Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bo Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas efter hörande av kyrkomötet regeringens förslag till reformer med anledning av förslag från 1982 års kyrkokommitté och kyrkoförfaltningsutredningen.

Kompetensfördelningen mellan församlingar och pastoral ändras så att ansvaret för alla mera kostnadskrävande församlingsangelägenheter -underhåll av fast egendom, skötseln av begravningsplatser, personal -läggs på pastoraten.

Obligatoriska stiftssamfälligheter bildas med kompelens all sköta vissa för stiftels församlingar gemensamma angelägenheter. Stiftsfullmäktige väljer en stiftsstyrelse. Den får överta förvaltningsuppgifter från bl.a. domkapitlet. Biskopen är självskriven ordförande. Domkapitlen behålls för ärenden rörande kyrkans lära och del kyrkliga ämbetet. Lekmannale-damöterna i domkapitlet väljs av stiftsfullmäktige. En obligatorisk nämnd hos stiftssamfälligheten — egendomsnämnden — ersätter de nuvarande stifts- och boställsnämnderna och övertar deras uppgifter. Stiftssamfälligheten skall hålla stiftsorganen med elt gemensamt kansli.

Rätten atl besluta om ändringar i församlingsindelningen och pastorats-indelningen m. m. delegeras till kammarkollegiet respektive de nya stiftsstyrelserna. De senare får också besluta om samfällighetsbildning och ändringar i kontraktsindelningen.

Den präsleriiga tjänsteorganisationen förenklas. Prästvalen ersätts av tillsättning genom kyrkorådet eller - i flerförsamlingspastorat — en lillsättningsnämnd, sedan domkapitlet prövat de sökandes behörighet och yttrat sig över de sökande. Domkapitlens s. k. tredjegångslillsältning av kyrkoherdar behålls. Flertalet arbetsgivarfunktioner för prästerna flyttas över

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

från domkapitlen till de nya stiftsstyrelserna, som också får besluta om Prop. 1987/88: 31 inrättande av prästtjänster i pastoraten. Inrättande av tjänster som stiftsoch kontraklsadjunkter beslutas av svenska kyrkans centralstyrelse. Regeringen fastställer en ram för antalet prästtjänster i rikel. Centralstyrelsen bestämmer årligen del totala antalet prästtjänster i varje stift.

Statens kostnader för domkapitlen upphör. Kyrkofonden lämnar allmänl uljämningsbidrag lill pastorat och samfälligheter. Församlingarna i flerförsamlingspastorat får inte längre rätl till sådant bidrag. Sfiftsbidrag ur kyrkofonden skall utgå till stiftskansliernas verksamhel m. m. Ur fonden kan också betalas dels sådant bidrag som sliflsstyrelsen kan dela ut fill pastoral och kyrkliga samfälligheter med särskilda behov av stöd för sin verksamhet, dels bidrag till underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.

Normgivningen i fråga om det kyrkliga ämbetet förs över lill kyrkomötets kompetensområde.

Domkapitlens och ansvarsnämndens för biskopar beslut i frågor om atl skilja någon från del kyrkliga ämbetet eller om alt för viss tid förklara någon obehörig att utöva ämbetet får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.

Reformerna, som medför ändringar i bl.a. regeringsformen och lagen (1982:942) om svenska kyrkan, avses träda i kraft under år 1989.

Grundläggande föreskrifter om prästerUga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter saml andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av del ändamål för vilkel den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma säll som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävand styckena gäller vad som är föreskrivet

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas pä samma sätl som lagen om svenska kyrkan.

e av lag som avses i första-tredje om stiftande av sådan lag.

2 Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:942) om svenska kyrkan dels att 7 § skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 12-18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

1. svenska kyrkans lära, I. svenska kyrkans lära,

2. svenska kyrkans böcker, 2. det kyrkliga ämbetet,

3. svenska kyrkans sakrament, 3. svenska kyrkans böcker,
gudstjänst och övriga handlingar,

4. kollekler, 4. svenska kyrkans sakrament,

gudstjänst och övriga handlingar,

5. central verksamhel för evange- 5. kollekler,
lisation, mission och övrigt ullands-
arbete saml diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt samt 6. central verksamhel förevange-
verksamheten hos myndigheter un- lisation, mission och övrigt utlands-
der kyrkomötet. arbete saml diakoni,

7. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse atl i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekler. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter all meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekler.

Föreslagen lydelse

12 § Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet i det stift där kandidaten söker en anställning som präst. I andra fad prövas frågorna av domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller, om han inte är kyrkobokförd inom rikel, av domkapitlet i Uppsala stift.

13 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har blivit avskedad från sin anställning som präst, kan skiljas från prästämbetet eder för viss tid, som inte överstiger ett år, förklaras obehörig atl utöva detta. Detsamma gäller för den präst, som inte innehar eller uppehåller en prästtjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.

14 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts diciplinpåföljd, kan förklaras obehörig att utöva prästämbetet för viss tid,

' Senaste lydelse 1985:868. 5

Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:31

som inte överstiger ett år, om han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet. Under tiden får han inte utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som innehar eller uppehåller en prästtjänst och som genom lagakraftägande dom funnits ha begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva prästämbetet under den tid då han är avslängd från sin anställning som präst.

15 § En präst som har övergett svenska kyrkans lära skall skiljas från prästämbetet. Den som innehar en anställning .som präst får dock skiljas från ämbetet först sedan han har slutat sin anställning.

16 § Frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet ellerför viss tid förklara denne obehörig atl utöva ämbetet prövas enligt följande:

Innehavare Prövas av

1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar

2. andra präster än biskopar

a) präster som är kyrkobokförda
i Sverige

— präster som är anställda i etl domkapitlet i det stift där prästen stift har sin anstädning

— präster som tjänstgör i svensk domkaphlet i Uppsala stift församling i utlandet

— präster som är anställda inom domkapdlet i Uppsala stift Svenska kyrkans stiftelse för

rikskyrklig verksamhet eller av styrelsen för Svenska kyrkan i ullandel

— övriga präster domkapitlet i det stift där prästen

är kyrkobokförd

b) präster som inte är kyrkobok- domkapitlet i Uppsala stift
förda i Sverige

17 § Domkapitlets och ansvarsnämndens för biskopar beslut I ärenden
enligl 16 § gäller omedelbart.

Besluten får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslut får inle överklagas.

18 § Domkapitlen skall se tid all den för svenska kyrkan gällande
ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Domkapitlen
skad vidare ha tillsyn över hur innehavarna av del kyrkliga ämbetet
förvaltar detta och efterlever sina angivna vigningslöflen.

Ytterligare föreskrifter om domkapitlen och deras uppgifter finns i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

4 Förslag till Prop. 1987/88:31

Domkapitelslag

Härigenom föreskrivs följande.

Domkapitlet och dess uppgifter

1 § I varje stift skall det finnas ett domkapitel.

Domkapitlet skall ulföra de uppgifter som enligt lagen (1982:942) om svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det.

Ledamöter och suppleanter

2 § Domkapitlet beslår av följande ledamöter:

1. biskopen som ordförande,

2. domprosten eller, där det inte finns någon domprost, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftels kyrkoherdar förordnad ledamot som vice ordförande,

3. en präst vald av stiftets präster,

4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

För ledamöterna enligt första stycket 3 och 4 skall det finnas lika många suppleanter. De utses på samma säll som ledamöterna.

Vid handläggning av de ärenden om del kyrkliga ämbetet som enligt 16 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan ankommer på domkapitlet, skall dess sekreterare ingå som ledamot.

Sekreteraren

3 § För domkapitlet skall det finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen för
ordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem av svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Personal och lokaler m. m.

4 § Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel saml det som i övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Valbarhet

5 § Valbar fill prästledamot eller suppleant för denne är den som innehar
en anställning som präst inom stiftet.

Valbar till lekmannaledamol eller suppleant för denne är den som är kyrkobokförd inom stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Om en ledamot eller suppleant inle längre är valbar, upphör hans uppdrag genast.

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Rösträtt vid valet

6 § Rösträtt vid val av präslledamot och suppleant för denne har den

präst som innehar en anställning som präst inom stiftet och som är behörig Prop. 1987/88: 31 atl utöva prästämbetet.

Valperiodens längd m.m.

I § Valet av prästledamoten och dennes suppleant gäller för en lid av sex
år räknat från och med den 1 januari året efter det år valet har skell. Valet
sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan
inte möte med stiftets präster sammankallas före en valperiods utgång, får
valet förrättas på det sätt som anges i andra stycket.

Om ledamoten eller suppleanten avgår under tjänslgöringsfiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående fiden. Valet förrättas kontraktsvis med kontraktsprosten som valförtällare.

Kungörelse om valet

8 § Tid och plats för valet beslutas av domkapitlet. Kungörelsen om
beslutet skall i god lid före valet tillställas de röstberättigade genom kon
traktsprostarna.

Förfarandet vid valet

9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av
valet genom lottning.

10 § Röstberättigad som är förhindrad att personligen närvara vid valet
får sända in sina valsedlar till valförrätlaren i slutna kuvert. Kuverten skall
förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen styrkt påskrift om
innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten
skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ut, utan att läsas, och blandas med de valsedlar som lämnats personligen vid valtillfället. Sedan räknas rösterna samman.

II § Protokoll skall föras över valet. I detta anges vilka röstberättigade
som lämnat sina valsedlar personligen vid vallillfället och vilka som sänt in
sina valsedlar. Protokollet justeras samt skrivs under av valförrätlaren och
minst två röstberättigade. Det skall sedan omedelbart sändas till domkapit
let.

Röstsammanräkning

12 § När valet förrättas på möte med stiftets präster, tillkännager valför
rätlaren valets utgång efter det atl rösterna har räknats samman. Om valet
förrättas kontraklsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna på den
dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valels utgång
genom anslag. Genom tillkännagivandet är valet avslutat.

Förvaring av valhandlingar

13 § Valsedlar och annal valmalerial skall förvaras på betryggande säll
lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa Prop. 1987/88:31

Tidpunkt för valet

14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods början förrätta val
av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa. Valet gäller lill dess all
stiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin näsla valperiod.

Om en ledamot eller suppleant avgår under tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående fiden.

Förfarandet vid valet

15 § Valet skall ske på samma sätl som val av ledamöter i stiftsstyrelsen.
Om suppleanterna inle väljs proportionelll, skall del vid valet även

bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

16 § Sedan protokollet över valet har justerats skall det omedelbart sän
das till domkapitlet.

Hur man överklagar valen

17 § Val av präsfiedamot och suppleant för denne får överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill domkapitlet
inom tio dagar efter del all valet avslutades.

Domkapitlet skall infordra valförrällarens förklaring över överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända dessa handlingar och överklagandet med egel yltrande till kammarrätten. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inle tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Den som har valls lill präslledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av atl valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa får överklagas
enligt 13 kap. församlingslagen (1988: 000).

Förhinder för biskopen

19 § När biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskops
tjänsten är ledig får domkapitlet

1. utse kontraktsprostar och vikarier för dessa,

2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får lämna över till annan,

3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifler som måste fullgöras av biskop.

Hovkonsistoriet

20 § I Stockholm skall det finnas ett hovkonsistorium. Detta skall ha
samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen

har mol församlingarna. 10

21 § Hovkonsistoriet består av följande ledamöter: Prop. 1987/88:31

1. överhovpredikanten som ordförande,

2. de ordinarie hovpredikanterna,

3. två lekmän utsedda av konungen efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

För lekmannaledamöterna skall på samma sätt utses lika många suppleanter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom lagen upphävs

Kungl. Maj:ts instruktion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium aulicum vid de där förefallande ärender skall hava sig att rätta, samt lagen (1936: 567) om domkapitel.

3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligl äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte årel efter valet.

4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt lekmannaledamöter och suppleanter enligl de nya bestämmelserna och valet har vunnit laga kraft.

5 Förslag till Prop. 1987/88:31

Kyrkofondslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Genom kyrkofonden skall kostnader för svenska kyrkans verksamhet fördelas enligl bestämmelserna i denna lag.

2 § Vad som i denna lag sägs om pastorat skall tillämpas på

1. lerritoriella pastorat,

2. pastoratssamfälligheter,

3. flerpasloraissamfälligheter.

Regeringen får förordna atl lagen skall tillämpas också på icke-territoriella pastorat.

3 § I lagen avses med

bidragsår det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13-18 §§,

skatteunderlag antalet skallekronor enligt taxeringsnämnds beslut om taxering lill kommunal inkomstskall årel före bidragsäret, minskal med del anlal skallekronor som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskatlekraft skalleunderiaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsäret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraflen senast den 31 december året före bidragsäret.

Kyrkofondens styrelse och förvaltning

4 § För kyrkofonden skall del finnas en styrelse. Denna skall bestå av en
ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och tre av de övriga ledamöterna ulses för tre år av regeringen.

Tre ledamöter utses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets valperiod snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess att kyrkomötet förrättar nytt val under nästa valperiod.

För styrelsens ledamöter skall del finnas lika många ersättare. De utses på samma sätl som ledamöterna.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofon
den.

Hur kyrkofonden tillförs medel

6 § Till kyrkofonden betalas

1. allmän och särskild kyrkoavgift enligl 10-12 §§,

2. statsbidrag som beviljas för ändamålet.

Till kyrkofonden skall även föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.

7 § Om det behövs får kyrkofonden ta upp lån i den omfattning som 12
regeringen bestämmer.

Hur kyrkofondens medel används Prop. 1987/88:31

8 § Ur kyrkofonden betalas

1. allmänl och extra utjämningsbidrag enligl 13-16 §§,

2. stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligl 17-18 §§,

3. kostnader för avlöningsförmåner till biskopar och sådana präster som är anställda i de svenska utlandsförsamlingarna,

4. kostnader för pensionsförmåner till präster eller efterlevande till präster enligt föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmåner som enligt statlig grupplivförsäkring utgår för präster eller andra kyrkomusiker än skolkantorer,

5. kostnader för kyrkomötet och dess myndigheter enligt regeringens bestämmande,

6. kostnader för arvoden och annan ersättning till ledamöter och suppleanter i domkapitlen enligl regeringens bestämmande,

7. förvaltningskostnader enligl regeringens bestämmande för ärke
biskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor
handläggs,

8. kostnader för verksamhet, som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel, enligt regeringens bestämmande,

9. andra kostnader för kyrkliga ändamål enligt regeringens bestämmande,

10. kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och kyrkofondens förvalt
ning i övrigt.

9 § Ur kyrkofonden får lån lämnas för åtgärder som syftar till alt rationa
lisera driften av löneboställen eller präsllönefondsfasligheler. Lån får ock
så lämnas för förvärv av jordbruksfastighet som löneboslälle eller prästlö-
nefondsfastighel, om förvärvet syftar till en rationalisering av det kyrkliga
jordinnehavet i stiftet.

Lån fär också lämnas om ett löneboställe eller en präsllönefondsfastig-het skall belastas med kostnader till följd av fastighelsbildningsförrällning eller företag enligl lagen (1939:608) om enskilda vägar, anläggningslagen (1973:1149) eller vaftenlagen (1983: 291).

Regeringen får meddela föreskrifter om lån ur kyrkofonden.

Kyrkoavgifter

Allntän kyrkoavgift

10 § Pastoraten skall varje år betala allmän kyrkoavgift lill kyrkofonden. Avgiften beräknas på skalleunderiaget och är 16 öre per skallekrona.

11 § Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 § skall det antal skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar av svenska kyrkan minskas med 70 procent.

Särskild kyrkoavgift

12 § Pastorat som har lönetillgångar skall varje år också betala särskild
kyrkoavgift lill kyrkofonden. Pastoratens lönelillgångar är löneboställen
och prästlönefonder saml andelar i präsUönejordsfonder och präsllöne
fondsfasligheler.

Särskild kyrkoavgift beräknas

1. för egendom som taxeras enligt fastighelslaxeringslagen (1979:1152)
lill två procent av taxeringsvärdet, ]3

2. för aktier och andelar i aktiefonder lill två procent av marknadsvar- Prop. 1987/88: 31 del,

3. för obligationer, förlagsbevis och konvertibla skuldebrev till åtta procent av marknadsvärdet,

4. för bankmedel och andra fordringar till åtta procent av det nominella värdet.

Till den del taxeringsvärdet enligl andra stycket 1 beslår av skogsbruksvärde skall i stället för vad som där sägs gälla att avgiften skall beräknas till sex procent av skogsbruksvärdel.

Underlaget för avgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31 december året före det år som närmast föregår bidragsåret.

För lönetillgångar som utgörs av andel i fast egendom skall avgiften beräknas i proportion till andelslalel.

Utjämningsbidrag

Allmänt utjämningsbidrag

13 § Pastoraten och sfiftssamfälligheterna får ett allmänl utjämningsbidrag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 §. Bidraget ulgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 14 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.

14 § Tillskottet av skatteunderlag utgör skillnaden mellan del skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 § och skatteunderlaget.

För kyrkliga samfälligheter skall tillskottet av skalteunderiag utgöra summan av de tillskott som utgår eller skulle ha utgått till de i samfälligheten ingående pastoraten enligt första stycket.

Tillskottet av skalteunderiag avrundas lill närmaste hela tusental skattekronor, varvid 500 skattekronor avrundas uppåt.

15 § För pastoralen och stiftssamfälligheterna gäller som garanti följande
skattekraft i procent av medelskattekraflen.

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft

Stockholms län	98
Uppsala län	95
Södermanlands län	95
Östergötlands län	95
Jönköpings län	95
Kronobergs län	95
Kalmar län utom Mörbylånga och
Borgholms kommuner	95
Mörbylånga och Borgholms kommuner	98
Gofiands län	104
Blekinge län	95
Kristianstads län	95
Malmöhus län	95
Hallands län	95
Göteborgs och Bohus län	95
Älvsborgs län	95
Skaraborgs län	95
Värmlands län	95

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft Prop. 1987/88:31

Örebro län 95

Västmanlands län 95

Kopparbergs län 98

Gävleborgs län 98

Väslernorrlands län 101

Jämtlands län 104

Västerbottens län utom Dorotea, Sorsele,

Slorumans, Vilhelmina och Åsele

kommuner 107

Dorotea, Sorsele, Slorumans, Vilhelmina

och Åsele kommuner 110

Norrbottens län:

Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå

och Älvsbyns kommuner 107

Arvidsjaurs kommun 110

Arjeplogs kommun 113

Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala,

Överkalix och Övertorneå kommuner 116

Extra utjämningsbidrag

16 § Kyrkofondens styrelse får bevilja pastorat och stiftssamfälligheter
extra utjämningsbidrag enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Övriga bidrag

Stiftsbidrag

17 § Kyrkofondens styrelse fär enligl föreskrifter som regeringen med
delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för
betalning av följande kostnader:

1. domkapitlets, stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader,

2. lönekostnader för sekreterare till biskopen,

3. lönekostnader för stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, pastorsadjunkter, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherdar för samer,

4. arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnader i samband med möte med stiftets präster,

6. kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som sliflsstyrelsen
skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

Kyrkobyggnadsbidrag

18 § Kyrkofondens styrelse fär bevilja elt pastorat bidrag till koslnads-
krävande underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt föreskrif
ter som regeringen meddelar.

Övriga bestämmelser

Fördelning av bidragsbelopp vid indelningsändring

19 § När elt beviljat bidrag behöver uppdelas på flera mottagare lill följd
av en indelningsändring, skall kyrkofondens styrelse besluta om bidragets

fördelning. 15

Inskränkning av utjämningsbidrag Prop. 1987/88:31

20 § Kyrkofondens styrelse får bestämma atl ell beviljat utjämningsbi
drag skall sällas ner eller upphöra atl ulgå, om utbetalningen av bidraget
kan leda lill en sänkning av elt pastorats utdebitering av församlingsskatt
under en nivä som fastställs av regeringen. Nivån får inte med mer än 20
öre översliga medeluldebiteringen av församlingsskatt i rikel.

Hur tillskott av skatteunderlag samt allmän och särskild kyrkoavgift faststäUs

21 § Kyrkofondens styrelse fastställer för varje pastorat tillskottet av
skalteunderiag saml vad som skall utgå i allmän och särskild kyrkoavgift.
Styrelsen skall meddela dessa uppgifter senast den 25 januari bidragsåret.

Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrkofondens styrelse senast den 10 september året före bidragsäret meddela pastoralen och sfiftssamfälligheterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, stiftsbidrag saml belopp för allmän och särskild kyrkoavgift.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser om att ur kyrkofonden skall betalas kostnader för avlöningsförmåner till stifts-, konlrakls-och pastoralsadjunkler, mililärpaslorer, garnisonspaslorn i Boden och kyrkoherden för samer samt för prosllillägg och vissa bidrag till andlig vård vid sjukvårdsinrättningar gäller till utgången av juni 1989.

5. Vid bestämmande av stiftsbidrag enligl 17 § skall lill utgången av juni 1991 med pastorsadjunkt också försläs pasloratsadjunkt.

6. Beslut som har meddelats enligl äldre bestämmelser om förvaltningskostnader för domkapitel, stiflsnämnd och boslällsnämnd gäller lill utgången av juni 1989.

7. Till stiftssamfälligheter lämnas inga allmänna eller extra uljämningsbidrag för år 1989.

8. Kyrkofondens styrelse skall senast den 10 september 1988 meddela pastoraten de preliminära uppgifter som anges i 21 § till ledning för del kyrkokommunala arbetet med 1989 års budget.

6 Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om förvaltningen av kyrklig jord Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner m. m.

1 § Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

1. vars avkastning är avsedd för avlöning ål kyrkoherde eller komminister i visst pastorat {löneboslälle),

2. där tjänstebostad är anvisad ål en kyrkoherde eller komminister (prästgård),

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov {församlingskyrkas fastighet),

4. som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastoral (prästlönefondsfastighet),

5. vars avkastning tillförs kyrkofonden {kyrkofondsfastighet),

6. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas fastighet), eller

7. där tjänsteboslad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).

Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboställe.

Vid tillämpning av 21 och 23 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en församlingskyrka eller domkyrka av stiflelsekaraklär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas faslighet.

2 § Bestämmelser i lag eller annan författning om fast egendom eller tomträtt som tillhör staten tillämpas inte på kyrklig jord.

3 § Vad som enligl lag eller annan författning åligger fastighetsägare skall fullgöras av den som förvallar den kyrkliga jorden.

Den som förvallar den kyrkliga jorden företräder denna om annat inle sägs i denna lag.

Egendomsnämnden

4 § I vatje stiflssamfällighel skall det finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på nämnden enligt denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

5 § Ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden väljs av stiftsfullmäktige till det anlal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inle vara mindre än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Om suppleanterna inle väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till ijänstgöring.

6§ Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:000) tillämpas på egendomsnämnden:

7 kap. 8 § om rätl till ledighet för uppdraget,

7 kap. 10 § om ordförandeskapet,

7 kap. 11 § om sammanträden, 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring, Prop. 1987/88: 31

7 kap. 13 § första slyckel om beslulförhel,

7 kap. 14 § om val av särskild avdelning samt krav på beslul och protokoll, 7 kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7 kap. 17 § om reglemente, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7 kap. 22 § första slyckel om ersättning till ledamöter och suppleanter, 9 kap. 4 § om valbarhet, 9 kap. 5 § om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2. Bestämmelserna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.

3. Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får besluta att egendomsnämndens protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat säll än i kyrkoarkiv.

Förvaltningen

Allmänna bestämmelser

7 § Pastoratet skall förvalta löneboställen och församlingskyrkors faslig
heter, med undantag av tillhörande skog, saml prästgårdar.

Församlingen skall förvalta skogen på församlingskyrkas fasligheter.

Egendomsnämnden skall förvalta präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas fastigheter skall dock förvaltas av elt särskilt domkyrkoräd enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfasligheler. Egendomsnämnden skall dock förvalta en kyrkofondsfastighel, om kammarkollegiet beslutar att överlämna förvaltningen av fastigheten åt nämnden. Kammarkollegiet kan också överlämna förvaltningen åt någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan av den som förvallar den kyrkliga jorden besluta all denna skall förvallas på annat sätt.

Särskdda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

8 § Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar skall naturvår
dens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och användningen av prästgårdar som ulgör en särpräglad miljö. Delsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt värde som exempel på en viss tids byggnadsskick.

Vad som sägs om prästgård i första och andra styckena skall även gälla vid förvaltningen av ett löneboslälle, som tidigare har varit prästgård.

9 § Har etl pastoral enligt 48 § prästanslällningslagen (1988:000) anvisat
kyrkoherden eller en komminister tjänsteboslad pä en prästgård, skall pas
toratet anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla prästgården och vid behov bygga nya hus på den. Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, om delta inte enligl föreskrifter som regeringen meddelar eller enligl avtal skall ankomma på innehavaren av Ijänstebostaden.

10 § Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, skötsel och Prop. 1987/88:31
uppvärmning av biskopsgärden, om detta inte enligl avtal skall ankomma

på någon annan. Behöver husen på biskopsgården byggas om eller en ny biskopsgård byggas, skall egendomsnämnden föreslå det hos regeringen. För biskopsgården i Lunds stift gäller dock de bestämmelser som regeringen meddelar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet får meddela ytterligare föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden enligt första stycket skall utföras.

Särskilda bestämmelser om annan kyrklig jord

11 § Förvaltningen av löneboslällen, församlingskyrkors fastigheter, präsllönefondsfasligheler, domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfaslig-heter skall inriktas på all egendomens avkastningsförmåga las tillvara på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

12 § Etl pastoral får endasl efter medgivande av egendomsnämnden företa en mera omfattande värdebesländig rationalisering med avseende på ett löneboställes jordbruk. Delsamma gäller i fråga om nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus på ell löneboställes jordbruk.

Innan egendomsnämnden avgör en fråga om sådant medgivande, skall nämnden begära in yttrande från lantbruksnämnden och bereda kommunen där egendomen finns tillfälle all yttra sig, om det inte är obehövligt.

13 § När elt löneboställe eller en församlingskyrkas faslighet skall upplåtas på jordbruksarrende, skall egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden.

14 § Rätt lill jakt på kyrklig jord upplåts av den som förvaltar egendomen, om inte annat följer av andra slyckel.

Egendomsnämnden upplåter rätt lill jakt på ett löneboslälle, om nämnden förvaltar skogen på fastigheten. Pastoratet får dock med egendomsnämndens medgivande besluta om upplåtelse i fråga om sådan mark som inte är skogsmark och som ligger avskilt i förhållande lill skogen. Sådant medgivande får inte lämnas om det med hänsyn till jaktvården finns skäl för gemensam upplåtelse.

15 § Räll lill fiske i vallen som hör till kyrklig jord upplåts av den som förvallar egendomen. Pastoratet upplåter dock rätt till fiske i vallen som hör lill ett löneboställe eller en församlingskyrkas faslighet.

16 § Egendomsnämnden skall företräda kyrklig jord med undantag för kyrkofondsfastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter:

1. nyttjanderätt till mark för församlingsändamål, kommunall behov, bostadsbebyggelse, industri eller annal liknande ändamål,

2. tomträtt,

3. räll lill annan nalurlillgäng än vattenkraft,

4. servitut.

Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrält eller vägran samt, om
regeringen inte föreskriver alt annan myndighet skall företräda den kyrkli
gajorden, ärenden som rör byggnadsminnen, naturvårdsområden, naturre
servat, naturminnen eller bestämmelser till skydd för djuriivel. 19

17 § Kammarkollegiet skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör Prop. 1987/88:31 upplåtelse av rätt till vattenkraft.

18 § En dispositionsändring, som inte avser en sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 16 eller 17 §, skall i fråga om löneboställe prövas av egendomnsnämnden och för annan kyrklig jord av den som förvaltar egendomen. Föranleds ändringen av atl ell självständigt jordbruk inte längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda lill att etl sådant jordbruk inle kan beslå, skall frågan alltid prövas av egendomsnämnden.

19 § Den vinst eller förlust som uppkommer vid förvaltningen av präsllönefondsfasligheler skall egendomsnämnden fördela på pastoraten i förhållande till deras andelar i fastigheterna. Detsamma gäller för vinst eller förlust vid förvaltningen av skogen på löneboställena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.

Tillsynen över förvaltningen

20 § Egendomsnämnden skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig
jord som pastoraten och församlingarna enligt 7 § första och andra stycke
na har hand om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm
mer får dock i enskilda fall besluta att sådan egendom inte skall slå under
nämndens tillsyn.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

21 § Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske

1. för alt tillgodose bostadsbehovet i orten,

2. för atl bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk,

3. för att främja annat syfte liknande det som avses i I eller 2,

4. för all fillgodose ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719), eller

5. när jorden på grund av särskilda omständigheter inle lämpligen bör behållas för sitt ändamål.

Kyrklig jord får endasl överlåtas om del kan ske ulan olägenhet för del allmänna och om del sker mol ersättning som, om annal inle föreskrivs särskilt, motsvarar fastighetens marknadsvärde.

Om del finns särskilda skäl får sådan överlåtelse av kyrklig jord ske som medför att denna blir kyrklig jord av annal slag.

22 § Frågor enligt 21 § skall prövas av kammarkollegiet eller egendoms
nämnden enligl föreskrifter som regeringen meddelar.

Om prästlönefonder m. m.

23 § Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång eller liknande skall fonderas. Avkastningen
skall användas för samma ändamål som jorden har varit avsedd för.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör från löneboställe eller präsllönefondsfastighet användas lill betalning av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för lönebostället eller prästlöne-fondsfastigheten.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från skyldigheten alt
fondera medel. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens be- 20

stämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

24 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från elt Prop. 1987/88: 31
löneboställe eller en prästgård skall ulgöra präsllönefond för pastoratet.

Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt en kyrkoherde eller komminister utgör präsllönefond.

Präsllönefonderna skall förvaltas av pastoraten. De skall göras räntebärande på samma säll som föreskrivs om omyndigs medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar används pä annat sätl. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastoral får prästlönejordsfond bildas för inköp av präsllönefondsfasligheler. Präsllönejordsfonderna skall förvaltas av egendomsnämnderna.

25 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en
präsllönefondsfastighet får behållas i en prästlönejordsfond i stiftet och
användas till köp av fast egendom, om det kan antas att köp kan komma lill
stånd inom en nära framtid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 §.

I annat fall än som avses i första stycket skall sådan ersättning som anges där tillföras pastoralens prästlönefonder i förhållande till pastoralens andelar i fastigheten.

26 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en
församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör fastighetsfond för
församlingskyrkan respektive domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från biskopsgården i Lunds stift skall tillföras faslighetsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas faslighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas fastighetsfond förvallas av den som förvaltar domkyrkan.

En församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande pä samma sätt som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om atl fondernas tillgångar används på annal säll. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

27 § Ersättning som avses i 23 § och som kommer från en kyrkofondsfas
tighel eller från annan biskopsgård än biskopsgårdarna i Lunds och Visby
sfifl skall tillföras kyrkofonden.

Köp av fast egendom eller tomträtt

28 § Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligt bestämmelser
som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fast egendom eller
tomträtt för medel ur prästlönefond, prästlönejordsfond eller församlings
kyrkas faslighetsfond saml frågor om ur vilka präsllönefonder medel skall
tillskjutas till prästlönejordsfond.

Överklagande m. m.

29 § Pastoratets och egendomsnämndens beslul enligl denna lag får över
klagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslut enligt 13 § fär
endast överklagas av den som förvallar egendomen.

Kammarkollegiet får överlämna etl ärende till regeringens avgörande, om kollegiet anser alt särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

7 Förslag till Prop. 1987/88:31

Prästanställningslag Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag är tillämplig på biskopar och andra präster i svenska
kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statligt reglerade anställningar).

Prästtjänsternas antal och fördelning

2 § Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som
fär finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta hur många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift.

Pastoratstjänster

3 § I varje pastorat skall del finnas en tjänst som kyrkoherde. I det
pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall del i stället finnas en tjänst
som domprost, om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyr
koherde i pastoratet.

I ett pastorat får del också finnas tjänster som komminister.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 § Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänst som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling i pastoratet tillfälle att yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med eget yttrande lämna över handlingarna avseende behöriga sökande lill regeringen.

Tjänster som kyrkoherde

5 § Första och andra gången av tre, när en tjänst som kyrkoherde blir
ledig i ett pastoral, tillsätts den i elt enförsamlingspastorat av kyrkorådet
och i ell flerförsamlingspastorat av en tillsättningsnämnd, om inle annal
följer av 10 eller 12 §.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet; Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yltrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden skall underrätta stiftsstyrelsen om sina tillsättningsbeslut. När elt beslul har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställningsbevis för den som har fåll tjänslen.

6 § Finns det inte tre behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde, får

kyrkorådet eller tillsättningsnämnden tillsälta tjänslen eller lämna över

tillsättningsärendet lill domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns- Prop. 1987/88: 31 ten eller besluta att tjätsten skall hållas vakant, om inte annat följer av 21 § tredje stycket.

7 § 1 varje flerförsamlingspastorat skall det finnas en tillsättningsnämnd.
Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöter i

nämnden. Antalet ledamöter och hur många av dem som varje församlingskyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamot. Om församlingarna inte kan enas avgörs frågan av stiftsstyrelsen. För ledamöterna i nämnden skall väljas lika många suppleanter.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnden skall ske på samma säll som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Belräffande tillsättningsnämnden tillämpas i övrigt bestämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 §, 9 §, 10 § första stycket tredje meningen, 11-13 §§, 14 § andra slyckel samt 21 och 22 §§ församlingslagen (1988:000).

8 § Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i elt pastorat
tillsätts den av domkapitlet, om inle annat följer av 10 eller 12 §. Innan
tjänslen tillsätts skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle atl yttra sig
över de behöriga sökandena.

Domkapitlet skall underrätta stiftsstyrelsen om sina lillsältningbeslut. När etl beslul har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ell anställ-ningsbesvis för den som har fått tjänsten.

Tjänster som komminister

9 § Tjänster som komminister tillsätts på del sätt som enligl 5 och 6 §§
gäller vid tillsättning av tjänster som kyrkoherde.

Tillsättning av tjänster genom förflyttning

10 § En präst som innehar en tjänst som komminister får av stiftsstyrel
sen förflyttas lill en annan sådan tjänst. Förflyttning får ske endast om den
tjänst prästen innehar dras in eller när det annars finns synnerliga skäl för
det.

Det nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst som kyrkoherde. Synneriiga skäl får dock åberopas bara när det annars är domkapitlet som enligt 8 § skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken förflyttningen avses ske.

11 § Stiftsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller fillsältningsnämnden i
berörda pastorat tillfälle atl yttra sig i en fråga om förflyttning.

Tjänster i satnarbetskyrka

12 § Tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyr
kan och annal samfund eller liknande tillsälls av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Stiftstjänster

13 § I varje stift skall del finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är 24
ärkebiskopen biskop.

I en stiftssamfällighet får del finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts- Prop. 1987/88: 31 adjunkt och pastorsadjunkt.

Tillsättning av stiftstjänster

Tjänster som biskop

14 § Val av biskop förrättas enligl bestämmelserna i lagen (1963:633) om
biskopsval.

Enligl lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen fill biskop en av de tre som har föreslagits vid biskopsvalet.

Tjänster som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt

15 § Tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl och pastorsadjunkt till
sätts av stiftsstyrelsen.

Tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa lill sfiflssty-relsen.

Domkapitlet prövar också vilka som är behöriga till en tjänst som pastorsadjunkt.

Tillsättning av vikariat

16 § Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stifts
adjunkt och kontraktsadjunkt tillsälls av stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat
som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till stiftsstyrelsen.

Vikariat på tjänster som komminister fär tillsättas endast efter begäran av pastoratet, om regeringen inte föreskriver någol annal.

Behörighet och befordringsgrunder

17 § Av lagen (1982: 942) om svenska kyrkan framgår att endast den som
bekänner svenska kyrkans lära får tillsättas på en prästtjänst.

En prästtjänst får tillsättas endasl med den som får utöva det kyrkliga ämbetet.

18 § Av regeringsformen följer atl svenskt medborgarskap gäller som särskilt villkor för innehav och utövande av tjänst som biskop.

19 § Regeringen fär meddela föreskrifter om de särskilda villkor som i övrigt skall gälla för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

20 § Vid lillsältning av en prästtjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som sålunda skall beaktas skall skickligheten sällas främsl, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av regeringen.

Kungörelse om ledig prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning Prop. 1987/88: 31

21 § Prästtjänster och vikariat på sådana tjänster skall av domkapitlet
kungöras lediga lill ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om un
dantag från denna skyldighet.

Ansökan skall ges in till domkapitlet inom föreskriven tid. Om del finns särskilda skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även beakta ansökningar som har kommit in för sent.

Har en tjänst som kyrkoherde, vilken skall fillsätlas i den ordning som anges i 5 och 6 §§, eller en tjänst som komminister kungjorts ledig till ansökan, skall den kungöras ledig ytteriigare en gång om det inle finns tre behöriga sökande till tjänsten och om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begär det.

Vad som nu har sagts gäller inte tjänst som biskop eller, såvitt avser första och andra styckena, tjänst som pastorsadjunkt.

Anställningsformer

22 § Tjänst som biskop tillsätts med fullmakt. Övriga prästtjänster saml vikariat lillsätts med förordnande.

23 § Förordnanden gäller tills vidare ulan tidsbegränsning. Förordnanden får dock tidsbegränsas om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller vikariat.

Har ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket, skall förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare utan fidsbegränsning.

Inrättande av prästtjänster

24 § Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas
av regeringen.

Frågor om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligl föreskrifter som regeringen meddelar prövar centralstyrelsen också frågor om inrättande av personliga tjänster för präst eller tjänster för präst med tjänstgöring i flera stift.

Frågor om inrättande av tjänster som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen.

Vakanthållning och indragning av prästtjänster

25 § När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den
behöver tillsältas.

Om tjänsten inle behöver tillsättas skall den hållas vakant eller dras in. I fråga om en domproslljänst ankommer prövningen.dock på regeringen.

26 § När sliflsstyrelsen finner atl en tjänst som stiftsadjunkt eller kon
traktsadjunkl bör dras in, skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska
kyrkans centralstyrelse.

Disciplinansvar m. m.

Disciplinpåföljd

27 § Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som 26

åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa, får disciplinpåföljd Prop. 1987/88: 31 åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd får inle i någol fall åläggas en präst därför alt han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

28 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.
Mer än en disciplinpåföljd får inte åläggas samtidigt.

Löneavdrag får göras för minsl en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

29 § Innehåller kollektivavtal någon bestämmelse som avviker från 28 §
eller från regeringens föreskrifter om löneavdragets storlek, gäller i stället
den bestämmelsen för präster som är sysselsatta inom del område som
avtalet avser.

Avskedande

30 § Om en präst har begått brott, som visar alt han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, fär han avskedas.

31 § Har en präst genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse som visar atl han uppenbarligen är olämplig alt inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att åläggas disciplinpåföljd. Delsamma skall gälla, om en präst, som ålagts disciplinpåföljd, inom Ivå år därefter i anställning inom samma stift på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig atl inneha sin anställning.

32 § En präst som har rätt till slallig pension men inte har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns fär inle avskedas enligt 30 eller 31 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under infiytande av själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till en annan prästtjänst som är förenad med sädan pensionsrått.

33 § Avskedande får inte grundas enbart på omständigheter som stiftsstyrelsen har känt lill mer än en månad före prövningen.

När frägan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar fär avskedande inte grundas enbart på en omständighet som den myndighel biskopen lyder under har känl lill mer än två månader före prövningen.

Första och andra styckena gäller inle när beslutet om avskedande begärs av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern inom sex månader efter det atl omständigheten har inträffat.

Åtalsanmälan

34 § En präst som är skäligen misstänkt för alt i tjänsteutövningen ha begått brott enligt 20 kap. 1 -3 §§ brottsbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i tjänsteutövningen, skall anmälas till ätal, om fängelse är föreskrivet för brottet eller om det finns anledning anla att talan om enskilt anspråk kommer alt föras.

35 § I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge undanlag från anmälningsskyldigheten enligl 34 §.

Avstängning och läkarundersökning Prop. 1987/88:31

36 § Inleds enligl denna lag ett förfarande som syftar till att avskeda en
präst, får han avslängas från arbetet.

Vidlas en åtgärd för atl anställa åtal mot en präst, får han avslängas från arbetet, om gärningen i fråga kan anlas medföra uppsägning eller avskedande.

En avstängning enligt första eller andra slyckel gäller längst till dess alt anställningen upphör.

37 § Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får
han avstängas från sitt arbete, om den bristande tjänstduglighelen beror på
sjukdom eller därmed jämföriigl förhållande.

Saknas tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men framstår detta ändå som sannolikt, får prästen åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inte åläggandet får han avstängas från arbetet.

38 § Upphör grunden för avstängning enligt 36 eller 37 §, skall avslängningen omedelbart hävas.

39 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 36 och 37 §§ meddelas av regeringen.

Handläggningen av frågor sotn avses i 27—39 §§

40 § Bestämmelserna i 14 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning skall tillämpas vid handläggningen av frågor enligt 27—39 §§.

41 § Beslämmmelserna i 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inle tillämpas i fräga om beslut som meddelas med stöd av 27-39 §§.

Beslutande tnyndighet

42 § Frägor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen har
sin anställning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för biskopar.

43 § Bestämmelser om rätl för riksdagens ombudsmän och för justitie
kanslern atl göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller
avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975: 1339) om justiliekanslerns lillsyn.

Ansvarsnämnden för biskopar

44 § Ansvarsnämnden för biskopen beslår av fem ledamöter. Ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara biskop. De återstående ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med del kyrkliga församlingslivet.

Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet 28

meddelas av regeringen.

Ansvar för avlöningsförmåner m. m. Prop. 1987/88: 31

45 § Stiflssamfälligheten skall svara för följande kostnader:

1. avlöningsförmåner till stifts- och kontraklsadjunkter, vikarier pä sädana tjänster samt pastorsadjunkter,

2. arvoden lill praktikanter och handledare för dessa,

3. prosllillägg.

46 § Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner lill innehavare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sädana tjänster samt för tjänstebiträden åt präster.

47 § Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlöningsförmåner skall fördelas mellan pastoralen, när prästen tjänstgör i flera pastorat eller i ett pastorat och stiftssamfälligheten.

Stiftsstyrelsen skall pröva frägan om tillämpningen av föreskrifter om skyldighet atl utöva en annan tjänst.

Tjänstebostäder

48 § Regeringen får besluta all innehavaren av en biskopstjänst skall
anvisas tjänsteboslad.

I fråga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister får pastoratet besluta att prästen skall anvisas tjänsteboslad. Om tjänsten är lillsatl fär pastoratet meddela eller upphäva etl sådant beslut endast med samtycke av den som innehar tjänslen. Pastoratet skall underrätta domkapifiet och egendomsnämnden om beslutet.

Kostnaderna för en tjänstebostad ät en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pastoratet.

Egendomsnämnden fastställer hyran för Ijänstebostaden. Hyran tillfaller pastoratet.

49 § När en tjänsteboslad har anvisats är prästen skyldig att bo i den.
Beslut om befrielse från skyldigheten alt bo i tjänsteboslad fallas av

regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av domkapifiet.

Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse om pastoratet har tillstyrkt den eller om del på grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter framstår som skäligt.

Tjänstgöringsföreskrifter

50 § Stiftsstyrelsen skall meddela tjänstgöringsföreskrifter för andra
präster i stiftet än biskopen, i den män regeringen inle bestämmer annat.
Därvid skall i fråga om pastoratspräsler beaktas vad domkapitlet har
föreskrivit om gudstjänslhållningen i pastoratet.

Rättegång och överklagande m. m.

51 § Den som är missnöjd med en myndighels beslul om förflyttning,
lidsbegränsning av förordnande, disciplinpåföljd, avskedande, avstäng
ning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbets
domstolen enligt bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i ar
betstvister.

52 § Talan som avses i 23 § tredje stycket skall väckas senast två måna- Prop. 1987/88: 31
der efter förordnandetidens utgång.

Om en präst vill söka ändring i elt beslut om förfiyilning, disciplinpåföljd, avskedande eller läkarundersökning, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag han fick del av beslutet.

Väcks inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.

53 § I fråga om rätt för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslul om disciplinansvar, avskedande eller avstängning tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.

54 § Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersökning bryter mot nägon av följande bestämmelser:

1. 40 §, såvitt gäller tillämpningen av 14 kap. 1 eller 3-9 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

2. 42 §,

3. föreskrifter enligl 39 § om handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning.

1 fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § andra slyckel samma lag.

55 § Beslut om förflyttning eller avskedande får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 51 § eller förrän rätten till sädan talan har förlorats.

56 § Beslut om avstängning gäller omedelbart. I tvist om avslängningen får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma, att avslängningen tills vidare inte skall gälla.

57 § Kyrkorådels, tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap. 1-7 §§ församlingslagen (1988: 000), om inte annat följer av 51 eller 59 §.

58 § Domkapifiets beslut enligt 49 § får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inle överklagas.

Domkapitlets beslut i övrigt enligl denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapitlets beslul om tillsättning av en prästtjänst får överklagas endasl av den som har sökt tjänsten. Överklagandet skall ha kommit in lill domkapitlet inom tre veckor frän den dag då beslutet fillkännagavs genom anslag på domkapitlets anslagstavla.

59 § Svenska kyrkans centralstyrelses och stiftsstyrelsens beslut om in
rättande eller indragning av en prästtjänst får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1957: 577) om präslval.

3. Om förfarandet för lillsältning av tjänst som avses i denna lag har påbörjats före den 1 juli 1989 skall tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser.

8 Förslag till Prop. 1987/88: 31

Församlingslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Kyrkliga kommuner tn. m.

1 § Denna lag gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan. Dessa är kyrkliga kommuner.

2 § Riket är indelat i församlingar (lerritoriella församlingar).

Om ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i kyrkliga indelningslagen (1988: 000).

I rikel finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i till-lämpliga delar också för sådana församlingar.

Församlingsangelägenheter

3 § En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar
sköta sina angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter avses frågor om

1. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning saml diakoni och evangelisation,

2. anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,

3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamäl än som anges i 3,

5. anskaffande av lös egendom, som inte är byggnadslillbehör, för kyrkligt ändamål lill de byggnader och lokaler som anges i 4,

6. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inle regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma pä en borgerlig kommun, och underhåll av kyrkotomt,

7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda bestämmelser.

Församlingar i enförsamlingspastorat

4 § När en församling ulgör elt pastorat (enförsamlingspastorat), sköter
församlingen själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra
slyckel. Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars
enligl lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

Församlingar i flerförsamlingspastorat, pastoratssamfälligheter och Prop. 1987/88: 31

flerpasloraissamfälligheter

5 § När flera församlingar ulgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat)
sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § .
andra stycket I och 2.

De församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 3-7 skall skötas av en kyrklig samfällighet, som beslår av samtliga församlingar i pastoratet (pasloralssamfällighet). Sliflsstyrelsen får dock besluta att angelägenheterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som anges i 6§.

Pastoralssamfällighelen skall ocksä sköta de angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

6 § En pasloralssamfällighel kan även få sköta de ekonomiska försam
lingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2 (total paslorals
samfällighel).

Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet för atl sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 (flerpasloralssamfäliighel) eller alla sådana angelägenheter (total flerpastoratssamfällighet). Sådana samfälligheter får även bildas för angelägenheter som annars enligl lag eller annan författning ankommer på pastoraten.

Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 till en flerpasloralssamfäliighel, får ändå en total pastoralssamfällighet bildas eller bestå för alt sköta de återstående ekonomiska församlingsangelägenheterna.

Kyrkliga samfälligheter som avses i andra stycket får inle ha hand om sädana angelägenheter som skall skötas av stiflssamfällighelen.

Bestämmelser om hur de olika pastoralssamfälligheterna bildas finns i kyrkliga indelningslagen (1988:000).

7 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorummet
utan att församlingen först har godkänt dessa.

En församling får hos samfällighelen väcka ärenden om underhåll eller andra åtgärder avseende kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler.

Stiftssamfälligheter

8 § De territoriella församlingarna inom ell stift skall utgöra en kyrklig
samfällighet (stiflssamfällighel) för att sköta följande gemensamma för
samlingsangelägenheter:

1. främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet.

2. främjande av församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårds-anstalter och militära förband i fredstid,

3. avlöningsförmåner för arbelslagare hos sliflssamfälligheten.

Stiftssamfälligheten fär även ha hand om andra ekonomiska angelägen- t

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

heter än som avses i första stycket 2 och 3, om de är gemensamma för Prop. 1987/88: 31 församlingarna inom stiftet. Etl förslag om sådan utvidgad verksamhet skall, om del inle förkastas av stiftsfullmäktige, på yrkande av minsl en tiondel av dess ledamöter vila tills näsla nyvalda stiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av delta kan stiftsfullmäktige anta förslaget, om minsl två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om vissa angelägenheter som ankommer på stiftssamfälligheter finns särskilda bestämmelser.

Åven en icke-terriloriell församling får ingå i stiftssamfälligheten, om den beslutar del.

Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfälligheter

9 § I en församling utövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller på
kyrkostämma, om inle annal följer av 10 §.

I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.

Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslulanderätlen fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta all församlingens beslutanderätt skall utövas på kyrkostämma.

Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten ål kyrkofullmäktige. Förslag om atl upphäva elt sådant beslul får inle väckas i kyrkofullmäktige förrän tre är har förfiutit sedan ledamöterna i fullmäktige började sin Ijänstgöring.

10 § Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, får sliflsstyrelsen besluta atl församlingens beslulanderäll skall ulövas av etl direklvall kyrkoråd, om församlingen begär det.

11 § Beslul om alt införa eller avskaffa kyrkofullmäktige enligl 9 § eller alt beslutanderätten skall ulövas av elt direklvall kyrkoråd skall tillämpas från och med årel efter det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet, liksom stiftsstyrelsen vid beslul enligl 9 §.

12 § I en paslorals- eller flerpasloralssamfäliighel utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade eller, om samfälligheten är total, av kyrkofullmäktige.

I en stiflssamfällighel ulövas beslutanderätten av stiftsfullmäktige.

Förvaltningen och verkställigheten I församlingar och kyrkliga samfälligheter

13 § I en församling ankommer förvaltningen och verkställigheten på

kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som 34

skall avgöras av fullmäktige eller stämman. För en sådan uppgift kan Prop. 1987/88:31 fullmäktige tillsätta en särskild beredning beslående av en eller flera personer.

Fullmäktige eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller nägon annan nämnd alt i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslul i vissa grupper av ärenden, om inle nägol annal följer av lag eller annan författning. Elt sådant uppdrag fär inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhei eller i övrigt av större vikt.

14 § 1 annan samfällighet än stiftssamfällighet ankommer förvaltningen och verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder.

I en stiflssamfällighel sköts dessa uppgifter av stiftsstyrelsen och övriga nämnder.

Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller församlingsdelegerade. Bestämmelserna i 13 § om en särskild beredning och om uppdrag atl i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe falla beslut i vissa frågor tillämpas även i samfällighelen.

2 kap. Kyrkofullmäktige i församling

Grundläggande bestämmelser om val av kyrkofullmäktige

1 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i
vissa fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanter saml

4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har inträtt som ordinarie ledamot i fullmäktige eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Antalet ledamöter och suppleanter

2 § Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet
skall bestämmas till elt udda tal och till minst

15 i församling med 5 000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder,

19 i församling med över 5 000 lill och med 10000 röstberäUigade kyrkomedlemmar,

25 i församling med över lOOOO röstberättigade kyrkomedlemmar.

När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upplagils i gällande röstlängd.

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter, tillämpas beslutet
först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall
fallas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet. 35

3 § För ledamöterna skall suppleanter ulses lill det anlal som kyrkofull- Prop. 1987/88: 31 mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrällas om besluiel.

Anlalel skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av det anlal platser som varje parti får i församlingen. Om del därvid uppkommer ell brutet tal, avrundas delta till närmast högre hela tal.

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalel suppleanter tillämpas 2 § fjärde slyckel.

När fullmäktige skall ulses förslå gången, beslular kyrkostämman om anlalet suppleanter. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Rösträtt vid vedel

4 § Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen. Den som inle är svensk medborgare har rösträtt endasl om han har varil kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte rösträll vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i annan församling.

Frågan om rösträll enligl första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Valbarhet

5 § Ledamöter och suppleanler väljs bland dem som har rösträtt enligt
4§.

Den som innehar tjänst som biskop är inte valbar till ledamot eller suppleant. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som hör lill tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän är inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant inle längre är valbar upphör hans uppdrag genast ulan särskilt beslul. Kyrkofullmäkfige skall befria en ledamot eller en suppleant från uppdraget, om han vill avgå och särskilda skäl inle talar emol del.

Rätt tdl ledighet för uppdraget

6 S Ledamöter och suppleanler i kyrkofullmäktige eller beredning har
räll lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd

7 § Ledamöter väljs för tre år räknat frän och med den I januari ärel efter del år då valet har skett. Suppleanler ulses för samma lid.

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

8 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en
eller två vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen. Till
dess valen har förrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit
ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den
som är äldst företräde.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid etl sammanträde, utser fullmäktige en annan ledamot att för tillfället vara ordförande.

När sammanträdena skall hållas m.m.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som fullmäktige
bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i 10 kap.
4 § och 11 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträ
de skall även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter begär det eller ordföranden anser atl del behövs.

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de befallningar inom församlingen som blir lediga vid årets slul. Del år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar även andra val som ankommer pä fullmäktige och avser lid efter utgången av del nämnda ärel.

Hur sammanträdena kungörs

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda.

Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången, sedan beslutanderätten har uppdragits ål fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma lid lillslällas varje ledamot och suppleant pä lämpligt sätt.

Uppgift om tid och plats för sammanträdet saml, om fullmäkfige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgörs för del följande kalenderåret i vilken eller vilka tidningar sådana tillkännagivanden skall införas. Därvid bör sådana tidningar väljas som genom sin spridning inom olika grupper av församlingsmedlemmar når så många som möjligl. Om ell förslag om att införa uppgiften i en viss ortstidning får minst en tredjedel av rösterna, skall uppgiften införas i den tidningen.

Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att del inle hinner kungöras på det sätt som föreskrivs i andra och tredje styckena, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före samman-Irädesdagen. Dessutom skall kungörelsen inom samma tid på lämpligt säll tillställas varje ledamot och suppleant.

Suppleanternas tjänstgöring Prop. 1987/88:31

11 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig lill ell sammanträde
eller alt vidare della i ell sammanlräde, inlräder i hans slälle den suppleant
som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur alt tjänstgö
ra. Vad som har sagts om ledamot gäller även suppleant som har kallals alt
tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för ledamot.

En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller lill fortsatt sammanträde, har räll all tjänstgöra även om en suppleant har inträtt i hans ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanlräde på grund av annal hinder än jäv, får dock därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdel.

En suppleant som har börjat tjänstgöra med slöd av första stycket har företräde framför en annan suppleant, även om denne står i lur atl tjänstgöra enligt den för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleant som på grund av atl han är jävig i etl ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträdet, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanler för en ledamot är förhindrade all inställa sig lill ell sammanlräde eller atl vidare della i ell sammanlräde, inträder i ledamotens slälle den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen stär i lur alt tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inräder den suppleant som står i tur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

Beslutförhet

12 § Kyrkofullmäktige får handlägga ärenden endast om mer än hälflen
av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva all inler-
pellalioner och frågor får besvaras även om antalet närvarande är lägre än
vad som nu har sagts.

Om en närvarande ledamot enligl 13 § eller II kap. 2 § är jävig i ell ärende, fär fullmäktige handlägga delta även om antalet deltagande på grund av jävet inte uppgår lill vad som föreskrivs i första stycket.

Jäv

13 § En ledamot får inte della i handläggningen av elt ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 11 kap. 2 §.

beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller Prop. 1987/88: 31 beredningen och vid besvarande av inlerpellafioner eller frågor som har framställs till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i kyrkorådet vid besvarande av en interpellation som enligt 24 § tredje slyckel har överlämnats för alt besvaras av honom,

4. revisor hos församlingen vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser,

5. sädan tjänsteman hos församlingen som avses i 5 § andra stycket, samt

6. i den mån kyrkofullmäktige har beslutat det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla tjänstemän hos församlingen eller särskilda sakkunniga för all meddela upplysningar vid ett sammanträde.

Ärendenas art och beredning

15 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väckts av

1. kyrkorådet eller annan nämnd, om inte någol annal är föreskrivet i lag,

2. ledamot genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, stiftsstyrelsen eller egendomsnämnden,

4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller

5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.

16 § Elt ärende skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet
efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som kyrkofullmäktige
särskill har utsett för ändamålet.

Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i elt ärende som har beretts av någon annan än rådet.

Val får förrättas utan föregående beredning. Beredning behövs inle heller för ärenden som avser ändring av antalet ledamöter eller suppleanler i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, i rådet eller i annan nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant.

17 § En motion bör beredas så, atl kyrkofullmäktige kan fatta beslut om
den senast inom ett år frän del att motionen väcktes. Om beredningen inte
kan avslutas inom denna lid, skall detta och vad som har framkommit vid
beredningen anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom den angivna
liden. Fullmäktige får dä avskriva motionen från vidare handläggning.

Opinionsundersökningar Prop. 1987/88:31

18 § Kyrkofullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inle hindras och om kommunfullmäktige beslutar del. Kommunen har rätl alt få ersållning för de kostnader som föranleds av att en församling anlitar valnämnden.

Avbrutna sammanträden

19 § Om elt sammanträde inte kan slutföras på utsatt dag, skall del forisätta genast eller vid en senare tidpunkt. Om sammanträdel skall fortsätta vid en senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden genast tid och plats för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när valet är proportionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Bordläggning

20 § Ell ärende skall bordläggas, om del begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av etl tidigare bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

Ärendenas avgörande m. m.

21 § Ordföranden leder sammanträdena och föredrar ärendena. Ordfö
randen skall se till att elt ärende inte avgörs utan att föreskrifterna i 10 §
om kungörelse och i 16 § om beredning har iakttagits.

Elt ärende som fordrar skyndsam handläggning fär, även om föreskrifterna i 10 § om kungörande inte har iakttagits, avgöras vid sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter beslutar del. Etl sådant ärende fär, även om föreskrifterna i 16 § om beredning inle har iakttagits, avgöras vid sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

22 § Kan kyrkofullmäktige inte,enas i ett ärende, lägger ordföranden
fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så
att del kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan ledamöterna har tagit
ställning lill förslagen, anger ordföranden vad som enligl hans uppfattning
har beslutals. DeUa blir beslutet, om inte omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop och ske öppet
utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. Vid öppen omröst- 40

ning får dock omröslningsapparat användas. Utgången bestäms genom Prop. 1987/88:31 enkel majoritet, om inle någol annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal har ordföranden ulslagsrösl utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst, där avgörandet sker genom lottning.

Proportionella val

23 § Val av ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade, kyr
koråd, annan nämnd och beredning, av elektorer och deras ersättare för
val av stiftsfullmäktige samt av revisorer och revisorssuppleanter som
avses i 11 kap. 1 § skall vara proportionellt, om del begärs av minst så
många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närva
rande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökal med 1.
Om kvoten är etl brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal.
Bestämmelser om förfarandet vid elt sådant proportionelll val finns i lagen
(1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull
mäktige m. m.

Inlerpellationer och frågor

24 § En ledamot får till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller
beredning framställa interpellation i ämnen som tillhör kyrkofullmäktiges
handläggning.

Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpellation får framställas. Inlerpellalionen skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar ell sådant beslut.

Fullmäktige kan bestämma alt ordföranden i kyrkorådet fär överlämna en interpellation som har framställts till honom alt besvaras av nägon annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar atl besvara inlerpellalionen.

Om fullmäktige bestämmer det, får en ledamot till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämnen som hör lill fullmäktiges handläggning.

Krav på protokollet

25 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens ansvar.
Av protokollet skall framgå vilka ledamöter som har varil närvarande.
Protokollet skall för varje ärende innehålla en kortfattad redogörelse för
ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som
inle har återkallats och kyrkofullmäktiges beslul i ärendet. Om omröstning
har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för förslagsordning
en och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När omröstningen har
skell öppel, skall del i protokollet anges hur var och en har röstat. Om
avvikande mening som avses i 26 § har anmälts, skall protokollet innehålla
uppgift om delta.

Protokollet skall justeras av ordföranden och ytteriigare minst två leda
möter som fullmäkfige för varje gång utser bland de närvarande. Justering- 41

en skall äga rum senasl fjorlon dagar efter sammanlrädesdagen på tid som Prop. 1987/88: 31 ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justeringen får också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanlräde.

Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag del har anslagils. Det får inte avlägsnas före överklagandelidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskill.

26 § Den som vid elt sammanlräde har deltagit i avgörandet av etl ärende får reservera sig mot det fattade beslutet genom atl låta anteckna avvikande mening. Den skall anmälas innan sammanträdet avslutas saml, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senasl när protokollet justeras.

27 § Protokoll och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

Offentlighet och ordning vid sammanträdena

28 § Sammanträdena skall vara offentliga. Kyrkofullmäktige får dock
besluta atl överläggningen i elt visst ärende skall hållas inom slängda
dörrar. Suppleanterna får närvara vid en sådan överiäggning.

Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträdet. Han kan visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om del uppslår oordning som ordföranden inle kan avstyra, får han upplösa sammanträdel.

"Ersättning tid ledamöter och suppleanter i fullmäktige eller beredning

29 § Kyrkofullmäktige får besluta atl del lill ledamöter och suppleanler i
fullmäkfige eller beredning skall belalas skäligl arvode saml skälig ersåll
ning för resekoslnader, förlorad arbelsförljänsl och andra utgifter som
föranleds av uppdraget. Arvode skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.

Arbetsordningens innehåll

30 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas
handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1. vem som skall föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8 § andra slyckel har utsetts,

2. utsändning av handlingar inför sammanlräde,

3. anmälan av hinder för Ijänstgöring vid sammanlräde,

4. inkallande av suppleanler, 42

1. handläggningen av motioner, Prop. 1987/88: 31

2. handläggningen av inlerpellafioner och frågor,

3. förfarandet vid omröstning samt

4. underrättelser om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

3 kap. Kyrkostämma

Rösträtt

1 § Rösträtt pä kyrkostämma har den som enligt 2 kap. 4 § har rösträtt
vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige i församling.

Ordförandeskapet

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de röstberäUigade en
ordförande och en eller två vice ordförande.

Om ordföranden eller nägon vice ordförande avgår under tjänstgöringstiden, väljs en annan för återstoden av denna lid.

3 § I fråga om valbarhet till ordförande och vice ordförande, verkan av
atl valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 5 §.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ordförande och vice ordförande i kyrkostämman saml ledamöter och
suppleanter i beredning har rätt lill den ledighet frän anställning som
behövs för uppdraget.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på kyrkostämma

5 § Beträffande kyrkostämman tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § första stycket första meningen och andra slyckel första meningen, 10 § första-tredje styckena samt 13—17, 19—28 och 30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Om en kyrkostämma skall utöva beslutanderätten i en församling där
den tidigare har utövats av kyrkofullmäktige, skall den senasl valda ordfö
randen i fullmäktige sammankalla kyrkostämman första gängen. Om en ny
församling bildas, i vilken beslulanderätlen skall ulövas på kyrkostämma,
skall stiftsstyrelsen före den 1 juli årel innan församlingen bildas förordna
en person att hälla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande
samt kyrkoråd.

2. Bestämmelserna om ledamot i kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad kyrkomedlem.

3. Kyrkostämma skall hällas när kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det behövs.

4. Kungörelse om kyrkostämma behöver inle tillställas de röstberättiga-

de i församlingen. Beslul om i vilken eller vilka orlsfidningar kyrkosläm- Prop. 1987/88: 31 mans sammanträden skall fillkännages får fattas för flera kalenderår, dock inle för längre tid än till utgången av det år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång.

5. Om etl ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande på det säll som föreskrivs i 2 kap. 10 § första-tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast fyra vardagar före stämman.

6. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga.

7. Omröstning skall vara sluten även i annal ärende än ärende om val eller tillsättning av tjänst, om nägon röstberättigad kyrkomedlem begär det.

8. Av kyrkostämmans protokoll behöver inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inle heller behövs uppgift om hur var och en har röstat vid öppen omröstning.

9. Arbetsordningen för kyrkostämman behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 *! andra stycket 2, 3 och 4.

Ersättning tdl ordförande samt lill ledamöter och suppleanler i beredning

6 § Kyrkostämman får besluta att del fill stämmans ordförande samt till ledamöter och suppleanter i beredning skall belalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekoslnader, föriorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

4 kap. Församlingsdelegerade

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Antalet ledamöter i församlingsdelegerade skall bestämmas lill ell udda tal och till minsl

15 i samfällighet med 5 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar eller därunder,

25 i samfällighel med över 5 000 lill och med 20000 röslberätligade kyrkomedlemmar,

35 i samfällighet med över 20000 till och med 40000 röstberäUigade kyrkomedlemmar,

45 i samfällighel med över 40 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar.

När delegerade skall utses första gången, bör församlingarna träffa överenskommelse om anlalel ledamöter med ledning av första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring av anlalet ledamöter. Etl sådant beslut skall tillämpas från och med årel efter det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall genast underrällas om beslutet.

Församlingsdelegerade får besluta all suppleanter skall ulses för ledamöterna i delegerade. Suppleanterna skall därvid ulses lill lika stort antal

som ledamöterna. Beslutet skall faUas före utgången av mars månad val- Prop. 1987/88: 31 ärel. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna i 4 a § första slyckel lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall, hur många ledamöter i församlingsdelegerade som varje församling skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslut får inle överklagas.

Val av ledamöter och suppleanter

2 § Ledamöter och suppleanter väljs av kyrkofullmäktige eller kyrko
stämman i varje församling.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Valbarhet

3 § I fråga om valbarhel lill ledamot eller suppleant, verkan av alt valbar
heten upphör och räll lill avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 §.
Dessa bestämmelser tillämpas också på den kyrkoherde som är ledamot
och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade eller ledamöter och suppleanler i beredning har rätt lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

5 § Ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med den 1 januari årel efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats. När val av ledamöter och suppleanler inle äger rum under är då val i hela rikel av fullmäktige förrällas, skall valet dock inte avse längre lid än lill utgången av del år då sådana val av fullmäktige skall äga rum nästa gång.

Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och suppleanterna tvä månader efter del att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutals, skall fullmäkfige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanler för återstoden av Ijänsgöringsliden.

Val av ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade förrättas före december månads uigäng årel före del år då tjänstgöringstiden börjar.

Om en ledamot i församlingsdelegerade avgår under tjänstgöringstiden,
förrättas fyllnadsval för återstoden av denna lid. I en samfällighet där 45

suppleanler har utsetts, skall dock för en ledamot som har utsetts vid Prop. 1987/88:31 proportionelll val inträda en suppleant, enligl den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på församlingsdelegerade

6 § Beträffande församlingsdelegerade tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 8—30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3. När sammanlräde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den försainling i samfällighelen som har fiesl röstberättigade kyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkostämma.

4. Rätt för ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i delegerades överläggningar men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskill. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för kyrkoherde all delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

5 kap. Kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter

Anlalel ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsstyrelsen fastställer anlalel ledamöter i kyrkofullmäktige. Läns
styrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Bestämmelser om kyrkliga samfällighelers indelning i valkretsar och om fastställandel av det antal ledamöter i fullmäktige som skall utses i varje församling finns i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall.

2 § För ledamöterna skall suppleanler ulses lill det antal som kyrkofull
mäktige bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften,
av del antal platser som varje parti får i samfällighetens fullmäktige eller i
varje valkrets, om valbarheten är inskränkt till valkrets. I det senare fallet
skall andelen vara densamma i alla valkretsarna. Om det därvid uppkom
mer ell brutet tal, avrundas delta lill närmast högre hela tal. Länsstyrelsen
skall genast underrällas om fullmäktiges beslut.

När fullmäktige skall ulses första gängen, fattas beslut enligl första stycket av stiftsstyrelsen, om stiftsstyrelsen inte med stöd av 5 kap. 5 § andra slyckel kyrkliga indelningslagen (1988: 000) har bestämt all beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade.

Hur bestämmelserna om kyrkofidlmäktige i församling tillämpas på Prop. 1987/88: 31

kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet

3 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighel tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 5 § andra stycket om kyrkoherde skall avse den kyrkoherde som är ledamot och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

3. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås pä samfällighetens anslagstavla.

4. När sammanträde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdel av den ordförande som anges i 4 kap. 6 § 3.

5. Om samfiiga suppleanter för en ledamot i fullmäktige är förhindrade atl inställa sig till elt sammanträde eller all vidare della i elt sammanträde, inlräder i ledamotens ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står i lur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i församlingen eller i en sädan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och sä vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga suppleanler är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ell sammanträde eller atl vidare della i sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagls. Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst.

6. Räll för ordföranden i en församlings kyrkoråd all delta i fullmäktiges överläggningar men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastoral, tillkommer rätten för kyrkoherde all della i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

7. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annal säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular det.

6 kap. Stiftsfullmäktige

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsfullmäktige beslutar hur många ledamöter som skall väljas i fullmäktige. Antalet skall bestämmas lill etl udda tal och till minsl 51.

Beslular fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter, tillämpas beslutet från och med året efter det är då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Den centrala valmyndighet som avses i I käp. 2 § vallagen (1972:620) skall genast underrättas om beslutet.

2 § För ledamöterna skall väljas lika många suppleanter.

Val av stiftsfuUmäklige Valkretsar

3 § För val av stiftsfullmäktige är varje stift indelat i valkretsar. Varje
kontrakl ulgör därvid en valkrets, om inle annat beslutas av länsstyrelsen i
del län inom vilkel konlraklsproslen har sin anslällning som präst. För elt
sådanl beslul fillämpas bestämmelserna i I § andra slyckel.

Anlalel ledamöler i varje valkrels

4 § I varje valkrels skall väljas en ledamol och därutöver så många
ledamöler som belöper på valkrelsen sedan del ålerstående antalet leda
möter fördelats på valkretsarna i proportion till anlalel röstberättigade
kyrkomedlemmar. Anlalel röstberätfigade kyrkomedlemmar beräknas
med ledning av den senasl upprättade röstlängden.

Den centrala valmyndigheten skall före september månads utgång del år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige förältas fastställa det antal ledamöler i stiftsfullmäktige som varje valkrels skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslut fär inle överklagas.

Vilka som väljer ledamöter och suppleanler

5 § Ledamöler och suppleanter väljs av elektorer.

Prop. 1987/88:31

med mer än 16000 men högst 18000 röstberälli! med över 18000 röstberäUigade kyrkomedlemmar 12.

Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast upprättade röstlängden.

För elektorerna utses lika många ersättare. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Anlalet elektorer utgör för församling

med högst 500 röslberätl med mer än 500 men högst 1 000 röslberätl med mer än 1 000 men högst 2 000 röslberätl med mer än 2 000 men högst 4000 röslberätl med mer än 4000 men högst 6000 röslberält med mer än 6000 men högst 8000 röslberält med mer än 8000 men högst 10000 röslberäU med mer än 10000 men högst 12000 röslberätl med mer än 12000 men högst 14000 röstberälli med mer än 14000 men högst 16000 röslberätl

gade kyrkomedlemmar 1 gade kyrkomedlemmar 2 gade kyrkomedlemmar 3 gade kyrkomedlemmar 4 gade kyrkomedlemmar 5 gade kyrkomedlemmar 6 gade kyrkomedlemmar 7 gade kyrkomedlemmar 8 gade kyrkomedlemmar 9 gade kyrkomedlemmar 10 gade kyrkomedlemmar 11

8 § I fräga om valbarhet lill elektor eller ersättare för elektor, verkan av Prop. 1987/88: 31
all valbarheten upphör och rätl all avsäga sig uppdraget fillämpas bestäm
melserna i 2 kap. 5 § om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Den

som är myndig på dagen för elektorsvalet är dock valbar.

9 § Elektorer och deras ersättare skall ulses före utgången av november
det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats.

Protokoll över val av elektorer skall skyndsamt översändas till stiftsstyrelsen.

10 § En elektor har rätt lill skälig ersättning för resekoslnader och andra
utgifter som föranleds av uppdraget. Kostnaderna skall betalas av försam
lingen.

Val av ledamöter och suppleanter

11 § För val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige skall stiftsstyrelsen utse en person i varje valkrels atl vara valförrättare. Efter framställning av denne skall stiftsstyrelsen kalla elektorerna inom varje valkrels lill ell sammanlräde inför honom. Sammanträdet skall hällas före utgången av december del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats.

12 § Valbar är den som är kyrkobokförd inom valkrelsen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig pä valdagen.

Den som innehar tjänst som biskop är inle valbar till ledamol eller suppleant. Domprosten eller annan kyrkoherde som är biskopens ersättare i stiftsstyrelsen samt den som är anställd hos stiftssamfälligheten och som i egenskap av föredragande hos stiftsstyrelsen eller pä grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har en ledande ställning bland sliftssamfällighetens tjänstemän är inte heller valbar.

I fråga om verkan av atl valbarheten upphör och om rätl alt avsäga sig uppdraget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige.

13 § Val av ledamöter och suppleanter skall ske inför öppna dörrar och
på samma sätt som val av ledamöler och suppleanter i kyrkoråd. Om
suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas
i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Över förrättningen skall föras protokoll som skrivs under av valförrälla-

14 § Valels utgäng skall kungöras genom uppläsning av protokollet. Därmed är valet avslutat.

Protokollet, valsedlarna och annat valmaterial skall av valförtättaren ulan dröjsmål sändas in lill stiftsstyrelsen, som skall förvara handlingarna på ett betryggande sätt lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

15 § För den som har blivit vald till ledamot eller suppleant skall stifts- Prop. 1987/88: 31 styrelsen genast utfärda ett bevis om detta. I beviset anges den valdes namn samt för vilken tid och valkrets ledamoten eller suppleanten har blivit vald. Beviset skall lillslällas den som har blivit vald och stiftsfullmäktiges ordförande. Utdrag ur protokollet från valförrättningen gäller som bevis.

Valperiodens längd m. m.

16 § Ledamöter och suppleanler väljs för tre är räknat från och med den 1 januari årel efter del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättals.

17 § Om en ledamot avgår under tjänstgöringstiden skall ordföranden skyndsamt anmäla della lill stiftsstyrelsen.

Styrelsen skall därefter till ny ledamot i den avgångnes ställe utse den suppleant som står i lur alt tillträda enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen.

Överklagande av val Beslut som får överklagas

18 § Beslut varigenom elektorer och deras ersättare har utsetts fär överklagas endast i samband med överklagande av del beslut varigenom ledamöler och suppleanler har utsetts.

19 § Beslul varigenom ledamöler och suppleanter har utsetts får överklagas hos valprövningsnämnden. Rätl atl överklaga har den som uppfyller villkoren för rösträtt vid kyrkofullmäktigval och som är kyrkobokförd inom valkrelsen. Partier som har deltagit i valet får också överklaga beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill sliflsstyrelsen inom tio dagar efter det all valet eller förrällningen avslulades. Har en skrivelse med överklagande kommil in lill valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall den omständigheten atl skrivelsen har kommil lill stiftsstyrelsen först därefter dock inte föranleda all den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommil in i räll lid.

Kungörelse om överklaganden m. m.

20 § Stiftsstyrelsen skall snarast möjligt efter utgången av liden för över
klagande samlidigl kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelser
na till valprövningsnämnden.

Kungörelsen införs i ortstidning inom valkrelsen. I kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommit in lill valprövningsnämnden. Sliflsslyrelsen skall dessulom skyndsamt yttra sig över överklagandena till valprövningsnämnden. Bestämmelserna i 27

och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av beslul skall inle Prop. 1987/88: 31 tillämpas.

Den som vill överklaga har rätt att hos stiftsstyrelsen genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Handläggningen av överklaganden

21 § I fråga om handläggningen och prövningen av överklaganden skall 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972:620) tillämpas.

22 § Den som har valts lill ledamol utövar sitt uppdrag ulan hinder av alt valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

Hur bestämmelserna om kyrkofuUmäktige iförsa/nling tillämpas på stiftsfullmäktige

23 § Beträffande stiftsfullmäktige tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 6
och 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås pä stiflssamfällighe-tens anslagstavla.

3. Om suppleanten för en ledamot i fullmäktige är förhindrad alt inställa sig lill ett sammanlräde eller att vidare della i elt sammanträde, inträder i ledamotens ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fåll den förslå platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra inträder den suppleant som står i lur alt tjänstgöra för den ledamol som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga suppleanter är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller atl vidare della i sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.

4. Räll alt della i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har de personer som anges i 12 § andra stycket, ledamöler i sliflsstyrelsen saml ordförande i nämnd eller beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellation eller fråga som har framställts lill ordföranden i nämnden eller beredningen, revisor hos stiftssamfälligheten vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser saml ordförande i församlings eller kyrklig samfällighets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga samfälligheten särskilt. Stiftsfullmäktige får därtill kalla tjänstemän hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga för all meddela

upplysningar vid elt sammanträde. 51

5. Del är då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas val Prop. 1987/88: 31
till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slul av de

nyvalda stiftsfullmäktige vid sammanlräde snarast efter valperiodens början. Dessa förrättar även andra val som ankommer pä stiftsfullmäktige och avser tid efter utgången av del nämnda årel.

6. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annal
säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen
bestämmer beslular del.

7 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församling

Kyrkorådets uppgifter

1 § I varje församling skall del finnas elt kyrkoråd. Kyrkorådet är för
samlingens styrelse.

Två eller flera församlingar fär utse etl gemensamt kyrkoråd för en eller flera angelägenheter.

2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess
utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha
tillsyn över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa
de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos and
ra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.

Kyrkorådet skall vidare

1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman,

2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens egendom i den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd eller annars ankommer på annan,

3. ha hand om medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har medgett någon annan nämnd att hell ellerdelvis ha hand om sin medcisförvaltning,

4. verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul i den mån verkställigheten inle har uppdragits ät någon annan,

5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån delta inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ankommer på någon annan,

6. ha hand om församlingens informafionsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har uppdragit denna ål någon annan nämnd,

7. verka för sådana förenklingar i verksamhelen som kan underlälla enskildas kontakier med församlingen saml

8. i övrigl fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäkfige eller kyrkoslämman har överlämnal lill rådet.

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligl särskilda författningar ankommer på rådet.

Kyrkorådet fär infordra yllranden och upplysningar från övriga nämnder 52

och från beredningar och tjänstemän i församlingen, när del behövs för att Prop. 1987/88: 31 rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Om beslutanderätten i en församling ulövas av ell direklvall kyrkoråd fillämpas inte andra stycket 1,3-6 och 8.

Ledamöter och suppleanter

3 § Kyrkoherden är ledamol i kyrkorådet.

Kyrkoherden får förordna präst som tjänstgör i pasloratel all vara kyr-
korädsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet
skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöler har valts. Kyrko
herden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordföran
de om förordnandet. • '

Om församlingar som tillhör olika pastoral har etl gemensamt kyrkoråd, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar all vara ledamot i rådet och en annan all vara suppleant.

4 § Andra ledamöler än den som avses i 3 § saml suppleanter i kyrkorå
det väljs, ulom i fall som avses i 5 §, av kyrkofullmäktige eller kyrkosläm
man till del antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet valda
ledamöler får dock inle vara mindre än fyra. Antalet suppleanter bör vara
minsl lika slorl som anlalel valda ledamöler.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall del vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

5 § Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt direklvall kyr
koråd skall andra ledamöter än den som avses i 3 § och suppleanter ulses
genom direkta val när val i hela rikel lill kyrkofullmäktige förrällas. Röst
rätt vid ett sådant val har den som uppfyller de villkor som anges i 2 kap.
4§.

I lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanler samt

4. förfarandet när en ledamot i kyrkorådet har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har inträtt som ordinarie ledamot i kyrkorådet eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Kyrkorådet beslular hur mänga ledamöler som skall väljas. Anlalel valda ledamöter skall vara jämnt och får inte vara mindre än tio.

Beslular kyrkorådet om ändring av anlalel ledamöler tillämpas beslutet först när val i hela riket av kyrkofullmäktige förrällas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

För de valda ledamöterna skall suppleanler utses till del anlal som kyrkorädel bestämmer. Antalet skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av del anlal platser som varje parti får i församlingen. Om det

därvid uppkommer ell brutel lal. avrundas detta lill närmast högre hela tal. Prop. 1987/88: 31 Länsstyrelsen skall genast underrättas om kyrkorådets beslut.

När kyrkorådet skall utses första gången, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöler och suppleanter.

Kyrkorådet skall före utgången av januari månad varje år till samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under del föregående årel.

6 § Anlalel ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och del anlal ledamöler i rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse mellan församlingarna. Varje församling skall välja minsl en ledamol. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen anlalel ledamöler i rådet och det anlal som skall ulses av vatje församling.

Valbarhet m. m.

7 § I fråga om valbarhel lill ledamol eller suppleanl, verkan av att valbarheten upphör och räll all avsäga sig uppdraget fillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige. Den som är myndig på dagen för valet lill kyrkorådet är dock valbar. Ulöver de personer som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får inte heller en tjänsteman som förestår nägon förvaltning som är underställd rådet väljas lill ledamol eller suppleant.

Rätt till ledighet för uppdraget

8 § Valda ledamöter och suppleanter har räll lill den ledighet från an
ställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

9 § Sådana ledamöler och suppleanler som avses i 4 och 5 §§ väljs för tre
år, räknal från och med den 1 januari årel efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har förrättats.

Om valet till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de ledamöter och suppleanter i kyrkorådet som har valls av fullmäktige två månader efter det alt omvalet eller sammanräkningen har avslulals. När omvalet eller sammanräkningen har avslulals, skall kyrkofullmäkfige förrätta nytt val av ledamöler och suppleanler för ålersloden av Ijänslgörings-liden.

Om en sådan ledamot som avses i 4 § och som har utsetts vid proportio
nellt val avgår under tjänslgöringsfiden, inlräder en suppleant, enligl den
ordning mellan suppleanterna som har beslämts vid valet, i ledamotens
ställe för ålersloden av tjänslgöringsfiden. Om en annan av kyrkofullmäk
tige eller kyrkostämma vald ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för åter
stoden av ijänslgöringstiden. 54

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

10 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman väljer bland kyrkorådels le
damöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige eller
stämman bestämmer tiden för uppdragen. Direktvall kyrkoråd och gemen
samt kyrkoråd skall dock själva välja ordförande och en eller två vice
ordförande bland sina ledamöter.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid ett sammanlräde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att för tillfället vara ordförande.

Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, får kyrkorådet utse en annan ledamot atl som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

Bestämmelser om sammanträdena i kyrkorådet

11 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sam
manlräde skall även hållas, när minst en tredjedel av rådels ledamöler eller
den ledamol som avses i 3 § begär det eller ordföranden anser atl del
behövs.

Kallelse till sammanträde med kyrkorädel skall anslås minsl en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid tillställas varje ledamot och suppleant i rådet på lämpligt sätt. Om elt ärende fordrar så skyndsam handläggning att kallelse inte kan ske på detta sätt, skall kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanlrädesdagen. Dessutom skall kallelsen inom samma tid på lämpligt sätt tillställas varje ledamol och suppleanl. Det som sägs i della stycke gäller bara när det inle finns föreskrifter om kallelse i reglemente för kyrkorådet.

Kyrkorådet fär till sina sammanträden kalla en ledamot eller en suppleanl i kyrkofullmäktige, ordföranden eller en vice ordförande i kyrkostämman, en ledamot eller en suppleant i annan nämnd eller beredning, en tjänsteman hos församlingen eller en särskild sakkunnig all närvara. Den som har kallats lill ett sammanlräde får, om rådet beslular det, delta i överläggningarna men inle i besluten.

Suppleanternas tjänstgöring

12 § I fråga om suppleanternas tjänstgöring i kyrkorådet gäller i tillämpli
ga delar bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleanternas tjänstgöring i
kyrkofullmäktige. Delta gäller även när en av kyrkofullmäktige eller kyr
kostämma utsedd ledamot som inle har utsetts vid proportionelll val har
avgått och fyllnadsval ännu inle har ägt rum.

Suppleanterna fär närvara vid rådels sammanträden.

Beslutförhet och jäv

13 § Kyrkorådet får handlägga ärenden endasl om mer än hälflen av
ledamöterna är närvarande.

En ledamol eller någon annan som har alt handlägga ärenden hos rådet Prop. 1987/88: 31 får inte della i eller närvara vid handläggningen av ell ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närslående.

Val av särskild avdelning eller utskott inom kyrkorådet samt krav pä beslut och protokoll

14 § När kyrkorådet väljer en sädan avdelning som avses i 17 § eller etl
organ bestående av ledamöter eller suppleanler i rådet för beredning av
ärenden som rådet skall handlägga, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 §
om proportionellt val.

I fräga om förfarandet vid fattande av beslul, förande av protokoll, protokollets innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om justering och reservation tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om kyrkofullmäktige. Protokollet får dock justeras på del sätt som kyrkorådet bestämmer av ordföranden och yllerligare minst en ledamot.

Framställningar tdl kyrkorådet m. m.

15 § Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var framställningar lill
rådet las emot.

Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller särskill beslut är behörig att la emot delgivning.

Hur kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer utses

16 § Kyrkorädel väljer kyrkvärdar bland dem som är röstberätfigade i
församlingen enligt 2 kap. 4 § första och andra styckena. Minst en av
kyrkvärdarna skall ulses bland ledamöterna och suppleanterna i kyrkorå
det. Kyrkvärdarna utses för tre år räknat från och med den 1 januari året
efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättals.

Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådets medcisförvaltning inle har ordnats på annal sätl.

Del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättals, skall det nyvalda kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare som avses i första och andra styckena. Det nyvalda kyrkorådet får även före december månads utgång utse elektorer som avses i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Reglemente om kyrkorådets verksamhet m. m.

17 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med när
mare bestämmelser om kyrkorådels verksamhet.

Kyrkorädel får, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman beslular del,
uppdra åt en särskild avdelning, beslående av ledamöler eller suppleanler i
rådet, ål en ledamol eller suppleant eller ät en tjänsteman hos församlingen 56

att på rådets vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Dessa ärendegrup- Prop. 1987/88: 31 per skall anges i reglementet eller särskilda beslut. Framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman liksom yttranden med anledning av atl rådets beslut har överklagats får dock beslutas endasl av rådet samfällt.

Första och andra styckena tillämpas också på direklvall kyrkoråd. Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i slället avse kyrkorådet.

Beslut som har fatlats med slöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas fill kyrkorådet, spm bestämmer på vilket säll delta skall ske.

Tdlsättning av nämnder

18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för den
förvaltning och verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer
på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningar
na.

För förvaltning och verkställighet i övrigl får fullmäkfige eller slämman tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådana nämnder väljs av fullmäktige eller stämman lill det antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder tillämpas beslämmelserna om kyrkorädel i 4 § andra slyckel, 7 och 8 §§, 9 § andra och tredje styckena, 10-15 §§, 16 § andra och tredje styckena saml 17 §.

Handläggningen av vissa ärenden

19 § Kyrkofullmäktige och kyrkoslämman får, om inte något annat är
föreskrivet i lag eller annan författning, besluta all kyrkorådet eller någon
annan nämnd skall

1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som annars förvallas av någon annan nämnd,

2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från anslällning samt andra frågor belräffande arbelslagare som är underställda någon annan nämnd.

Närvarorätt vid sammanträdena m.m.

20 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta atl en ledamot
eller en suppleanl i fullmäkfige, kyrkorådet, annan nämnd eller beredning
får närvara vid rådels eller nägon annan nämnds sammanlräde, även om
han inte är ledamol eller suppleanl i rådet eller nämnden, och della i
överiäggningarna men inte i besluten saml få sin mening antecknad i
protokollet.

Rätl atl närvara och della i överiäggningen har dock alltid en kyrkoherde eller hans ersättare beträffande de nämnder till vilka kyrkoherden inte är valbar.

Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt direktvall kyrkoråd
tillämpas första stycket på sådan församling. Därvid skall dock vad som
sägs om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i slället avse kyrkofullmäktige 57

i den samfällighet i vilken församlingen ingår.

Förvaring av arkivhandlingar Prop. 1987/88:31

21 § Kyrkorådets och övriga nämnders protokoll och andra arkivhand
lingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestäm
melser.

Ersättning lill ledamöler och suppleanter

22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta all det till valda
ledamöter och suppleanter i kyrkorådet samt lill ledamöter och supplean
ter i annan nämnd skall betalas skäligl arvode samt skälig ersättning för
resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av
uppdraget. Detsamma gäller annan ledamol i kyrkorådet, om han har
utsetts lill ordförande. Arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.

Om en församling ingär i en total pastoralssamfällighet eller total flerpas-loralssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfällighelen besluta all arvode och ersållning som avses i förslå stycket skall ulgå lill ledamöler och suppleanler i församlingens kyrkoråd. Arvodet skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

8 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än stiftssamfällighet

Kyrkorådets uppgifter

1 § Kyrkorådet i en kyrklig samfällighel skall leda förvaltningen av sam
fällighetens angelägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksam
het. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på samfällig
hetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter
göra de framställningar som rådet anser behövs. Beträffande kyrkorådets
uppgifter i övrigl tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 2 § andra-fjärde
styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofull
mäktige i stället avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlings
delegerade.

Hur bestämmelserna om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas på kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än stiftssamfällighet

2 § Beträffande kyrkliga samfällighelers kyrkoråd och övriga nämnder
tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 3, 4, 6-15 och 17-21 §§ saml 22 §
första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäktige skall avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2. Om samfälligheten utgörs av församlingar som fillhör flera pastorat, förordnar domkapitlet en av kyrkoherdarna all vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd och en annan all vara dennes suppleant. Förordnandena

skall avse tiden för de valda ledamöternas tjänstgöringsperiod. 58

3. Vid val av kyrkoråd i samfälligheten bör om möjligt varje församling Prop. 1987/88: 31 bli företrädd i rådet genom minsl en ledamot eller suppleant.

4. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

5. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yllranden och upplysningar från församlingarnas kyrkoråd, när det behövs för atl rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

6. Samfällighetens kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade beslular nägol annal, uppdra ål kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller ät ett för församlingarna i etl pastoral gemensamt kyrkoråd all verkslälla beslut av samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade eller all förvalta anslag som enligl fastställd budget eller särskilt beslul blivit anvisat åt församlingen.

7. Samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfällighetens kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.

8. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular del.

9 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten

Stiftsstyrelsens uppgifter

1 § Stiftsstyrelsen skall leda förvaltningen av sliftssamfällighetens ange
lägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksamhet.

Stiftsstyrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på sliftssamfällighetens ekonomiska ställning saml hos stiftsfuUmäklige och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som stiftsstyrelsen anser behövs. Beträffande stiftsstyrelsens uppgifter i övrigl tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra och fjärde styckena om kyrkorådet i församling. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige i slället avse stiftssamfälligheten och stiftsfuUmäklige.

Stiftsstyrelsen skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

Ledamöler och suppleanter

2 § Biskopen är ledamol i stiftsstyrelsen.

Vice ordföranden i domkapitlet är biskopens ersättare.

3 § Andra ledamöter i stiftsstyrelsen än biskopen väljs av stiftsfullmäkti
ge lill del anlal fullmäktige bestämmer. Anlalet valda ledamöler får dock
inte vara mindre än åtta. För de valda ledamöterna skall ulses lika många
suppleanler.

Om suppleanterna inle väljs proporlionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Valbarhet Prop. 1987/88:31

4 § Valbar lill ledamot eller suppleanl är den som är kyrkobokförd inom
stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Utöver de personer som avses i 6 kap. 12 § andra stycket andra meningen får inle heller en tjänsteman som förestår någon förvaltning som är underställd sliflsslyrelsen väljas lill ledamot eller suppleanl.

1 fråga om verkan av all valbarheten upphör och räll till avsägelse tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamöter och suppleanler i kyrkofullmäkfige.

Valperiodens längd

5 § Sådana ledamöter och suppleanler som avses i 3 § väljs snarast efter
det att stiftsfullmäktiges valperiod har börjat. Valet gäller till dess att
stiftsfullmäktige förrättar nyll val under sin näsla valperiod.

Ordförandeskapet

6 § Biskopen är stiftsstyrelsens ordförande. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Hur beslämmelserna om kyrkoråd m. m. i församling tillämpas på stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden i stiftssamfälligheten

7 § Belräffande stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden fillämpas bestämmelserna i 7 kap. 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 11-15 och 17-21 §§ samt 22 § första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på sliftssamfällighetens anslagstavla.

3. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk belydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från församlingarnas och de kyrkliga samfällighelernas kyrkoråd, när del behövs för atl sliflsslyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

4. Stiftsstyrelsen får, om inle stiftsfullmäktige beslutar något annat, uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighel all verkslälla beslul av stiftsfullmäktige eller atl förvalla anslag som enligl fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat ål församlingen eller den kyrkliga samfälligheten.

5. Bestämmelserna om närvaro- och ytlranderätl för kyrkoherde eller hans ersällare skall också avse biskopen och vice ordföranden i stiftsstyrelsen.

6. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar det.

10 kap. Ekonomisk förvaltning Prop. 1987/88:31

Församlingar

1 § Församlingarnas egendom bör förvaltas sä att förmögenheten inte minskas.

2 § Församlingens medelsbehov skall, i den mån del inle fylls på annal sätt, läckas med skall.

3 § Församlingen skall årligen upprätta budget för näsla budgetår. Budgetåret löper per kalenderår.

Budgeten skall, med ulgångspunkl i ställningen enligl de avslutade räkenskaperna för året före del år dä budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin under budgetåret. 1 planen skall redovisas de anslag som skall anvisas och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

4 § Förslag till budget skall upprättas av kyrkorådet före oktober månads
utgång. Om särskilda förhållanden kräver det, får budgetförslaget göras
upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oklober månads
utgång föreslå skattesats för den församlingsskatt som ingår i preliminär
skatt för inkomst under del följande årel. Kyrkorådet bestämmer när
övriga nämnder senasl skall lämna sina särskilda budgetförslag till rådet.

Kyrkorådet skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp.

Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november månads utgång. Om budgelen lill följd av särskilda förhållanden inle kan fastställas före november månads utgång, skall fullmäktige eller stämman ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång. Därvid får fullmäktige eller stämman, om det finns särskilda skäl för det, fastställa annan skattesats än som har beslämts tidigare.

Kyrkorådets förslag till budget skall från och med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller den kyrkostämma då budgelen skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

5 § Beslul om anslag skall även innefatta anvisning av medel föratt läcka anslaget. Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman kan besluta atl ell särskill anslag, som inte förbrukas under del är för vilkel del har beviljats, får användas för samma ändamäl under det följande året. Ell sådant beslut får därefter fattas för elt är i sänder.

6 § En församling får avsälla medel lill kapitalfonder och driftfonder. Fondmedel fär las i anspråk för annal ändamål än del som fonden avser endasl genom beslul i samband med all budgelen faslslälls.

7 § Församlingen får la upp lån och ingå borgen. Församlingen fär inte Prop. 1987/88: 31
upplåta panträtt i sin egendom lill säkerhet för en fordran. Vid förvärv av

egendom får församlingen överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mol säkerhet av panträtt i egendomen.

8 § Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som
del förvallar.

Andra nämnder som förvallar medel skall föra räkenskaper enligl kyrkorådels föreskrifter och ärligen, inom den tid som kyrkorådet bestämmer, lill rådet lämna redovisning för sin medelsförvaltning under föregående budgetår.

När en sådan redovisning har lämnats, skall kyrkorådet inom den lid som kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman bestämmer sammanfalla och avsluta räkenskaperna.

Gemensamt kyrkoråd skall ärligen senasl den 31 mars lämna redovisning lill de församlingar som har utsett rådet.

9 § Särskilda bestämmelser finns om

1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,

2. förvaltning av medel som myndighel har särskill inseende över samt

3. kolleklmedel.

Kyrkliga samfälligheter

10 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-9 §§. Därvid skall
följande gälla.

1. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i slället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller sfiftsfullmäktige saml dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för det nästföljande årel tiil samfällighetens kyrkoråd. Detta bestämmer när förslagen skall lämnas.

3. Bestämmelserna om samråd med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp skall inte tillämpas på stiftsstyrelsen.

11 kap. Revision

Församlingar

1 § Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer under år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats tre eller flera revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksairihet. Fullmäktige eller slämman får därvid välja revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhel. Antalet revisorer, liksom anlalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder skall dock vara minsl tre.

Om val lill kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägl rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatför- 62

delningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revi- Prop. 1987/88: 31 sorerna och suppleanterna två månader efter del alt omvalet eller sammanräkningen har avslutats.När omvalet eller sammanräkningen har avslutals, skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanler för ålersloden av Ijänslgöringstiden.

I fräga om valbarhet lill revisor och revisorssuppleant, verkan av all valbarheten upphör och rätt lill avsägelse skall bestämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inte är kyrkobokförd i församlingen är dock valbar. Detsamma gäller den som är myndig pä dagen för valet lill revisor eller suppleanl.

Om en revisor som inle har utsetts vid proportionellt val avgår under Ijänslgöringstiden, fär fullmäktige eller slämman förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorssuppleanter har rätt lill den ledighet från anslällning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta alt del till revisorer och revisors-suppleanler skall belalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvodet skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

2 § Den som är ledamol eller suppleanl i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till församlingen får inle vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten och inle heller delta i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sädan verksamhet eller i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Delsamma gäller make. föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående lill den redovisningsskyldige. Ordföranden och vice ordföranden i kyrkorådet eller andra nämnder vars verksamhel granskningen gäller får, utan hinder av vad som nu har sagts och även om de inte är ledamöler i kyrkofullmäktige, delta i fullmäktiges eller stämmans överläggning, när revisionsberättelsen som avser granskningen behandlas.

3 S Revisorerna granskar kyrkorådets och övriga nämnders verksamhet. De prövar om verksamheten har utövats på elt ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätl. om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

En revisor har rätt all av en nämnd få de uppgifter och upplysningar som behövs för revisionsarbetet. En revisor får när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar som en nämnd förvaltar saml la del av räkenskaper och andra handlingar som berör nämndens verksamhet.

Vad som har sagls om nämnd gäller även beredning.

4 § Revisorerna utövar, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman inle
bestämmer någol annat, själva den förvaltning som har samband med
revisionsuppdragel. Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen
skall upptas i protokoll. I fråga om justering av protokoll och tillkännagi
vande om justeringen tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 14 § andra styc- 63
kel.

5 § Revisorerna skall årligen lill kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman Prop. 1987/88:31
avge berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser

verksamheten under det föregående årel. Av berättelsen skall framgå om anmärkning beträffande den granskade verksamheten föreligger eller inle. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den anges i berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskill uttalande i frägan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inle.

6 § Sedan förklaringar har inhämlals över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman vid sammanträde före utgången av ärel efter del år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om talan eller annan åtgärd för alt bevara församlingens rätl skall vidtas. Om talan inte väcks inom ell år från del alt revisionsberättelsen lades fram på sammanträde med fullmäktige eller slämman, anses ansvarsfrihet beviljad. Trots atl ansvarsfrihet har beviljats får talan dock föras beträffande skada på grund av brottslig handling, om inle ansvarsfrihelen uppenbariigen avsåg även den skadan.

7 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman fär meddela närmare föreskrifter om revisionen.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Beträffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-7 §§. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige saml om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige samt dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Val av revisorer och revisorssuppleanter i en stiflssamfällighel skall förrättas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.

3. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetens räkning eller kyrklig samfällighets kyrkoråd som förvaltar medel för sliftssamfältig-helens räkning skall åriigen avge redovisning för sin förvaltning under del föregående kalenderåret. Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd eller stiftsstyrelsen, som bestämmer när della skall ske.

12 kap. Församlingsskatt

Församlingar

1 § Bestämmelser om skyldighet atl erlägga församlingsskatt finns i kommunalskaltelagen (1928: 370).

Den som är kyrkobokförd i en icke-lerritoriell församling är inle skyldig all erlägga församlingsskatt lill den lerritoriella församling där han är mantalsskriven.

Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen (1951:691) om
viss lindring i skallskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan. 64

2 § När budgelen har fastställts, skall kyrkorådet genast underrätta den Prop. 1987/88: 31
kommun där församlingen är belägen om den skattesats som därvid har

beslämts för det följande året.

Om budgeten inle har fastställts före oktober månads utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag lill skattesats. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har beslämts, kommunen underrättas om denna.

3 § Skattesatsen för församlingsskall bestäms enligt de grunder som
anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Bestämmelser om utbetalning av församlingsskall finns i samma lag.

4 § Länsskaltemyndighelen skall senast den 8 mars till kyrkorådet över
lämna redovisning för det föregäende året över skatt som tillkommer
församlingen och som har betalats ut till denna.

Kyrkliga samfälligheter

5 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 2-4 §§. Därvid skall
beträffande stiftssamfälligheter beslämmelserna om kyrkoråd i stället avse
stiftsstyrelsen.

Stiftssamfälligheter samt Stockholms territoriella församlingar och kyrkliga samfälligheter

6 § För stiftssamfälligheter saml för Stockholms territoriella församling
ar och kyrkliga samfälligheter gäller också följande.

Stiftsstyrelsen samt varje församlings och samfällighets kyrkoråd i Stockholm skall, sedan budgeten har fastställts, genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket om den skattesats som har beslämts för del följande ärel.

Om budgeten inle har faslsiällls före oklober månads utgång, skall stiftsstyrelsen och kyrkorådet i församling eller kyrklig samfällighel i Stockholm genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter och statistiska centralbyrån om stiftsstyrelsens eller rådets förslag till skattesats. Om budgeten inle har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har beslämts, berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket underrättas om denna.

13 kap. Kommunalbesvär

Hur man överklagar heslut av församling

1 § Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul fär, om inte något annat är särskilt föreskrivet, överklagas hos kammarrätten. Överklagandet får grundas endast pä omständigheter som innebär att beslutet

1. inle har tillkommit i laga ordning,

2. står i strid mot lag eller annan författning, 65

5 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

3. pä annal säll överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans Prop. 1987/88:31 befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda rätl eller

5. annars vilar på orättvis grund.

Skrivelsen med överklagandet skall ha kommil in lill kammarrätten inom tre veckor frän den dag då justeringen av det över beslutet förda protokollet tillkännagavs pä församlingens anslagstavla. Om skrivelsen före överklagandelidens utgång har kommil in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas.

I skrivelsen skall anges del beslul som överklagas och de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet till grund för överklagandet efter överklagandelidens utgång.

2 § I fråga om överklagande av beslul av kyrkorådet eller annan nämnd
skall bestämmelserna i 1 § tillämpas, om inte något annal är särskilt före
skrivet. Beslut av rent förberedande eller rent verkslällande art får inte
överklagas.

Beslämmelserna i första stycket gäller även beslul som har fallals med slöd av uppdrag enligl 7 kap. 17 § andra slyckel. I fråga om beslul som inle har protokollförts särskilt räknas överklagandeliden från den dag då justeringen av del protokoll, som fördes vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden dä beslutet anmäldes, tillkännagavs på anslagstavlan. Bestämmelserna i första stycket gäller ocksä i fråga om överklagande av sådanl beslul av revisorerna som avses i 11 kap. 4 S.

3 8 Beslul eriligt I och 2 §S får överklagas av den som är kyrkobokförd i församlingen.

4 § Kammarrätten skall inhämla stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om det behövs.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) anses församlingen som part.

Etl föreläggande enligl 5 § förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådan brisl i skrivelsen med överklagandet som består i all denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt atl ulan yrkande besluta lill del bättre för enskild tillämpas inte.

5 § Beslul av kammarrätten som har gäll klaganden emol får överklagas endasl av denne. Elt beslut, varigenom kammarrätten har bifallit ell överklagande eller förbjudit alt det överklagade beslutet verkställs, får överklagas av församlingen och av var och en som sägs i 3 §.

6 § Om beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman har blivit upphävt genom avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäktige eller stämman föranstalta öm rättelse av verk-slällighelen i den mån del är möjligl.

Första slyckel tillämpas även i fråga om beslut av kyrkorådet eller annan 66

nämnd eller av revisorerna.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 kap. 3-21 §§ den 1 september 1988, samt i övrigt den I januari 1989.

2. Lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter upphävs den Ijanuari 1989.

3. Om del i en lag eller någon annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beträffande icke-territoriell församling tillämpas den ordning som förut gällt, om församlingen beslutar del.

5. En kyrklig samfällighet som har bildals före den 1 januari 1963 och som omfallar alla de angelägenheter som avses i lagen (1930:259) om församlingsstyrelse skall frän och med den I januari 1989 beslå endasl för ekonomiska angelägenheter. Den nya lagens bestämmelser om en församlings rätt att själv vårda sina angelägenheter, om beslutanderätten och om kyrkoråd i församling skall tillämpas på de enskilda församlingarna i samfälligheten. I sådana församlingar skall utan hinder av bestämmelserna i I kap. 8 § beslutanderätten utövas pä kyrkostämma, i församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar dock längst till utgången av år 1991. Domkapitlet skall förordna en person att före utgången av december månad är 1988 hålla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande samt kyrkoråd.

6. Annan kyrklig samfällighel än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall bestå. Om samfälligheten inle omfattar de församlingar och ekonomiska angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 § får den dock bestå längst till utgången av år 1991. I fråga om sädana samfälligheter och församlingar som ingår i dessa tillämpas äldre bestämmelser. Bestämmelserna i kyrkliga indelningslagen (1988:000) tillämpas i fråga om ändring eller upplösning av sådana samfälligheter.

7. I fråga om förulsällningarna för alt en församlings beslulanderäll skall utövas av kyrkofullmäktige tillämpas äldre bestämmelser till utgången av år 1991. Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i vilken beslutanderätten enligt 1 kap. 9 § första stycket skall utövas av kyrkofullmäktige inle har fullmäktige vid ingången av år 1991 och del inte har beslämts alt beslutanderätten skall ulövas av kyrkorådet enligt I kap. 10 §, skall fullmäktige väljas i församlingen della år. Om det före utgången av år 1991 har beslämts alt beslutanderätten i församlingen skall utövas av elt direklvall kyrkoråd skall ulan hinder av bestämmelserna i 7 kap. 5 § sjätte stycket kyrkoslämman besluta om antalet ledamöter och suppleanter i rådet.

8. När stiftsfullmäktige skall utses första gången beslutar domkapitlet

efter hörande av sliftslingel och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans Prop. 1987/88:31 församlings- och pastoratsförbund om antalet ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige. Beslutet skall fattas före utgången av juni 1988. Centrala valmyndigheten skall genast undertältas om beslutet.

9. Vad som i 6 kap. 9, 11, 14, 15, 19 och 20 §§ sägs om stiftsstyrelsen
skall, när stiftsfullmäktige skall ulses första gängen, avse domkapitlet.

10. När sammanträde med stiftsfullmäktige skall hällas första gängen utfärdas kungörelse om sammanträdet av domkapitlet, som ocksä bestämmer i vilken eller vilka tidningar kungörelsen skall införas.

11. Domkapitlet i varje stift skall efter samräd med stiftstinget före utgången av januari 1989 upprätta förslag till stiflsamfällighetens budget för budgetåret 1989. Stiftsfullmäktige skall före februari månads utgång fastställa budgeten för år 1989. Domkapitlets förslag till budget för år 1989 skall från och med kungörandet av det sammanträde med stiftsfullmäktige då budgelen skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

12. För varje församling skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före utgången av december 1988 utse kyrkoråd enligt bestämmelserna i den nya lagen.

13. Förvaltar en församling fonder som avser sådana ändamål som enligl denna lag skall skötas av en pastoralssamfällighet, övertas förvaltningen av samfälligheten.

9 Förslag till Prop. 1987/88:31

Kyrklig indelningslag Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Kyrkliga indelningsenheter m. m.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller rikets indelning i territoriella församlingar och pas
toral samt kontrakl och stift. Lagen gäller ocksä förfarandet vid bildande
av kyrkliga samfälligheter.

Den lokala indelningen

2 § Församlingen är den grundläggande lokala enheten inom svenska kyrkan.

3 § Pastoratet är tjänslgöringsområde för en kyrkoherde. Elt pastorat består av en församling {enförsamlingspastorat) eller fiera församlingar (flerförsamlingspastorat).

Den regionala indelningen

4 § Kontraktet är tjänslgöringsområde för en kontraktsprost. Ell kontrakl beslår av flera pastorat i ett stift.

5 § Stiftet är regional enhet inom kyrkan och tjänstgöringsområde för biskopen.

6 § I rikel finns tretton stift. Dessa är Uppsala stift, Linköpings stift. Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift. Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift och Stockholms stift.

7 § Varje stift omfattar de församlingar som regeringen bestämmer.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Kyrkliga samfälligheter bildas av församlingar för vården av gemen
samma ekonomiska angelägenheter.

2 kap. Ändringar i den territoriella församlingsindelningen

Beslut om en ändrad församlingsindelning

1 § Ändring i församlingsindelningen får göras, om ändringen kan antas medföra beslående fördel för en församling eller en del av en församling eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får de föreskrifter meddelas som behövs för ändringens genomförande. Har ändringen samband

meden ändringi rikets indelning i kommuner enligt 1 kap. lagen (1979:411) Prop. 1987/88:31 om ändring i rikels indelning i kommuner och landstingskommuner skall den beslutas av regeringen. I andra fall fattas beslutet av kammarkollegiet. När frågan om indelningsändring prövas skall särskild hänsyn las till önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast berörs av ändringen. Om en sädan församling motsätter sig en indelningsändring, fär beslul om ändringen meddelas endasl om det finns synneriiga skäl. Särskild hänsyn skall också tas lill befolkningens önskemål och synpunkter.

2 § Behöver församlingsindelningen ändras pä grund av oregelbundenhet
i indelningen eller med hänsyn till fastighelsförhällandena, får kammarkol
legiet besluta om det.

Om de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är ense om denna och ändringen avser församlingar i samma län, får länsstyrelsen besluta om ändringen. Delta gäller dock inte om ändringen föranleder en ekonomisk reglering mellan församlingarna.

3 § Råder det osäkerhet om gränsen för en församlings område, får
kammarkollegiet besluta om gränsens rätta sträckning.

Hur en fråga om ändrad församlingsindelning väcks m. m.

4 § En fråga om ändring i församlingsindelningen får väckas av en för
samling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd
i en sådan församling. Ansökan om en sådan ändring skall ges in lill
kammarkollegiet.

Kammarkollegiet och länsstyrelsen fär självmant ta upp frågor om ändring i församlingsindelningen. En sådan fråga får ocksä väckas av stiftsstyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet.

5 § Om en indelningsändring som länsstyrelsen lar initiativ lill inle är av
den beskaffenheten att länsstyrelsen enligt 2 § andra stycket fär besluta om
ändringen, skall länsstyrelsen överiämna ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall till länsstyrelsen överlämna sädana ärenden om indelningsändring som får beslutas av länsstyrelsen enligl 2 § andra stycket.

Utredning m.m.

6 § I ärenden om sådana indelningsändringar som avses i 1 § och 2 §
första stycket skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller,
när det är lämpligare, överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om
del behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhei, får
kammarkollegiet uppdra ål en särskild utredare att göra utredningen.

I ärenden om en sädan indelningsändring som avses i 2 § andra stycket skall utredningen göras av länsstyrelsen.

7 § En utredning skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frå
gan. Vid utredningen skall samråd ske med de berörda församlingarna och
med stiftsstyrelsen.

Om den ändring i församlingsindelningen som utredningen avser ocksä
bör föranleda en ändring i nägon annan indelning, skall utredningen omfat
ta även en sådan ändring. 70

8 § Statliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna Prop. 1987/88: 31 upplysningar och hjälp, när det begärs av den som gör utredningen.

9 § När det finns skäl lill del, skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslular i frägan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen fär därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhel i övrigt hindras därigenom.

10 § Om utredningen visar atl församlingsindelningen bör ändras, skall
ett förslag upprättas lill ändringen samt till den ekonomiska reglering och
de övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om även någon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas också till en sådan ändring.

11 § Den myndighet som har hand om utredningen får besluta huruvida
kostnaden för utredningen skall förskotleras av sökanden eller av allmänna
medel.

Den myndighel som meddelar del slutliga beslutet i ärendet får förordna att sökanden eller en församling som har fördel av indelningsändringen slutligen skall stå för utredningskostnaden helt eller delvis. I den mån etl sådanl förordnande inte meddelas, skall staten svara för ulredningskostna-den.

Till utredningskostnaden hör även kostnaden för valnämndens medverkan i en undersökning om befolkningens inställning till en indelningsändring.

Ekonomisk reglering tn.m.

12 § När en församling delas, skall de inbördes ekonomiska förhållande
na mellan församlingarna enligl den nya indelningen regleras. När en del
av en församling överförs till en annan församling, skall en sådan reglering
ske, om en församlings tillgångar eller förbindelser som kan hänföras till
den delen bör överföras till den andra församlingen eller om del finns
särskilda skäl lill reglering. Regleringen skall ha till syfte alt på elt ända
målsenligt och skäligl sätt fördela församlingens förmögenhet eller en del
av denna.

Regleringen faslslälls av den som beslutar om indelningsändringen, när beslutet meddelas. Om församlingarna är ense om regleringen, bör deras överenskommelse fastställas.

13 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från en församling lill en annan även om fordringsägaren inle har lämnat sill medgivande lill det.

14 § Om inle någol annal har beslämts vid den ekonomiska regleringen, övergår en församlings ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastigheter eller verksamheter inom ell område som skall skiljas frän församlingen, lill den församling som området efter indelningsändringen skall ingå i.

15 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Den som beslutar om

indelningsändringen får bestämma aU utjämningsbeloppel skall betalas pä Prop. 1987/88: 31 en gång eller fördelas på två eller fiera år.

16 § När församlingar läggs samman, övergår deras tillgängar och ansvarigheten för deras förbindelser till den församling som bildas genom sammanläggningen.

17 § Om en församlings ekonomiska ställning försämras på grund av en indelningsändring, får den som beslutar om ändringen bestämma alt en annan församling som har fördel av denna skall bidra till den förstnämnda församlingens utgifter i skälig utsträckning. Delsamma gäller om en församling på grund av en indelningsändring får kostnader för alt ordna sin förvaltning, lill vilka den eller de andra församlingar som närmast berörs av ändringen skäligen bör bidra. Bidraget skall utgå på en gäng eller under en viss övergångstid.

När beslut om ändring i församlingsindelningen träder i kraft m. m.

18 § En indelningsändring träder i kraft den I januari det år som bestäms
i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning atl en
församling enligl den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla
kyrkofullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari årel efter del är dä
val i hela riket'av fullmäktige har ägt rum. Delta gäller dock inle om ett
förordnande enligt 23 § meddelas.

Ett beslut om indelningsändring enligl 1 § skall meddelas senasl etl år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synneriiga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inle senare än åtta månader före ikraftträdandet. Etl beslut om indelningsändring enligt 2 § andra stycket skall meddelas senasl tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

19 § Sedan en indelningsändring har beslutats eller, om indelningsddegerade skall ulses enligt 22 §, sedan delegerade valls, kan en församling enligl den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

20 § Under tiden från beslutet om indelningsändring eller, om indelnings-delegerade skall utses enligl 22 §, frän valet av delegerade och till dess atl ändringen träder i kraft skall den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller direklvall kyrkoråd utövas av företrädare för församlingen enligt den nya indelningen, när det är fråga om beslul som har verkan efter den nya indelningens ikrafllrädande.

Företrädare för församlingen enligt den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna församling och som inle har verkan efter den nya indelningens ikraftträdande.

21 § I fräga om rätlen atl företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall följande gälla. Till dess ändringen träder i kraft skall kyrkofullmäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräda denna församling enligt såväl den äldre som den nya indelningen, om inle någol annal följer av 22 eller 23 §.

22 § Om en indelningsändring innebär att en ny församling bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att församlingen inte bör

företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får den som beslutar om ändring- 72

en bestämma atl församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas Prop. 1987/88: 31 av indelningsddegerade från del att dessa har valts fill dess all indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade.

23 § Om en ny församling bildas av församlingar som utgör en total
kyrklig samfällighet, får den som beslutar om indelningsändringen förord
na atl samfällighetens fullmäkfige skall vara fullmäktige i den nybildade
församlingen.

Hur man överklagar beslut om ändrad församlingsindelning

24 § Beslut, som under liden frän beslutet om indelningsändring eller, om indelningsddegerade skall ulses enligt 22 §, från valet av delegerade och lill dess atl ändringen träder i kraft fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas enligt reglerna i 13 kap. 1-3 §§ församlingslagen (1988:000). Även en annan församling som berörs av indelningsändringen och den som är kyrkobokförd i en sådan församling får klaga över beslutet. Beträffande överklagandet tillämpas i övrigt 13 kap. 4—6 §§ församlingslagen. Ell beslul, varigenom kammarrätten har bifallit överklagandet eller förbjudit atl det överklagade beslutet verkställs, får likaså överklagas även av en annan församling som berörs av indelningsändringen och av den som är kyrkobokförd i en sådan försam-Hng.

25 § Länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket får överklagas hos kammarkollegiet.

Kammarkollegiets beslut enligt 1-3 §§ får överklagas hos regeringen. Kollegiets beslut får överklagas även av stiftsstyrelsen. Kollegiets beslul i ärenden som överklagats dit får dock inte överklagas.

3 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen

Hur ändringar i pasloralsindelningen skall ske

1 § Ändring i pasloralsindelningen fär göras, om indelningen därmed blir
mer ändamålsenlig med hänsyn lill pastoralens förmåga att svara för de
angelägenheter som enligl författning eller annars skall ankomma pä dem.
Etl pastorat får inte ulan synnerliga skäl ha färre än 2000 kyrkomed
lemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Om en ändring i pasloralsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig pasloralsindelning
och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fråga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat, som skulle beröras av ändringen.

3 § Om en församling som utgör elt enförsamlingspastorat delas, skall de
nybildade församlingarna tillsammans ulgöra elt pastoral, om inte stifts
styrelsen beslutar nägot annat.

Utredning m.m.

4 § I elt ärende om ändrad pastoratsindelning skall stiftsstyrelsen göra
den utredning som behövs. Om en ändrad pastoralsindelning bör föranleda

bildandet av en total pastoralssamfällighet eller annan ändring av kyrkliga Prop. 1987/88: 31

samfälligheter, skall utredningen omfatta även därmed sammanhängande

frågor.

Ändring får inle göras i pasloralsindelningen utan alt varje församling, kyrklig samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts tillfälle att yttra sig.

Ekonomisk reglering m.m.

5 § När etl pastorat delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena
mellan pastoraten enligt den nya indelningen regleras med iakttagande av
vad som föreskrivs i 6 och 7 §§. Fördelningen av tillgångar och förbindel
ser i övrigt skall grundas på vad som är ändamålsenligt och skäligt. De
kyrkliga kommuner som berörs får träffa överenskommelse om hur fördel
ningen skall göras.

Regleringen fastställs av sliflsstyrelsen i beslutet om indelningsändringen. Är de kyrkliga kommunerna inte överens om fördelningen av förmögenheten, skall stiftsstyrelsen göra fördelningen med förhållandel mellan de berörda församlingarnas skatteunderlag som grund.

Tvister i anledning av den ekonomiska regleringen skall avgöras enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte de kyrkliga kommunerna kommit överens om någol annat förfarande.

6 § När egendom förvaltas enligl särskild författning, övertas förvalt
ningen av det pastoral som efter indelningsändringen skall svara för de
angelägenheter som egendomen är avsedd för.

Andel i präsllönefondsfastighet eller prästlönejordsfond övertas av det pastoral från vars lönelillgångar andelen härrör.

7 § Betalningsansvaret för en skuld som hänför sig fill en prästgärd eller ell löneboslälle, övertas av den som har övertagit förvaltningen av fastigheten.

8 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från ett pastorat till ett annal även om fordringsägaren inle har lämnat sitt medgivande till det.

9 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Stiftsstyrelsen fär bestämma att utjämningsbeloppel skall betalas pä en gång eller fördelas på två eller flera är.

10 § När pastorat läggs samman övergår deras tillgångar och ansvarigheten för deras förbindelser till det pastorat som bildas.

11 § I samband med ett beslul om ändring i pastoralsindelningen skall stiftsstyrelsen fastställa den prästerliga tjänsteorganisationen i varje nybildat pastorat.

12 § Stiftsstyrelsen får i beslutet om indelningsändring meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för all ändringen skall kunna genomföras.

I beslutet fär stiftsstyrelsen också bestämma att beslutanderätten i pas
toratet skall utövas av indelningsddegerade enligt lagen (1972:229) om
kyrkliga indelningsddegerade till dess atl indelningsändringen träder i
kraft. 74

När beslut om ändring i pastoratsindelningen träder i kraft m.m. Prop. 1987/88: 31

13 § En ändring i pastoratsindelningen träder i kraft den I januari del är som bestäms i beslutet om ändringen. Om en ändrad pasloralsindelning berör en total pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, skall beslutet dock träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägl rum.

14 § Etl beslut om ändrad pasloralsindelning skall meddelas senast ett är innan det skall träda i kraft. Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Hur man överklagar beslut om ändrad pastoratsindelning

15 § Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av de
berörda församlingarna, pastoraten och flerpastoratssamfälligheterna.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas. Om ärendet är av principiell
belydelse eller annars av särskild vikl, får kammarkollegiet dock med egel
yttrande överlämna det lill regeringen för avgörande.

Innan kammarkollegiet avgör ell ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle att yttra sig.

4 kap. Ändringar i kontraktsindelningen

1 § Ändring i kontraklsinddningen får göras om indelningen därmed blir
mer ändamålsenlig.

Om ändringar i kontraktsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig kontraklsinddning
och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fräga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller en kyrklig samfällighel som skulle beröras av ändringen.

3 § Åndring i kontraktsindelningen får inte göras utan att varje församling, kyrklig samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts tillfälle atl yttra sig.

4 § Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslul fär inle överklagas

Innan kammarkollegiet avgör ett ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle alt yttra sig.

5 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m. m.

1 § Bestämmelser om pastoratssamfälligheter och om vilka församlingsangelägenheter en sådan samfällighet skall sköta saml om flerpastorats-samfälligheter finns i 1 kap. 5 § andra stycket och 6 § församlingslagen (1988:000).

2 § En total pasloratssamfällighet bildas genom samfällda beslut av för
samlingarna i pastoratet. Besluten skall anmälas till stiftsstyrelsen. När de
har vunnit laga kraft skall stiftsstyrelsen fastställa samfällighetsbildningen. 75

En total pasloralssamfällighel kan ocksä bildas genom beslul av stifts- Prop. 1987/88: 31 styrelsen, om det är till övervägande och varaktig fördel för pastoratet som helhet atl pastoralssamfällighelen sköter alla ekonomiska angelägenheter. Elt sädant beslut får inte fallas ulan alt varje församling och kyrklig samfällighel i pastoratet getts tillfälle atl yUra sig.

Stiftsstyrelsen fär själv ta upp en fråga om atl bilda en total pastoralssamfällighet. En sådan fräga får också väckas genom en ansökan hos sfiflsstyrdsen av nägon av församlingarna i pastoratet.

3 § En flerpastoratssamfällighet fär bildas genom beslut av stiftsstyrelsen, om berörda pastorat har samtyckt lill åtgärden eller om den är till övervägande och varaktig fördel för pastoraten.

4 § Sliflsslyrelsen får själv la upp en fräga om all bilda en flerpastoratssamfällighet. En sådan fråga fär också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat som skulle beröras av samfällighetsbildningen.

Ett beslul om bildande av en fierpasloratssamfällighet fär inle fattas utan alt varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av åtgärden getts tillfälle att yttra sig.

5 § Stiftsstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
atl samfällighetsbildningen skall kunna genomföras.

I beslutet får stiftsstyrelsen också bestämma all beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade enligl lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade lill dess all indelningsändringen träder i kraft.

6 § Sedan en samfällighetsbildning har beslutals eller, om indelningsdde
gerade skall utses, sedan delegerade har valls, kan samfällighelen förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

Ändring eller upplösning av samfälligheter

7 § En kyrklig samfällighel får ändras eller upplösas om sådana ändrade förhållanden inträtt att de angelägenheter samfällighelen har hand om lämpligare sköts på annat sätl.

Vad som anges i 2 och 4 §§ om rätten alt besluta om bildande av samfälligheter och väcka fråga därom samt om skyldighet all bereda församling eller kyrklig samfällighet tillfälle alt yttra sig skall tillämpas även när del gäller ändring eller upplösning.

Ekonomisk reglering

8 § I fräga om den ekonomiska regleringen vid bildande eller ändringar
av kyrkliga samfälligheter skall 3 kap. 5-10 §§ tillämpas.

När beslut om samfällighetsbildning träder i kraft m.m.

9 § Beslut om att bilda en total pastoralssamfällighet eller en total fler
pastoratssamfällighet träder i kraft den 1 januari året efter det är då val i
hela rikel av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Beslut om att bilda en annan flerpastoratssamfällighet träder i kraft den 1
januari del år som bestäms i beslutet om samfällighetsbildningen. 76

Civildepartementet Prop. 1987/88:31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oklober 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m. m.

1 Inledning

Under den lid av mer än tjugo år, fr.o.m. år 1958, då del omfallande uiredningsarbelet i kyrka-statfrågan pågick, rådde i avvaktan på utredningsresultatet nästan totalt stopp för reformer inom den statligt reglerade kyrkliga sektorn. Endasl i fråga om förvaltningen av kyrklig jord genomfördes vissa mera genomgripande förändringar år 1972.

När tanken pä grundläggande förändringar i kyrka—statrelationerna avvisades genom 1979 års kyrkomötesbeslut, fanns elt stort uppdämt behov av partiella reformer på det kyrkliga området. Genom den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983 har svenska kyrkan utrustats med beslutande och verkslällande organ pä riksplanet. Under åren närmast efter är 1979 tillsattes ell antal utredningar för atl möta önskemål om reformer också på församlingsplanet i kyrkan. Förutvarande statsrådet Bertil Hansson fick i december 1980 i uppdrag alt som särskild utredare (Kn 1980:04) se över organisationen av kyrkomusikernas verksamhel m. m. (dir. 1980:85).

1 december 1980 tillkallades vidare justitierådet Fredrik Sterzel som särskild utredare (Kn 1980:05) för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, m.m. (dir. 1980:91). Kyrkofondsutredningen avgav i oklober 1981 delbetänkandet (1981:88-89) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Riksdagen beslöt våren 1982 ny lagstiftning om kyrkofonden och den ekonomiska utjämningen (prop. 1981/82: 158, KU 28, rskr. 309).

Sedan f.d. landshövdingen Sven af Geijerstam på chefens för civildepartementet uppdrag tagit fram etl omfattande underlag för bedömning av frågan om hur lillsältning av ordinarie församlingspräsleriiga tjänster m. m. i framtiden skall handläggas,, tillkallades i maj 1982 en kommitté - präst-Ijänstkommittén (Kn 1982:01)'- för översyn av grunderna för den prästerliga ijänsleorganisalionen i pastoraten m.m. (dir. 1982:21).

' Biskopen Per-Olov Ahrén, ordförande, ingenjören Bengt Gustafsson, studierek- 7§

torn Gudrun Persson, överförmyndaren Lars Rydje och komministern Anne Strid.

I samband med att 1982 års allmänna kyrkomöte behandlade del i Prop. 1987/88:31 regeringens prop. 1981/82: 158 framlagda förslaget om kyrkofonden och den ekonomiska utjämningen inom svenska kyrkan anhöll kyrkomötet om en skyndsam utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på församlingspla-nel med sikte på atl åsladkomma ekonomiskt mera bärkraftiga enheter. Denna och andra framställningar om utredning av olika delfrågor rörande organisationen på lokalplanet i kyrkan ledde efter regeringsskiftet hösten 1982 lill att en pariamenlarisk kommitté - 1982 ärs kyrkokommitté (Kn 1982:05)' - tillkallades för att utreda frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet m. m. (dir. 1982: 95). Frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen ansågs ha elt så nära samband härmed all även den borde -med fullföljande av de för prästljänslkommillén meddelade särskilda direktiven - utredas av kyrkokommittén. Detsamma gällde de ålerslående frågorna om det ekonomiska utjämningssystemet för kyrkliga kommuner, som kyrkofondsutredningen hade all behandla. Uppdragen för prästtjänst-kommittén och kyrkofondsulredningen återkallades därför.

1982 års kyrkokommitté inledde sitt arbete med all tillsammans med den tidigare nämnda kyrkomusikerulredningen ge ul diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden, vilkel kommittén själv sände ul på en bred remiss lill församlingar och kyrkliga organ pä olika plan saml en del statliga myndigheter. Ett omfattande studiearbete genomfördes kring betänkandet, som gick ut i 32000 exemplar. Ca 2 500 remissvar kom in och kommittén publicerade en sammanställning av dem i betänkandet (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden.

I sitt fortsatta arbete beaktade kyrkokommittén vad som kommil fram vid remissbehandlingen och ijanuari 1985 avgav kommittén lägesrapporten (SOU 1985: 1) Församlingar i samverkan, där den redovisade sina ställningstaganden i syfte atl få lill stånd en förnyad diskussion, bl. a. vid 1985 års kyrkomöte. Regeringen överiämnade rapporten till kyrkomötet, som ingående behandlade kommitténs förslag och etl anlal motioner i anslutande ämnen (RegÄr 1985:1, KO 10, kskr. 34). Vissa statliga myndigheter, centrala kyrkliga nämnder, personalorganisationer m.fl. lämnade också synpunkter på rapporten till kyrkokommittén. Vid utarbetandet av kommitténs förfallningsförslag har den i stor utsträckning biträtts av kyrkoförfaltningsutredningen (se nedan).

Kyrkokommittén har därefter i mars 1986 avlämnat sill slutförslag lill lokal och regional organisation i svenska kyrkan i belänkandet (SOU 1986: 17 och 18) Framlid i samverkan. En sammanfattning av kyrkokommitténs slulförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Belänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna och en sammanslällning av deras yllranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I nära kontakt med kyrkokommittén har som nämnts kyrkomusikerulredningen (Kn 1980: 04) bedrivit sitt arbete. Den lade i november 1985 fram

- Sakkunnige Sören Ekström, ordförande, riksdagsledamöterna Georg Andersson,
Kari Boo och Wiwi-Anne Cederqvist, direktören Urban Gibson, överförmyndaren
Lars Rydje och konsulenten Göran Åstrand. 79

sitt slutbetänkande (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan, vilkel har Prop. 1987/88:31 remissbehandlats. Den 12 mars 1987 lillsattes en arbetsgrupp i civildepartementet (C 1987: A) för all överarbela förslagen i betänkandet i syfte att ge underlag för ell regeringsförslag om en framlida kyrkomusikerorganisation och en reformerad kyrkomusikerulbildning. I avvaktan på resultaten av delta arbete avslår jag ifrån all i della sammanhang beröra de frågor som hänger samman med kyrkomusikerorganisationen i svenska kyrkan.

Kyrkokommittén har i sitt slutbetänkande lagt fram vissa förslag om folkbokföringen. Riksdagen beslutade den 28 oktober 1987 om en ny organisation för folkbokföringen från och med den 1 juli 1991 (prop. 1986/ 87: 158, SkU 1987/88:2, rskr. 2). Därför finns inle anledning aU la upp kyrkokommitténs förslag i fråga om folkbokföringen till övervägande i delta sammanhang.

Kyrkokommitténs övriga förslag har beretts inom civildepartementet.

Regeringen har den 27 maj 1987 (Reg. Skr. 1987: 1) beslutat dels inhämta kyrkomötets yttrande över inom civildepartementet upprättade förslag till domkapitelslag, kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslag, dels bereda kyrkomötet tillfälle alt la del av inom civildepartementet upprättade förslag lill församlingslag och kyrklig indelningslag.

Dessa förslag har upprättats på grundval av kyrkokommitténs slutbetänkande.

Kyrkomötets yttranden (kyrkomötets skrivelse 1987:20 och organisa-tionsutskoltets betänkande KO 1987:3 saml kyrkomötets skrivelse 1987:22 och kyrkolagsutskoltets betänkande KL 1987:5) bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 3-6.

Kyrkomötet har i sina yllranden i allt väsentligt godtagit lagförslagen, men framställt erinringar i vissa hänseenden. Jag återkommer lill kyrkomötets yttrande i den allmänna motiveringen angående församling och obligatorisk pastoralssamfällighet (avsnill 3.1.1), församlings- och samfäl-lighetsorganisalionen (avsnitt 3.1.4), stiflstyrdsen och domkapitlet (avsnitt 3.2.5), domkapitlets organisation (avsnitt 3.2.6), riktlinjer för pastoratsreglering (avsnitt 3.3.3), tjänstgöring i annat pastorat (avsnitt 3.4.2), kyrkoherdarna för döva (avsnitt 3.4.3), tillsällningsförfarandet (avsnill 3.5.1), allmänna synpunkter på de ekonomiska konsekvenserna (avsnitt 3.6.1), del allmänna utjämningsbidraget (avsnitt 3.6.3) och förvaltningen av församlingskyrkas fastighet (avsnitt 3.7.3) samt i specialmötiveringen till vissa av lagarna (avsnill 6). I förhållande lill de till kyrkomötet överlämnade lagförslagen kommer jag vidare ätt föreslå några mindre redaktionella ändringar. De är delvis föranledda av yttrandena frän kyrkomötet.

Ijanuari 1983 förordnades kammarrätlspresidenlen Carl Axel Petri till
särskild utredare (kyrkoförfaltningsutredningen, Kn 1982:06) med upp
drag all se över regelbeslåndet rörande svenska kyrkan m. m. (Dir.
1982:88). Utredningen har våren 1987 lagl fram sitt slutbetänkande (SOU
1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m. Betänkandet har remissbehandlats.
Såvitt avser dess avsnill III, Prästämbetet, bör en sammanfattning av
förslaget saml en förteckning över remissinslanserna och en sammansläll
ning av deras yttranden fogas till protokollet i della ärende som bilaga 7. 80

övriga förslag av kyrkoförfattningsutredningen bereds nu i civildeparle- Prop. 1987/88:31 menlel med inriktning på att en proposition om en ny kyrkolag, m. m. -efter hörande av kyrkomötet - skall kunna läggas fram för riksdagen hösten 1988.

Kyrkokommittén har lagt fram vissa förslag om inrättande och tillsättning av prästtjänster i icke-lertiloriella församlingar. Kyrkoförfaltningsutredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frägan om medlemskap i dessa församlingar. Jag avser att tillsätta en arbetsgrupp i civildepartementet med uppgift all bl. a. göra en översyn av nu gällande bestämmelser för de icke-territoriella församlingarna. Jag lägger därför inte här fram nägra förslag i dessa frågor.

Regeringen har den 11 juni 1987 (Reg.Skr. 1987:5) beslutat inhämla kyrkomötets yttrande över etl inom civildepartementets upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Detta förslag bygger pä kyrkoförfaltningsutredningens slutbetänkande vad gäller prästämbetet.

Kyrkomötets yttrande (kyrkomötets skrivelse 1987:12 och kyrkolagsutskottets belänkande KL 1987:9) bör fogas till protokollet i deUa ärende som bilaga 8 och 9.

Kyrkomötet har tillstyrkt förslaget.

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Kyrkokommitténs utgångspunkt

1982 års kyrkokommitté redovisar i sitt slutbetänkande vissa grundläggande principer som jag inledningsvis vill referera och kort kommentera eftersom de är av betydelse för de konkreta ställningstagandena lill kommitténs förslag i det följande.

Principerna, som kommittén ursprungligen presenterade i lägesrapporten Församlingar i samverkan, grundar sig på överväganden från främst teologiska synpunkter. Utgängspunkten är all svenska kyrkan är ell evangelisk—lutherskt trossamfund, enligt vars bekännelse kyrkan är "de heligas samfund, i vilket evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Detta måsle då få avspeglas i kyrkans yttre organisation. Kommillén låter också detta komma lill uttryck i konkreta förslag.

2.2 Församlingen är den grundläggande enheten i svenska
kyrkan

Det är i församlingens gudstjänst och församlingslivet i övrigl som evange
lium förkunnas och sakramenten förvallas. Man kan inte tänka sig en
församling utan gudstjänst och en gudstjänstgemenskap, säger kommittén.
Församlingsmedlemmarna har det lokala ansvaret för all församlingslivet
fär denna inriktning och för församlingsverksamhetens utformning. Vilken
ekonomisk samarbetsstruktur man än väljer, kan en församling inte fråntas
eller fränsäga sig sill ansvar på denna punkt. 81

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Detta principuttalande får belydelse för kommitténs ställningstaganden Prop. 1987/88: 31 lill frägan om beslutande och verkställande organ i den enskilda församlingen och lill frågan om församlingarnas storiek. Beträffande den senare säger kommillén alt en övre gräns för en församlings slorlek måsle bestämmas med hänsyn till förutsättningarna för att med befintliga resurser nå de människor som bor inom församlingen. I den mån det finns möjlighel att fira gudstjänst, människor som vill utgöra en gudstjänstgemenskap, tillgång lill funktionärer, anställda eller frivilliga, samt lokaler kan däremot en församling vara nästan hur liten som helst.

Alt församlingen måsle vara den grundläggande enheten i svenska kyrkan understryks starkt i remissyttrandena över kommitténs förslag.

Oavsett om man anlägger ell teologiskt, historiskt eller sociologiskt betrakldsesätl, kan man konstatera att den territoriella församlingen utgör grundenheten i svenska kyrkan. Jag är angelägen atl understryka atl den bör förbli det också i framtiden. Detta fär konsekvenser både för församlingens fortsatta självständighet som egen kommun och förde samverkansformer som jag i det följande föreslår. Del bör ocksä leda till atl samverkan mellan församlingarna i största möjliga utsträckning får bygga pä frivilliga överenskommelser.

2.3 Prästämbetet och den s. k. dubbla ansvarslinjen

Att förkunna evangelium och förvalta sakramenten är kyrkans viktigaste uppgift. Prästtjänsten är därför en förutsättning för församlingsbyggandel. Kyrkokommittén har av remissyttrandena över diskussionsbetänkandel Församlingen i framliden funnit alt man slår vakt om prästtjänsterna och ofta också i detta sammanhang betonar den s.k. dubbla ansvarslinjen i svensk kyrkorätlslig tradition. Den innebär en "kombination av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse". Annoriunda uttryckt innebär den dubbla ansvarslinjen alt en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med ett präsleriigt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt valda organen. Motiveringen är att evangeliet och kyrkans lära inte är framsprungna ur en demokratisk process eller kan ändras enligt vanliga demokratiska spelregler.

Organisatoriskt har den dubbla ansvarslinjen i dag kommit fill uttryck
genom atl väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna utövas av domka
pitlet. Kyrkokommittén betonar emellertid all i stort sett samtliga teologis
ka framställningar om ämbetet i dag har sin utgångspunkt iförsamlingen.
Uppdraget all förkunna och gestalta del kristna budskapet är givet ål hela
kyrkan, varje församling och enskild troende. Med eU sädant synsätt anser
inte kyrkokommittén all dagens präsleriiga tjänsteorganisation med ar-
betsgivarskapet delat mellan domkapitel och pastoral är principiellt nöd
vändig för all säkerställa det som den s. k. dubbla ansvarslinjen anses
garantera. Ett kyrkokommunalt huvudmannaskap för prästerna skulle
också gä alt förena med svenska kyrkans nuvarande ordning i den män
frägor som berör kyrkans lära och prästtjänsternas användning behandlas
för sig. Kyrkokommittén lägger dock inle fram någol förslag i detta avse
ende. 82

Av remissyttrandena framgår klart aU den dubbla ansvarslinjen har Prop. 1987/88:31 starkt stöd i den kyrkliga opinionen. Del anses väsentligt för evangelieförkunnelsens frihet atl prästen i sin ämbetsutövning inte är underställd församlingen och dess organ. Svenska kyrkans karaktär av en episkopal kyrka framhålls. Biskopen är prästernas förman och del är inför biskop och domkapitel som de har all svara för sin lära och ämbetsförvaltning. Av yttrandena om utformningen av prästtjänsterna i framliden framgär också klart all antagningen till präst och prästvigningen anses innebära all prästen träder i hela kyrkans tjänst i elt stift och inte är att betrakta som anställd endast av det pastorat där han eller hon har sin Ijänstgöring.

För egen del är jag angelägen alt understryka att de organisatoriska reformer som jag föreslär i det följande inte avser all förändra svenska kyrkans grundläggande karaklär av en episkopal kyrka där biskopar och präster har ett självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Kyrkomötet (KO 1987:3 avsnitt 3) ansluter sig också till della synsätt. Hur detta sedan skall återspeglas i kyrkans yttre organisation och där balanseras mol församlingarnas folkligt förankrade självstyrelse, som är del andra traditionella huvudmomentet i svenska kyrkans uppbyggnad, återkommer jag till i senare sammanhang. Jag delar emellertid kyrkokommitténs uppfattning aU denna avvägning inle behöver vara beroende av huvudmannaskapet för prästerna.

2.4 Inomkyrklig frihet

Kyrkokommittén erinrar om all även om de senasle årens kyrkopolitiska
reformer har byggt på en polifisk överenskommelse om en bibehållen
balans mellan omfattningen av offentligrättsligt reglerad och frivillig verk
samhel inom svenska kyrkan, så har dock kyrkan även i offentligrättsligt
reglerade frågor fåll en ökad räll atl själv fatta beslut. Kyrkomötesrefor
men har enligt kommitténs bedömning leU lill en ökad inomkyrklig frihet.
Kyrkomötesreformen har gett kyrkan egna beslutande och verkställande
organ pä riksplanet och dessa fär med slalsmaklernas medgivande också
fungera som organ för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksam
hel, som har lill uppgift au tjäna den frivilliga, icke förfaUningsreglerade
verksamhelen inom kyrkan. Det har tidigare ofta framförts önskemål om
alt staten genom lagstiftning skulle reglera den på frivillig väg framvuxna
verksamhet som numera i samtliga stift bedrivs genom stiflsting och
stiftsräd. Sädana förslag har avvisats, eftersom del inle har ansetts önsk
värt atl utvidga den offentligrättsliga regleringen av kyrkans verksamhel.
Kyrkokommittén har emellertid nu funnit en möjlighel för församlingarna
aU, inom ramen för den vidgade samverkan som kommillén föreslår, lill en
obligatorisk stiftssamfällighet ocksä knyta sådana frivilliga uppgifter som
församlingarna i dag sköter gemensamt genom stiftstingel. Den föreslagna
stiflssamfälligheten och dess organ skulle alltså pä regional nivå kunna bli
en motsvarighet lill den sammanhållna rikskyrkliga organisation som till
kommit genom kyrkomötesreformen. Tillkomsten av en sliftssamfällighel
skapar också förutsättningar för all lill eU represenlafivl kyrkokommunall
organ i sliften flytta över uppgifter som hillills har vilat på statliga myndig- 83

heter.

Kyrkokommitténs reformförslag i denna del har vunnit starkt slöd i Prop. 1987/88:31 remissyttrandena. Förslagen, lill vilka jag i väsentliga delar ansluter mig, innebär enligt kommitténs egen sammanfallande bedömning i dess förutnämnda lägesrapport att "sammantaget ökar - med bibehållande av det grundläggande sambandet mellan stal och kyrka - den inomkyrkliga friheten atl besluta om de resursfrågor som har betydelse för den kyrkliga verksamhelen".

2.5 Decentralisering

De senaste årens samhällsutveckling har präglats av en medveten strävan att decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att minska det statliga inflytandet på olika områden. Inte minst i fråga om den kyrkliga förvaltningen har åtskilliga grupper av ärenden flyttats frän regeringen lill underlydande myndigheter, kammarkollegiet eller domkapitlen. Där del har funnits lämpligl har också ramen för de kyrkokommunala organens själv-beslämmande vidgals.

Kyrkokommitléns förslag går vidare på denna väg. Jag har nyss framhällit all förslagen gör det möjligt alt lill kyrkokommunala organ i sliften överföra statliga förvaltningsuppgifter som hittills har handhafts av regeringen eller statliga myndigheter på olika nivåer. En överföring av sådana uppgifter lill de stiftsstyrelser och egendomsnämnder som kommittén föreslår innebär både alt besluten flyttas närmare dem som berörs av dem och att kyrkans egna organ får handlägga förvaltningsuppgifter med stöd av lag som riksdagen stiftar.

Del är enligl min mening angeläget all också inom ramen för ell bevarat samband mellan staten och svenska kyrkan bereda kyrkan ell ökat inflytande på sina egna angelägenheter. Ett fullföljande av kyrkomötesreformen på stiftsplanet ökar förulsällningarna för en ulveckling i sådan riklning. Stiften får nu genom i demokratisk ordning utsedda beslutande och verkställande organ en avsevärt starkare ställning i svenska kyrkan. De kommer all, inom vissa givna ramar, få möjlighel all själva besluta om fördelningen av resurserna för den kyrkliga verksamheten i stiften och långsiktigt utforma denna pä det sätl som man i varje stift anser bäst gagna församlingslivet. Biskopens ställning i den nya stiftsstyrelse som föreslås ger honom också tillfälle atl mera aktivt utöva sin sliflsledande funktion i en nära samverkan med företrädare för stiftets församlingar. Till den konkreta utformningen av ansvarsfördelningen mellan stiftsorganen i olika frågor återkommer jag i del följande.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 62-69, dd 2 s. 7 och 93-97). Kommittén föreslår att i församlingens kompetens också skall ligga fråga om inre underhäll av församlingskyrkan och övriga lokaler för församlingsverksamheten saml för församlingskyrkogårdens underhåll.

Remissinstanserna: Kommitténs grundsyn att pastoratet bör ha del lunga ekonomiska ansvaret delas i huvudsak av remissinstanserna. Flera remissinstanser pekar pä risken i kommitténs förslag för atl det uppstår kompetenskonflikter mellan församling och pastorat. Denna risk betonas framför allt i fråga om den delade kompetensen i fråga om församlingskyrkan och andra byggnader men förs också fram när det gäller förslaget alt församlingen skall ansvara för vissa kyrkogårdar och pastoratet för övriga begravningsplatser.

Skälen för mitt förslag: Församlingarna sköter som regel fierlalel församlingsangelägenheter i dag. Hit hör:

- anskaffande och vård av församlingskyrka och andra lokaler för den kyrkliga verksamheten

- begravningsplatser

- främjande av gudstjänstliv och annan församlingsverksamhet

- församlingskommunalt anställd personal.
Flerförsamlingspasloraten är obligatoriska partiella samfälligheter som

svarar för:

- värden av prästgårdar, löneboställen och andra prästlönetillgångar

- folkbokföringen

- löneförmåner för präster, kyrkomusiker och personal för folkbokföring- Prop. 1987/88: 31 en.

Kyrkokommitléns förslag syftar lill en ökad samverkan mellan församlingar i syfte att uppnå en förbättrad resursanvändning och jämnare kostnadsfördelning mellan dem. Vidare syftar förslagen lill alt stärka den enskilda församlingens möjlighel all ta ansvar för kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation.

Även mitt förslag har denna inriktning. Genom det utvidgas kompetensen för de nuvarande obligatoriska pastoralssamfälligheterna. Dessa får del huvudsakliga ansvaret för församlingarnas ekonomiskt och administrativt tyngsta arbetsuppgifier. Därigenom får i flerförsamlingspastorat församlingarnas kyrkoråd möjlighet alt i ökad utsträckning koncentrera sig på del egentliga församlingsarbetet. I samspel mellan de kyrkokommunala organen och frivilliga insatser kan församlingslivet stärkas.

Begreppen lös och fast egendom ger tydligare kompetensfördelning

Jag kan i de grundläggande avseendena ansluta mig till kommitténs förslag. Remissinslanserna har emellertid pekat på aU kompetensfördelningen mellan församling och pastoralssamfällighelen inte är tillräckligt tydlig i kommitténs förslag när det gäller kyrkobyggnader och andra lokaler för för-sandingsverksamheten.

Några remissinstanser har föreslagit aU den modell som tillämpas inom den kyrkliga samfälligheten mellan församlingarna på Gotland skall ligga till grund för fördelningen av kompetensen när del gäller församlingskyrka och andra lokaler för församlingsverksamheten. Gotlandsmodellen har fungerat väl för sitt begränsade ändamål, nämligen ett gemensamt ansvar för församlingskyrkorna inom Visby stift. Kompetensfördelningen på Gotland har angivits genom en detaljerad uppräkning av församlingens respektive samfällighetens uppgifter i fråga om vården av kyrkorna.

En så detaljerad reglering anscrjag emellertid inte vara generellt lämplig. I stället anscrjag, såsom några remissinstanser har påpekat, all man kan använda begreppen lös och fasl egendom och på så säll lägga jordabalkens definition av byggnad och dess tillbehör lill grund för kompetensfördelningen. Pastoralssamfällighelen skall då ha ansvar för byggnaderna, den fasla inredningen och annal som byggnaden försetts med och som är avsett för stadigvarande bruk för byggnaden. Av jordabalkens bestämmelser framgår all ocksä estrad och siltplatsanordning i en byggnad som är samlingslokal skall anses vara avsedda för byggnadens stadigvarande bruk. Tillämpat på kyrkorummet skulle bestämmelserna i jordabalken innebära aU altarrum, predikstol, orgel och bänkinredning hör till sådant som tillhör den fasla inredningen och som pastoralssamfällighelen skall ha ansvar för. Jag förulsäller all pastoratet i frågor om underhåll och restaurering av kyrkobyggnader samråder med församlingen. Det är angelägel alt församlingen känner delaktighet i värden av byggnaden och aU möjlighe-lerna lill frivilliga arbelsinsatser och medverkan i den löpande tillsynen tas till vara.

Samtidigt är det angelägel att församlingen bibehåller sill inflytande över 86

byggnadernas lösa inredning och utsmyckning. Detta säkerställs genom att Prop. 1987/88: 31 församlingarna normalt skall svara för den lösa egendom, som inle är byggnadslillbehör. Församlingen bör också enligl min mening tillförsäkras elt särskilt starkt inflytande över kyrkorummet. Väggars färg, bänkinredning, fönsters och orglars placering m. m. kan vara viktiga för livet i kyrkorummet. Jag föreslår därför en regel om atl församlingskyrkorädel alltid skall godkänna åtgärder som berör kyrkorummets utseende och användbarhet. Jag vill också betona atl den föreslagna kompetensfördelningen inte skall ses som ett hinder för en församling att själv med frivilliga medel och gåvor bekosta den yllerligare utsmyckning som församlingen anser önskvärd. I den män den fasla inredningen berörs kan en förändring inle vidtas utan överenskommelse med pastoratet. Vad jag här har anfört innebär inte någon förändring i fråga om den uppsikt över kyrkobyggnaderna som ankommer pä de antikvariska myndigheterna.

Församlingshem är lokaler för församlingsverksamheten. Det ligger i sakens natur att församlingen själv skall få avgöra i vilken omfattning sådana lokaler skall få användas till annat, eftersom en uthyrning exempelvis inkräktar pä församlingens nyttjande. En uthyrning innebär kostnader både för församlingen och pastoratet. Della medför atl en överenskommelse om fördelning av hyresintäkerna mellan församlingen och pastoratet bör träffas. Annorlunda ställer del sig enligt min uppfattning när delar av sådan faslighet är inrättade för att användas för annat ändamål, exempelvis bostäder. Dä bör pastoratet sköta uthyrningen.

Det ligger också enligt min mening inom pastoralssamfällighetens ansvarsområde att ersätta en kyrka eller gudstjänstlokal som förstörts på grund av brand eller på annat liknande sätt och i övrigl svara för försäkringsskyddet.

Fördelar med samlat ansvar för kyrkogårdarna

Kommittén har föreslagit att församlingen skall ha det ekonomiska ansva
ret för den löpande vården av kyrkogården invid församlingskyrkan medan
pastoralssamfällighelen skall svara för övriga begravningsplatser och för
större investeringar och personalkostnaderna för vården av församlings
kyrkogården. Flera remissinstanser anser alt gränsen mellan församling
ens och pastoratets kyrkogårdsåtaganden är oklar. Kammarkollegiet ifrå
gasätter exempelvis hur man skall lösa konflikten mellan en pastoralssam
fällighet som vill anlägga en central begravningsplats och en församling
som vill fortsätta att underhälla och använda församlingskyrkogården.
Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund framhåller att del är nödvän
digt med en övergripande samordning av verksamheten. Bland de försam
lingar och kyrkliga samfälligheter som har yttrat sig lill svenska kyrkans
centralstyrelse har hälften kommenterat förslaget men endasl en tredjedel
har accepterat det. Svenska kyrkans centralstyrelse och svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund anser att kommitténs förslag skulle
kunna fördyra driften i vissa fall. De föreslär atl ansvaret för begravnings
verksamheten i sin helhet förs över till pastoralsnivån.
Med hänsyn till den tveksamhet inför förslaget om delat ansvar för 87

församlingskyrkogärden som har kommil fram i remissyttrandena föreslär Prop. 1987/88: 31 jag atl det ekonomiska ansvaret för kyrkotomt, kyrkogårdar och övriga begravningsplatser samlas hos pastoralssamfällighelen.

Elt samlat ansvar medverkar också lill ett bättre utnyttjande av den tunga maskinella utrustning som numera används i skötseln av kyrkogårdar. I ett flerförsamlingspastorat finns också etl bättre ekonomiskt underlag än i den enskilda församlingen.

Pastoratet får genom delta förslag hand om den grundläggande planeringen av begravningsplatsens utformning. Jag förutsätter dock att pastoratet, när det gäller utformningen och vården av en kyrkogård i anslutning fill församlingskyrkan visar stor lyhördhet för den enskilda församlingens önskemål. Även i fråga om församlingskyrkogården har församlingen möjlighel att med frivilliga medel och gåvor bekosta skulpturer och liknande. Utsmyckningen fär dock inle medföra ingrepp i pastoratets grundläggande plan för den löpande vården av kyrkogården.

Ett flerförsamlingspastorat skall tillsätta nämnder för den förvaltning och verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer på dessa. Fullmäktige eller stämma fär tillsätta de nämnder som i övrigt behövs. En nämnd kan exempelvis tillsällas för den löpande vården av en församlingskyrkogård. Det finns inle nägol som hindrar att pastoratet uppdrar förvaltningen av en kyrkogärd lill kyrkorådet i den aktuella församlingen. På detta säll kan pastoratet, om det är lämpligl, överlåta vissa uppgifter lill en församling. Det är emellertid inle möjligl för pasloratel alt delegera uppgifter som innebär myndighetsutövning, exempelvis upplåtelse av gravrått, lill ett församlingskyrkoräd.

I en utredning (utredare hovrättsrådet Tom Thyblad) om enskildas begravningskostnader som har utförts på uppdrag av kyrkokommittén har det föreslagils att församlingarna skall få stödja verksamheten inom begravningsväsendet. Syftet skall då vara att minska kostnaderna för efterlevande i samband med dödsfall. Utredarens förslag har nu remissbehandlats. Förslaget har tillstyrkts av hälften av remissinslanserna. Domkapitlet i Uppsala stift, svenska kyrkans centralstyrelse och Stockholms eldbe-gängdseförening anser att frågan behöver utredas ytteriigare. Domkapitlet i Lunds stift, som tillstyrkt förslaget, påpekar dock alt det finns risk för atl det uppstår slora skillnader mellan församlingar i fråga om begravningstjänster. Andra förordar en kombination av en allmän begravningsförsäkring och en viss utvidgning av församlingarnas kompetens. Stockholms och Tranås kommuner, som enligt särskilda beslul ansvarar för anskaffande och vård av begravningsplatser, avstyrker förslaget.

Därefter har kyrkomötet i anledning av en motion om enskildas kostnader för transporter vid gravsättning på hembygdens kyrkogård (mot. 1987:98, KL 11, kskr. 33) anslutit sig fill vad kyrkolagsulskottet yUral i saken:

Utskottet ser liksom svenska kyrkans centralstyrelse positivt pä elt infö
rande av begravningstjänslen i den församlingskommunala kompetensen.
Utskottet anser dock liksom centralstyrelsen att hittillsvarande utred
ning inte ger svar på alla frägor om effekterna av förslaget eller om
allernaliva lösningar. 88

Dock anser utskottet alt kyrkomötet med anledning av motionen bör Prop. 1987/88:31 anhålla om atl regeringen i samband med behandlingen av promemorian "Begravningskostnader för enskilda" överväger frågan om ovan nämnda typ av kostsamma transporter bör ingå i begreppet begravningtjänsl.

Efter atl ha tagit dd av remissvaren och vad kyrkomötet anfört ärjag inte beredd alt föreslå en sådan utvidgning av församlingarnas kompelens som anvisats av utredaren.

Fördelar med att personalen anställs hos pastoratssamfälligheten

Kyrkokommittén har föreslagit atl ansvaret för den personal som är anställd i församlingen skall föras till pastoratssamfälligheten i ett flerförsamlingspastorat. Domkapitlet i Göteborg avstyrker förslaget, medan Svenska kommunalarbetareförbundet betonar all del är av särskild vikl att alla personalfrågor lyfts upp till pastoratsnivå. Få församlingar och kyrkliga samfälligheter berör förslaget i yttranden lill svenska kyrkans centralstyrelse. De som yttrat sig har i huvudsak behandlat frågan om arbetsledar-ansvaret. Centralstyrelsen framhåller ocksä att pastoratssamfälligheten endast bör svara för atl personalresurser ställs till församlingarnas förfogande.

Eftersom bäde prästtjänsterna och den personal som utför folkbok-föringsarbelel redan nu är knutna lill pastoratet anser jag i likhet med kommittén atl del framstår som rationellt alt pastoralssamfällighelen också tar över det arbetsgivaransvaret för den personal som är anställd i församlingen. Dit hör exempelvis diakon, församlingsassistent, kyrkvakl-mästare, lokalvårdare och kyrkogårdsarbetare. Personaladministrationen inom svenska kyrkan förutsätter särskild kompetens eftersom skilda avtal skall tillämpas på de olika kategorierna. Pastoratssamfälligheten torde därför ha bättre förutsättningar än den enskilda församlingen all svara för att inrätta och dra in tjänster, besluta om avlöningsförmåner och förhandla med personalorganisationer på del kyrkokommunala området. Jag är dock medveten om all många små pastorat kommer alt behöva stöd i sin handläggning av personalärenden. Jag förutsätter att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund liksom tidigare kommer atl tillhandahålla sädan service.

En överflyttning av del ekonomiska ansvaret till pastoratssamfälligheten innebär atl den personal som tjänstgör i en församling i stället kommer atl vara anställd hos pastoratssamfälligheten. Della förhällande medger naturligtvis att viss personal ändå kan fä sin tjänstgöring föriagd till en enskild församling och alt församlingen dä får det närmaste ansvaret för arbetsledningen. Frågan om arbetsledarskapet i församlingen övervägs för närvarande av en arbetsgrupp knuten till svenska kyrkans centralstyrelse. Pastoratssamfälligheten bör ocksä enligt min mening kunna uppdra åt församlingskyrkorädel att tillsätta en tjänst när tjänstgöringen skall begränsas till församlingen.

När pastoratet svarar för alt personalresurser ställs lill församlingens
förfogande är del av praktiska skäl lämpligt atl pastoratet också svarar för 89

arbelsmateriden framför allt åt kyrkogårdsarbetare och lokalvårdare. För Prop. 1987/88: 31 övriga personalkategorier kan församlingsarbetets särskilda inriktning mo-. tivera atl församlingen har kompetensen när del gäller sädan materiel.

Fonder

Om en församling förvaltar donationsfonder eller andra gåvomedel som uteslutande är avsedda för ändamål som pastoratet i fortsättningen skall svara för är det enligt min mening skäligt alt pastoratssamfälligheten nu övertar förvaltningen av dessa medel på i övrigt oförändrade villkor. För de donationer som inle omfallas av den övergångsbestämmelse om överföring av fonder till pastoratet som jag föreslår i det följande måste liksom tidigare en ansökan om permutalion göras. Pastoratet bör ta nödvändiga initiativ för att sådana ansökningar skall komma till sländ.

Prövning av kompetenskonflikter

Genom den nu beskrivna ansvarsfördelningen mellan en församling och pastoratet har jag sökt tillmötesgå remissinstansernas önskemål om en tydlig kompetensfördelning. Kammarkollegiet har i sill remissyttrande efteriysl en särskild ordning för prövning av kompetenskonflikler. En sädan torde med de av mig föreslagna avvikelserna från kommitténs förslag inte behövas. En församlings respektive etl pastorals beslul fär överklagas i den ordning som gäller för överklagande av kommunala beslul. Denna prövning går ju ul på att se om kompetensen har överskridils. Det innebär att även en berörd församling kan överklaga pastoratets beslut.

3.1.2 Icke obligatoriska kyrkliga samfälligheter

Mitt förslag: Församlingarna i etl pastoral kan bilda en total pastoratssamfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

Alla församlingar inom flera pastorat kan ulgöra en flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska angelägenheter eller en total flerpastoratssamfällighet för alla ekonomiska angelägenheter.

Om en total pasloralssamfällighel överlåter endast vissa uppgifter lill en nerpasloratssamfällighel fär den ändå beslå för all skola alla de övriga församlingsangelägenheterna av ekonomisk nalur. En sådan total samfällighel fär också bildas.

ler till en flerpastoratssamfällighet skall få bestå trots att den då blir Prop. 1987/88:31 partiell.

Skälen för mitt förslag: Kyrkokommitténs förslag syftar lill en ökad samverkan mellan församlingarna inom svenska kyrkan samtidigt som församlingarnas självständighet som kyrkliga kommuner skall bevaras. Della syfte kan liksom tidigare tillgodoses genom samverkan i kyrkliga samfälligheter. Jag delar kommitténs uppfattning alt en samverkan i ekonomiska och administrativa frägor förbättrar den enskilda församlingens möjlighel att ägna sig ål de grundläggande församlingsangelägenheterna.

Kommillén har föreslagit förenklade modeller och beslutsvägar för sam-fällighetsbildningar. Alla församlingar inom elt pastorat skall enligt kommilléns förslag fä samverka för alla ekonomiska angelägenheter. Alla församlingar inom flera pastorat kan ulgöra en flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska angelägenheter. Samverkan kan då bl. a. gälla begravningsverksamheten på kommunnivå, olika tjänster på kontraktsnivä och värden av pastoralsangelägenheter, såsom förvaltningen av prästgårdar och löneboställen. Alla församlingar i flera pastoral skall också få ulgöra en total ekonomisk samfällighet. Förslagen i denna del överensstämmer med de former för samverkan som nu finns och har inte föranlett kritik från remissinslanserna.

Kyrkokommittén har i sill förslag ansett all samverkan inom kyrkliga samfälligheter endasl skall fä ske pasloratsvis. Kommillén hänvisar lill att den kyrkliga lokala organisationsstrukturen behöver renodlas. Jag delar den uppfattningen. Partiella samfälligheter mellan endasl några av församlingarna inom ett pastoral skall inle längre få förekomma. Med den fördelning av kostnadsansvaret mellan församlingarna och pastoratet som jag har föreslagit finns det heller inle någol praktiskt behov av sådana partiella samfälligheter. Flera remissinstanser har dock framhållit att del skulle innebära belydande ölägenheter om det krävs en upplösning av en total pastoralssamfällighet som överlåter en del uppgifter till en flerpastoratssamfällighet. Jag anser atl bildandet av flerpastoratssamfälligheter skall ges bästa möjliga förutsättningar. En upplösning av en fungerande total pastoratssamfällighet för atl en flerpastoratssamfällighet skall få bildas motverkar della syfte. Pastoratssamfälligheten bör därför få bestå som en "total samfällighet" för alla församlingsangelägenheter som ligger kvar hos pastoratet. Detta innebär också atl samfälligheten behåller kyrkofullmäktige som beslutande organ. På motsvarande sätl skall del enligt min mening vara möjligt för församlingar, som redan har överlämnal vissa angelägenheter tiil en flerpastoratssamfällighet, all bilda en "total" pasloralssamfällighel för alla återstående ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta underlättar slörsla möjliga samverkan i etl pastorat.

Nuvarande begränsade partiella samfälligheter, som kan omfatta endasl
en del av församlingarna inom en eller flera pastorat, splittrar den kyrkliga
organisationsstrukturen. Dessa bör, som jag tidigare nämnt, inle längre
beslå. Denna lyp av samfälligheter avser ofta ansvaret för vissa tjänster
som exempelvis församlingsassistent eller kyrkogärdspersonal. Ansvaret
för samtliga tjänster läggs enligt förslaget pä pastoratet. Vid upplösningen
av dessa samfälligheter utgår jag från atl personalen på samma sätt som 91

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med milt (belänkandet del 1 s. 72-73, dd 2 s. 57-66 och 140-152).

Remissinstanserna: Flertalet fillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några anser att det alltid bör vara församlingen som skall ge sitt samtycke lill en samfällighelsbildning.

Skälen för mitt förslag: Regeringen beslutade i samtliga ärenden om bildande av kyrkliga samfälligheter fram lill den 1 januari 1985. I förordningen (1984:979) med bemyndigande för domkapitlen och kammarkollegiet atl besluta i ärenden om samfällighetsbildning delegerade man till domkapitlen alt besluta i ärenden avseende församlingar inom ell pastorat, om de är överens. Erfarenheten av domkapitlens handläggning av dessa ärenden har varil god. Domkapitlets uppgift är i dag alt kontrollera all församlingarna är överens och att rätta församlingsorgan fattat beslutet saml atl avisera berörda myndigheter. Denna kontrollfunktion bör nu föras över lill den nya stiftsstyrelse, som jag föreslär i del följande (avsnitt 3.2.4).

Även ärenden om bildande av flerpasloraissamfälligheter bör i första instans prövas pä en nivä som ligger närmare dem som berörs av besluten än vad som i dag är fallet. Jag delar kommilléns uppfattning atl sfiflsstyrdsen skall besluta i ärenden om bildande av kyrkliga samfälligheter som berör mer än etl pastorat.

Jag kommer senare all föreslå atl stiftsorganisalionen skall få elt övergripande ansvar för den kyrkliga ekonomin i stiftet (avsnitt 3.2 och 3.6). Av della följer alt stiftsstyrelsen bör ges instrument för all främja en utveckling i riklning mot ekonomiskt rationella enheter inom stiftet. Den bör ha

egen initiativrätt i fråga om samfällighetsbildningar. Anlalel samfällighets- Prop. 1987/88: 31

bildningar som hittills ägl rum efter initiativ frän andra organ än den

kyrkliga kommunen har varit få. Jag förutsätter att sliflsstyrelsen med sin

lokala förankring hu fär större förutsättningar alt verka för bildandet av

samfälligheter i stiftet. Betydelsen av den kostnads- och därmed lokala

skatteutjämning som kan uppnås genom all del bildas en samfällighet för

ekonomiska angelägenheter bör därvid betonas.

Det kommer med mitt förslag även i fortsättningen alt vara möjligl alt fatta beslul om samfällighetsbildning, även om inle alla församlingar/pastorat har tillstyrkt. Förutsättningen är då att åtgärden är lill övervägande och varaktig fördel för berörda pastorat. Man bör dock kunna utgä frän atl ärenden som inletts som initiativärenden av sliftsslyrdsen i flertalet fall kommer all avslutas som en samfällighelsbildning om vilken alla inblandade parter är överens.

Nägra remissinstanser har ansett atl del alltid skall vara församlingarna som skall lämna sitt samtycke till att föra över ansvaret för vissa angelägenheter till en samfällighet. I de fall då en total samfällighel mellan församlingarna inom ett pastorat skall bildas bör - såsom kommittén föreslagit - församlingarna besluta detta. Då är det ju församlingarna som lämnar ifrån sig ansvaret till pastoratet.

I de fall då en angelägenhet sköts på pasloratsnivån och del blir aktuellt atl bilda en flerpastoratssamfällighet för den uppgiften är del enligl min mening pastoratels formella samtycke till all lämna ifrån sig uppgiften som skall inhämtas. Församlingarna kommer i sina yllranden i ärendet att få tillfälle alt redovisa sin bedömning av om uppgifterna kan skötas bättre genom samverkan mellan flera pastorat.

Jag förulsäller att alla i dag befintliga samfälligheter som passar in i det nya mönstret beslår. Stiftsstyrelsens kompetens atl ändra och upplösa samfälligheter torde i huvudsak behöva utnyttjas för konsekvensändringar i samband med att samfälligheter nybildas.

I en övergångsbestämmelse bör regleras atl de äldre samfälligheter som nu omfallar alla församlingsangelägenheter efter den 1 januari 1989 endast skall få omfatta ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta ligger i linje med min syn på församlingens primära ansvar för församlingsvårdens utformning. I de fall där en församlings självständighet upphört till den grad alt den inle längre har en församlingskyrka eller där förutsättningarna i övrigt för en aktiv församlingsverksamhet upphört anser jag att det bör övervägas om den inte bör läggas samman med en annan församling.

Kommittén har föreslagit att sliflsstyrelsen skall få bestämma alt beslutanderätten i samfälligheten får ulövas av indelningsddegerade lill dess indelningsändringen träder i kraft. När totala pastoratssamfälligheter bildas kan det framstå som omständligt och kostsamt all inrätta indelningsde-legerade med uppgift all förbereda den nya organisationen. I vissa fall har indelningsddegerade endasl lill uppgift att fastställa budgelen. Förfarandet kan enligt min uppfattning förenklas betydligt genom atl sliflsstyrelsen i de fall då det är lämpligl fär föreskriva att nyvalda fullmäktige får börja verka omedelbart efter valet.

Kretsen av dem som får överklaga stiftsstyrelsens beslut i ärenden om 93

samfällighelsbildning bör enligl min mening begränsas till berörda försam-

Mitt förslag: Kyrkoråd skall alllid finnas i en församling. Kyrkofullmäktige skall finnas i alla församlingar med mer än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. I övriga församlingar får det finnas kyrkostämma.

Sliflsstyrelsen (avsnill 3.2.4) kan besluta all etl direklvall kyrkoråd får finnas i en församling som ingår i en total samfällighet. Förutsättningen är dock att församlingen begär det och alt det fmns fler än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen. Anlalet valda ledamöter i elt direktvall kyrkoråd fär inle undersliga 10. I en församling med direklvall kyrkoråd skall det inle finnas kyrkofullmäktige.

Beslutanderätten i flerförsamlingspastorat och flerpasloraissamfälligheter utövas av församlingsdelegerade eller i totala samfälligheter av kyrkofullmäktige.

De nuvarande särbestämmelserna om samfälligheterna i Stockholm och Göteborg avskaffas.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt genom atl kommittén föreslagit en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade invånare (betänkandet del 1 s. 74-78, del 2 s. 8-9 och 99-101).

Remissinstanserna: Bland yttrandena finns skiftande uppfattningar om förslaget att införa direktvalda kyrkoråd. Vissa instanser anser vidare att en sänkning av gränsen för övergäng från kyrkostämma till kyrkofullmäktige är olämplig. Några har föreslagit atl elt obligatoriskt suppleantsystem för församlingsdelegerade skall införas.

Samfälligheterna i Stockholm och Göteborg förordar att särbestämmelserna för dem behålls.

Skälen för mitt förslag: Jag har inledningsvis (avsnitt 2.2) betonat församlingens grundläggande belydelse för gudstjänstliv och övrig församlingsverksamhet. Denna belydelse markeras genom kommitténs förslag alt etl kyrkoråd alltid skall finnas i församlingen. Jag delar denna uppfattning och föreslår i likhet med kommittén, alt möjligheten atl erhålla dispens från skyldigheten alt ha kyrkoråd i en församling avskaffas.

Jag instämmer i svenska kyrkans centralstyrelses uppfattning att brislen Prop. 1987/88: 31 pä kommunalrättslig förebild för direktvalda kyrkoråd inte spelar nägon störte roll i den kyrkliga organisationen. Eftersom direktvalda kyrkoråd inle skall vara obligatoriska ser jag snarare denna möjlighel som en intressant försöksverksamhet i kommunalt självstyre. Kyrkomötet har i sill yttrande över förslaget till församlingslag (KO 1987:3 avsnill 4.2) gett regeringen lill känna atl direktvalda kyrkoråd bör få finnas i alla församlingar som ingår i en tolal ekonomisk samfällighel. Jag är dock inte beredd att nu föreslå alt också kyrkoslämman skall fä ersällas av ett direktvalt kyrkoråd. De argument som har anförts av vissa remissinstanser mol en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade invånare är relevanta ocksä i detta sammanhang.

De praktiska problem som kan uppstå vid avgång av ledamöter i del direktvalda kyrkorådet och som tagits upp av vissa remissinstanser anser jag lösta genom det obligatoriska suppleantsyslemet för kyrkorådsledamöter. Ell direklvall kyrkoråd skall också redovisa del arbete som utförts under året i en verksamhetsberättelse till samfällighetens fullmäktige.

Kyrkofullmäktige iförsamling med fler än 500 röstberättigade invånare

Flera remissinstanser är tveksamma till kommilléns förslag om en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige frän 500 till 250 röstberättigade kyrkomedlemmar. Nägra remissinstanser anser att en utvärdering av den sä sent som år 1983 genomförda sänkningen frän I 000 invånare lill 500 röstberättigade invånare först bör ske. Jag delar den uppfattningen och föreslär därför ingen ändring i förhållande lill vad som nu gäller.

Suppleanter tdl församlingsdelegerade

Nägra remissinstanser föreslär att ett obligatoriskt suppleantsystem i församlingsdelegerade skall införas. Etl fakultativt suppleanlsystem har tidigare i år efter elt förslag från regeringen behandlats av lagrådet, som lämnade förslaget ulan erinran. Jag anser atl ett ställningstagande till frågan om etl obligatoriskt syslem bör anstå tills det fakultativa systemet har genomförts och därefter utvärderats.

Särskilda krav för kyrkokommunala uppdrag

Domkapitlet i Luleå har föreslagit att det skall finnas nägon form av kyrklig
markering för den som låter sig väljas lill kyrkokommunala uppdrag.
Förslag om dop och konfirmation som förutsättning för förtroendepost i
svenska kyrkan har emellertid avvisats av 1963, 1979, 1982 och 1985 års
kyrkomöten. Motiveringen har varil atl så länge dop och konfirmation inte
är en föruisätlning för medlemskap i svenska kyrkan bör ell sådanl krav
inle uppställas för de förtroendevalda. Därför anser inte heller jag att nägot
särskilt kvalifikationskrav bör införas. 95

Inga särbestämmelser för Stockholm och Göteborg

Samfälligheterna i Stockholm och Göteborg förordar aU särbestämmelserna för dessa behålls.

Särbestämmelserna för samfälligheterna i Stockholm och Göteborg kom lill i en lid när dessa städer befann sig i etl expansivt skede och behovet av elt ekonomiskt utjämningssystem gjorde sig särskilt starkt gällande, bl.a. för atl undanröja hinder för en rationell församlingsindelning.

Behovet av etl utjämningssystem är i dag i lika hög grad angelägel som då utjämningssystemen infördes i Stockholms och Göteborgs städer. Andra avgörande skäl har inte förts fram för att bibehålla särregleringen för församlingarna i landels slörsla kommuner. Stockholms kyrkliga samfällighel har en sådan konstrukfion all jag bedömer all den kan bestå som flerpastoratssamfällighet med ansvar för prästers och kyrkomusikers avlöningsförmåner. Även del ekonomiska ansvaret för cityverksamhelen och domkyrkoverksamhelen kan ligga hos Stockholms kyrkliga samfällighet. För närvarande har samfällighelen och församlingarna etl delat ansvar för byggnader och för den församlingsanslällda personalen. DeUa ansvar bör renodlas så att uppgiften i sin helhet ligger på pastoraten eller samfälligheten. Den kyrkliga samfälligheten i Göteborg är idag en total flerpastoratssamfällighet och kan bestå som en sädan. Den samverkan som har åstadkommits-i Göteborg och Stockholm bör således kunna beslå utan någon särreglering.

Prop. 1987/88:31

Om självskrivenheten upphör finns del risk för att det uppstår förhållan- Prop. 1987/88: 31 den, som är olyckliga med hänsyn lill församlingens andliga liv. Om kyrkoherden inle blir vald till ledamot i kyrkorådet kan den situationen uppstå att kyrkoherden fjärmas från kyrkorådels arbete på ell sådanl sätl atl han eller hon inte aktivt tar del i detta. Det finns i sådant fall stor risk för att del andliga livet och den kyrkokommunala verksamheten i församlingen blir åtskilda på etl sätl som slår sönder helheten i församlingen. Detta bör på allt sätt motverkas.

Utskottet anser, att det från kyrklig synpunkt är angeläget alt det självskrivna ledamotskapel kvarstår oförändrat.

I likhet med kommillén anser jag att uppfattningen hos svenska kyrkan i denna fråga bör tillmätas stor betydelse. Mot bakgrund av vad jag tidigare (avsnitt 2.3) sagt om den dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan är del naturligt alt den som har ansvaret för gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av församlingskyrkorädel som har till uppgift att främja gudstjänstlivet och församlings vården. Med hänsyn till kyrkoherdens centrala ställning bl. a. som arbetsledare och lill att så mänga viktiga och för församlingsvården väsenfiiga ekonomiska beslul föreslås flyttade lill pastoratsnivån kan också jag finna del rimligt att kyrkoherden blir självskriven ledamot i pastoralskyrkorådet. Ytterligare skäl för mitt förslag är alt en markant skillnad annars skulle uppstå mellan kyrkoherdarna i enförsamlings- och flerförsamlingspastorat i fråga om deras medverkan i beslut av ekonomisk nalur. Mitt förslag överensstämmer därför med kommitténs.

Jag delar också kommitténs uppfattning atl det bör regleras alt kyrkoherden, som självskriven ledamol i kyrkorådet på grund av sin tjänst, inte samlidigl skall vara valbar för elt politiskt parti till del beslutande organet på samma eller lägre nivä. En självskriven ledamot i en styrelse bör ej ingå i de organ som har att välja övnga ledamöler i styrelsen. Genom kommitténs förslag i detta avseende kan det i framtiden undvikas att en obalans uppstår mellan den politiska sammansättningen i fullmäktige och kyrkoråd.

Jag anser också att kyrkoherden som icke vald ledamot inte heller bör vara valbar till personalnämnden, kyrkogårdsnämnden m.fl. nämnder. Eftersom det dock är av väsentlig betydelse för kyrkoherden atl hålla sig informerad om verksamhelen i dessa nämnder föreslår jag alt kyrkoherden eller den präst som ersätter kyrkoherden skall ulan särskill beslul av fullmäktige ha närvaro- och yttranderätt vid sammanträden i sådan nämnd.

Den kyrkoherde som skall vara självskriven i en flerpastoratssamfällighels kyrkoråd bör ulses av domkapitlet i sä god lid före valet all klarhet råder vid tidpunkten för nomineringen.

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Mitt förslag: De lertiloriella församlingarna i varje stift skall utgöra en obligatorisk stiftssamfällighet med kompelens atl sköta följande församlingsangelägenheter:

främjande av församlingslivets ulveckling inom stiftet,

främjande av finskspråkigt församlingsarbete och församlingsarbete bland samer saml andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter och vid militära förband i fredslid, främsl genom att tillhandahålla präster för verksamhelen i församlingen eller vid nämnda institutioner.

Stiftssamfälligheten skall också svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten.

Även icke-territoriella församlingar får ingå i stiflssamfälligheten, om de önskar det.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén vill dock föra över den finskspräkiga och övriga särskilt angivna verksamheten lill sliftssamfällighetens kompetensområde så snart del är fråga om verksamhel som omfallar hela stiftet eller flera pastorat inom stiftet (belänkandet del 1 s. 97-99). Enligl kommitténs lagförslag skall vidare stiftssamfälligheten endast omfatta de territoriella församlingarna inom stiftet (betänkandet del 2 s. 8 och 97-99).

Remissinstanserna: Allmänt kan sägas all remissinslanserna är positiva till kommitténs förslag till ny regional organisation för svenska kyrkan och ansvarsfördelningen inom denna.

I huvudsak har de också tillstyrkt att sliftssamfällighetens obligatoriska ansvarsområde skall vara det som kommittén har föreslagit. I yttranden från några domkapitel och svenska kyrkans centralstyrelse uttalas dock en oro för den konflikt som enligt förslaget kan föreligga mellan å ena sidan en församlings ansvar i fråga om t. ex. finskspråkigt församlingsarbete och andlig vård vid sjukhus och andra institutioner inom del egna pastoratet och å andra sidan sliftssamfällighetens geografiskt bestämda kompelens beträffande samma verksamhet.

Flera remissinstanser ultaler sig för atl ocksä icke-territoriella församlingar skall kunna ingå i stiflssamfälligheten.

lingslivel i stiften. Behovet av gemensamma insatser för stiftens försam- Prop. 1987/88: 31 lingar har i stället tillgodosetts genom de under senare lid på frivillig väg bildade stiflslingen med stiftsräden som verkslällande organ. Kyrkokommittén har redovisat en rad exempel pä de många verksamhetsgrenar som stiflslingen har tagit sig an. Genom samrådsgrupper, konferenser, konsulenlverksamhel eller direkta anslag stöder man sådan församlingsverksamhet som barn- och ungdomsarbete, kvinnoarbete, invandrararbele, diakoni, arbelslivsstudier, frilidskyrkan, soldathem och sjömanshem, informafion, studiearbete saml utbildning och fortbildning av kyrkliga medarbetare, ofta vid egna kursgårdar.

I avsnitt 2.4 harjag erinrat om atl den nya organisation på riksplanet som svenska kyrkan fick år 1983 innebar atl man fick elt samlat huvudmannaskap för såväl den lagreglerade som den på frivillig väg framvuxna verksamhelen i kyrkan. Den obligatoriska stiftssamfällighet som kommillén nu föreslår skulle pä samma sätl ge kyrkan etl sammanhållet organ pä regional nivå för uppgifter som olika stiftsmyndigheter nu har enligl lag och för den frivilliga verksamhet som i dag bedrivs genom sliftstihgens och stiftsrådens försorg. Jag ser därför förslaget som etl fullföljande på stiftsplanet av den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983 och som bl. a. syftade fill att utrusta kyrkan med organ som gör del möjligl för den att själv värda sina angelägenheter inte bara på församlingsplanel. Om sfiflstingels verksamhel fär las över av en stiftssamfällighet, kan den i fortsättningen bedrivas i lagreglerade demokrafiska former. Därmed tillgodoses också ell ofta framfört kyrkligt önskemål.

Främjande av församlingslivels utveckling

Mot den nu redovisade bakgrunden anscrjag alt den uppgift som domka
pifien enligt lag har haft nu i stället bör flyttas över som en uppgift inom de
nya sfiflssamfälligheternas kompelens. Med formuleringen "främjande av
församlingslivets utveckling inom stiftet" anges den stödjande funktion
som stiftssamfälligheten därigenom kan ha gentemot församlingarna. Del
är fråga om för församlingarna gemensamma insatser som kan stimulera
församlingsarbetet och pä speciella områden komplettera det med resurser
som en enskild församling inle förfogar över. Syftet är all ulveckla försam
lingarnas möjligheter alt verka inom sitt område och i enlighet med de mål
som församlingen själv ställer upp för sin verksamhet. Stiftssamfälligheten
kan bidra med utbildning av församlingsmedarbetare, konsulenlverksam
hel, personalutveckling m. m. saml tillhandahålla resurser för denna verk
samhet i form av stiftsgårdar och liknande anläggningar. De uppgifter som
för närvarande sköts av stiflslingen torde falla inom ramen för en sådan
beskrivning av den obligatoriska sliftssamfällighetens kompelens. Jag ul
går därför ifrån att de nya stiftssamfälligheterna i inledningsskedet kommer
att besluta all bedriva sådan verksamhel som resp. stiflsting hittills har
bedrivit inom ramen för den befogenhet de fär enligt lag. Så snart beslul
har fallats fär avtal träffas med de olika stiflslingen och berörda personal
organisationer om övertagande av egendom och personal. Nägon över
gångsbestämmelse om en skyldighet för stiftssamfälligheterna i detta hän
seende är varken av konstitutionella skäl möjlig eller i övrigt lämplig. ""

Främjande av viss särskild kyrklig verksamhet Prop. 1987/88: 31

När det sedan gäller de särskilda uppgifter som enligl kommitténs förslag skulle tillhöra sliftssamfällighetens kompetensområde - församlingsarbete bland finskspråkiga och samer samt andlig vård vid vissa instilutioner och vid militära förband - har del i remissyttrandena uttryckts oro för all samfällighetens roll här skulle komma i konflikt med den lokala församlingens ansvar för verksamhel inom sitt egel område. Del visar sig också alt del skulle medföra negativa effekter för bl.a. den finskspråkiga verksamhetens organisation, om man, som kommittén föreslår, låter pastoralsgränsen vara gräns för den lokala församlingens kompelens och hänför all verksamhet som sträcker sig utanför denna lill sliftssamfällighetens kompetensområde. På en del orter med en större finskspråkig befolkning som är fördelad på flera pastorat har man utnyttjat möjligheten all inrätta ett gemensamt kyrkoråd med ansvar för det finskspråkiga församlingsarbetet inom de berörda pastoraten. Denna samarbelsform skulle vid ell genomförande av kommitténs förslag fä upphöra om stiftssamfälligheten skulle ta över ansvaret för verksamheten.

Sliflsrädet i Göteborg påpekar alt när man belräffande sliftssamfällighetens huvuduppgift använder formuleringen "främjande av församlingslivets ulveckling i stiftet", så har delta församlingarna och inle de enskilda församlingsmedlemmarna som målgrupp och innebär således inte någon motsvarande inskränkning av församlingarnas kompetens.

Remissuttalandena i denna del har föranlett mig att förorda samma sakliga och inle geografiska begränsning av sliftssamfällighetens kompetens på dessa speciella verksamhetsomräden som när del gäller församlingslivet i allmänhet. På sliftssamfällighetens lott bör således komma åtgärder som främjar ifrågavarande grenar av den kyrkliga verksamheten, medan församlingarna, pastoraten och andra kyrkliga samfälligheter behåller det lokala ansvaret för att verksamheten bedrivs i den omfattning som deras resurser medger. Samfällighetens stödjande funktion i dessa sammanhang förulsälls dä i första hand vara atl tillhandahälla präster och kanske även annan personal för dessa mer specialiserade kyrkliga uppgifter. Förslaget i denna del innebär all de nuvarande särskill inrättade komministertjänsterna för andlig vård vid sjukhus liksom prästtjänsterna för finskspråkigt församlingsarbete blir tjänster hos stiftssamfälligheten. Andra insatser från sliftssamfällighetens sida kan vara visst ekonomiskt stöd till en verksamhel samt gemensam planering - vilken i fråga om den andliga vården vid instilutioner och militära förband skall ske i nära samarbete med andra trossamfund - kontakt med regionala och centrala myndigheter samt utbildning av personalen. Såsom överbefälhavaren har påpekat i sitt remissyttrande bör sliftssamfällighetens ansvar för andlig vård vid militära förband endast avse verksamheten i fredstid. Möjligheten för sliflssamfälligheten atl i vissa fall överta del ekonomiska ansvaret för delar av den lokala församlingsverksamheten kommer jag alt behandla senare (avsniU 3.2.2).

Av flera remissyttranden framgår klart det angelägna i atl även de icke lerritoriella församlingarna får ingå i stiftssamfälligheten. Karlskrona ami-ralilelsförsamling har alt svara för andlig vård vid militära förband i Karls-

100

krona och Finska församlingen i Stockholm förutsätts av domkapitlet i Stockholm utgöra centrum för stiftets finskspråkiga arbete. Med hänsyn till all de har viktiga funktioner på områden som faller inom sliftssamfällighetens kompetens harjag utformat förslaget lill författningsbestämmelserna så att de icke lerritoriella församlingarna skall kunna få vara med i stiftssamfälligheterna om de önskar det. Undantag får dock göras för Hovförsamlingen, som ju står utanför den ordinarie sliflsorganisafionen.

Begravningsplatser för icke kristna trosbekännare

Ansvaret för anläggande och underhäll av allmänna begravningsplatser åvilar - med några fä lokala undantag - svenska kyrkans församlingar. Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsväsendet fastslogs senast vid riksdagsbeslut hösten 1982 om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter m. m. (prop. 1982/83: 19, KU 1982/83: 8, rskr. 30). Någol ändrat ställningstagande i denna del har jag inle funnit anledning till vid utarbetandet av milt förslag till ny församlingslag.

När del gäller alt tillhandahålla begravningsplatser för icke kristna trosbekännare, är detta etl relativt nytt problem, som emellertid på sina häll ställer sådana krav alt del är svårt för en enskild församling all svara för uppgiften. Av delta skäl har kyrkokommittén föreslagit att den läggs på den obligatoriska stiflssamfälligheten. Denna kan i sin tur lösa uppgiften genom avlal med enskilt pastorat eller kyrklig samfällighet, där del befinns lämpligt. Jag ansluter mig till kommitténs förslag i sak. Däremot finner jag del inle lämpligl atl i en ny lag som främsl gäller svenska kyrkans församlingar skriva in en bestämmelse som avser förpliktelser mot icke kristna trosbekännare. Föreskrifter om stiflssamfälligheternas ansvar för denna uppgift bör således meddelas i en särskild lag. Jag avser alt återkomma med förslag lill en sådan lag i ett annal sammanhang.

Avlöningsförmåner för personalen

Det är självklart att stiftssamfälligheten svarar för arbets- och anställningsvillkoren för den egna personalen. Jag vill då endasl framhålla atl delta avser inte endast sliftspräslerna, som kommer all närmare behandlas i avsnitt 3.4.1, och sådan övrig personal som är anställd för de uppgifter som stiftssamfälligheten ålar sig, bl.a. sådan personal inom den nuvarande stiftslingsorganisalionen som överläs av stiflssamfälligheten. I avsnitt 3.2.7 föreslår jag alt stiflssamfälligheten skall tillhandahålla kanslipersonal för hela den nya stiftsorganisalionen. Åven denna personal blir sålunda anställd hos en kyrkokommunal huvudman, stiftssamfälligheten.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del 1 s. 99-100, del 2 s. 8 och 98-99).

Remissinstanserna: I nägra yllranden påpekas all kommitténs förslag är otydligt vad gäller skillnaden mellan vad som innefattas i den obligatoriskt givna kompetensen "främjande av församlingslivels ulveckling i stiftet" och vad som sägs om möjligheten atl utvidga verksamhelen lill all omfatta även andra församlingsangelägenheter i stiftet.

Skälen för mitt förslag: När kommittén räknar upp exempel på verksamheler som skulle kunna övertas av det som kommittén valt all kalla en "utvidgad stiflssamfällighel", nämns frilidskyrkoarbele, kyrkligt skol- och högskolearbete, cilyverksamhct, kyrkomusik, industri- och arbelsplatsar-bete, diakonal verksamhel, handikappverksamhet, idefonsjälavård, sjömansvärd, invandrar- och flyktingarbete och viss domkyrkoverksamhet. Del gäller verksamheler som till stor del är gemensamma för församlingarna i stiftet och som församlingarna får anslå medel lill och kan dra nytta av i sin lokala verksamhet. Som sådan verksamhet bör enligt min mening även kunna räknas verksamhel som visserligen lokall hänför sig till vissa enskilda församlingar men som riktar sig lill en vidare krets än enbart församlingsborna och till grupper som inte normalt omfattas av den lokala församlingsverksamheten. Det kan t. ex. gälla verksamhel bland döva och hörselskadade, bland värnpliktiga, studerande ungdom, dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller besökare på turistorter. Del är rimligt atl ansvaret för en kyrklig verksamhet bland sådana grupper inte skall vila enbart på den lokala församlingen. Del mesta av vad kommittén har angett som exempel är uppgifter som i många stift i dag sköts av stiflstingsorgani-sationen och som enligl min mening faller in under beleckningen "främjande av församlingslivels ulveckling i stiftet". Del är sålunda uppgifter som utan vidare ryms inom den obligatoriska sliftssamfällighetens kompetens enligt vad jag har föreslagit i föregående avsnill. En så markerad skillnad som kommittén föreslår mellan en "obligatorisk stiftssamfällighet" och en samfällighel i utvidgad form behöver således inle göras.

Det kan emellertid finnas en del lokall begränsade församlingsangelägenheter som är ekonomiskt betungande för de enskilda församlingarna och där man i etl stift kan anse att den bästa utjämningseffekten för församlingarna nås genom att låta stiflssamfällighelen helt ta över ansvaret för verksamheten.

Stiftssamfälligheten bör därför kunna besluta om atl utvidga sin verk
samhel lill att omfatta ocksä ansvaret för någol som egentligen är försam
lingarnas eller pasloratssamfälligheternas egna ekonomiska angelägenhe
ter. En förutsättning är alt övertagandel av ansvaret kan betraktas som ett
gemensamt intresse för församlingarna i stiftet. Del är här fråga om etl
beslut som syftar längre än lill enbart "främjande" av församlingslivet.
Om stiftssamfälligheten beslutar atl la över en viss församlingsverksam
het, l.ex. ansvaret för den andliga vården vid elt regionsjukhus, betyder
del nämligen att församlingarna eller andra samfälligheter än stiftssamfäl
ligheten inte längre får bedriva samma verksamhet. Vissa regler till skydd
för en minoritet bland församlingarnas representanter måsle därför finnas,
när ell sädant beslut skall fattas av sliftssamfällighetens beslutande organ. 102

Jag anser inle aU det finns nägol behov av den av kommittén föreslagna beteckningen "utvidgad stiftssamfällighet". Termen kan vara vilseledande. Det är ju verksamhetens omfaUning som utvidgas, inte samfälligheten som sådan.

Vidare bör framhållas, aU om sfiftssamfälligheten skall överta uppgifter som tidigare har vilat på en flerpastoratssamfällighet, bör beslutet beredas så atl del kan samordnas med eU beslut av stiftsstyrelsen om att ändra eller upplösa flerpastoralssamfälligheten.

Några remissinstanser har uppfattat kyrkokommitténs förslag så, att om församlingarna i elt pastoral beslutar att fill en flerpastoratssamfällighet eller till stiftssamfälligheten överiåta sin kompetens i fråga om viss eller alla ekonomiska angelägenheter blir den församlingsegendom som hör samman med den berörda verksamheten samfidigt samfällighetens egendom. Kyrkomötet (KO 1987:3 avsniU 4.1) uttalar au församlingslagens bestämmelser om kompelens och samfällighelsbildning inte påverkar äganderäUen fill den fasta egendomen. Kyrkomötet efteriyser dock eU klariäggande på denna punkt. Jag finner därför anledning påpeka aU då en samfällighet bildas finns de ingående församlingarna kvar som kyrkokommuner och självständiga juridiska personer med bibehållen äganderätt också lill den fasta egendomen. DeUa gäller självfallet även om samfälligheten har anförtroUs ansvaret för förvaltningen av församlingens egendom. En annan sak är, att äganderäUen till den egendom som samfällighelen med stöd av sin av församlingarna erhållna kompetens förvärvar blir samfällighetens egendom, om annat inte uttryckligen sägs. Uppgår därefter en sådan samfällighet i en annan samfällighet övergår äganderätten fill den förvärvade egendomen till den nya samfälligheten. (Jfr även den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 § kyrkliga indelningslagen).

Prop. 1987/88:31

Remissinstanserna: Tillstyrker kommilléns förslag beträffande fullmäk- Prop. 1987/88:31 ligorganisationen. Flera remissinstanser har dock invändningar i fråga om valförtarandel.

Skälen för mitt förslag

Församlingarna bör vara valdistrikt

Sfiflssamfällighetens väsenfiiga uppgift att främja församlingslivets utveckling inom stiftet syftar lill att ulveckla församlingarnas möjligheter att verka inom sitt omräde och för sina egna mål. Jag anser det därför också vara angelägel all församlingar av olika struktur men ocksä olika sidor av församlingslivet och olika kyrkliga verksamhetsgrenar kan bli företrädda i sliftssamfällighetens organ. De hittills vunna erfarenheterna av den nya organisationen av svenska kyrkans arbete pä riksplanet visar på den positiva betydelsen av all man - som är fallet i bl. a. kyrkomötet - har en bred representation. Där finns ledamöter med erfarenhet från såväl kyrkokommunalt arbete som församlingarnas fria verksamhel. Del är mot denna bakgrund naturligt att församlingarna får utgöra valdistrikt vid val av elektorer för sliftsfullmäktigvalen. Därmed markeras dessutom alt stiflssamfälligheten är en samfällighet av församlingarna i stiftet. Även om man skulle vinna vissa fördelar med all pastoraten fick utgöra valdistrikt och med att en samordning med kyrkomötesvalet då kunde ske, är jag ändå inle beredd atl biträda de förslag härom som några remissinstanser har lagl fram.

Kontrakten som valkrels

Eftersom antalet elektorer enligt mitt förslag blir avsevärt större vid slifls-fullmäkligvalet än vid val till kyrkomötet, finner jag det ändamålsenligt att kontrakten som regel får utgöra valkretsar. Jag anser dock i likhet med några remissinstanser, all det med hänsyn till de slora avstånden i de nordligaste stiften bör vara möjligt för närmast berörda länsstyrelse att besluta om delning av etl kontrakl i två valkretsar. Likaså bör länsstyrelsen kunna lägga samman kontrakt fill en valkrets om det behövs för att ge tillräckligt underiag för ett mandal i sfiftsfullmäktige. Eventuellt kan etl sådant beslut behöva fattas i samråd mellan länsstyrelserna i ett par berörda län.

Uppgiften att fördela mandaten i stiftsfullmäktige på de skilda valkret
sarna bör enligl min mening av praktiska skäl ankomma på en central
myndighel. I fråga om mandatfördelningen vid kyrkofullmäkligvalen är det
länsstyrelserna som beslutar. Eftersom stifts- och länsindelningen inle
överensstämmer är de inle lämpliga all ha hand om uppgiften i detta fall.
Jag har därför i likhet med kommittén stannat för att den bör skötas av den
centrala valmyndigheten, d. v. s. riksskatteverket. Beslut av stiftsfullmäk
tige om ändring av antalet ledamöter och beslut av en länsstyrelse om
ändrad valkretsindelning måste alltså i god lid före valet delges riksskalte-
verkd. jQ

Specialbeslämmelser för del första valtdlfädel

Jag finner i likhet med kyrkokommittén alt del lämpligen bör få ankomma på domkapitlet att bestämma anlalet ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige saml ulse valförrättare, när val till stiftsfullmäktige första gängen skall ske. Innan domkapitlet beslular i ärendet bör yttranden inhämtas från stiftstinget och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Beslutet måste fattas före juni månads utgång valåret för atl centrala valmyndigheten i sin tur skall hinna besluta om mandalens fördelning pä kontrakten.

3.2.4 Stiftsstyrelsen och övriga nämnder

Mitt förslag: Förvaltning och verkställighet i stiflssamfälligheten skall ankomma på en stiftsstyrelse och andra nämnder. De fullgör även i övrigl uppgifter som ankommer på kyrkoråd och andra nämnder i församlingarna eller i kyrkliga samfälligheter i övrigt.

Stiftsstyrelsen skall bestå av biskopen som självskriven ledamot och ordförande saml minst åtta andra ledamöler, vilka jämte suppleanler väljs av stiftsfullmäktige. Domprosten -eller annan präst som är vice ordförande i domkapitlet — skall vara ersättare för biskopen i hans egenskap av ledamot. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

är lämplig. Som sliftssamfällighetens beredande och verkställande organ Prop. 1987/88: 31 kommer den alt fä hand om vikliga för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter och administrera personal och anläggningar för den gemensamma stiftsverksamheten. Som jag närmare kommer atl redovisa i det följande avses stiftsstyrelsen ocksä fä ta över viktiga förvaltningsuppgifter bl. a. från domkapitlen.

Biskopen som självskriven ordförande

Kommillén föreslår att stiftsstyrelsen skall beslå av minst älta av stiftsfullmäktige valda ledamöler samt biskopen som självskriven ledamot och ordförande. Nägra remissinstanser ifrågasätter biskopens självskrivna ordförandeskap. I denna fräga vill jag anföra följande.

Den dubbla ansvarslinjen i kyrkan, som jag inledningsvis berörde i avsnitt 2.3, har motiverat mitt förslag atl kyrkoherden skall vara självskriven ledamot av församlingens och pastoratets kyrkoråd (avsnill 3.1.5). Jag vill också erinra om all samma synsätt har legat lill grund för all ärkebiskopen enligt lagen (1982: 942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985: 868) är självskriven ordförande i svenska kyrkans centralstyrelse. Biskopen är av älder stiftets ledare i olika avseenden. Han är den främste företrädaren för läroämbetel i stiftet och har kyrkans uppdrag alt vaka över atl rätl lära och god kyrklig ordning iakttas i församlingarna. Han är förman för prästerna i sfiftel och är preses - ordförande — i domkapitlet och chef för denna statliga myndighet. Flertalet biskopar är i dag också ordförande i stifts-nämnden. Härtill kominer att biskopen är ordförande i stiftsräden i samtliga stift utom etl. När dessulom enligt vad jag kommer att föreslå i del följande, viktiga förvaltningsuppgifter kommer atl dels flyttas över från domkapitlet till stiftsstyrelsen som det representativa organet för församlingarna i stiftet, dels delegeras från regeringen till sliflsslyrelsen, finner jag det naturligt atl den av regeringen utnämnde biskopen får vara stiftschef också i den bemärkelsen alt han blir självskriven ordförande i stiftsstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att landshövdingarna är självskrivna ordförande i de i övrigl av landstingen valda länsstyrelserna.

Jag vill också anföra ytterligare ell skäl för mitt förslag. Den nya organisation som jag föreslår för lokal- och regionalplanel i svenska kyrkan innebär en mycket långtgående decentralisering med starkt ökade befogenheter för de enskilda stiften. Man får då räkna med mindre enhetlighet i behandlingen av olika frägor och en viss försvagning av de sammanhållande faktorerna i kyrkan blir en följd av förslagen. Biskoparna, som bl. a. har all företräda enheten inom kyrkan, är genom sin närvaroplikl vid kyrkomötena och genom olika uppdrag nära knutna lill de rikskyrkliga organen. Jag anser därför alt det är viktigt att de var och en i sitt stift får inta en central position i slifisorganen med möjlighel atl där även anlägga riks-kyrkliga synpunkter på de frågor som de har atl behandla. Det kan slutligen noteras atl biskopen innehar sin tjänst också på grund av val i stiftet, vid vilka församlingarnas företrädare har etl betydande inflytande. Vid framtida biskopsval kan man då la i beaktande all de också avser val av ordföranden i stiftsstyrelsen.

Kyrkomötet (kskr. 1987: 20) ansluter sig till vad jag här förordar. '""

Vice ordförande ulses av stiftsfullmäktige

De skäl som jag anfört för biskopens självskrivenhet som ordförande är däremot inte tillämpliga på domprosten. Jag biträder därför kommitténs förslag att vice ordförande i stiftsstyrelsen skall utses av stiftsfullmäktige bland de valda ledamölerna i stiftsstyrelsen. Jag har inte heller funnit skäl alt tillmötesgä de remissinstanser som anser att domprosten skall ha närvaro- och yttranderätt vid sliftsstyrdsens sammanträden. I några yttranden betonas viklen av prästerlig representation i stiftsstyrelsen. Jag är inte beredd all genom särskilda bestämmelser säkerställa en sädan. Däremot skall del givelvis inle finnas något hinder alt utse präster till ledamöter i stiftsstyrelsen.

Nämnder i stiftssamfälligheten

I stiften finns det i dag inom stiftslingsorganisalionen ofta särskilda arbetsgrupper tillsatta med ansvar för olika grenar av den icke lagreglerade kyrkliga verksamheten i sliften, såsom stiftsgårdsverksamhelen, ungdomsarbetet och frilidskyrkan. Inom sliftssamfällighetens verksamhetsområden kan det i framliden bli aktuellt atl för liknande ändamål tillsätta särskilda nämnder. En obligatorisk nämnd - egendomsnämnden - med särskilda statliga förvaltningsuppgifter behandlas särskill i avsnitt 3.7.1. I övrigt bör sliften vart för sig fritt få bedöma vilket behov de kan ha av särskilda nämnder för olika ändamäl. Någon absolut likformighet mellan stiften i della hänseende behöver enligl min mening inle eftersträvas. Stiftens ekonomiska förutsättningar kan ju vara ganska olika. För stiftsstyrelsen och övriga nämnder bör gälla samma regler som för kyrkoråd och nämnder i en församling.

3.2.5 Stiftsstyrelsen och domkapitlet

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del I s. 102-105, dd 2 s. 35, 50, 121 och 135).

Remissinstanserna: Det övervägande anlalel remissinstanser - däribland svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund - finner kommitténs förslag väl avvägt.

När ell anlal remissinstanser, däribland flertalet domkapitel och Svenska kyrkans personalförbund, avstyrker förslaget så är del med hänvisning till den dubbla ansvarslinjen, som har till konsekvens atl väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna i dag ulövas av domkapitlen. Deras befogenheter vad gäller prästtillsättningar och personalfrågor måsle förbli oförändrade, hävdar man.

Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 3.2.1 redogjort för domkapitlens nuvarande skyldighet enligt 13 § lagen om domkapitel atl "verksamt beflita sig om del kyrkliga livets vård och förkovran". Jag har också där redovisat motiven för all denna uppgift enligt min mening lämpligare bör skötas av den nya stiftssamfälligheten. Enligl samma lagrum skall domkapitlen emellertid också tillse all stadgad kyrklig ordning iakttas i stiftets församlingar och ha inseende över prästernas ämbetsförvaltning. De utövar också den disciplinära myndigheten över stiftets präster och kyrkomusiker, beträffande de sislnämnda med slöd av en föreskrift i kyrkomusikerförordningen (1950: 375, omtryckt 1973: 681, ändrad senasl 1987:549). Domkapitlen fullgör även särskilda åligganden med avseende på stiftets kyrkliga angelägenheter enligl föreskrifter i lag och annan författning.

Fördelar med att sanda ledningen av stiftet hos ett organ

I den föreslagna stiftsstyrelsen får stiften etl nytt legalt ledningsorgan med förankring i stiftets församlingar. Det är då enligt min mening viktigt atl undvika en alllför slor uppsplittring av stiftets angelägenheter på skilda organ. Del gäller atl inle skapa en komplicerad byråkrati på del regionala planet i kyrkan, ulan tillse atl ledningen av stiftet kan bli samordnad och effektiv.

Åtskilliga av de frågor som man i stiftsledningen har att ta ställning till -det må vara för stiftet gemensamma församlingsangelägenheter, som sliflssamfälligheten skall ha hand om, eller statliga förvaltningsuppgifter, som delegeras till stiftsnivån - är av sådan art atl de har ell nära samband med varandra. Om man t.ex. vill ta upp en ny verksamhet i stiftssamfälligheten, kan del krävas beslul om ändring i bestående samfällighetsbildningar. Strukturförändringar påverkar i sin tur personalorganisationen. En ändrad tjänsteorganisation kräver nya tjänslgöringsföreskrifter o. s. v. För att kunna utöva en effektiv stiftsledning kan man sålunda behöva ta en serie av sammanhängande beslut. Ärendenas handläggning vinner inte pä atl då bollas mellan skilda myndigheter, i synnerhet inle om ordföranden i de beslutande organen därmed ständigt försätts i en jävssiluation i ettdera organet.

Eftersom sliftssamfällighelsuppgifler inle kan uppdras åt den statliga
stiftsmyndigheten domkapitlet, medan däremot den kyrkokommunala
stiftsstyrelsen genom lag kan anförtros förvaltningsuppgifter som ligger pä 108

en statlig myndighet, är det naturiigt att föriägga tyngdpunkten när det Prop. 1987/88:31 gäller stiftsledningen hos den nya stiftsstyrelsen. Del är alltså hos detta organ under biskopens ordförandeskap som jag anser att man i stor utsträckning bör samla ledningsfunktionen i stiften. Frågan är dä om del ocksä behövs andra ledningsorgan. Jag återkommer senare (avsnitt 3.7.1) till frågan om handläggningen av de nuvarande sliftsnämndsärendena, alltså sådana ärenden som gäller förvaltningen av den kyrkliga egendomen i stiften.

Domkapitlen behålls för vissa speciella frågor

Som remissinslanserna kraftigt framhållit och som jag själv i inledningen (avsnitt 2.3) har betonat bör den sedan gammall tillämpade dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan bevaras, d. v. s. en klar markering skall göras av att biskopar och präster har elt självständigt ämbetsansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anscrjag alt domkapitlen alltjämt bör beslå för att la hand om de frågor som har samband med kyrkans lära, utövandet av det kyrkliga ämbetet, gudstjänstlivet och kyrkorummets utformning. Dessa frägor kräver särskild kyrklig sakkunskap. Nägot alternativ som skulle vara bättre än atl låta domkapitlen handha dessa uppgifter har inle förts fram i diskussionen.

Nägra domkapitel har reagerat mol kyrkokommitténs starka understrykande av domkapitlets uppgifter som slallig myndighet och hävdar atl det är ell kyrkligt organ genom vilket staten fullgör sina uppgifter i kyrkans sammanhang.

Till delta vill jag säga, alt en nödvändig konsekvens av de nuvarande relationerna mellan slalen och kyrkan är att statliga myndigheter och andra organ finns för även rent kyrkliga uppgifter. Sålunda är t. ex. kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse statliga organ, trots att deras uppgifter är begränsade till den kyrkliga sektorn.

Detsamma gäller domkapitlen. Jag lägger emellertid i det följande (avsnitt 3.2.7) fram förslag som gör dessa helt oberoende av statlig reglering när det gäller den egna personalen och av statliga medel när del gäller verksamheten. Regeringen skall inte heller utse ledamöter i domkapitlen i fortsättningen (avsnitt 3.2.6).

Handläggningen av ärenden som rör prästerliga tjänsteinnehavare

Jag är medveten om alt gränsdragningsproblem mellan slifisorganen kan
uppstå. Med hänsyn till kritiken av kommitténs förslag i många remissytt
randen vill jag särskill beröra frågan om handläggningen av ärenden som
rör de präsleriiga tjänsteinnehavarna. Jag vill här hänvisa lill vad den
teologiska fakultetsnämnden i Uppsala anför i en kritisk kommentar fill
kyrkokommitténs belänkande, nämligen all " sammanblandningen mellan
ämbetssynen - som är teologiskt betingad - och den praktiskt begrunda
de tjänsteorganisationen" inle bidrar till ökad klarhet. Enligl nämnden
vore del en klar fördel att försöka upprätthålla den klassiska distinkfionen
på luthersk mark mellan vad som kan anses leologiskt/konstitutivt och vad 109

som bara är föremål för mänskliga överväganden mot bakgrunden all allt Prop. 1987/88: 31 bör "ärliga och skickeliga" tillgå i den kristna församlingen. Jag delar fakullelsnämndens uppfattning atl del är viktigt att göra en så klar åtskillnad som möjligl mellan anställning och ämbetsutövning och anser alt den kan ge en god vägledning i fråga om ansvarsfördelningen mellan stiftsorganen

Mol den bakgrunden presenterade regeringen ocksä i sin skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet följande principförslag lill uppdelning av ansvarsområden mellan domkapitlet och den nya kyrkokommunala sliflsstyrelsen.

Till anställningen hör de många yttre förhällanden av arbetsrättslig natur som för prästens del inte skiljer sig eller bör skilja sig nämnvärt från vad som gäller för andra anställda i sliften eller pastoralen. Regeringen delade därför kommitténs uppfattning att beslut om såväl pasloralsindelningen som den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten skall ankomma på stiftsstyrelsen. Till denna ville regeringen vidare till skillnad från kommittén bl. a. hänföra sådana beslut som gäller arbetsfördelningen mellan prästerna i pastoratet och beslul som har en arbetsledande funktion, l.ex. beslul om tjänslgöringsföreskrifter för prästerna. Vid fastställande av dessa skulle sfiflsstyrdsen dock ta hänsyn till de föreskrifter domkapitlet meddelar rörande gudstjänslhållningen i församlingarna. Hit borde också höra beslut om tjänsfiedighet och vikarier för prästerna, disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, avskedande frän anställningen, åtalsanmälan, avstängning från arbetet och läkarundersökning enligt vanliga arbetsrättsliga regler för präster som är anställda hos stiftssamfälligheten eller i ett pastoral. Sådana beslut borde alltsä ankomma pä sliflsstyrelsen.

I fräga om sin ämbetsutövning är prästen däremot i kraft av sina vid prästvigningen avgivna löften förpliktad alt följa den lära och de ordningar som är antagna för svenska kyrkan och alt i dessa hänseenden rätta sig efter vad biskopen eller andra prästerliga förmän kan ålägga honom. I denna del är prästen inte underställd några kommunala huvudmän. En fråga om atl i disciplinär väg skilja en präst från ämbetet eller all förklara honom obehörig all utöva prästämbetet skall alltså prövas av domkapitlet. Del kunde enligt regeringens bedömning också vara lämpligt att domkapitlet som statlig myndighel får avgöra sådana ärenden där en prästs personliga intressen kan komma all slå i motsättning till de kyrkokommunala, t. ex. i en fråga om en personlig befrielse från Ijänstebosladsskyldighel.

Kyrkomötet har emellertid vid sin behandling av gränsdragningsproble
men uttalat (KL 1987: 5 avsniU 3.3.1) aU utgångspunkten för en fördelning
av uppgifter i slället bör vara den kompelens som respektive organ besitter
samt sambandet med övriga uppgifter. Av betydelse för bedömningen är
ocksä enligt kyrkomötet domkapitlets uppgifter enligl 1 § andra stycket 1
och 2 den föreslagna domkapildslagen. Enligt dessa bestämmelser — som
jag föreslår bör tas in i lagen om svenska kyrkan - skall domkapitlet se till
atl den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende pä kyrkans
lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i försam
lingarna samt ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning. Utifrån denna
ståndpunkt ansåg kyrkomötet, i motsats fill vad regeringen hade föreslagit,
atl del skall ankomma på domkapitlet all meddela tjänslgöringsföreskrifter 110

för prästerna, utfärda tjänstgöringsbetyg, besluta i frägor om disciplinan- Prop. 1987/88: 31 svar m. m. för präster saml förordna pastorsadjunkter.

Vid förnyade överväganden av de gränsdragningsproblem som kyrkomötet har aktualiserat har jag emellerfid inle ansett mig böra biträda kyrkomötets framställning i denna del. Jag vill nägol närmare ulveckla skälen härför.

Tjänslgöringsföreskrifterna för prästerna avser lill slor del arbetsfördelningen inom stiftet eller ell pastoral. All stiftsstyrelsen skall utfärda sådana föreskrifter för de hos stiftssamfälligheten anställda prästerna har väl knappast ifrågasatts. När del gäller de i pastoraten anställda prästerna har tjänstgöringsföreskrifterna enligt min mening ell nära samband med den bedömning som stiftsstyrelsen gör i fråga om den prästerliga tjänsteorganisationens storiek i etl pastoral och den hänsyn som därvid .kan las lill förekomsten av andra anställda medarbetare i pastoratet. Stiftsstyrelsen som har all bedöma behovet av prästerlig arbetskraft i ett pastorat bör ocksä vara den myndighet som är närmast till att besluta om arbetsfördelning m. m. i pastoratet. Självfallet har den därvid all rätta sig efter vad domkapitlet för sin del beslutar om gudstjänslhållningen i församlingarna. Det samråd som kyrkomötet förutsatte mellan de båda stiftsorganen i dessa frågor kan enligl min mening likaväl ske vid den ansvarsfördelning som regeringen föreslagit.

I fråga om tjänstgöringsbetyg för prästerna skulle della, enligl regeringens förslag inle - såsom kyrkomötet uppfatlat del - innehålla uttalande om ämbetsförvaltning och leverne. Tvärtom föreslogs det i skrivelsen lill kyrkomötet (s. 35) atl det borde ankomma pä biskopen alt utfärda betyg i sädant hänseende. Vitsord om sättet att fullgöra tjänsten i stift eller församling är däremot en sak som kunde ankomma på stiftsstyrelsen. Enligt förslaget är ju biskopen också här ordförande och kan väl tänkas på delegation få uppgiften anförtrodd ät sig, eftersom han väl torde vara bäst underrättad om prästernas förhållande i tjänslen.

I fråga om disciplinansvaret m.m. för prästerna vidhåller jag min uppfattning att del saknas anledning alt låta domkapitlet handlägga rent arbelsrältsliga ärenden för denna enda kategori av anställda inom kyrkan. Endast i ell fåtal fall torde de åtgärder som sliflsstyrelsen enligl milt förslag skall kunna besluta vara av den art atl det föranleder en prövning ocksä av prästens innehav av det kyrkliga ämbetet. Däremot kan disciplinära ingripanden av olika slag motivera mera allsidiga överväganden om omplacering, tjänslebefridse m. m. som i sin tur har nära samband med förordnande av vikarier och tjänstebiträden etc. som ju stiflstyrdsen ocksä enligl kyrkomötets uppfattning bör svara för.

Vad slufiigen beträffar förordnandet av pastorsadjunkter har även detta ell sä nära samband med resursfördelningen i slort inom stiftet och behovet av att kunna förordna vikarier, atl del bör ankomma på den i dessa ärenden ansvariga sliflsstyrelsen. Även vid handläggningen av dessa frågor lär biskopens personkännedom om de enskilda pastorsadjunkterna i slor utsträckning bli vägledande för stiftsstyrelsens beslut.

111

Huvudsaklig ansvarsfördelning mellan stiftsstyrelse och domkapitel Prop. 1987/88: 31

Mina förslag i det följande syftar således till att åstadkomma en så samlad stiflsförvaltning som möjligl men alt samtidigt bevara del dubbla ansvars-mönstret i kyrkan genom atl de för lära och ämbetsförvaltning väsentliga frågorna alltjämt ligger kvar hos domkapitlet. Den huvudsakliga fördelningen av i lag eller förordning reglerade uppgifter som jag dä har kommit fram lill ser ut pä följande sätt:

Stiftsstyrelsen med dess förankring i församlingarna och ansvar för främjandet av församlingslivet beslutar i ärenden om

- bildande av kyrkliga samfälligheter (jfr avsnill 3.1.3)

- kontrakts- och pastoralsindelning (jfr avsnitt 3.3.5 och 3.3.6)

- den präsleriiga tjänsteorganisationen i pastoral (jfr avsnill 3.4)

- inrättande av pastorsadjunklstjänsler

- tjänslgöringsföreskrifter för präster

- fastställande av tjänsteställe för präst

- ledigförklarande, vakantsältning och indragning av prästtjänster

- tillsättning av stiftspräster

- förordnande av pastorsadjunkter

- tjänstledighet och vikarier för präster

- utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för präster

- entledigande av präster

- disciplinansvar m. m. belräffande präster. Domkaphlet skulle å sin sida få besluta i ärenden om

- prästexamen och antagning av präster i stiftet

- behörighet vid lillsältning av sliflspräsler och pastoratspräsler

- fillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten är ledig

- tillsättning av präst i samarbetskyrka med EFS eller med ett annat trossamfund

- förordnande av tjänstebiträde åt präster

- skiljande från del kyrkliga ämbetet eller förklaring atl någon är obehörig all utöva ämbetet

- befrielse för en präst från skyldighet att bo i tjänstebostad -förordnande enligl förordningen (1975: 1047) om vigsdförrätlare i vissa fall

- utseende av en kyrkoherde atl vara ledamol i en fierpastoratssamfällig-hets kyrkoråd

- föreskrifter om gudstjänslhållningen i församlingarna

- överklagande i fråga om anteckning i kyrkobok eller beslul av präst enligt religionsfrihetslagen eller angående förrättande av vigsel

- överklagande av kyrkoråds beslul om kyrkas upplåtande.

Jag förordar sålunda alt den s.k. tredjegängstillsättningen av kyrkoherdar alltjämt bör ankomma pä domkapitlen. Förfarandet tillkom som etl komplement lill präslvalen för all ge meriterade präster, som inte lyckades hävda sig i elt val, möjlighet till en rättvis befordran. När jag för alt tillmötesgå en stark kyrklig opinion i det följande (avsnitt 3.5.1) föreslår alt förfarandet behälles även vid övergången lill en nyordning för tjänstetillsättningarna, bör besluten enligt min mening ligga kvar hos domkapitlen som har rik erfarenhet av meritvärdering vid lillsältning av präsleriiga tjänster. Då finns det också möjlighet att genom överklagande få tillsätt-

ningsärendet prövat av regeringen, som därmed även i fortsättningen kan Prop. 1987/88: 31 påverka praxis i fråga om meritvärderingen.

Tillsättningen av präst i en samarbetskyrka har vissa ekumeniska aspekter. Jag bedömer därför all domkapitlen med sin tillgäng lill leologisk sakkunskap är bättre skickade än stiftsstyrelserna att besluta i dessa ärenden. (Se vidare under avsniU 3.5.4).

Med stöd av cirkuläret den 11 oktober 1974 med bestämmelser om vissa vikarier på präsleriiga tjänster och icke prästvigda tjänstebiträden ål präster kan domkapitlen i dag som ell led i utbildningen förordna blivande präster som tjänstebiträden. I likhet med vad kyrkomötet påpekar (mol. 1987:92, KL 5 avsnill 3.4.8) anscrjag atl domkapitlen även i fortsättningen bör förordna dessa.

Domkapitlen bör också, såsom riksantikvarieämbetet betonat, behålla sin funktion som remissinstans i liturgiska frågor med anknytning till kyrkorummets gestaltning.

För närvarande har domkapitlen lillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen inom stiftet. Domkapitlen prövar också överklaganden i ärenden om kyrkobokföring. Dessa uppgifter bör tills vidare skötas av domkapitlen. Som jag tidigare nämnt har riksdagen dock beslutat om en ny organisation av folkbokföringen från och med den 1 juli 1991.

De medellida domkyrkorna är självägande stiftelser. För mänga av dem utgör domkapitlet styrelse. Jag föreslår inte nägon ändring i delta avseende.

Jag delar också kammarkollegiets uppfattning atl förvaltningen av de ät domkapitlen anförtrodda fonderna, som i de flesta fall avser understöd åt präster och deras anhöriga, bör ligga kvar hos domkapitlen. I den mån permutationslagen är tillämplig och omständigheterna i det särskilda fallet talar för att förvaltningen övertas av stiftsstyrelsen kan frågan om en sådan ändring prövas efter särskild ansökan om permutation.

Den bokföring som lill följd av del sagda kan komma all alltjämt åligga domkapitlen kan av praktiska skäl behöva samordnas med den kyrkokommunala sitflsslyrdsens bokföring vid del gemensamma stiftskansli som föreslås i avsnill 3.2.7. Sålunda skulle man kunna vilja tillämpa annal räkenskapsår än det som gäller för statliga myndigheter. För att underiätta en sådan samordning kan riksrevisionsverket dä meddela dispens att lämna bl. a. halvårsredovisning.

Vad jag nu har föreslagit innebär framför allt, alt domkapitlets nuvaran
de arbetsgivarfunktion gentemot prästerna enligl bestämmelser i författ
ningar och avlal lill största delen övergår lill sliflsstyrelsen. Stiftsstyrel
sens beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande m. m. kan över
prövas som arbetstvister i allmänhet, d. v. s. efter talan hos en tingsrätt
resp. arbetsdomstolen enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvis
ter (omtryckt 1977: 530, ändrad senast 1987:438). Andra beslut t. ex. beslut
i ärenden om tjänstledighet och ärenden som enligt kollektivavtal skall
avgöras av arbetsgivaren kan för de arbetstagare som har statligt reglerade
anställningar överklagas förvallningsvägen fill slatens arbetsgivarverk.
Övriga beslul fär överklagas kommunalbesvärsvägen. Ell delat arbetsgi
varansvar i fråga om prästtjänsterna består alltjämt såtillvida, atl pastorat 113
och andra samfälligheter på del lokala planet har all svara för paslorats-

8 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

en viss förskjutning kan ibland av olika skäl uppslå. Enligl domkapitels- Prop. 1987/88:31 lagen skall del vid domkapitlen även finnas en av regeringen tillsatt sfifts-sekreterare som skall ha avlagt examen som medför behörighet till domar-befattning. Denne, som är chef för domkapitlets och stiflsnämndens gemensamma kansli, skall ha säle och stämma i domkapitlet vid handläggning av disciplinärenden rörande präster.

Domkapitlets sammansättning

Med hänsyn till de ärenden domkapitlet har att behandla i fortsättningen är den nuvarande sammansättningen av ledamöter enligt min mening lämplig. De speciella frågorna om kyrkans lära och gudstjänst samt utövandet av del kyrkliga ämbetet motiverar det starkare präsleriiga inslaget i delta sliftsorgan genom biskopens och domprostens självskrivenhel och deltagandet av en av stiftets präster vald präst. Denne är i detta sammanhang inte alt anse som en facklig företrädare utan skall tillsammans med biskopen och domprosten företräda kyrkans läroämbele och den leologiska sakkunskapen. Belräff'ande valet av denne hänvisar jag lill specialmofiveringen.

Valet av lekmän

Kommillén har föreslagit all samtliga tre lekmannaledamöter i fortsättningen skall ulses av stiftsfullmäktige. Jag finner inte all de invändningar häremot som har framförts i en del remissytlranden har en sådan tyngd att de motiverar en avvikelse frän kommilléns förslag. Även om - såsom bl.a. statskontoret, TCO och elt par domkapitel förordat - regeringen eller centralstyrelsen skulle ulse en eller ett par ledamöter, skulle de ju hämtas inom stiftet och fick väl dä ändå ulses efter förslag frän stiftsfullmäktige eller stiftsstyrelsen. Något starkt riksintresse av atl kunna påverka sammansättningen av domkapitlet finns heller inte enligt min mening. Viktigare tycks mig vara att åsladkomma enhetlighet i stiftets ledning. Genom att stiftsfullmäktige får utse ledamöterna får dessa indirekt sitt uppdrag från stiftels församlingar, som ju har intresse av alt domkapitlet vakar över den kyrkliga ordningen i stiftet. Jag utgår från alt detta valförfarande ocksä tillgodoser kraven på en sådan förtrogenhet med del kyrkliga församlingslivet som en ledamot av domkapitlet bör besitta. Jag anser del därför inte nödvändigt all längre ha någon föreskrift om särskilda kvalifikationskrav ulöver sädana som gäller för valbarhel vid övriga kyrkliga val. Atl som några remissinstanser föreslagit avkräva ledamöterna någon särskild ed eller lojalitetsförklaring skall enligt min mening inte behövas. Den som låter sig väljas fill ett offentligt uppdrag förväntas vara lojal med de förutsättningar som gäller för uppdraget.

Hovkonsistoriet

I detta sammanhang vill jag också beröra en framställning frän kyrkomötet

(mot. 1987:8, KL 5 avsnitt 3.3.5) om att lekmannaombud jämte supplean- 115

Sekreteraren

Belräffande den juridiskt utbildade sekreteraren hos domkapitlet och dennes inlräde som ledamot vid handläggningen av ärenden som gäller att skilja någon från del kyrkliga ämbetet ansluter jag mig lill vad kyrkokommittén har föreslagit och som överensstämmer med nuvarande ordning (jfr avsnill 4.4).

3.2.7 Gemensamt stiftskansli

Mitt förslag: Stiflssamfällighelen skall tillhandahålla de kansliresurser som behövs för stiftsstyrelsen och övriga nämnder samt biskopen och domkapitlet.

Till ärkebiskopens kansli får särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom med avseende på ärkebiskopens kansli, som inte har berörts i utredningen (betänkan-del del 1 s. 105-106, dd 2 s. 51).

Remissinstanserna: Enighet råder om värdet av en samordning av kansliresurserna på stiftsplanet. Nägra stiftsnämnder påpekar dock att den nuvarande skogsförvallningens affärsdrivande verksamhet bör hållas isär från det övriga förvaltningsarbetet vid ett stiftskansli. Några domkapitel uttrycker oro för att domkapitlets självständighet som statlig myndighet ersätts med beroende av den kyrkokommunala stiflsförvaltningen.

Skälen för mitt förslag: Önskemål har länge förts fram om en möjlighel att skapa etl gemensamt stiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheterna, d. v. s. domkapitel och stiftsnämnd, som för den omfattande frivilliga verksamhet i sliftstingets och stiftsrådels regi som bedrivs vid särskilda kanslier, vanligen benämnda sliflsbyråer, i de olika stiften. På flera häll har ansatser redan gjorts att lokalmässigl samordna verksamheten. I administrativt hänseende finns stora praktiska fördelar alt vinna med all samordna kanslifunktionerna.

116

Ett sammanhållet stiftskansli - Prop. 1987/88: 31

Inom ramen för den nya sliflsorganisation som här föreslås anser jag all stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Samfällighelen kommer ju själv alt behöva en kansliorganisation som dels motsvarar de nuvarande stiflstingens icke obetydliga resurser i della hänseende, dels kan fullgöra administrativa uppgifter i samband med de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas ål stiftsstyrelsen. En slor del av dessa uppgifter sköts i dag av domkapitlens och stiflsnämndernas personal. Domkapitlen behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i framliden mycket begränsade resurser. Det är då naturligt atl stiftssamfälligheterna åläggs alt tillhandahålla också den personal och de övriga kansliresurser som domkapitlen behöver. Det är emellertid rimligt att domkapitlet får yttra sig vid tillsättandet av den juristtjänst vid stiftskansliet vars innehavare avses vara domkapitlets sekreterare. De kyrkokommunala egendomsnämnderna i stiften, som enligt vad jag kommer all föreslå i del följande skall överta stiflsnämndernas roll i egendomsförvallningen, blir sliftssamfällighetens organ och bör givelvis också betjänas av dess kansli. Etl sädant samlat stiftskansli kan då ställa sina såväl personella som tekniska resurser till hela del centrala stiftsarbelels förfogande. Frågan om anställningsförhållandena för den personal som har knutits till pastoratens skogsförvallning kommer jag att behandla senare (avsnitt 3.7.1).

All personal får kyrkokommunal anslällning

All personal som blir anställd vid det samlade stiftskansliet får enligt milt förslag kyrkokommunal anslällning. Några remissinstanser vill behålla den statligt reglerade anställningen för domkapitlens personal. Jag vill då understryka atl det för framtiden behövs avsevärt mindre personal för dom-kapildsärendenas handläggning. En avsikt med det samordnade stiftskansliet är vidare att personalen skall kunna användas flexibelt inom de olika grenarna av sliflsförvallningen. Jag vill därför inte föreslå nägon specialreglering för en liten grupp av anställda inom stiftskansliet.

Jag förutsätter atl man från sliftssamfällighetens sida i övergångsskedet
kommer att erbjuda anställning för alla som är anställda inom domkapitels
kanslierna och stiftstingsorganisalionen. De anställda bör kunna erbjudas
arbetsuppgifter och anställningsförmåner som i huvudsak motsvarar deras
nuvarande, då funktionerna hos de nuvarande stiftsorganen ju i allt väsent
ligt kommer att återfinnas inom den nya organisationen. Eftersom dessut
om ytterligare uppgifter inom den statliga förvaltningen kommer atl dele
geras lill stiftsslyrelserna, får man räkna med att dessa behöver tillgång till
personal med sådan juridisk och adminislraliv sakkunskap som i dag finns
vid domkapildskanslierna. Även om man bortser från sekreleraruppgiften
i domkapitlet, behövs en kvalificerad juristtjänst vid varje stiftskansli med
chefsansvar för handläggningen av de förvaltningsuppgifter hos stiftsor
ganen som förs över från bl.a. domkapifiet. Det får dock ankomma på
stiftsfullmäktige att själva besluta om den tjänsteorganisation som är lämp
ligast i det enskilda stiftet. 117

För den personal som går över från statlig lill kyrkokommunal anställ- Prop. 1987/88: 31 ning och därför får kommunal pensionsrått bör slaten lämna bidrag lill pensionskostnaderna motsvarande den del som belöper pä liden före den I juli 1989.

I yttrandena från några domkapitel uttalas oro för att domkapitlet som självständig myndighet skall bli ekonomiskt beroende av den kommunala sliflssamfälligheten. Man är rädd att besparingar i första hand får gå ut över den del av kansliet som betjänar domkapitlet och föreslår alt särskilda statsanslag bör anvisas såväl till sekreteraruppgifterna som till domkapitlets del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat, eller att domkapitlen skall få belasta kyrkofonden direkt med sina kanslikostnader inom en fastställd budgetram.

Den antydda oron kan jag inte dela. Jag har tidigare nämnt alt domkapitlen i framfiden behöver avsevärt mindre kansliresurser än för närvarande. Jag är också övertygad om all även domkapitlen kommer alt ha praktisk nytta av de rationaliseringsvinster som kan göras genom inrättandet av elt gemensamt stiftskansli. Jag föreslär likväl i del följande (avsnitt 3.6.2) etl säll alt tillgodose de särskilda medelsbehov som domkapitlen kan ha i sin verksamhet.

Biskopens kansliresurser

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.5) har även biskopen en självständig myndighetsfunktion som innehavare av biskopsämbetet i stiftet. Han behöver ha tillgång fill vissa kansliresurser för detta ändamäl. För närvarande har biskoparna anslag till sekreterarhjälp på halvlid eller i någol fall pä heltid. I övrigl är de hänvisade till de resurser som domkapitlets kansli eller stiftsbyrån kan ställa till deras förfogande. Av praktiska skäl bör kanslifunktionen för biskopsämbetet lösas inom ramen för det gemensamma stiftskansliet. På så sätt ordnar man lättare vikarie vid semester eller annan ledighet för biskopens sekreterare, än om denne var anställd direkl hos biskopen. Jag kommer senare i min framställning (avsnitt 3.6.2) alt redovisa hur jag har tänkt att medelsanvisningen för biskoparnas behov av kansliresurser skall ske för alt trygga deras tillgäng till sädana.

Ärkebiskopens kansli

I della sammanhang bör också nämnas att ärkebiskopen i sitt remissyttrande tagit upp frägan om sill eget kansli. Han ser som en nödvändighet alt kunna förfoga över ett eget kansli främst för atl kunna fullgöra sin och biskopsmötets uppgift atl företräda ämbetslinjen i kyrkan på riksplanet. För närvarande sker medelstilldelningen till ärkebiskopsämbetet från trettonde huvudtitelns anslag F 1. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.

Vad beträffar ärkebiskopens behov av kansliresurser i framliden bör
givetvis stiftssamfälligheten liksom i övriga stift tillhandahålla honom vad
han behöver för atl fullgöra sin sliflschefsfunklion. Däremot anscrjag atl
del är rimligt att den personal och övriga resurser som behövs för ärkebis- Ui

3.3 Den kyrkliga indelningen

3.3.1 Riktlinjer för församlingsindelningen

Min bedömning: Församlingarnas storlek bör inle regleras i författning utan får bestämmas av de lokala förhållandena.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning (belänkandet dd 1 s. 108-111).

Remissinstanserna: Med få undantag delar remissinstanserna kommitténs ståndpunkt all församlingarnas storiek inle bör bestämmas i en författning. Några, bland dem kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans personalförbund, har invändningar mot kommitténs rekommendation att delning av stora församlingar i första hand bör genomföras med bibehållen pasloratsgemenskap. Kritikerna anser alt en samtidig pasloralsreglering ofta bör göras, bl. a. för att lätta kyrkoherdens arbetsbörda.

Skälen för min bedömning: En bärande princip i mina förslag är atl slå vakt om den historiskt och principiellt motiverade ordningen med församlingen som svenska kyrkans grundläggande enhet. De samlade förslagen är ägnade all stärka församlingen utifrån församlingsverksamhetens behov. Förändringar av den kyrkokommunala indelningen bör enligt min mening kunna tjäna samma syfte. Ett vaktslående om församlingen kan inle fä betyda atl samtliga dagens församlingar förblir oförändrade. De myckel små och de myckel stora församlingarna ulgör enligl min uppfattning problem i den lokala strukturen. För de myckel små församlingarna kan problemet bestå i att de är för små för att en verkligt fungerande församlingsgemenskap skall kunna uppslå. Vidare kan del vara svårt all i mycket små församlingar finna människor som är villiga att åta sig förtroendepos-ler. Dessulom kan de ekonomiska svårigheterna bli överväldigande för sådana församlingar. De mycket slora församlingarna å andra sidan kan vara för stora för att upplevas som församlingsgemenskaper. Del är läll att sådana församlingar blir enbart ell av flera administrativa områden i samhället.

heller invänt mol det. Lokala förutsättningar, säsom församlingsmedlem- Prop. 1987/88: 31 marnas engagemang och vilja till frivilliga insatser, måsle bli del som avgör om en församling är stor nog för atl fungera. Mina förslag lill ansvarsfördelning mellan församling och pastorat torde öka möjligheterna för många små församlingar att bestå som självständiga enheter. Jag förulsäller dock all församlingar och pastorat medvetet analyserar förulsällningarna för de allra minsla församlingarnas fortbestånd. Om förulsällningarna brister, bör dessa små församlingar ta initiativ till nya församlingsbildningar tillsammans med angränsande församlingar som kanske befinner sig i liknande situation.

Sett ur församlingsvärdens synvinkel framstår för mig behovet av en övre församlingsgräns tydligt. Det gäller särskill i de slörsla städerna, där det är angeläget atl åtskilliga alltför slora församlingar delas. Men att i en författning ange den övre gränsen i form av antal kyrkomedlemmar finner jag i likhet med kyrkokommittén och flertalet remissinstanser inte möjligt. De lokala omständigheterna måste även här få påverka församlingsslorle-ken. Elt första steg i etl lokall strukturarbete med inriktningen atl dela de mycket stora församlingarna kunde enligl min uppfattning - i de fall där man inte är beredd all omedelbart genomföra en församlingsdelning - vara all genomföra en dislriklsinddning med etl lokall, om än informellt, verksamhetsansvar hos distrikten. Nya församlingsbildningar bör enligt min mening ofta kunna gä lill sä atl fungerande distrikt blir självständiga församlingar. Skillnaden mellan distrikt och församling kan i en del fall visserligen förefalla liten, nämligen när man har en frivillig förtroendeman-naorganisation med etl s. k. distriklskyrkoräd. Jag anser emellertid att skillnaden är väsentlig för de enskilda församlingsmedlemmarnas möjligheter atl påverka verksamheten. Kyrkorådet i en församling har etl legalt ansvar för församlingslivet. Ledamöterna av ett dislriklskyrkoråd kan endasl la ansvar som frivilliga medarbetare.

Bevarad pastoralsgemenskap vid församlingsdelning

Jag vill samlidigl understryka all sädana församlingsdelningar som jag här har förordat inte behöver bryta sönder den historiska gemenskap som en slor och ofta gammal församling utgör. Ofta kommer denna gemenskap att finnas kvar i pastoratet, som behålls som ell flerförsamlingspastorat med gemensam kyrkoherde för de nya församlingarna. Jag förutsäller nämligen all etl tidigare enförsamlingspastorat vid en församlingsdelning blir en samfällighet för samtliga ekonomiska angelägenheter. Fördelarna med en församlingsdelning kan således uppnäs utan all etl väl fungerande ekonomiskt samarbete upphör.

Såsom några remissinstanser har påpekat är elt starkt argument för
delning av stora församlingar atl kyrkoherdens arbetsbörda blivit för lung.
Jag delar uppfattningen atl en pasloralsddning säkert är motiverad i mänga
av våra allra största pastorat. Däremot är del ingalunda säkert atl proble
met med kyrkoherdens arbetsbörda alltid måste lösas så att ocksä pastora
tet delas. Ibland kan en översyn av arbetsorganisationen inom pastoratet
också leda fram till andra lösningar. 120

3.3.2 Ändringar i församlingsindelningen

Mitt förslag: Kammarkollegiet skall i princip överta regeringens roll som centralt beslutande organ i ärenden om rikets indelning i församlingar. Kollegiet beslular om ändringar i församlingsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för all genomföra ändringarna. I samband med beslut om ändringar i kommunindelningen skall dock regeringen samtidigt besluta om de ändringar i församlingsindelningen som kan följa härav och meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Länsstyrelsens roll i delta sammanhang blir i huvudsak oförändrad.

Kammarkollegiet skall som sista instans pröva överklaganden av länsstyrelsens beslut. Överklaganden av andra beslut av kammarkollegiet skall prövas av regeringen.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt förslag utom i frågan om regeringens roll i dessa sammanhang (belänkandet dd 1 s. Ill, dd 2 s. 53-56 och 138-140.).

Remissinstanserna: I huvudsak tillstyrks förslaget eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Några vill dock stärka domkapitlets roll i strukturarbetet, bl.a. genom iniliafivrätl, eftersom man anser all domkapitlet bör bestå som prästernas huvudman med ansvar för tjänsteorganisationen.

delningen med slöd av lagen (1970:991) om ändring i kommunal och Prop. 1987/88:31 ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (omtryckt 1981: 1220). Rätt all väcka en fråga om ändrad indelning har i dag enligt indelningslagen en församling som skulle beröras, enskilda som är kyrkobokförda eller skattskyldiga i församlingen, länsstyrelsen, domkapitlet, kammarkollegiet och regeringen.

Delegering till kammarkollegiet

iag föreslär nu vissa ändringar i den gällande beslutsordningen. Kammarkollegiet skall i princip överta regeringens roll som beslutande i ärenden om rikels indelning i församlingar. Kollegiet skall därvid också få meddela de föreskrifter om bl.a. ekonomisk reglering, indelningsddegerade m. m. som behövs för atl genomföra en indelningsändring.

Mitt förslag överensstämmer med den allmänna strävan atl avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden och i stället lägga sådana uppgifter på myndigheter under regeringen. Ärendena hör naturligen hemma hos kammarkollegiet. Enligt 2 § förordningen (1986:600) med inslruklion för kammarkollegiet (ändrad senast 1987:779) är nämligen kollegiet bl.a. central förvaltningsmyndighet för frågor om rikels indelning. Av närmast tekniska skäl kan jag emellertid inte ansluta mig lill kommitténs förslag till generell delegering av församlingsindelningsärenden. När regeringen beslutar om ändrad indelning i kommuner, kan delta föranleda ändring ocksä i församlingsindelningen. Indelningsändringarna bör naturligtvis träda i kraft samlidigl. Del sker enligl min mening enklast genom att samma instans beslutar om bådadera vid samma tillfälle och även meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra ändringarna. Det är fräga om ett myckel litet anlal ärenden där regeringen härigenom behåller beslutanderätten i församlingsindelningsfrågor. Länsstyrelsens roll berörs inle av mina förslag fill delegation.

Vidare föreslår jag, i linje med nyssnämnda strävan atl avlasta regeringen förvaltningsärenden, atl den s. k. tvåinstansprincipen skall tillämpas i samband med församlingsindelning såväl enligt indelningslagen som - i överensstämmelse med vad kammarkollegiet och lantmäteriverket har föreslagit - enligt lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Det innebär i milt förslag all kammarkollegiets beslut till följd av överklaganden dit inte får överklagas. Andra beslut av kammarkollegiet får överklagas hos regeringen.

Imliativ lill indelningsändringar

I frågan om vem som får ta initiativ till en eventuell indelningsändring
föreslår jag endast den ändringen att domkapitlets iniliafivrätl tas över av
stiftsstyrelsen, som också träder i domkapitlets slälle som samrädsmyndig-
hel i utredningar om församlingsindelning. Detta är enligt min uppfaUning
en naturlig följd av atl stiftsstyrelsen enligl mina förslag skall ha det
övergripande ansvaret för strukturfrågorna i stiftet. Jag vill i della sam
manhang ansluta mig till kammarkollegiets bedömning i dess remissyllran- 122

3.3.3 Riktlinjer för pastoratsreglering

Mitt förslag: Sfiflsstyrdsen åläggs att verka för en ändamålsenlig pastoralsindelning, varvid hänsyn skall tas lill pastoratens förmåga alt svara för de angelägenheter som enligt författning ankommer på dem.

Eu pastorat får inte ulan synneriiga skäl ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 112-116, dd 2 s. 56-57 och 141 -144).

Remissinstanserna: I huvudsak lillstyrker alla remissinstanser kommitténs förslag eller lämnar det ulan erinran, utom i frågan om den föreslagna rollen för stiftsstyrelsen. De som anser atl domkapitlet skall ansvara för den prästerliga tjänsteorganisationen finner det nämligen konsekvent att samma myndighet bär huvudansvaret för den med tjänsteorganisationen förknippade pastoratsindelningen. Om kommitténs bedömningar och rekommendationer råder enighet, dock anser tvä domkapitel och Sveriges kyrkokamerala förening att ett pastorat minst bör bilda underlag för två prästtjänster. Vidare anser Svenska kyrkans personalförbund att det i lag bör bestämmas också etl högsta medlemstal för pastorat, bl. a. av hänsyn till kyrkoherden som arbetsledare.

indelningslagen vid ändringar i pasloralsindelningen. Normgivande för Prop. 1987/88:31 regeringens beslut om pastoralsregleringar är de riktlinjer som riksdagen antog är 1957 (prop. 1957: 153, SU 175, rskr. 388).

En samtidig pastoralsreglering för hela riket genomfördes den 1 januari 1962. Därefter har förändringar av pasloratsslrukluren genomförts fortlöpande, men enligt min uppfattning inte i en omfattning som varit motiverad av de lokala befolkningsförändringarna.

Pastoralen får enligl mina tidigare redovisade förslag utökade ekonomiska uppgifter. Del kräver elt starkare underlag än vad mänga av de minsla pastoraten har i dag. Under de senasle tjugo åren har antalet små enheter i svenska kyrkan ökat. Den 1 januari 1986 var antalet pastorat 1 138, varav 207 hade mindre än 2000 invånare.

Del är mol denna bakgrund som jag nu föreslär normer för pastoratsreglering samt beslutsordning och regler för genomförandet av indelningsändringar.

Riktlinjer för pastoratens storlek

Enligt milt förslag (avsnitt 3.1.1) kommer församlingarna i elt pastorat att gemensamt svara för en rad lunga ekonomiska åtaganden. Syftet med denna obligatoriska samverkan i pasloratel är att bereda de enskilda församlingarna en påtaglig ekonomisk avlastning och underlätta en koncentration på församlingsverksamheten. Pastoratet bör därför ha en sådan storlek all del kan bära sina ekonomiska bördor och åstadkomma denna avlastning.

Vidare menar jag atl ett pastorat helst bör vara av den storleken alt mer än en präst samt dessutom anfingen en diakon/diakonissa, församlingssekreterare eller församlingsassistent jämte församlingarnas kyrkomusiker skall kunna ingå i det arbetslag av anställd personal som i nära samverkan med församlingarnas frivilligt verksamma lekmän och övrig anställd personal har atl arbeta med församlingsvårdande uppgifter.

De normer för en pastoralsreglering som riksdagen antog år 1957 är
enligt min uppfattning lämpliga och bör även fortsättningsvis tillämpas.
Enligl dessa skall ett pastoral omfalla en minsta folkmängd av 2000 perso
ner. Detta tal skulle gälla vid "måttlig areal", i propositionen förtydligat
fill cirka 2 kvadratmil. Jag föreslår alt samma minimigräns anges i den nya
lagen, dock med den skillnaden att den beräknas på anlalel kyrkomed
lemmar i stället för antalet invånare. Det är ju i första hand medlemmarna
som bär upp församlingarnas och pastoratens ekonomi och som därför bör
räknas in i undertaget för svenska kyrkans organisation. 1957 års riksdags
beslut medger dock vissa avvikelser från minimigränsen. Dessa är alltjämt
relevanta men skall som hillills medges endast om synnerliga skäl förelig
ger. Riksdagsbeslutet anger som exempel vissa förhållanden som skulle
motivera alt minimisiffran underskrids: pastorat av slor utbredning, av
glesbygdskaraklär eller med dåliga kommunikationer, växande pastoral
där man kan förutse atl gränsvärdet snart överskrids, pastoral med många
små församlingar där anlalet präster inom den anvisade tjänsteorganisa
tionen inle räcker för all tillgodose behovet av gudstjänster. Det sislnämn- '24

da skälet förlorar i styrka, om man inför den mer fiexibla ordning för Prop. 1987/88:31 fördelningen av prästtjänsterna inom ett stift som jag föreslär i det följande (avsnitt 3.4.4). Jag utgår från att praxis kommer att vara oförändrad, så atl riktlinjerna skall följas under hänsynstagande till lokala förhållanden.

Uppfattningen hos en del remissinstanser, som anser att elt pastoral bör vara stort nog att ge underlag för minst två prästtjänster, har mitt stöd såtillvida att detta skall gälla normalfallet. Det innebär möjligheter til! arbetsfördelning och uppdelning av ledighet. Icke desto mindre kommer enprästpaslorat alt finnas även i framtiden. Jag utgår från atl de närmast berörda — församlingsmedlemmarna, deras företrädare och prästen — dä själva har bedömt atl fördelarna av att bestå som etl litet pastorat väger tyngre än nackdelarna av alt förfoga över endast en prästtjänst. Däremot torde vi med mitt förslag fä färre enprästpaslorat än i dag, genom atl flera mindre pastorat kommer att ombildas.

Jag har övervägt om jag skulle föreslå också en övre gräns för etl paslorals slorlek. I myckel stora pastoral finns liksom i de slora församlingarna en risk alt människornas delaktighet och inflytande i verksamheten minskar kraftigt. Jag avstår emellertid frän alt nu föreslå någon sådan gräns. Jag har flera skäl för det. Elt stort och väl fungerande pastorat som delas skulle enligt min bedömning sannolikt oftast beslå som en total samfällighet omfattande de nya pastoralen. Skillnaden mellan en sådan samfällighet och elt pastoral blir dä tjänsteorganisationen. Antalet prästtjänster kan dock beräknas så atl de inte blir färre i etl odelat pastorat än om pastoratet skulle delas. Ur detta perspektiv skulle således en delning inle vara särskilt befogad. Som Svenska kyrkans personalförbund påpekat är arbetsledningen etl argument för en övre slorieksgräns. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.1) framfört den uppfattningen att arbetsledningsprobJemen inte nödvändigt mäste lösas med en pastoratsdelning. Del är enligl min mening vida mer angelägel att alllför stora församlingar delas. Då de fiesta större pastoral är enförsamlingspastorat, skulle en samtidig församlings- och pasloralsddning vara omständligare atl genomföra. Jag befarar alt del skulle kunna hämma det angelägnare arbetet med församlingsdelning.

Pastorats- och kommungränser bör samordnas

Den kyrkliga organisationen skall enligt min uppfattning så långl det är
möjligt följa sociala strukturer och nätverk. Det är därför enligl min me
ning naturligt att pastorals- och kommungränser samordnas. Jag föreslår
en regel i den nya lagen av innebörd atl ett pastorat inte ulan synnerliga
skäl fär vara beläget i mer än en kommun. Undanlag bör bara kunna
accepteras i de fall man hell klart kan konstatera atl människornas sociala
samhörighet pä ell tydligt säll följer den traditionella kyrkliga strukturen
mer än den kommunala indelningen. Om det är så, bör man kanske fräga
sig om kyrkan med en pastoratsreglering som anpassas lill kommungrän
serna skall medverka till en ny social struktur som sammanfaller med den
kommunala. Om man dä inle ser della som en kyrklig uppgift bör man
enligt min mening kunna överväga all inte ändra pastoratsindelningen trots
att den avviker frän huvudprincipen. 125

3.3.4 Översyn av pastoratsindelningen

Min bedömning: Stiftsstyrelsen bör göra en fortlöpande översyn av pasloralsindelningen. Arbetet bör utföras av ett inom sliflsslyrelsen särskill tillsatt utskott.

Pastoralsregleringen bör bygga på frivillighet och samverkan.

Strukturförändringen bör utvärderas före är 2000.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min (belänkandet del I s. 114-116).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot kommitténs bedömningar.

Skälen för min bedömning: En översyn av pasloralsindelningen bör bygga på frivillighel och samverkan. Den syftar ju lill all stärka samverkan, att bredda underlaget för gemensamma uppgifter och därigenom förbättra förulsällningarna för församlingsverksamheten.

För en reform av rikets pasloralsindelning kan man välja två olika metoder, antingen en samtidig reform, som år 1962, eller en stegvis genomförd reform. Enligt min bedömning är den senare metoden att föredra, eftersom den gör det lättare att la hänsyn lill de lokala förhållandena. Förändringar är inte lika angelägna för samtliga inblandade församlingar och pastorat vid samma tidpunkt. En framgångsrik pastoratsreglering förutsätter att de som lokall är närmast berörda medverkar i förberedelser och genomförande. De som beslutar om förändringen bör kunna bedöma när och under vilka omständigheter en pasloralsreglering ger de största fördelarna.

förslag lill strukturförändringar som kan förbättra arbetsvillkoren för för- Prop. 1987/88: 31 samlingarna. Utskottet bör samverka lokalt med kyrkoråd i församlingar, pastorat och samfälligheter, kyrkoherdar, personalorganisationer samt andra berörda parter. Denna samverkan bör dä resultera i förslag till pasloralsregleringar, som utskottet överlämnar fill sliflsstyrelsen för beslul. Utskottet bör därvid kunna ta initiativ också till andra samfällighetsbildningar än den som sker inom elt pastorat.

Stiftsstyrelsens första uppgift blir att skapa förutsättningar för atl man snabbi skall kunna nä de mål som riksdagen angav år 1957. De bör också snarast förbereda reglering av de pastoral som är belägna i mer än en kommun. Den fortlöpande uppgiften skall därefter vara ell strukturarbete med de allmänna riktlinjerna för församlings- och pastoratsstorlek som mål. Den nuvarande s. k. rullande pasloratsregleringen skall således fullföljas och effektiviseras. Jag ulgår från atl stiftsslyrelserna kommer att prioritera och stiftsfullmäktige att ställa nödvändiga resurser till förfogande för della arbete, som bl. a. syftar till en verklig avlastning för församlingarna. Avlastningen är enligt min mening nödvändig för atl det skall vara möjligt all ocksä pä läng sikl behålla församlingarna i deras nuvarande omfattning som grundenhet i verksamheten.

Utgångspunkten i strukturarbetet bör vara frivillighel. Stiftsstyrelsens uppgift all verka för en ändamålsenlig pasloralsindelning måste emellertid, enligl min mening, kunna innebära att stiftsstyrelsen skall kunna fatta beslul även om inle berörda församlingar är överens, när ändringen syftar lill att följa de i lagen angivna riktlinjerna. För övriga fall skall vid oenighet bland de berörda församlingarna samma förutsättningar gälla som i motsvarande situation inför en samfällighelsbildning, nämligen att pastoratets fördel av ändringen dels skall väga tyngre än en församlings nackdel därav, dels all denna fördel bedöms bli varaktig. Jag utvecklar detta närmare i specialmotiveringen.

Utvärdering

Jag har goda skäl att tro att det finns en beredskap för och en vilja till sådana förändringar som leder lill uppenbara fördelar. En strukturförändring, som bygger pä frivillighet och samverkan och som är beroende av den förändringsberedskap som församlingarna har uttalat, måste emellertid utvärderas. Del bör enligt min mening ske före är 2000. En sädan utvärdering bör lämpligen ulföras av ett statligt organ som inle har ansvar för någon del av svenska kyrkans verksamhet. Efter denna utvärdering kan riksdagen ta ställning lill om frivillighelen även fortsättningsvis kan fillämpas.

127

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får det övergripande ansvaret för stiftets pasloralsindelning. Den beslular om ändringar i pastoralsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt ulom i elt avseende. Kammarkollegiet skall enligl milt förslag inle ha initiativrätt i fråga om pasloralsindelning (betänkandet del 1 s. 114-116, del 2 s. 56-60, 141-144 och 150).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser lillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar del utan erinran, ulom i frågan om stiftsstyrelsens roll. De som anser att domkapitlet skall ansvara för den präsleriiga tjänsteorganisationen anser alt samma myndighel också skall besluta om den därmed förknippade pastoralsindelningen. Kammarkollegiet vill få möjlighet all i särskilda fall underställa överklagade pastoratsregleringsärenden regeringens prövning.

Skälen för mitt förslag: För närvarande beslutar regeringen om indelning i pastorat med stöd av lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Förfaran-del är, som jag förut nämnt (avsniU 3.3.3), i övrigl oregleral men följer huvudsakligen indelningslagens bestämmelser. Vanligen tar domkapitlet initiativ till ändringar genom en anmälan till regeringen, som ofta kan innehålla förslag. Ärendena överiämnas av regeringen lill kammarkollegiet som gör den utredning som behövs och ger regeringen ett förslag till beslut.

Stiftsstyrelsens uppgifter vid indelningsändringar

Ändring av pasloralsindelningen är enligl min mening, till skillnad från ändringar i församlingsindelningen, huvudsakligen en inomkyrklig fråga. Den handlar i hög grad om lokal samverkan för aU effektivisera församlingsverksamheten i de enskilda kyrkomedlemmarnas intresse. Jag finner del därför riktigt atl föreslå atl stiftsstyrelsen, kyrkans eget förvaltningsorgan på stiftsplanet, med god lokal förankring, skall vara beslutande i ärenden om ändrad pasloralsindelning. Häri ligger också att stiftsstyrelsen skall meddela sådana bestämmelser i samband med indelningsändring som regeringen hillills har brukat meddela om den präsleriiga tjänsteorganisationen i del nybildade pastoratet saml ylleriigare föreskrifter som kan behövas i samband med genomförandet. Dit hör atl fastställa den ekonomiska regleringen mellan de berörda pastoralen. Tvister mellan pastoraten om tolkningen eller tillämpningen av den ekonomiska regleringen skall avgöras av skiljemän, såvida inle pastoraten kommil överens om något annat.

Till sliftsstyrdsens skyldighet atl meddela föreskrifter för genomförandet av en pasloralsreglering bör enligt min uppfattning ocksä höra alt

128

fastställa namn för nya pastorat. Här finns i dag en fast regeringspraxis. Prop. 1987/88: 31 Enligt denna erhåller ett nybildal fierförsamlingspastoral de ingående församlingarnas namn. Namnet på den församling där kyrkoherden är stationerad har regelmässigt placerats först. Detta namn har ocksä blivit pastoratels kortnamn. Inom ramen för sin utredning har kammarkollegiet vid behov hört ortnamnsarkivet i Uppsala. Jag förulsäller all stiftsslyrelserna kommer att följa den praxis som jag nu redogjort för. En stiftsstyrelse som överväger atl avvika från den bör enligt min mening höra ortnamnsarkivet i Uppsala i frågan om hur ett namnförslag förhäller sig till gott ortnamnsskick.

Vissa remissinstanser anser att i slället domkapitlet borde ha ansvaret för pastoratsregleringen. I likhet med dessa remissinstanser har jag den uppfattningen atl pastoratsindelning och prästerlig tjänsteorganisation hör samman och skall ligga inom en och samma myndighets ansvarsområde. Jag har emellertid tidigare (avsnitt 3.2.5) utförligt redovisat varför jag valt att föreslå att stiftsstyrelsen skall besluta om den prästerliga tjänsteorganisationen. Det jag nu har föreslagit är således en konsekvens av delta.

Hur beslul om pastoratsindelning får överklagas

Liksom pä församlingsindelningens område föreslår jag atl den s.k. tvåinstansprincipen genomförs i överklagandeärenden. Stiftsstyrelsens beslut om pasloralsindelning skall kunna överklagas av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Av skäl som jag utvecklar närmare i anslutning lill mina förslag om prästtjänsternas fördelning (avsnitt 3.4.4) får dock stiftsstyrelsens mddningsbeslul såvitt det rör prästtjänster inte överklagas. Kammarkollegiet skall pröva överklagandena. Kollegiets beslul skall däremot i sin tur inte kunna överklagas. Kammarkollegiet är lämplig överprövande myndighet. Kollegiet är nämligen central förvaltningsmyndighet för frågor om rikets indelning och har dessulom lång erfarenhet av kvalificerade utredningar i ämnet. Med hänsyn till vad jag tidigare sagt om'pastoratsindelningens inomkyrkliga karaktär anscrjag all kammarkollegiet i dessa ärenden bör hämta in yttranden från svenska kyrkans centralstyrelse.

Kammarkollegiet har i sitt remissyttrande föreslagit all kollegiet får
möjlighet all överlämna ell överklagningsärende "av principiell betydelse
eller annars av särskild vikt" till regeringen för avgörande. Kollegiet har
instämt i kyrkokommitténs bedömning atl det inle finns samma skäl -
betydelsen för samhällsfunktioner utanför den kyrkliga verksamheten -
som i fråga om församlingsindelningen atl beslul om pasloralsreglering och
om bildandel av kyrkliga samfälligheter skall överprövas av regeringen.
Dessa strukturförändringar bör så längt möjligt behandlas av kyrkans egna
organ. Men överlämnandemöjlighelen skulle enligl kollegiet finnas för de
fall dä frågor av principiell karaktär förekommer eller då politiskt betonade
problem aktualiseras. I mina överväganden har jag kommil lill samma
ståndpunkt. Därför föreslår jag atl kammarkollegiet med eget yttrande
skall kunna överlämna till regeringen för avgörande ett överklagningsären
de som kollegiet bedömer ha principiell betydelse eller annars vara av 129

9 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

Initiativ tdl indelningsändringar

Frågor om ändring i pasloralsindelningen bör enligl min mening kunna väckas av en församling eller ell pastorat som skulle beröras av ändringen. Det skall ske genom en ansökan om ändring ställd lill stiftsstyrelsen. Stiftsstyrelsen skall naturligtvis ocksä kunna ta upp en indelningsfråga pä eget initiativ — det följer av del krav på aktivitet som jag med förslaget vill ställa på stiftsstyrelsen.

Kyrkokommittén har föreslagit alt ocksä kammarkollegiet genom en anmälan till sliflsstyrelsen skall kunna aktualisera en indelningsändring. För egen del anser jag alt delta är olämpligt. Den situationen skulle nämligen kunna uppslå alt kammarkollegiet i samband med en överprövning av stiftsstyrelsens beslut måste ta ställning i ell ärende som kollegiet väckt och därmed inte kunna göra en hell fri och förutsättningslös överprövning. Jag föreslår därför ingen initiativrätt för kammarkollegiet i fråga om pasloralsindelning.

3.3.6 Kontraktsindelning

Mitt förslag: Sliflsslyrelsen övertar regeringens uppgift atl besluta om ändrad kontraktsindelning. Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kontraktsprostarnas uppgifter, liksom det nyss nämnda samarbetet, är enligl min uppfattning, som delas av kyrkokommittén, av klart inomkyrklig karaklär.

Kontraktet fär enligt mina förslag i fräga om obligatoriska stiftssamfälligheter ytteriigare en funktion, nämligen atl utgöra valkrets för val av stiftsfullmäktige (avsnitt 3.2.3).

Beslut om ändringar i kontraktsindelningen fallas nu av regeringen. Indelningsändringen föranleds vanligen av ändrad pasloralsindelning eller av överväganden om kontraktets lämpliga storlek som arbetsenhet. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.2 och 3.3.5) föreslagit alt regeringens ansvar för ändringar i församlings- och pasloralsindelningen skall flyttas över till kammarkollegiet och stiftsslyrelserna. Förslagen ligger i linje med strävandena alt avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden och föra beslutsfattandet närmare dem som berörs av besluten. Det är då konsekvent alt föreslå motsvarande förändring i fråga om kontraklsinddningen. Ärendenas inomkyrkliga karaklär gör det enligt min mening naturiigt all be-slulsansvarel skall läggas hos kyrkliga organ. Med tanke på del vanliga sambandet med pasloralsindelningen föreslår jag atl stiftsstyrelserna, som enligt mitt förslag (avsnitt 3.3.5) skall ansvara för pastoratsregleringar, ocksä skall besluta om ändringar i konlraktsindelningen. Även det konl-raktsvisa samarbetet kring församlingsverksamheten gör del naturligt atl sliflsslyrelsen, som skall främja församlingslivet i stiftet, har denna uppgift.

För överprövningen bör även här tvåinstansprincipen införas. Jag föreslår att stiftsstyrelsens beslut skall kunna överklagas lill kammarkollegiet av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Med hänsyn lill konlraktsinddningens inomkyrkliga karaklär föreslär jag atl kammarkollegiet skall bereda svenska kyrkans centralstyrelse tillfälle alt yttra sig innan ärendet avgörs. Kammarkollegiets beslut skall inle kunna överklagas. Reglerna om kontraktsindelningen bör enligt min mening föras in i den föreslagna lagen om kyrklig indelning och om bildande av kyrkliga samfälligheter (avsnitt 3.3.7).

Prop. 1987/88:31

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mol kommilléns för- Prop. 1987/88: 31 slag lill lagleknisk lösning.

Skälen för mitt förslag: Del saknas i dag en gemensam grundläggande författning om rikels indelning i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Kyrkokommittén har föreslagit ändringar i 3 kap. indelningslagen samt en ny lag om pasloralsindelning och om bildandel av kyrkliga samfälligheter. Församlingarnas och samfällighelernas ställning som kommuner skall enligt mitt förslag regleras i en ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Med kyrkokommitléns förslag skulle den centrala kyrkokommunala lagstiftningen delas upp på tre olika lagar, vilkel enligt min mening skulle vara onödigt krångligt för läsaren. Skälen för en gemensam författningsreglering av borgerliga och kyrkliga kommuners indelningsfrågor har mot bakgrund av mina förslag försvagats. Mitt förslag till beslutsordning vid ändringar i den kyrkokommunala indelningen (avsnitt 3.3.2), nämligen atl kammarkollegiet skall överta regeringens beslutsbefogenheter i första instans, innebär en olikhet i jämförelse med beslämmelserna för den borgerliga indelningen. Vidare är förslaget lill regler för paslorals- och kontraktsindelning utformade med reglerna för församlingsindelningen som förebild. Jag finner det därför naturligt all föreslå en gemensam lag med de bestämmelser som gäller för ändringar i all kyrklig indelning i syfte att ge läsaren en direkl överblick på detta område.

Rikels grundläggande indelning i stift är inte reglerad i nägon författning i dag. Regeringen kan formellt besluta om de ändringar som behövs. Mitt förslag atl de territoriella församlingarna i varje stift skall utgöra en obligatorisk stiflssamfällighel (avsnill 3.2.1) gör del enligt min mening nödvändigt all riksdagen i lag beslular vilka stift som skall finnas. Eftersom stiftsindelningen får ekonomisk betydelse för de kyrkliga kommunerna bör av lagen ocksä framgå hur indelningsändringar skall gä till. Jag föreslår all regeringen bemyndigas bestämma vilka församlingar som skall ingå i de olika sliften. Bestämmelserna om stiflsinddningen bör också ingå i den nya lagen om kyrklig indelning.

Reglerna om ändringar i pasloralsindelningen har nära samband med bestämmelser som rör bildande och ändring av kyrkliga samfälligheter i och mellan pastorat. De olika samfällighelsformerna framgär av den föreslagna lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Vissa av dessa, nämligen totala pastoratssamfälligheter och fierpasloralssamfälligheler, kräver särskilda beslut för sin tillkomst. Bestämmelserna härom bör med hänsyn lill sambandet med pasloratsindelningsändringar återges i den nya kyrkliga indelningslagen.

132

Skälen för mitt förslag

Innebörden av beteckningarna pastorats- och stiftspräster

Fierlalel präster i svenska kyrkan har i dag statligt reglerad anställning på tjänster som kyrkoherde, komminister eller kyrkoadjunkl i ell pastorat. För särskilda arbetsuppgifier i sliften finns inrättade tjänster som förste stiftsadjunkt, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkl. Domkapitlen kan dessutom inrätta tjänster som pasloratsadjunkt, huvudsakligen för nypräslvigda.

Den förenkling av tjänsteorganisationen som kommillén har föreslagit finner jag ändamålsenlig. Milt förslag är alltså all del i pastoraten endasl skall finnas två tjänstekategorier, kyrkoherde och komminister. Dessa pastoratspräsler, som kommittén betecknar dem, har i dag ordinarie tjänster tillsatta med fullmakt, men dessa bör i framtiden tillsättas med förordnande.

Jag föreslär likaså alt det pä stiftsplanet skall finnas endasl två tjänstekategorier, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Dessa stiftspräster har i dag extra ordinarie tjänster och deras anställningsförhållanden ändras endast såtillvida att de får en ny huvudman i stiftet, nämligen stiftssamfälligheten. Behovet av stiftsadjunkter för viktiga stabsfunktioner inom stiftsarbelel torde vara lika stort inom den nya stiftssamfälligheten som inom den nuvarande frivilliga sliflsorganisafionen. Konlraktsadjunklerna ulgör ett värdefullt komplement till tjänsteorganisafionen på pastoratsplanet, särskill för uppgifter som det enskilda pastoratet har för litet underlag för att kunna bära. Ett exempel på detta utgör del finskspråkiga församlingsarbetet.

133

För nyvigda präster skall tjänster med benämningen pastorsadjunkt få Prop. 1987/88: 31 inrättas. Jag återkommer i det följande lill deras anställningsförhållanden.

Enligl vad jag tidigare föreslagit (avsnitt 3.2.1) skall domkapitlens arbetsuppgifter begränsas. Ansvaret för att främja församlingslivets ulveckling inom stiftet m. m. förs nu över till stiflssamfällighelen. Samfällighelen bör då, som kommittén föreslagit, ocksä ta över ansvaret för de präster som för del ändamålet har uppgifter av övergripande karaklär. Som jag tidigare utvecklat (avsnill 3.2.5) kommer både stiftsstyrelsen och domkapitlet att ha uppgifter med avseende pä samtliga präster i stiftet. Stiftsstyrelsen fastställer exempelvis tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster och domkapitlet har tillsynen över ämbetsförvaltningen beträffande både sfifls- och pasloralspräslerna. De nya beteckningarna innebär endast all del ekonomiska ansvaret för tjänsterna fördelas mellan pastoral och stift. Nu svarar kyrkofonden för vikariekostnader för präster. Jag anser i likhet med kommittén alt pastoraten och stiftssamfälligheterna i fortsättningen bör svara också för kostnaderna för vikarier. I hastigt uppkommande akulsiluationer och vid vakans på kyrkoherdetjänsten är del nödvändigt att stiftsstyrelsen förordnar vikarie. I övriga fall, då vakans uppstår på en komministertjänst bör, med hänsyn fill att pastoratet skall bära kostnaden, en vikarie i regel tillsättas endasl om pasloratel begär all stiftsstyrelsen skall förordna en sådan.

Mitt förslag lill tjänsteorganisation innebär vidare atl Ijänstebenämning-en kyrkoadjunkt avskaffas.

Benämningen kyrkoherde är - såsom kammarkollegiet framhällit — i princip förbehållen pastoralspräst. Del bör dock inle finnas några hinder mol all benämningen kyrkoherde används även för annan tjänst av likartat slag, t. ex. för en stiftspräst med självständigt ansvar för församlingsvård bland samer eller en större grupp av finskspräkiga i ell stift. Likaså bör de särskilda tjänstebenämningarna för garnisonspastorn i Boden och amirali-telspräsler i Karlskrona kunna behållas.

Första anställning för nyprästvigd

Remissinstanserna har tillbakavisat kommitténs förslag att en nyprästvigd skall placeras i etl pastorat för aspiranttjänstgöring under en tid av minsl 6 och högst 18 månader. De flesta har hänvisat lill alt man enligt svenska kyrkans ordning prästvigs till tjänst inom kyrkan och inle ulan vidare bör fråntas möjligheten alt arbeta som präst. Jag anser, med hänsyn till remissopinionen, att förslaget om tidsbegränsning av den första anställningen inte bör genomföras.

Den nypräslvidgde bör därför anställas på en utbildningstjänst i stiftet,
vilken i enlighet med kyrkokommitténs förslag bör benämnas pastorsad
junktstjänst. Beteckningen pastorsadjunkt speglar bättre än nuvarande
benämning — pastoralsadjunkt — all innehavaren biträder pastor och ännu
inte arbetar hell självständigt. Stiftsstyrelsen får bestämma i vilket pas
torat tjänstgöringen skall ske. Utbildningssyftet bör tillmätas stor betydel
se när sliflsstyrelsen fattar sitt beslut om placering. Det motiverar också
enligt min uppfattning alt biskopens bedömning i de enskilda fallen får slor 134

De nuvarande pastoratsadjunktstjänsterna

För närvarande torde även präster, som inle längre kan anses behöva handledning i arbetet, inneha tjänst som pastoratsadjunkt*. På samma sätt som kommittén föreslagit angäende kyrkoadjunktsljänsler anser jag alt även sådana pastoratsadjunklstjänsler som i huvudsak fungerar som förstärkning av den prästerliga tjänsteorganisationen i etl pastorat nu bör omvandlas till komministertjänster. Della bör dock få ske endasl under en övergångsperiod av två år och endast om pastoratet och stiftsstyrelsen är överens om att en sådan tjänst skall inrättas. Nuvarande pastoratsadjunklstjänsler, som inte i fortsättningen skall användas som utbildningstjänster för nypräslvigda pastorsadjunkter och inle heller omvandlas fill komministertjänst i ett pastorat, blir efter övergångsperioden tjänster hos stiftssamfälligheten. Under övergångsperioden bör pastoratsadjunkterna kunna åläggas en skyldighet all frånträda utövningen av sin tjänst för att utöva en tjänst som pastorsadjunkt i stiftssamfälligheten. Detta avviker från förslagen i regeringens skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet. Regeringen får därför återkomma i frågan till nästa års kyrkomöte.

Lönereglering av prästtjänsterna

Trots framställningar som under utredningsarbetet har gjorts om en kommunal lönereglering av prästtjänsterna ärjag inte beredd alt nu föreslå en sädan ändring.

3.4.2 Tjänstgöring i annat pastorat

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får besluta atl en präst skall vara skyldig att utöva annan tjänst som pasloratspräst. Stiftsstyrelsen kan också genom ett arbetsledningsbeslut bestämma att en pasloratspräst skall fullgöra kyrkliga arbetsuppgifier i stiftet utanför det egna pastoratet. Sliftsslyrdsen får besluta om den ekonomiska reglering som kan behövas i dessa fall.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från milt. Kommittén föreslär atl Prop. 1987/88:31 olika pastorat skall få träffa överenskommelser om alt en viss eller vissa präster delvis tjänstgör i en närliggande församling i elt annat pastorat. Om en överenskommelse träffas, kan uppgifterna preciseras i tjänslgöringsfö-reskrifler (betänkandet del 1 s. 119).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva lill atl prästers tjänstgöring skall kunna delas mellan pastoral, alternativt mellan stiftet och ell pastorat. Samtidigt uttrycker man farhågor för atl den av kommittén föreslagna beslutsordningen för denna delning kommer atl medföra praktiska problem.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt all en prästs arbets- och intresseinriktning tillvaratas pä del för det kyrkliga arbetet i stiftet mest förmånliga sättet. Delta kan bl. a. ske genom en flexibel Ijänstgöring som också medger etl utbyte av prästerliga arbelsinsatser mellan olika pastorat. Den delade tjänstgöringen - som är att se som ett beslut om arbetets ledning och fördelning — kan lämpa sig väl för jourljänsler, konfirmandundervisning, regelbunden predikotjänst i nägon kyrka i annat pastorat, tjänstgöring vid kriminalvårdsanstall eller vid etl militärt förband. Del innebär ocksä all en sliftspräsl, vars arbetsuppgifier medger del, kan fä en klar förankring i en lokal församlingsgemenskap.

Stiftsstyrelsen skall fastställa tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster. En delad tjänstgöring skall enligt min uppfattning alllid fastställas i dessa föreskrifter och bör därför också beslutas av stiftsstyrelsen. Initiativet kan dock tas frän berörda pastorat. Särskill i de fall dä en ekonomisk reglering mellan pastoral eller mellan stiftet och ell pastorat blir aktuell är det nödvändigt atl tjänstgöringens omfattning finns dokumenterad på detta sätt. Beslul om ekonomisk reglering bör fallas av sliflsstyrelsen, som ocksä i övrigl är ansvarig för fördelningen av resurser inom stiftet och dessulom beslular om fördelningen av prästtjänsterna (se avsnill 3.4.4.)

Jag föreslår atl det också i fortsättningen skall vara möjligt atl besluta alt en präst under begränsad lid skall vara skyldig all frånträda utövningen av sin tjänst eller alt jämsides med sin tjänst utöva annan prästtjänst och tjänstgöra i ell annat pastorat i samma stift. Della får ske om arbetsbelastningen lillfälligl är särskilt hög där eller om det annars finns synnerliga skäl, exempelvis av social natur, för en sådan tjänstgöring. Regeringens förslag till kyrkomötet var att sliflsslyrelsen skall besluta i dessa ärenden. Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnill 3.4.2) avstyrker förslaget och anser atl del bör ankomma pä domkapitlet att besluta. Denna uppfattning kan jag inle dela. Med hänvisning lill vad jag anfört i avsnitt 3.2.5. om ansvarsfördelningen mellan slifisorganen och stiftsstyrelsens roll när del gäller beslul om arbetsfördelningen mellan prästerna i ett pastorat och i ärenden rörande disciplinansvar finner jag det naturligt all stiftsstyrelsen beslutar också i dessa ärenden. Beslutet får överprövas i den ordning som gäller för arbetstvister i allmänhet, dvs. efter talan hos en tingsrätt eller arbelsdomslolen. Föreskrifter om skyldighet atl utöva annan tjänst kan - så länge frägan inle är reglerad i kollektivavtal — meddelas av regeringen (jfr prop. 1973:90 s. 306).

136

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 120).

Remissinstanserna: Stockholms domkapitel och kyrkoherdarna för döva anser atl verksamhelen bör vara en stiflsangelägenhct.

Skälen för mitt förslag: För närvarande är landets sju kyrkoherdar för döva knutna till Stockholms domkapitel, som är deras arbetsgivare och utövar tillsynen över verksamhelen. Denna ordning kan inle bevaras när domkapitlets arbetsuppgifter begränsas. Verksamheten bland döva och hörselskadade är indelad i sju distrikt med en tjänst som kyrkoherde i varje distrikt. Distriklsindelningen bygger pä länsindelningen inte stiftsindelningen. Denna indelningsgrund sammanhänger bl. a. med upptagningsområdet för specialskolorna för döva och hörselskadade. Enligl förordningen (1982:633) om kyrkoherdar för döva (ändrad senast 1986: 852) skall dessa meddela konfirmationsundervisning vid skolorna.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.3) menar all övervägande skäl talar för all församlingsarbetet bland döva och hörselskadade blir en angelägenhet för stiftssamfälligheterna på samma sätt som har föreslagils beträffande församlingsarbetet bland finskspräkiga och samer. Såsom kyrkomötet också framhåller kan del i vissa stift föreligga behov av flera prästtjänster medan del i andra stift inte finns underlag för mer än en deltidstjänst. Eftersom en ändring av distriklsindelningen förutsätter en noggrann prövning av behov och lämplig organisationsform anscrjag alt en sådan inomkyrklig översyn i samråd med de dövas intresseorganisationer först bör göras. Om en översyn visar att det är lämpligt alt församlingsarbetet bland döva och hörseskadade blir en angelägenhet för sliflssamfälligheten kan sfiftsfullmäktige sedan besluta om en utvidgad verksamhet på det sätt som kyrkomötet anvisat. Jag anser atl det i vart fall är angeläget alt de dövas intresseorganisationer tillförsäkras ell inflytande i samband med tillsättningen av kyrkoherdetjänsterna. En lösning av denna fråga, som länge har varil aktuell genom framställningar i ärendet och en tidigare utredning, kan enligt min mening bäst uppnäs genom alt ansvaret förs över lill den rikskyrkliga organisationen. Inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet — och främsl dä inom dess nämnd för diakoni och samhällsansvar - bedrivs redan i dag verksamhel bland döva. I anslutning till nämnden finns ocksä särskilda organ för att upprätthälla kontakten med de dövas organisationer.

Kyrkoherdetjänsterna för döva är nu statliga tjänster tillsatta med fullmakt. För dessa tjänster krävs därför särskilda övergångsbestämmelser. Allteftersom vakans uppkommer på befintliga tjänster får det bli en uppgift för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel och dess nämnd för diakoni och samhällsansvar atl se över organisationen.

137

Kyrkokommitténs förslag: Avviker delvis från milt (betänkandet del 1 s. 126-130, dd 2 s. 57-58, 69-70 och 162-165).

Kommittén föreslog i rapporten Församlingar i samverkan som behandlades av 1985 års kyrkomöte, att fördelningen av prästtjänster skulle beslutas av kyrkomötet. I slulbetänkandet föreslogs att svenska kyrkans centralstyrelse borde fördela tjänsterna. Kommillén motiverade sitt ändrade ställningslagande med atl uppgiften borde åvila ett permanent fungerande organ. Kyrkomötet skulle enligt förslaget få en rådgivande funktion när det gäller mål och principer för fördelningen.

Remissinstanserna: Fierlalel anser all ytterligare prästtjänster bör inrättas.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker alt det är bra alt fördelningen av prästtjänsterna förs över till kyrkans egna organ. Remissinstanserna har dock delade meningar om hur kompetensfördelningen mellan kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse respektive pastoraten skall se ut. Sliflsrädel i Linköping är kritiskt mot all ell fätal stiftstjänster används som styrmedel för alt uppnå en rättvis fördelning av tjänsterna.

Skälen för mitt förslag: Jag delar kommitténs bedömning atl förhållandena inte medger att yllerligare prästtjänster nu inrättas.

Om situationen förändras bör det emellertid vara möjligl för regeringen

138

att ompröva detta. Denna prövning bör dock inle äga rum ärligen utan när Prop. 1987/88: 31 förändrade förhållanden motiverar det.

Centralstyrelsen fördelar tjänsterna mellan stiften

I likhet med kommittén anscrjag all del bör ankomma på svenska kyrkans egna organ att fördela befintliga tjänster mellan stiften.

Jag föreslår att svenska kyrkans centralstyrelse efter framställning från stiftsstyrelserna fastställer hur mänga prästtjänster som högst får finnas i vatje stift.

Inrättande och indragning av de enskilda tjänsterna på stiftsnivå kommer all få återverkningar pä tjänsterna pä pastoratsnivä. Utgångspunkten för antalet tjänster pä de olika nivåerna bör vara nuvarande förhållande. En förändring kan då inledningsvis endast ske genom atl pasloralsljänster omvandlas lill stiftsljänster eller tvärtom. Det bör därför, såsom kommillén föreslagit, vara elt fristående organ ulan egel intresse i denna fördelning som beslutar om inrättande och indragning av stiflsljänslerna. Uppgiften bör ligga pä etl permanent fungerande organ, lämligen svenska kyrkans centralstyrelse. I framställningar lill centralstyrelsen om inrättande av en ny stiftsljänsl kan sliflsstyrelsen bl. a. föreslå alt en redan indragen pasto-ratsljänsl omvandlas lill stiftstjänst. Centralstyrelsen bör med utgångspunkt frän vad som framförs i ärendet om behovet av förstärkning pä stiftsnivån bedöma om ändringen skall genomföras.

Genom att centralstyrelsen enligt mitt förslag får fördela tillgängliga prästtjänster mellan stiften i årliga beslul och också beslutar om inrättande och indragning av prästtjänsterna på stiftsnivån får centralstyrelsen goda förutsättningaratt reglera fördelningen mellan stiften.

Regeringen beslutar om inrättande av präsleriiga övergängsbefattningar med slöd av riksdagens beslut (prop. 1977/78:120 punkt 5, KrU 21, rskr. 262). För närvarande finns del elt femtontal sådana tjänster inrättade. Därutöver finns del en personlig sliftsadjunktstjänst inrättad vid Stockholms domkapitel för ungersk-språkigt församlingsarbete. Adjunktens tjänstgöring fär även omfatta andra stift. Det kommer all finnas behov av en möjlighet att inrätta personliga tjänster även i fortsättningen. Jag föreslår därför att svenska kyrkans centralstyrelse fär använda upp till 1 % av tillgängliga prästtjänster för att inrätta sådana tjänster. Centralstyrelsen skall ocksä besluta om i vilket stift tjänsten skall vara placerad. Innehavarna av dessa tjänster bör också i fortsättningen avlönas ur kyrkofonden.

Vidare bör antagningen av kandidater till prästvigning för stiften redan nu övervägas. Delta gäller framför allt i de stift som kan förutse att stiftsbidraget (avsnitt 3.6.2) inte kommer all läcka kostnaderna för alla de pasloralsadjunktstjänsler som nu finns inrättade i stiftet. Innehavarna av dessa tjänster avlönas frän och med den I juli 1989 av sfiftssamfälligheten.

När en pastoratsadjunklstjänst blir ledig och inle omvandlas till en
prästtjänst i pastoral eller skall användas som en tjänst för nyprästvigd kan
stiftsstyrelsen ansöka hos svenska kyrkans centralstyrelse om all en tjänst
som exempelvis kontraktsadjunkt inrättas. Centralstyrelsen kan inrätta en
sådan tjänst eller besluta alt dra in tjänslen och placera den i ell annal stift 139

Stiftsstyrelsen fördelar tjänsterna inom stiftet

Jag delar kommitténs uppfattning atl stiftsstyrelsen skall besluta om inrättande och indragning av pasloralsljänster. I samband med all regeringen har beslutat i ärenden som gäller nybildning av pastorat har den också fastställt hur många präster som skall finnas i pastoratet. Jag har föreslagit atl sliflsstyrelsen i fortsättningen skall besluta i pastoratsinddningsären-den. Sådana beslul fär överklagas till kammarkollegiet. Kollegiet har påpekat all kollegiets beslut om den prästerliga tjänsteorganisationen i samband med indelningsärenden skulle kunna bli verkningslösa, om ett sådant beslut kan ändras av stiftsstyrelsen genom etl enskilt beslut om att inrätta eller dra in en prästtjänst. Jag vill då erinra om att vid beslut om antalet präster i ett pastorat även annat än förhållandena i det enskilda pastoratet skall vägas in. För vissa uppgifter, som tidigare enbart varit pastoralsbase-rade, kommer del exempelvis all ske en samverkan på stiftsnivå. Stiftsstyrelsens möjlighel alt besluta om delad tjänstgöring för präster har också belydelse, liksom all det finns andra medarbetare än präster i pastoratet. Jag anser all så många faktorer - ocksä ekonomiska - skall läggas fill grund för beslutet, all man inle bör överbelona sambandet med pastoratsindelningen. Kammarkollegiets beslut i elt överklagat pastoratsindelnings-ärende skall därför inte innehålla något beslut om antalet prästtjänster. Det bör ankomma pä stiftsstyrelsen att ensam ha ansvaret för fördelningen av tillgängliga tjänster mellan pastoraten.

Om kammarkollegiet ändrar pastoratsindelningen kan del givelvis finnas skäl för stiftsstyrelsen all pä nytt pröva hur många prästtjänster som bör finnas. Mitt förslag innebär också alt stiftsstyrelsen kan besluta alt hålla en ledig tjänst vakant i avvaktan på en översyn av pasloralsindelningen eller Ijänsleorganisalionen.

3.5 Tillsättningen av prästtjänster 3.5.1 Tillsättningsförfarandet

Kyrkokommitténs förslag: Avviker i följande avseende frän milt. Kommittén föreslår i fråga om tillsättning av pasloralsljänster att domkapitlet efter den allmänna behörighetsprövningen upprättar elt förslag om högst tre sökande. Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden får därefter tillsätta tjänsten med någon av dessa tre. Tillsättningsbeslutet fär överklagas av röstberättigade kyrkomedlemmar eller av en präst som förts upp pä förslaget enligt den ordning som gäller för överklagande av kommunala beslul. Domkapitlets förslag till tjänsten får överklagas till regeringen av den som sökt tjänsten (betänkandet del I s. 134-139 och 143-144, del 2 s. 66-70, 152-161 och 164-166).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inle förslaget att alla komministertjänster och en kyrkoherdetjänst vid två tillfällen av tre tillsätts av kyrkoråd eller tillsättningsnämnd i stället för efter val av församlingsmedlemmarna. Några menar dock alt en tillräckligt stark församlingsopinion skall kunna påfordra ett direktval vid tjänstetillsättningen. Andra vill i skiftande omfattning stärka domkapitlets ställning i sammanhanget. Detta gäller särskill tillsättningen av komministertjänster. Justitiekanslern anser all alla tjänster bör tillsältas på samma säll och föreslår atl en tillsättningsnämnd och en överklagandenämnd inrättas i varje stift. Andra föreslår all en inomkyrklig överklagandeinstans bör inrättas. En del menar all en tjänst som domprost bör tillsältas av svenska kyrkans centralstyrelse.

Skälen för mitt förslag: Det var tidigare vanligt att olika tjänster - lärare, polis m.fi. - fillsalles efter ell val. Endasl vid tillsättning av prästtjänster förekommer det ännu atl menighetens val bestämmer vem som skall få tjänsten. Detta system har nu av flera skäl spelat ut sin roll. Tillsättnings-proceduren är långdragen och valdeltagandet ofta lågt. Dessutom sätts valreglerna ofta ur spel genom atl det endast finns en sökande lill en tjänst. Kallelse av en ytterligare präst alt provpredika har, under den period som präslvalsundersökningen (Ds C 1983:9) omfallar, nämligen åren 1974-1980, endasl skett vid 21 tillfällen. Förfarandet med provpredikningar av de präster som förts upp pä förslag av domkapitlet har också kritiserats.

1985 års kyrkomöte (RegÄr 1985:1, KO 10, kskr. 34) tillstyrkte kyrkokommitténs förslag i lägesrapporten (SOU 1985: 1) med följande motivering:.

141

såsom kommittén framhållit har de präslvalslagar som stiftats under 1900- Prop. 1987/88: 31 talet sökl skapa en balans mellan kraven pä alt prästtillsätlning skall ske genom "folkels val" respektive genom "myndighetstillsätlning". Enligt kommitténs förslag skall kyrkorådets ledamöter välja präst två gånger av tre. Det kan måhända ifrågasättas om inle "folkets val" bättre speglas av etl val där den gudsljänstfirande församlingen i vart fall har möjlighet att della. Å andra sidan kan det hävdas atl domkapitlet, som enda tillsättande organ inom stiftet, skulle ha möjlighet atl utarbeta en strategi i tillsättningsärendena med beaktande av sfiftets totala behov av präster. Utskottet har därvid funnit alt kommitténs förslag tillfredsställande torde tillgodose församlingens berättigade krav på alt fä välja präst med utgångspunkt från församlingens och tjänstens särskilda behov.

Regeringen delade den uppfattningen och föreslog i sin skrivelse 1987: 1 lill kyrkomötet alt en kyrkoherdetjänst två gånger av tre tillsälls av kyrkorådet i elt enförsamlingspastorat och av en tillsättningsnämnd i ett flerförsamlingspastorat. Komministertjänster borde däremot vaije gång tillsättas på delta sätt. Med anledning av en i ämnet väckt motion uttalade sig emellertid kyrkomötet (mot. 1987: 18, KL 5 avsnill 3.4.5) för att även komministertjänster var tredje gäng skulle tillsällas av domkapitlet. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Tidsätlningsnämnd

Domkapitlet i Skara har föreslagit alt pastoralskyrkorådet skall tillsätta prästtjänster i ell flerförsamlingspastorat. Jag delar inte den uppfattningen. Pastoratskyrkorädet har i dessa fall elt annat ansvarsområde än försam-lingskyrkoräden, vilkas främsta uppgift är atl ha omsorg om församlingslivet och verka för dess ulveckling. Dess sammansättning garanterar inte heller elt jämlikt inflytande från församlingarna på tillsättningsärendet. För prästtillsättningar i ell flerförsamlingspastorat bör därför, som kommillén föreslagit, finnas en särskild nämnd, lill vilken församlingarnas kyrkoråd inom sig utser representanter. Denna bör inrättas vid mandatperiodens början.

Domkapitlet prövar de sökandes behörighet

Domkapitlet skall även i fortsättningen pröva all de sökande är behöriga till tjänsten innan ärendet överlämnas till kyrkorådet, fillsältningsnämnden eller stiflstyrdsen för beslul.

I kommitténs förslag bibehåller domkapitlet ell inflytande pä lillsätlning-
en av pastoralsljänslerna genom all domkapitlet för upp de mest meritera
de - dock högst tre - på förslag. Etl sådanl förslag fär överklagas till
regeringen. När förslaget vunnit laga kraft överiämnas ärendet lill kyrkorå- .
det eller tillsättningsnämnden, som fär tillsätta tjänslen med en av de
sökande som stär på förslaget. Etl sådant kommunall tillsättningsbeslut får
överklagas till kammarrätten. Mot bakgrund av atl även denna ordning för
tjänstetillsättning kan bli en långdragen procedur harjag övervägt om ell
förbud att överklaga domkapitlets förslag bör införas eller om domkapitlets 142

förslagssällning helt bör avskaffas.

I propositionen om ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. Prop. 1987/88: 31 202) anförde departementschefen följande:

I de fall då en myndighet skall tillsätta en tjänst efter förslag från en annan myndighet måste del i princip vara tillräckligt att den som är missnöjd med förslaget kan framföra sina synpunkter på detta genom att vända sig direkt fill den beslutande myndigheten. I de fall då lillsältningsbeslutet kan överklagas finns ytterligare en möjlighel att göra sina intressen gällande. Endast om tillsättningsmyndigheten är bunden av förslaget — t. ex. så atl den måste välja nägon av de kandidater som har tagils upp i förslaget - bör del vara tillåtet att överklaga detta.

Domkapitlets förslag skulle enligl vad kommittén tänkt sig vara bindande för kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Jag är därför inle beredd att föreslå en ordning, enligt vilken det skulle vara förbjudet atl överklaga ell domkapitelsförslag utan föreslår i stället ett annat tillsättningsförfarande.

Bakgrunden till all domkapitlet har upprättat bindande förslag är i första hand att det varil nödvändigt alt begränsa antalet kandidater inför valet. Provpredikningar av de föreslagna, frågodag och val har lell till atl förfarandet ändå är myckel tidsödande. Sökande som står på förslag lill en tjänst har inte heller rätt att söka annan tjänst medan tillsättningen pägår. Det senare har krifiserats av Göteborgs domkapitel.

Anlalel ärenden hos regeringen som gällt överklaganden av domkapitlets förslag har visserligen varil ringa men när överklagande skett har det inneburit en ytteriigare förlängning av lillsällningsförfarandel.

Om nu förfarandet med provpredikningar och val avskaffas och tillsättningen sker genom beslut av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden är det inte lika angeläget som tidigare att begränsa kandidalkretsen. Församlingarnas inflytande i tillsättningsärendet torde stärkas om man får välja bland samtliga behöriga som sökt tjänsten med beaktande av förtjänst och skicklighet hos de sökande. I det till kyrkomötet remillerade förslaget angavs atl det dock borde vara tillåtet för domkapitlet all ge del tillsättande organet visst stöd för bedömningen genom all i elt eget yttrande anlägga oförbindande synpunkter på i vilken inbördes ordning de sökande eller de främsta bland dem enligl domkapitlets mening borde komma i fråga vid tillsättningen.

Kyrkomötet (KL 1987:5 avsnill 3.4.5) uttalar atl det alltid kan vara värdefullt om domkapitlet lill kyrkorådet eller tillsättningsnämnden yttrar sig över de behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde eller komminister. Den ordningen skulle enligt det remitterade förslaget också gälla beträffande tillsättning av sliflspräsler, domprostar och vikarier, framhåller kyrkomötet, som föreslår atl samma ordning bör gälla vid tillsättning av pastoratspräsler.

Jag ansluter mig till vad kyrkomötet har anfört i denna del. Jag vill dock stryka under alt domkapitlets yttrande inle är bindande för tillsättningsmyndigheten. Med denna ordning följer alt de sökande till en prästtjänst har möjlighet atl även söka andra tjänster medan tillsällningsförfarandet pågår.

En förändring av detta slag innebär enligl min uppfattning en betydande
förenkling av tillsältningsproceduren och därmed också en förbättring av 143

befordringsmöjlighelerna för prästerna i svenska kyrkan.

Tillsättningsgrunder Prop. 1987/88:31

Prövningen vid tjänstetillsättningar bör ske enligt sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Främst bör sällas skickligheten, om del inte finns särskilda skäl för nägot annal. I nu gällande prästvalslag anges även — förutom förtjänst och skicklighet - att hänsyn får tas lill tjänstens särskilda behov. Nägon sådan särskild föreskrift behövs dock inte. Faktorer som är av belydelse för all bedöma den sökandes lämplighet för den aktuella tjänsten får nämligen vägas in vid bedömningen av de sökandes skicklig-hel. De särskilda bestämmelserna i den nuvarande präslvalsförordningen (1958:261, ändrad senasl 1982: 1168) om beräkning av tjänsteår bör också avskaffas. Meritvärdet av annan verksamhet än uppehållande av prästtjänst fär således beaktas av lillsältningsmyndighelerna vid prövningen av förtjänst och skicklighet.

Domkapitlet tillsätter kyrkoherdetjänsten en gång av tre

Kyrkomötet (KL 1987:5 avsnill 3.4.5) har i sitt yttrande över regeringens skrivelse ansett att domkapifiet skall tillsätta alla pastoratspräsler en gång av tre, alltså även komministertjänster. Kyrkomötet har tidigare uttalat (RegÄr 1985: 1, KO 10, kskr. 34) all man bör behälla domkapillels möjlighel alt utarbeta en strategi i tillsättningsärenden med beaktande av stiftets behov. Denna planering inom stiftet är enlig min mening väsenfiigen av betydelse endasl vid tillsättningen av kyrkoherdetjänster. Komministertjänsterna kommer i fortsättningen inle alt vara befordringstjänsler. Jag är därför inle beredd all föreslå att de skall tillsättas av domkapitlet en gång av tre. I ärenden om tillsättning av kyrkoherdetjänster bör de berörda församlingarnas kyrkoråd var för sig beredas tillfälle all yttra sig över de behöriga sökande.

Tillsättning av domprost

I likhet med kommillén anscrjag atl tjänster som domprost även i fortsättningen skall tillsättas av regeringen. Domprosten är i många situationer ersättare för biskopen, bl. a. som ordförande i domkapitlet. Tillsällningsförfarandet bör dock, såsom föreslagits av kommittén, förenklas så att valförfarandet slopas och ersätts av yttranden över de behöriga sökandena av berörda församlingars kyrkoråd. Domkapitlet fär sedan med egel yttrande överlämna ärendet till regeringen. Vidare bör nuvarande räll alt söka en domprosttjänst direkl hos regeringen avskaffas. De förenklingar som föreslagils beträffande kyrkoherdetjänsterna, bl.a. avskaffande av förslagssällning och provpredikan, skall självfallet omfalla även domprost-tjänsterna.

Tdlsättning av sliftspräsl

Stifts- och konlraktsadjunkler skall enligt mitt förslag vara anställda av

sliflssamfälligheten. Det bör därför vara sliflsstyrelsen som tillsätter dessa 144

tjänster. Domkapifiet bör dock pröva sökandenas behörighet och yttra sig Prop. 1987/88: 31 till stiftsstyrelsen på samma säU som när kyrkorädel eller tillsättningsnämnden skall tillsäUa en tjänst.

Pastorsadjunkter

Dessa tjänster är avsedda för nypräslvigda. Det innebär atl tjänsterna inte ingår i den fasta tjänsteorganisationen. Stiftsstyrelsen bör i stället verka för att de nypräslvigda placeras i pastorat där det finns lämpliga handledare. Biskopen har under de blivande prästernas utbildningstid personliga sammanträffanden med dem vid flera tillfällen och har ansvaret för all de prästvigs för tjänst i stiftet. Hans bedömning bör därför få väga tungt när beslut fallas om i vilka pastorat de nypräslvigda inledningsvis placeras.

Förfiytlningsskyldighet för präst

Kommittén har föreslagit att förflyltningsskyldigheten för präst skall avskaffas på sikt.

Som jag har framhållit (avsnitt 3.3.4) bör stiftsstyrelsen göra en fortlöpande översyn av pasloralsindelningen. Ändringar i indelningen innebär också ändringar i den prästerliga tjänsteorganisationen. Det behövs därvid en smidig ordning för alt åsladkomma en personalröriighet med fillgodose-ende av anställningstryggheten. Alternativet till möjligheten atl förflytta en präst är uppsägning pä grund av arbetsbrist eller en frivillig uppsägning, varvid prästen själv har att söka en ny anslällning. Jag vill ocksä erinra om att flera remissinstanser med anledning av förslaget om tidsbegränsad anslällning för nyprästvigd har framhållit aU svenska kyrkan inte vill medverka till en ordning där det finns en risk för aU få ell vigt prästerskap som inte innehar prästtjänster. Jag har anslutit mig till uppfaUningen aU en prästvigning innebär alt prästen träder i hela kyrkans tjänst i ett stift (avsnill 2.3). Med detta synsätt anser jag au förflyUningsskyldigheten bör behållas för vissa fall. Det gäller framför allt den situationen aU en kyrkoherdetjänst blir övertalig i samband med en pastoratsreglering. Stiftsstyrelsen bör då ha rätt att förflytta innehavaren av en tjänst som skall dras in lill en annan motsvarande tjänst i stiftet.

Hur man överklagar tiUsätlningsbeslul

En tjänstetillsättning efter val har inte tidigare kunnat överklagas annat än
genom atl valförrättningen överklagas. Jag anser alt elt överklagande av en
tjänslefillsättning av kyrkoräd/lillsäUningsnämnd i den ordning som gäller
för kommunala beslul ger motsvarande garantier för en korrekt handlägg
ning av tillsättningsärendet. Ett sådanl beslut bör dock endast få överkla
gas av den som är kyrkobokförd inom pastoratet eller av en församling i eU
flerförsamlingspastorat. Att, säsom kommittén föreslagit, dels utöka kret
sen som har rätt aU överklaga till aU avse andra sökande till tjänsten och
dels begränsa den fill kyrkomedlem överensstämmer inte med allmänna
principer för vem som får klaga på ell kommunalt beslut. Jag finner inte '*

10 Riksdagen 1987.188. I saml. Nr 31

Prästtjänsterna i icke-terriloriella pastorat

Kommittén föreslog atl regeringen även i fortsättningen borde kunna bestämma om i vilken ordning prästtjänster i icke-territoriella pastorat skall tillsättas. Kommittén ansåg därvid all prästtjänslerna alltid borde tillsättas av församlingarnas kyrkoråd. Kyrkomötet (mot. 1987:92, KL 5 avsnitt 3.4.8) uttalar alt ingen ändring bör ske i förhållande till vad som i dag gäller för dessa prästtjänster. Däremot anser kyrkomötet att reglerna om anställningsformer och disciplinansvar m. m. i den föreslagna prästanslällningslagen bör gälla. Som jag tidigare nämnt avser jag atl tillsätta en arbetsgrupp inom civildepartementet som skall utreda vissa frågor avseende bl. a. de icke-tcrtitoridla pastoralen. Jag lägger därför inle nu fram något förslag om prästtjänsterna i dessa pastoral.

3.5.2 Förnyat ledigförklarande

Mitt förslag: Om högst två sökande har bedömts behöriga till en tjänst fär kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begära alt tjänsten ledigförklaras pä nytt. Om efter nytt ledigförklarande inte flera än två sökande har bedömts behöriga, får kyrkorådet eller tillsättningsnämnden välja att tillsätta tjänsten eller atl lämna över ärendet fill domkapitlet. Domkapitlet får i det senare fallet anfingen tillsälta tjänsten eller besluta atl hålla den vakant.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkandet dd 1 s. 140-141, dd 2 s. 67 och 156).

Remissinstanserna: Den övervägande delen av instanserna har inte kommenterat förslaget. Domkapitlen i Lund och Skära har frän olika utgångspunkter kritiserat det.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redogjort för skälen lill atl domkapitlet jnte längre skall upprätta bindande förslag vid tjänstelillsätt-ningar. Av delta följer att reglerna för förnyat ledigförklarande av en tjänst redaktionellt niåste utformas pä etl annal sätt än kommittén föreslagit.

Jag har övervägt om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden alltid skall kunna begära att en tjänst ledigförklaras på nytt, om det inte finns någon dlerhögst två behöriga sökande. Denna rätt stärker dock kyrkorådets eller fillsättningsnämndens möjlighet alt få en präst som motsvarar tjänstens särskilda behov. Kommitténs förslag förefaller mig därför väl avvägt. I vissa fall kan det emellertid finnas anledning för kyrkorädel eller tillsättningsnämnden och domkapitlet atl samråda angäende förutsättningarna för all få fler sökande lill tjänslen genom eU förnyat ledigkungörande.

146

3.5.3 Behörighet

Mitt förslag: Den allmänna behörighetsprövningen för sökande till prästtjänst avskaffas.

Regeringen får meddela föreskrifter om särskilda villkor för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämnier med mitt (betänkandet del 1 s. 139-142, dd 2 s. 68 och 159-160).

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissyttrandena berör inte förslagen i denna del pä annat sätt än all några anser att det för vissa tjänster skall fä krävas arbetsledarutbildning eller dokumenterad erfarenhet av arbetsledarskap.

Skälen för mitt förslag

Allmän behörighet

Det ligger i sakens natur att endast den som har rätt att utöva prästämbetet skall vara behörig fill prästtjänst. De allmänna behörighetsvillkoren i nuvarande prästvalslag om att en sökande skall prövas "hava den förmåga och de egenskaper vilka erfordras för tjänstens nöjaktiga bestridande" fyller enligl min mening inte längre nägon funktion. Skolförfatlningsutredningen har för övrigt i betänkandet (SOU 1986: 11) Enklare skolförfattningar föreslagit att de allmänna behörighetsvillkoren för de statligt reglerade lärartjänsterna skall utmönstras. Dessa krav anses ay utredningen kunna tillgodoses utan särskild föreskrift i skolförfaUningarna.

Jag delar kommitténs uppfaUning aU den allmänna behörighetsprövningen måste anses ingå i fillsättningsmyndighelens bedömning av den sökandes skicklighet. Det finns inte någon skyldighet att tillsätta en tjänst med en sökande som inte uppfyller de krav som tjänsten ställer.

eller särskilda språkkunskaper. Sådana särskilda behörighetsvillkor förekommer idag.

Vidare bör krav införas pä atl de sökande lill vissa kyrkoherdetjänster skall ha gått igenom en arbetsledarutbildning med godkänt resultat eller att den sökande pä annat sätt har visat sig lämpad för arbetsledande arbete. I del senare fallet kan ett av biskopen utfärdat intyg tjäna som dokumentation i de fall då en präst söker tjänst i etl annat stift än det egna. I hemstiftel bedöms arbelsledarförmågan i samband med behörighetsprövningen i domkapitlet. Omfallningen och innehållet i en förstärkt arbetsledarutbildning bör bestämmas i samräd mellan sliften och den rikskyrkliga organisationen. Skälen för atl jag pä detta sätl i likhet med flera remissinstanser vill betona kravet på lämplighet för arbetsledaruppgiften i vissa fall, främst kyrkoherdetjänster i flerpräslpastorat eller andra pastoral där arbetsledning utgör en viktig del i tjänsten, är uppenbara. Under läng tid har i den kyrkliga debatten framhållits atl belydande problem uppslår dä förmågan i dessa avseenden brister. Utvecklingen på arbetsmarknaden har under senare år ytteriigare skärpt kraven på dem som är satta alt fullgöra arbetsledande uppgifter. Först sedan man inom den kyrkliga organisationen bestämt innehållet och omfallningen av den arbetsledarutbildning som skall krävas kan bestämmelser om delta las in i förordning.

Även andra särskilda behörighetsvillkor kan komma ifråga. Villkoren bör enligl min uppfattning fastställas av regeringen.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 138, del 2 s. 67 och 157). Kommittén har föreslagit en lagbestämmelse om atl tjänster som komminister som är inrättade för samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen skall tillsältas av domkapitlet. Kyrkoråden i varje församling i pastoratet och den distriktsstyrelse som berörs inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen skall yttra sig.

Remissinstanserna: Endasl Evangeliska Fosteriands-Stiftdsen har yttrat sig över delta förslag. Stiftelsen anser det angelägel all den fär behålla ett avgörande infiytande vid fillsätlningen av en sådan tjänst.

Skälen för mitt förslag: Kommitténs förslag begränsar sig lill all avse tjänster som inrättas i samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Samarbetskyrkor torde redan idag finnas eller planeras även med andra samfund eller sammanslutningar. Regler för tillsättningen av tjänster i samarbetskyrkor bör enligt min uppfattning fastställas av regeringen i en förordning. En sådan tjänst får endast tillsättas med nägon som uppfyller villlkoren för prästtjänst i svenska kyrkan.

Det framslår som självklart att en tjänstetillsättning alllid bör ske i enighet mellan de samverkande parterna. Ett förordnande för ijänstdnne-

148

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt i huvudsak i följande avseenden.

Kyrkokommittén föreslär att övergångsvis skall ulgå ett högre extra utjämningsbidrag än vad jag räknar med (se 3.6.5) och att försäkringskostnader skall belalas av kyrkofonden. Övergångsvis skulle därför kyrkokommitténs förslag innebära en ökning av kyrkofondens utgifter med ca 34 milj. kr. i förhållande lill utfallet för år 1986. Denna kostnadsökning finansieras enligl kyrkokommitléns förslag genom en höjning av den särskilda kyrkoavgiften (belänkandet del 1 s. 183-189).

Kyrkokommittén har vidare föreslagit atl man skall anpassa det kyrkliga utjämningssystemet till ell reviderat borgerligt system enligt skatleutjäm-ningskommitténs förslag. Riksdagens beslut i fräga om skatteutjämnings-bidragen lill borgerliga kommuner avviker från skalleuljämningskommil-téns förslag. De minskningar av transfereringarna till de borgerliga kommunerna som riksdagen beslutat om bör fä lill konsekvens motsvarande reduceringar inom det kyrkliga utjämningssystemet.

Remissinstanserna: Betydelsen av ett ekonomiskt utjämningssystem understryks. Synpunkter på detaljer i kommitténs förslag redovisas i de följande avsnitten.

Skälen för mitt förslag: Ell huvudsyfte med reformen är all åsladkomma ekonomiskt bärkraftiga enheter inom svenska kyrkan genom en ökad samverkan mellan församlingarna. Reformen innebär däremot inte nägon utvidgning av den kyrkliga verksamheten.

1982 ärs kyrkokommitté tillkallades efter en framställning frän 1982 års allmänna kyrkomöte om en utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på församlingsplanet med sikte på att åsladkomma ekonomiskt mera bärkraftiga enheter. De förslag som jag i föregående avsnitt har lagt fram innebär bl.a. förändringar i fräga om ansvarsfördelningen mellan pastorat och församlingar. Pastoraten får större ansvarsområden än tidigare och därmed också ökade utgifter. Församlingarna avlastas i motsvarande mån kostnader. Jag föreslår vidare en rullande pasloralsreglering och en ökad

149

samfällighelsbildning. Detta innebär en långsiktig besparingsinsals. Ge- Prop. 1987/88:31 nom ökad samverkan och etl effeklivare resursutnyttjande bör de totala kostnaderna kunna reduceras.

Åndringarna av ansvarsfördelningen föranleder vissa ändringar i bidragssystemet. Vidare bör skattekraftsgarantin för kyrkliga kommuner ändras så att en besparing uppnås, som motsvarar minskningen av transfereringarna till de borgerliga kommunerna. Mina förslag om bidrag lill de kyrkliga kommunerna redovisas i avsnitten 3.6.3, 3.6.4 och 3.6.5. ■ I fråga om verksamheten pä stiftsplanet föreslär jag bl. a. atl stiftssamfälligheterna i ökad utsträckning skall kunna få svara för vissa uppgifter som i dag sköts på lokal och central nivä (avsnitt 3.2.1). Som exempel kan nämnas åtgärder för alt främja den andliga vården vid sjukhus och församlingsarbete bland finskspråkiga samt anordnande av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare. Beslut om ändringar i pastoralsindelningen, om bildandet av kyrkliga samfälligheter och om fördelningen av vissa kyrkofondsbidrag (strukturbidrag) kommer ocksä enligt mitt förslag atl handläggas av stiftssamfälligheterna (se avsnitt 3.3.5, 3.1.3 och 3.6.2).

Bildandet av ett gemensamt stiftskansli i varje sfifl (avsnitt 3.2.7) innebär all de nuvarande statliga stiftskanslierna försvinner. Kostnaderna för dessa delas mdlan slaten och kyrkofonden. Kostnaderna för de nya stiftskanslierna skall däremot belalas av stiftssamfälligheterna, vilka föresläs få bidrag ur kyrkofonden för bl. a. detta ändamäl.

Även förslagen i fråga om verksamhelen på stiftsplanet motiverar änd
ringar i bidragssystemet. Jag föreslär atl etl nyll stiftsbidrag införs. Förslå- " .
get till stiftsbidrag redovisas i avsnill 3.6.2.

Kyrkokommittén har föreslagit ett nylt statsbidrag till kyrkofonden på 13 milj. kr. motsvarande slalens nuvarande andel i kostnaderna för domkapitlen och stiftsnämnderna. Överförandet av arbetsuppgifter från dessa statliga myndigheter lill de nya stiftsstyrelserna innebär alt svenska kyrkan i ökad utsträckning själv får bestämma över sina angelägenheter. Jag finner del därför naturligt atl kyrkan får la på sig kostnaderna för verksamhelen och är inte beredd all tillstyrka införandel av ell nyll särskill statsbidrag till kyrkofonden.

Kyrkokommittén har vidare föreslagit att kostnaderna för kyrkokommunernas försäkringar av sin egendom skall fiyltas över pä kyrkofonden, som genom central upphandling skulle kunna göra en besparing pä premiekostnaderna med ca 40% enligt kommitténs beräkningar. Med hänsyn lill atl remissinslanserna haft starkt delade meningar om detta förslag lägger jag inle nu fram något förslag i denna fråga. Regeringen har emellertid gett . kyrkofondens styrelse i uppdrag all utarbeta ett mera fullständigt underlag för beslut i frågan.

Sammantaget innebär mina förslag en minskning av kyrkofondens utgifter med för år 1989 ca 93 milj. kr. i jämförelse med kyrkokommitténs förslag.

Belräffande kyrkofondens inkomster föreslår jag bl. a. att den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften skall fastställas i lag och alltså beslutas av riksdagen (se avsnitt 3.6.7 och 3.6.8).

Öretalel för den allmänna kyrkoavgiften skall enligt 12 § lagen om kyrkli- 150

ga kostnader bestämmas sä alt kyrkofondens inkomster blir lika stora som dess utgifter. Kyrkofonden har under de senasle åren haft mycket stora underskott och kyrkofondens styrelse har därför för år 1988 föreslagit höjningar av såväl den allmänna som den särskilda kyrkoavgiften.. En höjning av den allmänna kyrkoavgiften bör för närvarande undvikas. Det nuvarande underskottet i kyrkofonden bör i stället sä långt som möjligt läckas genom begränsningar av kyrkofondens utgifter. •

Kyrkomötet (mot. 1987:95, KO 3 avsnitt 6.6) här föreslagit aU kyrkofondslagen skall ändras så att kyrkomötet får utse majoriteten av ledamö-lena i kyrkofondens styrelse. Som en kompromiss kan kyrkomötet länka sig att kyrkomötet fillförsäkras rätlen alt ulse vice ordförande.

Som motivering för inräUandet av en särskild styrelse för kyrkofondeti fr. o. m. den 1 januari 1983 angavs att kyrkan borde ges ett medinflytande över fondens förvaltning (prop. 1981/82:158 s. 32 och 52). Föredragande statsrådet fann det emellertid naturligt att staten fick utse flertalet ledamöter i styrelsen, däribland ordföranden. Vice ordförande väljs bland de ledamöler som regeringen-har utsett. Eftersom kyrkofondens inkomster till större delen består av skattemedel anscrjag inte atl det finns anledning all nu ändra på bestämmelserna om styrelsens sammansättning.

Prop.: 1987/88: 31

Mitt förslag: Ett belopp motsvarande kyrkofondens kostnader för löner m.m. åt stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoralsadjunkler, vikarierande präster samt personalkonsulenter och biträdeshjälp ål biskoparna, samrnanlagt 130 milj. kr., samt statens och kyrkofondens kostnader för stiftsmyndigheterna skall utgå som stiftsbidrag lill sfiftssamfälligheterna och användas till löne- och förvaltningskostnader på stiftsplanet. Lönekostnaderna för pastorsadjunkter beräknas pä grundval av en antagen lika stor andel pastorsadjunkter i varje stift.

I stiftsbidragen skall vidare ingå belopp motsvarande nuvarande lönebidrag inom det särskilda utjämningsbidraget - ca 69 milj. kr. -samt kyrkofondens nuvarande kostnader - ca 12 milj. kr. - för icke prästvigda tjänstebiträden, vilka i fortsättningen skall betalas av pastoralen eller samfälligheterna själva.

Fördelningen av stiftsbidragen skall göras av kyrkofondens styrelse. Därvid skall styrelsen fastställa för varje stift hur slor del äv bidraget som stiftsstyrelsen skall dela ut som.strukturbidrag till pastoral och övriga samfälligheter i stiftet. Denna bidragsdd kan avse både vissa personalkostnader och olika aktiviteter hos kyrkliga kommuner som, beroende på deras struktur, har behov av slöd.

Sfiftsbidraget skall även innefatta medel för sekreterare ål biskopen och för domkapitlen. Kvar på kyrkofonden skall ligga kostnader för ärkebiskopsämbetets kansli och andra rikskyrkliga ändamål, lönekostnader för biskoparna, arvoden m. m. till domkapitlets.ledamöler, pensionsförmåner m. m. åt präster, kostnader för kyrkofondens förvaltning och övergångsvis även vissa kostnader för de svenska utlandsförsamlingarna.

151

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del I s. 153-154, del 2 s. 75 och 174).

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig över dessa förslag, lillstyrker införandet av stifts- och strukturbidrag. Dock uttalas en oro för alt modellen på sikl medför försämrade ekonomiska villkor för stiften och pastora-len/samfällighelerna. Sålunda menar vissa remissinstanser alt stiftsbidraget ärligen bör räknas upp efter någon fastställd princip. Andra, bland dem Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, menar alt del föreslagna systemet ger utrymme för godtyckliga bedömningar och efterlyser system med inbyggd automatik. Fler remissinstanser vill att kyrkofonden även i fortsättningen direkl skall svara för kostnaden för bl. a. vikarierande präster.

Skälen för mitt förslag

Beräkningen av stiftsbidragen

Jag har i del föregående utgått ifrån all nuvarande stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, nypräslvigda präster (pastorsadjunkter), sjukhusköm-minislrar, mililärpaslorer samt domkapitlens och stiftsnämndernas personal kan beredas anslällning hos stiftssamfälligheterna. Detta innebär alt stiftssamfälligheterna från och med den 1 juli 1989 skall betala lönekostnaderna för dessa arbelslagare. Vidare bör kostnaderna för uppdragstilllägg ål kontraktsprostar och arvoden till praktikanter saml bidrag lill predi-kohjälp i fortsättningen betalas av stiftssamfälligheterna. Belastningen pä kyrkofonden för uppräknade gruppers lönekoslnader m. m. inklusive sociala avgifter kan uppskattas till ca 160 milj. kr. innevarande år.

Nägra domkapitel har inrättat betydligt fler pasloralsadjunktstjänsler än vad del allmänna kyrkomötet räknade med när man år 1951 diskuterade principerna för inrättande av sådana tjänster. Totalt har antalet pastorats-adjunkter ökal med ca 50% under de senasle fem åren. Andelen pastorats-adjunkter i förhållande fill antalet övriga prästtjänster i sliften varierar för närvarande mellan ca 6 och ca 25 %. De stift som haft möjlighel alt anställa många pastoralsadjunkter bör inle få elt högre bidrag ur kyrkofonden än andra stift som inle varit lika attraktiva och därför har brist på präster. Vid beräkningen av stiftsbidraget bör man enligt min mening därför inle utgå från nuvarande antal pastoralsadjunkler. I slället för nuvarande kostnader för pastoratsadjunkter bör i stiftsbidraget inräknas lönekostnadema för ett anlal pastorsadjunkter motsvarande 10% av det totala antalet övriga prästtjänster i stiftet och beräknade efter den lägsta lönegrad och tjänstetidsklass som gäller för prästtjänst. Detta innebär i förhållande till kyrkofondens kostnader för nuvarande pastoratsadjunkter en besparing på ca 15 milj. kr.

Nellobdaslningen på statsbudgeten för förvaltningskostnader på stiftsplanet är idag ca 14 milj. kr. per år. Bidraget ur kyrkofonden till staten för resterande förvaltningskostnader utgör budgetåret 1987/88 ca 26 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. avser kostnader för kyrkoherdarna för döva.

Från kyrkofonden bör utgå bidrag med enligl nuvarande lönekostnadslä
ge ca 145 milj. kr. (160-15 milj. kr.) fill stiftssamfälligheterna för all dessa 152

fortsättningsvis finansierar de överförda gruppernas lönekostnader saml Prop. 1987/88:31 lill förvaltningskostnader på stiftsplanet. För sistnämnda kostnader beräknar jag totalt ca 38 milj. kr. I detta belopp ingår kostnader för personalkonsulenter och sekreterare ät biskoparna.

Beslut om stiftsbidrag

Bidragen, som jag i likhet med kommittén kallar stiftsbidrag, motsvarar i dagslägel till övervägande del lOO-procentiga lönebidrag. Beslul om bidrag bör prövas av kyrkofondens styrelse. Säsom kommittén förutsatte bör -med undanlag för vad jag nyss föreslagit belräffande kostnaderna för pastorsadjunkter- initialt nuvarande bdaslningssiffror ulgöra fördel-ningsgrund. I forlsällningen bör nägon automatik inle förekomma ulan därpå följande år bör kyrkofondsstyrelsen besluta om bidrag där underlaget för bedömningen utgörs av dels stiftsstyrelsens planer över resursbehoven kommande verksamhetsår, dels domkapitlets beräkning av medelsbehovet för sin andel av kansliiesurserna och för den sekreterarhjälp åt biskopen, som skall belalas från stiftsbidraget. I likhet med kommittén anser jag att dessa planer bör åtföljas av yttranden häröver från svenska kyrkans centralstyrelse.

Beslul om bidrag bör fattas året före bidragsäret för atl kunna beaktas vid samfällighelernas budgelbehandling. Genom omläggningen upphör . domkapitlens nuvarande fria dragningsrätt på kyrkofonden för vissa lönekoslnader m. m., vilken har inneburit atl även pastorat med myckel god ekonomi kunnat fä prästtjänster sä gott som helt betalda ur kyrkofonden. Jag föreslår vidare att del särskilda utjämningsbidragel, som även del lill större delen utgått ulan hänsyn till pastoratens ekonomi, avskaffas och atl i stället stiftsstyrelserna fördelar bidrag ur kyrkofonden till de pastoral och övriga samfälligheter som har särskilda ekonomiska behov, framför allt på grund av de bidragsberättigade kyrkokommunernas särskilda struktur.

Strukturbidragen

Bidragen bör kunna ges lill vissa personalkostnader och olika aktiviteter på lokalplanet där behoven är särskilt slora. Anledningen till dessa kan vara en befolkningsstruktur som innebär etl ökal behov av arbelsinsatser eller medför kostnader i övrigl, l.ex. alt en kyrkokommun ligger i etl glesbygdsområde, att det i kyrkokommunen finns större institutioner och arbetsplatser, all del förekommer säsongmässiga befolkningsvariationer genom turism, särskill snabba befolkningsförändringar genom näringslivels utveckling eller en stor andel invandrare. Ell särskill slöd till cityförsamlingar för en verksamhel som riktar sig till en betydande dagbefolkning är också ell ändamål som bör kunna tillgodoses med hjälp av strukturbidraget. Den del av stiftsbidraget som skall gå fill strukturella insatser beräknar jag fill lotall 86 milj. kr. för år 1989.

De sislnämnda medlen bör fördelas pä stiften av kyrkofondens styrelse
med beaktande av hur de av stiftsstyrelserna redovisade särskilda behoven
förhåller sig till sfiftens olika skattekraft. Även om dessa medel ingår i det 153

totala stiftsbidraget bör i kyrkofondens bidragsbeslut särskilt anges hur Prop. 1987/88:31 slor dd av stiftsbidraget som skall användas för strukturella ändamål. Genom den föreslagna decentraliseringen av bidragsgivningen lill stiftsstyrelserna kommer beslut om bidrag till lokala verksamheler alt fattas av instanser som lever i närmare kontakt med de vardagliga problemen i församlingarna och som därför bättre än kyrkofondens styrelse kan bedöma i vilka pastoral och övriga samfälligheter behoven är störst.

Kyrkofondens ansvar för vissa kostnader

I likhet med kommillén anser jag atl de kyrkliga kommunerna i fortsättningen själva bör svara för vikariekoslnaderna för prästtjänster och kostnaderna för ersättningar till icke prästvigda tjänstebiträden.

Nuvarande system, som innebär en i praktiken fri dragningsrätt på kyrkofonden för sådana kostnader, är synnerligen otillfredsställande. Omläggningen innebär att även dessa kostnader i framtiden kommer alt bli föremål för en normal budgelbehandling.

Kostnaderna för biskoparnas löner och resor m. m: samt för ersättning fill domkapitelsledamöter bör säsom kommittén föreslagit belasta kyrkofonden. Enligt min mening är del en praktisk ordning om sliflsslyrelsen har hand om utbetalningen av dessa kostnader, som innevarande år uppgår fill drygl 6 milj. kr. inklusive sociala kostnader. Kammarkollegiet bör därför kunna träffa avtal med respektive stiftsstyrelse om detta. Kollegiet bör i dessa fall en eller ett par gånger per år betala ut för ändamålet erforderliga medel till stiftskanslierna.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning all liksom hittills kostnader för pensionsförmåner åt präster och deras efterlevande samt kostnader för grupplivförsäkringar direkl bör belasta fonden. Dessa kostnader kan beräknas lill 66 milj. kr.

Även kostnaderna för ärkebiskopsämbetet bör som jag fidigare anfört (avsnitt 3.2.7) betalas ur kyrkofonden. Regeringen beslutar om anslag lill kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse saml fastställer ramarna för bidrag lill rikskyrkliga ändamäl. Del kan därför synas naturiigt all del även i fortsättningen får ankomma på regeringen all anvisa medel för ärkebiskopens kansli (ärkebiskopsämbetet) och de därmed förenade kostnaderna. De olika regeringsbesluten om anslag ur kyrkofonden bör ersättas av ell enda beslut i vilket regeringen fastställer budget för kyrkofonden. Detta togs upp i regeringens skrivelse lill kyrkomötet (s. 74) som inle redovisade nägon erinran mot en sådan ordning.

De förslag som jag har lagt fram innebär att en mängd ärenden kommer
atl överföras till kyrkofondens styrelse. Åtskilliga av dessa bereds i dag i
regeringskansliet. Dessa överföringar kommer all kräva ökade administra
tiva resurser hos kyrkofondens styrelse. Med hänsyn lill iyngden och
omfattningen av de ärenden som i framtiden skall prövas ay styrelsen bör
denna ha tillgång till elt kansli med kvalificerad administrativ arbetskraft
jämte vissa biträdesresurser. Kanslifunktionen ål styrelsen ombesörjs idag
av kammarkollegiets fondbyrå. Denna förvaltar sedan gammall kyrkofon
den och hanterar tillsammans med statistiska centralbyrån del kyrkliga '54

utjämningssystemet inom kanslifunktionens ram. I årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 15 s. 33) föreslår jag bl.a. aU fondbyrån fr. o. m. budgetåret 1987/88 finansieras genom avgifter pä förvaltat stats-och fondkapital. Det utökade kansli som styrelsen behöver kommer främst att arbeta med frägor om den ekonomiska utjämningen i svenska kyrkan. Dessa ärenden har nära samband med fondförvaltningen, innefattande placeringsverksamhel, bokföring, redovisning, kassa- och värdepappers-hantering samt budget och budgetuppföljning m. m. Kyrkofondsslyrelsens kansli bör därför enligl min mening även i fortsäUningen knytas lill kammarkollegiet. Kyrkofondens styrelse bör träffa avlal med kammarkollegiet om hur kanslifunktionerna skall fullgöras och hur ersättning för de därmed förenade kostnaderna skall utgå.

Kyrkofonden svarar i dag för vissa kostnader för de svenska utlandsförsamlingarna. Som exempel kan nämnas kostnaderna för löner m. m. till kyrkoherdar och pastoralsadjunkler i de svenska utlandsförsamlingarna. Kyrkomötet (KUt 1987:1) har godkänt ett förslag att Svenska kyrkan i utlandet skall överta huvudmannaskapet för all verksamhet som svenska kyrkan har bland svenskar utomlands. Organisationsförändringen kommer att genomföras successivt och jag räknar därför med atl vissa kostnader för utlandsförsamlingarna tills vidare som hittills direkt skall belasta kyrkofonden.

Kostnaderna för kyrkoherdarna för döva belalas nu ur det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget Fl. Domkapifien och sliftsnämnderna m. m. Dessa tjänster bör som jag föreslagit i avsnitt 3.4.3 föras över lill den rikskyrkliga organisationen och avlönas av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel. Medelsbehovel för kyrkoherdarna för döva får beaktas när regeringen beslutar om bidrag ur kyrkofonden till stiftelsen.

I Stockholms stift finns en tjänst som stiftsadjunkt för ungerskspräkiga. Denna tjänst omfattar verksamhet även i andra stift. Jag föreslår därför all kostnaderna för tjänsten även i fortsättningen får belalas ur kyrkofonden. Även kostnaderna för andra prästtjänster, för vilka verksamhetsområdet omfattar flera stift, bör fä betalas ur kyrkofonden. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter härom.

Kostnaderna för personliga tjänster, som inrättas av arbetsvårdsskäl, bör också kunna betalas ur kyrkofonden. Delta bör gälla säväl prästtjänster som kyrkomusikertjänster. Svenska kyrkans centralstyrelse bör ha rätt att inrätta sädana tjänster till elt antal som, tillsammans med tidigare av regeringen inrättade sådana tjänster, motsvarar högst I % av det totala antalet prästtjänster i riket.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt ulom i all utjäm- Prop. 1987/88: 31 ningsbidrag enligl kommittén bör ulgå även lill församlingar i fierförsamlingspastoral. Kommittén förutsatte en anpassning fill ett reviderat borgerligt syslem enligt skatteuljämningskommitténs förslag (SOU 1985:61) med vissa undanlag (betänkandet del 1 s. 150-151, del 2 s. 73-74 och 173).

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar kommitténs uppfattning om betydelsen av del kyrkliga utjämningssystemet öch anser atl det allmänna utjämningsbidragel ulgör en av grundpelarna i detta. Vissa av remissinslanserna är kritiska mol den föreslagna generella sänkningen av skatlekraflsgarantin och menar atl inle minsl de små och skatlesvaga enheterna kan komma all drabbas. Andra remissinstanser, som ligger inom områden där skatlekraflsgarantin med hänsyn till lokala förhållanden föreslås sänkt, ullalar även kritik häremot.

Kammarkollegiet föreslår en förenkling av systemet, som innebär alt uljämningsbidrag endasl skall ulgå lill pastorat och övriga samfälligheter.

Skälen för mitt förslag: Enligt mitt tidigare redovisade förslag kommer de tyngre ekonomiska åtagandena alt bäras av pastorat och samfälligheter. Församlingarna kommer däremot i framtiden endast att svara för jämförelsevis ringa kostnader i den totala kyrkokommunala budgeten. Mitt förslag till ändringar av ansvarsfördelningen mellan pastoral och församling gär längre än kommitténs. Redan kommilléns förslag har föranlett kammarkollegiet atl föreslå att utjämningsbidrag i fortsättningen bara skall utgå till de kyrkokommuner som bär det hell dominerande ekonomiska ansvaret, d. v. s. pastoral och samfälligheter. Jag anser mig med desto starkare skäl kunna ansluta mig lill kollegiets förslag i denna del, i synnerhet som den förändrade ansvarsfördelningen medför all församlingarnas skalleuldebi-tering i framtiden måste minskas drastiskt. Härigenom skulle utjämningsbidragen till församlingarna i flertalet fall automatiskt komma alt bli för- ■ sumbart små genom systemets knylning bl. a. till kyrkokommunernas skattesats. Genom den föreslagna omläggningen uppnäs också en väsentlig förenkling av skatteutjämningssyslemet.

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 6.2) har ullalat att del allmänna utjämningsbidragel lill församlingarna skall bibehållas. Som motivering har bl. a. angetts att kyrkomötet avstyrkt ell överförande av folkbokföringen från kyrkan lill staten. Kyrkomötet räknar på grund av detta ställningstagande med atl kyrkan kommer att ha kvar kostnader för folkbokföringen och uttalar farhågor för de mindre församlingarnas och pastoratens ekonomi om utjämningsbidraget till församlingarna slopas. Riksdagen har emellertid beslutat om en ny organisation för folkbokföringen från och med den 1 juli 1991. Jag saknar därför anledning att frångå regeringens förslag lill kyrkomötet alt skatteutjämningssyslemet fill de kyrkliga kommunerna skall förenklas genom att utjämningsbidragen lill församlingarna slopas..

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kyrkomötet uppdragit åt
svenska kyrkans centralstyrelsen atl fortlöpande i kontakt med regeringen
bevaka frågor som sammanhänger med skatlekraflsgarantin. Del är natur
ligt all man vid bevakningen av dessa frågor även ser på andra delar av
skatteutjämningssyslemet och atl de totala effekterna av systemet beaktas.
Jag räknar ocksä med atl kyrkofondens styrelse kommer all studera effek- 156

terna av de beslutade ändringarna i skalleutjämningssystemet och att utvecklingen av ekonomin för de flerförsamlingspastorat som har etl dåligt skalleunderlag därvid särskilt kommer att observeras.

Jag vill också framhålla att församlingarna i flerförsamlingspastorat har möjlighet alt bilda totala ekonomiska samfälligheter och all uljämningsbidrag dä beräknas pä den sammanlagda utdebiteringen lill församlingarna och pastoratet.

Del allmänna utjämningsbidragel baseras pä att de kyrkliga kommunerna garanteras en viss skattekraft i procent av medelskattekraflen i rikel. Systemet överensstämmer i princip med vad som gäller för borgerliga kommuner.

Vid införandet av det kyrkliga utjämningssystemet förutsattes att man skulle anpassa detta till en framlida revision av del borgerligt kommunala systemet. Skatlekraflsgarantin för kyrkliga kommuner ligger nu fyra procentenheter under den för borgerliga kommuner gällande skatlekraflsgarantin. Med hänsyn till den beslutade minskningen av transfereringarna lill de borgerliga kommunerna föreslär jag atl skatlekraflsgarantin för kyrkliga kommuner sänks med i genomsnitt ca 3 procentenheter.

Med tanke på att de kyrkliga kommunerna för närvarande har en mycket god ekonomi anser jag all en sädan sänkning av skattekraflsgaranlin inte skall behöva innebära alltför stora ölägenheter för pastoralen.

Nuvarande nivåer för skatlekraflsgarantin och mina förslag redovisas i följande sammanställning.

Prop. 1987/88:31

Kyrkliga kommuner i	Garanterad skattekraft
	i procent av
	medelskattekraflen:
	Nu	Förslag
Stockholms län	101	98
Uppsala län	98	95 .
Södermanlands län	98	95
Östergötlands län	98 ■	95 ■
Jönköpings län	98	95
Kronobergs län	98	95
Kalmar län utom Mörbylänga och
Borgholms kommuner	98	95
Mörbylänga och Borgholms kommuner	101	98
Gotlands län	104	104
Blekinge län	98	95
Kristianstads län	98	95
Malmöhus län	98	95
Hallands län	98	95
Göteborgs och Bohus län	98	95
Älvsborgs län	98	95
Skaraborgs län	98	95
Värmlands län	98	95
Örebro län	98	95
Västmanlands län	98	95
Kopparbergs län	101	98
Gävleborgs län	101	98
Västernorrlands län	104	101
Jämtlands län	107	104
Västerbottens län ulom Dorotea, Sorsele,
Slorumans, Vilhelmina och Åsele kommuner	110	107

157

Skälen för mitt förslag: Del särskilda utjämningsbidragets utformning liksom bedömningsgrunderna för .detta är ett provisorium som endast var tänkt att fungera fram till år 1985. Såsom kommillén redovisade i rapporten (SOU 1985: 1) Församlingar i samverkan har bl. a. vid behandlingen av nuvarande utjämningssystem i kyrkofondsutredningens betänkande (SOU 1981:88) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan och i remissvaren på detta angetts atl det särskilda utjämningsbidragel i dess framlida utformning borde innehålla mer förfinade komponenter, som grundade sig på en närmare analys av de kyrkliga kommunernas verkliga kostnader. Kyrkokommittén avvisade tanken pä en sådan utredning med hänvisning till atl en tillförlifiig finansstatisfik saknas på del kyrkliga området. Vidare menade kommittén alt en kostnadsanalys dessutom skulle ta alltför lång lid i anspråk för att rymmas inom kommitténs fidsplan. Jag delar kommitténs bedömning av svårigheten all göra en sädan utredning och ifrågasätter om detta överhuvudtaget är möjligl innan de kyrkliga kommunerna infört sinsemellan jämförbara bokföringsrutiner. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt all -såsom kommillén föreslagit - det särskilda utjämningsbidraget las bort från del ordinarie centrala utjämningssystemet och aU i

158

Skälen för mitt förslag: I likhet med kommittén anser jag atl nuvarande extra uljämningsbidrag bör finnas kvar och under en övergångsperiod förstärkas.

Detta bidrag är systemels säkerhetsventil. Del ger möjlighet att rätta fill oformligheler som kan drabba vissa enskilda kyrkokommuner. För år 1987 har i kyrkofondens budget lagils upp 7 milj. kr. alt fördelas efter ansökan hos fondens styrelse som extra utjämningsbidrag. Sådana kan också ges av kyrkofondens styrelse utan särskild ansökan och kan då beräknas genom maskinella rufiner. För år 1987 fördelas ca 21 milj. kr. pä delta sätt som kompensation för utebliven skatt från juridiska personer. Kyrkofondens styrelse har räknat med att denna form av kompensation kommer all försvinna år 1988.

Den generella sänkningen av skatlekraftsgarantin och slopandet av del särskilda utjämningsbidragel innebär försämringar av utjämningseffekten. Å andra sidan kan en förbättrad utjämningseffekt uppnås dels genom en ökad samverkan mellan de kyrkliga kommunerna, dels genom bildandel av stiftssamfälligheter och dels genom de redan nämnda strukturbidragen.

159

Som kommittén föreslagit bör det dock finnas en reserv för icke förutsedda övergångskostnader. Resurser bör därför finnas så att kyrkofondens styrelse - om den anser atl det behövs - kan stärka den grund för utjämning som själva utjämningssystemet utgör och i övergångsskedet ge della en ökad effekl genom extra bidragsgivning. Kommillén bedömde behovet av medel för eU sådanl övergångsvis beviljat extra bidrag lill ca 60 milj. kr. ulöver det extra bidrag om 12 milj. kr. som kommittén kalkylerade med för är 1989. Jag finner bl. a. i jämförelse med nuvarande belastning dessa kalkyler tilltagna i överkant och anser att del bör vara fullt fillräckligt att beräkna del extra utjämningsbidragel för är 1989 till 42 milj. kr.

Som redan framgått av det tidigare anförda anscrjag alt fördelningen av extra utjämningsbidrag bör göras av kyrkofondens styrelse säsom den instans, som har den bästa totala överblicken över utjämningssystemets effekter för landets pastorat och samfälligheter.

Domkapitlets i Lund förslag alt sliflsstyrelsen på något sätt borde få medverka vid fördelningen av bidragen bör enligl min mening inle tillgodoses på annat sätt än att kyrkofondens styrelse - när den finner behov därav - bör kunna inhämta yttranden från stiftsstyrelserna i vissa enskilda ärenden.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Kommittén föreslår atl slalsbidragsmedd fill kyrkofonden - lill aU börja med 31 milj. kr., motsvarande vad som ulgår i kompensafion för bortfall av skall från juridiska personer - skall kunna delas ut som bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av kyrkobyggnader. Kommittén skisserar också en länkbar handläggningsordning, enligt vilken kyrkofondens styrelse beslular om den åriiga bidragsramen. Efter ansökan och beredning inom en till kyrkofonden knuten kyrkobyggnadsnämnd beslutar kyrkofondens styrelse om bidrag (betänkandet del 1 s. 154-156, del 2 s. 75 och 174-175).

Remissinstanserna: De remissinstanser, som har berört detta förslag, fillstyrker det. Dock menar några att det föreslagna beloppet är för litet. Domkapitlet i Karistad vill atl bidragsgivningen inte skall begränsas bara till kyrkobyggnader ulan även omfatta kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar och miljöer. Bl. a. Svenska kyrkans försarnlings- och pastoralsförbund anser att det av kommillén skisserade ansöknings- och prövningsförfarandel ger intryck av elt alllför obearbetat förslag.

Skälen för mitt förslag: Underhåll och restaurering av kyrkobyggnader är en tung post i den kyrkokommunala budgeten. Som ell led i utjämningssystemet bör kyrkofondens styrelse ges möjlighet att bidra till mera kostnadskrävande underhäll av kulturhistoriskt värdefulla församlingskyrkor.

160

Atl i dag uppskatta del ärliga behovet av bidrag ulan någon närmare inventering är inle möjligl. Del bör ankomma pä kyrkofondens styrelse all med beaktande av fondens ekonomi bestämma den ärliga ramen för dessa bidrag. Dä det dock fär anlas alt meddslillgången för dessa ändamål kommer att vara mycket begränsad, bör bidrag ges efter ungefär samma principer som då regeringen fördelar bidrag lill underhåll av domkyrkor, d.v.s. ell bidrag inom en ram av 20-80% av de totala kostnaderna. Avgörande för storleken pä bidraget bör vara den bidragssökande kyrkokommunens ekonomi. Jag är inle beredd atl utvidga bidragsgivningen till atl omfatta andra byggnader än kyrkor.

Liksom vissa remissinstanser anscrjag atl den av kommittén skisserade handläggningsordningen är alllför omständlig. Riksantikvarieämbetet bör efter samråd med svenska kyrkans centralstyrelse kunna lämna förslag till kyrkofondens styrelse om sädana bidrag. Därigenom åstadkoms på elt enklare säll än del kommittén föreslagit en allsidig belysning av bidragsbehoven. Kostnaderna för denna beredning av ärendena bör belalas av medel inom den av kyrkofondsslyrdsen fastställda bidragsramen.

Jag räknar med atl medel även kan erfordras för förebyggande åtgärder, t.ex. i form av en förstärkt rådgivning i syfte atl åstadkomma bättre kunskaper om kyrkobyggnadernas skötsel.

Prop. 1987/88:31

3.6.7 Den allmänna kyrkoavgiften

Mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften som betalas av pastoraten behålls. Avgiftens slorlek skall anges i lag.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i slorl med milt förslag (belänkandet del I s. 157, del 2 s. 73 och 172).

Remissinstanserna: Den allmänna kyrkoavgiften accepteras av remissinslanserna som en av grundpelarna i utjämningssystemet.

Skälen till mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften belalas i dag av pastoraten. Jag delar kommitténs uppfattning all det inle föreligger någol skäl alt ändra pä detta, eftersom pastoralen enligl förslaget ännu mera än tidigare kommer all bli de enheter som har hand om de lunga delarna av kyrkokommunens ekonomi. Betalningen av allmän kyrkoavgift är ell åläggande för pastoraten. Av konstitutionella skäl bör därför enligt min mening storleken på denna i forlsällningen anges i lag och sålunda beslutas av riksdagen. Som jag tidigare framhållit (avsnitt 3.6.1) räknar jag inte med någon åndring av den allmänna kyrkoavgiften med anledning av de förslag som jag nu lägger fram.

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

161

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet dd 1 s. 157-159, dd 2 s. 73 och 172-173).

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser föreslår alt den särskilda kyrkoavgiften hell eller delvis skall få disponeras av del egna stiftet. Andra är kritiska mol bäde nuvarande melod och kommitténs förslag fill beräkning av avgiften och menar att avgiftssystemet bör ta större hänsyn till egendomens verkliga avkastning. Nägra ifrågasätter om den särskilda kyrkoavgiften bör användas som medel för styrning av de olika formerna för placering av boställsegendomen.

Skälen för mitt förslag: Pastorat som innehar löneboställe, präsllönefond, andel i prästlönejordsfond eller präsllönefondsfastighet skall betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Den särskilda kyrkoavgiften beräknas efter viss procentsats pä de lönelillgångar pastoraten hade den 31 december 1981. För fasl egendom beräknas avgiften pä 1980 års taxeringsvärde.

Kyrkofondens styrelse har föreslagit atl den särskilda kyrkoavgiften skall höjas genom att avgiften för år 1988 bestäms med utgångspunkt från vilka tillgångar pastoraten hade den 31 december 1986. I samband därmed har vissa justeringar gjorts av avgifternas storiek. Bl. a. har föreslagils att avgifterna på fasl egendom sänks för all mildra övergången lill aktuella taxeringsvärden.

Regeringen uppdrog våren 1986 ät kyrkofondens styrelse all närmare utreda vilkel förmögenhelsvärde boställsegendomen representerade, vilken avkastning denna lämnar i dag och om åtgärder bör vidtas i syfte att erhålla en bättre avkastning. Enligl vad jag har inhämtat torde utredningen med hänsyn till sin omfattning dock inle kunna väntas vara slutförd förrän under slulel av år 1988. Frågan om hur den särskilda kyrkoavgiften skall beräknas bör prövas pä nylt när utredningen är klar. Av samma skäl som angetts för den allmänna kyrkoavgiften bör avgiftssatserna bestämmas i lag.

Kyrkokommittén har föreslagit att den särskilda kyrkoavgiften för aktier och andelar i akfiefonder samt för obligationer, föriagsbevis och konverfibla skuldebrev skall beräknas pä anskaffningsvärdet. En sådan beräkningsmetod skulle innebära slora orättvisor och jag föreslår därför all den särskilda kyrkoavgiften för dessa tillgångar beräknas på marknadsvärdet.

All såsom vissa remissinstanser har föreslagit låta den särskilda kyrkoavgiften disponeras inom del egna stiftet skulle i inte ringa män motverka systemels utjämningseffekt. Jag finner därför inle skäl att ändra på nuvarande ordning all den särskilda kyrkoavgiften helt skall utgå till kyrkofonden.

162

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kyrkokommittén har dock inte räknat med någon central arbetsgrupp (betänkandet del 1 s. 189).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser understryker behovet av organisationskommittéer i varje stift för atl förbereda genomförande av den nya organisationen. Nägra föreslär också att stiftssamfälligheternas obligatoriska uppgifter skall bekostas ur kyrkofonden år 1989, eftersom stiftssamfälligheterna då inte uppbär några uldebiterade medel.

Skälen för min bedömning: Genomförandel av den nya organisationen förbereds av en arbetsgrupp inom civildepartementet, till vilken knufits representanter för kammarkollegiet, biskoparna. Nämnden för församlings- och pastoralsförvaltning, domkapitlen, sliftsnämnderna, Rikskommillén för stiftslingen och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Genomförandet bör ocksä förberedas av organisationskommitlér i de olika stiften. För arbetsgruppen och organisationskommittéerna erfordras medel för alt betala sammanlrädeskoslnader och ersättning lill sekreterare m. m.

Genomförandel av den nya organisationen innebär mycket stora förändringar pä lokal och regional nivä. Jag räknar därför med atl del kommer all behövas en omfallande rådgivningsverksamhet till de kyrkliga kommunerna. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet kommer genom sin nämnd för församlings- och pastoralsförvallning atl svara för en sådan rådgivningsverksamhet. Kostnaderna för denna bör i första hand betalas av pastoralen. För utbildning av ell tillräckligt anlal kunniga rådgivare fordras emellertid vissa utbildningsinsatser, för vilka bidrag bör utgå ur kyrkofonden.

Personalulvecklingsålgärder i form av bl. a. ett antal seminarier planeras

163

förde personer som i de olika stiften har huvudansvaret för övergången lill Prop. 1987/88: 31

den nya organisationen. Della medför kostnader för konsultmedverkan

m.m.

Kostnaderna för dessa förberedelseåtgärder har för kyrkofondens del beräknats lill ca 6 milj. kr. Jag finner del svårt atl närmare ange medelsbehovel men ulgår frän att kostnaderna skall kunna täckas genom besparingar i fräga om andra ändamål som betalas ur kyrkofonden.

Sliflstingen kommer sannolikl atl finnas kvar för nuvarande uppgifter under ålminslone första halvåret 1989. Sliftslingsavgift kommer därför all på samma säll som hillills behöva erläggas för år 1989. Stiflslingen har möjlighet att genom bidrag stödja verksamhelen i de nya sfiftssamfälligheterna. Della kan vara motiverat med hänsyn lill att någon utdebitering lill stiftssamfälligheterna inle äger rum under är 1989. Stiftssamfälligheternas förvaltningskostnader för är 1989 bör i övrigt kunna läckas genom en friare disposition av stiftsbidragen under detta är.

Kostnaderna för uppbyggandet av de nya stiftskanslierna bör kunna nedbringas genom alt en del kontorsinventarier som finns hos de nuvarande slifisorganen får användas i den nya organisationen.

3.7 Egendomsförvaltningen

3.7.1 Egendomsnämnden

Mitt förslag: Sliftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas. För alt bl.a. fullgöra deras nuvarande uppgifter skall del i vatje stiftssamfällighet finnas en obligatorisk kommunal nämnd, egendomsnämnden.

Egendomsnämndens ledamöter och suppleanler skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Anlalel ledamöter skall vara minsl fem och anlalel suppleanler minsl delsamma som anlalel valda ledamöter.

Kyrkofondens fastigheter skall förvaltas av kammarkollegiet.

Regionall har sliftsnämnderna och boställsnämnderna, som är statliga Prop. 1987/88:31 myndigheter, förvaltningsansvar för denna egendom. Sliflsnämnder finns i varje stift utom i Stockholms. Biskopen eller någon annan som regeringen-förordnar är ordförande. Därutöver finns fyra av regeringen utsedda ledamöter. Förutom förvaltningen av viss kyrklig egendom skall nämnden ha tillsyn över all specialreglerad kyrklig fast egendom i stiftet samt handlägga ärenden om köp och försäljning. Stiflsnämnden skall också företräda pastoraten i artendelvister. I stiften finns fiera boställsnämnder bestående av en ordförande och tvä andra ledamöler utsedda av länsstyrelsen. Boställsnämnderna är självständiga myndigheter med beslutskompetens och med rådgivande funktion gentemot pastoraten och stiftsnämnden i främst jordbruksfrågor. En central uppgift för dem är att bestämma villkoren för arrendeupplåtelse av löneboslällenas jordbruk.

Kyrklig jord är förutom prästgård och biskopsgård följande faslighels-slag:

— löneboställe, jord vars avkastning är avsedd fill avlöning av församlings
präster i ell visst pastoral.

— präsllönefondsfastighet, jord som förvärvals för medel ur flera pasto
rats präsllönefonder och vars avkastning skall bidra till lön åt försam
lingsprästerna i dessa pastoral. Prästlönefonderna förvaltas av pastora
ten och beslår av medel frän försäljning av löneboställen.

—kyrkofondsfastighet, jord vars avkastning tillförs kyrkofonden.

—församlingskyrkas faslighet, }ord vars avkastning är avsedd för församlingskyrkas behov.

—domkyrkas fastighet, jord vars avkastning är avsedd för domkyrkans behov.

Ansvaret för fastighetsförvaltningen är fördelat på följande säll. Stiftsnämnden förvallar löneboställes skog, präsllönefondsfasligheler, kyrkofondsfastigheter, domkyrkas fasligheter — ulom i Lund - och biskopsgärden. Pastoratet förvaltar löneboställes jordbruk saml prästgårdar. Församlingen förvaltar församlingskyrkas fastigheter.

Förvaltningen av den kyrkliga jorden skall inriktas pä att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Därvid skall naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning. De förvallande organen skall dels verka för en rationalisering av den kyrkliga jorden, dels medverka i arbetet med strukturrationalisering av landets jord- och skogsbruk. Jag vill erinra om all kyrkofondens styrelse den 30 april 1986 fick regeringens uppdrag att utreda möjligheterna alt öka avkastningen av den kyrkliga egendomen.

Kritik har i olika hänseenden förts fram fram mol lagstiftningen om
förvaltningen av kyrklig jord. Som etl led i en strävan att förenkla förvalt
ningen av den kyrkliga egendomen upprättades i civildepartementet en
promemoria (DsC 1984: 13) om öveisyn av bestämmelserna om förvaltning
av kyrklig jord. Sedan denna remissbehandlats lämnade regeringen hösten
1986 en proposition till riksdagen med förslag bl. a. om vissa förenklingar
av förvaltningen (prop. 1986/87:13). Förslagen hade tillstyrkts av 1986 års
kyrkomöte. Nägra av dessa förslag, däribland införande av den s. k. två
instansprincipen i överklagningsärenden, träder i kraft den I januari 1988 165

(prop. 1986/87:13, KrU 8, rskr. 113). Därmed harjag fillgodosetl kommil- Prop. 1987/88: 31 tens förslag om en förenklad besvärsordning, som vunnit allmänt stöd vid remissbehandlingen. Ytterligare förenklingar har genomförts genom ändringar i förordningen (1971: 860, ändrad senast 1987: 831) om förvaltning av kyrklig jord.

Elt av förslagen i propositionen syftade lill all minska del stora anlal myndigheter som har atl befatta sig med den kyrkliga jordförvallningen. Regeringen föreslog nämligen alt boställsnämnderna skulle avskaffas och deras förvaltningsuppgifter övertas av respektive förvaltare av de olika slagen av kyrklig jord. Sålunda skulle församlingarna och pastoralen själva få bestämma villkoren för arrendeupplåtelse pä de fasligheter som de förvallar och även föra talan i arrendetvister. Härigenom skulle det kyrkokommunala inflytandet över förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga egendomen öka. Sliftsnämnderna. skulle överta boställsnämndernas fillsynsuppgifter. Emellertid avstyrkte kulturutskottet i sin hemslällan förslaget (KrU 1986/87:8). Utskottet ansåg alt del inte fanns skäl atl föregripa den allsidiga prövning av svenska kyrkans organisation som riksdagen får göra med anledning av den vänlade propositionen med förslag om ny lokal och regional organisation i svenska kyrkan. Riksdagen biföll ulskpltets hemställan.

Skälen för mitt förslag: Genom de föreslagna obligatoriska stiftssamfälligheterna får svenska kyrkan en kyrkokommunal organisation pä stiftsplanet som representerar församlingarna (avsnitt 3.2). Stiftssamfälligheterna har miöjlighet all bygga upp en sammanhållen förvaltningsorganisation för bäde gemensamma kyrkokommunala angelägenheter och de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt samfälligheten. Flera statliga förvaltningsuppgifter förs enligl milt förslag över bl.a. från domkapitlen till stiftsstyrelserna (avsnill 3.2.5). Den nya sammanhållna organisationen bör också kunna sköta de frågor som nu stiftsnämnden och boställsnämn-. derna svarar för. Jag ansluter mig därför till kommilléns förslag all sliftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en obligatorisk kommunal nämnd i varje stift: egendomsnämnden. Ledamöter och ersättare skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Anlalel ledamöler skall vara minst fem och antalet suppleanter minst delsamma som anlalet ledamöler.

Egendomsnämnderna övertar stiftsnämndernas och boställnämndernas uppgifter

Den remissbehandling av departementspromemorian (Ds C 1986: 13) som
föregick den förut nämnda propositionen (prop. 1986/87: 13) stödde försla
get alt avveckla boställsnämnderna. Uppfattningarna gick däre.mot isär i
frågan om vart deras uppgifter skulle föras. Jag stannade för en lösning
som skulle öka det lokala ansvaret för förvaltningen av den kyrkliga
jorden. Under riksdagsbehandlingen framfördes synpunkter som har mo
tiverat nya överväganden. Bl. a. uttalades farhågor för all pastoraten inle
skulle komma all bestämma arrendevillkoren pä elt tillräckligt enhetligt
och kompetent säll. Jag ansluter mig därför till kyrkokommitténs förslag 166

atl egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen Prop. 1987/88: 31 (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord ankommer pä de nuvarande stifts- och boställsnämnderna. Jag vill då särskilt framhälla all de nya egendomsnämnderna till skillnad från sliftsnämnderna är kommunala organ, vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets kyrkliga kommuner. Mitt förslag gär därför enligl min mening ändå dem till mötes som efterlyst ell ökal lokalt inflytande över förvaltningen pä stiftsplanet av den kyrkliga jorden. Samtidigt skapas förutsättningar för en enhetlig och kompetent behandling av arrendevillkor m. m. Förslaget stöds med fä undantag av de remissinstanser som yttrat sig över kyrkokommitléns förslag i denna del. Kyrkomötet har i sill yttrande (KL 1987:5 avsnitt 3.5.2) inte haft någol att erinra mol förslaget i denna del.

Samråd om arrendevillkor

Jag förutsätter atl de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden skall ta ställning till, utarbetas efter samräd med de kyrkliga arrendatorer-na. Egendomsnämnden har att själv bestämma hur etl sådant samråd skall gå lill. Sådan samverkan förekommer enligl vad jag inhämtat regelmässigt och i skiftande former bl. a. inom fastighetsförvaltningarna hos nägra kommuner och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av del stora värdet av etl organiserat samräd mellan jordförvaltare och arrendatorer, som uttrycks i en skrivelse i frågan frän Sveriges jordbruksarrendato-rers förbund. Ell sådant organiserat samråd kommer lättare till ständ i egendomsnämndens än i de enskilda församlingarnas eller pastoratens regi.

Löneboställenas avkastning ett kyrkokommunalt intresse

Några remissinstanser, bland dem kammarkollegiet, har mot förslaget att
en kommunal nämnd skall ha del regionala förvaltningsansvaret invänt alt
del statliga intresset inte ändras och att det bäst tillvaratas av en statlig
myndighet. Jag delar inle hell den uppfattningen. Innan reformen av syste
met för ekonomisk utjämning mellan församlingar och pastorat genomför
des är 1983 hade staten etl intresse av alt för kyrkofondens räkning bevaka
atl löneboställena gav skälig avkastning och atl kapitalel inle minskades.
Del fanns en nära anknytning mellan pastoralens prästlönetillgängar och
finansieringen av lönekostnaderna. De avgifter som pastoraten nu har att
betala till kyrkofonden på grundval av sill egendomsinnehav baseras när
det gäller löneboslällen på taxeringsvärden och är inte beroende av avkast
ningen. Denna är numera en allmän inkomstpost för pastoraten, som
påverkar deras ekonomi, inle kyrkofondens. Därför överväger enligl min
mening del kyrkokommunala intresset. Slalens intresse begränsar sig lill
en allmänTcontroll över alt kyrklig egendom inle förfars eller används till
andra ändamäl än del ursprungligen avsedda. Jag bedömer att statens
behov av överinseende tillgodoses med lagstiftningens riktlinjer för för
valtningen och den roll som kammarkollegiet har som överprövande myn- 167
dighet.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfastigheterna Prop. 1987/88: 31

Kammarkollegiet anför i sitt remissvar i fråga om kyrkofondsfastighelerna att slaten har ett behov av insyn i förvaltningen som blir svårt alt tillgodose med kyrkokommitténs förslag. Jag delar denna bedömning. Statlig förvaltningsrevision sker inte i kommunal förvaltning. I kyrkofonden finns elt kyrkokommunall men även etl betydande statligt intresse. Jag föreslår därför atl kammarkollegiet, som är förvaltare av kyrkofonden, övertar stiftsnämndernas förvaltningsansvar för kyrkofondsfastighelerna. Kammarkollegiet bör dock få en möjlighel alt uppdra ål en egendomsnämnd eller nägon annan förvaltare alt sköta den löpande förvaltningen. Jag förutsätter alt kammarkollegiet utnyttjar denna möjlighel. I samband med övertagande av dessa arbetsuppgifter bör kammarkollegiet fä räll att använda kyrkofondsmedel för att betala kostnader för utredningar i ärenden om köp och försäljning av kyrklig jord.

Egendomsnämndernas uppgifter i stort

Egendomsnämnden får med mitt förslag i huvudsak följande uppgifter:

- förteckna och ha lillsyn över den kyrkliga jorden i stiftet,

- förvalta löneboslällens skogsinnehav, präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fastigheter och biskopsgård,

- företräda den kyrkliga jorden i ärenden om upplåtelse av vissa nyttjanderätter m. m.,

- besluta om arrendevillkor vid upplåtelse av kyrklig jord på arrende för jordbruk,

- handlägga ärenden om tillstånd till köp, försäljning och byte av kyrklig jord.

De grundläggande föreskrifterna om egendomsnämnderna och om förvaltningen av den kyrkliga jorden bör ges i en ny lag om förvaltning av kyrklig jord. De nuvarande principerna för förvaltningen av kyrklig jord påverkas inle av mitt förslag.

Ingel hindrar enligl min bedömning all sliflssamfälligheten drar nytta av egendomsnämndens särskilda kompetens och uppdrar åt den att förvalta även kyrkokommunall ägd fasl egendom som är gemensam för stiftet, t.ex. en stiftsgård.

Egendomsnämnd även i Stockholms stift

Även Stockholms stift fär enligt mitt förslag en egendomsnämnd. Dess
egendomsförvaltning sköts nu för Stockholms stifts räkning av sliftsnämn
derna i Uppsala och Strängnäs. När enligt förslaget det kyrkokommunala
inflytandet över förvaltningen stärks, är del självklart atl stiflssamfällighe
len i Stockholms stift måste göra della gällande genom en egen egendoms
nämnd. Det är visserligen riktigt, som nägra remissinstanser påpekar, atl
den kyrkliga jorden i stiftet har liteii omfattning och fordrar mindre förvalt
ningsresurser än i övriga stift. Men som jag nyss anmärkt kan egendoms
nämnden få i uppdrag alt förvalta även annan egendom. Jag förulsäller att
stiflssamfälligheten i Stockholms stift anpassar egendomsnämndens orga- 168

nisafion till de behov man har, t.ex. genom samverkan med grannstiftens Prop. 1987/88: 31 egendomsnämnder.

Egendomsnämnden har elt självständigt ansvarsområde

Egendomsnämnden blir enligl milt förslag en obligatorisk kommunal nämnd tillsatt enligt en särskild lagsfiftning. Den fär specialreglerade uppgifter, som den har ett självständigt ansvar för. Den får egna beslutsbefogenheter. Med valet av ledamöter och i viss män genom sina anslag till den organisation som den specialreglerade förvaltningen kräver kan stiftsfullmäktige utöva inflytande över verksamhetens inriktning. Däremot kan stiftsfullmäktige inle ingripa i egendomsnämndens myndighetsutövning på det specialreglerade omrädet. Dit hört. ex. nägot så grundläggande som att fastställa årsplan för förvaltningen av den kyrkliga jorden och att besluta om fördelning av vinst och förlust i skogsförvallningen. Stiftsnämndernas kompetens och rutiner förs sålunda oförändrat över till den nya organisationen.

Enligt gällande bestämmelser skall ledamöterna i stiftsnämnderna ha insikt i jordbruk eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv. Flera remissinstanser har liksom kommittén föreslagit alt motsvarande krav skall ställas på ledamölerna i de föreslagna egendomsnämnderna. Jag är emellertid inte beredd atl i lag ange nägra särskilda kompetenskrav för ledamöterna i egendomsnämnden, som är en kommunal nämnd. Jag vill dock gärna framhålla att dagens stifts- och boställsnämnder representerar en myckel bred sakkunskap och personlig erfarenhet när det gäller jord-och skogsbruk och därmed sammanhängande tekniska och ekonomiska frägor. Med de uppgifter som egendomsnämnderna övertar frän den nuvarande nämndorganisationen och med de ytterligare angelägenheter som stiflssamfällighelen kan tänkas anförtro dem är behovet av kunnande och erfarenhet av de frågor som nämnden har alt sköta oförminskat. Del är enligl min uppfattning av avgörande belydelse för fastighetsförvaltningens fortsatta resultatutveckling atl den hitfillsvarande höga kompetensnivån kan bibehållas. Jag utgår därför från dels att sfiftsfullmäktige beaktar della behov när man utser ledamöter och suppleanler i sina egendomsnämnder, dels att nämnderna i sin verksamhel på olika sätt i möjlig män söker knyta till sig expertis av det slag som finns hos de nuvarande boställsnämnderna.

Personalen hos sliftsnämnderna får kyrkokommunala huvudmän

Slaten är idag arbetsgivare och stiftsnämnderna huvudmän för all personal
inom stiftsnämndernas verksamhetsområde. Stiflsjägmäslare, biträdande
sliftsjägmästare och viss annan kanslipersonal avlönas från statliga anslag.
Inläklerna av förvaltningen av bl. a. pastoratens skogar finansierar främst
personalen i skogsbruket men också ell antal administrativa tjänster. Jag
ulgår från all de anställda hos stiftsnämnderna kan beredas anställning i
den nya organisationen. Personal som nu avlönas från stafiiga anslag bör
därvid få stiftssamfälligheten som huvudman. De som idag och fortsätt
ningsvis avlönas med medel frän pastoratens skogsförvaltning fär natur
ligen egendomsnämnden som huvudman. All personal blir kyrkokommu- 169
nalt anställd.

Kyrkokommittén har inle behandlat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om hur pastoratens andelar i präsllönefondsfasligheler och i den gemensamma förvaltningen av löneboställenas skog skall beräknas meddelas av regeringen. Dessa regler upptar en slor dd av förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord. Stiftsnämnden skall enligl lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord fördela vinst eller förlust pä förvaltningen i förhållande till anddslal som nämnden enligt samma förordning har atl fastställa med tillämpning av där angivna beräkningsregler. Båda besluten kan överklagas till kammarrätten. Under årens lopp har kritik riktals mol såväl beräkningsreglerna som ordningen för överprövning av stiflsnämndens beslul.

Regeringen bör enligl min uppfattning inle belastas med atl utfärda de detaljerade föreskrifter som del här är fråga om. Jag föreslär därför en sådan reglering att regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer i fortsäUningen skall meddela bestämmelser för anddsberäkningen. Regeringen bör uppdra åt kammarkollegiet såsom central tillsynsmyndighet för den kyrkliga jordens förvaltning atl utfärda de närmare tillämpningsföreskrifterna. Kollegiet bör överta de nuvarande reglerna om andelsberäkning, som finns intagna i förut nämnda förordning, oförändrade i sak. Regeringen bör ge kammarkollegiet i uppgift alt bearbeta och förenkla dessa bestämmelser.

Egendomsnämndens kompelens all besluta om anddslal och om fördelning av vinst eller förlust i verksamheten skall i enlighet med grundlagen grundas på en bestämmelse i lag.

Beträffande överprövningen föreslår jag atl egendomsnämndens beslul skall få överklagas lill kammarkollegiet. Tvåinstansprincipen bör gälla även här, varför kollegiets beslut inte skall kunna överklagas. Kammarkollegiet har det centrala fillsynsansvaret för kyrklig jord, besitter hög kompelens på området och skall enligl mina förslag pröva överklaganden av andra beslul av egendomsnämnden enligt lagen och förordningen om förvaltning av kyrklig jord. Kammartätterna däremot har vid prövningen av dessa ärenden ofta fält lita till kammarkollegiets utlåtanden. Milt förslag innebär att kammarrätterna inte längre skall överpröva dessa beslut. Genom förslaget uppnäs ell enhetligare prövningsförfarande i frågor som rör förvaltningen av den kyrkliga jorden.

Vad jag nu har föreslagit kan enligt min mening innebära ytterligare etl steg i riklning mot enklare och klarare regler.

170

Kyrkokommitténs förslag: Avviker frän mitt (betänkandet del 1 s. 164, del 2 s. 79-80 och 181) i del avseendet atl skogen pä församlingskyrkofastigheter enligt kommitténs förslag skall förvallas av egendomsnämnden.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommilléns förslag eller lämnar del ulan erinran. Några berörda församlingar avstyrker kommittéförslaget och förslår att församlingen som hittills skall förvalta all fast egendom som tillhör församlingskyrkan.

Skälen för mitt förslag: Församlingskyrkas fastighet förvaltas idag i sin helhet av församlingen. Avkastningen är avsedd för församlingskyrkans behov. Jag har tidigare (avsnitt 3.1.1) föreslagit att pastoratet skall ansvara för anskaffning och underhåll av församlingskyrkan, dess fasta inredning och annal byggnadsfillbehör, liksom för anskaffning och underhåll av övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dessas fasta inredning och byggnadstillbehör. Pastoratet skall enligl milt förslag ocksä ansvara för anläggande och underhäll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt för all personal och personaladministration.

I linje med den sålunda föreslagna formella ansvarsfördelningen mellan församling och pastorat föreslår jag all också förvaltningen av församlingskyrkas fastighet med ell undantag skall anförtros pastoratet. I konsekvens med ansvarsfördelningen bör pastoratet även förvalla fondmedel som härrör från försäljning av en församlingskyrkas faslighet. Det nämnda undantaget gäller skogen på församlingskyrkas fasligheter, som jag nu föreslår liksom hillills skall förvallas av församlingen. Skälen för delta skall jag utveckla i det följande.

I sin skrivelse till.kyrkomötet 1987: 1 föreslog regeringen i likhet med kyrkokommittén att förvaltningen av församlingskyrkornas skogsfaslighe-ter skulle överläs av egendomsnämnden, som lill skillnad från pastoraten kommer atl ha personal och utrustning för elt aktivt skogsbruk. I sill yttrande till regeringen över detta förslag föreslår emellertid kyrkomötet (KL 1987:5 avsnitt 3.5.3) att förvaltningen av församlingskyrkas skog oförändrat skall skötas av församlingen.

För egen del konstaterar jag att del mindre antal församlingar, främsl i Värmland, vars församlingskyrkor äger del mesta av landels kyrkskogar, förfogar över väl fungerande skogsförvaltningar. Då sä är fallet och eftersom frågan om kyrkskogarnas förvaltning inle är av nägon avgörande principiell betydelse vill jag inle motsätta mig den lösning i fråga om skogsförvallningen som kyrkomötet har föreslagit. De församlingar som av olika skäl finner att de inte vill bära förvaltningsansvaret för sin församlingskyrkas skog har möjlighet all hos regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer begära att förvaltningen ordnas på nägol annat lämpligl säll.

171

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag (betänkandet dd 1 s. 207-208).

Remissinstanserna: Betonar vikten av förberedelsearbete i stiften och alt tillräckliga resurser ställs lill förfogande för detta.

Skälen för mitt förslag: Kyrkokommittén har lagt fram en detaljerad lidsplan för genomförandel av de omfattande reformer som kommittén har föreslagit och som jag i del föregående i allt väsentligt har anslutit mig lill. Under remissbehandlingen har inle kommil fram någol som ger mig anledning atl frångå den lidsplan som kommillén gjort upp.

Det är emellertid klart atl det under vären 1989 är nödvändigt all fatta en mängd grundläggande beslut och träffa viktiga avlal som berör de anställda såväl inom den statliga som den enskilda sektorn av stiftsförvallningen. Del är viktigt alt ell grundligt förberedande arbete har gjorts i sliften för all övergången skall kunna ske i god ordning och i en positiv anda.

Jag är medveten om all del finns oro pä många håll i stiften för de problem som kan uppstå i samband med genomförandet av de slora organisationsförändringar som jag föreslår. Jag har emellertid erfarit atl organisationskommittéer redan har tillsatts i stiften och atl en beredskap inför förändringarna häller pä all byggas upp. Under statskontorels medverkan genomför man pä initiativ av domkapitlet i Uppsala en förstudie i syfte alt bl. a. skissera modeller för den framfida organisationen och administrationen i stiften.

Jag har också tidigare (avsnitt 3.6.9) redogjort för den arbetsgrupp som regeringen beslutat tillsätta inom civildepartementet för atl fungera som ell

172

centralt samordnande organ för de rådgivnings- och informafionsinsatser Prop. 1987/88: 31 som kan behövas vid ett genomförande av reformen. Jag nämnde då ocksä atl vissa kostnader för genomförandeåtgärder - bl. a. personalutveckling m. m. - i de olika sfiflen avses kunna betalas ur kyrkofonden.

Genom de åtgärder som jag nu har redovisat bör goda förutsättningar finnas alt i samtliga sfifl förbereda övergången till den nya organisationen så all den skall kunna gä smidigt och utan större omställningsproblem för den personal som får ändrade anställningsförhållanden lill följd av reformen. Jag vill ocksä i detta sammanhang framhälla, alt även om huvudmannaskapet för förvaltningen ändras, så kommer de förvaltningsuppgifter som personalen vid stiftskanslierna i dag sysslar med alt i stor utsträckning vara likartade, om inle identiska, efter reformens genomförande.

Av specialmofiveringen lill de lagförslag som kyrkomötet haft del av och som jag lägger fram i del följande framgär när de olika moment som reformen omfattar avses träda i kraft.

Förutom de ändringsförslag lill lagar som jag nu lägger fram förutsätter reformen en rad ändringar i andra lagar och förordningar. Jag avser all snarast återkomma till regeringen med förslag till en proposition om följdlagstiftning lill kyrkoreformen. Frågan om förordningsändringar behandlas av den inom civildepartementet inrättade kyrkoförordningsgruppen (C 1986: F). Den beräknas lämna sill slutbetänkande senare i år.

4 Det kyrkliga ämbetet

4.1 Inledning

Fördelningen av normgivningskompetensen mellan staten och kyrkan sker genom atl riksdagen med stöd av punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen delegerar normgivningskompelens lill kyrkomötet. Detta sker genom föreskrifter i lagen (1982:942) om svenska kyrkan (ändrad senasl 1985:868).

De principer som har legal till grund för bestämmandet av kyrkomötets normgivningskompelens är bl. a. följande. Pä områden där del kan finnas starka önskemål om bestämmaderält från såväl statens om kyrkans sida bör bestämmanderätten överlämnas till kyrkan endasl i de fall där kyrkans och statens intressen sammanfaller när del gäller reglernas innehåll. Om staten och kyrkan däremot har skilda uppfattningar, kan frågan inte undandras slalens bestämmanderätt (prop. 1981/82:77 s. 30, KU 36, rskr. 263; KU 1982/83: l,rskr. 1).

I den anförda propositionen — som behandlar den kyrkliga lagstiftningens anpassning lill regeringsformens huvudprinciper om normgivning - slogs fasl atl föreskrifter i fräga om kyrkans ämbeten och tjänster bör beslutas av riksdagen eller regeringen.

Kyrkomötet, svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet har vid
skilda tillfällen hos regeringen hemställt om en översyn av bestämmelserna
om obehörighet att utöva prästämbetet och om skiljande av präst frän
ämbetet. Regeringen har överlämnat framställningarna till kyrkoförfalt- 173

ningsutredningen.

Kyrkoförfaltningsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit änd- Prop. 1987/88:31 ringar i regeringsformens övergångsbestämmelser som gör det möjligl för riksdagen alt i lagen om svenska kyrkan till kyrkomötet delegera rätten all meddela föreskrifter i fråga om prästämbetet. Utredningen har närmare angivit innebörden och föjderna av sitt förslag pä följande sätt (betänkandet dd 1 s. 106):

Behörigheten till det andliga ämbetet

1 ämnet prästämbetet ligger atl kyrkomötet får bestämma behörighetsvillkoren för inträde i ämbetet. Det är givet att kyrkomötet därvid måste ta hänsyn till bl. a. alt innehav av ämbetet är etl behörighetskrav för prästtjänst. Slaten kan t.ex. inle acceptera alt reglerna utformas så, all jämställdheten mellan könen skulle äventyras vid tillsättningen av prästljäns-ter. Riksdagen kan i den män del uppstår konflikter ingripa genom all meddela föreskrifter i lagen om svenska kyrkan.

Förslaget innebär all bestämmelserna i 19 kap. 1686 ärs kyrkolag om prästvigning och andra villkor för inlräde i prästämbetet kan upphävas och erätlas av inomkyrkliga bestämmelser. Detsamma gäller bestämmelserna om prästexamen och befrielse från sådan examen. Dessa bestämmelser finns nu i förordningen (1884: 13 s. 1) angäende förändrade bestämmelser om prästexamen, förordningen (1884:13 s. 2) om prästexamen och kungörelsen (1889:60) angående befrielse i vissa fall från avläggande, för inträde i prästämbetet, av prästexamen eller annat prov. Det kan dock finnas skäl att överväga en fortsatt statlig reglering av de bestämmelser om prästexamen som tar sikte på prästens allmänl samhälleliga uppgifter, t. ex. kunskaper om folkbokföring.

I ämnet prästämbetet ingår också frägan om villkoren för innehav av biskopsämbetet. Vid utformningen av eventuella regler måste kyrkomötet beakta att den som i dag får en biskopstjänst ocksä kan räkna med all automatiskt få bli vigd till ämbetet. En inomkyrklig reglering av behörigheten till biskopsämbetet får inte medföra nägon ändring i delta hänvseende.

Den statliga regleringen saknar bestämmelser om biskopsvigningen som etl villkor för utövande av biskopsämbetet, om detta inle möjligen kan anses följa av 19 kap. 1 § 1686 års kyrkolag. Bestämmelserna i 21 kap. 1686 ärs kyrkolag om vigningsakten hör redan till kyrkomötets normgivning.

Prästämbetets innehåll

Kyrkomötet bör ocksä fä föreskriva vad som enligt gällande rätt är alt anse som biskopars och andra prästers ämbetsplikt. Det är fräga om de religiösa och etiska krav som kyrkan ställer pä prästerna. Ämbetsplikten framgår av de löften som prästkandidaten avger vid prästvigningen saml av olika bestämmelser i 1686 ärs kyrkolag. Vi vill särskilt peka på prästernas skyldighet enligt 1 kap. 1 § hålla sig lill den lära och trosbekännelse som närmare anges i paragrafen, och på förbudet i 1 kap. 2 § mot atl sprida villoläror.

Förlust av prästämbetet m.m.

I ämnet prästämbetet ingår slutligen också frågan om skiljande från ämbetet och andra disciplinära åtgärder mot innehavare av ämbetet.

174

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del I s. 59-110, del 2 s. 5-7). Utredningen - som inle behandlat frägan om diakonalel - har begränsat sill förslag till all avse normgivningen i fråga om prästämbetet.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget tillstyrks av alla remissinstanser utom en. Några instanser menar dock atl kyrkomötets normgivningskompelens inte skall begränsas lill prästämbetet utan i stället avse det kyrkliga ämbetet. På detta sätt skulle normgivningskompetensen komma alt omfatta inle bara det traditionella präst- och biskopsämbetet utan även diakona-lets ställning i svenska kyrkan.

Skälen för mitt förslag: Förhållandel mellan staten och kyrkan är grundat på elt ömsesidigt förtroende. Normgivningsförddningen måste bygga på detta förtroende och ske utifrån praktiska överväganden om de enskilda frågornas natur och ursprung. Annars kan kyrkans bestämmanderätt lätt komma att bli illusorisk. Fördelningen av normgivningskompetensen kan då ocksä riskera att bli oförenlig med de intentioner som låg bakom 1982 års kyrkomötesreform.

Kyrkomötesreformen har, som kyrkoförfattningsutredningen påpekat, medfört atl normgivningen om prästämbetet, dvs. det andliga uppdrag som ges av kyrkan genom prästvigning, undandragils kyrkans tidigare inflytande och hell lagts under slallig beslutanderätt. Del är ostridigt att vissa stafiiga intressen gör sig gällande pä grund av det nära sambandet mellan prästämbetet och den statligt reglerade anställningen som präst. Innehav av prästämbetet är nämligen ell av behörighetsvillkoren för prästtjänst och ämbetet ulövas i de flesta fall i en anslällning som präst. Del är samfidigt uppenbart atl del med rätta finns ell starkt kyrkligt intresse atl genom inomkyrkliga bestämmelser fä reglera den för kyrkan så viktiga fräga som ämbetet utgör. Att ämbetet och tjänsten normall är förenade med varandra behöver inte nödvändigtvis förutsätta atl slalen reglerar båda områdena. Slalens intresse bör i praktiken vara koncentrerat till om en präst uppfyller de villkor som i allmänhet gäller för arbetstagare i offentlig anställning. Att sädana villkor iakttas garanteras på ett tillfredsställande sätl genom de behörighets- och ansvarsregler som gäller för anslällning som präst. Normgivningen pä delta område måste ocksä i fortsättningen ligga pä riksdagen eller regeringen.

När det gäller kyrkans andliga ämbete som sådant bör staten däremot i

175

princip vara neutral. Från kyrkligt häll har också uUryckts ell starkt Prop. 1987/88:31 önskemål om atl kyrkan ensam fär bestämma på detta område. Vissa frågor om behörigheten lill ämbetet som framslår som rent kyrkliga kan givetvis också beröra principiella frågor som jämställdhet mellan könen och vissa andra rätlvisekrav. Bl. a. av detta skäl har hovrätten för Västra Sverige avstyrkt atl normgivningskompetensen förs över lill kyrkans egna organ. Del ligger dock uppenbarligen i kyrkans intresse atl innehavaren av ämbetet motsvarar de krav som staten i sin tur har på innehavaren av en anslällning som präst eller biskop. Kyrkomötets breda representativitet och demokratiska förankring ser jag som en särskild garanti i delta sammanhang.

Statens och kyrkans uppfattning om utformningen av prästämbetet synes under nuvarande förhållanden i stort sammanfalla. Jag kan därför inte se atl några vikliga statliga intressen skulle trädas för när genom alt kyrkomötet får befogenhet att reglera ämbetsfrågan. Till della kommer all kyrkan i praktiken alltid har haft ett stort inflytande på frågor som rör ämbetet. Situationen torde därför inte på något märkbart sätt förändras genom alt den formella beslutsrätten förs över till kyrkomötet.

I likhet med kyrkoförfaltningsutredningen föreslår jag sålunda all kyrkomötet får utfärda föreskrifter om behörigheten till inträde i prästämbetet och om hur biskopsämbetet ges lill en person. Vidare fär det ankomma pä kyrkomötet alt inom vissa ramar fastställa prästämbetets innehåll, dvs. vad som skall höra till biskoparnas och övriga prästers ämbetsplikt. Slutligen bör kyrkomötet också få bestämma om disciplinära åtgärder avseende ämbetet. Detta är således de frågor som ligger inom ämnet prästämbetet och som kommer alt omfattas av kyrkomötets utökade normgivningskompelens. Utanför ämnet faller t. ex. frägor om beslutande myndighel (se avsnitt 4.4).

Frågan om diakonatei i svenska kyrkan har legal utanför kyrkoförfaltningsutredningens uppdrag. Någon stafiig reglering av diakonatei finns inte. Dess ställning har emellertid behandlats i olika inomkyrkliga utredningar och har aktualiserats vid fiera kyrkomöten under senare år; Med hänsyn härtill har nägra remissinstanser ifrågasatt den begränsning lill prästämbetet som kyrkoförfatlningsulredningens förslag innebär, även om delta enligl utredningens tolkning ocksä inkluderar biskopsämbetet i kyrkan.

Domkapitlet i Visby förordar all kyrkomötets normgivningskompelens skall bestämmas till atl avse "det kyrkliga ämbetet" och motiverar sitt förslag med atl delta ämbetes innehåll och utformning i våra dagar är föremål för viktiga ekumeniska samtal och överväganden på inlernationelll plan. Mot den bakgrunden och med hänsyn lill den fortgående debatten om. diakonalets ställning i svenska kyrkan måste del, enligl domkapillels mening, anses olyckligt, om kyrkomötets normgivningskompelens för framfiden begränsas till del traditionella präst- och biskopsämbetet. Svenska kyrkanscentralstyrdse menar atl uppenbara svårigheter skulle uppstå, om kyrkomötet endasl får kompelens alt meddela föreskrifter om en del av det som uppfattas som kyrkans ämbete.

Frågan om diakonatei ulgör en del av del kyrkliga ämbetet är huvudsak- 176

ligen av leologisk natur. Den har närmast karaktären av en lärofråga som Prop. 1987/88: 31 del bör få ankomma på kyrkan att själv ta ställning till.

Sedan är 1920 har det emellertid funnits ritualer i den svenska kyrkohandboken för diakonvigning och diakonissvigning. Sådana ritualer eller ordningar ankommer det numera på kyrkomötet att besluta om genom kyrklig kungörelse (7 § lagen om svenska kyrkan). 1987 års kyrkomöte (KE 1987: 8, kskr. 31) har också inom ramen för en ny kyrkohandbok för svenska kyrkan antagit nya ordningar för biskopsvigning, prästvigning samt diakon- och diakonissvigning. I kyrkohandboken uttalas belräffande dessa vigningshandlingar följande:

Kyrkans vigningshandlingar är ell uttryck för atl Kristus genom Anden inom Guds folk för evangeliets skull kallar människor fill livslång tjänst. Denna kallelse bekräftas genom kyrkans vigning.

Vigningarna lill biskop, präst och diakon är likvärdiga uttryck för evangeliets fullhel och för kyrkans uppdrag utifrån delta evangelium, som skall gestaltas i säväl ord som handling.

Av tradition används ordet ämbete i vår kyrka för uppgifterna alt vara präst och biskop. Andra termer som uppdrag, kall, tjänst avser all i sak uttrycka samma Kristi kallelse atl vara tjänare åt hans evangelium.

Som jag tidigare har nämnt ställer sig kyrkomötet utan erinran bakom regeringens förslag om det kyrkliga ämbetet (Reg. Skr. 1987: 5, KL 9, kskr. 12). Kyrkolagsulskottet ansluter sig i sill belänkande lill vad som läronämnden har yttrat i ärendet:

Läronämnden hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslaget att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse skall fä meddela föreskrifter i fräga om det kyrkliga ämbetet. Det är bäde följdriktigt och naturiigt atl kyrkomötets kompelens även omfattar det kyrkliga ämbetet, eftersom delta i grundläggande avseenden bestäms av svenska kyrkans lära som redan tillhör kyrkomötets normgivningskompelens.

Jag uppfattar kyrkomötets båda nu nämnda beslut som elt uttryck för en sammanhållen syn, där man inom det i regeringsskrivelsen 1987: 5 förslagna begreppet del kyrkliga ämbetet jämställer de delvis fill sitt innehåll olika men genom vigningen anförtrodda livslånga uppdragen som biskop, präst och diakon. Kyrkomötets uppfattning stämmer överens med min.

De vigda diakoner och diakonissor som i dag är anställda i församlingarna och pastoraten har olika typer av rent kyrkokommunala tjänster. Deras anställningar är alltså inte slalligl reglerade till skillnad frän vad som i regel gäller för prästerna. Någol statligt intresse som medför aU slaten bör ha beslutanderätten i fråga om vilka bestämmelser som skall gälla för antagning och vigning av diakoner och diakonissor i svenska kyrkan eller för deras anställningar finns inle.

Del bör sålunda enligl min mening ges möjlighet för kyrkomötet all på
grundval av inomkyrkliga överväganden även kunna meddela föreskrifter
om del i dag oreglerade diakonalel. Kyrkomötets normgivningskompelens
bör därför ges en vidare ram än den som anges av kyrkoförfaltningsutred
ningen. Till kyrkomötets normgivningskompelens bör enligl mitt förslag 1

12 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

4.3 Behörigheten till och förlusten av prästämbetet

Mitt förslag: Gällande ordning om behörigheten till och förlusten av prästämbetet behålls till dess kyrkomötet utfärdar egna föreskrifter i ämnet.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag (betänkandet del 1 s. 95—110). Utredningen föreslär dock att den nuvarande statliga regleringen upphävs i samband med införandel av den nya kyrkolag som utredningen föreslagit.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har inte någon erinran mol förslaget.

Skälen för mitt förslag: Kyrkomötet bör enligl den nya ordningen som jag föreslär i avsnitt 4.2 få kompetens atl genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om del kyrkliga ämbetet. I avvaktan på inomkyrkliga föreskrifter om det kyrkliga ämbetet föreslår jag all inga sakliga ändringar görs i den nuvarande ordningen. Della innebär alt bestämmelserna i 19 kap. 1686 ärs kyrkolag om prästvigning och andra villkor för inlräde i prästämbetet finns kvar. Vidare kvarstår ocksä bl.a. förordningen (1884:13 s. 2) om prästexamen. I fräga om förlust av prästämbetet gäller t.ex. all en präst som har övergett svenska kyrkans lära fär skiljas frän ämbetet. Har prästen ålagts disciplinpåföljd, kan denne förklaras obehörig att utöva ämbetet för viss lid (13 § 3 och 4 mom. 1936 års domkapildslag). De nu gällande föreskrifterna om föriust av prästämbetet föresläs tillsj'vidare bli överförda till lagen om svenska kyrkan. Detta behandlas närmare i specialmotiveringen lill den lagen (avsnitt 6.2).

Kyrkomötet (KL 1987: 5 och 9) har inle någon invändning i sak utan för endast fram vissa lagtekniska synpunkter. En del av dessa tar jag upp särskill i specialmofiveringen till präslanställningslagen (avsnitt 6.7).

4.4 Beslutande myndigheter

Kyrkoförfattningsutrednings förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har ocksä föreslagit att beslut i frägor om inträde i prästämbetet skall vara överklagbara (betänkandet del 1 s. 95-110, del 2 s. 7 och 8).

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av alla remissinstanser utom en. Några remissinstanser har framhållit att kyrkomötets besvärsnämnd bör få en sådan kompetens och sammansättning alt den fyller kraven på en slufinslans.

Skälen för mitt förslag

Beslutsordtdngen

Enligt gällande ordning prövas för biskopar frägor om föriust av ämbetet av ansvarsnämnden för biskopar. För övriga präster prövas frågorna av domkapitlen. Frägan är oreglerad för diakoner och diakonissor.

Beslutsordningen och därmed sammanhörande frågor har enligl min mening ett visst samband med normgivningskompetensen. Jag föreslår därför alt föreskrifter om de organ som beslutar i frågor om inträde i och förlust av prästämbetet tas in i lagen om svenska kyrkan.

I samband med förslaget lill kyrkomötet om ändrad normgivningskompelens beträffande det kyrkliga ämbetet lade regeringen - med hänvisning fill all kyrkomötets yttrande över regeringens skrivelse 1987: 1 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan först borde föreligga - inle fram nägol särskill förslag om beslutsordningen vid handläggningen av dessa frägor. Kyrkomötet har med anledning av en i frägan väckt motion (mot. 1987: 93, KL 9, kskr. 12) anfört följande:

Först sedan normgivningskompetensen beträffande det kyrkliga ämbetet genom nödvändiga grundlagsändringar och ändringar i lagen om svenska kyrkan har förts över till kyrkomötet kan delta ämbetes innehåll och utformning definieras i en kyrklig kungörelse. Delta kräver i sin tur noggranna överväganden. Innan så har skett bör lagregleringen av instansordningen begränsas lill alt avse del traditionella präst- och biskopsämbetet.

Domkapitlen får således även framgent en särskild sakkunskap i kyrkliga Prop. 1987/88: 31 frägor. En naturlig konsekvens av förslaget om ändrad normgivningskompelens är alt domkapitlen, inom ramen för av kyrkomötet meddelade föreskrifter om det kyrkliga ämbetet, får pröva frågor om inträde i och förlust av ämbetet även för de innehavare som fillhör diakonatet. Jag förutsätter dock all kyrkomötet i anslutning lill atl det beslular om förskrifter om del kyrkliga ämbetet också uttalar sig om vilken beslutsordning del finner lämplig även för innehavare av diakonatet. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i frågan.

Överprövande instans

Ansvarsnämndens för biskopar och domkapitlens beslul i ämbetsfrågor överklagas enligl gällande föreskrifter hos kammarrätt och i sista instans hos regeringsrätten.

Regeringen lade inte heller fram någol förslag till kyrkomötet om instanser vid överprövning av frågor beträffande det kyrkliga ämbetet. Kyrkomötet behandlar frågorna om inträde i och förlust av ämbetet med anledning av några i ämnet väckta motioner (mot. 1986: 71, KL 1987: 2, kskr. 11 och mot. 1987:93, KL 9). Kyrkomötet pekar härvid på atl nuvarande instans-ordning inle är tillfredsställande och föreslär alt beslut om alt skilja en präst eller biskop frän prästämbetet eller atl för viss lid förklara en präst eller biskop obehörig all utöva prästämbetet skall få överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslul skall inle få överklagas.

Del måste enligt min mening i första hand vara etl inomkyrkligt intresse alt avgöra om en innehavare av det kyrkliga ämbetet inle längre skall få inneha ämbetet. Detta måste även gälla när innehavaren av ämbetet har en slalligl reglerad tjänst. Med denna utgångspunkt bör även beslut i samma frågor överprövas av en instans som har stor kyrklig kompetens och som är utsedd av kyrkans egna organ.

Frän och med år 1986 finns kyrkomötets besvärsnämnd som en myndighet under kyrkomötet. Nämndens uppgifter beslår i dag endast av alt överpröva beslut av svenska kyrkans centralstyrelse. Beslut om alt skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om atl för viss lid förklara denne obehörig att utöva del kyrkliga ämbetet bör också enligl min mening lämpligen kunna överprövas av den till kyrkomötet knutna besvärsnämnden. Jag föreslär all bestämmelser om detta tas in i lagen om svenska kyrkan. Besvärsnämndens beslut i dessa frågor bör som en följd av tvåinstansprincipen inle få överklagas.

Kyrkoförfatlningsutredningen har också föreslagit atl frägor om inträde i prästämbetet skall få överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Kyrkomötet behandlar även denna fräga (KL 1987: 9) och yttrar därvid följande:

Inträde i prästämbetet beslutas enligt den ordning som i dag gäller av biskopen och domkapitlet genom antagning och prästvigning. Biskopens och domkapitlets beslul kan inte överklagas. När del gäller återinträde i prästämbetet fallas beslutet av domkapitlet.

Domkapitlet är i sådana ärenden beslulförl endasl om biskopen är närva
rande. Delade meningar råder i frägan om beslul om återinträde i prästäm- 180

betet kan överklagas. Frågan kräver utredning och noggranna övervägan- Prop. 1987/88: 31 den. I avvaktan härpå bör nägra förslag i ämnet inte nu läggas fram.

Jag delar i allt väsenlligl kyrkomötets uppfattning. Det får närmast ankomma på kyrkans egna organ att överväga om det är behövligt och önskvärt all få överklaga beslut om inträde i det kyrkliga ämbetet. Jag lägger därför inle fram något förslag i denna fråga.

Kyrkomötets besvärsnämnd

Kyrkomötets besvärsnämnd består av en ordförande, som skall vara eller ha varil ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöler. Kyrkoförfatlningsutredningen lade inle fram något eget förslag belräffande besvärsnämndens sammansättning och arbetsformer.

Kyrkomötet lar dock med anledning av en i ämnet väckt mofion (mol. 1987:93) upp vissa frågor som rör besvärsnämnden.

I fråga om besvärsnämndens sammansättning anför kyrkolagsulskoUel (KL 1987:9) följande:

Enligt utskottets mening är det av stor belydelse att besvärsnämnden får erforderlig juridisk och leologisk kompetens för alt som slutinstans handlägga frågor om förlust m.m. av prästämbetet. För atl tillförsäkra nämnden en sådan kompelens bör kyrkomötet kunna välja ledamöler även utanför kretsen av kyrkomötesledamöter.

Med hänsyn fill karaktären av de ärenden besvärsnämnden har all handlägga bör krävas att ledamöterna fillhör svenska kyrkan. Några andra valbarhelskrav, förutom atl ordföranden skall vara eller ha varil ordinarie domare bör inte ställas upp. Enligt utskottets mening får del förutsättas alt kyrkomötet väljer ledamöter så atl nämnden får den kompelens som behövs.

För atl fä nödvändig kontinuitet på ordförandeposten anser utskottet atl besvärsnämnden bör ha en vice ordförande som är ledamot av nämnden. För vice ordförande bör — i likhet med vad som nu gäller för ersättaren för ordföranden - gälla samma valbarhetskrav som för ordföranden. För atl nämnden skall kunna fä en sä bred kompelens som möjligt bör nämnden utöver ordföranden och vice ordföranden bestå av yllerligare fyra ledamöter, för vilka väljs lika många ersättare.

Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motion 93 att valbarhelskraven för ledamöler och ersällare skall vara desamma som för ledamöter och ersällare i svenska kyrkans centralstyrelse. Därutöver föreslår utskottet att i nämnden väljs en vice ordförande, fyra andra ledamöler samt lika mänga ersättare. Förslaget kräver ändringar i lagen om kyrkomötet.

Kyrkomötet anhåller om sädana ändringar i lagen om kyrkomötet alt besvärsnämnden väljs i enlighet med vad ulskollel anfört.

Jiiridiska fakullelen vid universitetet i Uppsala föreslår atl i besvärs
nämnden skall ingå en biskop, i likhet med vad som gäller för ansvars
nämnden för biskopar. Även om jag finner vad fakulteten anfört tänkvärt
vill jag inte motsätta mig kyrkomötets förslag. De förändringar kyrkomötet
föreslär ulgör enligt min mening riktiga kompletteringar av kyrkoförfalt
ningsutredningens förslag. Jag förutsätter liksom kyrkolagsutskottet att 181

kyrkomötet vid sitt val av ledamöler ocksä tillgodoser det krav på leologisk kompetens som måste krävas av besvärsnämnden som slutinstans vid prövning även av frägor om del kyrkliga ämbetet. Jag föreslär därför alt kyrkomötets besvärsnämnd skall beslå av sex ledamöter som samtliga skall kunna väljas även utom kyrkomötet. Ledamöterna skall dock tillhöra svenska kyrkan. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varil ordinarie domare.

Kyrkomötet (KL 1987: 6, kskr. 24) föreslår ocksä atl beslämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken skall tillämpas vid omröstning då nämnden prövar överklaganden av frägor om att skilja en präst eller biskop från prästämbetet eller om atl för viss lid förklara en präst eller biskop obehörig att utöva prästämbetet. Jag vill även här ansluta mig till kyrkomötets förslag, som innebär alt den lindrigaste meningen skall gälla vid lika röstetal vid prövning av frägor om ämbetet. Ordningen överensstämmer med den som redan gäller för ansvarsnämnden för biskopar vid omröstning i motsvarande frågor.

Jag vill erinra om alt regeringen i proposition 1987/88: 5 om följdlagstiftning till förvaltningslagen på kyrkans område även lar upp vissa frågor som kyrkomötet väckt och som rör verksamheten hos besvärsnämnden.

Prop. 1987/88:31

Kyrkoförfattningsutrednings förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del 1 s. 131-132).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inle haft någon erinran mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den föreslagna ändringen i lagen om svenska kyrkan (jfr avsnitt 6.2) beträffande normgivningen om del kyrkliga ämbetet förutsätter som framgått en ändring i punkl 10 övergångsbestämmelserna fill regeringsformen. Grundlagsändringen bör träda i kraft den 1 januari 1989. I regeringens lill kyrkomötet remitterade förslag om ändring i lagen om svenska kyrkan angavs atl ändringen borde träda i kraft den 1 juli 1989.

Lagen om svenska kyrkan skall stiftas, ändras eller upphävas på samma sätt som riksdagsordningens huvudbestämmelser, dvs. antingen genom tvä beslul av riksdagen med elt mellanliggande riksdagsval eller också genom endasl ett beslul fattat med kvalificerad majoritet. Vidare krävs atl yltrande av kyrkomötet har hämtats in. Riksdagen kan nu, om den sä önskar, som vilande anla förslaget till ändringar i lagen om svenska kyrkan. I sådanl fall kan riksdagen fatta det andra beslutet under hösten 1988 efter del alt riksdagen slutligen antagit de föreslagna ändringarna i övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Kyrkomötet (KL 1987:2, 6 och 9) uttalar dock all det saknas anledning atl avvakta grundlagsändringen för en ändrad inslansordning när del gäller att överklaga beslut om att skilja en präst eller biskop frän prästämbetet.

182

Kyrkomötet föreslår därför all lagändringarna i den delen träder i kraft Prop. 1987/88: 31

redan den 1 januari 1988. Jag är på denna punkt inte beredd att biträda

kyrkomötet.

Jag vill i detta sammanhang notera att kyrkomötet i ett antal punkter efterlyst kompletteringar beträffande kyrkomötets besvärsnämnds sammansättning saml vissa handläggningsfrägor och regler om bl.a. omröstningen i nämnden. Nägra av de önskade kompletteringarna avser grundläggande föreskrifter om nämndens organisation (dvs. sammansättning, beslutförhet, omröstning o.d.) varför de kräver ändringar i lag. Genom de förslag jag har lagt fram (avsnill 4.4) blir kyrkomötets önskemål i denna del i allt väsenlligl tillgodosedda. I några punkter kommer det dock an pä kyrkomötet självt att meddela de för besvärsnämndens verksamhet erforderiiga föreskrifterna genom kyrklig kungörelse (jfr prop. 1984/85:36 s. 14). Sådana föreskrifter kan kyrkomötet tidigast besluta om i augusti 1988.

Jag finner sammanfattningsvis att en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet av ändringarna i lagen om svenska kyrkan är den 1 juli 1989.

Nägra särskilda övergångsbestämmelser föreslär jag inle. Della innebär enligl allmänna regler atl pågående ärenden hos kammarrätt och regeringsrätten skall lämnas över lill kyrkomötets besvärsnämnd efter ikraftträdandet.

De nya föreskrifter om del kyrkliga ämbetet som kyrkomötet kan komma atl meddela kräver vidare en särskild samordning med bl. a. de föreskrifter om ämbetet som nu föresläs bli intagna i lagen om svenska kyrkan. Föreskrifterna i lagen mäste således upphävas när de av kyrkomötet meddelade bestämmelserna om ämbetet träder i kraft. Ett speciellt spörsmål är också om de nuvarande föreskrifterna fortsättningsvis skall tillämpas i pågående ärenden. Detta är i sin lur beroende av hur kyrkomötet utformar sina föreskrifter och hur dessa förhåller sig till den enskildes intresse av atl fä bli bedömd enligt de nya eller äldre bestämmelserna. En lösning på dessa frägor går inle att få förrän kyrkomötet har meddelat sina föreskrifter. Jag måste alltså återkomma lill frågorna i ett senare skede.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan,

3. lag om ändring i lagen (1982: 943) om kyrkomötet,

4. domkapitelslag,

5. kyrkofondslag,

6. lag om förvaltningen av kyrklig jord,

7. präslanslällningslag,

8. församlingslag,

9. kyrklig indelningslag.

Del under 1 angivna förslaget har upprättats i samråd med jusfitieminis
tern. 183

Vissa av förslagen innehåller föreskrifter som normalt bör granskas av Prop. 1987/88: 31 lagrådet. Emellertid är lagstiftningsfrågan av sädan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vidare skulle lagrådets hörande fördröja lagstiftningsfrågans behandling sä alt avsevärt men skulle uppkomma. Lagrådets yttrande bör därför inte inhämtas.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma säll som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifterom medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket medddas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilkel den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas pä samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.

Denna punkt innehåller bestämmelser om hur lag stiftas i vissa ämnen på det kyrkliga området.

Enligt gällande lydelse av tredje stycket skall grundläggande föreskrifter
om bl. a. stiftsmyndigheter meddelas i lag som stiftas av riksdagen efter
yUrande av kyrkomötet. Av förarbetena lill lagrummet framgår att med
begreppet stiftsmyndigheter avses biskopsämbetena, domkapitlen och
sfiftsnämnderna (prop. 1981/82: 77, KU 36, rskr. 263, KU 1982/83: 1, rskr.
1). Dessa är statliga förvaltningsmyndigheter. Sliftsnämnderna föreslås nu
bli avskaffade. På stiftsplanet skall inrättas nya kyrkokommunala förvalt
ningsmyndigheter, nämligen stiftsstyrelsen, egendomsnämnden och övriga
nämnder i stiftssamfälligheten. Del särskilda lagsliftningsförfarandet med
yltrande av kyrkomötet bör dock inte avse de nya myndigheterna, som ju
språkligt omfattas av begreppet stiftsmyndigheter. För stiftssamfälligheten
och dess organ bör i stället gälla samma regler om normgivning som för
övriga kyrkliga kommuner, dvs. de grundläggande föreskrifterna meddelas
av riksdagen i lag utan hörande av kyrkomötet (jfr 8 kap. 5 § regeringsfor
men och punkl 13 övergångsbeslämmelserna fill den). Della syfte uppnäs
genom all ordet stiftsmyndigheter byts ul mol orden biskopar och domka
pitel. I övrigt görs vissa språkliga justeringar i stycket; bl.a. byts orden
prästerliga tjänster ut mot prästtjänster. .„,

10. Kyrkomötet fär med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan Prop. 1987/88: 31 genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära,

del kyrkliga ämbetet,

svenska kyrkans böcker,

svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

kollekler,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigl utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamhelen hos myndigheter under kyrkomötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet all meddela föreskrifter i ell visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekler kan riksdagen också medge all kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ät domkapitel, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter atl meddela bestämmelser.

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första slyckel. Delta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.

Punkten innehåller bestämmelser om riksdagens möjligheter all delegera sin normgivningsmakt till kyrkomötet och kyrkomötets möjligheter all vidareddegera den erhållna normgivningskompetensen, s. k. subdelegation.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2) föreslås att normgivningen beträffande det kyrkliga ämbetet förs över till kyrkomötets kompetensområde. Det blir möjligt genom atl uppräkningen i första slyckel kompletteras med en föreskrift om detta.

Enligt gällande lydelse av andra stycket kan subdelegation ske lill bl.a. stiftsmyndigheter och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter. Med det förstnämnda ullrycket avses biskopsämbetena, domkapitlen och stifts-nämnderna (jfr specialmotiveringen till punkt 9). Möjligheten att kunna vidareddegera till biskopsämbetena bör emellertid tas bort, därför att del efter den nya kyrkliga organisationen inle kommer alt finnas nägot behov av en sådan ordning. De statliga stiftsnämnderna föreslås som framgått bli ersatta av nya kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter inom stiftssamfälligheternas ram. Del sagda leder lill den ändringen att ordet stiftsmyndigheter byts ul mot domkapitel.

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövande av prästämbetet eller prästtjänster, befordran, ämbetsansvar eller tjänsteansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

I punkten anges arten av de ärenden som - när de skall avgöras av regeringen - kräver all föredragande statsrådet tillhör svenska kyrkan.

Av den allmänna motiveringen beträffande det kyrliga ämbetet framgår atl ämbelsbegreppel fortsättningsvis kommer all omfatta bara innehavet av det andliga ämbetet och inte också innehavet av en tjänst (avsnitt 4).

Därför kompletteras del som sägs i punkten om prästämbetet och ämbels- Prop. 1987/88: 31 ansvar med prästtjänster respektive Ijänsteansvar. Härigenom uppslår inte någon ändring i sak vad gäller kravel på medlemskap i svenska kyrkan för föredraganden i regeringen.

Punkten moderniseras också språkligt. Orden utövning och befordring byts ut mot orden utövande respektive befordran.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

7 § Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

1. svenska kyrkans lära,

2. del kyrkliga ämbetet,

3. svenska kyrkans böcker,

4. svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

5. kollekler,

6. central verksamhel för evangelisation, mission och övrigl utlandsarbete samt diakoni,

7. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet fär genom kyrklig kungörelse överiåta ål svenska kyrkans centralstyrelse all i sädan kungörelse meddela föreskrifter om kollekler. Kyrkomötet får ocksä genom kyrklig kungörelse överiåta ål domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvahningsmyndigheter aU meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekler.

I första stycket har omrädet för kyrkomötets normgivningskompelens vidgals till att omfatta också del kyrkliga ämbetet. Skälen för delta behandlas i den allmänna motiveringen (avsnill 4.2).

I andra stycket ges kyrkomötet möjlighet att genom kyrklig kungörelse delegera vidare normgivning i de ämnen som anges i bestämmelsen lill centralstyrelsen samt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter. Regeringen lade i skrivelsen 1987:5 inte fram nägol förslag alt en motsvarande möjlighet lill vidaredelegalion skulle ges kyrkomötet belräffande normgivningen av del kyrkliga ämbetet. Kyrkomötet har godtagit detta (KL 1987:9).

12 § Frägor om en prästkandidats inträde i del kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet i del stift där kandidaten söker en anställning som präst. 1 andra fall prövas frågorna av domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller, om han inte är kyrkobokförd inom riket, av domkapitlet i Uppsala stift.

Paragrafen motsvaras närmast av I § förordningen (1884: 13 s. 2) om prästexamen. Dess innehåll behandlas närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4).

för viss tid, som inte överstiger ett år, förklaras obehörig atl utöva della. Prop. 1987/88: 31 Detsamma gäller för den präst, som inle innehar eller uppehåller en prästtjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.

14 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts
disciplinpåföljd, kan förklaras obehörig alt utöva prästämbetet för viss tid,
som inle överstiger ett år, om han i anslutning till domen eller beslutet på
grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet. Under liden får
han inle utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som innehar eller
uppehåller en prästljänsl och som genom lagakraftägande dom funnits ha
begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva prästämbetet under den tid då han är avslängd från sin anslällning som präst.

15 § En präst som har övergett svenska kyrkans lära skall skiljas från
prästämbetet. Den som innehar en anslällning som präst fär dock skiljas
frän ämbetet först sedan han har slutat sin anslällning.

Den präsleriiga ämbetsplikten framgår av de löften som prästkandidaten avger vid prästvigningen samt av olika bestämmelser i 1686 års kyrkolag. Särskilt kan här nämnas prästernas skyldighet att hälla sig till angiven lära och trosbekännelse samt förbudet att sprida villoläror (1 kap. 1 och 2 §§ nämnda lag).

Nära samband med ämbetsplikten har frågan om skiljande från ämbetet och andra disciplinära ätgärder mot en präst som är innehavare av ämbetet. Enligt 1936 ärs domkapildslag kan disciplinära åtgärder vidtas såväl i förhållande lill prästen som arbetstagare som med avseende på prästen som innehavare av det andliga ämbetet.

Beslämmelserna om disciplinära åtgärder finns i 13 §2-7 mom. 1936 års domkapitelslag som i sin tur hänvisar till 18 och 21-26 §§ i den i övrigt upphävda statstjänstemannalagen (1965: 274).

Disciplinära åtgärder som sålunda tar sikte på det andliga ämbetet kommer i fråga i följande fall enligl 13 § 3 och 4 mom. andra stycket 1936 års domkapildslag.

1. Efter lagakraflvunnet beslul om avskedande frän prästtjänst.

2. Efter lagakraftägande dom om brottslig gärning eller lagakraflvunnet beslul om disciplinpåföljd i tjänsten och såvida prästen i samband därmed på grund av sin sinnesbeskaffenhet fält tjänstledighet frän sin anställning.

3. Efter lagakraflvunnet beslul om avstängning från prästtjänsl.

4. När en präst, som inle har prästtjänst, har uppfört sig pä elt säll som avsevärt skadat hans allmänna anseende som präst.

5. När den som har varil anställd som präst har övergett svenska kyrkans lära och avgått frän sin prästtjänst.

6. När en präst, som inte innehar en anställning som präst, har övergett svenska kyrkans lära.

De nu nämnda åtgärderna avseende ämbetet kan således endasl komma i fråga när en biskop eller annan präst inle innehar en prästtjänst eller under viss tid inte får utöva en sådan tjänst.

Ansvarsnämnden för biskopar har framhållit alt den för sin del har svårt lgy

atl tänka sig nägol fall, då en präst som skilts från sitt ämbete bör få behålla sin tjänst. Med hänsyn till detta anser nämnden alt man bör överväga all införa en bestämmelse av innebörd all den som skilts frän sill prästämbete skall avskedas frän sin tjänst. Den frågan faller emellertid enligl min mening utanför ramen för detta lagstiftningsärende.

I regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet föreslogs att föreskrifterna i 1936 års domkapitelslag om förlusten av prästämbetet skulle tas in i en ny domkapildslag (20-22 §§). Kyrkomötet godtar förslaget med en mindre redaktionell ändring (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.6).

Av punkl 10 tredje slyckel övergångsbeslämmelserna lill regeringsformen framgår emellertid att riksdagen endast i lagen om svenska kyrkan kan meddela föreskrifter i de ämnen som ligger inom området för kyrkomötets normgivningskompelens. En konsekvens av förslaget i 7 § alt kyrkomötet skall kunna meddela föreskrifter om del kyrkliga ämbetet blir följaktligen att föreskrifterna om förlusten av prästämbetet i stället tills vidare bör las in i lagen om svenska kyrkan. Del sker genom de här föreslagna nya 13-15 §§. Beslämmelserna i dessa paragrafer motsvarar i sak 13 § 3 mom. och 4 mom. andra slyckel 1936 ärs domkapildslag.

En präst som inle innehar eller uppehåller en prästljänsl kan endast förklaras obehörig all utöva sitt ämbete med stöd av 13 § andra meningen. I övrigt kan hänvisas fill frågornas behandling i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3).

Prop. 1987/88:31

har sin anställning som präst. För övriga präster blir hemvisten avgörande Prop. 1987/88: 31 för vilket domkapitel som skall pröva frågorna.

Det förslag lill ny domkapitelslag som remitterades lill kyrkomötet innehöll en bestämmelse om beslutande myndighel i fräga om föriuslen av prästämbetet (23 §). Kyrkomötet godtar förslaget och lägger synpunkter på en smärre redaktionell ändring (KL 1987:5 avsnitt 3.3.6). Av samma skäl som har förts fram i specialmotiveringen lill 13-15 §§ tas emellertid föreskrifter i saken tills vidare in i lagen om svenska kyrkan.

Frågor om uppsägning, disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan eller avstängning belräffande präster som arbetstagare, dvs. som innehavare av prästtjänster eller som vikarier pä sädana tjänster, skall som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) i fortsäUningen beslutas av sliflsstyrelsen i stället för av domkapitlet. Regler om della har tagits in i den nya präslanställningslagen och anpassats till bestämmelserna i lagen (1976:600) om offenfiig anslällning (LOA; omtryckt 1986:430, ändrad senasl 1987:521). För biskopar prövas dock frågorna liksom hittills av ansvarsnämnden för biskopar. Ansvarsnämnden och stiftsstyrelsens beslul i dessa ärenden får överprövas på samma säll som arbetstvister i allmänhet, nämligen hos en tingsrätt eller arbetsdomstolen enligl lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (omtryckt 1977: 530, ändrad senast 1984:818).

17 § Domkapillels och ansvarsnämndens för biskopar beslul i ärenden
enligl 16 § gäller omedelbart.

Besluten får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslul får inle överklagas.

Föreskriften i första stycket om omedelbar verkställighet har sin motsvarighet i 13 § 7 mom. andra stycket 1936 års domkapitelslag. Av samma skäl som angetts i specialmötiveringen lill 13-15 §§ har föreskriften fått sin plats i lagen om svenska kyrkan i stället för i den nya domkapitelslagen (25 § andra stycket) som föreslogs i regeringens skrivelse lill kyrkomötet och som kyrkomötet godtar (KL 1987:5 avsnitten 3.3.6 och 4.4). Någon särskild föreskrift - i enlighet med gällande ordning - om inhibifion i ärendena föresläs inle. Därmed gäller de allmänna reglerna i 29 § förvaltningslagen (1986: 223, ändrad senasl 1986: 1196) atl en myndighet som skall pröva etl överklagande får bestämma alt del överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla. Detta är en lagleknisk ändring i förhållande lill det förslag som remitterades till kyrkomötet.

Föreskriften i andra stycket om överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4). I sak sker den ändringen all överklaganden i fortsättningen skall ske hos kyrkomötets besvärsnämnd i stället för hos kammarrätt.

18 § Domkapitlen skall se lill all den för svenska kyrkan gällande ordning
en med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst
och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Domkapitlen skall vidare
ha tillsyn över hur innehavarna av det kyrkliga ämbetet förvaltar delta och
efterlever sina avgivna vigningslöften.

Ytterligare föreskrifter om domkapitlen och deras uppgifter finns i lag ,ng

eller annan författning.

Domkapitlens nuvarande uppgifter som rör församlingslivet inom stiftet Prop. 1987/88:31 (13 § 1 mom. 1936 års domkapitelslag) övertas av stiftsslyrelserna i de nya stiftssamfälligheterna. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) framgår att domkapitlens framtida uppgifter begränsas till att främst avse frågor som rör den för svenska kyrkan gällande ordningen och förvaltningen av det kyrkliga ämbetet. Detta har tagits in i första stycket. Första meningen svarar sålunda mot domkapitlens uppgift enligt gällande ordning att "hålla hand däröver, att stadgad kyrklig ordning iakttages" och innebär inle nägon ändring i sak. Andra meningen motsvarar i sak domkapitlens nuvarande uppgift att "hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning och leverne". Domkapitlen skall alltså även i fortsättningen ha uppsikten över säväl hur i stiften anställda präster fullgör sin ämbetsförvaltning som hur prästämbetet ulövas då det inte är förenat med någon anställning. Stycket har i övrigt anpassats till kyrkomötets vidgade normgivningskompelens beträffande det kyrkliga ämbetet (jfr avsnitt 4.2).

1 den mån del enligt domkapitlets mening bör ske etl ingripande i disciplinärt hänseende mot förseelser i tjänslen får domkapitlet göra framställning om della till vederbörande myndighel.

Domkapitlens nuvarande uppgift atl "i övrigt fullgöra de särskilda åligganden med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter, som enligt vad därom i lag eller eljest är stadgal ankomma pä domkapitel" återspeglas i andra stycket och är inskriven i 1 § förslaget till ny domkapitelslag.

I del förslag som remitterades till kyrkomötet togs uppgifterna för domkapitlen in i den nya domkapitelslagen. Efter synpunkter från kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.6) har dock vissa av uppgifterna för domkapitlen -de i första slyckel - i något omarbetad form förts över lill förevarande paragraf Della torde bäst stämma överens med intentionerna för den kyrkliga lagstiftningen enligt regeringsformen.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

47 § Besvärsnämnden beslår av en ordförande och en vice ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, och fyra övriga ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden väljs särskilt. För de övriga ledamölerna skall utses lika många ersättare.

Endast den som är medlem av svenska kyrkan och är myndig får vara ledamol eller ersällare.

Av den allmänna mofiveringen (avsnitt 4.4) framgår att besvärsnämnden skall utökas med en ledamol. Den ersällare för ordföranden som enligl nuvarande ordning finns byts således enligtförsta stycket ut mot en ordinarie ledamot som tillika blir nämndens vice ordförande. Till detta stycke flyttas också bestämmelserna om ersättare i nuvarande andra stycket. Begränsningen atl övriga ledamöler och ersällare för dessa endasl skall kunna väljas inom kyrkomötet har slopats.

I andra stycket - som är nytt - har tagils in en bestämmelse om
valbarhet som motsvarar den som gäller för ledamöler och ersättare i
svenska kyrkans centralstyrelse (9 § andra stycket lagen om svenska kyr- 190

kan).

48 § Be.svärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra Prop. 1987/88:31 ledamöter är närvarande. En ledamot eller ersättare i nämnden fär handlägga vissa slag av ärenden i den utsträckning som kyrkomötet kan ha föreskrivit.

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överiäggning tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål skall dock tillämpas i frägor om atl skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om all för viss tid förklara någon oberhörig all utöva ämbetet.

Första stycket motsvaras av förslag i prop. 1987/88: 5.

Andra stycket motsvaras i första meningen av sin lydelse enligl den nyss nämnda propositionen. I den andra meningen har tagils in en ny föreskrift om all vid omröstning inom besvärsnämnden i frågor om del kyrkliga ämbetet skall tillämpas beslämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i brottmål. Della har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 4.4).

6.4 Förslaget till domkapitelslag

Grundläggande regler om stiftsverksamhelen finns i lagen (1936:567) om domkapitel (ändrad senasl 1982:944). Lagen gäller för domkapitlen men är också tillämplig på hovkonsistoriet. Den berör ocksä indirekt biskopsämbetets befogenheter.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) framgår alt domkapitlet enligt den nya stiftsorganisalionen får sina uppgifter begränsade till all huvudsakligen avse frågor som rör svenska kyrkans lära och förvaltningen av det kyrkliga ämbetet.

1936 års lag om domkapitel är ålderdomlig och behöver moderniseras. Den innehåller ett flertal bestämmelser som inte behöver ges i lag eller är onödiga. Med hänsyn lill del sagda är del lämpligt atl den äldre lagen ersätts med en ny domkapildslag. Vid tillämpningen av den nya lagen kan givelvis på vanligt säll ledning sökas i förarbeterna till 1936 års domkapitelslag, i den mån någon ändring i sak inte har ägl rum.

Vid utarbetandet av den nya domkapildslagen har bl.a. beaktats den bearbetning av nu gällande författningar som kyrkoförfatlningsutredningen gjort.

I förhållande lill det förslag som remitterats lill kyrkomötet har de ändringarna gjorts att föreskrifter om det närmare angivandel av domkapitlens uppgifter saml om förlust av prästämbetet, m. m. och om beslutande myndighet i dessa fall flyttats till lagen om svenska kyrkan medan föreskrifter om ansvarsnämnden för biskopar flyttats lill den nya prästanslällningslagen. Skälen för detta behandlas närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3 och 4.4) och i specialmotiveringen till dessa lagar (avsnill 6.2 och 6.7).

Domkapitlet och dess uppgifter

1 § I varje stift skall det finnas ell domkapitel.

Domkapitlet skall utföra de uppgifter som enligt lagen (1982:942) om
svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det. 191

Paragrafens/ör.j/fl stycke motsvarar 1 § 1936 ärs domkapildslag. Bestäm- Prop. 1987/88: 31

melser om rikets indelning i sfifl finns i 1 kap. 5-7 §§ den nya kyrkliga

indelningslagen.

Av den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.2.5) framgår all domkapitlets uppgifter begränsas lill alt främst avse frågor som rör den för svenska kyrkan gällande ordningen och förvaltningen av del kyrkliga ämbetet. Domkapitlets nuvarande uppgifter som rör församlingslivet inom stiftet enligl 13 § 1 mom. 1936 ärs domkapitelslag övertas av sfiflsslyrdserna i de nya stiftssamfälligheterna.

Domkapitlets kvarvarande uppgifter läggs enligt andra stycket .fast i lagen om svenska kyrkan eller annan författning. Det gäller t. ex. fillsynen atl församlingarna iakttar den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på bl.a. svenska kyrkans lära, böcker, sakrament och gudstjänst.

Ledamöter och suppleanter

2 § Domkapitlet består av följande ledamöler:

1. biskopen som ordförande,

2. domprosten eller, där del inle finns någon domprost, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamol som vice ordförande,

3. en präst vald av stiftels präster,

4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

För ledamöterna enligl första slyckel 3 och 4 skall del finnas lika många suppleanter. De utses pä samma sätt som ledamöterna.

Vid handläggning av de ärenden om del kyrkliga ämbetet som enligt 16 § lagen (1982:942) och svenska kyrkan ankommer på domkapitlet, skall dess sekreterare ingå som ledamot.

I paragrafens första stycke anges domkapitlets sammansättning. Beslämmelserna motsvarar 2 § 1 mom. 1936 års domkapitelslag.

Punkterna 1 och 2 innebär ingen annan ändring i förhållande till nuvarande ordning än atl uttrycket "preses" har ersatts av det modernare "ordförande".

Enligl punkt 3 skall liksom hittills en av stiftets präster vald präst vara ledamol i domkapitlet. Bestämmelser om hur denne väljs finns 16-13 §§.

Bestämmelserna i punkt 4 är nya och behandlar lekmannaledamöterna i domkapitlet. Liksom hittills skall tre lekmannaledamöter ulses. Samtliga tre skall dock utses av stiftsfullmäktige. Bestämmelser hur dessa väljs finns i 14-16 §§. Några särskilda regler om lekmannaledamölernas specialkompetens har inte tagits in i lagen. Se allmänna motiveringen (avsnill 3.2.6).

I andra stycket anges alt suppleanler skall finnas för de valda ledamöterna. Liksom enligt motsvarande bestämmelser i 2 § 3 mom. 1936 ärs domkapitelslag skall suppleanterna utses pä samma säll som ledamöterna.

Tredje stycket motsvarar 2 § 4 mom. 1936 ärs domkapildslag. Bestämmelser om domkapillels sekreterare finns intagna i 3 §.

192

Sekreteraren Prop. 1987/88: 31

3 § För domkapitlet skall det finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen förordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem av svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domkapitlets sekreterare.

Av den allmänna motiveringen (avsnill 3.2.7) framgår att kansliresurserna på stiftsplanet skall integreras i ett enda stiftskansli och att sliflssamfälligheten skall tillhandahälla domkapitlet den personal m. m. som behövs (se 4 §). Det kommer alltså inle längre att finnas nägon stiftssekreterare eller annan personal anställd hos domkapitlet. Domkapifiet kommer dock alt behöva en sekreterare med samma kvalifikafioner som den nuvarande stiftssekreleraren. I första stycket har tagits in en bestämmelse om att sliflsslyrelsen förordnar sekreteraren. Domkapitlet skall dock alllid ges tillfälle atl yttra sig.

Bestämmelserna i andra stycket motsvarar delvis 12 § 1936 ärs domkapildslag. I likhet med vad som nu gäller, skall sekreteraren, med hänsyn lill atl då han i mål som avses i 16 § lagen om svenska kyrkan skall vara ledamot av domkapitlet, tillhöra svenska kyrkan. Vidare skall sekreteraren ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Del senare innebär ingen ändring i sak i förhällande till nuvarande ordning.

Personal oeh lokaler m.m.

4 § Stiflssamfällighelen skall tillhandahälla domkapitlet sekreteraren och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel samt det som i övrigt behövs för all domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen är ny. Beträffande skälen hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnill 3.2.7; jfr även avsnitt 3.6.2).

Av den nya kyrkofondslagen framgår att kostnaderna för arvoden och annan ersättning till ledamöter i domkapitlet belalas av kyrkofonden.

men. Ullrycket "boende" har i andra stycket ersatts av det mera allmänt Prop. 1987/88: 31 vedertagna och entydiga begreppet "kyrkobokförd".

I 9 § 1936 års domkapildslag föreskrivs att förordnande eller val av ledamol eller suppleanl i domkapitlet inte får gälla för längre tid än tills vederbörande uppnått 67 är. Något behov av en sådan regel torde längre finnas. I tredje stycket har i stället införts en i huvudsak ny bestämmelse om verkan av alt en ledamol eller suppleant inle längre uppfyller valbarhelskraven. För sådant fall gäller atl uppdraget genast upphör. Della överensstämmer med vad som i allmänhet gäller för förtroendeuppdrag hos staten och kommunerna.

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Rösträtt vid valet

6 § Rösträtt vid val av prästledamot och suppleanl för denne har den präst som innehar en anslällning som präst inom sfiftel och som är behörig atl utöva prästämbetet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § I mom. 1936 års domkapitelslag. Det gällande kravet alt prästen skall vara kyrkobokförd inom stiftet för alt ha rösträtt vid valet har ersatts med ett krav att prästen skall inneha en prästljänsl inom stiftet. Beslämmelserna om rösträtt har härigenom anpassats lill föreskrifter i 5 § andra stycket om valbarhel för präslledamot i domkapitlet. Nuvarande föreskrifter atl prästman som åtnjuter emeritilön respektive präst som inle innehar prästljänsl och som har fyllt 65 är inte skall ha rösträtt vid valet har slopats. Dessa regler saknar numera betydelse.

Valperiodens längd m.m.

7 § Valet av präslledamoten och dennes suppleant gäller för en fid av sex år räknat från och med den 1 januari året efter del år valet har skell. Valet sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan inte möte med sfiftets präster sammankallas före en valperiods utgång, fär valet förrättas på del sätl som anges i andra stycket.

Om ledamoten eller suppleanten avgår under tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående tiden. Valet förrättas kontraklsvis med kontraktsprosten som valförrättare.

Paragrafen motsvarar 3 § 2 mom. 1936 års domkapildslag.

Ordet "prästmöle" har ersatts med "möte med stiftets präster". Prästmötet har endasl en egentlig offentligrällslig uppgift enligl gällande ordning, nämligen atl vara valkorporation vid valet av präslledamoten i domkapitlet. Mötet har emellertid av hävd elt mera omfattande program, där biskopen överlägger med stiftets präster om det aktuella kyrkliga lägel i stiftet. Stiftets präster har närvaroplikt (se här 25 kap. 1686 års kyrkolag). Mötet fyller därför en betydelsefull uppgift för del prästerliga arbetet i sfiftel.

194

Valperioden för prästledamoten har hittills beslämts av fiden för präst- Prop. 1987/88: 31 mötena, vilka enligl nuvarande ordning hålls vart sjätte år (jfr prop. 1970: 36 s. 14). Mot bakgrund av delta anges i paragrafen valperioden lill sex år, räknat från den 1 januari året efter del är då valet har skett. Detta innebär atl stiftets präster även i fortsättningen skall samlas vart sjätte år för atl förrätta val av prästledamoten och dennes suppleant. Av olika skäl - t. ex. ell skifte av biskop i stiftet - kan det uppkomma hinder att hålla ell planerat prästmöle inom den i första stycket angivna sexåriga mandal-perioden. Att i ett sädant fall sammankalla stiftets präster enbart för en valförrättning är både omständligt och kostsamt. Därför föreskrivs -liksom vad som enligt andra stycket fortsättningsvis alltid skall gälla vid elt fyllnadsval - ett förenklat valförfarande, som kan användas i fall som della. Av 8 § framgår alt domkapitlet bestämmer när det förenklade förfarandet skall användas vid ordinarie val.

Kungörelse om valet

8 § Tid och plats för valet belutas av domkapitlet. Kungörelsen om beslutet skall i god tid före valet tillställas de röstberättigade genom kontraktsprostarna.

Bestämmelserna motsvarar 3 § 4 mom. 1936 års domkapitelslag.

Förfarandet vid valet

9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av
valet genom lottning.

Bestämmelserna motsvarar 3 § 5 mom. 1936 års domkapitelslag.

10 § Röstberättigad som är förhindrad alt personligen närvara'vid valet
får sända in sina valsedlar lill valförrätlaren i slutna kuvert. Kuverten skall
förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen styrkt påskrift om
innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten
skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ul, utan alt läsas, och blandas med de valsedlar som lämnats personligen vid vallillfället. Sedan räknas rösterna samman.

Bestämmelserna motsvarar 3 § 6 mom. 1936 års domkapildslag.

11 § Protokoll skall föras över valet. I della anges vilka röslberätligade
som lämnat sina valsedlar personligen vid valtillfället och vilka som sänt in
sina valsedlar. Protokollet justeras saml skrivs under av valförrätlaren och
minsl två röslberätligade. Del skall sedan omedelbart sändas till domkapit
el.

Bestämmelserna motsvarar 3 § 7 mom. 1936 års domkapildslag.

195

Röstsammanräkning Prop. 1987/88:31

12 § När valet förrällas vid möte med sfiftets präster, tillkännager valförrätlaren valels uigäng efter del alt rösterna har räknats samman. Om valet förrättas kontraktsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna pä den dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valels utgäng genom anslag. Genom tillkännagivandel är valet avslutat.

Paragrafen motsvarar i sak 2 § 8 mom. 1936 års domkapitelslag. Ordet "prästmöle" har dock bytts ut mot "möte med stiftets präster" (jfr 7 §).

Förvaring av valhandlingar

13 § Valsedlar och annat valmaterial skall förvaras på betryggande sätl
lill dess all valet har vunnit laga kraft.

Bestämmelsen motsvarar i sak 6 § 1936 ärs domkapitelslag.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa

Tidpunkt för valet

14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods böljan förtätta val
av lekmannaledamöter och suppleanler för dessa. Valet gäller till dess att
sfiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin näsla valperiod.

Om en ledamol eller suppleanl avgår under Ijänslgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående tiden.

Enligl de nya bestämmelserna i första stycket skall stiftsfullmäktige förrätta val av lekmannaledamöter och suppleanter snarast efter det fullmäktiges valperiod börjat. Valet skall alltså ske så snart som de nyvalda stiftsfullmäktige har hunnit sammanträda och bereda valet. Valet gäller härefter lill dess alt stiftsfullmäktige har förrättat nytt val under sin nästa valperiod. I fräga om lidpunkt för valet och tjänstgöringstidens längd gäller för lekmannaledamöterna i domkapitlet samma bestämmelser som för de valda ledamölerna i stiftsstyrelsen. Härmed ändras den tidigare ordningen med sexåriga mandatperioder för lekmannaledamöterna.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 4 § 1 mom. andra meningen 1936 ärs domkapitelslag.

Förfarandet vid valet

15 § Valet skall ske på samma sätl som val av ledamöler i sliflsstyrelsen. Om suppleanterna inle väljs proportionelll, skall del vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas fill tjänstgöring.

Enligt/örsra stycket skall stiftsfullmäkfiges val av ledamöter och supplean
ter ske pä samma sätt som val av ledamöler i sliflsslyrelsen. Del innebär
bl.a. atl valet skall kunna ske proportionellt enligt bestämmelserna i 6
kap. 23 § jämfört med 2 kap. 23 § den nya församlingslagen. Om valet av 196

suppleanter inle sker proportionellt skall det enligt andra stycket vid valet Prop. 1987/88: 31 även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas lill Ijänstgöring.

16 § Sedan protokollet över valet har justerats skall del omedelbart sändas lill domkapitlet.

Bestämmelsen motsvarar 4 § 8 mom. 1936 års domkapildslag. Eftersom valet skall ske på samma sätt som valet av stiftsstyrelsen blir de regler om protokoll och justering härav som finns i 6 kap. 23 § jämfört med 2 kap. 25 § den nya församlingslagen fillämpliga.

Hur man överklagar valen

17 § Val av prästledamot och suppleant för denne fär överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill domkapitlet
inom tio dagar efter det atl valet avslulades.

Domkapitlet skall infordra valförrällarens förklaring över överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända dessa handlingar och överklagandet med eget yttrande till kammarrätten. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av beslut skall inle tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommil in i räll lid.

Den som har valls lill präslledamot utövar sill uppdrag ulan hinder av att valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamol gäller också för suppleant.

Beslämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

Bestämmelsen i/örito iryce/motsvarar 7 § 1 mom. 1936 ärs domkapitelslag. I andra stycket har tagits in föreskrifter om förfarandet då valet överklagas (jfr prop. 1986/87: 39 s. 21 ff). I tredje stycket föreskrivs alt den som har valts till präslledamot i domkapitlet utövar sitt uppdrag utan hinder av atl valet har överklagats. Bestämmelsen föranleds bl.a. av intresset av atl ell överklagande inle leder lill atl mandal är obesatta. I fiärde stycket har tagits in en uttrycklig regel om förbud mol inhibition.

18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa fär överklagas
enligl 13 kap. församlingslagen (1988:000).

Paragrafen är ny och innehåller föreskrifter om överklagande av stiftsfullmäktiges val av lekmannaledamöter och suppleanler i domkapitlet. Enligt bestämmelsen fär sädana val överklagas genom kommunalbesvär enligt 13 kap. den nya församlingslagen.

Förhinder för biskopen

19 § När biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är ledig får domkapitlet

1. ulse kontraktsprostar och vikarier för dessa,

2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får I97 lämna över lill annan.

3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifter Prop. 1987/88: 31 som måste fullgöras av biskop.

Paragrafen motsvarar i 14 § 1 mom. 1936 ärs domkapitelslag och behandlar vissa av biskopens myndighetsfunktioner. Punkl 1 avser uppgiften all efter hörande av kontraktets präster utse kontraktsprostar. Föreskrifter om biskopens rätt alt besluta i dessa frågor framgår f n. av 24 kap. 18 § 1686 års kyrkolag. Punkt 2 avser de andliga ämbetsuppgifter som biskopen för överiåta till annan, exempelvis konlaktsprosten. Del gäller bl. a. invigning av kyrka (27 kap. 1 § 1686 års kyrkolag) och installation av kyrkoherde i församling (23 kap. 1 § 1686 ärs kyrkolag). Punkt 3 behandlar de andliga ämbetsuppgifler som bara får fullgöras av biskop. Nuvarande bestämmelser hänvisar domkapitlet till all i dessa fall anlita biskop "i annat sfift". Genom den nya bestämmelsen öppnas nu en möjlighet för domkapifiet all anlita även en biskop i del egna stiftet som pensionerats frän sin tjänst. .

Hovkonsistoriet

I 22 § första meningen 1936 ärs domkapildslag heter del att "Om hovkonsisloriels sammansättning och befogenhet gälle vad särskilt är stadgat". Här åsyftas 1681 års instruktion för hovkonsistorium.

Hovkonsistoriel avviker från de övriga slifisorganen genom sin speciella och myckel begränsade verksamhet. Hovkonsistoriel har emellertid en ställning som motsvarar domkapitlens och är en statlig förvaltningsmyndighet på stiftsplanet. I överensstämmelse med vad som gäller för domkapifien bör därför reglerna om hovkonsisloriels befogenheter och sammansättning las in i lag, och dä lämpligen i denna lag.

20 § I Stockholm skall del finnas etl hovkonsislorium. Delta skall ha
samma befogenheter med avseende pä hovförsamlingen som domkapitlen
har mol församlingarna.

Paragrafen, som anger hovkonsistoriets säle och uppgifter, har sin huvudsakliga motsvarighet i punkt 1 i 1681 års instruktion för hovkonsistoriet. I instruktionen stadgas all "K. M:t förordnar och tillägger dess consislorio aulico densamma räll och myndighet, som andra konsistorier i riket på K. M:ts och ämbetes vägnar äga och bruka". För tydlighetens skull har i paragrafen angetts alt hovkonsisloriels befogenheter endasl avser hovförsamlingen. Av samma skäl återges ocksä hovkonsistoriets nuvarande säte i paragrafen.

21 § Hovkonsistoriet består av följande ledamöler:

1. överhovpredikanlen som ordförande,

2. de ordinarie hovpredikanterna,

3. tvä lekmän utsedda av konungen efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

För lekmannaledamöterna skall pä samma sätt ulses lika många suppleanter.

198

Paragrafen avser hovkonsisloriels sammansättning. Bestämmelsen har sin Prop. 1987/88: 31 motsvarighet i punkt 2 i instruktionen för hovkonsistoriet. Antalet ordinarie hovpredikanter har varierat, vanligen mellan tvä och tre.

Beträffande vad som sägs om lekmännen - och som har tagits in i lagen på begäran av kyrkomötet — kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.6). Här kan tilläggas atl eftersom hovet konstitulionellt slår under konungens enskilda styrelse, bör lekmannaledamöterna och deras suppleanler ocksä utses av konungen, som bestämmer mandattiden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom lagen upphävs

Kungl. Maj:ts instruktion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium aulicum vid de där förefallande ärender skall hava sig att rätta, samt lagen (1936:567) om domkapitel.

3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanter för dessa som har
utsetts enligl äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte året
efter valet.

4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har
utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt
lekmannaledamöter och suppleanler enligl de nya beslämmelserna och
valet har vunnit laga kraft.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt I

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Den 1 januari 1989, då den nya församlingslagen träder i kraft, kommer stiftssamfälligheterna ännu inle all ha organ som kan föra förhandlingar och anställa personal i det nya stiftskansliet. Först sedan sliflsslyrelsen och eventuellt andra nämnder har utsetts efter valperiodens början kan personal anställas. Del är rimligt alt stiflssamfällighelen genom sina organ ges viss lid alt besluta om sin närmare organisation och därmed också hur personal- och kansliresurser skall disponeras. Den nya domkapildslagen bör därför i sin helhet träda i kraft den 1 juli 1989. Tidpunkten har vidare anpassats till ikraftträdandet för den nya prästanslällningslagen.

Av allmänna regler följer atl inte avgjorda ärenden hos domkapitlet den 1 juli 1989 som rör uppsägning, disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning för en präst skall lämnas över till stiftsstyrelsen, som med stöd av den nya präslanställningslagen fortsättningsvis skall handlägga sådana ärenden.

Punkt 2

Genom att i lagen (20 och 21 §§) föra in de grundläggande föreskrifterna om hovkonsistoriel frän 1681 ärs instruktion, kan instruktionen i sin helhet upphävas. Här kan hänvisas till vad kyrkoförfaltningsutredningen i motsvarande delar anfört (SOU 1987: 4 s. 62 f).

199

Punkl 3 Prop. 1987/88:31

När det gäller val av präslledamöter och deras suppleanter innebär den nya lagen i princip inget nytt. Sådana skall liksom hitfills utses för sex är av stiftets präster vid ett möte med dessa. Uppdragen för de präslledamöter och deras suppleanler som har utsetts enligt äldre bestämmelser bör därför fortsätta all gälla lill och med utgången av det år då möte med stiftets präster hålls nästa gång.

Punkt 4

Lekmannaledamöterna och deras ersättare ulses i dag för sex år. Enligt den nya lagen skall lekmannaledamöter utses för stiftsfullmäktiges valperiod, med den förskjutning som blir nödvändig på grund av alt stiftsfullmäktige inle hinner sammanträda under år 1988. Uppdragen för de lekmannaledamöter som har utsetts enligt äldre bestämmelser bör därför upphöra när stiftsfullmäkfige efter den nya lagens ikraftträdande har utsett nya ledamöter och suppleanter. I punkten har därför intagits en sådan bestämmelse.

6.5 Förslaget till kyrkofondslag

Grundläggande bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner genom kyrkofonden och om vilka andra kostnader som betalas av kyrkofonden finns för närvarande i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982: 379, ändrad senasl 1987:76). Lagen innehäller ocksä bestämmelser om ansvaret för vissa andra kyrkliga kostnader.

Den nya kyrkofondslagen - som ersätter 1970 års lag - handlar i stort enbart om,hur kyrkofonden tillförs medel och om hur medlen används. Lagen innebär att del nuvarande systemet med ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner delvis ändras. Vidare kommer bidrag ur kyrkofonden all ulgå till vissa nya ändamäl samt en delvis ny beslutsordning för beviljande av bidrag ur fonden att införas.

Beslämmelserna i den gamla lagen om ansvaret för bl. a. vissa prästers avlöningsförmåner och om pastoralels ansvar för kostnaden för prästs tjänsteboslad har förts till den nya prästanslällningslagen. I den nya lagen om förvaltningen av kyrklig jord finns särskilda bestämmdserom prästgårdar.

Inledande bestämmelser

1 § Genom kyrkofonden skall kostnader för svenska kyrkans verksamhet
fördelas enligl beslämmelserna i denna lag.

Paragrafen motsvarar I § lagen om kyrkliga kostnader.

2 § Vad som i denna lag sägs om pastorat skall tillämpas på 200

1. lertiloriella pastorat, Prop. 1987/88:31

2. pastoratssamfälligheter,

3. fierpasloralssamfälligheler.

Regeringen får förordna atl lagen skall tillämpas också på icke-territoriella pastorat.

Av paragrafen, som motsvarar 3 § första och andra styckena lagen om kyrkliga kostnader, framgår alt vad som sägs i denna lag om pastorat skall tillämpas på territoriella pastorat, säväl enförsamlingspastorat som flerförsamlingspastorat, saml på kyrkliga samfälligheter som ulan atl vara pastorat har bildats för all sköta sådana angelägenheter som lagen avser. När del gäller sådana angelägenheter har dessa enheter beskattningsrätten. I lagen avses med pastoral ocksä sådana samfälligheter. Församlingarna kommer sålunda inle längre direkt all beröras av de regler lagen innehäller. De nya stiftssamfälligheterna omfattas dock av bestämmelserna. Om indelningen i lerritoriella pastorat finns bestämmelser i den nya kyrkliga indelningslagen. I den män regeringen förordnar därom kan enligt andra slyckel lagens bestämmelser omfatta även icke- territoriella pastorat.

3 § I lagen avses med

bidragsår del år under vilkel bidrag betalas ut enligt 13-18 §§,

skatteunderlag antalet skallekronor enligl taxeringsnämnds beslul om taxering till kommunal inkomstskall året före bidragsäret, minskat med det antal skattekronor som har påförts andra skattskyldiga än sädana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av årel före bidragsäret,

medelskattekraft skalleunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsäret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraflen senast den 31 december årel före bidragsåret.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 § lagen om kyrkliga kostnader.

Kyrkofondens styrelse och förvaltning

4 § För kyrkofonden skall del finnas en styrelse. Denna skall beslå av en
ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och tre av de övriga ledamöterna utses för tre år av regeringen.

Tre ledamöler ulses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets valperiod snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess alt kyrkomötet förrättar nytt val under nästa valperiod.

För styrelsens ledamöler skall del finnas lika många ersällare. De utses på samma sätt som ledamöterna.

Paragrafen motsvarar 10 § lagen om kyrkliga kostnader.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofon
den.

Paragrafen motsvarar 11 § lagen om kyrkliga kostnader. 201

Hur kyrkofonden tillförs medel Prop. 1987/88: 31

6 § Till kyrkofonden belalas

1. allmän och särskild kyrkoavgift enligt 10-12 §§,

2. slalsbidrag som beviljas för ändamålet.

Till kyrkofonden skall även föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar och frän andra kapitaltillgångar enligl regeringens bestämmande.

Första stycket överensstämmer i sak med 5 § första stycket lagen om kyrkliga kostnader.

Andra stycket motsvarar 5 § andra stycket lagen om kyrkliga kostnader. Del tillägget har gjorts au del föreskrivs all inle bara avkastning utan även ersättning som härtör frän fondens tillgängar skall tillföras kyrkofonden. Tillägget innebär ingen ändring i sak utan överensstämmer med vad som redan nu gäller enligl bestämmelserna i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1987:77) med anslutande förordning (1971:860, omtryckt 1987:831).

7 § Om del behövs får kyrkofonden la upp lån i den omfattning som
regeringen bestämmer.

Paragrafen, som delvis motsvarar 9 § lagen om kyrkliga kostnader, ger kyrkofonden en vidare befogenhet att ta upp lån än vad som nu gäller.

Den allmänna kyrkoavgiften skall nämligen enligl den nya ordningen bestämmas av riksdagen genom lag (se 10 §) och inle som nu av regeringen. Detta innebär alt en ändring av den allmänna kyrkoavgiften kan ta längre lid att genomföra. Det i sin tur medför atl kyrkofonden under en övergångstid och i avvaktan på en höjning av kyrkoavgiften kan behöva finansiera föreskrivna bidrag med lån. I paragrafen föreskrivs därför att kyrkofonden fär la upp lån i den omfattning som regeringen bestämmer.

Hur kyrkofondens medel används

Förutom allmänt, särskilt och extra utjämningsbidrag saml kostnader för kyrkofondens förvaltning belalas ur kyrkofonden kostnader för ändamål som anges i 6 § lagen om kyrkliga kostnader. I fräga om vissa sådana kostnader krävs enligt den nu gällande ordningen gemensamma beslut av riksdagen och regeringen för all de ska skall betalas ur kyrkofonden. Denna beslutsordning strider dock mot beslämmelserna i 11 kap. 8§ regeringsformen, enligt vilka riksdagen inle fär fullgöra rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter i vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen. Uppgiften atl i enskilda fall besluta om atl en kostnad skall belalas ur kyrkofonden är en förvaltningsuppgift. Den nu gällande beslutsordningen i fråga om kostnader som betalas ur kyrkofonden bör med hänsyn härtill ändras.

Liksom hiuills anges i lagen vilka kostnader som skall eller får bekostas av medel ur kyrkofonden. Kostnader som alllid skall betalas ur kyrkofonden, oberoende av prövning i varje enskilt fall bör anges i lagen. Del gäller t. ex. avlöningsförmåner till vissa präster.

Andra kostnader som skall få belalas ur kyrkofonden, men som i fråga Prop. 1987/88: 31 om omfattning dier i övrigl är beroende av en prövning i varje enskilt fall, bör beslutas av regeringen. Del gäller t. ex. kostnaderna för rikskyrklig verksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel och annan kostnad för kyrklig verksamhel. Regeringens beslul begränsas av de i lagens 8 § angivna ändamålen och tillgången pä medel.

8 § Ur kyrkofonden betalas

1. allmänl och extra utjämningsbidrag enligl 13-16 §§,

2. stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligt 17-18 §§,

3. kostnader för avlöningsförmåner lill biskopar och sådana präster som är anställda i de svenska utlandsförsamlingarna,

4. kostnader för pensionsförmåner till präster eller efterlevande fill präster enligt föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal saml för försäkringsförmåner som enligt statlig grupplivförsäkring ulgår för präster eller andra kyrkomusiker än skolkantorer,

5. kostnader för kyrkomötet och dess myndigheter enligt regeringens bestämmande,

6. kostnader för arvoden och annan ersättning lill ledamöler och suppleanter i domkapitlen enligt regeringens bestämmande,

7. förvaltningskostnader enligt regeringens bestämmande för ärkebiskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor handläggs,

8. kostnader för verksamhet, som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel, enligt regeringens bestämmande,

9. andra kostnader för kyrkliga ändamäl enligt regeringens bestämmande,

10. kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och kyrkofondens förvalt
ning i övrigt.

Paragrafen motsvarar delvis 6 och 7 §§ lagen om kyrkliga kostnader. Av den allmänna motiveringen (avsnill 3.6.2) framgår all regeringen i ett enda beslul bör kunna fastställa budget för kyrkofonden. Inom denna ram får del sedan ankomma på den myndighel som regeringen bestämmer, l.ex. kyrkofondens styrelse, att besluta om den närmare fördelningen av anslag lill de ändamål som riksdagen har godkänt, närmast de under punkterna 5 och 7-9 angivna ändamålen.

Enligl punkt 1 belalas ur kyrkofonden allmänt och extra uljämningsbidrag enligl 13—16 §§. I förhållande till nuvarande bestämmelser i 7 § lagen om kyrkliga kostnader innebär bestämmelsen den ändringen att särskilt uljämningsbidrag inte längre skall ulgå. Belräffande skälen härtill hänvisas till den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.6.4).

I punkt 2, som är ny, anges atl ur fonden belalas stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligl 17 och 18 §§. Dessa bidrag är nya och behandlas närmare under respektive paragraf.

Punkl 3 motsvarar delvis 6 § 1 lagen om kyrkliga kostnader. Enligt den bestämmelsen betalas ur kyrkofonden sådan kostnad för avlöningsförmåner ål präst som regeringen och riksdagen bestämmer. Av 13 § förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982:866, ändrad senast 1987: 780) följer all delta gäller bl. a. avlöningsförmåner ål biskopar,

703 sfifts- och kontraklsadjunkter, garnisonspastorn i Boden, kyrkoherden för

samer, kyrkoherdarna och pasloralsadjunkterna i de svenska ullandsför- Prop. 1987/88: 31 samlingarna samt övriga pastoralsadjunkler. I förhållande lill vad som nu gäller innebär bestämmelsen alltså den ändringen atl endast avlöningsförmåner till biskopar samt präster anställda i de svenska utlandsförsamlingarna betalas direkt ur kyrkofonden. Motsvarigheten lill övriga tjänster skall kunna finnas inrättade i stiftssamfälligheterna och bekostas av dessa. Ur kyrkofonden skall emellertid stiftsbidrag kunna utgå för bl.a. dessa kostnader. Kyrkoherdarna och övriga präster i de svenska utlandsförsamlingarna är nu underställda domkapitlet i Uppsala och ärkebiskopen. På kyrkomötets uppdrag utreds frågan om den framfida organisationen av kyrkans hela ufiandsverksamhel. I avvaktan på en eventuell organisationsförändring belalas lill vidare kostnaderna för präster anställda i de sju svenska utlandsförsamlingarna ur kyrkofonden.

Punkl 4 överensstämmer med 6 § 2 lagen om kyrkliga kostnader.

Punkt 5 motsvarar 6 § 5 lagen om kyrkliga kostnader och som infördes i samband med kyrkomötesreformen år 1982. Med slöd av bestämmelsen beslutar regeringen om bidrag ur kyrkofonden för kyrkomötets kostnader och för svenska kyrkans centralstyrelses och kyrkomötets besvärsnämnds förvaltningskostnader.

Punkt 6 är ny. De i punkten angivna kostnaderna belalas enligl gällande ordning över statsbudgeten och regleras genom del av regeringen utfärdade bisysslobrevel.

Enligt punkl 7 betalas ur kyrkofonden dels förvaltningskostnader för ärkebiskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor handläggs enligt regeringens bestämmande, dels kostnader för kyrkofondens förvaltning.

Bestämmelsen motsvarar delvis 6 § 3 lagen om kyrkliga kostnader. Enligt den bestämmelsen belalas ur kyrkofonden även förvaltningskostnader för sliflsnämnder och boställsnämnder enligt regeringens och riksdagens bestämmande. Dessa myndigheter ersätts av en obligatorisk nämnd i sliflssamfälligheten - egendomsnämnden. För sliftssamfällighetens förvaltningskostnader för bl. a. egendomsnämnden skall i stället stiftsbidrag kunna utgå.

Vid utbetalning för kostnader som avses i punkten bör även i framliden ell samråd kunna ske mellan regeringen och kyrkofondens styrelse.

Punkt 8 motsvarar 6 § 4 lagen om kyrkliga kostnader.

Punkt 9 motsvarar delvis 6 § 5 och 6 lagen om kyrkliga kostnader. Med
stöd av bestämmelsen kan regeringen årligen fastställa en ekonomisk ram
inom vilken svenska kyrkans centralstyrelse prövar fördelningen av bidrag
lill rikskyrklig verksamhel. Av den allmänna motiveringen (avsnill 3.6.2)
framgår alt ur kyrkofonden också får betalas kostnaderna för såväl en
tjänst som stiftsadjunkt för ungerskspräkiga som andra prästtjänster vilkas
verksamhetsområde omfattar flera stift. Vidare skall ur kyrkofonden kun
na belalas kostnader för personliga tjänster som inräUas av arbetsvårds
skäl. Enligl nuvarande bestämmelse i punkten 6 utgår också ell anslag ur
kyrkofonden till extra utgifter, vilkel efter regeringens bestämmande får
användas till kyrkliga ändamål. Från detta anslag betalas bl. a. resekostna
der för präster m. fl. som i iitlernaUonella samnnanhang representerar 204

svenska kyrkan. Sädana extra utgifter bör även framgent kunna utgå enligt Prop. 1987/88: 31 regeringens bestämmande.

Punkt 10 motsvarar delvis 7 § lagen om kyrkliga kostader. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.2).

9 § Ur kyrkofonden får lån lämnas för åtgärder som syftar lill all rationalisera driften av löneboslällen eller prästlönefondsfastigheter. Län får också lämnas för förvärv av jordbruksfastighet som löneboställe eller präsllönefondsfastighet, om förvärvet syftar lill en rationalisering av det kyrkliga jordinnehavet i stiftet.

Län får också lämnas om ett löneboställe eller en präsllönefondsfastighet skall belastas med kostnader lill följd av fastighelsbildningsförrällning eller förelag enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar, anläggningslagen (1973:1149) eller vattenlagen (1983: 291).

Regeringen får meddela föreskrifter om lån ur kyrkofonden.

Paragrafen motsvarar 8 § lagen om kyrkliga kostnader.

Kyrkoavgifter

AUmän kyrkoavgift

10 § Pastoralen skall varje är betala allmän kyrkoavgift lill kyrkofonden.
Avgiften beräknas på skatteunderlaget och är 16 öre per skattekrona.

Paragrafen som delvis motsvarar 12 § lagen om kyrkliga kostnader innehåller bestämmelser om den allmänna kyrkoavgift som varje är skall betalas lill kyrkofonden. Enligl den ordning som nu gäller bestämmer regeringen för varje år del öretal för skattekrona, högst tjugo, med vilkel avgiften skall erläggas. Kyrkoavgiften innebär elt åliggande för kyrkliga kommuner. Storleken av densamma bör därför anges i lag. Mot bakgrund av detta föreskrivs i paragrafen atl avgiften beräknas på skatteunderlaget och är 16 öre per skattekrona.

Liksom hittills bör örelalet bestämmas så all kyrkofondens inkomster såvitt möjligl blir lika slora som dess utgifter. Regeringen bör därför fortlöpande hållas underrättad om kyrkofondens ställning och vid behov genom proposition fill riksdagen föreslå de ändringar av öretalel som kan behövas.

11 § Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 § skall det
anlal skattekronor som hänför sig till personer som inle är medlemmar av
svenska kyrkan minskas med 70 procent.

Paragrafen motsvarar 13 § första stycket lagen om kyrkliga kostnader.

Särskild kyrkoavgift

12 § Pastoral som har lönelillgångar skall varje är ocksä betala särskild
kyrkoavgift lill kyrkofonden. Pastoralens lönetillgångar är löneboslällen

och präsllönefonder samt andelar i prästlönejordsfonder och präsfiöne- 205

fondsfastigheler.

Särskild kyrkoavgift beräknas Prop. 1987/88:31

1. för egendom som taxeras enligl fastighelslaxeringslagen (1979:1152) lill tvä procent av taxeringsvärdet,

2. för aktier och andelar i aktiefonder till tvä procent av marknadsvärdet,

3. för obligafioner, föriagsbevis och konvertibla skuldebrev till älta procent av marknadsvärdet,

4. för bankmedel och andra fordringar lill åtta procent av det nominella värdet.

Till den del taxeringsvärdet enligt andra stycket 1 består av skogsbruksvärde skall i stället för vad som där sägs gälla att avgiften skall beräknas till sex procent av skogsbruksvärdel.

Underlaget för avgiften bestäms med hänsyn lill förhållandena den 31 december ärel före del år som närmast föregår bidragsäret.

För lönelillgångar som utgörs av andel i fasl egendom skall avgiften beräknas i proportion till andelstalet.

Paragrafen reglerar den särskilda kyrkoavgiften. Denna beräknas på del värde egendomen åsätts vid förmögenhelstaxeringen året före bidragsåret. Av skäl som har anförts under 10 § bör storieken anges i lag. Belräffande de ändringar som i fräga om beräkningen av avgiften hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.8).

Paragrafens andra stycke punkt 1 omfattar både fasl egendom och tomträtt.

Utjämningsbidrag

AUmänl utjämningsbidrag

13 § Pastoraten och stiftssamfälligheterna får etl allmänl utjämningsbi
drag om skalleunderlaget understiger det skalteunderiag som motsvarar
den garanterade skattekraften enligl 15 §. Bidraget utgår med etl belopp
som motsvarar produkten av det enligt 14 § beräknade tillskottet av skatte
underlag och skallesatsen för bidragsäret.

Paragrafen motsvarar 15 § lagen om kyrkliga kostnader.

14 § Tillskottet av skalteunderiag utgör skillnaden mellan del skatteun
derlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligl 15 § och skatte
underlaget.

För kyrkliga samfälligheter skall tillskotlei av skalleunderlag ulgöra summan av de tillskoll som utgär eller skulle ha ulgält till de i samfälligheten ingående pastoraten enligt första stycket.

Tillskottet av skatteunderlag avrundas lill närmaste hela tusental skattekronor, varvid 500 skallekronor avrundas uppåt.

Paragrafen motsvarar 16 § lagen om kyrkliga kostnader.

15 § För pastoralen och stiftssamfälligheterna gäller som garanti följande
skattekraft i procent av medelskattekraflen.

206

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i	Garanterad skattekraft
Stockholms län	98
Uppsala län	95
Södermanlands län	95
Östergötlands län	95
Jönköpings län	■95
Kronobergs län	95
Kalmar län ulom Mörbylånga och Borg-
holms kommuner	95
Mörbylånga och Borgholms kommuner	98
Gotlands län	104
Blekinge län	95
Krisfianslads län	95
Malmöhus län	95
Hallands län	95
Göteborgs och Bohus län	95
Älvsborgs län	95
Skaraborgs län	95
Värmlands län	95
Örebro län	95
Västmanlands län	95
Kopparbergs län	98
Gävleborgs län	98
Västernorriands län	101
Jämtlands län	104
Västerbottens län utom Dorotea, Sorsele,
Slorumans, Vilhelmina och Åsele
kommuner	107
Dorotea, Sorsele, Slorumans, Vilhelmina
och Åsele kommuner	110
Norrbottens län:
Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå
och Älvsbyns kommuner	107
Arvidsjaurs kommun	110
Arjeplogs kommun	113
Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala,
Överkalix och Övertorneå kommuner	116

Prop. 1987/88:31

delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för Prop. 1987/88:31 betalning av följande kostnader:

1. domkapitlets, stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader,

2. lönekostnader för sekreterare fill biskopen,

3. lönekostnader för stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, pastorsadjunkter, garnisonspaslorn i Boden och kyrkoherdar för samer,

4. arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnader i samband med möte med stiftets präster,

6. kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som sliflsstyrelsen
skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

Enligt denna paragraf, som är ny, får kyrkofondens styrelse bevilja stiftssamfälligheter bidrag till förvaltningskostnader och kostnader för avlöningsförmåner ål präster anställda hos samfällighelen. Vidare kan stiflssamfälligheten inom en av kyrkofondens styrelse fastställd ram bevilja bidrag för särskilda behov inom stiftet.

Stiftssamfälligheten skall svara för personal, lokaler m. m. ål domkapitlet och för att egendomsnämnden - som övertar stiftsnämndens och boställsnämndernas nuvarande uppgifter - har tillräckliga resurser för sin verksamhel. Delsamma gäller kostnader för sekreterare till biskopen. Domkapitlen samt stifts- och boställsnämndernas förvaltningskostnader belastar enligt gällande ordning statsbudgeten och fill en del kyrkofonden (jfr 6 § 3 lagen om kyrkliga kostnader).

Kyrkofondens styrelse får vidare som förut har sagls bevilja stiftssam
fälligheterna bidrag till kostnader för avlöningsförmåner åt präster anställ
da hos samfälligheten, d. v. s. stiftsadjunkter och kontraktsadjunkter. Där
till ulgår en del av sfiftsbidraget lill pastorsadjunktsljänsterna i stiftet. Som
framgär av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.2) skall denna del av
bidraget begränsas till alt motsvara endast en viss andel av lönekostnader
na för inrättade prästtjänster i sfiftel. I Luleå stift finns del en tjänst som
garnisonspaslor i Boden och en tjänst som kyrkoherde för samer, som nu
avlönas med medel ur kyrkofonden. Nägon ändring i denna del innebär
inle bestämmelsen. Däremot kan det bli aktuellt atl inrätta en kyrkoherde
tjänst för samer också i Härnösands stift. De nu nämnda tjänsterna skall
vara inrättade hos stiftssamfälligheten. Ur kyrkofonden betalas redan med
gällande ordning kostnaderna för fiertalel av de präster som det här är
fråga om. Inom ramen för stiftsbidraget bör också täckas bl. a. resekoslna
der och traktamentskostnader för prästerna vid deltagande i möte med
stiftets präster för det ändamål som anges i 7 § den nya domkapildslagen.
Pä begäran av kyrkomötet (mol. 1987: 92, KO 3 avsnitt 6.3) har i punkt 4
gjorts det tillägget att stiftsbidrag skall kunna utgå också för arvoden åt
praktikanter och deras handläggare (jfr avsnill 3.6.2). Det bör framhållas
all stiftsbidraget är ell bidrag till dessa kostnader och inle automatiskt
innebär atl de totala kostnaderna härför kommer alt läckas. Bidragets
storiek får prövas från fall lill fall och är från är. Prövningen fär ske mol
bakgrund av behovet i vatje stiftssamfällighet och tillgängen pä medel i
kyrkofonden. 208

Behoven av strukturbidrag till eU pastoral kan l.ex. vara orsakade av Prop. 1987/88: 31 befolkningsstrukturen. Sålunda kan del i en glesbygd krävas ytteriigare i;esurser för atl säkra den kyrkliga verksamhelen. Behoven kan också länkas bero på all större institufioner och arbetsplatser eller ell säsongsvis stort inslag av fritidsbefolkning kan finnas i en kyrklig kommun och kan kräva särskilda insatser. Sliflsstyrelsen bör kunna använda bidragen relativt fritt där den bedömer all behoven av ytterligare insatser är slora och de lokala resurserna otillräckliga.

Bidragen kan användas till säväl personalförstärkande som aktivilels-stödjande åtgärder i övrigt.

Kyrkobyggnadsbidrag

18 § Kyrkofondens styrelse fär bevilja elt pastorat bidrag till kostnads
krävande underhäll och restaurering av församlingskyrka enligl föreskrif
ter som regeringen meddelar.

Paragrafen är ny. I den ges bestämmelser om ett särskilt bidrag lill kostnadskrävande underhäll och restaurering av vissa från kulturhistorisk synpunkt eller annars särskilt värdefull församlingskyrka. Bidrag lill de medellida domkyrkorna förutsätts liksom hittills kunna utgå över statsbudgeten.

Byggnadsbidragel bör vara behovsprövat och endast få beviljas efter ansökan. Bestämmelser om della liksom om handläggningen av ärenden om kyrkobyggnadsbidrag bör meddelas av regeringen.

Se vidare den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.6).

Övriga bestämmelser

Fördelning av bidragsbelopp vid indelningsändring

19 § När ett beviljat bidrag behöver uppdelas pä flera mottagare till följd
av en indelningsändring, skall kyrkofondens styrelse besluta om bidragets
fördelning.

Paragrafen motsvarar 21 § lagen om kyrkliga kostnader med den ändringen att kyrkofondens styrelse i stället för regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular om fördelningen.

Inskränkning av utjämningsbidrag

20 § Kyrkofondens styrelse får bestämma aU ett beviljat utjämningsbi
drag skall sättas ner eller upphöra atl ulgå, om utbetalningen av bidraget
kan leda till en sänkning av eU pastorals utdebitering av församlingsskatt
under en nivå som fastställs av regeringen. Nivån fär inle med mer än 20
öre överstiga medelutdebiteringen av församlingsskatt i rikel.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 19 § lagen om kyrkliga kostnader.

Hur tiUskott av skatteunderlag samt allmän och särskild kyrkoavgift faststäUs

21 § Kyrkofondens styrelse fastställer för vatje pastorat tillskottet av

skalteunderiag saml vad som skall utgå i allmän och särskild kyrkoavgift. ' 209

14 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Styrelsen skall meddela dessa uppgifter senasl den 25 januari bidragsåret. Prop. 1987/88: 31

Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrkofondens styrelse senasl den 10 september årel före bidragsäret meddela pastoralen och stiftssamfälligheterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, stiftsbidrag saml belopp för allmän och särskild kyrkoavgift.

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 24 § första stycket lagen om kyrkliga kostnader. En bestämmelse om alt särskilt utjämningsbidrag skall fastställas har utgått, eftersom detta bidrag avskaffas.

Andra stycket motsvarar 24 § andra stycket lagen om kyrkliga kostnader. Det tillägg i fråga om stiftsbidrag som gjorts har sin grund i att storleken av dessa kan ha en avgörande belydelse för stiftssamfälligheternas budgetarbete. Preliminära uppgifter om dessa bidrag bör därför ges i sä god tid att dessa kan beaktas i sliftssamfällighetens budget för nästa år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

3. Om del i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser om alt ur kyrkofonden skall belalas kostnader för avlöningsförmåner till sfifts-, kontrakts-och pastoralsadjunkter, militärpastorer, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherden för samer samt för prosllillägg och vissa bidrag till andlig vård vid sjukvårdsinrättningar gäller till utgången av juni år 1989.

5. Vid bestämmande av stiftsbidrag enligt 17 § skall lill utgången av juni 1991 med pastorsadjunkt också förslås pasloratsadjunkt.

6. Beslut som har meddelats enligl äldre bestämmelser om förvaltningskostnader för domkapitel, stiftsnämnd och boslällsnämnd gäller till utgången av juni 1989.

7. Till stiftssamfälligheter lämnas inga allmänna eller extra uljämningsbidrag för är 1989.

8. Kyrkofondens styrelse skall senast den 10 september 1988 meddela pastoraten de preliminära uppgifter som anges i 21 § lill ledning för del kyrkokommunala arbetet med 1989 ärs budget.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989, med undantag av 17 § 3, som träder i kraft den 1 juli 1989. Där finns bestämmelser om att stiflssamfällighelen skall svara för bl. a. avlöningsförmåner till stifts- och kontraklsadjunkter. Den nya prästanslällningslagen träder i kraft den 1 juli 1989. Först efter detta datum kan prästtjänster finnas inrättade och tillsättas i stiftssamfälligheterna. Den föreslagna bestämmelsen i 17 § 3 bör därför inte träda i kraft innan del kan finnas några präster anställda hos stiftssamfälligheterna.

210

Punkterna 4 och 5 Prop. 1987/88: 31

Då den nya präslanställningslagen träder i kraft den 1 juli 1989 kommer de nuvarande prästtjänsterna på stiftsplanet att finnas kvar lill dess all motsvarande tjänster är inrättade och tillsalla i sliflssamfällighelerna. Det är önskvärt atl de som vid övergängstillfället innehar tjänst som stifts-, kontrakts- och pastoratsadjunkt så långt möjligt redan i juli månad 1989 kan anställas i stiftssamfälligheterna. I alla händelser skall emellertid de i punkten 4 angivna kostnaderna inle efter utgången av juni 1989 belalas ur kyrkofonden, utan av stiftssamfälligheterna. Som framgår av 17 § denna lag fär del nya stiftsbidraget beviljas bl. a. för betalning av lönekostnader för stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, pastorsadjunkter, garnisonspastorn i Boden samt kyrkoherdar för samer (17 § 3). Självfallet skall stiftssamfälligheterna inle beviljas bidrag för sådana ändamäl avseende första halvåret 1989, eftersom kyrkofonden har burit kostnaderna. Enligt punkt 5 skall vid tillämpningen av 17 § fill utgången av juni 1991 med pastorsadjunkt också avses pastoralsadjunkt.

Punkt 6

De äldre bestämmelser som avses i punkten är 6 § 1 och 3 lagen om kyrkliga kostnader och 13 § 1 och 4 förordningen om kyrkliga kostnader.

Med slöd av 6 § 3 lagen om kyrkliga kostnader har riksdagen och regeringen beslutat att vissa kostnader för de ovan angivna myndigheterna skall betalas av kyrkofonden. De nya beslämmelserna om stiftssamfälligheternas ansvar för domkapitlens personal, lokaler m. m. träder i kraft den 1 juli 1989. Samma dag träder även lagen om förvaltningen av kyrklig jord i kraft. Den lagen reglerar bl. a. egendomsnämnderna, som ersätter de nuvarande stifts- och boställsnämnderna. Intill dess bör därför de gamla besluten om förvaltningskostnader för de angivna myndigheterna gälla.

Punkt 7

Av den allmänna motiveringen framgår att stiftssamfälligheterna inte kommer all kunna uldebitera medel för sin verksamhel är 1989. Verksamheten får i stället i sin helhet finansieras genom stiftsbidrag. Eftersom del allmänna utjämningsbidragel beräknas på grundval av bl.a. skallesatsen kan detta bidrag inte beräknas eller lämnas för är 1989. Extra utjämningsbidragel kan lämnas som ell komplement till del allmänna utjämningsbidragel och kan sägas vara utjämningssystemets säkerhetsventil. Eftersom del extra utjämningsbidragel hör samman med del allmänna bidraget bör inte heller extra utjämningsbidraget kunna lämnas till sfiftssamfälligheterna del första året. I punkten föreskrivs därför atl inga allmänna eller extra uljämningsbidrag lämnas lill stiftssamfälligheter för år 1989.

211

6.6 Förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord Prop. 1987/88:31

I lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1987:77) samt i förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1987:831) finns bestämmelser om förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga fasta egendomen och de fondmedel som härrör från denna. På sfiftsplanet har de statliga myndigheterna stiftsnämnderna och boställsnämnderna tillsynen över de lokala kyrkliga organens förvaltning av denna kyrkliga egendom. Dessa myndigheter beslutar även i vissa frågor som rör denna kyrkliga egendom. Stiflsnämnden förvaltar en del kyrklig jord.

Den nya kyrkliga organisationen på stiftsplanet motiverar all 1970 ärs lag ersätts av en ny lag om förvaltningen av kyrklig jord. Vid utarbetandet av den nya lagen har bl. a. beaktats den bearbetning av nu gällande författningar som kyrkoförfatlningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m. m. har presenterat.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1) framgår att stiftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en egendomsnämnd i varje stift. Denna nämnd är en obligatorisk kyrkokommunal nämnd inom sliflssamfälligheten och utses av stiftsfullmäktige. Egendomsnämnderna övertar i allt väsentligt stiflsnämndernas och boställsnämndernas uppgifter och befogenheter.

Enligl 8 kap. 5 § regeringsformen (jämfört med punkl 13 övergångsbestämmelserna) skall föreskrifter om de kyrkliga kommunernas befogenheter och åligganden ges i lag. Det innebär att vissa frågor som nu finns i förordningen om förvaltning av kyrklig jord tas in i den nya lagen. Så mäste ske ifråga om de befogenheter som egendomsnämnderna tar över från sliftsnämnderna och boställsnämnderna. Föreskrifter om vad egendomsnämndens åligganden enligt lagen mera i detalj skall innebära får dock ges i förordning.

Den nya lagen innebär vidare att beslutanderätten i vissa ärenden rörande den kyrkliga jorden har decentraliserats och att rätten atl överklaga har begränsats.

Vid tillämpningen av den nya lagen kan på vanligt säll ledning sökas i förarbetena lill 1970 ärs lag, i den män någon ändring i sak inle har ägl rum (jfr prop. 1970: 168, 1975/76:37, 1982/83: 152 och 1986/87: 13).

Definitioner m. m.

1 § Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

1. vars avkastning är avsedd för avlöning ät kyrkoherde eller komminister i visst pastorat (löneboslälle),

2. där tjänsteboslad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister (prästgård),

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov (församlingskyrkasfastighet),

4. som förvärvats för medel ur prästlönefonder från fiera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastorat (prästlönefondsfastighel),

5. vars avkastning tillförs kyrkofonden (kyrkofondsfastighet),

6. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas faslig-het), eller

7. där tjänsteboslad är anvisad åt en biskop (biskopsgård). Prop. 1987/88: 31

Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna

löneboställe. Vid tillämpning av 21 och 23 §§ skall även sädan fast egendom pä vilken

en församlingskyrka dier domkyrka av stiftdsekaraktär är uppförd anses

som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas fastighet.

Paragrafen motsvarar I och 2 §§ 1970 års lag.

2 § Bestämmelser i lag eller annan författning om fast egendom eller
tomträtt som tillhör slaten tillämpas inle pä kyrklig jord.

Paragrafen motsvarar 3 § 1970 års lag.

3 § Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare skall
fullgöras av den som förvallar den kyrkliga jorden.

Den som förvallar den kyrkliga jorden företräder denna om annal inle sägs i denna lag.

Paragrafen motsvarar delvis 4 och 9 §§ 1970 års lag.

Av beslämmelserna i andra stycket framgär att, om annat inte sägs, den som förvallar jorden också företräder denna. Exempel på all annan än förvaltaren företräder den kyrkliga jorden finns i 13, 16 och 17 §§.

Egendomsnämnden

4 § I varje stiftssamfällighet skall del finnas en egendomsnämnd. Nämn
den skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som
ankommer på nämnden enligt denna lag eller bestämmelser som har med
delats med stöd av lagen.

Paragrafen är ny och innehäller föreskrifter om egendomsnämnden. Beträffande skälen, se den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1). Bestämmelser om specialreglerade nämnder pä det kyrkokommunala området finns i 7 kap. 18 § den nya församlingslagen.

5 § Ledamöler och suppleanter i egendomsnämnden väljs av stiftsfull
mäktige lill del antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöler får
dock inle vara mindre än fem. Anlalel suppleanter bör vara minsl lika slort
som antalet ledamöter.

Om suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Paragrafen är ny.

Bestämmelsen i första stycket överensstämmer i princip med vad som gäller för kyrkoråd i församling enligt 7 kap. 4 § den nya församlingslagen.

Av andra stycket framgår att valet lill egendomsnämnden under vissa förutsättningar skall vara proporlionelll. Dessa förutsättningar framgår av

6 kap. 23 § jämfört med 2 kap. 23 § den nya församlingslagen. Om förfa
randet vid proporlionelll val saml om ordningen för suppleanternas tjänst-

göring då sådant val ägt rum finns bestämmelser i lagen (1955:138) om Prop. 1987/88: 31 proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m. (ändrad senasl 1979:416).

6§ Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:000) tillämpas på egendomsnämnden:

7 kap. 8 § om rätl fill ledighet för uppdraget,

7 kap. 10 § om ordförandeskapet,

7 kap. 11 § om sammanträden,

7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring,

7 kap. 13 § första slyckel om beslutförhet,

7 kap. 14 § om val av särskild avdelning saml krav pä beslul och protokoll,

7 kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m.,

7 kap. 17 § om reglemente,

7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7 kap. 22 § första stycket om ersättning lill ledamöler och suppleanler,

9 kap. 4 § om valbarhel,

9 kap. 5 § om valperiodens längd.

Därvid skall följande gälla.

1. Beslämmelserna om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2. Bestämmelserna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.

3. Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får besluta alt egendomsnämndens protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Genom hänvisningar i denna paragraf har vissa bestämmelser i 7 och 9 kap. den nya församlingslagen gjorts tillämpliga på egendomsnämnden.

Egendomsnämnden är en s. k. specialreglerad nämnd vars beslul enligt denna lag får överklagas förvaltningsvägen. I sådana ärenden gäller förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser om bl.a. handläggningen av ärenden, tolk, ombud och biträde samt jäv.

De specialreglerade uppgifter som har lagts pä egendomsnämnden förulsälter normalt en särskild kompelens och insikt hos nämndens ledamöler. Någon bestämmelse som med hänsyn lill detta skulle begränsa valbarheten och behörigheten för uppdraget i förhållande lill vad som gäller för övriga kyrkokommunala organ har, som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1), dock inle funnits lämplig eller påkallad.

Förvaltningen

Allmänna bestämmelser

7 § Pastoratet skall förvalta löneboslällen och församlingskyrkors fastigheter, med undanlag av tillhörande skog, samt prästgårdar.

Församlingen skall förvalta skogen pä församlingskyrkas fastigheter.

Egendomsnämnden skall förvalta präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fasligheter och biskopsgården samt skogen pä löneboställen. Lunds domkyrkas fastigheter skall dock förvallas av elt särskill domkyrkoräd enligl bestämmmdser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfasligheler. Egendomsnämn- 214

den skall dock förvalla en kyrkofondsfastighet, om kammarkollegiet beslu- Prop. 1987/88: 31 tar att överlämna förvaltningen av fasfigheten åt nämnden. Kammarkollegiet kan också överlämna förvaltningen ål någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan av den som förvallar den kyrkliga jorden besluta att denna skall förvallas på annal säll.

Paragrafen motsvarar delvis 9 och 32 §§ 1970 års lag.

Bestämmelsen i första stycket är en följd av atl ansvaret för mera betungande ekonomiska församlingsangelägenheter fortsättningsvis skall vila lägst pä pastoratsnivån. Det blir därmed även en angelägenhet för pastoralen all förvalla församlingskyrkornas fastigheter. Se vidare skälen i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.1.1 och 3.7.3).

Av andra stycket framgår atl förvaltningen av den skog som finns pä en församlingskyrkas fastighet skall skötas av församlingen. Detta är nytt i förhållanden till det remillerade förslaget som innebar all egendomsnämnden skulle ta över förvaltningen från församlingarna. Ändringen är föranledd av vad kyrkomötet har anfört i sitt yltrande (mol. 1987:9, KO 5 avsnill 3.5.3). De närmare skälen för ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.3).

I tredje stycket anges de förvaltningsuppgifter som egendomsnämnden skall ha. Föreskrifter om förvaltningen av Lunds domkyrkas fastigheter finns f n. utfärdade av Kungl. Maj:l i ett brev den 29 oktober 1971 till domkapitlet i Lund med bestämmelser om förvaltningen av Lunds domkyrka och domkyrkans egendom. Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak av denna särreglering.

I fiärde stycket anges kammarkollegiet som förvaltare av kyrkofondsfastighelerna. Kollegiet har dock möjlighet all överlämna förvaltningsuppgifterna ät en egendomsnämnd eller ål någon annan förvaltare. Egendomsnämnden är skyldig alt ulföra etl sådanl förvaltningsuppdrag. Kammarkollegiet kan inom ramen för förvaltningsuppdraget ge de anvisningar för förvaltningen som erfordras.

Bestämmelsen i femte stycket innebär ingen förändring i förhållande lill 1970 ärs lag.

Särskilda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

8 § Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar skall naturvärdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och användningen av prästgårdar som utgör en särpräglad miljö. Detsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ell särskilt värde som exempel pä en viss tids byggnadsskick.

Vad som sägs om prästgård i första och andra styckena skall även gälla vid förvaltningen av elt löneboställe, som tidigare har varil prästgård.

Första och andra styckena i paragrafen motsvarar 6 och 10 §§ 1971 års
förordning om förvaltning av kyrklig jord.
Egendomsnämnden skall enligl 20 § utöva tillsynen över den kyrkliga 215

jorden. I andra stycket ges egendomsnämnden möjlighel alt i vissa fall Prop. 1987/88:31 meddela särskilda bestämmelser för värden och användningen av en prästgärd eller, med slöd av tredje stycket, elt löneboställe som tidigare har varit prästgård. Egendomsnämnden bör i dessa fall lämpligen samråda med bl.a. riksanfikvarieämbetet.

9 § Har etl pastorat enligt 48 § präslanställningslagen (1988:000) anvisat
kyrkoherden eller en komminister tjänstebostad på en prästgård, skall pas
loratel anordna prästgärden.

Pastoratet skall underhålla prästgärden och vid behov bygga nya hus pä den. Pastoratet svarar för prästgärdens skötsel, om detta inle enligl föreskrifter som regeringen meddelar eller enligl avtal skall ankomma på innehavaren av ijänstebostaden.

Paragrafens bestämmelser motsvarar 11 § 1970 års lag. Bestämmelser om tjänstebostäder finns i den nya präslanställningslagen.

10 § Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, skötsel och
uppvärmning av biskopsgården, om delta inle enligt avtal skall ankomma
på nägon annan. Behöver husen pä biskopsgården byggas om eller en ny
biskopsgård byggas, skall egendomsnämnden föreslå det hos regeringen.
För biskopsgärden i Lunds sfifl gäller dock de bestämmelser som regering
en meddelar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet fär meddela närmare föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden enligt första stycket skall ulföras.

Bestämmelserna motsvarar delvis 11-13 §§ 1971 ärs förordning om förvaltning av kyrklig jord.

Regleringen innebär inte någon ändring beträffande kyrkofondens ekonomiska ansvar för biskopsgårdarna.

Föreskrifter om stiftsnämndernas åligganden när det gäller förvaltningen av biskopsgårdar finns enligt gällande ordning intagna i cirkuläret (1937:219) angående biskopsgårds förvaltning m.m. Dessa uppgifter skall i enlighet med vad som sägs i 7 § i fortsättningen som huvudregel fullgöras av egendomsnämnden. Åliggandet för egendomsnämnden att svara för löpande underhäll och skötsel av biskopens bostad skall med hänsyn lill regeringsformens regler om normgivningsmakten ges i lag.

Del kan belräffande några stift, säsom bl.a. belräffande Lunds stift, finnas skäl för atl bestämma annorlunda om uppgifternas fullgörande (jfr även 27 §). I Visby stift hyr för närvarande slalen biskopsgärden av pastoratet, som har uppfört den som en kombinerad prästgård och biskopsgård pä den lid då biskopen också var kyrkoherde i Visby pastorat. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet kan därför med stöd av bestämmelsen i andra stycket meddela sådana undantag från den i lagen angivna huvudregeln.

Särskdda bestämmelser om annan kyrklig jord

11 § Förvaltningen av löneboställen, församlingskyrkors fastigheter, 216

präsllönefondsfasligheler, domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfaslig- Prop. 1987/88:31 heter skall inriktas pä all egendomens avkastningsförmåga las fillvara på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Bestämmelsen motsvarar 14 § 1970 ärs lag.

12 § Ell pastorat fär endast efter medgivande av egendomsnämnden före
ta en mera omfattande värdebeständig rationalisering med avseende på etl
löneboslälles jordbruk. Delsamma gäller i fråga om nybyggnad eller vä
sentlig ombyggnad av hus pä ett löneboslälles jordbruk.

Innan egendomsnämnden avgör en fråga om sådanl medgivande, skall nämnden begära in yttrande från lantbruksnämnden och bereda-kommunen där egendomen finns tillfälle atl yttra sig, om del inte är obehövligt.

Bestämmelsen motsvarar 57 § 1971 års förordning om förvaltning av kyrkligjord.

Med uttrycket "väsentlig ombyggnad av hus" i första stycket får förslås såväl en större ombyggnad som en ombyggnad vilken pä ell mera ingripande säll förändrar förutsättningarna för byggnadens användning.

I andra stycket föreskrivs en viss skyldighet för egendomsnämnden att samråda med lantbruksnämnden och den borgerliga kommunen i ärenden om medgivande lill de åtgärder som avses i paragrafen. Vid prövningen av tillstånd enligt paragrafen bör begreppet "värdebeständig rationalisering" inte tolkas alltför strängt, så all pastoratens handlingsfrihet i onödan begränsas när det när det gäller atl åsladkomma nödvändiga rationaliserings-åtgärder i syfte all tillgodose kravel på atl den kyrkliga jordens avkastningsförmåga tas tillvara pä ekonomiskt bästa sätl.

13 § När ell löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet skall upplå
tas på jordbruksartcnde, skall egendomsnämnden bestämma villkoren för
upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frägor om
sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § 1970 års lag.

Egendomsnämnden lar med slöd av bestämmelsen över stiftsnämndernas och boställsnämndernas nuvarande uppgifter all bestämma arrendevillkor även för sädan jordbruksegendom som nämnden inte förvaltar. Egendomsnämnden företräder även denna kyrkliga jord inför arrendenämnd eller domstol när fråga är om vilka villkor för jordbruksarrende som skall gälla. Bestämmelsen gäller dock inte kyrkofondsfasligheler och Lunds domkyrkas fastigheter. Motsatsvis framgår vidare atl, liksom nu gäller, förvaltaren av den kyrkliga jorden själv avgör villkoren för andra upplåtelser pä arrende än jordbruksarrende.

14 § Rätt till jakt pä kyrklig jord uppläts av den som förvaltar egendo
men, om inte annat följer av andra stycket.

Egendomsnämnden upplåter rätt till jakt pä etl löneboslälle, om nämnden förvaltar skogen pä fastigheten. Pastoratet fär dock med egendomsnämndens medgivande besluta om upplåtelse i fråga om sådan mark som

inle är skogsmark och som ligger avskilt i förhällande till skogen. Sådant Prop. 1987/88: 31 medgivande får inle lämnas om det med hänsyn lill jaktvården finns skäl för gemensam upplåtelse.

15 § RäU lill fiske i vatten som hör fill kyrklig jord upplåts av förvaltaren.
Pastoratet upplåter dock rätt lill fiske i vallen som hör till elt löneboställe
eller en församlingskyrkas fastighet.

Paragraferna motsvarar 16 § 1970 års lag samt 21 och 22 §§ 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord.

16 § Egendomsnämnden skall företräda kyrklig jord med undanlag för
kyrkofondsfastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter:

1. nyttjanderätt lill mark för församlingsändamål, kommunall behov, bostadsbebyggelse, industri eller annat liknande ändamäl,

2. tomträtt,

3. rätt till annan naturtillgång än vaUenkrafl,

4. servitut.

. Delsamma gäller ärenden som rör ledningsrätt eller vägrält samt, om regeringen inte föreskriver alt annan myndighel skall företräda den kyrkligajorden, ärenden som rör byggnadsminnen, naturvärdsomräden, naturreservat, naturminnen eller bestämmelser lill skydd för djurlivet.

Bestämmelserna motsvarar 17 § och 18 § andra stycket 1970 års lag.

17 § Kammarkollegiet skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör
upplåtelse av rätt till vattenkraft.

Bestämmelsen motsvarar 18 § första stycket 1970 års lag.

18 § En disposilionsändring, som inle avser sädan upplåtelse eller sådant
godkännande som anges i 16 eller 17 §, skall i fråga om löneboslälle prövas
av egendomsnämnden och för annan kyrklig jord av den som förvallar
egendomen. Föranleds ändringen av alt elt självständigt jordbruk inte
längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda till att elt sådant jordbruk inte
kan bestå, skall frägan alllid prövas av egendomsnämnden.

Bestämmelserna motsvarar 19 § 1970 ärs lag. Egendomsnämnden har enligt bestämmelsen tagit över de befogenheter som tidigare har legal på stiflsnämnden respektive boställsnämnderna.

19 § Den vinst eller föriust som uppkommer vid förvaltningen av prästlö
nefondsfastigheter skall egendomsnämnden fördela på pastoraten i förhäl
lande till deras andelar i fastigheterna. Detsamma gäller för vinst eller
föriust vid förvaltningen av skogen på löneboställena.

Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.

Paragrafen motsvarar 21 § 1970 års lag. De uppgifter som tidigare legat på
sliftsnämnderna har emellertid förts över till egendomsnämnderna. Av
bestämmelserna i i första stycket framgår motsatsvis atl vinst eller förlust
på förvaltningen av skogen på en församlingskyrkas fastighet eller en 218

kyrkofondsfastighel, som förvaltas av egendomsnämnden, skall redovisas Prop. 1987/88: 31 separat direkl till det berörda pastoratet respektive kammarkollegiet. Regeringen har redan enligt nuvarande ordning i några fall medgett atl församlingskyrkas faslighetsfond fält placera sina medel i en präsllönefondsfastighet. I dessa fall skall församlingskyrkans andel i fastighetens avkastning redovisas lill vederbörande pastorat, som har att fördela medlen för församlingskyrkans behov.

I andra stycket har införts en möjlighet för regeringen att låta en myndighel under regeringen meddela de - relativt detaljerade och omfattande -föreskrifter som behövs för bestämmande av pastoratens andelar i prästlönefondsfastigheter och i skogen pä löneboslällena.

TiUsynen över förvaltningen

20 § Egendomsnämnden skall ha lillsyn över sådan förvaltning av kyrklig jord som pastoraten och församlingarna enligl 7 § första och andra styckena har hand om. Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får dock i enskilda fall besluta all sådan egendom inte skall stå under nämndens lillsyn.

Den uppsikt över pastoratens och församlingarnas förvaltning av kyrklig jord som enligl 22 § 1970 ärs lag har ankommit på stifts- och boställsnämnderna skall enligt bestämmelserna i stället ankomma på egendomsnämnden. Nämnden har dock inle möjlighet att inom ramen för sin tillsyn meddela förelägganden eller förbud. Förvaltningen av Lunds domkyrkas egenodm skall alltjämt has om hand av del särskilda domkyrkorådet. Milt förslag innebär alt egendomsnämnden inte fär tillsyn över den förvaltningen.

Enligt 23 § 1970 ärs lag kan regeringen bl. a. föreskriva atl förvaltningen av viss egendom inle skall stå under uppsikt. Nu ges regeringen möjligheten alt delegera sådana beslut lill en myndighet under regeringen.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

21 § Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske

1. för atl tillgodose bostadsbehovet i orten,

2. för att bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk,

3. för atl främja annat syfte liknande det som avses i I eller 2,

4. för all tillgodose ändamäl som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719), eller

5. när jorden pä grund av särskilda omständigheter inle lämpligen bör behällas för sitt ändamäl.

Kyrklig jord fär endast överiålas om det kan ske utan olägenhet för det allmänna och om det sker mot ersättning som, om annat inte föreskrivs särskilt, motsvarar fastighetens marknadsvärde.

Om del finns särskilda skäl får sådan överlåtelse av kyrklig jord ske som medför alt denna blir kyrklig jord av annal slag.

Paragrafens/öri/fl stycke motsvarar i huvudsak 24 § första slyckel 1970

års lag. En tillämpning av bestämmelsen i punkt 5 kan bl. a. bli aktuell när 219

rent ekonomiska överväganden ger anledning därtill. Om kyrklig jord Prop. 1987/88:31

under längre tidsrymd gett låg avkastning och någon förbättring i delta

avseende inte ens på lång sikt är all vänta kan det finnas anledning att ge

ett sådanl tillstånd som avses i bestämmelsen. En förutsättning för detta är

dock alt väsentligt bättre avkastning skulle kunna uppnås om jordens

värde placerades i andra förmögenhelslillgångar. Denna tillämpning av

punkten 5 bör inte öppna en väg för icke värdebesländiga placeringar, utan

endast utgöra elt nödvändigt komplement atl pä bästa säll trygga en sund

och långsiktig avkastning av kapitalel. Kyrkokommittén hade föreslagit att

en ny bestämmelse skulle införas i paragrafen, med innebörd alt kyrklig

jord även skulle kunna överlåtas när jordens avkastning inle svarar mol

vad som skulle kunna erhållas om dess värde placerades i andra förmögen-

hetstillgängar. Med den här redovisade tillämpningen av beslämmelserna i

paragrafen framstår den av kyrkokommittén föreslagna nya bestämmelsen

inte som behövlig. En sädan bestämmelse skulle därtill kunna visa sig svår

atl tillämpa i praktiken.

I andra stycket har uttrycket "marknadsvärde" fält ersätta "värde med hänsyn till ortens pris och fastighetens avkastning". Bedömningen av en faslighels värde bör vara densamma som i annan lagstiftning. Här kan nämnas 4 kap. 1 § expropriationslagen (1972:719, ändrad senasl 1983:659) och 5 kap. fastighelslaxeringslagen (1979: 1152, ändrad senast 1985:1300) samt även jordförvärvslagen (1979: 230, ändrad senasl 1982:630).

22 § Frägor enligt 21 § skall prövas av kammarkollegiet eller egendomsnämnden enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Bestämmelsen motsvarar 25 § 1970 års lag. Enligl paragrafen ankommer på kammarkollegiet eller egendomsnämnden prövningen av frågor enligt 21 §. Regeringen kommer således i fortsättningen inte atl ta befallning med dessa förvaltningsärenden annat än vid vissa överklaganden av kammarkollegiets beslut. Det skall däremot vara regeringens uppgift att i förordning närmare bestämma i vilka fall kammarkollegiet respektive egendomsnämnden skall få besluta i dessa ärenden.

Om prästlönefonder m. m.

23 § Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriafion, upplåtelse av naturtillgäng eller liknande skall fonderas. Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden har varit avsedd för.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör frän löneboställe eller prästlönefondsfastighet användas till betalning av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för löneboställel eller präsllöne-fondsfasligheten.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten atl fondera medel. Frågor om sådana undanlag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Paragrafen handlar om skyldigheten atl fondera medel som i vissa fall

erhålls som ersättning för kyrklig jord. Regeringen meddelar f. n. med slöd 220

av 81-85 §§ 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord bestämmel- Prop. 1987/88: 31 ser om undantag från denna skyldighet. Bestämmelserna innebär i vissa fall atl regeringen i förordningen generellt bestämt atl ersättning av visst slag skall användas för särskill ändamål och i andra fall all stiflsnämnden eller annan myndighet fått befogenhet atl under vissa angivna förutsättningar medge undanlag från fonderingsskyldigheten. I den utsträckning bestämmelserna anger kyrkokommunala befogenheter eller åligganden måste de med hänsyn lill regeringsformens regler om normgivningsmakten ges i lag. Vissa bestämmelser i förordningen har därför flyttats över lill denna paragraf

Första stycket motsvarar 26 § första stycket 1970 års lag.

Andra stycket motsvarar 82 § första stycket och 83 § 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Ersättning som härrör från ell löneboslälle eller en präsfiönefondsfastighel skall användas till betalning av sådanl län ur kyrkofonden som har upptagits för fastigheten. Bortsett från denna ovillkorliga skyldighet beträffande användandet av ersättning som härrör från ett löneboställe eller en prästlönefondsfasfighel får, som framgär av bestämmelsen i tredje stycket, kammarkollegiet eller egendomsnämnden medge undantag från skyldigheten all fondera medel enligl de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen.

Riksdagen beslöt under våren 1987 Gfr prop. 1986/87:13, KrU 8, rskr. 113) alt i 26 § 1970 års lag införa ell nytt stycke med innehåll aU elt pastorat, efter medgivande av sfiftsnämnden, får använda medel som har erhållits på grund av försäljning av en prästgård eller av elt löneboslälle som varil prästgård, till att anordna ny prästgård, ny bostad åt en präst eller nya expeditionslokaler. Bestämmelsen, som inte kan anses vara av grundläggande karaktär, har inte införts i den nya lagen. Med den utformning tredje slyckel fåu torde en bestämmelse med samma sakliga innehåll kunna ges i förordning.

24 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer frän ell
löneboställe eller en prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet.
Åven annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt en kyrkoherde
eller komminister utgör präsllönefond.

Präsllönefonderna skall förvallas av pastoraten. De skall göras räntebärande pä samma säll som föreskrivs om omyndigs medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgängar används på annal säll. Frägor om sädana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av medel ur präsfiönefonder från flera pastorat fär prästlönejordsfond bildas för inköp av präsllönefondsfasligheler. Präsllönejordsfonderna skall förvaltas av egendomsnämnderna.

Paragrafen motsvarar de tre första styckena i 27 § 1970 ärs lag. Egendomsnämnderna övertar dock de uppgifter beträffande prästlönefonder och prästlönejordsfonder som enligt gällande ordning ankommer på sliftsnämnderna.

25 § Ersättning som skall fonderas enligt 23 § och som kommer från en
präsllönefondsfastighet fär behällas i en prästlönejordsfond i stiftet och 221

användas till köp av fasl egendom, om del kan anlas all köp kan komma lill Prop. 1987/88: 31 stånd inom en nära framtid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 §.

I annat fall än som avses i första stycket skall sädan ersättning som anges där filiföras pastoralens prästlönefonder i förhållande till pastoratens andelar i fastigheten.

Bestämmelsen motsvarar 92 § 1971 ärs förordning om förvaltning av kyrklig jord och reglerar bl. a. användandet av ersäUning som härrör från präsllönefondsfastighet. Bestämmelsen har med hänsyn till regeringsformens normgivningsregler förts över till lagen.

26 § Ersättning som skall fonderas enligt 23 § och som kommer frän en
församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör faslighetsfond för
församlingskyrkan respekfive domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från biskopsgärden i Lunds sfift skall tillföras faslighetsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas faslighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas faslighetsfond förvallas av den som förvaltar domkyrkan.

En församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande på samma säll som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgängar används på annal sätt. Frägor om sådana undanlag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Paragrafen motsvarar i 93 § första och andra styckena, 94 § andra och tredje styckena saml 95 § 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Bestämmelserna har av de skäl som anges vid 23 § tagils in i lagen.

I paragrafens tredje stycke föreskrivs att församlingskyrkas fastighetsfond skall förvaltas av pastoratet i stället för som hittills av församlingen. Ändringen beror av alt pastoralen i framtiden skall förvalta församlingskyrkas fastighet, med undantag för fastighetens skog. Pastoraten skall även svara för vård och underhäll av församlingskyrkas byggnader och fasta inventarier. Pastoralen skall med hänsyn till ändamålet för församlingskyrkas faslighetsfond särredovisa fondens medel i förhållande fill pastoratets ekonomiska förvaltning i övrigl.

Av fiärde stycket framgår atl församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande på samma sätl som föreskrivs om omyndigas medel. Kammarkollegiet eller egendomsnämnden får också meddela undantag från denna regel enligl de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen.

27 § ErsäUning som avses i 23 § och som kommer från en kyrkofondsfas
tighel eller från annan biskopsgärd än biskopsgårdarna i Lunds och Visby
stift skall tillföras, kyrkofonden.

Denna paragraf motsvarar delvis 96 § första punkten 1971 års förordning
om förvaltning av kyrklig jord. Bestämmelsen innebär beträffande bi
skopsgård ell åliggande för egendomsnämnden och har därför tagits in i
lagen. Belräffande biskopsgården i Visby stift hänvisas till vad som sägs i
kommentaren till 10 §. 222

Köp av fast egendom eller tomträtt Prop. 1987/88: 31

28 § Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligl bestämmelser som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fasl egendom eller tomträtt för medel ur prästlönefond, prästlönejordsfond eller församlingskyrkas fastighetsfond saml frägor om ur vilka prästlönefonder medel skall tillskjutas lill präsfiönejordsfond.

Paragrafen motsvarar delvis 97 § 1971 ärs förordning om förvaltning av kyrklig jord. Till skillnad mot nu gällande ordning kommer regeringen inle att pröva sädana ärenden som avses i paragrafen annat än efter överklagande av kammarkollegiets beslut. Regeringen skall närmare bestämma i vilka fall kammarkollegiet respektive egendomsnämnden skall få besluta i ärenden enligt paragrafen.

Överklagande m. m.

29 § Pastoratets och egendomsnämndens beslut enligl denna lag får överklagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslut enligt 13 § får endast överklagas av den som förvaltar egendomen.

Kammarkollegiet får överlämna ett ärende lill regeringens avgörande, om kollegiet anser alt särskilda skäl motiverar del. Kammarkollegiet skall då bifoga egel yttrande i ärendet.

Kammarkollegiets beslul i en dit överklagad fråga får inle överklagas. I övrigt får kammarkollegiets beslut med undanlag av beslul enligl 7 § fjärde stycket överklagas hos regeringen.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 31 § 1970 års lag.

Pastoratets och egendomsnämndens beslut får enligt/ör.srfl stycket överklagas lill kammarkollegiet.

Beslul om arrendevillkor meddelas enligl gällande ordning av boställsnämnderna och fär överklagas endasl av egendomens förvaltare.

Stiflsnämndens beslul i anledning av sådanl överklagande kan i sin tur inle överklagas. Dä det nu blir egendomsnämnden som lar över boställsnämndernas uppgifter all bestämma arrendevillkoren bör jordens förvaltare också i fortsättningen kunna överklaga besluten. Hittills har gällt att sådana beslut om fördelning av vinst eller förlust som avses i 19 § har kunnal överklagas lill kammarrätten. Delta gäller inle i fortsättningen.

Kammarkollegiet fär enligt andra stycket en möjlighet all överlämna ell ärende lill regeringens avgörande om kollegiet anser alt särskilda skäl motiverar del. Sädana särskilda skäl kan vara all del behövs elt vägledande avgörande eller ett politiskt grundat ställningstagande.

Kammarkollegiets egna beslul enligl lagen får enligt tredje stycket liksom hittills överklagas till regeringen. I enlighet med den s. k. tvåinstansprincipen får dock talan inle föras mot kollegiets beslut i ärenden som överklagas dit.

Paragrafen har ulformals med hänsyn till terminologin i förvaltningslagen.

Pä förslag av kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnill 3.5.4) har vissa redaktionel
la ändringar gjorts i paragrafen. y-x

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1

Lagen föresläs träda i kraft den 1 juli 1989.

Av allmänna regler följer att de ärenden som stiftsnämnderna och boställsnämnderna inte avgjort då den nya lagen träder i kraft skall lämnas över fill egendomsnämnden.

Punkt 2

I punkten föreskrivs alt stiftsfullmäktige före utgången av juni 1989 skall välja ledamöler och suppleanter i egendomsnämnden saml atl valet gäller från och med lagens ikrafUrädande till dess att nytt val förrättas under nästa valperiod. Genom atl lagen träder i kraft först vid halvårsskiftet är 1989 blir den första mandatperioden förkortad.

Punkt 3

Sliflsslyrelsen och de s. k. fakultativa nämnderna inom stiftssamfälligheten kommer atl ha elt räkenskapsår som motsvarar kalenderåret. Stiftsnämndernas räkenskapsår för förvaltningen avpräsllönefondsfasligheter och skogen pä löneboslällena ulgör enligl 42 § 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord tiden från och med den 1 juli till och med den 30 juni påföljande år. För atl anpassa övergängen av verksamhelen från sliftsnämnderna lill egendomsnämnderna ges i punkten en bestämmelse om ett första förkortat räkenskapsår för egendomsnämnderna.

6.7 Förslaget till prästanställningslag

Av punkt 9 övergångsbeslämmelserna lill regeringsformen följer atl grundläggande föreskrifter om präsleriiga tjänster i svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. I 11 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985: 868) finns bestämmelser om dels ell allmänl behörighetsvillkor för präster, dels atl regeringen utnämner ärkebiskop eller biskop.

När det gäller tillsättningen av tjänst som ärkebiskop eller biskop finns bestämmelser i lagen (1963:633) om biskopsval (ändrad senasl 1983:400) och i biskopsvalsförordningen (1965: 486, ändrad senasl 1977:935).

Tillsättning av tjänster som ordinarie församlingspräst, dvs. kyrkoherde
och komminister, regleras i lagen (1957:577) om präst val (ändrad senasl
1985:1016) och i präslvalsförordningen (1958:261, ändrad senasl 224

1982:1168).

För andra prästtjänster än de nu nämnda finns bestämmelser om tillsätt- Prop. 1987/88: 31 ningsförfarandet i olika regeringsförfatlningar, bl.a. i förordningen (1965:729) med vissa bestämmelser om anslällning som präst (omtryckt 1976: 1045, ändrad senasl 1987:553). I denna finns föreskrifter som även rör tillsättningen av de tidigare nämnda prästtjänsterna. Förordningen innehåller vissa regler som tillhör del primära lagområdet. Genom lagen (1976:610) med bemyndigande atl meddela föreskrifter om anslällning som präst i svenska kyrkan, har dock regeringen fält rätl all utfärda bestämmelser i dessa avseenden, sä länge regleringen i förordningen finns kvar.

Den nya prästanslällningslagen omfattar bl.a. grundläggande föreskrifter om statligt reglerade prästtjänster i svenska kyrkan, också biskopstjänsterna. Den reglerar den präsleriiga tjänsteorganisationen i stift och pastoral saml förfarandet vid tillsättning av prästtjänster. Sålunda innehåller lagen bestämmelser om inrättande av prästtjänster och om hur sådana tjänster tillsätts, om behörighet och befordringsgrunder samt om anställningsformer m. m.

I lagen har även tagits in föreskrifter om disciplinansvar, avskedande m. m. med avseende på präster.

Lagen innehäller också bestämmelser om viss ekonomisk reglering när en präst har tjänstgöring delad mellan olika pastorat eller mellan stiftet och elt pastorat. Vidare har vissa regler om tjänstebosläder för präster tagils in i lagen.

I lagtekniskt hänseende har den nya lagen anpassats till de regler om tjänstetillsättning, disciplinansvar, avskedande m. m. som finns i lagen (1976:600) om offentlig anslällning (LOA, omtryckt 1986:430, ändrad senasl 1987:521) och i den därtill anslutande anställningsförordningen (1965:601; omtryckt 1984: 127, ändrad senasl 1987:552). Dessa gäller andra statligt reglerade tjänster än prästtjänster. Vidare har lagen anpassats lill vissa grundläggande föreskrifter om anställningsformer i lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984: 1008).

Genom den nya lagen kan präslvalslagen och präslvalsförordningen upphävas.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag är tillämplig pä biskopar och andra präster i svenska kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter. Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar faslslälls under medverkan av regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer (statligt reglerade anställningar).

Lagen är bara tillämplig på slalligl reglerade prästtjänster inom svenska kyrkan. Den omfattar således inte de prästtjänster som t. ex. finns hos de olika nämnder som lyder under Sveiiska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.

Enligt första stycket tillämpas lagen pä biskopar, därmed också pä
ärkebiskopen. Vidare tillämpas den på kyrkoherdar och komministrar i
territoriella pastoral. Lagen är även tillämplig på präster i stiftssamfällighe
ter, sålunda pä stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkter. 225

15 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

I andra stycket slås fasl alt prästerna har statligt reglerade anställningar. Prop. 1987/88: 31

För närvarande sluts kollektivavtal om lön m. m. för präster i svenska kyrkan av slatens arbetsgivarverk (SAV). Detta sker med stöd av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. (slällförelrädariagen, ändrad senasl 1982: 101). För alt SAV skall få företräda kommunen krävs enligt slällförelrädariagen alt det i en särskild lag eller i ell beslut av riksdagen beslämts alt de anställningsvillkor det gäller skall fastställas under medverkan av myndighet som regeringen bestämmer. SAVs nuvarande behörighet grundar sig på ell särskilt beslut av riksdagen (prop. 1967: 131, SU 134, rskr. 327).

Slällförelrädariagen ger SAV också vissa andra befogenheter än att sluta kollektivavtal, bl. a. rätt atl företräda den kyrkliga kommunen i tvist om ett kollekfivavlal som SAV har slutit.

SAV bör även i fortsättningen sluta kollektivavtal om lön m. m. för präster.

Prästtjänsternas antal och fördelning

2 § Regeringen fastställer hur mänga stafiigt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall ärligen besluta hur många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift.

Av första stycket framgär att regeringen avgör det totala anlalel statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.4) anges hur fördelningen av prästtjänslerna mellan stiften skall gå lill. Genom bestämmelsen i andra stycket åläggs svenska kyrkans centralstyrelse att varje år besluta om fördelningen av prästtjänsterna mellan stiften. Inget hindrar givelvis centralstyrelsen att vid fördelningen underskrida den av regeringen fastställda totalramen. Bl. a. kan del behövas en reserv för särskilda behov.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.4) ifrågasätter om inle de beslut som centralstyrelsen skall fatta om prästtjänsternas fördelning är normgivning och atl hinder för della då föreligger av konstitulionella skäl. Det är enligt kyrkomötet fräga om beslut som har viss generell räckvidd och som är bindande för sliflsstyrelsen och pastoraten. Som en jämförelse nämns atl domkapitlens beslul om t.ex. kollekler och gudstjänsthållningen i församlingarna har ansetts som normgivning.

Som jag ser saken har centralstyrelsens beslul om hur mänga prästtjänster som får finnas i varje stift karaktär av beslul om resursfördelning i konkreta fall. Sådana beslul kan enligt regeringsformen inle meddelas i form av normgivning ulan bara som förvaltningsbeslui.

Pastoratstjänster

3 § I varje pastorat skall del finnas en tjänst som kyrkoherde. I del pastoral där stiftets domkyrka är belägen skall det i stället finnas en tjänst som domprost, om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyrkoherde i pastoratet. I ett pastoral får del ocksä finnas tjänster som komminister.

Paragrafens/öwfa stycke gäller kyrkoherdetjänsterna, som del skall finnas Prop. 1987/88: 31 en av i varje pastorat. Domprosten är kyrkoherde i det pastorat där stiftets domkyrka är belägen. I varje stift finns en domkyrka, som är både stiftskyrka och församlingskyrka. Därutöver finns domkyrkor i Kalmar och Mariestad, men dessa är inle stiflskyrkor ulan församlingskyrkor. I Visby pastorat finns det inle nägon tjänst som domprost. Därför föreskrivs all regeringen har möjlighet all göra undanlag från regeln om att tjänst som domprost skall finnas i det pastoral där domkyrkan är belägen.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 § Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänst som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling i pastoratet tillfälle atl yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med egel yttrande lämna över handlingarna avseende behöriga sökande till regeringen.

Paragrafens innebörd har kommenterats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.1)

Tjänster som kyrkoherde

5 § Första och andra gängen av tre, när en tjänst som kyrkoherde blir ledig i ell pastorat, tillsätts den i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av en tillsättningsnämnd, om inte annal följer av 10 eller 12 §.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yltrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa lill kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden skall underrätta stiftsstyrelsen om sina lillsällningsbeslut. När elt beslut har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda elt anställningsbevis för den som har fält tjänsten.

I första stycket ges regler om all i ett enförsamlingspastorat församlingens kyrkoråd tillsätter tjänsten som kyrkoherde då den första och andra gången av tre blir ledig. I ett flerförsamlingspastorat skall tjänsten tillsättas av en tillsättningsnämnd. Nämnden skall endasl fullgöra vad som ankommer på församlingskyrkorådet i ett enförsamlingspastorat i fräga om prästtill-sältning. Närmare regler om nämnden finns i 7 §. När en tjänst som kyrkoherde i etl nybildat pastoral skall tillsättas första gången efter bildandel, sker det självklart som en förstagångstillsällning enligt detta stycke, under förutsättning att den inte genom förflyttning enligl 10 § skall tillsältas med en präst som redan har en tjänst som kyrkoherde i nägon av de församlingar som ingär i det nybildade pastoratet.

Den s. k. tredjegängstillsättningen av en kyrkoherdetjänst regleras i 8 §.

Av andra stycket framgär att tjänslen får tillsällas endast med en sökan
de som domkapitlet vid sin prövning funnit behörig. Till skillnad från 227

gällande ordning vid kyrkoherde val upprättar domkapitlet således inle Prop. 1987/88:31 någol förslag men bifogar elt egel yttrande om de olika sökandenas särskilda förutsättningar för tjänsten. Se närmare om detta i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.1). Om färre än tre har sökt tjänsten finns det särskilda bestämmelser i 6 §.

6 § Finns del inle tre behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde, fär
kyrkorådet eller tillsättningsnämnden filisätta tjänsten eller lämna över
tillsältningsärendel till domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns
len eller besluta alt tjänsten skall hållas vakant, om inte annat följer av 21 §
tredje stycket.

Innehållet i paragrafen har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.2).

7 § I vaije flerförsamlingspastorat skall del finnas en lillsättningsnämnd.
Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöter i

nämnden. Anlalet ledamöter och hur många av dem som varje församlingskyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamol. Om församlingarna inle kan enas avgörs frågan av sliflsstyrelsen. För ledamölerna i nämnden skall väljas lika mänga suppleanter.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnden skall ske på samma sätt som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inle väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Beträffande tillsättningsnämnden tillämpas i övrigt beslämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 §, 9 §, 10 § första stycket tredje meningen, 11-13 §§, 14 § andra slyckel samt 21 och 22 §§ församlingslagen (1988:000).

Enligt andra stycket skall ledamölerna i fillsältningsnämnden utses av kyrkoråden i pastoratets församlingar. Kyrkorådet får inle välja ledamöler utanför rådet. Även den självskrivne ledamoten i kyrkorådet är valbar.

Bestämmelsen har utformats efter förebild frän vad som i motsvarande delar gäller för gemensamt kyrkoråd. Det ligger i sakens nalur att det totala anlalet ledamöler och det antal varje församlingskyrkoråd skall utse bestäms så atl församlingskyrkoråden så långl som möjligl blir likvärdigt representerade i förhållande lill antalet röstberättigade medlemmar i varje församling. Varje kyrkoråd väljer inom sig lika mänga suppleanter som ledamöler.

Enligt tredje stycket skall ledamölerna och suppleanterna i nämnden väljas pä samma säll som gäller för ledamöter i församlingskyrkoråd. Della regleras i den nya församlingslagen. Vid proportionellt val av suppleanter skall de inträda i den ordning som föreskrivs i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt inom landsting, kommunfullmäktige m. m. (ändrad senast 1979:416).

Genom hänvisningar i fjärde stycket blir vissa bestämmelser om kyr
koråd i 7 kap. i den nya församlingslagen tillämpliga på tillsättningsnämn
den. Del gäller beslämmelserna om rätt till ledighet för uppdraget (8 §),
valperiodens längd (9 §), ordförandeskapet (10 § första stycket tredje me- 228

ningen), sammanträde (11 §), suppleanternas tjänstgöring (12 §), beslutför- Prop. 1987/88: 31 het och jäv (13 §), besluts fallande och protokoll (14 § andra stycket), förvaring av arkivhandlingar (21 §) och ersättning lill ledamöter och suppleanler (22 §).

8 § Var tredje gång tjänslen som kyrkoherde blir ledig i elt pastoral
fillsätls den av domkapitlet, om inte annat följer av 10 eller 12 §. Innan
tjänslen tillsälls skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle alt yttra sig
över de behöriga sökandena.

Domkapitlet skall underrätta sfiflsstyrdsen om sina tillsätlningsbeslut. När ett beslut har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställningsbevis för den som har fält tjänslen.

Ordningen enligt denna paragraf motsvarar vad som enligl 4 § prästvals-lagen gäller vid s. k. iredjegängstillsättning av kyrkoherdetjänst.

Tjänster som komminister

9 § Tjänster som komminister tillsätts på det sätt som enligl 5 och 6 §§
gäller vid tillsättning av tjänster som kyrkoherde.

Av paragrafen följer alt en tjänst som komminister tillsätts av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Sliflsstyrelsen får dock filisätta tjänsten genom förflyttning enligl 10 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillsätter dock enligt 12 § tjänster i icke-territoriella pastoral och i en samarbetskyrka.

Tillsättning av tjänster genom förfiyilning

10 § En präst som innehar en tjänst som komminister får av stiftsstyrel
sen förflyttas till en annan sådan tjänst. Förflyttning får ske endasl om den
tjänst prästen innehar dras in eller, när det annars finns synnerliga skäl för
det.

Det nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst som kyrkoherde. Synnerliga skäl får dock åberopas bara när del annars är domkapitlet som enligl 8 § skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken förflyttningen avses ske.

11 § Sliflsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller tillsättningsnämnden i
berörda pastorat tillfälle att yttra sig i en fräga om förflyttning.

Paragraferna har sin motsvarighet i 37 och 39 §§ präslvalslagen. Någon motsvarighet till 38 § präslvalslagen, som innehåller en bestämmelse om atl regeringen får besluta atl en tjänst som tillsälls genom förflyttning inle behöver ledigförklaras, las inte in i den nya lagen. Det ligger givelvis i förflyllningsinslilutets karaklär all tjänslen inte skall ledigförklaras.

Synnerliga skäl för stiftsstyrelsens förflyttning av en kyrkoherde kan enligl 10 § andra stycket användas bara vid de s. k. Iredjegångslillsätl-ningarna (jfr 8 §).

Av // § framgår atl de berörda pastoralen, dvs. både det där prästen har
sin anställning och det dit han eventuellt skall förflyttas, skall ha möljlighel 229

all yttra sig i frågan.

Tjänster i samarbetskyrka Prop. 1987/88: 31

12 § Tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyr
kan och annal samfund eller liknande tillsätts av regeringen eller den
myndighel som regeringen bestämmer.

Domkapitlen tillsätter enligl gällande ordning tjänsterna i samarbetskyrkor. Av den allmänna mofiveringen (avsnill 3.5.4) framgär alt en tjänstetillsättning i en samarbetskyrka alltid bör ske i enighet mellan de samverkande parterna. Närmare bestämmelser som så längt möjligt tillgodoser detta krav och som kommer till utryck genom behörighetsvillkor, tillsättningsförfarande, domkapitlets lillsyn m.m. kan regeringen meddela i en förordning (jfr 16 § ijärde stycket, 19 §, 20 § andra stycket och 21 § första stycket).

Stiftstjänster

13 § I varje stift skall del finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är
ärkebiskopen biskop.

I en stiftssamfällighet fär det finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl och pastorsadjunkt.

Regler om rikels indelning i stift finns i den nya kyrkliga indelningslagen.

Av 2 § prästanslällningslagen framgår att centralstyrelsen skall fördela prästtjänsterna mellan stiften inom en av regeringen fastställd totalram. Bestämmelser om inräUandet av stiftstjänster finns i 24 §.

Tillsättning av stiftstjänster

Tjänster som biskop

14 § Val av biskop förrättas enligt beslämmelserna i lagen (1963: 633) om
biskopsval.

Enligl lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen fill biskop en av de tre som har föreslagits vid biskopsvalet.

I paragrafen hänvisas fill de lagar som reglerar fillsätlningen av tjänster som biskop.

Tjänster som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt

15 § Tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl och pastorsadjunkt till
sätts av sfiflsstyrdsen.

Domkapitlet prövar också vilka som är behöriga fill en tjänst som pastorsadjunkt.

Sliftstjänsterna ulom tjänsten som biskop tillsätts enligl första stycket av

stiftsstyrelsen. 230

I likhet med vad som gäller för prästtjänster i pastoralen skall enligt Prop. 1987/88:31 andra stycket tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl sökas hos domkapitlet, som prövar behörigheten hos de sökande. Sliftsslyrdsen skall sedan vid fillsätlningen själv bedöma vem av de behöriga sökandena som på sakliga grunder är mesl lämpad för tjänsten.

Tjänsterna som pastorsadjunkt är avsedda som utbildningstjänster och därför undantagna frän ell formellt ansökningsförfarande (21 § fjärde slyckel). En behörighetsprövning till dessa tjänster skall dock göras av domkapitlet enligt tredje stycket. Som regel sker detta i samband med att domkapitlet beslutar anta prästkandidaterna fill präster i stiftet efter det all de har avlagt sin prästexamen och prästvigts av biskopen.

Tillsättning av vikariat

16 § Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl tillsätts av sfiflsstyrdsen. Långtidsvikariat som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna frän dessa fill stiftsstyrelsen.

Vikariat pä tjänster som komminister fär tillsättas endast efter begäran av pastoratet, om regeringen inte föreskriver något annat.

Beträffande fullgörande av biskops uppgifter när hans tjänst är ledig finns bestämmelser i den nya domkapitelslagen. Tjänsterna som pastorsadjunkt är avsedda som utbildningstjänster och bör inte få uppehållas med vikarier. De nu nämnda tjänsterna omfattas därför inte av paragrafen.

Av första stycket framgår atl stiftsstyrelsen tillsätter prästvikarier. Kyrkomötet (KL 1987:5 avsnitt 3.3.1) pekar på den möjlighet som nu gällande föreskrifter ger domkapitlet alt delegera beslutanderätten i fråga om korttidsvikariat och vissa kortare tjänstledigheter till kontraktsprostarna. Detta är enligt kyrkomötet en praktisk ordning som även bör övervägas för framtiden och som då torde kräva föreskrifter i lag.

Möjligheten för stiftsstyrelsen alt delegera sin beslutanderätt i dessa och andra personalfrågor bör enligt min mening övervägas i ell vidare sammanhang. Jag är därför inte beredd alt på denna punkl fillmötesgå kyrkomötet.

I andra stycket anges att vikariaten söks hos domkapitlet. Här avses endast de vikariat som har kungjorts lediga till ansökan. Della framgår vid en jämförelse med bestämmelserna i 21 § första och andra styckena om ledigkungörande och ansökan. Vikariat som inle kungörs lediga lill ansökan lillsätts - eftersom annat inle är föreskrivet - således direkl av sliflsslyrelsen.

Som framgär av den allmänna motiveringen (avsnill 3.4.1) kan elt pas
toral vid vakans på en komministertjänst finna atl någon vikarierande präst
inle behöver anställas. Man kan då välja att tillfälligtvis låta härför lämpa
de anställda i församlingen — såsom en diakon eller en församlingssekrete
rare - fullgöra vissa uppgifter som normall ankommer på tjänsteinnehava
ren. Beroende pä det enskilda pastoratets förutsättningar kan sålunda
behovet av vikarie helt eller delvis falla bort. Detta är bakgrunden till 231

tredje stycket. Ifall omständigheterna i pastoratet av andra skäl ändå är Prop'. 1987/88: 31 sådana att vikarie behövs får detta ankomma på stiftsstyrelsen alt pröva. Närmare föreskrifter om det kan meddelas av regeringen.

Behörighet och befordringsgrunder

17 § Av lagen (1982:942) om svenska kyrkan framgår all endasl den som
bekänner svenska kyrkans lära får tillsältas på en prästtjänst.

En prästtjänst får tillsättas endast med den som fär utöva del kyrkliga ämbetet.

Enligt 11 § första stycket lagen om svenska kyrkan gäller som etl grundläggande behörighetsvillkor atl till prästtjänst inom svenska kyrkan endast får utnämnas'den som bekänner svenska kyrkans lära. Detta behörighetsvillkor är tillämpligt pä alla prästtjänster. Då bestämmelsen är av central betydelse har den upplysningsvis återgetts i paragrafens/öräfa stycke.

Andra stycket i paragrafen har delvis sin motsvarighet i 6 § präslvalslagen. Där föreskrivs bland annal atl "till prästerlig tjänst får ifrågakomma endasl den som äger utöva prästämbetet".

Rätt alt som präst utöva det kyrkliga ämbetet har i princip den som har avlagt prästexamen inför domkapitlet eller befriats därifrån och sedan har prästvigts av en biskop. Domkapitlet kan enligl de nya 13-15 §§ lagen om svenska kyrkan besluta atl tillfälligt eller för gott frånta en präst rätten alt utöva det kyrkliga ämbetet.

18 § Av regeringsformen följer att svenskt medborgarskap gäller som
särskill villkor för innehav och utövande av tjänst som biskop.

I 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen föreskrivs all endast den som är svensk medborgare fär inneha eller utöva ämbete som lyder omedelbart under regeringen. Föreskriften är tillämplig pä biskopen.

19 § Regeringen får meddela föreskrifter om de särskilda villkor som i
övrigt skall gälla för behörighet lill annan prästtjänst än biskopstjänst.

Bestämmelsen motsvarar 7 § präslvalslagen, enligl vilken regeringen har bemyndigande alt i förordning meddela särskilda villkor för behörighet lill tjänst som domprost, kyrkoherde eller komminister. Regeringen har sålunda i präslvalsförordningen föreskrivit viss minimiålder och viss tids tjänstgöring i svenska kyrkan som villkor för innehav av sådana tjänster.

Regeringen bör fills vidare ha kvar denna möjlighet atl i förordning meddela ytterligare behörighetsvillkor för vissa prästtjänster (se avsnitt 3.5.3 i den allmänna motiveringen).

20 § Vid fillsättning av en prästtjänst skall avseende fästas endasl vid
sakliga grunder säsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som
sålunda skall beaktas skall skickligheten sättas främst, om det inte finns
särskilda skäl för nägot annal.

Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av
regeringen. 232

Vid meritvärderingen för statligt reglerade tjänster gäller allmänl alt avse- Prop. 1987/88: 31

ende får fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

I statliga tillsättningsärenden sker denna prövning med direkt tillämpning

av 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen. Vid tillsättning av andra

stafiigt reglerade tjänster gäller della enligl 4 kap. 3 § andra stycket LOA. I

denna del omfattar LOA dock inle prästtjänster. För prästernas del finns

enligt gällande ordning en motsvarande reglering i 12 § präslvalslagen.

Sedan den I juli 1986 föreskrivs dessulom i 4 kap. 3 § tredje stycket LOA atl bland de grunder som skall beaktas vid tjänslefillsällningar skall skickligheten sällas främsl, om del inte finns särskilda skäl för annat. Av motiven till föreskriften framgår atl avgörande kan vara nägon annan saklig grund än skickligheten, t.ex. förtjänsten, omplacerings- eller jäm-slälldhetsintresset. I linje med vad som föreskrivs i nämnda lagrum i LOA las i första stycket in en bestämmelse om atl tillsättning skall ske på grundval främsl av skickligheten, om del inte finns särskilda skäl för någol annat. Härigenom nås en anpassning till vad som enligt LOA gäller för det stafiigt reglerade området i övrigl.

Den i präslvalslagen inskrivna möjligheten all vid meritvärderingen av de sökande lill en prästtjänst ta hänsyn "jämväl till tjänstens särskilda behov" täcks av den bedömning som skall göras av sökandenas skicklighet, eftersom skickligheten tar sikte bl. a. pä lämpligheten för den sökta tjänsten.

Vikten av atl jämslälldhetsinlresset beaktas vid Ijänslelillsällningar har vid flera tillfällen strukits under av bäde riksdagen och regeringen.

Kungörelse om ledig prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning

21 § Prästtjänster och vikariat pä sådana tjänster skall av domkapitlet kungöras lediga lill ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag frän denna skyldighet.

Ansökan skall ges in lill domkapitlet inom föreskriven fid. Om det finns särskilda skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även beakta ansökningar som har kommit in för sent.

Har en tjänst som kyrkoherde, vilken skall tillsättas i den ordning som anges i 5 och 6 §§, eller en tjänst som komminister kungjorts ledig till ansökan, skall den kungöras ledig ytterligare en gång om det inle finns tre behöriga sökande lill tjänsten och om kyrkorådet eller lillsällningsnämn-den begär det.

Vad som nu har sagls gäller inte tjänst som biskop eller, såvitt avser första och andra styckena, tjänst som pastorsadjunkt.

Bestämmelserna om ledigkungörande av prästljänsl och det därmed sammanhängande ansökningsförfarandel i första - tredje styckena har belräffande andra statligt reglerade tjänster än prästtjänster sin motsvarighet i 4 kap. 4 och 5 §§ LOA. Enligl andra stycket är det bara domkapitlet - även om det inle är tillsätlningsmyndighel - som kan medge att en för sent inkommen ansökan prövas vid tillsättningen. Del sker i samband med behörighetsprövningen.

Bestämmelserna är inle tillämpliga på förfarandet vid tillsättningen av
biskopstjänst, som i stället regleras i biskopsvalslagen. Inle heller skall 233

beslämmelserna tillämpas vid tillsättning av tjänster som pastorsadjunkt, Prop. 1987/88: 31 vilka är utbildningstjänster. I fiärde stycket har därför etl undantag gjorts för dessa tjänster.

Anställningsformer

22 § Tjänst som biskop tillsätts med fullmakt. Övriga prästtjänsler saml
vikariat lillsätts med förordnande.

Paragrafen reglerar vilka anställningsformer som skall användas vid lillsältning av prästtjänst eller vikariat på sådan tjänst. Föreskrifterna har beträffande andra statligt reglerade tjänster sin motsvarighet i 4 kap. 6 § LOA.

23 § Förordnanden gäller fills vidare utan fidsbegränsning.
Förordnanden får dock fidsbegränsas om det föranleds av arbetets sär
skilda beskaffenhet eller om anställningen gäller vikariat.

Har ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket, skall förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare ulan fidsbegränsning.

Första stycket har sin motsvarighet i 4 § anställningsskyddslagen, som är fillämplig på alla statligt reglerade tjänster. Ocksä 5 § andra och tredje styckena prästanställningsförordningen innehäller föreskrifter i saken. Denna förordningsreglering har — som nämnts inledningsvis - sill slöd i lagen 1976:610.

Enligt andra stycket fär i vissa fall elt förordnande tidsbegränsas. En motsvarande föreskrift finns i 5 § 1 och 2 anställningsskyddslagen och 5 § Qärde stycket prästanställningsförordningen.

Tredje stycket har sin motsvarighet i 36 § första stycket anställnings-skyddslagen och 5 § femte stycket prästanslällningsförordningen.

Inrättande av prästtjänster

I fräga om inrättande av prästtjänster finns enligl nuvarande ordning föreskrifter i 10-11 §§ inrätlandeförordningen (1985:915, ändrad senast 1986:611). Enligt dessa bestämmelser prövar domkapitlet frågor om inrättande av extra tjänster och arvodestjänster för präster och regeringen regelmässigt frägor om inrättande av andra prästtjänster. Föreskrifter om inrättande, vakanthållning m. m. har närmast sin plats i den nya präst-ijänsllagen.

24 § Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas
av regeringen.

Frågor om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligl föreskrifter som regeringen meddelar prövar centralstyrelsen ocksä frägor om inrättande av personliga tjänster för präst eller tjänster för präst med tjänstgöring i flera stift.

Frägor om inrättande av tjänster som kyrkoherde, komminister och
pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen. 234

Enligt/öri/a stycket skall regeringen liksom hittills pröva frägor om inrät- Prop. 1987/88: 31 lande av tjänster som biskop och domprost.

I andra stycket regleras befogenheten för centralstyrelsen all pröva frågor om inrättande av bl.a. tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt samt personliga tjänster.

I tredje stycket finns bestämmelser om de tjänster som sfiflsstyrdsen fär inrätta. Tjänster som kyrkoherde och komminister inrättas enligl gällande ordning av regeringen. Befogenheten läggs nu på sfiflsstyrdsen. Frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten hör nära samman med frågan om pasloralsindelningen. Genom all sliflsstyrelsen får beslutanderätten i båda avseendena uppnås en effektiv beslutsordning och skapas möjligheter att ästadkomma en rättvis fördelning av säväl prästerliga som andra resurser inom stiftet.

Sliftsslyrdsen prövar också frågor om inrättande av tjänster som pastorsadjunkt. Dessa tjänster är i första hand förbehållna de nypräslvigda och innefattar fortsatl utbildning. Möjligheten alt kunna inrätta dessa tjänster utgör elt led i uppgiften alt rekrytera nya präster. Stiftsstyrelsen har etl sådant ansvar. Del är därför naturligt atl sliflsstyrelsen beslutar om inrättandet av dessa tjänster.

Vakanthållning och indragning av prästtjänster

25 § När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den
behöver tillsättas.

Om tjänsten inle behöver tillsättas skall den hållas vakant eller dras in. I fråga om en domprosttjänst ankommer prövningen dock på regeringen.

Denna paragraf motsvarar 13 § inrättandeförordningen.

26 § När stiftsstyrelsen finner atl en tjänst som stiftsadjunkt eller kon
traktsadjunkt bör dras in, skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska
kyrkans centralstyrelse.

Paragrafen har viss motsvarighet i 14 § andra slyckel inrättandeförordningen.

Disciplinansvar m. m.

Av den nya 16 § lagen om svenska kyrkan framgär att domkapitlet endast
skall handlägga frågor om sädana disciplinära åtgärder som avser det
kyrkliga ämbetet. I fortsättningen skall stiftsstyrelsen pröva de frågor om
disciplinansvar m.m. för innehavare av prästtjänster som enligl 13 § 2
mom. 1936 års domkapildslag ankommer på domkapitlet. Enligl det lag
rummet skall 18 och 21-26 §§ i den annars upphävda statstjänstemannala
gen tillämpas. De angivna bestämmelserna i statstjänstemannalagen har i
allt väsentligt sin motsvarighet i 10-14 och 17 kap. LOA. Tjänsleansvars-
kommittén har därför i sitt slutbetänkande (Ds Ju 1983: 7) Tjänsteansvar i
offentlig verksamhel föreslagit atl LOA:s bestämmelser i stället skall til
lämpas. Kommiltéförslaget har remissbehandlats och remissinstanserna 235
har godtagit det. Därvid har kammarkollegiet haft synpunkter på själva
lagstiftningstekniken.

Kyrkoförfatlningsutredningen har i sill slutbetänkande föreslagit all Prop. 1987/88:31 LOA:s föreskrifter om bl.a. disciplinansvar och anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande för prästernas del får en direkt motsvarighet i den föreslagna kyrkolagen (jfr prop. 1984/85: 117 s. 12). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu i civildepartementet.

Tjänsieansvarskommilléns förslag behandlas i del följande. Vissa av LOA:s bestämmelser är därvid i sin helhet överförda lill den nya lagen, eftersom de - som kammarkollegiet pekat på — får anses vara av så grundläggande slag att de måste tas in i lag som stiftas efter hörande av kyrkomötet.

Disciplinpåföljd

27 § Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom i hans anslällning och felet inle är ringa, fär disciplinpåföljd
åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd får inle i någol fall åläggas en präst därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig slridsälgärd.

28 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.
Mer än en disciplinpåföljd får inle åläggas samtidigt.

Löneavdrag fär göras för minst en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

Paragraferna motsvarar 10 kap. 1 och 2 §§ LOA, som i sin tur överensstämmer med innehållet i 18 § statstjänstemannalagen.

29 § Innehåller kollektivavtal någon bestämmelse som avviker från 28 §
eller från regeringens föreskrifter om löneavdragels storlek, gäller i stället
den bestämmelsen för präster som är sysselsatta inom det område som
avtalet avser.

Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 3 § LOA. Del saknas anledning alt i della hänseende göra nägon skillnad mellan präster och övriga offentligt anställda som omfattas av LOA. Vad bestämmelsen i LOA föreskriver om yrkesgrupp har inte lagils med i denna paragraf, eftersom den är begränsad till präster.

Avskedande

30 § Om en präst har begått brott, som visar atl han uppenbarligen är
olämplig att inneha sin anslällning, får han avskedas.

Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 1 § LOA och överensstämmer med 22 § statstjänstemannalagen i motsvarande del.

31 § Har en präst genom annan gärning än brott begått grov tjänsteför
seelse som visar att han uppenbariigen är olämplig all inneha sin anställ
ning, fär han avskedas i stället för atl åläggas disciplinpåföljd. Detsamma
skall gälla, om en präst, som ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i

anslällning inom samma stift pä nytt har begått tjänsteförseelse och därige- 2"

nom visat sig uppenbarligen olämplig alt inneha sin anslällning.

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § LOA och 22 § andra stycket slalstjänsle- Prop. 1987/88: 31 mannalagen. För prästernas del är disciplinmyndighelen antingen sliflsstyrelsen eller ansvarsnämnden för biskopar. Det framgår av 42 §.

En präst som tjänstgör inom ett pastorat och begår en tjänsteförseelse bör med slöd av bestämmelsen kunna avskedas om han och gör sig skyldig till en ny förseelse i annal pastorat inom samma stift.

32 § En präst som har rätl lill statlig pension men inle har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns får inte avskedas enligt 30 eller 31 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till en annan prästtjänst som är förenad med sådan pensionsrätt.

33 § Avskedande får inte grundas enbart pä omständigheter som stiftsstyrelsen har känt lill mer än en månad före prövningen.

När frågan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar fär avskedande inte grundas enbart på en omständighet som den myndighet biskopen lyder under har känt fill mer än två mänader före prövningen.

Första och andra styckena gäller inte när beslutet om avskedande begärs av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern inom sex mänader efter del att omständigheten har inträffat.

Bestämmelserna överensstämmer med 11 kap. 3 och 5 §§ LOA. Orden myndigheten och statens ansvarsnämnd i 11 kap. 5 § LOA har ersatts av stiftsstyrelsen respekfive ansvarsnämnden för biskopar. Med hänsyn lill det säll på vilket ansvarsnämnden för biskopar fullgör sina uppgifter är det skäligt alt den preskriptionstid som gäller vid handläggningen i statens ansvarsnämnd också tillämpas av ansvarsnämnden för biskopar vid prövningen av ärenden om avskedande.

Åtalsanmälan

34 § En präst som är skäligen misstänkt för att i tjänsteutövningen ha begäll brott enligl 20 kap. 1—3 §§ brottsbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i tjänsteutövningen, skall anmälas till åtal, om fängelse är föreskrivet för brottet eller om del finns anledning anla all talan om enskilt anspråk kommer att föras.

35 § I fräga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första slyckel brottsbalken får regeringen medge undantag från anmälningsskyldigheten enligl 34 §.

Paragraferna överensstämmer med 12 kap. 1 och 2 §§ LOA, som i sin lur motsvaras av 25 § statstjänstemannalagen.

Avstängning och läkarundersökning

36 § Inleds enligl denna lag etl förfarande som syftar lill alt avskeda en
präst, fär han avstängas från arbetet.

Vidtas en åtgärd för all anställa ätal mol en präst, får han avstängas från
arbetet, om gärningen i fräga kan anlas medföra uppsägning eller avske- 237

dande.

En avstängning enligl första eller andra stycket gäller längst till dess all Prop. 1987/88: 31 anställningen upphör.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 1 § LOA, som delvis har sin motsvarighet i 26 § första stycket statstjänstemannalagen.

37 § Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifier tillfredsställande, får
han avslängas från sitt arbete, om den bristande tjänstduglighelen beror på
sjukdom eller därmed jämföriigl förhållande.

Saknas fillräcklig utredning om alt den bristande tjänstduglighelen beror pä sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men framstår della ändå som sannolikl, fär prästen åläggas all låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inle åläggandet får han avslängas från arbetet.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § LOA, som gäller för prästerna med stöd av 2 § prästanslällningsförordningen. Föreskriften motsvaras av 27 § första slyckel statstjänstemannalagen.

38 § Upphör grunden för avstängning enligt 36 eller 37 §, skall avsläng
ningen omedelbart hävas.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § LOA, som med stöd av 2 § prästanställningsförordningen redan tillämpas för prästerna. Regeln har en motsvarighet i 26 § första slyckel statstjänstemannalagen.

39 § Närmare föreskrifter för fillämpningen av 36 och 37 §§ meddelas av
regeringen.

En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 4 § LOA. Regeringen har bl.a. i prästanställningsförordningen meddelat sädana närmare tillämpningsföreskrifter.

Handläggningen av frågor som avses 127—39 §§

40 § Bestämmelserna i 14 kap. lagen (1976:600) om offenfiig anställning
skall tillämpas vid handläggningen av frågor enligt 27-39 §§.

Genom hänvisningen anges atl bestämmelserna i 14 kap. LOA skall gälla i tillämpliga delar. 14 kap. 1 § (i fråga om läkarundersökning) samt 9 och 10 §§ LOA gäller redan för prästerna med stöd av 2 § prästanslällningsförordningen. De övriga beslämmelserna i 14 kap. LOA motsvarar 21 §, delar av 22 §, 24 §, 26 § andra stycket och 26 § tredje stycket statstjänstemannalagen.

Av praktiska skäl räcker del i dessa delar med en hänvisning till LOA, eftersom kyrkomötets yUrande inle kan anses krävas vid ändring i dessa bestämmelser.

41 § Beslämmmelserna i 11 -14 §§ lagen (1976: 580) om medbestämman
de i arbetslivet skall inle fillämpas i fräga om beslul som meddelas med 238
slöd av 27-39 §§.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § andra stycket LOA. Prop. 1987/88: 31

Beslutande myndighet

42 § Frägor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen har
sin anslällning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för biskopar.

Paragrafen anger vilken myndighel som skall handlägga frågor om disciplinansvar m. m. för präster.

43 § Bestämmelser om rätl för riksdagens ombudsmän och för justifie
kanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller
avstängning och om handläggning av sädana ärenden finns i 6 § lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975:1339) om justiliekanslerns tillsyn.

Regeringen har i proposition i maj 1987 (prop. 1986/87:160) om riksdagens ombudsmän och justiliekanslerns ställning som åklagare m.m. föreslagit alt denna hänvisning till instruktionen för JO och lill lagen om JK:s tillsyn tas in i 13 § 2 mom. 1936 ärs domkapildslag. Med hänsyn fill att 1936 års lag ersätts av en ny domkapitelslag och att domkapitlet inte längre skall handlägga disciplinärenden har bestämmelsen i stället lagils in i präslanställningslagen (jfr 33 § tredje stycket).

Ansvarsnämnden för biskopar

44 § Ansvarsnämnden för biskopar beslår av fem ledamöler. Ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara biskop. De återstående ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med del kyrkliga församlingslivet.

Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av regeringen.

Paragrafen, som har sin motsvarighet i 20 § 1936 års domkapitelslag, har i enighet med vad kyrkomötet förordat (KL 1987:5 avsnitt 3.3.6) fiyllals från domkapildslagen i del remitterade förslaget lill präslanställningslagen.

I enlighet med vad som gäller för slatens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 § lagen (1976:600) om offenfiig anställning (LOA, omtryckt 1986:430, ändrad senasl 1987: 521) bör det ankomma pä regeringen att bestämma hur ledamöterna förordnas. Del i 1936 års domkapitelslag intagna kravet på en förordnandeperiod av sex år har därför slopats. Vidare har för lekmännen orden "ådagalagt nit och insikt" ersatts av ullryckel "förtrogna med". I bestämmelsen har förts in ett krav att ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan.

239

Ansvar för avlöningsförmåner m. m. Prop. 1987/88: 31

45 § Sliflssamfälligheten skall svara för följande kostnader:

1. avlöningsförmåner fill stifts- och kontraklsadjunkter, vikarier på sä
dana tjänster saml pastorsadjunkter,

2. arvoden till praktikanter och handledare för dessa,

3. prostfillägg.

Enligt den nya prästerliga tjänsteorganisationen skall präster pä stiftsnivån ulom biskopen vara anställda hos de nya stiftssamfälligheterna. Som en följd härav föreskrivs i paragrafen all stiftssamfälligheten svarar för kostnaden för avlöningsförmånerna. Kyrkomötet (mol. 1987:92, KL 5 avsnill 3.4.8) har anslutit sig till förslaget all stiflssamfällighelen skall betala kostnaden för arvoden lill praktikanter och handledare för dessa. Delta åliggande bör som kyrkomötet pekat på framgå av prästanslällningslagen. I förhällande till del remitterade förslaget kompletteras paragrafen därför med en sådan skyldighet för samfälligheten. Vidare skall de kostnader för prosllillägg som enligt gällande ordning betalas ur kyrkofonden enligt 13 § 4 förordningen om kyrkliga kostnader fortsättningsvis belalas av stiftssamfälligheten. Av 8 § 3 i den nya kyrkofondslagcn framgär atl kyrkofonden svarar för avlöningsförmånerna till biskopar.

46 § Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till inne
havare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sådana tjänster samt för
tjänstebiträden ål präster.

Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 22 § lagen om kyrkliga kostnader. Den nya bestämmelsen innebär att pastoraten även skall svara för kostnader för vikarier pä prästtjänster i pastoratet och kostnader för inte prästvigda tjänstebiträden. Dessa kostnader belalas enligl gällände ordning ur kyrkofonden enligl 13 § 3 och 5 förordningen om kyrkliga kostnader.

47 § Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlö
ningsförmåner skall fördelas mellan pastoraten, när prästen tjänstgör i
flera pastorat eller i elt pastorat och stiftssamfälligheten.

Stiftsstyrelsen skall pröva frågan om tillämpningen av föreskrifter om skyldighet alt utöva en annan tjänst.

Stiftsstyrelsen skall enligl bestämmelsen i förslå stycket fastställa fördelningen mellan pastoraten av kostnader för avlöningsförmåner när en pasloratspräst har delad tjänstgöring. Fördelningsgrunden kan lämpligen fastställas redan då tjänsten inrättas av stiftsstyrelsen och bör företrädesvis gå ut ifrån en frivillig överenskommelse mellan berörda pastoral. Tjänstgöringen kan också vara delad mellan elt pastorat och stiflssamfälligheten. Della har kommnenterals närmare i den allmäna motiveringen (avsnill 3.4.2).

Efter påpekande av kyrkomötet (KL 1987:5 avsnitt 3.4.2) har i andra
stycket tagits in en föreskrift om atl del är stiftsstyrelsen, nämligen den i
del stift där prästen är anställd, som får falla beslut om skyldighet att utöva
en annan tjänst. En sädan skyldighet kan föreskrivas av regeringen eller i 240

kollektivavtal. I övrigt kan här hänvisas till den allmänna motiveringen Prop. 1987/88:31 (avsniU 3.4.2).

Tjänstebostäder

48 § Regeringen fär besluta all innehavaren av en biskopstjänst skall
anvisas tjänstebostad.

I fråga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister får pastoratet besluta alt prästen skall anvisas tjänsteboslad. Om tjänsten är tillsalt fär pasloratel meddela eller upphäva ell sädant beslul endast med samtycke av den som innehar tjänsten. Pasloratel skall underrätta domkapifiet och egendomsnämnden om beslutet.

Kostnaderna för en tjänsteboslad ål en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pasloratel.

Egendomsnämnden fastställer hyran för Ijänstebostaden. Hyran tillfaller pastoratet.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelserna i 23 § lagen om kyrkliga kostnader. Dä den nya kyrkofondslagen väsentligen reglerar hur medel skall tillföras fonden och hur dessa medel skall användas, har bestämmelsen tagits in i präslanställningslagen.

49 § När en tjänsteboslad har anvisats är prästen skyldig alt bo i den.
Beslut om befrielse från skyldigheten all bo i tjänsteboslad fattas av

regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av domkapitlet.

Domkapifiet skall medge en ansökan om befrielse om pastoratet har tillstyrkt den eller om det pä grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter framstår som skäligt.

Bestämmelsen överensstämmer i sak med 9 § präslanställningsförordning-en.

Tjänstgöringsföreskrifter

50 § Stiftsstyrelsen skall meddela tjänslgöringsföreskrifter för andra
präster i stiftet än biskopen, i den mån regeringen inte bestämmer annat.
Därvid skall i fräga om pastoratspräsler beaktas vad domkapitlet har
föreskrivit om gudstjänsthällningen i pastoratet.

Den nya tjänsteorganisationen för prästerna innebär all sliftspräslerna skall vara anställda hos stiftssamfälligheterna och pastoralspräslerna hos pastoraten. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 3.2.5) skall stiftsstyrelsen ta över domkapitlets arbetsgivarfunktion att meddela tjänslgöringsföreskrifter för präster och i samband därmed fastställa deras tjänsteställe. Genom sådana föreskrifter kan t. ex. arbetsuppgifterna fördelas mellan prästerna i samfälligheten eller pastoratet.

Rättegång och överklagande m. m.

I 13 § 6 mom. 1936 års domkapitelslag föreskrivs all mål rörande tillämp
ningen av bl. a. 2 mom. handläggs enligl lagen (1974: 371) om rättegången i 241

16 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

arbetstvister (omtryckt 1977:530, ändrad senast 1987:438). Därvid skall Prop. 1987/88:31 enligl domkapildslagen 51 §, 52 § första slyckel och 53 § statstjänstemannalagen tillämpas.

Tjänsteansvarskommitlén har i sitt slutbetänkande konstaterat atl hänvisningarna lill 51 § och 52 § första stycket statstjänstemannalagen inte längre fyller nägon funktion och därför bör slopas. Hänvisningen till 53 § har kommittén föreslagit skall ersättas av en hänvisning lill motsvarande bestämmelser i 16 kap. 2 och 6 §§ samt 17 kap. 3 § andra meningen LOA. Kommittén har också föreslagit vissa nyheter i sak. Den anser alt även 16 kap. 3 och 7 §§ LOA skall göras tillämpliga pä präslomrädel. Dessa bestämmelser avser rätt för JO och JK alt söka ändring i beslul om disciplinansvar m. m. samt rätt till skadestånd för arbetslagaren i vissa situationer. Remissinslanserna har godtagit förslagen.

LOA:s nu nämnda bestämmelser är enligt 2 § prästanslällningsförordningen lill en del redan tillämpliga på prästerna.

51 § Den som är missnöjd med en myndighels beslul om förflyttning,
tidsbegränsning av förordnande, disciplinpåföljd, avskedande, avstäng
ning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbels
domslolen enligl bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i ar
betstvister.

Paragrafen har sin motsvarighet i 13 § 6 mom. 1936 års domkapildslag och 16 kap. 1 § LOA.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsniU 3.4.2) framhåller atl beslul om förflyttning bör kunna prövas enligt arbetstvisllagen i likhet med vad gäller arbetstagare hos staten och inle kommunalbesvärsvägen, som föreskrivs i remissen.

Jag delar kyrkomötets uppfattning. Föreskrifterna i 51 och 52 §§ bör utformas i enlighet med della. Vad som sägs om förflyttning i dessa paragrafer omfallar både de fall som avses i 10 § som punkl 5 övergångs-bestämmande lill den nya lagen.

52 § Talan som avses i 23 § tredje slyckel skall väckas senast tvä mäna
der efter förordnandetidens utgång.

Om en präst vill söka ändring i ett beslut om förflyttning, disciplinpåföljd, avskedande eller läkarundersökning, skall han väcka talan inom fyra veckor frän den dag han fick del av beslutet.

Väcks inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.

Paragrafen har sin motsvarighet i 16 kap. 2 §, 5 § andra slyckel och 6 § LOA.

Belräffande t. ex. avstängning finns - liksom enligl LOA — däremot inte nägon frist för att väcka talan.

53 § I fråga om rätl för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern atl
söka ändring i beslut om disciplinansvar, avskedande eller avstängning
tillämpas beslämmelserna i 16 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig an
ställning.

54 § Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982: 80) PP- 1987/88: 31
om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighel i ärenden om
disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersökning bryter

mot någon av följande bestämmelser:

1. 40 §, sävitt gäller fillämpningen av 14 kap. 1 eller 3-9 § lagen (1976:600) om offenfiig anställning.

2.42§,

3. föreskrifter enligt 39 § om handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning.

I fräga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § andra stycket samma lag.

Pagrafen motsvarar 16 kap. 7 § LOA.

55 § Beslut om förflyttning efter avskedande fär inle verkställas förrän
beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 51 § eller förrän rätlen
till sådan talan har förlorats.

Paragrafen överensstämmer med i 23 § statstjänstemannalagen och 17 kap. I § LOA.

Som en konsekvens av mitt ställningslagande vid 51 § lill vad kyrkomötet anför om överprövning arbetslvistvägen av beslut om förflyttning, bör i förhållande till remissen föreskriften om verkställighet av beslut omfatta även förflyttning. Lagtexten har därför kompletterats på denna punkt.

56 § Beslul om avstängning gäller omedelbart. I tvist om avslängningen
får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut
föreligger bestämma, att avslängningen tills vidare inte skall gälla.

Paragrafen motsvarar 53 § statstjänstemannalagen och 17 kap. 3 § LOA. Dessa bestämmelser tillämpas med slöd av prästanställningsförordningen på präster som enligt gällande ordning är avslängda genom beslul med slöd av 13 kap. 2 § LOA (jfr 37 §).

57 § Kyrkorådets, tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut en
ligl denna lag fär överklagas enligl bestämmelserna i 13 kap. 1-7 §§
församlingslagen (1988:000), om inle annal följer av 51 eller 59 §.

Av paragrafen framgår atl reglerna om överklagande i 13 kap. den nya församlingslagen skall gälla, dock med några undantag. Delta innebär, att de kyrkokommunala organens beslul om t. ex. präsltillsällning och om tillsättningsnämndens sammansättning endasl kan bli föremål för en formell prövning utifrån de grunder som anges i 13 kap. 1 § nämnda lag.

58 § Domkapitlets beslul enligt 49 § får överklagas hos kammarkollegiet.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Domkapitlets beslul i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapitlets beslul om tillsättning av en prästtjänst fär överklagas
endasl av den som har sökl tjänsten. Överklagandet skall ha kommil in lill
domkapitlet inom tre veckor från den dag då beslutet tillkännagavs genom 243

anslag på domkapitlets anslagstavla.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1957:577) om präslval.

3. Om förfarandet för fillsättning av tjänst som avses i denna lag har påböljats före den Ijuli 1989 skall lillsäUningsärendet handläggas enligl äldre bestämmelser.

4. Den turordning som enligt äldre bestämmelser varit avgörande för hur en kyrkoherdetjänst fillsätls ändras inle genom denna lag.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får regeringen var tredje gång en kyrkoherdetjänst är ledig i etl pastorat tillsätta tjänslen genom att till denna förflytta en präst som är anställd med fullmakt. Sådan förflyttning fär ske endast om del är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Vid tillsättning som nu sagts skall i övrigl alltjämt tillämpas bestämmelserna i 37-39 §§ lagen (1957:577) om prästval.

6. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid tillsättning av tjänster som präst i icke-teritoridla pastoral.

7. Den som med fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde för döva skall utöva sin tjänst genom all fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1

Den 1 januari 1989 - då den nya organisationen på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan träder i kraft — kommer de nya stiftssamfälligheterna ännu inte all ha några organ som kan föra förhandlingar med de fackliga organisationerna och anställa präster. Stiftssamfälligheterna och deras organ bör ges viss lid all planera och besluta om sin närmare organisation och om sitt kansli innan de anställer präster eller beslular i andra frågor som enligl präslanställningslagen ankommer pä dem. Lagen bör därför i sin helhet träda i kraft den Ijuli 1989.

Punkt 3

Om en prästljänsl, med undantag av biskopstjänst, som avses i denna lag har kungjorts eller annars förklarats ledig till ansökan före lagens ikraftträdande, skall lillsäUningsärendet även efter del all lagen trätt i kraft handläggas enligt de bestämmelser som gällde när ärendet påbörjades.

Punkt 4

Vid bestämmandet av om en kyrkoherdetjänst skall anses ledig för första, andra eller tredje gången i ett pastoral skall man ulgå från den turordning som för närvarande gäller i pastoratet.

244

Punkt 5 Prop. 1987/88:31

Enligt nuvarande föreskrifter i 4 och 5 §§ präslvalslagen kan regeringen filisätta en kyrkoherde- eller komministertjänst som blir ledig för tredje gången i ett pastoral genom att till denna förflytta en präst, som innehar en annan prästtjänst. Vidare föreskrivs i 11 § prästanställningsförordningen att präst som är anställd med fullmakt är skyldig att låta sig förflyttas till annan prästtjänst som lillsätts med samma anställningsform, om del är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Bestämmelsen gäller inte biskop. "

Präslvalslagen upphävs genom denna lag. Vid tjänsleindragning eller annan förändring i tjänsteorganisationen gäller allmänna regler om bl. a. uppsägning, eftersom samtliga prästtjänster - ulom biskopstjänsten -fortsättningsvis skall tillsättas med förordnande. De församlingspräster som innehar prästljänsl med fullmakt kan dock inle sägas upp. De måste ändå kunna omfattas av ändringar i tjänsteorganisationen. Särskilt gäller detta kyrkoherdetjänsterna, som i första hand påverkas av ändringar i pastoratsindelningen. Regeringen får övergångsvis behålla sin nuvarande befogenhet att förflytta en präst som är anställd med fullmakt lill en kyrkoherdetjänst tredje gången den är ledig i ett pastorat. Bestämmelsen innefattar samlidigl en skyldighet för den präst som är anställd med fullmakt atl låta sig förflyttas om dessa förutsättningar är uppfyllda.

Punkt 6

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 1 och 3.5.1) skall en arbetsgrupp göra en översyn av bl.a. beslämmelserna om fillsättning av tjänster i de icke-tcrtitoridla pastoralen. Detta innebär aU föreskrifterna i präslvalslagen övergångsvis behålls för dessa fall.

Punkl 7

Kyrkoherdarna för döva har statliga tjänster tillsatta med fullmakt. Tjänsterna är enligt gällande ordning knutna till Stockholms domkapitel. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet bedriver ett rikstäckande arbete bland döva. Eftersom domkapitlens arbetsuppgifter skall begränsas bör - som konstateras i den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.4.3) - den rikskyrkliga organisafionen ta över hela ansvaret för verksamheten bland döva.

En innehavare av tjänst med fullmakt är inte uppsägningsbar. Därför behövs en föreskrift om skyldighet för kyrkoherdarna atl utöva sin statliga tjänst genom atl arbeta åt stiftelsen.

6.8 Förslaget till församlingslag

Lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter (LFKS,
ändrad senast 1986: 1138), ersätts av en ny församlingslag. Till den nya
lagen har, med de ändringar som föranleds av förslaget om en ny organisa
tion på kyrkans lokal- och stiftsplan, förts över de nuvarande bestämmel
serna i LFKS. Belräffande innebörden av de överförda bestämmelserna 245
kan hänvisas fill den gamla lagens förarbeten (prop. 1982/83: 19, KU 8,
rskr. 30).

Den nya lagen inleds med ett kapitel med allmänna bestämmelser. 2 kap. Prop. 1987/88: 31 innehäller bestämmelser om kyrkofullmäktige i församlingar. I 3 kap. finns bestämmelser om kyrkostämma. 4 kap. handlar om församlingsdelegerade och 5 kap. om kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. I 6 kap. behandlas stiftsfullmäktige. Bestämmelser om kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar finns i 7 kap. Motsvarande bestämmelser för kyrkliga samfälligheter finns i 8 kap. I 9 kap. finns bestämmelser om sliftsslyrdsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten. Ekonomisk förvaltning och revision behandlas i 10 respektive 11 kap. I 12 kap. finns bestämmelser om församlingsskatt. Den nya lagen avslutas med bestämmdserom kommunalbesvär i 13 kap.

LFKS och den nya lagen bygger i många delar på kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1987:441). Kommunallagen är föremål för en översyn av kommunallagsgruppen (C I986:A). Dess arbete beräknas vara slutfört under del första halvåret 1988. De ändringar i kommunallagen som kan föranledas av arbetsgruppens förslag kommer alt få återverkningar också på den nya församlingslagen.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Kapifiet innehåller bestämmelser bl. a. om lagens tillämpningsområde, om församlingar, pastorats- och stiftssamfälligheter och deras befogenheter samt om beslutande, förvaltande och verkställande organ.

Kyrkliga kommuner m. m.

1 § Denna lag gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter inom
svenska kyrkan. Dessa är kyrkliga kommuner.

Paragrafen överensstämmer med 1 kap. I § LFKS.

2 § Riket är indelat i församlingar (lerritoriella församlingar).

Om ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i kyrkliga inddningslagen (1988:000).

I riket finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i fill-lämpliga delar också för sådana församlingar.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § LFKS.

Församlingsangelägenheter

3 § En församling fär själv eller i samverkan med andra församlingar
sköta sina angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter avses frågor om

1. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation,

2. anskaffande och underhäll av lös egendom som, utan alt vara byggnadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,

3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i 3,

1. anskaffande av lös egendom, som inle är byggnadsfillbehör, för kyrk- Prop. 1987/88: 31 ligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i 4,

2. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för särskill fall beslular att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun, och underhåll av kyrkotomt,

3. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda bestämmelser.

Första stycket motsvarar 1 kap. 3 § första stycket LFKS med det tillägget att en församling får sköta sina angelägenheter också i samverkan med andra församlingar. Härigenom markeras all en församling kan överlåta skötseln av församlingsangelägenheter till nägon av de samverkansformer som lagen tillåter, nämligen antingen till en kyrklig samfällighet eller lill etl gemensamt kyrkoråd. I det första fallet utan egen utdebileringsrätl för angelägenheterna och i del senare fallet med bibehållen utdebiteringsrätt. De församlingar som ingår i etl flerförsamlingspastorat skall obligatoriskt utgöra en kyrklig samfällighet för alt sköta vissa församlingsangelägenheter. Della regleras i 1 kap. 5 §.

I andra stycket är församlingsangelägenheterna uppräknade. Uppräkningen avses inle innebära någon saklig ändring i förhållande lill vad som nu gäller i fräga om församlingarnas kompetens. Uppräkningen sker av systematiska skäl i fler punkter än i LFKS. Punkterna 1 och 2 anger de angelägenheter som en församling alllid själv kan sköta, oavsett om den ingär i ett flerförsamlingspastorat eller inte. Punkterna 3-8 anger de angelägenheter som inte får skötas på lägre nivå än pasloratsnivån. Del innebär att en församling i etl enförsamlingspastorat alltid själv kan sköta dessa angelägenheter, medan församlingarna i ett flerförsamlingspastorat alllid måste samverka i en kyrklig samfällighet för skötseln av dessa angelägenheter. Föreskrifter härom ges i 1 kap. 5-7 §§.

Punkt I motsvarar punkt 3 i I kap. 3 § andra stycket LFKS. Formuleringen "främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation" skiljer sig frän den nuvarande som lyder "främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och andra" men innebär ingen ändring i sak. Formuleringen svarar mot det språkbruk som används i dag i svenska kyrkan.

Punkt 2 överensstämmer delvis med nuvarande punkt 1 i 1 kap. 3 § andra stycket LFKS. Punkten omfattar t. ex. skrudar, allarkärl, psalmböcker och armatur. 1 vissa undantagsfall kan en byggnad vara lös egendom. Egendom som är tillbehör lill en sådan byggnad enligl beskrivningen av byggnadstillbehör i jordabalken faller inte under denna punkl utan behandlas i punkt 3.

Punkt 3 motsvarar delvis punkl 1 i 1 kap. 3 § andra slyckel LFKS. Begreppen kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler innefattar fast inredning och annat som utgör tillbehör till byggnaderna enligt jordabalkens bestämmelser. Om byggnaderna är fasl eller lös egendom spelar härvidlag inle någon roll. Anskaffande av de byggnader och

lokaler som här avses kan ske genom byggnation, köp eller förhyrning. 247

Kompetensen omfattar även en rätt atl förvärva eller arrendera den mark

som en byggnad är belägen på. Underhåll avser sådanl som inle direkt Prop. 1987/88:31 påverkar församlingsverksamhetens utformning. Del gäller i första hand skötseln av byggnadskroppen men också dess fasta inredning och annat byggnadsfillbehör. Här kan särskill pekas på att orgel avsedd för stadigvarande bruk skall räknas som tillbehör till byggnad (jfr den allmänna mofiveringen avsnitt 3.1.1). I den löpande skötseln ingår förutom reparationer etc. även städning, uppvärmning o.d.

Även punkt 4 motsvarar till en del punkt 1 i 1 kap 3 § andra slyckel LFKS. Egendom som omfattas av punkten är t. ex. prästgärd eller andra personalbosläder.

Punkt 5 motsvarar också fill en del punkl 1 i 1 kap. 3 § andra slyckel LFKS.

Punkt 6 svarar mot punkt 2 i 1 kap. 3 § andra stycket LFKS och anger församlingens kompelens i fräga om begravningsverksamheten. Det är dels fråga om anskaffande av en ny eller utvidgning av en befinfiig begravningsplats, dels underhåll av begravningsplatser och kyrkotomter. I kompetensen ingår också anskaffande av lokaler och utrustning som är nödvändiga för skötseln av en begravningsplats och kyrkotomt. Liksom enligl gällande ordning gäller detta under förutsättning all regeringen inle har beslutat att uppgiften - utom vad gäller kyrkotomt - skall ankomma på en borgerlig kommun. Av den allmänna motiveringen framgår all stiftssamfälligheterna genom en särskild lag bör åläggas alt svara för anläggande och underhåll av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare.

Punkt 7 motsvarar punkt 4 i 1 kap. 3 § andra stycket LFKS. Punkten anger församlingens kompelens atl svara för avlöningsförmåner åt den personal som tjänstgör i församlingen. Det gäller säväl präster och kyrkomusiker som kyrkokommunalt anställd personal. Häri innefattas t.ex. personal för expeditions- och vaktmästaruppgifter, städning, skötsel av begravningsplatser o. dyl.

Tredje stycket motsvarar tredje stycket i 1 kap. 3 § LFKS.

Församlingar i enförsamlingspastorat

4 § När en församling utgör etl pastoral (enförsamlingspastorat), sköter
församlingen själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra
stycket. Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars
enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

I paragrafen, som delvis är ny, anges kompetensen för en församling som utgör pastorat. Begreppet pastoral definieras i I kap. 3 § den nya kyrkliga indelningslagen som tjänstgöringsområdel för en kyrkoherde. Bestämmelsen i sista meningen överensstämmer med Qärde stycket i 1 kap. 3 § LFKS.

Församlingar i fierförsamlingspastoral, pastoratssamfälligheter och fierpastoratssamfälligheter

5 § När flera församlingar ulgör elt pastorat (flerförsamlingspastorat)
sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 §

andra slyckel 1 och 2. 248

De församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 3-7 skall

skötas av en kyrklig samfällighet, som består av samtliga församlingar i Prop. 1987/88: 31 pastoratet (pastoratssamfällighet). Stiftsstyrelsen får dock besluta att angelägenheterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighel som anges i 6§.

Pastoratssamfälligheten skall också sköta de angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

Paragrafen är ny.

I första stycket anges kompetensen för varje församling som ingär i ett flerförsamlingspastorat.

I likhet med gällande ordning skall enligt andra stycket församlingarna i ett flerförsamlingspastorat ulgöra en obligatorisk kyrklig samfällighet. Denna obligatoriska samfällighel skall emellertid inte endasl ha hand om s.k. pastoratsangelägenheter, dvs. de angelägenheter som enligt särskilda förskrifter ankommer på pastoratet (jfr I kap. 4 § första stycket LFKS). Pastoratssamfälligheten skall också sköta de ekonomiskt mera betungande församlingsangelägenheterna, nämligen de som anges i I kap. 3 § andra stycket punkterna 3-7. Beträffande skälen härtill hänvisas fill den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.1). Sliflsstyrelsen fär dock besluta att en kyrklig samfällighel som anges i 6 § skall sköta dessa angelägenheter.

6 § En pastoratssamfällighet kan även få sköta de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2 (total pastoratssamfällighet).

Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet för alt sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 (flerpastoratssamfällighet) eller alla sädana angelägenheter (total flerpastoratssamfällighet). Sådana samfälligheter får även bildas för angelägenheter som annars enligl lag eller annan författning ankommer på pastoraten.

Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 lill en flerpastoratssamfällighet, får ändå en total pastoratssamfällighet bildas eller beslå för all sköta de återstående ekonomiska församlingsangelägenheterna.

Kyrkliga samfälligheter som avses i andra stycket får inle ha hand om sådana angelägenheter som skall skötas av stiftssamfälligheten.

Bestämmelser om hur de olika pasloratssamfällighelerna bildas finns i kyrkliga indelningslagen (1988:000).

Första stycket har delvis sin motsvarighet i 1 kap. 4 § andra stycket LFKS, enligl vilken en pastoratssamfällighet även får ha hand om andra ekonomiska angelägenheter än de som ankommer på pastoratet. Det bör strykas under atl det endast är de ekonomiska angelägenheterna som samfällighelen får ta hand om. Utformningen och innehållet i den församlingsverksamhet som anges i 3 § andra slyckel 1 ankommer del alltjämt pä församlingen att själv bestämma inom ramen för de ekonomiska resurser som stär den lill buds.

I förhållande lill gällande ordning innebär stycket den ändringen att
församlingarna inom pastoratet inte kan föra över endasl delar av sin
kvarvarande kompetens på pastoratssamfälligheten. En pastoratssamfäl
lighet kan alltså antingen sköta de angelägenheter som obligatoriskt an- 249

kommer på den, eller samtliga ekonomiska församlingsangelägenheter. I Prop. 1987/88: 31 sistnämnda fall utgör pastoralssamfällighelen en total ekonomisk samfällighet. Församlingar som ingår i en sådan samfällighet har inle kvar nägon uldebiteringsrätt. Som framgår av paragrafens femte stycke finns bestämmelser om hur en total pastoratssamfällighet bildas i en särskild lag.

I paragrafens andra stycke finns de grundläggande föreskrifterna om vilka andra kyrkliga samfälligheter som fär bildas. Bestämmelsen motsvarar delvis 1 kap. 4 § tredje stycket LFKS. Till skillnad mot gällande ordning innebär stycket all kyrkliga samfälligheter endasl kan bildas pasloratsvis. Samtliga församlingar i respektive pastoral måste alltså ingå i samfälligheten. Vidare föreligger den skillnaden all samfälligheter uttryckligen får bildas inte bara för ekonomiska församlingsangelägenheter utan även för pasloralsangelägenheter.

Om en fierpasloratssamfällighet bildas för atl sköta angelägenheter som has om hand av l.ex. en pasloralssamfällighel, måsle pastoratssamfälligheten upplösas eller ombildas. Motsvarande gäller redan enligl LFKS, eftersom tvä kyrkliga kommuner inom samma område inle kan ha samma kompetens.

Beträffande skälen för tredje stycket kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.2).

Fjärde slyckel innehäller föreskrifter om all flerpasloraissamfälligheter, vare sig de är totala eller ej, inte får handha angelägenheter som sköts av stiflssamfälligheten. I enlighet med vad som tidigare har sagls under andra slyckel kan i princip inle två kyrkliga kommuner inom samma område ha samma kompelens. Denna avgränsning av flerpasloratssamfällighetens kompetensområde gentemot sliftssamfällighetens uppgifisområde markeras genom en uttrycklig bestämmelse i lagen. När det gäller pastoratssamfälligheter är del liksom i fråga om församlingar självklart atl de bara får sköta "sina" angelägenheter, dvs. verka inom det egna geografiska området och för dem som bor och vistas där.

Enligt 1 kap. 4 § LFKS beslular regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer om bildande av kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiet och domkapitlen har sålunda bemyndigats att besluta om samfällighetsbildningar. Sliftsslyrdsen skall nu överta dessa myndigheters uppgifter, vilkel i sin lur innebär alt närmare regler om förfarandet m. m. bör ges i lag. En hänvisning lill denna lag, den kyrkliga indelningslagen, har därför lagils in i femte stycket.

7 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorummet ulan all församlingen först har godkänt dessa.

En församling får hos samfällighelen väcka ärenden om underhåll eller andra åtgärder avseende kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler.

Paragrafen är ny och innebär enligt första stycket en vetorätt för församlingen i fråga om de ändringar i kyrkorummet som en kyrklig samfällighet fär besluta om. Vad gäller motiven för den kan hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnill 3.1.1).

250

På begäran av kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 4.1) har i andra stycket Prop. 1987/88: 31 lagils in en föreskrift som ger församlingen en möjlighel atl väcka frägan om underhäll m. m. beträffande bl. a. kyrkobyggnaden.

StiftssamfäUigheler

8 § De territoriella församlingarna inom ett stift skall utgöra en kyrklig samfällighel (stiftssamfällighet) för alt sköta följande gemensamma församlingsangelägenheter:

1. främjande av församlingslivels ulveckling inom stiftet,

2. främjande av församlingsarbete bland finskspräkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och andra större värdinrättningar saml vid kriminalvårdsanstalter och militära förband i fredslid,

3. avlöningsförmåner för arbetstagare hos sfiftssamfälligheten.

Stiftssamfälligheten får även ha hand om andra ekonomiska angelägenheter än som avses i första stycket 2 och 3, om .de är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Ett förslag om sädan utvidgad verksamhel skall, om det inte förkastas av sfiftsfullmäktige, på yrkande av minst en fiondel av dess ledamöter vila tills nästa nyvalda sfiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av della kan stiftsfullmäktige anta förslaget, om minst två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om vissa angelägenheter som ankommer på stiftssamfälligheter finns särskilda bestämmelser.

Även en icke-terriloriell församling får ingå i stiftssamfälligheten, om den beslular del.

Paragrafen är ny och innehåller de grundläggande föreskrifterna om stiftssamfälligheten och dess uppgifter.

Enligt första stycket skall de lerritoriella församlingarna inom ett stift utgöra en kyrklig samfällighel för att sköta vissa i paragrafen uppräknade församlingsangelägenheter. Det är alltså fråga om en obligatorisk samfällighet i varje stift, som benämns stiftssamfällighet. Beträffande de närmare övervägandena bakom förslaget i denna del hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnill 3.2).

I punkt 1 har lagils in en bestämmelse enligt vilken främjandet av församlingslivets ulveckling inom stiftet blir en angelägenhet för stiftssamfälligheten. Stiftssamfälligheten får alltså en kompetens som griper över hela stiftet och som motsvarar den som församlingarna har inom sina geografiska områden, nämligen att främja församlingslivet genom att ha omsorg om delsamma och verka för dess utveckling. Denna uppgift ankommer för närvarande pä domkapitlen enligt 13 § I mom. lagen om domkapitel. Enligt denna bestämmelse skall domkapifiet bl. a. "verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Del skall genom erforderliga åtgärder fillgodose församlingarnas behov ävensom befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvärden samt barnens kristna fostran inom stiftet".

I punkt 2 behandlas sliftssamfällighetens kompelens i fråga om försam
lingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och
andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvärdsanstaller och militära
förband. Med ordet "främjande" markeras att sfiflssamfällighetens upp
gift är alt stödja den verksamhet som församlingarna bedriver på dessa 251

områden, inle atl la över eller begränsa församlingarnas ansvar för verk- Prop. 1987/88: 31 samhelen. Beträffande de överväganden som ligger lill grund för formuleringen av kompelensregdn hänvisas i övrigt till den allmänna motiveringen (avsniU 3.2.1).

IpM«/i anges del slutligen som en angelägenhet för stiftssamfälligheten atl avlöna arbelatagare hos stiftssamfälligheten. Sliflssamfälligheten får således, liksom församlingarna, kompetens atl avlöna såväl präster, som har statligt reglerade tjänster, som annan personal som är kyrkokommunall anställd.

I andra stycket finns bestämmelser om beslutsordningen vid en utvidgning av sliftssamfällighetens verksamhet.

Enligl första meningen i andra stycket får en stiftssamfällighet ha hand om andra ekonomiska frågor än de som räknas upp i första stycket. En förutsättning för en sådan utvidgning av sliftsamfällighetens kompetens är emellertid att frågorna är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Bestämmelsen är i denna del uppbyggd efter samma mönster som enligl nuvarande ordning gäller för Stockholms kyrkliga samfällighel enligt 1 kap. 5 § Qärde stycket LFKS.

Kravet på att frågorna skall vara gemensamma för församlingarna inom stiftet innebär atl församlingarna skall ha etl gemensamt intresse av frågorna och att församlingarna eller deras medlemmar kan länkas tillgodogöra sig verksamheten.

Stiftssamfälligheten beslutar själv om verksamheten skall utvidgas. Eftersom del här kan bli fråga om alt överföra kompetens från församlingarna till stiftssamfälligheten, varefter de inte längre själva får ha hand om uppgiften, finns i andra och tredje meningarna bestämmelser om minoritetsskydd vid sädana beslut.

Exempel på bestämmelser enligt tredje stycket är föreskrifterna i domkapitelslagen att stiftssamfälligheter skall tillhandhälla domkapitlet den personal m. m. som behövs.

Om de icke-territoriella församlingarna vill det, får också de ingå i stiftssamfälligheten enligl fiärde stycket. Hovförsamlingen omfattas dock inte av beslämmelserna, eftersom den församlingen inte ingär i svenska kyrkans vanliga sliflsorganisation.

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 4.5) anför att del i paragrafen bör anges att det ankommer på stiftssamfälligheten att samverka med länsstyrelsen i fråga om den kyrkliga beredskapen.

Församlingslagen är en kompetenslag. Frågor om ålägganden för en kyrklig kommun faller således utanför denna lag. Del som kyrkomötet i denna del har tagit upp avser jag att återkomma till i ell annal sammanhang.

Beslutanderätten i församhngar och kyrkhga samfälligheter

9 § I en församling ulövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma, om inle annal följer av 10 §.

I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall be
slutanderätten utövas av kyrkofullmäktige. 952

Om anlalel röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med kyrko- Prop. 1987/88: 31 fullmäktige har gått ned fill 500 eller därunder, skall beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta alt församlingens beslutanderätt skall utövas på kyrkostämma.

Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten ät kyrkofullmäktige. Förslag om alt upphäva elt sådant beslut får inte väckas i kyrkofullmäktige förrän tre år har förflutit sedan ledamöterna i fullmäkfige började sin Ijänstgöring.

I denna paragraf ges huvudregeln om beslulanderätlen i församlingen.
Paragrafen motsvarar i stort I kap. 7 § första stycket och 8 § LFKS.

Första stycket överensstämmer - bortsett frän del angivna undantaget i 10 § - med gällande ordning.

I andra slyckel finns en bestämmelse om att beslutanderätten skall utövas av kyrkofullmäktige när det finns mer än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen. Nägra undantag från detta görs inle i motsats till gällande ordning (jfr den allmänna mofiveringen avsnitt 3.1.3).

I tredje och fjärde styckena finns bestämmelser om alt församlingarna själva fär besluta atl kyrkofullmäkfige skall införas, även om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar inte uppgår lill det angivna gränslalel, eller att fullmäktige skall avskaffas när underlaget har sjunkit under detta tal. DeUa överensstämmer med gällande ordning.

10 § Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total pastoratssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, får sliflsstyrelsen besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas av etl direklvall kyrkoråd, om församlingen begär del.

Denna paragraf, som är ny, innehäller en undantagsbestämmelse till huvudregeln i 9 §. Belräffande skälen kan hänvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.4).

II § Beslut om att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige enligt 9 § eller
atl beslutanderätten skall utövas av etl direklvall kyrkoråd skall tillämpas
frän och med året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige
förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad
valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet, liksom stifts
styrelsen vid beslut enligt 9 §.

I paragrafen finns bestämmelser om ikraftträdandet av beslul om att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige eller om atl beslutanderätten skall ulövas av eU direktvalt kyrkoråd. Bestämmelserna svarar delvis mot 1 kap. 8 § sista stycket LFKS.

12 § I en pastorats- eller fierpasloratssamfällighet ulövas beslutanderätten av församlingsdelegerade. eller, om samfällighelen är total, av kyrkofullmäktige.

I en stiftssamfällighet utövas beslutanderäUen av stiftsfullmäktige.

I paragrafen ges bestämmelser om beslutanderätten i kyrkliga samfällighe
ter. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 9 § första stycket LFKS. 253

Första stycket överensstämmer i slort med gällande ordning (jfr avsnitt Prop. 1987/88: 31 3.1.2). Bestämmelsen i andra stycket är ny.

Förvaltningen och verkställigheten i församlingar och kyrkUga samfälligheter

13 § I en församling ankommer förvaltningen och verkställigheten pä kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller slämman. För en sädan uppgift kan fullmäktige tillsätta en särskild beredning beslående av en eller flera personer.

Fullmäktige eller slämman fär uppdra ät kyrkorädel eller någon annan nämnd atl i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslul i vissa grupper av ärenden, om inle något annat följer av lag eller annan författning. Etl sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

I denna paragraf, som motsvarar I kap. 7 § andra och tredje styckena LFKS, finns bestämmelser om förvaltning och verkställighet i församling saml om atl fullmäktige eller slämman i vissa fall kan delegera sin beslutanderätt lill kyrkorådet eller annan nämnd.

14 § 1 annan samfällighet än stiftssamfällighet ankommer förvaltningen och verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder.

I en stiflssamfällighel sköts dessa uppgifter av stiftsstyrelsen och övriga nämnder.

Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller församlingsdelegerade. Bestämmelserna i 13 § om en särskild beredning och om uppdrag atl i fullmäktiges eller kyrkostämmans slälle falla beslut i vissa frägor tillämpas även i samfällighelen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltning och verkställighet i kyrkliga samfälligheter.

Bestämmelserna i första och tredje styckena överensstämmer med 1 kap. 9 § LFKS.

Andra stycket innehåller en ny bestämmelse om förvaltning och verkställighet i en sfiflssamfällighet. Dessa uppgifter skall skötas av sfiflsstyrdsen och övriga nämnder.

2 kap. Kyrkofullmäktige i församling

I della kapitel finns bestämmelser om antalet ledamöter i församlingens
kyrkofullmäktige, om suppleanter, rösträtt, valbarhel, räll till ledighet,
mandattid, ordförande, sammanträdeslid, kungörelse om sammanträde,
suppleants Ijänstgöring, beslutförhet, jäv, närvarorätt vid sammanträde,
anhängiggörande, beredningstvång, omröstningar och opinionsundersök
ningar, fortsalt sammanträde, bordläggning, föredragningsordning, propo
sitionsordning och omröstning, proportionellt valsätt, interpellation och 254

enkel fråga, protokoll, reservationsrätt, vården av kyrkofullmäktiges Prop. 1987/88:31 handlingar, offentlighet vid sammanträde, ersättning och arbetsordning. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 2 kap. 1-30 §§ LFKS. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Grundläggande bestämmelser om val av kyrkofullmäktige

1 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanler samt

4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under Qänstgöringsfiden och när en suppleanl har inträtt som ordinarie ledamol i fullmäktige eller av annan anledning har avgått som suppleanl.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 7 § LFKS.

Antalet ledamöter och suppleanter

2 § ■ Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet
skall bestämmas till eft udda lal och lill minsl

15 i församling med 5000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder,

19 i församling med över 5000 till och med 10000 röstberätfigade kyrkomedlemmar,

25 i församling med över 10000 röstberäUigade kyrkomedlemmar.

När fullmäktige skall utses första gången, beslular kyrkostämman om antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrällas om beslutet.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd.

Beslular fullmäktige om ändring av anlalel ledamöter, tillämpas beslutet först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 2 kap. 1 § LFKS, innehåller bestämmelser om anlalel ledamöler i kyrkofullmäkfige. Fullmäktiges beslut om ändring av anlalel ledamöler skall dock fattas före utgången av mars i slället för som tidigare april månad valåret. Detta är föranlett av att eventuella överklaganden av fullmäktiges beslut annars onödigt kan försena handläggningen hos länsstyrelsen. Vidare har orden "invånare" ersatts med "kyrkomedlemmar".

De särskilda beslämmelserna för församlingarna i Stockholms kommun har utgått.

3 § För ledamölerna skall suppleanler utses lill del antal som kyrkofull
mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Anlalel skall utgöra en viss andel, dock högst hälften, av del anlal
platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer etl
brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela lal. 255

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalel suppleanter tillämpas 2 § Prop. 1987/88:31 Qärde stycket.

När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om anlalet suppleanter. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § LFKS. Lagtexten har förenklats. Bl. a. har i andra stycket en onödig hänvisning till annan lag slopats.

Rösträtt vid valet

4 § Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen. Den som inle är svensk medborgare har rösträll endast om han har varil kyrkobokförd i rikel den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i annan församling.

Frägan om rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Paragrafen har sin motsvarighet i 2 kap. 3 § LFKS.

Valbarhet

5 § Ledamöler och suppleanler väljs bland dem som har rösträtt enligt 4§.

Den som innehar Qänsl som biskop är inte valbar till ledamol eller suppleanl. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som hör lill Qänsten har den ledande ställningen bland församlingens Qänslemän är inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant inte längre är valbar upphör hans uppdrag genast ulan särskill beslut. Kyrkofullmäktige skall befria en ledamot eller en suppleant från uppdraget, om han vill avgå och särskilda skäl inte talar emol det.

Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 4 § LFKS. I förhällande till vad som nu gäller innebär förslaget den ändringen all kyrkoherden eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd inte är valbar lill ledamol eller suppleant i fullmäktige. Beträffande skälen härför hänvisas fill den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.5).

Valperiodens längd Prop. 1987/88:31

7 § Ledamöter väljs för tre år räknat frän och med den I januari året efter det år då valet har skett. Suppleanter utses för samma tid.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § LFKS.

Ordförandeskapet

8 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäkfige bestämmer tiden för uppdragen. Till dess valen har förrättats ulövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om två eller fiera har varil ledamöter lika länge, har den som är äldst företräde.

Om varken ordföranden eller nägon vice ordförande kan närvara vid ell sammanlräde, utser fullmäktige en annan ledamot all för fillfällel vara ordförande.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § LFKS.

När sammanträdena skall hållas m.m.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligl den ordning som fullmäktige bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket saml i 10 kap. 4 § och 11 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträde skall även hällas, när kyrkorådet eller minsl en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär del eller ordföranden anser atl del behövs.

Vid sammanträde före december månads utgäng förrättas val till de befattningar inom församlingen som blir lediga vid årets slut. Del år då val i hela rikel av fullmäktige har ägl rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förtällar även andra val som ankommer pä fullmäktige och avser tid efter utgången av det nämnda året.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § LFKS.

Hur sammanträdena kungörs

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda.

Kungörelsen skall innehålla uppgift om lid och plats för sammanträdet saml om de ärenden som skall behandlas. När sammanlräde skall hållas första gången, sedan beslulanderätlen har uppdragits åt fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen skall anslås minsl en vecka före sammanträdesdagen pä församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid tillställas varje ledamol och suppleant på lämpligt sätt.

Uppgift om lid och plats för sammanträdel saml, om fullmäktige har
bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en
vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid
sammanträde före december månads utgång avgörs för det följande kalen
deråret i vilken eller vilka tidningar sådana tillkännagivanden skall införas.
Därvid bör sådana tidningar väljas som genom sin spridning inom olika
grupper av församlingsmedlemmar når sä många som möjligt. Om ell
förslag om alt införa uppgiften i en viss ortstidning får minst en tredjedel av 257

rösterna, skall uppgiften införas i den tidningen.

17 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Om etl ärende fordrar så skyndsam handläggning atl det inte hinner Prop. 1987/88:31 kungöras på det sätt som föreskrivs i andra och tredje styckena, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanträdesdagen. Dessutom skall kungörelsen inom samma tid på lämpligt sätl fillställas vatje ledamol och suppleanl.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 10 § LFKS.

Suppleanternas tjänstgöring

11 § Om en ledamol är förhindrad all inställa sig fill ett sammanträde eller alt vidare della i ett sammanträde, inlräder i hans slälle den suppleant som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen stär i lur all Qänslgöra. Vad som har sagts om ledamot gäller även suppleanl som har kallals att Qänslgöra eller som Qänstgör i stället för ledamot.

En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller lill fortsatt sammanträde, har rätt all Qänslgöra även om en suppleanl har inträtt i hans slälle. En ledamol som har avbrufil Qänslgöringen vid ett sammanlräde på grund av annat hinder än jäv, får dock därefter under samma dag inle Qänslgöra vid sammanträdet.

En suppleant som har börjat Qänslgöra med stöd av första stycket har företräde framför en annan suppleanl, även om denne slår i lur alt Qänslgöra enligt den för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleanl som på grund av att han är jävig i ett ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträdel, får åter Qänslgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samfiiga suppleanler för en ledamol är förhindrade atl inställa sig till elt sammanlräde eller all vidare della i ell sammanträde, inträder i ledamotens ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen slår i lur att Qänslgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet. Om en sådan suppleanl inle kan Qänslgöra, inräder den suppleant som står i tur att Qänslgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 11 § LFKS.

Beslutförhet

12 § Kyrkofullmäktige får handlägga ärenden endast om mer än hälften av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva atl inlerpellationer och frågor får besvaras även om anlalel närvarande är lägre än vad som nu har sagts.

Om en närvarande ledamot enligt 13 § eller 11 kap. 2 § är jävig i ett ärende, får fullmäktige handlägga detta även om anlalel deltagande pä grund av jävet inte uppgår till vad som föresknvs i första stycket.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § LFKS.

Jäv

13 § En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som per
sonligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller
nägon annan närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision
finns i 11 kap. 2 §. 258

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § LFKS. Prop. 1987/88: 31

Rätl att rösta och närvara

14 § Varje ledamol har en röst. Rätt aU delta i överiäggningarna men inte i besluten har även

1. ordföranden eller vice ordföranden i kyrkorådet samt kyrkoherden,

2. ordföranden eller vice ordföranden i en annan nämnd eller i en beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av inlerpellafioner eller frågor som har framställs till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i kyrkorådet vid besvarande av en inlerpellation som enligt 24 § tredje slyckel har överiämnats för aU besvaras av honom,

4. revisor hos församlingen vid behandling av revisionsberälldsen för den verksamhet som hans uppdrag avser,

5. sädan Qänsteman hos församlingen som avses i 5 § andra stycket, saml

6. i den mån kyrkofullmäktige har beslutat det, ledamol eller suppleanl i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla Qänslemän hos församlingen eller särskilda sakkunniga för atl meddela upplysningar vid elt sammanlräde.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 14 § LFKS.

Ärendenas art och beredning

15 § Kyrkofullmäkfige skall besluta i ärenden som väckts av

1. kyrkorådet eller annan nämnd, om inle någol annat är föreskrivet i lag,

2. ledamot genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, sfiflsstyrdsen eller egendomsnämnden,

4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdragel, eller

5. beredning, om fullmäkfige har föreskri vil del.

I paragrafen, som i huvudsak motsvarar 2 kap. 15 § LFKS, anges i vilka ärenden kyrkofullmäktige har all fatta beslut. Som en följd av införandet av en stiftsstyrelse saml all stiflsnämnden avskaffas och ersätts med elt kyrkokommunall organ, egendomsnämnden, har punkt 3 ändrats på så sätt att stiflsnämnden har bytts ut mol sliflsstyrelsen och egendomsnämnden.

16 § Ett ärende skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet
efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som kyrkofullmäktige
särskill har utseu för ändamålet.

Om etl ärende har beretts av nägon annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhei hör, skall nämnden eller beredningen fä fillfälle alt avge yttrande i ärendet innan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i ett ärende som har beretts av någon annan än rådet.

Val får förrättas ulan föregående beredning. Beredning behövs inte
heller för ärenden som avser ändring av anlalet ledamöter eller suppleanter
i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse frän uppdrag som ledamol
eller suppleant i fullmäkfige, i rådet eller i annan nämnd eller som revisor 259

eller revisorssuppleant.

17 § En mofion bör beredas så, att kyrkofullmäkfige kan falla beslut om Prop. 1987/88: 31
den senasl inom ett år frän det atl motionen väcktes. Om beredningen inte

kan avslutas inom denna tid, skall detta och vad som har framkommit vid beredningen anmälas lill fullmäktige vid sammanträde inom den angivna tiden. Fullmäktige får då avskriva motionen från vidare handläggning.

Paragraferna motsvarar 2 kap. 16 och 17 §§ LFKS.

Opinionsundersökningar

18 § Kyrkofullmäktige fär besluta aU det som eU led i beredningen av etl
ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter
från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning,
opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i
kommunen anlitas, om nämndens verksamhel i övrigt inle hindras och om
kommunfullmäktige beslutar det. Kommunen har rätt att fä ersättning för
de kostnader som föranleds av atl en församling anlitar valnämnden.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 18 § LFKS.

Avbrutna sammanträden

19 § Om elt sammanlräde inle kan slutföras på utsatt dag, skall del
fortsätta genast eller vid en senare tidpunkt. Om sammanträdel skall
fortsätta vid en senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden
genast tid och plats för del fortsatta sammanträdel.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när valet är proportionelll, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionelll valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 19 § LFKS.

Bordläggning

20 § Ett ärende skall bordläggas, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av ett tidigare bordlagt ärende krävs beslul av kyrkofullmäktige med enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas lill vilken dag ärendet skall uppskjutas.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 20 § LFKS.

Ärendenas avgörande m. m.

21 § Ordföranden leder sammanträdena och föredrar ärendena. Ordföranden skall se till all ett ärende inle avgörs ulan all föreskrifterna i 10 § om kungörelse och i 16 § om beredning har iakttagils.

Elt ärende som fordrar skyndsam handläggning får, även om föreskrif
terna i 10 § om kungörande inle har iakttagils, avgöras vid sammanträdet,
om samtliga närvarande ledamöler beslutar det. Elt sådant ärende fär,
även om föreskrifterna i 16 § om beredning inte har iakttagits, avgöras vid
sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet. 260

Paragrafen reglerar föredragningsordningen och motsvarar 2 kap. 21 § Prop. 1987/88:31 LFKS.

22 § Kan kyrkofullmäktige inte enas i ett ärende, lägger ordföranden fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så all det kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan ledamölerna har tagit ställning till förslagen, anger ordföranden vad som enligt hans uppfattning har beslutals. Detta blir beslutet, om inte omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop och ske öppel utom i ärenden som avser val eller fillsättning av Qänsl. Vid öppen omröstning får dock omröslningsapparat användas. Utgången bestäms genom enkel majoritet, om inte något annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal har ordföranden ulslagsrösl ulom i ärenden som avser val eller lillsältning av Qänsl, där avgörandet sker genom lottning.

Paragrafen behandlar omröstning och svarar mol 2 kap. 22 § LFKS. Bestämmelserna i första slyckel om beslutsfattande genom acklamation har anpassats till motsvarande föreskrifter i 18 § förvaltningslagen (1986:223, ändrad senasl 1986:1196).

Proportionella val

23 § Val av ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade, kyrkoråd, annan nämnd och beredning, av elektorer och deras ersättare för val av stiftsfullmäktige samt av revisorer och revisorssuppleanter som avses i 11 kap. I § skall vara proportionellt, om det begärs av minsl sä många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om anlalel närvarande ledamöler delas med del anlal personer som valet avser, ökal med 1. Om kvoten är etl brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Bestämmelser om förfarandet vid ell sådanl proporfiondlt val finns i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Paragrafen innehåller bestämmelser om proporfiondlt valsätt och motsvarar i huvudsak 2 kap. 23 § LFKS. Bestämmelsen avser även val av elektorer för val av stiftsfullmäktige.

Inlerpellationer och frågor

24 § En ledamot får lill ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa interpellation i ämnen som tillhör kyrkofullmäktiges handläggning.

Fullmäktige beslular ulan föregående överiäggning om en inlerpellation får framställas. Inlerpellalionen skall vara tillgänglig för varje ledamol, innan fullmäktige fattar ett sådant beslut.

Fullmäktige kan bestämma alt ordföranden i kyrkorådet får överiämna en interpdlafion som har framställts till honom atl besvaras av någon annan ledamol i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar all besvara interpdlafionen.

Om fullmäktige bestämmer det, får en ledamot till ordföranden i kyrko- 261

rådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämnen som hör lill Prop. 1987/88:31 fullmäktiges handläggning.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 24 § LFKS.

Krav på protokollet

25 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens ansvar.
Av protokollet skall framgå vilka ledamöler som har varit närvarande.
Protokollet skall för varje ärende innehålla en kortfattad redogörelse för
ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som
inte har återkallats och kyrkofullmäktiges beslut i ärendet. Om omröstning
har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för förslagsordning
en och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När omröstningen har
skell öppel, skall det i protokollet anges hur var och en har röstat. Om
avvikande mening som avses i 26 § har anmälts, skall protokollet innehålla
uppgift om detta.

Protokollet skall justeras av ordföranden och yllerligare minst två ledamöter som fullmäkfige för varje gäng utser bland de närvarande. Justeringen skall äga rum senast Qorton dagar efter sammanträdesdagen på tid som ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdel. Justeringen får också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid näsla sammanträde.

Senasl pä andra dagen efter justeringen skall denna saml uppgift om den plats där protokollet finns fillgängligt fillkännages pä anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag det har anslagits. Det fär inte avlägsnas före överklagandelidens uigäng. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskilt.

26 § Den som vid etl sammanlräde har deltagit i avgörandet av elt ärende får reservera sig mot det fattade beslutet genom att låta anteckna avvikande mening. Den skall anmälas innan sammanträdet avslutas saml, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senasl när protokollet justeras.

27 § Protokoll och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

I paragraferna finns bestämmelser om kyrkofullmäktiges protokoll, avvikande mening och kyrkofullmäktiges arkivhandlingar. De motsvarar 2 kap. 25-27 §§ LFKS.

Offentlighet och ordning vid sammanträdena

28 § Sammanträdena skall vara offentliga. Kyrkofullmäktige fär dock besluta att överläggningen i ett visst ärende skall hällas inom stängda dörtar. Suppleanterna får närvara vid en sädan överläggning.

Ordföranden vakar över ordningen'vid sammanträdet. Han kan visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om del uppstår oordning som ordföranden inte kan avstyra, får han upplösa sammanträdet.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 28 § LFKS. 262

Ersättning till ledamöter och suppleanter i fullmäktige eder beredning Prop. 1987/88: 31

29 § Kyrkofullmäktige får besluta att det lill ledamöter och suppleanler i fullmäktige eller beredning skall belalas skäligl arvode saml skälig ersättning för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvode skall bestämmas fill lika belopp för lika uppdrag.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 29 § LFKS.

Arbetsordningens innehåll

30 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de yllerligare föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas handläggning. Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1. vem som skall föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8 § andra slyckel har utsetts,

2. utsändning av handlingar inför sammanträde,

3. anmälan av hinder för Qänslgöring vid sammanträde,

4. inkallande av suppleanler,

5. handläggningen av motioner,

6. handläggningen av inlerpellationer och frågor,

7. förfarandet vid omröstning samt

8. undertätldser om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 30 § LFKS.

3 kap. Kyrkostämma

Kapifiet innehåller bestämmelser om rösträtt på kyrkostämma, ordförande, rätt till ledighet för uppdraget och om hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas pä kyrkostämma. Kapitlet motsvarar i huvudsak 3 kap. LFKS med vissa språkliga och redaktionella ändringar.

Rösträtt

1 § Rösträll på kyrkostämma har den som enligt 2 kap. 4 § har rösträtt vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige i församling.

Paragrafen motsvarar 3 kap. I § LFKS.

Ordförandeskapet

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de röstberättigade en
ordförande och en eller två vice ordförande.

Om ordföranden eller någon vice ordförande avgår under Qänstgöringsliden, väljs en annan för ålersloden av denna tid.

3 § I fråga om valbarhet lill ordförande och vice ordförande, verkan av 263

att valbarheten upphör och räll lill avsägelse tillämpas beslämmelserna i 2 Prop. 1987/88: 31 kap. 5 §.

Paragraferna motsvarar 3 kap. 2 och 3 §§ LFKS.

Rätt tid ledighet för uppdraget

4 § Ordförande och vice ordförande i kyrkostämman samt ledamöter och suppleanter i beredning har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § LFKS. Med beredning avses en av kyrkoslämman tillsall berdning.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på kyrkostämma

5 § Belräffande kyrkoslämman fillämpas beslämmelserna i 2 kap. 9 § första stycket första meningen och andra stycket första meningen, 10 § första-tredje styckena samt 13-17, 19-28 och 30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Om en kyrkostämma skall utöva beslutanderätten i en församling där
den tidigare har utövats av kyrkofullmäktige, skall den senast valda ordfö
randen i fullmäktige sammankalla kyrkostämman första gången. Om en ny
församling bildas, i vilken beslutanderätten skall utövas pä kyrkostämma,
skall stiftsstyrelsen före den 1 juli året innan församlingen bildas förordna
en person att hålla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande
samt kyrkoråd.

2. Bestämmelserna om ledamot i kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad kyrkomedlem.

3. Kyrkostämma skall hållas när kyrkorådet begär del eller när ordföranden anser alt det behövs.

4. Kungörelse om kyrkostämma behöver inte tillställas de röstberättigade i församlingen. Beslul om i vilken eller vilka ortstidningar kyrkostämmans sammanträden skall tillkännages får fattas för fiera kalenderår, dock inte för längre tid än lill utgången av del år dä val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång.

5. Om etl ärende fordrar så skyndsam handläggning alt kungörande pä det sätt som föreskrivs i 2 kap. 10 § första-tredje styckena inle hinns med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senasl fyra vardagar före stämman.

6. Kyrkostämmans sammanträden skall alllid vara offentliga.

7. Omröstning skall vara sluten även i annal ärende än ärende om val eller tillsättning av Qänsl, om någon röstberättigad kyrkomedlem begär del.

8. Av kyrkostämmans protokoll behöver inte framgå vilka som har deltagit i slämman. Inte heller behövs uppgift om hur var och en har röstat vid öppen omröstning.

9. Arbetsordningen för kyrkostämman behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 § andra stycket 2, 3 och 4.

I denna paragraf finns hänvisningar till beslämmelserna om kyrkofullmäk
tige i församling saml särskilda bestämmelser om kyrkostämma. Paragra- 264

fen motsvarar i huvudsak 3 kap 5 § LFKS. Punkt 1 har ändrats på så sätt Prop. 1987/88: 31 alt stiftsstyrelsen har ersatt domkapitlet när det gäller uppgiften att förordna en person att hålla kyrkostämma i ny församling. I punkt 2 har för tydlighels skull ordet kyrkomedlem lagts till efter ordet röstberättigad.

Ersättning lill ordförande samt till ledamöler och suppleanler i beredning

6 § Kyrkostämman får besluta atl det fill stämmans ordförande saml till ledamöter och suppleanter i beredning skall betalas skäligl arvode samt skälig ersättning för resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

Paragrafen överensstämmer med 3 kap. 6 § LFKS.

4 kap. Församlingsdelegerade

I della kapitel finns bestämmelser om antalet ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade, val av ledamöter och suppleanler, valbarhet, rätt fill ledighet för uppdraget, valperiodens längd m. m. och om hur beslämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas pä delegerade.

Kapitlet motsvarar med vissa språkliga ändringar i huvudsak 4 kap. LFKS. Ändringarna i sak ligger bl. a. i att de särskilda bestämmelserna för Stockholms kyrkliga samfällighet har utgått.

Vidare har i kapitlet tagits in nya föreskrifter om ett fakultativt system med suppleanter i församlingsdelegerade. Skälen för ett sådant system är följande. I de samfälligheter som består av etl större antal församlingar kan det vara en olägenhet att suppleanter saknas i församlingsdelegerade. Om antalet ledamöter i församlingsdelegerade i en sädan samfällighet är litet, kan det vara sä att endasl någon eller nägra få ledamöler är valda från de mindre församlingarna i samfälligheten. Om många förtroendevalda är förhindrade att fullgöra sill uppdrag i ett beredskaps- eller krigsläge, kan därför den situationen uppstå alt alla församlingarna inle blir representerade i samfällighetens beslutande organ. Det är lämpligl all suppleanter även under fredstid kan utses för församlingsdelegerade. Det bör därför finnas en möjlighet för församlingsdelegerade atl besluta alt suppleanter skall finnas för ledamöterna i församlingsdelegerade. Antalet suppleanter bör därvid alltid vara detsamma som antalet ledamöter.

Antalet ledamöter och suppleanler

1 § Anlalel ledamöter i församlingsdelegerade skall bestämmas till ett udda tal och fill minst

15 i samfällighel med 5 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar eller därunder,

25 i samfällighet med över 5000 fill och med 20000 röstberättigade kyrkomedlemmar,

35 i samfällighet med över 20000 till och med 40000 röstberättigade
kyrkomedlemmar, 265

45 i samfällighel med över 40000 röstberättigade kyrkomedlemmar. Prop. 1987/88: 31

När delegerade skall utses första gången, bör församlingarna träffa överenskommelse om anlalel ledamöler med ledning av första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om församlingarna inle kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslular själva om ändring av anlalet ledamöler. Ell sädant beslut skall tillämpas frän och med årel efter del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Församlingsdelegerade får besluta att suppleanler skall ulses för ledamöterna i delegerade. Suppleanterna skall därvid ulses till lika slorl antal som ledamöterna. Beslutet skall fallas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrällas om beslutet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 1 § LFKS.

Val av ledamöter och suppleanter

2 § Ledamöter och suppleanler väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i varje församling.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill Qänslgöring.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 3 § LFKS.

Valbarhet

3 § I fräga om valbarhel lill ledamot eller suppleanl, verkan av att valbar
heten upphör och rätt lill avsägelse fillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 §.
Dessa bestämmelser tillämpas ocksä på den kyrkoherde som är ledamot
och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap 4 § LFKS.

Bestämmelserna innehåller den nyheten att den kyrkoherde som är ledamot och den präst som är ersättare för kyrkoherden i samfällighetens kyrkoråd inle är valbar. Belräffande skälen härtill hänvisas fill den allmänna motiveringen (avsnill 3.1.4)

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ledamöler och suppleanter i församlingsdelegerade eller ledamöler
och suppleanler i beredning har räU lill den ledighet frän anslällning som
behövs för uppdraget.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 5 § LFKS. Med beredning avses

en av delegerade tillsatt beredning. 266

Valperiodens längd m.m. Prop. 1987/88: 31

5 § Ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med den 1 januari årel efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats. När val av ledamöter och suppleanler inte äger rum under är då val i hela rikel av fullmäktige förrättas, skall valet dock inle avse längre tid än lill utgången av det år dä sädana val av fullmäktige skall äga rum näsla gång.

Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och suppleanterna två mänader efter det all omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanler för återstoden av Qänsgöringsliden.

Val av ledamöler och suppleanter i församlingsdelegerade förrättas före december månads utgång året före del år dä Qänstgöringsliden börjar.

Om en ledamot i församlingsdelegerade avgår under Qänstgöringsfiden, förrättas fyllnadsval för återstoden av denna lid. I en samfällighet där suppleanter har utsetts, skall dock för en ledamol som har utsetts vid proportionelll val inträda en suppleant, enligl den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens slälle för återstoden av Qänstgöringsfiden.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 6 § LFKS.

Hur bestämmelserna om kyrkofuUmäktige i församling tillämpas på församlingsdelegerade

6 § Beträffande församlingsdelegerade tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Beslämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och fillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3. När sammanträde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den församling i samfällighelen som har fiesl röstberättigade kyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkostämma.

4. Rätt för ordföranden i en församlings kyrkoråd alt delta i delegerades överläggningar men inte i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskill. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för kyrkoherde atl della i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

Paragrafen innehåller en hänvisning lill beslämmelserna om kyrkofullmäktige samt särskilda bestämmelser om församlingsdelegerade. Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 7 § LFKS, Den gamla föreskriften att en vice ordförande vid förfall för ordföranden skall utfärda kungörelsen enligl punkl 3 har utgått, eftersom delta är en självklarhet.

267

5 kap. Kyrkofullmäkfige i kyrkliga samfälligheter Prop. 1987/88: 31

Della kapitel innehåller belräffande kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter bestämmelser om anlalel ledamöter och suppleanter samt hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på fullmäktige i samfälligheterna. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 2 kap. 31-33 §§ LFKS. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsstyrelsen fastställer antalet ledamöler i kyrkofullmäktige. Läns
styrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Bestämmelser om kyrkliga samfällighelers indelning i valkretsar och om fastställandet av del antal ledamöler i fullmäktige som skall utses i varje församling finns i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall.

Enligt paragrafens/örsffl stycke fastställer sfiflsstyrdsen antalet ledamöler i kyrkofullmäktige i en kyrklig samfällighel. Denna uppgift ankommer enligl gällande ordning på regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer enligl 2 kap. 31 § första stycket LFKS. Denna ordning grundar sig på atl det i dag är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, nämligen kammarkollegiet eller domkapitlen, som beslular om bildande av kyrkliga samfälligheter och att anlalel ledamöter bestäms i samband med beslutet om samfällighetsbildning. Sliflsstyrelsen skall överta uppgiften all besluta om bildandet av kyrkliga samfälligheter. Den bör då också ta över uppgiften alt fastställa anlalel ledamöler i samfällighetens kyrkofullmäktige. Andra slyckel motsvarar i huvudsak 2 kap. 31 § andra stycket LFKS.

2 § För ledamöterna skall suppleanler ulses lill det antal som kyrkofull
mäktige bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälflen,
av det antal platser som varje parti får i samfällighetens fullmäktige eller i
vatje valkrets, om valbarheten är inskränkt lill valkrets. I det senare fallet
skall andelen vara densamma i alla valkretsar. Om det därvid uppkommer
etl brutet tal, avrundas delta lill närmast högre hela lal. Länsstyrelsen skall
genast underrättas om fullmäktiges beslut.

När fullmäktige skall utses första gången, fattas beslul enligl första slyckel av stiftsstyrelsen, om stiftsstyrelsen inte med slöd av 5 kap. 5 § andra slyckel kyrkliga indelningslagen (1988:000) har bestämt att beslutanderätten i samfällighelen skall ulövas av indelningsddegerade.

I paragrafen behandlas suppleantsyslemet i kyrkliga samfälligheter. Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 kap. 32 § LFKS. Vissa lagtékniska förenklingar har gjorts (jfr specialmofiveringen lill 2 kap. 3 §).

Andra stycket har ändrats på sä sätt att stiftsstyrelsen i stället för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fatta beslul enligl första stycket (jfr 1 §) och alt hänvisningen fill 1 kap. 12 § LFKS har ersatts med en hänvisning lill den nya kyrkliga indelningslagen.

268

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på Prop. 1987/88: 31

kyrkofuUmäktige i kyrklig samfällighet

3 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-30 §§ om kyrkofullmäkfige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Beslämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 5 § andra stycket om kyrkoherde skall avse den kyrkoherde som är ledamol och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

3. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

4. När sammanlräde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdel av den ordförande som anges i 4 kap. 6 § 3.

5. Om samtliga suppleanter för en ledamot i fullmäktige är förhindrade alt inställa sig lill ell sammanträde eller all vidare delta i etl sammanlräde, inlräder i ledamotens ställe den suppleanl som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur all Qänslgöra för den ledamot som har fält den första platsen för partiet i församlingen eller i en sådan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall. Om en sådan suppleanl inle kan Qänslgöra, inträder den suppleant som står i tur att Qänslgöra för den ledamot som har fält den andra platsen för partiet och sä vidare efter samma grund. Om elt partis samtliga suppleanler är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ell sammanträde eller all vidare della i sammanträdet, inträder suppleant som har utsetts för partiet i en annan församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den suppleanl företräde som har utsetts i den församling eller grupp av församlingar där partiels röstetal är högst.

6. Rätt för ordföranden i en församlings kyrkoråd all delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfällighelen omfattar församlingar i fiera pastoral, tillkommer rätten för kyrkoherde all della i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

7. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar pä annal sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular del.

Paragrafen innehäller en hänvisning till bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling saml särskilda bestämmelser om fullmäktige i kyrklig samfällighet. Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 33 § LFKS.

Punkterna 1 och 3-5 överensstämmer i sak med punkterna 1-4 i 2 kap. 33 § LFKS.

Den föreslagna bestämmelsen i punkl 2 är ny och innebär atl den kyrkoherde som är ledamol och den som är hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd inte är valbar till samfällighetens fullmäktige. Belräffande skälen härtill hänvisas till den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.1.4).

Punkt 6 motsvarar i huvudsak punkl 5 i 2 kap. 33 § LFKS. Punkten har ändrats pä så sätl alt bestämmelserna om Göteborgs kyrkliga samfällighel har utgått, eftersom denna samfällighel nu inle skall regleras särskill.

Punkt 7 motsvarar punkt 6 i 2 kap. 33 § LFKS med det tillägget att regeringen får möjlighet all delegera sin beslutanderätt.

269

6 kap. Stiftsfullmäktige Prop. 1987/88: 31

I della kapitel, som är nytt, finns bestämmelser om antalet ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige, valet till stiftsfullmäkfige, valperiodens längd m. m., överklagande av val och om hur bestämmelserna i 2 kap. 6 och 8-30 §§ om kyrkofullmäiitige i församling fillämpas pä stiftsfullmäktige.

Anlalet ledamöter och suppleanter

1 § Sfiftsfullmäktige beslutar hur många ledamöler som skall väljas i
■iniimäklige. Antalet skall bestämmas lill elt udda lal och till minsl 51.

Beslular fullmäktige om ändring av anlalel ledamöter, tillämpas beslutet från och med året efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Den centrala valmyndighet som avses i 1 kap. 2 § vallagen (1972:620) skall genast underrättas om beslutet.

Denna paragraf behandlar antalet ledamöter i stiftsfullmäktige.

Enligtförsta stycket skall stiftsfullmäktige själv besluta om anlalet ledamöler.

Sfiftsfullmäktige fär enligt andra stycket själv besluta om all ändra anlalet ledamöler i fullmäkfige. Om elt sådant beslul har fattats skall beslulanderätlen i stiftssamfälligheten utövas av det tidigare bestämda antalet fullmäkfige fill utgången av del år då allmänna kyrkofullmäktigval skall förrällas näsla gäng. Sfiftsfullmäktige bör fatta beslutet i god tid före valet och skall göra det senasl före utgången av april månad valåret. Valmyndigheterna och partierna behöver få besked om anlalel mandal i så god ud alt de hinner med förberedelsearbetet inför valet. Sålunda måste t.ex. den myndighel som skall fastställa hur många ledamöter som skall utses för varje valkrets (jfr 4 § andra stycket) i god fid få besked om det totala anlalel ledamöter för alt kunna göra denna fördelning. Stiften omfattar med nägol undanlag mer än ett län. Länsstyrelsen lämpar sig därför inle som myndighel för beslul om en sådan fördelning. Den uppgiften fär i stället ankomma på den centrala valmyndigheten (se vid 4 §). För närvarande är riksskalteverkel central valmyndighet. I sista meningen föreskrivs mol bakgrund härav all den centrala valmyndigheten genast skall undertältas om beslul som innebär ändring av anlalel ledamöler i stiftsfullmäktige.

2 § För ledamölerna skall väljas lika mänga suppleanter.

I paragrafen regleras anlalel suppleanler, som skall vara lika många som antalet ledamöler.

Val av stiftsfullmäktige

Valen av stiftsfullmäktige skall vara indirekta. Bestämmelserna har därför

utformats efter samma mönster som gäller för kyrkomötesvalen. 270

Valkretsar Prop. 1987/88:31

3 § För val av stiftsfullmäktige är varje stift indelat i valkretsar. Varje
kontrakl ulgör därvid en valkrets, om inte annat beslutas av länsstyrelsen i
det län inom vilkel konlraklsproslen har sin anslällning som präst. För etl
sådant beslul fillämpas bestämmelserna i 1 § andra stycket.

I denna paragraf anges valkretsindelningen. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3) skall kontrakten normall ulgöra valkretsar.

Anlalet ledamöter i vatje valkrets

4 § I varje valkrels skall väljas en ledamot och därutöver så mänga
ledamöter som belöper på valkretsen sedan del ålerstående anlalet leda
möler fördelals på valkretsarna i proportion till anlalel röstberättigade
kyrkomedlemmar. Anlalel röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas
med ledning av den senast upprättade röstlängden.

Den centrala valmyndigheten skall före september månads utgång det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förättas fastställa del anlal ledamöter i stiftsfullmäktige som vaije valkrels skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslul får inte överklagas.

I denna paragraf finns besläm.mdser om mandatfördelningen mellan valkretsarna.

Enligt första stycket skall i varje valkrels väljas minst en ledamot. I övrigl har bestämmelsen utformats så atl del ålerslående antalet ledamöler skall fördelas mellan valkrelserna i relation lill anlalet röstberättigade kyrkomedlemmar i respekfive valkrets. Härigenom har regeln anpassats till vad som gäller vid val av fullmäktige i kyrklig samfällighet och vid val av församlingsdelegerade.

Enligt andra stycket ankommer det på den centrala valmyndigheten, dvs. riksskatteverket, alt göra mandatfördelningen. Denna fördelning skall göras före utgången av september varje år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige skall äga rum. I andra stycket anges vidare att riksskatleverkels beslut om mandatfördelningen är överklagbart. En motsvarande bestämmelse finns bl. a. i 4 a § lagen om kyrkofullmäktigval och i 4 kap. 1 § sista stycket i fräga om beslul om mandatfördelning vid val av fullmäktige i kyrklig samfällighet respektive församlingsdelegerade. Valprövningsnämnden är den myndighet hos vilken ell överklagande får ske i dessa fall. Av praktiska skäl bör samma myndighet pröva överklaganden av besluten om mandatfördelning vid val till stiftsfullmäktige. Valprövningsnämnden beslut i de nyssnämnda fallen får inte överklagas. Motsvarande bör gälla även i de fall som regleras i förevarande paragraf.

Vilka som väljer ledamöter och suppleanter

5 § Ledamöler och suppleanler väljs av elektorer.

Av vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.3) framgär att

valen till stiftsfullmäktige bör vara indirekta. I enlighet härmed anges i 271

paragrafen atl ledamöter och suppleanter skall väljas av elektorer.

Val av elektorer Prop. 1987/88: 31

6 § För val av elektorer är varje valkrels indelad i valdistrikt. Varje
församling ulgör etl valdistrikt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att valkretsarna skall delas in i distrikt för elektorsvalen. Varje församling skall utgöra etl valdistrikt. Denna ordning skiljer sig frän vad som gäller för kyrkomötesvalen, vid vilka vatje pastorat utgör etl distrikt. Skillnaden nofiveras av atl del är församlingarna inom stiftet som bildar stiftssamfälligheten och all valen därför bör utgå frän dessa.

7 § Elektorer väljs för varje församling av kyrkofullmäktige eller av
kyrkorådet, om kyrkofullmäkfige inle finns. Valet förrällas av de nyvalda
kyrkofullmäktige eller av de nyvalda kyrkoråden.

Antalet elektorer utgör för församling

med högst 500 röslberätligade kyrkomedlemmar 1 med mer än 500 men högst 1000 röstberättigade kyrkomedlemmar 2 med mer än 1000 men högst 2 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 3 med mer än 2000 men högst 4000 röstberättigade kyrkomedlemmar 4 med mer än 4000 men högst 6000 röstberättigade kyrkomedlemmar 5 med mer än 6 000 men högst 8 000 röstberättigade kyrkomedlemmar 6 med mer än 8000 men högst 10000 röstberättigade kyrkomedlemmar 7 med mer än 10000 men högst 12000 röstberättigade kyrkomedlemmar 8 med mer än 12000 men högst 14000 röstberättigade kyrkomedlemmar 9 med mer än 14000 men högst 16000 röstberättigade kyrkomedlemmar 10 med mer än 16000 men högst 18000 röstberättigade kyrkomedlemmar 11 med över 18000 röstberättigade kyrkomedlemmar 12.

Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast upprättade röstlängden.

För elektorerna utses lika många ersättare. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall del vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till Qänslgöring.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilket organ som skall välja elektorer och om hur många elektorer som skall väljas i varje distrikt.

I fiärde stycket anges aU det för elektorerna skall ulses lika många ersättare. Av den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 23 § följer aU valet av elektorer och deras ersättare kan, om del begärs, vara proportionellt. Om ersättarna inle väljs proportionelll skall enligl sista meningen i förevarande stycke del vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas fill Qänslgöring. Vid proportionelll val av ersättare skall de inträda i den ordning som föreskrivs i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt inom landsfing, kommunfullmäkfige m. m.

8 § I fråga om valbarhet lill elektor eller ersällare för elektor, verkan av
atl valbarheten upphör och rätt atl avsäga sig uppdraget tillämpas bestäm
melserna i 2 kap. 5 § om ledamot och suppleanl i kyrkofullmäktige. Den
som är myndig på dagen för elektorsvalet är dock valbar.

272

Paragrafen reglerar valbarhelsvillkoren för elektorer och deras ersällare. Prop. 1987/88: 31 Eftersom de icke-territoriella församlingarna inle skall vara obligatoriska medlemmar i stiftssamfälligheten bör valbarhelskrilerierna i princip vara desamma som för kyrkofullmäktige i församlingen (2 kap. 5 §).

9 § Elektorer och deras ersättare skall utses före utgången av november
det år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats.

Protokoll över val av elektorer skall skyndsamt översändas till stiftsstyrelsen.

Paragrafens/öM/a stycke innehåller bestämmelser om när val av elektorer skall ske.

Valet av stiftsfullmäktige skall ske i tvä etapper, först val av elektorer och därefter deras val av ledamöter. Vidare väljs sfiftsfullmäktige för samma lid som kyrkofullmäktige, dvs. för tre år räknal frän den 1 januari årel efter det år dä allmänna val av kyrkofullmäktige har ägt rum (jfr 16 § nedan). Detta innebär alt valen måste anpassas till varandra i tiden.

Elektorerna skall väljas av de nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkoråden. Kyrkofullmäkligvalen äger rum den tredje söndagen i oktober, men är inte avslutade förrän länsstyrelserna efter den slutliga sammanräkningen har företagit vissa i vallagen föreskrivna åtgärder och kungjort utgången av valen. Elektorsvalen kan inte ske förrän kyrkofullmäkligvalen är avslutade. Samlidigl måsle de ske i sä god lid atl en rimlig lid för kallelser och valförberedelser förflyter mellan dessa val och valen av sfiftsfullmäktige. Mot bakgrund härav föreslås all elektorer och deras ersättare skall utses före november månads uigäng. Detta innebär all den slutliga sammanräkningen av kyrkofullmäkligvalen måste ske i god lid dessförinnan. Med hänsyn fill alt denna sammanräkning numera i allmänhet sker med ADB-stöd, torde delta inle vålla nägra större problem.

Enligl andra stycket skall protokoll över valet skyndsamt sändas till stiftsstyrelsen, som skall svara för all ledamots valet kommer lill ständ (jfr 11 § nedan).

10 § En elektor har rätl lill skälig ersättning för resekostnader och andra
utgifter som föranleds av uppdraget. Kostnaderna skall betalas av försam
lingen.

Enligl denna paragraf åläggs församlingarna alt ersätta elektorerna de resekoslnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Elektorerna har rätt till skälig ersättning för dessa kostnader. Det innebär att det överiåts ål församlingarnas beslutande organ atl bestämma ersättningens slorlek.

Om en församling ingår i en kyrklig samfällighel för alla ekonomiska församlingsangelägenheter skall ersättningen bestämmas och betalas av samfällighelen.

Val av ledamöler och suppleanter

11 § För val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige skall stifts
styrelsen ulse en person i varje valkrels atl vara valförtällare. Efter fram- 273

18 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

ställning av denne skall sfiflsstyrdsen kalla elektorerna inom varje val- ' Prop. 1987/88:31 krets fill ett sammanträde inför honom. Sammanträdet skall hållas före utgången av december det är då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förtätlats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sammanlräde för val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige. Enligt bestämmelsen skall elektorerna inom varje valkrels, dvs. normalt inom varje kontrakl, komma samman vid ett enda tillfälle för att välja samtliga ledamöter och suppleanter inom valkrelsen.

Eftersom stiftsfullmäktiges mandatperiod skall börja den 1 januari årel efter valåret måste valen av ledamöler och deras ersättare vara avslutade senasl vid utgången av december månad valåret. En föreskrift härom ges i paragrafens sista mening.

12 § Valbar är den som är kyrkobokförd inom valkrelsen, är medlem av
svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Den som innehar Qänsl som biskop är inle valbar till ledamol eller suppleanl. Domprosten eller annan kyrkoherde som är biskopens ersällare i stiftsstyrelsen saml den som är anställd hos stiftssamfälligheten och som i egenskap av föredragande hos sliflsstyrelsen eller pä grund av andra uppgifter som hör lill Qänsten har en ledande ställning bland sliftssamfällighetens Qänslemän är inte heller valbar.

I fråga om verkan av att valbarheten upphör och om räll all avsäga sig uppdraget fillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § tredje stycket om ledamot och suppleanl i kyrkofullmäktige.

I paragrafen regleras valbarhetsvillkoren för ledamöter och suppleanler i stiftsfullmäktige.

I första stycket föreskrivs att valbara till ledamöler och suppleanter i stiftsfullmäktige är myndiga medlemmar av svenska kyrkan. Vidare ställs som ett valbarhelsvillkor upp att ledamöler och ersättare skall vara kyrkobokförda inom valkrelsen. Härigenom åstadkommer man en allsidig sammansättning av stiftsfullmäktige pä så säll att olika delar av stiftet rent faktiskt blir representerade i stiftsfullmäktige.

I andra stycket anges vilka som inte är valbara till stiftsfullmäktige. I likhet med vad som gäller för kyrkofullmäkfige i församling och kyrklig samfällighet och för församlingsdelegerade bör biskopen och den som har den ledande ställningen bland de kyrkokommunala Qänslemännen i stiftssamfälligheten inle vara valbara. Eftersom domprosten är självskriven ersättare för biskopen i stiftsstyrelsen är inte heller denne valbar.

13 § Val av ledamöter och suppleanler skall ske inför öppna dörrar och
på samma sätt som val av ledamöler och suppleanler i kyrkoråd. Om
suppleanterna inle väljs proportionelll, skall del vid valet även bestämmas
i vilken ordning de skall inkallas fill Qänslgöring.

Över förrällningen skall föras protokoll som skrivs under av valförrätlaren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur valet av ledamöler och sup
pleanler skall ske. 1 första stycket anges att valet skall ske vid en offentlig 274

förrättning. Vidare föreskrivs all valet skall ske på samma sätl som val av Prop. 1987/88: 31 ledamöter i kyrkoråd. Del innebär bl.a. atl valet skall vara proportionellt om de förutsättningar som anges i 2 kap. 23 § är uppfyllda. Vidare innebär det alt valet skall ske med slutna sedlar, om omröstning begärs, och att avgörandet sker genom lottning vid lika röstetal (jfr 2 kap. 22 §).

Om suppleanterna inte väljs proporlionelll skall vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas fill Qänslgöring. Vid proportionellt val av suppleanter skall de inträda i den ordning som anges i lagen om proportionellt valsätt inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Enligt andra stycket skall protokoll föras över valförrättningen. Detta protokoll bör bl.a. innehålla uppgifter om vilka elektorer och ersättare som har varit närvarande och om vilka som har röstat i valet. Vidare bör framgå vilka yrkanden och förslag som har framlagts och de beslul som har fallals. Självfallet skall del ocksä innehålla uppgifter om vilka ledamöter och suppleanler som har valts och eventuella beslut om i vilken ordning suppleanterna skall inkallas lill Qänslgöring.

14 § Valels uigäng skall kungöras genom uppläsning av protokollet. Där
med är valet avslutat.

Protokollet, valsedlarna och annal valmalerial skall av valförrätlaren utan dröjsmål sändas in till stiftsstyrelsen, som skall förvara handlingarna på elt betryggande sätl lill dess att valet har vunnit laga kraft.

Enligt paragrafens första stycke skall kungöras vilka personer som har utsetts lill ledamöler och ersättare. Kungörelsen skall ske på grundval av del över valet förda protokollet. Av 19 § framgår all liden för överklagande av valet börjar löpa från den tidpunkt valet avslulades. Av delta skäl behövs en uttrycklig bestämmelse om när valet är avslutat.

Föreskriften i andra stycket är nödvändig för atl man vid eventuella överklaganden av valet skall kunna granska vad som har förekommit vid förrättningen.

15 § För den som har blivit vald till ledamol eller suppleanl skall slifls
slyrelsen genast utfärda ett bevis om detta. I beviset anges den valdes
namn saml för vilken lid och valkrels ledamoten eller suppleanten har
blivit vald. Beviset skall lillslällas den som har blivit vald och stiftsfullmäk
tiges ordförande.

Utdrag ur protokollet från valförrättningen gäller som bevis.

Paragrafen innehåller bestämmelser om bevis för dem som har blivit valda lill ledamöter och suppleanler i stiftsfullmäkfige.

Valperiodens längd m. m.

16 § Ledamöler och suppleanler väljs för tre år räknal från och med den 1 januari året efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäkfige har förrällals.

Valperiodens längd för stiftsfullmäkfige överensstämmer med den för kyr- .

kofullmäklige. --,

17 § Om en ledamol avgår under Qänstgöringsliden skall ordföranden Prop. 1987/88:31
skyndsamt anmäla della lill sliflsstyrelsen.

Styrelsen skall därefter fill ny ledamot i den avgångnes slälle utse den suppleant som står i tur all tillträda enligl den mellan suppleanterna bestämda ordningen.

I denna paragraf regleras förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått före den bestämda Qänstgöringstidens utgång.

Om en ledamol avgår under mandatperioden (jfr 12 § tredje slyckel) skall enligl/ö/-5?fl stycket stiftsfullmäktiges ordförande skyndsamt anmäla förhållandet lill stiflstyrdsen.

I andra stycket föreskrivs atl stiftstyrdsen skall ulse en ny ledamot i kretsen av suppleanter, som har utsetts vid samma tillfälle som den avgångne ledamoten. Ordningen mellan suppleanterna kan ha bestämts an-lingen genom lagen om proportionellt valsätt inom landsting, kommunfullmäktige m. m. eller vid vallillfället (jfr 13 §).

Överklagande av val

Föreskrifterna om överklagande har anpassats lill vad som gäller enligt lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, omtryckt 1985:204, ändrad senasl 1986:1164). I enlighet med terminologin i förvaltningslagen används ordet "överklagande" i stället för "besvär".

Beslul som fär överklagas

18 § Beslul varigenom elektorer och deras ersättare har utsetts fär över
klagas endast i samband med överklagande av del beslut varigenom leda
möter och suppleanter har utsetts.

Under den relalivi korta tid då val av elektorer skall genomföras torde det inle vara möjligt atl hinna med handläggningen av ett överklagande. I paragrafen föreskrivs därför atl beslul varigenom elektorer har utsetts endasl skall få överklagas i samband med överklagande av det beslut varigenom ledamöter och suppleanler i sfiftsfullmäktige har utsetts. Bestämmelsen innebär att sislnämnda beslul kan överklagas pä den grunden atl del finns invändningar mol de val av elektorer som har föregått leda-motsvalel.

19 § Beslul varigenom ledamöler och suppleanler har utsetts får överkla
gas hos valprövningsnämnden. Räll atl överklaga har den som uppfyller
villkoren för rösträtt vid kyrkofullmäktigval och som är kyrkobokförd
inom valkrelsen. Parfier som har deltagit i valet får också överklaga
beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till sliflsslyrelsen inom tio dagar efter det all valet eller förrättningen avslulades. Har en skrivelse med överklagande kommit in till valprövningsnämnden inom överklagandeliden, skall den omständigheten all skrivelsen har kommit lill sliflsstyrelsen först därefter dock inte föranleda atl den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommil in i räll lid.

276

I denna paragraf finns bestämmelser om förfarandet vid ett överklagande. Prop. 1987/88: 31 Paragrafen avser både valen vid den ordinarie valförrättningen och när en ersättare har utsetts till ledamot enligt 17 § andra stycket.

Ordningen enligtförsta stycket överensstämmer med den som gäller för överklagande av kyrkofullmäktigval och, med undanlag för partiets rätt att överklaga, den som gäller för överklagande av kyrkomötesval.

I andra stycket finns bestämmelser om fiden för överklagande och om avvisning. I enlighet med vad som gäller för kyrkofullmäktig- och kyrkomötesvalen är tiden för överklagandet tio dagar räknal från del att valet har avslutats.

Kungörelse om överklaganden m. m.

20 § Stiftsstyrelsen skall snarast möjligl efter utgången av tiden för överklagande samlidigl kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelserna fill valprövningsnämnden.

Kungörelsen införs i ortsfidning inom valkretsen. I kungörelsen anges viss kort fid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommil in lill valprövningsnämnden. Stiftsstyrelsen skall dessutom skyndsamt yttra sig över överklagandena fill valprövningsnämnden. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslul skall inte tillämpas.

Den som vill överklaga har rätt att hos sfiflsstyrdsen genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över förrällningen.

Paragrafen överensstämmer med vad som gäller vid kyrkofullmäkligvalen (jfr 50 § Qärde och femte styckena lagen om kyrkofullmäktigval) och vid kyrkomötesvalen (jfr 23 § andra och tredje styckena lagen om kyrkomötet).

Handläggningen av överklaganden

21 § I fråga om handläggningen och prövningen av överklaganden skall
15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972:620) fillämpas.

Genom hänvisningen i denna paragraf blir vissa bestämmelser i vallagen om förfarandet hos valprövningsnämnden tillämpliga på överklaganden av val fill stiftsfullmäktige.

22 § Den som har valls lill ledamot utövar sill uppdrag ulan hinder av all
valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin
plats sä snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagts om ledamol
gäller också för suppleanl.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inte beslul som avses i denna paragraf

I denna paragraf ges en bestämmelse om atl en vald ledamot, utan hinder
av elt överklagnde, intar sin plats lill dess annan valutgång har lillkän-
nagjorts. Bestämmelsen behövs eftersom man inle kan räkna med alt ett
överklagande är avgjort före valperiodens början (jfr 52 § lagen om kyrko
fullmäktigval). 277

Hur bestämmelserna om kyrkofidlmäktige i församling tillämpas på Prop. 1987/88: 31

stiftsfullmäktige

23 § Beträffande stiftsfullmäkfige tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 6 och 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på sfiflssamfällighetens anslagstavla.

3. Om suppleanten för en ledamot i fullmäktige är förhindrad atl inställa sig lill ell sammanlräde eller alt vidare delta i ell sammanträde, inträder i ledamotens ställe den suppleanl som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen stär i lur atl Qänslgöra för den ledamol som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan suppleant inle kan Qänslgöra inträder den suppleant som står i tur alt Qänslgöra för den ledamot som har fält den andra platsen för partiet och sä vidare efter samma grund. Om ell partis samtliga suppleanler är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till elt sammanlräde eller all vidare delta i sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan valkrels efter den grund som nyss har sagls. Därvid har den suppleanl företräde som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.

4. Rätt atl delta i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har de personer som anges i 12 § andra stycket, ledamöler i stiftsstyrelsen samt ordförande i nämnd eller beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av inlerpellation eller fräga som har framställts lill ordföranden i nämnden eller beredningen, revisor hos stiftssamfälligheten vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhel som hans uppdrag avser samt ordförande i församlings eller kyrklig samfällighets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga samfälligheten särskilt. Stiftsfullmäktige fär därtill kalla Qänslemän hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga för alt meddela upplysningar vid ell sammanlräde.

5. Del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägl rum förrällas val lill de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slut av de nyvalda stiftsfullmäktige vid sammanlräde snarast efter valperiodens början. Dessa förtällar även andra val som ankommer på sfiftsfullmäktige och avser lid efter utgången av det nämnda året.

6. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annat sätl än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslular det.

I likhet med vad som gäller för kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade i annan kyrklig samfällighet görs genom en hänvisning i denna paragraf vissa bestämmelser om kyrkofullmäktige i församling tillämpliga på stiftsfullmäktige. I punkterna 1 -6 ges särskilda bestämmelser om stiftsfullmäktige.

Punkterna 1-4 överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet enligl 5 kap. 3 § punkterna 1, 3, 5 och 6.

278

De nyvalda stiftsfullmäktige kan ofta av praktiska skäl till skillnad mot de nyvalda kyrkofullmäktige inle hinna sammanträda före valperiodens början för all förrätta val till befallningar som blir lediga vid valårets slul. I punkten 5 ges därför en särskild bestämmelse enligt vilken sådana val skall förrättas av de nyvalda stiftsfullmäktige vid sammanlräde snarast efter valperiodens början.

I punkten 6 finns en bestämmelse om atl stiftsfullmäktige i likhet med Prop. 1987/88: 31 kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet (jfr 5 kap. 3 § punkl 7) får förvara protokoll på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar det.

7 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församling

I delta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om kyrkorådet och övriga nämnder i församling och om deras uppgifter, organisation och verksamhetsformer. Kapitlet motsvarar i huvudsak 5 kap. LFKS. Språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Kyrkorådets uppgifter

1 § I varje församling skall del finnas ell kyrkoråd. Kyrkorådet är för
samlingens styrelse.

Två eller flera församlingar får utse elt gemensamt kyrkoråd för en eller flera angelägenheter.

Denna paragraf, som har sin motsvarighet i 5 kap. 1 § LFKS, innehåller grundläggande föreskrifter om kyrkoråd.

Enligl/ör.y/a stycket skall det finnas etl kyrkoråd i varje församling. I förhällande lill gällande ordning har den ändringen gjorts atl regeringen inle längre kan besluta alt kyrkoråd inle skall finnas i en församling som ingår i en total ekonomisk samfällighet (jfr 7 kap. 1 § tredje slyckel LFKS).

Andra stycket innebär alt församlingarna vid sidan om församlingskyrkoråden kan ulse ell gemensamt kyrkoråd för en eller fiera angelägenheter som församlingarna får sköta.

2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess
ulveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha
lillsyn över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa
de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos and
ra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.

Kyrkorådet skall vidare

1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman,

2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens egendom i den män sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd eller annars ankommer på annan,

3. ha hand om medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman inte har medgett någon annan nämnd atl helt eller delvis ha

hand om sin meddsförvallning, '

4. verkslälla kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul i den mån
verkställigheten inte har uppdragits ät någon annan,

5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån detta inte på grund av lag eller annan författning eller beslul av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ankommer på nägon annan,

6. ha hand om församlingens informationsverksamhet i den män kyrkofullmäkfige eller kyrkoslämman inle har uppdragit denna ät nägon annan 279 nämnd.

5. verka för sådana förenklingar i verksamheten som kan underlätta Prop. 1987/88:31 enskildas kontakter med församlingen saml

6. i övrigl fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har överlämnal lill rådet.

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligl särskilda författningar ankommer pä rådet.

Kyrkorådet får infordra yttranden och upplysningar från övriga nämnder och från beredningar och Qänslemän i församlingen, när del behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Om beslutanderätten i en församling utövas av elt direklvall kyrkoråd tillämpas inte andra slyckel 1, 3-6 och 8.

I paragrafen behandlas kyrkorådets uppgifter. Den har sin motsvarighet i 5 kap. 2 § LFKS.

Ledamöter och suppleanler

3 § Kyrkoherden är ledamol i kyrkorådet.

Kyrkoherden får förordna präst som Qänstgör i pastoratet alt vara kyrkorådsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöler har valts. Kyrkoherden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordförande om förordnandet.

Om församlingar som tillhör olika pastorat har ell gemensamt kyrkoråd, förordnar domkapitlet en av församhngarnas kyrkoherdar atl vara ledamot i rådet och en annan all vara suppleanl.

I paragrafen finns bestämmelser om kyrkoherdens eller annan prästs ställning som självskriven ledamot i kyrkorädel. Paragrafen överensstämmer med 5 kap. 3 § LFKS. Av 4 och 5 §§ framgår att den präst som kyrkoherden förordnar till ledamol i stället för honom själv inte ocksä fär vara vald fill ledamol eller suppleanl i kyrkorådet.

4 § Andra ledamöter än den som avses i 3 § samt suppleanler i kyrkorå
det väljs, ulom i fall som avses i 5 §, av kyrkofullmäkfige eller kyrkosläm
man till del anlal som fullmäktige eller slämman bestämmer. Antalet valda
ledamöter fär dock inle vara mindre än fyra. Antalet suppleanter bör vara
minst lika slorl som antalet valda ledamöter.

Om suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill Qänslgöring.

Paragrafen innehåller bestämmelser om val av ledamöter och suppleanter i kyrkoråd för församlingar i vilka beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman. Bortsett från hänvisningen fill 5 § stämmer paragrafen i sak överens med 5 kap. 4 § LFKS.

5 § Om beslutanderätten i en församling ulövas av ell direklvall kyr
koråd skall andra ledamöler än den som avses i 3 § och suppleanler ulses
genom direkta val när val i hela rikel till kyrkofullmäktige förrättas. Röst
rätt vid ell sådant val har den som uppfyller de villkor som anges i 2 kap.
4§.

I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa 280

fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt, Prop. 1987/88: 31

2. valdag, rösfiängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanler saml

4. förfarandet när en ledamol i kyrkorådet har avgått under Qänstgöringsliden och när en suppleanl har inträtt som ordinarie ledamol i kyrkorådet eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Kyrkorådet beslutar hur många ledamöter som skall väljas. Anlalel valda ledamöter skall vara jämnt och får inte vara mindre än tio.

Beslular kyrkorådet om ändring av anlalet ledamöter tillämpas beslutet först när val i hela rikel av kyrkofullmäkfige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrällas om beslutet.

För de valda ledamölerna skall suppleanter ulses till det antal som kyrkorådet bestämmer. Anlalet skall ulgöra en viss andel, dock högst hälflen, av del antal platser som varje parti får i församlingen. Om del därvid uppkommer elt brutel tal, avrundas delta fill närmast högre hela lal. Länsstyrelsen skall genast underrättas om kyrkorådels beslul.

När kyrkorådet skall utses första gången, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöter och suppleanler.

Kyrkorådet skall före utgången av januari månad varje år lill samfällighetens fullmäkfige avge en berättelse om sin verksamhet under det föregäende årel.

Denna paragraf är ny och behandlar val av direktvalda kyrkoråd (1 kap. 10 §) samt dess skyldighet atl avge en verksamhetsberättelse.

Enligt/Ör5fa stycket skall andra ledamöter än den självskrivne (jfr 3 §) och suppleanter i kyrkorådet utses genom direkta val i samband med kyrkofullmäkligvalen. Samma villkor för rösträtt som gäller för kyrkofullmäkligvalen skall gälla vid dessa val.

I andra stycket hänvisas lill lagen om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall i fråga om en församlings indelning i valdistrikt samt valdag, rösfiängd, förrättande och avslutande av val och utseende av suppleanter. Vidare gäller hänvisningen förfarandet när en ledamol har avgått före Qänstgöringsfidens uigäng och när en suppleanl har inträtt som ledamol eller av annan anledning har avgått som suppleanl. Motsvarande bestämmelser för kyrkofullmäktige finns i 2 kap. I §.

I tredje stycket finns en bestämmelse enligt vilken det direktvalda kyrkorådet såsom församlingens beslutande organ själv fär besluta om antalet ledamöler i kyrkorådet. Av skäl som har anförts i den allmänna mofiveringen (avsnitt 3.1.4) får antalet ledamöter inte vara mindre än tio. I sjätte stycket ges bestämmelser om vem som beslular om antalet ledamöter när kyrkorädel skall utses första gången.

fiärde stycket finns bestämmelser om verkan av ett beslul om ändring av anlalet ledamöter. Stycket har utformats så atl bestämmelsen i huvudsak stämmer överens med vad som gäller i motsvarande fall för kyrkofullmäktige i församling enligl 2 kap. 2 § femte slyckel.

Femte stycket innehåller bestämmelser om anlalel suppleanter för leda
möterna i det direktvalda kyrkorådet. Enligt förslaget skall antalet bestäm
mas av kyrkorådet och i övrigt på samma säll som anlalel suppleanter för
kyrkofullmäktige. 281

Enligl sjätte stycket ankommer det på kyrkofullmäktige eller kyrkosläm- Prop. 1987/88: 31 man i församlingen atl bestämma anlalet ledamöter och suppleanler, när del direktvalda kyrkorädel skall utses första gången.

Enligt sjunde stycket skall kyrkorådet avge en verksamhetsberättelse till samfällighetens fullmäkfige. På delta sätt kan verksamheten granskas löpande och inle som annars bara vid församlingsmedlemmarnas ställningstagande vid valet av ledamölerna.

6 § Antalet ledamöter i ell gemensamt kyrkoråd och det antal ledamöler
i rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse
mellan församlingarna. Varje församling skall välja minst en ledamot. Om
församlingarna inle kan enas, bestämmer länsstyrelsen anlalel ledamöler i
rådet och det anlal som skall utses av varje församling.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § LFKS.

Valbarhet m.m.

7 § I fråga om valbarhel lill ledamol eller suppleant,verkan av all valbar
heten upphör och rätt att avsäga sig uppdraget fillämpas bestämmelserna i
2 kap. 5 § om ledamot och suppleanl i kyrkofullmäktige. Den som är
myndig på dagen för valet till kyrkorådet är dock valbar. Ulöver de
personer som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får inle heller en tjänsteman
som föreslär någon förvaltning som är underställd rådet väljas lill ledamot
eller suppleanl.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 6 § LFKS.

Rätt tid ledighet för uppdraget

8 § Valda ledamöter och suppleanter har rätt till den ledighet från an
slällning som .behövs för uppdraget.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 7 § LFKS.

Valperiodens längd m. m

9 § Sådana ledamöter och suppleanler som avses i 4 och 5 §§ väljs för tre
är, räknal frän och med den I januari året efter del år då val i hela rikel av
kyrkofullmäktige har förrättats.

Om valet lill kyrkofullmäkfige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mdlan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de ledamöler och suppleanter i kyrkorädel som har valls av fullmäktige tvä månader efter del att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall kyrkofullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanter för återstoden av Qänstgöringsliden.

Om en sådan ledamol som avses i 4 § och som har utsetts vid proportio
nellt val avgår under Qänstgöringsliden, inlräder en suppleant, enligl den
ordning mellan suppleanterna som har beslämts vid valet, i ledamotens
ställe för ålersloden av Qänstgöringsliden. Om en annan av kyrkofullmäk
tige eller kyrkostämma vald ledamot avgår, förrällas fyllnadsval för äter- 282
stöden av Qänstgöringsliden.

I denna paragraf finns bestämmelser om valperiodens längd, om omval av Prop. 1987/88: 31
kyrkoråd som utses av kyrkofullmäktige och om efterträdare lill ledamot

som har avgäll och som har valls av kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman.

I första stycket anges mandattiden för de valda ledamölerna och suppleanterna i kyrkorådet. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 5 kap. 8 § första stycket LFKS.

I andra stycket finns bestämmelser om omval av kyrkoråd som har valls enligt 4 § efter det att ett kyrkofullmäktigval har gjorts om eller när rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen därvid har ändrats. Stycket motsvarar 5 kap. 8 § andra stycket LFKS.

Tredje stycket reglerar förfarandet när en ledamot som har utsetts genom proporlionelll val respekfive majoritetsval avgår. Stycket motsvarar 5 kap. 8 § tredje slyckel LFKS.

Ordförandeskapet

10 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer bland kyrkorådets ledamöter en ordförande och en eller tvä vice ordförande. Fullmäktige eller slämman bestämmer liden för uppdragen. Direklvall kyrkoråd och gemensamt kyrkoråd skall dock själva välja ordförande och en eller tvä vice ordförande bland sina ledamöler.

Om varken ordföranden eller nägon vice ordförande kan närvara vid elt sammanlräde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamol alt för tillfället vara ordförande.

Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre lid är förhindrad all fullgöra sitt uppdrag, får kyrkorådet ulse en annan ledamot alt som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 9 § LFKS med det tillägget i första stycket sista meningen atl del direktvalda kyrkorådet i likhet med elt gemensamt kyrkoråd själv skall välja ordförande och en eller två vice ordförande.

Även del direktvalda kyrkorådet ges genom bestämmelsen i tredje stycket möjligheten all tillfälligt ulse en annan ledamol atl ulföra ordförandens åligganden då denne för längre tid är förhindrad. Ell sådanl uppdrag kan självfallet inte omfatta annan lidsperiod än den ordföranden faktiskt är förhindrad eller liden efter del denne lämnat sitt ordförandeskap (jfr. prop. 1975/76:186 s. 268 f och prop. 1982/83:19 s. 158 ff).

Bestämmelser om sammanträdena i kyrkorådet

II § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sam
manlräde skall även hållas, när minst en tredjedel av rådets ledamöler eller
den ledamot som avses i 3 § begär del eller ordföranden anser alt del
behövs.

Kallelse till sammanlräde med kyrkorådet skall anslås minsl en vecka
före sammanlrädesdagen pä församlingens anslagstavla. Den skall inom
samma tid tillställas varje ledamol och suppleant i rådet på lämpligt säll.
Om elt ärende fordrar sä skyndsam handläggning alt kallelse inte kan ske
pä detta sätt, skall kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast varda
gen före sammanträdesdagen. Dessulom skall kallelsen inom samma lid pä
lämpligl säll tillställas varje ledamot och suppleant. Del som sägs i della
stycke gäller bara när det inte finns föreskrifter om kallelse i reglemente för 283

kyrkorådet.

Kyrkorådet fär lill sina sammanträden kalla en ledamol eller en supple- Prop. 1987/88: 31 ant i kyrkofullmäktige, ordföranden eller en vice ordförande i kyrkoslämman, en ledamol eller en suppleant i annan nämnd eller beredning, en Qänslemän hos församlingen eller en särskild sakkunnig all närvara. Den som har kallats lill etl sammanlräde får, om rådet beslular del, delta i överläggningarna men inte i besluten.

Denna paragraf behandlar tid och plats för kyrkorådets sammanträden, kallelse till sädana sammanträden och närvarorätt.

Första och tredje styckena stämmer överens med 5 kap. 10 § första respektive andra styckena LFKS.

I andra stycket finns en ny bestämmelse om kallelse lill kyrkorådels sammanträden. Sådana bestämmelser saknas i LFKS. Hillills har i allmänhet föreskrifter om kallelse getts i reglemente för kyrkorådets verksamhel. Reglemente är inle obligatoriskt men får antas av kyrkofullmäkfige eller kyrkoslämman. Del har förekommit fall där ledamöter i ett kyrkoråd inle har blivit kallade lill ell kyrkoråds sammanträde. I praxis har beslul fattat vid ett sådant sammanträde ansetts ha tillkommit i laga ordning, eftersom bestämmelser om när och hur kallelse skall utsändas saknas i lag. Detta är otillfredsställande. I andra stycket införs därför en bestämmelse enligt vilken kallelse skall anslås på församlingens anslagstavla minsl en vecka före sammanträdel. Kallelsen skall också inom samma tid tillställas varje ledamol och suppleant på lämpligt sätt (jfr 2 kap. 10 §). Den formuleringen öppnar möjligheterna alt använda del bästa och lämpligaste distribufions-sättel - brev, telefon, telex, bud etc. - beroende på omständigheterna. Vidare har införts en bestämmelse om förkortad kallelselid för brådskande ärenden. Andra stycket har utformats med beslämmelserna i 2 kap. 10 § LFKS om kallelse av ledamöler och suppleanter i kyrkofullmäktige som förebild. Som kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 4.2) påpekar bör del emellertid i första hand ankomma pä kyrkofullmäkfige eller kyrkostämma all reglemente för kyrkorådet och andra nämnde föreskriva om kallelse till sammanlräde. Endast om så inle sker, finns det anledning att fillämpa tvingande lagbestämmelser. I förhållande lill del förslag kyrkomötet fick ta del av har sålunda ett fillägg gjorts i lagtexten på denna punkl.

Suppleanternas tjänstgöring

12 § I fråga om suppleanternas Qänslgöring i kyrkorådet gäller i fillämpliga delar bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleanternas Qänslgöring i kyrkofullmäktige. Detta gäller även när en av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma utsedd ledamot som inte har utsetts vid proporlionelll val har avgått och fyllnadsval ännu inle har ägl rum. Suppleanterna fär närvara vid rådels sammanträden.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 11 § LFKS.

Beslulförhel och jäv

13 § Kyrkorädel får handlägga ärenden endasl om mer än hälflen av

ledamölerna är närvarande. 284

En ledamot eller nägon annan som har att handlägga ärenden hos rådet Prop. 1987/88: 31 får inle delta i eller närvara vid handläggningen av etl ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 12 § LFKS.

Val av särskild avdelning eller utskott inom kyrkorådet samt krav på beslut pch protokoU

14 § När kyrkorådet väljer en sådan avdelning som avses i 17 § eller etl
organ bestående av ledamöler eller suppleanler i rådet för beredning av
ärenden som rådet skall handlägga, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 §
om proportionellt val.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslul, förande av protokoll, protokollels innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om justering och reservafion tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om kyrkofullmäktige. Protokollet får dock justeras på det sätl som kyrkorådet bestämmer av ordföranden och yllerligare minst en ledamol.

Paragrafen stämmer i sak överens med 5 kap. 13 § LFKS.

Framställningar tid kyrkorådet m.m.

15 § Kyrkorådet skall på lämpligl sätt kungöra var framställningar till
rådet las emol.

Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller särskilt beslul är behörig all la emot delgivning.

Paragrafen stämmer i sak överens med 5 kap. 14 § LFKS. Någon särskild föreskrift om alt förvaltningslagens bestämmelser om inkommande handlingar skall tillämpas ges dock inte, eftersom förvaltningslagen numera i den delen gäller även för kyrkokommunala myndigheter.

Hta- kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer ulses

16 § Kyrkorådet väljer kyrkvärdar bland dem som är röstberättigade i församlingen enligl 2 kap. 4 § första och andra styckena. Minst en av kyrkvärdarna skall utses bland ledamöterna och suppleanterna i kyrkorådet. Kyrkvärdarna utses för tre år räknat frän och med den 1 januari året efter det år dä val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrällals.

Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådels medelsförvaltning inte har ordnats på annat sätl.

Det är då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättats, skall det nyvalda

kyrkorådet före december månads utgäng utse befattningshavare som av-

, ses i första och andra styckena. Del nyvalda kyrkorådet får även före

december månads uigäng utse elektorer som avses i lagen (1982:943) om

kyrkomötet.

Denna paragraf motsvarar 5 kap. 15 § LFKS.

285

Reglemente om kyrkorådets verksamhet m.m. Prop. 1987/88:31

17 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får anta reglemente med när
mare bestämmelser om kyrkorådets verksamhel.

Kyrkorådet får, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman beslular del, uppdra ål en särskild avdelning, beslående av ledamöler eller suppleanler i rådet, ål en ledamot eller suppleanl eller åt en Qänslemän hos församlingen atl på rådels vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Dessa ärendegrupper skall anges i reglementet eller särskilda beslut. Framställningar eller yllranden lill fullmäktige eller slämman liksom yllranden med anledning av att rådets beslut har överklagats får dock beslutas endast av rådet samfällt.

Första och andra styckena tillämpas också på direklvall kyrkoråd. Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman i stället avse kyrkorådet.

Beslul som har faltals med stöd av uppdrag enligl andra stycket skall anmälas till kyrkorådet, som bestämmer på vilket säll della skall ske.

I paragrafen ges bestämmelser om reglemente för kyrkorådet och delegation av beslutanderätt. Den motsvarar delvis 5 kap. 16 § LFKS.

Första, andra och fiärde styckena stämmer överens med första - tredje styckena 5 kap. 16 § LFKS.

Tredje stycket innehåller en ny bestämmelse och lar sikte på del direktvalda kyrkorådet. I en församling som har ett direklvall kyrkoråd saknas fullmäktige och stämma. I stycket föreskrivs därför all kyrkorådet själv får anla reglemente med närmare föreskrifter om dess verksamhel.

Tillsättning av nämnder

18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för den
förvaltning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer
på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningar
na.

För förvaltning och verkställighet i övrigt får fullmäkfige eller slämman tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöler och suppleanter i sädana nämnder väljs av fullmäktige eller slämman till del antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder tillämpas beslämmelserna om kyrkorädel i 4 § andra stycket, 7 och 8 §§, 9 § andra och tredje styckena, 10-15 §§, 16 § andra och tredje styckena saml 17 §.

Paragrafen, som motsvarar 5 kap. 17 § LFKS, behandlar de kyrkokommunala nämnderna.

Handläggningen av vissa ärenden

19 § Kyrkofullmäktige och kyrkoslämman får, om inle någol annal är föreskrivet i lag eller annan författning, besluta att kyrkorådet eller någon annan nämnd skall

1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fräga om egendom som annars förvaltas av nägon annan nämnd,

2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande frän anslällning samt andra frågor belräffande arbetstagare som är underställda någon annan nämnd.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om gemensam egendomförvalt
ning och personaladminislrafion. Paragrafen stämmer överens med 5 kap. 286
18 § LFKS.

Närvarorätt vid sammanträdena m. m. Prop. 1987/88: 31

20 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta all en ledamol eller en suppleanl i fullmäktige, kyrkorädel, annan nämnd eller beredning får närvara vid rådels eller nägon annan nämnds sammanlräde, även om han inte är ledamol eller suppleanl i rådet eller nämnden, och della i Överläggningarna men inle i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet.

Rätt all närvara och della i överiäggningen har dock alltid en kyrkoherde eller hans ersättare belräffande de nämnder lill vilka kyrkoherden inte är valbar.

Om beslulanderätlen i en församling ulövas av ell direklvall kyrkoråd tillämpas första stycket pä sådan församling. Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i stället avse kyrkofullmäktige i den samfällighet i vilken församlingen ingår.

Paragrafen har sin motsvarighet i 5 kap. 19 § LFKS. Den behandlar ledamöters och suppleanters rätl all närvara och yttra sig vid sammanträden med nämnder i vilka de inte är ledamöter eller suppleanler.

Kyrkoherdens särskilda närvarorätt enligl andra stycket har behandlats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.5).

Förvaring av arkivhandlingar

21 § Kyrkorådets och övriga nämnders protokoll och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

Paragrafen stämmer överens med 5 kap. 20 § LFKS.

Ersättning tdl ledamöter och suppleanler

22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får besluta all det lill valda ledamöter och suppleanter i kyrkorådet samt till ledamöter och suppleanter i annan nämnd skall betalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Delsamma gäller annan ledamol i kyrkorådet, om han har utsetts till ordförande. Arvodel skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

Om en församling ingär i en total pastoratssamfällighet eller total flerpastoratssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfälligheten besluta all arvode och ersättning som avses i första stycket skall utgå till ledamöter och suppleanler i församlingens kyrkoråd. Arvodel skall bestämmas fill lika belopp för lika uppdrag.

I paragrafen behandlas ersättning som kan ulgå till ledamöler och suppleanler i kyrkorådet eller annan nämnd. Första stycket stämmer i sak överens med 5 kap. 21 § LFKS.

I andra stycket finns motsvarande bestämmelse för ledamöter och suppleanter i kyrkoråd i församlingar som ingår i totala kyrkliga samfälligheter. Eftersom sädana församlingar inte har någon egen meddsförvallning

får beslut om ersättning fattas av samfällighetens fullmäktige.

287

8 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än Prop. 1987/88: 31

stiftssamfällighet

Kyrkorådets uppgifter

1 § Kyrkorådet i en kyrklig samfällighel skall leda förvaltningen av samfällighetens angelägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frägor som kan inverka pä samfällighetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs. Beträffande kyrkorådets uppgifter i övrigl fillämpas bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra—Qärde styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige i stället avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 27 § första stycket LFKS.

Hur bestämmelserna om kyrkoråd m. m. iförsamling tillämpas på kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än stiftssamfällighet

2 § Beträffande kyrkliga samfällighelers kyrkoråd och övriga nämnder tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 3, 4, 6—15 och 17—21 §§ samt 22 § första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäktige skall avse sam
fälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2. Om samfällighelen utgörs av församlingar som tillhör flera pastoral, förordnar domkapitlet en av kyrkoherdarna atl vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd och en annan all vara dennes suppleanl. Förordnandena skall avse tiden för de valda ledamöternas Qänstgöringsperiod.

3. Vid val av kyrkoråd i samfällighelen bör om möjligl varje församling bli företrädd i rådet genom minst en ledamol eller suppleanl.

4. Kungörelser och fillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

5. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk belydelse. Rådet fär infordra yllranden och upplysningar från församlingarnas kyrkoråd, när del behövs för att rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

6. Samfällighetens kyrkoråd får, om inle samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade beslular nägol annal, uppdra ät kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller ål ell för församlingarna i elt pastorat gemensamt kyrkoråd att verkställa beslul av samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade eller all förvalla anslag som enligl fastställd budget eller särskill beslul blivit anvisat ät församlingen.

7. Samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfällighetens kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.

8. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annal säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular del.

I denna paragraf finns bestämmelser om organisation och verksamhetsfor
mer beträffande kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällig
hel än sliftssamfällighel. Paragrafen motsvarar delvis 5 kap. 28 § LFKS.
Del tillägget har gjorts alt domkapitlets förordnande av kyrkoherde som 288

ledamol i kyrkorådet skall avse samma lid som de valda ledamöterna

Qänstgör. Nylt är också bemyndigandet för regeringen att delegera sin Prop. 1987/88:31 befogenhet atl besluta om förvaringen av arkivhandlingar. Särbestämmelserna om Göteborgs kyrkliga samfällighet har utgåu.

9 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten

Detta kapitel, som är nytt, innehåller bestämmelser om stiftsstyrelsens uppgifter, ledamöler och suppleanler i styrelsen, valbarhet, valperiodens längd och ordförandeskapet, saml om hur bestämmelserna om kyrkoråd m. m. i församling tillämpas på stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiflssamfällighelen.

Stiftsstyrelsens uppgifter

1 § Sfiflsstyrdsen skall leda förvaltningen av sfiflssamfällighetens angelägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksamhel.

Stiftsstyrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på sliftssamfällighetens ekonomiska ställning saml hos sfiftsfullmäktige och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som sliflsstyrelsen anser behövs. Belräffande sliftsstyrdsens uppgifter i övrigt tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 2 § andra och Qärde styckena om kyrkorädel i församling. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäkfige i slället avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.

Sliflsstyrelsen skall handlägga de ärenden som enligl särskilda författningar ankommer på styrelsen.

1 denna paragraf anges stiftsstyrelsens uppgifter.

Stiftsstyrelsen skall ulgöra motsvarigheten fill kyrkorådet i en annan kyrklig samfällighet. Sliflsslyrelsen har därför i stiftssamfälligheten enligt första och andra styckena samma uppgifter som ell sådanl kyrkoråd (jfr 8 kap. 1 §).

Som framgär av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.3, 3.3.4 och 3.3.6) föreslås all stiftsstyrelsen även skall sköta vissa uppgifter, som nu handhas av regeringen och andra statliga organ. Sålunda skall stiftstyrdsen besluta om l.ex. samfällighetsbildningar, ändringar i pastoratsindelningen m. m. Mot bakgrund härav har i tredje stycket lagils in en bestämmelse enliglvilken stiftsstyrelsen skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

Ledamöter och suppleanter

2 § Biskopen är ledamot i sliflsstyrelsen.

Vice ordföranden i domkapitlet är biskopens ersättare.

Enligl bestämmelsen skall biskopen vara självskriven ledamol i sliflssty
relsen och vice ordföranden i domkapitlet hans ersällare. Della innebär att
domprosten blir ersällare eller - i stift där del inle finns nägon domprost -
den kyrkoherde som regeringen ha förordnat Qfr 2 § domkapildslagen).
Delta blir under nuvarande förhållanden aktuellt i Visby stift, som saknar
domprost. Belräffande de närmare skälen till förslaget hänvisas till den
allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.4) 289

19 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

3 § Andra ledamöler i stiftsstyrelsen än biskopen väljs av sliftsfullmäkli- Prop. 1987/88:31 ge till det anlal fullmäktige bestämmer. Antalet valda ledamöter får dock inle vara mindre än åtta. För de valda ledamöterna skall utses lika många suppleanler.

Om suppleanterna inle väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill Qänslgöring.

I paragrafen finns bestämmelser om val av andra ledamöter och suppleanter i sliflsslyrelsen.

I andra stycket ges en bestämmelse om att det vid valet av suppleanter även skall bestämmas den ordning i vilken dessa skall kallas in till Qänslgöring, om valet inle sker proportionellt. Sker valet proporfiondlt, inlräder suppleanterna i den ordning som föreskrivs i lagen om proportionelll valsätt inom landsting, kommunfullmäktige rn. m.

Valbarhet

4 § Valbar lill ledamot eller suppleanl är den som är kyrkobokförd inom stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig pä valdagen.

Ulöver de personer som avses i 6 kap. 12 § andra stycket andra meningen fär inle heller en Qänslemän som förestår någon förvaltning som är underställd sliflsstyrelsen väljas lill ledamot eller suppleanl.

I fråga om verkan av atl valbarheten upphör och räll till avsägelse tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige.

Första stycket överensstämmer i princip med vad som gäller för valbarhel lill kyrkoråd Qfr 7 kap. 7 §).

I likhet med vad som gäller för ledamöler och suppleanler i en församlings kyrkoråd är enligt andra stycket, utöver de personer som inte är valbara lill fullmäktige, chefen för förvaltning som hör till stiftsstyrelsens förvaltningsområde undantagna från valbarhel.

Genom en hänvisning i tredje stycket lill 2 kap. 5 § tredje stycket görs bestämmelserna om verkan av att valbarheten upphör och rätt lill avsägelse för ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäkfige tillämpliga pä stiftsstyrelsen.

Valperiodens längd

5 § Sådana ledamöter och suppleanter som avses i 3 § väljs snarast efter . del atl sliflsfullmäkliges valperiod har börjat. Valet gäller till dess all stiftsfullmäktige förtällar nyll val under sin näsla valperiod.

Till skillnad mol kyrkofullmäktige kan stiftsfullmäktige på grund av den
indirekta valmetoden inte hinna sammanträda och förrätta val före decem
ber månads utgång del år då val av kyrkofullmäktige i hela rikel har ägt
rum. Mandattiden för de ledamöter och suppleanler i stiftsstyrelsen som
skall väljas kan därför inle börja förrän de nyvalda stiftsfullmäktige har
hunnit sammanträda och förrätta valen. I paragrafen anges därför sålunda
all mandattiden löper till dess all stiftsfullmäktige förrättar nytt val under j

sin nästa valperiod.

Hur bestämmelserna om kyrkoråd m. m. iförsamling tillämpas på stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden i stiftssamfälligheten

7 § Beträffande stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 11-15 och 17-21 §§ samt 22 § första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall .
avse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och fillkännagivanden skall anslås på stiflssanrifällighe-tens anslagstavla.

3. Sliflsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frägor av störte, ekonomisk belydelse. Sfiflsstyrdsen fär begära upplysningar från församlingarnas och de kyrkliga samfällighelernas kyrkoråd, när del behövs för att sliflsstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

4. Stiftsstyrelsen får, om inte sfiftsfullmäktige beslutar någol annat, uppdra åt kyrkorädel eller annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighet atl verkställa beslul av stiftsfullmäktige eller all förvalta anslag som enligt fastställd budget eller särskill beslul blivit anvisat åt församlingen eller den kyrkliga samfälligheten.

5. Bestämmelserna om närvaro- och yttranderätt för kyrkoherde eller hans ersättare skall också avse biskopen och vice ordföranden i stiftsstyrelsen.

6. Protokoll och andra arkivhandlingar fär förvaras pä annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar del.

I denna paragraf finns bestämmelser om organisafion och verksamhetsformer belräffande stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten.

Genom hänvisningen i första stycket görs vissa bestämmelser om kyrkoråd i församling tillämpliga pä stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten. Det gäller beslämmelserna i 7 kap. om rätt fill ledighet för uppdraget (8 §), om val och om efterträdare till ledamot som har avgått (9 § andra och tredje styckena), sammanträdena (11 §), suppleanternas inträde (12 §), beslutförhet och jäv (13 §), val av särskild avdelning eller utskott m. m. (14 §), framställningar m. m. (15 §), reglemente och delegation (17 §), fillsättning av nämnder (18 §), handläggningen av vissa ärenden (19 §), närvarorätt (20 §), förvaring av arkivhandlingar (2! §) och om ersättning till ledamöter och suppleanter (22 § första stycket).

I andra stycket ges särskilda bestämmelser om organisationen och Verksamheten. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak dem som gäller för kyrkoråd och övriga nämnder i kyrklig samfällighel (jfr 8 kap. 2 §).

291

10 kap. Ekonomisk förvaltning Prop. 1987/88: 31

Delta kapitel innehåller bestämmelser om förmögenhelsskydd, täckning av medelsbehov, budget, budgetfrister, medelsanvisning, fonder, län och borgen samt räkenskaper och bokslut i de kyrkliga kommunerna. Kapitlet motsvarar i huvudsak 6 kap. LFKS. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Församlingar

1 § Församlingarnas egendom bör förvallas så all förmögenheten inle minskas.

2 § Församlingens medelsbehov skall, i den män det inte fylls på annat sätt, läckas med skatt.

3 § Församlingen skall årligen upprätta budget för nästa budgetår. Budgetåret löper per kalenderår.

Budgeten skall, med utgångspunkt i ställningen enligt de avslutade räkenskaperna för året före det år då budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin under budgetåret. I planen skall redovisas de anslag som skall anvisas och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

4 § Förslag lill budget skall upprättas av kyrkorådet före oktober månads
utgång. Om särskilda förhållanden kräver del, får budgetförslaget göras
upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oktober månads
utgång föreslå skattesats för den församlingsskall som ingår i preliminär
skatt för inkomst under det följande ärel. Kyrkorådet bestämmer när
övriga nämnder senasl skall lämna sina särskilda budgetförslag till rådet.

Kyrkorådet skall samräda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp.

Budgeten faslslälls av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november månads utgång. Om budgeten lill följd av särskilda förhållanden inle kan fastställas före november månads utgång, skall fullmäkfige eller slämman ändå fastställa skattesatsen inom denna lid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads uigäng. Därvid får fullmäktige eller stämman, om del finns särskilda skäl för del, fastställa annan skallesals än som har beslämts tidigare.

Kyrkorådets förslag till budget skall från och med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller den kyrkostämma dä budgeten skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

5 § Beslut om anslag skall även innefatta anvisning av medel för atl läcka
anslaget. Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman kan besluta att elt särskill
anslag, som inte förbrukas under del år för vilket del har beviljats, får
användas för samma ändamål under del följande ärel. Etl sådant beslul får
därefter fattas för ett år i sänder.

Paragraferna motsvarar 6 kap. 1 -5 §§ LFKS.

6 § En församling får avsätta medel lill kapitalfonder och driflfonder.

Fondmedel får las i anspråk för annat ändamål än det som fonden avser 292

endasl genom beslul i samband med atl budgelen fastställs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om kyrkokommunala fonder. Den Prop. 1987/88:31

stämmer överens med 6 kap. 6 § första stycket LFKS. Regeln i nämnda

lagrums andra stycke har inle förts över fill den nya lagen. Den föreskriften

innehäller en hänvisning lill de särskilda bestämmelser om fondavsättning

som finns i annan lag. Sädana regler finns i den nya lagen om förvaltningen

av kyrklig jord.

7 § Församlingen fär ta upp lån och ingå borgen. Församlingen får inle upplåta panträtt i sin egendom lill säkerhet för en fordran. Vid förvärv av egendom fär församlingen överta betalningsansvaret för län som fidigare har lagils upp mol säkerhet av panträtt i egendomen.

8 § Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som det förvallar.

Andra nämnder som förvaltar medel skall föra räkenskaper enligl kyrkorådels föreskrifter och årligen, inom den lid som kyrkorådet bestämmer, till rådet lämna redovisning för sin medelsförvaltning under föregående budgetär.

När en sådan redovisning har lämnats, skall kyrkorådet inom den lid som kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman bestämmer sammanfalla och avsluta räkenskaperna.

Gemensamt kyrkoråd skall årligen senast den 31 mars lämna redovisning fill de församlingar som har utsett rådet.

9 § Särskilda bestämmelser finns om

1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,

2. förvaltning av medel som myndighel har särskill inseende över saml

3. kolleklmedel.

Paragraferna motsvarar 6 kap. 7-9 §§ LFKS.

Kyrkliga samfälligheter

10 § Beträffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-9 §§. Därvid skall
följande gälla.

1. Beslämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige samt dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för del nästföljande året till samfällighetens kyrkoråd. Detta bestämmer när förslagen skall lämnas.

3. Bestämmelserna om samräd med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp skall inte tillämpas pä sliftsslyrdsen.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 10 § LFKS. De ändringar som har gjorts innebär dels atl i punkl 1 har tillagts orden stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen, dels att yllerligare en punkl, 3, har införts.

11 kap. Revision

Detta kapitel innehåller bestämmelser om revisorer, revisorernas uppgifter

och befogenheter, revisionsberättelse och ansvarsfrihet. Kapifiet motsva- 293

rar med språkliga och redaktionella ändringar i huvudsak 7 kap. LFKS.

Församlingar Prop. 1987/88:31

1 § Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman väljer uiider år då val
i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats tre eller fiera revisorer samt
minsl lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande
årens verksamhet. Fullmäktige eller stämman får därvid välja revisorer
och suppleanler för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet. .
Anlalel revisorer, liksom antalet suppleanler, för varje nämnd eller grupp
av nämnder skall dock vara minsl tre.

Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning öch mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revisorerna och suppleanterna två månader efter det alt omValel eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanter för återstoden av Qänstgöringsliden.

I fräga om valbarhet lill revisor och revisorssuppleant, verkan av atl valbarheten upphör och rätl till avsägelse skall beslämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inle är kyrkobokförd i församlingen är dock valbar. Delsamma gäller den som är myndig på dagen för valet fill revisor eller suppleanl.

Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under Qänstgöringsliden, får fullmäktige eller stämman förtätta fyllnadsval för återstoden av denna lid.

Revisorer och revisorssuppleanter har rätl lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller slämman får besluta att det till revisorer ochrevisors-suppleanter skall betalas skäligl arvode saml skälig ersättning för resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvodel skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

2 § Den som är ledamot eller suppleant i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till församlingen fär inle vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten och inte heller delta i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan verksamhet eller i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Detsamma gäller make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående fill den redovisningsskyldige. Ordföranden och vice ordföranden i kyrkorädel eller andra nämnder vars verksamhet granskningen gäller fär, ulan hinder av vad som nu har sagls och även om de inle är ledamöter i kyrkofullmäktige, delta i fullmäktiges eller stämmans överläggning, när revisionsberättelsen som avser granskningen behandlas.

3 § Revisorerna granskar kyrkorådets och övriga nämnders verksamhel. De prövar om verksamheten har utövats på etl ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den konlroll som har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

En revisor har rätt att av en nämnd få de uppgifter cch upplysningar som behövs för revisionsarbetet. En revisor får när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar som en nämnd förvaltar samt ta dd av räkenskaper och andra handlingar som berör nämndens verksamhet.

Vad som har sagts om nämnd gäller även beredning.

4 § Revisorerna utövar, om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte

bestämmer något annal, själva den förvaltning som har samband med 294

revisionsuppdragel. Beslul som revisorerna fattar angående förvaltningen Prop. 1987/88: 31 skall upptas i protokoll. I fråga om justering av protokoll och tillkännagivande om justeringen tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 14 § andra stycket.

5 § Revisorerna skall årligen lill kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman avge berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser verksamheten under del föregående årel. Av berättelsen skall framgå om anmärkning belräffande den granskade verksamhelen föreligger eller inte. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den anges i berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskill uttalande i frågan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inle.

6 § Sedan förklaringar har inhämtats över dé anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman vid sammanträde före utgången av årel efter det år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om talan eller annan åtgärd för all bevara församlingens rätt skall vidtas. Om talan inte väcks inom ett år från det att revisionsberättelsen lades fram pä sammanlräde med fullmäktige eller stämman, anses ansvarsfrihet beviljad. Trots atl ansvarsfrihet har beviljats får talan dock föras belräffande skada på grund av brottslig handling, om inle ansvarsfrihelen uppenbarligen avsäg även den skadan.

7 § Kyrkofullmäkfige eller kyrkostämman får meddela närmare föreskrifter om revisionen.

Paragraferna stämmer i sak överens med 7 kap. 1—7 §§ LFKS.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-7 §§. Därvid skall följande gälla.

1. Beslämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i slället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församUngsddegerade eller stiftsfullmäktige samt dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Val av revisorer och revisorssuppleanter i en stiftssamfällighet skall förrällas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.

3. Församlingskyrkoräd som förvallar medel för samfällighetens räkning eller kyrklig samfällighets kyrkoråd som förvaltar medel för sliftssamfällighetens räkning skall årligen avge redovisning för sin förvaltning under det föregående kalenderåret. Redovisningen skall lämnas fill samfällighetens kyrkoråd eller stiftsstyrelsen, som bestämmer när della skall ske.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 kap. 8 § LFKS.

I punkt I har som en följd av den obligatoriska sliflssamfälligheten tillagts orden stiftsfullmäktige och sfiflsslyrelse.

Punkt 2 innehåller en ny bestämmelse. Den reglerar när val av revisorer
och revisorssuppleanter i en sliftssamfällighel skall ske. Som förut har ■
redovisats kan de nyvalda fullmäktige, på grund av att de väljs indirekt,
inte hinna förtätta val före utgången av december månad det år då val i hela
riket av kyrkofullmäktige har ägl rum. I punkt 2 föreskrivs därför som etl 295

undantag från 1 § första meningen all revisorer och revisorssuppleanter i Prop. 1987/88: 31 en stiftssamfällighet skall väljas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.

Punkl 3 motsvarar i huvudsak 7 kap. 8 § 2 LFKS. Eftersom stiftsstyrelsen enligl 9 kap. 7 § 4 fär uppdra ål kyrkorådet i en församling eller kyrklig samfällighel all förvalla anslag har beslämmelserna anpassats även för denna situation.

12 kap. Församlingsskatt

Delta kapitel innehåller bestämmelser om skyldighet atl eriägga skaft lill församling, skattesals, underrättelse om skaUesats, utbetalning och redovisning av församlingsskatt samt särskilda bestämmelser om kyrkliga samfälligheter. Kapitlet motsvarar i huvudsak 8 kap. LFKS, Språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Församlingar

1 § Bestämmelser om skyldighet att erlägga församlingsskatt finns i
kommunalskaltelagen (1928:370).

Den som är kyrkobokförd i en icke-tertiloridl församling är inte skyldig all erlägga församlingsskall till den lertiloriella församling där han är mantalsskriven.

Särskilda bestämmelser om skallskyldighet finns i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

2 § När budgelen har fastställts, skall kyrkorådet genast underrätta den
kommun där församlingen är belägen om den skattesats som därvid har
beslämts för det följande årel.

Om budgelen inle har fastställts före oktober månads utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag lill skattesats. Om budgelen inle har fastställts före november månads utgång skall, så snart skallesatsen har beslämts, kommunen underrättas om denna.

3 § Skattesatsen för församlingsskatt bestäms enligl de grunder som
anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Bestämmelser om utbetalning av församlingsskall finns i samma lag.

4 § Länsskattemyndigheten skall senast den 8 mars till kyrkorådet över
lämna redovisning för del föregående året över skatt som fillkommer
församlingen och som har betalats ut till denna.

Paragraferna motsvarar 8 kap. 1-5 §§ LFKS.

Kyrkliga samfädigheier

5 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 2-4 §§. Därvid skall
beträffande stiftssamfälligheter beslämmelserna om kyrkoråd i slället avse
stiftsstyrelsen.

Denna paragraf motsvarar 8 kap. 6 § LFKS. 296

Stiftssamfälligheter samt Stockholms territorieUa församlingar och Prop, 1987/88:31

kyrkliga samfälligheter

6 § För stiftssamfälligheter saml för Stockholms territoriella församlingar och kyrkliga samfälligheter gäller också följande.

Stiftsstyrelsen saml varje församlings och samfällighets kyrkoråd i Stockholm skall, sedan budgeten har fastställts, genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket om den skattesats som har beslämts för det följande årel.

Om budgelen inle har fastställts före oklober månads utgång, skall stiftsstyrelsen och kyrkorådet i församling eller kyrklig samfällighel i Stockholm genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter och statistiska centralbyrån om sliftsstyrdsens eller rådels förslag till skallesals. Om budgelen inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har beslämts, berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskalteverkel undertältas om denna.

Paragrafen innehåller specialregler för stiftssamfälligheter och för de lerritoriella församlingarna i Stockholm liksom också för kyrkliga samfälligheter i Stockholm beträffande underrättelse om skattesatsen. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 7 § LFKS.

Beträffande församlingar i Stockholm och Slockholmssamfällighelen innebär bestämmelsen ingen ändring i sak. Eftersom varje stiftssamfällighet kommer all beröra flera kommuner och län bör samma bestämmelser som nu gäller för Stockholm också gälla för sliflssamfällighelerna. Paragrafen har utformats i enlighet härmed.

13 kap. Kommunalbesvär

Della kapitel innehåller bestämmelser om överklagande av kyrkofullmäktiges, kyrkostämmans, kyrkorådets och annan nämnds beslut. I kapitlet finns ocksä en särskild bestämmelse om kyrkliga samfälligheter. Kapifiet motsvarar i huvudsak 9 kap. LFKS. Språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Hur man överklagar beslut av församling

1 § Kyrkofullmäkfiges eller kyrkostämmans beslut får, om inte något annat är särskilt föreskrivet, överklagas hos kammarrätten. Överklagandet får grundas endast på omständigheter som innebär atl beslutet

1. inte har tillkommit i laga ordning,

2. står i strid mot lag eller annan författning,

3. på annal sätt överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda räll eller

5. annars vilar pä orättvis grund.

Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då justeringen av det över beslutet förda protokollet tillkännagavs pä församlingens anslagstavla. Om skrivelsen före överklagandelidens utgång har kommit in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas.

I skrivelsen skall anges del beslut.som överklagas och de omständighe
ter pä vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny
omständighet till grund för överklagandet efter överklagandelidens utgång. 297

2 § I fråga om överklagande av beslut aVkyrkorådet eller annan nämnd Prop. 1987/88:31
skall bestämmelserna i I § tillämpas, om inle någol annat är särskill före
skrivet. Beslut av rent förberedande eller rent verkställande art får inle

överklagas.

Beslämmelserna i första stycket gäller även beslul som har fattals med slöd av uppdrag enligl 7 kap. 17 § andra slyckel. I fråga om beslul som inte har protokollförts särskilt räknas överklagandeliden från den dag då justeringen av det protokoll, som fördes vid del sammanträde med kyrkorådet eller nämnden då beslutet anmäldes, fillkännagavs på anslagstavlan. Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om överklagande av sådant beslul av revisorerna som avses i 11 kap. 4 §.

3 § Beslul enligl 1 och 2 §§ får överklagas av den som är kyrkobokförd i
församlingen.

Till dessa paragrafer har förts över beslämmelserna i 9 kap. 1 -3 §§ LFKS. Eftersom den s. k. ulbotaxeringen numera har slopats, finns del dock inle skäl alt ha kvar rätlen lill överklagande för dem som inte är kyrkobokförda i församlingen.

4 § Kammarrätten skall inhämla stiftsstyrelsens yttrande över överkla
gandet, om det behövs.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) anses församlingen som part.

Elt föreläggande enligl 5 § förvaltningsprocesslagen fär inte gälla sådan brisl i skrivelsen med överklagandet som består i alt denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt att utan yrkande besluta till del bättre för enskild tillämpas inle.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak 9 kap. 4 § LFKS.

I första stycket görs den ändringen all kammarrätten skall inhämta stiftsstyrelsens i stället för domkapifiets yttrande över överklagandet, om det behövs. Enligl den nya stiftsorganisalionen skall domkapitlets uppgifter begränsas till frågor som rör svenska kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen. Med hänsyn härtill är del inte längre ändamålsenligt att behålla kravet på remiss till domkapitlet. Remisskravet bör i stället avse sliflsstyrelsen, som skall överta flertalet,av de uppgifter som i dag ankommer pä domkapitlet.

5 § Beslul av kammarrätten som har gått klaganden emot fär överklagas endasl av denne. Ell beslul, varigenom kammarrätten har bifallit ett överklagande eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, får överklagas av församlingen och av var och en som sägs i 3 §.

6 § Om beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman har blivit upphävt genom avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäktige eller stämman föranstalta om rättelse av verkställigheten i den mån del är möjligt.

Första slyckel tillämpas även i fråga om beslul av kyrkorädel eller annan nämnd eller av revisorerna.

Dessa paragrafer stämmer i sak överens med 9 kap. 5—6 §§ LFKS. 298

Hur man överklagar beslut av kyrklig samfällighet Prop. 1987/88: 31

7 § I fräga om överklagande av beslul av församlingsdelegerade, kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige, kyrkorådet, sfiflsstyrdsen eller någon annan nämnd i en kyrklig samfällighel tillämpas 1-6 §§, om inte någol annat är särskilt föreskrivet. Beslut får överklagas ocksä av en församling som ingår i samfällighelen.

Med det tillägget atl beslämmelserna i 1-6 §§ också tillämpas på överklagande av beslul av sfiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen överensstämmer paragrafen med 9 kap. 7 § LFKS.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 kap. 3-21 §§ den 1 september 1988,
saml i övrigl den 1 januari 1989.

Lagen föreslås i huvudsaklig del träda i kraft den 1 januari 1989. För atl stiftsfullmäktige skall kunna väljas fr. o. m. della datum krävs att vissa bestämmelser i lagen som rör valet av fullmäktige träder i kraft tidigare. Den centrala valmyndigheten måste sålunda ges möjlighet att innan valet äger rum fastställa del antal ledamöler som skall ulses i varje valkrels. Vidare måste de år 1988 nyvalda kyrkofullmäktige redan i november 1988 kunna välja elektorer och elektorerna redan i december 1988 välja ledamöler till stiftsfullmäktige: I punkt 1 föreskrivs därför atl beslämmelserna i 6 kap. 3-21 §§ om valkretsar och fastställande av det anlal ledamöter som skall utses i varje valkrets och om valet äv stiftsfullmäktige och överklagande av valet träder i kraft den 1 september 1988.

2. Lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter upphävs den Ijanuari 1989.

3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

I andra lagar eller författningar kan del finnas hänvisningar till bestämmelser som ersätts genom den nya lagen. I punkt 3 föreskrivs därför atl den nya lagens bestämmelser skall tillämpas i dessa fall.

4. Beträffande icke-terriloriell församling tillämpas den ordning som förut
gällt, pm församlingen beslular del.

Enligt 1 kap. 2 § sista slyckel tillämpas lagen ocksä på icke-terriloriella
församlingar. Eftersom del inle kan uteslutas all de icke-terriloriella för
samlingarna kan behöva avvika från lagen med hänsyn lill deras särskilda
organisation, bör de ha en möjlighet atl fortfarande tillämpa äldre bestäm
melser. I denna punkt har därför lagils in en föreskrift som gör del möjligt
för dessa alt, i likhet med vad som hittills gällt, behälla sin organisation i de
delar som inte är förenliga med beslämmelserna i lagen. -

5. En kyrklig samfällighet som har bildats före den 1 januari 1963 och som 299

omfattar alla de angelägenheter som avses i lagen (1930:259) pm försam- Prop. 1987/88: 31 , lingsslyrelse skall frän och med den 1 januari 1989 bestå endast för ekonomiska angelägenheter. Den nya lagens bestämmelser om en församlings rätl all själv vårda sina angelägenheter, om beslutanderätten och om kyrkoråd i församling skall tillämpas pä de enskilda församlingarna i samfällighelen. I sådana församlingar skall utan hinder av beslämmelserna i 1 kap. 8 § beslutanderätten utövas på kyrkostämma, i församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar dock längst till utgången av år 1991. Domkapitlet skall förordna en person att före utgången av december månad är 1988 hälla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande saml kyrkoråd.

Enligt 1930 års församlingsstyrelselag kunde bildas totala samfälligheter för alla församlingsangelägenheter, såväl ekonomiska som andra angelägenheter. Del finns allQäml ell fätal sådana totala samfälligheter. Dessa saknar egna organ. Enligt punkl 5 skall sädana samfälligheter få beslå, men endasl för ekonomiska angelägenheter. I enlighet härmed föreskrivs ocksä atl de enskilda församlingarna i samfälligheten själva skall vårda sina angelägenheter. Detta kräver i sin tur atl de aktuella församlingarna får egna organ. I punkten föreskrivs därför atl den nya lagens bestämmelser . om beslulanderätlen och om kyrkoråd i församling skall tillämpas på de enskilda församlingarna i samfällighelen. Vidare föreskrivs alt beslulanderätlen i en sådan församling övergångsvis skall utövas av kyrkostämma, även om församlingen består av fler än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. Under övergångstiden har kyrkostämman atl ta ställning lill om församlingens beslutanderätt i framliden skall ulövas av kyrkofullmäktige, eller om uppgiften skall handhas av ell direklvall kyrkoråd och göra framställning härom lill stiftsstyrelsen.

Eftersom beslutanderätten i dessa församlingar för första gången skall utövas på kyrkostämma och någon sammankallande inte finns behövs särskilda övergångsregler för den första stämman. I sista meningen i punkten 5 föreskrivs därför atl domkapitlet får utse en person som skall sammankalla slämman för atl förrätta de val som skall ske lill befallningar som avser fiden fr. o. m. den 1 januari 1989 och därför måste ske före utgången av december månad år 1988. Den föreslagna ordningen stämmer i princip överens med den som nu gäller när en ny församling bildas, i vilken beslutanderätten skall ulövas på kyrkostämma Qfr 3 kap. 5 § första stycket LFKS och 3 kap. 5 § första slyckel den nya lagen).

6. Annan kyrklig samfällighel än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall bestå. Om samfälligheten inle omfattar de församlingar och ekonomiska angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 § får den dock beslå längst till utgången av år 1991. I fråga om sådana samfälligheter och församlingar som ingår i dessa tillämpas äldre bestämmelser. Bestämmelserna i kyrkliga indelningslagen (1988:000) tillämpas i fräga om ändring eller upplösning av sådana samfälligheter.

Bestämmelserna i denna punkl tar sikte på andra kyrkliga samfälligheter än som avses i punkt 5 och som har bildats före den 1 januari 1989. Del gäller såväl frivilligl bildade samfälligheter som obligatoriska paslorats-samfälligheter enligt 1 kap. 4 § första stycket LFKS. Enligt bestämmelser-

na i denna punkt skall sädana samfälligheter bestå. Om de emellertid inte, Prop. 1987/88: 31

överensstämmer med reglerna om samfälligheter i den nya lagen (1 kap. 5

och 6 §§) fär de dock bestå längst till utgången av år 1991. Under en

övergångstid får alltså berörda församlingar och sliflsslyrelsen la initiativ

till och fatta beslut om att ändra eller upplösa sädana samfälligheter som

inte omfattar de församlingar och de ekonomiska angelägenheter som

anges i 1 kap. 5 och 6 §§. Därvid skall enligl sisla meningen i förevarande

punkl tillämpas beslämmelserna i den kyrkliga indelningslagen.

7. I fråga om förutsättningarna för att en församlings beslutanderätt skall
ulövas av kyrkofullmäktige tillämpas äldre bestämmelser till utgången av
är 1991. Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar
i vilken beslutanderätten enligt 1 kap. 9 § första stycket skall utövas av
kyrkofullmäkfige inte har fullmäktige vid ingången av år 1991 och det inte
har beslämts all beslutanderätten skall ulövas av kyrkorådet enligt I
kap. 10 §, skall fullmäktige väljas i församlingen della år. Om del före
utgången av år 1991 har beslämts atl beslutanderätten i församlingen skall
utövas av etl direktvalt kyrkoråd skall ulan hinder av beslämmelserna i 7
kap. 5 § sjätte slyckel kyrkostämman besluta om anlalel ledamöler och
suppleanter i rådet.

Enligl den nya lagen avskaffas möjligheten att låta beslutanderätten i större församlingar som ingår i totala ekonomiska samfälligheter ulövas på kyrkostämma. I stället införs genom 1 kap. 10 § en möjlighet all i dessa fall överföra beslutanderätten till ett direktvalt kyrkoråd, efter beslut av sfiflsstyrdsen. Eftersom beslut av sistnämnt slag inle kommer alt kunna fallas före lagens ikraftträdande och det är onödigt all behöva välja ell slort fullmäktige för större församlingar i totala samfälligheter, föreskrivs i denna punkt atl äldre bestämmelser i dessa hänseenden skall gälla till utgången av år 1991. Under denna övergångslid kan berörda församlingar besluta huruvida de önskar föra över beslutanderätten fill ett direktvall kyrkoråd, eller om den skall ulövas av kyrkofullmäktige. En församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall dock ha kyrkofullmäktige efter den 1 januari 1992, om del inte enligl 1 kap. 10 § har beslämts att beslutanderätten skall utövas av kyrkorådet.

Enligl 7 kap. 5 § sjätte stycket den nya lagen skall kyrkofullmäkfige i församlingen besluta om anlalet ledamöter och suppleanter i del direktvalda kyrkorådet, när det skall väljas första gången. Fram fill utgången av år 1991 kommer beslutanderätten i aktuella församlingar att kunna utövas på kyrkostämma. För atl göra del möjligt att i dessa fall direkt ersätta kyrkostämma med elt direktvalt kyrkoråd ges i sista meningen förevarande punkt en undantagsbestämmelse från 7 kap. 5 § femte slyckel. Enligt denna beslular kyrkoslämman om antalet ledamöter och suppleanter i rådet om del före utgången av är 1991 har bestämts att beslutanderätten i församlingen skall ulövas av kyrkorådet.

8. Når slLflsfullmäklige skall ulses första gången beslutar domkapitlet efter
hörande av sliflstinget och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans försam
lings- och pastoralsförbund om anlalel ledamöler och suppleanler i stifts
fullmäktige. Beslutet skall fallas före utgången av juni 1988. Centrala q.
valmyndigheten skall genast undertältas om beslutet.

Enligl 6 kap. 1 § skall sfiftsfullmäktige besluta hur mänga ledamöter i Prop. 1987/88:31. fullmäktige som skall ulses. När stiftsfullmäktige skall ulses första gången finns inte någol fullmäktige som kan besluta om antalet. I punkten föreskrivs därför alt domkapitlet första gången skall besluta om anlalet ledamöter och suppleanler i fullmäktige. Innan domkapitlet fattar beslut skall del enligt bestämmelsen höra stiftstingel och sfiftsavdélningen av pasloralsförbundel. Beslutet skall fattas före utgången av juni 1988 för alt den centrala valmyndigheten i god lid skall få besked om del antal ledamöter som skall fördelas på valkretsarna enligl 6 kap. 4 §.

9. Vad som i 6 kap. 9, 11, 14, 15, 19 och 20 §§ sägs om sliftsslyrdsen skall,
när stiftsfullmäktige skall ulses första gängen, avse domkapitlet.

När stiftsfullmäktige ulses första gången hösten 1988 kan bestämmelserna som avser stiftsstyrelserna inle fillämpas, eftersom den ännu inte har utsetts. De bör därför vid detta fillfälle avse domkapitlet.

10. När sammanlräde med stiftsfullmäktige skall hållas första gången utfär
das kungörelse om sammanträdet av domkapitlet, som också bestämmer i
vilken eller vilka tidningar kungörelsen skall införas.

Enligl 6 kap. 23 § jämfört med 2 kap. 10 § skall kungörelse om sammanträde med stiftsfullmäktige utfärdas av ordföranden. Vidare skall kungörelsen införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige har bestämt. Eftersom stiftsfullmäktige av naturliga skäl inte har valt någon ordförande eller fattat beslut om i vilka tidningar kungörelsen skall införas innan fullmäktige har sammanträtt första gången, föreskrivs i denna punkl alt dessa uppgifter första gången skall ankomma på domkapitlet.

11. Domkapitlet i varje stift skall efter samråd med stiflsfinget före utgång
en av januari 1989 upprätta förslag lill sliftsamfällighetens budget för
budgetåret 1989. Stiftsfullmäktige skall före februari månads utgång fast
ställa budgelen för år 1989. Domkapitlets förslag till budget för är 1989
skall från och med kungörandet av del sammanlräde med stiftsfullmäktige
då budgelen skall fastställas vara fillgängligt för allmänheten på plats som
tillkännages i kungörelsen.

Denna punkt innehåller särskilda bestämmelser om sliftssamfällighetens
budget för år 1989. Enligl 10 kap. 10 § jämfört med 10 käp. 3-4 §§ skall
sliflssamfälligheten ärligen upprätta budget för nästa budgetår. Denna
skall upprättas av stiftsstyrelsen och fastställas av stiftsfullmäktige senasl
vid vissa angivna fidpunkter. För sliftssamfällighetens första budgetär,
budgetåret 1989, går dessa regler inte atl fillämpa. I förevarande punkl
föreskrivs därför alt domkapitlet skall upprätta förslag lill budget för är
1989 och atl stiftsfullmäktige före februari månads utgång skall fastställa
denna budget. Vidare ges i punkten föreskrifter om att budgetförslaget
skall vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörel
sen för det sammanträde med stiftsfullmäktige dä budgeten skall faststäl
las. Frägan om finansieringen av stiftssamfälligheterna budgetåret 1989
behandlas i avsnitt 3.6.9. 3Q2

12. För varje församling skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före Prop. 1987/88:31
utgången av december 1988 utse kyrkoråd enligt beslämmelserna i den nya

lagen.

. Det finns i dag församlingar som saknar kyrkoråd enligt beslämmelserna. i 5 kap. 1 § sista stycket LFKS. Även församlingar som ingår i totala samfälligheter enligt 1930 års församlingsstyrelselag saknar egna kyrkoråd. I 7 kap. 1 § nya lagen föreskrivs atl det skall finnas etl kyrkoråd i varje församling. För att redan när lagen träder i kraft kyrkoråd skall finnas även i de församlingar som enligt de nyssnämnda beslämmelserna saknar kyrkoråd, föreskrivs alt kyrkoråd skall väljas i varje församling före utgången av december 1988.

13. Förvaltar en församling fonder som avser sädana ändamål som enligt
denna lag skall skötas av en pastoratssamfällighet, övertas förvaltningen
av samfälligheten.

Denna punkt har kommenterats närmare i den allmänna motiveringen (avsniU 3.1.1).

6.9 Förslaget till kyrklig indelningslag

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen (avsnill 3.3.7) förs bestämmelser om rikels indelning i lerritoriella församlingar och pastorat saml kontrakt och stift, om ändringar i indelningen saml om bildandel av icke-obligatoriska kyrkliga samfälligheter samman i en ny kyrklig indelningslag. Därvid följs lill slora delar den systematik som kyrkoförfatlningsutredningen vall. I lagens första kapitel anges dess tillämpningsområde och beskrivs de indelningsenheler som är grundläggande i den kyrkliga organisationen samt begreppet kyrklig samfällighel. Kapitlet innehåller också reglerna om de kyrkliga inddningsenhelerna på regional nivå, sliften. Andra kapitlet innehäller bestämmelser om ändringar i den territoriella församlingsindelningen, vilka i huvudsak oförändrade överförts från 1 och 3 kapitlen lagen (1979:411) om ändring i rikels indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar (indelningslagen, ändrad senast 1982:1252). Vissa sakliga ändringar har gjorts med ulgångspunkl i de av kyrkokommittén framlagda förslagen. Förslagen i kapitlet medför att bestämmelserna om församlingar mäste utgå ur indelningslagen. Dess rubrik måsle också ändras. Dessa frågor avser jag all ta upp lill behandling i den av mig tidigare nämnda propositionen om följdlagstiftning fill kyrkoreformen Qfr avsnitt 3.8). Tredje och fiärde kapitlen rör ändringar i den territoriella pastoratsindelningen och i kontraklsinddningen och femte kapitlet bildandet av kyrkliga samfälligheter. Bestämmelserna i fråga om pastorat och samfälligheter bygger väsentligen pä kyrkokommitténs förslag till lag om ändring i pastoralsindelningen och om bildande av kyrkliga samfälligheter (SOU 1986:18).

303

1 kap. Kyrkliga indelningsenheter m. m. Prop. 1987/88:31

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller rikets indelning i lerritoriella församlingar och pastorat samt kontrakl och stift. Lagen gäller också förfarandet vid bildande av kyrkliga samfälligheter.

I första meningen anges inledningsvis lagens tillämpningsområde, de rikstäckande kyrkliga indelningsenheterna territoriella församlingar och pastoral samt kontrakt och stift. I riket finns ocksä icke-territoriella församlingar och pastorat. De icke-territoriella enheterna, landels fem icke-territoriella församlingar och motsvarande pastorat, är Karlskrona amiralitets-församling, Göteborgs Tyska församling. Tyska S:t Gerlruds församling i Stockholm, Finska församlingen i Stockholm och Hovförsamlingen.

I andra meningen anges särskilt att lagen också reglerar bildandel av kyrkliga samfälligheter, vilka ju inle är nägra indelningsenheter. I dessa delar blir lagens bestämmelser tillämpliga också i fräga om icke-territoriella församlingar och pastorat.

Den lokala indelningen

2 § Församlingen är den grundläggande lokala enheten inom svenska
kyrkan.

Paragrafen har inte haft någon motsvarighet äldre lag. Av 1 kap. 1 § andra meningen den nya församlingslagen framgår all församlingarna är kyrkliga kommuner, vars verksamhel regleras i den lagen.

3 § Pastoratet är tjänstgöringsområde för en kyrkoherde. Ett pastorat
beslår av en församling (enförsamlingspastorat) eller flera församlingar
(flerförsamlingspastorat).

Paragrafen motsvarar närmast 2 § i kyrkokommitténs förslag lill en lag om ändring i pasloralsindelningen och om bildande av kyrkliga samfälligheter. I första meningen anges den definilionsmässiga betydelsen av pastoral, dvs. tjänstgöringsområde för en kyrkoherde. Andra meningen anger alt ell pastorat består av en eller flera församlingar. Beslämmelserna innebär ingen ändring av vad som förut gällt.

Den regionala indelningen

4 § Kontraktet är Qänstgöringsområde för en kontraktsprost. Etl kontrakt består av flera pastorat i ett stift.

5 § Stiftet är regional enhet inom kyrkan och Qänstgöringsområde för biskopen.

6 § I riket finns tretton stift. Dessa är Uppsala stift, Linköpings stift. Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift. Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift och

Stockholms stift. 04

7§ Varje stift omfattar de församlingar som regeringen bestämmer. Prop. 1987/88:31

Dessa paragrafer saknar motsvarighet i äldre lagstiftning. De reglerar de kyrkliga inddningsenhelerna på regional nivå. En följd av atl rikets stift räknas upp i 6 § blir att riksdagen måsle besluta om vilka stift som skall finnas. Med slöd av 7 § kan regeringen ändra stiftens indelning.

Kyrkliga samfädigheier

8 § Kyrkliga samfälligheter bildas av församlingar för värden av gemensamma ekonomiska angelägenheter.

Med gemensamma angelägenheter avses i paragrafen församlingsangelägenheter och de angelägenheter som enligl lag eller annan författning ankommer pä pastoratet eller stiflssamfällighelen. Av 1 kap. 1 § andra meningen i den nya församlingslagen framgår all samfälligheterna är kyrkliga kommuner, vars verksamhet regleras i den lagen. De kyrkliga samfälligheterna är inle indelningsenheter i svenska kyrkans organisation utan sammanslutningar av de kyrkokommunala grundenheterna, dvs. församlingarna. Enligl den nya församlingslagen skall alla landels territoriella församlingar ingå i de regionala stiftssamfälligheterna. De icke-territoriella församlingarna ulom hovförsamlingen kommer även alt kunna ingå i dessa samfälligheter liksom ingå i de flerpastoratssamfälligheter vars bildande regleras i 5 kap. 3 § denna lag. I praktiken torde del därför, med någol undantag, bli sä att flertalet församlingar kommer att ingå i kyrkliga samfälligheter på såväl lokal- som regionalplanet.

2 kap. Ändringar i den territoriella församlingsindelningen

I detta kapitel finns bestämmelser som i huvudsak oförändrade hämtats från 3 kap. 2-17 §§ indelningslagen. För en närmare kommentar till dessa bestämmelser kan hänvisas fill prop. 1978/79:157. Vissa paragrafer har fåll ändrad lydelse. Ändringarna hänger främsl samman med en ändrad beslutsordning som innebär atl kammmarkollegiel i princip övertar regeringens beslutsbefogenheter i första instans, se avsnitt 3.3.2 i den allmänna motiveringen. I övrigt har lagtexten förenklats genom språkliga och redaktionella ändringar.

Beslul om en ändrad församlingsindelning

1 § Ändring i församlingsindelningen får göras, om ändringen kan antas
medföra bestående fördel för en församling eller en del av en församling
eller andra fördelar frän allmän synpunkt. Därvid får de föreskrifter med
delas som behövs för ändringens genomförande. Har ändringen samband
med en ändring i rikets indelning i kommuner enligt 1 kap. lagen
(1979:411) om ändring i rikels indelning i kommuner och landstingskom
muner skall den beslutas av regeringen. I andra fall fallas beslutet av
kammarkollegiet.
När frågan om indelningsändring prövas skall särskild hänsyn las lill -QS

20 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast Prop. 1987/88:31 berörs av ändringen. Om en sådan församling molsäller sig en indelningsändring, får beslut om ändringen meddelas endast om det finns synneriiga skäl. Särskild hänsyn skall ocksä tas till befolkningens önskemål och synpunkter.

2 § Behöver församlingsindelningen ändras på grund av oregelbundenhet
i indelningen eller med hänsyn lill fastighelsförhällandena, får kammarkol
legiet besluta om det.

Om de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är ense orti denna och ändringen avser församlingar i samma län, får länsstyrelsen besluta om ändringen. Delta gäller dock inle om ändringen föranleder en ekonomisk reglering mellan församlingarna.

3 § Råder del osäkerhet om gränsen för en församlings område, fär
kammarkollegiet besluta om gränsens rätta sträckning.

Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om förutsättningarna för ändring i församlingsindelningen saml om beslutanderätten i sådana ärenden. De motsvarar lill sitt innehåll 3 kap. 2-4 §§ inddningslagen. Beslutanderätten i de fall som avses i 1 och 3 §§ har delegerats från regeringen lill kammarkollegiet (se den allmänna motiveringen avsnitt 3.3.2).

Regeringen skall dock besluta om sädan ändring i församlingsindelningen som sammanhänger med en ändring i kommunindelningen, eftersom regeringen enligt indelningslagen har beslutanderätten i det senare fallet. Vad angår de fall som regleras i 2 § har kammarkollegiet redan förut haft beslutanderätten under den förutsättningen all ändringen inle föranleder ekonomisk reglering mellan församlingarna. Denna förutsättning gäller i fortsättningen endasl beträffande länsstyrelsens beslutanderätt och återfinns följaktligen i andra stycket.

Hur en fråga om ändrad församlingsindelning väcks m. m.

4 § En fråga om ändring i församlingsindelningen får väckas av en församling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd i en sädan församling. Ansökan om en sådan ändring skall ges in till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet och länsstyrelsen får självmant ta upp frägor om ändring i församlingsindelningen. En sådan fråga får också väckas av stiftsstyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet.

I paragrafen ges föreskrifter om rätlen alt väcka en fråga om ändring i församlingsindelningen. Dessa regler motsvarar 3 kap. 16 § första stycket samt andra stycket första och andra meningen indelningslagen.

Första stycket har i sakligt hänseende anpassats till atl den s. k. ulbotaxeringen upphört. Två sakliga ändringar har gjorts i andra stycket. Regeringen skall inle längre la etl egel initiativ till en ändrad församlingsindelning utan bara ta upp sådana frågor i samband med ett ärende om ändrad kommunindelning eller efter överklagande. Enligt tidigare ordning kunde domkapitlet väcka cn fråga om ändrad församlingsindelning. Såsom framgär av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) avses domkapitlets upp-

306

gifter i forlsällningen bli begränsade lill frågor som i all väsenlligl rör Prop. 1987/88:31 svenska kyrkans lära och den präsleriiga ämbetsförvaltningen. Det övergripande ansvaret för strukturfrågorna i stiftet skall stiftsstyrelsen ha. Domkapitlets initiativrätt förs därför över till stiftsstyrelsen.

5 § Om en indelningsändring som länsstyrelsen tar initiativ lill inle är av den beskaffenheten atl länsstyrelsen enligl 2 § andra stycket får besluta om ändringen, skall länsstyrelsen överlämna ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall lill länsstyrelsen överlämna sädana ärenden om indelningsändring som får beslutas av länsstyrelsen enligt 2 § andra stycket.

Paragrafen innehåller föreskrifter om överlämnande av indelningsärenden från länsstyrelsen lill kammarkollegiet och omvänt. Beslämmelserna motsvarar 3 kap. 16 § andra stycket tredje meningen och tredje stycket indelningslagen.

Utredning m.m.

6 § I ärenden om sådana indelningsändringar som avses i 1 § och 2 §
första slyckel skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller,
när det är lämpligare, överlämna ål länsstyrelsen atl göra utredningen. Om
det behövs med hänsyn till ärendets omfaUning och beskaffenhet, får
kammarkollegiet uppdra åt en särskild utredare all göra utredningen.

I ärenden om en sådan indelningsändring som avses i 2 § andra stycket skall utredningen göras av länsstyrelsen.

7 § En utredning skall omfatta alla omständigheter som inverkar pä frä
gan. Vid utredningen skall samråd ske med de berörda församlingarna och
med stiftsstyrelsen.

Om den ändring i församlingsindelningen som utredningen avser också bör föranleda en ändring i någon annan indelning, skall utredningen omfatta även en sådan ändring.

8 § Statliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna upplysningar och hjälp, när det begärs av den som gör utredningen. .

9 § När del finns skäl till del, skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sädan undersökning, skall han anmäla detta lill kammarkollegiet, som beslutar i frägan. Länsstyrelsen beslular om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

10 § Om utredningen visar alt församlingsindelningen bör ändras, skall
elt förslag upprättas till ändringen samt till den ekonomiska reglering och
de övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om även nägon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas
också lill en sådan ändring. 307

11 § Den myndighet som har hand om utredningen får besluta huruvida Prop. 1987/88: 31

kostnaden för utredningen skall förskotleras av sökanden eller av allmänna

medel.

Den myndighel som meddelar del slutliga beslutet i ärendet får förordna atl sökanden eller en församling som har fördel av indelningsändringen slutligen skall stå för utredningskostnaden helt eller delvis. I den mån ett sådant förordnande inte meddelas, skall staten svara för utredningskostnaden.

Till utredningskostnaden hör även kostnaden för valnämndens medverkan i en undersökning om befolkningens inställning till en indelningsändring.

Paragraferna motsvarar bestämmelserna i 1 kap. 21-26 §§ och 3 kap. 17 § första meningen indelningslagen. Regeln i 3 kap. 17 § andra meningen indelningslagen, att del vid utredningen skulle ske samråd även med domkapitlet, har ändrats fill all avse samråd med stiftsstyrelsen och återfinns i 7 § första stycket.

Ekonomisk reglering m.m.

12 § När en församling delas, skall de inbördes ekonomiska förhållande
na mellan församlingarna enligt den nya indelningen regleras. När en del
av en församling överförs lill en annan församling, skall en sådan reglering
ske, om en församlings tillgångar eller förbindelser som kan hänföras lill
den delen bör överföras fill den andra församlingen eller om del finns
särskilda skäl lill reglering. Regleringen skall ha lill syfte atl pä etl ända
målsenligt och skäligt sätt fördela församlingens förmögenhet eller en del
av denna.

Regleringen fastställs av den som beslutar om indelningsändringen, när beslutet meddelas. Om församlingarna är ense om regleringen, bör deras överenskommelse fastställas.

13 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från en församling lill en annan även om fordringsägaren inle har lämnat sitt medgivande lill del.

14 § Om inte nägot annal har beslämts yid den ekonomiska regleringen, övergår en församlings ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fasligheter eller verksamheler inom elt omräde som skall skiljas från församlingen, till den församling som området efter indelningsändringen skall ingå i.

15 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall uQämning ske i pengar. Den som beslular om indelningsändringen får bestämma all uQämningsbdoppel skall belalas på en gång eller fördelas på två eller flera år.

16 § När församlingar läggs samman, övergår deras tillgångar och ansvarigheten för deras förbindelser fill den församling som bildas genom sammanläggningen.

17 § Om en församlings ekonomiska ställning försämras på grund av en indelningsändring, får den som beslutar om ändringen bestämma att en

annan församling som har fördel av denna skall bidra lill den förstnämnda 308

församlingens utgifter i skälig utsträckning. Delsamma gäller om en för- Prop. 1987/88:31
samling på grund av en indelningsändring får kostnader för att ordna sin
förvaltning, lill vilka den eller de andra församlingar som närmast berörs
av ändringen skäligen bör bidra. Bidraget skall utgå pä en gång eller under
en viss övergångstid. >

I likhet med vad som skett belräffande utredningen i indelningsärenden (6-11 §§) har även bestämmelserna om den ekonomiska regleringen i indelningslagen (1 kap. 6-10 §§ och 3 kap. 7 §) förts in i denna lag. Lagtexten har anpassats lill den ändrade beslutsordningen.

När beslut om ändring i församlingsindelningen träder i kraft m.m.

18 § En indelningsändring träder i kraft den I januari det är som bestäms
i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning alt en
församling enligl den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla
kyrkofullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari året efter det år då
val i hela rikel av fullmäktige har ägl rum. Della gäller dock inte om ell
förordnande enligl 23 § meddelas.

Elt beslul om indelningsändring enligt 1 § skall meddelas senasl ell år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synnerliga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inte senare än älta månader före ikraftträdandet. Elt beslul om indelningsändring enligl 2 § andra slyckel skall meddelas senasl tre mänader innan ändringen skall träda i kraft.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § indelningslagen. Normalt framgär av ett beslut om indelningsändring när ändringen träder i kraft.

19 § Sedan en indelningsändring har beslutats eller, om indelningsddegerade skall ulses enligl 22 §, sedan delegerade valls, kan en församling enligl den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

20 § Under fiden från beslutet om indelningsändring eller, om indelningsddegerade skall ulses enligl 22 §, frän valet av delegerade och till dess all ändringen träder i kraft skall den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller direklvall kyrkoråd utövas av företrädare för församlingen enligt den nya indelningen, när det är fråga om beslut som har verkan efter den nya indelningens ikrafllrädande.

Företrädare för församlingen enligt den äldre indelningen fär under samma lid utöva sådan beslutanderätt endasl i frågor som uteslutande avser denna församling och som inte har verkan efter den nya indelningens ikraftträdande.

21 § I fräga om rätten alt företräda de församlingar som berörs av en
indelningsändring skall följande gälla. Till dess ändringen träder i kraft
skall kyrkofullmäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av
fullmäktige företräda denna församling enligt såväl den äldre som den nya
indelningen, om inle något annat följer av 22 eller 23 §.

Dessa paragrafer motsvarar 3 kap. 9-11 §§ indelningslagen.

22 § Om en indelningsändring innebär atl en ny församling bildas eller

om ändringen annars är av sådan omfattning all församlingen inte bör 309

företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får den som beslular om ändring- Prop. 1987/88: 31 en bestämma atl församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas av indelningsddegerade från det att dessa har valls lill dess att indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsddegerade.

I denna paragraf, som motsvarar 3 kap. 12 § indelningslagen, finns bestämmelser om all en församling enligl den nya indelningen skall kunna företrädas av indelningsddegerade under en övergångslid. Den ändringen har gjorts all kammarkollegiet, som en följd av den nya beslutsordningen, jämte regeringen får beslutanderätt i denna fräga.

23 § Om en ny församling bildas av församlingar som utgör en total kyrklig samfällighet, får den som beslular om indelningsändringen förordna att samfällighetens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § indelningslagen. Enligt den får vid en indelningsändring, som innebär all församlingar som tillsammans bildar en total ekonomisk samfällighel läggs samman, bestämmas all samfällighetens fullmäktige skall vara fullmäktige i den nybildade församlingen. Såsom framgår av 1 kap. 6 § i den nya församlingslagen avses med total pastoratssamfällighet en samfällighel med uppgift atl handha alla ekonomiska angelägenheter för samtliga församlingar i pastoratet. Andra totala samfälligheter under pastoralsnivå kan inte finnas. Ullrycket total kyrklig samfällighet används nu i lagtexten för atl läcka också de totala fierpasto-ralsamfällighelerna. På samma sätt som i 22 § har beslämmelserna i denna paragraf anpassats lill den ändrade beslutsordningen.

Hur man överklagar beslut om ändrad församlingsindelning

24 § Beslul, som under liden från beslutet om indelningsändring eller, om indelningsddegerade skall ulses enligl 22 §, från valet av delegerade och till dess att ändringen träder i kraft fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas enligl reglerna i 13 kap. 1-3 §§ församlingslagen (1988:000). Även en annan församling som berörs av indelningsändringen och den som är kyrkobokförd i en sådan församling får klaga över beslutet. Belräffande överklagandet tillämpas i övrigt 13 kap. 4-6 §§ församlingslagen. Etl beslul, varigenom kammarrätten har bifallit överklagandet eller förbjudit att det överklagade beslutet verkställs, fär likaså överklagas även av en annan församling som berörs av indelningsändringen och av den som är kyrkobokförd i en sådan församling.

Paragrafen, som motsvarar 3 kap. 14 § indelningslagen, innehåller bestämmelser om överklagande av kyrkokommunala beslul fram lill indelnings-ändringens ikraftträdande. De ändringar som gjorts innebär all hänvisningarna till 1982 ärs lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter har ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen. I enlighet med terminologin i förvaltningslagen används ordet "överklagan-

310

de" istället för "besvär". Vidare har kretsen av klagoberättigade begrän- Prop. 1987/88: 31 sals med hänsyn till att den s k ulbotaxeringen upphört.

25 § Länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra slyckel får överklagas hos kammarkollegiet.

Kammarkollegiets beslut enligl 1-3 §§ får överklagas hos regeringen. Kollegiets beslut får överklagas även av sliflsstyrelsen. Kollegiets beslul i ärenden som överklagats dit får dock inte överklagas.

Enligt paragrafens andra stycke skall alla beslut om ändringar i församlingsindelningen som fallas av kammarkollegiet i första instans kunna överklagas hos regeringen. Av de skäl som angivils i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.2) ges även stiftsstyrelsen rätt att överklaga kollegiets beslut enligl 1-3 §§. Kollegiets beslut i ärenden som har överklagats dit får dock inte överklagas. Della är en ändring i förhällande till vad som. tidigare gällt. Ändringen är motiverad av den s. k. tvåinstansprincipen.

3 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen

Enligt 3 § sista slyckel lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader beslular regeringen om indelning i pastorat. Det närmare förfarandet vid indelningsändringar har varil oreglerat. I praktiken har regeringen tillämpat indelningslagens bestämmelser om ändringar i församlingsindelningen analogi vid ändringar i pasloralsindelningen. Detta har också varit förutsatt i förarbetena fill indelningslagen (se prop. 1978/79: 157 s. 90 f). Enligl vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.3.5) bör uppgiften all fatta beslut om ändringar i pastoralsindelningen flyttas frän regeringen till ett kyrkligt organ på stiftsnivån, nämligen stiftsstyrelsen. I och med att uppgiften läggs på ett kyrkokommunalt organ måste befogenheten all fatta beslul i dessa ärenden ges i lag. Della kapitel inleds med en sådan bestämmelse. Vidare innehåller det regler om förfarandet vid ändringar i pasloralsindelningen. Till stor del är del fråga om bestämmelser som lar sikte på den ekonomiska reglering som måste ske mellan de pastorat som berörs av en indelningsändring. Dessa är utformade med reglerna för ändringar i församlingsindelningen enligt 2 kap som förebild. Bestämmelser ges även om de grundläggande principer som skall gälla vid en indelningsändring, frågor om initiativrätt och rätt att överklaga m. m.

Hur ändringar i pastoratsindelningen skall ske

1 § Ändring i pastoralsindelningen fär göras om indelningen därmed blir mer ändamålsenlig med hänsyn lill pastoratens förmåga all svara för de angelägenheter som enligl författning eller annars skall ankomma på dem. Elt pastoral får inte ulan synneriiga skäl ha färre än 2000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer än en kommun. Om en ändring i pasloralsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

första stycket anges förutsällningarna för ändringar i pastoratsindelning
en. Ändring fär göras om indelningen därigenom blir mer ändamålsenlig, 311

varvid den fidigare principen alt elt pastorat i allmänhet inle skall ha färre Prop. 1987/88: 31 än 2000 invånare har skärpts genom atl del i paragrafen föreskrivs all pastoral inle fär ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar. Avvikelser skall dock kunna tillåtas om del finns synnerliga skäl. Bl a geografiska och befolkningsmässiga förhällanden kan emellanåt utgöra sådana skäl. Se den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.3. Vidare skall ell pastorat normall inte få skära en borgerlig kommungräns. Krav på samtycke har inte uppställts. Främsl måste beaktas pastoratens resurser alt lösa de uppgifter som enligt särskilda författningar ankommer på dem.

Enligl 3 § sisla slyckel lagen om kyrkliga kostnader har regeringen beslutat om indelning i pastoral. I enlighet med vad som sagls i del föregäende vid kapildrubriken föreskrivs här i andra stycket alt beslul om ändring i pasloralsindelningen skall fattas av sliflsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig pastoralsindelning
och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fräga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat, som skulle beröras av ändringen.

I första stycket ges en allmän regel av innebörd av stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig pastoratsindelning. Stiftsstyrelsen får således till uppgift atl fortlöpande se över pastoratsindelningen i stiftet. Eftersom sliftsslyrdsen skall ha det övergripande ansvaret för strukturfrågorna inom stiftet, innehåller stycket vidare all sliflsstyrelsen även får la upp en fråga om ändring i pastoratsindelningen pä eget initiativ.

Initiativ fär enligt andra stycket också las av en församling eller pasloratssamfällighet som berörs av ändringen. Härmed avses de beslutande organen i dessa. Formellt las initiativet genom atl en ansökan om indelningsändring ges in lill stiftsstyrelsen.

3 § Om en församling som utgör etl enförsamlingspastorat delas, skall de
nybildade församlingarna tillsammans ulgöra etl pastorat, om inte stifts
styrelsen beslutar någol annal.

I denna paragraf ges en specialregel om pasloratstillhörighet när församlingar bildas genom delning av en församling som utgjort ell egel pastorat. Varje församling i rikel måsle anfingen ulgöra etl enförsamlingspastorat eller ingå i elt flerförsamlingspastorat (se 1 kap. 3 §). Stora församlingar skall normall kunna delas i enheter som bättre svarar mot församlingslivets behov, utan atl de för den skull skall behöva bilda egna nya pastorat. Är avsikten att församlingarna skall bilda egna pastoral måste del ske en nära samordning mellan de olika beslutande organens beslutsprocesser. Med en ordning där olika myndigheter beslular belräffande ändringar i församlingsindelningen respektive pastoralsindelningen kan del emellertid tänkas att besluten inte kan träda i kraft vid samma fidpunkt. Den föreslagna bestämmelsen syftar till all lösa den frågan.

312

Utredning m. m. Prop. 1987/88: 31

4 § I ett ärende om ändrad pasloralsindelning skall stiftsstyrelsen göra den utredning som behövs. Om en ändrad pasloralsindelning bör föranleda bildandet av en total pasloratssamfällighet eller annan ändring av kyrkliga samfälligheter, skall utredningen omfatta även därmed sammanhängande frägor.

Ändring får inte göras i pastoralsindelningen ulan aU varje församling, kyrklig samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen geUs tillfälle aU yttra sig.

Paragrafen innehåller i första stycket bestämmelser om stiftsstyrelsens utredningsskyldighet i,ett ärende om ändrad pastoratsindelning. Stiftsstyrelsen har atl beakta de återverkningar som en ändrad pastoratsindelning kan få på kyrkliga samfälligheter i berörda pastorat. Om en ändrad pastoratsindelning även bör föranleda bildandel av en total pastoratssamfällighet eller annan ändring av kyrkliga samfälligheter ankommer det på stiftsstyrelsen att utreda dessa frågor samtidigt med själva pastoratsindelningen. Del är således av vikl atl en så nära samordning som möjligl sker av dessa ärenden.

I paragrafens andra stycke finns en regel som anger vilka som skall ges tillfälle aU yttra sig, försåvitl inte ärendet utmynnar i all någon ändring inle görs i pastoratsindelningen.

Ekonomisk reglering m.m.

I della avsnitt som omfattar 5-12 §§, finns bestämmelser om regleringen av pastoratens inbördes ekonomiska förhållanden vid en indelningsändring. Flera av dessa regler motsvarar helt eller delvis dem i 2 kap. om ändringar i församlingsindelningen. Sist i avsnittet finns tvä paragrafer med vissa regler om andra följdbeslul som sliflsslyrelsen måste falla i samband med ändringar i pasloralsindelningen, t. ex. belräffande den prästerliga Qänsleorganisationen i pastoratet.

5 § När etl pastorat delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena mellan pastoraten enligt den nya indelningen regleras med iakttagande av vad som föreskrivs i 6 och 7 §§. Fördelningen av tillgångar och förbindelser i övrigl skall grundas på vad som är ändamålsenligt och skäligt. De kyrkliga kommuner som berörs får träffa överenskommelse öm hur fördelningen skall göras.

Regleringen fastställs av sfiflsstyrdsen i beslutet om indelningsändringen. Är de kyrkliga kommunerna inte överens om fördelningen av förmögenheten, skall stiftsstyrelsen göra fördelningen med förhållandet mellan de berörda församlingarnas skatteunderlag som grund.

Tvister i anledning av den ekonomiska regleringen skall avgöras enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte de kyrkliga kommunerna kommit överens om något annat förfarande.

Enligt/örito stycket i denna paragraf skall en ekonomisk reglering ske, när
etl pastoral delas. Därmed avses dels sådana fall där någon församling förs
frän ett pastoral till etl annat, nybildat eller redan exislerande, och dels -,,-,

21 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

sådana där etl pastoral upplöses hell, och församlingarna förs till andra Prop. 1987/88: 31

pastorat eller bildar pastoral var för sig. Vid regleringen skall till atl börja

med iakttas beslämmelserna i de följande bägge paragraferna, som gäller

specialreglerad kyrklig egendom. Inddningsbeslulel bör innehålla en kon- '

krel fördelning av sådan egendom. I övrigt bör avtalsfrihet råda mellan

parterna. Som grund för regleringen anges alt den skall vara skälig och

ändamålsenlig. Principen är densamma som angetts i 2 kap. 12 § i fräga om

regleringen vid ändrad församlingsindelning och har således hämtats från 1

kap. 6 § indelningslagen. Fördelningen av den egendom där avtalsfrihet

råder bör kunna arbetas fram av berörda parter under utredningstiden så

att resultatet kan fastställas av sliflsslyrelsen. Den faktiska fördelningen

verkställs av parterna själva.

Enligt andra stycket skall den ekonomiska regleringen fastställas av. sliflsslyrelsen i dess beslul om ändrad pastoralsindelning. Avtalsfrihet råder som nyss sagts mdlan parterna beträffande annan egendom än sådan som förvaltas enligt särskild författning, dvs. den nuvarande lagen och förordningen om förvaltning av kyrklig jord. År berörda kommuner ense skall alltså deras uppgörelse fastställas. Kan kommunerna däremot inte enas om den ekonomiska regleringen skall förmögenheten fördelas i förhållande lill skalleunderlaget i de berörda församlingarna. Della förhållande är i sådana fall grunden för regleringen. Med begreppet skatteunderlag avses delsamma som i 3 § den nya kyrkofondslagen, anlalel skattekronor enligl taxeringsnämndens beslut om taxering lill kommunal inkomstskatt. Den fördelningsprincip som nu har angetts tillämpas i dag av regeringen vid ändringar i pasloralsindelningen. Stycket innebär därför i denna del ingen ändring i förhållande till vad som i dag gäller i praktiken.

Regeringen har haft som praxis all anvisa skiljemannaförfarande för tvister om tolkningen och tillämpningen av vad som bestämts om den ekonomiska regleringen. / tredje slyckel finns en regel, som innebär alt lagen om skiljemän skall tillämpas på en sådan tvist, om inte parternas egen överenskommelse angäende den ekonomiska regleringen även innefattar överenskommelse om nägot annat sätl all lösa tvisten.

6 § När egendom förvaltas enligt särskild författning, övertas förvaltningen av del pastorat som efter indelningsändringen skall svara för de angelägenheter som egendomen är avsedd för.

Andel i präsllönefondsfastighet eller prästlönejordsfond överläs av del pastorat från vars lönetillgångar andelen härrör.

Denna paragraf innehåller i första stycket bestämmmdser om hur förvaltningen av den s. k specialreglerade kyrkliga egendomen, t. ex. prästgårdar och löneboslällen, skall fördelas vid en ändring i pastoralsindelningen. Därvid skall som allmän regel gälla alt förvaltningen skall övertas av del pastorat som efter indelningsändringen skall svara för de angelägenheter som egendomen är avsedd för. I normala fall bör den specialreglerade fasta egendomen med därtill hörande inventarier komma under det pastorals förvaltning, dit den församling förs, där den fasla egendomen är belägen.

I paragrafens andra stycke ges en särskild regel för övertagandet av
andelar i präsllönefondsfastighet eller prästlönejordsfond. '*

7.§ Betalningsansvaret för en skuld som hänför sig till en prästgård eller Prop. 1987/88: 31 etl löneboställe, övertas av den som har övertagit förvaltningen av fastigheten.

Bestämmelsen återger en princip som i dag tillämpas av regeringen vid beslut om indelningsändringar.

8 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från ell pastoral till elt
annal även om fordringsägaren inte har lämnat sitt medgivande till det.

Enligt denna paragraf, som överensstämmmer med 2 kap. 13 § och alltså motsvarar 1 kap. 6 § sista stycket indelningslagen, fär ell pastorals förbindelse överföras till ell annat oberoende av fordringsägarens samtycke. Härigenom blir en sädan överföring civilrättsligt gällande gentemot fordringsägaren. Det förstnämnda pastoratet blir således befriat från ansvaret för en sådan förbindelse. Uppgiften att underrätta borgenären om atl elt gäldenärsbyte har skett får ankomma på respektive pastorat.

9 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inle kan följa grunden
för regleringen, skall uQämning ske i pengar. Stiftsstyrelsen får bestämma
att uQämningsbdoppet skall betalas på en gång eller fördelas på två eller
fiera år.

I denna paragraf, som i sak överensstämmer med 2 kap. 15 § och alltså har sin närmaste motsvarighet i 1 kap. 7 § indelningslagen, föreskrivs all uQämning skall ske med pengar om eU pastoral vid fördelningen tillagts större del av tillgångarna eller förbindelserna än som följer av grunden för regleringen. Vad som i olika fall är grunden för regleringen framgår av 5 §.

10 § När pastorat läggs samman övergår deras tillgångar och ansvarighe
ten för deras förbindelser till del pastorat som bildas.

Dennaparagraföverensstämmermed2kap. 16 § och har alltså sin motsvarighet i 1 kap 9 § indelningslagen. Vid sammanläggning av pastorat övergår enligl paragrafen pastoralens samtliga tillgångar till del pastorat som bildas genom sammanläggningen. Bestämmelsen gäller pastoratens egendom. Hur del kommer att förhålla sig med förvaltningen av övrig egendom beror på vad slags samfällighel det nya pastoratet skall utgöra.

11 § I samband med eU beslul om ändring i pasloralsindelningen skall
stiftsstyrelsen fastställa den prästerliga Qänsleorganisationen i varje nybil
dat pastorat.

En ändring i pasloralsindelningen påverkar i de allra flesta fall den prästerliga Qänsleorganisationen i berörda pastoral. Sfiflsstyrdsen mäste därför la ställning lill vilka präslQänsler - utöver kyrkoherdcQänsten - som skall finnas i nybildade pastorat. I samband därmed får behandlas bl.a. frågor om indragning av Qänster och förflyttning av Qänsldnnehavare. Sädana beslut faUas enligt reglerna i den nya prästanslällningslagen.

12 § Stiftsstyrelsen får i beslutet om indelningsändring meddela de ytter- Prop. 1987/88:31 ligare föreskrifter som behövs för atl ändringen skall kunna genomföras.

I beslutet fär sliflsslyrelsen också bestämma all beslutanderätten i pastoratet skall utövas av indelningsddegerade enligt lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade lill dess att indelningsändringen träder i kraft.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 3.3.5) får sliftsslyrdsen befogenhet alt meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. Det är här fråga om samma slags befogenhet atl reglera övriga villkor för ändringen som avses i 2 kap. 1 § Qfr prop. 1978/79: 157 s. 101). Med slöd av bestämmelsen i första stycket skall stiftsstyrelsen kunna meddela föreskrifter om t. ex. donationer. Självfallet ger denna regel inle sliflsstyrelsen nägon rätl atl permutera donationer, dvs. ändra av donator givna ändamål.

På samma säu som enligt 1 kap. 10 § 1982 års lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter gällt i fräga om beslul all bilda en kyrklig samfällighet, finns i andra stycket en regel av innebörd atl den som beslutar om indelningsändringen får bestämma atl beslutanderätten skall ulövas av indelningsddegerade lill dess all inddningsändringen träder i kraft.

När beslut om ändring i pastoralsindelningen träder i kraft m.m.

13 § En ändring i pastoratsindelningen träder i kraft den 1 januari del är
som bestäms i beslutet om ändringen. Om en ändrad pasloralsindelning
berör en total pasloratssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet,
skall beslutet dock träda i kraft den 1 januari året efter det år dä val i hela
rikel av kyrkofullmäktige har ägl rum.

Paragrafen, som ulformals efter förebild av 3 kap. 8 § första stycket indelningslagen, innehåller regler om ikraftträdande av beslut som gäller ändringar i den territoriella pastoralsindelningen.

Om en ändring i pastoratsindelningen inle får några återverkningar på en tolal paslorals- eller flerpastoratssamfällighet kan beslutet om ändring i pastoratsindelningen träda i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet om ändringen. Ikraftträdande av ett ändringsbeslut ett mellan-valsår kräver således att beslutande organ i de samfälligheter som berörs av en ändring i pasloralsindelningen varken före eller efter ändringen väljs direkl vid allmänna val. Om däremot ändringen i pastoralsindelningen bara påverkar samfälligheter vars beslutande organ utgörs av kyrkofullmäkfige kan ändringen i pasloralsindelningen träda i kraft först den 1 januari året efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har ägt rum.

14 § Elt beslul om ändrad pasloralsindelning skall meddelas senast ett år
innan det skall träda i kraft. Länsstyrelsen skall genast underrättas om
beslutet.

Denna paragraf har ulformals efter förebild av 3 kap. 8 § andra stycket indelningslagen. Beslut om ändrad pastoralsindelning skall meddelas senast ett år före ikraftträdandet. Skälen för en förhållandevis lång över-

gängsperiod är främsl att del skall bli tillräcklig tid för berörda statliga Prop. 1987/88:31 myndigheter all vidta de följdåtgärder som behövs med anledning av de aktuella besluten samt för berörda kyrkliga kommuner att genomföra sill planerings- och budgetarbete. Länsstyrelsen skall enligl andra meningen genast underrättas om beslutet. Skälet för den bestämmelsen är att länsstyrelserna som valmyndigheter måste få rimlig tid atl förbereda valen lill de beslutande organen i de nybildade kyrkliga kommunerna.

Hur man överklagar beslut om ändrad pasloralsindelning

15 § Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av de berörda församlingarna, pastoraten och flerpastoratssamfälligheterna. Kammarkollegiets beslut får inle överklagas. Om ärendet är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, fär kammarkollegiet dock med eget yltrande överlämna del lill regeringen för avgörande.

Innan kammarkollegiet avgör ell ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle atl yttra sig.

Bestämmelsen reglerar rätten all överklaga stiftsstyrelsens beslul i ärenden om ändring i pasloralsindelningen. Liksom i fråga om församlingsin-ddningsbeslul gäller tvåinstansprincipen. All kammarkollegiet skall höra' svenska kyrkans centralstyrelse beror pä pastoralsindelningens inomkyrkliga karaklär.

4 kap. Ändringar i kontraktsindelningen

Kontraktet är Qänstgöringsområde för kontraktsprosten, som biträder biskopen i uppsikten över stiftet. Kontraktet är av betydelse som enhet för samråd mellan prästerna och för deras fortbildning. Pä många håll har det också blivit en samverkansenhel för församlingarna. Enligl den nya församlingslagen blir kontrakten också valkretsar för val av stiftsfullmäktige. Främst med hänsyn till att frågan om kontraklsinddningen är av inomkyrklig karaklär, har det i konsekvens med övervägandena i föregående kapitel ansetts lämpligl att låta sfiflsstyrdsen i stället för regeringen besluta om ändrad kontraktsindelning (se den allmänna motiveringen, avsnill 3.3.6)

1 § Ändring i kontraklsinddningen får göras om indelningen därmed blir
mer ändamålsenlig.

Om ändringar i kontraktsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

Ändringar i kontraktsindelningen kan föranledas av ändrad pasloralsindelning eller överväganden om kontraktets storlek som arbetsenhet. I övrigt hänvisas till vad som anförts vid kapildrubriken. ,

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig kontraklsinddning
och fär själv ta upp frägor om ändring i indelningen.

En fräga om ändring får ocksä väckas genom en ansökan hos sliflsslyrel
sen av en församling eller en kyrklig samfällighet som skulle beröras av
ändringen. , 317

Initiativrätt tillkommer enligt andra stycket varje församling, pastoral eller Prop. 1987/88: 31 fierpasloratssamfällighet som skulle beröras av den ifrågasatta ändringen av kontraklsinddningen.

3 § Ändring i kontraktsindelningen får inle göras utan all varje församling, kyrklig samfällighet, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts tillfälle all yttra sig.

4 § Sliftsstyrdsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Innan kammarkollegiet avgör ett ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle atl yttra sig.

I dessa paragrafer regleras rätten atl överklaga stiftsstyrelsens beslut i frågor om ändrad kontraklsinddning och om skyldighet all inhämla yttranden i sådana frågor. Reglerna innebär alt sliflsslyrelsen skall höra dem som har rätt aU väcka fråga om ändrad kontraklsinddning enligl 2 § andra stycket och dessutom berörda kyrkoherdar och kontraktsprostar. Berörda församlingar, pastorat och flerpastoratssamfälligheter har räll att överklaga stiftsstyrelsens beslul. Liksom i fräga om ändrad församlings- och pasloralsindelning gäller i dessa ärenden tvåinstansprincipen. Att kammarkollegiet skall höra svenska kyrkans centralstyrelse beror pä konlraktsinddningens inomkyrkliga karaklär.

5 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m. m.

1 § Bestämmelser om pastoratssamfälligheter och om vilka församlings
angelägenheter en sädan samfällighet skall sköta saml om flerpastorats
samfälligheter finns i 1 kap. 5 § andra stycket och 6 § församlingslagen
(1988:000).

De olika förekommande kyrkliga samfällighelsformerna i ell pastorat eller mellan flera pastorat framgär av 1 kap. 5 § och 6 § den nya församlingslagen. Av de samfälligheter som nämns i dessa bestämmelser är det de i 6 § angivna — den totala pastoratssamfälligheten och flerpastoratssamfälligheterna - som kräver särskilda beslul för sin tillkomsl. Kompelensreglerna finns i samma lag. I detta kapitel regleras endast hur samfälligheterna bildas, ändras och upplöses. Del har ansetts lämpligt att här inledningsvis erinra om dessa förhållanden.

2 § En total pastoratssamfällighet bildas genom samfällda beslut av för
samlingarna i pastoratet. Besluten skall anmälas fill stiftsstyrelsen. När de
har vunnit laga kraft skall stiftsstyrelsen fastställa samfällighetsbildningen.

En total pastoratssamfällighet kan ocksä bildas genom beslut av sliflsstyrelsen, om del är lill övervägande och varaktig fördel för pastoratet som helhet atl pastoratssamfälligheten sköter alla ekonomiska angelägenheter. Etl sådant beslul fär inle fallas utan att varje församling och kyrklig samfällighet i pasloratel getts fillfälle atl yttra sig.

Stiftsstyrelsen får själv la upp en fräga om all bilda en tolal pastorats
samfällighet. En sådan fråga får också väckas genom en ansökan hos 318
sliflsstyrelsen av någon av församlingarna i pastoratet.

Etl beslut om all bilda en total pastoratssamfällighet fallas enligl/öria Prop. 1987/88:31 stycket av församlingarna själva. Några särskilda förutsättningar behöver inte anges i lagen. De församlingar som berörs av åtgärden beslular var för sig om denna. Församlingarnas beslut anmäls till sliflsstyrelsen. När stiftsstyrelsen konstaterat alt de beslutande organen i samtliga församlingar inom del aktuella pastoratet enigt har beslutat om den totala pastoratssamfälligheten saml atl besluten vunnit laga kraft fastställer stiftsstyrelsen församlingarnas beslut. Stiftsstyrelsen får således i detta fall inle göra någon egen bedömning av lämpligheten att utvidga pastoratssamfälligheten.

Av paragrafens andra stycke följer atl en total pastoralssamfällighet kan bildas även om det inte föreligger enighet mellan församlingarna. För delta bör emellertid krävas atl del objektivt sell finns elt allmänl behov av åtgärden. Ett beslul om utvidgning skall på goda grunder kunna antas medföra fördelar för pastoralels församlingar sedda som en enhet. Del torde sällan vara så att etl enda skäl motiverar en utvidgning. Bland de hänsyn som måste tas är beslutets inverkan pä möjligheterna atl rationellt och smidigt sköta de angelägenheter som före utvidgningen fortfarande sköttes av församlingarna själva eller av den obligatoriska pastoratssamfälligheten. En särskill vikfig faktor är härvid de församlingsekonomiska frågorna, d. v. s. de enskilda församlingarnas kostnader för de angelägenheter som del är fråga om all föra över lill samfälligheten. En utvidgnings eventuella betydelse för församlingsskatten är också en omständighet som kan fä betydelse vid bedömningen. Del måsle vidare kunna antas atl fördelarna inte är av endast övergående nalur. Detta innebär atl en utvidgning mol någon församlings vilja bedöms medföra en lämplig lösning under överskådlig tid. Innan sliflsslyrelsen fattar beslut om atl bilda en total pastoratssamfällighet skall berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter ges tillfälle alt yttra sig.

I tredje stycket ges regler om initiativrätt. Frägor om utvidgning av en pastoratssamfällighet fär av naturiiga skäl väckas av en församling i pastoratet. Härutöver har stiftsstyrelsen i egenskap av det organ inom stiflssamfällighelen som har del övergripande ansvaret för strukturfrågorna getts inifiativrält.

3 § En flerpastoratssamfällighet får bildas genom beslul av stiftsstyrelsen, om berörda pastoral har samtyckt till åtgärden eller om den är lill övervägande och varaktig fördel för pastoralen.

Paragrafen handlar om bildandet om sådana kyrkliga samfälligheter pä
lokal nivä som omfattar församlingar i mer än ell pastorat. Denna typ av
samfälligheter får enligt 1 kap. 6 § andra slyckel den nya församlingslagen
antingen sköta en eller flera ekonomiska församlings- och pasloralsangelä
genheter eller samtliga ekonomiska angelägenheter, en total flerpastorats
samfällighet. Ell beslut atl bilda en flerpastoratssamfällighet får meddelas
endast om berörda pastorat, dvs. berörda församlingar som ulgör enför
samlingspastorat eller berörda pastoratssamfälligheter har samtyckt till
åtgärden eller om del finns etl allmänl behov av den med beaktande av vad -,.n

som sagts i specialmofiveringen lill föregående paragraf Beslut om bil- Prop. 1987/88:31 dande av flerpastoratssamfälligheter skall alltid fattas av stiftsstyrelsen.

4 § Stiftsstyrelsen får själv ta upp en fräga om atl bilda en flerpastorats
samfällighet. En sådan fråga får också väckas genom en ansökan hos
sfiflsstyrdsen av en församling eller elt pastorat som skulle beröras av
samfällighetsbildningen.

Elt beslut om bildande av en flerpastoratssamfällighet får inle fallas ulan att varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av åtgärden getts tillfälle alt yttra sig.

1 paragrafen ges bestämmelser om rätten att ta initiativ till bildandel av
flerpastoratssamfälligheter och om hörande av de berörda före ärendets
avgörande. Frägor om bildandet av en flerpasloralssamfäliighel får väckas
av en församling eller ett pastorat genom en ansökan lill sliflsstyrelsen. I
ett flerförsamlingspastorat kan således församlingsdelegerade i pastorats
samfälligheten eller kyrkofullmäktige i en tolal pasloratssamfällighet be
sluta om att göra en ansökan fill stiftsstyrelsen. Av skäl som har anförts i
specialmotiveringen lill 2 § skall stiftsstyrelsen också kunna la upp frägor
om bildandel av fierpastoratssamfälligheter på egel initiativ. I andra styc
ket föreskrivs vidare alt berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter
skall ges tillfälle atl yttra sig innan sfiflsstyrdsen avgör etl ärende om
bildande av en flerpastoratssamfällighet. Del krävs inte att en pastorats
samfällighet eller en total pasloralssamfällighel ger de i samfällighelen
ingående församlingarna tillfälle atl yttra sig innan samfälligheten tar ett
initiafiv lill atl bilda en flerpastoratssamfällighet. Della utesluter inte alt
samfälligheterna kan höra församlingarna innan ell inifilativ las. Del är
tvärtom naturligt atl sä sker.

5 § Sliftsslyrdsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
all samfällighetsbildningen skall kunna genomföras.

■ I beslutet får sliflsstyrelsen också bestämma att beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade enligl lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsddegerade lill dess alt indelningsändringen träder i kraft.

Stiflstyrdsen fär enligl första slyckel befogenhetel att meddela de föreskrifter som behövs för ändringens genomförande. Del är här fråga om samma slags befogenhet alt reglera övriga villkor för ändringen som avses i

2 kap 1 § (jfr prop. 1978/79:157: s. 101). Stiftsstyrelsen fär ocksä besluta aU
nyvalda fullmäktige skall börja verka omedelbart efter valet. Detta kom
menteras närmare i den allmänna motiveringen (avsnill 3.1.3).

Andra stycket motsvarar bestämmelserna i I kap. 10 § i 1982 ärs lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter, dock med den ändringen alt del är sliftsslyrdsen i stället för regeringen som bestämmer.

6 § Sedan en samfällighelsbildning har beslutals eller, om indelningsdde
gerade skall ulses, sedan delegerade har valts, kan samfällighelen förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

320

Bestämmelsen i denna paragraf, som motsvarar 2 kap 19 §, och alltså har Prop. 1987/88: 31 sin förbild i 3 kap. 9 § indelningslagen, innebär aU en samfällighet kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter så snart samfällighetsbildningen beslutals och det finns elt organ som företräder den ändrade eller nybildade samfälligheten.

Ändring eller upplösning av samfälligheter

7 § En kyrklig samfällighet får ändras eller upplösas om sådana ändrade förhållanden inträtt atl de angelägenheter samfälligheten har hand om lämpligare sköts pä annal sätt.

Vad som anges i 2 och 4 §§ om rätten all besluta om bildande av samfälligheter och väcka fråga därom samt om skyldighet alt bereda församling eller kyrklig samfällighet tillfälle all yttra sig skall tillämpas även när det gäller ändring eller upplösning.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om ändring eller upplösning av kyrkliga samfälligheter, har ulformals efter förebild av motsvarande bestämmelse i kommunalförbundslagen (1985:894).

Ändring eller upplösning får enligl paragrafen ske om sådana ändrade förhällanden har inträtt aU de angelägenheter samfälligheten har hand om sköts lämpligare pä annat sätl. I fråga om beslutsprocessen vid en ändring eller upplösning av samfälligheterna skall de bestämmelser som avser bildandel tillämpas på motsvarande säll. Della innebär när del gäller en total pasloralssamfällighel all församlingarna själva i första hand skall få bestämma alt pastoratssamfälligheten inle längre skall vara total. Om församlingarna inte är eniga om åtgärden skall sliflsstyrelsen besluta all samfälligheten inte längre skall vara total om det inle kan anses all del föreligger eU allmänl behov av att samfälligheten består sådan den är. Beslut om att ändra eller upplösa en flerpastoratssamfällighet fattas av suftsstyrdsen efter atl frågan väckts på del sätt som anges i 4 §.

' Ekonomisk reglering

8 § I fråga om den ekonomiska regleringen vid bildande eller ändringar
av kyrkliga samfälligheter skall 3 kap. 5-9 §§ tillämpas.

Genom en hänvisning i denna paragraf görs beslämmelserna om ekonomisk reglering vid ändringar i pasloralsindelningen fillämpliga även vid ändringar i eller upplösningar av kyrrkliga samfälligheter. Bestämmelsernas allmänna utformning gör del möjligt att la hänsyn lill eventuella särskilda förhållanden vid ändringar eller upplösningar av samfälligheter.

När beslut om samfällighetsbildning träder i kraft m. m.

9 § Beslut om att bilda en total pastoralssamfällighet eller en total fler
pastoratssamfällighet träder i kraft den 1 januari årel efter det år då val i
hela rikel av kyrkofullmäktige har ägl rum.

Beslul om all bilda en annan flerpastoratssamfällighet träder i kraft den
1 januari det år som bestäms i beslutet om samfällighetsbildningen. 321

Denna paragraf innehåller föreskrifter om när ell beslul om att bilda en Prop. 1987/88: 31 tolal pasloratssamfällighet eller flerpastoratssamfällighet skall träda i kraft. Principen är därvid atl beslul som innebär all en samfällighel som skall ha hand om samtliga ekonomiska angelägenheter i etl eller flera pastorat och vars beslutande organ därför enligt 1 kap. 12 § andra stycket den nya församlingslagen utgörs av kyrkofullmäktige skall träda i kraft den 1 januari årel efter del år dä val av kyrkofullmäktige i hela rikel ägl rum. Beslut om all bilda en annan flerpastoratssamfällighet skall däremot träda i kraft den 1 januari del är som bestäms i beslutet om samfällighetsbildningen. Eftersom beslutanderätten i en sådan samfällighet utövas av församlingsdelegerade krävs i detta fall ingen anknytning till valåret.

10 § Etl beslul om att bilda en kyrklig samfällighet skall meddelas senasl ell år innan del skall träda i kraft. Om beslutet gäller en total samfällighel, skall länsstyrelsen genast underrättas om beslutet.

Dennaparagraf har liksom 3 kap. 14 § utformats efter förebild av 3 kap. 8 § andra stycket inddningslagen. 1 paragrafens/ör/a mening ges en regel om hur,lång övergångsperioden mellan beslutet om samfällighetsbildning och ikrafllrädande av detta minsl skall vara. Därvid gäller alt beslutet skall meddelas senasl ell år innan ikraftträdandet. Skälen för en förhållandevis lång övergångsperiod är desamma som angetts vid 3 kap. 14 §.

I andra meningen föreskrivs av samma skäl som i nyssnämnda paragraf atl länsstyrelsen genast skall underrällas om beslut om bildandel av totala samfälligheter.

Hur man överklagar beslut om samfällighetsbildning

11 § Sitflsslyrdsens beslul får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och pastorat. Kammarkollegiets beslut får inle överklagas. Om ärendet är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt, får kammarkollegiet dock med eget yttrande överlämna del till regeringen för avgörande.

I paragrafen föreskrivs atl stiftsstyrelsens beslul enligt lagen får överklagas hos kammarkollegiet. I enlighet med den s. k. tvåinstansprincipen föreskrivs atl kammarkollegiets beslut inte får överklagas. All de beslut en församling eller kyrklig samfällighet fattar enligt lagen överklagas genom kommunalbesvär följer av beslämmelserna i 13 kap. den nya församlingslagen. Någon särskild föreskrift om detta behövs därför inle i denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Intill utgången av juni 1989 skall domkapitlet vidta de förberedande åtgärder som behövs för sädan handläggning som enligt denna lag ankommer på sliftsslyrdsen.

322

Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser Prop. 1987/88:31

Punkt 1

Av allmänna regler följer all ärenden om ändrad pastoratsindelning eller samfällighelsbildning som har väckts och ännu inle har avslulals före lagens ikrafllrädande skall handläggas enligt bestämmelserna i den nya lagen. Del innebär atl regeringen respektive kammarkollegiet och domkapitlen skall överlämna ärenden av della slag som inle är avgjorda den 1 januari 1989 lill respekfive stiflsslyrelse.

Punkt 2

De nya stiftsslyrelserna inrättas genom församlingslagen, som i sina huvudsakliga delar träder i kraft den 1 januari 1989. Först sedan stiftsstyrelsen valls och därefter fått etl kansli kan den börja fullgöra de uppgifter som enligl indelningslagen ankommer på den. Nägra på stiftsstyrelsen ankommande beslut torde knappast bli aktuella innan stiftsstyrelsen konstituerat sig. Fram till dess bör under en övergångslid ansökningar kunna las emot av domkapitlet och handläggningen påbörjas där.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen atl

dels i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen anla förslaget lill

1. lag om ändring i regeringsformen,

dels i den ordning som anges i punkt 9 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen anta förslaget lill

2. ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan, dels anla förslagen lill

3. lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet,

4. domkapitelslag,

5. kyrkofondslag,

6. lag om förvaltningen av kyrklig jord,

7. prästanställningslag,

8. församlingslag,

9. kyrklig indelningslag,

dels medge att enligt regeringens bestämmande ur kyrkofonden betalas engångskostnader för genomförandel av reformen (avsnitt 3.6.9).

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl
genom proposition föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden
har lagt fram. 323

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:31

Regeringens proposition om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i

svenska kyrkan, m.m.

Propositionen .................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ................... 1

Propositionens lagförslag ................................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

1 Inledning ................................................. ... 78

2 Allmänna utgångspunkter.................................... 81

2.1 Kyrkokommitléns utgångspunkt ...................... 81

2.2 Församlingen är den grundläggande enheten i svenska kyrkan 81

2.3 Prästämbetet och den s. k. dubbla ansvarslinjen 82

2.4 Inomkyrklig frihet ....................................... 83

2.5, Decentralisering.......................................... 84

3 Allmän motivering ............................................. 85

3.1 Församlingar och kyrkliga samfälligheter 85

3.1.1 Församling och obligatorisk pastoralssamfällighet 85

3.1.2 Icke obligatoriska kyrkliga samfälligheter...... 90

3.1.3 Beslut om samfällighelsbildning ................. .. 92

3.1.4 Församlings-och samfällighetsorganisationen ...... 94

3.1.5 Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet .......... 96

3.2 Organisafionen på stiftsplanet 98

3.2.1 Obligatorisk sfiftssamfällighet ................... .. 98

3.2.2 Utvidgad verksamhel inom sliflssamfälligheten...... 101

3.2.3 Stiftsfullmäktige ..................................... . 103

3.2.4 Stiftsstyrelse och övriga nämnder.............. . 105

3.2.5 Sliflsstyrelsen och domkapitlet................... 107

3.2.6 Domkapitlets organisation ....................... 114

3.2.7 Gemensamt stiftskansli............................. . 116

3.3 Den kyrkliga indelningen 119

3.3.1 Riktlinjer för församlingsindelningen ........... . 119

3.3.2 Ändringar i församlingsindelningen.............. . 121

3.3.3 Riktlinjer för pasloralsreglering ................ . 123

3.3.4 Översyn av pasloralsindelningen ............. . 126

3.3.5 Beslutsordningen vid ändringar i pasloralsindelningen .. 128

3.3.6 Kontraklsinddning ................................. . 130

3.3.7 Lagleknisk lösning................................... . 131

3.4 Den prästerliga Qänsleorganisationen 133

3.4.1 PräslQänsterna i svenska kyrkan ............. . 133

3.4.2 Tjänstgöring i annal pastorat ................... 135

3.4.3 Kyrkoherdarna för döva............................ . 137

3.4.4 PräslQänsternas fördelning............. ,......... . 138

3.5 Tillsättningen av präslQänsler 140

3.5.1 Tillsällningsförfarandet............................. . 140

3.5.2 Förnyat ledigförklarande ........................ 146 .

3.5.3 Behörighet............................................ . 147

3.5.4 Tjänster i en samarbetskyrka.................... . 148

3.6 Ekonomiska konsekvenser 149

3.6.1 Allmänna synpunkter ............................. 149

3.6.2 Stiftskoslnader och stiftsbidrag m. m.......... 151

3.6.3 Del allmänna uQämningsbidragel................. 155

3.6.4 Det särskilda uQämningsbidragel................ 158

3.6.5 Del extra uQämningsbidragel,.................... 159

3.6.6 Bidrag lill visst underhåll av församlingskyrkor 160 324

3.6.1 Den allmänna kyrkoavgiften ................... 161 Prop. 1987/88: 31

3.6.2 Den särskilda kyrkoavgiften .................... 162

3.6.3 Engångskostnader för genomförandel av reformen 163

3.7 Egendomsförvaltningen 164

3.7.1 Egendomsnämnden ................................. 164

3.7.2 Bestämmelser för andelsberäkning, m. m...... 170

3.7.3 Förvaltningen av församlingskyrkas faslighet 171

3.8 Genomförandel av reformen 172

4 Det kyrkliga ämbetet.......................................... 173

4.1 Inledning..................................................... 173

4.2 Åndring i normgivningskompetensen.................. 175

4.3 Behörigheten till och förlusten av prästämbetet . 178

4.4 Beslutande myndigheter ............................... 178

4.5 Ikraftträdande, m.m....................................... 182

5 Upprättade lagförslag ....................................... 183

6 Specialmofivering ........................................... 184

6.1 Förslaget lill lag om ändring i regeringsformen...... 184

6.2 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan 186

6.3 Förslaget fill lagom ändringi lagen (1982:943) om kyrkomötet 190

6.4 Förslaget till domkapildslag.............................. 191

6.5 Förslaget till kyrkofondslag ........................... 200

6.6 Förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord 212

67 Förslaget till prästanställningslag ................... 224

6.8 Förslaget lill församlingslag ..... ................... 245

6.9 Förslaget lill kyrklig indelningslag....................... 303

7 Hemslällan ..................................................... 323

8 Beslut............................................................. 323

Särskild bilagedel

Bilaga 1 Sammanfattning av 1982 års kyrkokommittés slutbetänkande (SOU 1986: 17 och 18) Framtid i samverkan

Bilaga 2 Förteckning över remissinslanserna och sammanslällning av remissyttrandena över kyrkokommitténs slutbetänkande

Bilaga 3 Kyrkomötets skrivelse 1987: 20

Bilaga 4 Organisationsutskottets belänkande 1987: 3

Bilaga 5 Kyrkomötets skrivelse 1987:22

Bilaga 6 Kyrkolagsutskoltets betänkande 1987: 5

Bilaga 7 Sammanfattning av kyrkoförfatlningsulredningens slut-belänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m. sävitt avser avsnitt III, Prästämbetet, samt förteckning över remissinslanserna och sammanställning av remissyttrandena

Bilaga 8 Kyrkomötets skrivelse 1987: 12

Bilaga 9 Kyrkolagsutskoltets betänkande 1987:9

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 325

Bilagal Prop. 1987/88:31

Sammanfattning av 1982 års kyrkokommittés slutbetänkande (SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan

Allmänt

1982 års kyrkokommitté tillsattes av regeringen i december 1982 för alt utreda frågan om svenska kyrkans lokala struktur. Till kommittén fördes dessulom de uppgifter som tidigare legal på präsUjänstkommillén och kyrkofondsulredningen.

Genom diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden gav kommittén församlingar och andra kyrkliga organ tillfälle alt ge synpunkter på de frågor kommillén hade att arbeta med. Elt mycket omfattande remissmaterial kom härigenom kommillén tillhanda, och detta presenterades i remissammanställningen (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden. På grundval av detta material och andra synpunkter som kommil in fill kommillén under del fortsatta arbetets gång avgav kommittén i början av år 1985 en lägesrapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. I denna rapport presenterades en rad förslag till reformer rörande svenska kyrkans lokala och regionala organisation samt den präsleriiga tjänsteorganisationen. Regeringen överlämnade rapporten lill 1985 års kyrkomöte för yttrande. Kyrkomötets ställningstagande till huvudlinjerna i rapporten var positivt. I vissa enskilda delar anfördes avvikande mening. Förutom kyrkomötets yltrande har också synpunkter från en rad organisationer och kyrkliga organ tillställts kommillén inför del avslutande arbetet. I föreliggande belänkande presenterar kyrkokommittén sitt slulförslag till lokal och regional organisation för svenska kyrkan.

I rapporten Församlingar i samverkan berördes en rad frågeställningar som inte finns med i sluiförslaget. Istället har kyrkokommittén i en rad skrivelser gett sin mening fillkänna i dessa frågor. I skrivelse till regeringen (justitiedepartemenlet) har kommittén föreslagit, atl etl lagstadgat sekretesskydd införs inom församlingsvårdande verksamhet inom svenska kyrkan. Belräffande Stockholms cityförsamlingar har kommittén i skrivelse till regeringen (civildepartementet) föreslagit, atl regeringen uppdrar åt kammarkollegiet att utarbeta förslag till sammanläggning av Slorkyrkoförsamlingen med Klara och Jakobs församlingar lill en Stockholms domkyrkoförsamling. Vidare har kommiftén i skrivelse lill regeringen (nnansdeparlementet) hemställt, all folkbokföringens framtida organisation klargörs, dä den nuvarande oklarheten skapar en rad problem för de kyrkliga organ som har att svara för folkbokföringen.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

Slutligen har kommittén i skrivelser till svenska kyrkans centralstyrelse Prop. 1987/88: 31 anmält all tre av de frågeställningar som behandlades i Församlingar i samverkan inte kommer alt vidare behandlas av komiuiitén. Del gäller frågorna om kontraklet som samarbelsenhel, arbetsledningen i pastoratet saml lokal ekumenisk samverkan. Samtliga tVågor har cn klart inomkyrklig karaktär, varför ell forlsall utredningsarbete enligl kommitténs mening bör ankomma på kyrkliga organ.

Belräffande begravningskostnader för enskilda föreslår kommittén, att del av kommillén inledda arbetet fullföQs i särskild ordning. Ännu en frågeställning har behandlats under utredningsarbetet och i de av kommillén tidigare avgivna betänkandena. Det gäller de kyrkokommunala Qänslernas plats inom församlingsvården. Kommittén har beslutat all inle lägga nägol förslag belräffande dessa. DeUa motiveras med alt kommillén som statlig utredning inle bör lägga fram förslag till reglering av kyrkokommunala Qänster, ulan alt en eventuell precisering på delta område bör ske med inomkyrkliga tnetoder. Därtill kommer all dessa frågor har ell nära samband med den leologiska frågan om förståelsen av kyrkans ämbete. Kommittén har istället genom rikhaltiga referat av den inomkyrkliga ulvecklingen belräffande synen på Qänsler i allmänhet och kyrkokommunala tjänster i synnerhet velat visa på tendenser och möjliga vägar i framliden.

Grundläggande principer

De grundläggande principer efter vilka kommitlén har arbetat lades fasl i Församlingar i samverkan. Dessa principer utgör en tolkning av de olika remissinstansernas grundläggande värderingar med avseende på diskussionsbetänkandel Församlingen i framliden och del material som där redovisades. Teologiskt handlar principerna om atl församlingens centrum finns i gudstjänsten och det församlingsliv i övrigl som är präglat av Ordets förkunnelse och sakramenlens förvaltning. Man kan inle tänka sig en församling utan gudsQänsi och gudsQänstgemenskap. Denna leologiska princip får kyrkoorganisatoriska konsekvenser, vilka kommillén tolkat så, atl förslaget måste dels slå vakl om församlingens självständighet, dels betona behovet av samverkan mellan församlingar för all möjliggöra församlingens centrala uppgifter. Församlingens självständighet leder också lill ett betonande av del lokala ansvaret och en därav föranledd frivillighel i val av samverkansformer.

Allmänpolitiskt innebär förslagen en långtgående decentralisering, medan de kyrkopoliliskt präglas av en strävan all ge svenska kyrkan en större inomkyrklig frihet all själv besluta om resursanvändning och resursfördelning.

De grundläggande principerna finns redovisade i kapitel 5.

Den lokala organisationen

Församling och pastoratssamfällighet

I syfte atl avlasta församlingen ansvaret för lunga ekonomiska uppgifter föreslår kommittén, all församlingar i ell nerförsamlingspastorat skall

ulgöra en pasloralssamfällighel för en rad sådana ekonomiska angelä- Prop. 1987/88:31 genheler. Del gäller församlingskyrkans yttre underhåll samt anskaffande av församlingskyrka. Andra lokaler som används för församlingsverksamhet vad gäller del yttre underhållet saml övriga byggnader i sin helhet förs ocksä lill pastoralssamfällighetens kompelens. Gemensamma begravningsplatsers underhåll saml nyinvesteringar pä kyrkogårdar och begravningsplatser, liksom del ekonomiska ansvaret för personal och personaladministration, blir enligt förslaget angelägenheter som skall skötas lägst på pastoralsnivå.

På församlingen själv i flerförsamlingspastoratel faller ansvaret för gudsQänslliv och undervisning, diakoni och evangelisation. Därtill kommer församlingskyrkans och övriga församlingslokalers inre underhåll samt församlingskyrkogårdarnas underhåll.

Till grund för förslaget om en uppdelning av församlingsangelägenheterna på en församlingsnivä och en pastoratsnivä ligger principen atl församlingen har ansvaret för församlingsverksamheten och allt som har ell direkl samband med denna verksamhel. De angelägenheter som har elt indirekt samband med församlingsverksamheten och som kan ses som stödfunktioner ål denna, blir däremot angelägenheter för pastoratssamfälligheten.

För församlingar i ell enförsamlingspastorat föreslås ingen ändring.

Förslaget angående kompetensfördelningen återfinns i sin helhet i avsnitt 6.1.

Sa mfälligh e isbildning

Kommillén föreslår delvis nya regler för samfällighelsbildning. Inom ell fierförsamlingspastoral kan församlingarna besluta om en utvidgning av pastoratssamfälligheten så alt dé omfallar samtliga församlingar och' pastoratsangdägenheler. All utdebitering sker då på pasloralsplanel. Samfällighetsformen benämns utvidgad pasloralssamfällighel. Några partiella samfällighelsformer inom pastoratet blir inle längre möjliga.

Församlingarna inom fiera pastoral kan också enligl förslaget bilda
samfälligheter. Om samfällighelen handhar en eller några församlings-
dier pastoratsangelägenheter benämns den flerpastoratssamfällighet. -
Om samfällighelen handhar samtliga ekonomiska angelägenheter i för
samlingarna och pastoraten benämns den utvidgad nerpasloratssamfäl
lighel.

Beslut öm all en samfällighel mellan fiera pastorat skall bildas fattas av den nedan nämnda sliflsstyrelsen efter hörande av berörda församlingar och pastorat.

Förslaget belräffande samfällighetsbildningar återfinns i avsnitt 6.2.

Församlings- och samfällighetsorganisation

Beträffande organisationen på lokalplanet föreslår kommittén att dagens ordning i stort sett skall fortfara all gälla. Varje församling skall ha ell kyrkoråd. Vidare föreslås, all möjligheten all ha kyrkostämma som beslutande organ begränsas till de allra minsta församlingarna med 250

röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder."' Slutligen föreslås, atl Prop. 1987/88: 31 en församling som ingår i en utvidgad pastoratssamfällighet ellerutvid-gad flerpastoratssamfällighet skall kunna ersätta kyrkofullmäktige med ell diréktvalt kyrkoråd.

Förslagen i sin helhet återfinns i avsnitt 6.3.

Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet .

Kommittén föreslår, att kyrkoherden även i fortsättningen skall vara självskriven ledamol i kyrkorådet. Därmed frångår kommitlén sitt tidigare förslag redovisat i Församlingar i samverkan. Däremot föreslås, all kyrkoherdes valbarhel lill kyrkofullmäktige i församling saml lill för- . samlingsddegerade eller kyrkofullmäktige i pastoratet skall upphöra. Motiveringen är all den som är självskriven ledamot i en styrelse inte samtidigt bör vara valbar lill den fiillmäktigeförsamling som utser de övriga ledamölerna i samma styrelse. Möjligheten för en gruppering i fullmäktige atl genom kyrkoherdes självskrivenhel får en dubbel representation i styrelsen försvinner därmed.

Diskussionen kring och motiveringen för förslagen återfinns i avsnitt 6.4.

Den regionala organisationen Stiftssamfällighet

Kommittén föreslår, all församlingarna i ell stift obligatoriskt skall ulgöra en kyrklig samfällighel med kompelens atl svara för ell anlal gemensamma församlingsangelägenheter. Dessa är främjandet av församlingslivels ulveckling i stiftet, församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus, kriminalvärdsanstaller och militära förband, begravningsangdägenhelerna för icke-kristna trosbekännare samt personal inom stiftssamfälligheten. Församlingsverksamhet bland finskspråkiga och samer samt andlig vård vid sjukhus m.m. kan också förekomma inom pastoraten, varför stiftssamfällighelens kompetens på dessa,områden preciseras lill atl avse verksamhel som omfattar hela stiftet eller flera pastorat inom stiftet.

Stiftssamfälligheten kan dessulom besluta alt utvidga sin verksamhet till all omfalla andra ekonomiska angelägenheter som är gemensamma för församlingarna inom stiftet, t.ex. de verksamheler som i dag ryms inom stiftslingens arbetsområde. Då benämns den utvidgad stiftssamfällighet.

Sliftssamfällighetens beslutande organ är stiftsfullmäktige, somväQs indirekt med kontrakten som valkretsar och församlingarna som valdistrikt.

Stiftssamfälligheten utser stiftsstyrelse och övriga nämnder. Stiftsstyrelsen skall bestå av minst åtta valda ledamöter med biskopen som självskriven ledamot och ordförande. Sliflsslyrelsen blir sålunda en kyrkokommunal förvaltningsmyndighet på stiftsplanet med uppgift atl vara beredande och verkslällande organ för stiflssamfällighelen. Samti-

digt föreslår kommitlén, atl vissa statliga förvaltningsuppgifter förs över Prop. 198//88: 31 lill sliflsslyrelsen. Dessa är samfällighetsbildning, pasloralsreglering, den präsleriiga Qänsleorganisationen samt vissa frågor som hör samman -med uQämningssystemet.

Behovet av en ny stiftsorganisälion behandlas i avsnitt 7.2.1, medan förslaget om stiftssamfälligheterna redovisas i avsnitt 7.2.2.

Domkapitel

Den sk. dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan, innebärande en kombination av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning, motiverar kommitténs förslag, alt domkapitlen skall finnas kvar men med reducerade uppgifter. Dessa koncentreras till all gälla svenska kyrkans lära samt den prästerliga ämbetsförvaltningen.

Domkapitlet skall enligl förslaget bestå, som i dag, av biskop (ordförande), domprost (vice ordförande) och en präslledamot, vald av stiftets präster. Dessutom föreslås alt i domkapitlet skall finnas tre lekmannaledamöter, som utses av sliftsfullmäktiige.

Förslaget om domkapitlet återfinns i avsnitt 7.2.3.

Stiftskansli

Kommitténs förslag till ny regional organisation skapar förutsättningar för etl integrerat stiftskansli, som kan beQäna såväl domkapitel som stiflsslyrelse och den nedan föreslagna egendomsnämnden. Härigenom bör slifisorganen bli tillförsäkrade en avsevärd kompelens samtidigt som en samordning av dagens splittrade kansliresurser bör kunna leda till elt rationellt utnyttjande av personal och andra resurser.

Synpunkterna pä stiftskansliet finns dels i avsnitt 7.2.4, dels i bilaga 2 lill belänkandet (KG Hammar/Torgny Werger).

Den lokala indelningen Församlingsindelningen

Kommillén redovisar en rad argument som talar för all slora församlingar delas. Nya församlingsbildningar bör normall tillgå så, att fungerande distrikt inom stora församlingar avgränsas lill självständiga församling- . ar med legala kyrkoråd. Belräffande församlingsstorlek redovisas siffror som visar etl maximalt resursulnyUjande vid ca 5 000 — 6 000 invånare, medan en drasiisk försämring inlräder vid 18 000 — 20 000. Någon motsvarande nedre gräns för små församlingar anser sig kommitlén inte kunna redovisa. Någon lagreglering av församlingsslorleken föreslås inle.

Beslut om ändringar i församlingsindelningen skall i fortsättningen fattas av kammarkollegiet, som sålunda övertar regeringens beslutsrätt i dessa frågor.

Frågan om församlingsindelning och församlingsstorlek behandlas i
avsnitt 8.1. ' •

Pastoratsindelningen Prop. 1987/88:31

Kommittén löreslår, alt det skall bli stiftsstyrelsens uppgift att se till att pastoratsindelningen är ändamålsenlig och alt besluta om ändringar i indelningen. Della innebär att stiftsstyrelsen övertar regeringens beslutanderätt. Med en ändamålsenlig pastoratsindelning avser kommittén en sådan storlek och organisation av pastoraten, att dessa förmår bära de ökade ekonomiska bördor den ändrade kompetensfördelningen medför. Denna uppgift betraktar kommittén som mera långsiktig. Det finns dock i komiTiitténs förslag en minimigräns för pasloratsstorlek vid 2 000 kyrkomedlemmar. Om ej särskilda omständigheter kan åberopas, skall alltså alla pastorat som underskrider 2 000 kyrkomedlemmar regleras. Dei-saniina gäller pastorat som skär kommungräns. Denna uppgift betrakiar kominittén som stiftsstyrelsens omedelbara uppgift.

Stiftstyrelsen har ansvaret för pastoralsindelningen. Samlidigl föreslår konimitién, atl det fortlöpande arbeiel med slruklurfrågorna inom ett stift utförs inom ett av stiflstyrdsen tillsatt utskott, som kan bli elt stiftets crgaii för rådgivning och information, initiativ och utarbetande av förslag till strukturförändringar.

Förslaget rörande ändringar i pasloralsindelningen återfinns i sin helhet i avsnitt 8.2.

Prästtjänster

Tjänsteorganisation

Den präsleriiga Qänsleorganisationen skall enligt kommitténs förslag bestå av två likvärdiga och parallella delar, organisationen för pastorats-präster och organisationen för stiflspräster. Pastoratspräsler är kyrkoherde och komminister. Nuvarande ijänstebenämning kyrkoadjunkt föreslås utgå. Sliflspräsler är stiftsadjunkter och kontraktsadjunkter med uppgifter inom sliftssamfällighetens ansvarsområde. Stiftsadjunkterna har stiflsövergripande uppgifter och konlraktsadjunklerna fullgör uppgifter inom en del av stiftet. Dessutom kan konlraktsadjunklerna på samma säll som pastoralsadjunkler idag fungera som tillfällig församlingsprästerlig förstärkning inom ell kontrakt.

Varje stift inrättar särskilda aspirantljänsler för de nypräslvigda. Sådan Qänsl innebär etl lolvmänadersförordnande. Domkapitlet, som har ansvaret för rekrytering och anslällning av nya präster, blir aspiranler-nas — pastorsadjunkternas — arbetsgivare. I övrigl övertar stiftsstyrelsen domkapitlets ansvar för anställning av sliflspräsler. helhet i avsnitt 9.1.

Prästtjänsternas fördelning

Kommitlén konstaterar, all den nuvarande statliga regleringens främsta syfte är atl åsladkomma en rällvis fördelning av förekommande präslQänsler. Därmed blir regleringen med kommitténs synsätt en inomkyrklig fråga om rällvis och mälrdaterad resursanvändning och fördelning

mellan de olika sliften av befintliga präster. Regeringens befattning med Prop. 1987/88: 31 prästQänsterna bör därför upphöra. För fördelningen inom ett stift blir stiftsstyrelsen ansvarig genom att den får besluta om inrättande respektive indragning av prästtjänster inom pastoraten. På motsvarande sätt blir svenska kyrkans centralstyrelse ansvarig för fördelningen mellan sliften genom au den t''år besluta om inrättande respektive indragning av tjänster inom stiftssamfälligheterna.

Den föreslagna ordningen innebär, att det inte längre kommer att finnas något tak för antalet präster i svenska kyrkan. Antalet inrättade präslQänsler måsle av fördelningsskäl endasl marginell överstiga anlalel präster. Delta betyder, alt det totala anlalel präster i framtiden blir beroende av tillgången på präster, och möjligheten att få dessa präster fördelade mellan stiften så riitivist som möjligt samt av kyrkokommunernas, pastoralens och stiftssamfälligheternas villighet au betala för sina präslQänsler.

Enligt förslaget skall den faktiska situationen vid reformens genomförande Qäna som utgångspunkt vid bestämmandet av Qänsleorganisationen i pastoraten och sliften.

Fördelningen av prästQänster behandlas i avsnitt 9.2.

Prästtillsättning

De nuvarande prästvalen avskaffas enligt kommitténs förslag. 1 fråga om kyrkoherdeQänslerna tillsätter kyrkorådet två gånger av tre, alltså vid de tillfällen där menighelsval idag sker om del finns flera präster på förslaget. I ell fierförsamlingspastoral sker tillsättningen av ell av församlingskyrkoråden i pastoratet gemensamt utsett organ, en tillsättningsnämnd. Den tredje gången en kyrkoherdetjänst skall tillsättas, utser domkapitlet innehavare av Qänsten efter yttrande från församlingskyrkoråden i pastoratet. En komministerQänst tillsätts alltid genom kyrkoråd eller tillsättningsnämnd.

DomproslQänsierna utses även i fortsättningen av regeringen, efter yttranden från kyrkoråden och domkapitlet. Möjligheten alt söka en domproslljänst utanför förslaget direkl hos regeringen försvinner.

Tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl tillsätts av stiftsstyrelsen efter yttrande från domkapitlet.

Förslaget belräffande präsltillsällning presenteras i sin helhet i avsnitt 9.3.

Ekonomisk utjämning mellan kyrkokommuner

Det nuvarande skalleuQämningssyslemel har stor belydelse för kyrkokommuner med svag skattekraft. Kommitlén föreslår därför, alt det nuvarande systemets grundpelare, den allmänna kyrkoavgiften och del allmänna uQämningsbidragel, skall bestå. En anpassning till etl reviderat syslem för skalleutjämningen mellan borgerliga kommuner har dock inneburit, att skatlekraftsgarantin sänks med i allmänhet en procentenhet.

Del särskilda uQämningsbidragel i nuvarande utjämningssystem före- Prop. 1987/88: 31 slås bli avskaffat. Istället skall stiftsstyrelserna fördela ell s.k. strukturbidrag lill kyrkokommuner med särskilda behov.

Även del extra uQämningsbidragel kommer att bestå. Kommittén pekar på all del kan komma till användning i ökad utsträckning för alt bl a i övergångsskedet åsladkomma en förstärkning av den utjämning som själva utjämningssystemet medför.

Enligl kommitténs förslag kommer vidare ett s.k.stiftsbidrag atl ulgå från kyrkofonden lill stiftssamfälligheterna. Bidraget svarar i huvudsak mot kyrkofondens nuvarande kostnader för stifts- och kontraklsadjunkter saml domkapitlens och stiflnämndernas förvaltning m.m. Nya komponenter i uQämningssystemet blir dessulom kyrkokommunernas försäkringskostnader saml vissa kostnader för underhåll av kyrkobyggnader. Förslagen beträffande uQämningssystemet presenteras i sin helhet i kapitel 10.

Egendomsförvaltning

Kommitténs förslag lill ny stiftsorganisälion har påverkal också den del av stiftsorganisationen som svarar för egendomsförvallning, de statliga sliftsnämnderna. Kommittén föreslår alt dessa omvandlas lill specialreglerade kyrkokommunala nämnder inom stiftsorganisationen med samma uppgifter som de nuvarande sliftsnämnderna. Uppgifterna regleras utanför den kyrkokommunala lagstiftningen. Nämnderna får etl självständigt ansvar, och den övriga stiftsorganisationen saknar möjlighel atl ingripa i nämndens enskilda förvaltning. Egendomsnämnderna, som kommittén föreslår all de specialreglerade nämnderna skall benämnas, ulses dock av stiftsfullmäktige. Stiftsfullmäktige kan i samband med valen av ledamöter i egendomsnämnden samt vid redovisningen av nämndens verksamhet diskutera den allmänna inriktningen på stiftets egendomsförvallning.

Förslaget beträffande egendomsnämnderna och andra delaljförslag som rör egendomsförvaltningen återfinns i kapitel 11.

Folkbokföring m.m.

Del har inle legat inom ramen för kommitténs uppdrag att utreda och lägga fram förslag belräffande folkbokföringens organisation. Förslaget lill en ny sliflsorganisation leder emellertid lill alt domkapitlets befattning med en rad folkbokföringsärenden bör upphöra. Del gäller frägor som rör lillsyn, olika administrativa beslut samt besvärsärenden. Dessulom föreslår kommitlén som elt led i sin översyn äv den lokala kyrkliga strukturen, att flerpastoratssamfälligheter för folkbokföringen skall kunna bildas. Del betyder att fiera pastorat skall kunna ha gemensam pastorsexpedition. I sin tur leder detta lill alt det som idag inbegrips i pastors ansvar i framliden skall kunna läggas på antingen någon av kyrkoherdarna i de pastoral som ingär i flerpastoratsamfällighelen eller på nägon annan lämplig person. Länsstyrelsen bör enligl förslaget få rätt

au förordna präst eller annan aU svara för lillsyn och förande av kyrko- Prop. 1987/88: 31 böcker och andra register.

De frågor som berör folkbokföring m. m. behandlas i kapitel 12.

Ekumenisk samverkan

Som tidigare framgått har kommillén i skrivelse lill svenska kyrkans centralstyrelse anfört, all frågan om ekumenisk samverkan på lokalplanet bör utredas av svenska kyrkans egna organ. Kommitlén pekar dock på, att några hinder atl använda uldebiterade medel för ekumeniska samarbelsprojeki inte föreligger så länge dessa medel motsvarar svenska kyrkans del av verksamheten.

Kommittén har en rad förslag lill hur ekumenisk samverkan på del regionala planet kan organiseras med avseende på svenska kyrkans nya sliflsorganisation.

Kommilléns synpunkter på ekumenisk samverkan återfinns i kapitel 13.

Avslutande synpunkter

Kyrkokominitiéns slulförslag presenteras i tvä delar. Den första delen innehåller en presentation av föreslagna reformer och de allmänna motiveringarna för dessa. De ekonomiska konsekvenserna redovisas i kapitel 14. Vidare presenteras den lagtékniska lösningen i kapitel 15 och genomförandet i kapitel 16. I sislnämnda kapitel ges en tidlabell för beslut och förberedelser inför reformens genomförande. Huvuddelen av reformen kommer enligl förslaget atl träda i kraft den I januari 1989.

Den andra delen av belänkandet innehäller lagförslag och specialmo-liveringar till dessa.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:31

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttrandena över kyrkokommitténs slutbetänkande

Efter remiss av belänkandet har yttranden kommit in från:

Juslistiekanslern

Svea hovrätt

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten i Sundsvall

Länsrätten i Malmöhus län

Riksskatteverket

Riksarkivet

Lantbruksslyrelsen

KammarkoPegiel

Statens arbetsgivarverk

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Gotlands län

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen i Västerbottens län

Ärkebiskopen

Domkapitlet i Uppsala

Domkapitlet i Linköping

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet i Strängnäs

Domkapitlet i Västerås

Domkapitlet i Växjö

Domkapitlet i Lund

Domkapitlet i Göteborg

Domkapitlet och stiftsnämnden i Karlstad

Domkapitlet i Härnösand

Domkapitlet i Luleå

Domkapitlet, stiflsnämnden och stiflsrådet i Visby

Domkapitlet i Stockholm

Stiflsnämnden i Uppsala

Stiflsnämnden i Linköping

Stiftsnämnden i Skara

Stiflsnämnden i Strängnäs

Stiflsnämnden i Västerås

Stiflsnämnden i Växjö

Sfiftsnämnden i Lund

Stiflsnämnden i Göteborg

Stiflsnämnden i Härnösand

Stiflsnämnden i Luleå

Justitieombudsmannen

Kriminalvårdsstyrelsen ''

överbefälhavaren Prop. 1987/88: 31

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

Statens lantmäteriverk

Centralnämnden för fastighetsdata

Statskontoret

Riksrevisionsverkel

Svenska kyrkans centralstyrelse

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Tjänstemännens centralorganisation

Svenska kyrkans personalförbund

Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer (JUSEK)

Sveriges jägmästares och forstmäslares riksförbund

Sveriges socionomers, personal-och förvaltningsQänstemäns riksförbund

Svenska kommunalarbetareförbundet

Svenska skogsarbetarförbundet

Kyrkomusikernas riksförbund

Domkapildsjurislernas förening

Sliftsjägmäslareföreningen

Sveriges kyrkokamerala förening

Svenska kyrkans diakon- och diakonissförbund

Sveriges sjukhusprästers förening

Rikskommillén för stiflslingen

Stiflsrådet i Uppsala stift

Sliflsrädet i Linköpings stift

Stiftsrådel i Skara stift

Stiftsrådet i Strängnäs stift

Stiflsrådet i Västerås stift

Sfiftsrådel i Växjö stift

Stiflsrådet i Lunds stift

Stiftsrådel i Göteborgs stift

Stiflsrådet i Karislads stift

Stiftsrådel i Härnösands stift

Stiftsrådel i Luleås stift

Stiflsrådet i Stockholms stift

Sveriges kyrkliga studieförbund

Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige

Sveriges kyrkogärds- och krematorieförbund

Ansgarsförbundet, Riksförbundet Kyrkans Ungdom

Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen

Svenska kyrkans fria synod

Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse

Svenska ekumeniska nämnden

Sveriges frikyrkoråd

Husmodersförbundet Hem och samhälle.

Universitets- och högskoleämbetet har överlämnal yllranden från de leologiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund.

Yttranden har vidare kommit in från följande organisationer och myn- Prop. 1987/88: 31 digheter:

Svenska kyrkans mission PastoralsQänslemannaförbundel Sveriges centrala värnpliklsråd Föreningen Sveriges mililärpaslorer Svenska soldathemsförbundet Centerns kyrkopolitiska sektion i Bohuslän Centerns kristna råd i Jönköpings län Uppsala teologgruppers samarbetsulskott jämte två enskilda stiftsgrupper

i Uppsala prästerna i Östra Njudungs kontrakt

Samarbelsrådet Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen - svenska kyrkan Länsmuseernas samarbetsråd Kyrkans Ungdom i ärkestiftet

Strängnäs stiftskommitté för finskspråkigt församlingsarbete Sollefteå arbetarekommun Jämtlands läns museum Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser

och dess finska kommitté Kristen demokratisk samling och dess lokalavdelning i Nyköping . Samarbelsföreningen för kyrkliga val Centerpartiets lokalavdelning i Rengsjö Ansgarsförbundet i Skara stift Härnösands stifts kommitté kyrka-fritid Svenska kyrkans pasloralinstilul i Uppsala Härnösands arbetarekommun

Stockholms stifts församlings- och pastoratsförbund Föreningen Sveriges kyrkogårdschefer Hovkonsistoriel

Finska gemensamma kyrkorådet i Borås Sveriges jordbruksarrendatorers förbund

Härutöver har yttranden kommit in från 145 församlingar, pastoral och kyrkliga samfälligheter, en kyrkogårdsnämnd, en kyrkostiftelse och en kyrkokör samt från 35 enskilda präster och andra kyrliga medarbetare.

En sammanställning av remissyttrandena lämnas i det följande. I denna används samma huvudrubriker som kyrkokommittén har använt i sin sammanfattning av betänkandet (se bdaga I).

Den lokala organisationen (6)

Församling och pastoratssamfällighet (6.1)

Kommitténs grundsyn all pastoratet bör ha del lunga ekonomiska ansvaret

delas i huvudsak av remissinstanserna. Flera remissinstanser pekar på 12

risken i kommilléns förslag för all del uppstår kompetenskonfiikler mdlan Prop. 1987/88: 31 församling och pastorat. Denna risk betonas framför allt i fråga om del delade ansvaret för församlingskyrkan och andra byggnader men förs också fram när del gäller förslaget att församlingen skall ansvara för vissa kyrkogårdar och pastoratet för övriga begravningsplatser.

Församlingskyrka och andra lokaler

Kammarkollegiet anser all del finns en påtaglig och belydande risk för konfiikter mellan pastorat och församling i fråga om kompetensen.

Problem synes, enligl kollegiet, kunna uppstå i fråga om gränsdragningen mellan yttre och inre underhåll av kyrkor och andra kyrkliga lokaler. Samma åtgärd kan innefatta såväl yttre som inre underhäll och åtgärd som hör lill den ena kategorin kan förutsätta eller framtvinga en åtgärd av det andra slaget. Liknande uppfattning angående begreppet yttre och inre underhåll av kyrkor och andra kyrkliga lokaler har framförts av den teologiska fakulletsstyrelsen vid Uppsala unlversdel, domkapitlen i Växjö, Lund, Karlstad och Härnösand, stiflsnämnden i Kärlstad, TCO, Sveriges kyrkokamerala förening samt stiftsråden i Göteborg och Luleå.

En bred majoritet av de församlingar och kyrkliga samfälligheter som har hörts av svenska kyrkans centralstyrelse förordar ocksä en tydligare reglering av ansvaret. Del finns dock skilda uppfattningar om hur denna skall utformas.

Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Göteborg och Luleå samt stiflsnämnden i Strängnäs förordar att begreppen lös och fast egendom istället skall användas. Domkapitlen i Skara och Härnösand anser att även kyrkans orgel är en tung kostnad som bör åvila pastoratet.

Länsstyrelsen i Gollands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby, stiftsnämnden i Skara, Svenska kyrkans centralstyrelse saml Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund framhåller all den fördelning av ansvaret för församlingskyrkan som skell på Golland har visat sig fungera väl.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoralsförvallning

Där (på Gotland) har exempelvis samfällighelen ansvar för väggarna både på insidan och yttersidan. Fönstren räknas som del av väggen och ligger alltså hell inom samfällighetens kompetensområde. Del kan anmärkas, att städning inklusive fönsterputs, dock är församlingens angelägenhet.

Golvet i kyrkan skulle enligt förslaget ligga inom församlingens kompe
tensområde. Om golvet skall läggas om berörs fasla bänkkvarler, altare
etc, ibland också uppvärmningsanordningar. Golvomläggning liksom ex
empelvis framtagning och restaurering av väggmålningar är mycket kost
nadskrävande åtgärder, varför det måste vara naturligare atl den ekono
miskt bättre rustade pastoratssamfälligheten svarar för sådana kostnader.
Nämnden vill också erinra om att golvomläggning i en kyrka ofta resulterar
i arkeologiska undersökningar, som kan vara kostnadskrävande. Kostna
derna härför bör åvila den ekonomiskt starkare parten.
------ --------------------------------------------------------------------------------------------- 13

Beträffande församlingshus och andra församlingslokaler uppkommer Prop. 1987/88:31 enligt nämndens mening motsvarande svårigheter om den föreslagna strikta fördelningsprincipen genomföres. Om församlings ansvar inskränker sig till underhåll och åleranskaffande av lös egendom skulle den egentliga fastighetsförvaltningen inte behöva splittras upp på både församling och pastoratssamfällighet. En på pastoratssamfälligheten samlad fastighetsförvaltning med ansvar för fastighetsunderhåll och investeringar skulle enligt nämndens uppfattning ge en samordnad och effeklivare förvaltning. Församlingens förvaltningsansvar bör inskränkas till all omfatta inredning och drift, dvs. inventarier, utsmyckning, uppvärmning, belysning och renhållning.

Samma uppfattning har domkapitlet i Västerås.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser atl församlingskyrkorådet alllid bör godkänna åtgärder som berör kyrkorummets interiör.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (RAÄ)

RAÄ anser det vara av väsentlig belydelse att utgå från den hävdvunna och självklara principen all församlingen bör ha ansvaret för den dagliga tillsynen och vården av kyrkobyggnad och inventarier.

Med delta synsätt bör ansvars- och resursfördelningen ske med ulgångspunkl från tre lyper av åtgärder som samfiiga gäller både lös och fasl egendom saml i syfte alt dels förankra den dagliga skötseln av hela den kyrkliga miljön i församlingsarbetet, dels möjliggöra samverkan och stöd när tyngre och mera kostnadskrävande åtgärder blir aktuella.

Åtgärd Resurs finns hos

1. Drift och löpande underhåll Församlingen

2. Större underhållsåtgärder inkl. Pastoral byte av installationer

3. Ändrings- och ombyggnads- Församling/pastoral åtgärder beroende på kostnaden

Stiftsnämnden i Skara anser alt anskaffning av inventarier bör ankomma på församlingen vare sig del är fråga om förstagångsanskaffning vid anskaffande av ny kyrka eller utbyte av befintliga inventarier. Eftersom den lösa egendomen har ett särskill samband med församlingsverksamheten bör säväl anskaffning som underhäll ankomma på församlingen. Del synes inle konsekvent alt göra åtskillnad på förstagångsanskaffning och annan nyanskaffning.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning

I förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter 1 kap. 3 §

regleras nyanskaffning av inventarier lill kyrkobyggnad, församlingshus 14

och andra församlingslokaler under p. 6 öch återanskaffning under p. 2. i Prop. 1987/88: 31 specialmötiveringen framhålls att "återanskaffning innebär all inventarier ersätts utan att del ursprungliga inventarievärdel höjs". Detta uttalande skulle - om det skulle vinna efterföljd - effektivt hindra elt åleranskaffande av inventarier till motsvarande antal och kvalitet. Hänsyn måste givelvis las lill den infialoriska förändringen av penningvärdet.

Samma eller liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Godands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiflsrådet i Visby saml Svenska kyrkans församling.s- och pastoratsförbund.

Begravningsplatser

Domkapdlet i Växjö framhåller atl det finns en ofta framkommande önskan från församlingar och enskilda alt försköna och smycka den egna kyrkogården, i synnerhet kyrkans tomt.

Länsstyrelsen I Gollands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby anser att förslaget om alt föra de tyngre kostnaderna inom begravningsverksamheten till pastoratssamfälligheten och låta driften äv den egna kyrkogården ankomma på respektive församling år elt viktigt steg på vägen mol en koslnadsuQämning. I den vanligaste pastoralsformen på Golland, dvs. flerförsamlingspastoratel i glesbygd, där inga nyanläggningar är, eller inom överskådlig framlid blir aktuella, bör modellen kunna fungera väl.

Riksantikvarieämbetet och slalens historiska museer

Vad gäller ansvar för kyrkogårdar och begravningsplatser stöder RAÄ i princip tanken all underhållet av församlingskyrkogården åvilar församlingen medan större invesleringar och gemensamma friliggande begravningsplatser är en pastoratsangdägenhel.

RAÄ vill dock påpeka att även vårdinsatser på församlingskyrkogårdar kan vara ekonomiskt betungande för den enskilda församlingen. Därför vill RAÄ även här förorda alt man överväger en likartad uppdelning baserad pä åtgärder som RAÄ föreslår för kyrkobyggnad och inventarier.

Svenska kyrkans personalförbund och Sveriges kyrkokamerala förening anser att gränsen mellan församlingens och pastoratets kyrkogärdsätagan-den är oklar.

Kommitténs förslag i denna del kommenteras endasl i hälften av yttrandena från församlingar och kyrkliga samfälligheter lill Svenska kyrkans centralstyrelse. Förslagen accepteras av drygl en tredjedel.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund ser i likhet med länsstyrelsen i Gotlands län m.fi. för
delar med förslaget för glesbygden, De framhåller dock alt driften skulle
kunna fördyras i de fall varje församling i en fierpasloratssamfällighet har
en egen kyrkogårdsförvaltning och även samfällighelen måste bygga upp
en separat sådan för en gemensam begravningsplats. De föreslär istället att
ansvaret för begravningsverksamheten i sin helhet föres över lill paslorals- 15

nivån med möjlighel alt delegera den löpande vården lill enskild försam- Prop. 1987/88: 31 lings kyrkoråd.

Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund är tveksamt ur praktisk förvaltningsmässig synpunkt lill förslaget om uppdelning av ansvaret för begravningsverksamheten mellan församling och pastoral och anför:

I en pasloratssamfällighet med fiera kyrkogårdar och begravningsplatser är del nödvändigt med en övergripande samordning för verksamheten. Del är hell naturligt atl en politiskt vald nämnd — kyrkogårdsnämnden -erhåller samfällighetens uppdrag alt ansvara för planering, utbyggnad, drift och service av övergripande karaklär.

Både det nämnda förbundet och länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all begravningsverksamheten bör ordnas i samverkan med borgerlig kommun.

Kammarkollegiet ifrågasätter hur man skall lösa konflikten mellan en pastoralssamfällighet som vill anlägga en central begravningsplats och en församling som vill fortsälla atl underhålla och använda församlingskyrkogården? Pastoratet som arbetsgivare kan ju länkas dirigera arbetskraften så all församlingen inle har någon reell möjlighet att genomföra sitt önskemål. Kollegiet anför vidare:

Att genom kommunalbesvär lösa frågor om kompetens- och uppgiftsfördelning är emellertid under alla förhållanden en olämplig väg. Det är också oklart i vad mån förvaltningsdomstolarna kommer all anse sådana frågor höra lill deras kompetensområde. Del bör därför dels klargöras vilka möjligheter lill lösning av konfiikter som finns enligt kommilléns förslag, dels övervägas en utväg atl få en saklig men smidig prövning av konfiikterna. En möjlig utväg är atl låta stiftsstyrelsen Qänslgöra som besvärsinstans.

Personal

Svenska kommunalarbetareförbundet framhåller atl det är av särskild vikl all alla personalfrågor lyfts upp till pastoratsnivå.

Domkapdlet i Göteborg avstyrker förslaget alt anställda i fierförsamlingspastoral skall anställas av pastoralskyrkorådet. Ansvaret bör istället ligga på lokalförsamlingen.

Domkapitlet i Skara

Belräffande Skara stift måste man dock vara medveten om all proportio
nelll många myckel små pastorat finns, som inle heller de kommer atl ha
tillräckliga resurser alt handlägga personalfrågor på avsett sätl. Komplexi
teten i arbetsrätten, både avtal och författningar inom såväl helt kyrko
kommunall som statligt reglerade sektorn, gör all inle ens medelstora
■ pastorat kan klara dessa frågor tillfredsslällande utan konsulthjälp och
ulan tillgäng till omfattande service från församlings- och pastoratsförbun-
dd. , 16

Sveriges socionomers, personal- och förvaltningstjänstemäns riksför- Prop. 1987/88:31 bund framhåller atl anställda som i nuvarande organisation har en viss församling som arbetsområde inle ulan vidare skall kunna beordras atl täcka hela pastoratet eller pastoratssamfälligheten. Dessa problem måste huvudsakligen få sin lösning pä frivillig basis.

Kammarkollegiet ifrågasätter vem som skall ha ansvaret för personalledningen. Pastoratet har del ekonomiska ansvaret för personalen, medan församlingen har ansvaret för verksamheten pä församlingsplanet. Konkurrenssituationer synes kunna uppstå mellan dessa rättssubjekt.

Denna uppfattning delas av domkapitlen i Skara, Strängnäs, Vä.xjö och Göteborg.

Ett fåtal församlingar och kyrkliga samfälligheter har yttrat sig lill svenska kyrkans centralstyrelse över kommilléns förslag all ansvaret för all personal skall läggas på pastoratet.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församling.s- och pastoralsförvallning

En församling ingående i cn icke utvidgad pastoratssamfällighet har ett eget ekonomiskt kompetensområde och församlingskyrkorådet kan få uppgifter till sig delegerade från samfällighetens kyrkoråd. Församlingens beslutsorgan angei genom principbeslut, budget etc, verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet. För verksamhetens bedrivande är kyrkorådet ansvarigt. Rådet ansvarar inför beslutsorganet, och för della ändamål granskas dess förvaltning och övriga åtgärder av församlingens revisorer. Församlingskyrkorådet måste därför svara för arbetsledningen i de delar den lill förfogande ställda personalen fullgör arbetsuppgifter för församlingen, även om arbetsledningen naturligtvis kan av församlingskyrkorädel uppdras åt exempelvis kyrkoherden genom särskilt beslut. Pastoratssamfälligheten är en formellt sett främmande juridisk person utan befogenhet alt ingripa i den enskilda församlingens verksamhet när den sköter "sina angelägenheter".

Pastoratssamfälligheten skall endast svara för att personalresurser ställs lill församlingarnas förfogande. Samma befattningshavares eventuella Qänslgöring i flera församlingar — vilket den föreslagna konstruktionen ger möjlighel lill — innebär atl han/hon blir underställd kyrkoråden i respektive tjänslgöringsförsamling. Som ovan anförts finns möjligheten all uppdra arbetsledningen till exempelvis kyrkoherden även i arbetsuppgifier, där denne i egenskap av pastor loci normalt inle har Qänsleansvar.

Liknande uppfattning framförs äv länsstyrelsen i Gotlands län, domka-pidet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby saml Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Svenska kyrkans fria synod framhåller att ell sätt alt markera församlingarnas betydelse kunde vara atl vid besättande av Qänsler med församlingsvårdande uppgifter i fierförsamlingspastoral ge avgörandet ål en tillsättningsnämnd av det slag som kommitlén föreslär för prästtillsällningar.

Stiftsrådet i Luleå anser alt när pastoratet föreslås utgöra bas för Qänsle
organisationen skulle det ha varil både önskvärt och möjligl atl föreslå en
viss miniminivå för församlingsvårdande Qänster inom pastoratet. 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31. Bilaga

Fonder Prop. 1987/88:31

Domkapdlet i Vä.xjö framhåller att bestämmelser rörande donationer alllid bör respekteras såväl i fråga om ändamäl som förvaltning. Förvaltande organ, t. ex. pastorat, skall vara skyldig låta församling få del av medel som avser sådanl som faller på både pastoral och församling.

Kammarkollegiet

Eftersom ell belydande anlal donationer berörs, innebär utredningens förslag ett myckel slort extraarbete för kollegiet, om inle förvaltningsfrågan sä långl som möjligt regleras generellt i lag. Även med en lagreglering blir del dock problem för donationer med ändamål som enligt utredningsförslaget faller inom bäde församlingens och samfällighetens kompetensområden. Om kapitalet i ett sådant fall skall delas mellan församlingen och samfälligheten, kan det bli svårt all bestämma hur delningen skall ske. Del kan också bli andra komplikationer, l.ex. all donalionsegendomen utgörs av en fastighet som inte kan delas. En uppdelning mellan församling och samfällighel av donationer med på delta säll blandade ändamål kan därför knappast regleras generellt i lag.

Om förslaget till kompetensfördelning genomförs, föreslår kollegiet en lagregel med följande innebörd. Om en församling förvallar donationsfonder eller andra gåvomedel som uteslutande är avsedda för ändamål enligl 1 kap. 3 § andra stycket 4-8 i förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter och om församlingen ingår i en kyrklig samfällighet för sädana angelägenheter, skall pastoralssamfällighelen överta förvaltningen av medlen på i övrigt oförändrade villkor. Härigenom minskas behovet av särskilda beslul om permutalion. För övriga aktuella donationer får frågan däremot lösas enligt permutationslagen.

Arby församling i Växjö stift framhåller att ekonomisk framförhållning om planering kan vara olika mellan församlingarna i ett pastorat och föreslår att fördelningen av medlen skall ske i förhållande till det fill pastoratet överförda fondkapitalet. Liknande uppfattning har framförts frän fiera andra församlingar.

Samfällighetsbildning (6.2)

Lika många församlingar och kyrkliga samfälligheter som yttrat sig till svenska kyrkans centralstyrelse är positiva som de som är negativa till förslaget om all pastoratssamfälligheten enbart skall kunna utvidgas till att omfatta alla ekonomiska angelägenheter. Majoriteten av övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det ulan erinran.

Sveriges kyrkokamerala förening anser emellertid alt man bör inrikta sig på atl tillskapa obligatoriska utvidgade samfälligheter. Där ingående församlingar/pastoral skall ges slor handlingsfrihet inom givna ramar. Enligl stiftsnämiiden i Strängnäs bör det vara förenat med vissa s. k. subsidier att bilda samfälligheter och på delta sätl främja arbetet med atl skapa en bättre basorganisation i kyrkan.

Kammarkollegiet Prop. 1987/88:31

Bland de "rena församlingsangelägenheterna", dvs. punkterna 1-3 i 1 kap. 3 § nya LFKS, kan del dock finnas uppgifter som en församling kan tänkas av ekonomiska skäl vilja överlåta till pasloratel, l.ex. inre underhåll av kyrkan eller underhåll av församlingskyrkogärden. Däremot kan församlingen vara mycket angelägen atl få behålla ansvaret för främjande av kyrkans gudsQänslliv etc, punkt 1, som lar som lar sikte på den egentliga församlingsvården. I sådana situationer skulle den partiella samfälligheten vara funktionell och motsvara önskemålen från församlingen. Kollegiet finner inte att kommittén visat tillräckliga skäl att förbjuda partiella samfälligheter.

Domkapitlet i Västerås anser att man bör använda termen pastorat (samfällighet) och räknar med alt en pastoratssamfällighet kan ha obligatoriska respektive frivilliga arbetsuppgifter. Kammarkollegiet föreslår all termen "total pasloralssamfällighel" och "total fierpasloratssamfällighet" används för samfälligheter som sköter samtliga aktuella angelägenheter. Kollegiet framhåller ocksä alt det behöver klargöras när det skulle föreligga etl allmänl behov av all tvångsvis föra över sådana angelägenheter som anges under punkterna 1-3 i 1 kap. 3 § nya LFKS till pastoratet.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Svenska kyrkans centralstyrelse m.fl. betonar att begreppet "allmänt behov" för att tvinga in församlingar i samfällighelsbildning skall användas med reslrikli vitel. De avstyrker förslaget om all beslul om bildande av fierpasloratssamfällighet får fallas endasl om berörda pastoral samtyckt lill åtgärden. Denna konstruktion, som lämnar de i pastoralssamfällighelen ingående församlingarna ulan inflytande, strider mot såväl nuvarande ordning som den i 1 kap. 6 § förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter intagna regeln alt det åi- församlingarna som får bilda kyrkliga samfällighet. Samma uppfattning har länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlen i Lund och Visby saml stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församling.s- och pastoratsförvaltning

Om en församling som utgör ett enförsamlingspastorat, saml en utvidgad pastoralssamfällighet tillsammans bildar en flerpastoratssamfällighet för begravningsverksamheten, har församlingen och den enligt nuvarande begrepp totala pastoratssamfälligheten inle längre kompetens atl vårda denna angelägenhet. I församlingar som ulgör enförsamlingspastorat händer ingenfing. Men eftersom den utvidgade (=totala) pastoratssamfälligheten inte längre handhar aUa ekonomiska församlingsangelägenheter - en har man lämnat ifrån sig till en frislående kyrklig kommun med eget kompetensområde - uppfyller man inte längre kraven i I kap. 6 § första stycket förslag till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Pastoratssamfälligheten blir enligt nuvarande språkbruk partiell och skall enligl 1 kap. 11 § samma lagförslag ha församlingsdelegerade som beslutande organ i stället för kyrkofullmäktige.

En flerpastoratssamfällighet som enligl exemplet ovan tillsammans med
andra kyrkliga kommuner lämnar ifrån sig angelägenheter till en fierpaslo- 19

ratssämfällighet skall även därefter betraktas som utvidgad. Alla kvarva- Prop. 1987/88:31 rande församlingsangelägenheter handhas ju av pastoratssamfälligheten, de enskilda församlingarna har ingen egen utdebileringsrätl och inte. heller någon kompelens i ekonomiska angelägenheter. Kyrkofullmäktige behälles som beslutsorgan. Lagförslagets 1 kap. 6 § ändras förslagsvis enligl följande:

"En pastoratssamfällighet får även sköta alla ekonomiska församlingsangelägenheter (utvidgad pastoratssamfällighet). Om församlingarna tillsammans med församlingar utgörande eller ingående i andra pastorat bildar fierpastoratssamfällighet och pastoratssamfälligheten sköter alla återstående ekonomiska församlingsangelägenheter, utgör den likväl utvidgad pastoralssamfällighet".

Tillägg motsvarande vad som föreslagits ovan beträffande utvidgad pastoratssamfällighet bör införas i förslaget till 1 kap. 6 § andra stycket lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

Samma uppfattning har Svenska kyrkans pastoratsförbund, länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet, stiflsnämnden och stiftsrådet i Visby.

'Domkapitlet i Stockholm ser en möjlighet till ökade samverkansmöjligheter genom flerpastoratssamfälligheler pä kontraktsnivä, men i Stockholms stift förulsäller detta en ny kontraktsindelning.

Svenska kyrkans personalförbund framhåller all fierpasloralssamfällig-heten inte bör bryta kontrakLsgräns samt att då samfällighetsbildningar och pasioratsgränser berör präster bör stiftsstyrelse och domkapitel fatta likalydande beslul.

Domkapitlet i Lund noterar att endast territoriella pastorat omfattas av den föreslagna samfällighetslagsliflningen. Del är olyckligt. Enligl domkapitlets uppfattning bör i vart fall Kungl. Kariskrona Amiralitetsförsamling — som inte har de speciella drag som andra icke-terriloriella församlingar har — kunna ingå både i en flerpastoratssamfällighet och stiftssamfälligheten.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anför i fråga om konsekvenserna av en samfällighetsbildning följande belräffande äganderätten till kyrkokommunal egendom:

Utredningens förslag synes vidare leda till atl äganderätten till egendom överförs lill stifts- eller flerpastoratssamfällighet i den mån den egendom hör till verksamhet som beslutas att överföras. Stifts- och flerpastoratssamfällighet blir nämligen vid bildandel en ny kyrklig kommun. Som exempel kan nämnas atl överföring av verksamheterna 4 och 5 i lagförslagels 1 kap. 3 § lill stiftssamfällighet medför all sliflssamfälligheten blir ägare till församlingarnas fasla egendom (kyrkor, församlingshus, semes-lerhem, hyreshus, tomter m. m.). Ell genomförande av utredningens förslag i denna del skulle få en negativ inverkan på församlingsarbetet. För en akfiv församlingsmedlem är det viktigt all den egna församlingen äger kyrkan m.m.

Stockholm församlingsdelegerade instämmer.

Frågan om äganderäUen berörs också av domkapitlen i Växjö och Stockholm.

Riksarkivet Prop. 1987/88:31

Om den föreslagna omorganisationen på det lokala planet genomförs, kommer det att förorsaka en hel del merarbete inom arkivvården för både kyrkans lokala organisation och arkivmyndigheterna. De äldre samfälligheterna skall avsluta sin arkivbildning och i samband med detta förteckna arkiven slutgiltigt. Vidare blir det aktuellt all leverera handlingarna lill landsarkiv. Riksarkivet måsle utarbeta bl.a. nya förléckningsplaner och gallringsbeslut för var och en av dessa samfällighelsformer. Atl sedan börja tillämpa dessa nya förteckningsplaner och gallringsbeslut för med sig elt visst merarbete inle bara för samfällighelen utan också landsarkiven som skall lämna råd och upplysningar i arkivvårdsfrågor till samfälligheler-

Församlings-och samfällighetsorganisation (6.3)

Huvuddelen av de församlingar och kyrkliga samfälligheter som yttrat sig i saken till svenska kyrkans centralstyrelse är positiva lill förslagen om en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade kyrkomedlemmar och lill alt direklvall kyrkoråd skall få finnas i vissa fall. Alla övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan utom domkapitlet i Skara är positiva lill alt elt kyrkoråd alllid skall finnas i församlingen. Domkapitlet i Skara anser att del inte är lämpligt atl återinföra kyrkoråd i församlingar som ingår i samfälligheter bildade enligt 1930 ärs församlingsstyrelselag eftersom sädana församlingar, särskilt de med gemensam kyrka, får anses ha blivit fasl sammanvuxna.

Några remissinstanser framhåller all anlalel valda ledamöter i ell kyrkoråd bör vara 8 eller 10 så all det totala anlalel ledamöler (inklusive kyrkoherden) blir etl udda lal.

Bland de övriga remissinstanser som yttrat sig över en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige har fiera varit tveksamma till förslaget.

Riksskatteverket (RSV)

Enligt RSV:s bedömning är det betänkligt atl gränsen sänks, eftersom de politiska partierna i små församlingar har svårigheter atl få fram tillräckligt många kandidater. Av den anledningen har länsstyrelser vid de senaste valen i flera fall inte kunnat utse tillräckligt många suppleanter.

Efter 1982 och 1985 års val utsågs kyrkofullmäktige i 1421 resp. 1219 församlingar. På grund av den ändring av gränsen för införande av kyrkofullmäktigval som kyrkokommittén föreslagit beräknar RSV all antalet val i församlingar kan komma alt öka till närmare 1 600.

Liknaride uppfattning har framförts av länsstyrelserna i Kalmar och
Gotlands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby, Svenska
kyrkans centralstyrelse samt Svenska kyrkans församlings- och pastorats
förbund. De anser all en utvärdering bör ske innan sänkning av gränsen
sker. Frågan kan enligt dessas uppfattning behandlas fristående frän övriga
förslag. ,

Bland remissinstanserna finns olika uppfattningar om förslaget atl di-

rektvali kyrkoråd skall få finnas i församling som ingår i utvidgad samfällig- Prop. 1987/88: 31 hel.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoralsförvallning

Etl direktvall kyrkoråd med både förvaltande, beredande och slutligt beslutande uppgifter är en nyskapelse, vartill direkta kommunalrältsliga förebilder saknas. Från tekniska utgångspunkter väcker förslaget en rad frågor, som dock enligl centralstyrelsens uppfattning icke är allvariigare än att förslagets praktiska sidor måsle tillmätas avsevärd belydelse.

I sitt yttrande har Nämnden för församlings- och pastoralsförvallning funnit sig icke kunna tillstyrka kommilléns förslag på denna punkl. Centralstyrelsen är här av annan mening, och hävdar att bristen på kommunal-rällslig förebild inle spelar någon större roll i den kyrkliga organisationen. Centralstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag under hänvisning lill den positiva remissopinionen hos församlingarna.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund avstyrker emellertid förslaget eftersom ett direklvall kyrkoråd med förvaltande, beredande och slutligt beslutande uppgifter bryter mol hävdvunna kommunalrältsliga principer.

Riksskatteverket avstyrker förslaget med följande motivering:

För alt elt proporlionelll valsystem skall fungera krävs alt del anlal mandat som skall fördelas mellan partierna inle är för litet. Enligt 2 kap. 1 § LFKS är minimiantalet ledamöter i kyrkofullmäktige i församling satt lill 15. Vid val av kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen valkrels utformas så att den kan beräknas omfatta minsl 15 mandat. Med mindre omfattning än 15 mandat måsle risken anses vara stor för avvikelser från en godtagbar proportionalitet. Etl litet antal mandat atl fördela får till följd atl större partier tenderar all bli överrepresenterade i del beslutande organet.

Teologiska fakulletsnämnden vid Lunds universitet och domkapitlet i Växjö framhåller alt kyrkorådets verksamhet endasl kan granskas vart tredje år och inte kontinuerligt som de kyrkoråd som är utsedda av kyrkostämma eller kyrkofullmäktige. Länsstyrelsen i Kopparbergs län påpekar atl möjligheten atl efter avgångar komplettera kyrkorådet försvinner. Domkapitlet i Härnösand anser all del bör regleras hur revision skall ske i församling med direklvall kyrkoråd.

Bland övriga synpunkter kan följande refereras.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund föreslår som ett led i en önskvärd större delaktighet i det kommunala och kyrkokommunala livet alt obligatoriskt suppleanlsystem införes i församlingsdelegerade. Åtgärden skulle enligt deras uppfaUning underlälla samverkan i större enheter om enstaka men tunga angelägenheter som exempelvis begravningsverksamhet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser alt en tidsgräns för beslut om
ändring av anlalet suppleanter bör införas. 22

Domkapdlet i Luleå vill aktualisera någon form av kyrklig markering för Prop. 1987/88: 31 dem som låter sig väljas lill olika kyrkokommunala uppdrag:

All gä in i Svenska kyrkans beslutande församlingar är inte endasl ell samhällspoliliskl uppdrag utan i första hand ell kyrkligt förtroendeuppdrag, där de valda ledamölerna måste vara införstådda med all deras uppdrag hör samman med ell direkt ansvar för Guds rikes fortsatta framväxt här i liden. Genom att kyrkan ställer en klart uttalad förväntan på sina valda ombud bör enligt domkapitlets uppfattning etl allt tydligare engagemang kunna frigöras, vilkel i sin lur kommer atl berika kyrkans liv och funktion. Med tanke på alt Svenska kyrkan idag beräknas ha c:a 800000 odöpla medlemmar synes det rimligt alt hävda all de som ålar sig kyrkliga förtroendeuppdrag skall vara döpta och konfirmerade i Svenska kyrkans ordning.

Stockholms församlingsdelegerade (FD)

I utredningen har - nolerar FD - fastlagts alt ökad samverkan mellan församlingarna ger den enskilda församlingen reella möjligheter atl ta ansvar för församlingsverksamheten. FD tror all delta i Stockholm bäst sker genom samverkan inom en utvidgad fierpasloratssamfällighet. I en sådan skapas utrymme för just den fiexibla och effektiva resursanvändning, som äi- etl måsle för en församling i en föränderiig storsladsmiljö. En sädan samfällighelsbildning - menar FD - medför uppenbara och bestående fördelar för de i Stockholms kyrkliga samfällighet ingående församlingarna, dvs. den utvidgade fierpastoralssamfällighelen fyller etl allmänl behov.

Flertalet församhngar i Stockhohn och Göteborgs kyrkonämnd anser all särbestämmelserna för resp. samfällighet skall bestå.

Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet (6.4)

Remissinslanserna tillstyrker att kyrkoherden skall vara självskriven ledamot av kyrkoråd.

Förslaget att kyrkoherden inte skall vara valbar till kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade har lämnats utan erinran av fiertalel remissinstanser men avstyrkts av domkapitlet i Göteborg och Svenska kyrkans personalförbund.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund påpekar atl domkapitlet måsle bestämma vilken av kyrkoherdarna i en nerpasloratssamfällighel som skall vara ledamot av kyrkorådet redan innan nomineringen lill fullmäktigevalet äger rum. Detta innebär alt också i 8 kap. 2 § p. 2 bör intas en begränsning av förordnandetiden så all kyrkoherdens förordnande överensstämmer med de valda ledamöternas mandatperiod. De anser vidare atl del av lagstiftningen skall framgå atl kyrkoherde inte skall vara valbar lill kyrkoråd där han obestridligen skall vara självskriven för alt oklarhet inte skall råda om hans ställning.

Enligt Svenska kyrkans centralstyrelse skall kyrkoherde heller inte kun
na förordna präst som Qänstgör i pastoratet all vara kyrkorådsledamol i
annexförsamling i slället för kyrkoherden om ledamoten redan blivit vald 23

av annexförsamlingens beslutande organ lill kyrkorådsledamot. Della bör Prop. 1987/88: 31 uttryckligen framgå av lagförslaget.

Den regionala organisationen (7.2) Stiftssamfällighet (7.2.2)

Samtliga remissinstanser ställer sig i princip positiva till huvuddragen av kommitténs förslag lill regional organisation och ansvarsfördelningen inom denna.

Svenska kyrkans centralstyrelse med slöd av en slor majoritet av kyrkliga kommuner som yttrat sig dit:

Centralstyrelsen anser atl kyrkokommitténs förslag kan och bör läggas lill grund för en genomgripande reform av kyrkans lokala och regionala organisation.

Centralstyrelsen framför vidare som sill eget yltrande den uppfattning som den centralstyrelsen underställda Nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning uttrycker:

I många tidigare utredningar har behovet av en fasl integrerad stiftsorganisation klart motiverats. Kommitténs argument för en kyrkokommunal lösning i form av en stiflssamfällighel som återfaller pä dessa tidigare utredningsförslag och pä kyrkomölesultalanden vill nämnden hell ställa sig bakom.

Trots invändningar mot delar av förslaget och önskemål om bearbetning har alla som yttrat sig däröver, inklusive de som svenska kyrkans centralstyrelse hört, hell eller i huvudsak tillstyrkt sliftssamfällighetens ansvarsområde enligt kommitténs förslag.

Problemområdena och diskussionen kring dem redovisas i det följande (A-K).

A. Avgränsningen av kompetensområdet

Domkapitlet i Lund

Domkapitlet finner den föreslagna avgränsningen av stiftssamfällighelens kompelens ändamålsenlig. Man måsle dock vara uppmärksam pä den risk till konflikt som föreligger mellan en församlings skyldighet ifråga om 1. ex. finskspråkigt arbete och arbete pä sjukhus inom den egna församlingen och . stiftssamfällighelens arbete som måste avse fiera församlingar. Gränsdragningen är här inle alldeles självklar. Man måsle förutsätta all sliflssamfäl-lighelen tolkar sin kompetens under slorl hänsynstagande lill de församlingar som berörs av della.

Domkapdlet och stiflsnämnden i Karlstad

Stiflssamfällighelen föresläs få kompelens all arbeta inom vissa av kom
mittén angivna områden av såväl regional som lokal karaklär. Som fram
gått ovan finner vi det utomordentligt viktigt att sådan verksamhet, som 24

redan finns i församlingarna i elt pastoral inte genom stiftssamfällighelens Prop. 1987/88: 31 korhpetens bortfaller. En avgränsning är som kommillén framhåller nödvändig mellan stiftssamfällighelens och församlingarnas i pastoratet kompetens. Inrättandet av stiftssamfällighet får inte innebära all ansvar och initiativ berövas församlingarna i elt pastorat.

Lunds kyrkliga samfällighet

Den obligatoriska stiftssamfällighelens kompetensområden är,i vissa fall. mycket vagt formulerade. Var gränsen mellan den obligatoriska och den utvidgade stiftssamfällighelens ansvar går kan inte med ledning av de angivna kompetensområdena alltid avgöras.

Svenska kyrkans centralstyrelses nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning anför med instämmande av Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund, domkapdlet och stiftsnämnden i Visby, länsstyrelsen i Gotlands län saml stiftsrådel i Visby stift:

Svårigheter att i vissa fall klart avgränsa kompetensen mol lokalplanet synes uppstä om man väljer den princip som kommitlén föreslär, nämligen vad kommittén kallar sliftssamfällighetens geografiskt betingade kompelens. Detta innebär enligl kommillén - beträffande det finskspråkiga församlingsarbetet och andlig vård vid sjukhus och andra uppräknade institutioner - alt samma verksamhet kan ligga såväl inom stiftssamfällighelens som församlingens kompetensområde blott verksamheten i del senare fallet är begränsad lill pastoralels område.

Kammarkollegiet anför om konfiikllösning:

Det framgår av förslaget att sliftssamfällighetens kompetens är exklusiv såvitt gäller de obligatoriska uppgifterna, om del gäller verksamhet som omfattar hela stiftet eller fiera pastorat inom stiftet. Församlingarna behåller sin kompelens atl sköta dessa uppgifter såvitt avser verksamhet enbart inom församlingen och för de egna församlingsborna.

Kommitténs förslag saknar emellertid fortfarande anvisning om en metod att lösa konflikter om kompetensfördelningen. Den enda möjlighel som stär lill buds synes vara kommunalbesvärsinstitulei. Besvär fär därvid anföras även av församling, 13 kap 7 § nya LFKS.

B. Stiftstingens verksamhet

I flera yttranden behandlas frägan om den nuvarande stifistingsverksamhe-
tens ställning efter den föreslagna reformen. En allmän uppfattning är att
det är en nackdel om dagens stiftstingsorganisalion och dess verksamhet
lever vidare vid sidan av stiftssamfälligheterna. Nägra anser all sliftsting-
ens uppgifter hell faller inom stiflssamfälligheternas obligatoriska område.
Andra anser däremot atl de faller utanför detta. Företrädare för den senare
uppfattningen hoppas därför atl stiftsfullmäktige snarast skall utvidga sam
fällighetens kompetens atl läcka dagens ansvarsområde för sliftslingel
eller föreslär att de obligatoriska uppgifterna skall beskrivas så att de
omfattar del som stiflslingen nu svarar för. 25

Stiflsrådet i Göteborgs stifi Prop. 1987/88:31

Stiflsrådet har tolkat kommilléns förslag så att "främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet" innebär en för stiflssamfällighelen given kompetens som griper över hela stiftet. Denna kompetens har församlingarna, och inte de enskilda kyrkomedlemmarna i församlingarna, som målgrupp. Syftet är atl ulveckla församlingarnas möjligheter atl verka inom sill område och i enlighet med den målsättning som församlingen ställer upp för sin verksamhel. Detta innebär således inte nägon motsvarande inskränkning av församlingarnas kompetens. Vid elt beslul om en utvidgning av sliftssamfällighetens kompelens kan delta däremot bli fallet. Stiflsrådet förstår kommitténs förslag så alt de nuvarande stiflstingens uppgifter lill stora delar kan härledas lill "främjande av församlingslivets ulveckling inom stiftet" och atl dessa arbetsuppgifter följaktligen skulle kunna ulföras utan beslul om utvidgning av stiftssamfällighelens kompelens.

Kommitténs skrivning angående möjligheten lill utvidgning av stiftssamfällighelens kompelens är något otydlig vad gäller skillnaden i betydelsen av den obligatoriskt givna kompetensen "främjande av församlingslivets utveckling i stiftet" och vad som sägs om möjligheten av utvidga verksamhelen fill "alt omfatta även andra församlingsangelägenheter i stiftet". De verksamheler som finns skissade på sidan 99 i del 1 kan enligl stiftsrådels uppfattning mycket väl hänföras till "främjandeparagrafen", eftersom stiftssamfällighelens funktion skall vara stödjande och inle verksamhels-övertagande.

Stiftsrådet i Växjö stijt och Svenska kyrkans fria synod delar denna bedömning.

Stiflsrådet i Linköpings stift anser atl "främjande av församlingslivets utveckling i stiftet" till slörsla delen rymmer dagens stiflslingsverksamhet men inle fullt ul och forlsäller därför:

Enligl kyrkokommilléns förslag kan den obligatoriska stiftssamfälligheten utvidgas att omfatta även andra angelägenheter, som är gemensamma för församlingarna i stiftet. Del är sliflsrådels bestämda uppfattning att denna utvidgade form måsle tillskapas redan från början och atl all verksamhet inom evangelisation, information och utbildning samt diakoni och samhällsansvar inordnas under ett och samma organ. Tillräckliga garantier måste tillskapas för della, så all man inle får en dubbel organisationsmodell - stiftssamfällighet och nuvarande stiftstingsorganisalion - under de första åren.

Domkapdlet i Växjö

Enligl domkapitlets uppfattning bör klart utsägas, all stiftslingsorganisalionen upphör i och med att sliftssamfällighetsorganisationen börjar fungera.

Domkapitlet i Luleå, med instämmande av stiflsrådet i Härnösands stift, ulgår från atl del obligatoriska området enligl förslaget möjligen inle omfattar sliflslingsverksamhelen men all så borde vara fallet:

Betänkandets skrivningar om avgränsningen mellan församlingarnas
kompetens och stiftssamfällighelens när det gäller de obligatoriska uppgif- 26

terna framslår dock som oklara. Detsamma gäller de obligatoriska uppgif- Prop. 1987/88: 31 temas avgränsning mol de uppgifter som omfattas av den utvidgade stiflssamfälligheten. Enligt domkapitlets mening borde lagregleringen av sliftssamfällighetens ansvarsområde ha fått den utformningen atl de obligatoriska uppgifterna skulle ha omfattat även nuvarande verksamhet inom dagens stiflslingsorganisation. I övergångslagstiflning bör föreskrivas alt den verksamhet som åligger stiflslingen vid utgången av år 1988 skall som ett obligatorium ingå i den blivande sliftssamfällighetens uppgifter.

Svenska kyrkans ceiitralstyrelse tillhör dem som har en annan tolkning av det obligatoriska områdets omfattning och har därför ullalat atl man biträder kommitténs förslag om utvidgning av stiftssamfällighet med andra ekonomiska frågor om de är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Här bör naturligtvis i första hand de nuvarande stifltingsuppgiflerna komma ifråga.

Samma uppfattning och förslag framförs av länsstyrelsen i Godands län, domkapitlet och stiftsnämnden i Visby saml stiftsråden i Uppsala, Västerås och Visby stift.

Domkapitlet i Härnösand

Enligt vår mening bör stiflssamfälligheten ta över all verksamhet som stiflslingen har vid övergångstillfället. Samfidigt är del nödvändigt atl i samband med övertagandel pröva varje verksamhetsgrens fortsatta existensberättigande. Vi ansluter oss här till Urban Gibsons särskilda yttrande. Gibson har i sitt ovannämnda yttrande lill kommitténs betänkande föreslagit alt övergångsbeslämmelserna skall utformas så atl stiftssamfälligheten vid övergängstillfället skall vara skyldig all överta all verksamhel som stiftstingel dä bedriver. Vill samfällighelen därefter avstå från någon del därav fär beslul om avveckling träffas.

C. Finskspråkigt församlingsarbete och församlingsarbete bland samer m.fl.

De som särskill kommenterat förslaget all stiftssamfällighelens kompelens skall omfatta det finskspråkiga församlingsarbetet anser atl huvudansvaret för detta skall ligga på församlingsplanel.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoralsförvallning och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

I större tätorter med finska invandrare har en församlingskrets ofta haft
ansvar för församlingsarbete inom fiera församlingar — ofta enförsamlings
pastorat. En modell baserad på samverkan i form av etl för församlingarna
gemensamt kyrkoråd gav möjlighel för finskspråkiga medlemmar av
Svenska kyrkan all genom della legala kyrkokommunala organ självstän
digt leda det församlingsövergripande finskspråkiga församlingsarbetet.
Gemensamt kyrkoråd för detta ändamål har inrättats i Västerås, Borås och
Göteborg. Planer finns atl inrätta ett i Malmö.
På nämnda platser utgör församlingarna enförsamlingspastorat inom 27

total kyrklig samfällighel. Del finskspråkiga arbetet har genom del gemen- Prop. 1987/88: 31 samma kyrkorådet fått en fast förankring i förhållande lill respektive samfällighel och utvecklats som en naturiig del av Svenska kyrkans arbete.

Kommilléns uttalanden om kompetensfördelningen mellan sliftssamfällighel och församling beträffande del finskspråkiga arbetet (del 1, sid. 97) kommer atl omöjliggöra ovannämnda modell med gemensamt kyrkoråd för arbetet över pasloralsgränserna och spoliera en lokall förankrad och omfallande församlingsverksamhet. Det lokala engagemanget skulle försvinna om stiftssamfälligheten övertar ledningen av denna verksamhel.

Kompetensreglerna måste enligl nämndens uppfattning ses över för atl rädda och i framtiden kunna utveckla denna form av lokal samverkan. .

Om andra lösningar är uteslutna föreslär nämnden alt stiftssamfällighelens kompetens belräffande församlingsarbelel bland finskspråkiga in-skränkes dels lill främjande av det finskspråkiga församlingsarbetet i stiftet, dels till lillhandahållande av präster för Qänslgöring säväl på stift som lokalplanet samt annan personal såsom konsulenter och pedagoger på stiftsnivå med uppgift atl utveckla verksamhetsformer, metoder, material etc, svara för utbildningsinsatser och övrig service till lokalplanet.

Den egentliga finskspråkiga församlingsverksamheten bör vara en uppgift förbehållen församlingsplanet.

Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete

Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete anser sig fortfarande kunna stödja de i slulbetänkandet framförda grundläggande tankegångarna angående del finskspråkiga arbetets omorganisation. Vi gör dock detta med vissa reservationer, önskemål och förtydliganden, vilkas beaktande enligt vår uppfattning är förenliga med i belänkandet framförda grundläggande tankegångar.

Omsorgen om de egna församlingsmedlemmarna bör vara utgångspunkten för allt församlingsarbete. Vi betonar detta även om minoritetssituationen inom det finskspråkiga arbetet och ekonomisk-administrativa synpunkter talar för en centralisering. Därför är det viktigt att definiera församlingarnas ansvar för sina finskspråkiga medlemmar som man gjort pä stiftsplanet. Stiftens och församlingarnas kompelens måsle ägnas speciell uppmärksamhet. Del är vikfigt, alt församlingarna även i fortsättningen tar ansvar för del finskspråkiga arbetet som för sitt egel arbete, även om della arbete lill vissa delar har "delegerats" till sliflssamfälligheten.

Domkapdlet i Luleå anför om verksamheten bland samerna:

Utredningen nämner äver verksamheten bland samerna. Domkapitlet nolerar därvid med tillfredsställelse förslaget om att den prästerliga verksamhelen utökas med ytterligare en Qänsl, för nord- resp. sydsamer. Delta ligger helt i linje med domkapitlets egen begäran om en utökning av den sameinriklade prästerliga verksamheten.

D. Andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter och militära förband

Förslaget tillstyrks av Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund, domkapitlet i Växjö, domkapitlet och
stiftsnämnden i Visby, länsstyrelsen i Gotlands län. Föreningen Svenska 28

kyrkans sjukhuspräster och assistenter, kriminalvårdsstyrelsen, överbefäl- Prop. 1987/88: 31

havaren. Föreningen Sveriges mililärpaslorer samt Svenska ekumeniska

nämnden.

I den del förslaget berör den andliga vården vid sjukhus och andra större vårdinrättningar avstyrks det av domkapitlet i Göteborg och Svenska kyrkans personalförbund.

Avgörande för inställningen till förslaget synes vara den inverkan man tror det kan ha pä den lokala verksamheten och ansvaret.

Svenska kyrkans centralstyrelse har visat på problemet alt samma uppgifter, med kommitténs beskrivning av stiftssamfällighelens kompetens, kan ligga på såväl stifts- som lokalplan och uttalat att elt tillstånd av "anlingen-eller" är bättre. Därför föreslär centralstyrelsen, med instämmande av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, atl det ekonomiska ansvaret för andlig vård vid alla sjukhus och andra vårdinrättningar och militära förband i sin helhet ankommer på stiftssamfälligheten. Detta skall givetvis inte hindra att.präster inom respektive pastorat bedriver själavård bland församlingsbor, intagna på inrättningarna, anstalterna och vid förbanden, delta i gudsQänstlivet där osv. Men huvudansvar för att det bedrivs andlig värd organisering, planering, ekumenisk och annan samverkan, resurstilldelning etc. över hela stiftet bör alltså åvila stiftssamfälligheten och dess organ.

Centralstyrelsen vill vidare understryka vikten av ett fungerande ekumeniskt arbete inom en rad av de sektorer som skall uppdras åt eller kunna anförtros åt stiftssamfälligheterna. När det gäller den andliga vården vid sjukhus m. m. är detta särskilt angelägel, och centralstyrelsen vill hävda att del på denna punkl erfordras ytteriigare överväganden om regionall samarbete och samordning på riksplanet. Detaljerna i denna nödvändiga samverkan övervägs väl emellertid bäst inom samfunden och i samråd dem emellan.

Svenska ekumeniska nämnden

För den speciella ekumeniska samverkan som den andliga vården vid vårdande institutioner, kriminalvårdsanläggningar och militära förband kräver vill vi tillstyrka utredningens förslag lill organisatoriska lösningar på det regionala planet.

Domkapdlet I Vä.xjö

Domkapitlet anser, alt det övergripande ansvaret för verksamhelen bör ligga på stiftsstyrelsen, men vill samtidigt med skärpa hävda att, som nu, varje församling även forlsällningsvis skall bibehållas vid sitt ansvar för omsorgen om sina medlemmar, varhelst de nu fär värd eller vistas. Församlingsprästen måste m. a. o. inräknas, när det gäller omsorgen oni sjukhuskyrkan.

Uppfattningen delas av domkapdlet och stiftsnämnden i Visby, länsstyrelsen i Gotlands län, stiflsrådet i Visby stift och Föreningen Svenska kyrkans sjukhuspräsler och assistenter.

Domkapitlet i Göteborg förordar ell lokall huvudansvar: 29

Andlig vård vid sjukhus, kriminalvärdsanstaller, militära förband och Prop. 1987/88:31 ansvaret för begravningsplatser för icke kristna trosbekännare kan svårligen lösas från det lokala pastoratets ansvar. Även om det inom vårdsektorn blivit så atl pastoratets gräns och upptagningsområde inle alls läcker varandra, är del dock bättre alt ansvaret för sjukhuskyrkan ligger på del pastoral inom vars gränser det är beläget. Motiveringen är att en sjukhus-präst behöver dels en lokal arbetsledare för att inle isoleras från övrigl församlingsliv, dels cn bestämd församlingskyrka atl leda vissa gudsQäns-ter i, dels ock en församling atl hämta frivilliga medarbetare från lill t ex besöksgrupper. Det finns alltid risker, när en andUg verksamhet tenderar alt utvecklas till någol fristående från församlingslivet och dess gudsQäns-ler.

Domkapitlet anser dock all stiftssamfälligheten skall la ell övergripande ansvar för utbildningen och inspirationen av alla de i sjukhuskyrkan anställda. Detsamma gäller arbetet inom NAV och de militära förbanden. Den principiella inställningen bör vara atl pastoralen bär ansvar för dessa Qänster och att stiflssamfälligheten bär ansvar för del ekonomiska stödet, utbildningen och inspirationen.

Svenska kyrkans personalförbund föreslår en uppdelning av ansvaret:

Belräffande sjukhuskyrkan föreslår vi alt stiflssamfälligheten övertar ansvaret för sjukhus med mer än 500 vårdplatser. Pä övriga inrättningar menar vi att pastoralssamfällighelen fär ansvaret när det gäller ekonomi och anställning.

Kriminalvårdsstyrelsen

Styrelsen delar kommitténs grundsyn atl ansvaret för den andliga värden vid kriminalvärdsanstaller och häkten skall åvila kyrkans regionala och lokala organ. Styrelsen finner del därför, i likhet med kommillén, lämpligl atl della ansvar läggs på de enligt förslaget nyinrättade stiftssamfälligheterna och all det inom dessa inrättas särskilda adjunktsQänsler med samverkande funktion belräffande den andliga vården Vid de kriminalvårdsinslitu-tioner, som är belägna inom stiftet.

Överbefälhavaren föreslär att sliftssamfällighetens ansvar preciseras alt avse "militära förband I fredstid".

Föreningen Sveriges militärpastorer

Vi anser det mycket lämpligl alt stiftssamfälligheten får visst ansvar för den andliga vården vid militära förband inom stiftet i samverkan med övriga berörda stift inom respektive militärområde.

Den kyrkliga sjömansvården i hemmahamnarna bör enligt förslag av
domkapitlet i Uppsala läggas till de obligatoriska uppgifterna. 30

E. Anläggande och underhåll av begravningsplatser för icke kristna Prop. 1987/88:31

trosbekännare

Av de sexton remissinslanserna som särskilt kommenterat della ämne, tillstyrker nio förslaget alt stiftssamfälligheten skall ha ansvaret men uppdra förvaltning och drift till lokala kyrkogärdsförvaltningar.

Bland de sju som avstyrker förslaget förordar en - domkapitlet i Göteborg - elt bibehållet lokalt ansvar. De övriga ifrågasätter utifrån reli-gionsfrihelsaspekten det lämpliga i atl kyrkan skall ansvara för begravningsplatser för icke kristna trosbekännare.

Svenska kyrkans centralstyrelse hänvisar lill yttrandet av nämnden för församlings- och pastoralsförvallning:

Nämnden hälsar med tillfredsställelse förslaget som innebär all den svåra och segslitna frågan om huvudmannaskap för begravningsplatser för icke kristna trosbekännare blir löst. Nämnden känner dock en viss tvekan vid tanken att på stiftsplanet bygga upp en ny kyrkogårdsförvaltning endasl för den eller del fåtal begravningsplatser del blir fråga om i respektive stift. Den av kommitlén föreslagna lösningen all uppdra förvaltning och drift av sådan begravningsplats till lokal kyrkogårdsförvallning bör enligl nämnden vara all föredra. Sådant uppdrag, vilkel nämnden förutsätter vilar på en ömsesidig överenskommelse, bör vara av enlreprenadkaraklär med detaljerna reglerade i civilrättsligt avtal.,

I förbigående vill nämnden peka på atl allmän begravningsplats, varom här är fråga enligl gällande lag skall skall vara invigd i Svenska kyrkans ordning innan den får las i bruk. Gravrättslagen bör ändras pä denna punkl för begravningsplatser för icke kristna trosbekännare.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund instämmer men fillfogar:

Lunds stiftsförbund har gjort ell påpekande om den för sliflssamfälligheten föreslagna kompetensen. Denna torde fä en omfattning vilken svårligen kan bekostas endasl med dissenlerskalten. Förbundet vill betona vikten av att garantier skapas för att Svenska kyrkan inte får stä för kostnader som hela svenska folkel bör betala. 30 % av kyrkoskallen är otillräckligt för anordnande också av särskilda kyrkogårdar för andra trosbekännare.

Svenska kyrkogårds- och krematorieförbundet

Förbundet ansluter sig lill utredningens uppfattning, då det gäller sliftssamfällighetens uppgifter all handlägga begravningsfrågor för icke-kristen trosbekännare. Del förutsätter emellertid alt berörda grupper har möjlighet alt i vanlig demokratisk ordning påverka beslul om anläggning, underhåll och drift av dessa anläggningar.

Tjänstemännens centralorganisation befarar all sliftssamfällighetens åliggande "kan skapa oklarheter beträffande huvudmannaskap och arbetsledning".

Domkapitlet i Göteborg anser alt ansvaret för begravningsplatser för icke kristna trosbekännare svårligen kan lösas frän def lokala pastoratets ansvar.

Flens församling är också kritisk. 31

Beträffande begravningsplatser för icke kristna trosbekännare vill Prop. 1987/88:31 kyrkorådet emellertid med skärpa framhålla atl sådana inle får centraliseras i så hög grad alt del medför svårigheter för anhöriga atl ombesörja begravning och aU därefter besöka och vårda graven. Flens församling, som har erfarenhet av problemaliken kring begravning av icke kristna trosbekännare, finner alt utredningen överdrivit svårigheterna. Eftersom begravningsväsendet omfattar alla som är bosatta inom församlingen bör i princip ingen särbehandling av icke kristna trosbekännare ske.

Domkapitlet i Skara

Bland områden inom stiftssamfälligheten återfinns bl a anläggande och underhäll av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare. Domkapitlet ställer sig frågan, om i elt läge, där svenska kyrkans organisafion ändras och angelägenheten av atl inomkyrkliga frågor skall föras till kyrkans egna organ betonas, inte en rimligare lösning pä ansvaret för icke kristna trosbe-kännares begravningsplatser kunnat finnas. Det synes artfrämmande alt lägga detta på en nyinrättad stiftssamfällighet, då allt annal avser verksamhel för svenska kyrkan. Framför allt anser domkapitlet au del är en allmänl samhällelig uppgift. Det kan uppfattas som kränkande för ickekristna trosbekännare, aU ell kyrkans organ skall ha del regionala ansvaret för deras begravningsplatser och de torde kunna kräva alt samhället ger ansvaret fill eU icke konfessionellt organ som länsstyrelsen. En översyn av den del av församlingsskatten som bedöms hänförlig till begravningsverksamheten är nödvändig i sammanhanget.

Teologiska fakultetsnämnden vid unlversdel i Lund instämmer och påpekar:

Nuvarande ordning då den kyrkliga rösträtten är knuten till kyrkomedlemskapet utesluter formellt inflytande över begravningsfrågornas ordnande för de nämnda grupperna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen anser att de kommuner som behöver begravningsplats för sädana personer bör ha ansvaret för all sådana kommer lill stånd. Behövligt samarbete över kommungränserna torde kunna ske utan svårigheter. De människor det här gäller bör ha samma rätt som andra att fä ha sina anhöriga begravda på närbelägen plats.

F. Utvidgat kompetensområde

Sliftssamfällighetens beslut om att utvidga sitt kompetensområde inskrän
ker i vissa fall församlingarnas,, pastoratens och andra samfällighelers
kompelens. Detta problem behandlas i fiera yttranden. Några pekar också
på oiydligheier i definitionen av de ämnen som stiftssamfälligheten kan
inkorporera i sin verksamhet. - 32

Kammarrätten i Göteborg Prop. 1987/88:31

Sliflssamfälligheten skall själv med kvalificerad majoritet kunna besluta om en utvidgning av sin verksamhet. Ett beslul om utvidgning av verksamheten i en stiftssamfällighet kan därmed innebära atl en församlings kompelens, i strid mol församlingens vilja, inskränks i motsvarande mån. Därmed kan stiftssamfällighelens beslut komma i strid med de grundläggande principerna om församlingens självständidghet, bl.a. principen atl den själv skall ha ansvaret för gudsQänslliv och undervisning, diakoni och evangelisation i församlingen.

Kammarkollegiet

Stiflssamfälligheten skall enligl förslaget kunna utvidgas all omfalla även andra församlingsangelägenheter än dem som är angivna i lagen. En förutsättning för en sådan utvidgning är att uppgifterna är gemensamma för "församlingarna i stiftet".Härmed synes kommittén avse atl samtliga församlingar skall ha etl gemensamt intresse av frågorna och all dessa församlingar eller deras medlemmar kan tillgodogöra sig verksamhelen. Delta är ocksä innebörden av den föreslagna lagtexten. Som exempel på gemensamma frågor nämns cityarbetel och kyrkomusiken. Kollegiet ifrågasätter om denna typ av verksamhet kan vara av intresse för samtliga församlingar i etl stift. Den verksamhet som bedrivs i Stockholms cityförsamlingar och som huvudsakligen riktar sig fill personer från Siorsiockholmsområdei, torde knappast vara elt sådanl intresse för församlingarna i "landsbygdsdelen" av Stockholms stift som kan läggas in i lagtexten.

Domkapitlet i Lund

När det gäller utvidgningen av stiftssamfälligheten säger kommittén (s 99 m) all del bör kunna ske lill atl omfatta även andra församlingsangelägenheter som är gemensamma för församlingarna i stiftet. I lagtexten 1 kap 7 §

2 st LFKS talas emellertid om utvidgning för andra ekonomiska frägor.
Del är inte detsamma som församlingsangelägenheter. Här måste ske ett
klariäggande.

Svenska kyrkans cenlralsiyrelsennämnden för församlings- och pastorats-förvaltning kan inte dela den tolkning av begreppet "för församlingarna gemensamma frågor" som kommillén gör i specialmotiveringarna (del 2, sid. 99):

Kommittén anger som exempel underhåll av kyrkobyggnaderna "i stiftet" (Gollandssamfälligheten). Inre underhåll av församlingskyrka är en obligatorisk uppgift för varje enskild församling. Alla församlingar har en, måsle ha en, församlingskyrka. Del intresse en församling delar med alla övriga i frågan om det inre underhållet kan inte upphäva den enligl lagtexten - med motiveringar - lill lokalplanet knutna obligatoriska uppgiften! Enligt de föreslagna reglerna om samfällighelsbildning äger församlingarna själva besluta alt utvidga en obligatorisk pastoratssamfällighet så all den också omfallar församlingskyrkornas inre underhåll. Församlingarna — och pastoralssamfälligheterna - äger också gå samman i fierpasloratssamfällighet om församlingskyrkas underhäll.

Enligt nämndens bestämda mening måste de föreslagna reglerna innebä
ra atl de obligatoriska ekonomiska angelägenheter, som församlingar — 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

och pastoratssamfälligheter - får bilda samfällighet för, inte kan övertas Prop. 1987/88: 31 av stiftssamfällighet. Beträffande församlingskyrkorna skulle, enligl nämndens uppfattning, exempelvis en byggnadshylta av den modell som håller på atl inrättas pä Gotland vara en sådan frivillig uppgift, som alla församlingar har etl gemensamt intresse av och därför kunna ligga inom sliftssam-fällighets kompetensområde. Byggnadshyttan, som bedriver byggnadsverksamhet, blir nämligen också centrum för forskning och utbildning i gamla hanlverksmeloder. Denna lyp av gemensamma frivilliga intressefrågor går väl in i den uppbyggda kompetensmodellen för stiftssamfällighet.

Uppfattningen delas av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet och stiftsnämnden i Visby saml stiflsrådet i Visby stift.

Svenska kyrkans centralstyrelses nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund upplyser att från stora kyrkliga samfälligheter riktas kritik mot all samfällighelen föresläs själv ha rätt besluta om elt utvidgande av dess kompetensområde.

Lunds kyrkliga samfällighet

Den utvidgade stiflssamfälligheten föreslås själv bestämma sitt kompetensområde. Samfällighetens beslul inskränker i vissa fall församlingarnas och pastoratens kompelens. Motiveringen är bland annal alt sliflssamfälligheten ska kunna överta ekonomiskt betungande angelägenheter. Som exempel nämns underhåll av kyrkorna i stiftet. Till detta ställer vi oss helt avvisande. Ekonomiskt betungande angelägenheter bör i första hand lösas genom pastoratsregleringar och samfällighetsbildningar. Dessa åtgärder torde ge erforderliga ekonomiska resurser. Vad gäller del exempel som nämnts i utredningen förutsätts del ju också vara möjligl med bidrag fill visst underhåll (se 10.2.6). Vad avser de exempel på verksamhel som anges på sidan 99 finner vi inget atl invända. I den mån sådan verksamhet redan bedrivs i enskilda församlingars regi är del viktigt att samråd och samarbete kommer till stånd. Den utvidgade sliflssamfälligheten bör därför inte få bestämma sin kompelens på sådanl sätt att församlingars eller pastoralssamfällighelers kompelens inskränks utan dessas medgivande.

Västerås kyrkliga samfällighet, med instämmande av Umeå kyrkUga samfällighet, har inget emot de föreslagna obligatoriska uppgifterna:

Däremot lar vi bestämt avstånd från utredningens förslag belräffande stiftssamfällighelens möjlighet atl besluta om utvidgning av verksamhelen lill alt omfatta andra ekonomiska angelägenheter. Härvidlag anser vi att frivillighelen skall gälla , dvs. inget obligatorium utan valfrihet för församlingarna och samfälligheterna i stiftssamfälligheten atl dellaga eller icke deltaga. På denna punkl vänder vi oss bestämt mot utredningens förslag. De aktiviteter som idag ryms inom sliftstingets verksamhet bör även i fortsättningen vara av frivillig karaktär innebärande bl. a. att varje församling eller samfällighet skall ha möjlighet all styra sin verksamhel och därmed sina kostnader även i detta avseende.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Däremot är kyrkonämnden betydligt mer tveksam lill atl ge stiftssamfällig
heten möjlighel all ta hand om andra uppgifter. Den obligatoriska uppgif- 34

len atl "främja församlingslivets ulveckling" avstyrks därför. Kyrko- Prop. 1987/88:31

nämnden föreslår i stället atl mer specificerade uppgifter anges utifrån de

nuvarande stiflstingens uppgifter. Kyrkonämnden vill peka pä risken att de

ekonomiskt stora enheterna i stiftet påläggs kostnader av de små enheterna

genom majoritetsbeslut i stiftssamfällighelens fullmäktige. Riskerna härför

kan minskas genom klart avgränsade ansvarsuppgifter och ändrade regler

för val till stiftsfullmäktige.

Stockholms församlingsdelegerade

Del är församlingsdelegerades uppfattning alt "stordrift" på sfiftsplanet i Stockholm i alltför hög grad kommer atl avlägsna pastoraten från beslutsprocesserna. En genom frivilliga åtaganden utbyggd stiftssamfällighet i vårt stift skulle sannolikt bli en nära nog mastodonlisk organisation. Församlingsdelegerade anser därför all stiftssamfällighelens uppgifter skall noggrant preciseras så att kompetensen mellan församlingarna och stiflssamfällighelen klarläggs. I vart fall bör sliftssamfällighetens uppgifter i huvudsak begränsas till de i sluiförslaget såsom obligatoriska preciserade församlingsangelägenheterna inom kompetensområdet. 1 övrigt torde Stockholms kyrkliga samfällighet i sin nuvarande form utgöra en samverkansform för bl. a förslag om framkomliga vägar för bättre hushållning.

G. Minoritetsskydd vid beslut om utvidgad kompetens

Förslaget tillstyrks av Svea hovrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, domkapitlet i Göteborg, svenska kyrkans centralstyrelse (med en majoritet av tillfrågade kyrkokommuner). Svenska kyrkans församllngs-och pastoratsförbund. Riksförbundet Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet. Del avstyrks av kammarrätten i Göteborg, domkapitlen i Uppsala och Skara, Sveriges kyrkokamerala förening och Stockholms församlingsdelegerade.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund visar båda pä en oklarhet:

Förslaget om minoritetsskydd i samband med all förslag väckes i stiftsfullmäktige har fått olika tolkningar i den allmänna motiveringen (del 1, sid 100) och i specialmötiveringen (del 2, sid 99). En översyn av skrivningarna är önskvärd.

Domkapitlet i Skara, sorn i likhet med domkapitlet i Uppsala anser atl minoriletsskyddel är för svagt, anför:

Eftersom utvidgning av sfiflssamfällighetens kompetensområde kan be
slutas avse även sådana frågor, att utvidgningen "kan samtidigt innebära
en motsvarande inskränkning av församlingarnas kompelens" och därmed
en verksamhet med ev. särskilda Qänsler och särskilda investeringar hos
församling, kan utvidgningen enligt domkapitlet få för de mindre lokala
enheterna mycket genomgripande konsekvenser. Särskilt gäller domkapit
lets invändning, om flerpastoratssamfällighet sköter motsvarande uppgif
ter och alltså skall ändras eller upplösas vid beslut om stiftssamfällighelens 35

utvidgning och framför allt där motståndet mol utvidgningen finns. Då Prop. 1987/88:31 vidare stiftssamfällighet särskill inom ulvidgningskompetensområdet är avsett atl vara etl serviceorgan, anser domkapitlet all regleringen av beslutsfattandet inte är tillfredsställande och anser att förfarandet inte är förenligt med den i belänkandet genomgående och också i della avsnitt betonade principen om frivillighet i där förekommande olika samverkansformer.

Domkapitlet föreslår, atl utvidgning generellt skall beslutas med 5/6 majoritet, i vart fall såvitt avser uppgifter som före reformen inte åvilat sliflstinget.

H. Stiftsfullmäkfige

Kommilléns förslag i fråga om stiftsfullmäktige som beslutande organ i stiftssamfälligheten tillstyrks av alla som yttrat sig däröver utom vad beträffar valet, där nio av de Qugoen remissinslanserna, som behandlat ämnet, är kritiska.

Följande remissinstanser invänder av olika skäl mot konlraklsprosleris roll som förrättare av stiftsfullmäktigeyal, dock utan alt ta ställning mol förslaget.

Domkapitlet i Uppsala

Man mäste räkna med all valsedlar från politiska partier och olika grupper, inom kyrkan liksom proportionell valmetod kommer till användning, besvär kan anföras över valet, vilket samrnanlaget innebär elt icke oväsentligt merarbete för kontraktsprostarna.

Domkapitlet i Skara

Val av sfiftsfullmäktige föresläs ske kontraklsvis. Det blir noggrant reglerat och arbetet med alt genomföra valen kan inte jämföras med kontraktsprostarnas nuvarande befattning med stiftstingsvalen, vilka enligt uppgift är ofullständigt reglerade. Med domkapillels kännedom om arbetet med kyrkomötesvalen redan i del inledande skedet avseende elektorsval inses lätt att en inte föraktlig lilläggsuppgift läggs på kontraktsprostarna, som inte genom någon slallig reglering tilldelas andra medel för kostnadstäckning av havda utgifter än porlokoslnader. För genomförande av valen i dess helhet fordras skrivhjälp, material etc frånsett prostens egen arbetsinsats. En reform som förulsälter oförändrad kostnadsram, faslän nya reglerade uppgifter tillkommer, är orealistisk. Medel för arvodering av prostarna och för koslnadsräckning saknas och måsle anvisas för ändamålet.

Domkapdlet i Lund

Vad avser ordningen för utseende av stiftsfullmäktige har domkapitlet inte

några bärande invändningar. Domkapitlet finner del dock mycket olyckligt

all kontraktsprostarna här fär en roll som myndighel. Enligl domkapitlets

mening bör det ankomma,på stiftsstyrelsen eller domkapitlet att utse

valförrättare. Det kan myckel väl bli prosten men prostens roll skulle

upphöra i och med översändande av protokoll över valet till stiftsstyrelsen/ 36

domkapitlet.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församling.s- och Prop. 1987/88: 31

pastoratsförvaltning

Sliflssamfälligheten är en kyrklig kommun. Alt belasta kontraktsprosten med uppgifter i valproceduren till beslutsorganet i denna är principiellt fel. Funktionerna att kalla lill valsammanträde bör åläggas en förtroendevald, förslagsvis kyrkofullmäktiges ordförande i den största kyrkliga kommunen inom kontraktet.

Domkapdlet I Uppsala påpekar:

Valet kommer atl ske under stark lidspress eftersom nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkoråd föreslås välja elektorer och mandatperioden börjar I januari året efter det år då kyrkofullmäktigevalen ägl rum. Ledamöter i sliflsstyrelsen och andra nämnder skall ju väljas snarast efter valperiodens början. Frågan om direkta val till såväl kyrkomöte som stiftsfullmäktige bör skyndsamt utredas.

Domkapitlet i Härnösand, som i huvudsak inte har nägot emol förslaget, befarar ocksä all tiden all genomföra valen är otillräcklig:

Tidsplanen för val av stiftsfullmäktige förefaller bräcklig. Vid 1985 års kyrkofullmäkfigeval var röstsammanräkningen i en del fall inle avslutad förrän i början av december. Det finns följaktligen stor risk att tidsschemat inte kan hållas. En annan olägenhet med del pressade lidsschemat är all nyvalda kyrkofullmäktige kan tvingas all sammanträda två gånger före mandatperiodens början eftersom del ofta inle torde vara möjligl alt redan i november klara kandidalnomineringarna lill de val som enligt LFKS skall förrättas före december månads utgäng. Författningsförslaget förutsätter så vilt vi kan se alt nyvalda stiftsfullmäktige sammankallas enligl regeln i 2 kap 8 § LFKS. Eftersom stiftsfullmäktige väljs i ell stort antal valkretsar är det inte utan vidare klart vem som är ålderspresidenl och skall svara för sammankallandet är 1992 och senare. Svårigheten accentueras av tidsknappheten. En utväg kan vara all låta stiftsstyrelsen sammankalla de nyvalda stiftsfullmäktige.

Pastoraten - inle kontrakten - borde vara valkretsar enligt förslag av domkapitlet i Västerås, stiftsråden i Skara och Västerås stift samt Sveriges kyrkokamerala förening.

Sveriges kyrkokamerala företung anser vidare i enlighet med delta förslag att intervallen för pastoralens elektorsanlal bör ändras.

Sålunda bör ell pastorat med högst 3000 röstberättigade kyrkomedlemmar utse 1 elektor, med ytterligare elektorer för vatje påbörjat 3 OOO-tal medlemmar. Någon övre gräns för anlal elektorer har vi inte ansett erforderlig att införa.

Domkapitlet i Luleå saml domkapdlet iStockholm, med instämmande
av stiftsrådet i Stockholms stift föreslår all, stiftsfullmäktigeval skall ge
nomföras på samma sätt som val till kyrkomötet. 37

Domkapdlet i Luleå Prop. 1987/88: 31

I avvaktan på resultatet av folkstyrelsekommitténs utredning om direkta kyrkliga val föreslår domkapitlet, all stiftsfullmäktige efter mönster från kyrkomötesvalen ulses genom indirekta val med stiften som valkretsar och pastoraten som valdistrikt, där elektorerna utses. Genom atl valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet då kan samordnas lill etl och samma vallillfälle uppkommer belydande fördelar ur såväl lids- som framförallt kostnadssynpunkt.

Domkapitlet i Stockholm

Föreslaget sätl all ulse stiftsfullmäktige sätter den demokratiska principen ur spel, då den gynnar småförsamlingarna och dessutom sätter ell lak när det gäller antalet elektorer för val av stiftsfullmäktige för storförsamlingarna. Domkapitlet vill därför föreslå atl för val till stiftsfullmäktige får lagen om val lill kyrkomötet vara vägledande såväl vad gäller alt stiftet skall vara endasl en valkrets som vad gäller anlalel elektorer från församlingar av olika slorlek.

Svenska kyrkans cenlralsiyrelsennämnden för försandings- och pastoratsförvaltning saml Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har i fråga om valsätt och elektorsberäkning sammanfattat opinionslägel bland de av dem hörda kyrkliga kommunerna sä här:

De slora respektive små kyrkliga kommunerna hyser ömsesidiga farhågor för den motsatta gruppens eventuella överrepresentation.

Sliflsfullmäkliges funktion i förhållande till de kyrkliga kommunernas samverkan inom Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund berörs kort av stiflsrådet i Stockholms stift:

Förslaget pä stiftsplanet innebär en i lag reglerad demokratiskt uppbyggd organisation. Vi ser stiflssamfälligheten som ett instrument för församlingarna. Därför upplever vi det som viktigt all bara ha en sådan organisation inom stiftet. För vårt stift menar vi därför att stiftsfullmäktige myckel väl kan vara stiftsavdelning inom Svenska kyrkans församlings-och pastoralsförbund och att vissa uppgifter skulle kunna fullgöras av sliflsstyrelsen eller särskill tillsall nämnd.

Stiftsrådet i Linköpings stift lar upp benämningen av sliftssamfällighetens beslutande organ.

Stiftsfullmäktige är det beslutande organet i den nya sliflssamfälligheten. Stiftsrådel anser dock alt del inarbetade begreppet Stiflsfing är atl förorda och detta begrepp bör även komma lill uttryck i den föreslagna lagregleringen av organisationen.

I. Stiftsstyrelse och övriga nämnder

Ungefär tre fjärdedelar av de remissinstanser som yttrat sig över kommil
léns förslag har helt tillstyrkt del. De övrigas invändningar rör främsl ,o
biskopens och domprostens ställning i sfiflsstyrdsen.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och Prop. 1987/88: 31

pastoralsförvallning

En fråga med många aspekter är ordförandeskapet i den föreslagna sliflsslyrelsen. Kyrkokommilléns förslag på denna punkt innebär en tydlig markering av biskopens samlade ledarskap och stiftskyrkans relativa självständighet. Ur strategisk synpunkt är della en myckel värdefull förstärkning av stiftsarbelel. Principiellt harmonierar ordningen väl med Svenska kyrkans episkopala struktur. Kyrkopoliliskt motverkar en sådan reform de ibland påtalade negativa effekterna av 1982 års kyrkomötesreform - kon-gregationalismen och den Svenska kyrkans polifisering.

Centralstyrelsen som enligl 9 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan har ärkebiskopen som självskriven ordförande tillstyrker kommitténs förslag på denna punkl. En klar majoiitet av församlingarna delar också kommitténs uppfattning.

Domkapdlet i Vä.xjö och stiftsrådet i Växjö stift, som i princip tillstyrkt förslaget, föreslår all biskopens ersällare som ledamot, domprosten, med yttranderätt skall äga della i stiftsstyrelsens sammanträden. Stiftsrådet vill alt detsamma skall gälla även stiflssekreleraren/kyrkojuristen, när sådana ärenden förekommer, som erfordrar dennes kompelens.

Domkapdlet i Linköping

Domprosten bör knytas fastare lill stiftsstyrelsen än vad utredningen föreslär. Domprosten bör vara självskriven vice ordförande och vid förfall för biskopen således ordförande i stiftsstyrelsen. Med detta får man en enhetlig sfiftsledning. En enhetlig stiftsledning med biskop och domprost torde även ha en lugnande inverkan på eventuella politiska skiljelinjer och även dito ambitioner.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund avstyrker förslaget all biskopen skall vara självskriven ordförande.

Biskopens självskrivna ledamolskap i sliflsslyrelsen behöver inle ifrågasättas. Den dubbla ansvarsprincipen i Svenska kyrkan, prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse, måsle enligt förbundels uppfattning manifesteras på stiftsplanet på samma sätt som på lokalplanet. Principen är hävdvunnen i Svenska kyrkans organisation.

Kommitlén redovisar i sina huvuddrag den tidigare förda diskussionen om kyrkoherdens självskrivna ledamolskap i kyrkorådet. Della ledamolskap ifrågasattes men skälen härför vägde slutligen över. Dessa skäl räckte dock inle alt också motivera ett självskrivet ordförandeskap. Denna diskussion har legal lill grund vid en bedömning av biskopens ställning i stiftsstyrelsen. Förbundet kan dock inle finna all de anförda argumenten för etl självskrivet ordförandeskap för den prästerlige ledamoten får större tyngd på stiftsplanet.

Den symbolik och markering av stiftsledningens enhetlighet som kommitlén knyter lill del självskrivna ordförandeskapet - som enda argument — kan enligl förbundet lika vä! appliceras på det självskrivna ledamotskapel. Biskopen ulgör även i egenskap av självskriven ledamol "den faktiska länken mellan domkapitel och stiftsstyrelse".

Lärofrågor och prästerlig ämbetsförvaltning skall allQämt handläggas av

domkapitlet. Där är etl självskrivet ordförandeskap för biskopen både Prop. 1987/88:31 symboliskt och motiverat.

Med hänvisning lill del anförda kan förbundet inle biträda kommitténs förslag om självskrivet ordförandeskap i stiftsstyrelsen. Biskopen bör naturiigtvis kunna väljas lill ordförande.

Häri instämmer stiftsråden i Strängnäs öch Stockholms stift samt Sveriges kyrkokamerala förening.

Stiftsrådel i Strängnäs stift anför vidare:

Stiftsrådet delar naturligtvis synsättet att det är angelägel med leologisk kompelens, framför allt i sliflsstyrelsen. Den kommer - trots fördelningen av uppgifter mellan domkapitel och stiftsstyrelse - atl handha frågor som är centrala för kyrkans gärning. Vi menar, att del inte är tillräckligt med en förhoppning om all stiftsstyrelsen får en sådan sammansättning atl den telogiska kompetensen tillgodoses. Den s. k. dubbla ansvarslinjen måste stärkas på elt konkret sätt i stiftsstyrelsen. Enligt förslaget är biskopen i stiftsstyrelsen den ende företrädaren för den ansvarslinje som brukar kallas "den präsleriiga ämbetsförvaltningen". Man skulle kunna länka sig atl i lagtexten tillfoga alt ett visst antal av stiftsstyrelsens ledamöter skall vara , präster. Så är stiftsrådels i Strängnäs stift stadgar utformade. Samlidigl vill stiftsrådel inte lagfästa den kategorivisa representationen i den framtida sliflsslyrelsen. Stiftsrådel uppfattar den präsleriiga representationen som myckel väsentlig, såväl i del nuvarande stiftsrådels som i den framtida sliftsslyrelsens arbete. För alt värna om detta finner vi det angeläget atl det i lagens om stiflsslyrelse förarbeten kraftigt markeras att präster förutsattes väljas lill ledamöter av stiftsstyrelsen och få en god representation i denna.

Domkapdlet I Skara föreslår att stiftssamfällighelens verkslällande nämnd skall kallas "stiftsräd":

Beleckningen stiftsstyrelse anser domkapitlet olämplig. Del är av konli-nuilelsskäl inle riktigt alt kalla detta sliftssamfällighetens organ sfiflsslyrelse, eftersom del i dag finns tre styrelser på stiftsnivå och enligt förslaget kommer all vara minst två. Den föreslagna stiftsstyrelsen blir ju ingalunda i alla hänseenden stiftsstyrelse. Enligt domkapitlets'uppfattning skulle beteckningen stiftsräd i brist på bättre kunna appliceras. Motiv härför är all flertalet av nuvarande stiflsråds uppgifter kommer all övertas av detta organ. Domkapitlet föreslär därför den benämningen.

J. Stiftssamfälligheternas arkivvård

Riksarkivet ' -

Domkapitlens och stiflsnämnernas arkiv skall avslutas och som upphörda myndigheter levereras till landsarkiv. .

Någol reellt förslag till hur stiftssamfälligheternas arkivvård skall regle
ras ger inte kommittén. De lokala kyrkokommunala organens arkivvård
regleras redan tidigare av allmänna arkivsladgan, som anger alt de kyrko
kommunala organens arkivhandlingar skall betraktas som statsmyndig
heters arkivhandlingar. Förslaget lill ny lag om församling och samfällighel
anger atl detla skall bestå även efter omorganisationen. Riksarkivet anser,
alt även stiflssamfälligheternas arkiv skall regleras av allmänna arkivstad-

gan. Della är den bästa lösningen, om man ocksä betänker att den statliga Prop. 1987/88: 31 förvaltningsmyndighetens, dvs. domkapitlens, arkivvård regleras.av allmänna arkivstadgan. Delta är också sä myckel angelägnare som stiftssamfälligheter och domkapitel skall ha gemensam kanslifunktion genom stiftskansliet.

I den löpande utredningstexten finns inget nämnt om arkiv över huvudtaget. I förslaget lill lagtext för ovannämnda lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter finns endasl följande passus "Sfiftsfullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller annan myndighet regeringen bestämmer beslutar sä". För de i stiftssamfälligheterna ingående kyrkokommunla organen har denna lagtext ingen relevans. Det kan aldrig blir fråga om all förvara de kyrkokommunala stiftsorganens arkivhandlingar i lokala kyrkoarkiv. Denna del av lagtexten förefaller atl slentrianmässigt ha tagils över från lagtexten gällande kyrkliga samfälligheter i 1982 års lag om församlingsstyrelse. Med nuvarande lydelse av lagtexten kommer det statliga domkapitlets arkivhandlingar och de kyrkokommunala stiftssamfälligheternas arkivhandlingar atl förvaras tillsammans i stiftskansliet, vilket är hell oacceptabelt från arkivvårdssynpunkt. Det är dessutom myckel angeläget atl stiflssamfälligheternas arkivvård regleras, ty deras arkiv kommer alt ulgöra ett viktigt forskningsmaterial, eftersom de övertar sfiflsnämndernas funktion. Riksarkivet föreslär därför att lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter kompletteias med ett särskill avsnitt, som reglerar samtliga kyrkokommunala organs arkivvård. Av delta skall framgå, att samtliga kyrkokommunala organs arkivvård regleras av allmänna arkivsladgan. I ell längre perspektiv kan den arkivlag, som kan komma fill stånd, reglera även de kyrkokommunala organens arkivvård.

K. Icke—territoriella församlingar

Domkapitlet i Stockholm

Kommittén föreslär att de icke-lertiloriella församlingarna 'cke skall ingå i de obligatoriska sliflssamfällighelerna. Vad Stockholms stift beträffar vore del ytterst säreget om inte den Finska och Tyska församlingen samt Hovförsamlingen skulle vara en naturlig och väl integrerad del av stiftets arbete.

Hovkonsislorium

Förslaget tillskapar en samfällighet på stiftsplanet men utesluter de icketerritoriella församlingarna frän dem. För hovförsamlingens del är det möjligen inte mycket att säga härom, framför allt därför att rekryteringen till den sker inom en så pass sluten krets. Annorlunda ställer del sig länkbart för de fyra övriga icke-territoriella församlingarna inom vilka församlingsverksamheten har mera påtagliga likheter med den som bedrivs i de vanliga församlingarna. Dessa fyra församlingar lyder vidare under domkapitlen och har därigenom varit ställda under dessas inseende också när det gäller församlingsverksamheten.

Stiftsrådel i Stockholms stift

Stiflsrådet menar alt alla församlingar i Svenska kyrkan skall ingå i stifts
samfälligheten, även de icke-territoriella. Naturligtvis är stiflsrådet med- 41

vetet om de juridiska och historiska skälen till att Finska, Tyska och Prop. 1987/88:31 Hovförsamlingen föreslås stå utanför stiftssamfälligheten. Vi menar dock att del är otänkbart atl dessa inte skall tillhöra en gemenskap i stiflssammanhang. Samtal med företrädare för Finska församlingen stärker den uppfattningen, särskill som stiflssamfällighelen skall ha ansvaret för det finska arbetet i hela stiftet. Då är en förutsättning all också Finska församlingen ingår i stiflssamfällighelen.

Tyska S:ta Gerlruds församling

I de kyrkliga livets alla praktiska och andliga frågor betraktar vi tillhörigheten till Stockholms stift som den naturliga förulsällningen för vär existens som församling inom Svenska Kyrkan. Den nuvarande ordningen bör bibehållas, endasl frägor som berör församlingens lagliga status liksom frågor som hänger samman med vär rätt all kalla församligens kyrkoherde från den Evangeliska Kyrkan i Tyskland (EKD), skall inle behandlas på sfiflsnivå ulan av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Överbefälhavaren

Eftersom det är stiftssamfälligheten som kommer att ha ansvaret för den andliga vården vid militära förband anser överbefälhavaren att Karlskrona Amiralitetsförsamling bör ingå i stiflssamfällighelen eftersom församlingen förutsätts svara för den andliga vården vid militära förband i Karlskrona.

Kartskrona Amiralitetsförsamling

Då förslaget således genomgående är uppbyggt pä territoriell indelning framgär inle helt klart de icke-territoriella församlingarnas framlida ställning i den kyrkliga gemenskapen. Det hade varit värdefullt om i sluiförslaget någon form av sammanfattning över dessa församlingars ställning redovisats.

Vi är vidare medvetna om atl de icke-territoriella församlingarna lill stor del utgörs av enheter som ej har eller bör ha alllför stark knylning lill svenskt stift. Delta förhållande synes ha präglat utredningens förslag.

Amiralitetsförsamlingen utgör dock en icke-territoriell enhet med fastare knytning till stiftet och bör rimligen ges möjlighet att verka på bästa sätt för all kanske bli ell lyckat exempel för framlida församlingsformer.

Av de uppgifter som ålägges stiflssamfällighel finnes många som känns väsentliga för just vår församling. Vi har förståelse för atl exempelvis andlig vård vid militära förband och sjukhus kan erfordra en någol förändrad organisation även om det för vår del fungerar bra med nuvarande.

Då även i framtiden för vår församling dessa uppgifter är väsentliga kan det ej vara lämpligl all ställas utanför den gemenskap som en stiftssamfällighet kommer alt utgöra.

Vi föreslår därför alt även icke-territoriella församlingar skall beredas möjlighet lill frivilligt dellagande i sliftssamfällighel eller all dellaga i de delar som berör deras verksamhel.

Domkapitel (7.2.3)

Ett stort anlal remissinstanser har yttrat sig över kommitténs förslag alt

domkapitlen skall bestå som statliga förvaltningsmyndigheter men med sitt 42

ansvarsområde begränsat lill atl avse i huvudsak frågor rörande kyrkans Prop. 1987/88: 31 lära och prästernas ämbetsförvaltning.

Av de 44 remissinstanser som uttalat sig om förslaget tillstyrker 25 och avstyrker 19. Bland de negativa finns 14 myndigheter eller organisationer med särskild inriktning på kyrkans verksamhet, bl. a. alla domkapitel utom de i Linköping, Västerås, Härnösand och Visby.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, båda med slöd av de kyrkliga kommuner som yttrat sig dit, hör lill dem som tiUstyrker förslaget och finner all kommilléns förslag belräffande domkapitlets rättsliga ställning, uppgifter och organisation synes väl avvägt.

Domkapitlet i Västerås har synpunkter på beskrivningen av domkapitlet som stafiig myndighet:

Domkapifiet biträder förslaget men finner utredningens starka understrykande av domkapitlets uppgifter som slallig myndighel vara omofiver-at. Visserligen betraktar många inom statsförvaltningen numera domkapitlet som slallig myndighet. Domkapitlet vill dock påminna om att man från kyrklig sida under detla sekel genomgående hävdat, när så varil aktuellt, . att domkapitlet och stiflsnämnden är kyrkliga organ, genom vilka slalen fullgör sina uppgifter i kyrkans sammanhang. Domkapitlet, ur vilket de egendomsmässiga frågorna bröts ul på 1930-talet och lades på del nya organet stiflsnämnden, har etl annal ursprung än de statliga organen och är • inle inrättat av statsmakten.

Samma uppfattning har uttryckts av domkapitlen i Växjö och Luleå.

Ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelsen och domkapitlet

Kammarkollegiet som inle har erinrat mol förslaget påminner om vissa ännu olösta problem:

Kommillén gör nu klart all domkapitlet behåller sin ställning som stafiig myndighel i den nya organisafionen. Mol della har kollegiet inga erinringar. Detta innebär dock, som kollegiet framhöll i yttrandet över lägesrapporten, atl administrativa problem kan uppstå när det gäller gränsdragningen mot övriga organ. Domkapitlet får sålunda inga egna kansliresurser, ulan dessa skall sfiftssamfälligheten tillhandahälla. Domkapitlet kommer vidare atl fatta sådana beslut som innebär kostnader vilka skall betalas av stiftssamfälligheten. Skall domkapitlen förvalla egna anslag? Det är inte klarlagt i betänkandet hur dessa frågor skall lösas.

Även domkapitlet i Härnösand, som inte heller motsatt sig förslaget, ser gränsdragningsproblem:

Enligl förslaget blir domkapillels uppgifter i framliden frågor som gäller svenska kyrkans lära och den präsleriiga ämbetsförvaltningen, vari inbegrips t. ex. Qänstgöringsföreskrifler, Qänslledigheler och andra frågor som rör prästerna. Samtidigt sägs att stiftssamfälligheten blir huvudman för präster. Domkapillels kompetensområde i förhållande lill stiftsstyrelsens är inle klart och behöver preciseras närmare. Det är viktigt all gränsen mellan dem är tydlig.

Detsamma framhålls avyZéTfl av £/owapi7/n. Prop. 1987/88: 31

Den teologiska fakulletsnämnden vid Uppsala unlversdel vill här göra ett klariäggande:

På motsvarande säll som när det gäller församlingsbegreppet anför kyrkokommittén (s. 55) beträffande "tjänsteorganisationen", atl del finns "teologiska synpunkter som delvis drar åt olika håll". Denna "oenighet" tar man som intäkt för att på samma sätt som vad gäller församlingsbegreppet genomföra en sorts "leologisk frontförkorlnihg". Delta ulgör emellertid ett nytt exempel på den sakliga och semantiska oklarhet som tidigare har påtalats, eftersom man inom lutherdomen inte betraktar kyrkans organisation (inle heller Qänsleorganisationen) som någon teologisk fråga -della i motsats lill exempelvis den reformerta kristenheten. Vad kyrkokommittén menar är uppenbariigen ämbetssynen. Sammanblandningen mellan ämbetssyn - som här är teologiskt betingad — och den praktiskt begrundande Qänsleorganisationen bidrar inle till ökad klarhet. En klar fördel vore här alt försöka upprätthålla den klassiska distinktionen på luthersk mark mellan vad som kan anses teologiskt/konstilulivt och vad som bara är föremål för mänskliga överväganden mol bakgrunden att allt bör "åriiga och skickeliga" tillgå i den kristna församlingen.

Flera av de yttranden som i princip tillstyrker domkapitlets förändrade roll innehåller förslag som berör dess ansvarsområde (A-C).

A. Tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning

Domkapdlet I Visby föreslår att tillsynen över prästernas ämbetsförvaltning utvidgas atl omfatta alla inom sfiftel verksamma som vigts lill kyrklig Qänsl enligt svenska kyrkans ordning.

I detla instämmer stiftsnämnden i Visby, stiflsrådet i Visby saml länsstyrelsen i Gotlands län.

Utifrån det föreslagna ansvarsområdet anför kammarrätten i Göteborg om kyrkomusikerna.

I uppgifterna ingår bl.a. att övervaka atl gällande ordning i fråga om kyrkans lära, sakrament, gudsQänst, kyrkliga handlingar och böcker efterlevs i församlingen. Enligt kyrkomusikerförordningen skall organisten vid gudsQänsler leda församlingssången och sköta orgelmusiken på del säll som förutsätts i kyrkohandboken och mässboken. Han skall vidare biträda vid gudsQänsler, som, bl.a. enligl kyrkolag, regelmässigt hålls i allmän gudsQänstlokal eller sjukhus som drivs av slalen eller en kommun. Del borde därför enligt kammarrättens mening vara naturligt att domkapitlet också har att fastställa kyrkomusikerorganisationen i församlingarna eller pastoraten och ha tillsynen över övriga kyrkomusikerärenden.

B. Kulturminnesvården

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

plats. Riksanfikvarieämbetet anser att del är av största vikl att domkapil- Prop. 1987/88: 31 len fär behålla ovannämnda uppgift i den nya organisationen, inle minsl med hänsyn till den uppdelning av arbetsuppgifter och kompetens som nu föresläs på stiftsnivån. Domkapitlets roll som remissinstans och sakkunnig i liturgiska frägor med anknytning till kyrkorummets gestaltning bör finnas kvar som hittills och utvecklas. Riksantikvarieämbetet har också under hand erfarit atl kyrkobyggnadsulredningen i sitt kommande belänkande om kyrkobyggnadsfrågornas hantering anser att domkapitlen bör kvarstå som remissinstans i liturgiska frågor. I analogi härmed anser riksanfikvarieämbetet alt domkapitlens och framförallt biskopens hittillsvarande in-spektionsrält i kyrkorna skall kvarstå.

Länsstyrelsen i Kalmar län har framfört samma uppfattning.

C. Donationsmedel

Domkapitlet i Visby, med instämmande av stiflsnämnden, stiftsrådel och länsstyrelsen i Gotlands län:

Vidare behandlar kommillén de nuvarande domkapitlens befattning med fonder, stiftelser och vissa kassor. Närmast utifrån utredningstekniska skäl föreslås dessa tillsvidare ligga kvar hos domkapitlen trots all del enligl kommilléns mening varit naturligt atl överföra dem lill sliflsslyrelsen. Vi anser att man i särskill fall mäste bedöma om medlen skall fövaltas och disponeras av sliflsslyrelsen eller domkapitlet. Denna gränsdragning bör enligt vär mening ej vålla några större problem.

Kammarkollegiet förefaller ha samma principiella utgångspunkt, när det beträffande vissa medel gör denna bedömning:

Utredningen anser all det hade varil naturligt att överföra domkapitlens befallning med "fonder, stiftelser och vissa kassor" till stiftsstyrelserna men avslår i dagslägel från all föreslå delta. De donationsmedel som avses . torde i allmänhet vara avsedda för understöd åt präster och deras anhöriga. Eftersom del förutsätts atl domkapitlen även i fortsättningen skall ha ansvar för vissa frågor som gäller prästerna och deras ämbetsförvaltning, anser kollegiet all domkapitlen bör behålla förvaltningen av dessa medel.

Förslaget lill ansvarsområde för domkapifiet har hos fiera väckt kritik i ett sä centralt avseende att inställningen motiverat att förslaget avstyrks. Den gemensamma grunden för avstyrkandena är uppfattningen atl domkapitlet skall behälla sitt nuvarande huvudmannaskap för präster och kyrkomusiker, med oförändrat arbetsgivaransvar för denna personal.

Domkapdlet i Luleå

All kyrkans struktur av folkligt förankrad självstyrelse och präsleriigt
ämbetsförvaltning kräver alt jämte stiftsstyrelsen finns ett domkapitel,
finner domkapitlet självklart. Denna s. k. dubbla ansvarslinje förutsäller
att frägor som rör Svenska kyrkans lära och prästernas ämbetsförvaltning
ej är underkastade de demokratiskt valda organen. Eftersom kyrkans tro
och liv ytterst bygger på evangeliet om Jesus Krislus och ej är fram- 45

sprungna ur en demokratisk process är prästen i sin ämbetsutövning som Prop. 1987/88: 31 Ordets förkunnare och förvaltare av sakramenten ej heller underställd den , vanliga kyrkokommunala ordningen. Samtidigt vill domkapitlet med skärpa framhålla, att frågorna om kyrkans identitet och väsen just nu upplevs som de mest brännande. De rent församlingsvårdande och evangelisato-riska uppgifterna måste ges en starkare ställning. Kyrkan i sin gudsQänsl och diakoni måste prioriteras. Domkapitlet noterar också kommilléns uttalande, alt man ej har för avsikt att föreslå några ändringar belräffande grunddragen i den nuvarande kyrkoslrukturen. Svenska kyrkan skall vara densamma efter den genomförda reformen.

Skall emellertid så kunna bli fallet, får den präsleriiga ämbetsförvaltningen ej försvagas, ej heller nuvarande förutsättningar vad gäller Qänste-organisation och huvudmannaskap för prästerna, förändras. Den lokala självstyrelsen får ej drivas sä långt, alt den episkopala strukturen ersätts av en kongregationalistisk.

Väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna ulövas av domkapifien. Detla är den organisatoriska konsekvensen av den dubbla ansvarslinjen i dagens kyrkoorganisation. Som en följd härav måsle domkapitlens befogenheter vad gäller t. ex. präsUillsätlningar och personalfrågor förbli oförändrade. Biskop och domkapitel bör även fortsättningsvis ha ell avgörande inflytande över utbildningen av prästerskapet. Domkapifiens sekdiånga erfarenhet och breda kunnande på området bör tillvaratas.

Likartade uppfattningar uttrycks av dotnkapitlen i Uppsala, Skara, Strängnäs, Växjö, Göteborg och Karlstad, stiftsnämnden i Karlstad, stiftsråden i Uppsala och Karlstads stift. Svenska kyrkans fria synod samt Arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse.

Genomgående betonas i kritiken alt domkapitlet måste behålla sill huvudsakliga arbetsgivaransvar för stiftets samtliga präster. Domkapdlet i Skara anser alt della belräffande stiftspräslQänsterna måsle innebära rätt alt tillsätta och entlediga dem.

Svenska kyrkans personalförbund

För atl säkerställa den s. k. dubbla ansvarslinjen skall präster ha domkapitlet som arbetsgivare. — Kommitténs förslag om alt stiftssamfälligheten skall vara huvudman för prästerna innebär med största sannolikhet att oklarheten blir ännu större än vad den är i dag. Om domkapitlet inle får befogenheter all samordna och besluta i allt som tillhör den prästerliga organisationen, så är risken uppenbar att olika delar av organisationen gär sina egna vägar och kanske lill och med motarbetar varandra. Vi menar att det är ytterst angeläget atl det skapas en enhetlig prästerlig organisation, på så sätl att domkapitlet även i forlsällningen blir arbetsgivare och chefsmyndighet för präster och all även domkapitlet får befogenhet att taga initiativ och besluta i frägor som rör församlings- och pastoratsindelning, som naturligtvis hör samman med den prästerliga organisationen. Vi avvisar således kommitténs förslag om all sfiflsstyrdsen skall vara huvudman för prästerna.

Tjänstemännens centralorganisation, JUSEK, Kyrkomusikernas riksförbund och Domkapitelsjuristernas förening har samma uppfattning.

Stiftsrådel i Uppsala stift föreslår en ordning för hanteringen av ärenden
om pastoralsreglering och präsleriig Qänsteorganisalion: 46

Med hänsyn lill den nära kontakt mellan domkapitel och stiftsstyrelse Prop. 1987/88: 31 och del nära sambandet mellan pasloralsreglering och prästerlig Qänsteorganisalion, som kyrkokommittén förutser, skulle en rimlig avvägning mellan de båda sidorna kunna nås med en ordning enligl vilken frågor om pastoratsreglering avgörs av stiftsstyrelsen efter domkapillels hörande och frågor om den prästerliga Qänsleorganisationen avgörs av domkapitlet efter sliftsslyrelsens hörande.

Samma förslag framförs ocksä av Svenska kyrkans fria synod. Domkapitlet i Skara anser det angeläget atl i lag om präslQänsler skriva in ell samrådsförfarande med domkapitlet.

Beträffande Qänstgöringsföreskrifler — som enligl förslaget behålls bland domkapitlets uppgifter — föreslår stiflsrådet i Karlstads stift all sliftsstyrelsen/pasloralskyrkorådet/ församlingskyrkorädel upprättar förslag lill Qänstgöringsföreskrifler för stiflspräster resp. pastoratspräsler, samt all dessa förslag slutligt fastslälles av domkapitlet.

Domkapitlet i Lund, som avstyrker förslaget om minskat ansvarsområde för domkapitlen, har också berört domkapitlens relation lill rikskyrkan:

Svenska kyrkans läromässiga enhet har sin länk i biskoparna. Genom regeringens utseende av ledamöler i samtliga domkapitel har ocksä kyrkans enhet framhållits. I den föreslagna organisationen försvinner i stiften varje infiytande från rikskyrkan. Stiften blir ännu mera självständiga än för närvarande. Domkapitlet vill ifrågasätta om inte någon form av anknytning till rikskyrkan på stiftsplanet vore lämplig. Eventuellt kunde Svenska kyrkans centralstyrelse få ulse någon lekmannaledamol i domkapitlet.

Huddinge kyrkliga samfällighel föreslår däremot atl domkapifien skall upphöra:

Den föreslagna dubbdorganisalionen med en uppdelning av sliftsled-ningsfunklionerna på domkapitel och stiftsstyrelse torde organisatoriskt medföra en belastning. Domkapitlets fortsalla funktion bör prövas, då dess uppgifter enligt kommitténs förslag begränsats lill frågor som rör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen. Domkapitlets kvarstående uppgifter bör integreras i stiftsstyrelsens verksamhet respektive åvila biskopen.

Frågor som berör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen borde kunna åvila stiftsstyrelsen genom en inom styrelsen särskilt utsedd delegation beslående av biskop, domprost och lekmän. Domprosten bör således ingå som ledamot i sliflsslyrelsen. Sliflsledningsfunktionen åvilar således enbart etl organ, nämligen sliflsstyrelsen.

Domkapitlets sammansättning

Förslaget all alla domkapitel skall bestå av biskopen som självskriven
ordförande, domprosten som självskriven vice ordförande, en av stiftets
präster utsedd prästerlig ledamol saml tre ledamöler utsedda av stiftsfull
mäktige tillstyrks helt av alla remissinstanser som yttrat sig däröver med
undanlag av statskontoret, domkapdlet i Skara, Tjänstemännens central
organisation och Kyrkomusikernas riksförbund som — ulan invändningar i 47

övriga delar - föreslår atl regeringen skall ulse en eller fiera av lekmanna- Prop. 1987/88: 31

ledamöterna

IpHamntprna

Statskontoret

Som en följd av all stiftsstyrelsen inrättas som kyrkokommunall förvaltningsorgan reduceras domkapillels uppgifter och statliga förvaltningsuppgifter överiors till styrelsen. Domkapitlet föresläs handha uppgifter som huvudsakligen gäller svenska kyrkans lära och den präsleriiga ämbetsförvaltningen samt tills vidare ansvara för befallningen med fonder, stiftelser och vissa kassor. Mol den bakgrunden menar statskontoret att även den nuvarande ordningen vid utseende av ledamöter i domkapitlet bör bibehållas. Ledamöterna bör således även fortsättningsvis ulses av regeringen. Utnämningarna kan lämpligen ske efter förslag frän stiftsfullmäktige.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) yttrar med instämmande av Kyrkomusikernas riksförbund:

Domkapitlet kommer även fortsättningsvis alt ha statliga myndighels-uppgifter på stiftsplanet. Därför vore det enligt TCOs mening naturligt att regeringen utser två av domkapifiets ledamöter.

Domkapitlet i Skara föreslår alt regeringen skall utse i vart fall en av lekmannaledamöterna saml anmärker vidare:

Belräffande val av prästerlig ledamot anser domkapitlet formuleringen "möte med stiftets präster" vag. Det förekommer ett antal olika möten med sfiftets präster, varför specificering behövs. Domkapifiet förordar all den inarbetade termen prästmöte behålls i detla sammanhang.

Samma domkapitel anser all lagfästa kvalifikationskrav är befogade:

Eftersom del gäller en statlig styrelse är det än mer befogat än beträffande egendomsnämnden att skriva in dessa krav l.ex. "alt vara verksam inom och ha kännedom om det kyrkliga församlingslivet och vara kunniga i allmänna värv".

Svenska kyrkans fria synod pläderar för all ledamöterna skall avlägga en lojalilelsförsäkran:

Som kommillén framhåller är stiflstyrdsen och egendomsnämnden i
sina statliga förvaltningsuppgifter inle ansvariga inför sliftfullmäktige. Del
samma gäller självfallet domkapitlet. Kommittén menar alt den nuvarande
domkapitelseden inle fyller någon funkfion när domkapitlet inle längre
skall vara en domstol. Nu har eden otvivelaktigt haft en mer allmän
psykologisk betydelse som markering av att ledamölerna inle varil paria
mentariskl ansvariga inför dem som valt eller fillsall dem. När nu de tre
lekamannaledamöterna i domkapitlet enligl förslaget skall utses av de
demokratiska, kyrkokommunala stiftsfullmäktige - vilkel i och för sig är
en rimlig ordning, i synnerhet som dessa baseras på församlingarna öch
inle pä samfälligheterna - kan föreställningen om en parlamentarisk an- ' 48

svårighet genlemot valförsamlingen lätt smyga sig in. Särskill slor blir Prop. 1987/88:31 denna risk om valet till domkapifiet skulle följa partipolitiska linjer. Det kan då finnas skäl all överväga någon annan form för all erinra domkapitlets ledamöter om att de genom att åta sig uppdraget har gått in i en förpliktelse gentemot kyrkans bekännelse och ordningar av samma art som den prästerna accepterat genom sina prästvigningslöften. Erfarenheterna visar all valbarhelsvillkor i sådana sammahang är verkningslösa. Snarare bör någon sorts försäkran vid inträdet i domkapitlet övervägas.

Domkapitlet i Linköping förutsätter atl eden för domkapillels ledamöler bibehålls som en garanfi förderas lojalitet gentemot kyrkan och dess lära.

Stiftskansli (7.2.4)

En enig remissopinion tillstyrker förslaget och anser att mycket är att vinna med en samordning av kansliresurserna på stiftsplanet.

Beträffande skogsförvallningen anför dock stiftsnämndeti i Uppsala, med instämmande av stiftsnämnden i Strängnäs och Sliftsjägmäslareföreningen:

Del mäste dock påpekas all stifts/egendomsnämndens arbetsområde är vilt skilt från övrig verksamhel. Viss del (skogsförvallning) är en affärsdrivande verksamhet och som av denna anledning har alldeles speciella problem vilka helt saknas i stiftsräd och domkapitel. Branschkunnande och ekonomisk specialinsikt inom skogens område torde knappast berika övrig regional kyrkoförvallning. Stiflsnämnden anser därför all om ell gemensamt kansli kommer till stånd skall den affärsdrivande verksamheten hållas isär från det övriga förvaltningsarbetet.

Riksrevisionsverket anmärker:

Genomförs utredningens förslag om att stiftsorganisationen skall bli kyrkokommunal, blir även anslagskonstruktionen på statsbudgeten enklare. Endast ett bidragsanslag behöver las upp på budgelen. Volymen på rent stafiig verksamhet minskar, eftersom endasl domkapitlet förblir statligt. Förslaget atl behålla domkapifien i reducerad form som statliga och bilda ett nytt kyrkokommunalt organ för den övriga regionala verksamhelen torde i praktiken komma atl innebära att de två ekonomierna kan komma att sammanblandas. Från redovisnings- och revisionssynpunkt är det angeläget att särskilja medel som hänför sig till den ena och den andra verksamheten.

Förslaget att stiftssamfälligheten skall finansiera domkapifiets verksamhet och vara huvudman för dess personal tillstyrks av alla remissinstanser som behandlat frågan utom av några domkapitel och personalorganisationer vars invändningar redovisas i del följande.

Domkapdlet i Skara tror all domkapitlets självständighet som statlig myndighel riskerar all ersättas med beroende av den kyrkokommunala stiftsförvaltningen:

Del torde bli nödvändigt all delaljreglema domkapitlets behov av perso- . 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

nal, material, lokaler etc på etl hell annal sätt än som antyds i utredningen, Prop. 1987/88: 31 eftersom kommitlén gjort den ovanliga konstruktionen all en statlig styrelse här replierar på kommunall organs kansliresurser i både personellt och materiellt hänseende.

Domkapitlet finner del därutöver, eftersom för domkapitlet som statligt organ vissa speciella regler i verkssladgan och annal gäller i fråga om rena Qänsleulövningen, (t.ex. expeditionstider, föredragandes närvarorätt och närvaroplikt och dennes räll och skyldighet all anteckna skiljaktig mening, protokolls- och beslulsskrivningsleknik) främmande, all della organ på Qänstemannaplanet skall vara hänvisat lill kyrkokommunal personal inom en kyrkokommunal förvaltning för vilka andra Qänsteutövningsregler delvis gäller.

Domkapitlet bedömer, att dess framlida ställning i kanslihänseende blir opåkallat svag, då det blir beroende av stiftssamfällighelens vilja och förmåga all ställa fillräckliga och kompetenta kansliresurser lill dess förfogande i konkurrens med samfällighetens egna fordringar. På grund av finansieringssystemet hyser domkapitlet också farhågor att vissa kyrkofondsbidrag till sliflssamfälligheten, som i övergångsskedet motsvarar fondens slutliga finansiering av nuvarande stiftskanslier, skall anses specialdeslinerade, öronmärkta även för framliden för vissa kanslifunktioner främst lönemedel och att med en realiter vikande kyrkofondsbidragsdd domkapitlet blir någon sorts regulator vid krympande meddsfillddning.

Domkapitlet föreslår:

Enligt domkapitlets bestämda uppfattning måste dessa kanslirersursbe-; hov garanteras på elt annal sätl än del utredningen presterat. En lösning är att domkapitlen direkt finge belasta kyrkofonden inle bara med biskoparnas löner,resor, bostäder, prästaspiranters löner och arvoden lill domkapildsledamöter utan även med kanslikostnader inom budgetram fastställd efter framställning lill kyrkofonden, varigenom domkapitlet s.a.s. kunde köpa Qänsler av stiftssamfällighelens kansli eller rentav ha några statsanställda nyckelpersoner på handläggarnivå - mdlangradsnivå och personalkonsulent — som ändå får i stort sett enligl ovan enbart domkapitels-uppgifter i kombination med köp av Qänsler av andra funktioner, såsom föredragande, regislrator, utskrift, expedition, etc. inom samfällighetens kansli.

Om likväl stiftssamfällighet skall tillhandahålla - inom ramen för den totala samfällighelsbudgeten - resurser ål domkapitlen bör observeras, atl bärkraften torde variera väsenfiigt mellan olika stift. Del skulle kunna vara en lösning atl samtliga stiftssamfälligheter åläggs all lill en gemensam fond avsäUa medel för samtliga domkapitels verksamhet. Härigenom erhålls en större rättvisa mellan resurssvaga och resursstarka stift vad gäller kostnaden för vissa lunga basresurser, nödvändiga för varje stiftskansli och man undviker, all ekonomiskt svaga stift tvingas betala större kostnader per kapita än resursslarka stift.

Domkapillels räll lill personella och materiella resurser måste hävdas och ges distinkt uttryck i lagtext och inle bara som beträifande egendomsnämnden i motivuttalanden. Domkapitlets ultalade behov skall inle prövas av samfälligheten som dess egna anslagsbehov. Domkapitlet måsle under alla omständigheter fillförsäkras rätl alt ge förslag, yttra sig och samråda om budgelen.

Domkapdlet och stiflsnämnden i Visby, länsstyrelsen i Gotlands län och Prop. 1987/88: 31 stiftsrådel i Visby stift:

Del är dock tveksamt om domkapitlet helt bör vara hänvisat till vad som kan tillhandahållas av stiftssamfälligheten. Det finns risk all besparingar i första hand får gå ut över den del av kansliet som beQänar domkapitlet. Del är principiellt viktigare och ägnat all förebygga konflikter om stiftet erhåller statsanslag lill såväl sekreteraruppgifterna som till den del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat som belöper sig på domkapitlet.

Domkapitlen i Linköping, Skara, Västerås, Härnösand, Luleå och Visby framhåller behovet av särskild biträdeshjälp åt biskopen såsom utövare av biskopsämbetet.

Domkapdlet i Härnösand och JUSEK hänvisar lill inställningen alt domkapillels ansvarsområde bör vara större än enligl förslaget och betonar all domkapifiet för detla måsle få sin egen personal.

Domkapitlet i Växjö tar upp frågan om domkapitelspersonalens ändrade avtalsförhållanden enligt förslaget:

I betänkandet förutsätts att prästerna skall förbli vid statligt reglerad anslällning. Kyrkomusikerna har starkt hävdat samma huvudmannaskap. Domkapitlet anser, all så länge nuvarande band mellan stal och kyrka beslår, bör såväl präster och kyrkomusiker som den del av stiftsstyrelsens personal som motsvarar nuvarande statligt reglerade Qänsler och den skogliga personalen ha statligt reglerad anställning. Del skulle medföra den fördelen alt man inom en myndighels förvaltning endast behövde la hänsyn lill etl enda avtalsområde.

Kyrkomusikernas riksförbund och Domkapitelsjurislernas förening uttrycker en liknande uppfattning.

Domkapitlet i Västerås anser all förslaget i denna del måste utredas ytterligare.

Den nuvarande stiftssekrelerarens funktion berörs i några yttranden.

Domkapdlet och stiftsnämnden i Karlstad tillstyrker all domkapitlet även i framtiden skall ha sekreterare med samma juridiska kompelens som idag samt att sekreteraren skall ingå som ledamol i domkapitlet vid handläggning av disciplinärenden.

För atl markera strävan efter integration och underiätta denna strävan bör kanslichefen i stiftssamfälligheten också vara sekreterare i domkapitlet. Av förslaget till ändring av 12 § domkapildslagen framgår emellertid inle om sekrelerarskapel avser uppdrag eller Qänsl. Om sekreterare förordnas bland någon av de anställda i stiftssamfälligheten, vilkel torde vara troligt, kan den intressanta ordningen inträffa atl en kyrkokommunal Qänslemän dels föredrar statliga förvaltningsuppgifter dels ingår som ledamol i en statlig myndighet i disciplinärenden.

Domkapitlet i Visby

Kommillén föreslår alt den nuvarande Qänsten som stiftssekreterare skall ersättas av en föreskrift om att domkapitlet skall förordna en särskild

sekreterare. Med tanke på all sekreteraren liksom nu stiftssekreleraren Prop. 1987/88:31

skall inträda som ledamot i domkapitlet vid behandlingen av vissa ärenden

är del otillfredsställande att sekrelerarskapel ej föreslås knutet lill en viss

Qänsl utan endast till elt av domkapitlet meddelat förordnande. Ställningen

som ledamot i domkapitlet i vissa ärenden kräver enligl vår mening en

slallig reglerad jurisujänsl i varje stift.

Häri instämmer stiftsnämnden i- Visby, länsstyrelsen i Gotlands län saml stiftsrådet i Visby stift.

Domkapitlet i Växjö

Kyrkojuristens självständighet och skyldighet, all uttrycka och motivera sin åsikt och fä den antecknad till protokollet, mäste även fortsättningsvis garanteras som en ingrediens i"den kyrkliga beslutsprocessen. I sammanhanget bör jämväl noteras, att det anförda framstår som än angelägnare, då hittills tillämpad tradition, all ha en domstolsjurist också bland ordinarie ledamölerna i sfiflsstyrdsen, knappast enligl ordningen kan förväntas fä samma allmänna genomslag.

Att den skogliga personalens framfida anställningsförhållanden inle har berörts i förslaget, påpekas i kritiska yllranden av Svenska skogsarbetarförbundet, Sveriges jägmästares Och forstmäslares riksförbund och stifts-nämden i Skara.

I della sammanhang tar ärkebiskopen upp frågan om ärkebiskopsämbetet:

I samband med den rikskyrkliga omorganisafionen 1985-01-01 ändrade jag namnet på mitt kansli från Ärkebiskopens kansli lill Ärkebiskopsämbetet. Orsaken härtill var främst att jag ville markera atl en ändring skett i det att flertalet anställda lämnade dåvarande Ärkebiskopens kansli och fick nya Qänster inom Stiftelsen förrikskyrklig verksamhel.

I betänkandena finns inte Ärkebiskopsämbetet nämnt. Om förslagen i nu föreliggande form genomförs torde därmed det nuvarande Ärkebiskopsämbetet komma att upphöra och Qänsleinnehavarna erbjuds anslällning inom stiftsstyrelsen i Uppsala. Detta är icke en önskvärd utveckling. Det faktum att jag förfogar över ett eget kansli främsl för milt och biskopsmötets rikskyrkliga uppdrag ser jag som en nödvändighet för alt jag skall kunna upprätthålla den episkopala strukturen och företräda ämbetslinjen i vår kyrka på riksplanet. Jag vill därför hävda rätten alt behålla elt självständigt ärkebiskopligl karisli främsl för mina rikskyrkliga uppdrag.

F. n. sker medelstilldelningen lill Ärkebiskopsämbetet i likhet med vad som är fallet för domkapitlen och sliftsnämnderna, genom regleringsbrevet. I den nu föreslagna ordningen skall stiftssamfälligheterna åläggas alt tillhandahålla domkapitlen personal, material, lokaler m.m. Del vore teoretiskt möjligt all länka sig att stiftssamfälligheten i Ärkestiftet ålades all också tillhandahålla sådant för Ärkebiskopsämbetet. Fråga är emellertid om detta vore principiellt riktigt. Ärkebiskopsämbetet är främst en resurs för milt och de övriga biskoparnas rikskyrkliga uppdrag och det bör därför övervägas om det inle vore rikligare atl söka en annan väg.

En möjlighet vore alt överväga en kyrkofondsfinansiering inom ramen för centralstyrelsens verksamhet. I samband härmed skulle ocksä finansieringen av biskopsmötets verksamhel, som jag hittills bekostat med sär-

skilda fondmedel, kunna lösas pä motsvarande sätt. För att markera äm- Prop. 1987/88:31 betslinjens självständighet är det troligt att en finansiering direkl via centralstyrelsen vore all föredra framför en via Sfiftelsen för rikskyrklig verksamhet. Centralstyrelsen har idag direkl avlöningsansvar för kyrkomötets personal och de särskilda kommittésekrelerarna medan kyrkokansliets personal i sin helhet avlönas via Stiftelsen för rikskyrklig verksamhet.

Hitintills har jag haft att självständigt falla beslut om anställningar vid milt kansli. Delta har i regleringsbrevet formulerats så:

"Beträffande fillsättning av Qänsler vid Ärkebiskopesämbetet, entledigande av och ledighet för Qänsleinnehavarna saml förordnande av vikarier skall ärkebiskopen utöva de befogenheter som eljest tillkommer domkapit-Id."

En liknande relation mdlan mig och centralstyrelsen är önskvärd.

Det bör ocksä påpekas att även för de övriga biskoparna bör deras möjlighet atl självständigt tillsälta sina närmaste medarbetare beaktas. Del torde kunna ske genom atl de ges samma självständighet i förhållande lill stiftsstyrelsen som, genom regleringsbrevets formulering, tillerkänts mig i förhällande till domkapifiet.

Jag vill således i della avseende föreslå atl vad jag här anfört beaktas i elt slutligt förslag.

Domkapitlet i Linköping och Härnösand har i sitt yttrande givil sitt stöd åt ärkebiskopens förslag.

I kommiltéledamoten Urban Gibsons särskilda yttrande, i den del del berör kyrkomötets medverkan i lagstiftning om stiftsmyndigherna har instämt länsstyrelsen i Gotlands län, ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala, Västerås, Växjö, Härnösand och Visby, sliftsnämnden i Visby saml stifts-råden i Västerås, Luleå och Visby stift.

Den lokala indelningen (8)

Församlingsindelningen (8.1)

Riktlinjer

Samtliga remissinsslanser, samt en klar majoritet av hörda församlingar, instämmer i kommitténs förslag all församlingsslorleken inte bör fixeras i en författning men bestämmas av de lokala förhållandena, ulom elt fätal, däribland Husmodersförbundet Hem och Samhälle:

Om man är mån om att lekmannainflytandet skall öka inom församlingen är del viktigt atl församlingarna ej är för slora. Man har framhållit atl en . församlingssloriek på 5000-6000 invånare ger möjlighel till maximalt resursutnylQande och att en drasiisk förändring inlräder vid 18000-20Ö00 invånare. Förbundet anser därför all man i lag reglerar att församlingsstorleken ej skall översfiga förslagsvis 10000 invånare.

Däremot finns fiera invändningar mol tanken all slora församlingar i första hand bör delas upp i mindre församlingar med - undertorstätl -bibehållen pastoratsgemenskap.

Kammarkollegiet påpekar alt ett starkt argument för delning av stora 53

församlingar (enförsamlingspastorat) ofta är all kyrkoherdens arbetsbörda Prop. 1987/88: 31 blivit för tung:

En lösning pä dessa problem uppnäs endast om delning av en slor församling medför atl också pastoratet delas. Kollegiet delar således inle kommitténs uppfattning att en församlingsdelning inle skall bryta sönder pasloratel, som alltså då skulle beslå som ell fierförsamlingspastoral. Tvärtemot kommillén anser kollegiet att faktorer som Qänsteorganisation och arbetsledning ulgör motiv för delning av de större pastoralen. De argument som låg lill grund för 1957 års normer om övre gräns för anlalet präslQänsler i ell pastorat har således enligt kollegiets mening fortfarande bärkraft. Ett ytterligare skäl för atl även dela pastoratet är all fierförsamlingspastoral med beslutande organ på två nivåer får en mera tungrodd organisation än enförsamlingspastorat med etl enda beslutande organ. Dessa synpunkter får speciell belydelse i domkyrkoförsamlingar där kyrkoherden har särskilda betungande uppgifter som domprost.

Kollegiet vill dock betona all eii delning av enförsamlingspastorat inle innebär all den ekonomiska gemenskapen bryts sönder. Det får nämligen förutsättas alt de nya pastoraten i regel bildar en samfällighet för samtliga ekonomiska församlingsangelägenheter. Detta har varil fasl praxis hittills vid sådan pasloralsddning.

Svenska kyrkans centralstyrelse/nämnden för församlings- och pastoralsförvaltning

Kommittén synes förutsälla att en delning av slora församlingar i de fiesta fall skall ske med oförändrad pastoratsindelning - frän enförsamlings- till fierförsamlingspastoral och därigenom obligatorisk samfällighelsgemen-skap. Nämnden anser emellerfid att i vissa fall där en slor församling delas samtidig pastoratsreglering kan bli oundgängligen nödvändig vid nybildning av pastorat. Arbetsbördan för kyrkoherden kan annars, enligt nämndens uppfattning, bli för stor. Däremot bör även i senare fallet samtidigt förordnas om utvidgad flerpaslorassamfällighet, motsvarande vad som tillämpas i dagsläget.

Liknande uppfattningar framförs av domkapitlen i Skara, Växjö, Karlstad och Visby, länsstyrelsen i Gollands län, stiflsrådet i Visby stift samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Domkapdlet i Stockholm, som inte delar kommilléns åsikt om del angelägna i indelningsändringar som resulterar i församlingar med en folkmängd om långl under 15.000 invånare, har ell allernalivi förslag:

I Stockholms sfift är många kyrkoherdars arbetsområden redan alllför slora och kommer även atl så förbli vid ev. församlingsdelningar. En följd av del är även, atl slulQänslerna för präster i stiftet också i fortsättningen blir alltför få. För att nå bättre balans kunde i stora pastorat, där slora församlingar ingår, utöver en kyrkoherde med säle i pastoratskyrkorädet och pastoratet som arbetsområde, även de störte församlingarna, som ingär, få en kyrkoherde, med säle i kyrkorådet och församlingen som

arbetsområde.

Ändringar i församlingsindelningen Prop. 1987/88:31

Förslaget all kammarkollegiet skall besluta om ändringar i församlingsindelningen och sliflsslyrelsen skall ha initiativrätt i fräga om sådana ändringar tillstyrks helt eller i huvudsak av samtliga remissinstanser som yttrat sig över det. Några vill dock stärka domkapillels roll i förhållande till kommilléns förslag.

Kammarkollegiet

Vidare finner kollegiet naturligt all stiftsstyrelsen fär rätt atl väcka frågor om ändring i församlingsindelningen. Del kan dock sättas i fråga om inle domkapitlet även i fortsättningen bör ha rätl all ta initiativ lill indelningsändring. Della kan vara befogal med hänsyn lill domkapitlens uppgift alt utöva lillsyn över prästerna. För deras arbetsförhållanden kan indelningen ju vara av största betydelse.

Domkapdlet i Luleå instämmer i kammarkollegiets förslag.

Domkapdlet och stiftsnämnden i Karlstad, som anser all domkapitlet även i fortsättningen skall vara prästernas huvudman och råda över den prästerliga Qänsleorganisationen, ifrågasätter stiftsstyrelsens föreslagna ledande roll i struklurarbelel men fortsätter:

Kommillén föreslår all stiftsstyrelsen bland andra regionala uppgifter också får ell belydande ekonomiskt ansvar, vilkel självklart hör nära samman med strukturfrågorna. Stiftsmyndigheterna vill därför inle motsätta sig alt sliflsslyrelsen handhar dessa frågor men vill samlidigl understryka vikten av atl domkapitlet finns representerat i del organ som skall ulföra strukturarbetet i stiftet.

Stiftsnämnden i Strängnäs påpekar, utan all avstyrka förslaget, all elt överlämnande till stiften atl själva bestämma om församlings- och pastoratsindelning, innebär en förlust av överblick. Stiftsnämnden ifrågasätter om inle Svenska kyrkans centralstyrelse kunde få uppgiften alt slutligt bestämma i indelningsfrågor och öva lillsyn över etl kontinuerligt förändringsarbete när del gäller den lokala indelningen.

Statens lantmäteriverk (LMV)

LMV vill dock i detta sammanhang peka pä all ändringar i församlingsindelningen även kan göras med slöd av lagen (1970:991) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (LÄIF). Beslut om ändring i församlingsindelningen enligl denna lag och enligl indelningslagen är likartade. Enligt LMV:s mening bör därför också fullföljdsordningen vara likartad. Den för indelningslagen föreslagna med kammarkollegiet som enda fullföljdsinstans bör därför införas också i LÄIF.

Kammarkollegiet tar upp frågan om stiftsstyrelsens eventuella besvärs-
rätt: 55

Den som enligl indelningslagen har rätt att väcka fråga om en ändring får Prop. 1987/88:31 anses ha räll alt besvära sig över etl beslut som gäll denne emot. Länsstyrelsen eller domkapitlet kan dock inle överklaga étt beslut av kammarkollegiet enligt indelningslagen. I praxis anses en statlig myndighet inle vara besvärsberälligad i fråga om beslut av annan slallig myndighel ulom när den missnöjda myndigheten inlär ställning av part.

Frågan kan ställas om stiftsstyrelsen, som enligt förslaget får rätl all väcka fräga om indelningsändring, även skall kunna besvära sig hos regeringen över kammarkollegiets beslut. Stiftsstyrelsen blir en församlingskommunal myndighel med ansvar bl.a. för pasloralsindelningen inom stiftet. Del kan därför finnas fog för att sliflsslyrelsen skall ha rätt alt anföra besvär över kollegiets beslul om församlingsindelningen.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer finner del angelägel att ämbetet bereds tillfälle yttra sig över förslag fill ändrad indelning, eftersom församlings- och sockenindelningen representerar stora värden också ur kulturminnesvårdens synvinkel.

Pastoratsindelningen (8.2)

Riktlinjer

De föreslagna rikfiinjerna för en översyn av pasloralsindelningen tillstyrks i huvudsak av alla remissinstanser och övriga som yttrat sig däröver.

Kammarkollegiet gör dock ell påpekande om tillämpningen av 1957 års normer:

Bestämmelser om pastoratsindelningen ges i 5 § i förslag fill lag om ändring i pasloralsindelningen och om bildande av kyrkliga samfälligheter. Paragrafens formulering och specialmotivering synes inte helt stämma överens med andemeningen i den allmänna motiveringen i avsnill 8.2 del 1. Lagbestämmelsen synes nämligen skärpa kravel atl minimigräns 2000 kyrkomedlemmar måsle uppnäs. Endast om "synnerliga skäl" föreligger är elt undantag från regeln möjligl. Med vanligt språkbruk i lagtext innebär della all avsteg från huvudregeln får göras endast i mycket sällsynta undantagsfall. De nyanserade uttalandena i den allmänna motiveringen synes däremot ge uttryck åt en mera modifierad tillämpning av huvudprincipen.

Kollegiet instämmer i kommitténs överväganden i fråga om principer för pasloralsindelningen så som de uttryckts i den allmänna motiveringen. Således bör den angivna minimigränsen för pastoral vara ell riktmärke som sä långt möjligl bör följas. En samlad bedömning av föreliggande faktorer måste givelvis göras i det enskilda fallet. Sedan tyngdpunkten för det ekonomiska ansvaret för lokal kyrklig verksamhet förts över till pastoraten, torde de ekonomiska förulsällningarna för pastoratet atl sköta sina uppgifter bli del slutligt avgörande vid en bedömning av frågan om undan- . lag från stipulerad storlek kan medges.

Riksskatteverket anför om befolkningsunderiaget:

Förslaget till minimigräns ligger emellertid mycket långt ifrån vad som
kan anses godtagbart för en rafionell folkbokföring. Elt pastoral med 2000 cf-

kyrkomedlemmar ger inle ens underlag för en halvfidsanslälld person för Prop. 1987/88: 31 folkbokföringsarbelel.

Sveriges kyrkokamerala företung anser att 5 000 kyrkomedlemmar är ell lämpligare riktvärde för lägsta befolkningsunderlag i ett pastoral. Föreningen anser vidare att ell pastorat bör vara så stort atl det ger underlag för minsl två prästQänster. Denna uppfattning stöds i yttranden av domkapitlen i Göteborg och Luleå.

Svenska kyrkans personalförbund menar att regeringen och riksdagen bör fastställa bäde en miniminorm enligl kommitténs förslag och en högsta gräns om 10-15000 personer.

Stiftsrådel i Göteborgs stift anser också alt del bör finnas en övre gräns för pastoratsslorleken, bl. a. med hänsyn lill kyrkoherdens arbelsledaran-

Domkapitlet i Härnösand

Kommittén har inle behandlat kontraklsinddningen men vi vill ändå i detla sammanhang framföra all där kontrakts- och kommungränser skär varandra medför della slora olägenheter. Det är därför viktigt atl även konlraktsindelningen ses över.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Skara befarar att resultaten i strukturarbetet dröjer längre än de fio år efter vilka utvärdering föreslås.

Statskontoret förordar å andra sidan all förändringsarbelel inom både lokal och regional organisation bör utvärderas tidigare än efter tio år.

Ändringar i pastoratsindelningen

Förslaget alt sliflsstyrelsen skall besluta om ändringar i pasloralsindelningen och alt kammarkollegiet skall pröva överklaganden av besluten tillstyrks i huvudsak av kammarkollegiet, domkapitlet i Lund, Svenska kyrkans centralstyrelse - med en slor majoritet av hörda kyrkliga kommuner - samt stiftsråden i Uppsala, Växjö och Luleå stift.

Kammarkollegiet föreslår dock all kollegiet får möjlighel all överlämna ärende "av principiell belydelse eller annars av särskild vikl" till regeringen för avgörande:

Besvärsärenden om pastoratsindelningen kommer sannolikt atl ibland innehålla frågor av principiell karaklär. Politiskt betonade frågor som kan bli föremål för allmän debatt torde också komma alt aktualiseras i dessa sammanhang. Det kan sättas i fräga om kammarkollegiet som en ren ämbelsmannamyndighel alllid skall vara slutinstans i sådana frågor.

Enligl den föreslagna ordningen för beslul om ändring i församlingsin
delningen skall kammarkollegiet överta regeringens beslutsrätt i sådana
frågor. Kollegiets beslut skall dock kunna överklagas hos regeringen ge
nom besvär (3 kap. 6 § i förslag lill ändring i indelningslagen). Församlings
indelningen har grundläggande belydelse för åtskilliga samhällsfunkfioner
utanför den kyrkliga verksamheten. Det är därför naturligt att regeringen
regelmässigt alltfort är sista besvärsinstans i ärenden som rör ändringar i
denna indelning. 57

Frågor om ändring i pasloralsindelningen eller bildandel av kyrkliga Prop. 1987/88:31
samfälligheter i övrigt rör däremot i huvudsak inomkyrkliga förhållanden. i

Därför finns inte samma skäl alt beslul i sådana frågor skall få överklagas lill regeringen som sisla instans. Del kan dock finnas fog för all ge kammarkollegiet möjlighel alt i särskilda fall underställa sådana ärenden regeringens prövning.

Kammarkollegiet föreslår vidare:

Oberoende av hur besvärsordningen regleras borde kammarkollegiet kunna inhämta yttrande från svenska kyrkans centralstyrelse i frågor om pastoralsindelningen som är av särskild belydelse för kyrkans verksamhel. Kollegiet vill i della sammanhang erinra om vad kollegiet i sitt remissyttrande över verksledningskommitténs huvudbetänkande (SOU 1985:40) Regeringen, myndigheterna och myndigheternas ledning skrev om möjligheten all inrätta ell råd vid kammarkollegiet med både expert- och insyns-funktioner inom det kyrkliga området.

Svenska kyrkans centralstyrelse har ställt sig bakom etl påpekande av Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoralsförvallning i fråga om initiativrällen:

I jaglexten (6 § förslag till lag om ändring i pasloralsindelningen och om bildande av kyrkUga samfälligheter) anges att fråga bl.a. får väckas av "pastoral". Enligl specialmofiveringen avses här "pastoratssamfällighet", som liksom församling utgör kyrklig kommun.

Om församlingarna i ett fierförsamlingspastoral ingår i en tolal samfällighet omfattande församlingar i flera pastorat (utvidgad flerpastoratssamfällighet) saknar pastoralsgemenskapen egna kyrkokommunala organ. I sådan samfällighet bör, förutom församlingarna, även samfällighetens fullmäktige ha initiativrätt. Lagtexten bör justeras i enlighet med dessa påpekanden.

Förslaget om stiftsstyrelsens övergripande ansvar och roll som beslutande organ i pastoralsregleringsfrågor avstyrks av domkapitlet och stifts-nämnden i Karlstad, sliftsnämnden i Strängnäs, Tjänstemännens centralorganisation. Svenska kyrkans personalförbund och Kyrkomusikernas riksförbund.

I övriga delar tillstyrker dessa remissinstanser kommitténs förslag.

Stiftsnämnden i Strängnäs har föreslagit atl både församlings- och pas-toralsinddningsbeslut skall fattas av Svenska kyrkans centralstyrelse, som förutsätts besitta nationell överblick.

Övriga ovan angivna remissinstanser anser att domkapitlet skall ansvara för den prästerliga Qänsleorganisationen och finner det därför konsekvent all samma myndighet har huvudansvaret för den med tjänsteorganisationen förknippade pastoratsindelningen.

Prästtjänster (9) p-op- 187/88:31

Tjänsteorganisationen (9.1)

Flertalet remissinstanser lillstyrker kommitténs förslag om den präsleriiga Qänsleorganisationen i pastoraten och stiftet eller lämnar det utan erinran med undanlag av förslaget om tidsbegränsad Qänsl för nypräslvigda. Delta förslag avstyrks av en klar majoritet.

Domkapitlet i Göteborg anser det dock vara tveksamt all ordinarie präsftjänsl inle skall få finnas. Liknande uppfattning har Kyrkomusikernas riksförbund.

Domkapdlet i Göteborg ställer sig också tveksamt lill inrättandet av en präsleriig Qänsleorganisafion av innebörd atl tvä likvärdiga och parallella präslorganisaiioner införes, pastoratspräsler (stafiigt anställda präster) och sliflspräsler (med kommunall huvudmannaskap). Möjligheten av gemensamt huvudmannaskap med de inte minst administrativa fördelar i olika avseenden som della torde innebära borde närmare undersökas.

Domkapitelsjurislernas förening anser atl domkapitlet även i fortsättningen bör ha hand om den präsleriiga Qänsleorganisationen och som nu fullgöra sina arbetsuppgifter som arbetsgivare för prästerna. Denna ordning torde vara den bästa och mest enhetliga för såväl stift som präster. Samma uppfattning har Svenska kyrkans personalförbund.

Uppsala domkyrkoförsamling

Om förslaget förverkligas finns del inte längre ell enhetligt huvudmannaskap för prästerna. Utredningen konstaterar atl prästerna fortfarande skall betraktas som slalsQänstemän, vilket kyrkorådet bejakar. Samtidigt framgår ay utredningen all församlingsprästerna kommer atl ha kyrkorådet som anställningsmyndighet, stiftssamfälligheten som organisationsmyndighet och det statliga förvaltningsorganet domkapifiet som läromyndighel. Domkapitlet kommer vidare alt fungera som anställningsmyndighet för kyrkoherde vid var tredje tillsättning saml för samtliga nypräslvigda. Del komplicerade mönstret av fiera olika myndigheters inflytande torde medföra svårigheter för den enskilda prästen och för församlingen.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund ställer sig frågande lill den av kommillén föreslagna modellen med förhandlingar mellan skilda pastorat och överenskommelser dem emellan om delad Qänstgöringsskyldighet för pasloralspräslerna, med domkapitlet som mellanhand. Den föreslagna ordningen synes inkräkta på sliftsslyrelsens befogenhet att fördela prästQänsterna inom stiftet. Den flexibilitet i Qänsleorganisationen, som är synnerligen önskvärd, måsle -om kommitténs förslag i sin helhet skall kunna tillämpas - kunna genomföras utan all rycka sönder ansvariga organs strategi och planering. De anser all frågan bör yllerligare övervägas. Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådel i Visby.

Kammarkollegiet Prop. 1987/88:31

Kollegiet vill anmärka atl en frivillig delning av prästQänster mellan pastoral genom överenskommelser dem emellan inle synes lämplig. En sådan ordning kunde lätt leda till att man i strid med beslut om den indelning i pastorat och prästerlig organisafion som fattats av stiftsstyrelsen eller -efter besvär i fråga om indelningsbeslut - av kammarkollegiet i realiteten framtvingade en annan organisation än den behörigen fastställda. Det naturiiga bör i stället vara alt se fill att genom en lämplig indelning skapa funktionsdugliga pastorat i den meningen atl pastoralen blir underlag för hela präslQänsler. För den händelse detla på nägol håll skulle visa sig ogöriigt torde stiftsstyrelsen som eU undantagsfall kunna förordna aU en präst i ett pastoral i viss bestämd utsträckning biträder i annal pastorat. Ell sådanl synsätt motsvarar erfarenheterna från fiera ärenden om pastoratsreglering under senare år där man velat komma från en uppdelning av prästQänster mellan pastorat.

Domkapitlet och stiftsrådel i Skara anser däremot att del är av värde med den förordade större fiexibilileten i fördelningen av uppgifter och Qänster som domkapitlet föreslås kunna la inifiativ fill - en form av emellan pastoral delade Qänsler.

Stiflsrådet i Strängas tycker alt del finns en vaghet i förslaget belräffande stiftsprästerskapets församlingsanknytning. Denna församlingsanknytning behöver preciseras på ell tydligare sätt. Svenska kyrkan är av både teologiska och praktiska skäl beQänt av ett prästerskap som har en klar förankring i en lokal församlingsgemenskap.

Domkapdlet i Skara påpekar aU förslaget aU en stiftspräst skulle kunna ha ddlidsQänsl som pastoratspräst i och för sig är välbetänkt men i praktiken torde bli svårt all genomföra, om tillsättningen av stifts- och pastoratspräster görs av olika organ.

Svenska kyrkans fria synod framhåller atl inrättandet av stiflspräsleriiga Qänsler med inriktning pä livsvaraktighet bör begränsas lill klart avgränsade specialfunktioner. Synoden ifrågasätter också vem som i prästerligt Qänslehänseende skall ha det omedelbara ansvaret för den präsleriiga ämbetsförvaltningen i sliflssamfälligheten.

Några remissinstanser tar särskilt upp frågan om ändrat huvudmannaskap för kyrkoherdarna för döva. De hör nu in under domkapitlet i Stockholm, men kommittén föreslår att de i stället skall vara knutna till Nämnden för diakoni- och samhällsansvar inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.

Domkapitlet i Stockholm

Domkapitlet anser atl den kyrkliga verksamhelen bland döva främsl bör vara en stiflsangdägenhet. Om stiftsstyrelsen i respektive sfift fick ansvaret för denna verksamhet skulle arbetet kunna rafionaliseras och bedrivas mer effektivt än för närvarande. Ett ekumeniskt samarbete skulle då även kunna knytas med andra kristna samfund och organisationer som bedriver verksamhel bland döva. En modell där de olika kristna trossamfunden i ell stift gemensamt bedriver kyrklig verksamhet bland döva har med framgång prövats i bl. a. Österrike.

Om de nuvarande kyrkliga dövdistriklen - som ofta utgörs av flera stift - Prop. 1987/88: 31 inte kommer atl förminskas till att blott omfatta ett stift, bör kyrkoherdarnas för döva verksamhel knytas till del domkapitel och den stiftsstyrelse där arbetet har sin tyngdpunkt, vilket oftast är där specialskolor finns för hörselskadade. Alla stiftsstyrelser bör emellertid fortsättningsvis ha ell övergripande ansvar för arbetet bland döva och hörselskadade.

Kyrkoherdarnas löner, resor och traktamenten bör bestridas av kyrkofonden varvid också kostnaderna för text-telefon etc bör beaktas, men ytterligare anslag till mer lokal verksamhet bör ges av alla berörda stift i den mån de inle kunna påräknas från stat, landsting eller kommun.

Kyrkoherdarna för döva tillstyrker all ingen ändring belräffande gränserna för deras arbetsområden sker och föreslår att sliflsslyrelsen i del stift där kyrkoherden för döva är bosalt tillsätter Qänsten. De anser all ärkebiskopen skall inneha ämbelsansvarel för dessa kyrkoherdar.

Gävle kyrkUga samfälUghet anser alt titeln kyrkoherde för döva kan ändras till präst för döva eftersom titeln kyrkoherde bör behållas för församlingstjänst.

Flertalet remissinstanser avvisar förslaget om tidsbegränsade tjänster för nypräslvigda.

Ärkebiskopen

Förslaget rörande de nypräslvigda vill jag bestämt avvisa. Enligt vår kyrkas ordning skall endast den prästvigas som kan beredas präsleriig Qänsl. Vi har hillills i vår kyrka icke velat medverka lill en ordning där vi löper risken alt få etl vigt prästerskap som icke innehar prästerliga Qänster.

Domkapitlet i Uppsala

Präster som vigs till Qänsl i svenska kyrkan har en begränsad arbetsmarknad. Av denna anledning anser domkapitlet att det finns starka skäl för kravel atl prästvigning skall garantera Qänsl för framtiden.

Stiftsräden i Uppsala och Karlstad anser atl förslaget bör övervägas ' ytterligare.

Av annan uppfattning är Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Förbundet anser emellertid atl förslaget innebär en anpassning till de förhällanden som råder pä arbetsmarknaden i övrigl. Direkta paralleller till liknande "ulbildningsQänsler" finns inom områden pä den offentliga arbetsmarknaden. Sålunda är den tvä och ell halvlårigatingsnotarieQänslgö-ringen sä utformad att den ej direkl leder lill fortsatl anställning enligl. reglerna i lagen om anställningsskydd, LAS.

Förslaget kommer med slor sannolikhet att leda lill en större rörlighet mellan stiften vilkel är bra.

Även Svenska kyrkans centralstyrelse ansluter sig i huvudsak fill kom
mitténs förslag på denna punkl. "'

Domkapitlet i Lund vill ifrågasätta om man inle skulle kunna tänka sig Prop. 1987/88: 31 en mer eller mindre aulomafisk förlängning lill 18 månader för dem som inte erhållit Qänsl efter 6 månader och all pastorsadjunkterna då skulle kunna Qänslgöra på vikariat ungefär som nuvarande pastoralsadjunkler. Liknande uppfaUning har domkapitlet i Skara som framhåller att en samordning mellan stiften måsle ske så att antalet präslvigningskandidater inle översfiger del beräknade antalet Qänsler i landet så långt det är överblick-bart.

Majoriteten av remissinslanserna är positiva lill att kommittén inle föreslagit nägon ändring beträffande den statliga regleringen av prästtjänsterna.

Statens arbetsgivarverk (SAV) förordar dock atl samtliga Qänslemän, d. v. s. även prästerna, i samband med övergången lill den nya ordningen får kyrkokommunall reglerade Qänsler. Det medför enligl SAV:s uppfattning betydande olägenheter att i praktisk fillämpning följa utredningens förslag med olika arbetsrättsliga regelsystem för de anställda. Av liknande uppfattning är Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Sveriges kyrkokamerala förening menar all en kommunalisering av prästQänsterna skall innebära elt överförande lill kommunala avlal men inle innebära atl prästerna blir kommunall anställda Qänslemän.

Slutligen kan nämnas all domkapitlet i Västerås framhåller att domkapitlet bör få större möjlighel all pä lämpligl sätt omplacera präster som inte fungerar i sin Qänsl och alt Svenska kyrkans personalförbund föreslår alt kontrakten skall fungera som regioner inom stiftet för planering och samordning av verksamheten. Därför bör en kyrkoherdcQänst i varje kontrakt omvandlas till kontraktsprosttjänst som skall sökas och tillsättas ulan val.

Prästtjänsternas fördelning (9.2)

Flertalet remissinstanser framhåller viklen av atl yllerligare prästQänster inrättas.

Svenska kyrkans personalförbund

Inom samhället i övrigt torde del vanligaste vara all man först bestämmer verksamhetens nivå och kvalitet. Därefter frågar man sig hur man skall uppnå sitt mäl, dvs rekrytera kompetent personal lill olika befattningar. Är det svårt att få vissa Qänster besatta, så görs de i regel mer attraktiva genom högre lön eller andra förmåner.

Domkapitlet i Växjö anser att bättre än alt syssla med en fördelning av bristen hade för kyrka och församling varil alt påvisa behoven och hur domkapitel i samverkan med pastorat och församlingar saml med föreslagen stiftsstyrelse kunde fillgodose i första hand stiftets behov. Även Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund efterlyser förslag lill åtgärder av annan art än rättvisare fördelning av prästQänsterna.

Rikskommittén för stiftstingen och stiftsrådet i Linköping understryker Prop. 1987/88: 31 alt inget stift bör få vidkännas en reducering av anlalet präslQänsler.

När del gäller kommitténs förslag att stiftsstyrelsen skall besluta om inrättande och indragning av prästQänster i pastoraten och att centralstyrelsen skall vara ansvarig för präslQänsternas fördelning mellan stiften genom alt den fär besluta om inrättande och indragning av stiftspräslQäns-ter är meningarna delade hos remissinslanserna.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker all förslaget om överföring av regeringens befattning med inrättande om fördelning av prästQänsterna till kyrkans egna organ är bra. De framför dock vissa betänkligheter angående brislen på infiytande för församlingar och pastorat på sliftsslyrelsens beslul. De föreslår alt pastoratssamfällighet och i sådan ingående församling samt församling, utgörande enförsamlingspastorat, tillerkännes besvärsrått över stiftsstyrelses beslut om inrättande och indragning av präslQänst i pastoratet.

KammarkoUegiet

För församlingsvården och församlingslivet är en viss fasthet beträffande kraven på en tillfredsställande prästerlig organisation i ell pastorat av sä grundläggande betydelse all l.ex. indragningar av pastoralsQänsler lill förmän för stiftsQänsler inte bör kunna ske så lättvindigt som kommilléns uttalanden kan ge sken av.

Kollegiet anför vidare:

De huvudtankar som ligger bakom kollegiets roll som besvärsinslans i indelningsärenden torde i fråga om dén präsleriiga Qänsleorganisationen till stor del kunna bli verkningslösa eller av mindre värde om elt beslut som kollegiet i sådan fråga fattat som besvärsinstans sedan ändras av stiftsstyrelsen genom etl enskilt beslul om inrättande eller indragning av präslQänst. Man kan också från kyrkligt håll komma aU fråga sig varför man kan klaga hos kollegiet i det ena fallet men inte i det andra.

Domkapitlet och stiftsnämiiden i Karlstad, Svenska kyrkans personalförbund. Kyrkomusikernas riksförbund saml stiftsrådet i Uppsala anser alt domkapitlet och inle sliftsslyrdsen skall ha ansvaret för fördelning av prästQänsterna inom ett stift.

Länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådel i Visby framför som sin mening atl kyrkomötet bör fördela del totala antalet präster (stifts- och pastoratspräster) på de olika stiften.

Domkapitlet i Västerås

Den av kommittén föreslagna ansvarsfördelningen mellan kyrkomötet och centralstyrelsen, när det gäller mål och principer för fördelningen av prästQänster mellan stiften, lar inte hänsyn lill de grundläggande dragen i kyrkomötesreformen. I betänkandet föreslås ansvaret för denna fördelning meilan stiften ankomma på centralstyrelsen, under det att kyrkomötet får en rådgivande funktion i det sammanhanget.

Om centralstyrelsen skall fatta de faktiska fördelningsbesluten, förutsät- Prop. 1987/88: 31 ler kyrkomötesbeslutet från 1985 uppenbarligen, all kyrkomötet skall ange de övergripande normerna för denna fördelning.

Domkapitlet i Härnösand föreslår att kyrkomötet skall få en mer aktiv roll genom att fastställa ramar för antalet präslQänsler i varje stift. Teologiska fakulletsnämnden vid Lunds universitet anser atl det bör ankomma på kyrkomötet all fastställa fördelningsprinciper och all avgöra i vilken utsträckning handläggningsuppgifter skall delegeras fill centralstyrelsen.

Domkapitlet i Skara

Domkapifiet lillstyrker all centralstyrelsen får besluta om inrättande och indragning av Qänsler inom stiftssamfälligheten (25 § 2 st. nyssnämnt lagförslag). Stiftsstyrelsen kan därvid ta initiativ. Att även här domkapitlet behöver involveras - obligatoriskt samråd med och rätt all väcka sädan fräga hos den föreslagna sliflsslyrelsen - synes givet, eftersom det som regel berör pastoralspräster. Centralstyrelsens mycket betydelsefulla roll bl.a. i detta sammanhang förutsätter, atl stiften får en rimlig representation i styrelsen, med den sinsemellan skiftande karaktär de har i fråga om andlig, geografisk, befolkningsmässig etc. struktur.

Överbefälhavaren förutsäller ocksä all tillfälle bereds alt framföra synpunkter på svenska kyrkans centralstyrelses fördelning av prästQänster mellan stiften avsedda för den andliga värden vid militära förband. Om svenska kyrkans centralstyrelse avser utfärda rekommendationer om beräkningsunderlag i vad gäller behovet av präslQänsler vid militära förband förulsälls alt detta sker efter samråd med överbefälhavaren.

Stiftsrådel i Linköping finner del olyckligt all man vidden rättviseför-delning som kyrkokommittén vill, eftersträva, enbart använder etl anlal - kanske fåtal - stiftsQänsler som styrmedel.

Stiflsrådet i Stockholm

Stockholms stift anser att anlalet prästQänster i förhållande till andra stift allQäml är för lågt även om anlalel pastoralsadjunkler inräknas. Centralstyrelsens möjlighet all kunna reglera anlalel sfiflspräster är därför oacceptabel. Del mäste vara varje pastorats räll all av egna uldebiterade medel finansiera prästQänster. Församlingarna har ju själva kontrollfunktion över antalet stiflspräster genom sfiftsfullmäktige. Det är egendomligt atl Stockholms stift, som bidrar med så stora belopp lill kyrkofonden, indirekt ökar prässtlälheten i andra stift men inle i del egna.

KammarkoUegiet erinrar om alt redan 1957 års normer för prästerlig organisation i ell pastorat förutsäller all speciella hänsyn kan las till andra faktorer än befolkning och areal.

Domkapitlet i Västerås konstaterar all den föreslagna lagen om präst
Qänster avser bli fastställd enligt ordningen för vanlig lag. Den får härmed
inte del förstärkta skydd, som lagen om svenska kyrkan åtnjuter och som f.

är ell grundläggande drag i kyrkomötesreformen.

Ärkebiskopen

Vad avser tdlsättning av pastoratspräster menar jag att vi bör behålla den balans som i dag finns mellan församlingarna och domkapitlet. Denna modell är allQämt en rimlig avvägning mellan olika berättigade krav. Det skulle innebära att den normala gängeri vid första- och andragångslillsätt-ningar blev följande:

- prästen söker tjänsten hos domkapitlet

- domkapitlet avgör behörighet och upprättar förslag om högst tre

- kyrkorådet (eller tillsätlningsnäninden) yttrar sig över förslaget samt ger
förslag till domkapitlets beslut

- domkapitlet beslutar att utnämna och förordna enligt kyrkorådet (eller
tillsättningsnämndens) förslag '

Vid Iredjegångsfillsättningar bör den normala gängen vara följande:

- prästen söker Qänsten, hos domkapitlet

- domkapitlet avgör behörighet och upprättar förslag om högst tre

- kyrkorådet (eller tillsättningsnämnden) yttrar sig över förslaget

- domkapitlet beslutar atl utnämna och förordna sedan kyrkorådets (eller tillsättningsnämndens) yltrande inhämtats

Vad avser tillsättning av stiftspräster menar jag att domkapitlet skall ha. den yttersta lillsältningsrätlen i samtliga fall. Del finns ingen anledning all tro alt elt sådant system skulle leda lill en konflikt utifrån olika bedömningar. Såväl stiftsstyrelsen som domkapitlet torde ha anledning all göra likartade bedömningar. Den normala gången i ell tillsättningsförfarande bör därför se ul enligt följande:

- prästen söker Qänsten hos domkapitlet

- domkapitlet avgör behörighet och upprättar förslag om högst tre

- stiftsstyrelsen yttrar sig över förslaget

- domkapitlet beslular att utnämna och förordna sedan stiftsstyrelsens
yttrande inhämtats.

Liknande uppfattning har Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen i Västerås, Växjö och Härnösand. Domkapitlet i Luleå vill ytterligare stärka domkapitlets inflytande:

I det nuvarande lillsällningssyslemel av präsleriiga Qänster sker alla Prop. 1987/88:31 tillsättningar genom ett formellt beslut av domkapitel eller regering. Detta innebär all ett annal organ än det prästen skall beQäna har del formella och yttersta ansvaret för prästtillsättningen. Domkapitlet ser denna ordning som ett sätl all slå vakl om en nödvändig självständighet för predikoämbetet i vår kyrka. I stället för föreslagen lillsällningsprocedur vad gäller pastoratsprästerna förordar domkapitlet följande tillsättningsförfarande.

- Qänsterna sökes i vanlig ordning hos domkapitlet

- domkapitlet avgör behörighet och upprättar förslag enligl nuvarande regler

- pastoratet yttrar sig över förslaget. Yttrandet avslutas med förslag till domkapitlets beslul

- domkapitlet beslular alt utnämna inom sill tidigare förslag.

Vad gäller tillsättning av stiflspräster föreslår domkapitlet en motsvarande ordning som vid lillsältning av pastoratspräsler med den skillnaden att stiftsstyrelsen yttrar sig över domkapitlets förslag.

Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Göteborg, Karlstad och Visby, stiftsnämnderna i Karlstad och Visby, stiftsrådet i Visby, Svenska kyrkans personalförbund och Svenska kyrkans fria synod.

Stiftsrådel i Karlstad anser däremot atl del är väsentligt all stiftspräster fillsätls av stiftsstyrelsen.

Domkapdlet i Strängnäs ser fördelar med alt ge domkapitlet utnämningsrätt två gånger av tre.

Domkapitlen i Skara, Strängnäs, Västerås och Härnösand, Sveriges kyrkokamerala förening och stiftsrådel i Luleå anser att samma tillsättningsförfarande som kommitlén föreslagit belräffande kyrkoherdar även bör gälla för komministertjänster.

Domkapitlet i Lund förordar att samtliga komministertjänster skall till-sältas genom beslut av domkapifiet efter hörande av kyrkoråden.

Stiftsrådel i Strängnäs framhåller att inom vär lutherska kyrkoträdition har på ett speciellt sätt värnats om församlingsbornas oförytterliga rätt atl kalla sin egen präst. Frågan är av principiell belydelse och farhågorna för elt eventuellt administrativt merarbete får inte vara utslagsgivande. Del bör kunna utformas regler så, alt en tillräckligt stark församHngsopinion kan påfordra direktval, för del fall det uppställ missnöje med det val som kyrkorådet verkställt. Liknande uppfattning har Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans Ungdom.

Enligt justitiekansterns mening borde alla Qänsler som kyrkoherde och komminister tillsättas på samma säll:

En lämplig ordning därvidlag vore att en tillsättningsnämnd inrättas i varje stift. Tillsättningsnämnden skulle efter hörande av vederbörande kyrkoråd avge förslag lill domkapitlet som slutligen fattar beslul i fillsäll-ningsärendet. Ell sådanl förfarande skapar större garanfier för alt de befordringsgrunder som gäller verkligen blir iakttagna.

rioden oavsett om den behöver träda i Qänsl under perioden eller ej. Regler Prop. 1987/88: 31 härom bör då enligl domkapitlet införas i LFKS i slället för lagen om präslQänsler. Samtidigt ifrågasätter domkapitlet om inle prästtillsällningar borde kunna vara en angelägenhet för pastoratskyrkorädet.

Domkapitlet i Skara

Alt ha en särskild tillsättningsnämnd är enligt domkapifiets uppfattning ej nödvändigt. Om den föreslagna omorganisationen på lokalplanet genomföres, kommer personalfrågor all bli en väsentlig det av pasloralskyrkorå-dels verksamhet. Del måsle förutsättas atl pastoratskyrkorädet kommer alt väljas med hänsynslagande därtill och alt det därför också kan fillsälla kyrkoherdar. Men med hänsyn till församlingens grundläggande ansvar för församlingsverksamheten, skall enligt domkapitlets mening vid prästtillsättningar alltid församlingskyrkoråden höras av pastoratskyrkorädet.

Svenska kyrkans personalförbund understryker all öppenhet i alla till-sältningsfrågor kräver alt alla Qänsler genom ansökningsförfarande blir tillgängliga för alla intresserade.

Ingen av remissinslanserna motsätter sig förslaget angående de ell förenklat förfarande vid regeringens tillsättning av domprost. Etl flertal församlingar anser dock att domproslQänst bör tillsättas av Svenska kyrkans centralstyrelse.

Några remissinstanser har synpunkter på tillsättningen av tjänster vid s. k. samarbetskyrkor.

Evangeliska Fosteriands-Stiftdsen

I arbetet med modell för samarbetsavtal mellan Svenska kyrkan och EFS har det varit en vikfig princip att EFS missionsförening/dislriklsorganisa-tion skall fillförsäkras avgörande inflytande på Qänslelillsällningar i samarbetskyrka. Detta har ansetts som speciellt viktigt, då del gäller präslQänst.

Enligt föreslagen lillsätlningsordning och framlagt förfallningsförslag blir EFS missionsförening/dislriktsorganisafion endasl en bland många remissinstanser vid präsllillsätlningen i stället för alt det enligt nu gällande avlal är EFS som föreslår kandidat.

Positivt i förslaget är att kvalifikationen "god kännedom om såväl EFS som Svenska kyrkan" skall väga tungt vid tillsättningen.

Lagtexten om förfarandet vid Qänstelillsätlning bör vara så avfattad all den ger rum för särskild reglering genom samarbelsavtal. Den nu föreslagna formuleringen försvagar samarbelspartnerns inflytande betydligt och det kan knappast ligga i någondera partens intresse.

Det är en god ordning all domkapitlet är beslutande instans vid tillsättning av samarbelskyrkopräst. Däremot kan det ifrågasättas om del är enbart posifivt alt samarbetspräslens lön förs på pastoratets stat. Enligl

hittillsvarande ordning har ofta pasloratel tillförts en personalförstärkning, ,

när en samarbetskyrka inrättats, eftersom samarbelsprästen oftast avlö- Prop. 1987/88:31 näts av kyrkofondsmedel. Prästen har också därigenom haft större förut- ', sättningar att verkligen få ägna sig ål sill distrikt, vilkel har varil positivt ur samarbelssynpunkt.

Svenska ekumeniska nämnden föreslår all förslag arbetas fram om samverkan och samarbetskyrkor mellan församling i Svenska kyrkan och en eller flera frikyrkoförsamlingar.

När del gäller kommitténs förslag all avskaffa den allmänna behörighetsprövningen vid prästtillsättningar är några remissinstanser kritiska.

Domkapitlen i Lund och Skara menar atl del finns skäl alt behålla den allmänna lämplighetsprövningen och skärpa den att avse mer än fysiska och psykiska minimikrav. Sådan lämplighetsprövning föreslås för övrigt nu skola införas för kyrkomusiker.

Kommitténs förslag alt elt kyrkoråd skall kunna begära nyll ledigförklarande, när ett förslag från domkapitlet omfattar färte än tre sökande behandlas i några remissytlranden.

Domkapitlen i Lund och Härnösand anser atl förslaget att kyrkorådet skall kunna begära att en tjänst ledigförklaras på nytt under vissa förhållan-, den är en klar förbättring jämfört med nuvarande valfillsältningar.

Domkapitlet i Lund

Dock föreslås atl kyrkorådet mäste ulse nägon om domkapitlets förslag är fullständigt. En sådan regel utgör enligl domkapillels mening ytterligare etl skäl för all domkapitlet bör få göra en allmän lämplighetsprövning innan förslag sättes. I elt läge där stiften, utan ansvar för deras framlida försörjning, kan komma all prästviga personer som sedermera visar sig få svårigheter att erhålla Qänsl, är del ingen orealistisk möjlighel atl Qänsler i närhet av universitetsorterna kan få 3 formellt behöriga sökande på förslag av vilka kyrkorådet inte vill utnämna nägon. Domkapitlet saknar heller inte erfarenhet av au kyrkoråd helt enkelt vägrar följa gällande regler och efterlyser i fall som della möjligheter alt komma tillrätta med en sådan situation. Lämpligen bör även i sådana fall kyrkorådet kunna välja all hänskjuta ärendet lill domkapitlet.

Av annan uppfaUning är domkapdlet i Skara:

För etl domkapitel som relativt sällan får "fullständiga förslag" på
kyrkoherdeQänsler och än mindre på komministertjänster förefaller kom
milléns förslag, all kyrkoråd skall ha räll atl begära förnyat ledigförklaran
de vid ofullständigt förslag saml räll all avstå från att utse innehavare av
Qänsten t. o. m. när del finns tvä behöriga sökande, mycket egenartat och
kan leda lill elt ännu mer tungrott förfarande än vi har i dag. ,

Domkapitlet föreslår därför i första hand, atl inget förnyat ledigförkla
rande skall ske om det finns två behöriga sökande och i andra hand all det
med sin överblick bl.a. avseende prästlillgången skall ha rätt att vägra 68

förnyat ledigförklarande i vart fall, när två behöriga kunnat uppföras pä Prop. 1987/88: 31 förslag.

Svenska kyrkans personalförbund avstyrker också förslaget.

Domkapitlet i Lund

Eftersom ingenting föreskrivs om bundenhet på förslaget kan del ulöver de ursprungligen ofullständiga förslagen bli ytterligare fall där kyrkorådet, i besvikelse över att en av de tre på förslag uppförda återkallat, begära förnyat ledigförklarande. Del saknas för övrigl här en bestämmelse om fyllande av förslaget för den händelse behöriga sökande finns som ej kommit med pä förslaget. Domkapitlet föreslår för sin del all förslaget får vara bindande.

Det föreligger vidare en oklarhet jämfört med nuvarande lagstiftning om vad som händer med den eller de sökande som redan uppförts på förslaget om det vid förnyat ledigförklarande kommer fiera nya sökande. Har domkapitlet fria händer all upprätta ett helt nyll förslag eller blir del bara fråga om att fylla det tidigare förslaget? Slutligen saknar domkapitlet regler för ärendets fortsalla handläggning i del fall all ingen sökande alls anmält sig till Qänsten.

Remissinslanserna är i huvudsak positiva fill kommilléns förslag belräffande den speciella behörighetsprövningen och dess omfattning.

Avskaffandet av generella spärregler finner domkapdlet i Stockholm riktigt men ser då gärna uppsättandet av särskilda villkor för behörighet till vissa prästQänster, dels generellt såsom minimiålder för kyrkoherdar, dels beträffande speciella Qänsler, där exempelvis vissa språkkunskaper eller speciella färdigheter erfordras.

Domkapitlet i Lund

Obehörighet all uppföras pä förslag om man redan är sökande till annan präslQänst föreslås inträda vid tidpunkten för upprättande av förslaget, i stället för som hillills, vid ansökningstidens utgång. Detla medför enligt domkapitlets mening alt tidpunkten blir mindre otvetydig och, kan göras fill föremål för förhandling.

Vidare konstaterar domkapitlet atl även om man redan står på förslag till en Qänsl, ska man inle bli obehörig lill en senare sökl 3:e gångslillsältning eller sliftspräsUjänsl. Della torde medföra all dessa senare tillsättningar först måsle invänta lagakraflvunnet beslul i del tidigare ärendet, vilket kan innebära en avsevärd tidsutdräkt. Härtill kommer atl eftersom transportspärren föreslås försvinna kan i etl fall som delta den sökande som av kyrkorådet utnämnts i den första tillsättningeh också vilja komma ifråga i den andra tillsättningen om han hellre vill ha den Qänsten men inle är beredd atl avslå från den första Qänsten förrän han sett utgången av den senare.

Domkapitlet menar emellertid för sin del all det finns skäl all ha kvar en transportspärr för kyrkoherdeQänsler men den kan lämpligen sänkas lill 3

år O7

Domkapitlet I Göteborg Prop. 1987/88: 31

Domkapitlet föreslår all den vid prästerliga Qänsletillsättningar säregna regeln att på förslag inle får uppföras präst som redan står pä förslag eller som är sökande lill annan präslQänst slopas, för all ernå överensstämmelse med vad som gäller vid Qänsletillsättningar i statsförvaltningen i övrigl. Skulle en sökande undantagsvis utnämnas lill tvä Qänster får han välja en och tillsällningsförfarandet fortsätta beträffande den Qänsl som sökanden väljer atl inte tillträda.

Kyrkomusikernas riksförbund fillstyrker livligt kyrkokommitténs förslag om särskilda behörighetskrav för kyrkoherdar i fråga om arbetslednings-förmåga.

Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet föreslår all man i "Lag om prästQänster" skriver in, all härisyn till förQänst enbart skall las vid lika skicklighet. Fakulteten anser alt det är väsentligt all religionsvetenskaplig akademisk meritering på etl hell annal sätt än idag tillmäts belydelse i samband med prästtillsättning. Ansgarsförbundet inom svenska kyrkan och Riksförbundet Kyrkans Ungdom framhåller vad gäller domkapitlets utnämningar alt del är viktigare all se lill församlingens behov än till stafiiga kvalificeringsrégler.

Enligl kommiltéförslaget kan överklagande av tiUsältningsbeslut vid domkapitlets s. k. tredjegångslillsältning av kyrkoherdar ske lill regeringen, medan övriga lillsällningsbeslut endast kan överklagas i den ordning som gäller för kommunala beslul.

Länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet, stiftsnämnden och stiflsrådet i Visby ifrågasätter om besvär över domkapitlets utnämning skall kunna anföras av annal än rent formella skäl.

Domkapdlet i Göteborg anser del vara en klar försämring mot vad som nu gäller att kyrkorådels beslul bara skall få överklagas genom kommunalbesvär. Svenska kyrkans personalförbund avstyrker förslaget.

Domkapdlet i Lund

Förslaget innebär att samtliga fillsältningar utom 3:e gångstillsältningar av kyrkoherdeQänsler endast kan överklagas på formella grunder genom kommunalbesvär. Ell yllerligare undantag härifrån utgör de fall då kyrkorådet vid allQämt ofullständigt förslag efter förnyat ledigförklarande väljer all hänskjuta ärendet till domkapitlet. Della innebär atl för samtliga begyn-ndseQänster finns ingen annan möjlighel lill materiell överprövning än den ovan nämnda. Det faktum all domkapitlets förslag kan prövas materiellt torde sakna belydelse i sammanhanget ulom i de fall då anlalet behöriga sökande överstiger 3.

Kommitténs förslag förulsäller slor kommunalrällslig kompetens hos kyrkoråden. Del är domkapitlets erfarenhet att medan ett valresultat alltid godtas av församlingen så kan ett kyrkorådsbeslul i elt tillsättningsärende väcka stark opposition i församlingen.

Domkapdlet i Uppsala framhåller att om domkapitlet tillsätter samtliga
prästQänster undviks olikheter också i fråga om besvärsprövning. För att
avlasta regeringskansliet bör en inomkyrklig besvärsordning övervägas. 70

Justitiekanslern Prop. 1987/88:31

Den föreslagna regeln i 28 § förslaget till lag om prästQänster utgör en hybrid mellan reglerna om kommunalbesvär respekfive förvallningsbesvär. En sädan ordning bör undvikas. Enligt min mening bör istället en besvärsnämnd inrättas inom varje sfifl efter förebild från de kommunala besvärsnämnder som redan finns. För det fall att mitt förslag om att domkapitlet skall fatta beslut i alla tillsättningsärenden vinner gehör får givelvis domkapitlets beslut överklagas lill regeringen i enlighet med den ordning som nu gäller.

Enligl kommitténs förslag skall svenska kyrkans centralstyrelse besluta om inrättande och indragning av prästtjänslerna i de icke-terriloriella pastoraten. Kyrkoråden i de icke-territoriella församlingarna bör tillsätta prästQänsterna.

Tyska S:ta Gerlruds församling och hovkonsislorium framhåller alt den nuvarande ordningen för tillsättningen av prästQänster i dessa icke-territoriella pastorat i princip bör bibehållas.

Ekonomisk utjämning mellan kyrkokommuner (10)

Det allmänna utjämningsbidraget (10.2.2)

Förslaget att den allmänna kyrkoavgiften och det allmänna uQämningsbidragel skall beslå hälsas allmänt med lillfredsslälldse. Betydelsen av elt ekonomiskt uQämningssystem för kyrkokommunerna betonas i fiera remissytlranden.

Domkapitlet i Göteborg anser atl uQämningssystemet är nödvändigt som slöd för kyrkokommuner med svag skattekraft. Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand framhåller atl Härnösands stift är ell glesbygdsstift, där många kyrkokommuner har mycket svag skattekraft och därför är i hög grad beroende av ett väl,fungerande uQämningssystem för att kunna fullgöra sina uppgifter. Domkapitlet i Stockholm ser del nuvarande skatteutjämningssyslemet som en nödvändig solidariletsakt mellan rika och fattiga församlingar/stift och föreslår alt bibehålles. Kristen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd anser all del är en självklarhet alt en ekonomisk utjämning mellan fatliga och rika församhngar bör ske och understryker kyrkofondens roll härvidlag. Skepparslövs församling anser atl det är mycket viktigt för framför allt de mindre och skattesvaga församlingarna att grunderna i det ekonomiska uQämningssystemet bibehålles och beklagar den försämring av uQämningsgarantin som föreslagits.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Del nya skalteuQämningssystem, som började tillämpas den 1 januari
1983, bygger på bidragssidan i första hand på del lill respekfive kyrkokom
muns skattekraft knutna allmänna uQämningsbidragel som huvudkompo
nent. Därtill kommer en rad tilläggskomponenter.
Det allmänna uQämningsbidragel fungerar utmärkt. Konstruktionen 71

bygger på vissa ekonomiska realiteter, som kan graderas objekfivt. Bidra- Prop. 1987/88: 31 get upplevs härigenom som rättvisande.

Domkapitlet i Västerås vill slå fast all grundfrågan i avvägningen egentli
gen inle gäller.kyrkokommunernas bördor: ' '

Vad som är avgörande är i stället, hur myckel de enskilda församlingsmedlemmarna i de olika församlingarna betalar i kyrkoskatt, och vilken kyrklig service, hjälp och andlig värd som församlingarna kan bestå med. Den ekonomiska uQämningen genom kyrkofonden söker uQämna olikheterna i dessa avseenden mellan församlingar med olika förutsättningar ifråga om skattekraft och kostnadsläge.

Trots alt kommitténs förslag avser tillskapa störte kyrkokommunala primärenheter (pastoratssamfälligheter) än f.n., kommer de borgerliga kommunerna även efter reformen alt genomgående vara betydligt störte, befolkningsmässigt och geografiskt, än kyrkokommunerna. Del är därför ' angelägel alt i del kyrkliga uQämningssystemet i högre grad betona uQäm-ningsfunklionerna för de många mindre kyrkokommunerna. Målsättningen skall vara, all såväl slora som små kyrkokommuner så långt möjligl skall kunna fungera tillfredsslällande. Domkapifiet förutsätter, all uQämnings-syslemets funkfioner blir föremål för fortlöpande och ingående uppföljning i samverkan mellan regeringskansli, kyrkofondsstyrelse och kyrkans centralstyrelse.

Stiftsnämnden i Linköping

De huvudkrav sliftsnämnden vill ställa på uQärhningssyslemel är att pastorat och församlingar skall ha möjlighet atl bedriva sin verksamhet på ett tillfredsställande säll. Vidare atl del är neutralt belräffande egendomsförvaltningen på sä sätt att egendomen kan förvaltas så alt det sammantagna resultatet blir del bästa möjliga för kyrkan som helhet. Av utredningen får man det intrycket att huvudsaken är att kyrkofonden ger elt bra resultat. En faktor som dessvärre även går igen vid det praktiska samarbetet med fonden. Grundtanken är väl i alla fall all kyrkofonden är till för de kyrkliga kommunerna och inle tvärt om!

Kammarkollegiet drar vissa konsekvenser av kyrkofondens roll i delta sammanhang men föreslår också en förenkling av uQämningssystemet mot bakgrund av kommilléns förslag om den ekonomiska ansvarsfördelningen mellan församlingar och pastorat:

Kyrkofonden har en uQämnande och finansierande funktion inom svenska kyrkan. Fondkapitalet och dess avkastning har lill uppgift att fungera som buffert mellan de in- och utgående pengafiöden som uQämnings- och finansfunklionen genererar. Denna bufferluppgift syftar lill atl hålla främst den allmänna kyrkoavgiften på en så stabil nivå som möjligt.

Bland sina förmögenhelslillgångar har kyrkofonden sedan gammall fas
tigheter. De passar inle in bland fillgångarna hos en fond som bl. a. funge
rar som en uQämnande faktor mellan svängningarna i kapilalströmmarna.
En sådan fond måsle ha likvida tillgångar. Fasligheter kan inte betraktas
som sådana tillgångar, särskilt inte kyrkofondsfasligheler med hänsyn till
den svåra och ibland mycket tidsödande process som en försäljning av en '

fondfasfighel kan innebära. I konsekvens med della bör fonden avveckla Prop. 1987/88: 31 sitt faslighelsinnehav.

Kravet på likviditet får i allt väsentligt anses uppfyllt när del gäller de tillgångar som kammarkollegiet placerar i börsnoterade aktier, obligationer, statsskuldväxlar, reverser m. m.

Nuvarande uQämningssystem är av stor betydelse som slöd för kyrkokommuner med svag skattekraft. Kyrkokommittén föreslär ett bibehållande av församlingarnas kyrkokommunala status. De tyngre ekonomiska uppgifterna läggs emellerfid på pastoral och andra kyrkliga samfälligheter. Med hänsyn härtill skulle det kunna ifrågasättas om inle uQämningssystemet borde omfatta endast pastoraten och de övriga kyrkliga samfälligheterna. En sådan begränsning skulle innebära aktningsvärda administrativa fördelar i form av förenklingar i det komplicerade utjämningssystemet.

Domkapitlet i Västerås tar upp en annan aspekt på finansieringen av uQämningssystemet:

Del finns även anledning alt peka på förhållandet, alt när den nuvarande ordningen för ekonomisk uQämning på kyrklig sida infördes genom beslul 1982 förutsattes, att etl statsbidrag av avsevärd storiek skulle fortsättningsvis ulgå som del av uQämningssystemet. Del har vidare hävdals, att etl sådanl slalsbidrag är nödvändigt för all systemet skall kunna fungera sä som det var tänkt. Domkapitlet finner, all kyrkokommittén inle har kunnal övertygande visa, atl den ekonomiska uQämningen genom kyrkofonden är självgenererande och kan fungera utan statsbidrag. Ell statsbidrag av , betydande omfattning krävs enligt domkapifiets uppfattning, och domkapitlet instämmer i beslutet vid senaste kyrkomötessammanlräde om en framställning lill regeringen med anhållan om ett statsbidrag på 88 milj. kr. lill kyrkofonden för skalleuQämning mellan kyrkliga församlingar (KO 1986:4). Till delta belopp bör läggas de statsbidrag, som tillkommer som kompensation i samband med den reform som kyrkokommittén föreslår. Domkapitlet vill därjämte påminna om all kyrkofonden förutom skalle-uQämningsfunklionen även har lill uppgift all svara för en betydande del av den rikskyrkliga finansieringen.

Kommilléns förslag om en generell sänkning av skattekraflsgaranlin med 1 % möter kritik hos remissinslanserna.

Domkapitlet i Karlstad

Som ett resultat av att kommilléns förslag måste kunna genomföras inom . ramen för totalt sett oförändrade samhällsresurser inom området, sker en generell försämring av skatleuQämningsgarantin även om vissa justeringar görs bl. a. för Värmland. Del är här viktigt att särskill de små kyrkokommunerna kompenseras genom andra uQämningsinsalser.

Den nya kostnad, som det allmänna uQämningsbidragel till stiftssamfälligheter ulgör, beräknas lill ca 5 miljoner kr. under förutsättningar atl stiftssamfällighelernas genomsnittliga skatteuttag inle blir högre än dagens sliflstingsavgifl. Detta torde emllerlid innebära begränsningar av verksamheten redan frän början. Stiftstingsavgiflen i Karlstads sfift uppgår f. n. till 2,1 öre/skr. och den nya organisationen kommer inte minst inledningsvis innebära krav på ökade medel.

Även andra remissinstanser motsätter sig en sänkt skattekraftsgaranti. 3

Luleå siiftsråd Prop. 1987/88: 31

Stiftsrådel tillstyrker kyrkokommilléns förslag i dess principiella utformning men vill samtidigt framhålla atl man finner det otillfredsställande alt nya uQämningsinsalser finansieras genom en generell sänkning med I % av garanlinivån. Värdet av kontinuerligt stöd genom skatlekraftsgarantin är för många glesbygds- och inlandsförsamlingar långsiktigt viktigt och Stiftsrådel vill därför förorda alt nuvarande garanlinivå bibehålles oförändrad.

Domkapitlet i Härnösand

Befolkningsunderlaget i stiftet är vikande. Västernortlands län har minskal med I % och Jämtlands län med 0,6 % de senaste två åren. Skatteunderlaget, sell i relation till landet i övrigt, tenderar också all minska på grund av befolkningsstrukturen (bl.a. fier låginkomsttagare). Vi menar därför all del finns skäl all behälla den garanterade skattekraften i Västernortlands län vid 104 % och all höja den i Jämtlands län till 110 %.

Huddinge kyrkliga samfällighet

Effekten av den föreslagna sänkningen av skattekraflsgaranlin är svår att överblickc.. För Huddinge kyrkliga samfällighets räkning kan dock konstateras, atl möjligheten all erhålla uQämningsbidrag bortfaller totalt genom den föreslagna sänkningen av skattekraftsgaranlin i Stockholms län från 101 % lill 97 %. Bidrar effekterna av den generella sänkningen med 1 % av skallekraflsgaranlinivån lill ell oförändrat ullag av den allmänna kyrkoavgiften, så är kanske della till någon fördel för de redan idag med nuvarande uttag (16 öre/skr.) hårt belastade söderförortsförsamlingarna.

Det särskilda utjämningsbidraget (10.2.3)

Förslaget atl ersätta del särskilda uQämningsbidragel med ell s. k. strukturbidrag tillstyrks av de remissinsanser som har yttrat sig i denna del. Domkapitlet i Karlstad beklagar dock atl full kompensation för det särskilda uQämningsbidragel inte sker genom strukturbidraget. Domkapdlet och stiflsnämnden i Härnösand tillstyrker förslaget men vill understryka atl del är viktigt atl glesbygdssliften genom de föreslagna strukturbidragen får tillräckliga möjligheter all hjälpa de mesl behövande kyrkokommunerna.

Extra utjämningsbidrag (10.2.4)

Förslaget att behålla del extra uQämningsbidragel tillstyrks i remissyttran
den från elt par domkapitel och stiftsnämnder och lämnas i övrigl ulan
erinran. Domkapdlet och sliftsnämnden i Härnösand understryker all del
extra uQämningsbidragel får slor betydelse för glesbygdssliften. Domka
pitlet i Lund anser all stiftsstyrelsen på någol sätt borde få medverka vid
fördelningen av bidragen. 74

Stiftsbidrag oeh strukturbidrag (10.2.5) Prop. 1987/88:31

Förslaget all låta stiflsstyfelserna fördela en del av uQämningsbidragen i form av stiftsbidrag lill stiflssamfälligheternas löne- och förvaltningskostnader och strukturbidrag lill kyrkliga kommuner i särskilt behov av stöd tillstyrks av remissinstanserna.

Gävle kyrkliga samfälUghet anser det naturligt all slatens nuvarande kostnader ulgår som bidrag lill stiftssamfälligheterna för alt läcka kostnaderna för de uppgifter som föreslås överföras till stiftsstyrelserna.

Umeå/Ålidhems kyrkliga samfällighel erinrar om den ekonomiskt lunga del i uQämningssystemet som de större samfälligheterna redan bär.

I stora samfälligheter är det fråga om en flerdimensionell ekonomisk solidaritet: pä såväl riks- som stifts- och lokalplanet. De stora samfälligheterna representerar de facto ett myckel stort anlal församlingsmedlemmar i svenska kyrkan totalt. Kan man emellertid ge den ekonomiska uQämningen en mera lokal förankring genom all föra över uQämningen i vissa fall fill regional nivä så ser vi det som mera positivt.

I liknande ordalag uttalar sig Västerås kyrkliga samfällighel och Katrineholms församling.

Även om de flesta remissinstanser som behandlar dessa förslag tillstyrker stifts- och strukturbidragen, finns del en oro för att modellen på sikl medför försämrade ekonomiska villkor för stiften och pasloraten/samfäl-ligheterna.

Domkapitlet i Lund

Förslaget om atl en stor del av de medel som i nuvarande system omfattas av domkapitlets dragningsrätt pä kyrkofonden omvandlas lill ell stiftsbidrag synes positivt. Del måsle dock framhållas all i della bidrag måsle räknas in allt det som kyrkofonden i dag bekostar. Del gäller förutom löner till stifts- och kontraklsadjunkter och pastoralsadjunkler, expenser ål sfiftsadjunkter och kontraklsadjunkter även för finskspråkiga stiftsadjunkter, arvoden ät konfirmand- och handikappkonsulenl, portoersällningar ål biskop och kontraktsprost, kostnader för sekreterarhjälp ål biskop samt avlöningsförmåner åt personalkonsulent, Qänsteresor för biskop, personalkonsulent, stiflspräster och församlingspräster, bidrag till predikohjälp. Domkapitlet förutsätter all sfiftsbidrag fastställts med utgångspunkt från utfallet året närmast före reformens genomförande. Det är ocksä nödvändigt all del frän början görs klart alt bidraget kommer all räknas upp efter någon fastställd princip. Det får inle bli som med ersättningen som ulgår från slalen till kyrkofonden för indragningen av prästernas tionde: beloppet slår kvar i samma nominella värde som det hade är 1910.

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet fillstyrker, att stiftsstyrelsen får strukturbidrag av kyrkofon
den atl fördela efter stiftets lokala behov. Domkapitlet ulgår från all i della
blir inbakat också vad domkapitlen hillills fåll ur kyrkofonden ur anslaget
till predikohjälpsmedd, ca 50.000 kr., ell belopp som är ringa i samman- 75

hanget men är nog så betydelsefullt att ha vid pasloralsregleringar och Prop. 1987/88:31 bemanningsändringar.

Domkapdlet i Karlstad understryker likaså vikten av att såväl föreslaget stiftsbidrag som strukturbidrag inte urholkas med tiden och minskas i takl med infialionen. Domkapitlet efterlyser vidare etl regelsystem för strukturbidragets fördelning och ställer vissa frågor:

Genom omläggningen försvinner domkapifiets nuvarande dragningsrätt på kyrkofonden samtidigt som vissa kostnader, l.ex. biskops lön, även fortsättningsvis skall belasta kyrkofonden direkt. Vilken myndighel administrerar detla?

De kyrkliga kommunerna föresläs vidare själva svara för vikariekoslnaderna på präslQänsler och kostnaderna för ersättningar lill icke prästvigda Qänstebilräden. Vilken myndighel beslular om förordnandena och är kyrkokommunen alltid skyldig atl betala vikariekoslnaderna när myndigheten har förordnal vikarie?

Linköpings stiftsråd erinrar om alt de lönekoslnader m. m. som avses betalas med stiftsbidraget i dag direkt belastar kyrkofonden.

Stiftsrådel känner här oro inför formuleringen alt "stiftsbidraget är etl bidrag lill kostnader för dessa avlöningsförmåner"... Vid elt minskat eller möjligen hell slopat bidrag från kyrkofonden måste stiftssamfälligheten genom ev. ökad utdebitering garantera anställningstrygghet åt sina sliflspräsler och annan personal.

I fråga om strukturbidraget anser stiftsrådel att sliflsslyrelsen måsle få befogenhet atl använda bidragen så fritt, all den även kan för elt år innehålla en del av bidraget för ett förväntat behov eller särskild kyrklig satsning påföljande år.

Också Skara stiflsråd understryker att stiftsstyrelsen måste få slor frihet
när det gäller fördelningen av strukturbidragen. Medlen bör kunna använ- .

das exempelvis till konsultverksamhet. - .

Huddinge kyrkUga samfälUghet belyser verkningarna av förslagen för slora förorlsförsamlingar:

De ekonomiska konsekvenserna för Huddinge kyrkliga samfällighel grundat på kyrkokommilléns förslag innebär etl försämrat ekonomiskt läge genom bortfall av särskilt och extra uQämningsbidrag saml alt vikariekoslnaderna på vakanta prästQänster får bäras av kyrkokommunen själv i . ■ framtiden.

Pluseffeklerna, såsom befrielse från stiflstingsavgifl och kostnader för sjukhuskyrkans personal, uppväger ej minuseffeklerna.

För atl bibehålla nuvarande ekonomiska standard torde utdebiteringen behöva höjas med ca I öre/skr. i slället för, som kyrkokommittén antytt, atl en sänkning av kyrkokommunernas utdebitering i vissa fall skulle kunna ske.

Huddinge kyrkliga samfällighel borde komma i fråga iiär del gäller
utdelning av det s. k. strukturbidraget, som skall fördelas av stiftsstyrelsen
med hänsyn lagen bl. a. till stora institutioner samt slor invandrartäthet
inom samfällighetsgränsen. 75

Vid fördelningen av strukturbidragen - som avses ske genom kyrkofon- Prop. 1987/88: 31 dens styrelse - mellan sfiflen bör slor hänsyn tas lill storstäderna med dess förorters speciella struktur och komplicerade problem.

Mest kritiskt lill förslagen ställer sig Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, lill vars yttrande i denna del domkapdlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby ansluter sig.

Pastoratsförbundet sammanfattar sin kritik av kommitténs förslag till uQämningssystem på följande sätl:

Både del nuvarande och det av kommittén reviderade ekonomiska utjämningssystemet innehåller för många komponenter med bidrag efter ansökan och prövning. Detta kan enligt förbundets uppfattning ge godtyckliga bedömningar alltför stort inflytande. Förbundet efterlyser system med automatik även för struktur- och kyrkobyggnadsbidragen.

Dessutom har kommittén endasl visat vad de föreslagna avgifterna, statsbidragen och övriga inkomster samt uQämningsbidragen, försäkringskostnader och övriga utgifter har för effekl på kyrkofonden. Inga undersökningar av hur effekterna skulle bli, från fiktiva förutsättningar i vissa fall, för några kyrkokommuner redovisas. En sådan redovisning är enligl förbundets uppfattning ett grundläggande krav för étt ställningstagande.

Förbundet förordar därför en ytterligare översyn av uQämningssystemet i sin helhet samt en redovisning av effekterna för enskilda kyrkokommuner.

Förslaget atl kyrkokommunerna själva skall svara för kostnader- för vikarier och icke prästvigda tjänstebiträden möter kritik:

Trollhättans församling.

I avsnillet om kyrkofonden och den ekonomiska ulvecklingen redogöres för hur kostnaderna omfördelas mellan olika huvudmän. Del känns då angelägel att påpeka, atl de som på så sätl minskar sina åtaganden också måste redovisa en utdebileringsminskning, så alt inle totala skatleullagel ökar. Alt kyrkliga kommunerna själva skall svara för vikariekostnaderna på prästQänster och ersättningarna lill icke, prästvigda Qänstebilräden, skulle vara rikligare om dessa Qänster inordnats det kommunala avtalet. Som del nu är kan de kyrkliga kommunerna inte påverka Qänslledigheler med påföljaride vikariebehov och eftersom vissa Qänslledigheler innebär bibehållen lön innebär del dubbla lönekostnader i dessa fall.

Säväl Malmö som Västerås kyrkUga samfällighet uttalar som sin bestämda uppfattning atl kyrkofonden även fortsättningsvis skall svara för kostnaderna för vikarierande präster.

Inte heller Stockholms kyrkUga samfälUghet accepterar den föreslagna fördelningsmodellen:

Vår uppfattning är att samtliga "stiftskostnader" för personal bör upp
tas i sliftssamfällighetens budget och alt ersättning erhålls genom struktur
bidraget. Kommillén föreslår atl kostnader för biskopars löner, resor,
bosläder, präslaspiranternas löner och arvoden till domkapildsledamöter
direkt skalt belasta kyrkofonden. Vi menar atl stiften bör utbetala dessa
kostnader antingen som förskott eller avräkning. Vi ser adminislrafiva och
praktiska nackdelar med kyrkokommitléns förslag. ''

Utredningen förutsätter atl kostnader för andlig vård inom kriminalvår- Prop. 1987/88: 31 den avlyfts frän statsbudgeten och all motsvarande belopp tillförs kyrkofonden. Samma synsätt menar vi bör gälla vad avser andlig vård vid militära förband.

Statliga uppgifter överförs också lill stiftsstyrelsen utan atl det sägs om stiftet tillförs ekonomiska resurser för detta.

Domkapdlet i Skara har en annan uppfattning om vilka kostnader som bör belalas direkl ur kyrkofonden:

Endasl kostnader för biskopars löner, resor och bostäder, präslaspiranternas löner och arvoden lill domkapildsledamöter föreslås direkl belasta kyrkofonden. Domkapifiet vill i detla sammanhang påpeka följande: Enligt tidigare yrkande härifrån bör biskop tillerkännas medel för expenskostnader lill annat än bara portokostnader, detla i sitt renodlade biskopsämbete, d. v. s. inle såsom domkapitlets preses och chef eller som stiftssamfällighelens ordförande och chef för stiftskansliet. Vidare bör kyrkofonden bära kostnader för domprosts rese- och traktamenlsersättningar, då han på biskopens särskilda uppdrag fullgör åliggande i dennes slälle i biskopens nyss angivna specialfunktion (l.ex. invigningar, specialvisilationer o, dyl.). Domkapitlet har under 7.2.4 föreslagit, all biskopssekreleraren skall knytas direkl lill biskopsfunklionen och alltså inte anställas hos vare sig föreslagna domkapitel eller stiftsstyrelse. Lönen och kringkoslnader bör också direkt belasta kyrkofonden.

Domkapitlets förslag, atl del krympta framtida domkapitlet får egen ulgiflsslat för kanslifunkfionerna för atl, om det nu inte kan tilldelas Qänster, likväl kunna köpa Qänster av stiflssamfällighelen och inte känna sig vara i del underläge som den medellösa automatiskt får i förhållande lill den som har medlen om hand, innebär alt stiftsbidrag motsvarande de utgifterna inle skall utgå till sfiflsstyrdsen ulan också dessa kostnader direkt belastar kyrkofonden.

Bidrag till visst underhåll av kyrkobyggnader m. m. (10.2.6)

Förslaget alt vissa statsbidragsmedel till kyrkofonden skall kunna delas ut som bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av kyrkobyggnader tillstyrks utan några kommentarer av domkapitlen i Strängnäs och Härnösand. Domkapdlet i Göteborg finner del föreslagna beloppet vara alldeles för litet men framhåller vikten av all beslut om organisationen fallas snabbi och atl tillräckliga medel blir tillgängliga för underhåll av kyrkobyggnader. Många av dem är nämligen i behov av underhåll som inlé bör fördröjas.

Domkapdlet i Karlstad ansluter sig lill vad kommitlén har anfört om bidrag till underhåll av kyrkobyggnader men anser, all möjligheten till bidrag inle bör begränsas lill kyrkobyggnaderna ulan också kunna omfatta kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar och miljöer.

Gävle kyrkliga samfälUghet

Kyrkorådet anser all kyrkobyggnaderna är kostnadskrävande och drabbar

framför allt de mindre enheterna. Av bl.a. den anledningen tillstyrker '°

rådet all bidrag till visst underhåll av byggnader m. m. bör kunna sökas och Prop. 1987/88: 31 erhållas via stiftsstyrelsen. Rådet finner del också angelägel all föreslagen sakkunskap slår till församlingarnas förfogande.

Slorkyrkoförsamlingen

Slorkyrkoförsamlingen finner förslaget positivt alt underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkor bör bestridas med bidrag från kyrkofonden, eftersom man dä kan uppnå viss uQämning och undvika eller begränsa enskilda församlingars skaltehöjningar för dessa ändamål. Det angivna beloppet torde dock icke vara realistiskt om man tar hänsyn fill nuvarande kostnadsläge och det stora underhållsbehov som finns.

Svenska kyrkans församUngs- och pastorat.sförbund uttalar, med instämmande från domkapitlet, stiflsnämnden och stiftsrådet i Visby:

Ell riktigt konstruerat kyrkobyggnadsbidrag skulle få stor betydelse. Det ansöknings- och prövningsförfarande som kommittén skisserar, förstärker dock intrycket av etl alllför obearbetat förslag.

De kyrkliga kommunernas försäkringskostnader (10.2.7)

Om förslaget atl föra över kostnaderna för kyrkokommunernas försäkringar till kyrkofonden råder delade meningar bland remissinstanserna. Förslaget har tillstyrkts av domkapitlen i Lund, Göteborg, Härnösand, Visby och Stockholm, sliftsnämnderna i Skara, Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby, Lunds kyrkliga samfällighel och många större och mindre församlingar.

Domkapitlet i Visby

Förslaget om försäkringskostnaderna är utmärkt. Det bör dock noteras att det principiellt inte ingär i uQämningssystemet - dä skulle exempelvis också prästernas pensionskostnader göra della — men att förslaget otvetydigt har en kostnadsuQämnande och förbilligande effekl.

Stiftsnämnden i Lund

Utredningsförslaget tillstyrks, eftersom de kyrkliga kommunerna enligt förslaget skall ha kvar samma försäkringsskydd med oförändrat låg självrisk som för närvarande.

I uppsikten över förvaltningen enligt förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord ingår alt tillse atl egendomen har etl gott försäkringsskydd. Med ett nylt försäkringssystem synes denna tillsynsuppgift kunna slopas beträffande prästgård samt löneboställe och församlingskyrkas fastighet, med undantag av fillhörande skog på dessa.

Stiflsnämnden i Strängnäs ifrågasätter om inte en för hela svenska
kyrkan gemensam premieavsältning exempelvis genom bildande av cap-
livebolag är den form som ligger närmast lill hands. Inom etl område där '"

vinstintresset kan minimeras torde icke oväsentliga kostnader kunna över- Prop. 1987/88: 31 föras till produktiv verksamhet.

Sliftsnämnden i Skara

Stiflsnämnden tillstyrker att en samordning av försäkringskostnader för bl. a. kyrkans egendom sker via kyrkofonden. Med hänsyn till möjligheterna att nedbringa kostnaderna bör även försäkringskostnaderna för kyrklig jord som förvallas av sliftsnämnden överföras på kyrkofonden.

Det kan t. o. m. finnas anledning undersöka om den kyrkliga egendomen - närmast avses löneboslällenas jordbruk och prästgårdar — kan hållas oförsäkrad och ersättning för skada vid brand eller annan jämförbar skada ulgå direkl från kyrkofonden. Sannolikl uppnås tillräcklig riskspridning och total kostnadsbesparing med en sådan lösning. Delta synsätt motiverar ju varför skogen på löneboställen och annan kyrklig jord inle är försäkrad och bör kunna appliceras även pä annan fasl egendom.

Fiertalel är negativa eller tveksamma.

Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoralsförvaltning, som i samarbete med Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund har inhämtat yttranden från bl. a. ett representativt urval om 286 kyrkliga kommuner, upplyser att i fråga om försäkringskostnaderna har de fiesta avgett yttrande och här är opinionen myckel delad. De 42 % som accepterar förslaget gör del delvis med reservationer, de 14 % som molsäller sig förslaget är mycket kritiska och fruktar försämringar. Pasloralsförbundel är också tveksamt till förslaget:

Det finns ifråga om de kyrkliga kommunernas försäkringskostnader många praktiska problem att lösa, som inte behandlats av kommittén. Förbundet vill här hänvisa lill del yttrande i denna del som avlämnats av Göteborgs kyrkliga samfällighet. Ytterligare översyn behövs. Remissopinionen är splittrad med en viss övervikt för förslaget. Åtskilliga varningar framförs mol all fara föreligger för utökad byråkrafi och all nu upparbetade värdefulla kontakter förloras.

Göteborgs kyrkliga samfällighel

Utredningen har myckel knapphändigt redovisat konsekvenserna av sill förslag. Som enda egentliga motiv för förslaget anges en beräknad premievinst på 40 % jämfört med dagens premiekoslnader. Enligl kyrkonämndens uppfattning har Göteborgs kyrkliga samfällighel och andra kyrkokommuner framför allt under 1980-talet omprövat sina försäkringsavtal och genom anbudsförfarande åstadkommil premiesänkningar redan nu i den storleksordning kommitlén anger.

Konkurrensen mellan olika försäkringsbolag är viktig för prisnivån och den service bolagen ger sina kunder. Med den ökade akfivilet kyrkokommunerna visat när del gäller upphandling har konkurrensbehovet redan tillgodosetls.

Det strider mol nu gällande decentraliseringssträvanden alt centralisera 80

alltfler funktioner inom Svenska kyrkan. För kyrkokommunerna är den Prop. 1987/88: 31 lokala kontakten viktig.

Inom Göteborgs kyrkonämnds kansli har upprättats en promemoria med en jämförelse mellan lokall och cenlrall tecknad försäkring. Granskningen mynnar ut i följande sammanfattning:

Utredningen har alltför stora brister för all ligga till grund för beslul om förändring av nuvarande försäkringsformer. Innan beslul kan fattas bör utredningen kompletteras i de avseenden som angivits ovan. Ekonomiska beräkningar och kvalitelsmässiga bedömningar måsle göras för varje enskild del.

På grundval av föreliggande material avstyrks en övergäng till en av kyrkofonden tecknad central försäkring.

Även flera andra remissyttranden avvisar förslaget.

Umeå/Ålidhems kyrkliga samfällighet

Som enskild samfällighel med konkurrens mellan försäkringsbolagen och med hänsynslagande till självrisker och andra överväganden beträffande försäkringarnas omfattning tror vi oss kunna åsladkomma ell bättre resultat belräffande försäkringarna än om vi skulle ingå i elt försäkringskollektiv genom kyrkofonden. Ell skäl som då skulle tala för utredningens förslag är all del skulle vara som ekonomisk uQämningsfaklor. Del måsle i så fall enligt vår uppfattning finnas andra vägar alf gå. Det är också en fråga om handligsfrihel för enskilda församlingar och samfälligheter. Enligl vår uppfattning bör vinster ur ekonomisk-, handläggnings- och praktisk synpunkt kunna vinnas för de små församlingarna genom all en kollekliv försäkringsuppgörelse via kyrkofonden kunna arrangeras på frivillig basis för de församlingar och samfälligheter söm så önskar. Möjlighel för den enskilda församlingen eller samfälligheten all själva välja form för sina försäkringar och därmed omfattning och kostnader bör alltså finnas.

Pä liknande sätt uttalar sig Sveriges kyrkokamerala förening.

Malmö kyrkUga samfällighet

Det kan icke nog understrykas värdet av all kunna få direktkontakt pä orten. Vid centralisering föreligger påtaglig risk för krångliga beslutsprocesser och svårigheter alt fä kontakt. Samfällighelen kan inle heller underlåta atl påtala del anmärkningsvärda i att kommillén i delta hänseende förordar centralisering, medan den i övrigl föreslår decentralisering.

Katrineholms församling

Vad gäller kyrkofondens övertagande av försäkringsskyddet kan delta endasl tillstyrkas under förutsällning alt lokall inflytande och lokal service bibehålles. I del fall någon samfällighel önskar stä utanför kyrkofondens försäkringsskydd måste regler tillskapas för en reducering av kyrkofondsavgiften med hänsyn härtill.

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

Den allmänna kyrkoavgiften (10.2.8) Prop. 1987/88: 31

Den allmänna kyrkoavgiften accepteras av alla remissinstanserna som en av grundpelarna i uQämningssystemet. Linköpings stiftsråd uttalar sig dock om avgiftsbeloppet.

Utredningen föreslår alt den allmänna kyrkoavgiften alltfort i lag skall fastställas lill 16 öre per skattekrona, en redan i dag alltför låg nivå.

Stiftsrådel är av den meningen alt ett ev. lagfäst belopp måsle sältas så högt alt kyrkofonden får tillräcklig rörelsefrihet all kunna tillgodose olika framtida behov av ekonomiskt slöd lill stift och församlingar.

Den särskilda kyrkoavgiften (10.2.9)

I några remissytlranden för man fram förslag alt den särskilda kyrkoavgiften hell eller delvis skulle få disponeras av det egna stiftet.

Stiflsnämnden i Linköping

Del tidigare av sliftsjägmäslareföreningen föreslagna systemet med stiftsvis uQämning är enligt stiflsnämndens mening väl värt atl diskutera vidare. Vore det inte en adekvat uppgift för stiftsstyrelsen att i största möjliga utsträckning svara för uQämningen inom del egna stiftet. Till stiftsstyrelsens förfogande kunde då ställas, förutom den särskilda kyrkoavgiften, skogsavkastningen från egendomsnämnden och den del av allmänna kyrkoavgiften, som skall återgå inom stiftet. Kyrkofondens uppgift i uQämningssystemet skulle då kunna begränsas till ev. erforderliga uQäm-ningar mellan sliften. Stiftsstyrelsen stär myckel närmare de berörda församlingarna och pastoralen och borde rimligen ha bättre möjligheter än kyrkofonden all bedöma de verkliga behoven av t. ex. extra uQämningsme-dd.

Liknande förslag förs fram av sliftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs.

Flera remissinstanser är tveksamma till användningen av den särskilda kyrkoavgiften som styrmedel för medelsplaceringen och förordar ell avgiftssystem som lar större hänsyn till egendomens verkliga avkastning.

Domkapitlet i Lund

Vad avser den särskilda kyrkoavgiften är domkapitlet tveksamt lill om den
skall användas som styrmedel i den omfattning som föreslagits. Det är
myckel angelägel alt man här kan hitta etl syslem som blir mera följsamt
än del föreslagna. Del är uppenbart att datorstöd hos sliftsnämnderna vad
avser registrering av lönelillgångarna skulle underiätta avsevärt. Detla är
emellertid inle bara en fråga om alt få fram medel för registreringen. De
manuella register som finns idag är ofta inle hell tillförlitliga och kan alltsä
inle ulan ell omfattande förarbete överföras till dator. Detla kommer — i
vart fall i de slora stiften - all la avsevärd tid och kräva stora resurser. 82

Domkapitlet i Visby Prop. 1987/88:31

Systemet med styrning av pastoralens kapitalplacering genom konstruerade procenttal bör omprövas från grunden.

Det har t. ex. av pastoralen upplevts som felaktigt att behöva betala särskild kyrkoavgift på egendomen som man inte längre har kvar. Detla gäller i synnerhet om bankmedel, med högre schablonavgifl, har använts lill köp av fasl egendom. Fasllåsningen vid innehavet vid samma bestämda tidpunkt år efter år är myckel olycklig. Del måste i vatje fall gå alt införa rutiner sä atl ändringar i innehav av lönelillgångar åriigen får påverka beräkningen av den särskilda kyrkoavgiften.

Den datorisering av stiftskanslierna som kommillén förordar, bör påskyndas genom att särskilda medel ställs till stiftsstyrelsernas förfogande.

Stiftsnämnden i Lund

Sliftsnämnden anser all den särskilda kyrkoavgiften i princip inle skall användas för att försöka göra kyrkliga kommuner lill bättre kapitalförval-lare. Den enda styrning i della hänseende som sfiftsnämnden kan tänka sig är all göra del relativt oförmånligt alt hålla medel insatta på vanlig bankräkning. Del särskilda kyrkoavgiften i övrigl bör däremot i möjligaste mån vara neutral från placeringssynpunkt och ligga fast under mer än ett år under del all avgiften på bankmedlen årligen anpassas till diskontot.

Stiftsnämnden i Luleå

Nu gällande ordning beträffande den särskilda kyrkoavgiften kan enligt stiflsnämndens mening inte försvaras på sakligt ekonomiska grunder. Systemet med skilda procentsatser för avkastningen på de olika förmögenhetsslagen medför en konstlad styrning av pastoratens placering av präsl-lönelillgängarna. Därtill kommer all ändringar av de avkaslningsmässiga faktorerna som slår utanför egendomsförvallningarnas bestämmande, l.ex. ändrat diskonto och ändrade taxeringsvärden från lid lill annan kan ge vitt skilda resultat för den sammantagna avkastningen av förmögenhels-massan.

Etl av motiven för införandet av nu gällande system var all beräkningar av pastoratens avgifter till kyrkofonden kunde förenklas. Della motiv saknar numera aktualitet eftersom den ekonomiska redovisningen av pastoratens lönetillgångar sker genom någon form av dalabehandlingssys-tem.

Eftersom endasl de olika egendomsslagens verkliga avkastning kan vara lill ledning för valet mellan olika placeringsallernativ bör nuvarande modell för beräkning av den särskilda kyrkoavgiften slopas.

Liknande synpunkter framförs av stiftsnämnden i Göteborg, som också har andra anmärkningar mol förslaget:

Förslaget alt för den särskilda kyrkoavgiften behålla uldebileringspro-
cenlen men relatera denna lill "nu gällande taxeringsvärde" är för del
första oklart vad beträffar om della skall avse även framlida förändringar i
taxeringsvärdet. För del andra är del elt säll alt överföra slora summor
avkaslningsmedd från pastoralen lill en central kyrkoförvallning utan all
della klart framgår av texten i förslaget. 83

Elt mera radikalt förslag läggs fram av domkapitlet i Härnösand som en Prop. 1987/88: 31 möjlig lösning som emellertid behöver utredas närmare:

Den samlade utdelningen från pastoratens skogar är f n. 150 mkr. Den särskilda kyrkoavgiften beräknas öka lill 130 mkr. Inbetalning av avgifter och senare utbetalning av uQämningsbidrag blir närmast, en rundgång av pengar som kräver myckel administration. Vi vill därför ifrågasälta om inte avkastningen från skogen på löneboslällen och präsllönefondsfasligheler borde överföras direkl lill kyrkofonden i stället för alt som nu först belalas ul till pastoraten och sedan lill största delen av dem belalas in till fonden. Härigenom skulle man dels komma ifrån problemet med den bristande överensstämmelsen mellan ett paslorals intäkter från skogen och dess kyrkoavgift för samma skog och dels göra administrativa besparingar på alla nivåer. En sädan ökning av effektiviteten i förvaltningen skulle ge mera resurser för den rent kyrkliga verksamhelen.

Flera remissinstanser har synpunkter på de av, kommittén föreslagna procentsatserna för uttaget av den särskilda kyrkoavgiften. I fiertalel fall överensstämmer de framförda synpunkterna med vad stiftsnämnden i Linköping anför i sitt remissyttrande:

Synpunkter på de föreslagna procentsatserna och elt användande av gällande taxeringsvärden:

Fast egendom, icke skog, 2 %. För denna typ av egendom kan avkastningen i viss mån följa taxeringsvärdenas ulveckling. Med hänsyn till jordbrukels svaga lönsamhet kan nivån med tveksamhet accepteras.

Fast egendom, skog, 6 %. Även för delta egendomsslag kan avkastningen följa taxeringsvärdenas utveckling om man ser till helheten, men för det enskilda pastoratet, som får in utdelning efter andelstal, där relationerna mellan pastoraten i princip är läst. blir konsekvenserna förödande. Skall särskilda kyrkoavgiften beräknas på aktuellt skogsbruksvärde måste skogsförvaltningens resultat fördelas med hänsyn härtill och inte enligl anddslalen. Delta är alltså en fördelningsfråga och inlé en niväfråga. Pastoraten betalar dessutom skogsvårdsavgiften.

Aktier m. rn., 2 % av ingångsvärdet. I analogi med ovanstående öch då knappast mer än ett par tre procents avkastning kan påräknas accepteras detla. Dock tveksamt all ha 50 % av förmögenheten på börsen. '

Bankmedel, 8 %. För högt med hänsyn lill nuvarande ränldäge. Bör
följa diskontots förändringar. Ärlig inventering av lönetillgångarna förut
sattes. Om kyrkofonden kräver datoriserat material kan det inte vara något
problem ens för en ickedatoriserad stiflsnämnd att via servicebyrå tillhan
dahålla band, diskett eller annat media. (Kan inte kyrkofonden la emot etl '
stansunderlag?).

Om man i utredningens beräkning vill öka kyrkofondens inkomster med 60-65 milj. kr. kan della enklast ske genom en anpassning av allmänna kyrkoavgiften i stället för en höjning av särskilda kyrkoavgiften. En schablonmässig höjning av särskilda kyrkoavgiften kommer säkerligen all resultera i stora krav på extra uQämningsbidrag, varvid nettoeffekten starkt reduceras.

Statsbidrag till kyrkofonden (10.2.10)

Flera remissinstanser uttrycker oro för den kyrkliga ekonomin, i framliden

och menar atl slalen även i framliden bör lämna bidrag lill svenska kyrkan. 84

Bidragen bör inte bara inskränkas till kostnader förde verksamheler som Prop. 1987/88: 31 enligl förslagen överförs från slaten lill kyrkokommunerna.

Linköpings domkapitel

Vid studiet av denna del av betänkandet får man ett intryck av att staten önskar så billigt och snabbt som möjligl göra sig av med den "ekonomiska börda" som statskyrkosystemet ulgör. Här mäste åtgärder vidlas så atl icke kyrkan kan gå ekonomiska förluster till mötes.

Doriikapitlet anser det oundgängligen nödvändigt att erforderiiga medel tillförs stiftet av statsmakterna under en rimlig övergångsperiod.

Domkapitlet i Skara

Då stiftssamfälligheterna frånsett övergångsåret i övrigt skall finansieras via samfällighetens uttaxering, befarar domkapitlet - som tidigar nämnts - all på något säll också dessa stiftsbidrag ur kyrkofonden skall uppfattas som öronmärkta för den personal som i fortsättningen på kansliet skall ha liknande arbetsuppgifier som nu, utökade med vissa lill stiftsstyrelsen delegerade statliga uppgifter av likartad karaktär, vilkel skulle kunna resultera i en personalklyvning som vore olycklig. Man kan tänka sig alt statsbidraget till kyrkofonden inte ökas i takt med kostnadsstegringar och behov, medan den inkomstkälla för sliflssamfälligheten som dess del av den kyrkliga utdebiteringen utgör, lällare kan anpassas efter behovet. Öronmärkning skulle dä innebära att personalresurserna oavsett behovet skulle vara oförändrade för vissa arbetsuppgifter. En sådan ulveckling resp. enbart en sådan farhåga är olycklig och motverkar den sammansmältning av den lagreglerade och den fria sektorn på regionalplanet som åsyftas. Det måste alltså klargöras från början, att stiftssamfällighelens samlade resurser i medclshänseende är en gemensam "pott", oavsett varifrån medlen härrör och oavsett vilken typ av arbetsuppgifter de hos stiftssamfälligheten anställda har eller tidigare haft. Om domkapitlet däremot får egen personal eller egen budget alt köpa tjänster från samfällighetens organ, gäller inte det sagda just det framtida domkapitlet.

Domkapdlet i Stockholm har synpunkter på hur en rimlig fördelning av det ekonomiska ansvaret mellan slalen och stiftet kan se ul:

Domkapitlet förutsäller atl slalsbidrag via Kyrkofonden ulgår till sfifts
samfälligheterna för kostnader för den obligatoriska verksamhel, som nu
föreslås åligga dem, såsom, kostnader för den andliga vården vid sjukhus
och vid kriminalvärdsanstaller och vid mililärförband samt för personal
vid domkapitel och egendomsnämnd. Kostnader för övrig personal vid
stiftskansliet, för församlingslivets utveckling i stiftet, för församlingsarbe
tet bland finskspräkiga och samer - allt inomkyrkliga uppgifter — bör
bekostas med av stiflssamfällighelen uldebiterade medel. Detsamma gäller
angående begravningsangdägenheler för ickekristna trosbekännare sä
länge dessa mäste betala sin resterande andel av kyrkoskatten. Om denna
skulle bortfalla bör begravningsverksamhet betalas av statliga medel.
Domkapitlet anser inte alt statliga medel bör utbetalas för den inomkyrkli
ga verksamheten men skulle med tillfredsställelse se att etr betydande
statligt bidrag utgick förslagsvis genom Kyrkofonden för reparation och 85

underhåll av domkyrkor och andra kyrkobyggnader som har stort kultur- Prop. 1987/88: 31 historiskt värde och vilkas underhåll koslnadsmässigl ofta betydligt överskrider vad respektive församling ekonomiskt orkar med.

Egendomsförvaltning (11)

Egendomsnämnder (11.2.1)

Förslaget alt ersätta de nuvarande stifts- och boställsnämnderna med en egendomsnämnd i varje stift tillstyrks helt eller i huvudsak av en majoritet (2/3) av de remissinstanser som har yttrat sig över del. Även bland de kyrkliga kommuner som yttrat sig lill svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund råder majoritet för förslaget.

Fem yttranden kommenterar förslaget om en egendomsnämnd i Stockholms stift.

Domkapitlet i Stockholm

Som ovan framhållits är Stockholms stift berett alt la över förvaltningen av sin egendom från stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift. En egendomsnämnd kommer atl tillskapas i sfiftel, men som chef för denna behöver i Stockholms stift ej nödvändigtvis finnas en stiflsjägmäslare. Däremot erfordras självfallet ekonomisk expertis vid stiftskansliet. För frågor om jord och skog torde erforderlig sakkunskap kunna tillhandahällas genom konsulter.

Stiftsrådel i Stockholms stift har en likartad uppfattning.

Sliftsnämnden i Uppsala

Sliftsnämnden har förståelse för atl delegation oCh självbestämmande mo-, fiverar alt en egendomsnämnd skall finnas även i Stockholms stift. Jord-och skogsbruksförvallningen i delta stift ombesörjes för närvarande av sliftsnämnderna i Strängnäs och Uppsala. Om Stockholms stift upprättar egna förvaltningar i dessa hänseenden kommer del att resultera i fördyringar. Inom Uppsala stift ulgör förvaltningsarbetet och tillsyn av Stockholms sfifts marker en mindre del av del totala arbetet. Det är inle troligt att förslaget medför besparingar inom Uppsala stift som kompenserar ökade kostnader inom Stockholms stift. Nuvarande ordning bör därför ej upphöra.

Stiflsnämnden anser all gällande förhållande med samarbete över stiftsgränsen i slället bör förslärkas. I fiera avseenden kan samarbete i förvaltningsfrågor och ulnyUjande av gemensamma resurser effekfivisera och förbilliga förvaltningsarbetet.

Även Svenska kyrkans centralstyrelse liksom Svenska kyrkans försam
lings- och pastoratsförbund ifrågasätter behovet av en särskild egendoms
nämnd för Stockholms stift med hänsyn till den ringa omfattningen av del
kyrkliga markinnehavet där. °6

Flera yllranden betonar all krav mäste ställas på ledamöternas kompe- Prop. 1987/88: 31 tens och insikter i egendomsförvaltning.

Stiftsnämnden i Skara

Sliftsnämnden trycker myckel på behovet av kompelens i egendomsförvallningen på pastoratsnivå. Lika viktigt är atl egendomsnämndens ledamöler och särskilt dess ordförande besitter kunskaper i de frågor som ankommer på nämnden. Stiflsnämnden anser alt kravet på ledamöternas kompetens skall vara obligatoriskt även i fortsäUningen och alt del kan vara formulerat enligl förslaget som ell allmänl kompetenskrav ulan särskilt angivande av specialkompetens i visst slag av egendomsförvallning. Dock synes lämpligt atl i motiven lill lagbestämmelsen uttalas, all det är fråga om krav på insikter grundade pä erfarenhet av egendomsförvaltning och atl enbart intresse för miljöfrågor inte är tillräckligt oavsett hur uttalat det må vara.

Liknande synpunkter framför lantbruksstyrelsen, domkapitlen i Västerås, Karlstad, Luleå och Visby, fierlalel stiftsnämnder, Sveriges jägmästares och forstmäslares riksförbund saml Sliftsjägmäslareföreningen.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Karlstad som betonar atl anlalel ledamöter bör vara sju med hänsyn till vikten av en representativ fördelning inom stiftet, föreslår bl. a.:

Stiflsjägmäslaren/chefen för skogsförvallningen skall vara ledamol i egendomsnämnden vid handläggning av ärenden inom hans kompetensområde.

Delsamma föreslår stiflsnämnden i Linköping och Sveriges jägmästares och forstmäslares riksförbund.

Belräffande egendomsnämndens sammansättning i övrigt finns ytterligare två förslag.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Förbundet har tidigare berört inrättande av egendomsnämnder som en viktig del i den nya stiftsorganisalionen.Förbundsstyrelsen har därvid uttalat atl nämnden bör erhålla representation på förslag av församlings- och pasloralsförbundels respektive förbundsavdelning.

Stiftsrådel i Luleå stift

Stiftsrådet anser alt frägan om behovet av teologisk kompelens inom den
föreslagna nämnden närmare bör övervägas. Det är angeläget atl kyrkans
övergripande ansvar och uppgift och att därmed också kyrkans "inners
ida" bör företrädas i egendomsnämnden. Risken är annars uppenbar alt en
egendomsförvaltning som ytterst skall Qäna kyrkans uppgift, kan komma
alt bli föremål för misslänkliggöranden just på grund av bristen på kontakt
med kyrkan i övrigl. Sliflsrädel vill därför förorda all biskopen eller den
han utser, har närvaro-, yttrande- och förslagsrätt i egendomsnämnden. 87

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församUngs- och Prop. 1987/88: 31 pastoratsförbund pekar på en oklarhet kring egendomsnämndens kompelens i relafion till andra kyrkokommunala förvaltningar och ställer sig frågande till kommitténs jämförelse med social- och byggnadsnämnd:

Är den lillsyn över andra kyrkokommuners specialreglerade förvaltning, varom här är fråga, likartad med de angivna primärkommunala nämnder-, nas uppgifter? Frågan om egendomsnämnds befogenheter gentemot andra kyrkokommuners förvaltning bör noggrant prövas mol grundlag saml utifrån kommunalrättsliga principer och gällande praxis.

Dessa remissinstanser anser vidare att del bl.a. bör få ankomma på pastoraten all själva få bestämma villkoren vid ularrendering av lönebos-tällerias jordbruk och atl föra talan när en arrendenämnd eller en domstol behandlar arrendevillkor.

Egendomsnämndens ansvarsområde och dess ställning gentemot stiftsfullmäktige diskuteras i fiera yllranden.

Rikskommittén för stiflslingen

Rikskommillén föreslår, alt egendomsnämnden får en bättre förankring i sliflsslyrelsen och all nämnden, som bör ha de bästa förulsällningarna för egendomsförvallning, av stiftsfullmäkfige och -styrelse skall kunna åläggas alt förvalla även annan egendom såsom stiftsgårdar och därmed ges kompelens alt lämna service ål församlingar och kyrkliga samfälligheter i hithörande frågor. Förslaget till Lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter, kap. 9, Sliflsslyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten. Stiftsstyrelsens uppgifter § 1 anger att Sfiflsstyrdsen skall "ha lillsyn över övriga nämnders verksamhet". Detta bör avse även egendomsnämnden. I förslag till lag om ändring i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord, bör därför § 5. st 1, andra meningen avslutas så:"... lag och bestämmelser som meddelats med slöd av lagen eller uppgifter, som meddelats av stiftsfullmäktige eller sfiflsslyrelse".

Ell motsvarande förslag har stiflsrådet i Linköpings stift.

Domkapitlet och sliftsnämnden i Karlstad

Inom egendomsnämndens kompelens bör vidare enligl sliflsmyndigheler-nas mening också kunna ligga egendomsfrågor som inle faller inom den nuvarande stiftsnämndens område, t. ex. egendom som kommer all finnas under sliflssamfälligheten — kyrkokommunal egendom —, stiftelseegendom m. m.

Stiftsrådet i Karlstads stift delar denna uppfattning.

Stiftsnämnden i Skara

Uttalandena om egendomsnämndens självständiga förvaltning och överlagande av samtliga uppgifter som i dag ankommer på stifts- och boställs-

nämnderna uppfattar stiflsnämnden så alt egendomsnämnden skall besluta Prop. 1987/88: 31 om budget för jord och skog som förvallas av nämnden pä samma säll som uppgiften i dag ankommer pä stiftsnämnden. Om stiftsfullmäktiges beslut om anslag för verksamhelen endasl skall avse den del som i dag belastar statsbudgeten kan det inte sägas, att sfiftsfullmäktige får egentligt inflytande över egendomsförvaltningen. Frågan är av stor principiell belydelse för egendomsnämndens ställning gentemot stiftsfullmäktige och sfiftsslyrd-

Domkapitlet i Skara instämmer.

Sliftsnämnden i Göteborg

Fullmäktiges infiytande över egendomsnämndens arbete bör la sig ulfi-yck i granskning av nämndens arbete och att detta skett på rätt säll. Eftersom nämnden skall ha självständigt ansvar skall fullmäktige inle genom an-slagsslyrning ha möjlighel all påverka nämndens arbete då i sådanl fall del självständiga ansvaret sätts ur spel.

Stiftsnämnden i Luleå är av samma åsikt.

Belräffande egendomsnämndens personalansvar anför JUSEK:

När del gäller egendomsnämndens ansvar för personal- och budgetfrågor inom den jord- och skogsförvaltande verksamhelen är detta oklart. JUSEK anser atl det skall anges vem som har ansvaret för dessa frågor.

Svenska skogsarbetareförbundet finner del anmärkningsvärt att frågan om den skogliga personalens framfid inte berörs i utredningen och fortsätter:

----- all personal vid dagens skogsförvallningar kommer alt, om förslaget

genomförs, överföras från sina f.n. statliga anställningar till motsvarande kyrkokommunala sådana. Eftersom förslaget i denna del är så oklart i sina detaljer, kan förbundet av den anledningen inte tillstyrka förslaget. Vi föreslår därför, all frågan om vem som skall vara huvudman för den anställda personalen får ytterligare övervägas med tanke pä hur den exakta organisationen i framliden ska se ut.

Förslaget avstyrks av kammarkollegiet, länsstyrelsen i Gollands län, domkapitlen i Växjö och Visby, sliftsnämnderna i Växjö, Lund och Visby, Sveriges jägmästares pch forstmäslares riksförbund. Svenska skogsarbelareförbundel, Stiftsjägmästareföreningen samt stiftsrådel i Visby stift.

Kammarkollegiet konstaterar att varken kommitténs förslag eller övriga aktuella ändringar avser att sakligt ändra principerna för den kyrkliga egendomsförvallningen:

Den lagstiftning som reglerar den kyrkliga jordens förvaltning är slallig,
och slaten bär alltså det yttersta ansvaret för denna förvaltning. De myn
digheter som hillills svarat för lagstiftningens tillämpning har ocksä varit
stafiiga såväl på stiftsplanet som pä riksplanet med det särskilda ansvar
och de särskilda konlrollmedd som finns för statliga myndigheter. Det 89

betyder att de närmast handläggande stiftsmyndigheterna i allt varit under- Prop. 1987/88: 31 kastade statliga regler, atl deras avgöranden kunnat överprövas genom förvaltningsbesvär och atl deras verksamhet varil underkastad slallig förvaltnings- och redovisningsrevision. Om ansvaret övertas av kyrkokommunala organ, gäller visserligen fortfarande de statliga reglerna för förvaltningen i materiellt hänseende och besvär skall likaledes fortfarande prövas av statliga myndigheter, men den aktiva statliga kontrollen över verksamhelen kommer att upphöra. Besvärsprövning och prövning av köp- och försäljningsärenden hos kammarkollegiet har endasl marginell betydelse i delta hänseende.

Man måste räkna med all kontrollen över egendomsnämndernas förvaltning efter elt genomförande av kyrkokommilléns förslag reellt kommer all lill slörsla delen ligga hos det organ som utser nämnderna, alltså stiftsfullmäktige. Den grundläggande kontrollen sker, som kommittén ocksä nämner, vid valet av nämndens ledamöler. Kommillén framhåller visserligen atl nämnden som en specialreglerad nämnd har självständigt ansvar för sina statliga förvaltningsuppgifter men menar samlidigl att stiftsfullmäktige kan påverka inriktningen av verksamhelen genom valet av ledamöler. Delta är antagligen en realistisk beskrivning av hur förhållandena kommer all gestalta sig men visar samtidigt svagheten i förslaget all göra egendomsnämnderna till kyrkokommunala organ. Uttalandet är ocksä svåriigen förenligt med principerna för speciallagsreglerade kommunala nämnder med statliga förvaltningsuppgifter. För dem gäller uteslutande vad kommittén uttalar om självständigt ansvar under den statliga lagstiftningen. Kommunfullmäktige har inte rätl alt lämna några direktiv till byggnadsnämnden för tillämpningen av byggnadslagen, lill socialnämnden för tillämpningen av socialQänstlagen eller lill miljö- och hälsoskyddsnämnden för hälsoskyddslagens tillämpning. Inle heller kan den kommunala revisionen uttala sig om sådan laglillämpning eller de speciallagsreglerade nämndernas verksamhet vid laglillämpningen bli föremål för fullmäktiges behandling. Detsamma måsle gälla vid egendomsnämndernas tillämpning av den kyrkliga förvall-ningslagstiflningen såväl i princip som i enskilda fall. En diskussion om en egendomsnämnds förvaltningsbeslut - i förväg eller i efterhand - hos stiftsfullmäktige är alltså inle förenlig med nämndens självständiga ansvar under lagstiftningen - långl mindre får fullmäktige meddela direktiv eller falla andra beslut i sädana frågor. Med hänsyn till den aktuella diskussionen på delta område är det synnerligen angeläget all egendomsnämndens självständiga ställning gentemot stiftsfullmäktige klargörs, om den tänkta ordningen med nämnden som elt kyrkokommunalt organ genomförs.

Även om egendomsnämndens självständiga ställning blir klarlagd i prin
cip, kommer det all bli synnerligen svårt all upprätthålla principen. Del
måsle bli en i varje fall psykologiskt svår balansgång för nämndledamöter
na mellan å ena sidan förfatlningskravet på en saklig och professionell
egendomsförvaltning som skall ge så hög avkastning som möjligt och å
andra sidan kravel pä lojalitet med den politiska gruppering från vilken
ledamoten hämtats och dess på ideologiska motiv grundade uppfattning
om hur förvaltningen skall skötas. Även om kravet på kunskap och erfa
renhet inom ämnesområdet görs starkare genom lagregler, är det sannolikt
så, all poUtiska meriter i praktiken kommer alt väga tyngst när stiftsfull
mäktige utser ledamöterna i nämnden. I de fiesta sliflsnämnder finns l. ex.
lanlmälerikunskap representerad i form av lantmätare - i flera fall över
lantmätare. Detla är en viktig sakkunskap. Del är knappast troligt alt
stiftsfullmäktige vid ett val, som antagligen sker efter partipolitiska linjer,
kommer all finna plats för en lantmätare i egendomsnämnden annal än i
undanlagsfall. Det lär också bli svårt atl hindra all egendomsnämndernas 90

verksamhel diskuteras i fullmäktige vid valen eller i varje fall i samband Prop. 1987/88: 31 med atl nämndernas årsberätlelser behandlas i fullmäktige. Diskussionen kan få inslag av starkt vägledande karaklär som de politiskt valda ledamölerna i egendomsnämnden känner sig förpliktade all följa. Del finns därigenom risk för att egendomsnämnden inte får den starka och oberoende ställning som den kyrkliga förvallningslagsliflningen förutsätter.

I egenskap av kommunal nämnd kommer egendomsnämnden visserligen att bli föremål för kommunal revision men denna kan, som nämnts, inte befatta sig med egendomens laglillämpande verksamhel, d. v. s. nämndens uppgifter enligl den kyrkliga förvaltningslagstiftningen. Eftersom samtidigt den statliga revisionen upphör, kommer egendomsnämndernas för den kyrkliga ekonomin betydelsefulla verksamhel alt i huvudsak lämnas utan revisionen kontroll. Delta kan inte vara godtagbart från allmän synpunkt.

Mol denna bakgrund finner kammarkollegiet övervägande skäl tala mol att göra egendomsnämnden till cn kommunal nämnd. Kommittén har som skäl för en sådan ändring anfört att del genom kommitténs förslag i övrigt finns förutsättningar för en sammanhållen förvaltningsorganisation i varje stift. Kommilléns förslag innebär emellertid inle all slifisorganen genomgående blir statliga. Enligl förslaget bibehålls sålunda domkapitlet som statlig myndighel. Ordförande i såväl domkapitel som stiftsstyrelse blir den statligt tillsatte biskopen, innehavare av en statligt reglerad Qänsl. Eftersom någon ändring inle är avsedd i fråga om förvaltningen av den kyrkliga jorden vare sig belräffande den statliga regleringen eller principerna för denna, ter det sig svårförståeligt att föra över organisationen för egendomsförvallningen på stiftsplanet från den statliga lill den kommunala sidan.

Förslaget om kommunalisering av den kyrkliga egendomsförvaltningen på stiftsplanet innebär, som redan nämnts, atl den statliga revisionen av denna förvaltning upphör. Samtidigt förutsätter förslaget att den kommunala egendomsnämnden skall överta förvaltningen även av kyrkofondens fastigheter. Kollegiet har i det föregående förordat alt kyrkofondens fastighetsinnehav avvecklas. I den mån delta inle skett vid etl genomförande av kyrkokommitléns organisalionsförslag, innebär detla att kyrkofondens företrädare inle skulle ha någon insyn i förvaltningen av fondens egendom ulan tvingas nöja sig med den redovisning som egendomsnämnden lämnar. En sådan ordning skulle naturligtvis inte vara acceptabel. Den skulle innebära bl. a. alt kyrkofondens företrädare saknade möjlighet all bedöma l.ex. fördelningen av kostnader och intäkter mellan kyrkofondens fasligheter och övriga fasligheter under nämndernas förvaltning liksom skälighelen av kostnader för kulturminnesvärd och naturvård men också sakna underlag för atl pröva, lönsamheten hos enskilda fastigheter och därmed frågan om deras bibehållande i kyrkofondens ägo.

En förvaltning av kyrkofondens egendom genom egendomsnämnderna skulle vara ell skäl för atl låta nämnderna få karaklär av statlig myndighet. Om della inle skulle bli utgången, måste kyrkofondens intresse av revisionen insyn i förvaltningen av fondens egendom tillgodoses på annat sätt.

Domkapdlet och stiftsnämnden i Visby, sliftsnämnden i Lund, stiftsrådet i Visby stift, Sveriges jägmästares och forsiniästares riksförbund saml Stiftsjägmästareföreningen avstyrker liksom kammarkollegiet med hänvisning till all del statliga intresset enligl förslaget förblir oförändrat och bäst tillgodoses av en statlig förvaltningsmyndighet.

Sliftsnämnden i Växjö vill avvakta något med reformen:

Det är för närvarande en rad problem förknippade med den kyrkliga Prop. 1987/88:31 egendomens förvaltning. Det föreligger inom hela kyrkan ingen gemensam uppfattning om hur de skall uppfattas och lösas. En kartläggning av situationen måste ske och elt fortsatt reformarbete komma lill stånd i syfte atl effektivisera förvaltningen. Det är en ganska komplicerad och krävande uppgift att uppnå detta.

Den nuvarande organisafionen är enhetlig och sedan tidigare inriktad på alt arbeta i denna riktning. En kyrkokommunal organisation kan inle påräknas meddetsamma ha dessa förutsättningar. Egendomsnämnden förutsattes visseriigen i förslaget ha en självständig ställning och upprätthålla kontinuiteten med stiflsnämndernas arbete. I praktiken torde stiftssamfälligheten fä etl avgörande infiytande på verksamheten. I del fortsatta reformarbetet krävs därvid en samordning inom och mellan stiften som kan bli svär. Sambandet med den centrala nivån inom kyrkan och förutsätt- . ningarna i övrigt där synes vara sådana alt därifrån inte blir någol avgörande inflytande pä frågan. En effektivisering av förvaltningen synes därför tills vidare bäst ske inom nuvarande organisation.

Stiftsnämnden ser del sålunda visseriigen naturligt och önskvärt att .

egendomsförvallningen efter hand inordnas i den kyrkokommunala organisationen men föreslår atl nuvarande statliga organisation tills vidare bibehålles i avvaktan på atl målen och medlen för den kyrkliga egendomsförvaltningen bättre klarlägges. Därvid bör kansli finnas gemensamt med sliflssamfälligheten och domkapitlet. Den personal som nu har anslällning inom skogsförvaltningen bör ges anställning hos stiflssamfällighelen men liksom nu inneha statligt reglerad Qänsl.

Förvaltningen av församlingskyrkas fastighet (11.2.2)

Förslaget alt församlingskyrkas faslighet skall förvallas av pastoratet ulom skogen som förvaltas av egendomsnämnden tillstyrks av samtliga remissinstanser, som yttrat sig, men avstyrks av några berörda församlingar i Karislads stift.

Stiflsnämnden i Göteborg påpekar:

Förslaget alt lägga skogsbruket pä församlingskyrkas fastighet under egendomsnämndens förvaltning får anses rationellt, men fråga är om inte räkenskaperna därvid bör hållas isär eftersom denna egendom ju är destinerad för helt andra ändamål än vad som gäller för pastoratens fastigheter.

Stiflsnämnden i Växjö är av annan uppfattning:

Innebörden i lagrummet (21 § lagen om förvaltning av kyrklig jord) torde
av stiftsnämnderna i allmänhet ha tolkals så alt del i den löpande förvalt
ningen är nödvändigt all årligen redovisa avkastningen särskilt för vaije
prästlönefondsfastighet. Motsvarande skulle med kommitténs förslag gälla
för envar av församlingskyrkornas fastigheter. I fråga om löneboställenas
skog redovisas avkastningen inte faslighetsvis på detta säll ulan i stället
totalt för alla stiftets fastigheter. Den samlade avkastningen fördelas på
pastoraten efter deras anddslal, vilka är beräknade med hänsyn lill varje
fastighets egna förutsällning för skogsproduktion. Genom detta fillväga-
gångssält uppnås alt pastoraten får en jämnare årlig utdelning, eftersom
den inle är beroende av den på respektive fastighet för tillfället rådande
skogsfillgången. För stiftsförvallningen underlättas driften genom atl redo- 2

visningen förenklas. Av nämnda skäl borde pä samma sätt även präsfiöne- Prop. 1987/88: 31 fondsfasfigheler och församlingskyrkornas fasligheter ingå i den totala redovisningen och beräkningen. Nämnden föreslår atl en sädan tillämpning göres möjlig.

Stiftsjägmästareföreningen föreslår delsamma. Stiftsnämnden i Lund anser del ocksä nödvändigt alt starkt förenkla reglerna om beräkning äv andelar i prästlönefondsfastighet och boslällsskog.

Förslaget avstyrks i spontana yllranden av några församlingar i Karlstads sfift, med erfarenhet av förvaltning av fastigheter - inle minsl skog -som tillhör församlingskyrkan: Norra Ny, Dalby, Fiyksände, Lekvattnets och Östmarks församlingar.

Fryksände församling

För Fryksände församlings del rör det sig huvudsakligen om förvaltningen av den för församlingen i långliga lider så betydelsefulla kyrkskogen Län-gsjöhöjden i Lekvattnet (tillsammans 2.412 ha). I den för församlingsborna välkända Sirilegenden har man försökt förklara församlingens innehav av detta betydelsefulla skogsområde. Så myckel är klart, atl Fryksände kyrkas ägorält lill skogen gär mycket långl tillbaka i fiden, öch alt den blivit fastställd genom Svea Hovrätts dom den 13/1 1825 och Kungl. Maj:ls dom den 10/9 1907. Del torde inle kunna påstås, att församlingen misskött förvaltningen, eller atl andra slora problem skulle vara förknippade med del förhållandet, all församlingen själv svarar för förvaltningen. Ännu så sent som 1971 behövde församlingen inte uldebitera någon församlingsskatt. Även för närvarande har denna kunnat hållas relativt låg. Del är med oro som församlingen tagit del av kyrkokommilléns förslag alt nu avhända församlingen förvaltningen av kyrkskogen.

På liknande grunder och med hänvisning till församlingskyrkans äganderätt till respektive fastigheter molsäller sig också de övriga nämnda församlingarna kommitténs förslag.

Regler för placering av förmögenhetstillgångar. Delegering och decentralisering av ärendehandläggning (11.2.3 och 11.2.4)

Alla remissinstanser tillstyrker eller lämnar ulan erinran kommitténs förslag.

REGERINGENS BESLUT

Regeringen har i skrivelsen 1987:1 till kyrkomötet för yttrande överlämnat förslag till domkapitelslag, kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslag samt för kännedom förslag till församlingslag och kyrklig indelningslag. Regeringens skrivelse har vad gäller förslagen till församlingslag, kyrklig indelningslag och kyrkofondslag hänvisats till organisationsutskottet.

Vidare har nedan angivna motioner, som väckts med anledning av regeringens skrivelse 1987:1, hänvisats till organisationsutskottet.

1987:7 av Dag Sandahl (4.1)

1987:22 av Arne Nilsson (4.2)

1987:25 av Ingrid Johansson (4.2)

1987:26 av Ingrid Johansson (4.2)

1987:30 av Sigvard Hovstadius (4.1)

1987:31 av Sune Holgersson (4.7)

1987:34 av Ingvar Bergenhorn (4.2)

1987:40 av Stig Alexandersson m.fl. (4.6)

1987:41 av Sten Johansson (4.7)

1987:43 av Eskil Jinnegård m.fl. yrk. 1 (5.2.), yrk. 2-3 (4.1), yrk. 4 (6.2) och yrk. 5 (4.5)

1987:44 av Gunnel Eriksson i Karlsborg (5.2)

1987:49 av Carl-Eric Abrahamson (4.1)

1987:50 av Ragnar Nordh (5.2)

1987:53 av Rolf Nordblom (4.7)

1987:59 av Anders Svärd yrk. 1 (4.7)

1987:68 av Sven-E. Kragh (6.2)

Prop. 1987/88:31

1987:75 av Urban Gibson m.fl. yrk. A 1,3 och 7 (4.1), yrk. A 4 (4.2), yrk. A 5 (4.3), yrk. A 8-11 (4.6), yrk. A 6 :och A 19 (4.8), yrk. A 17 (6.3), yrk. A 18 (6.5)

1987:84 av Sigvard Hovstadius m.fl. (6.4)

1987:86 av Sigvard Hovstadius m.fl. (4.5)

1987:89 av Karl-Erik Johansson yrk. 1 (4.7)

1987:91 av Urban Gibson m.fl. (6.3)

1987:92 av Robert Schött yrk. 3 b (6.3)

1987:95 av Robert Schött (6.6)

1987:96 av Eskil Jinnegård (4.2)

1987:97 av Kjell Ericson yrk. 1 (4.8) och yrk. 2 (4.2)

1987:99 av Sune Holgersson (4.4)

Motionsyrkandena redovisas i anslutning till i betänkandet be-; rörda delar av regeringens skrivelse. Parenteserna efter respektive motion anger det avsnitt i betänkandet i vilken motionen behandlas. Beträffande det närmare innehållet i motionerna hänvisas till dessa.

Läronämnden har avgett yttrande 1987:6 (bil. 1) med anledning av regeringens skrivelse och därtill anslutande motioner 1987:20, 1987:31, 1987:41, 1987:46, 1987:53, 1987:59, 1987:61, 1987:62 och 1987:89 samt yttrande 1987:14 (bil. 2) med anledning av motion 1987:30.

1 INLEDNING

1982 års kyrkokommitté (Kn 1982:05) tillkallades för att utreda frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet m.m. (dir. 1982:95). Kommittén gav tillsammans med kyrkomusikerutredningen (Kn 1980:04) ut diskussionsbetänkandet (SOU 1983:55) Försam-.. lingen i framtiden. Kommittén sände själv ut betänkandet på en bred remiss till bl.a. församlingar och kyrkliga organ på olika plan. Remissvaren publicerades i betänkandet (SOU 1984:75) Församlingarna och framtiden. I en lägesrapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan redovisade kommittén'därefter sina ställningstaganden. Regeringen överlämnade rapporten till 1985 års kyrkomöte som behandlade rapporten och ett antal motioner i anslutande ämnen (RegSkr. 1985:1, KO 10, kskr. 34). I mars 1986 avlämnade kyrkokommittén sitt slutförslag till lokal och regional organisation i svenska kyrkan i betänkandet (SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan. Regeringen överlämnade i maj 1987 ett förslag om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. till kyrkomötet.

Prop. 1987/88:31

SAMMANFATTNING AV REGERINGENS SKRIVELSE

Regeringens förslag (RegSkr. 1987:1) Ny organisation på lokal-och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. berör - såvitt avser innehållet i detta betänkande - i korthet följande.

Kompetensfördelningen mellan församlingar och pastorat föreslås bli ändrad så att ansvaret för alla mera kostnadskrävande för-samlingsaingelägenheter - underhåll av fast egendom, skötsel av begravningsplatser, personal - läggs på pastoraten.

Obligatoriska stiftssamfälligheter bildas med kompetens att sköta vissa för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter. Stiftsfullmäktige väljer en stiftsstyrelse. Den får överta förvaltningsuppgifter från bl.a. domkapitlet. Biskopen är självskriven ordförande. Domkapitlen behålls för ärenden rörande kyrkans lära och prästernas ämbetsförvaltning. En obligatorisk nämnd hos stiftssamfälligheten - egendomsnämnden - övertar de nuvarande stifts- och boställsnämndernas uppgifter. Stiftssamfälligheten skall hålla stiftsorganen med ett gemensamt kansli.

Beslut om ändrad församlingsindelning och pastoratsindelning m.m. delegeras till kammarkollegiet resp. de nya stiftsstyrelserna. De senare fåir också besluta om samfällighetsbildning och ändringar i kontraktsindelningen.

Statens kostnader för domkapitel och stiftsnämnder upphör. Kyrkofonden lämnar allmänt utjämningsbidrag till pastorat och samfälligheter men inte längre till församlingarna i flerförsamlingspastorat. Stiftsbidrag ur kyrkofonden skall utgå till stiftskansliernas verksamhet m.m. (liksom bidrag som stiftsstyrelsen kan dela ut till pastorat och kyrkliga samfälligheter med särskilda behov av stöd för sin verksamhet).

Kyrkofondens styrelse kan bevilja bidrag till underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.

Skrivelsen utmynnar i förslag till sex nya eller ändrade lagar. Dessa är domkapitelslag, kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord, prästanställningslag, församlingslag och kyrklig indelningslag.

Reformen avses träda i kraft under år 1989.

3 UTSKOTTET

Förslagen i regeringens skrivelse överensstämmer i huvudsak med kyrkokommitténs förslag och 1985 års kyrkomötes bedömningar vid behandlingen av lägesrapporten Församlingar i samverkan (RegSkr 1985:1, KO 10, kskr 34).

De principiella övervägandena i regeringens förslag bygger på att församlingen är den grundläggande enheten i svensla kyrkan samt den s.k. dubbla ansvarslinjen dvs. kombinationen av präs-

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31. Bilaga

Prop. 1987/88:31

terlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse. Denna linje innebär att en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med prästerligt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt valda organen. I förslaget understryks att de reformer som föreslås inte avser att förändra svenska kyrkans grundläggande karaktär av episkopal kyrka där biskopen och prästen har ett självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Utskottet konstaterar vidare att läronämnden i sitt yttrande framhållit att det nu framlagda förslaget som helhet borde kunna resultera i en god samverkan mellan vigda och icke vigda i vår kyrka.

De reformer som föreslås angående överflyttning av uppgifter från statliga myndigheter till kyrkokommunala organ i stiften innebär en decentralisering och en ökad inomkyrklig frihet.

Utskottet kan i huvudsak tillstyrka de till utskottet hänskjutna delarna av förslaget. Vad gäller vissa frågor, där utskottet har en avvikande mening, redovisas dessa i samband med behandlingen av de till utskottet hänskjutna motionerna.

4 FÖRSAMLINGSLAGEN

4.1 Församling och obligatorisk pastoratssamfällighet (RegSkr 3.1.1)

Regeringen föreslår att kompetensen när det gäller församlingsangelägenheterna fördelas i ett flerförsamlingspastorat på följande sätt. Församlingen svarar för främjande av kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Församlingen får också ha hand om den lösa egendom som inte är byggnadstillbehör i församlingens kyrka och i övriga lokaler för församlingsverksamheten.

Församlingen skall godkänna ändringar av kyrkorummets utseende.

Pastoratssamfälligheten skall ha hand om anskaffning och underhåll av församlingskyrkan och dess fasta inredning och annat byggnadstillbehör, liksom anskaffning och underhåll av övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dess fasta inredning och byggnadstillbehör. På samfälligheten faller också kompetensen när det gäller anläggande och underhåll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt personalen och personaladministrationen.

I ett enförsamlingspastorat sköter församlingen samtliga församlings- och pastoratsangelägenheter.

I frågor som äger samband med den kyrkokonununala kompetensen har väckts motioner angående diakonin (1987:30 och 1987:49) förvaltningen av församlingens kyrkogårdar och andra fastigheter (1987:43 yrk. 2 och 3), pastoratens ansvar för prästgårdar och löneboställen (1987:75. yrk. A 1) äganderätten till den fasta egendomen (1987:75 yrk. A 7) samt kyrkokommunens rätt att lämna Stöd till internationell kyrklig verksamhet (1987:75 yrk. A 3).

Prop. 1987/88:31

Diakoni

I motion 1987:30 framhålls bl.a. följande.

Av regeringens skrivelse 1987:1 framgår att lagtexten inte innebär någon förändring i sak i fråga om församlingarnas kompetens (s. 150). Detta innebär att rådande oklarhet i kompetensfrågor permanentas med de konsekvenser detta kan få för bl.a. samprojekt med motsvarande verksamhet på den kommunala och landstingskommunala sidan. "Diakoni - omvårdnaden om medmänniskan i hennes olika livssituationer - är en omistlig del av en församlings verksamhet, en konsekvens av evangeliets budskap om den gränslösa kärleken. Den prövar ständigt nya former och verksamhetsområden". Det är därför angeläget att kommentarerna till $ 3 p. 1 ges en positiv utformning, som understryker församlingens/-samfällighetens kompetens att själv avgöra vad som i församlingslagens mening är en kristen diakonal verksamhet.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslås i motionen att kyrkomötet beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som här anförts om utformningen av kommentarerna till kap. 1 3 S p. 1 i förslaget till församlingslag.

I motion 1987:49 hemställs att kyrkomötet beslutar om sådan ändring i församlingslagen kap. 1 3 S p. 1 får följande lydelse: Främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning, diakoni och evangelisation samt kristen verksamhet bland barn och ungdom.

UTSKOTTET

I fråga om församlingens kompeteins att bedriva diakonal verksamhet innebär förslaget ingen ändring i sak av vad som för närvarande gäller.

Läronämnden har i sitt yttrande 1987:14 framhållit att när förslaget till ny församlingslag ger församlingen kompetens att själv utforma och ansvara för diakonin handlar detta om just denna diakoni som verkar i både samhälle och kyrka och vars omfattning och verksamhetsformer ständigt skiftar.

Utskottet kan inte finna att det i kommentarerna till lagtexten finns behov av att närmare utveckla innebörden av begreppet diakoni. Kristen verksamhet bland barn och ungdom ryms enligt utskottets mening utan tvivel under begreppen i kap. 1 3 S 1 p. Någon ändring av den föreslagna lagtexten synes i detta hänseende inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför motionerna 1987:30 och 1987:49.

Förvaltning och äganderätt av kyrkogårdar, m.m.

I motion 1987:43 föreslås under p. 2 att en bestämmelse införs som ger församlingen rätt att hos pastorat/samfällighet väcka ärende om underhåll eller andra åtgärder i kyrkobyggnader, församlingshus och andra församlingslokaler.

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:43 föreslås under p. 3 att kyrkomötet som sin uppfattning ger regeringen till känna att församlingens kyrkoråd bör vara ansvarigt för de myndighetsfunktioner som gäller kyrko-gårdsförvaltningen.

UTSKOTTET

Genom sina representanter i samfällighetens kyrkoråd har församlingen i allmänhet möjlighet att ta initiativ till ärenden av de slag som avses i motionen. Eftersom det är väsentligt att församlingen alltid skall ha möjlighet att väcka sådana ärenden anser utskottet dock att det bör finnas en lagfäst rätt att väcka ärende om underhåll eller andra åtgärder rörande kyrkobyggnader, församlingshus och andra församlingslokaler. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion 1987:43 yrk. 2.

Såoir. framhålls i regeringens skrivelse är det väsentligt att det ekonomiska ansvaret för kyrkotomt, kyrkogårdar och övriga begravningsplatser samlas hos pastoratssamfälligheten. I likhet med vad som anges i regeringens skrivelse förutsätter utskottet att pastoratet, när det gäller utformningen och vården av en kyrkogård i anslutning till församlingskyrkan visar stor lyhördhet för den enskilda församlingens önskemål. Möjlighet finns också att i ett flerförsamlingspastorat tillsätta en nämnd för den löpande vården av en församlingskyrkogård vartill väljs sådana som representerar den aktuella församlingen. Utskottet avstyrker därför det i motion 1987:43 yrk. 3 väckta förslaget.

Ägande och förvaltning av fast egendom

I motion 1987:75 yrk. A 1 hemställs att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse 1987:1 anför att det i församlingslagen 3 S p. 4 klart bör anges att pastorat inom ramen för sin kompetens för ägande och underhåll av andra byggnader och annan mark också ansvarar för ägande och underhåll av prästgårdar och löneboställen.

I motion 1987:75 under yrk. A 7 hemställs att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse 1987:1 anför att det i propositionen bör klart utsägas att då en samfällighet bildas, så finns de ingående församlingarna kvar som självständiga juridiska personer med bibehållen äganderätt även till.den fasta egendomen samt att det endast är det som samfälligheten förvärvat efter bildandet som blif samfällighetens egendom.

UTSKOTTET

I 7 S förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord förklaras uttryckligen att pastoratet skall förvalta löneboställen och församlingskyrkors fastigheter, med undantag av tillhörande skog samt prästgårdar. Något förtydligande i församlingslagen är därför inte nödvändigt. Utskottet avstyrker yrkandet i motion 1987:75 yrk. Al.

100

Prop. 1987/88:31

Att församlingarna även efter en samfällighetsbildning kvarstår som självständiga juridiska personer kan det inte råda någon tvekan om. Något förtydligande på denna punkt är därför inte nödvändigt. Enligt utskottets mening påverkar församlingslagens bestämmelser om kompetens och samfällighetsbildning inte äganderätten till den fasta egendomen. I likhet med vad som anförts i motionen anser utskottet att detta bör klarläggas i den kommande propositionen till ny församlingslag. Yrkandet i motion 1987:75 A 7 är därmed besvarat.

Stöd till internationell kyrklig verksamhet

I motion 1987:75 yrk. A 3 yrkas att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse föreslår att beslut träffas som klargör församlingars och pastorats rätt att lämna stöd till internationell kyrklig verksamhet.

UTSKOTTET

Möjlighet finns att lämna bidrag enligt lagen (1975:494) om rätt för kommun och landsting att lämna internationell katastrofhjälp. Vad gäller.stöd i övrigt till internationell verksamhet synes rättspraxis rörande den kommunala kompetensen inta en restriktiv hållning. Utskottet anser därför att det saknas grund för att göra några uttalanden av det slag som avses i motionen. Utskottet avstyrker därför yrkandet i motion 1987:75 yrk. A 3.

4.2 Församlings- och eamfällighetsorganisationen (RegSkr 3.1.4)

Enligt regeringens förslag skall kyrkoråd alltid finnas i en församling. Kyrkofullmäktige skall finnas i alla församlingar med mer än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. I övriga församlingar får det finnas kyrkostämma.

Stiftsstyrelsen kan besluta att ett direktvalt kyrkoråd får finnas i en församling som ingår i en total samfällighet. Förutsättningen är dock att församlingen begär det och att det finns fler än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen. Antalet valda ledamöter i ett direktvalt kyrkoråd får inte understiga tio. I en församling med direktvalt kyrkoråd skall det inte finnas kyrkofullmäktige.

Beslutanderätten i flerförsamlingspastorat och flerpastoratssamfälligheter utövas av församlingsdelegerade eller i totala samfälligheter av kyrkofullmäktige.

De nuvarande särbestämmelserna om samfälligheterna i Stockholm och Göteborg avskaffas.

I frågor som har samband med församlings- och samfällighetsorganisationen har avgetts motioner angående undantag från regeln om att kyrkoråd alltid skall finnas (1987:96 och 1987:97 yrk. 2)

101

Prop. 1987/88:31

möjlighet till direktvalt kyrkoråd i sådana församlingar som har kyrkostämma (1987:22 och 1987:75 yrk. A 4) antalet suppleanter i direktvalt kyrkoråd (1987:25), tid för kyrkoråds väljande av elektorer (1987:26), kallelse till sammanträde med kyrkoråd (1987:34) samt valbarhet som ledamot i kyrkoråd och som kyrkvärd, m.m. (1987:7).

Kyrkoråd i varje församling

I motion 1987:96 föreslås att förslaget till församlingslag ändras så att stiftsstyrelsen ges kompetens att besluta om dispens från skyldigheten att ha kyrkoråd för de församlingar som p.g.a bl.a. gemensam kyrka och begravningsplats, har gemensamt församlingskyrkoråd eller en gemensam kyrklig samfällighet. I den nuvarande kyrkliga organisationen finns det för ett antal församlingar i vårt land ett gemensamt församlingskyrkoråd för 2 församlingar. Anledningen till detta är att församlingarna sedan 1800-talet har en gemensam kyrka och en gemensam begravningsplats och i övrigt svarar för församlingarnas verksamhet i dess helhet. Några skäl för en sammanläggning av dessa församlingar föreligger inte. Sockenindelningen är starkt förankrad för dem som bor i dessa församlingar. Det finns många historiska och kulturella synpunkter som gör att dessa församlingar bör vara kvar i den nya kyrkliga organisationen.

Med hänvisning till det anförda hemställs i motionen att kyrkomötet i yttrande till regeringen med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 föreslår de ändringar i förslaget till ny församlingslag som angivits i motionen.

I motion 1987:97 yrk. 2 föreslås att 7 kap. 1 S församlingslagen ges följande lydelse.

Kyrkorådet är församlingens styrelse.

Två eller flera församlingar får ha ett gemensamt kyrkoråd eller, om de särskilda kyrkoråden behålls, utse ett gemensamt kyrkoråd för en eller flera angelägenheter.

Ingår en församling i en kyrklig samfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter, får stiftsstyrelsen besluta att kyrkoråd inte skall finnas i församlingen om församlingen begär det..

Med hänvisning till det anförda hemställs i motionen att kyrkomötet i yttrande till regeringen med anledning av regeringens skrivelse 1987:1, föreslår ändring av 7 kap. 1 $ i det remitterade förslaget till församlingslag enligt ovan.

UTSKOTTET

Som kyrkokommittén framhållit bygger dess förslag på den grundläggande principen att församlingen har ett självständigt ansvar

102

Prop. 1987/88:31

för församlingsverksamheten, oavsett om den ingår i en samfällighet eller inte. Med utgångspunkt från denna princip har föreslagits att varje församling skall ha ett eget kyrkoråd.

Enligt regeringens förslag skall också finnas ett kyrkoråd i varje församling. Utskottet anser det vara principiellt viktigt. Av lagförslaget (7 kap. 1 $ andra stycket) framgår att två eller flera församlingar får utse ett geemensamt kyrkoråd för en eller flera angelägenheter. Enligt utskottets mening skapas härigenom praktiska möjligheter att lösa för församlingarna gemensamma angelägenheter. Utskottet vill därutöver framhålla att det i sådana fall där församlingar för närvarande endast har gemensamt kyrkoråd kan finnas anledning överväga ändrad församlingsindelning. Utskottet avstyrker motionerna 1987:96 och 1987:97 yrk. 2.

Direktvalt kyrkoråd

I motion 1987:22 hemställes att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen föreslår, att direktvalt kyrkoråd får finnas i alla församlingar i total samfällighet, alltså även 1 församlingar med kyrkostämma.

I motion 1987:75 yrk. A 4 hemställes att kyrkomötet som svar på regeringens skrivelse anför att det bör finnas möjlighet för alla församlingar som har mindre än 500 röstberättigade innevånare att införa direktvalt kyrkoråd på motsvarande sätt som föreslås för församling i total samfällighet.

UTSKOTTET

Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total pastoratssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet får stiftsstyrelsen enligt 1 kap. 10 $ i förslaget till församlingslag besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas av kyrkorådet, om församlingen begär det. Denna bestämmelse, som är en ny, innebär ett undantag från huvudbestämmelsen (1 kap. 9 S) att beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma. Utskottet kan inte finna någon anledning till att möjligheten till att inrätta direktval av kyrkoråd skall begränsas till församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. I likhet med vad som föreslås i motionerna 1987:22 och 1987:75 yrk A 4. anser utskottet att denna begränsning bör slopas och möjligheten till direktval skall finnas i alla församlingar som ingår i sådana totala samfälligheter.

Suppleanter i direktvalt kyrkoråd

I motion 1987:25 hemställes att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att förslaget till församlingslag, 7 kap. 5 Sr bör ändras så, att bestämmelsen angående antal suppleanter i direktvalt kyrkoråd kommer i överensstämmelse med den för suppleanter i kyrkoråd, valt av kyrkofullmäktige.

103

Prop. 1987/88:31

UTSKOTTET

Det direktvalda kyrkorådet ersätter kyrkofullmäktige och kyrkostämma i vissa fall i en total samfällighet. Utskottet anser därför det följdriktigt att det gäller motsvarande regler för utseende av suppleanter. Utskottet avstyrker därför motion 1987:25.

Tid för kyrkoråds val av elektorer

I motion 1987:26 hemställes att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att förslaget till församlingslag, 7 kap. 16 S, bör ändras till att bli i överensstämmelse med förslagets 6 kap. 9 S och ined lagen om kyrkomötet 12 S samt med beaktande av vad i motionen framförts att uppgiften ankommer på fullmäktige och inte på kyrkorådet i de fall fullmäktige finns.

UTSKOTTET

I 7 kap. 16 § tredje stycket sista meningen förslaget till församlingslag föreskrivs att det nyvalda kyrkorådet skall före december månads utgång utse elektorer som avses i 6 kap. och i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

I 6 kap. förslaget till församlingslag finns bestämmelser om stiftsfullmäktige. Dessa väljs för en period av tre år räknat från och med den 1 januari året efter val i hela riket av kyrkofullmäktige. För att stiftsfullmäktige skall kunna väljas i god tid har i 6 kap. 9 S i förslaget föreskrivits att elektorer och deras ersättare skall utses före utgången av november det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats.

Direktval av kyrkoråd skall ske samtidigt med andra kyrkliga val. Det finns därför inte anledning att i detta fall senarelägga valet av elektorer. Utskottet anser att den i 7 kap. 16 S gjorda hänvisningen till 6 kap. kan utgå. Härigenom skulle samma bestämmelse om tidpunkt för val av elektorer till stiftsfullmäktige gälla vare sig detta görs av kyrkoråd eller kyrkofullmäktige. Härmed anser utskottet att syftet med yrkandet i motion 1987:26 tillgodosetts.

Kallelse till sammanträde med kyrkoråd

I motion 1987:34 hemställs att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen över dess skrivelse 1987:1 föreslår och understryker angelägenheten av att bestämmelser om kallelse till sammanträde med kyrkoråd/motsvarande ges den innebörd som i motionen redovisas under rubriken.

Ny lydelse

Kallelse till sammanträde med kyrkorådet skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt

104

Prop. 1987/88:31

uppgift om de ärenden som skall behandlas. Kallelse. . skall minst en vecka före sammanträdesdagen till- ■ ställas varje ledamot och suppleant i rådet på lämpligt sätt. Ärenden som fordrar skyndsarn-handläggning får även om det inte tillkännagivits i kallelsen avgöras vid sammanträdet om samtliga ledamöter beslutar det.

UTSKOTTET

Utskottet anser det tillfredsställande att bestämmelser införs för kallelse till sammanträde med kyrkoråd. Utskottet har -ingen erinran mot de av regeringen föreslagna bestämmelserna.

Utskottet anser emellertid att det i första hand bör ankomma på kyrkofullmäktige eller kyrkostämma att' genom reglemente för kyrkorådet och andra nämnder föreskriva om, kallelse till sammanträde. Endast om så inte sker finns anledning att tillämpa tvingande lagbestämmelser, utskottet föreslår därför att de föreslagna bestämmelserna om kallelse till kyrkoråds sammanträden blir dispositiva och således endast skall tillämpas om fullmäktige eller stämma inte utfärdar bestämmelser om detta. Utskottet anser att lagbestämmelsen skall utformas i enlighet med vad utskottet föreslagit. Utskottet anser att motion 1987:34 härmed är besvarad.

Valbarhet som kyrkorådsledamot och kyrkvärd, m.m.

I motion 1987:7 framhålls, att personer som flyttar till annan församling enligt nuvarande regler förlorar rösträtt och inte kan behålla uppdrag som kyrkorådsledamot eller kyrkvärd i den församling där de sedan länge har sin tillhörighet. Vidare framhålls att inom ett pastorat kommer de ekonomiska villkoren att vara . lika.

Med ledning av vad som sålunda anförts föreslås att kyrkomötet beslutar som sin mening ge regeringen tillkänna vad i motionen anförts om sådana åtgärder att enskild inom pastoratet kan välja församlingstill-hörighet och bli röstberättigad i denna församling.

UTSKOTTET

Av motiven till yrkandet i motionen framgår att denna främst tar sikte på sådana fall där församlingen förlorar kompetenta förtroendemän, som i övrigt deltar i församlingslivet, men av formella skäl inte längre är valbara därför att de flyttat utanför församlingen även om det rör sig om från geografisk synpunkt små avstånd. En upplösning av de rådande banden mellan den territoriella församlingen och de som där har rösträtt och är valbara ' skulle leda till långtgående förändringar av de principer som ligger till grund, för organisationen av kyrkans verksamhet.

105

Prop. 1987/88:31

Fråganom villkoren för medlemskap i kyrklig församling har nyligen behandlats av kyrkomötet (motion 1984:150, KL 1985:5).

I sitt av kyrkomötet godtagna betänkande anförde kyrkolagsutskottet bl.a. följande.

Medlemskapet i svenska kyrkan regleras i 6-16 SS religionsfrihetslagen (1951:680) .

Något egentligt medlemskap i kyrklig församling, som kyrkomedlemmen själv förfogar över, föreligger icke. I gudstjänstliv och evangeliserande verksamhet är kyrkan helt öppen. Församlingstillhörigheten - varmed i detta sammanhang får förstås det knippe av rättigheter och skyldigheter som för den enskilde kyrkomedlemmen är förenat med bosättning och egendomsförhållanden m.m. -följer direkt av olika lagbestämmelser och beror huvudsakligen av kyrkobokföringen. Viktiga beståndsdelar i detta församlingstillhörighetskomplex är rösträtt och valbarhet till församlingens organ, skattskyldighet till församlingen och besvärsrätt över beslut av församlingens organ samt rätten att få kyrkliga förrättningar utförda. Förhållandena är ingalunda symmetriska som vid ett reguljärt medlemskap. Man betalar viss skatt och behåller besvärsrätten även om man utträder ur svenska kyrkan. Man kan eventuellt vara skattskyldig också i annan församling än den man är bosatt i osv.

Det kan i vissa avseenden - såsom exemplifieras av motionärerna - uppstå positiva effekter av att försöka gå över till en rörligare församlingstillhörighet.

Det finns emellertid invändningar av både principiellt och praktiskt slag. Anknytningen till nådemedlen och församlingsprästen är grundläggande för folkkyrkan. Territorialförsamlingsprincipen frångås om en församling skall planera för och bedriva verksamhet riktad mot personer såväl inom som utom den egna församlingen. Beskattningsrätten utövas med kyrkokommunal status, vilket bl.a. innebär att den s.k. kommunala likställighetsprincipen skall tillämpas. Alla som bor inom den kyrkliga kommunen skall behandlas lika.

Organisationsutskottet delar den upfattning som framförts i kyrkolagsutskottets betänkande och avstyrker motion 1987:7.

4.3 Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet (RegSkt 3.1.5)

Begeringen föreslår att kyrkoherden skall vara självskriven ledamot i församlings- och pastoratskyrkorådet. Om församlingar

106

Prop. 1987/88:31

från olika pastorat ingår i en samfällighet, skall domkapitlet utse en av kyrkoherdarna att vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd. En kyrkoherde som är självskriven ledamot i kyrkoråd eller av domkapitlet utsetts att vara ledamot i en flerpasto-ratssamfällighets kyrkoråd, skall inte vara valbar till kyrkofullmäktige eller församlingsdelegerade.

I motion 1987:75 yrk. A 5 föreslås att kyrkomötet uttalar att det i författningstexten bör föras in ett klargörande att ersättare för kyrkoherde vid ledighet för kyrkoherde inträder med kyrkoherdens alla rättigheter och skyldigFieter vid kyrkorådets sammanträden.

UTSKOTTET

Enligt regeringens förslag är kyrkoherden självskriven ledamot i kyrkorådet. Av denna regel - och då inget undantag stadgats beträffande ersättare för kyrkoherden - följer att den präst som är vikarie för kyrkoherden är självskriven ledamot i kyrkorådet. Utskottet finner därför att det saknas anledning att uttala något behov av ytterligare reglering i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motion 1987:75 yrk. A 5.

4.4 Obligatorisk stiftssamfällighet (RegSkr. 3.2.1)

Regeringen föreslår att församlingarna i varje stift skall utgöra en obligatorisk stiftssamfällighet med kompetens att sköta följande församlingsangelägenheter

främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet, främjande av finskspråkigt församlingsarbete och församlingsarbete bland samer samt andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårddsanstalter och vid militära förband i fredstid, främst genom att tillhandahålla präster för verksamheten i församlingen eller vid nämnda institutioner,

anläggande och underhåll av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare.

Stiftssamfälligheten skall också svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten.

Även icke territoriella församlingar får ingå i stiftssamfälligheten, om de önskar det.

I motionen 1987:99 framhålls att alla församlingar bör behandlas lika i fråga om anslutning till obligatorisk stiftssamfällighet. I motionen föreslås att kyrkomötet hos regeringen begär att i förslaget till församlingslag 1 kap. 8 $ de två första orden -"De territoriella" - samt den sista meningen strykes.

107

Prop. 1987/88:31

UTSKOTTET

Utskottet biträder regeringens förslag att alla territoriella församlingar i ett stift skall utgöra en obligatorisk stiftssamfällighet samt att även icke territoriella församlingar får ingå i stiftssamfällighet, om de beslutar det. Utskottet avstyrker bifall till motion 1987:99.

4.5 Utvidgad verksamhet inom stiftssamfälligheten (RegSkr 3.2.2)

Regeringen föreslår att stiftssamfälligheten får besluta om att utvidga sin verksamhet till att omfatta ytterligare ekonomiska församlingsangelägenheter som är gemensamma för församlingarna i stiftet. Regler skall finnas till skydd för en minoritet bland församlingarnas företrädare.

Stiftssamfälligheten och församlingarna

I motion 1987:43 yrk. 5 hemställes att kyrkomötet till regeringen uttalar att den nya stiftsorganisationen bör bedrivas inom realt sett oförändrade kostnader och att kyrkomötet bör uttala att den nya organisationen på stiftsplanet inte får byggas upp på bekostnad av församlingarnas verksamhet.

UTSKOTTET

Enligt 1 kap. 8 S ajidra stycket i förslaget till församlingslag får en stiftssamfällighet ha hand om andra ekonomiska frågor än de som räknas upp i första stycket. En förutsättning för en sådan utvidgning av stiftssamfällighetens kompetens är emellertid att frågorna är gemensamma för församlingarna inom stiftet.

Kravet på att frågorna skall vara gemensamma för församlingarna inom stiftet innebär att församlingarna skäll ha ett gemensamt intresse av frågorna och att församlingarna eller deras medlemmar kan tänkas tillgodogöra sig verksamheten.

Stiftssamfälligheten beslutar själv om verksamheten skall utvidgas. Det kan här bli fråga om att överföra kompetens från församlingarna till stiftssamfälligheten, varefter församlingarna inte längre själva får ha hand om uppgiften. På grund härav har i lagförslaget tagits in bestämmelser om minoritetsskydd vid sådana beslut.

Utskottet delar uppfattningen att organisationen för stiftsplanet inte får byggas upp på bekostnad av församlingarnas verksamhet.

Utskottet finner de i lagförslaget intagna reglerna om minoritetsskydd vara tillfyllest och finner därmed motion 1987:43 yrk. 5 besvarad.

108

Prop. 1987/88:31

Kyrklig beredskap

I motion 1987:86 uttalas att till stiftssamfällighetens angelägenhet bör höra att främja den kyrkliga beredskapen i stiftet. Ett tillägg bör därför göras i 1 kap. 8 S- De statliga förvaltningsuppgifter som i dag åvilar domkapitel bör överföras till länsstyrelse som redan i dag har en allt avgörande roll för beredskapsverksamheten i dess helhet.

Med hänvisning till vad som sålunda anförts föreslås i motionen att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om kyrklig beredskap som en uppgift för stiftssamfälligheten.

UTSKOTTET

Utskottet anser det angeläget att domkapitlen avlastas de statliga förvaltningsuppgifter som i motionen föreslås överföras på länsstyrelserna. Det bör ingå i stiftssamfällighetens uppgifter att främja den kyrkliga beredskapen. Det är väsentligt att länsstyrelsen får tillfälle att med stiftssamfällighetens företrädare diskuterar frågor om kyrklig beredskap på regional och lokal nivå. Det bör därför i församlingslagen anges att det ankommer på stiftssamfälligheten att samverka med länssstyrelsen i fråga om kyrklig beredskap. Utskottet tillstyrker därför motionens yrkande om att 1 kap. 8 S bör kompletteras på sådant sätt att det framgår att fråga om kyrklig beredskap ankommer på stiftssamfälligheten.

4.6 Stiftsfullmäktige (RegSkr 3.2.3)

Regeringen föreslår att stiftssamfällighetens beslutande organ skall vara stiftsfullmäktige, som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanter. Antalet skall fastställas av stiftsfullmäktige.

Församlingarna utser före utgången av november det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas, alltefter antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen, 1-12 elektorer för val av stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i pincip en valkrets för stiftsfullmäktigevalet. Centrala valmyndigheten skall fastställa det antal ledamöter i stiftsfullmäktige som varje kontrakt skall utse. Stiftsstyrelsen utser valförrättare i kontrakten.

Mandatperioden för stiftsfullmäktige skall vara tre år räknat från den 1 januari året efter kyrkofullmäktigeval i hela riket.

Första gången stiftsfullmäktige skall väljas bestämmer domkapitlet antalet ledamöter och suppleanter samt utser valförrättare.

109

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:40 hemställes att kyrkomötet beslutar att val till stiftsfullmäktige sker på samma sätt som till kyrkomöte.

I motion 1987:75 yrk. A 8-11 hemställes att kyrkomötet uttalar

8. att stiftet i sin helhet bör utgöra valkrets vid val till stiftssamfällighet, dock med iakttagande av de undantag som i detta avsende tillämpas vid val till kyrkomöte.

9. att val till stiftssamfällighet bör samordnas med val till kyrkomöte med gemensamma elektorer och gemensam valdag.

10. att valperiod för val till kyrkomöte, stiftsfullmäktige, annan samfällighet och kyrkofullmäktige bör vara fyra år.

11. att det bör uppdras åt centralstyreslen att fördela mandat på valkrets.

UTSKOTTET

Regeringens förslag i fråga om val till stiftsfullmäktige ger representativitet för hela stiftet. Utskottet anser att detta främjar demokratin. Det föreslås i motionen bl.a. att valperioden bestäms till fyra år. Folkstyrelsekommittén har bl.a. behandlat frågan om mandatperiodens längd. Utskottet utgår från att samma regler kommer att gälla för kyrkliga organ som för riksdag och kommunala organ. Enligt utskottets mening skulle det vara direkt olämpligt att ha en separat mandatperiod bara för stiftsfullmäktige. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1987:40 och 1987:75 yrk. A 8-11.

4.7 Stiftsstyrelsen och övriga nämnder (RegSkr 3.2.4)

Regeringen föreslår att förvaltning och verkställighet i stiftssamfälligheten skall ankomma på en stiftsstyrelse och andra nämnder. De fullgör även i övrigt uppgifter som ankommer på kyrkoråd och andra nämnder i församlingarna eller i kyrkliga samfälligheter i övrigt.

Stiftsstyrelsen skall bestå av biskopen som självskriven ledamot och ordförande samt minst åtta andra ledamöter, vilka jämte suppleanter väljs av stiftsfullmäktige. Domprosten - eller annan präst som är vice ordförande i domkapitlet - skall vara ersättare för biskopen i hans egenskap av ledamot. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Biskops ställning i stiftsstyrelsen

Med anledning härav har väckts motionerna 1987:31, 1987:41, 1987:53 och 1987:59 yrk. 1, som alla gäller biskopens ställning i stiftsstyrelsen.

110

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:31 hemställes att kyrkomötet i sitt yttrande till regeringen uttalar sig för att 9 kap. 6 $ församlingslagen ges följande lydelse: "Stiftsfullmäktige väljer bland stiftsstyrelsens ledamöter en ordförande och en vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen."

I motion 1987:41 föreslås att 9 kap. 6 S församlingslagen bör få följande lydelse: Biskopen är stiftsstyrelsens ordförande. Biskop äger dock rätt att avsäga sig ordförandeskapet. Svenska kyrkans centralstyrelse utser annan person till ordförande efter hörande av stiftsfullmäktige. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Mot bakgrund av det anförda hemställs att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftsstyrelsens ordförande.

I motion 1987:53 hemställes att kyrkomötet beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande det olämpliga i att biskopen är ordförande i stiftsstyrelsen. I motionen framhålls att det är olyckligt att biskopen som ordförande i stiftsstyrelsen får dubbla roller.

I motion 1987:59 yrk. 1 hemställes att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att biskopen ej bör vara självskriven ordförande i den föreslagna nya stiftsstyrelsen.

UTSKOTTET

Skälen för att biskopen skall vara självskriven ledamot och ordförande i stiftsstyrelsen anges utförligt i regeringens skrivelse (s. 29). Läronämnden har i sitt yttrande 1987:16 anfört att vad beträffar frågan pm biskopens ställning som självskriven ordförande i stiftsstyrelsen vill läronämnden framhålla att en sådan ordning är av betydelse för bevarandet av kyrkans episkopala karaktär och för biskopens uppdrag att ha ett helhetsansvar i stiftet.

Utskottet har i sitt tidigare angivna principbetänkande över kyrkokommitténs lägesrapport Församlingar i samverkan föreslagit att biskopen skall vara självskriven ledamot och ordförande i stiftsstyrelsen. Utskottet har ej funnit anledning frångå sin tidigare bedömning. Utskottet avstyrker därför motionerna 1987:31, 1987:53 och 1987:59 yrk. 1.

Utskottet delar de i motion 1987:41 framförda farhågorna för att en lämplig kandidat kan avstå från att kandidera till biskopsämbetet om han även skall vara tvungen att vara stiftsstyrelsens ordförande. Om biskopen avstår från att vara ordförande i stiftsstyrelsen bör ordförande utses av stiftsfullmäktige och inte som i motionen föreslagits av centralstyrelsen. Utskottet föreslår att lagtexten ändras i enlighet med vad utskottet sålunda anfört. Motion 1987:41 är därmed besvarad.

111

Prop. 1987/88:31

Domprosts valbarhet

I motion 1987:89 yrk. 1 hemställes att kyrkomötet hos regeringen anhåller beträffande valbarheten till stiftsstyrelsen att domprosten och annan kyrkoherde, som regeringen förordnat som vice ordförande i domkapitlet, skall kunna väljas till ordinarie ledamot i' stiftsstyrelsen.

UTSKOTTET

I 6 kap. 12 § andra stycket förslaget till församlingslag anges vilka som inte är valbara till stiftsfullmäktige. I likhet med vad som gäller för kyrkofullmäktige i församling och kyrklig samfällighet och för församlingsdelegerade bör biskopen och den som har den ledande ställningen bland de kyrkokommunala tjänstemännen i stiftssamfälligheten inte vara valbara. Eftersom domprosten är självskriven ersättare för biskopen i stiftsstyrelsen är inte heller denne valbar.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i regeringens förslag och avstyrker motionen.

4.6 Övergångsbestämmelser (RegSkr 3.8)

Regeringen föreslår att reformen i huvudsak träder i kraft den 1 januari 1989. Vid den tidpunkten har val av stiftsfullmäktige ägt rum. Valen av stiftsstyrelsen och övriga nämnder kan väntas ske i början av år 1989. Först därefter kan den närmare organisationen av det nya stiftskansliet beslutas och personal anställas vid detta. Stiftstyrelsen skall därför först fr.o.m. den 1 juli 1989 överta specialreglerade förvaltningsuppgifter.

I regeringens skrivelse framhålls vidare (s. 92) att organisa-tionskommittér redan har tillsatts i flera stift och att en beredskap inför förändringarna håller på att byggas upp.

I motion 1987:75 yrk. A 19 lämnas under p. 3.8 vissa förslag angående stiftssamfällighets skyldighet att i utgångsläget överta egendom och personal från stiftstingen.

I motionen framhålls bl.a. att det föreslagna genomförandet av reformen kommer att leda till risker för konflikter mellan de två parallella organisationerna och också innebära svårigheter för anställda hos stiftstingsorganisationen att konkurrera om ledande tjänster hos stiftssamfälligheten.

Enligt motionen föreslås bl.a. att övergångsbestämmelser till den föreslagna lagstiftningen utformas så att det blir en skyldighet för den nya stiftssamfälligheten att överta stiftstingens egendom och personal och omhänderha den verksamhet som stiftstingen bedriver 1988-12-31.

112

Prop. 1987/88:31

I motionen yrkas under A 19 att kyrkomötet beslutar att kyrkomötet i skrivelse till regeringen som svar på regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet anför att genomförandet av reformen bör ske enligt något av de alternativ som angetts i denna motion p. 3.8.

I motion 1987:75 yrkas vidare under A 6 att det i övergångsbestämmelser till införandet av församlingslagen bör anges skyldighet för stiftssamfällighet att överta stifttings personal och egendom vid övergångstillfället samt att stiftssamfällighet skall vara-skyldig att bedriva den verksamhet som respektive stiftsting bedrev innan övergången till stiftsfullmäktige.

UTSKOTTET

Utskottet vill betona viken av att stiftstingens personal tas om hand av stiftssamfälligheten. Ansvaret för detta bör rymmas inom skyldigheten att främja församlingslivets utveckling. Utskottet finner inte att det finns anledning att lagreglera dessa frågor utan förutsätter att organisationskommittéerna tar hand om dessa. Motion 1987:75 yrk. A 6 och A 19 avstyrks.

I motion 1987:97 yrk. 1 hemställes

att kyrkomötet i yttrande till regeringen med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 föreslår ändring av p. 6 till övergångsbestämmelserna till församlingslag (sid. 203) enligt följande:

Remitterade förslaget:

6. Annan kyrklig samfällighet än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall bestå. Om samfälligheten inte omfattar de församlingar och ekonomiska angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 SS får den dock bestå längst till utgången av år 1991. I fråga om sådana samfälligheter och församlingar som ingår i dessa tillämpas äldre bestämmelser. Bestämmelserna i kyrkliga indelningslagen (19xx:000) tillämpas i fråga om ändring eller upplösning äv sådana samfälligheter.

Ändringsförslag:

6. Annan kyrklig samfällighet än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall bestå. Om samfälligheten inte omfattar de församlingar och ekonomiska angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 SS får den dock bestå i den omfattning den har vid lagens ikraftträdande, dock längst till utgången av år 1991. I fråga om sådana samfälligheter och församlingar som ingår i dessa tillämpas därvid äldre bestämmelser. Stiftsstyrelsen ',får, om särskilda skäl föreligger, efter ansökan av församlingarna och samfälligheten besluta att samfälligheten får bestå

Prop. 1987/88:31

även efter år 1991. En sådan samfällighet får dock efter 1 januari 1992 endast omfatta ekonomiska angelägenlägenheter varjämte den nya lagens bestämmelser om församlings rätt att själv vårda sina angelägenheter, om beslutanderätten samt om kyrkoråd i församling skall tillämpas på de enskilda församlingarna i samfälligheten. Bestämmelserna i kyrkliga indelningslagen (19xx:000) tillämpas i fråga om ändring eller upplösning av sådana samfälligheter .

UTSKOTTET

Utskottet, som i huvudsak godtar förslaget till ny församlingslag med däri fastlagda principer angående villkoren för samfällighetsbildning anser att det i motionen väckta förslaget till övergångsbestämmelser är ägnade och rubba dessa principer. Utskottet avstyrker yrk. 1 i motion 1987:97.

5 KYRKLIG INDELNINGSLAG

5.1 Församlingarna
(RegSkr 3.3.1, 3.3.2)

I regeringens förslag har församlingarnas storlek inte reglerats utan får bestämmas av de lokala förhållandena.

Regeringen föreslår att kammarkollegiet i princip skall överta regeringens roll som centralt beslutande organ i ärenden om rikets indelning i församlingar. Kollegiet beslutar om ändringar i församlingsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra ändringarna. I samband med beslut om ändringar i kommunindelningen skall dock regeringen samtidigt besluta om de ändringar i församlingsindelningen som kan följa härav och meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet.

5.2 Pastoraten

(RegSkr 3.3.3, 3.3.4 och 3.3.5)

Regeringen föreslår att stiftsstyrelsen åläggs att verka för en ändamålsenlig pastoratsindelning, varvid hänsyn skall tas till pastoratens förmåga att svara för de angelägenheter som enligt författning ankommer på dem.

Ett pastorat får inte utan synnerliga skäl ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

114

Prop. 1987/88:31

stiftsstyrelsen bör göra en fortlöpande översyn av pastoratsindelningen. Arbetet bör utföras av ett inom stiftsstyrelsen särskilt tillsatt utskott.

Pastoratsregleringen bör bygga på frivillighet och samverkan.

Strukturförändringen bör utvärderas före år 2000.

Stiftsstyrelsen föreslås få det övergripande ansvaret för stiftets pastoratsindelning. Den beslutar om ändringar i pastoratsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Indelning av pastorat

I motion 1987:44 hemställs att kyrkomötet beslutar att bestämmelsen i 3 kap; 1 S förslag till kyrklig indelningslag - om att pastorat endast får vara beläget i en kommun - skall utgå.

I motion 1987:43 yrk. 1 föreslås att kyrkomötet föreslår regeringen att församlingsdelningar följs av bildandet av nya pastorat i de fall där det för församlingsvården och utifrån lokala förhållanden är angeläget.

I motion 1987:50 hemställs att kyrkomötet i sitt svar på regeringens skrivelse 1987:1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att då församlingar, som redan ingår i en flerpastoratssamfällighet, på grund av sin storlek skall delas, de nybildade församlingarna också skall bilda egna pastorat inom samfälligheten.

UTSKOTTET

Utskottet uttalade i. (KO 1985:10) principbestänkandet över 1982 års kyrkokommittés förslag i fråga om pastorat som skär kommungräns, att om den lokala strukturen motiverar det bör pastoratet undantas från obligatorisk pastoratsreglering.

Regeringen har i viss mån beaktat detta i sitt förslag vilket utskottet ser som tillfredsställande. Emellertid har enligt utskottets mening de fall där undantagsregeln kan bli tillämplig kommit att begränsas alltför mycket. I 3 kap. 1 S kyrkliga indelningslagen uppställs kravet att det skall föreligga "synnerliga skäl" för att ett pastorat skall få vara beläget i mer än en kommun. I den allmänna motiveringen i regeringens skrivelse uttalas att undantag bör bara kunna accepteras i de fall man helt klart kan konstatera att människornas sociala samhörighet på ett tydligt sätt följer den traditionella kyrkliga strukturen mer än den kommunala indelningen. I ett sådant fall skall man i första hand, anför departementschefen, fråga sig om inte kyrkan genom en pastoratsreglering kan medverka till en social struktur som sammanfaller med den kommunala. I specialmotiveringen till regeln uttalas endast att pastoratet "normalt" inte får skära en borgerlig kommungräns.

115

Prop. 1987/88:31

utskottet delar motionärens oro för att lagen utformats så att den kommer att tillämpas alltför restriktivt. Utskottet tillstyrker bifall till motionen 1987:44 och föreslår att lagen ändras till att ange "särskilda" i stället för "synnerliga" skäl. Motion 1987:44 är därmed besvarad.

I 3 kap. 3 S kyrkliga indelningslagen sägs att om en församling som utgör ett enförsamlingspastorat delas, skall de nybildade församlingarna tillsammans utgöra ett pastorat, om inte stiftsstyrelsen beslutar något annat.

I specialmotiveringen anförs bl.a. att stora församlingar skall normalt kunna delas i enheter som bättre svarar mot församlingslivets behov, utan att de för den skull skall behöva bilda egna nya pastorat. Är avsikten att församlingarna skall bilda egna pastorat måste det ske en nära samordning mellan de olika beslutande organens beslutsprocesser. Med en ordning där olika myndigheter beslutar beträffande ändringar i församlingsindelningen respektive pastoratsindelningen lian det emellertid tänkas att besluten inte kan träda i' kraft vid samma tidpunkt. Den föreslagna bestämmelsen syftar till att lösa den frågan.

Utskottet instämmer i vad som anförts i regeringens skrivelse.

Bestämmelserna lämnar dock visst utrymme för att den delade församlingen skall kunna utgöra flera pastorat, nämligen om stiftsstyelsen beslutar härom.

Utskottet finner därmed motion 1987:43 yrk. 1 och motion 1987:50 vara besvarade.

6 KYRKOFONDSLAGEN

6.1 Bakgrund

Sedan den 1 januari 1983 sker den ekonomiska utjämningen .mellan de kyrkliga kommunerna genom kyrkofonden. Ur kyrkofonden betalas allmänt, extra och särskilt utjämningsbidrag.

Det allmänna utjämningsbidraget baseras på att de kyrkliga kommunerna garanteras en viss skattekraft i procent av medelskattekraften i riket. Det särskilda utjämningsbidraget som utgår ur kyrkofonden var ursprungligen tänkt som ett provisorium. Det innehåller två komponenter. Den ena utgörs av ett lönebidrag. Den andra komponenten bygger på de tillskott ur kyrkofonden som utgick före införandet av det nya systemet. Det extra utjämningsbidraget är systemets säkerhetsventil. Möjlighet finns att genom detta komma till rätta med oformligheter i systemet.

Utöver utjämningsbidragen betalas ur kyrkofonden bl.a. vissa löner och pensioner samt vissa förvaltningskostnader.

Kyrkofonden får inkomster främst genom den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften. Dessa betalas av pastoraten.

116

Prop. 1987/88:31

Grundläggande bestämmelser om kyrkofonden, om ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner genom kyrkofonden och om vilka andra kostnader som betalas av kyrkofonden finns för närvarande i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Lagen innehåller också bestämmelser om vissa andra kyrkliga kostnader.

Regeringen föreslår nu att 1970 års kyrkliga kostnadsslag ersätts med en ny lag benämnd kyrkofondslag. Förslaget till kyrkofondslag innehåller bestämmelser om kyrkofondens styrelse och förvaltning. Vidare har i förslaget tagits med föreskrifter om hur kyrkofonden tillförs medel och om hur dessa används.

Enligt förslaget träder lagen i kraft den 1 januari 1989, då lagen om kyrkliga kostnader upphör att gälla.

6.2 Det allmänna utjämningsbidraget (Avsnitt 3.6.3 i RegSkr 1987:1)

Regeringen framhålls att det allmänna utjämningsbidraget skall bestå. Enligt förslaget skall det emellertid endast gå ut till pastorat och samfälligheter. Vidare ändras skattegarantin så att besparingar uppnås, motsvarande den av regeringen föreslagna minskningen av transfereringarna till de borgerliga kommunerna.

I motion 1987:68 framhålls att kyrkomötet med tanke på många mindre församlingars knappa ekonomi inte tillstyrker regeringens förslag att begränsa det allmänna utjämningsbidraget'till endast pastorat och .samfälligheter. Det allmänna utjämningsbidraget bör i stället utgå till alla kyrkokommuner. De transfereringar som görs till kommunerna är inte helt jämförbara med kyrkans allmänna utjämningsbidrag.

Beträffande pastoratens ekonomi och folkbokföringens överförande ber motionären att få hänvisa till annan motion som talar ora ofullständigt utredningsunderlag i denna fråga varför det inte kan utgöra skäl för förändring av utredningsförslaget enligt SOU 1986:17.

I motionen hemställs att kyrkomötet måtte besluta

1. att. avslå regeringens skrivelse 1987:1, 3.6.3, Det allmänna utjämningsbidraget

2. att det allmänna utjämningsbidraget skall utgå till alla kyrkokommuner

3. att skattekraften skall följa utredningsförslaget redovisat i SOU 1986:17, s. 151.

I motion 1987:43 yrk. 4 framhålls att motionärerna delar den i regeringens skrivelse framförda uppfattningen att utgångspunkten för reformen skall vara att den inte medför några -kostnadsökningar.

I motionen yrkas .att ikyrkomötet ger regeringen till känna vad

117

Prop. 1987/88:31

som i motionen anförts beträffande bibehållande av skatteutjämningen till församlingarna.

När det gäller reglerna för skatteutjämning anser motionärerna det vara fel att nu slopa skatteutjämningen till församlingarna. Även om tunga kostnader för fastigheter och personal övertas av pastoraten så ger ju detta i skattesvaga områden inga nya resurser. Församlingens uppgifter - gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation - måste vara det viktigaste arbetet inom svenska kyrkan och för detta måste församlingarna ges resurser .

UTSKOTTET

Utskottet ställer sig bakom de i motionerna uttalade farhågorna för församlingarnas och pastoratens ekonomi.

Utskottet hänvisar vad gäller de kostnadsbesparingar för kyrkan som regeringen räknar med p.g.a slopad folkbokföringsskyldighet, till det av utskottet avgivna betänkandet (KO 1987:4) angående folkbokföringen. Där framgår att utskottet avstyrker ett överförande av folkbokföringen från kyrkan till staten.

Utskottet tillstyrker således vad som i motionerna 1987:68 och 1987:43 yrk. 4 anförs om bibehållande av det allmänna utjämningsbidraget till församlingarna. Beträffande skattekraftsgarantin har utskottet i sitt yttrande (KO 1985:10) godtagit föreslagen ordning. De procentsatser som i regeringens skrivelse föreslår för resp. län avviker från de som var aktuella i betänkandet "Framtid i samverkan", SOU 1986:16. Skattekraftsgarantin kommer att vara föremål för nya överväganden successivt i samband med översyn av den kommunala skatteutjämningen. Utskottet föreslår därför kyrkomötet att uppdra åt centralstyrelsen att fortlöpande i kontakt med regeringen bevaka' frågor som sammanhänger med skattekraftsgarantin.

Vad som i övrigt anförs i motionerna har ej gett utskottet anledning uttala annan mening än vad som i dessa redovisats i regeringens skrivelse 1987:1. Motionerna 1987:68 och 1987:43 yrk. 4 är härmed besvarad.

6.3 Stiftsbidrag

(Avsnitt 3.6.2 i RegSkr 1987:1)

Regeringen föreslår att ett belopp motsvarande kyrkofondens kostnader för löner m.m. åt stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratadjunkter, vikarierande präster samt personalkonsulenter och biträdeshjälp åt biskoparna, sammanlagt 130 milj. kr., samt statens och kyrkofondens kostnader för stiftsmyndigheterna skall utgå som stiftsbidrag till stiftssamfälligheterna och användas till löne- och förvaltningskostnader på stiftsplanet. Lönekostnaderna för pastorsadjunkter beräknas på grundval av en antagen lika stor andel pastorsadjunkter i varje stift.

I stiftsbidragen skall vidare ingå belopp motsvarande nuvarande

Prop. 1987/88:3/

lönebidrag inom det särskilda utjämningsbidraget - ca 69 milj. kr. - samt kyrkofondens nuvarande kostnader - ca 12 milj. kr. -för icke prästvigda tjänstebiträden, vilka i fortsättningen skall betalas av pastoraten eller samfälligheterna själva.

Fördelningen ay stiftsbidragen skall göras av kyrkofondens styrelse. Därvid skall styreslen fastställa för varje stift hur stor del av bidraget som stiftsstyrelsen skall dela ut som strukturbidrag till pastorat och övriga samfälligheter i stiftet. Denna bidragsdel kan avse både vissa personalkostnader och olika aktiviteter hos kyrkliga kommuner som, beroende på deras struktur, har behov av stöd.

Stiftsbidraget skall även innefatta medel för sekreterare åt biskopen och för domkapitlen. Kvar på kyrkofonden skall ligga kostnader för ärkebiskopsämbetets kansli och andra rikskyrkliga ändamål, kostnader för kyrkofondens förvaltning och övergångsvis även vissa kostnader för de svenska utlandsförsamlingarna.

I motion 1987:75 yrk. A 17 liksom i motion 1987:91 hemställs att kyrkomötet beslutar att i skrivelse till regeringen som svar på regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet anföra:

Kyrkomötet konstaterar att förslaget på denna punkt innebär en ny form av skatteutjämnihg. Kyrkan har redan i dag ett bra och effektivt utjämningssystem genom kyrkofonden. Kyrkomötet anser att storleken på skatteutjämningen bör beslutas i ett sammanhang och finner inte skäl att på denna punkt frångå kyrkokommitténs förslag att alla i övergångsskedet befintliga pastoratsadjunkts-tjänster i respektive stift skall betalas av kyrkofondsmedel.

I motion 1987:92 yrk. 3 b hemställs att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller

att 17 s i det genom skrivelsen framlagda förslaget till kyrkofondslag ges följande lydelse:

17 § Kyrkofondens styrelse får enligt föreskrifter som regeringen meddelar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för betalning av följande kostnader:

1. domkapiptlets, stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader,

2. lönekostnader för sekreterare till biskopen,

3. lönekostnader för stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter,

pastorsadjunkter, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherdar för samer,

4. arvoden åt kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnader i samband med möte med stiftets präster.

119

Prop. 1987/88:31

6, kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som

stiftsstyrelsen skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

UTSKOTTET

Enligt specialmotiveringen till 17 S kyrkofondslagen får kyrkofondens styrelse bevilja stiftssamfälligheter bidrag till förvaltningskostnader och kostnader för avlöningsförmåner åt präster anställda hos samfälligheten. Vidare kan stiftssamfälligheten inom en av kyrkofondens styrelse fastställd ram bevilja bidrag för särskilda behov inom stiftet. Ur kyrkofonden betalas redan med gällande ordning kostnaderna för flertalet av de präster som det här är fråga om. Inom ramen för stiftsbidraget bör också täckas bl.a. resekostnader och traktamentskostnader för prästerna vid deltagande i möte med stiftets präster för det ändamål som anges i 7 S den nya domkapitelslagen. Det framhåll! att stiftsbidraget är ett bidrag till dessa kostnader och inte automatiskt innebär att de totala kostnaderna härför kommer att täckas. Bidragets storlek får prövas från fall till fall och år från år. Prövningen får ske mot bakgrund av behovet i varje stiftssamfällighet och tillgången på medel i kyrkofonden.

Utskottet som inte finner anledning att motsätta sig den föreslagna konstruktionen anser att regeringens förslag bör tillstyrkas. Utskottet avstyrker därför motion 1987:75 yrk. A 17 och motion 1987:91.

Utskottet delar de i motion 1987:92 yrk. 3 b framförda åsikterna om vad stiftsbidraget skall kunna användas till.. 17 S kyrkofondslagen bör därför erhålla den utformning som föreslagits i motionen. Utskottet tillstyrker motion 1987:92 yrk. 3b.

6.4 Bidrag till visst underhäll av församlingskyrkor (RegSkr 3.6.6)

Regeringen föreslår att ett nytt bidrag skall kunna betalas ut ur kyrkofonden. Bidraget är enligt förslaget avsett för mera kostnadskrävande underhåll av församlingskyrkor. Enligt förslaget skall kyrkofondens styrelse besluta om bidraget och själv ange den årliga bidragsramen. Ansökan om bidrag skall enligt förslaget ske hos riksantikvarieämbetet, som avger förslag till fördelning.

I motion 1987:84 anförs bl.a. följande. Ansökan om bidrag .bör inges till kyrkofondens styrelse. Innan styrelsen fattar beslut höres Svenska kyrkans centralstyrelse - eller det organ centralstyrelsen uppdrar uppgiften till såsom Svenska kyrkans Fastighetsdelegation - ävensom riksantikvarieämbetet som övriga berörda organ.

Kyrkofondslagen $ 18 ges ett tillägg varigenom kyrkofondens styrelse får bevilja bidrag till utbildningsinsatser och utvecklingsarbete av betydelse för den kyrkliga fastighetsförvaltningen. I de föreskrifter som regeringen meddelar bör framgå att medel kan avsättas till fonder för nämnda ändamål.

Prop. 1987/88:31

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställes

1. att; kyrkomötet hos regeringen begär att kyrkofondslagen'S 18 ges ett tillägg varigenom ■ kyrkofondens styrelse får bevilja bidrag till , utbildningsinsatser och utvecklingsarbete inom den kyrkliga fastighetsförvaltningens område och

2. att kyrkomötet beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen. ■ .

UTSKOTTET

Utskottet ser positivt på förslaget till den särskilda reglering av bidrag till kostnadskrävande underhåll och restaurering av församlingskyrka som föreslagits i 18 S kyrkofondslagen. I motionen pekas på det angelägna i att det satsas på utvecklingsarbete och utbildningsinsatser inom området. Utskottet anser också att detta är angeläget. Utskottet menar att underhålls- och restaureringskostnader måste anses omfatta även vissa kostnader för utvecklingsarbete och utbildning på det aktuella området. Till stor del kommer dock sådana kostnader att falla på den övriga fastighetsförvaltningen. Se utskottets uttalanden i betänkandet (KO 1982:7) angående bidrag ur kyrkofonden till den kyrkliga fastighetsförvaltningen (s. 8).

Utskottet är inte berett att sträcka sig längre än vad som föreslås i regeringens skrivelse när det gäller att fastställa:vilka byggnader som skall omfattas av bidragsreglerna i 18 S kyrkofondslagen. Reglerna där bör förbehållas församlingskyrkorna och inte omfatta andra kyrkliga byggnader. Det är också beträffande församlingskyrkorna som de största svårigheterna kan uppstå för pastorat och samfälligheter att bekosta bibehållandet av bl.a. det medeltida kyrkobeståndet.

Utskottet avstyrker motion 1987:84.

6.5 Den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften (RegSkr 3.6.7, 3.6.8)

Regeringen föreslår att den allmänna kyrkoavgiften behålls samt att den liksom hittills betalas av pastoraten. Enligt förslaget skall avgiftens storlek anges i lag.

I skrivelsen föreslås även att den särskilda kyrkoavgiften behålls. Pastoraten skall i likhet med vad som hittills gällt betala avgiften i relation till sitt innehav av boställsegendom. Den ändringen föreslås dock att avgiften i fortsättningen skall bestämmas årligen och beräknas på innehavet den 1 januari året före avgiftsåret (i lagförslaget: 31 december året före det år som närmast föregår bidragsåret). Avgiftssatsen skall fastställas i lag.

121

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:75 punkt A 18 hemställs att kyrkomötet beslutar att i skrivelse till regeringen som svar på regeringens skrivelse 1987:1 till kyrkomötet anföra att regeringen bör framlägga förslag till författningsändringar innebärande att beslut om den allmänna kyrkoavgiftens storlek samt fastställande av avgiftssatserna för den särskilda kyrkoavgiften fattas av kyrkomötet.

UTSKOTTET

Kyrkoavgifterna innebär ett åliggande för kyrkliga kommuner. Av konstitutionella skäl bör storleken på resp. avgift enligt regeringens förslag anges i lag och sålunda beslutas av riksdagen.

Utskottet har i sitt yttrande (KO 1985:10) över principbetänkandet från 1982 års kyrkokommitté godtagit den av regeringen nu föreslagna beslutsordningen. Utskottet finner inte skäl att frångå denna ståndpunkt mot bakgrund av vad som anförts i motionen.

Det bör dock beträffande den särskilda kyrkoavgiften anmärkas att det i 12 S fjärde stycket kyrkofondslagen inte bör stå "bidragsåret" utan "avgiftsåret" såsom angivits i den allmänna motiveringen (s . 81) . .

Utskottet avstyrker motion 1987:75 A 18.

6.6 Kyrkofondens styrelse

I motion 1987:95 hemställs att kyrkomötet hos regeringen anhåller om sådana författningsändringar att vice ordföranden i kyrkofondens styrelse skall kunna väljas bland de ledamöter i styrelsen som kyrkomötet utser.

UTSKOTTET

I motionen anförs att 1983 års kyrkomöte beslöt att hos regeringen anhålla om en sådan ändring i lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader, att kyrkomötet får utse en majoritet av ledamöterna i kyrkofondens styrelse inbegripet dess ordförande.

Enligt regeringens förslag skall styrelsen bestå av en ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och tre andra ledamöter skall utses av regeringen.

Utskottet delar den inställning som framgår av motionen att kyrkomötets inflytande i kyrkofondsstyrelsen bör stärkas i förhållande till regeringens förslag. Utskottet anser emellertid att kyrkomötets begäran till regeringen bör sträcka sig längre än till att få utse vice ordföranden. I ett partssammansatt organ, som kyrkofondsstyrelsen, är det rimligt att den ena parten utser ordföranden och den andra vice ordföranden. Utskottet anser vidare att det är rimligt att kyrkomötet får utse majoriteten av ledamöterna. Som en yttersta kompromiss kan utskottet tänka sig att kyrkomötet tillförsäkras rätten att utse vice ordföranden.

Utskottet föreslår att kyrkofondslagens bestämmelser om fondens

122

Prop. 1987/88:31

styrelse utformas i enlighet med vad utskottet sålunda anfört. Motion 1987:95 är därmed besvarad.

7 HEMSTÄLLAN

Åberopande det anförda hemställer utskottet

1. beträffande diakoni m.m.

att kyrkomötet avslår motionerna 1987:30 och 1987:49,

2. beträffande förvaltning och äganderätt av
kyrkogårdar m.m.

att kyrkomötet med bifall till motion 1987:43 yrk. 2 och med avslag på motion 1987:43 yrk. 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande församlings rätt att väcka ärende.

3. beträffande ägande och förvaltning av fast egendom

att kyrkomötet avslår motion 1987:75 yrk. A 1 och finner motion 1987:75 yrk. A 7 besvarad med vad utskottet anfört,

4. beträffande stöd till internationell kyrklig
verksamhet

att kyrkomötet avslår motion 1987:75 yrk. A 3,

5. beträffande kyrkoråd i varje församling

att kyrkomötet avslår motionerna 1987:96 och 1987:97 yrk. 2,

6. beträffande direktvalt kyrkoråd

att kyrkomötet med bifall till motionerna 1987:22 och 1987:75 yrk. A 4 som sin mening ger regeringen till känna att direktvalt kyrkoråd bör få finnas i alla församlingar ingående i totala samfälligheter,

7. beträffande suppleanter i direktvalt kyrkoråd

att kyrkomötet avslår motion 1987:25

8. beträffande tid för kyrkoråds val av elektorer

att kyrkomötet finner motion 1987:26 besvarad med vad utskottet anfört,

9. beträffande kallelse till sammanträde med kyrkoråd

att kyrkomötet finner motion 1987:34 besvarad med vad utskottet anfört,

10. beträffande valbarhet som kyrkorådsledamot och
kyrkvärd, m.m.

att kyrkomötet avslår motion 1987:7,

11. beträffande kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

att kyrkomötet avslår motion 1987:75 yrk. A 5,

123

Prop. 1987/88:31

12. beträffande obligatorisk stiftssamfällighet

att kyrkomötet avslår motion 1987:99,

13. beträffande utvidgad verksamhet inom
stiftssamfälligheten

att kyrkomötet finner motion 1987:43 yrk. 5 besvarad med vad utskottet anfört,

14. beträffande kyrklig beredskap

att kyrkomötet med bifall till motion 1987:86 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kyrklig beredskap som en uppgift för stiftssamfälligheten,

15. beträffande val av stiftsfullmäktige

att kyrkomötet avslår motionerna 1987:40 öch 1987:75 yrk. A 8-11,

16. beträffande biskops ställning i stiftsstyrelsen

att kyrkomötet avslår motionerna 1987:31, 1987:53 och 1987:59 yrk. 1 samt finner motion 1987:41 besvarad med vad utskottet anfört,

17. beträffande domprosts valbarhet

att kyrkomötet avslår motion 1987:89 yrk. 1,

18. beträffande övergångsbestämmelser till
församlingslagen

att kyrkomötet avslår motionerna 1987:75 yrk. A 6 och 19 samt 1987:97 yrk. 1,

19. beträffande indelning av pastorat

att kyrkomötet finner motionerna 1987:43 yrk. 1, ■ 1987:44 och 1987:50 besvarade med vad utskottet anfört,

20. beträffande det allmänna utjämningsbidraget

att kyrkomötet med anledning av motion 1987:43 yrk. 4 och 1987:68 uppdrar åt centralstyrelsen att fortlöpande bevaka frågor som sammanhänger med skattekraftsgarantin,

21. beträffande stiftsbidrag

att kyrkomötet med bifall' till motion 1987:92 yrk. 3 b samt med avslag på motionerna 1987:75 yrk. A 17 och 1987:91 ho's regeringen begär att 17 S förslaget till kyrkofondslag får den i motion 1987:92 yrk. 3 b föreslagna lydelsen,

22. beträffande bidrag till församlingskyrkor

att kyrkomötet avslår motion 1987:84,

23. beträffande den allmänna och den särskilda
kyrkoavgiften

att kyrkomötet avslår motion 1987:75 A 18,

124

Prop. 1987/88:31

24.' beträffande kyrkofondens styrelse

att kyrkomötet finner motion 1987:95 besvarad med vad utskottet anfört.

25. beträffande förslaget till församlingslag såvitt •
avser stiftsstyrelsen och övriga nämnder i
stiftssamfälligheten (9 kap.) och förslaget till
kyrkofondslag

att kyrkomötet anmäler hos regeringen att kyrkomötet tillstyrker förslagen med undantag av vad som anförts ovan under mom. 16, 17, 20, 21 och 24,

26. beträffande övriga delar av förslaget till försam
lingslag samt förslaget till kyrklig indelningslag

att kyrkomötet som sin mening uttalar att kyrkomötet inte har någon erinran utöver vad som anförts ovan under mom. 2, 3, 6, 8, 9, 13, 14 och 19.

Stockholm den 25 augusti 1987

På organisationsutskottets vägnar

KJELL ERICSON

CARL NORSTRÖM

CECILIA GUNNE NYSTRÖM

Närvarande: Kjell Ericson ordf., Ingemar Hallberg, Brita Pepling, Sven Pettersson, Lars Rydje, Bengt Kindbom, Vera Ekstrand, Birgitta Johansson, Sten Johansson, Eva Gustafson, Per Jan Wallgren, Knut Kullenberg, Karl-Erik Nibell, Sven Lenhoff, P-H Wetterlöf.

Dessutom deltog biskoparna Karl-Gunnar Grape och Arne Palmqvist i utskottets arbete.

Reservationer

1. av Karl-Erik Nibell, Sven Lenhoff och P-H Wetterlöf som anser att utskottet borde anfört följande:

Med anledning av förslagen i RegSkr 1987:1 till kyrkomötet kommer bl.a. församlingsdelningar att äga rum. Därvid kan medlemmar i svenska kyrkan plötsligt finna att de är kyrkobokförda i en annan församling än den där de sedan länge har sitt engagemang i gudstjänstliv, distriktsråd och liknande.

Vidare är det inte ovanligt att man vid flyttning från én bostad j25

Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1987:1 med förslag till ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m m samt de därmed sammanhängande KMot 1987:20, 31, 41, 46, 53, 59, 61, 62 och 89.

De förslag som läggs fram i RegSkr 1987:1 bygger på ett aktningsvärt utredningsarbete av 1982 års kyrkokommitté, där man också strävat efter att beakta teologiska aspekter. Läronämnden har tidigare yttrat sig över kommitténs lägesrapport "Församlingar i samverkan" (Ln 1985:23). Det som här följer behandlar endast mera övergripande frågor om den nya organisationen på lokal- och stiftsplanet.

Av de speciella frågor som berörs i de nämnda motionerna finner läronämnden att det är två som kräver särskild belysning utifrån läromässiga överväganden, nämligen

dels frågan om relationen mellan stiftsstyrelse och domkapitel bl a vad beträffar fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter,

dels frågan om biskopens ställning som självskriven ordförande i stiftsstyrelsen.

Teologiska överväganden och rådande förhållanden

I en evangelisk-luthersk kyrka kan olika ordningar accepteras vad organisationen beträffar fastän läran är en. Strukturförändringar i svenska kyrkan på stifts-, pastorats- och församlingsplanet bör dock utgå både från teologiska överväganden om vad kyrka och församling är och från den aktuella situationen i kyrka och samhälle. Förändringar som föreslås blir med nödvändighet ofta stadier i en utvecklingprocess och utgör kompromisser i rådande läge. Det gäller också de reformer som föreslås i regeringens skrivelse.

Kyrkan beskrivs i dagens teologiska arbete ofta som ett Guds folk i världen. Bibeln innehåller visserligen många bilder av kyrkan - kyrkan som Guds fårhjord. Guds familj. Guds.hus. Guds tempel. Guds husbygge. Guds åker, Kristi kropp, Kristi brud mm- men just föreställningen om kyrkan som Guds folk kan av flera skäl ge en grundläggande totalvision: ett folk bundet till Gud som är alla människors skapare, ett folk som är förenat genom tron på Jesus Kristus och genom dopet i den treenige gudens namn, en världsvid gemenskap manifesterad i varje gudstjänstfirande församling. Kyrkan är en plats för Guds handlande till människans frälsning.

127

Prop. 1987/88:31

Tanken på kyrkan som Guds folk ger vikt åt varje enskild medlem och åt allas inbördes gemenskap. Den kristna församlingen är "ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk" i världen, ett andligt husbygge av levande stenar (1 Pet 2:9). Varje sten får sin plats och sin funktion utifrån den hörnsten som Gud själv lagt i sitt bygge, Jesus Kristus, ratad av människor (korsfäst) men utvald av Gud och ärad av honom (uppväckt från de döda och upphöjd). Kyrkan beskrivs i samma urkristna dokument som en grupp människor som tjänar varandra, "var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former" (1 Pet 4:10). Här framträder mångfalden, allas gemensamma uppgift trots olika . utrustning, ett tjänande i förvaltarskap. Samtidigt har 1 Pet plats för en särskild grupp.ledare i församlingen som fått sitt uppdrag från Gud: "Till 'era äldste riktar jag nu denna.

maning, ........... :var herdar för den hjord som Gud har

anförtrott er ............. " (5:lf), en text som återkommer i det

liggande förslaget till vigning av biskopar och präster i svenska kyrkan. Den bibliska föreställningen om kyrkan som Guds folk på jorden, där alla har sitt ansvar, ger också rum för vigningstjänster med specialuppgifter.

Tre grundläggande principer

Läronämnden har tidigare yttrat sig i den typ av frågor som behandlas i RegSkr 1987:1 (se t ex Ln 1983:5, 1985:6, 23, 26, 27) och då särskilt framhållit tre viktiga principer:

1) De lutherska kyrkornas grundläggande bekännelse om kyrkan, uttryckt i den augsburgska bekännelsens sjunde artikel:

Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evätdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund (latin communio sanctorum, tyska "die Versammlung aller■Glaubigen" ) ,. i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen äv sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc." (jfr Ef 4:5).

I denna artikel har två grundläggande principer vävts samman: att Gud verkar genom nådemedlen och att det finns människor som tagit emot vad Gud ger genom nådemedlen.

I "Von den Konziliis und Kirchen" (1539) talar Luther om kyrkans sju kännetecken, notae ecclesiae, som visar att kyrkan inte kan beskrivas enbart som en institution och inte heller enbart som en samling människor. De sju kännetecknen -Ordet, dopet, nattvarden, gudstjänsten, bönen,. prästämbetet och korset (lidandet) - visar att kyrkans grund är det som

128

Prop. 1987/88: 31

Gud gör genom ordet och sakramenten. Men det Gud gör syftar till att skapa ett Guds folk på jorden, som i gudstjänsten och tron tar emot det Gud ger och som i kallelsen och genom det profetiska vittnesbördet i samhället för evangeliet vidare, även om det skulle'möta motstånd (korset).

2) Det allmänna prästadömet, "som gör att församlingsmed
lemmarna har rätt och plikt att axla inte endast ett orga
nisatoriskt och ekonomiskt ansvar utan även ett andligt,
gemensamt med det kyrkliga ämbetet" (Ln 1985:23, s 1).

Det s k allmänna prästadömet har sin grund i dopet och tron. Alla döpta och troende, vigda eller icke vigda, har tillsammans ansvaret för att kyrkans grundläggande uppgifter blir utförda. Och därvid är både församlingen som helhet och prästen i församlingen underställda evangeliet. Endast i den mån evangeliet får komma till uttryck talar och handlar församlingen och i den dess präst i enlighet med sitt gudomliga uppdrag.

3) Den s k dubbla ansvarslinjen i svensk kyrkorättslig tra
dition, dvs "kombinationen av prästerlig ämbetsförvaltning
och folkligt förankrad självstyrelse" (se bl a Ln 1985:23 s
1).

Denna dubbelhet i kyrkans natur är grundad i hennes bundenhet till bibel och bekännelse. Kyrkans lära är inte framsprungen ur en demokratisk process och kan inte ändras enligt vanliga demokratiska regler.

Läronämnden finner nu att de i RegSkr 1987:1 framlagda förslagen till organisationsförändringar i stort överensstämmer med dessa grundläggande principer även om vissa enskildheter kan diskuteras. Läronämnden vill här något utförligare kommentera den tredje principen.

Enligt gammal tradition och i likhet med de flesta stora kyrkorna viger svenska kyrkan några till särskilda uppdrag i kyrkan, nämligen som biskopar, präster och diakoner, så även enligt det nu liggande förslaget till kyrkohandbok II. Läronämnden anger i sitt yttrande över detta förslag (Ln 1987:1) vissa argument för bevarande av ordet ämbete (Andens ämbete, biskopsämbetet, prästämbetet,' diakonämbetet). Efter avgivna löften och genom vigning med bön och handpåläggning ges somliga medlemmar i kyrkan ett särskilt ansvar. Detta får sedan olika följder i kyrkans organisation på olika nivåer. Grundläggande för varje organisationsstruktur måste vara sådant som främjar en god samverkan mellan vigda medlemmar i kyrkan och medlemmar som inte är vigda.

129

9 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

Prop. 1987/88:31

som är präglat av Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning. Man kan inte tänka sig en församling utan gudstjänst och gudstjänstgemenskap". Vigda och icke vigda har ett gemensamt ansvar för gudstjänsten och den gemenskap och det arbete som växer fram ur denna. Det dubbla ansvaret i kyrkan kan då inte tolkas så att de vigda har ansvar för "det andliga" medan de andra ansvarar för allt det övriga. Att båda "parter" ges plats i beslutande organ med ansvar för församlingen som helhet ligger i linje med det nu sagda. Förslagen om ett breddat och ökat ansvarstagande av icke vigda utgår också naturligt ifrån den förutsättningen att de som utövar detta ansvar finns med i församlingens gudstjänstgemenskap. En allmän modell med "beslutsfattare" och "tjänstemän" som två skilda kategorier skulle svara dåligt mot de överväganden av teologisk art som här gjorts.

Det är med tillfredsställelse som läronämnden konstaterar liknande uppfattningar i RegSkr 1987:1 s 7. Där hänvisas till kyrkokommitténs betoning av att i stort sett samtliga framställningar om ämbetet i dag har sin utgångspunkt i församlingen: "Uppdraget att förkunna och gestalta det kristna budskapet är givet åt hela kyrkan, varje församling och enskild troende." Samtidigt betonas ämbetet: "Det anses väsentligt för evanglieförkunnelsens frihet att prästen i sin ämbetsutövning inte är underställd församlingen och dess organ." Svenska kyrkans karaktär av episkopal kyrka framhålls i remissvaren. "Antagningen till präst och prästvigningen anses innebära att prästen träder i hela kyrkans tjänst i ett stift och inte är att betrakta som anställd endast av det pastorat där han eller hon har sin tjänstgöring." Bl a detta är bakgrunden till departementschefens egen bedömning: "För egen del är jag angelägen att understryka att de organisatoriska reformer som jag föreslår i det följande inte avser att förändra svenska kyrkans grundläggande karaktär av en episkopal kyrka där biskopar och präster har ett självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning."

Enligt läronämndens bedömning borde det nu framlagda förslaget, som helhet kunna resultera i en god samverkan mellan vigda och icke vigda i vår kyrka. För att så skall bli fallet måste dock de teologiska överväganden som läronämnden här redovisar hållas aktuella och beaktas, inte minst under uppbyggnadsskedet.

Enskilda punkter

a. I uppbyggnaden av en ny organisation på lokal- och stiftsplanet är det av vikt att kyrkans universella dimension finner ett klart uttryck. Kyrkan är Kristi kyrka över hela världen. Svenska kyrkan är en del av denna världsvida kyrka. Biskoparna, som i det föreliggande förslaget till ordning för biskopsvigning (CsSkr 1987:4) bl a lovar att "främja enheten i Kristus", spelar här en enhetsskapande roll, något som måste få adekvata konsekvenser i fråga om både organisation och resurser.

130

Prop. 1987/88:31

b. En rad motioner behandlar frågor om den prästerliga organisationen. Som nämnts inledningsvis gäller det främst

dels ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelse och domkapitel (KHot 20, 46, 61, 62 och 89)

dels biskopens ställning i stiftsstyrelsen (KMot 31, 41, 53 och 59).

Präster och biskopar har genom de löften de avlagt vid vigningen ett särskilt ansvar för att Guds evangelium rätt förkunnas och sakramenten rätt brukas. Deras arbete är därmed bestämt av detta särskilda uppdrag från Gud och inte bundet bara till församlingen och vad den beslutar.

Den prästerliga organisationen är av hävd särskilt bunden till domkapitlen. I det framlagda förslaget, s 32, säger statsrådet:

Som remissinstanserna kraftigt framhållit och som jag själv i inledningen (2.3) har betonat bör den sedan gammalt tillämpade dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan bevaras, dvs en klar markering skall göras av att biskopar och präster har ett självständigt ämbetsansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anser jag att domkapitlen alltjämt bör bestå för att ta hand om de frågor som har samband med kyrkans lära, prästämbetets utövning, gudstjänstlivet och kyrkorummets utformning. Dessa frågor tarvar särskild kyrklig sakkunskap.

En praktisk konsekvens av detta är enligt läronämndens bedömning att också följande uppgifter, som nu föreslås ligga hos stiftsstyrelse, skall handläggas av domkapitel:

- tjänstgöringsföreskrifter för präster

- utfärdande av tjänstgöringsbetyg för präster

- disciplinansvar m m beträffande präster

- förordnande av pastorsadjunkter.

Den sistnämnda punkten bör ses som ett led i prästutbildningen - och enligt förslaget skall domkapitlet besluta i därmed besläktade ärenden som prästexamen och antagning av präster i stiftet.

Denna förändring av förslaget till ansvarsfördelning mellan domkapitel och stiftsstyrelse svarar också väl mot det som sägs i förslaget till domkapitelslag, s 319:

131

Prop. 1987/88:31

Domkapitlet skall

1. se till att den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna,

2. ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning och efterlevnad av prästlöftena.

Läronämnden finner alltså att ansvarsfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse av läromässiga skäl, även anförda i regeringens skrivelse, bör ändras enligt det nu sagda.

Vad beträffar frågan om biskopens ställning som självskriven ordförande i stiftsstyrelsen vill läronämnden framhålla att en sådan ordning är av betydelse för bevarandet av kyrkans episkopala karaktär och för biskopens uppdrag att ha ett helhetsansvar i stiftet.

Stockholm den 17 augusti 1987

På läronämndens vägnar

BERTIL WERKSTRÖM

ÖRJAN WIKMARK

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström ordf, biskop Martin Lönnebo, biskop Karl-Gunnar Grape, biskop Tord Simonsson, biskop Sven Lindegård, biskop Per-Olov Ahrén, biskop Bengt Wadensjö, biskop Bengt Hallgren, biskop Gunnar Weman, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Ake Andrén, Carl-Axel Axelsson, Ulla Ekelund, Caroline Krook, Martin Lind, Birger Olsson, per Erik Persson och Rune Söderlund.

132

Prop. 1987/88:31 KO 1987:3

Bilaga 2

Läronämndens yttrande 1987:14

med anledning av motion om diakonin som församlingsangelägenhet

Till läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 1987:30.

Kristen diakoni tar sig uttryck i omsorg och omvårdnad av medmänniskan i olika;livssituationer i samhälle och kyrka och. utgör en konsekvens av evangeliet. I församlingens verksamhet är diakonin därför självklar. Hen människors behov av omsorg och omvårdnad skiftar, och diakonin måste bl.a. på grund av detta ständigt pröva nya former, som inte kan förutses. Läronämnden har i tidigare yttranden framhållit detta (Ln 1986:13, 1987:1 s 5). När förslaget till ny församlingslag (RegSkr 1987:1 s 149) ger församlingen kompetens att själv utforma och ansvara för diakonin handlar det om just denna diakoni som verkar i både samhälle och kyrka och vars omfattning och verksamhetsformer ständigt skiftar.

Stockholm den 17 augusti 1987

På läronämndens vägnar

BERTIL WERKSTRÖM

ÖRJAN WIKMARK

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström, ordförande, biskop Martin Lönnebo, biskop Karl-Gunnar Grape, biskop Tord Simonsson, biskop Sven Lindegård, biskop Per-Olov Ahrén, biskop Bengt Wadensjö, biskop Bengt Hallgren, biskop Gunnar Weman, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Ake Andrén, Carl-Axel Axelsson, Ulla Ekelund, Caroline Krook, Martin Lind, Birger Olsson, Per Erik Persson och Rune Söderlund.

133

Bilagas Prop. 1987/88:31

KYRKOMÖTETS SKRIVELSE 1987:22 1987-08-27

REGERINGEN

Kyrkolagsutskottets betänkande 1987:5 med anledning av regeringens skrivelse om ny organistion på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m. m. jämte motioner

Med överlämnande av nämnda belänkande får jag anmäla alt kyrkomötet den 27 augusti 1987 beslutat

all vid mom. 27 bifalla ulskollets hemställan med den ändring som däri som föranleddes av bifall till motion 1987: 18 av Sven Lenhoff

all vid mom. 36 bifalla reservation 4 av Gunnar Lindberg med den ändringen i reservantens förslag till 7§, all första och andra styckena i paragrafen gavs följande lydelse:

Församlingen skall förvalta skogen på församlingskyrkas fasligheter.

Pastoraten skall förvalta församlingskyrkas fastigheter och löneboställen med undantag av skogen på dessa saml prästgårdar, samt atl i övrigl bifalla vad utskottet hemställt.

Göran Åstrand

/ Bengt Törnell

134

1 REGERINGENS SKRIVELSE M.M.

Till utskottet har hänvisats regeringens skrivelse till kyrkomötet 1937:1 i de delar regeringen (civildepartementet) till kyrkomötet för yttrande överlämnat förslag till

1. domkapitelslag,

2. prästanställningslag,

3. lag om förvaltningen av kyrklig jord.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i regeringens skrivelse i remitterade delar hänvisar utskottet till framställningen i det följande under rubriken Utskottet på s. 27 f.

I samband med skrivelsen behandlar utskottet följande 21 motioner :

1987:6 av Dag Sandahl om tillsättningen av prästtjänster,

1987:8 av Elin Ekman och Lars Carlzon om lekmannarepresentation i hovkonsistoriet,

1987:9 av Gunnar Lindberg m.fl. om förvaltningen av församlingskyrkas fastighet,

1987:18 av Sven Lenhoff om tredjegångstillsättningar av komminister ,

1987:20 av Gustav Börjesson om ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelsen och domkapitlet,

1987:21 av Gustav Börjesson om formerna för prästtillsättning,

1987:35 av Hans-Olof Hansson om tillsättningen av prästtjänster,

1987:38 av Hans-Olof Andrén om domkapitlens rättsliga ställning,

1987:46 av Dag Sandahl om ansvarsfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse,

1987:47 av Eric Lundqvist om tjänster i en samarbetskyrka,

1987:48 av Carl-Eric Abrahamson om boställsnämnderna,

1987:52 av Rolf Nordblom om tillsättningen av prästtjänster,

1987:60 av Anders Svärd om tredjegångstillsättningar av kyrko-

135

herde, Prop. 1987/88: 31

1987:61 av Bo D Landberg m.fl. om huvudmannaskapet för prästerskapet ,

1987:62 yrkande 2 och 3 av Ingemar Björck om domkapitlets upp-gi fter, m.m.,

1987:63 av Ingemar Björck om tillsättning av prästtjänster,

1987:75 yrkande A12 och 14-16 av Urban Gibson m.fl. om en ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan

1987:89 yrkande 2-4 av Karl-Erik Johansson om valbarhet till stiftsstyrelsen, m.m.

1987:92 yrkande l-3a av Robert Schött om vissa ändringar i lagförslagen i RegSkr. 1987:1,

1987:94 av Robert Schött om tjänstgöringstidens längd för ledamöter i domkapitlen m.m.,

1987:100 av Birger Sjungargård om domkapitlets kyrkliga karaktär, m.m.

Motionsyrkandena redovisas på s. 23 f.

Läronämnden har yttrat sig över regeringens skrivelse och därtill anslutande motioner. Yttrandet fogas som bilaga 1 till detta betänkande.

Utskottet har anhållit om yttrande från organisationsutskottet över motionen 1987:89 yrkande 3. Organisationsutskottets yttrande fogas som bilaga 2 till detta betänkande.

De för yttrande överlämnade lagförslagen har följande lydelse.

136

Foi slag till Prop. 1987/88:31

Dorrikapitelslag

Härigenom föreskrivs följande.

Domkapitlet och dess uppgifter

1 § I varje stift skall del finnas ell domkapitel.
Domkapitlet skall . , •

1. se till att den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på
svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar
iakttas i församlingarna,

2. ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning och efterlevnad av prästlöftena.

3. i övrigt utföra de särskilda uppgifter som enligl lag eller annan författning ankommer på domkapitlet.

Ledamöter och suppleanter

2 § Domkapitlet består av följande ledamöler, nämligen

1. biskopen som ordförande,

2. domprosten eller, där det inle finns någon domprost, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot som vice ordförande,

3. en präst vald av stiftets präster.

4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

För ledamölerna enligt första slyckel 3 och 4 skall finnas lika många suppleanter. De ulses på samma säll som ledamöterna.

Vid handläggning av ärenden som avses i 20-22 §§ skall domkapillels sekreterare ingå som ledamol.

Sekreteraren

3 § För domkapitlet skall finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen förordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig all vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem i svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Personal och lokaler m. m.

4 § Stiflssamfällighelen skall tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel samt del som i övrigl behövs för atl domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Valbarhel

5 § Valbar lill lekmannaledamol eller suppleanl för denne är den som är kyrkobokförd inom stiftet, är medlem i svenska kyrkan och är myndig senast på valdagen.

Valbar till prästledamot eller suppleant för denne är den som innehar en

137

anställning boiii präst inom stiftet. Prop. 1987/88:31

Om en ledamot eller suppleant inle längre är valbar, upphör hans upp-

dr.ig gi.nasi.

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Röst rett vid valet

6 § Rösträtt vid val av präslledamot och suppleanl för denne har den präst som innehar en anslällning som präst inom stiftet och som är behörig att utöva prästämbetet.

Valperiodens längd m.m.

7 § Valet av präslledamoten och dennes suppleant gäller för en tid av sex år räknal från och med den I januari årel efter det år valet har skett. Valet sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan inle möte med stiftets präster sammankallas före en valperiods utgång, får valet förrättas på det sätt som anges i andra slyckel.

Kungörelse om valet

8 § Tid och plats för valet beslutas avdomkapitlet. Kungörelsen om beslutet skall i god tid före valet tillställas de röstberättigade genom kontraktsprostarna.

Förfarandet vid valet

9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av
valet genom lottning.

10 § Röstberättigad som är förhindrad att personligen närvara vid valet
får sända in sinavalsedlar till valförrätlaren i förslutna kuvert. Kuverten
skall förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen styrkt påskrift
om innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten
skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ut. utan all läsas, och sammanblandas med de valsedlar som lämnats personligen av de röstberättigade. Sedan räknas rösterna samman.

11 § Protokoll skall föras över valet. I della anges vilka röstberättigade
som avlämnat sina valsedlar personligen vid valtillföllet och vilka som sänt
in sina valsedlar. Protokollet justeras samt skrivs under av valförrältaren
och minsl tvu röslberätligade. Del skall sedan omedelbart sändas över till
domkapitlet.

Röstsammanräkning

12 § När valet förrättas på möte med stiftets präster, lillkännager valför
rätlaren valets uigäng efter det att rösterna har räknats samman. Om valet 138

föirättus kontraklsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna på den Prop. 1987/88:31 dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valets utgång genom anslag. Genom tillkännagivandel är valet avslutat.

Förvaring av valhandlingar

13 § Valsedlar och annat valmalerial skall förvaras på betryggande säll till dess att valet har vunnit laga kraft.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter

Tidpunkt Jör valet

14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods böljan förrätta val av lekmannaledamöter och suppleanler. Valet gäller till dess all stiftsfullmäktige förrättar nylt val under sin nästa valperiod.

Om en ledamot eller suppleanl avgår undertjänstgöringsliden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående tiden.

Förfarandet vid valet

15 § Valet skall ske på samma sätt som val av ledamöler i stiftsstyrelsen.
Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även

bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

16 § Sedan protokollet över valet har justerats skall det omedelbart sän
das till domkapitlet.

Hur man överklagar valen

17 § Val av präslledamot och suppleanl för denne får överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill domkapitlet
inom tio dagar efter det atl valet avslutades.

Domkapitlet skall infordra valförrällarens förklaring över överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända över dessa handlingar och överklagandet med eget yttrande till kammarrätten. Bestämmelserna i 27 och 29 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslul skall inte tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätl tid.

Den som har valls till prästledamot utövar sill uppdrag utan hinder av all valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för supplenat.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inte beslut som avses i denna paragraf.

18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanler för dessa får överklagas
enligt 13 kap. församlingslagen (1988:000).

Förhinder för biskopen

19 § När biskopen är förhindrad alt utöva sin tjänst eller när biskops
tjänsten är ledig får domkapitlet 139

1. ulse kontraktsprostar och vikarier för dessa, Prop. 1987/88: 31

2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter, som biskopen får lämna över till annan.

3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifter som måste fullgöras av biskop.

Förlust av prästämbetet m. m.

20 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har blivit avskedad från sin anställning som präst, kan av domkapitlet skiljas från prästämbetet eller för viss lid, som inte överstiger ett år, förklaras obehörig atl utöva detta. Detsamma gäller för den präst, som inte innehar eller uppehåller en prästtjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat del anseende eri präst bör ha.

21 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts disciplinpåföljd, kan av domkapitlet förklaras obehörig att utöva prästämbetet för en viss tid, som inte överstiger ett år, om han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet. Under den tiden får han inte utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som innehar eller uppehåller en prästtjänst och som genom lagakraftägande dom funnits ha begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva prästämbetet under den tid då han är avstängd från sin anställning som präst.

22 § En präst som har övergett svenska kyrkans lära skall av domkapitlet skiljas från prästämbetet. Den som innehar en anställning som präst får dock skiljas från ämbetet först sedan han har slutat sin anslällning.

23 § För biskopar prövas frågor som avses i 20-22 §§ av ansvarsnämnden för biskopar.

För övriga präster prövas sådana frägor av domkapitlet i det stift inom vilket prästen har sin anställning som präst eller, om han inte har någon sådan anställning, av domkapitlet i det stift inom vilket han är kyrkobokförd.

För präster som tjänstgör i svensk församling i utlandet, är anställda inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet eller av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet skall frågorna prövas av domkapitlet i Uppsala stift. Detsamma gäller för en präst som inte är kyrkobokförd inom riket.

Ansvarsnämnden för biskopar

24 § Nämnden består av fem ledamöter. Ledamöterna skall vara med
lemmar i svenska kyrkan. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i
domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara biskop. De ålerstående
ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med det kyrkliga försam
lingslivet.

Närmare be>;tammelser om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av vegcnngca.

Överklagande av beslut som avses i 20—22 §§

25 S Beslut i ärenden som avses i 20-22 §§ får överklagas hos kammar
rätten. 140

Domkapitlets, ansvarsnämndens för biskopar och kammarrättens beslut Prop. 1987/88:31 i ärenden som avses i 20 § gäller omedelbart, om annat inte förordnas i samband med talan mol besluiel.

Hovkonsistorium

26 § 1 Stockholm skall del finnas ett hovkonsislorium. Detla skall ha samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen har genteinoi församlingarna.

27 § Hovkonsistoriet består av överhovpredikanten som ordförande saml de ordinarie hovpredikanterna.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

2. Genom lagen upphävs

Kungl. Maj:ts inslruklion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium aulicum vid de där förefallande ärenden skall hava sig alt rätta, samt lagen (1936:567) om domkapild.

3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanler för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte årel efter valet.

4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt lekmannaledamöter och suppleanler enligt de nya beslämmelserna och valet har vunnit laga kraft.

141

Förslag till Prop. 1987/88: 31

Prästanställningslag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 S Denna lag är tillämplig på biskopar och andra präster i svenska kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Bestämmelserna i lagen lillämpas också på präster i svenska kyrkan som har anställning i andra icke-terriloriella pastorat än hovförsamlingen.

Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer {statligt reglerade anställningar).

Prästtjänsternas antal och fördelning

2 § . Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall besluta hur många prästtjänsler som fär finnas i varje stift.

Pastoratstjänster

3 S I varje pastorat skall det finnas en tjänst som kyrkoherde. I det
pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall det i stället finnas en tjänst
som domprost, om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyr
koherde i pastoratet.

I etl pastorat får del också finnas ijänster som komminister.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 § Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänsi som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling i pastoratet tillfälle att yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med eget yttrande lämna över handlingarna avseende behöriga sökande lill regeringen.

Tjänster som kyrkoherde

5 § Första och andra gången av tre. när en tjänsi som kyrkoherde bUr ledig i elt pastoral, tillsätts den i elt enförsamlingspastorat av kyrkorådet och i elt fierförsamlingspastoral av en lillsättningsnämnd, om inte annal följer av 10 eller 12 §.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och lämna över ansökningshandlingarna från dessa lill kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

142

Ksrkorådei eller tillsättningsnämnden skall underrätta sliftsslyrdsen Prop. 1987/88:31 om sina lillsällningsbeslut. När ell beslut har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ell anställningsbevis för den som har fått tjänslen.

6 § Finns det inte tre behöriga sökande lill en tjänst som kyrkoherde, får
kyrkorådet eller tillsättningsnämnden tillsätta tjänsten eller lämna över
tillsältningsärendel till domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns
ten eller besluta alt tjänsten skall hållas vakant, om inte annat följer av 21 §
tredje stycket.

7 § 1 varje flerförsamlingspastorat skall det finnas en tillsättningsnämnd.
Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöler i

nämnden. Antalet ledamöler och hur många av dem som varje församlingskyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamot. Om församlingarna inte kan enas avgörs frågan av stiftsstyrelsen. För ledamöterna i nämnden skall väljas lika många suppleanter.

Val av ledamöler och suppleanler i nämnden skall ske på samma sätt som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inte väljs proportionelll skall del vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Beträffande tillsättningsnämnden lillämpas i övrigl beslämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 §, 9 §, 10 § första stycket tredje meningen, 11-13 §§. 14 § andra stycket samt 21 och 22 §§ församlingslagen (1988:000).

8 § Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i etl pastorat
tillsätts den av domkapitlet, om inle annal följer av 10 eller 12 §. Innan
tjänsten tillsätts skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle alt yttra sig
över de behöriga sökandena.

Domkapitlet skall underrätta stiftsstyrelsen om sina lillsältningbeslut. När etl beslut har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ell anställ-ningsbesvis för den som har fått tjänslen.

Tjänster som komminister

9 § Tjänster som komminister tillsätts på det sätl som enligt 5 och 6 §S gäller vid lillsältning av tjänster som kyrkoherde.

Tillsättning av tjänster genom förflyttning

10 § En präst som innehar en tjänsi som komminister får av stiftsstyrel
sen förflyttas lill en annan sådan tjänst. En förflyttning far endast ske om
den tjänst prästen innehar dras in eller när del annars finns synnerliga skäl
för det.

Del nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst som kyrkoherde. Synnerliga skäl får dock åberopas bara när det annars är domkapitlet som enligt 8 S skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken förflytining-en avses ske.

11 § Stiftsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller tillsättningsnämnden i

berörda pastoral tillfälle att yttra sig i en fråga om förflyttning. 143

Tjänster i icke-territoriella pastorat och samarbetskyrka Prop. 1987/88:31

12 § Tjänster som präst i icke-terriloriella pastorat samt tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyrkan och annat samfund eller liknade tillsätts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Stiftstjänster

13 § I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop. 1 Uppsala stift är ärkebiskopen biskop.

I en stiftssamfällighet får det finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts-adjunkt och pastorsadjunkt.

Tillsättning av stiftstjänster

Tjänster som biskop

14 § Val av biskop fönättas enligl bestämmelserna i lagen (1963:633) om biskopsval.

Enligt lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen lill biskop en av de tre som har föreslagits vid biskopsvalet.

Tjänster som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt

15 § Tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl pch pastorsadjunkt tillsätts av stiftsstyrelsen.

Tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yltrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till sliftssty-. relsen.

Domkapitlet prövar också vilka som är behöriga till en tjänsi som pastorsadjunkt.

Tillsättning av vikariat

16 § Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt och konlraktsadjunkt lillsätts av stiftsstyrelsen.

Vikariaten söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yllrande lämna över ansökshand-lingarna frän dessa lill sliflsstyrelsen.

Långtidsvikariat som domprost lillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariat på tjänster som komminister får endasl tillsättas efter begäran av pastoratet, om regeringen inte föreskriver något annat.

Behörighet och befordringsgrunder

17 § Av lagen (1982:942) om,svenska kyrkan framgår alt endasl den som
bekänner svenska kyrkans lära får utnämnas till präst.

En prästtjänst får endast tillsättas med den som får utöva prästämbetet.

18 § Av regeringsformen följer att svenskt medborgarskap gäller som

särskilt villkor for innehav och ulö\ande av tjänst som biskop. 144

19 § Regcr.ngen får meddela föreskrifter om de särskilda villkor som i Prop. 1987/88:31 övrigt skall gälla för behörighet lill annan prästljänsl än biskopstjänst.

20 § Vid tillsättning av en prästtjänsl skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som sålunda skall beaktas skall skickligheten sättas främst, om del inte finns särskilda skäl för något annat.

Närr.iare föreskrifter om vad som sägs i första slyckel meddelas av regeringen.

Kungörelse om ledig prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning

21 § Prästtjänster och vikariat på sådana tjänster skall av domkapitlet kungöras lediga lill ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna skyldighet.

Ansökan skall ges in till domkapitlet inom föreskriven tid. Om det finns särskilda skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även beakta ansökningar som har kommil in för senl.

Har en ijänst som kyrkoherde, vilken skall tillsättas i den ordning som anges i 5 och 6 §§. eller en tjänsi som komminister kungjorts ledig till ansökan, skall den kungöras ledig ytterligare en gång om det inle finns ire behöriga sökande till tjänsten och om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begär det.

Vad som nu har sagls gäller inle tjänsi som biskop eller, såvitt avser förslå och andra styckena, tjänst som paslorsadjunkt.

Anställningsformer

22 § Tjänst som biskop tillsätts med fullmakt. Övriga prästtjänster samt vikariat lillsätts med förordnande.

23 § Förordnanden gäller tills vidare utan tidsbegränsning. Förordnanden får dock lidsbegränsas om del föranleds av arbelels särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller vikariat.

Har ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket, skall förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

Inrättande av prästtjänster

24 § Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas av regeringen.

Frågor om inrättande av ijänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl
prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligl föreskrifter som rege
ringen meddelar prövar cenlralstyrdsen också frågor om inrättande av
personliga tjänster för präst eller ijänster för präst med tjänstgöring i flera
stift. '

Frågor om inrättande av tjänster som kyrkoherde och komminister samt pastorsadjunkter prövas av stiftsstyrelsen.

Om vakanthållning och indragning av prästtjänster

25 § När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den

behöver tillsättas. 145

10 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31. Bilaga

Om tjänsten inte behöver tillsättas skall den hållas vakanl eller dras in. Prop. 1987/88: 31

I fråga om en domprosttjänst ankommer prövningen dock på regeringen.

26 § När stiftsstyrelsen finner att en tjänsi som stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkl bör dras in, skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska kyrkans cenlralslyrdse.

Frågor om disciplinansvar m. m.

Disciplinpåföljd

27 § Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som
åligger honom i hans anställning och felet inle är ringa, får disciplinpåföljd
åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd får inle i någol fall åläggas en präst därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

28 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.
Mer än en disciplinpåföljd får inte åläggas samtidigt.

Löneavdrag får göras för minst en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

Avskedande

30 § Om en präst har begått brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig atl inneha sin anställning, får han avskedas.

31 § Har en präst genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse som visar all han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, får han avskedas i stället för alt åläggas disciplinpåföljd. Delsamma skall gälla, om en präst, som ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anslällning inom samma stift på nylt har begått tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig alt inneha sin anställning.

32 § En präst som har rätt till statlig pension men inte har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns får inte avskedas enligl 30 eller 31 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras lill en annan präsujänsl som är förenad med sådan pensionsrått.

33 § Avskedande får inte grundas enbart pä omständigheter som stiftsstyrelsen har känt till mer än en månad före prövningen.

När frågan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar får avskedande inte grundas enbart på en omständighet som den myndighet biskopen lyder under har känt till mer än två månader före prövningen.

Första och andra styckena gäller mte när beslutet om avskedande begärs
av riksdagens ombudsmän eller jusiiiiekanslern inom sex månader efter
det att omständigheten har inträffat. ]46

Åiulsantnälan Prop. 1987/88:31

34 § En präst som är skäligen misstänkt för alt i tjänsteutövningen ha begått brott enligl 20 kap. 1 -3 §§ broiisbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i tjänsteutövningen, skall anmälas till åtal, om fängelse är föreskrivet för brottet eller om det finns anledning anla atl lalan om enskilt anspråk kommer att föras.

35 § I fräga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge undantag från anmälningsskyldigheten enligt 34 §.

Avstängning och läkarundersökning

36 § Inleds enligt denna lag elt förfarande som syftar lili att avskeda en
präst, får han avstängas från arbetet.

Vidtas en åtgärd för atl anställa åtal mot en präst, får han avstängas från arbetet, om gärningen i fråga kan antas medföra uppsägning eller avskedande.

En avstängning enligt första eller andra stycket gäller längst till dess alt anställningen upphör.

37 § Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande, fär
han avstängas från sitt arbete, om den bristande tjänstdugligheten beror på
sjukdom eller därmed jämförligt förhållande.

Saknas tillräcklig utredning om atl den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men framslår detla ändå som sannolikl, får prästen åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inte åläggandet får han avstängas från arbetet.

38 § Upphör grunden för avstängning enligt 36 eller 37 §. skall avslängningen omedelbart hävas.

39 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 36 och 37 §§ meddelas av. regeringen.

Handläggningen av frågor som avses 127—39 §§

40 § Beslämmelserna i 14 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning skall tillämpas vid handläggningen av frägor enligl 27-.19 lj;?.

41 § Beslämmmelserna i 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte lillämpas i fräga om beslut som meddelas med Slöd av 27-39 S!J.

Beslutande myndighet

42 § Frågorom disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen innehar sin anställning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för biskopar.
Bestämmelser om den finns i domkapitelslagen (1988:()0()|. 147

43 § Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitie- Prop. 1987/88:31
kanslern atl göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller

avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6§ lagen (1975: 1339) om justiliekanslerns tillsyn.

Verkställighet av beslut

44 § Beslut om avskedande får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 52 § eller förrän rätten lill sådan lalan har förlorats.

45 § Beslut om avstängning gäller omedelbart. 1 tvist om avslängningen får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma, alt avslängningen lills vidare inle skall gälla.

Ansvar för avlöningsförmåner m. m.

46 § Suftssamfälligheien skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till stifts- och kontraktsadjunkter, vikarier på sådana tjänster, pastorsadjunkter samt för prosttillägg.

47 § Pasloratel skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till innehavare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sådana tjänster samt för icke prästvigda tjänstebiträden.

48 § Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlöningsförmåner skall fördelas mellan pastoraten, när prästen tjänstgör i flera pastorat eller i elt pastorat och stiftssamfälligheten.

49 § Regeringen får besluta all innehavaren av en biskopstjänst skall anvisas tjänsteboslad.

1 fräga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister får pastoratet besluta att prästen skall anvisas tjänstebostad. Om tjänsten är tillsatt får pastoratet meddela eller upphäva ett sådant beslul endast med samtycke av den som innehar tjänsten. Pastoratet skall underrätta domkapitlet och egendomsnämnden om beslutet.

Kostnaderna för en tjänsteboslad åt en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pasloratel.

Egendomsnämnden fastställer hyran för tjänstebostaden. Hyran tillfaller pastoratet.

50 § När en tjänsteboslad har anvisats är prästen skyldig atl bo i den.
Beslut om befrielse från skyldighet alt bo i tjänsteboslad fattas av

regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av domkapitlet.

Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse om pastoratet har tillstvrkt den eller om det på grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter framslår som skäligl.

51 § Stiftsstyrelsen skall meddela tjänslgöringsföreskrifter för andra
präster i stiftet än biskopen, i den mån regeringen inte bestämmer annat.
Därvid skall i fråga om pastoratspräster beaktas vad domkapitlet har
föreskrivit om gudstjänsthållningen i pastoratet.

148

Rättegång och överklagande m. m. Prop. 1987/88:31

52 § Den som är missnöjd med en myndighels beslut om tidsbegränsning av förordnande, disciplinpåföljd, avskedande, avstängning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbetsdomstolen enligt bestämmelser i lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

53 § Talan som avses i 23 § tredje stycket väcks senast två månader efter förordnandeiidens utgång.

Om en präst vill söka ändring i elt beslut enligl 27. 30 eller 31 § eller 37 § andra slyckel, skall han väcka lalan inom fyra veckor från den dag han fick del av besluiel.

Väcks inte lalan inom den föreskrivna liden, är rätlentill talan förlorad.

54 § I fråga om rätt för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslul om disciplinansvar, avskedande eller avstängning tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anslällning.

55 § Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall lillämpas, om en myndighel i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avslängning eller läkarundersökning bryter mot någon av följande bestämmelser:

1. 40 §, såvitt gäller tillämpningen av 14 kap. 1 eller 3-9 § lagen (1976: 600) om offentlig anställning. ' 2. 42§,

3. föreskrifter enligl 39 § om handläggning av ärende om avslängning eller läkarundersökning.

I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § andra stycket samma lag.

56 § Kyrkorådets, tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas enligt beslämmelserna i 13 kap. 1-7 §§ församlingslagen (1988: 000). om inte annat följer av 52 eller 58 §.

57 § Domkapitlets beslul enligt 50 § får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Domkapitlets beslul i övrigl enligt denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapillels beslut om tillsättning av en prästtjänst får överklagas endast av den som har sökl tjänslen. Överklagandei skall ha kommil in lill domkapillel inom tre veckor från den dag då beslutet tillkännagavs genom anslag på domkapitlets anslagstavla.

58 § Svenska kyrkans centralstyrelses och stiftsstyrelsens beslul om in
rättande eller indragning av en prästtjänst får inte överklagas.

Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om förvaltningen av kyrklig jord

Härigenom föreskrivs följande.

Dennitioner m. m.

1§ Kyrklig jord är sådan fasl egendom eller lomträll .

1. vars avkaslning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminis
ter i visst pastoral {löneboslälle),

2. där tjänsteboslad är anvisad ål en kyrkoherde eller komminister (prästgård),

3. vars avkaslning är avsedd för en församlingskyrkas behov (församlingskyrkas fastighet),

4. som förvärvals för medel ur präsllönefonder från flera pasloral och vars avkaslning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastorat {prästlönefondsfastighet),

5. vars avkaslning tillförs kyrkofonden (kyrkofondsfastighet),

6. vars avkaslning är avsedd för en domkyrkas behov {domkyrkas fastig-hel), eller

7. där tjänsteboslad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).

Om tjänsteboslad inle längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboslälle.

Vid tillämpning av 21 och 23 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en församlingskyrka eller domkyrka av sliftdsekarakiär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas fastighet.

2 § Bestämmelser i lag eller annan författning om fast egendom eller lomträll som tillhör slaten tillämpas inte på kyrklig jord.

3 § Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare skall fullgöras av den som förvaltar den kyrkliga jorden.

Den som förvallar den kyrkliga jorden företräder denna om annal inle sägs i denna lag.

Egendomsnämnden

4 § I varje sliftssamfällighel skall del finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord i stiftet som ankommer på nämnden enligt denna lag eller bestämmelser som har meddelats med slöd av lagen.

5 § Ledamöter och suppleanler i egendomsnämnden väljs av stiftsfullmäktige till det anlal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöler får dock inle vara mindre än fem. Anlalel suppleanler bör vara minst lika slort som antalet ledamöler.

Om suppleanterna inle skall väljas proportionelll skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till ijänstgöring.

6§ Följande beslämmelser i församlingslagen (1988:000) lillämpas på egendomsnämnden, nämligen

151

7 kap. 8 § om rätl till ledighet för uppdraget, Prop. 1987/88: 31

7 kap. 10 § om ordförandeskapet, 7 kap. II § om sammanträden, 7 kap. 12 § om suppleanternas ijänstgöring, 7 kap. 13 § första slyckel om beslulsförhet,

7 kap. 14 § om val av särskild avdelning saml krav på beslul och protokoll, 7 kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7 kap. 17 § om reglemente, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7 kap. 22 § första stycket om ersållning till ledamöler och suppleanler, 9 kap. 4 § om valbarhet, 9 kap. 5 § om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla:

1. Bestämmelserna om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2. Bestämmelserna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten och sliflsfullmäktige.

3. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta atl egendomsnämndens protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras pä annal säll än i kyrkoarkiv.

Förvaltningen

Allmänna beslämmelser . .

7 § Pasloralel skall förvalla löneboställen och församlingskyrkors fastig
heter, med undantag av tillhörande skog, saml prästgårdar.

Egendomsnämnden skall förvalta präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fastigheter och biskopsgårdar saml skogen på löneboslällen och på församlingskyrkors fasligheter. Lunds domkyrkas fastigheter skall dock förvaltas av ell särskill domkyrkoråd enligt beslämmelser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalla kyrkofondsfasligheler. En egendoiris-nämnd skall dock förvalta en kyrkofondsfastighet, om kammarkollegiet beslutar alt överlämna förvaltningen av fastigheten åt nämnden. Kammarkollegiet kan också överlämna förvaltningen åt någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer får efter ansökan av den som förvallar den kyrkliga jorden besluta atl denna skall förvallas på annal sätl.

Särskilda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

8 § Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar skall naturvår
dens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och användningen av prästgårdar som utgör en särpräglad miljö. Detsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskill värde som exempel på en viss lids byggnadsskick.

Vad som sägs om präslgård i förslå och andra styckena skall även gälla vid förvaltningen av ell löneboslälle, som tidigare varil präslgård.

9 § Har etl pasloral enligl 49 § prästanslällningslagen (1988:000) anvisat
en kyrkoherde dier komminister tjänsteboslad på en prästgård, skall pas
loratel anordna prästgården.

Pasloratel skall underhålla prästgården och vid behov bygga nya hus på
den. Pastoratet svarar för prästgårdens sköisel, om della inle enligt före- 152

skrifter sen; regeringen meddelar eller enligl avtal skall ankomma på Prop. 1987/88:31 innehavaren av tjänstebostaden.

10 § Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, sköisel och uppvärmning av biskopsgården, om detla inle enligt avtal skall ankomma på någon annan. Behöver husen på biskopsgården byggas om eller en ny biskopsgård byggas, skall egendomsnämnden lämna förslag härom till regeringen. För biskopsgården i Lunds stift gäller dock de bestämmelser som regeringen meddelar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet får
meddela ytterligare föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden
enligt första stycket skall utföras. -

Särskilda beslämmelser om annan kyrklig Jord

11 § Förvaltningen av löneboställen, församlingskyrkors fastigheter, präsllönefondsfasligheler, domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfasligheler skall inriklas på atl egendomens avkastningsförmåga las tillvara på ekonomiskt bästa sätl. Naturvårderis och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

12 § Etl pastorat får endasl efter medgivande av egendomsnämnden förelä en mera omfattande värdebeständig rationalisering med avseende på ett löneboslälles jordbruk. Detsamma gäller i fråga om nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus pä ett löneboställes jordbruk.

Innan egendomsnämnden avgör en fråga om tillstånd lill sådan åtgärd som avses i första stycket, skall nämnden begära in yttrande från lantbruksnämnden och bereda kommunen där egendomen finns tillfälle alt yttra sig. om del inle är obehövligt.

13 § När ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet skall upplåtas pä arrende för jordbruk skall egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om sädana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden.

14 § Rätl till jakt på kyrklig jord upplåts av den som förvallar egendomen, om inle annal följer av andra stycket.

Egendomsnämnden upplåter rätt lill jakt på ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet, om nämnden förvallar skogen på fasligheten. Pastoratet får dock med egendomsnämndens medgivande besluta om upplåtelse i fråga om sådan mark som inte är skogsmark och som ligger avskilt i förhållande lill skogen. Sådanl medgivande får inle lämnas om del med hänsyn till jaktvården finns skäl för gemensam upplåtelse.

15 § Rätt lill fiske i vatten som hör till kyrklig jord uppläts av förvaltaren. Pastoratet uppläter dock rätt till fiske i vallen som hör till ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet.

16 § Egendomsnämnden skall företräda kyrklig jord med undantag för kyrkofondsfasligheler i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter, nämligen

1. nyttjanderätt lill mark för församlingsändamål, kommunall behov, bostadsbebyggelse, industri eller annat liknande ändamäl.

2. tomträtt. I53

3. rätt till annan naturtillgång än vattenkraft, Prop. 1987/88*31

4. servitut.

Delsamma gäller ärenden som rör ledningsräll eller vägrält saml, om regeringen inle föreskriver alt annan myndighet skall företräda den kyrkligajorden, i ärenden som rör byggnadsminnen, naturvårdsområden, naturreservat, nalurminnen eller beslämmelser lill skydd för djuriivel.

17 § Kammarkollegiet skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft.

18 § En dispositionsändring, som inte avser en sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 16 eller 17 §, skall i fråga om löneboställe prövas av egendomnsnämnden och för annan kyrklig jord av den som förvallar egendomen. Föranleds ändringen av all ell självsländigl jordbruk inte längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda lill att etl sådanl jordbruk inle kan beslå, skall frågan alllid prövas av egendomsnämnden.

19 § Den vinst eller förlust som uppkommer vid förvaltningen av prästlönefondsfastigheter skall egendomsnämnden fördela på pastoralen i förhållande till deras andelar i fastigheterna. Delsamma gäller för vinst eller förlusl vid förvalmingen av skogen på löneboställena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer får meddela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.

Tillsynen över förvaltningen

20 § Egendomsnämnden skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig
jord som pastoraten enligl 7 § första slyckel har hand om. Regeringen eller
den myndighel som regeringen bestämmer får dock i enskilda fall besluta
all sädan egendom inte skall stä under nämndens tillsyn.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

21 § Tillstånd lill försäljning eller byte av kyrklig jord får lämnas

1. för atl tillgodose bostadsbehovet i orten.

2. för att bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk.

3. för atl främja annal syfte liknande del som avses i 1 eller 2,

4. för alt tillgodose ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719). eller

5. när jorden på grund av särskilda omständigheter inle lämpligen bör behållas för sill ändamäl.

Tillsiånd till överlätelse får lämnas endast om överlåtelsen kan ske ulan olägenhet för det allmänna och den sker mot ersättning som, om annat inte särskilt föreskrivs, motsvarar fastighetens marknadsvärde.

Om del finns särskilda skäl fär tillstånd även ges lill sådan överiåtelse av kyrklig jord som medför all denna blir kyrklig jord av annal slag.

22 § Frågor om lillslånd enligl 21 § skall prövas av kammarkollegiet eller
egendomsnämnden enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Om präsfiönefonder m. m.

23 § Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,

upplätdse av naturtillgång eller liknande skall fonderas. Avkastningen

skall användas för samma ändamäl som jorden har varil avsedd för. ,.,

154

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör Prop. 1987/88: 31 från löneboslälle eller präsllönefondsfaslighel användas lill betalning av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för löneboställel eller prästlöne-fondsfaslighelen.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten atl fondera medel. Frägor om undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

24 § Ersättning som skall fonderas enligt 23 § och som kommer från ell
löneboställe eller en prästgård skall ulgöra prästlönefond för pasloralel.
Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning ät en kyrkoherde
eller komminister ulgör präsllönefond.

Präsllönefonderna skall förvaltas av pastoralen. De skall göras räntebärande på samma sätt som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgängar används på annat sätt. Frågor om undanlag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av medel ur prästlönefonder frän flera pastorat får prästlönejordsfond bildas för inköp av präsllönefondsfasligheler. Präsllönejordsfonderna skall förvaltas av egendomsnämnderna.

25 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en
präsllönefondsfaslighel får behällas i en prästlönejordsfond i stifiel och
användas till köp av fast egendom, om del kan anlas alt köp kan komma till
stånd inom en nära framlid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 §.

I annal fall än som avses i första slyckel skall sädan ersäUning som anges där tillföras pastoratens präsllönefonder i förhållande lill pastoralens andelar i fastigheten.

26 § Ersättning som skall fonderas enligt 23 § och som kommer frän en
församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör fastighetsfond för
församlingskyrkan respektive domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligt 23 § och som kommer från biskopsgården i Lunds stift skall tillföras fasiighelsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas fastighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas faslighetsfond förvaltas av den som förvallar domkyrkan.

En församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande pä samma säll som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar används på annal sätt. Frågor om undantag prövas efter regeringens beslämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

27 § Ersättning som avses i 23 § och som kommer från kyrkofondsfastig
hel eller annan biskopsgård än biskopsgårdarna i Lunds och Visby stift
skall tillföras kyrkofonden.

Köp av fast egendom eller tomträtt

28 § Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligt bestämmelser
som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fasl egendom eller
lomträll för medel ur präsllönefond, prästlönejordsfond eller församlings
kyrkas faslighetsfond samt frågor om ur vilka prästlönefonder medel skall
tillskjutas till prästlönejordsfond. 155

överklaganden m. m. Prop. 1987/88:31

29 § Pastoratets och egendomsnämndens beslut fär överklagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslul enligt 13 § får endasl överklagas av den som förvaltar egendomen.

Kammarkollegiet får överlämna ett ärende till regeringens avgörande, om kollegiet anser atl särskilda skäl motiverar del. Kammarkollegiet skall då bifoga egel yttrande i ärendet.

Kammarkollegiets beslut i en dit överklagad fråga får inte överklagas. I övrigt fär kammarkollegiets beslut med undantag av beslut enligt 7 § tredje stycket överklagas hos regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1989, då lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skall upphöra atl gälla.

2. Sliflsfullmäktige skall före utgången av juni månad 1989 välja ledamöter i egendomsnämnden. Valet gäller från och med den 1 juli 1989 till dess stiftsfullmäktige förrättar nytt val under näsla valperiod.

3. Räkenskapsåret för egendomsnämndens förvaltning under dess första verksamhetsår skall utgöras av tiden den I juli - den 31 december 1989.

156

2 MOTIONER Prop. 1987/88:31

I motion 1987:6 av Dag Sandahl föreslås

att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att domkapitlet bör vara tillsättningsmyndighet för prästtjänster men att berörda församlingars kyrkoråd bör få välja på vilket sätt man önskar medverka vid tillsättningen i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1987:8 av Elin Ekman och Lars Carlzon föreslås

att kyrkomötet som sin mening ger regeringen tillkänna att till-lägg bör göras i 27 S i regeringens förslag till ny domkapitelslag innebärande att lekmannaombud jämte' suppleant (er) införes i hovkonsistoriet samt att dessa i likhet med konsistoriet i övrigt utses av H.H. Konungen, i detta fall på förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

I motion 1987:9 av Gunnar Lindberg m.fl. hemställs.

1. att kyrkomötet avstyrker regeringens förslag om ändrad förvaltning av församlingskyrkas fasta egendom,

2. att kyrkomötet föreslår regeringen:

Församlingskyrkas fasta egendom, inklusive skog, med tillhörande fond förvaltas av församlingen. Pastoratets kostnader för församlingskyrkan och skoglig personal avräknas mot församlingskyrkans skogsinkomster.

I motion 1987:18 av Sven Lenhoff hemställs

att kyrkomötet hos regeringen begär förslag till ändring i den föreslagna prästanställningslagen i regeringens skrivelse 1987:1 så att

1. rubriken "Tjänster som kyrkoherde" ersätts med "Tjänster, som kyrkoherde och komminister",

2. i SS 5, 6 och 8 orden "eller komminister" tillfogas efter ordet "kyrkoherde",

3. S 9 utgår.

I motion 1987:20 av Gustav Börjesson föreslås

att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1987:1 i fråga om domkapitlets resp. stiftsstyrelsens ansvarsområde beslutar enligt vad som ovan anförts i motionen.

I motion 1987:21 av Gustav Börjesson föreslås

att kyrkomötet i fråga om formerna för prästtillsättningarna som

157

Prop. 1987/88:31

sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

I motion 1987:35 av Hans-Olof Hansson hemställs

att kyrkomötet i sitt yttrande över regeringens skrivelse 1987:1 i fråga om förslaget till ny prästanställningslag beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1987:38 av Hans-Olof Andrén hemställs

att kyrkomötet beslutar att i sitt yttrande till regeringen över RegSkr. 1987:1 begära att domkapitlen blir statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet.

I motion 1987:46 av Dag Sandahl föreslås

1. att kyrkomötet beslutar att ansvarsfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse görs så att domkapitlen beslutar också i de i motionen anförda frågorna,

2. att kyrkomötet beslutar att frågor om pastoratsreglering avgörs av stiftsstyrelsen efter domkapitlets hörande medan frågor om den prästerliga tjänsteorganisationen avgörs av domkapitlet efter stiftsstyrelsens hörande samt

3. att - därest yrkande 1 inte vinner kyrkomötets bifall -kyrkomötet beslutar att frågor om den prästerliga tjänsteorganisationen skall avgöras efter domkapitlets hörande.

I motion 1987:47 av Eric Lundqvist hemställs

att kyrkomötet hos regeringen begär att kyrkokommitténs förslag till lagbestämmelse om tjänst som komminister i samarbetskyrkor med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen fastställes utan ändring.

I motion 1987:48 av Carl-Eric Abrahamson hemställs

att kyrkomötet uttalar sig för att boställsnämnderna bibehålles i den nya organisationen.

I motion 1987:52 av Rolf Nordblom hemställs

att kyrkomötet beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts rörande förslag om tre personer vid kyrkoherdetillsättning.

I motion 1987:60 av Anders Svärd yrkas

att kyrkomötet som sin mening ger regeringen till känna att alla kyrkoherdetillsättningar bör ske på församlingsplanet i likhet med övriga prästtillsättningar.

I motion 1987:61 av Bo D Landberg m.fl. hemställs

158

Prop. 1987/88:31

att kyrkomötet beslutar föreslå regeringen att hela huvudmannaskapet för svenska kyrkans prästerskap skall handhavas av domkapitlet.

I motion 1987:62 yrkande 2 och 3 av Ingemar Björck hemställs

2. att kyrkomötet i skrivelse till regeringen uttalar sig för att domkapitlet skall fastställa prästernas tjänstgöringsföreskrifter,

3. att kyrkomötet i skrivelse till regeringen uttalar sig för att domkapitlets chefjurist skall ha samma kompetens (domarebehörighet) som nu.

I motion 1987:63 av Ingemar Björck hemställs

1. att kyrkomötet beslutar i skrivelse till regeringen uttala sig för att de röstberättigade i församlingen även i fortsättningen skall få utse sin präst genom val,

2. att kyrkomötet beslutar i skrivelse till regeringen uttala sig för att kyrkorådens befattning med tillsättning av präst skall inskränkas till att avge yttrande över domkapitlets förslag.

I motion 1987:75 yrkande A 12 och 14-16 av Urban Gibson m.fl. hemställs

12. att regeringen för sin del bör medverka till en lösning av överförandet av prästtjänster till kyrkligt huvudmannaskap i samband med en principöverenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna i frågan,

14. att regeringen bör framlägga förslag till lagändring för att tillgodose önskemålet att domprost utses av centralstyrelsen,

15. att författningen bör utformas så att domkapitels tillsättningsbeslut får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd,

16. att det bör uppdras åt centralstyrelsen att utfärda bestämmelser om särskilda villkor för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

I motion 1987:89 yrkande 2-4 av Karl-Erik Johansson hemställs

att kyrkomötet hos regeringen anhåller

2. beträffande ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelse och domkapitel, att i motionen framförda synpunkter blir tillgodosedda,

3. beträffande kyrkoherdarna för döva, att dessa skall anställas av stiftsstyrelserna och verksamheten i fråga vara en stiftsangelägenhet.

159

Prop. 1987/88:31 4. beträffande tillsättningen av prästtjänster,

a) att tillsättningen av präster i pastoraten, kyrkoherdar och komministrar, skall ske på det sätt som föreslagits av domkapitlet i Visby och i motionen redovisats,

b) att, om yrkandet under a) inte vinner kyrkomötets bifall, domkapitlet vid behörighetsprövningen skall rangordna de sökande efter förtjänst och skicklighet.

I motion 1987:92 yrkande l-3a av Robert Schött hemställs

att kyrkomötet med anledning av'regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller

1. beträffande tillämpningsområdet för prästanställningslagen att
ils andra stycket i det genom skrivelsen framlagda förslaget
till prästanställningslag ges följande lydelse:

Bestämmelserna i lagen tillämpas också på präster i svenska kyrkan som har anställning i andra icke-territoriella pastorat än hovförsamlingen, i den mån regeringen bestämmer detta.

2. beträffande tjänstebiträden åt präster

a) att i det genom skrivelsen framlagda förslaget till präst
anställningslag skall införas en ny bestämmelse, 45 a S, samt
närmast före 45 a S en ny rubrik av följande lydelse.

Tjänstebiträden åt präster

45 a S Stiftsstyrelsen får förordna tjänstebiträden åt präster enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

b) att 47 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till
prästanställningslag ges följande lydelse:

47 § Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till innehavare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sådana tjänster samt för tjänstebiträden åt präster.

3. beträffande kostnadsansvaret för praktikanter m.m.

a) att 46 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag ges följande lydelse:

46 S Stiftssamfälligheten skall svara för följande kostnader:

1. avlöningsförmåner till stifts- och kontraktsadjunkter, vikarier på sådana tjänster samt pastorsadjunkter,

2. arvoden till praktikanter och handledare för dessa.

160

Prop. 1987/88:31 3. prosttillägg.

I motion 1987:94 av Robert Schött hemställs

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller om sådana författningsändringar att en enhetlig tjänstgöringsperiod fastställs för de valda ledamöterna och ersättarna i domkapitlen, ansvarsnämnden för biskopar och kyrkomötets besvärsnämnd.

I motion 1987:100 ay Birger Sjungargård föreslås

1. att kyrkomötet för regeringen uttalar att domkapitlen och stiftsnämnderna/egendomsnämriderna är kyrkliga organ med ett kyrkligt utrprung och med kyrkliga funktioner och uppgifter, och att detta är och förblir förhållandet såväl i nuvarande ordning som i dessa organs karaktär och funktion i den reformerade stiftsorga-, nisation som föreslås.i skrivelsen,

2. att kyrkomötet för regeringen uttalar att präst- och biskopsämbetena och präst- och biskopstjänsterna är och förblir kyrkliga ämbeten och tjänster såväl i nuvarande ordning som i den reformerade ordning som föreslås för kyrkans stifts- och lokalplan.

Beträffande de närmare motiveringarna hänvisas till motionerna.

3 UTSKOTTET

3.1 Inledning

Åren efter det att kyrkomötet år 1979 hade avvisat tanken på ändrade relationer mellan staten och kyrkan tillsattes olika utredningar för att möta önskemål om reformer på det kyrkliga området. Ar 1982 tillsattes en parlamentarisk kommitté, 1982 års kyrkokommitté för att utreda frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet m.m. I kommitténs uppdrag ingick även frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen samt vissa frågor om det ekonomiska . utjämningssystemet för kyrkliga kommuner. Kommittén gav år 1983 ut ett diskussionsbetänkande (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden, som gick ut på en bred remiss. Med beaktande av vad som hade kommit fram.vid remissbehandlingen avgav kominittén i början av år 1985 lägesrapporten (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. Kyrkomötet behandlade år 1985 kommitténs förslag (RegÄr. 1985:1, KO 10, kskr 34). Därefter har kyrkokommittén lämnat sitt slutförslag till lokal och regional organisation i svenska kyrkan i betänkandet (SOU 1986:17 och 18) Framtid i samverkan. Betänkandet ' har remissbehandlats.

De förslag som läggs fram i regeringens skrivelse bygger på betänkandet och remissbehandlingen därav.

3.2 Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen sina förslag till reformer med

161

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

Prop. 1987/88:31

anledning av de förslag som har lagts fram av 1982 års kyrkokommitté.

Kyrkomötets yttrande inhämtas över fyra lagförslag, nämligen förslag till domkapitelslag, kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslag. Härutöver bereds kyrkomötet tillfälle att ta del av ytterligare två lagförslag, nämligen förslag till församlingslag och kyrklig indelningslag. Sistnämnda två lagförslag samt förslaget till kyrkofondslag behandlas inte i detta betänkande.

Enligt förslaget ändras kompetensfördelningen på lokalplanet så att ansvaret för mera kostnadskrävande församlingsangelägenheter läggs på pastoratsnivån.

.1 varje stift skall det finnas en stiftssamfällighet med kompetens att sköta vissa för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter. Det beslutande organet i samfälligheten - stiftsfullmäktige - skall välja en stiftsstyrelse. Förutom att vara beredande och verkställande organ åt stiftsfullmäktige får stiftsstyrelsen överta uppgifter från bl.a. domkapitlet.

Domkapitlen behålls som statliga myndigheter för ärenden rörande kyrkans lära och prästernas ämbetsförvaltning. Lekmannaledamöterna väljs av stiftsfullmäktige.

De nuvarande stifts- och boställsnämnderna avskaffas. Deras uppgifter övertas av en obligatorisk nämnd hos stiftssamfälligheten - egendomsnämnden.

Den prästerliga tjänsteorganisationen förenklas. Prästvalen avskaffas. Domkapitlens s.k. tredjegångstillsättning av kyrkoherdar behålls. I övrigt tillsätts kyrkoherdar och komministrar av församlingskyrkoråden. I flerförsamlingspastorat tillsätts tjänsterna av en särskild tillsättningsnämnd. De nya stiftsstyrelserna övertar flertalet av domkapitlens arbetsgivarfunktioner gentemot

P och kontraktsadjunkter.

För stiftskansliernas verksamhet m.m. skall ur kyrkofonden utgå stiftsbidrag. Från detta skall stiftsstyrelsen kunna bevilja pastorat och kyrkliga samfälligheter med särskilda behov bidrag.

Förslagen föreslås träda i kraft under år 1989.

3.3 Domkapitlen

3.3.1 Ansvarsfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse m.m.

162

Prop. 1987/88:31

Regeringens förslag

Domkapitlen skall enligt regeringens förslag bestå som statliga förvaltningsmyndigheter. Deras uppgifter begränsas emellertid till frågor som främst har anknytning till svenska kyrkans lära och gudstjänst och den prästerliga ämbetsförvatlningen. Domkapitlen föreslås också få avgöra sådana ärenden där en prästs personliga intressen kan komma i motsättning till de kyrkokommunala, t.ex. befrielse från tjänstebostadsskyldighet. De ärenden som domkapitlet skall få besluta i är enligt förslaget i huvudsak följande:

~ prästexamen och antagning av präster i stiftet ~ behörighet vid tillsättning av stiftspräster och pastoratspräster ~ tillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten är ledig

- tillsättning av präst i samarbetskyrka med EFS eller med ett
annat trossamfund

~ skiljande från prästämbetet eller förklaring att en präst är

obehörig att utöva sitt ämbete ~ befrielse för en präst från skyldighet att bo i tjänstebostad ~ förordnande enligt förordningen (1975:1047) om vigselför-

rättare i vissa fall

- utseende av en kyrkoherde att vara ledamot i en flerpasto-
ratssamfällighets kyrkoråd

- föreskrifter om gudstjänsthållningen i församlingarna

- överklagande i fråga om anteckning i kyrkobok eller beslut
av präst enligt religionsfrihetslagen eller angående för
rättande av vigsel

~ överklagande av kyrkoråds beslut om kyrkas upplåtande.

Enligt regeringens förslag skall vissa av de uppgifter som i dag ankommer på domkapitlen föras över till de nya stiftssamfälligheternas styrelse - stiftsstyrelserna. På dessa skall även föras över andra förvaltningsuppgifter som i dag ligger på statliga förvaltningsmyndigheter på central nivå. Sålunda föreslås att stiftsstyrelsen skall få besluta i följande ärenden:

- bildande av kyrkliga samfälligheter

- kontrakts- och pastoratsindelning

- den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten

- inrättande av pastorsadjunktstjänster

- tjänstgöringsföreskrifter för präster

- fastställande av tjänsteställen för präst

- ledigförklarande, vakantsättning och indragning av präst
tjänster

- tillsättning av stiftspräster

- förordnande av pastorsadjunkter

- tjänstledighet och vikarier för präster

- utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för präster

- entledigande av präster

- disciplinansvar m.m. beträffande präster.

163

Prop. 1987/88:31

Motioner

Frågan om ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelsen och domkapitlet tas upp i fem motioner. Motionerna tar sikte på handläggningen av ärenden som rör prästerliga tjänsteinnehavare.

I motion 1987:20 kritiseras den föreslagna ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelsen och domkapitlet. Enligt motionären bör domkapitlet behålla sitt arbetsgivaransvar för prästerna. Motionären föreslår att domkapitlen utöver vad regeringen har före-, slagit skall handha följande ärenden:

- tillsättning av stiftspräster efter yttrande av stiftsstyrelsen

- tillsättning av pastoratspräster efter det att förslag/yttrande avgivits av församling (församlingarna).

- ledigförklarande, vakantsättning och förordnanden

- förordnande av pastorsadjunkter -

- tjänstledighet och vikarier för präster

- utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för
präster

- entledigande av präster

- disciplinärenden m.m. beträffande präster

- föreskrifter om den prästerliga tjänsteorganisationen i pastorat och tjänstgöringsföreskrifter.

I motion 1987:46 föreslås att domkapitlet förutom de av regeringen föreslagna uppgifterna också skall■besluta i följande ärenden

- tjänstgöringsföreskrifter för präster

- tillsättning av stiftspräster

- förordnande av pastorsadjunkter..

- tjänstledighet.och vikarier för präster

- utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för
präster

- entledigande av präster

- disciplinansvar m.m. beträffande präster.

I motion 1987:61 avvisas tanken på stiftsstyrelsen som huvudman för prästerskapet. Motionärerna yrkar att hela huvudmannaskapet för prästerskapet skall has om.hand av domkapitlet.

I motion 1987:62 föreslås att domkapitlet skall fastställa prästernas tjänstgöringsföreskrifter. .

I motion 1987:89 pekas på det kyrkliga ämbetets självständighet och frihet i förhållande till de kyrkokommunala organen. Enligt motionären bör beslut om tjänstgöringsföreskrifter och ärenden om disciplinansvar beträffande präster ligga hos domkapitlet. Detta gäller även förordnande av pastorsadjunkter.

I två motioner behandlas domkapitlens rättsliga ställning.

I motion 1987:38 framhålls att domkapitlens uppgifter enligt

164

Prop. 1987/88:31

regeringens förslag koncentreras till frågor som är av den "inomkyrkliga" typ för vilken normgivningen enligt kyrkomötesreformen har delegerats till kyrkomötet. Med dessa förändrade uppgifter bör domkapitlen enligt motionären bli statliga förvaltninigsmyn-digheter under kyrkomötet.

I motion 1987:100 framförs protester mot att domkapitlen och stiftsnämndernå' i regeringens skrivelse beskrivs som statliga organ under regeringen. Motionären yrkar att kyrkomötet för regeringen uttalar att domkapitlen och stiftsnämnderna/egendomsnämnderna är och förblir kyrkliga organ med ett kyrkligt ursprung och med kyrkliga funktioner och uppgifter.

Utskottets övervägandeii

I regeringens skrivelse betonas att den sedan gammalt tillämpade dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan bör bevaras. Föredragande statsrådet uttalar att en klar markering skall göras av att biskopar och präster har ett självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning (s. 32). Med hänvisning till detta föreslås att domkapitlen alltjämt skall bestå för att ta hand om de frågor som har samband med kyrkans lära, prästämbetets utövning, gudstjänstlivets och kyrkorummets utformning.

Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens förslag i denna del.

När det gäller ärenden som rör prästerliga tjänsteinnehavare föreslår regeringen en uppdelning mellan stiftisstyrelsen och domkapitlet. Enligt förslaget skall stiftsstyrelsen ha hand om ■ frågor som rör prästernas anställning, medan domkapitlet skall ha hand om frågor som rör prästernas ämbetsutövning. Förslaget, som skiljer sig från kyrkokommitténs i dessa delar, motiveras med att en så klar uppdelning som möjligt bör göras mellan anställning och ämbetsutövning.

Enligt utskottets mening kan dock förslaget i denna del ifrågasättas på flera punkter.' Den föreslagna ansvarsfördelningen kritiseras också i flera motioner och i läronämndens yttrande.

Utskottet vill till en början konstatera att varje uppdelning mellan olika organ av uppgifter som rör prästerliga tjänsteinnehavare alltid innebär en risk för att gränsdragningsproblem kan uppstå. Ått, som regeringen föreslår, skilja mellan anställning och ämbete - innebär enligt utskottets mening inte att sådana problem undviks, Utgångspunkten för en fördelning av uppgifter bör i stället vara den kompetens, som respektive organ besitter samt sambandet med övriga uppgifter. Av betydelse för bedömningen är också, som läronämnden framhåller i sitt yttrande, domkapitlets uppgifter enligt 1 § andra stycket 1 och 2 den föreslagna domkapitelslagen. Enligt dessa bestämmelser skall domkapitlet Se till att den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna samt ha

165

Prop. 1987/88:31

tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning.

Utskottet delar läronämndens uppfattning att det bör ankomma på domkapitlet att

- meddela tjänstgöringsföreskrifter för prästerna,

- utfärda tjänstgöringsbetyg,

- besluta i frågor om disciplinansvar m.m. för präster,samt.

- förordna pastorsadjunkter.

Tjänstgöringsföreskrifter för prästerna har samband med domkapitlets uppgifter både att ha tillsyn över.prästerna och gudstjänstlivet. På domkapitlet ankommer även att meddela föreskrifter om gudstjänsthållningen i församlingarna. När tjänstgöringsföreskrifter meddelas måste hänsyn tas till föreskrifterna om gudstjänsthållningen. Enligt utskottets mening är det därför både från praktiska och principiella utgångspunkter lämpligast att uppgiften att besluta om tjänstgöringsföreskrifter has om hand av domkapitlet. Samtidigt vill utskottet framhålla att det får anses ligga i sakens natur att domkapitlet i dessa frågor samråder med stiftsstyrelsen. Utskottet ansluter sig sålunda till motionerna 1987:20, 1987:46, 1987:62 och 1987:89 i denna del.

De tjänstgöringsbetyg som utfärdas för prästerna innehåller bl a en bedömning av prästernas ämbetsförvaltning och leverne. Eftersom dessa frågor hör till domkapitlets tillsynsansvar när det gäller prästerna anser utskottet att det bör ankomma på domkapitlet att utfärda sådana betyg. Utskottet delar alltså i denna del den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna 1987:20 och 1987:46.

När det gäller disciplinansvar beträffande prästerna ligger det också med hänsyn till domkapitlets förut redovisade uppgifter närmast till hands att beslutanderätten ligger kvar hos domkapitlen. Domkapitlen får genom sitt fortlöpande tillsynsansvar och sin medverkan vid varje prästtillsättning genom behörighetsprövning anses ha de största möjligheterna att bedöma frågor om disciplinansvar. Frågorna har även sådant samband med frågor om förlust av prästämbetet att domkapitlet redan av denna anledning bör behålla beslutanderätten i dessa frågor. Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till förslagen i motionerna 1987:20, 1987:46 och 1987:89 i denna del.

När det gäller förordnande av pastorsadjunkter vill utskottet framhålla följande. Pastorsadjunktstjänster är utbildningstjänster för nyprästvigda. Pastorsadjunkter skall biträda pastor i församlingen och arbetar ännu inte självständigt. Domkapitlet har att besluta i ärenden om prästexamen och antagning för präster i stiftet. Genom prövningen av prästkandidaten har domkapitlet god kännedom om kandidaten och kan bättre än stiftsstyrelsen . bedöma den nyprästvigdes behov av vidare utbildning som pastorsadjunkt. Utskottet anser därför i likhet med vad som föreslås i motionerna 1987:20, 1987:46 och 1987:89 att pastorsadjunkter bör

166

Prop. 1987/88:31

förordnas av domkapitlet.

I motionerna 1987:20 och 1987:46 föreslås att domkapitlet skall utfärda anställningsbevis för präster samt besluta om tjänstledighet och entledigande av präster. Enligt utskottets uppfattning har dessa uppgifter inte så nära samband med domkapitlets övriga uppgifter att de bör ligga på domkapitlet. Uppgifterna är av mera administrativ karaktär och kan med fördel ligga hos stiftsstyrelsen. Utskottet ifrågasätter emellertid om inte. befogenheten för stiftsstyrelsen att besluta om tjänstledighet och entledigande måste ges i lag med hänsyn till reglerna i 8 kap 5 S regeringsformen. Utskottet avstyrker motionerna i denna del.

Frågan om tillsättning av vikariat tas också upp i motionerna 1987:20 och 1987:46. Motionärerna anser att domkapitlet bör besluta i dessa frågor. Enligt regeringens förslag skall vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt tillsättas av stiftsstyrelsen. Vikariaten söks hos domkapitlet, som skall pröva behörigheten och sedan med eget yttrande överlämna ansökningshandlingarna till stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat på tjänst som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten (16 S förslaget till prästanställningslag). Genom att domkapitlet skall yttra sig över ansökningarna anser utskottet att domkapitlets kompetens att bedöma de sökandes lämplighet blir i tillräcklig grad tillvaratagen. På grund härav och då fråga endast är om vikariat ansluter sig utskottet inte till motionärernas förslag i denna del. Utskottet, vill emellertid peka på att enligt den ordning som i dag gäller kan domkapitlet delegera beslutanderätten i fråga om korttidsvikariat och vissa kortare tjänstledigheter till kontraktsprosten. Detta är en praktisk ordning som även bör övervägas för framtiden. Om stiftsstyrelsen skall ges befogenhet att delegera beslutanderätten i dessa fall torde föreskrifter om detta behöva ges i lag.

I motionerna 1987:20 och 1987:46 tas också upp frågorna om tillsättning av stiftspräster och om den prästerliga tjänsteorganisationen. Utskottet återkommer till dessa frågor under avsnitt 3.4.5 och 3.4.4.

I motionerna 1987:38 och 1987:100 tas frågan om domkapitlens rättsliga ställning upp.

Förslaget i motion 1987:38 går ut på att domkapitlen bör bli statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. Som skäl anges att domkapitlets uppgifter enligt regeringens förslag skall koncentreras till "inomkyrkliga frågor". Utskottet har i det föregående föreslagit en annan ansvarsfördelning mellan domkapitel och stiftsstyrelse än regeringen. Enligt utskottets förslag skall domkapitlen utöver frågor om bl a läran och prästämbetet även handha betydelsefulla gentemot de i stiftet anställda prästerna. Med hänsyn till bl a dessa förhållanden finner utskottet att anledning saknas att ändra domkapitlens konstitutionella ställning. Utskottet avstyrker därför motionen.

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:100 protesteras mot att domkapitlen och stiftsnämnderna beskrivs som statliga organ under regeringen. Motsvarande kritik har förts fram i. samband med remissbehandlingen av kyrkokommitténs förslag.

Utskottet vill för sin del framhålla följande.

Domkapitlen har ett annat ursprung än de statliga organen med en annan identitet och självständighet. "Bevarandet av biskopsämbetet och domkapitlet och som följd härav stiftets kyrkliga självstyrelse gav åt den svenska kyrkans författning dess särprägel i jämförelse med den dansk-norska och de tyska reformationskyrkorna" (SOU 1935:31, s. 38). De svenska domkapitlen utvecklades som kyrkliga konsistorier och organ för en decentraliserad kyrkostyrelse. Det var då inte-tal om, att domkapitlen skulle vara statliga organ. De var kyrkliga organ, genom vilka staten fullgjorde sina uppgifter i kyrkans sammanhang. De var på så sätt statskyrkliga men inte statliga.-

I propositionen (1951:100) med förslag till religionsfrihetslag beskrevs svenska kyrkan som en andlig gemenskap, ett trossamfund som leder sitt ursprung från de äldsta kristna församlingarna, och vars karaktär och verksamhet bestämmes av dess bekännelse. I propositionen anslöt sig regeringen till den uppfattning som kommit till uttryck vid 1929 års kyrkomöte, nämligen att svenska kyrkan "bör vara en evangelisk- folkkyrka och att den varken bör förvandlas till en i religiöst avseende obestämd statsfunktion eller, till en förening med trånga och snäva gränser" (kskr 1929:30). Det är också denna linje som kommer till uttryck i lagen (1982:942) om svenska kyrkan'.

Domkapitlen och stiftsnämnderna är från konstitutionell synpunkt statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen. Detta förhållande bottnar i att regeringsformen dels inte känner andra förvaltningsmyndigheter än statliga och kommunala (1 kap 8 S regeringsformen), dels inte känner andra statliga förvaltningsmyndigheter än sådana som antingen lyder under regeringen eller riksdagen (11 kap 6 S regeringsformen) eller under kyrkomötet (punkt 11 övergångsbestämmelserna till regeringsformen). De i regeringens skrivelse föreslagna stiftsstyrelserna och egendomsnämnderna kommer, med hänsyn till reglerna i 1 kap 8 S rege-: ringsformen att från konstitutionell synpunkt bli kommunala förvaltningsmyndigheter.

statliga förvaltningsorganisationen. Detta förhållande undanskymmer emellertid inte deras kyrkliga karaktär.

Enligt utskottets mening saknas anledning att påtala nu angivna förhållanden för regeringen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

168

Prop. 1987/88:31

3.3.2' Domkapitlets sammansättning

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att domkapitlet liksom hittills skall bestå av sex ledamöter. Biskopen skall vara ordförande och domprosten vice ordförande. Vidare skall det finnas en präst som jämte en suppleant skall väljas av stiftets präster för en period av sex år. Dessutom skall tre lekmannaledamöter väljas av stiftE'full-mäktige. Valet av dessa skall enligt förslaget ske snarast efter valperiodens början och gälla till dess att stiftsfullmäktige förrättar nytt val under nästa valperiod.

Motion

I motion 1987:94 behandlas frågan om tjänstgöringstidens längd för ledamöter i domkapitlen, ansvarsnämnden för biskopar och kyrkomötets besvärsnämnd. Motionären anser med hänsyn till bl.a. dessa organs kommande uppgifter när det gäller det kyrkliga ämbetet att en enhetlig och sexårig tjänstgöringstid framstår som lämplig. Enligt motionären bör i vart fall tjänstgöringsperioden vara enhetlig i samma organ.

Utskottets överväganden

Utskottet har för sin del inget att erinra mot regeringens förslag i fråga om domkapitlets sammansättning.

Frågan om tjänstgöringstidens längd för de valda ledamöterna av domkapitlet tas upp i motion 1987:94.

Valperioden för prästledamoten i domkapitlet har hittills bestämts av tiden för prästmötena, vilket enligt nuvarande ordning hålls vart sjätte år. Förslaget innebär ingen ändring i detta hänseende. När det gäller lekmannaledamöterna utses den som väljs av pastoraten och de som utses av regeringen för en tid av sex år. Enligt förslaget skall lekmannaledmöterna väljas av stiftsfullmäktige för en valperiod om tre år.

Även om samtliga valda ledamöter av domkapitlen enligt den ordning som nu gäller har en mandatperiod om sex år, sammanfaller inte perioderna i tiden. Detta skulle inte heller bli fallet om tjänstgöringstiden för de av stiftsfullmäktige valda ledamöterna förlängdes till sex år, Att förkorta prästledamotens.tjänstgöringstid framstår.varken som praktiskt eller lämpligt. Bortsett från dessa förhållanden bör enligt utskottets mening bedömningen ske utifrån de funktioner de olika valda ledamöterna får anses ha i domkapitlet. Medan prästledamoten tillsammans med biskopen och domprosten företräder läroämbetet och den kyrkliga sakkunskapen, har lekmannaledamöterna indirekt sitt uppdrag från församlingarna. Utskottet anser bl.a. mot denna bakgrund att skäl saknas att söka åstadkomma en enhetlig tjänstgöringsperiod. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del och tillstyrker regeringens förslag.

169

Prop. 1987/88:31

Ansvarsnämnden för biskopar och kyrkomötets besvärsnämnd utses på annat sätt än ledamöterna i domkapitlen. Deras uppgifter är begränsade och har inte sådant samband med domkapitlens uppgifter att en överensstämmelse i tjänstgöringsperioder är påkallad. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen även i denna del.

3.3.3 Domkapitlets sekreterare

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att domkapitlet skall ha en sekreterare som har avlagt juris kandidat eller juristexamen. Enligt förslaget skall sekreteraren vara ledamot i domkapitlet vid handläggningen av frågor om att skilja en präst från prästämbetet. Förslaget överensstämmer med den ordning som nu gäller.

Motion

I motion 1987:62. framhålls att man bör slå vakt om domkapitlets kompetens och resurser och föreslås att domkapitlets chefjurist skall ha samma kompetens som nu.

Utskottets överväganden

Som framgår av redovisningen ovan överensstämmer regeringens förslag med den ordning som nu gäller i fråga om kravet på kompetens för domkapitlets sekreterare. Därmed torde önskemålet i motion 1987:62 i denna del vara tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen. Utskottet vill emellertid i sammanhanget framhålla vikten av att sekreteraren också blir anställd i det gemensamma stiftskansliet.

Härutöver vill utskottet anmärka att utskottets ställningstagande i frågan om disciplinansvar m.m. för präster innebär att domkapitlets sekreterare - i likhet med vad som nu gäller - bör ingå som ledamot i domkapitlet vid handläggning av sådana ärenden.

3.3.4 Gemensamt stiftskansli

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att stiftssamfälligheten skall■tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal liksom övriga kansliresurser som behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter. En regel härom har tagits in i 4 S förslaget till domkapitelslag.

Genom att det ekonomiska ansvaret för kansliresurserna på stiftsplanet ligger hos stiftssamfälligheten ges möjligheten att åstadkomma ett gemensamt stiftskansli i varje stift.

Enligt förslaget skall särskilda, medel få anvisas ur kyrkofonden till ärkebiskopens kansli (8 S 7 förslaget till kyrkofondslag).

170

Prop. 1987/88:31

utskottets överväganden

Utskottet noterar med tillfredsställelse att möjligheter nu öppnas att sammanföra kansliresurserna på stiftsplanet. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag.

3.3.5 Hovkonsistoriet

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de nu gällande grundläggande reglerna om hovkonsistoriet förs över till den nya domkapitelslagen.

Motion

I motion 1987:8 föreslås att hovkonsistoriets sammansättning ändras så att i konsistoriet även skall ingå lekmannaombud jämte suppleanter. Enligt motionärerna bör dessa - efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma - utses av H.M. Konungen i likhet med konsistoriet i övrigt.

Utskottets överväganden

I Stockholm finns ett hovkonsistorium som har samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen har gentemot församlingarna. Hovkonsistoriet består av överhovpredikanten som ordförande samt de ordinarie hovpredikanterna.

Enligt vad som framgår av motionen har hovförsamlingens kyrkostämma uttalat önskemål om lekmannarepresentation i hovkonsistoriet och begärt åtgärder i sådan riktning. Enligt utskottets mening saknas anledning att.motsätta sig det önskemål som sålunda framförts. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen.

3.3.6 Förslaget till domkapitelslag

Regeringens förslag

Grundläggande föreskrifter om stiftsverksamheten finns i dag i lagen (1936:567) om domkapitel. Lagen gäller för domkapitlen, men är också tillämplig på hovkonsistoriet. Lagen berör också indirekt biskopsämbetes befogenheter.

Regeringen föreslår att 1936 års lag ersätts med en ny lag benämnd domkapitelslag. Vid utarbetande av lagsförslaget har regeringen bl.a. beaktat den bearbetning av nu gällande författningar som kyrkoförfattningsutredningen gjort i dess slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m.

Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om domkapitlet, dess uppgifter och sammansättning. Vidare finns regler om val.av ledamöter. I lagen har också tagits in föreskrifter om förlust av prästämbetet och förfarandet i samband därmed. Lagen innehåller också regler om hovkonsistorium.

171

Prop. 1987/88:31

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Utskottets överväganden

Ils andra stycket p. 1 i den föreslagna domkapitelslagen föreskrivs att domkapitlet skall se till att den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Genom de ändringar i övergångsbestämmelserna till regeringsformen som genomfördes i samband med 1982 års kyrkomötesreform kom normgivningskompetensen beträffande bl.a. de ämnen som domkapitlet enligt den föreslagna bestämmelsen skall ha tillsyn över att föras över till kyrkomötet.

Normgivningsbestämmelserna i detta hänseende finns dels i p. 10 första stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen, dels i 7 S lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Enligt sista stycket: i p. 10 övergångsbestämmelserna kan riksdagen i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet.

Enligt utskottets mening kan det starkt ifrågasättas om inte 1' S andra stycket p. 1 förslaget till domkapitelslag reglerar äinnen som, om de ges i lag, måste tas in i lagen om svenska kyrkan. I sammanhanget kan hänvisas till vad kyrkoförfattningsutredningen anfört i én liknande fråga i sitt slutbetänkande (SOU 1987:4) En ny kyrkolag m.m.. Del 1, s. 108. Om det bedöms nödvändigt att ta in bestämmelsen i lagen om svenska kyrkan har utskottet för sin del ingen'erinran mot detta.

Utskottet har i sitt betänkande KL 1987:2 föreslagit att beslut om att skilja en präst från prästämbetet skall överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Utskottets förslag bör föranleda ändringar även i det nu framlagda förslaget till domkapitelslag.

I 20-22 SS första meningarna i förslaget till domkapitelslag anges att en präst av domkapitlet i vissa fall skall skiljas från eller förklaras obehörig att utöva prästämbetet. Enligt utskottets mening kan orden "av domkapitlet" utgå eftersom 23 S inne-.håller bestämmelser om att domkapitlet beslutar i dessa frågor.

I 24 S lagförslaget finns den grundläggande bestämmelsen om ansvarsnämnden för biskopar. Enligt utskottets mening bör be-stämmelseni stället tas in i den föreslagna prästanställningslagen .

3.4 Prästtjänster

3.4.1 Den prästerliga tjänsteorganisationen

172

Prop. 1987/88:31

Nuvarande ordning

Dagens prästerliga tjänsteorganisation består dels av församlingsprästerliga tjänster, dels av tjänster på stiftsplanet. Enheten för den församlingsprästerliga organisationen är pastoratet. Varje pastorat har en kyrkoherde. I pastorat kan det också finnas, beroende på pastoratets storlek och befolkningsstruktur, en eller flera komministertjänster och/eller en eller flera kyr-koadjunkturer.- Kyrkoherde och komminister innehar ordinarie prästtjänster, medan kyrkoadjunkten har en extra ordinarie prästtjänst.

Tjänster för kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt inrättas av regeringen.

På stiftsplanet finns stiftsadjunktstjänster och kontraktsad-junktstjänster. En stiftsadjunkt arbetar med frågor som rör hela stiftet, medan kontraktsadjunkten har sin verksamhet begränsad till en del av stiftet, ett kontrakt.

Tjänster för stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt inrättas av regeringen efter framställning från domkapitlet.

Domkapitlet kan dessutom besluta om att inrätta tjänster för pastoratsadjunkter. Sådana tjänster innehas dels av nyprästvigda, dels av övriga tjänstgörande präster inom stiftet som inte innehar ordinarie eller extra ordinarie församlingstjänst eller stifts- eller kontraktsadjunktur. Tjänsterna som pastoratsadjunkt används som en rörlig prästerlig resurs i ett stift för att fylla vakanser och avhjälpa tillfälliga arbetsbelastningar.

Kostnaderna för kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkts-tjänsterna bärs av pastorat, medan övriga prästtjänster bekostas av kyrkofonden.

Regeringens förslag

Regeringen föreslår en förenkling av tjänsteorganisationen. Enligt förslaget skall det i pastoraten endast finnas två tjänstekategorier, kyrkoherde och komminister. Dessa benämns pastoratspräster och har i dag ordinarie tjänster tillsatta med fullmakt. Regeringen föreslår att pastoratspräster i framtiden tillsätts med förordnande.. Pastoratsprästerna avlönas av pastoratet. -

Enligt förslaget skall det på stiftsplanet också bara finnas två tjänstekategorier, stiftsadjunkt pch kontraktsadjunkt. Dessa stiftspräster har i dag extra ordinarie tjänster. Deras anställningsförhållanden ändras endast på det sättet att de får en ny huvudman, stiftssamfälligheten.

Regeringen föreslår vidare att för nyvigda präster, skall tjänster med benämningen pastorsadjunkt få inrättas. Pastorsadjunkterna avlönas av stiftssamfälligheten.

173

Prop. 1987/88:31

Enligt förslaget skall prästtjänsterna även i fortsättningen vara statligt reglerade (1 S tredje stycket förslaget till prästanställningslag ) .

Motion

I motion 1987:75 anförs bl.a. att allt som kan skall göras för att stimulera arbetsmarknadens parter till en överenskommelse om en kyrkokommunal reglering av prästtjänsterna. Motionärerna anser att kyrkomötet bör uttala att regeringen för sin del bör medverka till en lösning av överförandet av prästtjänster till kyrkligt huvudmannaskap i samband med en principöverenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.

I motion 1987:100 protesteras mot beskrivningen av prästtjänsterna som statliga. Motionären föreslår att kyrkomötet uttalar att präst- och biskopsämbetena och präst- och biskopstjänsterna är och förblir kyrkliga ämbeten och tjänster.

Utskottets överväganden

Utskottet har för sin del ingen erinran mot regeringens förslag i fråga om den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten och stiften.

Enligt regeringens förslag skall, som ovan har redovisats, prästtjänsterna vara statligt reglerade. Detta betyder att avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, vilket framgår av 1 s sista stycket i förslaget till prästanställningslag. Det innebär vidare att prästerna i princip är underkastade samma regler som gäller för arbetstagare hos staten och som finns i lagen (1976:600) omoffentlig anställning (LOA) och andra av statsmakterna beslutade författningar. Dessa förhållanden motsäger inte det ostridiga faktum att präst- och biskopsämbetena liksom präst- och biskopstjänsterna är och förblir kyrkliga ämbeten och tjänster. På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1987:100 i denna del.

I motion 1987:75 tas upp frågan om en övergång för prästerna till kyrkokommunala tjänster. Utskottet har i det föregående redovisat den huvudsakliga innebörden av att anställningar är statligt reglerade. Kommunala anställningar är i princip oreglerade. För dessa gäller endast de lagar och andra författningar som gäller för arbetstagare i allmänhet, t.ex. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Anställningsformer och löneförmåner bestäms genom avtal mellan parterna på arbetsmarknaden.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsfsörbund har, som påpekas i motionen, lagt fram förslag i den riktning motionären föreslår. 1982 års kyrkokommitté diskuterade frågan i sitt betänkande (SOU 1986:17) Framtid i samverkan med anledning av förbundets förslag. Kommittén anförde i denna del bl.a. följande (s. 122 f ) :

174

Prop. 1987/88:31

"Pastoratsförbundets förslag är sålunda, att den del av den statliga regleringen av prästtjänsterna som utgörs av de statliga kollektivavtalen och till dessa kopplade författningar avvecklas. Statens arbetsgivarverks befattning med prästtjänsterna bör upphöra och uppgifterna överföras till kyrkokommunernas egen arbetsgivarorganisation, dvs. pastoratsförbundet.

Vi inser till fullo de tekniska och administrativa fördelar som den föreslagna åtgärden skulle innebära. Frågan är emellertid huruvida kyrkokommunala avtal för prästerna går att förena med alla huvuddragen i den reform vi föreslår. Förbundet menar i sin skrivelse att detta skulle vara fallet. Man pekar på den av alla omfattade uppfattningen att svenska kyrkans verksamhet skall bedrivas under iakttagande av principen av en lämplig avvägning mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. Denna konkretiseras i vårt förslag om domkapitlens framtida uppgifter.

En förändring i den föreslagna riktningen kräver enligt vår mening enighet om vad en sådan förändring innebär och om dess förenlighet med grundläggande principer i svenska kyrkans organisation. Någon sådan enighet föreligger inte. Vi har därför avstått från att närmare utreda och lägga fram förslag i frågan."

Utskottet delar den bedömning kyrkokommittén har gjort och vill samtidigt betona att en "kommunalisering" av prästtjänsterna inte bara innebär en kommunal lönereglering. En förändring måste också ses i samband med de grundläggande principerna för svenska kyrkans organisation. Enligt utskottets mening bör kyrkomötet bl.a. mot den bakgrunden inte ta något initiativ i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

3.4.2 Tjänstgöring i annat pastorat

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att stiftsstyrelsen i form av ett arbetsledningsbeslut skall kunna bestämma att en pastoratspräst skall fullgöra kyrkliga arbetsuppgifter i stiftet utanför pastoratet. Enligt förslaget skall stiftsstyrelsen fastställa tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster (51 S förslaget till prästanställningslag. En delad tjänstgöring bör alltid fastställas i sådana föreskrifter. Stiftsstyrelsen skall besluta om den ekonomiska' reglering som kan behövas i sådana fall (48 S förslaget till prästanställningslag).

Enligt förslaget skall det även i fortsättningen vara möjligt att besluta att en präst under begränsad tid skall vara skyldig att frånträda utövningen av sin tjänst eller att jämsides med sin tjänst utöva annan prästtjänst och tjänstgöra i ett annat pastorat i samma stift.

175

Prop. 1987/88:31

utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående (avsnitt 3 . 3 .1) avstyrkt regeringens förslag att t jänstgör ingsf ö.reskr if ter för prästerna skall meddelas av stiftsstyrelsen. Som utskottet tidigare har anfört bör domkapitlen även i fortsättningen meddela sådana föreskrifter.

ijuiiiiij 1 u±i.r.a iJaöLULau. uK\\.,a ai av ölul uetyue±t>e lul a u c ui

jämna de problem som finns bl.a. på grund av prästbristen och därmed också förbättra arbetssituationen för prästerna i framför allt pastorat med många församlingar och kyrkor, men med få

DräStr c r... .. 4. r. b 4- 4- A 4. .-o/an 4- n s .-a K...- n f X .. 4- V. .. 4? .. 1 n a n

rat

Regeringens förslag att stiftsstyrelsen skall besluta om den ekonomiska, reglering som behövs i sådana fall tillstyrks av utskottet. Till ledning för beslutet får därvid ligga de av domkapitlet fastställa tjänstgöringsföreskrifterna. ..

Regeringen föreslår i skrivelsens allmänna motivering (s. 56 f) att det skall vara möjligt att besluta att en präst under begränsad tid skall vara skyldig, att utöva annan prästtjänst eller att tjänstgöra i annat pastorat. Denna ordning gäller i dag enligt 8 S förordningen (1965:729) med vissa bestämmelser om anställning som präst. I skrivelsens allmänna motivering föreslås att beslutanderätten i dessa frågor skall tillkomma stiftsstyrelsen. Utskottet kan emellertid inte finna någon bestämmelse härom i den föreslagna prästanställningslagen. Oavsett detta an ser utskottet att beslutanderätten i sådana ärenden bör tillkoitima domkapitlet. Utskottet avstyrker därför det i den allmänna motiveringen framförda förslaget i denna del.

Enligt 11 S prästanställningsförordningen är en präst som är anställd med fullmakt skyldig att låta sig förflyttas till annan prästerlig tjänst som tillsätts med samma anställningsform, oin det är påkallat av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Frågor om förflyttning av präst prövas enligt 12 S sista stycket samma förordning av regeringen. I regeringens förslag har bestämmelser om förflyttning tagits in i 10 S prästanställningslagen. Enligt förslaget skall stiftsstyrelsen besluta om förflyttning. Utskottet har för sin del ingen erinran mot förslaget i denna del.

Stiftsstyrelsens beslut om förflyttning får enligt förslaget

176

Prop. 1987/88:31

överklagas genom kommunalbésvär (56 S lagförslaget). Motsvarande beslut när det: gäller arbetstagare hos staten får överklagas ge-, nom att talan väcks hos tingsrätten eller arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (7 kap. 8 § och 16 kap LOA). Enligt utskottets mening bör samma ordning gälla i fråga om stiftsstyrelsens beslut om förflyttning.

3.4.3 Kyrkoherdar för döva

Regeringens förslag

I dag finns sju kyrkoherdar för döva. De har sin- egen organisation under Stockholms domkapitel. Dessa särskilda kyrkoherdetjänster bekostas av kyrkofonden.

Regeringen föreslår att kyrkoherdarna för döva förs över till dr.i rikskyrkliga organisationen och avlönas av Svenska kyrkans stif telse för rikskyrklig verksamhet.

Motion

I motion 1987:89 ifrågasätts anledningen till att de döva skall särbehandlas. Motionären föreslår att kyrkoherdarna för döva skall anställas av stiftsstyrelserna och att verksamheten i fråga blir en stiftsangelägenhet.

Utskottets överväganden

Regeringens förslag innebär att Svenska kyrkans nämnd för diakoni och samhällsansvar skall ta över huvudmannaskapet för kyrkoherdarna för döva. Förslaget överensstämmer med vad 1982 års kyrko-mmitté föreslog i sitt slutbetänkande. Genom p. 7 övergångsbestämmelserna till den föreslagna prästanställningslagen föreslås att dessa kyrkoherdar skall vara skyldiga att tjänstgöra hos nämnden.

I sitt remissyttrande över kyrkokommitténs slutbetänkande ställde sig nämnden i princip positiv till kommitténs förslag. Samtidigt pekade nämnden på behovet av att ytteriigare utreda kyrkoherdarnas relation till domkapitel och biskop. Kyrkokommitténs förslag har varit föremål för närmare överväganden i en arbetsgrupp inom Kyrkliga, rådet för döva och hörselskadade. Arbetsgruppens förslag innebär att det kyrkliga arbetet bland döva och hörselskadade skall vara en angelägenhet för varje stiftssamfällighet.

Svenska kyrkans nämnd för diakoni och samhällsansvar har till Svenska kyrkans centralstyrelse överlämnat arbetsgruppens förslag. I skrivelse den 18 maj 1987 till centralstyrelsen har nämnden anfört att arbetsgruppens förslag skapar bättre förutsättningar för en utveckling av verksamheten än den av kyrkokommittén föreslagna' organisationen.

Enligt utskottets uppfattning talar övervägande skäl för att

177

12 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr.3l. Bilaga

Prop. 1987/88:31

församlingsarbete bland döva och hörselskadade blir en angelägenhet för stiftssamfälligheterna på samma sätt som har föreslagits beträffande församlingsarbete bland finskspråkiga och samer. Detta kan lämpligen ske antingen genom att församlingsarbete bland döva och hörselskadade anges ligga inom stiftssamfälligheternas fastlagda kompetensområde enligt 1 kap. 8 $ första stycket i den i skrivelsen föreslagna församlingslagen, eller genom att stiftsfullmäktige beslutar om utvidgad verksamhet i dessa hänseenden enligt andra stycket samma paragraf.

I vissa stift kan det föreligga behov av flera prästtjänster, medan det i andra stift inte finns underlag för mer än en deltidstjänst. Tjänsterna blir i den föreslagna tjänsteorganisationen stiftsadjunkturer. Frågan bör enligt utskottets mening behandlas av de organisationskommittéer som förbereder övergången till den nya organisationen på lokal- och stiftsplanet i varje stift.

Svenska kyrkans nämnd för diakoni och samhällsansvar bör i enlighet med den förut nämnda arbetsgruppens förslag handlägga ärenden som kräver samordning på riksplanet, t.ex. långtidsplanering rörande bl.a. personalutbildning och personalrekrytering.

Utskottet anser att frågan om huvudmannaskapet för kyrkoherdarna för döva bör övervägas ytterligare med inriktning på att de inordnas i stiftsprästorganisationen. Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och tillstyrker motionens förslag.

3.4.4 Prästtjänsternas fördelning

Regeringens förslag

I skrivelsen föreslås att regeringen skall fastställa det totala antalet prästtjänster i landet. Vidare föreslås att Svenska kyrkans centralstyrelse skall besluta hur många prästtjänster som får finnas i varje stift (2 S förslaget till prästanställningslag). Enligt förslaget skall nuvarande prästtjänster, inberäknat pastoratsadjunktstjänsterna, vara utgångspunkt för den nya tjänsteorganisationen.

När det gäller inrättande, vakantsättning och indragning av prästtjänster föreslås att stiftsstyrelsen beslutar i dessa frågor beträffande pastoratstjänster och pastorsadjunktstjänster. Enligt förslaget beslutar Svenska kyrkans centralstyrelse om inrättande, vakantsättning eller indragning av stiftstjänster (24 och 25 SS förslaget till prästanställningslag).

Hotion

I motion 1987:46 föreslås att frågor om pastoratsreglering avgörs av stiftsstyrelsen efter domkapitlets hörande, medan frågor om tjänsteorganisation avgörs av domkapitlet efter stiftsstyrelsens hörande.

178

Prop. 1987/88:31

utskottets överväganden

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att i skrivelsen uttalas (s. 58) att det nuvarande antalet prästtjänster inberäknat pastoratsadjunktstjänsterna skall vara utgångspunkt för den nya tjänsteorganisationen. Däri bör enligt utskottet inräknas de pastoratsadjunkter som vid övergångstillfället är tjänstlediga för t.ex. studier.

Regeringens förslag i fråga om det totala antalet prästtjänster avviker från kyrkokommitténs. Kommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1984:17) Framtid i samverkan (s. 128) att några beslut om det totala antalet präster inom svenska kyrkan inte skulle fattas. Enligt kommittén skulle det totala antalet präster i stället bli beroende av kyrkokommunernas, pastoratens och stiftssamfälligheternas, vilja och förmåga att finansiera prästtjänster och av centralstyrelsen fördelningsmässiga mål liksom av den framtida tillströmningen till prästyrket. Utskottet anser för sin del att kyrkokommitténs förslag i denna del är att föredra. Kommitténs förslag lämnar över åt kyrkan själv att fördela prästtjänsterna. Någon risk torde knappast föreligga att det totala antalet prästtjänster därigenom skulle öka i någon avgörande mån. Genom att pastoraten och stiftssamfälligheterna i första hand själva skall bekosta tjänsterna kommer - om inte annat - budgetmässiga hänsyn att verka begränsande, utskottet vill emellertid inte motsätta sig regeringens förslag i denna del, men utgår från att regeringen förutsättningslöst omprövar det totala antalet präster när den nya tjänsteorganisationen har blivit genomförd.

Utskottet ansluter sig också till förslaget att Svenska kyrkans centralstyrelse skall fördela prästtjänster mellan stiften. Regeringens förslag skiljer i denna del från kyrkokommitténs i fråga om sättet för fördelning. Regeringens förslag innebär att centralstyrelsen skall besluta hur många tjänster det får finnas i varje stift, medan kommitténs förslag innebär att centralstyrelsen genom beslut om inrättande och indragning av stiftstjänster skall reglera fördelningen.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om inte de beslut som centralstyrelsen fattar om prästtjänsternas fördelning är normgivning. Det är fråga om beslut som har viss generell räckvidd och som är bindande för stiftsstyrelsen och pastoraten. Som jämförelse kan nämnas att domkapitlens beslut om t.ex. kollekter och gudstjänsthållningen i församlingarna har ansetts som normgivning, vilket föranledde de grundlagsregler om vidaredelegation som nu finns i p. 10 andra stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen och som tirädde i kraft den 1 januari 1986.

För den händelse regeringens förslag av konstitutionella skäl inte går att genomföra har utskottet för sin del ingen erinran mot att kyrkokommitténs förslag i denna del genomförs.

Enligt regeringens förslag skall stiftsstyrelsen fördela prästtjänsterna inom stiftet. Denna fördelning sker på det sättet att

179

Prop. 1987/88:31

stiftsstyrelsen beslutar om inrättande och indragning av tjänster som kyrkoherde och komminister. Beslutanderätten i dessa frågor tillkommer i dag regeringen. I motion 1987:46 föreslås att domkapitlet skall besluta om tjänsteorganisationen i pastoraten efter hörande av stiftsstyrelsen.

Utskottet vill till en början framhålla att domkapitlet och stiftsstyrelsen enligt förslaget förutsätts ha ett gemensamt kansli. Den personal som kommer att behövas för de ärenden som ankommer på domkapitlet kommer att vara anställda hos stiftssamfälligheten. Det kan antas att personalen i stor utsträckning kommer att handlägga såväl domkapitlets som stiftsstyrelsens ärenden. Några föreskrifter, om obligatoriskt yttrande från den ena myndigheten till den andra i ärenden av det slag som motionären tar upp framstår därför som- onödiga.

När det härefter gäller frågan, om domkapitlet skall besluta om den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten, ansluter sig utskottet till regeringens förslag. Stiftsstyrelsen skall ha det övergripande ansvaret för strukturfrågor, i stiftet och skallen-ligt förslaget bl.a. besluta i ärenden om pastoratsindelningen. . Dessa frågor hör nära samman med den prästerliga tjänsteorganisationen och bör handläggas av samma organ.,Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

3.4.5 Tillsätt:ningen av prästtjänster

Nuvarande ordning

Komministerr,. kyrkoherde- och domprosttjänster är ordinarie församlingsprästerliga tjänster. Tillsättningsförfarandet regleras i lagen (1957:577) om prästval och i prästvalsförordningen (1958:261). Tillsättning av komminister och kyrkoherde sker efter val två gånger av .tre. Då utnämner domkapitlet den som erhållit de flesta rösterna. Tredje gången en kyrkoherde- eller komministertjänst är ledig utnämner domkapitlet en av de sökande efter yttrande från kyrkorådet i varje församling. Före den 1 januari 1983 gällde en ordning, enligt vilken domkapitlet tillsatte komministertjänsterna och regeringen kyrkoherdetjänsterna var tredje gång de var lediga. Före regeringens utnämning avgav domkapitlet förord.

Tillsättning av domprosttjänst är en komplicerad procedur. Vid samtliga tillfällen äger val rum raen valet är inte utslagsgivande. Regeringen tillsätter tjänsten.

Tjänster som kyrkoadjunkt, stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och. pastoratsadjunkt tillsätts av domkapitlet. Föreskrifter härom finns i prästanställningsförordningen.

Begeringens förslag

Regeringen föreslår i fråga om kyrkoherdetjänster att sådana ■

180

Prop. 1987/88:31

tillsätts första och andra gången tjänsten är ledig av kyrkorådet i ett enförsamlingspastorat och av en särskild tillsättningsnämnd i ett flerförsamlingspastorat. Innan tjänsten tillsätts skall dock domkapitlet pröva vilka sökande som är behöriga. Tredje gången en kyrkoherdetjänst är ledig tillsätts den av domkapitlet sedan kyrkoråden i berörda församlingar har yttrat sig (5 och 6 SS förslaget till prästanställningslag).

Komministertjänster tillsätts enligt förslaget på samma sätt som när en kyrkoherdetjänst är ledig första och andra gången (9 S förslaget till prästanställningslag).

I fråga om. domprosttjänster föreslås att dessa liksom i dag tillsätts av regeringen, dock utan föregående val. Enligt förslaget skall tjänsten sökas hos domkapitlet. Sedan domkapitlet berett kyrkoråden i varje församling tillfälle att yttra sig, skall de med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna till regeringen (4 ,S förslaget till prästanställningslag).

Enligt förslaget skall tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt tillsättas av stiftsstyrelsen efter behörighetsprövning av domkapitlet. Stiftsstyrelsen föreslås vidare tillsätta och placera tjänster som pastorsadjunkt (15 S förslaget till prästanställningslag) .

I skrivelsen föreslås att domkapitlets tillsättningsbeslut får överklagas hos regeringen. Beslut av kyrkoråd, tillsättningsnämnd och stiftsstyrelse får överklagas i den ordning som gäller för kommunala beslut (56 och 57 SS förslaget till prästanställningslag) .

Motioner

I motion 1987:6 skisseras olika modeller på hur församlingar kan engagera sig vid tillsättning av prästtjänster. Som motionen är att förstå anser motionären att alla pastoratstjänster skall tillsättas av domkapitlet, men att berörda församlingars kyrkoråd själva skäll få bestämma på vilket sätt man vill engagera sig i tillsättningen.

1 motion 1987:18 anförs att det för att behålla balansen mellan församlings- och'domkapitelsutnämningar är ett minimikrav att komministertjänster liksom kyrkoherdetjänster var tredje gång tillsätts av domkapitlet.

I motion 1987:21 föreslås följande förfarande när det gäller tillsättning av pastoratstjänster

- ansökan sker hös domkapitlet

- dcjmkapitlet behörighetsförklarar och upprättar förslag efter samma normer som nu gäller

- kyrkoråd/tillsättningsnämnd avger yttrande och förslag

- domkapitlet utnämner inom förslaget.

181

Prop. 1987/88:31

I motion 1987:35 behandlas frågan om tillsättning av pastoratstjänster och tjänster som pastorsadjunkt. Enligt motionären är ett samlat huvudmannaskap för prästerna klart fördelaktigt. Motionären föreslår att domkapitlen skall ha tillsättningsrätten i samtliga fall samt att domkapitlen skall placera nyprästvigda som pastorsadjunkter.

I motion 1987:52 föreslås i likhet med kyrkokommitténs förslag att domkapitlet upprättar/sätter upp tre behöriga sökande på förslag till kyrkoherdetjänst.

I motion 1987:75 föreslås att tjänster som domprost skall tillsättas av centralstyrelsen. Vidare föreslås att domkapitlets tillsättningsbeslut skall få överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.

I motion 1987:60 föreslås att domkapitlets roll vid kyrkoherdetillsättningar begränsas till behörighetsprövning. Enligt motionären bör alla kyrkoherdetillsättningar ske på församlingsplanet.

I motion 1987:63 föreslås att prästvalen behålls samt att kyrkorådens befattning med prästtillsättningar inskränks till att avge yttrande över domkapitlets förslag.

I motion 1987:89 föreslås att tillsättning av pastoratspräster skall ske på det sätt som dorakapitlet i Visby har föreslagit i sitt remissyttrande över kyrkokommitténs förslag. Domkapitlets förslag innebär följande.

1. Ledig tjänst sökes i vanlig ordning hos domkapitlet, som på grundval av företagen meritvärdering upprättar förslag, vilket beroende på antalet behöriga sökande upptar en, två eller tre präster.

2. Sedan förslaget vunnit laga kraft genomförs anställningsintervjuer med de på förslaget uppförda. Intervjuerna genomförs under ledning av kontraktsprosten eller annan präst, som domkapitlet därtill förordnar, och utfrågare är av församlingskyrkoråden utsedda representanter, vilkas antal bör begränsas till totalt tio; dock skall varje församlingskyrkoråd vara företrätt. Närmare, anvisningar för intervjuernas genomförande bör ges i prästtillsättningskungörelsen.

3. Församlingskyrkoråden avger var för sig förord för den som enligt rådets bedömning är bäst lämpad för tjänsten.

4. Domkapitlet utnämner till tjänsten den som vid en sam-, lad bedömning i första hand bör.komma i fråga. Härvid' skall hänsyn tas till tidigare merit- och skicklighetsprövning, kyrkorådens förord samt den bedömning som kontraktsprosten kan ha gjort på grundval av anställningsintervjuerna.

182

Prop. 1987/88:31

Motionären föreslår vidare, för den händelse förslaget ovan inte vinner bifall, att domkapitlet vid sin behörighetsprövning skall rangordna de sökande efter förtjänst och skicklighet.

I tre motioner redovisade under avsnitt 3.3.1 tas frågan om tillsättning av prästtjänster också upp.

I motion 1987:20 föreslås att domkapitlet tillsätter stiftspräster efter yttrande av stiftsstyrelsen. Vidare föreslås att domkapitlet tillsätter pastoratspräster efter det att förslag/-yttrande har avgivits av församling (församlingarna) samt att domkapitlet förordnar pastorsadjunkter.

I motion 1987:46 anser motionären att domkapitlet skall tillsätta stiftspräster och förordna pastorsadjunkter.

I motion 1987:61 föreslås att domkapitlet tillsätter kyrkoherdar efter hörande av församlingarnas kyrkoråd i ett pastorat.

Utskottets överväganden

Utskottet vill till en början redovisa bakgrunden till den nuvarande ordningen när det gäller tillsättning av präster i pastoraten genom att återge kyrkokommitténs redovisning härav i SOU 1985:17 s. 131:

"Alltsedan den äldsta kristna tiden i Sverige har det funnits en spänning mellan "myndighetstillsättning" och "folkets val" vid tillsättning av prästtjänster. De första kyrkorna byggdes av sockenmännen, och det ansågs självklart de därför också skulle ha rätten att utse sin präst. Men detta förfaringssätt stred mot den kanoniska rätten (den katolska kyrkans rättspraxis), enligt vilken prästerna skulle tillsättas av biskopen. Vid sidan av de vanliga sk.k. konsistoriella gällen (konsistorium - domkapitel, gäll = pastorat) kom efter hand s.k. regala gäll där kungen hade tillsättningsrätten och patronella gäll, där en adelsman (patro-nus) hade rätt att utnämna präst. Dessa både senare tillsättningsförfaranden avskaffades först under början av 1900-talet. Man kan se den gamla spänningen som en spänning mellan synen på prästen som tjänsteman (myndighetstillsättning) och förtroendeman (folkets val). De tre prästvalslagar som hittills stiftats under 1900-talet (1910, 1934 och 1957) kan ses som försök att finna en balans mellan de båda synsätten. Kravet på ökad myndighetstillsättning har samtidigt varit ett prästerligt krav på ett rättvist befordringssystem. Som ett led i detta infördes år 1934 de s.k. tredjegångstillsättningarna, vars användningsområde kom att utvidgas genom bestämmelserna i lagen (1957:577) om prästval."

medverkan vid tillsättningsferfarandet

183

Prop. 1987/88:31

Förslaget att prästvalen avskaffas och ersätts med en ordning enligt vilken församlingen genom kyrkorådet/tillsättningsnämnden utser präst två gånger av tre, medan domkapitlet utser tredje gången överensstämmer i princip med det förslag 1982 års kyrkokommitté lade fram i sin lägesrapport (SOU 1985:1). 1985 års kyrkomöte tillstyrkte förslaget med följande motivering (KO 1985:10s.l3f)':

"Såsom kommittén framhållit har de prästvalslagar som stiftats under 19n0-talet sökt skapa en balans mellan kraven på att prästtillsättning skall ske genom "folkets val" respektive genom "myndighetstillsättning". Enligt kommitténs förslag skall kyrkorådets ledamöter välja präst två gånger av tre. Det kan måhända ifrågasättas om inte "folkets val" bättre speglas av ett val där den qudstjsnstfi rande församlingen i.vart fall har möjlighet .att delta. A andra sidan kan det hävdas att domkapitlet, som enda tillsättande organ inom stiftet, skulle ha möjlighet att utarbeta en strategi i tillsättningsärendena med beaktande av stiftets totala Ijehov av präster. Utskottet har därvid funnit att kommitténs förslag tillfredsställande torde tillgodose församlingens berättigade krav på att få välja präst med utgångspunkt från församlingens och tjänstens särskilda behov." ■

Utskottet anser för sin del att anledning saknas att frångå kyrkomötets ställningstagande år 1985 i fråga om prästvalens avskaffande. Detsamma gäller frågan om tillsättning genom kyrkorådet/tillsättningsnämnden två gånger av tre en kyrkoherdetjänst är ledig och tillsättning genom domkapitlet tredje gången. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i dessa delar när det gäller tillsättning av kyrkoherdetjänst och avstyrker bifall till motionerna 1987:6, 1987:20 i denna del, 1987:21, 1987:35 i denna del, 1987:60 i denna del, 1987:63 och 1987:89 i denna del.

Tillsättning av komministertjänster skall enligt regeringens förslag alltid ske genom kyrkoråd/tillsättningsnämnd. I motion 1987:18 föreslås att komministertjänster tillsätts var tredje gång av domkapitlet. Vid bedömningen av denna fråga är att beakta att de framtida komministertjänsterna kommer att omfatta såväl de nuvarande kyrkcadjunkturerna, som de nuvarande komministertjänsterna (Se SOU 1986:17 s. 137 f). Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1987:18. ■ ■

I flera motioner uttrycks farhågor när det gäller, kyrkorådens/-tillsättningsnämndernas meritvärdering. Det framhålls att kyrkoråden/tillsättningsnämnden inte har samma kompetens att bedöma de sökandes lämplighet för tjänsten som domkapitlet samt att risk finns för godtyckliga utnämningar. I motion 1987:52 föreslås att domkapitlet, i likhet med vad som nu gäller vid prästvalen, sätter upp tre behöriga sökande på förslag. I motion 1987:89 föreslås som alternativ till domkapitelstillsättningar att domkapitlet rangordnar de sökande efter förtjänst och skicklighet vid behörighetsprövningen.

184

Prop. 1987/88:31

utskottet vill för sin del framhålla att kyrkorådet respektive tillsättningsnämnden, i motsats till valmenigheten, är en myndighet som har att tillämpa sakliga grunder vid tillsättning av tjänster. I 20 S i den föreslagna prästanställningslagen har också tagits in en regel enligt vilken vid tillsättning av en prästtjänst avseende endast skall fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

I motsats till kyrkokommittén föreslår regeringen inte attdom-kapitlet skall sätta upp förslag. Föredragande statsrådet anför emellertid att det dock bör vara tillåtet för domkapitlet att ge det tillsättande organet visst stöd för bedömningen geriom att i eget yttrande anlägga oförbindande synpunkter på i vilken inbördes ordning de sökande eller de främsta av dem enligt domkapitlets mening bör komma ifråga vid tillsätitningen (s. 63). Ett resultat av regeringens förslag är att de sökande inte som nu blir bundna, om de förs upp på förslag, utan har möjlighet att även söka andra tjänster medan tillsättningsförfarandet pågår.

I skrivelsen uttalas att det inte är lika angeläget sora tidigare att begränsa kandidatkretsen när prästvalen avskaffas. Utskottet delar denna.uppfattning. Enligt utskottets mening kan det alltid vara värdefullt om domkapitlet till kyrkorådet/tillsättningsnämnden yttrar sig över de behöriga sökande till tjänsten. Denna ordning har föreslagits beträffande tillsättning av stiftspräster (15 S andra stycket förslaget till prästanställningslag), tjänster som dompirost (4 S andra stycket lagförslaget) och vid tillsättning av vikariat (16 S andra stycket lagförslaget). Utskottet förslår att samma ordning skall gälla vid tillsättning av pastoratstjänster. Därmed avstyrker utskottet bifall till motionerna 1987:52 och 1987:89 i denna del.

Frågan om tillsättning av tjänster som domprost tas upp i motion 1987:75. I motionen föreslås att centralstyrelsen skall tillsätta dessa tjänster. Samma fråga behandlades vid 1986 års kyrkomöte med anledning av en motion i ämnet. Utskottet anförde i sitt betänkande med anledning av motionen i denna del följande (KL 1986:6):

"I motion 1986:72 anges som skäl för att flytta över utnämningsrätten beträffande biskopar och domprostar till centralstyrelsen, att domkapitlen enligt 1982 års kyrkokommittés förslag skall få reducerade uppgifter och att dessa kvarvarande uppgifter huvudsakligen rör inkomkyrkliga frågor, som nu ligger inom kyrkomötets normgivningskompetens. Utskottet vill för sin del påpeka att bland domkapitlens framtida uppgifter enligt kommittéförslaget även ingår betydelsefulla myndighetsfunktioner gentemot de i stiften anställda prästerna, som har statligt reglerade tjänster.

Enligt utskottets mening är det därför inte ens om kyrkokommitténs förslag genomförs alldeles givet att domkapitlens konstitutionella ställning bör ändras. Utskottet avstyrker därför yrkandena i motion 1986:72."

185

Prop. 1987/88:31

Kyrkomötet följde utskottet. Utskottet saknar anledning att bedöma frågan på annat sätt än föregående år. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

I motionerna 1987:20, 1987:35 och 1987:46 föreslås att domkapitlen tillsätter inte bara pastoratspräster, utan även stiftspräster. Enligt utskottets mening är det rimligt och konsekvent att stiftsstyrelsen tillsätter de präster sora skall tjänstgöra hos stiftssamfälligheten. De intressen domkapitlet har att företräda blir enligt utskottets mening tillgodosedda genom att domkapitlet enligt förslaget skall pröva de sökandes behörighet och med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna till stiftsstyrelsen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 1987:20, 1987:35 och 1987:46, samtliga i denna del.

Utskottet har under avsnitt 3.3.1 föreslagit att domkapitlet skall förordna pastorsadjunkter.

I motion 1987:75 föreslås att domkapitlets tillsättningsbeslut får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Som skäl för förslaget anförs att ett sådant beslut skall vara inomkyrkligt. Det av motionärerna anförda skälet är enligt utskottets mening inte tillräckligt för att frångå regeringens förslag. Utskottet kan för sin del inte heller finna något annat skäl för förslaget. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1987:75 i denna del.

3.4.6 Behörighet

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att den allmänna behörighetsprövningen för sökande till prästerlig tjänst enligt 6 S lagen (1957:577) om prästval avskaffas. Vidare föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om särskilda villkor för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Motion

I motion 1987:75 föreslås att det uppdras åt centralstyrelsen att i stället för regeringen utfärda bestämmelser om särskilda villkor för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Utskottets överväganden

Den allmänna behörigheten regleras i dag i 6 S prästvalslagen, som lyder: "Till prästerlig tjänst må ifrågakömraa endast den som äger utöva prästämbetet och som prövas hava den förmåga och de egenskaper, vilka erfordras för tjänstens nöjaktiga bestridande".

Utskottet har för sin del ingen erinran raot att den allraänna behörighetsprövningen enligt 6 S prästvalslagen avskaffas. Enligt

186

Prop. 1987/88:31

utskottets mening bör dock domkapitlet i samband med behörighetsprövningen även pröva de sökandes lämplighet för tjänsten.

Beträffande förslaget i motion 1987:75 kan utskottet konstatera att regeringsformen inte medger att normgivningskompetens i ämnet delegeras till centralstyrelsen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

3.4.7 Tjänster i en samarbetskyrka

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att tjänster som präst i icke-territoriella pastorat samt tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyrkan och annat samfund eller liknande skall tillsättas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (12 § förslaget till prästanställningslag). Enligt förslaget får regeringen meddela föreskrifter om tillsättning av prästtjänster i en samarbetskyrka.

Motion

1 motion 1987:47 befarar motionären att det kommer att dröja innan föreskrifter om tillsättning av präster i samarbetskyrka kan förhandlas fram. I motionen föreslås därför att kyrkokommitténs förslag till lagbestämmelse om tillsättning av komministertjänster i samarbetskyrka med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen fastställs utan ändring.

Utskottets överväganden

1 sitt förslag till lag om prästtjänster tog kyrkokommittén i 10 S upp en bestämmelse om tillsättning av tjänster som komminister inrättad vid samarbetskyrka med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Enligt den föreslagna bestämmelsen skulle sådana tjänster tillsättas av domkapitlet efter yttrande av kyrkoråden i varje församling i pastoratet. Domkapitlet skulle också enligt kommitténs förslag bereda den distriktsstyrelse inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen som berörs tillfälle att yttra sig.

Regeringen motiverar sitt förslag med att samarbetskyrkor redan i dag torde finnas eller planeras även med andra samfund eller sammanslutningar. Regler om tillsättningar bör därför fastställas i en förordning. I skrivelsen framhålls samtidigt att det framstår som självklart att en tjänstetillsättning alltid bör ske i enighet mellan de samverkande parterna.

Utskottet vill för egen del anföra följande. Flertalet av de lagförslag som regeringen lägger fram i sin skrivelse 1987:1 till kyrkomötet kommer att kräva ändringar och kompletteringar i nu gällande regeringsförfattningar. Chefen för civildepartementet har i november 1986 tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta de kyrkliga författningar som behövs i anslutning till

187

Prop. 1987/88:31

lagförslagen i skrivelsen. Arbetsgruppen förväntas att under hösten 1987 redovisa resultatet av sitt arbete. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer arbetsgruppens förslag att innehålla även föreskrifter om tillsättning av prästtjänster i en samarbetskyrka med Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Därmed torde önskemålen i motionen bli tillgodosedda. Utskottet tillstyrker för sin del regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motionen.

3.4.8 Förslaget till prästanställningslag

Regeringens förslag

Enligt p. 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen skall grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet.

Regeringen lägger i skrivelsen fram förslag till en ny prästanställningslag. Enligt förslaget skall lagen tillämpas på biskopar och andra präster i svenska kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter. Lagen skall också tillämpas på prästtjänster i icke-territoriella pastorat, med undantag av hovförsamlingen.

Lagen reglerar den prästerliga tjänsteorganisationen i stift och pastorat samt förfarandet vid tillsättning av prästtjänster. I lagen har också tagits in bestämmelser om disciplinansvar, avskedande m.m. med avseende på präster. Lagen innehåller också bestämmelser om viss ekonomisk reglering när en präst har delad tjänstgöring, vidare innehåller lagen vissa bestämmelser'om tjänstebostäder för präster.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989, varvid lägen om prästval kan upphävas.

Motion

I motion 1987:92 tas bl.a. upp vissa frågor med avseende på den föreslagna prästanställningslagen. Motionären pekar på att 1 S andra stycket i lagen närmast skall motsvara 1 S första stycket lagen (1957:577) om prästval, enligt vilken vissa bestämmelser i lagen tillämpas på präster i icke-territoriella pastorat endast i den mån regeringen bestämmer detta. I motionen föreslås vidare att i lagen tas in en bestämmelse som ger stiftsstyrelsen befogenhet att förordna tjäristebiträden åt präster. Motionären tar också upp frågan om kostnadsansvaret för praktikanter. I motionen framhålls att regeringen föreslår på s. 72 i skrivelsen bl.a. att kostnaderna för arvoden för praktikanter skall betalas av stiftssamfälligheterna. Stiftsbidrag skall dock kunna utgå för dessa kostnader. Detta framgår emellertid inte av de föreslagna bestämmelserna i 46 S prästanställningslagen och 17 S kyrkofondslagen. Motionären föreslår att de angivna paragraferna kompletteras i dessa hänseenden.

188

Prop. 1987/88:31

utskottets överväganden

För de icke territoriella pastoraten gäller särskilda stadgor. Lagen (1957:577) om prästval reglerar tillsättningen av domprost-, kyrkoherde- och komministertjänster. Enligt 1 S prästvalslagen tillämpas lagen på motsvarande tjänster i icke-territoriella pastorat, om regeringen så förordnar. Det i skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag reglerar förutom prästtillsättningar även andra frågor som har avseende på prästtjänster i svenska kyrkan,-Det gäller tjänsteorganisationen, anställningsformer, inrättande, indragning pch vakanthållning av prästtjänster, disciplinansvar m.m.

Enligt utskottets mening bör ingen ändring ske i förhållande till vad som i dag gäller för prästtjänster i de icke-territoriella pastoraten. Lagförslaget innebär ändringar såvitt avser tillsättning av prästtjänster i vissa av dessa pastorat. Vidare innebär lagförslaget ändringar i fråga om tillsättning av vikariat samt i fråga om inrättande, indragning och vakanthållning av tjänster i de icke-territoriella pastoraten. Med hänvisning härtill avstyi-ker utskottet förslaget att lagen i dessa hänseenden skall till-lämpas på prästtjänster i de icke-territoriella pastoraten. Däremot anser utskottet att reglerna om anställningsformer och disciplinansvar m.m. bör gälla även i fråga om prästtjänster i dessa pastorat. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1987:92 i denna del.

I motionen föreslås att bestämmelser om att stiftsstyrelsen förordnar tjänstebiträden tas in i förslaget till prästanställningslag. Utskottet vill med anledning härav framhålla att tjänstebiträden förordnas som ett led i utbildningen för blivande präster. Enligt utskottets mening bör domkapitlet även i fortsättningen förordna dessa. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

När det gäller kostnaderna för arvoden åt praktikanter ansluter sig utskottet på de i motionen angivna skälen till motionärens förslag i denna del.

Utskottet har utöver vad som tidigare anförts ingen erinran mot förslaget till prästanställningslag.

3.5 Egendomsförvaltningen

3.5.1 Bakgrunden

Grundläggande'bestämmelser om förvaltningen av den s.k. specialreglerade kyrkliga egendomen finns i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Till denna anknyter förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord.

Central förvaltningsmyndighet för frågor om kyrklig egendom är

189

Prop. 1987/88:31

kammarkollegiet. Regionala statliga myndigheter för frågor om förvaltning av kyrklig jord m.m. är stiftsnämnderna och boställsnämnderna.

I varje stift skall det finnas en stiftsnämnd och boställsnämnder till det antal regeringen bestämmer. I Stockholms stift fullgörs de uppgifter som ankommer på stiftsnämnd av stiftsnämnderna i Uppsala och Strängnäs stift.

Förutom förvaltningen av viss kyrklig egendom skall nämnden ha tillsyn över kyrklig jord. Stiftsnämnden handlägger också ärenden om pastoratens och kyrkofondens ekonomiska mellanhavanden samt vissa ärenden om köp, försäljning och byte av kyrklig jord m.m.

Boställsnämnderna har en mellanställning i förhållande till stifts- och församlingsorganen. De fungerar dels som självständiga myndigheter, dels som stiftsnämndernas fältorganisationer. Till deras uppgifter hör bl.a. tillsyn över prästgårdar och löneboställen samt att utföra värderingsuppgifter och arrendesättningar .

3.5.2 Egendomsnämnder

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att de nuvarande stiftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en obligatorisk kommunal nämnd i varje stiftssamfällighet. Enligt förslaget skall denna nämnd kallas egendomsnämnd.

Egendomsnämnden skall enligt förslaget bestå av minst fem ledamöter med lika många suppleanter. Ledamöterna och suppleanterna skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod.

I skrivelsen föreslås att egendomsnämnderna skall överta de uppgifter som enligt lagen och förordningen om förvaltning av kyrklig jord ankommer på de nuvarande stifts- och boställsnämnderna. Regeringen föreslår dock att kammarkollegiet skall överta stiftsnämndernas förvaltningsansvar för kyrkofondsfastigheterna.

Även Stockholms stift skall enligt förslaget få en egendomsnämnd.

Motion

I motion 1987:48 framhålls att boställsnämnderna är väl insatta i parternas förhållanden samt att de har en kompetens som är etablerad och väl fördelad geografiskt över stiftet raed god kännedom om lokala förhållanden. Motionären anser därför att boställsnämnderna bör behållas i den nya organisationen.

Utskottets överväganden

Utskottet har för egen del ingen erinran mot regeringens förslag

190

Prop. 1987/88:31

att stiftsnämnderna ersätts med en obligatorisk nämnd i varje stiftssamfällighet som benämns egendomsnämnd.

I motionen föreslås att ' boställsnämnderna behålls. Frågan om att avskaffa boställsnämnderna behandlades av 1986 års kyrkomöte med anledning av regeringens skrivelse 1986:3. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag att avskaffa nämnderna. Kyrkomötet följde utskottet. I sitt betänkande (KL 1986:1) med anledning av regeringens förslag framhöll utskottet att omfattningen av det kyrkliga jordinnehavet växlar starkt mellan de olika stiften, liksom behovet av lokalkännedom och jordbruksexpertis. Utskottet framhöll vidare att det borde ankomma på stiftsnämnderna själva att bedöma vilket behov av biträde som kan föreligga i det egna stiftet och att stiftsnämnderna bäst kunde avgöra i vilken form ett sådant behov lämpligen kan tillgodoses. Enligt utskottets mening gäller de synpunkter som utskottet framförde föregående år på stifts-nämnderna även egendomsnämnderna. Det får vidare anses ligga i sakens natur att de nya egendomsnämnderna genom arvodering och delegation tar tillvara den sakkunskap som redan finns i stiftet, inte minst hos de nuvarande boställsnämndsordförandena, när nämnden tar över ansvaret för den kyrkliga jorden. Behovet av kännedom om de lokala förhållandena kan vidare tillgodoses genom att stiftsfullmäktige väljer ledamöter i nämnden från olika delar av stiftet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

3.5.3 Förvaltningen av församlingskyrkas fastighet

Regeringens förslag

Församlingskyrkas fastighet förvaltas i dag av församlingen. Avkastningen är avsedd för församlingskyrkas behov.

Regeringen föreslår att församlingskyrkas fasta egendom med tillhörande fond skall förvaltas av pastoratet. Enligt förslaget skall dock skog på sådan fastighet förvaltas av egendomsnämnden.

Motion

I motion 1987:9 avstyrks förslaget. Motionärerna anser att det saknas reell grund för en centraliserad förvaltning och att det är av stor vikt att förvaltningen ligger kvar så nära församlingskyrkan som möjligt. Vidare föreslår motionärerna att pastoratets kostnader för församlingskyrkan och skogspersonalen skall räknas av mot församlingskyrkas skogsinkomster.

Utskottets överväganden

Regeringen motiverar sitt förslag om att pastoratet skall överta förvaltningen av församlingskyrkas fastigheter med att kostnadsansvaret för anskaffning och underhåll av församlingskyrkan m.m. enligt förslaget till församlingslag flyttas till pastoratsnivån. När det gäller församlingskyrkas skog anges att pastoraten nu in-

191

Prop. 1987/88:31

te har någon egen skogsförvaltning, varför skogen bör förvaltas av egendomsnämnden.

Utskottet vill till en början, i likhet med regeringen, framhålla att äganderätten till en, församlingskyrkas fastighet med tillhörande fondmedel inte påverkas av förvaltningsansvarets placering. Ändamålet för vilket avkastningen är avsedd påverkas inte heller.

Motionen har sin utgångspunkt i de skogsägande församlingskyrkorna i Värmland. Betydande areal skogsmark ägs av ett raindre antal församlingskyrkor. Motionärerna framhåller att de förtroendevalda förfogar över goda insikter om villkoren för ett ekonomiskt, långsiktigt och uthålligt skogsbruk.

Anledning saknas att ifrågasätta att det i dag på flera håll finns väl etablerade och väl fungerande förvaltningar . när det gäller församlingskyrkas fastigheter med tillhörande skog. Samtidigt måste emellertid påpekas att förhållandena på andra håll är sådana att församlingarna inte själva har resurser att på ett ändamålsenligt sätt förvalta församlingskyrkans fastigheter. I flera fall har med hänsyn till detta också utnyttjats den i 9 S lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord givna möjligheten att på framställning av den som förvaltar jorden besluta om förvaltning i annan ordning. Denna möjlighet föreslås stå kvar (7 S sista stycket förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord).

Enligt utskottets mening får det förutsättas att förvaltningen efter särskilda beslut får vara kvar hos församlingen i de fall församlingen önskar fortsätta förvaltningen och har en väl fungerande organisation för en rationell förvaltning av församlingskyrkans fastigheter. Detta torde särskilt bli aktuellt för de stora skogsegendomar som ägs av vissa församlingskyrkor i Värmland. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.

3.5.4 Förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord

Regeringen föreslår att 1970 års lag om förvaltning av kyrklig jord ersätts av en ny lag på området: Enligt förslaget skall den benämnas lagen om förvaltningen av kyrklig jord. Vid utarbetande av lagförslaget har regeringen bl.a. beaktat den bearbetning av nu gällande författningar som kyrkoförfattningsutredningen har presenterat i slutbetänkandet (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m.

Lagen föreslås få samma tillämpningsområde som 1970 års lag. Lagen innehåller bestämmelser med definitioner på kyrklig jord m.m. Vidare har i lagen tagits in bestäramelser om egendomsnäranden särat om förvaltningen av kyrklig jord. I lagen regleras också prästlönefonder och andra fonder samt frågor om köp och försäljning av kyrklig jord.

192

Prop. 1987/88:31

4 HEMSTÄLLAN Utskottet hemställer

1. beträffande tjänstgöringsföreskrifter för präster

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och motionerna 1987:20, 1987:46 yrkande 1 och 1987:89 yrkande 2, alla i denna del, och med bifall till motionen 1987:62 yrkande 2 avstyrker 51 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

2. beträffande tjänstgöringsbetyg

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och motionerna 1987:20 och 1987:46 yrkande 1, båda i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört (avsnitt 3.3.1),

3. beträffande disciplinansvar m.m.

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och motionerna 1987:20, 1987:46 yrkande 1 och 1987:89 yrkande 2, alla i denna del, hos regeringen anhåller att 33 S första stycket och 42 S första stycket i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

33 S första stycket

Avskedande får inte grundas                  Avskedande får inte grundas
enbart på omständigheter som               enbart på omständigheter som
stiftsstyrelsen har känt till                       domkapitlet har känt till
mer än en månad före prov-                    mer än en månad före pröv
ningen,                                                    ningen.

42 S första stycket

Frågor om disciplinansvar.                            Frågor om disciplinansvar,
avskedande, åtalsanmälan,                          avskedande, åtalsanmälan,
avstängning och läkarunder-                        avstängning och läkarunder
sökning prövas av sti ftssty-                         sökning prövas av domkapi t-
relsen i det stift där                                      let i det stift där prästen
prästen innehar sin an-                                innehar sin anställning
ställning.

4. beträffande anställningsbevis, tjänstledighet och
entledigande av präster

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:20 och 1987:46

194

Tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt söks hos dorakapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till stiftsstyrelsen

Domkap	itlet	prövar oc	kså
vilka	som är behöriga		till
tjänst	som	pastorsadj	unkt.

6. beträffande tillsättning av vikariat

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:20 och 1987:46 yrkande 1, båda i denna del, hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 16 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört (avsnitt 3.3.1),

7. beträffande domkapitlets rättsliga ställning att kyrkomötet avslår motion 1987:38,

8. beträffande domkapitlet som statligt organ att kyrkomötet avslår motion 1987:100 yrkande 1,

9. beträffande domkapitlets sammansättning m.m.

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen 1987:94 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 7 och 14 S§ i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag.

195

Prop. 1987/88:31

10. beträffande domkapitlets sekreterare

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen . 1987:62 yrkande 3 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 3 S i det genora skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag,

11. beträffande sekreteraren som ledamot i domkapitlet

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller att 2 S sista stycket i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 S sista stycket

Vid handläggningen av ärenden Vid handläggning av ärenden
som avses i 20-22 §S skall som avses i 20-22 SS samt

domkapitlets sekreterare in- i 42 S prästanställnings-
gå som ledamot. lagen (1988:000) skall dom-

kapitlets sekreterare ingå som ledamot.

12. beträffande hovkonsistoriet

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med bifall till motionen 1987:8 som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i motionen 1987:8 om tillägg till 27 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag,

beträffande förslaget till domkapitelslag

13. att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om 1 S andra stycket p 1 i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag,

14. att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller att orden "av domkapitlet" utgår ur första meningarna i 20-22 SS i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag,

15. att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse hos regeringen anhåller att rubriken närmast före 24 S och 24 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag utgår samt att i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag införs en ny paragraf, 42 a 5, och närmast före denna en ny rubrik med följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

196

För biskopar prövas frågor

som avses i 42 S av en

särskild nämnd.

ansvarsnämnden för biskopar.

Nämnden består av fem

ledamöter. Ordföranden skall

vara lagfaren och erfaren i

domarvärv. Av de övrija

ledamöterna skall en vara

biskop. De återstående

ledamöterna skall vara

lekmän som är förtrogna med

det kyrkliga församlings-

livet.

Närmare bestämmelser om

nämndens sammansättning och

verksamhet meddelas av

regeringen.

16. att kyrkomötet raed anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller att 25 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Prop. 1987/88:31

det genom skrivelsen framlagda förslaget till domkapitelslag i övrigt,

18. beträffande statligt reglerade prästanställningar

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag av motionen 1987:100 yrkande 2 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 1 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag ,

19. beträffande kommunalt lönereglerade prästtjänster

att kyrkomötet avslår motionen 1987:75 yrkande A 12,

20. beträffande tjänstgöring under begränsad tid i annat
pastorat

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört (avsnitt 3.4.2),

21. beträffande talan mot beslut om förflyttning

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller att 52 S och 53 5 andra stycket i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

52 S

Den som är missnöjd raed en                     Den som är missnöjd med en
myndighets beslut om tidsbe-                     myndighets beslut om för-
gränsning av förordnande,                          flyttning, tidsbegränsning
disciplinpåföljd, avskedande,                      av förordnande, disciplinpå-
avstängning eller läkarunder-                     följd, avskedande, avstäng-
sökning får väcka talan hos                        ning eller läkarundersökning
tingsrätten eller arbetsdom-                       får väcka talan hos tings
stolen enligt bestämmelser i                       rätten eller arbetsdomstolen
lagen (1974:371) om rättegången              enligt bestämmelser i lagen
i arbetstvister.                                             (1974:371) om rättegången i

arbetstvister.

53 S andra stycket

Om en präst vill söka ändring Om en präst vill söka änd-

i ett beslut enligt 27, 30 ring i ett beslut enligt

eller 31 S eller 37 S andra _10, 27, 30 eller 31 S eller

stycket, skall han väcka 37 S andra stycket, skall

talan inom fyra veckor från han väcka talan inom fyra

198

22. beträffande kyrkoherdar för döva

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med bifall till motionen 1987:89 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört (avsnitt 3.4.3) och avstyrker punkt 7 övergångsbestämmelserna i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

23. beträffande det totala antalet prästtjänster och
prästtjänsternas fördelning mellan stiften

att kyrkoraötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 sora sin raening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört (avsnitt 3.4.4),

24. beträffande prästtjänsternas fördelning mellan
pastoraten

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:20 i denna del och 1987:46 yrkande 2 och 3 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 24 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

25. beträffande tillsättning av kyrkoherdetjänster

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse och med avslag på motionerna 1987:6 i denna del, 1987:20 i denna del, 1987:21 i denna del, 1987:35 i denna del, 1987:52, 1987:60, 1987:63 yrkande 1 och 2 i denna del och 1987:89 yrkande 4 i denna del hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 5 S första stycket och 8 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag och hos regeringen anhåller att 5 S andra stycket lagförslaget ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Prop. 1987/88:31

26. beträffande tillsättning av tjänster som domprost

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen 1987:75 yrkande A 14 hos regeringen anmäler att kyrkoraötet tillstyrker 4 $ i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag ,

27. beträffande tillsättning av komministertjänster

att kyrkomötet raed anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:6 i återstående del, 1987:18, 1987:20 i denna del, 1987:21 i återstående del, 1987:35 i denna del, 1987:63 yrkande 1 och 2 i återstående delar och 1987:89 yrkande 4 i återstående del hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 9 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

28. beträffande tillsättning av tjänster som stifts- och
kontraktsadjunkt

att kyrkoraötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:20, 1987:35 och 1987:46 yrkande 1, samtliga i återstående delar, hos regeringen anmäler att kyrkomötet med den ändring sora angetts i raora. 5 tillstyrker 15 S i det genora skrivelsen fraralagda förslaget till prästanställningslag,

29. beträffande överklagande av domkapitlets tillsätt
ningsbeslut

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen 1987:75 yrkande A 15 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 57 S i det genora skrivelsen fraralagda förslaget till prästanställningslag,

30. beträffande föreskrifter om särskilda behörighets
villkor

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motion 1987:75 yrkande A 16 hos regringen anraäler att kyrkomötet tillstyrker 19 5 i det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

31. beträffande tjänster i samarbetskyrka och i icke
territoriella pastorat

att kyrkoraötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionerna 1987:47 och 1987:92 yrkande 1 hos regeringen anhåller att 1 S andra stycket

200

34. beträffande förslaget till prästanställningslag i
övrigt

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen 1987:61 hos regeringen anmäler att kyrkomötet i övrigt tillstyrker det genom skrivelsen framlagda förslaget till prästanställningslag,

35. beträffande boställsnämnderna

att kyrkomötet avslår motionen 1987:48,

36. beträffande förvaltningen av församlingskyrkas
fastighet

att kyrkoraötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med avslag på motionen 1987:9 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker 7 S i det genom skrivelsen framlagda förslaget till lag om förvaltning av kyrklig jord,

37. beträffande överklagande av beslut om förvaltning av
kyrklig jord

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anhåller att 29 S första stycket i det genom skrivelsen framlagda förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

202

38. beträffande förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord i övrigt

att kyrkoraötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 hos regeringen anmäler att kyrkomötet tillstyrker lagförslaget i övrigt.

Stockholm den 20 augusti 1987

På kyrkolagsutskottets vägnar

KARL-ERIK JOHANSSON

LOTTY NORDLING

Närvarande: Karl-Erik Johansson, ordförande, Gunnar Lindberg, Rune Norberg, Karl-Axel Johansson, Solveig Fridh, Thomas Söderberg, Torsten Gustafsson, Sune Holgersson, Berith Öhrnberg, Ingemar Björck, Robert Schött, Per Wihiborg, Urban Gibson, Lars Svensson och Lennart Dahlin.

RESERVATIONER Reservationer har avgivits

1. av Urban Gibson som ansett

att utskottet under mom. 19 bort hemställa

19. att kyrkomötet med bifall till motionen 1987:75 yrkande A 12 hos regeringen anhåller att regeringen medverkar till en lösning av överförandet av prästtjänster till kyrkligt huvudmannaskap i samband med principöverenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.

2. av Karl-Erik Johansson som ansett

att utskottet under mom. 25 och 27 bort hemställa

25 och 27. att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1 och med bifall till motionen 1987:89

203

Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1987:1 med förslag till ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m m samt de därmed sammanhängande KMot 1987:20, 31, 41, 46, 53, 59, 61, 62 och 89.

De förslag som läggs fram i RegSkr 1987:1 bygger på ett aktningsvärt utredningsarbete av 1982 års kyrkokommitté, där man också strävat eftec att beakta teologiska aspekter. Läronämnden har tidigare yttrat sig över kommitténs lägesrapport "Församlingar i samverkan" (Ln 1985:23). Det som här följer behandlar endast mera övergripande frågor om den nya organisationen på lokal- och stiftsplanet.

Av de speciella frågor som berörs i de nämnda motionerna finner läronämnden att det är två som kräver särskild belysning utifrån läromässiga överväganden, nämligen

dels frågan om relationen mellan stiftsstyrelse och domkapitel bl a vad beträffar fördelningen av ansvar och arbetsuppgifter ,

dels frågan om biskopens ställning som självskriven ordförande i stiftsstyrelsen.

Teologiska överväganden och rådande förhållanden

I en evangelisk-luthersk kyrka kan olika ordningar accepteras vad organisationen beträffar fastän läran är en. Strukturförändringar i svenska kyrkan på stifts-, pastorats- och församlingsplanet bör dock utgå både från teologiska överväganden om vad kyrka och församling är och från den aktuella situationen i kyrka och samhälle. Förändringar som föreslås blir med nödvändighet ofta stadier i en utvecklingprocess och utgör kompromisser i rådande läge. Det gäller också de reformer som föreslås i regeringens skrivelse.

Kyrkan beskrivs i dagens teologiska arbete ofta som ett Guds folk i världen. Bibeln innehåller visserligen många bilder av kyrkan - kyrkan som Guds fårhjord. Guds familj. Guds hus. Guds tempel. Guds husbygge. Guds åker, Kristi kropp, Kristi brud mm- men just föreställningen om kyrkan som Guds folk kan av flera skäl ge en grundläggande totalvision: ett folk bundet till Gud som är alla människors skapare, ett folk som är förenat genom tron på Jesus Kristus och genom dopet i den treenige gudens namn, en världsvid gemenskap manifesterad i varje gudstjänstfi rande församling. Kyrkan är en plats för Guds handlande till människans frälsning.

206

Prop. 1987/88:31

Tanken på kyrkan som Guds folk ger vikt åt varje enskild medlem och åt allas inbördes gemenskap. Den kristna församlingen är "ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk. Guds eget folk som skall förkunna hans storverk" i världen, ett andligt husbygge av levande stenar (1 Pet 2:9). Varje sten får sin plats och sin funktion utifrån den hörnsten som Gud själv lagt i sitt bygge, Jesus Kristus, ratad av människor (korsfäst) men utvald av Gud och ärad av honom (uppväckt från de döda och upphöjd). Kyrkan beskrivs i samma urkristna dokument som en grupp människor som tjänar varandra, "var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former" (1 Pet 4:10). Här framträder mångfalden, allas gemensamma uppgift trots olika utrustning, ett tjänande i förvaltarskap. Samtidigt har 1 Pet plats för en särskild grupp ledare i församlingen som fått sitt uppdrag från Gud: "Till era äldste riktar jag nu denna

maning, .......... :var herdar för den hjord som Gud har

anförtrott er ............ " (5:lf), en text som återkommer i det

liggande förslaget till vigning av biskopar och präster i svenska kyrkan. Den bibliska föreställningen om kyrkan sora Guds folk på jorden, där alla har sitt ansvar, ger också rura för vigningstjänster med specialuppgifter.

Tre grundläggande principer

Läronämnden har tidigare yttrat sig i den typ av frågor som behandlas i RegSkr 1987:1 (se t ex Ln 1983:5, 1985:8, 23, 26, 27) och då särskilt framhållit tre viktiga principer:

1) De lutherska kyrkornas grundläggande bekännelse om kyrkan, uttryckt i den augsburgska bekännelsens sjunde artikel:

Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund (latin communio sanctorum, tyska "die Versammlung aller Glaubigen"), i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc." (jfr Ef 4:5).

I denna artikel har två grundläggande principer vävts samman: att Gud verkar genom nådemedlen och att det finns raänniskor som tagit emot vad Gud ger genom nådemedlen.

I "Von den Konziliis und Kirchen" (1539) talar Luther om kyrkans sju kännetecken, notae ecclesiae, sora visar att kyrkan inte kan beskrivas enbart sora en institution och inte heller enbart som en samling människor. De sju kännetecknen -Ordet, dopet, nattvarden, gudstjänsten, bönen, prästämbetet och korset (lidandet) - visar att kyrkans grund är det som

207

Prop. 1987/88:31

Gud gör genom ordet och sakramenten. Hen det Gud gör syftar till att skapa ett Guds folk på jorden, som i gudstjänsten och tron tar emot det Gud ger och som i kallelsen och genom det profetiska vittnesbördet i samhället för evangeliet vidare, även om det skulle möta motstånd (korset).

2) Det allmänna prästadömet, "som gör att församlingsmed
lemmarna har rätt och plikt att axla inte endast ett orga
nisatoriskt och ekonomiskt ansvar utan även ett andligt,
gemensamt med det kyrkliga ämbetet" (Ln 1985:23, s 1).

Det s k allmänna prästadömet har sin grund i dopet och tron. Alla döpta och troende, vigda eller icke vigda, har tillsammans ansvaret för.att kyrkans grundläggande uppgifter blir utförda. Och därvid är både församlingen som helhet och prästen i församlingen underställda evangeliet. Endast i den mån evangeliet får komma till uttryck talar och handlar församlingen och i den dess präst i enlighet med sitt gudomliga uppdrag.

3) Den s k dubbla ansvarslinjen i svensk kyrkorättslig tra
dition, dvs "kombinationen av prästerlig ämbetsförvaltning
och folkligt förankrad självstyrelse" (se bl a Ln 1985:23 s
1).

Denna dubbelhet i kyrkans natur är grundad i hennes bundenhet till bibel och bekännelse. Kyrkans lära är inte framsprungen ur en demokratisk process och kan inte ändras enligt vanliga demokratiska regler.

Läronämnden finner nu att de i RegSkr 1987:1 framlagda förslagen till organisationsförändringar i stort överensstämmer med dessa grundläggande principer även om vissa enskildheter kan diskuteras. Läronämnden vill här något utförligare kommentera den tredje principen.

Enligt gammal tradition och i likhet med de flesta stora kyrkorna viger svenska kyrkan några till särskilda uppdrag i kyrkan, nämligen som biskopar, präster och diakoner, så även enligt det nu liggande förslaget till kyrkohandbok II. Läronämnden anger i sitt yttrande över detta förslag (Ln 1987:1) vissa argument för bevarande av ordet ämbete (Andens ämbete, biskopsämbetet, prästämbetet, diakonämbetet). Efter avgivna löften och genom vigning med bön och handpåläggning ges somliga medlemmar i kyrkan ett särskilt ansvar. Detta får sedan olika följder i kyrkans organisation på olika nivåer. Grundläggande för varje organisationsstruktur måste vara sådant som främjar en god samverkan mellan vigda medlemmar i kyrkan och medlemmar som inte är vigda.

Ett grundläggande uttryck för denna samhörighet är gudstjänsten. Läronämnden vill därför understryka det som kyrkokommittén säger om den fundamentala principen i sitt förslag (citerat i RegSkr 1987:1 s 227), nämligen att "församlingens centrura finns i gudstjänsten och det församlingsliv i övrigt

208

Prop. 1987/88:31

som är präglat av Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning. Man kan inte tänka sig en församling utan gudstjänst och gudstjänstgemenskap". Vigda och icke vigda har ett gemensamt ansvar för gudstjänsten och den gemenskap och det arbete som växer fram ur denna. Det dubbla ansvaret i kyrkan kan då inte tolkas så att de vigda har ansvar för "det andliga" medan de andra ansvarar för allt det övriga. Att båda "parter" ges plats i beslutande organ med ansvar för församlingen som helhet ligger i linje med det nu sagda. Förslagen ora ett breddat och ökat ansvarstagande av icke vigda utgår också naturligt ifrån den förutsättningen att de som utövar detta ansvar finns med i församlingens gudstjänstgemenskap. En allmän modell med "beslutsfattare" och "tjänstemän" som två skilda kategorier skulle svara dåligt mot de överväganden av teologisk art som här gjorts.

Enligt läronämndens bedömning borde det nu framlagda förslaget som helhet kunna resultera i en god samverkan mellan vigda och icke vigda i vår kyrka. För att så skall bli fallet måste dock de teologiska överväganden som läronämnden här redovisar hållas aktuella och beaktas, inte minst under uppbyggnadsskedet .

Enskilda punkter

209

14 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

Prop. 1987/88:31

b. En rad motioner behandlar frågor om den prästerliga organisationen. Sora nämnts inledningsvis gäller det främst

dels ansvarsfördelningen mellan stiftsstyrelse och domkapitel (KMot 20, 46, 61, 62 och 89)

dels biskopens ställning i stiftsstyrelsen (KMot 31, 41, 53 och 59) .

Präster och biskopar har genora de löften de avlagt vid vigningen ett särskilt ansvar för att Guds evangelium rätt förkunnas och sakramenten rätt brukas. Deras arbete är därmed bestämt av detta särskilda uppdrag från Gud och inte bundet bara till församlingen och vad den beslutar.

Den prästerliga organisationen är av hävd särskilt bunden till domkapitlen. I det fraralagda förslaget, s 32, säger statsrådet:

Sora remissinstanserna kraftigt framhållit och som jag själv i inledningen (2.3) har betonat bör den sedan gammalt tillämpade dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan bevaras, dvs en klar markering skall göras av att biskopar och präster har ett självständigt ämbetsansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anser jag att domkapitlen alltjämt bör bestå för att ta hand om de frågor som har samband med kyrkans lära, prästämbetets utövning, gudstjänstlivet och kyrkorummets utformning. Dessa frågor tarvar särskild kyrklig sakkunskap.

- tjänstgöringsföreskrifter för präster

- utfärdande av tjänstgöringsbetyg för präster

- disciplinansvar m m beträffande präster

- förordnande av pastorsadjunkter.

Denna förändring av förslaget till ansvarsfördelning mellan domkapitel och stiftsstyrelse svarar också väl raot det sora sägs i förslaget till domkapitelslag, s 319:

210

Prop. 1987/88:31

Dorakapitlet skall

2. ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning och efterlevnad av prästlöftena.

':,äronäranden finner alltså att ansvarsfördelningen mellan dorakapitel och stiftsstyrelse av läromässiga skäl, även tinförda i regeringens skrivelse, bör ändras enligt det nu :;agda.

Stockholm den 17 augusti 1987

På läronämndens vägnar

BERTIL WERKSTRÖM

ÖRJAN WIKMARK

Närvarande: Ärkebiskop Bertil Werkström ordf, biskop Martin Lönnebo, biskop Karl-Gunnar Grape, biskop Tord Simonsson, biskop Sven Lindegård, biskop Per-Olov Ahrén, biskop Bengt Wadensjö, biskop Bengt Hallgren, biskop Gunnar Weman, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Åke Andrén, Carl-Axel Axelsson, Ulla Ekelund, Caroline Krook, Martin Lind, Birger Olsson, Per Erik Persson och Rune Söderlund.

211

Prop. 1987/88:31

Organisationsutskottets kli987:5

Bilaga 2

yttrande 1987:1 y

avser frågan om verksamheten som bedrivs av kyrkoherdarna för döva

Till kyrkolagsutskottet

Kyrkolagsutskottet har anhållit om organisationsutskottets yttrande över motion 1987:89 p. 3 såvitt avser frågan om verksamheten som bedrivs av kyrkoherdarna för döva skall vara en stiftsangelägenhet.

Som svar på kyrkolagsutskottets begäran får organisationsutskottet anföra följande.

I regeringens skrivelse anförs följande:

När det gäller tillsynen över den prästerliga ämbetsutövningen uppkommer frågan om kyrkoherdarna för döva skall vara underställda domkapitlet i Stockholm såsom hittills eller domkapitlet i Uppsala i enlighet med önskemål som de själva fört fram. Domkapitlet i Uppsala har tillsynen över präster i utlandet. Jag anser att kyrkoherdarna för döva, som inte heller är geografiskt bundna till ett bestämt stift, också lämpligen bör höra under domkapitlet i Uppsala.

Organisationsutskottet ansluter sig till den bedömning sora här görs i regeringens skrivelse 1987:1

Organisationsutskottet vill vidare framhålla att stiftssamfälligheterna har möjlighet att enligt 1 kap. 8 S andra stycket förslaget till församlingslag besluta om utvidgning av stifts-sarafällighets verksamhet till att avse verksarahet som bedrivs av kyrkoherdarna för döva.

Stockholm den 24 augusti 1987

För organisationsutskottet

KJELL ERICSON

CARL NORSTRÖM

212

Prop. 1987/88:31

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 REGERINGENS SKRIVELSE M.M.

2 MOTIONER

3 UTSKOTTET

3.1 Inledning

3.2 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 3.3. Domkapitlen

3.3.1 Ansvarsfördelningen mellan domkapitel och stiftsstyrelse m.m.

3.3.2 Domkapitlets sammansättning m.m.

3.3.3 Domkapitlets sekreterare

3.3.4 Gemensara stiftskansli

3.3.5 Hovkonsistoriet

3.3.6 Förslaget till dorakapitelslag

3.4 Prästtjänster

3.4.1 Den prästerliga tjänsteorganisationen

3.4.2 Tjänstgöring i annat pastorat

3.4.3 Kyrkoherdar för döva

3.4.4 Prästtjänsternas fördelning

3.4.5 Tillsättningen av prästjänster

3.4.6 Behörighet

3.4.7 Tjänster i saraarbetskyrka

3.4.8 Förslaget till prästanställningslag

3.5 Egendomsförvaltningen

3.5.1 Bakgrunden

3.5.2 Egendomsnäranden

3.5.3 Förvaltningen av församlingskyrkas fastighet

3.5.4 Förslaget till lag om förvaltningen av kyrklig jord

4 HEMSTÄLLAN

RESERVATIONER

SÄRSKILT YTTRANDE

BILAGOR

Läronämndens yttrande Ln 1987:6

Organisationsutskottets yttrande KO 1987:1

213

Bilaga 7 Prop. 1987/88: 31

Sammanfattning av kyrkoförfattningsutredningens slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m. m. såvitt avser avsnitt III, Prästämbetet, samt förteckning över remissinstanserna och sammanställning av remissyttrandena

Sammanfattning

Normgivningen om prästämbetet förs över till kyrkomötet

Förutom kyrkolagen, som i allt väsentligt inneburit en lagteknisk bearbetning av gällande rätt, har kyrkoförfattningsutredningen också haft att ta ställning till om vissa ändringar i sak bör göras beträffande normgivningen om prästämbetet. I denna fråga har det från kyrkligt håll framförts starka önskemål om att ämnet skall överföras till kyrkomötets normgivningskompetens. Kyrkoförfattningsutredningen delar denna uppfattning och har därför föreslagit att regeringsformens övergångsbestämmelser och lagen om svenska kyrkan ändras så att detta blir möjligt. Förslaget innebär bl. a. att frågor om att frånta någon prästämbetet uteslutande skall prövas av kyrkliga organ och inte som nu ibland av förvaltningsdomstolar. Detta föreslås gälla utan hinder av att prästen samtidigt uppehåller en prästtjänst. (Avdelning III i belänkandet).

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över det aktuella förslaget kommit in från:

Justitiekanslern

Hovrätten för Västra Sverige

Kammarrätten i Sundsvall

Arbetsdomstolen

Kammarkollegiet

Universitets- och högskoleämbetet

Ärkebiskopen

Domkapitlet i Uppsala

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet i Strängnäs

Domkapitlet i Lund

Domkapitlet i Härnösand

Domkapitlet i Visby

Svenska kyrkans centralstyrelse

Ansvarsnämnden för biskopar

Riksdagens ombudsmän

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Svenska kyrkans personalförbund

Universitets- och högskoleämbetet har överlämnat yttranden från de 214

teologiska ochjuridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund.

Yttranden har därutöver kommit in från Svenska Kyrkans Diakon- och Prop. 1987/88: 31 Diakonissförbund samt domkapitlet i Västerås.

Sammanställning av remissyttrandena

Kyrkoförfattningsutredningens förslag i här berörda del tillstyrks i huvudsak av samtliga som yttrat sig över det utom av hovrätten för Västra Sverige, som avstyrker förslaget. Några instanser anser dock att normgivningskompetensen bör avse "det kyrkliga ämbetet", vilket skulle kunna omfatta såväl präst- och biskopsämbetet som diakonatet inom kyrkan.

Domkapdlet i Strängnäs konstaterar att enligt förslaget ämbetslinjen inte kommer att ha samma inflytande i nu aktuella ämnen på riksplanet som på stiftsplanet. Domkapitlet anser att vissa ändringar i sammansättningen av och befogenheterna hos de berörda kyrkliga riksorganen bör övervägas innan kompetensen att besluta i frågor rörande prästämbetet förs över dit.

Hovrätten för Västra Sverige

För ett trossamfund är det en rimlig utgångspunkt att det självt skall reglera alla frågor som har med tron att göra och att samfundet då skall vara bundet endast av de lagar och andra föreskrifter som gäller för andra som är underkastade svensk lag. För svenska kyrkans vidkommande har utredningen (s. 98), i enlighet med detta betraktelsesätt, uppgivit att det har ansetts vara kyrkans ensak att bestämma åt vem prästämbetet skall. ges. På motsvarande sätt skulle det kunna hävdas att prästernas ämbetsplikter skall bestämmas av kyrkans egna organ.

Saken kompliceras emellertid av svenska kyrkans ställning som stats-och kommunkyrka, något som kommer till uttryck bl.a. genom vissa åtaganden inom det offentliga livet och genom att kyrkliga organ i stor omfattning förvaltar egendom som är bekostad med skattemedel och att kyrkans verksamhet i huvudsak finansieras med löpande skatteinkomster..

De senaste decenniernas utveckling ger prov på konflikter mellan kyrkliga gruppers och de världsliga samhällsorganens krav, konflikter i vilka olika uppfattningar om den kristna läran har hävdats. Den långvariga och ännu icke slutförda striden om kvinnan som präst har väckt särskild uppmärksamhet. En fråga som på sin tid tilldrog sig stort intresse är den om prästernas skyldighet att viga frånskilda (se nu 4 kap. 3 § giftermålsbalken). Båda dessa frågor rör sådant som med betänkandets terminologi hör till "ämbetet" och inte till tjänsten. Hovrätten finner det antagligt att det fortfarande fmns utbredda krav bland den del av befolkningen som tillhör svenska kyrkan på att kvinnor skall kunna vara präster i kyrkan och på att de som tillhör kyrkan skall ha rätt till kyrklig vigsel även om de är frånskilda. Redan dessa två exempel visar enligt hovrättens mening att tanken på att överföra kompetensen att ge föreskrifter om prästämbetet till kyrkomötet kräver noggranna överväganden.

Utredningens överväganden framstår som motsägelsefulla. Så t. ex. an
förs att det "ligger i kyrkans intresse att innehavaren av ämbetet motsva
rar de krav som staten i sin tur har på innehavaren av prästtjänsten" (s. 215

105) och att staten inte "kan acceptera att reglerna utformas så, att Prop. 1987/88: 31

jämställdheten mellan könen skulle äventyras vid tillsättningen av prästtjänster" (s. 106). Ett likartat exempel bildar yttrandena att "kyrkomötet /måste/ beakta att den som i dag får en biskopstjänst också kan räkna med att automatiskt få bli vigd till ämbetet" och att "en inomkyrklig reglering av behörigheten till biskopsämbetet /inte får/ medföra någon ändring i detta hänseende" (s. 106).

Hovrätten finner det mindre tillfredsställande att riksdagen genom bestämmelser i regeringsformen och lagen om svenska kyrkan skapar illusionen om en beslutanderätt för kyrkomötet i frågor där staten uppträder med så noga definierade anspråk på att bestämma beslutens innehåll.

På vissa särskilda punkter har anmärkningar och kritiska synpunkter förts fram.

1 Gränsdragningen mellan ämbete och tjänst

Ärkebiskopen påtalar den alltför skarpa gränsdragning som utredningen har gjort mellan prästämbete och tjänst och riktar även kritik mot utredningens bestämning av innehållet i framför allt biskopsämbetet. Även domkapdlet i Västerås för fram kritik i dessa delar.

Juridiska fakullelen vid universitetet i Lund

Beträffande den offentligrättsliga regleringen bör en klar gränsdragning ske mellan prästämbetet (andligt ämbete) och prästtjänst (offentlig anställning). Utredningen förordar emellertid (sid. 108) att det inte bör föreligga några principiella hinder mot att kyrkomötet får utfärda föreskrifter om disciplinära åtgärder mot innehavare av ämbetet som uppehåller en prästtjänst. Sett utifrån förslagen i övrigt kan därvid problem uppstå främst när det gäller omfattningen av kompetensen för kyrkomötets besvärsnämnd. För undvikande av denna kompetenstvist, som också är av statsrättsligt intresse, bör därför alla frågor om prästtjänsten regleras i nuvarande arbetsrättsliga ordning, dvs. prövning skall ske av tingsrätt och arbetsdomstolen.

2 Normgivningskompetensens omfattning

Teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund (TFN) Utredningens terminologi inbjuder till missförstånd av olika slag. De klassiska och i Svenska kyrkans bekännelseskrifter brukade sammanfattande uttrycken - Guds ords ämbete. Andens eller det andliga ämbetet, predikoämbetet - har numera ofta fått träda tillbaka för ännu en klassisk term, kyrkans ämbete. Av två skäl bör detta uttryckssätt brukas i de föreslagna författningarna (del 2 s. 5 och 7).

För det första bör man på allmänna grunder använda en samlingsbeteck
ning som har hävd och som framstår just som grundläggande bestämning.
Det krävs särskild exeges för att klarlägga att "prästämbetet" avser mer
än prästers uppdrag. 216

För det andra bör en statlig kyrkolag enligt utredningens grundläggande Prop. 1987/88: 31 premisser inte bruka en formulering som i realiteten innebär ett statligt diktat i en lärofråga. Historiskt och framförallt i nutiden är det ett centralt ekumeniskt samtalsämne på vilka sätt kyrkans ämbete kan eller måste struktureras med hänsyn till uppdragstyper. Den diskussionen finns även inom Svenska kyrkan. I det läget kan t. ex. utredningens resonemang om biskopsämbetet som "en högre grad av predikoämbetet", dvs. "prästämbetet" enligt utredningen, lätt nog uppfattas som ett ställningstagande i något som samtidigt förklaras vara en inomkyrklig angelägenhet.

Enligt TFN:s mening använder de här aktuella nya författningarna en för Svenska kyrkan främmande men likafullt lanserad terminologi för att klargöra kyrkomötets kompetensområde. I konsekvens med den terminologin är det rimligt att såsom särskilt ämnesområde i nyssnämnda katalog föra in "kyrkans ämbete".

Domkapitlet i Visby

Domkapitlet ifrågasätter [dock], om kyrkomötets normgivningskompetens skall begränsas till "prästämbetet". Enligt domkapitlets mening bör den i stället avse "det kyrkliga ämbetet". Frågan om det kyrkliga ämbetets innehåll och utformning är i våra dagar föremål för viktiga ekumeniska samtal och överväganden på internationellt plan. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den fortgående debatten om diakonatets ställning i svenska kyrkan måste det anses olyckligt, om kyrkomötets normgivningskompetens för framtiden begränsas till det traditionella präst- och biskopsämbetet. I samtliga här berörda författningstexter bör således ordet "prästämbetet" utbytas mot "det kyrkliga ämbetet" med de följdändringar, som blir nödvändiga i de föreslagna 12 och 13 §§ lagen (1982: 942) om svenska kyrkan.

Svenska Kyrkans Diakon- och Diakonissförbund

Det var för oss av stor betydelse, att kyrkokommittén aviserade att kyrkoförfattningsutredningen övervägde att föreslå en ändring i regeringsformen med innebörd att kyrkomötet skulle kunna meddela föreskrifter i ämnet "svenska kyrkans ämbete". Det är därför med stor besvikelse vi nu sett att kyrkoförfattningsutredningen begränsar sitt förslag till att gälla präst- ämbetet. Som intresseförening för diakoner och diakonissor i Svenska kyrkan vill vi med kraft hävda att kyrkomötet måste ges kompetens att besluta om ämbetet utan att någon begränsning görs till prästämbetet.

När 1975 års kyrkomöte för sin del antog ett förslag till Lag om diakonat
hälsades detta med stor glädje och vid ett par olika tillfällen uppvaktades
regeringen om att låta lagförslaget gå vidare till riksdagen. Så skedde ej.
Istället skulle frågorna om diakonatet lösas av först den s. k. prästtjänst
kommittén och sedan 1982 års kyrkokommitté. Sistnämnda kommitté har
för sin egen del ej lagt fram nägra direkta förslag men pekat på olika
möjligheter till inomkyrkliga beslut. Ingen tvekan har rått om atl därmed
har avsetts beslut fattade av kyrkomötet. Skulle det läget nu uppstå att
kyrkomötet inte ges möjlighet att besluta i frågor om diakonatet som 217

15 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31. Bilaga

kyrkligt ämbete innebär detta en av ingen önskad situation. År 1985 fram- Prop. 1987/88: 31 höll kyrkomötets diakoniutskott det som synnerligen angeläget att diakonatets ställning i Svenska kyrkan stärks och preciseras. Denna diakoniutskottets åsikt synes ha delats av kyrkomötet.

Domkapitlen i Strängnäs och Lund samt Svenska kyrkans personalförbund stöder förslaget om en normgivningskompetens som omfattar även diakonatet.

Svenska kyrkans centralstyrelse vill med särskild hänvisning till de uppenbara svårigheter som blir följden, om kyrkomötet endast får kompetens att meddela föreskrifter om en del av det som uppfattas som kyrkans ämbete, yrka att normgivningsbefogenheten skall avse hela svenska kyrkans ämbete. Den skulle därmed omfatta även diakonatet.

3 Överprövning av beslut om skiljande från prästämbetet

Kammarrätten i Sundsvall

Utredningens förslag att frågor om att skilja någon från prästämbetet uteslutande skall prövas av kyrkliga organ med kyrkomötets besvärsnämnd som slutinstans aktualiserar, som utredningen framhåller, frågan om besvärsnämndens sammansättning. Kammarrätten ser det som betydelsefullt att nämnden tillförs en sådan kompetens och får en sådan sammansättning att den framstår som väl ägnad att fylla de krav som måste ställas på en slutinstans med de angivna uppgifterna.

Ansvarsnämnden för biskopar

Det är självfallet önskvärt att kyrkomötets besvärsnämnd vid handläggningen av besvär över ansvarsnämndens beslut besitter erforderlig kompetens. För att besvärsnämnden skall kunna tillföras sådan kompetens kan ifrågasättas om inte ledamöterna i besvärsnämnden bör väljas på samma sätt som kyrkomötets läronämnd, i vilken de åtta ledamöter som kyrkomötet väljer inte behöver vara ledamöter av kyrkomötet.

Ansvarsnämnden vill som en särskild synpunkt framhålla att nämnden har svårt att tänka sig något fall, då en präst som skilts från sitt ämbete bör få behålla sin tjänst (jfr del I s. 108 3 st.). Med hänsyn härtill bör övervägas att införa en bestämmelse av innebörd att den som skilts från sitt prästämbete skall avskedas från sin tjänst.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund Förbundet tillstyrker vidare att domkapitlets beslut och ansvarsnämndens beslut i fortsättningen skall få överklagas hos ett inomkyrkligt organ. Om detta organ blir kyrkomötets besvärsnämnd, vilket kan vara lämpligt, bör särskilda regler om teologisk kompetens tillföras bestämmelserna om besvärsnämndens sammansättning.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala

Juridiska fakulteten i Uppsala tillstyrker i huvudsak utredningens förslag
till ny kyrkolag, såvitt avser förslaget (avd III) om ändrad normgivnings
kompetens beträffande prästämbetet. Dock finner fakulteten det vara nöd- 218

vändigt, att det i lagtexten föreskrives, att i den föreslagna kyrkomötets Prop. 1987/88:31 besvärsnämnd (6: 22—25) skall i likhet med vad som gäller för ansvarsnämnden för biskopar (Lag 1975:956) ingå en biskop.

Fakulteten finner lagförslaget väl underbyggt och genomarbetat. Utredningen har tagit tillböriig hänsyn till kyrkans och de kyrkliga ämbetenas speciella karaktär och i överensstämmelse därmed utformat sitt lagförslag. På en punkt har utredningen icke velat fullfölja denna linje fullt ut, nämligen i fråga om kyrkomötets besvärsnämnd. Med hänsyn till såväl den enskilde individens rättssäkerhet som till kyrkan som trossamfund bör en av ledamöterna av kyrkomötets besvärsnämnd vara en biskop. Biskoparna företräder kyrkans läroämbete, och i besvärsnämnden bör det alltid finnas en högsta företrädare för detta ämbete i likhet med vad som är fallet med ansvarsnämnden för biskopar.

Förslag till ändrad lagtext 7:23: "Besvärsnämnden består av fem ledamöter, en ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare, samt fyra inom kyrkomötet valda ledamöter, av vilka en alltid skall vara biskop. Ordförande väljs särskilt.

För ordföranden och den biskoplige ledamoten skall det finnas ersättare. Vad som föreskrives om ordföranden och om den biskoplige ledamoten gäller också ersättarna. För övriga ledamöter skall lika många ersättare utses inom kyrkomötet."

219

der kyrkomötet. Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sädan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter. Kyrkomötet får ocksä genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

1. svenska kyrkans lära.

2. svenska kyrkans böcker.

3. svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar.

4. kollekter,

5. central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

1. svenska kyrkans lära, lära.

2. det kyrkliga ämbetet.

3. svenska kyrkans böcker,

4. svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

5. kollekler.

6. central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni.

7. kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter un-

Prop. 1987/88:31

MOTIONEN

I motion 1987:93 yrkande 1 och 2 av Robert Schött hemställs

■att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:1, 1987:2 och 1987:5 hos regeringen anhåller om sådana författningsändringar att

1. beslut i frågor om inträde i det kyrkliga ämbetet respektive att skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att utöva det kyrkliga ämbetet får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd samt att besvärsnämndens beslut i dessa frågor inte får överklagas,

2. valbarhetskraven för ledamöter och ersättare i kyrkomötets besvärsnämnd skall vara desamma som för ledamöter och ersättare i svenska kyrkans centralstyrelse.

Beträffande den närmare motiveringen hänvisas till'motionen.

UTSKOTTET

Bakgrunden

Föreskrifter om kyrkans ämbeten beslutas av riksdagen eller regeringen.

Kyrkomötet, svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet har vid skilda tillfällen hos regeringen hemställt om en översyn av bestämmelserna om obehörighet att utöva prästämbetet och om skiljande av präst från ämbetet. Regeringen har överlämnat framställningarna till kyrkoförfattningsutredningen (Kn 1982:06).

I sitt slutbetänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m. har kyrkoförfattningsutredningen föreslagit ändringar i regeringsformens övergångsbestämmelser som gör det möjligt för riksdagen ' att delegera rätten att meddela föreskrifter om prästämbetet. Utredningen har vidare föreslagit ändringar i lagen (1982:942) om svenska kyrkan varigenom riksdagen överlåter åt kyrkomötet att meddela föreskrifter om prästämbetet.

Utredningens förslag har remissbehandlats. Regeringens skrivelse grundar sig på utrecSningens förslag i fråga om normgivningskompetensen beträffande prästämbetet och remissyttrandena däröver.

Ändring i normgivningskompetensen

Regeringen föreslår i skrivelsen att rätten att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet förs över till kyrkomötets kompetensområde. Förslaget förutsätter ändringar i dels punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen, dels 7 § lagen om svenska kyrkan. Till kyrkomötet har för yttrande lämnats över förslag till ändring i 7 § lagen om svenska kyrkan. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Kyrkoförfattningsutredningen har begränsat sitt förslag till att

223

Prop. 1987/88:31

avse normgivningen i fråga om prästämbetet. Frågan om diakonatets ställning i svenska kyrkan har inte legat inom ramen för utredningens uppdrag. Några remissinstanser har ansett att kyrkomötets normgivningskompetens inte skall begränsas till prästämbetet utan i stället avse det kyrkliga ämbetet. På så sätt skulle normgivningskompetensen komma att omfatta inte bara det traditionella präst- och biskopsämbetet utan även diakonatets ställning i svenska kyrkan. I skrivelsen anför föredragande statsrådet i denna fråga bl.a. följande (s. 5f):

"Något statligt intresse av vilka bestämmelser som skall gälla för antagning och vigning av diakoner och diakonissor i svenska kyrkan och om vilka förpliktelser som följer av vigningen föreligger inte utan detta får ses som en rent inomkyrklig fråga, sora bör få utredas och beslutas av svenska kyrkans egna organ. Det bör då enligt min mening ges möjlighet för kyrkomötet att på grundval av inomkyrkliga överväganden ta ställning till om diakonatet hör hemma inom det kyrkliga ämbetet och i sådant fall även besluta om villkoren för innehav av detta.

Jag föreslår därför att kyrkomötets normgivningskompetens i lagtexten skall ges en vidare ram än den som anges med kyrkoförfattningsutredningens terminologi och som inbjuder till missförstånd. Till kyrkomötets normgivningskompetens bör enligt mitt förslag hänföras frågor som avser "det kyrkliga ämbetet'."

Utskottet vill för sin del ansluta sig till vad läronämnden har anfört i sitt yttrande med anledning av skrivelsen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Behörigheten till och förlusten av prästämbetet

I sitt slutbetänkande har kyrkoförfattningsutredningen även behandlat frågan ora instansordningen när det gäller att skilja en präst från prästämbetet. Utredningen föreslår i denna del att den nuvarande ordningen behålls när det gäller att i första instans pröva frågor om att skilja en präst eller en biskop från prästära-betet eller att för viss tid förklara en präst eller en biskop obehörig att utöva ämbetet. Enligt utredningens förslag skall alltså domkapitlet och ansvarsnämnden för biskopar även i fortsättningen pröva dessa frågor. När det gäller instansordningen för att överklaga domkapitlets eller ansvarsnämndens beslut om förlust av prästämbetet föreslår utredningen att sådana beslut skall få överklagas hos kyrkoraötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslut skall enligt utredningens förslag inte få överklagas.

I regeringens skrivelse anför föredragande statsrådet att regeringen inte bör ta ställning till några nya förslag i fråga om disciplinära åtgärder avseende prästämbetet och om beslutande myndighet avseende förlust av prästämbetet m.m. förrän kyrkomötet har avgett sitt yttrande över regeringens skrivelse till kyrkomötet om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. (RegSkr 1987:1).

224

Prop. 1987/88:31

utskottet har den 15 maj 1987 med anledning av en vid 1986 års kyrkomöte i ämnet väckt motion (1986:71) behandlat frågan om instansordningen när det gäller beslut att skilja en präst från prästämbetet. I utskottets betänkande med anledning av motionen (KL 1987:2) har utskottet anfört att det enligt utskottets mening saknas anledning att avvakta grundlagsändringar i fråga om normgivningskompetensen beträffande prästämbetet för en ändrad instansordning när det gäller att överklaga beslut om att skilja en präst eller biskop från prästämbetet. Utskottet har i det nyss angivna betänkandet hemställt att kyrkomötet anhåller att regeringen föreslår riksdagen sådana lagändringar att domkapitlets och ansvarsnämndens för biskopar beslut om att skilja en präst eller en biskop från prästämbetet eller att för viss tid förklara en präst eller en biskop obehörig att utöva prästämbetet får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd, att besvärsnämndens beslut inte får överklagas samt att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1988.

I motion 93 anförs att kyrkomötets besvärsnämnd bör bli andra och sista instans vid prövning av frågor om inträde i och skiljande från det kyrkliga ämbetet när normgivningskompetensen beträffande ämbetet förs över till kyrkomötet. Enligt motionären bör besvärs-nämndens ledamöter och ersättare därvid lämpligen kunna väljas också bland andra än kyrkomötets ledamöter.

Utskottet vill mot bakgrund av det anförda framhålla följande.

Först sedan normgivningskompetensen beträffande det kyrkliga ämbetet genom nödvändiga grundlagsändringar och ändringar i lagen om svenska kyrkan har förts över till kyrkomötet kan detta ämbetes innehåll och utformning definieras i en kyrklig kungörelse. Detta kräver i sin tur noggranna överväganden. Innan så har skett bör lagregleringen av instansordningen begränsas till att avse det traditionella präst- och biskopsämbetet.

Inträde i prästämbetet beslutas enligt den ordning som i dag gäller av biskopen och domkapitlet genom antagning och prästvigning. Biskopens och dorakapitlets beslut kan inte överklagas. När det gäller återinträde i prästämbetet fattas beslutet av domkapitlet.

Domkapitlet är i sådana ärenden beslutfört endast om biskopen är närvarande. Delade meningar råder i frågan om beslut ora återinträde i prästärabetet kan överklagas. Frågan kräver utredning och noggranna överväganden. I avvaktan härpå bör några förslag i ämnet inte nu läggas frara. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 93 i denna del.

När det däremot gäller frågan ora att överklaga beslut om att skilja en präst eller biskop från prästärabetet har utskottet, som förut sagts, redan i sitt betänkande KL 1987:2 föreslagit en ändrad instansordning. Anledning saknas att i detta sammanhang göra någon annan bedömning än den utskottet redan gjort.

I motion 93 aktualiseras även frågan om besvärsnämndens samraan-

225

Prop. 1987/88:31

sättning. Frågan har också aktualiserats vid remissbehandlingen av kyrkoförfattningsutredningens förslag i denna del. Enligt 47 § lagen (1982:943) om kyrkomötet består kyrkomötets besvärsnämnd av en ordförande, sora skall vara eller ha varit ordinarie doraare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som föreskrivs ora ordföranden gäller också ersättaren.

Enligt utskottets raening är det av stor betydelse att besvärs-näranden för erforderlig juridisk och teologisk kompetens för att som slutinstans handlägga frågor om förlust m.m. av prästämbetet. För att tillförsäkra nämnden en sådan kompetens bör kyrkomötet kunna välja ledamöter även utanför kretsen av kyrkomötesleda-möter.

Med hänsyn till karaktären av de ärenden besvärsnämnden har att handlägga bör krävas att ledamöterna tillhör svenska kyrkan. Några andra valbarhetskrav, förutom att ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare bör inte ställas upp. Enligt utskottets mening får det förutsättas att kyrkomötet väljer ledamöter så att nämnden får den kompetens som behövs.

För att få nödvändig kontinuitet på ordförandeposten anser utskottet att besvärsnäranden bör ha en vice ordförande sora är ledamot av nämnden. För vice ordförande bör - i likhet med vad som nu gäller för ersättaren för ordföranden - gälla samma valbarhetskrav som för ordföranden. För att nämnden skall kunna få en så bred kompetens som möjligt bör nämnden utöver ordföranden och vice ordföranden bestå av ytterligare fyra ledamöter, för vilka väljs lika många ersättare.

Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motion 93 att valbarhetskraven för ledamöter och ersättare skall vara desamma som för ledamöter och ersättare i svenska kyrkans centralstyrelse. Därutöver föreslår utskottet att i nämnden väljs en vice ordförande, fyra andra ledamöter samt lika raånga ersättare. Förslaget kräver ändringar i lagen om kyrkomötet.

Förslaget om att kyrkomötets besvärsnämnd blir slutinstans i ärenden om skiljande m.m. från prästämbetet aktualiserar även frågor om nämndens beslutförhet och om omröstning när skiljaktiga meningar uppkommer. Dessa frågor behandlar utskottet emellertid i samband med regeringens skrivelse 1987:2 om följdlagstiftning till förvaltningslagen.

UTSKOTTETS HEMSTÄLLAN

Utskottet hemställer

1. beträffande

ändrad normgivningskompetens i fråga om det kyrkliga ämbetet

att kyrkokomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:5 tillstyrker regeringens förslag till ändring i lagen (1982:943) om svenska kyrkan.

226

Prop. 1987/88:31

2. beträffande behörigheten till och förlusten av prästämbetet

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:5 och med anledning av motion 1987:93 i denna del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande kyrkomötets besvärsnämnd

att kyrkomötet med anledning av regeringens skrivelse 1987:5 och med bifall till motion 1987:93 i denna del (yrkande 2) anhåller att regeringen föreslår riksdagen sådan ändring i lagen (1982:43) om kyrkoraötet att besvärsnämnden väljs i enlighet med vad utskottet anfört.

Stockholm den 20 augusti 1987 På kyrkolagsutskottets vägnar

KARL-ERIK JOHANSSON

LOTTY NORDLING ■

Närvarande: Karl-Erik Johansson, ordf., Gunnar Lindberg, Rune Norberg, Karl-Axel Johansson, Solveig Fridh, Thomas Söderberg, Torsten Gustafsson, Sune Holgersson, Hans Davidson *, Berith Öhrnberg, Ingeraar Björck, Robert Schött, Per Wihiborg, Urban Gibson och Lars Svensson.

* Ej närvarande vid betänkandets justering

227

Prop. 1987/88:31

Läronämndens yttrande "g

1987:7

med anledning av regeringens skrivelse 1987:5

1987:7

Läronämndens yttrande

1987:7

med anledning av regeringens skrivelse 1987:5

Till läronämnden har för yttrande överlämnats RegSkr 1987:5.

Läronämnden hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslaget att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse skall få medde]a föreskrifter i fråga om det kyrkliga ämbetet. Det är både följdriktigt och naturligt att kyrkomötets kompetens även omfattar det kyrkliga ämbetet, eftersom detta i grundläggande avseenden bestäms av svenska kyrkans lära som redan tillhor kyrkomötets normgivningskompetens.

Stockholm den 17 augusti 1987

På läronämndens vägnar

BERTIL WERKSTRÖ.':

ÖRJAN wik;-'.ark

Närvarande: Ärkebiskop Bertil VJerkström ordf, biskop r-:artin Lönnebo, biskop Karl-Gunnar Grape, biskop Tord Simonsson, biskop Sven Lindegård, biskop Per-Olov Ahrén, biskop Bengt VJadensjo, biskop Bengt Hallgren, biskop Gunnar Weman, biskop Tore Furberg, biskop Krister Stendahl, Ake Andrén, Carl-Axel A.xelsson. Ulla Ekelund, Caroline Krook, Martin Lind, Birger Olsson, Per Erik Persson och Rune Söderlund.

228

Bilagedelens innehållsförteckning °p- '987/88:31

Bilaga 1        Sammanfattning av   1982 års kyrkokommittés slutbe
tänkande (SOU 1986: 17 och 18) Framtid i samverkan ..       I
Bilaga 2        Förteckning över remissinstanserna och sammanställ
ning av remissyttrandena över kyrkokommitténs slutbe
tänkande ..........................................................      10

Bilaga 3 Kyrkomötets skrivelse 1987: 20 ......... 94

Bilaga 4 Organisationsutskottets betänkande 1987: 3 95

Bilaga 5 Kyrkomötets skrivelse 1987:22 .......... 134

Bilaga 6 Kyrkolagsutskottets betänkande 1987: 5... 135

Bilaga 7 Sammanfattning av kyrkoförfattningsutredningens slut
betänkande (SOU 1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m.
såvitt avser avsnitt III, Prästämbetet, samt förteckning
över remissinstanserna och sammanställning av remiss
yttrandena ........................................ 214

Bilaga 8 Kyrkomötets skrivelse 1987: 12 ......... 220

Bilaga 9 Kyrkolagsutskottets betänkande 1987: 9... 221

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 229

110	107
113	■' 110
116	113