöms erforderlig är det föreliggande förslaget till lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter alt föredra framför nu gällande bostadsanvisningslag.

Enligt förslaget skall anvisningsräit lill lägenheter i första hand åstad
kommas genom frivilliga överenskommelser mellan fastighetsägare och
kommunen. Först om fastighetsägare vägrar lämna anvisningsrätt eller ej
uppfyller ingånget avlal härom skall hyresnämnden meddela kommunen
begärd anvisningsrätt. 120

Falköpings kommun finner den ovan angivna grundprincipen lämplig Prop. 1987/88:35 och har i övrigl inle något att erinra mot förslaget.

Karlstads kommun

Sammanfattning

Kommunen anser inte all det med tvångsmedel går att lösa de problem som avses motivera en bostadsanvisningslag. En framkomlig väg måste bygga på ett samarbete mellan husägare och kommunerna. Även om det i praktiken har varil myckel svårt att uppnå frivilliga uppgörelser om anvisningsrätt så bör man inte ge upp och tillgripa tvång. I konsekvens med en sädan inställning anser kommunen att även nu gällande bostadsanvisningslag bör upphävas.

Allmänt

Kommunerna är ansvariga för bostadsförsöriningen. Staten ställer finansiella medel till förfogande för bostadsbyggande och bostadsbidrag. Ambitionsnivån för bostadsförsörjningen är en kommunal angelägenhet. Detla leder till atl insatserna varierar mellan olika kommuner. De medel som står till kommunernas förfogande styr möjligheterna fill etl störte eller mindre inflytande över vilka bostäder som kan erbjudas.

Kommunernas möjligheter till anvisning av lägenheter är beroende av tillgången. I en bristsituation ökar bl. a. behovet av att kunna göra särskilda insatser för vissa grupper av bostadssökande. En kommunal anvisningsrätt ökar i och för sig inte den totala tillgången på bostäder. Anvisningsrätten för en kommun kan dock vara ell medel för alt åstadkomma en önskvärd variation i hushållssammansättningen inom olika områden. Den kan också vara etl medel all hjälpa de som vägras bostad av olika skäl. Om man vill använda anvisningsrätten för att variera hushållssammansättningen är kommunens målsättning atl kunna styra mycket hög. Andra alternativ än anvisningsrätt torde inte finnas om detta åsyftas, eftersom bostadsmarknaden inle kan skiljas från samhällets struktur i övrigl.

Karlstads kommun har under ett antal år försökt hjälpa de som vägrats bostad pä gmnd av bl. a. dålig ekonomi genom elt s. k. frivilligt avtal med de allmännyttiga bostadsföretagen och privata hyresvärdar. En särskild bostadsförmedling administrerade verksamhelen. Kommunen har dessvärre tvingats säga upp avtalet eftersom avtalet inle följdes. Kommunens fastighetskontor har fått i uppdrag all försöka träffa ell nytt avtal.

Övrig bostadsförmedling sker fn. genom etl avtal mellan kommunen och de allmännyttiga bostadsföretagen enligt vilket dessa ansvarar för bostadsförmedlingen i enlighet med vissa riktlinjer. Det har bl. a. åtagit sig att följa de förtursbeslut som fattas av kommunen på grund av medicinska-, arbetsmarknads- eller sociala skäl.

Frågan om att införa en akfiv kommunal bostadsförmedling har väckts i
två motioner i kommunfullmäktige. Dessa kommer all behandlas före
halvårsskiftet. I en bostadspolitisk diskussion blandas ofta medlen ihop 121

med målen. Om man inte.har samma politiska målsättning så har man som Prop. 1987/88:35 regel inte heller samma uppfattning om medlen.

Mot bakgrund av kommunens principiella inställninng till en bostadsanvisningslag kommer yttrandet i övrigl endast att begränsas till synpunkter av lagteknisk art om lagförslaget ändå kommer atl antas (avsnitt 2 och 3).

Reservationer har anförts mol yttrandet.

Örebro kommun

Kommunen åberopar som remissvar ett yttrande av socialförvaltningen.

Socialförvaltningen

Det är av slor bostadspolitisk vikt all kommunerna ges möjlighel atl via sina bostadsförmedlingar erbjuda lägenheter ur del samlade bostadsbeståndet till alla hushåll. I dag har allmännyttan i stort ensam fåll bära ansvaret för den sociala bostadspolitiken. Flyklingmottagning, behov av övergångslägenheter för hushåll med särskilda behov i boendel liksom bosläder för svårt handikappade och människor, som flyttat från olika institutioner har i myckel hög grad mötts av allmännyttan medan övriga fastighetsägare i ringa grad berörts.

Det har samtidigt varit svårt för alla hushåll med akut behov av bostad alt få del av del samlade bostadsbeståndet i kommunen. Genom atl bostadsförmedlingen nästan helt koncentrerats på allmännyttans bostadsbestånd har de privatägda lägenheterna förbehållits hushåll med goda kontakter och kunskaper om tillgång pä lägenheter i del privala bostadsbeståndet.

Örebro kommun hade mol denna bakgrund föredragit alt bostadsdepartementet i första hand prövat möjligheterna till en generell kommunal anvisningsrätt till bosläder.

Om bostadsdepartementet väljer all i första hand förorda ett system med avtal mellan kommuner och bostadsföretag avseende tidigare byggda lägenheter får detta under inga omständigheter leda till förändringar belräffande de lägenheter, för vilka kommunal bosladsanvisning ställts som villkor i samband med lånefinansiering liksom för de lägenheter, som kommer atl byggas eller byggas om med hjälp av statliga län.

Elt nytt lagförslag måsle ge kommunerna möjlighel all aktivt bidra lill ett socialt bostadspolifiskt program utifrån individuella prövningar. Kommunerna måste också ges möjlighet att genom avlal med enskilda fastighetsägare bedöma vilka delar av fastighetsbeståndet, som är av störst intresse för atl uppnå aktuella bostadspolitiska ambifioner.

Örebro kommun anser förslaget om atl anvisningsrätlen inle behöver avgränsas lill elt geografiskt område vara lill fördel.

En allvarlig brisl i nuvarande lagstiftning har varit nuvarande myckel
komplicerade adminslrafiva förfarande för tillämpning av en generell bo
stadsanvisning. Särskill har system för delgivning upplevts som komplice
rade och bidragit lill att kommunerna varit tveksamma till alt tillämpa
nuvarande lagstiftning. 122

Del nya lagförslaget minskar administrationen någol genom all endasl Prop. 1987/88:35 de fastighetsägare, som kommunen väljer att skriva avtal med ingår i systemet. Örebro kommun menar dock all del borde vara möjligt atl göra sådana förändringar också i nuvarande system, dels genom en förenkling av delgivningssyslemel, dels genom all kommuerna själva ges möjlighel alt fatta beslut om alt undanta vissa fastighetsägare och/eller fasligheter.

Om bosladsdeparlemenet väljer att gå vidare med de grundprinciper, som finns i departementspromemorian vill Örebro kommun dock framföra följande synpunkter på enskilda punkter i förslaget (avsnitt 2 och 3).

Reservationer anfördes mol yttrandet.

Köpings kommun

Kommunen tillstyrker förfaltningsförslaget.

Västersås kommun

Kommunen lillstyrker förfaltningsförslaget. Reservation anfördes mot yttrandet.

Bollnäs kommun

Bollnäs kommun finner att det nya förslaget om lag om kommunal anvisningsrätt lill bostadslägenheter bygger pä den goda huvudprincipen alt anvisningsrätlen i första hand ska tillskapas genom avtal mellan kommunen och fastighetsägaren. I flertalet fall kommer kommunerna härigenom att kunna tillförsäkras möjligheter atl uppfylla sina skyldigheter belräffande bostadsförmedling. Kommunen finner även att det då torde bli myckel fä fall när frivillig överenskommelse icke kan träffas mellan kommunen och fastighetsägarna helst då genom deras branschorganisation. Det tvångsmoment som då föresläs är utformat på ett lämpligt sätt med utnyttjande av de redan etablerade hyresnämnderna. Kommunen vill därför sammanfatlningsvis biträda förslaget lill lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter.

Sundsvalls kommun

Den nuvarande bostadsanvisningslagen har varil svår att tillämpa och man har därför bl.a. i Sundsvalls kommun inle tillämpat lagen. I hela landet har endasl fyra kommuner tillämpat lagen och beslutat om bostadsanvisningsområden. De ansatser som gjorts i Sundsvalls kommun alt göra lagen gällande har visat sig möta sådana svårigheter bl. a. vad gäller delgivningsförfarandel och andra formella förfaranden alt man i slället vall att förhandla med fastighetsägarna om rätt all förmedla deras lägenheter. Bostadsanvisningslagens befintlighet har haft elt visst värde vid dessa förhandlingar.

Bostadsförmedlingsnämnden anser enligt sitt yltrande att tillkomsten av ,123

den nya lagen om kommunal anvisningsräit inle innebär någon verkligt Prop. 1987/88:35 påtaglig förbättring av de förhållanden man nu har. Liksom hittills varil fallet får man från bostadsförmedlingens sida ge sig ut i förhandlingar med fastighetsägarna för att söka träffa avlal som ger rätt till förmedling av bostäder. Kommer man då inte överens kan kommunen hos hyresnämnden begära beslul om anvisningsräit, som alltså ska prövas innan den kan komma till stånd. Någon reell förstärkning av bostadsförmedlingens ställning vid förhandlingar med fastighetsägarna om rätt att förmedla lägenheter innebär sålunda inte det nya förslaget.

Bostadsförmedlingen påpekar också, alt bestämmelserna enligt 34-37 §§ handläggningsförordningen slopas med den nya lagen. I stället ska en försäkran lämnas av fastighetsägaren i samband med låneansökan. Bostadsförmedlingsnämnden befarar alt detla ska försämra möjligheterna för förmedlingen att få lägenheter alt förmedla. Nämnas kan atl kommunfullmäktige nu beslutat om all hos länsbostadsnämnden begära att de angivna paragraferna i handläggningsförordningen ska lillämpas för kommunens del. För de kommuner som ej begärt motsvarande beslul om tillämpning av 34-37 §§ handläggningsförordningen är del nya förslaget med en försäkran givetvis av större värde.

Slutligen anger bosladsförmedlingsnämnden att lagen inte anger förut-sätttningarna för en uthyrare all vägra godkänna en anvisad bosladssökande och att få denna fråga praktiskt prövad.

Kommunstyrelsen delar i stort de synpunkter som framförts av bosladsförmedlingsnämnden om att tillkomsten av den nya lagen om anvisningsrätt inte innebär någon påtaglig förbättring av nuvarande förhållanden.

Å andra sidan måste enligl kommunens mening den nuvarande bostadsanvisningslagen ersättas eller ändras så att den blir möjligl att tillämpa. Det förslag till ny lagstiftning som nu lagts fram är därmed en förbättring av det läge som råder. Kommunstyrelsen är heller inte lika tveksam till förslaget om en försäkran som ersättning för bestämmelserna i 34-37 §§ handläggningsförordningen.

Kommunstyrelsen delar sålunda inle bostadsförmedlingsdnämndens stora tveksamhet inför den nya lagstiftningen, som dock bostadsförmedlingsnämnden avslutningsvis tillstyrkt, och tillstyrker sålunda all förslaget läggs fill grund för en ny lag om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter.

Reservationer anfördes mot yttrandet.

Örnsköldsviks kommun

Kommunstyrelsen tillstyrker bostadsdepartementets förslag till författning om "lag om kommunal anvisningsräit lill bostadslägenheter" pä gmndval av bl. a. följande principiella ställningstaganden.

- Den förenkling och vidgning av bostadsanvisningsmöjligheterna som lagen innebär ökar möjligheterna alt via en aktiv kommunal bostadsförmedling uppfylla viktiga bostadspolitiska mål.

- Frivilliga och individuella avtal tillförsäkrar lösningar i samförstånd och

underlättar samverkan mellan kornmuner och fastighetsägare. 124

- Tillgången lill lediga lägenheter bör tillhandahållas den bosladssökande Prop. 1987/88:35 via etl opartiskt förmedlingsorgan och i ett sä brett utbud som möjligl. Härigenom ökas valmöjligheterna för den enskilde bostadssökande saml minskas segregativa Iröskeleffekter.

Skellefteå kommun

Kommunen tillstyrker promemorians förslag.

Umeå kommun

Idémässigt stämmer förslaget väl med vad kommunen redan sökt uppnå genom alt nyttja de möjligheter som är knutna till bostadsfinansieringen och avlal i bostadsanvisningslagens anda med privala fastighetsägare. Den nu föreslagna ordningen om prövning i hyresnämnden, saml möjlighet till vitesföreläggande, är ett lämpligl sätt att söka komma till rätta med de fastighetsägare som inle vill träffa avtal eller inte följer gjorda överenskommelser. Kommunen tillstyrker därför förslaget i stort.

Avgifter för förmedling av lägenheter

1 Umeå liksom i många andra kommuner råder den ordningen att bostadssökande betalar en avgift för atl slå i kommunens småhuskö. Bostadsrättsorganisationerna tar både avgifter och har sparkrav för sin förmedling. Bostadsförmedlingen är genom statliga beslämmelser förhindrad alt ta avgift vid lägenhelsförmedling. Detta har lett till konsekvenser som är svära att motivera.

Några exempel skall anföras.

Den som får ett självägt småhus i kommunens ytterområden betalar
avgift, ofta barnfamiljer med stor belalningsbörda. Äldre med ordnad
ekonomi som säljer sitt hus och flyttar lill en central bosladsrältslägenhel
slipper avgifter för förmedlingens tjänster. Många som stått i småhuskön
vill byta äganderätten mot en marknära bostad med hyresrätt eller bostads
rätt därför all det passar bättre. I dag uppslår frågan om avgiften skall
återbetalas trots att de erhåller en bostad som många gånger har ett störte .
atlraktionsvärde än ex. ett mera ocentralt beläget radhus uppfört med
äganderätt. Mänga medelålders planerar atl sälja sina småhus. De anmäler
sig till lägenhetsförmedlingen för ny bostad. Ofta följer de lägenhelsutbu-
det under en längre tid för att erhålla så bra bostad som möjligt. Även här
är del svårt att motivera varför kommunen i detla fall inle kan la en avgift
för sina tjänster. De hinder som finns för avgift vid lägenhelsförmedling
bör därför undanröjas. De invändningar som kan resas mol sådana avgifter
är främst praktiska. Ur bostadssocial synpunkt torde däremot en avgift om
ex. 100 kr/år sakna belydelse. Kommunerna bör alltså ges möjligheter atl
hantera avgiftsfrågan på sådant sätt att inte vissa upplåtelseformer uteslu-
tes. 125

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering Prop. 1987/88:35

Ombudsmannen mol etnisk diskriminering — som inte anmodats eller beretts fillfälle all yttra sig över belänkandet — ansluter sig lill vad konsumentverket anfört i sitt remissyttrande under rubriken Vissa förhållanden i samband med bostadsförmedlingsverksamhet, tredje stycket.

I del åberopade yttrandet anför verket följande:

"Även i fall av olaga diskriminering enligt brottsbalken från fastighetsägares sida förekommer del all avvisade bosladssökande får dåligt stöd hos bostadsförmedlingarna. Det finns dock också glädjande exempel på motsatsen. Konsumentverket vill i detta sammanhang understryka att samhälleliga mål om befolkningssammansättning i olika bostadsområden inle får föranleda åtgärder i strid med diskrimineringslagsliftningen. Verket har utarbetat information pä området i samråd med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, och sänt den till bl. a. kommunala konsumentvägledare som underlag för information fill allmänheten."

2 Särskilda synpunkter på förslaget till en ny lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter

Domstolsverket

Avsnitt 6.8 Verkan av en fastighetsöverlåtelse m.m.

Fastighelsböckema har under senare år kommit atl användas för anteckningar som inle är av rent faslighelsrällslig art. För inskrivningsmyndigheterna är del angeläget atl man visar viss återhållsamhet med nya lyper av anteckningar i fastighetsböckerna. De anteckningar som nu föreslås motsvarar i stort sett de som skall antecknas i faslighetsbok enligt 26 § bostadsförvallningslagen (1977:792) och 10§ bostadssancringslagen (1973:531). . DV har därför inte någon erinran mot förslaget i denna del.

Anvisningsrätlen innebär ett tvångsingripande mol den som äger en fastighet. Av lagtexten bör därför klart framgå mot vem rätten kan riktas, så är emellertid inte fallet. 1 exempel 5 och 6§§ i förslaget synes benämningarna husägare och fastighetsägare användas för samma subjekt. Enligt DVs mening bör en enhetlig benämning eftersträvas. Det kan lämpligen ske genom atl bestämmelserna i 30§ bostadsförvaltningslagen eller 3§ bostadssaneringslagen får tjäna som förebild.

Förslaget innebär atl inskrivningsmyndigheterna skall underrätta den
lagfarne ägaren av fasligheten om denne inte är beslutels adressat. I I0§
bostadssancringslagen anges all underrättelse skall skickas om inte före
läggandels adressat är den lagfarne ägaren. Delta torde också vara avsik
len med den nu föreslagna bestämmelsen. DV ifrågasätter om det egentli- .
gen finns någon anledning all skicka underrättelse lill den lagfarne ägaren.
Någol motiv för all underrätta ägaren anges inte i promemorian. I prop.
1984/85:96 s. 58-59 uftalas att motsvarande föreskrift i lagen (1976:666)
om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. är motiverad
med atl om fel har skett hos den före:läggande myndigheten om vem som är 126

ägare så får den lagfarne ägaren möjlighel atl genom underrättelsen korri- Prop. 1987/88:35

gera felet. DV anser all detla är etl mycket svagt skäl för atl ålägga

inskrivningsmyndigheterna undertättelseskyldighet. Hyresnämnderna

brukar i samband med ansökan ta fram olika uppgifter om fasligheten,

bl. a. vem som är lagfaren ägare. För det fall etl föreläggande om vite riktas

mot en ägare lill byggnad på ofri grund, har underrättelsen lill den lagfarne

ägaren inle någon annan betydelse än att han får veta alt anteckningen

felaktigt besvärar fastigheten. Det kan över huvud tagel ifrågasättas om

beslut och föreläggande riktade mol ägare till byggnad på ofri grund skall

antecknas i faslighetsboken.

Bostadsdomstolen

loch3§§

Enligl 3§ skall hyresnämnden meddela kommunen anvisningsrätt, om det behövs för bostadsförsöriningen. I motiven (s.40) framhålls emellertid all någon prövning av bostadsförsöriningsbehovet i princip inte är avsedd atl komma fill stånd. Även uttalandena i promemorian om avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen synes i viss mån motsägelsefulla. Å ena sidan påpekas (s. 39) all från konslilulionella synpunkter de kommunala principbesluten om behovet av anvisningsrätt och dennas inriktning och omfattning endast ger uttryck för det allmänna bostadsförsörjningsintresset saml alt detta intresse skall vägas mot del enskilda, när frågan om anvisningsräit skall bedömas av hyresnämnden. Å andra sidan anges del (s. 44) att, särskilt då det saknas en generell överenskommelse med fastig-helsägarorganisationen på orten, kommunens uppfattning om anvisningsrättens innehåll normall kommer all få större tyngd än husägarens. Vidare påpekas (s. 45) atl en restriktiv bedömning av "undantagssilualionerna" är påkallad vid hyresnämndens skälighetsbedömning och atl någon allmän intresseavvägning mellan kommunens och fastighetsägarens intresse av alt förfoga över lägenheterna inte är avsedd.

För all kommunernas principbeslut inte skall bli styrande för hyresnämndernas beslut i en utsträckning som slår i strid med normgivningsmakten enligl regeringsformen måste enligt bosladsdomslolens mening hyresnämndsprövningen följa vad som anges i den föreslagna 3 § och i promemorian s. 39, dvs. utrymme måsle finnas för en reell behovsprövning och en intresseavvägning mellan kommunen och husägaren.

2§

Det får förutsättas atl kommunens begäran är så preciserad att husägaren
kan la ställning lill den, jfr 4 §. Tanken torde vara alt om husägaren inle går
med på att lämna en utfästelse enligt kommunens önskemål så skall parter
na förhandla med sikte på att nä en överenskommelse. Endast om en sådan
inte kan uppnås bör nämndens prövning kunna påkallas (jfr s. 59-60). Del
sagda bör komma lill uttryck i lagtexten. 127

4§ Prop. 1987/88:35

I paragrafen blandas materiella bestämmelser och föreskrifter om vad
hyresnämndens beslut skall innehålla. Bestämmelsen bör lämpligen delas
upp på tvä paragrafer. I en paragraf skulle sålunda kunna anges, att ett
beslut om anvisningsräit har de rällsföljder som senare anges i lagen, alt
beslutet skall gälla för en tid av högst fem år och att ett beslut om
anvisningsräit får förenas med vite för att säkerställa åtlydnaden av förbu
det i 6§. I en följande paragraf kan lämpligen föreskrivas vad hyresnämn
dens beslut om anvisningsrätt skall innehålla, nämligen I) vilka lägenheter
som omfattas av beslutet samt 2) de begränsningar eller särskilda villkor i
övrigt som skall gälla för anvisningsrätten jämfört med vad som eljest
framgär av 6 och 7 §§ i lagen.

I promemorian diskuteras inte närmare under vilka förutsättningar ett beslul om anvisningsräit skall förenas med vite. För rättstillämpningen skulle del vara av värde om några riktlinjer härför kunde anges.

5§

Om de förhällanden som föranlett bifall lill kommunens begäran om anvisningsräit inte längre föreligger, bör husägaren kunna få beslutet om anvisningsrätt upphävt. I förslagets 5 § anges förutsällningarna härför med ordalag som "uppenbart missgynnas", "slora olägenheter" och "annan särskild anledning". Uttryckssättet ger motsällningsvis en anvisning om vad hyresnämnden vid sin skälighetsbedömning har alt beakta. I promemorian tillfogas atl del — bortsett från när husägare och kommun är överens - måsle vara fråga om mera allvarliga och klara fall av missgynnande, mera flagranta fall av olägenheter och mycket speciella särskilda anleningar för atl beslutet skall kunna hävas enligt bestämmelsen. - Mot bakgrund av vad bostadsdomstolen tidigare anfört om vikten av en reell intresseavvägning mellan parterna, vill domstolen ifrågasätta om inte förutsättningarna för upphävande av beslut om anvisningsräit i vart fall i promemorians motiv fått en alllför restriktiv beskrivning.

II §

För atl utfästelser om anvisningsräit för kommun skall vara giltiga mol ny husägare uppställs i förslaget krav pä skrifllighel och visst avtalsinnehåll. Det har däremot inte ansetts påkallat att i fråga om förhållandet mellan kommunen och husägaren föreskriva särskilda bestämmelser om innehållet i avtalen (se 2§). Bostadsdomslolen anser alt före rubriken Beslut om anvisningsräit bör tas in en bestämmelse om de grundläggande kraven på en utfästelse om anvisningsrätt för kommun och om att en sädan utfästelse inle får förenas med vite. Till förekommande av osäkerhet om utfästelsens innehåll bör denna alltid ha skriftlig form. Innehållet i 11 § kan då utformas i närmare överensstämmelse med 8§ hyresförhandlingslagen.

14 §

Beträffande innehållet i andra slyckel i paragrafen vill bostadsdomstolen

ifrågasälta om det inte lämpligen bör las in i lagen om arrendenämnder och

hyresnämnder, jfr 17 § i den lagen. 128

Hyresnämnden i Stockholm Prop. 1987/88:35

Beslut om anvisningsräit

Av promemorian (avsnitt 6:3ff) framgår all hyresnämnden inle skall göra någon bedömning av del bostadsförsöriningsbehov som kommunen åberopar som grund för sin ansökan om anvisningsräit. Mol bakgrund härav synes första prövningsledel i förslagels 3 § ha fått en missvisande avfattning och bör ändras från "om del behövs för bostadsförsörjningen" till "om kommunen har beslutat att anvisningsräit behövs för bostadsförsörjningen" eller liknande.

Verkan av beslul om anvisningsräit

Hyresnämnden utgår ifrån all ordet "fastighetsägare" insmugit sig i början på förslagets 6§ på gmnd av förbiseende och alt där rätteligen skall slå "husägare", jfr 1 § andra stycket och promemorian s.64ö.

Upplåtelse m. m. 7—9§§

Med "dröjsmål från husägarens sida" i förslagets 9§ avses enligt promemorian (s.67) dröjsmål från husägarens sida med atl lämna meddelande enligt 7§. Delta bör i klarhetens intresse framgå redan av lagtexten och därigenom markera all här inle avses någon särskild reglering av sådant dröjsmål som avses i 12 kap. jordabalken, jfr 12 kap. 13 § jordabalken.

Om en lägenhet enligt 8§ andra slyckel skall anses ha upplåtils lill kommunen och lägenheten på grund av dröjsmål som ovan sagts från husägarens sida inle kan tillträdas den dag som angivils i meddelandet enligt 7 § får hyresnämnden enligl 9 § på ansökan av kommunen besluta atl upplåtelsen skall gälla från en senare tidpunkt. Enligt 8§ andra stycket skall upplåtelse lill kommunen anses ha skett vid den lidpunkt dä kommunens begäran enligt 8 § första stycket kommit husägaren tillhanda. Det är då oklart vad som i 9 § avses med atl "upplåtelsen skall gälla från en senare lidpunkt". Avfattningen av 9§ för närmast tanken till att här med upplåtelse vad gäller hyreslägenheter menas hyresförhållandets påbörian-de.

Övriga beslämmelser

Bestämmelsen i den föreslagna 14 § andra stycket är lill sin karaklär sådan att den närmast hör hemma i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Hyresnämnden i Göteborg

1§

Anvisningsrätten avser bostadslägenheter i flerbostadshus. Detla innebär

alt den föreslagna lagen får elt annat tillämpningsområde än den nuvarande 129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

bostadsanvisningslagen, bl. a. kommer i fortsättningen enbostadshus som Prop. 1987/88:35

hyrs ut regelmässigt alt falla utanför lagstiftningen. Ändringen har inte

kommenterats.

Uttrycket flerbostadshus avses ha samma innebörd som i plan- och bygglagen, dvs. hus med fler än två bosläder. Hyresnämnden delar den tveksamhet som kommit lill uttryck i promemorian om samtliga flerbostadshus skall omfattas av lagstiftningen. I Göteborg finns elt ganska slort antal hus med två fullständiga lägenheter och med en vindsvåning, som kan innehålla etl - tre uthyrningsrum eller en liten enrumslägenhet. Gränsdragningen mellan sådana tvåbostadshus och flerbostadshus medför ibland svårigheter, nägot som hyresnämnden mött vid prövning av besittningsskyddet enligt 12 kap. 46 § första stycket 6 jordabalken (SOU 1966:14 s. 168). Man kan befara all del kan uppslå åtskilliga tvister i hyresnämnden i frågan om ett sådant hus är eller bör vara underkastat anvisningsrätlen. Husägaren torde också många gånger komma att vägra godta den anvisade hyresgästen. Om kommunen då utnyttjar rätten all själv hyra lägenheten, är del slor risk för atl det uppkommer ell spänt förhållande mellan andrahandshyresgästen och husägaren, i synnerhet om denne själv bor i huset. Av bl. a. dessa skäl skulle man kunna överväga atl ställa upp krav på ell större antal lägenheter för att lagen skall vara tillämplig.

2§

För atl hyresnämnden skall kunna pröva en ansökan om anvisningsrätt fordras antingen alt husägaren har vägrat att efter skriftlig begäran lämna en utfästelse om anvisningsrätt eller all husägaren inte har uppfyllt en redan lämnad utfästelse om anvisningsräit. Föreligger inle någon av dessa förutsättningar torde avsikten vara att hyresnämnden skall avvisa kommunens ansökan.

Dessa fömlsällningar för prövning är oklara och kan komma att leda till många tvister. Bevisbördan ligger på kommunen. När det gäller situationen atl husägaren vägrar atl lämna en utfästelse måste kommunen visa att kommunen har gjort en skriflig framställning om anvisningsräit. Förslaget anger inle närmare hur en sådan framställning skall göras. Vidare skall kommunen visa atl husägaren har vägrat alt lämna en utfästelse.

Belräffande fallet att husägaren inte uppfyller en lämnad utfästelse kan bevisfrågan bli än svårare. Det kan t. ex. bli aktuellt att föra bevisning om huruvida husägaren har tillåtlit byte eller andrahandsuthyrning ulöver vad utfästelsen medgett.

Hyresnämnden anser atl den föreslagna regeln inte är praktiskt genomförbar. Den bör därför slopas. För att utmärka all lagstiftningen bygger på frivilliga överenskommelser om anvisningsräit bör en allmän bestämmelse om detta las in redan i 1 §.

Skulle en kommun - i strid mol andemeningen i lagen - föra frågan om
anvisningsrätt till hyresnämnden ulan föregående framställning till husäga
ren får detta beaktas vid handläggningen inför hyresnämnden genom att
nämnden medlingsvis aktivt verkar för en överenskommelse mellan parter
na. Har kommunen fiagrant åsidosatt sin skyldighet att ta initiativ lill 130

enskilda förhandlingar kan hyresnämnden inleda handläggningen med atl Prop. 1987/88:35 ge parterna tillfälle att själva uppnå en överenskommelse om anvisningsrätt.

3§

Ett beslul om anvisningsräit skall föregås av en bedömning av bostadsförsörjningsintresset och den enskilde husägarens intressen.

Det kommunala bostadsförsörjningsinlresset skall enligt uttalanden i promemorian vara skrifiigl dokumenterat, dock ulan krav på beslul av visst kommunalt organ eller beslul i viss ordning. Dokumentationen skall vara så utförlig och preciserad att den kan appliceras på enskilda ärenden.

Hyresnämnden vill här framhålla vikten av all de kommunala besluten verkligen ges elt sådanl innehåll all de kan tjäna lill underiag för såväl de enskilda husägarnas ställningstaganden som hyresnämndens prövning. Med hänsyn lill den betydelse som besluten har, skulle det kunna hävdas att det i lagen bör ställas upp krav på i vilken ordning besluten skall fattas och vilka frågor som skall behandlas i dessa. Enligt hyresnämndens mening kan man dock avslå från detta, bara man är medveten om att ett ofullständigt beslul kan medföra att ansökningar om anvisningsrätt ogillas. Utredningsskyldigheten för alt en anvisningsrätt behövs med hänsyn till bostadsförsöriningen åvilar således kommunen. Del bör också framhållas atl överenskommelser om anvisningsrättens omfattning och inrikting enligt 3 § andra stycket inle kan anses ersätta kommunens beslul om bostadsförsörjningsbehovet.

För all ett kommunalt beslul om bostadsförsöriningsbehovet skall kunna tillämpas i ett ärende inför hyresnämnden torde fordras aft beslutet har vunnit laga kraft.

En fråga i detta sammanhang är om hyresnämnden i varie ärende självmant skall ta upp spörsmålet om anvisningsräit behövs med hänsyn till bostadsförsörjningen eller om en sådan bedömning skall ske endast i de fall husägaren ha gjort invändning härom. Etl uttalande i frågan bör ske i lagstiftningsärandei.

Sedan det väl har konstaterats att det finns ell dokumenterat bostadsförsöriningsbehov som kan appliceras på den enskilda fasligheten, kan hyresnämnden i princip besluta om anvisningsräit. Någon prövning av själva bostadsförsöriningsbehovet som sådant skall inte göras inför hyresnämnden. Della förhållande bör enligl hyresnämnden framgå direkl av lagtexten. Däremot kan det bli aktuellt atl la ställning till om hänsynen till husägarens enskilda intressen gör en anvisningsrätt oskälig. Tre undantagssiluatiöner anges i lagtexten.

Del är alldeles uppenbart atl fillämpningen av de tre punkterna kan medföra betydande svårigheter. Del är därför viktigt alt man i förarbetena så långl det är möjligt preciserar de olika situationer där husägarens intresse normalt kan anses väga över. Problemen blir inte mindre av atl bedömningen av hithörande frågor kan växla kraftigt mellan olika kommuner.

En fråga som inte har belysts i promemorian gäller husägarens möjlighe
ter alt disponera lägenheter för omflyttning av egna hyresgäster. Elt sådant 131

system tillämpas i viss utsträckning av de allmännyttiga bostadsföretagen i Prop. 1987/88:35 Göteborg. För den händelse något uttalande inle görs i denna fråga torde lagförslaget få tolkas sä alt detta intresse normall inte kan åberopas av husägaren, om kommunen motsätter sig systemet.

Som lagtexten är uppbyggd får del anses ankomma på husägaren aU åberopa atl visa atl en anvisningsräit är oskälig mot honom.

Enligl andra stycket skall en i kommunen träffad överenskommelse om anvisningsrättens omfattning och inriktning alltid vara vägledande för hyresnämndens beslul. Det är självfallet önskvärt att den kommunala anvisningsrätlen i göriigaste mån är densamma i en kommun oavsett om den har tillkommit genom avtal eller hyresnämndsbeslut. Denna princip får dock inte hindra atl hyresnämnden ibland bortser från en överenskommelse, t. ex. när överenskommelsen bara gäller en mycket liten del av kommunens lägenhetsbestånd.

4§

Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i hyresnämndens beslut om anvisningsräit. Enligt hyresnämndens mening bör av beslutet alllid framgå lill vem husägaren skall lämna meddelande enligt 7§, l.ex. lillden kommunala bostadsförmedlingen.

Enligt förslaget skall hyresnämnden ange den tid, högst fem år som anvisningsrätlen skall gälla. I promemorian uttalas alt fem år bör vara den normala fiden. Hyresnämnden anser att tiden normalt bör bestämmas i enlighet med kommunens yrkande, dock längst lill fem år. Annan lid bör kunna bestämmas om det av särskilda skäl är lämpligare. Detla bör framgå av lagtexten. - Hyresnämnden återkommer lill liden för anvisningsrätten vid5§.

Enligt förslaget får ett förbud enligl 6 § förenas med vite. Till vägledning för rättstillämpningen bör i förarbetena anges om vite normalt skall sällas ut eller om så skall ske endast när del av någon anledning finns skäl misstänka all husägaren inle fullgör sina skyldigheter. Vidare måste frågan om vitets slorlek behandlas i förarbetena. Enligt hyresnämndens mening skulle det kunna övervägas alt ersätta vilessanktionerna med en regel om skadestånd liknande den som finns i 26 § hyresförhandlingslagen.

5§

Ett beslut om anvisningsräit kan behöva ändras, särskilt i de fall anvisningsbeslutet gäller för lång lid. Kommunen kan exempelvis önska utvidga sin anvisningsräit till följd av ändrade riktlinjer för bostadspolitiken. Husägaren å sin sida kan vilja få beslutet inskränkt eller upphävt, t. ex. därför att nya frivilliga anvisningsavtal eller beslut om anvisningsräit har ett innehåll som är förmånligare för husägarna.

En kommun som önskar utvidga beslutet skall kunna ansöka hos hyresnämnden om detta för prövning enligt 3§. Paragrafen bör uttryckligen anges omfatta också denna situation.

Husägarens önskan aft få ett beslul om anvisningsräit upphävt behand- 132 .

las i 5 §. Enligt hyresnämnden bör denna paragraf uttryckligen anges Prop. 1987/88:35 omfatta också den situationen att husägaren vill jämka beslutet.

För alt hindra alt omprövning begärs i alllför slor utsträckning kan föreskrivas all ändring av en anvisningsräft förutsätter särskilda skäl.

Etl möjligen bättre alternativ till den nu förordade ordningen skulle vara atl en anvisningsräit gäller tills vidare med möjlighet för part alt efter viss "uppsägningstid" få anvisningsrätlen omprövad. En sådan regel skulle göra det möjligt all vid behov kontinuerligt anpassa förmedlingsverksamheten lill ändrade förhållanden i kommunen.

Som har framhålits tidigare reglerar depärtementsförslaget inle de frivil-hga överenskommelserna om anvisningsräit. Naturligtvis kan det uppkomma behov av all ändra också sådana överenskommelser under löpande avtalslid. Detta kan ske enligl vanligt avtalsrättsliga regler, främst med stöd av 36 § avtalslagen. Enligt hyresnämndens mening utgör della ytterligare ett skäl att överväga en konstruktion av lagstiftningen i enlighet med de allmänna synpunkter som nämnden har anfört i inledningen till della yllrande. Bestämmelserna i lagen skulle i så fall komma alt tillämpas på alla lyper av bostadsanvisningsavtal oberoende av om de kommil lill på frivillighetens väg eller efter beslul av hyresnämnden.

7,9ochlOS§

Det är husägaren som bestämmer vilka villkor som skall gälla för upplåtelsen, bl. a. tillträdesdagen. Enligt hyresnämnden kan särskilda problem uppstå när en hyreslägenhet blir ledig med kort varsel. Delta kan bero på alt upppsägningstiden är kort, alt hyresvärden har gått med på att avsluta hyresförhållandet tidigare än som följer av hyresavtalets uppsägningsbestämmelse eller att hyresrätten upphör i förtid på grund av förverkande.

Bestämmelserna i 7 § hindrar inle alt husägaren i de beskrivna situationerna anger en tillträdesdag som ligger nära i tiden. Det kan dä bli svårt för kommunen att till denna dag hinna anvisa bostadssökande eller lämna meddelande till husägaren om all lägenheten skall upplåtas till kommunen.

Sker upplåtelse till kommunen kan hyresnämnden enligt 9 § besluta att upplåtelsen skall gälla frän en senare lidpunkt, om tillträde inte kan ske den dag som husägaren har angett i sill meddelande enligl 7 §. För delta fordras dock att det föreligger ett dröjsmål från husägarens sida. Får husägaren förfoga över lägenheten kan han enligt 10 § få ersättning av kommunen för den skada som han lider genom atl han inte kan upplåta lägenheten på den tillträdesdag som har angetts i meddelande enligl 7 §, orn han har gjort vad som skäligen kän fordras av honom för att få lägenheten upplåten (jfr prop. 1979/80:72 s. 33, 34 och 48).

Enligt hyresnämnden kan det ifrågasättas om kommunen alllid skall vara
skyldig atl hålla husägaren skadeslös i dessa situationer. Framför allt gäller
detta när husägaren själv har valt atl gå med på att hyresavtalet skall
upphöra med kort varsel. Kommunen bör vid tillämpningen av reglerna i 9
och 10 §§ alltid tillgodoräknas en viss kortare lid för all la ställning lill om
anvisningsrätlen skall utnyttjas. Hur lång denna tidsfrist bör vara kan 133

naturligtvis variera med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Ett Prop. 1987/88:35 uttalande i frågan i förarbetena skulle vara önskvärt.

9§

Första stycket i paragrafen innebär att hyran och övriga hyresvillkor kan underkastas prövning av hyresnämnden. En sådan prövning kan ske även om nämnden inte har att ta ställning till frågan om fidpunkten för fillträdet skall flyttas fram (se prop. 1979/80:72 s. 46). Kommentaren till paragrafen i promemorian har getts en utformning som lyder på alt de två frågorna måste sammankopplas.

13 §

Underrättelse lill inskrivningsmyndigheten bör skickas först sedan beslutet har vunnit laga kraft. Detla bör anges i lagtexten.

Hyresnämnden i Malmö

Hyresnämnden tillstyrker innehållet i den föreslagna lagtexten med följande erinringar.

I lagen görs ingen klar skillnad mellan införandel av anvisningsrätt och vad som händer när anvisningsräit föreligger men inte efterlevs av husägaren (se särskill 2§). Efter mönster av hyresförhandlingslagens system beträffande förhandlingsordning bör kommunen så långt som möjligl eftersträva frivilliga avtal om anvisningsrätt. Lagen bör emellertid innehålla en regel motsvarande 4 § om vad ett sådant avtal skall innehålla. Om husägaren bryter mot ell frivilligl avlal om anvisningsräit, bör delta följas av någon sanktion. Atl säsom föreslagits i 2§ låta frågan om anvisningsrätten först bli prövad av hyresnämnden innan sanktionssystemet kan träda i kraft är ologiskl och harmonierar ej med bestämmelserna i hyresförhandlingslagen.

Om frivilligt avlal inte kan uppnås, skall kommunen såsom föreslås i promemorian ha rätt att få frågan om anvisningsrätt prövad i hyresnämnden. Om förutsättningarna för anvisningsrätt är uppfyllda enligt 3§, skall nämnden således meddela beslut om anvisningsrätt och fastställa anvisningsrättens innehåll enligt 4 §.

Enligt 3 § anges som förutsättning bl. a. all anvisningsräit skall behövas för bostadsförsörjningen. Formuleringen i lagtexten lyder på all detta är något hyresnämnden skall pröva. Så avses emellertid ej vara förhållandet. I motiven (s. 40) anges atl någon prövning av bostadsförsöriningsbehovet i princip inte är avsedd alt komma till stånd utan atl detta måste ske inom ramen för den politiska debatten i kommunen. Första prövningsledet i 3 § bör därtor ändras från "om det behövs för bostadsförsöriningen" till "om kommunen har beslutat att anvisningsrätt behövs för bostadsförsörjningen".

Sanktionen bör vara densamma vare sig husägaren bryter mot ell frivil
ligt avtal om anvisningsräit eller elt av hyresnämnden fattat beslut om 134

anvisningsrätt. Hyresnämnden anser all sanktionen i båda fallen bör vara Prop. 1987/88:35 ideellt skadestånd, som skall tillfalla kommunen. Frågan om skadestånd bör prövas av hyresnämnd. Den som vill fordra skadestånd bör enligt hyresnämndens mening var skyldig underrätta motpart och hänskjuta tvisten till hyresnämnden på sätt och inom fid som framgär av 29 § hyresförhandlingslagen.

Beträffande verkan av överlåtelse av fastigheten skall enligt 11 och 12 §§ i den föreslagna lagen såväl utfästelse av anvisningsrätt under vissa fömtsättningar som beslut om anvisningsräit gälla mol en ny ägare av huset. Enligt 13 § skall etl beslul om anvisningsräit inskrivas i fastighetsboken eller tomträltsboken. Nämnden anser all även i dessa delar samma regler bör gälla som i hyresförhandlingslagen, särskilt med hänsyn till att endast beslut av hyresnämnden och inte frivilliga avtal skulle kunna bli antecknade. Således föreslår hyresnämnden en regel som säger alt såväl ett frivilligt avtal om anvisningsrätt som etl av hyresnämnden fatlat beslut om anvisningsrätt skall gälla även för ny husägare. Därvid kan regeln formuleras i överensstämmelse med 8§ hyresförhandlingslagen. 1 den senare lagen finns ej några beslämmelser om anteckning i fastighetsbok eller tomträtts-bok av avtal om förhandlingsordning. Nämnden anser ej att sådana bestämmelser är påkallade när det gäller anvisningsrätlen. 13 § i den föreslagna lagen bör därför utgå. Därmed får man dessulom en väsentlig förenkling av systemet.

Hyresnämnden vill framhålla att procedurbestämmelsen i 14 § andra stycket knappast hör hemma i den föreslagna lagen. I stället bör bestämmelsen sältas in i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder, förslagsvis i ett särskilt stycke i I7§ i sistnämnda lag.

Fastighetsägarens utfästelse om anvisningsräit enligt bostadslåneförfattningarna bör ha samma verkan som ett frivilligt avtal enligt den föreslagna anvisningslagen.

Hyresnämnden i Linköping

1§

Vad gäller frågan vilka hus som skall beröras av lagstiftningen, anser hyresnämnden att endasl flerbostadshus med minsl 5 bostadslägenheter bör komma i fråga f. n. Skälen härför är främst följande

- såsom anförs i PM s.59 innebär anvisningsrätten slora olägenheter i mindre fastigheter;

- personer som enbart äger mindre hyreshus har jämfört med ägare av större enheter sällan samma förståelse för det slag av samhällsintresse som det här är fråga om;

- visar det sig senare all det verkligen finns behov att förmedla även lägenheter i mindre hyreshus kan lagen ändras.

Del är i hög grad positivt att del slås fast att tvångsförfarandet mol enskild

fastighetsägare inle får komma till stånd förrän möjligheterna atl träffa 135

frivilliga avlal med denne är uttömda samt all det finns utrymme för aktiv Prop. 1987/88:35 medling från hyresnämndens sida.

3§

Angivna rekvisit för en skälighetsbedömning synes tillräckliga för alt den enskilde husägarens sakliga intressen skall kunna beaktas vid prövningen som företas av hyresnämnd/bostadsdomstol.

4§

Vare sig kommunens anvisningsrätt grundar sig på etl frivilligt avtal eller ett beslut av hyresnämnd/bostadsdomstol synes det ändamålsenligt att r'ätlsförhållandet mellan parterna inle lidbegränsas (normall 5 år enligt förslaget) ulan löper tills vidare.

Säväl kommunen som den enskilde husägaren bör ha möjlighet att få frågan om ändrade villkor/bestämmelser för anvisningsrätlen prövade inom rimliga tidsintervaller.

En sådan möjlighel kommer alt innebära all husägaren inte behöver slutligt ange resp. beräkna sina särskilda behov all förfoga över sina lägenheter för en femårsperiod.

Hyresnämnden föreslår alltså att parterna efter mönster av reglerna för ändrade hyresvillkor i 12 kap. JB bör kunna hänskjuta tvist om ändrade beslämmelser för anvisningsrätten till nämnden. Någon risk för alt denna möjlighet skall missbrukas av enskilda husägare torde inte föreligga.

Enligl andra stycket får förbudet enligt punkl 2 förenas med vite.

Hyresnämnden ulgår från att det är meningen att beslul om anvisningsrätt kommer att förenas med vite endast om det finns anledning anta att hyresvärden inle kommer att rätta sig efter beslutet. Vidare alt del skall vara möjligt för nämnden all på talan av kommunen i nylt ärende förena tidigare beslul om anvisningsräit med vite om det visat sig att husägaren inte rättar sig efter beslutet.

5§

Såvitt kan utläsas av förslaget kan husägare ansöka om att beslut om anvisningsräit skall upphävas. Hyresnämnden/bosladsdomstolen kan då antingen bifalla eller ogilla en sådan ansökan.

Om hyresnämndens förslag ovan (under 4 §) beaktas föreligger ett tredje alternativ som förefaller vara det mest flexibla alternativet dvs. beslutet om anvisningsräit fortsätter att gälla men beslämmelserna enligt 4§ 1, 2 och 4 ändras resp. kompletteras.

Enligl förslaget i 5 § 3 är husägaren tvungen ge in ansökan lill hyresnämnden med yrkande atl nämnden skall upphäva tidigare beslut om anvisningsräit även när husägaren och kommunen är överens.

I departementspromemorian (s.49) anförs: Slutligen bör också kommu
nen och husägare kunna komma överens om att beslutet inte längre skall
tillämpas. 136

Om man tänkt sig all nämnden skall kunna ogilla en sådan ansökan bör Prop. 1987/88:35 det anges under vilka omständigheter della kan ske. Är nämndens uppgift endasl alt stadfästa parternas överenskommelse förefaller förslaget byråkratiskt i överkant.

Om det inte kan anses som en självklarhet bör del i lagtexten anges att en överenskommelse, som ingätts skriftligen och som upphäver beslut om anvisningsräit eller ändrar beslämmelserna i sådant beslut, är giltig.

6§

Husägare får inte medverka till överlåtelser av hyresrätt och andrahandsupplätelser om inte förutsättningarna i 12kap. 34, 35, 37 eller 40 § föreligger.

De aktuella beslämmelserna är inle lätta att tillämpa för hyresnämnderna. Husägarna skall tillämpa bestämmelserna i vissa fall under "vitesansvar" dvs.ger man felaktigt tillstånd lill överlåtelsen m.m.riskeras vite om förbudet enligt 4 § är förenat med vite.

Det finns enligt nämndens förmenande anledning alt överväga om inte stat eller kommun bör lämna någon form av information om gällande praxis för all husägare skall kunna leva upp lill bestämmelsens syfte, t. ex. en uttalad möjlighel att vända sig till hyresnämnd med skriftlig förfrågan.

Risken är annars att vissa husägare kategoriskt säger nej till samtliga framställningar om överlåtelser m. m. Hyresnämnderna har enligt förslaget följande uppgifter

- medla och i förekommande fall meddela beslut om anvisningsräit; 2-4 §§

- upphäva beslul om anvisningsräit; 5§

- besluta om att upplåtelse skall gälla frän viss tidpunkt jämte tvist om villkor; 9 §

- pröva skyldighet för kommun all betala ersättning; 10 §

- lämna meddelande till inskrivningsmyndighet om beslut om anvisningsrätt resp. beslut att tidigare beslul skall upphävas; 13 §

- utdöma vite 14 §

Om hyresnämndens synpunkter beaktas tillkommer följande uppgifter nämligen

- besluta om ändrade beslämmelser lill anvisningsrätlen; samt

- besluta om att vite förenas med tidigare meddelat beslut om anvisnings-rätt.

Hyresnämnden i Örebro

/ § andra slyckel

Vad som sägs i förslaget bör för tydlighets skull ändras sä atl del klart
framgär, alt lagen skall tillämpas även i fall av frivillig förvaltning och i fall
av förvaltning på grund av förvallningsåläggande enligl bostadsförvalt
ningslagen (1977:792). Andra slyckel i förevarande paragraf kunde lämpli
gen lyda: "Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det,
annan som innehar eller förvaltar huset." 137

2§ Prop. 1987/88:35

Här eller annorstädes i lagen bör ingå en bestämmelse som anger vad avtal om utfästelse om anvisningsräit skall innehålla. Genom att husägaren ulan risk för sanktioner kan bryta mol ell avtal om utfästelse av anvisningsräit kan befaras alt lagen blir onödigt ineffektiv. Det bör därför föreligga möjlighel att i avtalet föreskriva att husägaren, om han bryter mot avtalet, kan åläggas alt utge skadestånd till kommunen. Fråga om skyldighet all utge skadestånd kunde lämpligen prövas av hyresnämnden.

3§

Det bör av lagtexten klart framgå, att del inle är hyresnämnden som i samband med prövning av fråga om kommunens anvisningsräit har att bedöma om anvisningsrätt behövs för bostadsförsöriningen.

8§

I lagen bör anges viss tid, efter vilken husägaren ulan att behöva avvakta besked från kommunen fär förfoga över lägenheten.

11 § tredje stycket

Bestämmelsen bör utgå, se nämndens kommentar under 2 §.

12 §

Hyresnämnden ser ingen anledning att i beslut om anvisningsrätt utsatt vite inte skulle gälla mol ny ägare med mindre äganderätten övergått genom någol av de i förslaget särskill angivna fången.

14 § andra stycket

Bestämmelsen hör logiskt hemma i Ilagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

Konsumentverket

Utredningsförslaget om kommunal anvisningsräit aktualiserar en mängd avgränsnings- och konfiiklfrågor av betydelse för den som äger flerbostadshus. För den enskilde konsumenten i rollen som bostadssökande eller boende kan anvisningsrätlen däremot inte väntas medföra annat än fördelar.

Konsumentverket anser dock all förslaget, innan del genomförs, bör ändras i följande hänseenden.

138

Ej fritidsbostäder Prop. 1987/88:35

Lagen bör uttryckligen begränsas lill att gälla bostadslägenheter avsedda för permanentboende. De bostadssociala motiv som gör sig gällande i samband med permanentbosläder kan inte åberopas när det gäller alt förmedla hyresgäster lill fritidsbostäder. Inte heller bör det komma i fråga att mot en fastighetsägares önskan anvisa permanentboende till bostäder som ska utnyttjas för fritidsändamål.

Att det är viktigt atl det klargörs om den nya lagen ska kunna lillämpas på fritidsbostäder framgår inte minsl av den oklarhet i motsvarande hänseende som gäller tillämpningen av hyreslagens straffbestämmelse vid uppenbart oskälig hyra.

Ej bostadsrätter och kooperativa bostadsföreningar

Bostadsrätter och kooperativa bostadsföreningar bör inte alls omfattas av lagen. I betänkandet har inte redovisats tillräckligt bärande skäl för förslaget på denna punkt, och de negativa verkningar som skulle kunna följa av ett genomförande av förslaget är otillräckligt utredda.

Den föreslagna ordningen kan försämra möjligheterna för konsumenter som bosparar att få en lägenhet upplåten med bostadsrätt och på så sätt motverka frivillig kapitalbildning/frivilligt bostadssparande inom främst bostadskooperationen. Enligt Konsumentverkets mening bör man givetvis undvika att genomföra åtgärder som kan förvärta de problem med att skaffa bostad som redan nu möter de allt fler konsumenter som väljer att bospara, t. ex. inom bosladskooperalionens ram.

Ej vissa slag av hus

Om huset har högst två bostadslägenheter framgår av lagtexten att lägenheterna undantas från lagens tillämpning. Om antalet lägenheter högst är fem framgår av specialmofiveringen (betänkandet, s. 59) att normalt ska ingen av lägenheterna kunna omfattas av anvisningsrätlen. I alla andra hus ska anvisningsräit kunna gälla för varie bostadslägenhet utom den som är så inrättad alt den "utgör en del av husägarens egen bostad".

Konsumentverket föreslår att ordet "flerbostadshus" i lagtexten ersätts med uppgift om exakt anlal bostadslägenheter i varie hus som undantas från anvisningsrätten. Antalet sådana lägenheter kan då lämpligen i enlighet med uttalandet i specialmotiveringen bestämmas lill fem. Med "bostadslägenhet" ska då även avses lägenheter som ulan erforderligt tillstånd upplåts som kontor (se vidare nedan).

Vidare föreslår verket alt det klarläggs att en fömtsättning för undantag från anvisningsrätten med avseende på hus med högst fem bostadslägenheter ska vara att en av dessa lägenheter bebos av "husägaren" själv. Den förutsättningen bör naturligtvis anses uppfylld även om denne tillfälligt har en annan bostad, t. ex. i samband med ullandskommendering.

Sammanfattningsvis föreslår verkel alt del redan av lagtexten bör klart 139

framgå att anvisningsrätt inte kan gälla bostadslägenhet som ingår i hus Prop. 1987/88:35 med högst fem sådana lägenheter och där husägaren själv bor i en av dem.

När ett hus ägs av flera fysiska personer än en eller av en juridisk person behöver del klariäggas i vilka fall undantaget från lagen hänförligt till "husägarens" boende i huset är tillämpligt. Följande exeiripel illustrerar delarav problemet.

Huset ägs gemensamt av ett fätal fysiska personer av vilka någon bor där.

Ägaren är en juridisk person med speciella band mellan sig och en fysisk person som bor i huset. Exempel: ägaren är ell dödsbo och en dödsbodelägare har en bostad i huset.

Vissa speciella konsekvenser — smygkontor ska åter bli bosläder

Den föreslagna lagen kan bli ett hjälpmedel för framför allt storstadskommuner med bostadsbrist där fastighetsägare ulan tillstånd gjort kontor av bostäder - s. k. smygkontor. F. n. är den takt i vilken bosläder återskapas helt otillräcklig. Fastighetsägarna tjänar på detta, inle minsl genom alt hyresgästen i kontoret ofta betalat en myckel hög hyra. De som slår i bostadskön föriorar.

Kommunerna bör genom att den föreslagna lagen omfattar "bostadslägenhet", varmed uttryckligen bör avses lägenheter ursprungligen upplåtna för bostadsändamål, kunna utnyttja anvisningsrätten även för smygkonlor. Innan kommunen anvisar en bosladshyresgäsl till en sådan lägenhet kan det självfallet ibland krävas atl fastighetsägaren åläggs att på egen bekostnad sätta lägenheten i fullgott skick som bostad.

Bostadsstyrelsen

Anvisningsräit till lomma lägenheter (1 och 3 §§)

Enligl lagförslaget gäller anvisningsrätlen först vid det tillfälle när fastighetsägaren har för avsikt all upplåta lägenheterna (I §). Lagen ger enligt förslaget inga möjligheter att tvinga fram en upplåtelse av lägenheter som står tomma i avvaktan på ombyggnad eller försäljning av hus m. m., men där förutsättning i och för sig finns atl upplåta lägenheter, t. ex. med korttidskontrakt till ungdomar.

Bosladsslyrelsen anser att lagen bör utformas så atl kommunerna kan få anvisningsräit lill lomma lägenheter i de fall bosladsförsöriningsläget motiverar detta.

Anvisningsrätt tdl s. k. tjänstebosläder (6 §)

Enligt 6§ andra stycket skall beslut av hyresnämnd om anvisningsräit inte
äga tillämpning "om upplåtelse av lägenheten beror av anslällning hos
husägaren och lägenheten även tidigare var upplåten lill följd av sådan
anslällning". Bestämmelsen har utan närmare motivering förts över från
bostadsanvisningslagen till den föreslagna nya lagen. Enligt bostadsstyrel- 140

sens uppfaUning bör bestämmelsen inte föras över till den nya lagen. I Prop. 1987/88:35 vissa samhällen (typ bruksorter) kan en större arbetsgivare äga en förhållandevis stor andel av bostadsbeståndet i orten. Lägenheterna har hyrts ut fill förelagels anställda, vilkel har inneburit alt man fått två skilda bostadsmarknader med separata bostadsköer. Bostadssocialt är en sådan uppdelning av bostadsmarknaden inle önskvärd. Om ifrågavarande bestämmelse införs i den nya lagen kommer den all medverka lill en permanentning av den rådande uppdelningen. En huvudprincip i den nya lagen är att fastighetsägarens skäliga intressen skall beaktas vid avtalsförhandlingarna och vid en eventuell prövning i hyresnämnden. Enligt bosladsslyrelsen bör frågan om tjänstebosläder lösas på samma sätt.

Prövning av den bosladssökande (8 §)

Fasfighetsägaren har enligl förslaget full frihet att vägra godta en bostadssökande som kommunen anvisat. Han är dock skyldig att upplåta lägenheten till kommunen om kommunen begär del. Kommunen kan sedan andra-handsupplåla lägenheten och enligt 37 § hyreslagen också överlåta hyresrätten om det inle innebär påtaglig olägenhet för hyresvärden. De föreslagna reglerna är desamma som i bostadsanvisningslagen. Denna ordning kan bli administrativt betungande för kommunerna.

Bostadsstyrelsen anser i enlighet med vad som framfördes i styrelsens svar till bosladskommitténs slutbetänkande, att ell prövningsförfarande bör tillämpas. Den fastighetsägare som inte godtar bostadsförmedlingens förslag bör få vända sig till hyresnämnden för all få frågan avgjord.

Anvisningslid (10 §)

Lagförslaget anger ingen anvisningslid för kommunens förmedling. Erfarenheterna visar all förhandlingar mellan bosladssökande och husägaren kan dra ut på liden med risk för atl kommunen ådrar sig skadeslåndsskyldighet (10 §).

Bostadsstyrelsen anser atl en anvisningstid av två månader för kommunen ska skrivas in i lagen.

Vite (4 §)

Enligl 4§ får hyresnämndens beslut om anvisningsrätt förenas med vite. S. k. löpande vite skall tillämpas, dvs. vitet skall betalas varie gång förbudet att anvisa lägenhet till annan bostadssökande än den som kommunen anvisat, eller lill kommunen, överträds.

Bosladsslyrelsen anser atl vitel, om del skall ha någon effekt, måste vara kännbart och inle symboliskt.

Dokumentation av upplåtelseförändringar (6 §)

Enligl promemorian bör en vitesbeslämmelse normall vara tillräcklig för

atl förmå en fastighetsägare alt iaktta upplåtelseförbudel. Del konstateras 141

dock alt en svårighet ligger i all kommunen inte har några störte möjlighe- Prop. 1987/88:35 ler alt kontrollera all förbudet upprätthålls. Det kunde därför övervägas menar man alt införa sådana möjligheter i lagen. Förslagsställarna diskuterar möjligheten att husägaren skulle vara skyldig att tillhandahålla kommunen en lägenhelsförteckning samt all kommunen utöver underrättelse om lediga lägenheter också skall få underrättelser om alla överlåtelser och andrahandsupplätelser. Förslagsställarna konstaterar emellertid atl en sådan ordning skulle medföra en belydande administration för kommunen.

Bostadsstyrelsen föreslår en annan väg. Fastighetsägaren bör kunna åläggas att löpande bokföra alla förändringar i upplåtelser och när kommunen så önskar skall en redovisning ske. En sådan bestämmelse skulle ge kommunen vissa kontrollmöjligheter och bör skrivas in i lagtexten.

Inskrivning av avtal (11 §, 13 §)

Enligt 13 § skall beslut om anvisningsräit sändas fill inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Della är nödvändigt om rätten skall bli gällande mol ny ägare till fastigheten. Enligl 11 § skall även avtal om anvisningsrätt gälla mot ny husägare. Enligt bosladsstyrelsens mening bör lagen även ge möjlighel lill inskrivning av avtal om bosladsanvisning, i likhet med vad som sker med andra avlal som belastar fastigheten, exempelvis servitut, nyttjanderätt.

Svenska kommunförbundet

Reservationen av (s)-ledamötema

Besvärsförfarandet

Enligl de förslag som framförs i 2§ i promemorian kan kommunen få frågan om anvisningsräit prövad av hyresnämnden om husägaren vägrar att lämna en utfästelse till kommunen om anvisningsräit eller om han inte uppfyller utfästelsen.

Styrelsen anser att ett besvärsförfarande i enlighet med vad som angivits i kommunförbundets remissyttrande över bostadskommitténs delbetänkande är att föredra ur kommunal synpunkt. Systemet innebär att en kommunal nämnd får rätt att besluta om anvisningsrätt i enlighet med 4 §. i förslaget. Fastighetsägaren ges möjlighet att överklaga beslutet. På så sätt blir det fastighetsägaren som får ta inifiafiv till att få frågan om anvisningsrätten prövad. Styrelsen har inget att invända mot att en sådan prövning görs av hyresnämnden.

Inflytlningsprövning

I bosladskommitténs slutbetänkande föreslogs alt en särskild infiytlnings-
prövning skulle införas. Förslaget gick i korthet ul på alt om en hyresvärd
inte godtar en bostadssökande, sorn anvisas av bostadsförmedlingen, kan
kommunen ansöka om hyresnämndens prövning. Prövningen skall då ske
ufifrån hyreslagens krav på skölsamhel. Del är kommunen som blir part 142

vid inflyllningsprövningen. Däremot är del den bosladssökande och inte Prop. 1987/88:35 kommunen som blir part i del hyresförhällande som uppslår om hyrenämnden bifaller kommunens ansökan.

Frågan om inflyttningsprövning avfärdas i förslaget. I stället sägs i kommentaren till 8§ alt husägaren "har full frihet all vägra godta en bostadssökande som kommunen anvisat. Han är dock skyldig alt upplåta lägenheten lill kommunen, om kommunen begär det." Kommunen kan sedan hyra ut den i andra hand lill den bostadssökande.

Styrelsen anser atl förslaget om infiyltningsprövning är all föredra både ur kommunens och den enskildes synpunkt. Även om man i promemorian ulgår ifrån att husägaren som regel skall acceptera de hyresgäster som kommunen anvisar, finns det utrymme för godtycke från husägarens sida. Eftersom förslaget inte kopplas till hyreslagens kriterier, kan hyresvärden avvisa en av kommunen anvisad bostadssökande av andra ej specificerade skäl.

Förslaget kan också leda lill alt anlalel andahandsuthyrningar ökar betydligt i kommunerna. Delta medför orimligt slora administrativa krav på kommunerna samt en i övrigl icke önskvärd ulveckling på bostadsmarknaden.

Kommunförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling

Bostadsförmedlingskonlorets tjänsleutlålande

Inflytlningsprövning

Bosladskommillén föreslog atl en särskild inflytlningsprövning, lik den prövning som gäller vid byte, skulle införas för alt möjliggöra för kommunerna atl få frågan om hyresgästens kvalifikationer prövad om faslighets-ägaren vägrade atl godta denne som hyresgäst.

I föreliggande förslag avvisas bosladskommitténs förslag lill infiyltningsprövning.

Kontoret har ringa förståelse för de motiv som anförs för alt avvisa
bostadskommitténs förslag. Kontoret har tidigare framfört vid ell flertal
tillfällen bl.a i samband med yttrande över bostadskommitténs slutbetä-
kande (tj. ullålande 37/1986) saml i tjänteutlålande angående förbättrad
ackvisilion (27/1984) behovet av en inflytlningsprövning. Bostadsförmed
lingen lägger ner betydande arbetsinsatser på atl få utnyttja den lagliga
förmedlingsrälten och på atl få bosladssökanden godkända som hyresgäs
ter. Kontoret hävdar alt del vore önskvärt om etl enhetligt prövningsförfa
rande kunde erhållas oavsett vilken lagstiftning som ligger lill grund för
anvisningsrätten. Kontoret avvisar den möjlighel som medges i lagförsla
gets 8 § nämligen atl om husägaren inle godtar den bostadssökande som
kommunen anvisar är husägaren skyldig all upplåta lägenheten till kommu
nen, om kommunen begär det. Kommunen kan sedan upplåta lägenheten i
andra hand och därefter enligl 37 § hyreslagen överlåta hyresrätten lill
andrahandshyresgästen om del inle innebär påtaglig olägenhet för husäga
ren. Med den erfarenhet kontoret har av problem att få bostadssökanden
godkända skulle sannolikt andrahandsuthyrningarna pålagligt öka. Del 143

finns anledning att befara all kommunerna inle har personella och ekono- Prop. 1987/88:35 miska resurser alt sälta in för alt praktiskt kunna tillämpa den väg som lagförslaget anvisar.

Kontoret anser det väsentligt att lagstiftarna finner en form för inflyttningsprövning som tillgodoser såväl domstolarnas krav på snabb och enkel hantering som bostadsförmedlingarnas önskemål om att effektivt kunna utnyttja anvisningsrätlen. Kommer inte.en sådan lill stånd är risken uppenbar alt en ytterligare anpassning lill fastighetsägarnas krav måsle göras vilkel innebär att de mer "toleranta" fastighetsägarna - vilket lill myckel stor del utgörs av kommunala bolag - får en oproportionerligt stor andel resurssvaga hushåll medan de mer krävande värdarna nästan uteslutande får förslag på stabila hushåll. Ett anvisningsarbele som anpassas efter värdarnas krav leder lill en ökad social segregafion. Man kan inle heller utesluta att lägenheter i brist på ekonomiska resurser måste återgå till värden.

Kontoret föreslår således att en modifiering av bosladskommitténs förslag fill inflyttningsprövning tas in i en kommande lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter. Fastighetsägaren bör således om han inte godtar bostadsförmedlingens förslag, vända sig lill hyresnämnden, som får avgöra frågan. Bostadsförmedlingen skall också kunna begära hyresnämndens prövning om värden intar en passiv roll i anvisningsarbetel.

Upplåtelse av lägenhet tdl anställd hos husägaren (6 §)

I lagförslagels 6 § andra slyckel öppnas möjligheten för en fastighetsägare att upplåta lägenhet till någon om delta beror av anställning hos husägaren och lägenheten även tidigare varit upplåten till följd av sådan anslällning.

Kontoret tolkar undanlaget på så sätt att anställningen hos husägaren avser någon form av fastighetsskötsel. Möjligheten lill dispens frän "upplåtelseförbudel" bör således bedömas mycket restriktivt.

Den kommunala anvisningsrätlen

Enligt lagförslaget kan den kommunala anvisningsrätlen uppkomma på två
olika sätt, dels genom en utfästelse från husägarens sida, dels genom beslul
om anvisningsrätt som meddelats av hyresnämnden. I avlalen har parterna
i stort sett fria händer atl avgränsa anvisningsrätlen, ange berörda lägenhe
ter m. m. Elt hyresnämndsbeslul får förenas med vite. En utfästelse i avlal
får däremot inte innehålla vilesbestämmelser.. Ett beslul ska inskrivas i
fastighetsboken och följer därmed fastigheten vid ägarbyte. En utfästelse
blir ändock gällande mol en ny ägare, om den är skriftlig och innehåller
vissa uppgifter om fastigheten (11 §). Kontoret anser all också en förbin
delse som fastighetsägaren skriver pä vid ny- eller ombyggnad med statliga
län bör kunna inskrivas samt förenas med vite. Anvisningsrätten enligt
denna förbindelse skulle därmed få samma sanklionsmöjligheter som vid
ett hyresnämndsbeslul. 144

Krav på fastighetsägare att företa undersökning angående byten, Prop. 1987/88:35

överlagande av kontrakt m. m.

I lagförslagets 6 § stipuleras om verkan av beslut om anvisningsrätt. Bl. a. framhälles alt husägaren är förbjuden all medverka till att en hyresrätt överlåts eller upplåts i andra hand ulom i sådana fall när hyresnämndens tillstånd kan påräknas. I kommentarerna lill lagtexten anger författarna atl det är tillräckligt att husägaren företar en sädan undersökning, som han normalt brukar göra. Kontoret anser alt husägaren skall åläggas atl dokumentera den undersökning han gjort.

Fastighetsanställdas förbund

6.3 Avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen

I promemorian ges motiv för kommunal anvisningsrätt. Här avses inte enbart brist på bostäder utan även brisl när det gäller vissa kategorier boende. En ensidig befolkningssammansätlning i vissa områden i kommunen är ett väsentligt motiv för nämnda anvisningsrätt.

Förbundet instämmer helt i detta mofiv.

Det finns dock anledning till invändning när fråga som knyter an till det enskilda intresset redovisas och som skall beaktas i avtalsförhandlingar och ytterst genom reglerna för hyresnämndens prövning.

Förbundet anser här alt frågan som rör ölägenheter orsakade av hyresgäster bör prövas ytterligare.

Det allmänna intresset av alt fullfölja uppgifter inom bostadsförsörjningen måsle vara det som främsl beaktas vid en prövning. Likväl som det handlar om all inle missgynna någon fasfighetsägare, oavsett ägarform.

6.6 Upphävande av ell beslul om anvisningsräit

För alt knyta an till föregående ser förbundet här inga skäl till alt beslut om anvisningsräit upphävs, därför att en fastighetsägare får la emot hushåll som av olika anledningar inte iakttar kravel på skölsamhel.

I promemorian redovisas atl del på vanligt sätt finns möjligheter att säga upp misskötsamma hyresgäster vilkel förbundet anser vara tillfyllest även i fall med kommunal anvisningsrätt.

Hyresgästernas riksförbund

Förbundet tillstyrker förslaget i dess huvuddelar. Det är en fördel om anvisningsrätten i första hand kan garanteras genom avlal mellan kommun och fastighetsägareorganisation, fastighetsägare eller bostadsföretag. Med ett sädant system kan man anpassa anvisningsrätlen till olika förhållanden. Del kan t. ex. gälla möjligheterna för hyresgäster inom ell allmännyttigt bostadsförelag atl byta bostad inom företagels bostadsbestånd.

I promemorian föreslås atl hyresnämnden vid prövning av anvisnings
rätlen skall ha rätt atl inhämta yttrande från organisation av hyresgäster
och organisation av fastighetsägare. Hyresgästföreningarna är företrädare 145

10 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

för bosladskonsumenterna och har god kännedom om förhållandena på Prop. 1987/88:35 bostadsmarknaden. Enligt bostadssaneringslagen har organisation av hyresgäster liksom kommunen möjlighet atl i hyresnämnden begära upprust-ningsåläggande eller anvisningsförbud. På liknande sätl har hyresgästorganisation rätt aU påkalla förrättning enligt anläggningslagen. Förbundet anser aft del ocksä är rimligt alt organisation av hyresgäster hos hyres- , nämnd skall kunna anhängiggöra ärende om tillämpning av den föreslagna lagen om kommunal anvisningsräit. En sådan möjlighel bör därför införas. Självklart är det ändå beroende av kommunens vilja om en anvisningsräit skall införas eller inte. Hyresgästorganisationen får i alla fall möjlighet atl få en prövning av frågan till stånd.

I promemorian föreslås atl om husägaren inte godtar den bostadssökande som kommunen anvisar eller inte kan träffa avtal med denne, skall husägaren vara skyldig atl upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär del. Kommunen har då rätl alt hyra ut lägenheten i andra hand till den anvisade bostadssökande.

Förbundet vill starkt poängtera atl utgångspunkten måste vara att faslig-hetsägaren skall godta den hyresgäst som kommunen anvisar. En självklar utgångspunkt mäste också vara all den anvisade hyresgästen skall få ett hyreskontrakt direkt med fastighetsägaren. En andrahandsuthyrning genom kommunen innebär att hyresgästen pekas ut på ett olämpligt sätt. Det finns också en risk all kommunen undviker all utnyttja möjligheten att hyra ul i andra hand för alt slippa arbetet med detta. Pä så sätl går man miste om lägenheter alt förmedla. Andrahandsuthyrning bör enligt förbundets mening användas endast i undanlagsfall.

Förbundet anser därför att fastighetsägaren skall vara skyldig alt godta av kommunen anvisad hyresgäst. Om en hyresgäst missköter sig finns det möjlighet för fastighetsägaren atl säga upp hyresavtalet enligt reglerna i jordabalkens 12:e kaptiel, hyreslagen. En hyresgäst skall inte behöva dömas på förhand.

Bosladskommillén föreslog all en särskild inflytlningsprövning, lik den prövning som sker vid byte, skall införas vid bosladsanvisning. Förbundet anser att en inflytlningsprövning bör införas om man inte är beredd alt införa en skyldighet för fastighetsägare att godta anvisad hyresgäst. Om resultatet av en sådan inflytlningsprövning innebär att fastighetsägaren inte behöver godta hyresgästen skall kommunen alltid kunna hyra lägenheten och låta hyresgästen hyra i andra hand. Den lid som inflyttningsprövningen lar och möjligheten för kommunen alt alltid hyra bör innebära atl fastighetsägare inte i onödan vägrar alt godta en anvisad hyresgäst.

Sveriges fastighetsägareförbund

Etl skäl som anförs lill förslagen i promemorian om en ny lagstiftning är all
bostadsanvisningslagen (BaL) i nuvararande lappning har kritiserats för att
vara alltför krånglig för kommunerna att fillämpa. Kravet på att tillförsäkra
berörda fastighetsägare en tillfredsställande rättssäkerhefhar medfört en
förhållandevis omfallande och tidsödande procedur innan den kan las i
anspråk. Samtidigt har en del av de frivilliga avlal "i BaL:s anda" som 146

tecknats på många orter - som ovan framhållits - ifrågasatts för alt de Prop. 1987/88:35 inle följs i tillräcklig omfattning av de privala fastighetsägarna. Avtalet i Stockholms stad har anförts som elt exempel.

Del bör understrykas all del relativt lilla tillskott av lägenheter som en tillämpning av BaL skulle ge endast har marginell belydelse för den totala förmedlingsverksamheten. Vissa uppgifter om förmedlingen av bostäder i Stockholm under 1985 kan vara av intresse för att belysa delta Gfr fasfig-helskontorets ufiåtande 1987-04-23, Dnr 81-32).

Under året skedde ca 18900 konlraktsbylen i hyreshus undantaget nyoch ombyggnader. Närmare 6800 förmedlades via bostadsförmedlingen. Av dessa kom.nästan 600 lägenheter från privala fastighetsägare som en följd av den frivilliga överenskommelsen om bostadsanvisning mellan Stockholms fastighelsägareförening och Stockholms stad (privata fastig-helsägare lämnade av andra skäl ytteriigare ca I 000 lägenheter).

Fastighetskontorets bedömningar innebär atl den frivilliga överenskommelsen borde ha gett förmedlingen ca I 100 lägenheter. Om BaL skulle ha lillämpas i innerstaden och i de inre förortsområdena, skulle förmedlingen i stället fåll in drygl 1400 lägenhler, dvs.totalt 7600 i slället för 6800 lägenheter att förmedla av sammanlagt 18900 som omsattes på marknaden.

Det är svårt all se någon enskild förklaring till alt inte privla faslighets- • ägare i tillräcklig omfattning lever upp lill överenskommelsen i en del av de avlal som ingåtts. Delta borde bli föremål för en allsidig utredning. Ett skäl torde vara etl missnöje med och allmänt misstänksam inställning till bostadsförmedlingens verksamhel. Det är viktigt alt i sammanhanget betona del ansvar förmedlingen har för all inle hyresvärden åsamkas hyresförluster i samband med en bosladsanvisning och all kommunen (normall socialförvaltningen) kan ställa ekonomiska garantier för eventuell skadegörelse när fastighetsägaren i vissa fall kräver della för all upplåta bostad.

Förbundet noterar med tillfredsställelse all det i promemorian föreslås aU elt tvängsförfarande enligl lagförslaget mot en enskild fastighetsägare inte bör komma fill stånd förrän möjligheterna att träffa avlal med denne är uttömda (s.38). Departementet har härigenom beaktat den kritik som förbundet framfört i många sammanhang mol BaL, nämligen atl tvång som inle föregåtts av försök alt lösa problemen på frivillig väg endasl leder lill ell minskat förtroende mellan parterna.

Den avvägning hyresnämnden skall göra mellan allmänna och enskilda intressen i anslutning till prövningen av anvisningsrätlen får slor betydelse. Som framhålls i promemorian (s. 39) har fastighetsägaren självfallet etl intresse av alt fritt få bestämma över vem som skall bo i hans faslighet. Han har bl. a. all anledning att så långl möjligt tillgodose övriga hyresgästers berättigade krav på ell lugnt boende ulan störningar.

Särskilt i mindre fastigheter är harmonin och balansen i hushållssam-
mansältningen betydelsefull. De minsla fastigheterna tål inle samma stör
ningar som de litet större. Förbundet vidhåller därför sitt tidigare ställ
ningstagande i samband med yttrandet över bosladskommitténs slutbetän
kande atl lagstiftningen inte bör avse fastigheter med mindre än 10 lägen
heter. 147

Mot fastighetsägarens enskilda intresse skall ställas kommunens krav på Prop. 1987/88:35 att kunna fullgöra sina uppgifter inorn bostadsförsörjningen. Hyresnämndens prövning blir således ytterst grannlaga. Delsamma gäller bostads-domstolens prövning vid besvär enligt den föreslagna 15 §.

För att rättssäkerheten skall tillgodoses måste grunderna för det kommunala beslutet preciseras betydligt bättre än som anges i promemorian (s.40). Framför allt vänder sig förbundet mol rekvisitet "all motverka en ensidig befolkningssammansättning". Detta är meningslöst om det inte preciseras i vilka avssenden befolkningsammansättningen är ensidig och hur eventuella ölägenheter kan avhjälpas genom tillämpning av bostadsanvisningslagen.

Beslut om tillämpning av bostadsanvisningslagen skall enligt förbundets uppfattning alltid fattas av kommunfullmäktige och grunda sig på en allsidig utredning. I annat fall undergrävs kommuninnevånarnas möjlighet att anföra kommunalbesvär.

Förbundet vänder sig med skärpa mot den oklara skrivningen i promemorian (s.41) att "man kan bl. a. länka sig all kommunens intentioner kommer till uttryck på annat sätt t. ex. genom punktvisa insatser för att främja ungdomars eller invandrares boende". Ullalandet innebär att formerna för del kommunala beslutet blir oklara. Det får inte råda någon missuppfattning om vad detta innebär. En helt annan sak är att kommunen kan begränsa beslutet om anvisningsrätlen vid vissa lyper av bostäder. Enligt förbundets uppfattning får emellertid ett kommunalt principbeslut, med hänsyn till den kommunala likställighetsprincipen, inle avse endasl vissa grupper av fastighetsägare.

Det bör av förarbetena vidare framgå atl etl kommunalt principbeslut om tillämpning av bostadsanvisningslagen skall föregås av yltrande från bl. a. faslighetsägareorganisalionen.

Med hänsyn lill vad ovan anförts bör ullalandet (s. 42) atl en fråga om anvisningsrätt inte bör kunna tas upp till prövning av hyresnämnden utan all kommunen först har försökt träffa ell avlal med fastighetsägaren formuleras om så att ordet "bör" utbytes mot "skall".

Om hyresnämnden — och vid överklagande bostadsdomslolen — skall kunna göra den avsedda avvägningen mellan kommunen och fastighetsägarens intresse måste hyresnämnden kunna pröva även den kommunala behovsutredningen. En hyresnämnd skall inte behöva vara bunden av en ofullständig kommunal utredning. Förbundet motsätter sig uttalandet (s. 44) att det i hyresnämnden skall vara kommunens dokumenterade uppfattning om bostadsförsörjningsbehovet som skall gälla och alt någon allmän intresseavvägning mellan kommunens och fastighetsägarnas intres-se att förfoga över lägenheterna inte är avsedd (s. 45).

Tvärtom måste hyresnämnden granska alt det kommunala principbeslutet verkligen är underbyggt och preciserat. Vidare måsle nämnden beakta varför en frivillig uppgörelse inle kommil till stånd i del enskilda fallet, om Ivångsanvisning är nödvändig för all uppnå det kommunala målet och om anvisning är motiverad med hänsyn till fastighetsägarens eventuella olägenheter.

148

HSB Prop. 1987/88:35

HSB vill med kraft understryka, alt medlemmar som bosparar och därigenom lurordnals inom organisationen för tilldelning av bostäder som produceras av organisationen alltid måste äga företräde framför annan till de bostäder, som organisationen bygger. Enligt HSB:s mening bör därför lagen uttryckligen göra undantag för sådana lägenheter fill förmån för husägarens egen turordning med bosparkrav.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO)

Vi instämmer i den kritik som redovisas i departementspromemorian beträffande den nuvarande bostadsanvisningslagen.

Lagen rymmer tvängsförfarande men detla skall inte användas förtån alla möjligheter att sluta avtal uttömts. Den nya lagen innebär alltså atl avtalsmöjlighelen skall prövas först och att tvångsmedel inte skall tillgripas innan möjligheter till frivillig överenskommelse är prövade.

Vi anser att delta är en riktig inriktning. Vi utgår ifrån att seriöst arbetande fastighetsägare är intresserade av att teckna avtal. Redan i dag har f.ö. ett antal kommuner kunnat träffa avtal med fastighetsägarna om rätt till förmedling av viss del av de lägenheter som blir lediga.

Genom att frivilliga överenskommelser i första hand skall träffas, torde förutsättningarna för ett förtroendefullt och bra samarbete mellan fastighetsägare och bostadsförmedling vara goda.

I betänkandet förutsätts, att överenskommelser skall kunna träffas mellan fastighetsägarorganisationer och kommunen om rekommendation lill enskilda fastighetsägare om principer för anvisning. Detta kan sannolikt leda till atl lokala nya system utvecklas. Det kan dock inträffa fall, då en enskild fastighetsägare inte följer de rekommendationer om anvisningsrätt som fastighetsorganisationen gjort eller då den enskilde fastighetsägaren står utanför organisationen. I sådana situationer får kommunen anledning att vända sig till fastighetsägaren i syfte att nå ett individuellt avtal. Det kan också tänkas att fastighetsägaren på grund av speciella förhållanden själv vill ha till stånd ett avtal om anvisningsräit med kommunen som avviker från generella rekommendationer.

Det är först om en fastighetsägare efter en skriftlig begäran vägrat lämna en utfästelse till kommunen om anvisningsräit till bostadslägenhet i huset, som kommunen kan få frågan om anvisningsräit prövad av hyresnämnden.

Vi anser det är riktigt att hyresnämnden skall kunna pröva frågan om
anvisningsrätt då möjligheterna till frivilliga överenskommelser är uttöm
da. Hyresnämnden skall vid sin prövning göra en avvägning mellan allmän
na och enskilda intressen. Detta innebär atl kommunen skall ha rätt till
anvisning av bostadslägenheter i ett hus, om det behövs för bostadsförsöri
ningen och det inte är oskäligt med hänsyn till de särskilda villkor som
gäller för upplåtelse av lägenhet, husägarens särskilda behov av att dispo
nera över lägenheterna eller övriga omständigheter. Vid prövning av anvis
ningsrättens omfattning och inriktning skall överenskommelser som kom- 149

munen har träffal med andra fastighetsägare eller organisationer av fasfig- Prop. 1987/88:35 hetsägare vara vägledande.

Vi har inga invändningar mol de grunder som föreslagils vad gäller hyresnämndens prövning.

Vi bedömer vidare all den möjlighet som lagen ger att förena hyresnämndens beslut med vite är värdefull för alt garantera atl fattade beslut efterievs.

I de fall frivilliga överenskommelser om anvisningsräit träffats och fastighetsägaren inle uppfyller lämnad utfästelse skall enligt förslaget kommunen kunna få frågan om anvisningsräit prövad av hyresnämnden.

Vi anser detla vara elt felaktigt förfaringssätt. Har avtal träffals skall det ocksä följas. Om så inle sker, bör hyresnämnden kunna ålägga faslighets-ägaren atl göra det. Någon prövning av hela frägan torde inte vara nödvändig. Hyresnämndens uppgift i dessa fall skulle i stället vara alt beivra avtalsbrott. Hyresnämnden bör därför ha möjlighel all utdöma vite.

Vi vill i della sammanhang understryka vikten av alt såväl träffade avtal och hyresnämndsbeslul om anvisningsrätt som vitesförelägganden följer fastigheten.

Slutligen vill vi aktualisera en möjlighel för hyresgästförening atl vid hyresnämnd anhängiggöra ärende om tillämpning av den föreslagna lagstiftningen. Visseriigen krävs all kommunen utnyttjar lalstiftningens möjligheter i praktiken och del är därför logiskt atl det i första hand är kommunen som aktualiserar åtgärder. Av olika skäl kan en kommun, som inlett förhandlingar med fastighelsäg;ire, vara senfärdig när det gäller alt ulnytlja lagens möjligheter. Det bör vara naturligt alt en organisation som • direkl företräder konsumentintressen får en möjlighel atl sälta strålkastarljuset på elt problem och inleda en formell procedur. Självfallet kan dock inte slutligt beslut om anvisningsrätt fattas mot kommunens vilja.

Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC)

Om promemorians förslag ändå i huvudsak genomförs, vill SBC peka på följande. SBC:s medlemsföreningar berörs av,förslagen endasl i mindre omfattning. I promemorian diskuteras inte närmare de skilda förutsättningarna som finns mellan olika ägarkategorier när det gäller kommunernas anvisningsrätt. Del är en brist i utredningen. Förslagen synes, inle onaturligt, vara anpassade för olika lyper av hyresfastigheter. För föreningsägda hus uppkommer behov av andra typer av avvägningar, som inte berörs.i promemorian.

En bostads- eller bostadsrättsförening har söm uppgift alt upplåta boslä
der till sina medlemmar. I den mån en befintlig förening får möjlighet att
nyupplåla en lägenhet, måste föreningen kunna göra del i form av en
bostadsrätt, oavsett om lägenheten var en hyreslägenhet, en obebodd vind
eller någol annat före upplåtelsen. SBC har noterat att vissa kommuner
använder sin anvisningsräit genom bosladslånereglerna lill att ställa krav
på föreningarna på annat än bara rätten all anvisa boende frän den kommu
nala kön. Del kan gälla krav alt en ledigbliven hyreslägenhet i ell före-
ningsägt hus ska bevaras som hyreslägenhet, och inle upplåtas med bo- 150

stadsrätt. Det kan också gälla krav alt en upplåtelse med bostadsrätt ska Prop. 1987/88:35 vara förenat med andra villkor än enbart de som framgår av föreningens ekonomiska plan och stadga, exempelvis en begränsning av upplålelseav-giften. Del bör därför i samband med en förändring av bostadsanvisningslagen klart slås fast, att anvisningsrätten gäller rätten att anvisa sökande till vilken upplåtelse ska ske, men inte någon rätt att ställa andra krav på upplåtelsens former. Detla bör kunna skrivas in i specialmoliveringarna för exempelvis 6§, genom all där ange att förbudet inle innebär en inskränkning i en bostadsrättsförenings rätt alt själv välja upplålelseform och upplålelsevillkor. ,

Det kan länkas alt kommuner vill sluta avtal med organisafioner som företräder bostadsrättsföreningar, efter samma mönster som med fastig-helsägarföreningen. Sådana parallella avtal utesluts i vart fall inte av promemorian. För egen del ser SBC inte någon möjlighet alt medverka fill anvisningsavlal med kommuner. Det skulle strida mot gmndprincipema i SBC:s organisationsmodell. Föreningar ansluter sig lill SBC frivilligt, för all de vill stärka SBC i arbetet för bostadsrättemas ställning i samhället och för alt de önskar service från SBC. De har däremot inte delegerat nägot av sin självbestämmanderätt till SBC. Försök frän SBC:s sida att utfärda riktlinjer och direktiv skulle tas myckel illa upp av våra medlemmar. Vill en kommun påtvinga bostadsrättsföreningar vissa villkor, kommer de att vara tvungna att göra det utan SBC:s medverkan.

SBC vill också peka på den oklarhet som finns i utredningen om hur tillämpningen av den föreslagna lagstiftningen ska ske. I promemorian talas om behovet av avvägningar mellan kommunens intressen och fastig-helsägarens intressen. Vidare sägs om att del normala bör bli all frivilliga avtal sluts mellan kommunen och faslighelsägarföreningen (eller motsvarande) om anvisningsrättens omfattning. Där nämns som exempel alt kommunen ska kunna få anvisa till varannan ledigbliven lägenhet. Detta pekar mot att anvisningsrätlen ska följas upp genom översikfiiga granskningar över en längre period. Först då finns statistiskt underlag för att bedöma om verkligen det frivilliga avtalets mål blivit uppnådda. Å andra sidan talas i promemorian också om fastighetsägarens behov att förfoga eller själv anvisa boende till vissa särskilda lägenheter, och promemorian diskuterar under vilka villkor sådant kan få förekomma. Det pekar mot alt kommunerna ska kunna gå in och granska varje lägenhetsupplåtelse för sig.. Fastighetsägaren skulle då kunna krävas pä förklaringar av sitt handlande i enskilda fall.

Enligl SBC:s uppfattning bör det klargöras alt en uppföljning av den kommunala anvisningsrätlen bör göras på statistiska grunder, och inte genom atl kommunen tillåts nagelfara enskilda upplåtelser. Om kommunen ■ anser sig kunna visa att alllför få lägenheter kommer till bostadsförmedlingen, bör del kunna föranleda åtgärder enbart mot fastighetsägare om vilka kommunen har ell fullgott statistiskt underiag.

Detla är av betydelse för föreningarna. Det är bara i undantagsfall som
föreningarna har elt större antal hyreslägenheter kvar i sin fastighet. Nor
malt rör det sig om högst enstaka, insprängda hyreslägenheter, som varit
bebodda av hyresgästen i fråga i många år. Det betyder all en förening 151

endast med myckel långa tidsmellarimm kan få en tidigare hyreslägenhet Prop. 1987/88:35 ledig för nyupplåtelse. Med tanke på det mycket ringa totala antalet sådana upplåtelser, bör det inte vara rimligt att kommunerna i förväg söker påtvinga samtliga föreningar inom kommunen en anvisningsräit. Det enklaste sättet att lösa frågan är alt generellt undanta bostadsrättsföreningar från kommunernas anvisningsräit enligl en eventuell ny bostadsanvisningslag. Med tanke på det mycket ringa antalet berörda lägenheter, bör denna stora administrativa förenkling inte anses ha några betydande nackdelar, ens ur kommunernas synvinkel.

Om kommuner ändå ges rätt att tillämpa en ny bostadsanvisningslag mot bostadsrättsföreningar, bör åtminstone två förutsättningar gälla. För det första bör anvisningsrätten, som vi diskuterat ovan, bara gälla personer, och inte upplåtelseform eller övriga villkor. För det andra bör anvisnings-rätten inle gälla för bostadsrättsföreningar, och i synnerhet inte för föreningar som är anslutna till riksorganisation för bostadsrättsföreningar och som kan anvisa sökande ur egen kö av bosparare. Det sislnämnda villkoret är ett bostadspolitiskt mål av högsta dignitet, och bör la över alla former av kommunala försök att utvidga kommunernas möjligheter att styra och ställa över bostadsmarknaden. I van: fall får inte bostadsanvisningslagen eller dess efterföljare tillålas bli elt nyll instrument för alt reducera bospa-rares möjligheter att få en lägenhelsanvisning.

I dag kan dessulom kommunen och den bostadsrättsorganisation som slår för produkfionen av nya bostadsrätter lokalt "komma överens om" att en viss del av de nya lägenheterna skall anvisas genom bostadsförmedlingens försorg. Delta regleras då i markanvisningsavlal eller liknande. Den rätten vill SBC ifrågasätta. Det övergripande bostadspolitiska målet att sfimulera människor till bosparande och lill eget ansvarstagande för sitt boende bör här få störte genomslag. Kommunernas möjligheter att till-tvinga sig lägenheter som produceras för bosparare bör inskränkas kraftigt eller avskaffas hell.

Slutligen vill SBC peka på vikten av atl del i förarbetena till en eventuell ny lagstiftning klargörs att äldre typer av kooperativt boende, såsom bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, ska falla under samma villkor som bostadsrättsföreningar, och därvid medges samma generella undantag som bostadsrättsföreningar.

Bostadsförmcdlarnas yrkesförening

Inflyttningsprövning

Bosladskommillén föreslog atl en särskild inflyttningsprövning, lik den prövning som gäller vid byte, skulle införas för atl möjliggöra för kommunerna att få frågan om hyresgästens kvalifikationer prövad om faslighets-ägaren vägrade att godta denne som hyresgäst.

I föreliggande förslag avvisas bosladskommitténs förslag till inflyttningsprövning.

Föreningen har ringa förståelse för de motiv som anförs för att avvisa
bosladskommitténs förslag. 152

Föreningen avvisar förslaget enligt 8 §, då det finns anledning att befara Prop. 1987/88:35 atl kommunerna inle har personella och ekonomiska resurser att sätta in för atl prakfiskt kunna tillämpa den väg som lagförslaget anvisar.

Föreningen föreslår därför alt en modifiering av bosladskommitténs förslag till inflyllningsprövningen tas in i en kommande lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter. Fastighetsägaren bör således om han inle godtar bostadsförmedlingens förslag, vända sig till hyresnämnden, som får avgöra frågan.

Den kommunala anvisningsrätlen

Enligt lagförslaget kan kommunen få anvisningsräit på två olika sätt dels genom en utfästelse från husägarens sida, dels genom alt hyresnämnden beslutar om anvisningsrätt.

I avtalen har parterna i stort sett fria händer att avgränsa anvisningsrätlen, ange berörda lägenheter m. m. Elt hyresnämndsbeslut får förenas med vite.

En utfästelse i avlal får däremot inte innehålla vilesbestämmelser. Ett hyresnämndsbeslut ska inskrivas i fastighetsboken och följer därmed fastigheten vid ägarbyte. En utfästelse blir dock gällande mot en ny ägare, om den är skriftlig och innehåller vissa uppgifter om fastigheten (11 §).

Föreningen anser atl också en förbindelse som fastighetsägaren skriver på vid ny- eller ombyggnad med statliga lån bör kunna inskrivas i fastighetsboken samt förenas med vite, della oavsett om en överenskommelse träffas med fasfighetsägareföreningen eller ej. Anvisningsrätlen enligt denna förbindelse skulle därmed få samma sankfionsmöjligheter som ett hyresnämndsbeslut. Ev. borde också en frivillig avtalad anvisningsräit kunna få inskrivas.

Ett hyresnämndsbeslul har tidsbegränsad giltighet, max. fem år. För en avtalad anvisningsräit får parterna överenskomma om löptiden. Eftersom lagförslaget anger hur fastighetsägare kan ansöka om beslutet ska upphävas, förefaller inle några bindande tidsbegränsningar erforderliga. För hus som byggts med bostadslån anser föreningen att anvisningsrätten ej ska tidsbegränsas.

Om hyresnämnden skall fatta beslul om anvisningsrätt, skall detta först göras sedan kommunens bostadsförmedling fått avge yttrande.

Föreningen förordar också att en anvisningstid av två månader för bostadsförmedlingen inskrivs i lagen. Detla är en förutsättning för att förmedlingen skall kunna medverka till att det blir en ökad rörlighet på bostadsmarknaden.

Stockholms kommun

Föredragande borgartådet

o Förslaget förutsätter i prakfiken aft en överenskommelse med fasfig
hetsägareföreningen träffas. Rättsverkningarna av eri sådan överens- 153

kommelse behöver belysas. Lagförslaget ger t. ex. inget besked i vilken Prop. 1987/88:35 mån de enskilda medlemmarna är bundna av etl avtal som träffas med fastighetsägareföreningen som part. o Förbindelser om anvisningsräit till lägenheter vid ny- eller ombyggnad bör skrivas in i faslighetsboken och förenas med vite. Självklart måste tidigare förbindelser enligt låneföriältningarna fortsätta atl gälla.

o Stockholms stad tillskrev i oklober 1986, efter beslut i kommunstyrelsen, regeringen med krav på åtgärder mot tomställning av lägenheter. En bestämmelse som tvingar fastighetsägare all hyra ul tomma lägenheter bör kunna inrymmas i lagen om kommunal anvisningsräit lill bosläder.

o Lagförslagets beslämmelser om prövning av hyresgäster bör omarbetas helt. Jag föreslår en modell som innebär att fastighetsägare, vilka inte godtar bostadsförmedlingens förslag, får vända sig till hyresnämnden för avgörande. Anvisningsliden bör vidare vara två månader.

Fastighetskontoret och bostadsförmedlingskonloret

Lagens tillämpning bygger på förutsättningen att parterna - kommun och fastighetsägare - kommer överens om en enkel och praktisk tillämpning av lagen genom avtal. För Stockholms del är det naturligt att fortsättningsvis ha ett övergripande avtal med fastighetsägareföreningar om bostadsanvisning. Avtal med en stor mängd fastighetsägare bör då kunna undvikas liksom en situafion där staden får ansöka om hyresnämndsbeslut för kanske tusentals fasligheter. Detta skulle bli administrativt ohanteriigl. Möjligen bör lagens 2 § kompletteras med en möjlighet att samtidigt väcka talan inför hyresnämnden mot flera fastighetsägare i ell område, om förhandlingar inte leder till överenskommelser.

Här kan också ifrågasättas om hyresnämnden har möjligheter atl handha ett stort anlal ärenden om förmedlingsrält. Möjligheterna att föra lalan mot hyresnämndens beslut är också oinskränkt, vilket kan medföra många och utdragna ärenden vid bostadsdomstolen i frågor om utdömande av vite, skada m.m.

Etl särskilt problem är i vilken utsträckning fastighetsägareföreningen kan göra utfästelser som är bindande för medlemmarna. Kan en sådan utfästelse för en fastighet t. ex. binda en nytillträdande köpare enligt 11 §? Enligt denna blir husägare skadeståndsskyldig om han inte upplyser en köpare om att anvisningsrätt föreligger. Till avlalsfrågan hör också den fn. aktuella frågan om fastighetsägarnas rätl all förmedla lägenheter till interna bytesköer.

Totalt sett torde förslaget kunna ge fler förmedlingsbara lägenheter. Men antalet lägenheter som blir lediga i Stockholm, särskilt innerstaden, är begränsat. Även om alla lediga lägenheter gick fill bostadsförmedlingen består en kraftig överefterfrågan.

En del frågetecken kvarstår således vad gäller hur lagförslaget kan
komma atl fungera i verkligheten. Kontoren har p. g. a. den korta remissti
den inte hell kunnat bedöma förslagels alla konsekvenser. Bara den prak- . 154

liska tillämpningen kan dock hell visa om förslaget är en framkomlig väg Prop. 1987/88:35 för att öka tillgången på förmedlingsbara lägenheter.

Den kommunala anvisningsrätlen , ,

Enligt lagförslaget kan kommunen få anvisningsräit på två olika sätt, dels genom en utfästelse från husägarens sida, dels genom att hyresnämnden beslutar om anvisningsräit. I avtalen har parterna i slort sett fria händer atl avgränsa anvisningsrätten, ange berörda lägenheter m. m. Elt hyresnämndsbeslut får förenas med vite. En utfästelse i avlal får däremot inte innehålla vitesbestämmelser. Ett hyresnämndsbeslul ska inskrivas i fastighetsboken och följer därmed fastigheten vid ägarbyte. En utfästelse blir ändock gällande mot en ny ägare, om den är skriftlig och innehåller vissa uppgifter om fastigheten (11 §).

Kontoren anser att också en förbindelse som fastighetsägaren skriver på vid ny- eller ombyggnad med statliga lån bör kunna inskrivas i fastighetsboken samt förenas med vite, detta oavsett om en överenskommelse träffats med fastighetsägareföreningen eller ej. Anvisningsrätlen enligl denna förbindelse skulle därmed få samma sanklionsmöjligheter som ett hyresnämndsbeslut. Ev. borde också en frivilligt avtalad anvisningsrätt kunna få inskrivas.

Ett hyresnämndsbeslut har tidsbegränsad giltighet, max. fem år. För en avtalad anvisningsräit får parterna överenskomma om löptiden. Eftersom lagförslaget anger hur fastighetsägare kan ansöka om atl beslutet ska upphävas, förefaller inte några bindande lidsbegränsningar erforderliga. För hus som byggts med bostadslån anser kontoren alt anvisningsrätlen ej ska lidsbegränsas.

Hittills har en lånesökande fått skriva på en förbindelse om kommunal
anvisningsräit för ny- och ombyggda hus som avgivils enligt gällande
regler om bostadslån. Självfallet bör dessa tidigare lämnade förbindelser
fortsätta all gälla, även om 34 § handläggningsförordningen avskaffas.
Eventuellt måste delta anges i form av övergångsbestämmelser lill lagen.
När i sådana fall hyresnämnden prövar frågan om anvisningsräit, måste
enligt kontorens uppfattning också tidigare gjorda utfästelser vara avgö
rande för anvisningsrättens omfattning. '

I 6 § görs undanlag för lägenhet där upplåtelsen beror av anställning hos husägaren. Detla bör enbart avse faslighelsskötare o. d. Fastighetsägarens egna anställda bör inte få företräde på bostadsmarknaden.

Lagförslaget kan i nuvarande lydelse ej lillämpas för att tvinga ägare hyra ul lägenheter som han håller tomma av ett eller annal skäl. Här kan nämnas all Stockholms kommunstyrelse i oktober 1986 fillskrev regeringen med förslag om lagstiftning som förhindrar atl lägenheter slår tomma utan legitima skäl. En sådan reglering skulle ev. kunna inrymmas i en lag om kommunal anvisningsrätt fill bostäder.

En särskild fråga är kommunens rätt atl anvisa bostadsrältslägenheler.
Kommuner får medge att sådana som byggs med statliga bostadslån för
medlas fill bospararkö. I Stor-Stockholm har KSB år 1968 medgeft HSB 155

att själv förmedla nybyggda lägenheter till sin kö. Flera kommuner i länet Prop. 1987/88:35 låter dock bostadsförmedlingen förmedla en andel av HSB-lägenheterna. Också i Stockholms stad har detta förekommit. Fasfighelskontoret har föreslagit all flera HSB-lägenheler i Stockholm skulle fördelas till bostadskön i samband med förslag om bättre bostadsförmedling. Fasfighetsnämn-den har dock anfört att det är svårt att förändra förutsättningarna för . HSB:s verksamhet p. g. a. del stora antalet bosparare. Riksbyggen lämnar redan 50 procent av de nybyggda lägenheterna till bostadsförmedlingen.

Bostadsförmedlingen har inte förmedlingsrätt lill bostadsrätt som blir lediga senare, dock med undantag för successionslägenheter som blir lediga genom att bostadsförmedlingen hjälpt innehavaren fill en annan lägenhet. Bostadsrättshavaren har dock rätt att kräva marknadspris. Då blir förmedlingsrätten oftast ointressant.

En särskild fråga är vad som händer med anvisningsrätlen om ett hus köps av en av hyresgästerna bildad bostadsrättsförening och omvandlas till bostadsrätt. För bostadsrättslägenhetema kommer fri försäljningsrätt att gälla, men del är inte ovanligt att några bostäder blir kvar som hyreslägenheter med bostadsrättsföreningen som hyresvärd. När en sådan hyreslägenhet blir ledig, bör anvisningsrätten gälla. Kommunen skulle antingen via bostadsförmedlingen kunna anvisa en köpare av bostadsrätt eller själv köpa bostadsrätten och hyra ut den.

Samma förhållande bör gälla för frifrnansierade vindsinredningar i bostadsrättshus om kommunal anvisnirrgsrätt föreligger.

Prövning av den bostadssökande

Om hyresvärden inte godtar den bosladssökande, är värden enligt lagförslaget skyldig att hyra ut lägenheten lill kommunen om denna begär del av honom. Kommunen kan sedan andrahandsupplåta lägenheten, och enligt 37 § hyreslagen också överlåta hyresrätten, om det inle innebär påtaglig olägenhet för hyresvärden. De föreslagna reglerna är de samma som i bostadsanvisningslagen. Modellen kan närmast liknas vid socialförvaltningens s. k. försökslägenheter som också överlåts till andrahandshyresgästen, om boendet fungerat väl. Hur förvaltning av lägenheter enligt lagförslaget praktiskt ska lösas kan inte bedömas i dag, men konstruktionen ger administrativt och förvaltningsmässigt merarbete.

Kontoren förordar därför i stället en annan prövningsmodell. Fasfighetsägare som inte godtar bostadsförmedlingens förslag, bör få vända sig till hyresnämnden, som får avgöra frågan. Kommunen bör också kunna begära hyresnämndens prövning, om värden passivt varken accepterar eller avvisar det anvisade hushållet.

Kontoren förordar också alt en anvisningstid av två månader för bo
stadsförmedlingen inskrivs i lagen. Det är en fömtsättning för ett gott
förmedlingsarbete. Det är också den tidsfrist som anges i överenskommel
sen med fasfighetsägareföreningen för de fall när uppsägningstiden är
normala tre månader.
---- 156

Norrköpings kommun Prop. 1987/88:35

I förslaget till ny bostadsanvisningslag har hänsyn tagils lill kritiken mot del besvärliga förfarandet som den gamla lagen föreskrev för undertättelser till berörda husägare. Del anser kommunen vara positivt. Del är vidare positivt all del i den nya lagen föreslås alt hela kommunen kan bli bostadsanvisningsområde.

En brist i förslaget är att frågan om när kommunen kan bli ersättningsskyldig för all en lägenhet inte blir uthyrd i tid inle klarals ul. Enligt nuvarande lagstiftning och enligt förslaget lill ny lag kan kommunen bli ersältningsskyldig även när fastighetsägaren själv är orsak lill att lägenheten inle blir uthyrd i tid. I den nya lagen bör tydligt markeras att ersättning från kommunen endasl kan krävas i de fall då förseningen kommer sig av alt kommunen varit försumlig. Ell säll atl klara ut när komunnen varil försumlig är att i lagen klart ange vilka tidsfrister som bör gälla. I det tillämpningsavtal som finns mellan Nortköpings kommun och berörda fastighetsägare har klargjorts hur lång lid kommunen och de bostadssökande har på sig. Delta har underlättat tillämpningen av lagen i kommunen betydligt.

Norrköpings kommun är kritisk lill att elt beslul i hyresnämnden om anvisningsrätt enbart skall gälla i fem år. Med den tröghet som finns i denna lyp av processer är fem år en alllför kort tid för att anvisningarna i ett område skall få någon belydelse. Elt beslut i hyresnämnden bör i stället gälla tills vidare eller åtminstone i tio år.

Avslutningsvis vill kommunen betona vikten av att kommunen kan få tillgäng lill alla lägenheter inom etl område. Om kommunen inle får anvisningsräit till alla lägenheter i ett omräde utan bara en andel finns risk att fastighetsägarna väljer all enbart överlämna vissa lyper av lägenheter till bostadsförmedlingen. Det skulle vidare försvära kommunens möjligheter att försäkra sig om att alla fastighetsägare efterlever besluten. I dag kommer del relativt ofta till bostadsförmedlingens kännedom all fastighetsägare inom anvisningsomrädena underlåter att lämna lägenheter lill bostadsförmedlingen. Bostadsförmedlingen har till uppgift att bedöma det aktuella behovet och ge ell snabbi besked lill fastighetsägarna om det är lägenheter man ej avser atl ulnytlja.

Nässjö kommun

Verkan av överlåtelser ni. tn. (12 §)

Beslut om anvisningsrätt gäller mol ny ägare. Om vite sätts i beslutet gäller detta även mot ny ägare om äganderätten har övergått genom köp, byte eller gåva.

Kommunen föreslår att detla bör omfatta samtliga former av fastighetsöverlåtelser.

Övriga bestämmelser (13 §)

Ett beslul om anvisningsräit sänds till inskrivningsmyndigheten för anteck
ning i faslighetsboken. 157

Kommunen föreslår att man bör undersöka möjligheten att även anteck- Prop. 1987/88:35 na frivilliga överenskommelser i faslighetsboken.

Växjö kommun

Tyvärr är promemorian i likhet med bostadsanvisningslagen "lite luddigt skriven" och hyresnämnderna får enligt del nya lagförslaget inga entydiga tolkningsanvisningar vilket bör utformas i del slutliga förslaget.

Inledande beslämmelser (1 §)

Växjö kommun förordar atl frivilliga överenskommelser om upplåtelse av bostadslägenheter bör begränsas till all gälla samtliga lägenheter i flerbostadshus som har minsl fem bostadslägenheter. Ställningstagandet baseras på dels

— alt för mindre fastigheter kan anvisningsrätten innebära störte ölägenhe
ter för fastighetsägaren saml

- all en begränsning av anvisningsrätlen till exempelvis varannan ledigbli
ven lägenhet kommer att en dylik konlroll kan upplevas besvärande för
såväl kommun som fastighetsägare.

Upphävande av beslut om anvisningsräit (5 §)

Yttrande från såväl hyresgästorganisafion som fastighetsägarorganisation bör ges betydelse när hyresnämnden skall tolka delar av generella överenskommelser (s. 44 sisla stycket och s. 45 första stycket).

Verkan av beslut om anvisningsräit (6 §)

S. 64 sista stycket och s. 65 första stycket kan ge upphov till godtycke och kan bli myckel svårbedömt för hyresnämnderna. Man kan med fog befara atl många "felaktiga" bedömningar kommer all göras av de hyresvärdar som rent allmänl är negativt inställda till kommunernas bosiadsförmedlingsverksamhel.

Övriga bestämmelser (13 §)

Förslaget om att beslut om anvisningsrätt/vite skall sändas till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets- eller tomträtlsboken kan leda till att del blir lällare all träffa frivilliga överenskommelser.

Karlshamns kommun

Kommunen anser all lagtexten bör utökas i elt avseende nämligen i sådana
fall då det kan misstänkas att fastighetsägare inle lämnar uppgift om
ledigblivna lägenheter i enlighet med det uppgjorda avtalet. Kommunen
har i en sådan situation svårt alt kontrollera och bevisa atl avtalet inte
följts. Det bör, enligt kommunens uppfattning, utredas om inle hyresnämn- 158

den skall få möjlighel all förorda om någon form av revision för kontroll av Prop. 1987/88:35 alt del ingånga avtalet uppfylls. Effekterna av lagen bör utvärderas när den tillämpats under nägra år. Uteblir dessa bör del övervägas om lagstiftningen skall skärpas yUeriigare.

Göteborgs kommun

När en hyresnämnd fattat beslut om kommunal anvisningsräit innebär detta elt förbud för husägaren all upplåta lediga lägenheter till annan än dem som kommunen anvisar. För atl förbudet skall vara meningsfullt krävs atl kommunen har möjlighel alt kontrollera efterlevnaden. Enligl kommunstyrelsen bör den nya lagen ge utrymme för kommunen atl infordra lägenhetsförteckningar och undertättelser om ledigblivna lägenheter.

Det nya lagförslaget behandlar inte frågan om en s. k. infiyltningsprövning, varigenom kommunen skulle kunna få en föreslagen hyresgästs kvalifikationer prövade. En minskad tillgång på bostäder i förening med en ökad efterfrågan har medfört att allt större krav ställs på socialtjänstens medverkan vid bosladsanskaffning i enskilda bislåndsärenden.

I 1 § stadgas all lagen kan lillämpas om del behövs för bostadsförsöriningen i en kommun "eller inom ett område i vilket kommunen ingår och som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsöriningshänseende". I 1 § bostadsförsöriningslagen finns motsvarande bestämmelse om lagens tillämpning, som alltså direkt överförts lill den nya lagen. Med den konstruktion som den nya lagen fåll blir emellertid bestämmelsen omöjligt alt . tillämpa, varför den citerade delen av paragrafen bör ulgå.

Enligl 1 § gäller lagen bostadslägenheter i flerbostadshus. I specialmotiveringen uttalas att med flerbostadshus avses hus med fler än tvä lägenheter. Med hänsyn lill de olägenheter som lagen torde komma atl innebära för ägare av mindre fastigheter, kan det ifrågasättas om inte anlalel lägenheter bör vara minst fem för alt en fastighet skall omfattas av lagens beslämmelser.

I hyresnämndens beslul skall enligl 4 § anges den tid, högst fem år, under vilken anvisningsrätten skall gälla. Då förfarandet vid hyresnämnden kan bli komplicerat och tidskrävande, så bör maximitiden vara längre.

Mölndals kommun

Bostadsdepartementet presenterar inget förslag med möjlighet att få prö
vat om en hyresgäst anses vara godtagbar eller ej. Från atl bostadsförmed
lingen anvisat hyresgäst till att hyreskontrakt är tecknat är inte behandlat i
lagförslaget. Delta innebär i praktiken att en fastighetägare fritt kan vägra
alt godta anvisade hyresgäster ulan motivering. En förbättring för de som
bostadsförmedlingen anvisat lägenhet men ej accepterats av fatighetsäga-
ren skulle också effektivisera bosladsanvisningen. 159

Karlstads kommun Prop. 1987/88:35

Allmänna utgångspunkter

Kommunen tillstyrker en övergång lill etl individuellt förhållande mellan kommunen och fastighetsägaren. Rättssäkerhetskraven är väl tillgodosedda genom en prövning av hyresnämnd eller vid besvär bostadsdomstol. Den valda tekniken alt låta lagen få en dispositiv karaktär genom att fömtsätta att överenkommelser kan träffas mellan kommunerna och fastighetsägarna ger den enkelhet som har efterlysts frän olika håll.

Generella överenskommelser som utgångspunkt för anvisningsrätten

Förslaget om att eventuella avlal med faslighetsägareorganisationer eller husägare på orten skall vara vägledande vid bedömningen av enskilda ärenden hos hyresnämnden avstyrkes i sin nuvarande utformning av skäl som närmare anges under avsnitt 6.5. Hyresnämnden har möjligheter all inhämta yttrande av fastighetsägareorganisationer. Även den omständigheten att organisationernas uppfattningar varierar från kommun till kommun talar emot den föreslagna bestämmelsen såsom den formulerats.

Avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen

I promemorian anges att grunden till anvisningsrätlten i första hand är brist på bostäder. Kommunen får därvid hänvisa till vad som anförts under rubriken "Allmänt".

Kommunen delar uppfattningen att grunden för att begära anvisning måsle dokumenteras genom ett principbeslut i kommunfullmäktige. Av demokratiska skäl bör delta ske genom bosladsförsörjningsprogrammet som anges i promemorian. I ett sådant sammanhang får frågan en allmän belysning i elt längre perspektiv. Kommunen anser att detla bör anges uttryckligen i lagtexten även om det skulle leda till överklaganden när kommunerna beslutar om bosladsförsöriningsprogrammen.

Förslaget skulle vinna i klarhet och fastighetsägarna skulle kunna förutse utvecklingen. Fastighetsägarnas enskilda intressen beaktas ju i hyresnämndsprövningen. Jämför plan- och bygglagens översiktsplan där endast de allmänna intressena redovisas och planen saknar rättsverkan.

Avtalsförsök som förutsättning för hyresnämndens prövning m.m.

Enligt förslaget till lagtext framgår inte direkl all kommunen är skyldig all
la upp förhandlingar innan frågan orn anvisningsrätt tas upp till prövning i
hyresnämnden. Eftersom del endast framgår att kommunen behöver an
moda husägaren skriftligen atl lämna utfästelser om anvisningsrätt till
bostadslägenhet kan detta leda till onödiga tvister. Ett klarläggande i
lagtexten så att den överensstämmer med motiven bör övervägas. 160

Hyresnämndens prövning av anvisningsrätten Prop. 1987/88:35

Motiven kan tolkas så atl del föreligger en presumtion atl kommunens uppfattning skall gälla om anvisningsrättens innehåll, om del inle finns en överenskommelse mellan kommunen och fatighetsägareorganisalionerna eller andra husägare. Förslaget lill lagtext bör förtydligas så atl del klart framgår atl del är en bevisbörderegel om det är della som åsyftas. Enligt kommunens bedömning är lagtexten utformad som en materiell bestämmelse om intresseavvägningen mellan kommunen och husägaren. Eftersom den kommunala likabehandlingsprincipen gäller på detta område så får naturligtvis avtalen med andra husägare indirekt en materiell betydelse.

Upphävande av ell beslut om anvisningsräit

Även om det finns slöd i förslaget lill lagtext för all kommunen kan begära att etl beslul om anvisningsräit skall upphävas så framgår det inle klart atl kommunen kan begära ell sådanl beslut. En komplettering av lagtexten föreslås av pedagogiska skäl.

Örebro kommun

Socialförvaltningen

Socialförvaltningen är kritisk till formuleringen i 1 § angående ägarförhållandet. Osäkerhet kan uppstå om vem som är avtalspart. Lagstiftningens praxis är i andra sammanhang oftast lagfaren ägare. Lagfaren ägare finns registrerad på sin faslighet medan del kan vara svårare alt få vetskap om faktisk ägare. Det bör i lagtexten klart framgå vilken ägare som avses.

Del nya förslaget är i hög grad förenat med villkor i olika sammanhang. Kommunen måsle få en tillräckligt bra förhandlingsposition om del skall vara meningsfullt atl lägga fasl spelregler.

3§

"Särskilda villkor" för upplåtelse av lägenheter. "Särskilda villkor" måste klargöras, dä risk i annat fall finns att kommunen hamnar i en mängd förhandlingssituationer och att lägenheterna pä så sätt går förlorade.

5§

Anvisningsrätlen kan upphävas om husägaren uppenbart missgynnas i förhållande lill andra fastighetsägare. En ökad klarhet i vad ullryckel "uppenbart missgynnas" innebär är önskvärt.

8§

Husägaren är skyldig alt upplåta lägenheten lill kommunen om husägaren
inte godtar den bosladssökande. Krav pä en mängd andrahandskontrakt
har en avskräckande effekl, varför det är angelägel atl skapa klarhet i vilka 161

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

fall husägaren har räll alt kräva kommunen som hyresgäst. Socialförvalt- Prop. 1987/88:35 ningen stödjer bosladskommitténs förslag att en särskild inflytlingspröv-ning skall införas för alt möjliggöra för kommunerna att få frågan om hyresgästens kvalifikationer prövad, om fastighetsägaren vägrar att godta en hyresgäst.

Även i del nya lagförslaget finns brister vad gäller möjlighet alt kontrollera atl avtal efterföljs.

Besvärshanteringen är enklare enligt del nya förslaget. Prövningar hänskjuts till hyresnämnd mol tidigare domstol.

Det är oklart i vilken omfattning och med vilken verkan vitesföreläggande kommer all utdömas. Del är viktigt atl vilesföreläggandet utformas på så säll all del får önskad effekl.

Umeå kommun

Inflyttningsprövning

Bostadskommittén föreslog alt hyresnämnderna skulle kunna göra en prövning av om hyresgästen kunde "tagas för god" på samma sätt som gäller vid byten. I föreliggande förslag avvisas bosladskommitténs förslag vilkel kommunen finner svårförståeligt och olyckligt.

Många kommuner har i likhet med Umeå en särskild form för alt återinföra personer, där det finns känd misskötsamhet beträffande boendet, till den allmänna bostadsmarknaden.

Här är del naturiigt all kommunen står ansvarig för kontraktet i vart fall under en prövotid. Även i vissa andra fall kan del vara motiverat att kommunen ikläder sig ansvar för hyresförhållandet.

Erfarenheten visar dock alt del finns fastighetsägare som gärna låter bostadsförmedlingen förmedla lägenheterna men som ställer myckel speciella krav på hyresgästerna. Enkelt uttryckt "hyresgästerna skall vara äldre utan barn, dock inle gamla". Argumenten mot barnfamiljerna är att de inle är nog tysta och att de sliter hårdare på lägenheterna. Invändningen mot de över 75 år är att de kan förväntas ställa högre krav på fastighetsservicen, exempel i form av krav på sändning.

Det är givetvis inle rimligt aft kommunen skall tvingas avstå förmedling av vissa lägenheter av de skäl som redovisas ovan. Alternativet att kommunen förhyr lägenheterna är knappast en rimlig lösning. Sannolikt skulle många hyresgäster uppleva del som kränkande att kommunen måsle stå för kontraktet bara därför all de är invandrare, gamla eller har barn.

Mol ovanslående finns det skäl aft i lagen klart ange att fastighetsägaren skall vara skyldig godta den hyresgäst som i hyreslagens mening kan "lagas för god". Om hyresvärden uppenbart ställer oskäliga krav i detta avseende bör det därför finnas möjlighel all få frågan prövad i hyresnämnden. En klar markering i lagen är här det viktigaste. Anlalel prövningar i nämnden torde, i vart fall efter en lid, bli ytterst få.

Möjligheten för kommunen atl förhyra lägenheten, i fall där faslighels- 162

ägaren kan rikta motiverade invändningar mot den föreslagna hyresgästen, Prop. 1987/88:35 bör givetvis också finnas.

3 Särskilda synpunkter på övriga ändringsförslag m. m.

Bostadsstyrelsen

Ändring av bostadslåneförfatlningarna

Bostadslåneförfaltningarna föreslås ändrade så att länsbostadsnämnden inte längre skall falla etl särskilt beslut om räll för kommunen att anvisa bostäder. De särskilda föreskrifterna om förmedlingsverksamheten upphävs samfidigt. Kommunen bör självständigt besluta i dessa frågor, enligt förslaget. Som fömtsättning för statliga bostadslån skall i stället gälla alt lånesökanden tillförsäkrar kommunen rätlen att förmedla bostäder om kommunen begär del. Länsbostadsnämnden bör enligt förslaget ha möjlighet atl bevilja lån i strid med kommunens begäran, men endast om särskilda skäl föreligger.

Della skulle innebära en ny typ av prövningsförfarande för länsbostadsnämnderna, vars innehåll och omfattning är svår atl förutsäga i dag. Länsbostadsnämnderna bör inle kunna bevilja lån i strid med kommunens begäran om anvisningsräit.

Svenska kommunförbundet

Reservationer av (s)-ledamölerna

Bostadslåneförfaltningarna

I promemorian föreslås atl den ordning som gäller enligt bostadslåneförfaltningarna (14 § nybyggnadslåneförordningen, 15 § ombyggnadslåneförordningen, 34-37 och 39 §§ handläggningsförordningen) och som innebär atl länsbostadsnämnden skall fatta beslut om räll för kommun all anvisa bostäder bör upphävas. Detta gäller också de särskilda föreskrifterna om alt förmedlingsverksamheten skall omfalla samtliga hus, åldersgränser m.m.

Som en förutsättning för statliga bostadslån för ny- eller ombyggnad skall gälla all lånesökanden skall tillförsäkra kommunen rätt atl förmedla bostäderna i de hus som avses om kommunen begär det. Denna begäran skall göras i samband med att kommunen avger yttrande fill länsbostadsnämnden över låneansökan. Länsbostadsnämnden skall också enligt förslaget ha möjlighet att bevilja lån i strid med kommunens begäran, men endast om särskilda skäl föreligger.

Styrelsen är positiv till en ändring av ansvarsfördelningen som innebär
ell ökal kommunall inflytande. Någon kritik har dock inle framförts mot
nuvarande bestämmelser som kopplar anvisningsrätlen lill ny- och om
byggda lägenheter lill möjligheten att fä statliga lån. Kommunerna har
tvärtom funnit att kopplingen till lånebestämmelserna har varit av stort 163

värde för atl få tillgång lill nyproducerade och ombyggda lägenheter. Prop. 1987/88:35 Styrelsen är också tveksam till förslaget om all länsbostadsnämnderna skall kunna bevilja lån i strid mol kommunernas begäran om särskilda skäl föreligger. Styrelsen finner därför inte nu några skäl lill en förändring av gällande beslämmelser.

1 förslaget saknas ell förtydligande om atl anvisningsrätlen gäller under lånels hela löptid. I detla sammanhang bör också påpekas all tidigare lämnade förbindelser om kommunal anvisningsrätt för ny- och ombyggda hus som givits enligt nu gällande regler om bostadslån självklart bör fortsätta atl gälla.

Anvisningsräit med slöd av bostadsförsörjningslagen

Kommunen har också vissa möjligheter alt tillförsäkra sig anvisningsrätt enligl bostadsförsöriningslagen. Kommunen kan kräva atl den som anvisas en annan bostad genom kommunen också skall medverka till alt kommunen får anvisningsräit till den lägenhet som personen i fråga lämnar oberoende om fasligheten är statligt belånad eller inte. I promemorian ifrågasätts om dessa regler fyller någon funktion. Någon ändring föreslås dock inle.

Med hänvisning till vad som tidigare angetts om kommunernas behov atl kunna disponera ell slort antal lägenheter för atl motverka brisl och kunna verka för väl fungerande bostadsmiljöer, är det dock viktigt att bostadsförmedlingarna får tillgång även till dessa successionslägenheter. Styrelsen anser därför att bestämmelserna om successionslägenheter bör överföras till den nu föreslagna lagen och alt prövningsförfarandel blir detsamma som vid inflyttningsprövning.

Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling

Bostadsförmedlingskonlorets tjänsleutlålande

Med all respekt för strävan alt ästadkomma en förskjutning av ansvarsfördelningen för bostadsfrågorna mot ell ökat kommunall infiytande som också kontoret i princip tillstyrkt - avstyrker kontoret all man upphäver/ändrar nuvarande ordning som giiller enligl de redan t november 1986 gällande bostadslåneförfattningarna. Berörda avsnill är 14 § nybyggnadslåneförordningen, 15 § ombyggnadslåneförordningen, 34-37 §§ handläggningsförordningen samt 39 § handläggningsförordningen. Kontoret har inle noterat någon kritik mot nu gällande regler som direkl kopplar anvisningsrätlen till om- och nybyggda lägenheter lill möjligheten atl få statliga lån. Etl förtydligande om att anvisningsrätlen gäller under lånels hela löptid vore dock på sin plats. Kommunen kan med bibehållande av den gamla ordningen pröva och tillgodose de önskemål som exempelvis kan framföras av bostadsrätlsinstitut m.fl. I ambition att lägga över ansvaret på kommunerna har författarna gått för långt när man föreslär elt upphävande och ändringar av bostadslåneförfaltningarna.

När man går genom kontrakten inför en ombyggnad visar del sig ofta atl
bosläder inle används för reguljärt boende utan till kontor, övernattning 164

o.d. Enligl kontorets mening bör en avveckling av sådana kontrakt vara Prop. 1987/88:35 villkor för bostadslån för ombyggnad.

Självfallet bör tidigare lämnade förbindelser om kommunal anvisnings-rätt för ny- och ombyggda hus som avgivits enligl hittills gällande regler om bostadslån fortsätta alt gälla.

Anvisningsräit med stöd av bostadsförsörjningslagen

Kontoret kritiserade redan bosladskommitténs uppfattning att bostadsförsörjningslagen skulle ha en underordnad belydelse ur bostadsförmedlings-synpunkt. Bostadsförsörjningslagen är fortfarande i allra högsta grad intressant för förmedlingarnas verksamhet. Bostadsförmedlingen har enligl bostadsförsörjningslagens 5§, tillsammans med hyreslagens 35 § räll atl förmedla lägenhet (s. k. successionslägenhel) som blivit ledig sedan kommunen anvisat annan lägenhet lill den boende, oberoende om fastigheten är statligt belånad eller ej. I promemorian ifrågasätts om dessa regler fyller någon funktion om kommunen genom avtal kan tillförsäkra sig anvisningsrätten. Man föreslår dock att bestämmelserna t. v. får kvarstå.

Nämnda regler kommer atl ha betydelse även om kommunen önskar tillämpa anvisningsrätt enligl lagen. Men del är som tidigare påtalats ibland svårt för kommunen all med nuvarande lagstiftning få tillgång till en successionslägenhet när fastighetsägaren tredskas. Kontoret anser alt rättsläget skall förändras så atl nuvarande rekvisit om "villkor" och "levande kontrakl" utmönstras och ersätts med en absolut räll för kommunen atl disponera successionslägenheler som friställs direkt eller indirekt av kommunal myndighet. Kommunens rätl atl anvisa successionslägenheter överförs till den föreslagna nya lagen. Prövningsförfarandet föreslås följa del som redovisats ovan under rubriken infiyltningsprövning. Systemet med s. k. värdförbindelse för successionslägenheter kan då avskaffas.

Hyresgästernas riksförbund

Förbundet anser atl beslämmelserna i bostadsförsörjningslagen och bostadslåneförfatlningarna skall anpassas lill de regler som ges i lagen om anvisningsräit lill bostadslägenheter.

Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO)

Bostadslåneförfatlningarna ger kommunerna möjlighet begära, att länsbostadsnämnden skall besluta atl statliga lån kommer atl beviljas endasl om sökanden lämnar lägenheten lill kommunal anvisning.

Motsvarande villkor kan ställas vid beslul om statliga bostadslån till
småhus. Vad som fordras är all den som söker lånet medverkar lill alt
kommunen får rätt alt förmedla upplåtelse av den bostad han hyr eller
innehar med bostadsrätt och som han lämnar i samband med inflyttningen i
småhuset. Kommunen har således ingen odelad anvisningsräit utan endast
räft att fordra att den blivande småhusägaren försöker övertyga sin tidigare
värd om all lämna anvisningsrätlen till bostadsförmedlingen. 165

Dessa regler ger således kommunerna vissa möjligheter alt föreslå ny Prop. 1987/88:35 innehavare lill lägenheter. Della medel utnyttjas i myckel olika utsträckning i olika kommuner. Det är exempelvis möjligt alt kräva all alla bostadsrältslägenheler som nyproduceras med statliga lån skall fördelas av bostadsförmedlingen. Många kommuner utnyttjar dock inte alls denna möjlighet.

Även bostadsförsörjningslagen ger kommunerna möjlighet alt ställa villkor i samband med att man anvisar en lägenhet. Kommunen kan kräva atl en bostadssökande som kommunen anvisar lägenhet till skall medverka till att kommunen får anvisningsräit till den lägenhet som vederbörande lämnar. Om värden sedan inte godtar den person som kommunen pä delta sätt anvisar den aktuella lägenheten till, har kommunen möjlighet få fallet prövat i hyresnämnden.

Det föresläs i promemorian atl för atl öka del kommunala infiytandet över förmedlingsverksamheten bör ändring av ny- och ombyggnadslåne-förordningarna samt handläggningsförordningen ske. Förslaget innebär att den ordning som nu gäller enligl bostadslåneförfatlningarna och som innebär atl länsbostadsnämnden skall fatta särskilt beslul om rätl för kommun alt anvisa bostäder bör upphävas. Del gäller också de särskilda föreskrifterna om att förmedlingsverksamheten skall omfatta samtliga hus, om åldersgränser m. m. Del bör alltså överlämnas ål kommunen atl självständigt besluta i dessa frågor.

SABO tillstyrker dessa förslag. Vi anser, all varje kommun själv har bästa förutsättningar att besluta om på vilkel sätt kommunen skall förmedla bosläder.

Vi anser vidare alt etl säll all förenkla förfarandet och på så säll göra anvisningsmetoderna i såväl bosladsfinansieringsförordningen som bostadsförsörjningslagen effektivare är alt kräva att fastighetsägare preciserar de villkor på vilka han kan anta en anvisad hyresgäst. Om sedan dessa villkor är uppfyllda bör fastighetsägaren kunna godta vae hyresgäst som uppfyller dessa krav.

Del är givelvis ytterst angeläget att de utfästelser som fastighetsägaren gjort om atl lämna lediga lägenheter lill kommunal anvisning också efterlevs. I den nu aktuella departementspromemorian sägs också atl fastig-helsägares utfästelse i samband med de statliga låneförfatlningarna bör ha samma verkan som en utfästelse enligl del nu föreslagna systemet. Del innebär bl. a. att om utfästelsen inte följs så kan kommunen i fortsättningen föra talan hos hyresnämnden om anvisningsrätt och att beslutet får förenas med vite. SABO delar denna uppfattning.

Vidare bör bostadsfransieringsförordningarna och bostadsförsöriningslagen i likhet med vad som gäller i den nuvarande bostadsanvisningslagen och i den nu föreslagna lagen om kommunal anvisningsräit ge möjlighet för kommuner att gå in och teckna kontrakt för lägenhet då fastighetsägaren vägrar godta hyresgäst. Kommunen skall sedan kunna hyra denna i andra hand.

166

Bostadsförmedlarnas yrkesförening Prop. 1987/88:35

Kommunens rätl alt anvisa successionslägenheter enligl bosladsförsörj-ningslagens 5 § och hyreslagens 35 § bör överföras fill den föreslagna nya lagen. Prövningsförfarande m. m. bör vara samma som när kommunen fått anvisningsräit för lediga lägenheter genom hyresnämndens beslul. Systemet med s. k. värdförbindelser för successionslägenheler kan då avskaffas.

Stockholms kommun

Föredragande borgarrådet

Kommunerna har i dag rätl all förmedla lägenheter som blivit lediga sedan kommunerna anvisat ny lägenhet (successionslägenhet). Det är dock svårt för kommunen alt med nuvarande lagstiftning få tillgång till sådana successionslägenheler när fastighetsägarna tredskas. Lagstiftningen måsle därför bli tydligare. Jag föreslår därför atl kommunens räll all anvisa successionslägenheler förs över lill den nya lagen. Reglerna för prövning av hyresgäster m. m. bör vara densamma som när kommunen får anvisningsräft genom hyresnämndens beslul.

För hus som byggts med statliga bostadslån bör anvisningsrätlen ej tidsbegränsas.

Som villkor för evakueringshjälp i samband med ombyggnad ställer staden krav på alt smygkontoriserade lägenheter och övernattningslägen-heler avvecklas. Sådan s. k. kontraklssanering bör även vara villkor för bostadslån.

Fastighetskontoret och bostadsförmedlingskonloret

En ytterligare förbättring bör dock genomföras. I dag har kommunen enligt bosladsförsörjningslagens 5§, tillsammans med hyreslagens 35 §, rätl alt förmedla lägenhet (s. k. successionslägenhet) som blivit ledig sedan kommunen anvisat en lägenhet till den boende, oberoende av om fasligheten är statligt belånad eller ej. I promemorian ifrågasätts om dessa regler fyller någon funktion om kommunen genom avlal kan tillförsäkra sig anvisnings-rätt. Man föreslår dock alt bestämmelserna t. v. fär kvarstå eftersom de då kan tillämpas även av kommuner som inle anser sig behöva träffa avtal med fastighetsägarna.

Dessa regler kommer enligl kontorens mening dock alt ha betydelse under avsevärd tid också i kommuner som önskar tillämpa anvisningsrätt enligl lagen. Men del är som ofta påtalats ibland svårt för kommunen att med nuvarande lagstiftning få tillgång lill successionslägenhel när fastighetsägaren tredskas.

Kontoren anser att dagens oklara och svårtolkade rättsläge ej kan god
tas. Kommunens rätt atl anvisa successionslägenheter bör i stället överfö
ras lill den föreslagna nya lagen. Prövningsförfarande m. m. bör vara sam
ma som när kommunen fåll anvisningsräit för lediga lägenheter genom
hyresnämndens beslut. Systemet med s.k. värdförbindelser för succes
sionslägenheter kan då avskaffas. 167

Prop. 1987/88:35

När man går genom kontrakten inför en ombyggnad visar det sig ofta atl bostäder inte används för reguljärt boende ulan till kontor, övernattning o.d. Avveckling av sådana kontrakt är elt villkor för kommunal evakueringsservice. Enligl kontorens mening bör en avveckling (s. k. kontraktsanering) även kunna vara villkor för bostadslån för ombyggnad. Om detla krav kan ställas i dag är svårt att bedöma.

Södertälje kommun

Administrativa kontoret

Ändringarna i bostadslåneförfaltningarna medför alt del inte längre ankommer på länsbostadsnämnden alt falla etl särskilt beslul om rätt för kommunen alt anvisa bosläder. Kommunerna skall enligt förslaget självständigt besluta i dessa frågor. Mol dessa ändringar finns ur kommunal synpunkt inget all erinra.

Nässjö kommun

Positivt är de ändringar i låneförordningen som föreslås där man överlämnar åt kommunen all självständigt besluta i frågor som rör förmedlingsverksamheten. Denna förändring har länge efterfrågats.

Karlshamns kommun

De föreslagna ändringarna tillslyrkes.

Bostadslåneförfattningarna bör dock, enligt kommunens mening, få sådant innehåll att de ger en lika klar förmedlingsrält lill ledigblivna lägenheter, som de nu ger till förstagångsuthyrning av ny- och ombyggda lägenheter. Kommunen anser att denna förmedlingsrätt inte nödvändigtvis skall behöva säkras avtalsvägen.

Malmö kommun

Faslighetsnämnden

Nämnden uppmärksammar frågan om förmedling av nyproducerade/moderniserade lägenheter och anför all det bör klarläggas alt den heltäckande anvisningsrätlen genom del s. k. lånevillkoret gäller under hela lånetiden.

Kungsbacka kommun

Förslaget innebär inte någon större förändring när del gäller all tillförsäkra
kommunerna anvisningsräit såsom förutsällning för statliga lån. Även de
möjligheter som föreligger för kommunerna all träffa särskilda avlal om
anvisningsräit i samband med markanvisning och tomlrällsupplåtelser
kommer alt bestå. Kommunen har inga invändningar mol della. 168

Göteborgs kommun Prop. 1987/88:35

Den föreslagna ändringen i bostadslåneförfatlningarna innebär atl kommunen vid varje ansökan om bostadslån för ny- eller ombyggnad skall begära förmedlingsrälten för den aktuella fastigheten. Enligl kommunstyrelsen förefaller del mer praktiskt med nuvarande generellt verkande beslut.

Karlstads kommun

Kommunen tillstyrker all det inle krävs atl länsbostadsnämnderna skall

godkänna kommunens organisation för bostadsförmedlingen för alt kom- >

munerna skall begära anvisningsrätt i samband med statliga län. Frågan om

hur bostadsförmedlingsverksamhelen skall organiseras är en kommunal

angelägenhet.

Örebro kommun

Socialförvaltningen

Socialförvaltningen ulgår från alt kommunen även fortsättningsvis skall ha möjlighet alt vända sig lill hyresnämnd för atl få ell andrahandskontrakt överfört som etl förstahandskontrakt mellan fastighetsägaren och den som bebor lägenheten. Här borde nuvarande syslem för prövning av hyresgästens möjlighel atl vid byte teckna kontrakt på bosladslägerihet kunna lillämpas.

Del är också angelägel atl lagstiftningen skärper reglerna vad gäller sanklionsmöjligheter i samband med villkor kopplat till slallig lånefinansiering vid om-och tillbyggnad.

Sundsvalls kommun

- Se avsnitt I -

Umeå kommun

Villkor knutna till bostadsfinansieringen

Kommunens erfarenhet är att villkor om anvisning som ställs i samband med statliga lån vid om- eller nybyggnad, upplevs på etl väsentligt annorlunda säll än inträng i äldre fastigheter som inle genomgår några förändringar. Rättsligt uppfattas det som ell avtalsvillkor för de fördelaktiga statliga lånen och har inte föranlett några egentliga invändningar. Ur förmedlingens synpunkt är del dessutom lätt att få vetskap om lägenheternas utformning och standard.

Mol bakgrund av ovanslående är del viktigt all kommunen får elt starkt infiytande över dessa lägenheter. Delta föreslås även i lagförslaget. Kommunen finner emellertid skäl för att de skilda förutsättningarna tydligare markeras. Bl. a. anser kommunen atl det i dessa fall saknas motiv för atl begränsa förmedlingsrälten till fem år i sänder. Förmedlingsrälten bör principiellt gälla så länge räntebidrag utgår.

169

12 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 35

Bilaga 4 Prop. 1987/88:35

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Enligl denna lag kan en kommun erhålla rätl all anvisa bosladssökande till sådana bostadslägenheter i kommunen som husägaren för annat ändamål än fritidsändamål upplåter rned hyresrätt eller bostadsrätt (anvisningsräit). Anvisningsräit kan avse bostadslägenheter i flerbostadshus med minst fyra bostadslägenheter eller i sådana enbostadshus som är avsedda att upplåtas varaktigt.

Kommunen kan erhålla anvisningsräit genom en utfästelse av husägaren eller ett beslut av hyresnämnden.

Som ägare av hus anses, när omständigheterna föranleder det, annan som innehar huset. Om etl hus omfattas av beslul om tvångsförvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (1977:792), skall vad som sägs om husägaren i stället avse förvaltaren.

Utfästelse om anvisningsrätt

2 § En utfästelse om anvisningsräit för kommunen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser, anvisningsrättens omfattning, husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den tid under vilken anvisningsrätlen skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med vite. En utfästelse om anvisningsräit gäller även för en ny husägare.

Beslut om anvisningsrätt

Hyresnämndens prövning

3 § Kommunen kan begära atl hyresnämnden meddelar kommunen an
visningsräit i fråga om bostadslägenheterna i elt visst hus. Anvisningsräit
skall meddelas i den utsträckning det behövs för bostadsförsöriningen och
det inte är oskäligt med hänsyn lill att särskilda villkor gäller för upplåtelse
av lägenheterna i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga över
lägenheterna eller övriga omständigheter.

I elt beslul alt meddela anvisningsrätt får hyresnämnden, om kommunen begär det, förbjuda husägaren att vidta de åtgärder som anges i 6§ vid vite enligt 4 § andra stycket lagen (1985:206) om viten.

Beslut om anvisningsräit får meddelas utan hinder av atl husägaren har lämnat en utfästelse om anvisningsräit enligl 2 §.

4 § Ett beslul om anvisningsrätt skall innehålla en upplysning om förbu
det enligl 6 § och om husägarens skyldigheter i övrigt enligl denna lag. 170

Omprövning, ändring eller upphävande av beslul om anvisningsräit Prop. 1987/88:35

5 § Ell beslut om anvisningsrätt får omprövas efter fem år, räknat fråri det beslutet vann laga kraft. Har beslutet tidigare omprövats, räknas tiden från det senaste beslutet.

1 annat fall än som avses i första stycket, får hyresnämnden ändra eller upphäva elt beslul om anvisningsräit om

1. del är uppenbart alt husägaren genom anvisningsrätlen missgynnas i
förhållande lill andra husägare,

2. anvisningsrätlen orsakar husägaren slora olägenheter,

3. husägaren och kommunen är överens om all beslutet skall ändras eller upphävas eller

4. någon annan särskild anledning finns lill atl beslutet skall ändras eller upphävas.

En ansökan om omprövning, ändring eller upphävande av beslul om anvisningsräit får göras av kommunen eller av husägaren.

Verkan av beslut om anvisningsräit

6 § En husägare får inte upplåta en lägenhet, som omfattas av ell beslul om anvisningsräit, med hyresrätt eller bostadsrätt till någon annan än en bostadssökande, som kommunen anvisar, eller lill kommunen.

Om en lägenhet som omfattas av ett beslul om anvisningsrätt, skall upplåtas med hyresrätt, får husägaren inle vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar, om upplåtelsen kan ske ulan påtaglig olägenhet för husägaren. Han får inte heller medverka Vill all hyresrätten till en lägenhet som omfattas av beslutet, överlåts eller fill att lägenheten upplåts i andra hand ulom när förhållandena är sådana alt de i 12kap. 34§, 35 § första stycket, 37 och 40 §§ jordabalken med avseende pä hyresgästen angivna förulsätlningarna för tillstånd föreligger eller när kommunen har medgett överlåtelsen eller upplåtelsen.

Förbudet enligt första slyckel gäller inle sedan kommunen underrättat husägaren om alt kommunen inle önskar anvisa någon bostadssökande eller få lägenheten upplåten lill sig. Förbudet gäller inle heller om lägenheten upplåts enligt bestämmelserna i 12 kap. 46 § tredje slyckel jordabalken eller om husägaren enligt beslutet om anvisningsräit i ell visst fall får förfoga över lägenheten.

Meddelande om upplåtelse

7 § När en lägenhet som omfattas av förbud enligl 6 § skall upplåtas med hyresrätt eller bostadsrätt, skall husägaren snarast möjligt meddela kommunen delta. Meddelandet skall vara skriftligt och innehålla uppgift om lägenhetens adress, storlek och belägenhet i huset, villkoren för upplåtelsen och tillträdesdagen.

Upplåtelsen och villkoren för den m. m.

8 § Om kommunen inle anvisar någon bostadssökande eller om husägaren inle godtar den bosladssökande som kommunen anvisar eller inle kan träffa avtal med denne, är husägaren skyldig alt upplåta lägenheten till kommunen, om kommunen begär det.

Om annal inte avtalas, skall upplåtelse till kommunen anses ha skett vid
den tidpunkt då kommunens begäran enligt första stycket kommil husäga- 171

ren till hända och på de villkor som angetts i meddelandet enligt 7§. Om Prop. 1987/88:35 upplåtelsen avser bostadsrätt, skall den dock inte anses ha skell innan de fömtsättningar är uppfyllda som anges i 3 och 5 §§ bostadsrättslagen (1971:479).

9 § Om en lägenhet enligl 8 § andra stycket skall anses ha upplåtits lill
kommunen med hyresrätt eller bostadsrätt och lägenheten på grund av
dröjsmål från husägarens sida inte kan tillträdas den dag som angetts i
meddelandet enligt 7 §, får hyresnämnden på ansökan av, kommunen beslu
ta att upplåtelsen skall gälla från en senare lidpunkt. När upplåtelsen avser
en hyreslägenhet, får hyresnämnden besluta atl del även i övrigl skall gälla
andra villkor för upplåtelsen än de som har angetts i meddelandet. Ansö
kan om hyresnämndens prövning skall göras inom två månader från den
dag då upplåtelsen skall anses ha skett.

Om hyresnämnden beslular all upplåtelsen skall gälla från en senare lidpunkt eller att hyran skall vara lägre än vad som har angetts i meddelandet enligt 7§, skall husägaren samtidigt åläggas atl fill kommunen betala tillbaka vad han lill följd därav h.ar uppburit för mycket jämte ränla. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för liden från dagen då husägaren log emot beloppet lill dess alt beslutet har vunnit laga kraft och enligl 6 § räntelagen för liden därefter.

Ersättning för skada

10 § Kan husägaren, i fall då han fär förfoga över lägenheten, på grund av
förfarandet enligt denna lag inte träffa avtal om upplåtelse för liden från
och med den tillträdesdag som har angetts i meddelandet enligl 7 § och har
han gjort vad som skäligen kan fordras av honom för att få lägenheten
upplåten, har han rätt till ersäUning av kommunen för skada som han lider
genom dröjsmålet med upplåtelsen. Husägaren har dock inte rätl lill ersätt
ning om han får besked om all han får förfoga över lägenheten inom en
månad från den dag då kommunen tog emol meddelandet enligl 7 § eller,
när tillträdesdagen infaller inom denna lid, om han får beskedet före
tillträdesdagen.

Fråga om skyldighet att betala ersättning prövas av hyresnämnden. För att kunna prövas skall ansökan ha kommit in lill hyresnämnden inom en månad från den dag då avlal om upplåtelse av lägenheten träffades.

Uppgifter för kontroll

11 § Om elt beslut om anvisningsräit har meddelats, är husägaren skyldig
att på begäran av kommunen lämna sådana uppgifter om bostadslägenhe
terna i huset som behövs för kontroll av att husägaren fullgör de skyldighe
ter som är förenade med beslutet. Om husägaren inte lämnar begärda
uppgifter, får hyresnämnden vid vite förelägga honom att göra det.

Verkan av beslut om anvisningsräit i vissa fall

12 § Om ett beslul om anvisningsräit har meddelats och äganderätten lill

huset övergår till en ny ägare, gäller beslutet i stället mot denne. Om vite 172

har salts ut i beslutet och om äganderätten har övergått genom köp, byte Prop. 1987/88:35 eller gåva, gäller vitet mot den nye ägaren räknat från tidpunkten för äganderättsövergången, under fömtsättning all anteckning om vilesföreläggandet dessförinnan gjorts enligl 13 §.

Övriga bestämmelser

13 § Ett beslut om anvisningsräit skall genast sändas lill inskrivnings
myndigheten för anteckning i faslighetsboken eller tomträtlsboken. Om
vite har satts ut i beslutet, skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndig
heten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast har
sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om
denne inte är beslutets adressat.

Om elt beslut som har antecknats enligl första stycket upphävs, skall beslutet genast sändas lill inskrivningsmyndigheten för motsvarande anteckning.

14 § Fråga om utdömande av vite prövas av hyresnämnden på ansökan
av kommunen.

Har en husägare i strid mol 6 § andra stycket vägrat upplåtelse lill en bostadssökande som kommunen anvisat eller medverkat till en överlåtelse av en hyresrätt eller till upplåtelse i andra hand av en lägenhet, får vite som förelagts enligt 3 § andra slyckel inle utdömas, om husägaren med hänsyn fill egna undersökningar och övriga omständigheter haft fog för sin vägran eller medverkan.

Vite som förelagts med stöd av denna lag får inle förvandlas till fängelse.

15 § Beslämmelser om förfarandet vid hyresnämnden finns i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.

16 § Hyresnämndens beslut enligl denna lag får överklagas hos bostadsdomstolen inom tre veckor från den dag beslutet meddelades. Besvärshandlingen skall ges in till hyresnämnden.

17 § I mål enligl 9 § första stycket om villkoren för upplåtelsen och mål enligt 14 § första stycket om utdömande av vite skall vardera parten svara för sin rättegångskostnad i bostadsdomslolen, i den mån inte annal följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1988, då bostadsanvisningslagen (1980:94) skall upphöra atl gälla. Beslut enligt bostadsanvisningslagen varigenom etl visst område förklarats vara bostadsanvisningsområde gäller dock till utgången av år 1990. Inom sådana områden gäller fortfarande bostadsanvisningslagen.

173

4 Förslag till Prop. 1987/88:35

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 4, 22, 23 och 32 §§ lagen (1973: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken härtill uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättslvisl,

2. pröva tvist om åtgärdsföreläggande enligt 12kap. 16§ andra stycket, skadestånd enligt 12kap. 24a§, överlåtelse av hyresrätt enligl I2kap. 34-37 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligl 12 kap. 40 §, föriängning av hyresavtal enligl 12 kap. 49 §, hyresvillkor enligl 12 kap. 54 §, uppskov med avfiytlning enligl 12kap. 59§ eller föreläggande enligl I2kap. 64§, allt jordabalken,

2 a. pröva tvist om hyresvillkor enligl 22-24 §§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller om äterbetalningsskyldighet enligl 23 § samma lag,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt 7§ sisla stycket, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligl 30 § andra slyckel eller medlemskap enligt 52 §, allt bosladsrättslagen (1971:479),

4. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 1 § femte stycket, 45 eller 56 § jordabalken eller av beslut som avses i 60§ första stycket 1 bosladsrättslagen,

5. vara skiljenämnd i hyres- eller bostadsrättslvist,

5 a. pröva tvist mellan hyresvärd och hyresgästorganisation enligt hyresförhandlingslagen,

6. pröva frågor enligt bostadssaneringslagen (1973:531) och bostadsförvaltningslagen (1977:792),

7. pröva frågor enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfaslighel m. m.,

8. pröva frågor enligl bosiadsan- 8. pröva frågor enligl lagen
visningslagen (1980:94), (0000:000) om kommunal anvis
ningsräit lill bostadslägenheter,

9. pröva frågor enligt lagen (1982:352) om räll lill faslighelsförvärv för
ombildning till bostadsrätt.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen. Ärende som avses i 10, 17 eller 18 § lagen om förvärv av hyresfastighet m. m. upplages dock av hyresnämnden i den ort där bolagets styrelse har sitt säte eller, i fråga om handelsbolag, där förvaltningen föres.

22 r-
Beslut av nämnd äger, sedan tid Beslul av nämnd äger, sedan lid
för klander eller besvär utgått när för klander eller besvär utgått när
talan får föras mot beslutet, rätts- talan får föras mot beslutet, rätts
kraft, såvitt därigenom avgjorts frå- kraft, såvitt därigenom avgjorts frå
ga som avses i 1 § första stycket 2 ga som avses i I § första stycket 2
eller 5 eller 4 § första stycket 2,2 a, eller 5 eller 4 § första stycket 2,2 a,

' Lagen omtryckt 1985:660.

Senaste lydelse 1986:1165. 176

Nuvarande lydelse

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagls nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller lillslånd enligl 12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket bosladsrättslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligl 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a§ bostadssaneringslagen (1973:531) eller yrkande om rätl lill förhandlingsordning enligl 9§ hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats ulan bifall.

Föreslagen lydelse

3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu gäller dock ej beslul, varigenom ansökan om åigärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra slyckel eller lillslånd enligl 12 kap. 34-37 eller 40 § jordabalken eller 30 § andra stycket bostadsrättslagen (1971:479) eller ansökan om uppskov enligl 12 kap. 59 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a§ bostadssancringslagen (1973:531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9§ hyresförhandlingslagen (1978:304) eller ansökan om anvisningsräit enligl 3§ lagen (0000:000) om kommunal anvisningsräit tdl bostadslägenheter lämnats ulan bifall. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inle lillämpas hos nämnderna.

Prop. 1987/88:35

Om fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut i ärende enligl 12kap.Jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bo-sladssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligl lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligl bostadsanvisningslagen (1980:94) eller lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hyresförhandlingslagen, 76 § bosladsrättslagen (1971:479), 21 § bostadssaneringslagen (1973:531), 34 § bostadsförvaltningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfaslighel m.m., 14§ bostadsanvisningslagen lighet m.m., 16§ lagen (0000:000) samt 15 § lagen om rätl lill fastighetsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Om fullföljd av lalan mol hyresnämndens beslut i ärende enligt 12 kap.jordabalken eller hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ärende angående bostadsrätt, bo-sladssanering eller särskild förvaltning eller i ärende enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m., enligl lagen (0000:000) om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter eller lagen (1982:352) om räU lill faslighelsförvärv för ombildning till bostadsrätt finns bestämmelser i 12 kap. 70 § jordabalken, 31 § hy resförhandlingslagen, 76 § boslads-räUslagen (1971:479), 21 § bostads-saneringslagen (1973:531), 34§ bostadsförvallningslagen (1977:792), 25 § lagen om förvärv av hyresfas-

om kommunal anvisningsräit till bostadslägenheter samt 15 § lagen om rätl lill faslighelsförvärv för ombildning lill bostadsrätt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:35

Hyresnämndens beslul får överklagas genom besvär hos bostadsdomstolen, om nämnden

1. avvisat ansökan som avses i 8, 11, 14-16, 16a, 16c, löd eller 16e §, eller avvisat besvär,

2. avskrivit ärende enligt 8-10, 15a, 16, 16a, 16c, I6d eller 16e§, dock ej när ärendet kan återupptagas,

3. förordnat angäende ersättning för någons medverkan i ärendet,

4. utdömt vite eller annan påföljd för underlåtenhet att iaktta föreläggande eller ådömt straff för förseelse i förfarandet,

5. ullätit sig i annal fall än som avses i 3 i fråga som gäller allmän
rättshjälp.

En besvärshandling som avses i tredje stycket skall ges in lill hyresnämnden inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

I fråga om handläggningen hos hyresnämnden av en besvärshandling som avses i första eller tredje slyckel tillämpas bestämmelserna i 52 kap. 2 och 4§§ rättegångsbalken.

32 §
Föres ej lalan mot nämnds beslut Föres ej talan mot nämnds beslut

enligl 9kap. 14§ eller 12kap. 24a§ enligl 9kap. 14§ eller 12kap. 24a§
jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hy- jordabalken, 22, 23, 26 eller 27 § hy
resförhandlingslagen (1978:304), resförhandlingslagen (1978:304),
13a§ denna lag eller 13 eller 15§ 13a§ denna lag eller 13 eller 15§
eller 25 § första stycket bostads- eller 25 § första stycket bostads
förvallningslagen (1977:792) eller 9 frjrvaltningslagen (1977:792) eller 9
eller 10§ bostadsanvisningslagen eller 10 lagen (0000:000) om kom-
(1980:94), får beslutet verkställas munal anvisningsräit liU bostadslä-
såsom lagakraftägande dom. genheter, får beslutet verkställas

säsom lagakraftägande dom.

Har hyresnämnd med stöd av 31 § första stycket bostadsförvaltningslagen förordnal all beslul enligt 13 eller 15 § eller 25 § första stycket nämnda lag skall lända till efterrättelse genast, får även sådant beslul, om bostadsdomstolen ej förordnal annal, verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1988. Äldre föreskrifter gäller fortfarande inom områden där bostadsanvisningslagen alltjämt skall gälla.

178

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4§ första stycket2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen (1973:188) om artendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligt 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligt 12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a§ bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rätt till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978:304) lämnats utan bifall.

Beslut av bostadsdomstolen äger rättskraft, såvitt därigenom avgjorts fråga som avses i 4§ första stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 91agen (1973: 188) om artendenämnder och hyresnämnder. Vad som sagts nu gäller dock ej beslut, varigenom ansökan om åtgärdsföreläggande enligl 12 kap. 16 § andra stycket eller tillstånd enligl 12 kap. 34, 36 eller 37 § jordabalken eller ansökan om förbud eller medgivande som avses i 2a§ bostadssaneringslagen (1973: 531) eller yrkande om rätl till förhandlingsordning enligt 9 § hyresförhandlingslagen (1978: 304) eller ansökan om anvisningsrätt enligt 3 § tagen om kommunal anvisningsräit tdl bostadslägenheter lämnats utan bifall.

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1987-10-09

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justi-fierådet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Hans Gustafsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om kommunal anvisningsrätt till bostadslägenheter, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan Julius.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om kommunal anvisriingsrätt till bostadslägenheter

Lagrådet föreslår att lagen får den kortare rubriken "lag om kommunal bostadsanvisningsrätt''.

I fråga om / och 2 §§ bör en del redaktionella jämkningar och förtydliganden göras. Lagrådet föreslår att paragrafema får följande lydelse:

1 §

Genom utfästelse av husägare eller genom beslut av hyresnämnd kan en kommun erhålla rätt att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter i kommunen som husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätt får avse bostadslägenhet i hus med minst fyra bostadslägenheter eller i enbostadshus som är avsett att upplåtas varaktigt.

2§

En utfästelse om anvisningsrätt för kommunen skall vara skriftlig och innehålla uppgifter om de bostadslägenheter som utfästelsen avser, husägarens skyldigheter med anledning av anvisningsrätten och den tid under vilken anvisningsrätten skall gälla. Utfästelsen får inte förenas med villkor om skadestånd eller vite. En utfästelse om anvisningsrätt gäller även för en ny husägare.

Enligt remissen skall 3 § innehålla en bestämmelse om alt hyresnämnden, om kommunen begär det, i beslut om anvisningsrätt får förbjuda husägaren att vidta de åtgärder som anges i 6 § vid vite enligt 4 § andra stycket lagen (1985:206) om viten.

180

Lagrådet har ingenting att erinra mot den valda lösningen i fråga om Prop. 1987/88: 35 sanktioner som innebär att vite kan användas i det särskilda fallet vid överträdelse av förbuden i 6 §. Hyresnämnden bör emellertid ha frihet att sätta ul vite i beslut om anvisningsrätt, även om det inte uttryckligen har begärts av kommunen. Vidare bör hyresnämnden kunna välja den form av vite som är mest ändamålsenlig i det särskilda fallet.

Vad som nu har sagts föranleder vissa ändringar i den föreslagna 3 §. Paragrafen bör även jämkas redaktionellt. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse:

3§

Beslut om anvisningsrätt skall avse ett visst hus och skall meddelas i den utsträckning det behövs för bostadsförsöriningen. Anvisningsrätt får dock inte beslutas i den mån det är oskäligt med hänsyn till de särskilda villkor som gäller för upplåtelse av lägenheterna i huset, husägarens särskilda behov av att förfoga över lägenheterna eller övriga omständigheter.

Fråga om anvisningsrätt tas upp på ansökan av kommunen. En utfästelse om anvisningsrätt hindrar inte att kommunen ansöker hos hyresnämnden om sådan rätt.

Hyresnämnden får i beslut om anvisningsrätt sätta ut vite för överträdelse av förbuden i 6 §.

112 och 13 §§ bör göras vissa justeringar som följd av lagrådets förslag fill ändring i 3 §. De bestämmelser om vite som har tagits in i 12 och 13 §§ bör sålunda endast avse löpande vite enligt 4 § viteslagen.

Övergångsbestämmelserna bör kompletteras med en regel enligt vilken bostadsanvisningslagen alltjämt skall gälla i fråga om ärenden enligt den lagen som har anhängiggjorts vid hyresnämnden före utgången av år 1990. Vidare bör föreskrivas atl bestämmelserna i 2 § nya lagen inte påverkar giltigheten av tidigare gjorda utfästelser om bostadsanvisning.

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen annan erinran än att övergångsbestämmelser till förslagen endast behövs beträffande bostadsrättslagen. Dessa bör ha följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 2 § andra stycket och 6 § i deras äldre lydelse gäller alltjämt i fråga om upplåtelser som har skett enligt bostadsanvisningslagen.

181

Innehåll Prop. 1987/88:35

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... ..... 1

Propositionens lagförslag.................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oklober 1987 . 14

1 Inledning........................................................................ 14

2 Allmän motivering .......................................................... 15

2.1 En ny lag om kommunal bosladsanvisningsrätt........ 15

2.1.1 Allmänna utgångspunkter................................ ... 15

2.1.2 Lagens tillämpningsområde ............................. 20

2.1.3 Överenskommelser om anvisningsräit m.m...... 24

2.1.4 Förutsättningarna för hyresnämndens prövning 27

2.1.5 Hyresnämndens beslut om anvisningsräit........ 29

2.1.6 Omprövning, upphävande och ändring av etl beslul om anvisningsräit ......................................................................... 35

2.1.7 Verkan av etl beslul om anvisningsräit m. m..... 36

2.1.8 Verkan av fastighetsöveriåtelse....................... ... 43

2.2 Bostadslåneförfatlningarna...................................... 44

2.3 Bostadsförsörjningslagen m.m................................. 46

2.4 Hyresgästers infiytande över reparationer i den egna lägenheten 47

3 Upprättade lagförslag.................................................... 49

4 Specialmotivering........................................................... 49

4.1 Förslaget till lag om kommunal bostadsanvisningsrätt 49

4.2 Förslaget till ändring i lagen (1987: 816) om ändring i jordabalken 68

4.3 Förslaget fill lag om ändring i jordabalken................ 68

4.4 Förslaget till lag om ändring i bosladsrättslagen...... .. 68

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 188) om arrendenämnder och hyresnämnder ....................... .............................. 68

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 1082) om bostads-domstol 69

5 Hemställan...................................................................... 69

6 Beslul.............................................................................. 69

Bilaga I Sammanfattning av departementspromemorian (Ds Bo

1987: 2) Effeklivare bostadsanvisning................. 70

Bilaga 2 Promemorians lagförslag................................... 72

Bilaga 3 Sammanslällning av remissyttrandena över promemorian

(Ds Bo 1987: 2) Effektivare bosladsanvisning...... 76

Bilaga 4 De remillerade lagförslagen............................... 170

Bilaga 5 Lagrådets yltrande ........................................... 180