Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:25

med förslag om tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1987/88      1987/88:25

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1987 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås utgifter m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande budgetår. De anslag som begärs uppgår till drygt 474 milj kr. De största anslagen gär till SSAB Gruvor AB, beredskapslagring och industriella åtgärder samt till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Vidare föreslås bl.a. att överlåtelse av SSAB Gruvor AB till staten god­känns samt att statens vattenfallsverk får uppta ett lån hos A/S Exportfi­nans i Norge uppgående till ca 135 milj norska kr.

1    Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25


 


Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987            Prop. 1987/88; 25

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurd­sen, Gustavsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hul­terström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsråden Johansson, Leijon, R. Carlsson, Hulterström, Göransson, Hellström, Thalén, G. Andersson, Peterson, Holmberg, Dahl

Proposition med förslag om tilläggsbudget I till Statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Statsrådet Johansson anför:

De ytterligare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan överblickas och andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang bör sammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter på tilläggsbud­get 1 till statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Denna proposition bör föreläggas riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver på till-läggsbudget för innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid en senare fidpunkt.

Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Johansson avslutar:

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att besluta om anslag på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för

budgetåret 1987/88 och vidta åtgärder i enlighet med de förslag som

föredragandena har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i underpro­tokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär skall bifogas propositionen enligt följande:


 


Justitiedepartementet                  Bilagal                          Prop. 1987/88:25

Försvarsdepartementet                Bilaga 2

Kommunikationsdepartementet      Bilaga 3

Finansdepartementet                   Bilaga 4

Utbildningsdepartementet             Bilaga'5

Jordbruksdepartementet               Bilaga 6

Arbetsmarknadsdepartementet      Bilaga 7

Industridepartementet                 Bilaga 8

Civildepartementet                      Bilaga 9

Miljö- och energidepartementet     Bilaga 10

Anslagsförteckning                      Bilaga 11


 


Bilaga 1    Prop. 1987/88: 25.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Andra huvudtiteln

A, Justitiedepartementet m. m.

A 3. Utredningar m. m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 21,53 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns en behållning under anslaget på I 186 kr.

Från detta anslag betalas förutom de gängse kostnader för kommittévä­sendet som faller under justitiedepartementet också kostnaderna för vissa särskilt tillkallade kommissioner. Det gäller dels juristkommissionen (Ju 1986:01) och den parlamentariska kommissionen (Ju 1987:02) med anled­ning av mordet på statsminister Olof Palme, dels den medborgarkommis­sion (SB 1987:01) för granskning av viss vapenexport, som tillkallades i april 1987. De tre kommissionerna har omfattande och krävande uppdrag och deras arbete skall bedrivas skyndsamt. Kommissionerna är därför särskilt resurskrävande.

Genom en central överenskommelse i regeringskansliet har arvodena höjts för rättssakkunniga bl. a. för dem som är förordnade inom justitiede­partementets utredningsväsende. Merkostnaderna under budgetåret 1987/88 till följd av avtalet beräknas till 0,6 milj. kr.

Gränsen mellan Sverige och Finland sågs över år 1981. De svenska och finska gränskommissionernas gemensamma förslag i fråga om riksgränsens sträckning blev ijuni 1985 godkänd av båda länderna. Från godkännandet undantogs dock en ca två kilometer lång sträcka kring forsen Vähänärä i Torne älv. Länderna enades om att göra en ny översyn av gränsen i detta område. Sedan nya svenska och finska gränskommissioner slutfört detta arbete har kommissionernas förslag godkänts av Sverige och Finland.

I samband med den partiella gränsöversynen beslutades att Sveriges kostnader.för denna skulle förskotteras från justitiedepartementets anslag för utredningar m. m. Regeringen skulle senare bestämma vilket anslag som kostnaderna skulle belasta. De totala kostnaderna för översynen blev 0,27 milj. kr. Kostnaden bör slutligt belasta utredningsanslaget.


 


Med hänsyn till de ökade utredningskostnaderna och med hänvisning till     Prop. 1987/88: 25 vad jag i övrigt anfört bedömer jag i dag att anslaget Utredningar m. m. bör räknas upp med 2,87 milj. kr.

Hemställan

Jag hernställer att regeringen föreslår riksdagen

att till anslaget Utredningar m. m. på tilläggsbudget I till statsbud­geten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 2870000 kr..


 


Bilaga2    Prop. 1987/88: 25

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammmanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet R. Carisson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Fjärde huvudtiteln

J. Övrig varuförsörjning

J 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

På detta anslag har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310) anvisats ett reservationsanslag om 88230000 kr. och en bemyndiganderam för beredskapslån om 117000000 kr. Härutöver har riksdagen fastställt planeringsramen för totalförsvarets civila del för perioden 1987/88-1991/92 fill 7 823 milj. kr. i enlighet med vad föredragande statsrådet anfört i totalförsvarsproposifionen.

Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har i skrivelse den 8 oktober 1987 anmält att verksamheten vid Bergvik Kemi AB går med förlust och att särskilda åtgärder erfordras för att bibehålla den från försörjningsbered­skapssynpunkt viktiga produktionen i bolaget.

Bergvik Kemi. som ingår i Stora Kopparbergkoncernen och har ca 160 anställda, framställer olika tallfettsyror och hartser. Av dessa produkter tillverkas inom den kemiska industrin bl. a. färg, tryckfärg, tvättmedel, lim och gummiprodukter. Råvaran vid tillverkningen hos Bergvik Kemi är råtallolja. Råtalloljan framkommer som biprodukt i sulfatmassaindustrins produktion. Den har ett bränsle värde som uppgår till 90% av bränslevär­det för eldningsolja 5. Massaindustrin kan därför välja att använda råtallol­jan som bränsle, varvid energiskatt inte behöver eriäggas, eller sälja den till Bergvik Kemi. Priset för råtalloljan påverkas således av oljepriset inkl. energiskatt. Enligt ÖCB:s skrivelse bedömer Bergvik Kemi att energiskat­ten framdeles försämrar bolagets resultat med c:a 70 milj, kr. per år.

ÖCB anser det vara synneriigen angeläget för försörjningsberedskapen att bevara en inhemsk tillverkning av rätalloljebaserade produkter. Ett upprätthållande av beredskapen genom beredskapslagring skulle kräva en investering på 120 milj. kr. och en årlig kostnad på 24 milj. kr. ÖCB har därför - med förbehåll för att erforderiiga medel ställs till förfogande -ingått ett avtal med Bergvik Kemi om upprätthållande av produktion och produktionskapacitet under en 10-årsperiod samt genornförande av lön-


 


samhetshöjande investeringar om minst 100 milj. kr. Som motprestation    Prop. 1987/88: 25 skulle bolaget erhålla ett beredskapslån på 165 milj. kr. uppdelat på 113 milj. kr. det första året och 13 milj. kr./år under de därpå följande fyra åren.

ÖCB förklarar sig ha möjlighet att inom givna ekonomiska ramar under en femårsperiod kunna finansiera 40 milj. kr. av de 165 milj. kr. som erfordras enligt avtalet.

Jag vill för egen del framhålla att Bergvik Kemis produktion har avgö­rande betydelse för möjligheten att i en krissituation klara den nödvändiga produktionen av vissa kemiska och kemisk tekniska produkter. Alternati­vet beredskapslagring ställer sig dyrare och är dessutom sämre från bered­skapssynpunkt än en levande produktion. Jag vill även betona att en nedläggning av Bergvik Kemi skulle medföra stora sysselsättningspolitiska problem i en region där arbetslösheten redan tidigare är hög.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört föreslår jag efter samråd med cheferna för finans-, arbetsmarknads- och industridepartementen att (113-8) 105 milj. kr. anvisas i anslagsmedel över anslaget J 2, Beredskaps­lagring och industriella åtgärder och att bemyndiganderamen för bered­skapslån höjs med (165-113) 52 milj. kr. så att avtalet med Bergvik Kemi AB kan fullföljas i enlighet med vad jag här har redogjort för. Det totala anslagsbehovet för femårsperioden 1987/88-1991/92 uppgår efter omprio­riteringar inom anslaget J 2, Beredskapslagring och industriella åtgärder till 116,7 milj. kr. (165-25-23,3). Av detta belopp finansieras 46,6 milj. kr. genom besparingar om 23,3 milj. kr. vardera inom arbetsmarknads- och industridepartementens verksamhetsområden. Resterande belopp om 70 milj. kr. tillföres anslaget under 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 165 000000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,

2.    till Beredskapslagring och Industriella åtgärder på tilläggsbud­get I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reserva­tionsanslag av 105000000 kr.


 


Bilaga 3    Prop. 1987/88:25

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet Hulterström

Sjätte huvudtiteln

A. Kommunikationsdepartementet

A 2. Utredningar m.m.

Under anslaget A 2. har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett reservationsanslag på 4 milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1986/87 fanns på anslaget en reservation på 2572 199 kr. Under budgetåret 1987/88 har utredningsverksamheten som en följd av bl.a. utredningen om en Öre­sundsbro blivit mer omfattande och kostnadskrävande än vad som förut­sågs vid anslagsberäkningen hösten 1986. Jag räknar nu med ett ytteriigare medelsbehov på 1,7 milj. kr. Jag har därvid inräknat behov av komplette­rande insatser i samband med att det pågående trafikpolitiska utvecklings­arbetet (TRU) avslutas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att  till   Utredningar m. m.  på  tilläggsbudget  I  för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 1 700000 kr.

A 3. Extrautgifter

Under anslaget A 3 har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett reservationsanslag på 430000 kr. Jag räknar nu rned ett ytteriigare medels­behov på 300000 kr. i huvudsak för täckande av kostnader för utländska besök främst av exportfrämjande karaktär.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Extra utgifter pä tilläggsbudget I för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag på 300000 kr.

Civil trafikflygarutbildning

Riksdagen godkände hösten 1980 regeringens förslag om inrättande av en civil trafikflygarutbildning (prop. 1980/81:6, TU 2, rskr. 36). Den 22 mars


 


1983 träffade staten och Scandinavian Airlines System (SAS) avtal om hur    Prop. 1987/88: 25 utbildningen skulle genomföras. Huvudprincipen är att staten svarar för den grundläggande trafikflygarutbildningen samt en viss kompletterande utbildning därutöver. Flygbolagen svarar för en bolagsanpassad utbild­ning.

Den 16 februari 1987 träffades ett kompletterande avtal mellan staten, SAS, Linjeflyg AB och Swedair AB i syfte att förbättra tillgången på civila . piloter. Avtalet som reglerar utbildningen vid trafikflygarhögskolan i Ljungbyhed (TFHS) har kortats ner något utan att utbildningens karaktär av högskoleutbildning därför gått förlorad. Flygbolagen utvidgar samtidigt sin bolagsanpassade utbildning. Förändringarna innebär sammantaget att eleverna efter genomgången utbildning vid TFHS och flygbolag når samma utbildningsnivå som tidigare.

Med anledning av det skandinaviska luftfartssamarbetet är pilotutbild­ningen i Sverige, Danmark och Norge vad gäller den tunga luftfarten för främst SAS behov en gemensam angelägenhet. Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt chefen för flygvapnet att ta upp förhandlingar med berörd norsk myndighet örn samarbete om pilotutbildning. Kostnaderna för utbildningen av de norska eleverna skall bestridas av Norge. Ett avtal förutsätts slutas med förbehåll för regeringens godkännande. De norska eleverna får sin grundläggande utbildning (skede A) i Norge. Siktet är inledningvis inställt på utbildning av ca 15 st norska elever under år 1988. Dessa elever skall efter genomgången grundutbildning i Norge delta i kompletterande flygutbildning (skede B) vid TFHS.

För att göra det möjligt att ta emot fler svenska elever till följd av avtalet med SAS, LIN och Swedair samt elever från Norge krävs vissa komplette­rande investeringar vid TFHS. Mot bakgrund av att chefen för flygvapnet utökat den militära utbildningen av piloter och därmed behöver förlägg­ningen som idag disponeras av civila elever behövs en ny förläggnings­byggnad för de civila eleverna. Kostnaden för denna är beräknad till ca 21 milj. kr. Den utökade utbildningen förutsätter vidare att ytterligare skol-flygplan anskaffas. Det gäller tre stycken tvåmotoriga skolflygplan till en total kostnad av ca 15 milj. kr. För dessa investeringar bör TFHS få disponera ytterligare 20 milj. kr. genom luftfartsverkets försorg utöver den ram på 20 milj. kr. som ställts till TFHS förfogande via luftfartsverket enligt riksdagens beslut med anledning av budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100, bil. 8, TU 25, rskr..303). Luftfartsverkets kostnader i sam­band med detta skall belasta anslaget för civil trafikflygarutbildning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att medge att för investeringar vid trafikflygarhögskolan chefen för flygvapnet skall få disponera samrnanlagt 40 milj. kr. av luftfarts­verkets rörliga kredit.


 


Kompensation för tull och skatt för Intelsatuppdrag                     Prop. 1987/88:25

Genom tillträdet år 1972 till överenskommelsen om den internationella telesatellitorganisationen Intelsat har Sverige enligt artikel XV i överens­kommelsen (Sö 1972:22) förbundit sig att bevilja Intelsat vederböriiga privilegier och immuniteler. Riksdagen har därefter (prop. 1978/79:59, JuU 1978/79: 16, rskr. 1978/79:92) beslutat godkänna ett protokoll från den 19 maj 1978 om privilegier, friheter och immuniteler för Intelsat (Sö 1979/15). Enligt protokollet skall Intelsat och dess egendom vara befriade från alla direkta skatter på inkomst och egendom samt från tullar och andra skatter.

Regeringen har med anledning därav den 8 juli 1982 föreskrivit att kostnaderna för tull och mervärdeskatt för viss utrustning som televerket offererat Intelsat skall bestridas med televerkets driftmedel. Regeringen medgav också att televerket skulle kompenseras för tull- och mervärde­skattekostnaderna genom en minskning av det belopp för förräntning av verkets statskapital som televerket skall inleverera till statsverket.

Televerket redovisade i en skrivelse den 5 juni 1987 behovet av kompen­sation för tull och moms i enlighet därmed. Kompensationsbehovet uppgår för Intelsatägd utrustning till 3 206951 kr. varav 532 274 kr. utgör tull och 2674677 kr. utgör mervärdeskatt. Televerket begärde därutöver kompen­sation för tull och moms som inte har kunnat dras av och som ingår i priset på verkets egna investeringar för uteslutande användning i tjänsterna gent­emot Intelsat. Detta senare kompensationsbehov uppgår till 10974474 kr., varav 926483 kr. utgör tull och 9997991 kr. utgör mervärdeskatt.

Föredragandens överväganden

Tull- och beskattningsregler bör, enligt min mening, inte medföra ekono­miska nackdelar för Intelsat att upphandla varor och tjänster i Sverige.

Intelsatägd utrustning som förs in i landet skall som en föjd av de internationella överenskornmelser Sverige träffat inte belastas med tull eller mervärdeskatt. Televerket bör därför ersätta Intelsat för de tullar och skatter som organisationen belastas med i Sverige. Intelsat bör vidare i enlighet därmed inte heller belastas med sådan tull och icke-avdragsgill ingående mervärdeskatt hos televerket som verket fått betala för egna inköp av utrustning som krävs för att utföra tjänster gentemot Intelsat. Jag föreslår därför att regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att sätta ned beloppet för inleverans av överskott till statsverket dels med hänsyn till tullar och skatter som televerket skall betala för Intelsats räkning dels med hänsyn till tullar och skatter som televerkets leveranser av varor och tjänster till Intelsat belastas med.

Sverige skulle inte få några uppdrag av Intelsat och därmed inga tull- och skatteintäkter därav om vi i motsats till andra länder inte beviljade tull- och momsbefrielse. Därför innebär inte förslaget någon nettobelastning på statsbudgeten. Jag erinrar om att riksdagen fattat motsvarande beslut (prop. 1986/87: 100, bil 8, s. 184, TU 17, rskr! 212) i fråga om satellitorgani­sationerna Notelsat och Eutelsat.

10


 


Hemställan                                                                   Prop. 1987/88: 25

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att bemyndiga regeringen att sätta ned beloppet för televerkets inleverans av överskott till statsverket i enlighet med vad jag föror­dat.

Telekommunikationer

I en skrivelse till regeringen den 5 juni 1987 har televerket meddelat att ett avtal har ingåtts med Förvaltnings AB Fältmarskalken i Göteborg om försäljning av televerkets fastighet Galathea 9 i Borås. Köpeskillingen uppgår till 13,2 milj. kr. Avtalet har ingåtts med förbehåll för regeringens godkännande. Genom övergång till ny teknik (AXE) som kräver mindre utrymme än äldre utrustning och omflyttning av enheter som haft kontor i fastigheten har televerket inte längre behov av att behålla fastigheten.

Televerket har berett övriga statliga myndigheter och Borås kommun möjlighet att anmäla sitt intresse av att förvärva fastigheten. Då inget intresse har visats av de tillfrågade har fastigheten utannonserats till för­säljning.

För egen del konstaterar jag att fastigheten inte längre kommer att behövas för televerkets verksamhet. Några andra statliga lokalbehov som skulle tala emot en försäljning av fastigheten har inte kommit fram. För­säljningen bör därför godkännas. Med hänsyn till att försäljningspriset är högre än 5 milj. kr. krävs riksdagens samtycke till försäljningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

.  att samtycka till försäljningen av fastigheten Galathea 9 i Borås i enlighet med vad jag har förordat.

II


 


Bilaga 4   Prop. 1987/88:25

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Sjunde huvudtiteln

D. Vissa centrala myndigheter m. m.

[1] D 6. Tullverket: Anskaffning av viss materiel

Från anslaget bestrids utgifter för tullverkets anskaffning av fortskaff-nings- och telemateriel. I statsbudgeten för innevarande år har anvisats ett reservationsanslag av 2600000 kr.

Vid sin anmälan av detta anslag till 1987 års budgetproposition anförde chefen för finansdepartementet att han - mot bakgrund av att kustbevak­ningen organisatoriska framtid då var under övervägande — inte var be­redd att pröva tullverkets förslag om nya anskaffningar till kustbevak­ningens verksamhet. I prop. 1986/87:95 (bil. 6) föreslog regeringen att kustbevakningen skulle avskiljas från tullverket den I juli 1988 och bilda en. egen civil myndighet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och inom den militära utgiftsramen. Riksdagen hade ingen erinran mot regeringens förslag (FöU 11, rskr 310). Regeringen beslutade därefter den 18 juni 1987 aU en kommitté skulle tillkallas för att utarbeta ett förslag till organisation m. m. för kustbevakningen.

I en skrivelse den 31 mars 1987 har generaltullstyrelsen hemställt om resurser för modifiering av de större kustbevakningsfartygen. Avsikten med modifieringen är framför allt att installera nya framdrivningsmotorer och att förbättra arbetsmiljön ombord. Åtgärderna gäller kustbevaknings­fartygen Tv 102, 103, 104 och 105. Generaltullstyrelsen påpekar att förhål­landet att några ytterligare medel inte anvisats till kustbevakningens mate-rielanskaffningar under budgetåret 1987/88 skulle leda till att de operatio­nella resurserna tillfälligt försämrades.Generaltullstyrelsen föreslår därför att medel begärs för bl a arbetsmiljöförbättrande åtgärder på Tv 102 och anskaffning av motorer till TV 103 under budgetåret 1987/88. Kostnaderna härför beräknar styrelsen till 6 milj. kr. inklusive mervärdesskatt.


12


 


Föredragandens överväganden                                                    Prop. 1987/88:25

Efter riksdagens beslut att låta kustbevakningen bilda en egen, fristående myndighet har chefen för finansdeparteinentet tillkallat en organisations­kommitté. En arbetsuppgift för kommittén är att överväga den nya myn­dighetens resursbehov. Emellertid avser denna prövning först tiden efter den 1 juli 1988. Mot denna bakgrund anser jag att de modifieringsåtgärder . som generaltullstyrelseh anmält för kustbevakningens vidkommande un­der innevarande budgetår bör genomföras i syfte att vidmakthålla de nuvarande operationella resurserna. Medel för detta bör föras upp på tilläggsbudget. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket: Anskaffning av viss materiel på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsan­slag av 6000000 kr.

F. Övriga ändamål

[2] F 9. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken

Nordiska investeringsbankens styrelse gjorde i oktober 1986 till Nordiska ministerrådet en framställning om en ökning av bankens grundkapital med 800 milj. SDR.*

Ministerrådet (samarbetsministrarna) antog den 26 november 1986 ett förslag om ökning av Nordiska investeringsbankens grundkapital avsett att föreläggas nordiska rådet för yttrande. Förslaget innebär att grundkapitalet den 1 januari 1988 ökas från 800 till 1600 milj. SDR. Andelen inbetalt kapital av grundkapitaltillskottet på 800 milj. SDR bedöms av ministerrå­det kunna sättas vid 60 milj. SDR eller 7,5 % utan att bankens kreditvärdig­het försämras. För resterande del av höjningen av grundkapitalet påtar sig deltagande länder betalningsansvaret. Enligt förslaget ställs 60 milj. SDR till bankens förfogande genom att 40 milj. SDR inbetalas direkt av med­lemsländerna och 20 milj. SDR tillförs genom överföring av överskotts­medel som avsatts i bankens reservfond. Efter ökningen av grundkapitalet kommer den inbetalda andelen således att uppgå till 200 milj. SDR eller 12,5% av den totala grundfonden på 1 600 milj. SDR. Medlemsländernas inbetalningar skall ske i tre årliga rater. Såväl grundkapitaltillskottet som överföringen plus första inbetalningen och de två följande inbetalningarna skall fördelas på medlemsländerna enligt den för år 1987 gällande fördel­ningsnyckeln för gemensam nordisk finansiering.

Vid sin session i Helsingfors i februari 1987 antog Nordiska rådet en rekommendation om godkännande av förslaget från ministerrådet.

Vid ministerrådets möte i Helsingfors den 27 februari 1987 beslutade

* En särskild dragningsrätt motsvarande 8,206 svenska kronor den 9 september

1987.                                                                                                                    13


 


samarbetsministrarna att öka Nordiska investeringsbankens grundkapital enligt förslaget. Ministerrådets beslut träder i kraft under förutsättning av godkännande av respektive medlemslands folkrepresentation.

Nordiska investeringsbankens låneram skall, enligt stadgarna, vara två och halv gånger så stor som grundkapitalet. Denna princip sammanfaller med de regler som gäller för den Europeiska Investeringsbanken och är motiverad med hänsyn till att banken skulle uppnå den hösta kreditvärdig­heten. Nordiska ministerrådet konstaterar att banken, efter drygt tio års verksamhet, den 31 augusti 1986 hade utestående och beviljade, icke utbetalade, lån motsvarande 1 483 milj. SDR. Tre Qärdedelar av bankens totala låneram var därmed utnyttjad.

Ministerrådet konstaterar vidare att bankens låneverksamhet ökade med 9% 1983, 57% 1984, 76% 1985 och ca 20% 1986. Enligt bankens bedöm­ning kommer den nuvarande låneramen att vara helt täckt vid årsskiftet 1987-88.

Bankens styrelse anser att relationstalet 1 -2 1/2 mellan grundkapital och låneram bör bibehållas för att bankens kreditvärdighet inte skall minska. Nordiska ministerrådet delar denna uppfattning. För att banken skall kun­na fortsätta den verksamhet som, enligt Nordiska ministerrådets uppfatt­ning, hittills utvecklats positivt, krävs en höjning av bankens grundkapital.

Enligt bankens stadgar skall en eventuell ökning av grundkapitalet för­delas mellan medlemsländerna i enlighet med den vid varje tidpunkt av Nordiska ministerrådet fastställda fördelningsnyckeln för gemensam nor­disk finansiering. Denna är för 1987: Danmark 20,5%, Finland 20,0%, Island 0,9%, Norge 21,5% och Sverige 37,1 %. Det föreslagna grundkapi­taltillskottet skulle därmed fördela sig så att Danmark tecknar sig för 164 milj. SDR, Finland 160 milj. SDR, Island 7,2 milj. SDR, Norge 172 milj. SDR och Sverige 296,8 milj. SDR av ökningen på 800 milj. SDR.

7,5 procent av grundkapitaltillskottet motsvarande 60 milj. SDR avses ställas till bankens förfogande av medlemsländerna. Följande plan föreslås gälla för överföringar och inbetalningar:


Prop. 1987/88: 25


 

 

 

 

Överföring

Milj. SDR

 

Totalt

Fördelnings-

 

från reserv­fonden

 

 

 

 

nyckel för grund-

 

l:a

2:a

3:e

 

 

 

inbetalningen

 

 

kapital-

 

 

1.1.88

1.1.89

1.1.90

 

tillskott %

Danmark

4.36

1.79

3.07

3.08

12,3

20,5

Finland

3,26

2,74

3.00

3,00

12,00

20.0

Island

0,21

0,06

0,14

0,13

0,54

0,9

Norge

3,38 ■■■

3.07

3.22

3.23

12,9-

21.5

Sverige

8,79

2,34.

5.56

5,57

22,26.

37.1

Sammanlagt

20,00

10,00

14.99

15.01

60,00

100,0


Föredragandens överväganden

Jag föreslår att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges andel av höjningen av grundkapitalet samt att ett förslagsanslag om 20 milj. kr. tas upp på tilläggsbudget för innevarande budgetår för att finansiera de svenska inbetalningarna för budgetåret 1987/88. Detta belopp inkluderar


14


 


en viss reserv för eventuella förändringar i kronans värde i förhållande till   Prop. 1987/88: 25 SDR. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.    godkänna att svenska staten ikläder sig betalningsansvaret för
Sveriges andel, uppgående till 296,8 milj. SDR, av höjningen av
Nordiska investeringsbankens grundkapital, och ställer 13,47 milj.
SDR till bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister,

2.    till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa
ett förslagsanslag av 20000000 kr.

[3] Försäljning av vissa fastigheter m. m.

Köp och försäljning av vissa fastigheter i Stockholm m. m.

Byggnadsstyrelsen har träffat avtal med JM Byggnads och Fastighets AB om förvärv av fastigheterna Tegen 5,6 och 7 i Solna. På fastigheterna finns en kontorsbyggnad som omfattar ca 26000 m. I gengäld överiåter staten till bolaget äganderätten till fastigheterna Skogskarlen 1 i Solna; Kungs­stenen 2 och Spelbomskan 14 i Stockholm samt Generalen 7 i Linköping. På dessa fastigheter finns byggnader som omfattar sammanlagt ca 26000 m. Samtliga fastigheter är idag upplåtna för statliga verksamheter. Någon mellangift skall inte utgå enligt avtalet. Det ankommer på regeringen att besluta om inköp av fastigheter m.m., medan den i avtalet ingående försäljningen av fastigheter är av sådan omfattning att riksdagens godkän­nande bör inhämtas.

Staten erhåller genom bytet samlade, moderna kontorslokaler i Solna och får därmed direkt kontroll över hyresutveckling i en mycket stor förvaltningsenhet. Lokaler är idag upplåtna för arbetsmarknadsstyrelsen och statens kemikalieinspektion. Gällande hyresavtal löper ut under år 1988. Byggnadsstyrelsen bedömer att staten har behov av dessa lokaler för överskådlig tid.

Lokalerna som lämnas ingår delvis bland de objekt för vilka byggnads­styrelsen redan har planerat förändringar. Fastigheten Kungstenen 2 och Spelbomskan 14 disponeras idag av universitetet i Stockholm. Byggnader­na är i dåligt skick och är mindre lämpliga för verksamheten. Att tillgodose universitetets önskemål inom ramen föi- befintliga byggnader skulle bli mycket dyrbart. Byggnadsstyrelsen räknar därför med att kunna uppföra ersättningslokaler inom.Frescati-området, i direkt anslutning till universi­tetet. Fasfigheten Generalen 7 i Linköping disponeras idag av arbetsmark­nadsinstitutet. En avflyttning från dessa lokaler är planerad till februari 1988. Någon alternativanvändning för statlig verksamhet av nämnda loka­ler finns inte.

Till fastigheten Skogskarlen 1 i Solna finns idag en outnyttjad byggnads­rätt. Enligt byggnadsstyrelsens bedömning kommer den outnyttjade bygg­nadsrätten inte att användas för statliga ändmål inom överskådlig tid. Av befintliga kontorslokaler, ca 9000 m", disponeras idag drygt hälften av statens institut för personalutveckling (SIPU), medan övriga lokaler dispo-


15


 


neras av utrustningsnämnden för universitet och högskolor, länsstyrelser-    Prop. 1987/88: 25 nas organisationsnämnd och domänverket. Byggnadsstyrelsen har förbe­hållit sig rätt att efter tillträdesdagen hyra SIPU:s lokaler till den 30 september 1994.

Enligt min mening innebär byggnadsstyrelsens förslag som helhet såda­na fördelar för statens lokalförsörjning, att det bör godkännas.

Försäljning av fastigheter i Jakarta:

Regeringen har den 25 juni 1987 bemyndigat byggnadsstyrelsen att träffa avtal om försäljning av rätten till fastigheterna Hak Pakai No 5 och No 152 i Jakarta. Bemyndigandet har lämnats under förbehåll av riksdagens god­kännande, eftersom köpeskillingen uppgår till drygt 6,4 milj.kr. Fastighe­terna utgörs av äldre bostadsfastigheter, som idag disponeras av svenska ambassadens kansli. Lokalerna bedöms mindre lämpliga ur funktionell synvinkel och med hänsyn till lokaliseringen. Som ersättning för nämnda lokaler kommer moderna kanslilokaler att förhyras i ett nybyggt affärs­centrum i Jakarta.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att besluta om försäljning av de redovi­sade fastigheterna i Stockholm, Solna, Linköping och Jakarta.

[4] Utyttjande av rörlig kredit m. m.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i riks­gäldskontoret uppgående till 360 milj. kr. avsedd att ställas till förfogande för myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet (prop. 1986/87: 150 bil. 1, FiU 37, rskr. 368).

En förnyad bedömning ger nu vid handen att ytterligare behov att disponera rörlig kredit uppkommit för ett antal myndigheter. På grundval av detta behöver ramen för rörlig kredit för uppdragsmyndigheterna ökas med 40 milj. kr. till 400 milj. kr:

Riksdagen har (prop, 1986/87: 121, KrU 86/87: 22, Rsk. 347) beslutat att ett register över fritidsbåtar skall inrättas den I januari 1988. I propositio­nen redovisas att sjöfartsverket skulle få disponera en rörlig kredit beräk­nad till 12 milj. kr. i riksgäldskontoret under ett uppbyggnadsskede och att registeravgiften skulle tas upp under en särskild inkomsttitel på statsbud­getens inkomstsida.

I statsbudgeten för budgetåret 1987/88 finns ingen särskild inkomsttitel uppförd för detta ändamål. En sådan inkomsttitel bör hänföras till rubriken 2500 Offentligrättsliga avgifter och benämnas Registeravgift för fritidsbå­tar. De årliga inkomsterna kan beräknas till 13 milj. kr.

I enlighet med riksdagsbeslutet vid förra riksmötet bör riksdagen nu för
en tvåårsperiod anvisa en rörlig kredit för ändamålet. Det i propositionen
1986/87: 121 beräknade beloppet synes väl avvägt.
                                          16


 


Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

dels bemyndiga regeringen att disponera en rörlig kredit i riks­gäldskontoret för myndigheter med uppdragsverksamhet, uppgåen­de fill 400000000 kr.,

dels medge att sjöfartsverket får disponera en rörlig kredit i riks­gäldskontoret på 12000000 kr.

-                  17

2   Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25


Bilaga 5

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987. Föredragande: statsrådet Göransson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Åttonde huvudtiteln

E. Studiestöd m. m.

E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m. och

E 2. Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning

av studiesocialt stöd

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under anslagsrubriken Cen­trala studiestödsnämnden m.m. anvisats ett ramanslag av 83 888000 kr. och under anslagsrubriken Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt stöd ett förslagsanslag av 12885 000 kr.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i en skrivelse till regeringen den 30 april 1987 redovisat utvecklingsarbetet vid de studiesociala myndig­heterna budgetåren 1985/86 och 1986/87 samt hemställt om medel för utvecklingsarbetet och för den löpande verksamheten.

Under budgetåret 1985/86 påbörjade CSN ett mycket omfattande ut­vecklingsarbete, som man beräknar avsluta hösten 1987. Utvecklingsarbe­tet avser flera studiestödsområden. Handläggningen av studiehjälpen har överförts från kommuner och landsting till CSN och studiemedelsnämn­derna och man har gått över till en månadsvis utbetalning via konto. Beloppsberäkning och utbetalning av vuxenstudiestöd och timersättning har överförts från riksförsäkringsverket och försäkringskassorna till CSN och vuxenutbildningsnämnderna, samtidigt som rutinerna har datoriserats. Studiemedelsutbetalningarna för gymnasiala studier sker numera må­nadsvis.

De administrativa förändringarna beträffande de studiesociala stöden leder till betydande besparingar för statsverket. Försiktiga beräkningar ger vid handen att de direkta besparingarna för statsverket i form av en mycket större säkerhet vid utbetalningen, minskade återkravsförluster och rän­tevinster ligger i storleksordningen 170-180000000 kr.

Samtidigt har utvecklingsarbetet inneburit betydande kostnader för i första hand systemutveckling. Administrationen vid de studiesociala myn­digheterna har vuxit, medan minskningar har kunnat ske vid försäkrings­kassorna, kommuner och landsting. Det har varit svårt att under arbetets


 


gäng beräkna såväl utvecklingskostnaderna, som kostnaderna för den änd-     Prop. 1987/88: 25 rade administrationen.

I flera budgetpropositioner har medelsfrågan anmälts för riksdagen, senast i 1987 års budgetproposition (bil. 10, sid. 306), där jag anmälde att de slutliga kostnaderna för CSN:s utvecklingsarbete ännu ej beräknats och att jag avsåg att återkomma till regeringen i denna fråga. Riksdagen hade inget att erinra mot denna anmälan (SfU 1986/87: 11, rskr. 176).

Genom beslut den 10 september 1987 godkände regeringen på grundval av nyss nämnda skrivelse från CSN ett anslagsöverskridande på anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m. om högst 25 795000 kr. för bud­getåret 1986/87. Drygt 20000000 kr. utgjorde utvecklingskostnader av engångskaraktär, medan resterande 5 747000 kr. avsåg den löpande drif­ten.

I en skrivelse till regeringen den 7 maj 1987 anmälde CSN beräknade/ ändrade inkomster och kostnader för återbetalningsverksamheten budget­året 1987/88 på grund av slopandet av äktamakeprövningen vid återbetal­ning av studiemedelsavgift, införandet av fyra inbetalningstillfällen och försöksverksamhet med förändrad administration inom återbetalningsom­rådet, samt hemställde om medel för utveckling av administrativa system och genomförandet av de beslutade förändringarna.

I proposition (1987/88:29) om avskaffande av den s.k. äktamakepröv­ningen vid återbetalning av studiemedel anmälde jag för riksdagen att ett slopande av denna prövning i samband med återbetalningen av studie­medel leder till betydande administrativa kostnader, förutom lägre inkoms­ter till staten i form av minskad återbetalning av studiemedel som uppgår till ca 300 milj. kr. Jag anmälde vidare att jag avsåg att i tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 hemställa om att regeringen föreslår riksdagen att anvisa medel för de beräknade administrativa kostnaderna under anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m.

Jag beräknar nu de sammanlagda kostnaderna för CSN:s administrativa utvecklingsarbete under budgetåret 1987/88 till 9 396000 kr. Dessa medel bör anvisas CSN i form av ett engångsanslag. För de löpande förvaltnings­kostnaderna under anslagen E 1. Centrala studiestödsnämnden m. m. och anslaget E 2. Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt stöd beräknar jag en ökning med 7802 000 kr. varav 2472 000 kr. är att hänföra till de ändrade reglerna för äktamakeprövningen, 2250000 kr. till det ökade antalet inbetalningstillfällen vid återbetalning av studiemedel och 3080000 kr. till den ökade administrationen i samband med att studiehjälpen fr. o. m. den 1 januari 1987 utbetalas under 12 måna­der per år. Jag avser att återkomma till finansieringen av de löpande förvaltningskostnaderna i 1988 års budgetproposition.

Som framgår av vad jag nyss relaterat har regeringen i ett särskilt beslut medgivit ett anslagsöverskridande för budgetåret 1986/87. 5 747 000 kr. av det medgivna anslagsöverskridandet rör den löpande administrationen och bör således ingå i basen för förvaltningskostnadsanslaget för budgetåret 1987/88. Jag beräknar den prisomräknade kostnaden till 6081 000 kr.

19


 


Hemställan                                                                                   Prop. 1987/88:25

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  till Centrala studiestödsnämiiden m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett ramanslag av 19833000 kr.

2.  fill Ersättning till vissa myndigheter för deras handläggning av studiesocialt stöd på tilläggsbudget I på statsbudgeten för budget­året 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 446000 kr.

F. Kulturverksamhet m. m.

F 3. Bidrag till särskilda kulturella ändamål

På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvi­sats ett reservationsanslag av 4485000 kr. Under anslaget finns bl.a. medel till regeringens disposition för särskilda insatser av engångskaraktär på kulturområdet. Dispositionsposten uppgår för innevarande budgetår till 1580000 kr.

De fria teatergrupperna har en utsatt ekonomisk situation. Många grup­per har svårt att få ekonomin att gå ihop även om deras föreställningar drar mycket publik och övriga omständigheter är gynnsamma. Den regniga och kalla sommaren 1987 har medfört att flera av de teatergrupper som satsat på sommarteater fått sin ekonomi helt förstörd. Gruppernas existens är i fara och nödvändiga arbetstillfällen för ett stort antal skådespelare hotar att försvinna. För att förhindra konkurs och nedläggning av verksamheten bör tillfällig hjälp kunna utgå ur förevarande anslag till fria teatergrupper som drabbats och kommer att drabbas av akuta ekonomiska problem under hösten 1987 och våren 1988. Jag förordar att anslaget för ändamålet tillförs ett engångsbelopp av 1 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till särskilda kultureUa ändamål på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsan­slag av 1000000 kr.

F 14. Rikskonsertverksamhet

För innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett re-
servafionsanslag av 28040000 kr. Vid denna medelsberäkning har kostna­
der främst med hänsyn till 1987 års löneavtal inte beräknats. Jag förordar
en kompensation till Rikskonserter sorn motsvarar löneutvecklingen inom
det statligt reglerade avtalsområdet. Med hänvisning härtill förordar jag att
anslaget till Rikskonsertverksamhet höjs med 1 133 000 kr. för det andra
halvåret 1987.
Riksdagen har med anledning av prop.  1984/85: 1 (KrU 7, rskr. 53)
                   20


 


beslutat om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter fr. o. m. Prop. 1987/88: 25 den 1 januari 1988. Vidare har riksdagen med anledning av prop. 1985/86: 114 (KrU 22, rskr. 330) beslutat om en ny institution på central nivå benämnd Svenska rikskonserter fr. o. m. den 1 januari 1988. Samtidigt kommer verksamheten vid stiftelsen Institutet för rikskonserter att upphö­ra. Detta föranleder en ändring i lagen (1976: 1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ-: de. Inom departementet har därför upprättats förslag till lag om ändring i denna lag. Förslaget bör fogas till protokollet som/)//flfl 5./.

Lagförslaget rör, i vad avser frågan om överiämnande av myndighets­utövning, i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan enkel beskaf­fenhet att.yttrande frän lagrådet inte behöver inhämtas. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  anta förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 1046) om över­lämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

2.  till Rikskonsertverksamhet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 1 133000 kr.

Bdaga 5.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 1046) om överlämnande av

förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets

verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1976: 1046) om överiämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområ­de skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

5§"                                                  ,      "■'

Stiftelsen Institutet för rikskon- Stiftelsen Svenska rikskonserter

serter prövar                                                     prövar

1.  frågor om statsbidrag och för- 1. frågor om statsbidrag och för­lusttäckningsgarantier av statliga lusttäckningsgarantier av statliga medel fill regionala och lokala mu-  medel till regionala och lokala mu­sikaktiviteter samt sikaktiviteter samt

2.  fråga om statsbidrag till svens- 2. fråga om statsbidrag till svens­ka musikers utlandsverksamhet.          ka musikers utlandsverksamhet.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 15


21


 


Bilaga 6    Prop. 1987/88:25

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Nionde huvudtiteln

G. Utbildning och forskning

[1] G 6. Stöd till kollektiv forskning

På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 24,4 milj. kr. Av beloppet disponerar skogs- och jordbrukets forskningsråd 2 milj. kr. för forsknings- och utveck­lingsarbete inom jordbruksområdet.

För budgetåret 1986/87 anvisades 15 milj. kr. under tolfte huvudtitelns anslag Beredskapslagring och industriella åtgärder för att klarlägga de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att framställa etanol grun­dad på spannmål i en fullskaleanläggning (prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU 17, rskr. 172). Anslaget finansierades med miljöavgifterna på bekämp­ningsmedel och handelsgödsel. Av dessa medel behöver 3,3 milj. kr. inte tas i anspråk för ändamålet. Lantbrukarnas riksförbund har i skrivelse den 25 juni 1987 hemställt att medlen i stället används för vissa utvecklingspro­jekt på jordbruksområdet.

Föredragandens överväganden

För egen del vill jag framhålla det angelägna i att underlätta omställningen av jordbruksmarkens användning i vårt land. Jag förordar därför att ytterli­gare 3,3 milj. kr. anvisas under detta anslag för tillsammans med jord­bruksnäringen gemensamt finansierade projekt rörande alternativ använd­ning av jordbruksmark. Tilläggsanslaget finansieras med medel som ur­sprungligen anvisades för etanolprojektet. I denna fråga har jag samrått med chefen för miljö- och energidepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till kollektiv forskning på tilläggsbudget I till statsbud­
geten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av
3 300000 kr.
                                                                                                22


 


Bilaga 7    Prop. 1987/88:25

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987.

Föredragande: statsrådet Thalén vad avser p. 1-3 och statsrådet G. Andersson vad avser p. 4


Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

[1] B 3. Arbetsmarknadsutbildning

På statsbudgeten för budgetåret 1987/88 har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 2500 milj. kr., varav 132 milj. kr. avser bidrag till utbildning i företag. Medlen för utbildning i företag har beräknats för 15 000 personer.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i anslagsframställningen för bud­getåret 1988/89 beskrivit arbetsmarknaden under det närmaste året och därvid bl. a. framhållit att det råder stor brist på yrkesarbetare och tekni­ker. Denna brist menar AMS leder fill att det uppstår s. k. flaskhalspro­blem i produktionen vilket hindrar företag från att vidmakthålla och ut­veckla sin verksamhet. Särskilt gäller detta de mindre företagen. AMS menar vidare att den enda möjligheten som finns att på kort sikt tillgodose den efterfrågade kompetensen är s. k. flaskhalsutbildning inom ramen för utbildning i företag.

Den senaste konjunkturbarometern och länsarbetsnämndernas nyligen publicerade prognoser för innevarande budgetår pekar på risken för en betydande skärpning av den brist på arbetskraft som AMS beskrivit i sin anslagsframställning.

Omfattningen av antalet bidragsansökningar som redan under inneva­rande budgetårs tre första månader kommit in till länsarbetsnämnderna visar att beräknade medel för utbildning i företag under innevarande bud getår, trots hårda prioriteringar, inte kommer att täcka behovet.

Mot bakgrund av vad numera framkommit kan jag konstatera att bristen på kvalificerade yrkesarbetare och tekniker blir alltmer markant främst i industriföretagen. Även inom vårdområdet kan konstateras brist inom vissa yrkesgrupper. Efterfrågan på utbildning i företag har varit och är alltjämt mycket stor och det är väsentligt att denna utbildning kan hållas på en hög nivå. Under budgetåret 1986/87 deltog 23 000 personer i sådan utbildning, varav 12000 enbart i flaskhalsutbildning.


23


 


Jag anser det därför angeläget att AMS ges möjligheter att utöka utbild- Prop. 1987/88: 25 ningen i företag för att undvika störningar i produktionen till följd av bristande yrkeskunskaper. Den företagsinterna rörlighet som uppstår ge­nom flaskhalsutbildning och de motprestationer som företagen förväntas åta sig innebär att utbildning i företag även får gynnsamma effekter för de ' arbetslösa. Detta gäller särskilt utbildning inom offentlig verksamhet där motprestationer är ett krav för att bidrag skajl utgå.

Mot bakgrund härav förordar jag att regeringen föreslår riksdagen att ■ ytterligare 40 milj. kr. tillförs anslaget till arbetsmarknadsutbildning för utbildning i företag. Jag avser vidare föreslå regeringen att AMS ges möjlighet att disponera högst 20 milj. kr. för utbildning i företag av medel som har beräknats på anslaget för särskild anordnad arbetsmarknadsut--bildning. Detta innebär att ytterligare drygt 8000 personer kan medges utbildning i företag under innevarande budgetår. Den nu föreslagna utöka­de omfattningen av utbildning i företag bör till viss del kunna påverka omfattningen av beredskapsarbeten. Jag återkommer till detta under ansla­get B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen   ,

att till Arbetsmarknadsutbildning på tilläggsbudget I till statsbud­geten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reservationsanslag av 40000000 kr.

[2] B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 2504,5 milj. kr. Av medlen har 1874 milj. kr. beräknats för beredskapsarbeten varav 100 milj. kr. skall stå till    ' regeringens disposition.

För riksdagens kännedom vill jag meddela alt regeringen i beslut den 25 juni 1987 medgivit att AMS får disponera högst 20.milj. kr. av avsatta medel för beredskapsarbete för särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder i samband med nedläggningen av gruvdriften i Stekenjokk i Västerbottens län. För att säkerställa den omfattning av beredskapsarbete som statsmak­terna tidigare beslutat om för innevarande budgetår borde anslaget på grund härav tillföras ytterligare 20 milj. kr.

Mot bakgrund av vad jag nu föreslagit om utökad omfattning av utbild­ning i företag bör emellertid behovet av beredskapsarbeten komma att minska i och med att arbetsförmedlingen så långt möjligt skall förhandla med arbetsgivaren om en arbetsmarknadspolitisk motprestation. Detta innebär bl. a. att arbetslösa kan placeras på de arbeten som de som går på utbildning lämnar. Medlen för beredskapsarbete bör härigenom kunna minskas med 20 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen                                     24

att godkänna vad jag nu har anfört om användningen av medel för beredskapsarbeten.


 


[3] B 16. Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil-och     .   Pröp. 1987/88:25

konfektionsindustrierna

Den omläggning till en mer offensiv inriktning av stödet till tekobranschen som riksdagen beslutade om våren 1983 (prop. 1982/83:130, AU 29, rskr. 322) har bidragit till att branschen nu har en stabilare struktur än tidigare. Det s. k. äldrestödet har successivt dragits ner och samtidigt har införandet av ett utbildningsstöd bidragit fill att underlätta rekryteringen till tekoin­dustrin och till att stärka kompetensen och därmed konkurrenskraften för branschen.

Statens pris- och kartellnämnd har på uppdrag av regeringen utrett frågan om en ny stödform för tekoindustrin. Utredningen har remissbe­handlats under våren-sommaren 1987. Chefen för industridepartementet kommer senare i dag att redovisa utredningens förslag och remissinstan­sernas synpunkter. Därefter kommer han, efter samråd med mig och andra berörda statsråd, att redovisa sin syn på frågan om ändrad stödform till tekoindustrin.

D. Invandring m. m.

[4] D 8. Insatser mot rasism och främlingsfientlighet

Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Regeringen bemyndigade mig den 17 september i år att tillkalla en paria­menlarisk kommission med uppgift att föreslå insatser mot rasism och främlingsfientlighet. Arbetet skall bedrivas skyndsamt och bör vara slut­fört senast vid utgången av år 1988. Det är min.bedömning att kommissio­nens arbete, för att bli så effektivt som möjligt, fortlöpande bör stödjas genom särskilda insatser från regeringens sida. Kommissionen skall enligt sina direktiv, utifrån de samlade kunskaper och erfarenheter som redan finns, belysa förekomsten av rasism och främlingsfientlighet och vilka orsaker som kan tänkas ligga bakom dessa fenomen. Kommissionen skall vidare undersöka hur kunskaperna och medvetenheten om rasism och främlingsfientlighet kan förstärkas och fördjupas genom utbildningsinsat­ser och forskning. I direktiven nämns vidare att kommissionen skall sam­råda med folkrörelserna och med arbetsmarknadens parter om hur dessa kan öka sin medverkan i detta arbete.

Kommissionen har stor frihet att bestämma arbetets närmare inriktning och uppläggning. Det måste vidare ankomm.a på kommissionen att avgöra formerna för samverkan med kommuner, berörda myndigheter, organisa­tioner och media.

Det ligger i sakens natur att en stor del av arbetet för att bekämpa rasism
och främlingsfientlighet kommer att handla om informationsinsatser av
skilda slag, bidrag till projekt och insatser av andra som kan engageras i
kampanjen. För att göra kommissionens arbete så effektivt som möjligt bör
det därför finnas medel disponibla för sådana ändamål. Insatserna skall
      25

kunna beslutas av regeringen efter framställningar från kommissionen.


 


Jag förordar därför att ett nylt anslag för ändamålet tas upp pä tilläggs-    Prop. 1987/88:25 budget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Insatser mot rasism och främlingsfientlighet på tilläggsbud­get I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett reserva­tionsanslag av 12000000 kr.

26


 


Bilaga 8    Prop. 1987/88:25

Industridepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987 Föredragande: statsrådet Peterson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Tolfte huvudtiteln

B. Industri m. m.

[1] B 10. Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett reservationsanslag av 80 milj. kr. I det följande behandlas frågan om en ändrad stödform för tekoindustrin.

Bakgrund

Vid arbetsmarknadsutskottets (AU 1985/86: 11 s. 71) behandling av ansla­get till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrier­na under våren 1986 aktualiserades ett förslag att ersätta det s. k. äldrestö­det med avskrivningslån. Arbetsmarknadsutskottet ansåg att berörda de­partement närmare borde bereda detta förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1985/86: 153).

Frågan om att ersätta de nuvarande stödformerna för tekobranschen med s. k. avskrivningslån togs även upp i tre motioner som behandlades av näringsutskottet under våren 1986 (NU 1985/86: 32, rskr. 306). Gemensamt för motionerna är att de stöder tankar som framförts av organisationer inom tekoindustrin om att större delen av det industripolitiska stödet för tekoindustrin samt det s. k. äldrestödet skulle ersättas med ett system med avskrivningslån.

Näringsutskottet ville — mot bakgrund av att äldrestödet på arbetsmark­nadsutskottets förslag nu skulle utredas — inte motsätta sig att även industristödet inkluderades i en utredning om alternativa stödformer för tekobranschen. Härvid borde enligt näringsutskottet handels- och närings­politiska effekter belysas. Riksdagen beslutade i enlighet med vad utskot­tet förordat (rskr. 1985/86:306).

Riksdagen har senare på förslag av arbetsmarknadsutskottet och nä­
ringsutskottet gett regeringen till känna att ett ställningstagande i denna
fråga borde föreläggas riksdagen under hösten 1987 (AU 1986/87:11, rskr.
139 samt NU 1986/87: 25, rskr. 203).
                                                  27


 


Frågan om omvandling av tekostöden har utretts av statens pris- och    Prop. 1987/88: 25 kartellnämnd (SPK). SPK:s rapport - Andrad stödform för lekoindustrin - överiämnades till regeringen under våren 1987. Rapporten har remissbe­handlats.

Nuvarande statliga stöd till tekoindustrin

Såväl produktion som sysselsättning inom svensk tekoindustri sjönk under 1960-talet bl.a. som en effekt av kraftigt växande import. Till följd härav infördes år 1970 statligt stöd till tekoindustrin i form av bl. a. ett fyraårigt export- och utbildningsprogram. Stödet har successivt föriängts och även kommit att omfatta andra stödformer. De viktigaste tekostöden är för närvarande det s. k. äldrestödet samt utbildningsstödet vid nyrekrytering av personal till tekoindustrin, det industripolitiska stödet för tekoindustrin samt beredskapslån och beredskapsgarantier.

Äldrestödet, som administreras vid arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), syftar till att upprätthålla sysselsättningen för äldre arbetskraft inom teko­industrin. Stödet infördes år 1977 och utgår som ett bidrag per arbetstimme för arbetstagare som fyllt 50 men inle 65 år och som sysselsätts med tillverkningsarbete. Enligt riksdagens beslut våren . 1983 (prop. 1982/83:130, AU 29, rskr. 322) skall äldrestödet successivt, under en treårsperiod fr. o. m. 1984, trappas ned. För närvarande utgår bidraget med 28 kr. per bidragsberättigad timme. Det sammanlagda bidraget får dock inte överstiga 4 % av företagets totala lönekostnader för anställda som sysselsätts med tillverkningsarbete. Budgetåret 1986/87 uppgick äldrestö­det till totalt 130 milj. kr. och sedan stödet infördes år 1977 har samrnanlagt 2,4 miljarder kronor utgått för ändamålet. Riksdagen beslutade våren 1986. (prop. 1985/86: 100 bil. 12 och 14, NU 32, rskr. 306) att en fortsatt ned­trappning av äldrestödet skulle ske för den följande 3-årsperioden samti­digt med fortsatta induslripolitiska åtgärder för tekoindustrin.

För konfeklionsindustrin kan statens industriverk (SIND) sedan budgel­året 1976/77 bevilja ränte- och amorteringsfria lån för rationaliseringsinves­teringar. Syftet med lånen är att främja införande av ny teknik, höja effektiviteten inom konfektionsindustrin samt underlätta hemtagning av sådan produktion som sker utomlands. Låneandelen är normalt högst 40 % av investeringsbeloppet. Avskrivningslån lämnas inte för investeringar i byggnader eller för investeringar.som huvudsakligen avser expansion eller som sammanlagt understiger 50000 kr.

Vid SIND:s bedömning av ett enskilt ärende tas särskild hänsyn till företagets utvecklingsmöjligheter på sikt. Den aktuella investeringens ra­tionaliseringseffekt bedöms liksom företagets ekonomiska ställning..Har statligt bidrag i någon annan form lämnats, får summan av rationaliserings­lån och andra bidrag inte utan regeringens medgivande överstiga 50 % ay . investeringskostnaden. T.o.m. budgetåret 1986/87 har industriverket be­viljat lån på totalt 182 milj. kr.

De industripolitiska åtgärderna för lekoindustrin vid statens industriverk
omfattar - förutom de nyss nämnda avskrivningslånen - delbranschstu­
dier, bidrag lill konsultinsatser i enskilda företag, bidrag till samverkans-
     28


 


projelct mellan flera företag, exportstöd; utbildning samt stöd till forskning    Prop. 1987/88: 25 och utveckling. För att följa denna verksamhet har en rådgivande nämnd för tekofrågor inrättats vid industriverket. I nämnden ingår representanter för arbetslagar- och arbetsgivarorganisationer samt berörda myndigheter.

Beredskapslån och beredskåpsgaranti utgår i syfte atl upprätthålla eller stärka landets försörjningsberedskap. Ärenden orn beredskapslån och be­redskapsgaranti prövas av överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB). Bered­skapslän eller -garanti får lämnas till företag som åtar sig att t. ex. upprätt­hålla viss produktionskapacitet eller beredskapslagra vissa varor.-Bered­skapslån är vanligen ränte- och amorteringsfria.

Avtal om beredskapsåtagande sluts med det företag som erbjuder det för försörjningsberedskapen på längre sikt förmånligaste alternafivet. I princip   • -skall försörjningsberedskapen kunna tryggas utan att ytterligare bered­skapslån eller beredskapsgaranti skall behöva lämnas till det företag som tidigare erhållit lån eller garanti för samma ändamål.

Våren 1983 beslutade riksdagen (prop. 1982/83: 130 bil. 1, NU 42, rskr. 321) om en omläggning av de statliga åtgärderna för textil- och konfek­tionsindustrin. Omläggningen innebar att åtgärdernas profil ändrades i riktning mot en ökad andel effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande åtgärder. Samtidigt minskades omfattningen av äldrestödet.

Under våren 1986 beslutade riksdagen (prop. 1985/86: 100 bil. 14, NU 32, rskr. 306) om fortsatta statliga åtgärder för tekoindustrin med i huvudsak den inriktning som lagts fast våren 1983. Beslutet innebar en fortsatt reduktion av äldrestödet under perioden 1986/87 - 1988/89 och en viss successiv minskning av det industripolitiska stödet.

Branschutvecklingen

De branschfrämjande åtgärderna för tekoindustrin vid statens industriverk var under år 1985 föremål för en utvärdering av SPK. Arbetet redovisades i rapporten Utvärdering av SIND:s branschprogram (SPK:s utredningsserie 1986:4), som publicerades i april 1986. SPK konstaterade i rapporten atl stora delar av den svenska textilindustrin i dag har genomgått en betydan­de strukturomvandling och därför bättre kan klara den internationella konkurrenssituationen. Enligt SPK har även konfeklionsindustrin genom­gått en strukturomvandling på senare år, men har på grund av att den är mer arbetskraftsintensiv än textilindustrin haft svårare att hävda sig inter­nationellt. I regeringens redovisning av SPK:s utredningsarbete i 1987 års budgetproposition (prop. 1986/87: 100 bil. 14, NU,25, rskr. 203) framhölls atl de induslripolitiska åtgärderna för tekoindustrin medverkat till en stabi­lisering inom branschen.

Näringsutskottet konstaterade i ett betänkande våren 1987 (NU 1986/87: 25, rskr! 203) alt det finns vissa positiva drag i utvecklingen inom svensk tekoindustri under senare år. Härvid framhölls att en betydande del av tekoindustrin nu har omstrukturerats och att branschen blivit mer konkurrenskraftig. Vidare påpekas att en inte oväsentlig del av tekoföreta­gens produktion avsätts på exportmarknaden.

Vad gäller den nyss nämnda utvärderingen av de branschfrämjande        29


 


åtgärderna vid SIND som genomförts av SPK hänvisade riksdagens nä- Prop. 1987/88:25 ringsutskott till att man inom utskottet redan våren 1986 hunnit ta del av SPK:s utvärdering och funnit att SIND:s branschstöd för tekoindustrin är effektivt. Näringsutskottet konstaterade att särskilt exportstödet samt stö­det till teknikutveckling och till rationaliseringsinvesteringar enligt utvär­deringen har bedömts vara mycket värdefulla, liksom den kunskapsbas som har byggts upp hos SIND i form av bl. a. tillgång till konsulter och kunnande om ny teknik.

Enligt SIND:s rapport TEKO 87 (SIND PM 1987: 5) som publicerades i september 1987 bedöms situationen inom tekoindustrin ha ytterligare stabi­liserats. Produktionen inom lextdindustrin bedöms under år 1987 komma att öka med 2-5 % och vara oförändrad eller bli 1-2 % högre under år 1988 jämfört med år 1987. Inom trikåindustrin emotses en produktions­minskning under år 1987 med ca 2 % varefter nivån blir oförändrad under år 1988. Produkfionsvolymen inom konfeklionsindustrin förväntas öka med 1-2 % under år 1987 och minska med ca 2 % under år 1988.

Under år 1984 förblev sysselsättningen inom tekoindustrin oförändrad men minskade åler under år 1985 och 1986 med sammanlagt cirka 2000 årsanställda. Under åren 1987 och 1988 förutses minskningar med samman­lagt ca 1 000 årsanställda lill ca 25000 årsanställda. SIND framhåller atl betydande nykrekryteringsbehov föreligger inom branschen.

Exportvärdet för tekoindustrin inklusive reexporl har ökat från 5,8 miljarder kronor år 1985 till 6,2 miljarder kronor år 1986.

Vad gäller lönsamheten förväntar sig, enligt SIND:s rapport, 89 % av tekoföretagen förbättrad eller oförändrad lönsamhet under år 1987 jämfört med år 1986. För år 1988 bedömer 95 % av företagen att lönsamheten blir högre eller oförändrad jämfört med år 1987. Avkastningen på totalt kapital har under åren 1983-1985 legat på en konstant nivå inom textilindustrin och samtidigt förbättrats inom konfektionsindustrin. Den genomsnittliga lön­samheten inom tekoindustrin har dock legat på en lägre nivå än i flertalet andra branscher inom svensk industri.


Utredningen

Förslagets Innebörd

SPK konstaterar att det av branschorganisationerna föreslagna stödet, som sedermera fått benämningen utvecklingslån, skulle innebära elt gene­rellt slöd för finansiering av investeringar och andra satsningar som syftar till att utveckla tekoindustrin. Utvecklingslånen skulle omfatta alla tekofö­retag och lånesumman sättas i relation till antalet produktionstimmar. Lånen föreslås vara ränte- och amorteringsfria och skall beviljas årsvis utan krav på säkerhet och i princip oavsett om företaget fått annat statligt stöd för verksamheten. Lånen skall kunna användas till att finansiera investeringar i produktionsanläggningar, produktionstekniska förbättring­ar, kompetenshöjande utbildning, åtgärder för att förbättra arbetsmiljön, marknadsföring m. m. När åtgärderna genomförts förutsätts utvecklingslä­net skrivas av.


30


 


Enligt förslaget skall utvecklingslånen ersätta nuvarande industri- och    Prop. 1987/88:25 arbetsmarknadspolitiska åtgärder med undantag av de exportfrämjande åtgärder och vissa samverkansprojekt som SIND genomför.

För budgetåren 1987/88 och 1988/89 har föreslagits att utvecklingslånen skulle kunna utgå med belopp motsvarande 5: 50 kr. per faktisk produk­tionstimme. Baserat på nuvarande sysselsättningsnivå kan kostnaderna för stödet härvid beräknas till ca 250 milj. kr. per år.

Effekter av den föreslagna stödformen

Inledning

De föreslagna utvecklingslånen har inte samma syfte som det s. k. äldre­stödet. Utvecklingslånen skall enligt förslaget finansiera produktionsratio-haliseringar genom investeringar i produktiorisanläggningar och i utbild­ning samt genom marknadsföringsåtgärder och produktutveckling öka ut­nyttjandet av produktionskapaciteten. I och med att utvecklingslånen är avsedda för finansiering av nämnda åtgärder skulle de i väsentlig utsträck­ning komma att användas till samma ändamål som medlen inom industri­verkets branschprogram används till.

SPK påpekar dock alt syftet med de föreslagna utvecklingslånen på en mycket väsentlig punkt skiljer sig från syftet med det nuvarande industri­politiska stödet till tekoindustrin. Det nuvarande stödet syftar till att om­strukturera branschen så att en konkurrenskraftig tekoindustri växer fram. De föreslagna utvecklingslånen är avsedda att utgå till samtliga tekoföre­tag, dvs. inte endast till de företag som har en långsiktig konkurrensförmå­ga, varför deras effekt på branschstrukturen torde vara lägre.

SPK framhåller att det kan ligga i samhällets intresse att företagen i en viss bransch investerar i högriskprojekt. Om normala företagsekonomiska överväganden och marknadsmässiga finansieringsformer fick avgöra, skul­le sannolikheten för att projektet skulle komma till stånd vara låg. Det finns olika möjligheter att stödja projekt med ett relativt högt risktagande. Alla bidrag och subventioner som sänker kapitalkostnaden kan generellt sett sägas öka antalet lönsamma projekt, även sådana med relativt högt risktagande. Skall risktagande i sig premieras, kan delta göras genom en lägre räntenivå än vad som är marknadsmässigl motiverat med avseende på risktagandet. Det är ocksä möjligt att ge lånegarantier till företagen så att dessa kan företa investeringar till räntor som gäller för projekt med "normalt" risktagande. Alla nämnda stöd ökar således sannolikheten för att projekt med ett relativt högt risktagande kommer att genomföras, genom att de sänker kostnaden för företaget. De s. k. utvecklingslånen har enligt SPK samma effekt.

En förutsättning för att det skall vara motiverat att använda den före­slagna stödformen är enligt SPK att det företag som tar emot lånet inte kan kapitalisera projektets avkastning. Således skall det inte vara möjligt för företaget att monopolisera en teknisk innovation som del genom avskriv­ningslånet/utvecklingslånet finansierade projektet lett fram till. Innova­tionen skall lätt kunna spridas till mänga företag i branschen. Om det skulle


 


föreligga en möjlighet att kapitalisera projektets avkastning bör låneregler-    Prop. 1987/88: 25

na vara så konstruerade atl företaget blir återbetalningsskyldigt. Skulle

projektet innebära ett misslyckande har samhället bidragit till skapandet av

ny kunskap, kunskap om vad som inte är möjligt, som är en kollektiv

nyttighet.

De projekt som skall finansieras med utvecklingslånen skall således enligt SPK:s mening förete potentiella positiva s. k. externa effekter. Före­taget skall åstadkomma något för samhället nyttigt som det inte kan få full ersättning för.

Branschorganisationernas förslag innebär att utvecklingslån skall be­viljas företagen med produktionstimmar som lånegrund. Lånen skulle allt­så inte sammankopplas till några för samhället intressanta högriskprojekt. Det är därför, enligt SPK, inte troligt att lånen finansierar den typ av projekt som uppfyller de villkor för utvecklingslån som nyss beskrivits. .

Mot bakgrund av nuvarande stödformer och de redovisade effekterna av olika typer av stöd, har SPK gjort en genomgång av konsekvenserna för sysselsättningen samt handels- och industripolitiken av de föreslagna änd­ringarna av stödet till tekoindustrin.

Stödets effekter på produktion och sysselsättning

Huvudsyftet med de industripolitiska åtgärderna för tekoindustrin är att       ,

stödja utvecklingsinriktade företag så att dessa på lång sikt kan konkurrera på de olika avsättningsmarknaderna. 1 enlighet med detta syfte har indu­striverkets avskrivningslån för konfektionsindustrin, konsultinsatser m. m, i huvudsak varit selektiva och inriktats mot vad som bedömts vara de utvecklingsbara delarna av tekoindustrin.

De föreslagna utvecklingslänen är generella och avses komma samtliga textil- och konfektionsföretag till del. Genom att sprida ut stödet till samtliga textil- och konfektionsföretag kommer såväl lönsamma som icke lönsamma företag att få del av stödet; Effekterna på ulvecklingen i bran­schen, och därmed branschstrukturen, blir härigenom mindre jämfört med . SIND:s selekliva slöd, förutsatt att det kunnat inriktas mot de mer utveck­lingsinriktade företagen. I SPK:s utvärdering av verkets branschprogram konstateras att industriverkets stöd gått till de genomsnittligt sett lönsam­mare företagen, vilket stär i överensstämmelse med stödens syfte..

Industriverkets avskrivningslån är begränsade till vissa typer av investe­ringar, utgår med endast en del av investeringskostnaden och ställer krav , ,, på en viss minsta investeringskostnad. De föreslagna utvecklingslånen har inte några sådana begränsningar utan kan i princip skrivas av mot kostna- ; der för alla typer av åtgärder som företagen kan komma att vidta. Utveck­lingslånen kan därför, enligt SPK, närmast betraktas som ett driftsstöd fill tekoindustrin utan inriktning mot. utveckling av de konkurrenskraftigare delarna av tekoindustrin.

Enligt SPK visar analysen av teoretiska effekter av olika stöd att kon­tantstöd i form av bidrag baserade på företagens produktionsvolym är det samhällsekonomiskt sett billigaste alternativet vid.en given stödeffekt och

32


 


teknologi. Önskar man stödja kapital- eller arbetskraftsanvändningen skall    Prop. 1987/88: 25 stöden riktas till dessa produktionsfaktorer.

Någon kvanfifiering av i vilken utsträckning äldrestödet bidragit till att minska nedgången i sysselsättning och produktion inom tekoindustrin har SPK inte kunnat genomföra, främst därför att det inte är möjligl att på ett meningsfullt sätt ta hänsyn till det stora antalet faktorer som påverkat branschens utveckling. Därtill kommer att statistik över flera för en sådan analys nödvändiga variabler saknas; Teoretiskt sett kan dock, under vissa antaganden, konstateras att stöd till arbetskraft ökar användningen av arbetskraft och ökar produktionen jämfört med en situation där stöd inte utgår.

Äldrestödet är enligt SPK på kort sikt det bättre medlet om man önskar upprätthålla sysselsättningen för en viss ålderskategori. Framför allt har stödet betydelse för konfeklionsindustrin som är arbetsintensiv och därför mer utsatt för utländska konkurrenter med lägre lönekostnader.

Att ersätta äldrestödet med ett utvecklingslån skulle ge stöd för använd­ning av andra insatsfaktorer än arbetskraft. Utvecklingslänet uppmuntrar andra åtgärder än att anställa äldre arbetskraft. Underlaget för stödbelop­pen utgörs dock av antalet produktionstimmar, dvs. arbetsintensivare förelag får ett högre stöd än kapitalintensiva företag. Utvecklingslånen är därför inte neutrala utan gynnar arbetsintensiva företag. Genom att de åtgärder som lånen avser att finansiera syftar till atl bl. a. öka mekanise­ringen i produktionen kan emellertid basen för beräkning av lånens storlek, nämligen antalet arbetstimmar, komma att reduceras. Hur företagen på lång sikt kommer att agera kan därför vara svårt att förutse.

Handelspolitiska restriktioner

Kommerskollegium (KK) har i en promemoria som tillställts SPK behand­lat de handelspolitiska aspekterna på de s. k. utvecklingslånen. Promemo­rian har utarbetats med anledning av ett antal motioner fill riksdagen om en stödform som till stora delar har samma innehåll som lekobranschens förslag om utvecklingslån. Kollegiet anser den av motionärerna föreslagna stödformen tveksam med hänsyn till de regler för den internationella handeln som Sverige anslutit sig till. Kollegiet anser alt samma bedömning kan göras beträffande de av branschorganisationerna föreslagna utveck-lingstånen. Nämnda regler innebär bl.a. atl stöd inte kan utgå i form av permanenta driftskostnadsstöd eller i form av exportstöd för enskilda företag. Genom att de föreslagna utvecklingslånen i princip är bidrag baserade på arbetskraftskostnadernas storiek kan de komma att betraktas som driftskostnadsstöd och om de kommer till användning under en längre fid blir de naturligtvis till sin karaklär permanenta.

Industriförbundets handelspolitiska avdelning har i en skrivelse till SPK hävdat att de föreslagna utvecklingslånen inte innebär några handelspoli­tiska problem.

SPK konstaterar att lekobranschen har fått äldrestöd under en tid då
branschen drabbades av en allvarlig kris. Denna stödform är under av­
veckling. Ett korrekt handelspolitiskt uppträdande kan enligt SPK kräva
            33

3   Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25 Rättelse: S. 48 Hemställan tillkommer


att äldrestödet inte ersätts med en annan stödform som permanentar en    Prop. 1987/88:25 stödnivå som var avsedd för en bransch i kris.

Remissinstanserna

KK hänvisar i sitt remissvar till den promemoria om handelspolitiska aspekter på avskrivningslån som är fogad till SPK:s rapport såsom bilaga 2 och som utarbetats inför näringsutskottets behandling av motionerna 1985/86:N 293, N 299, N 303 och N 313. I denna promemoria har KK uttalat att det med hänsyn till Sveriges uttalade frihandelspolitik och vårt stora exportberoende är av vikt alt Sverige inte inför stödformer som av våra viktigaste handelspartners upplevs som handelspolitiskt tveksamma eller direkt oförenliga med gällande internationella avtal. Skulle de s. k. utvecklingslånen, med den konstruktion som föreslås i motionerna, kom­ma att införas kan enligt KK:s uppfattning en reaktion från EG:s sida knappast uteslutas, varvid även nuvarande stödformer kan komma att ifrågasättas. Stödets generella karaktär och bristen på selektivitet i dess konstruktion gör att det inte uppfyller de av EG uppställda kraven för offentliga stödåtgärder pä tekoområdet.

KK påpekar vidare att Sverige redan tidigare har kritiserats internatio­nellt för räntesubventionerade lån och likviditetslån med villkorlig återbe­talningsskyldighet. Kollegiet understryker betydelsen av att statliga stöd­åtgärder förknippas med preciserade villkor och att åtgärdsprogram görs reellt tidsbegränsade. KK konstaterar att det nuvarande branschprogram­met som delvis föreslås omvandlat till avskrivningslån i sin nuvarande och tidigare utformning haft till syfte att verka för en omställning till en konkur­renskraftig branschstruktur, att åstadkomma positiva förändringar i bran­schen genom att stimulera företagen och att vidta förändringar som stärker konkurrenskraften. Vidare konstaterar KK att det alltsedan branschpro­grammen inleddes har betonats atl endast projekt och företag som kan bedömas ha överlevnadsmöjligheter på sikt bör bli aktuella för stödinsat­ser. De nu föreslagna avskrivningslånen gör enligt KK att även företag med begränsad möjlighet att på sikt överieva får del av stödet.

Vid sidan av rena exportsubventioner kan enligt KK åtgärder som främst påverkar pris och/eller volym komma att uppmärksammas interna­fionellt. Indirekt medför de föreslagna utvecklingslånen en prispåverkan genom att kostnader som annars varit nödvändiga för företagen lyfts bort.

ÖCB instämmer i pris- och kartellnämndens konstaterande att det före­
slagna utvecklingslånet genom sin generella karaktär kan betraktas som etl
driftsstöd till tekoindustrin. ÖCB konstaterar också att från strikt bered­
skapssynpunkt uppnås den bästa effekten vid bevarandet av försörjnings­
beredskapsriktig kapacitet genom ett selektivt system. Fördelarna med
selektiv ersättning är att resurserna kan styras till företag som har eller
genom avtalsförhållandet med ÖCB kan få en långsiktig överievnad och
därmed trygga försörjningsriktig produktionskapacitet. I etl val mellan ett
statligt stöd, som lämnats till samtliga företag utan krav på motprestationer
och en ersättning för uppehållen produktionskapacitet under viss lid -
kombinerat med åtaganden om investeringar - som lämnats till företag
             34


 


som har eller genom tillhandahållande av kapacitet kan få överievnad, Prop. 1987/88:25 förordar ÖCB det senare. Från strikt försörjningsberedskapssynpunkt an­sluter sig ÖCB till SPK:s sammanfattande bedömning att utvecklingslånen är en mindre lämplig stödform. Därmed avstyrker ÖCB en övergång till utvecklingslån i den form och med den beräkningsgrund, ersättning per produktionslimma, som lånet presenterats av de svenska tekoorganisatio-nerna. Dock finner ÖCB det från försörjningsberedskapssynpunkt angelä­get att äldrestödet kan ersättas med annan form av ersättning. Ett sådant s. k. ersättningsstöd måste i så fall kanaliseras till företag som är utveck­lingsbara och har gynnsam överlevnadsprognos.

AMS påpekar att syftet med införandet av äldresstödet var att motverka en mycket snabb utslagning av hela företag inom tekoindustrin och att stödet infördes under en period med allmänl hög arbetslöshet. Stödet infördes år 1977 då branschen präglades av en mycket snabb sysselsätt­ningsminskning, stark regional koncentration och en förhållandevis stor andel äldre arbetskraft. AMS anser att äldrestödet verksamt har bidragit till att mildra de arbetsmarknadspolitiska konsekvenserna av förändringar­na av tekoindustrins situation. AMS framhåller att stödet ursprungligen konstruerades för att under en begränsad tid motverka akuta sysselsätt­ningsstörningar. Sedan införandet 1977 har enligt AMS såväl det allmänna arbetsmarknadsläget som tekoindustrins förhållanden förändrats i olika avseenden och under olika perioder. Det är enligt AMS uppenbart att det stöd som under den senaste tioårsperioden kanaliseras via äldrestödet borde ha fått en annan utformning om syftet från början hade varit mer långsiktigt.

Mot bakgrund av att tekoindustrin fortfarande karaktäriseras av relativt hög arbetslöshet, stor regional koncentration och relativt instabil syssel­sättningssituation kan AMS tillstyrka att äldrestödet så snart som möjligt ersätts med ett branschstöd av mer offensiv och framålsyftande karaklär. AMS har inte utifrån sitt egel kompetensområde kunnat bedöma de olika industripolitiska aspekterna av förslaget till utvecklingslän som tekoorga­nisationerna har lämnat. AMS vill dock särskilt betona vikten av att betrakta kompetenshöjande utbildning som investeringar likställda med investeringar i maskiner och annan utrustning.

SIND ansluter sig till statens pris- och kartellnämnds sammanfattande
slutsats att de föreslagna utvecklingslånen i form av generella avskriv­
ningslån kan konstateras vara en mindre lämplig stödform. SIND avstyr­
ker därför införandet av de av de svenska lekoorganisationerna föreslagna
utvecklingslånen. SIND ansluter sig emellertid samtidigt till tekoindustrins
uttalande att 'Tekobranschen har en stabilare struktur än tidigare men det
kan konstateras att branschen har en genomsnittligt svagare lönsamhet än
övriga industribranscher i landet. Delta medför att del saknas riskkapital
för offensiva investeringar inom tekoindustrin'. Enligt SIND:s bedömning
är nu den s. k. krisen för tekoindustrin övervunnen och därför behövs inte
längre överlevnadsstöden av typ äldrestöd. Däremot är efter genomgången
kris den svenska tekoindustrin fortfarande så svag att den under en rehabi­
literingsperiod måste bli föremål för stimulansåtgärder för att kunna ut­
veckla och öka bl. a. lönsamheten, soliditeten och investeringsvolymen.
            35


 


Även efter rehabiliteringsperioden måste branschen enligt SIND, fram- Prop. 1987/88: 25 för allt beklädnadsindustrin, få ta del av stimulansåtgärder, 1. ex. i form av exportaktiviteter, vilket är fallet i de flesta med Sverige jämförbara och på tekoområdet konkurrerande länder i Västeuropa. Bakgrunden härtill är enligt SIND främsl konkurrensen från lågprisländerna - NIC- och U-län­der - där tekolönerna endast är en bråkdel av I-ländernas tekolöner och en rimlig konkurrenssituation aldrig kan uppnås.

SIND har i tidigare sammanhang föreslagit en fortsättning av vissa delar av lekoprogrammel efter budgetåret 1988/89. SIND håller i sitt remissvar fast vid detta sitt tidigare förslag. Stimulansåtgärderna bör härvid framför allt enligt SIND inriktas mot exporlakliviteter, teknikspridning och ratio­naliseringsinvesteringar både för textil- och konfektionsindustrin, bl. a. för att säkerställa utnyttjandet av textilindustrins utveckling och återetable-ringspotential i Sverige.

Stimulansåtgärderna måste enligt SIND sättas in selektivt för alt nå rätt effekt och inriktas på sådana insatser som stödjer de företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar, men som har begränsade förutsättningar att finansiera sådana satsningar. I selekteringen måste ett stort antal faktorer värderas och vägas in. Motprestationer från företagens sida måste krävas för att de skall få ta del av stimulansåtgärderna.

SIND hänvisar också i sitt remissvar till atl SPK år 1985-1986 genomför­de en utvärdering av SIND:s branschprogram för tekoindustrin. SPK fann därvid att SIND:s Branschprogram Teko medverkat till att stärka svensk lekoindustris konkurrenskraft.

Industriverket pekar avslutningsvis på att det vid SIND:s Branschpro­gram Teko sedan lång lid tillbaka upparbetats en kompetens för att admini­strera de här nämnda stimulansåtgärderna och att man således vid verkel har etl unikt kunnande och en central överblick beträffande lekoindustrin, både vad gäller tekoindustrins varandra mycket olika delbranscher, enskil­da företag samt marknader och produkter.

Riksrevisionsverket (RRV) finner alt utredningen på ett tillfredsställande sätt dels beskrivit innebörden av del föreslagna utvecklingslånet, dels belyst skillnader mellan nuvarande stödformer och föreslaget lån. Enligt RRV har SPK visat att en omvandling av äldreslödet till ett utvecklingslån är klart ologiskt med hänsyn till atl syfte och inriktning skiljer sig åt. RRV avstyrker således ett införande av det föreslagna utvecklingslånet. I sam­manhanget vill RRV slå fast atl begreppet lån bör användas endast i sin egentliga belydelse. Alt kalla rena bidrag ränte- och amorteringsfria lån är en metodik som för RRV är oacceptabel. Metodiken fördunklar begreppen och gör del enligt RRV:s mening svårare alt utkräva ansvar.

När det gäller konsekvensanalysen i kartellnämndens utredning ansluter sig RRV till det resonemang som där förs. Dock borde enligt verkets mening analysen utvidgas till att också omfatta en närmare beskrivning av vilka verkningaren neddragning av äldreslödet får regionalt och sysselsätt­ningsmässigt.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) anser att det av tekobranschens
organisafioner föreslagna utvecklingslånet på grund av sin utformning får
effekter som liknar ett driftsstöd till tekoindustrin. Mot bakgrund av att
              36


 


äldrestödet för närvarande successivt minskas och eventuellt kan komma Prop. 1987/88: 25 att avvecklas, medför också tekobranschens förslag enligt NO att ett tidigare tillfälligt stöd till branschen skulle komma att permanentas. Följ­den kan enligt NO väntas bli en skev kostnadsstruktur och otillräckliga avkastningskrav som på sikt skulle försvaga företagens incitament fill produktutveckling och marknadsanpassning något som i sin tur får en negativ inverkan på branschens totala effektivitet och utveckling. Syftet med det föreslagna utvecklingslånet skulle därmed enligt NO på sikt kom­ma alt motverkas.

NO ifrågasätter också om förslaget är förenligt med Sveriges frihandels­avtal med EG samt med GATT-reglerna. Enligl NO:s uppfattning bör det statliga stödet till tekobranschen successivt minskas och inte som föreslås i branschorganisationernas förslag permanentas. NO anser därför att branschorganisationernas förslag ej bör genomföras.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län antar atl det. av branschen föreslagna stödet till ett s. k. utvecklingslän främst syftar till att ersätta äldrestödet och delar av SIND:s branschprogram för teko mot bakgrund av den väntade avvecklingen av dessa stödformer i framtiden. Tekobranschen har enligt länsstyrelsen under många år haft svag lönsamhet. Det statliga stöd som utgått till tekoindustrin för att underlätta omställningar och mildra sysselsättningsproblemen liksom för att upprätthålla försörjningsberedska­pen har haft och har enligt länsstyrelsen stor betydelse för att företagen skall överleva under anpassningen till de nya förhållanden som gäller. Till osäkerheten om branschens framtida arbetsvillkor bidrar också enligt läns­styrelsen att importskyddet för tekoprodukter försvagas samt att de bered­skapspolitiska målen ändrats mycket påtagligt i det nyligen antagna försvarsbeslutet.

De förändringar som har skett när det gäller svensk handels- och försvarspolitik motiverar enligt länsstyrelsen att tekobranschen får ytterli­gare tid för omställning från hemmamarknadsorientering till försäljning i internationell konkurrens såväl på hemmamarknaden som på export.

Det är länsstyrelsens uppfattning att äldreslödet har en betydelsefull funktion för framför allt den arbetskraftsintensiva konfektionsindustrin. Det saknar dock den offensiva inriktning som industrins organisationer efterlyser. I den mån handelspolitiska skäl lägger hinder i vägen för de föreslagna utvecklingslänen förordar länsstyrelsen att de resurser som i dag tas i anspråk för äldrestöd överförs till atl stärka företagens konkur­renskraft genom teknisk förnyelse, satsningar på utbildning och utveckling av exporlen i form av avskrivningslån, utbildningsbidrag och exportstöd. Genom en sådan ordning kan enligt länsstyrelsen kravet på motpresta­tioner från förelagen tillgodoses och en delad finansiering av olika projekt åstadkommas.

Föratt trygga sysselsättningen i svensk tekoindustri i den konkurrenssi­
tuation som råder och som blir mer accentuerad krävs enligt länsstyrelsen
att de svenska företagen ligger myckel långt framme när det gäller effektiv
produktionsteknik. De avskrivningslån som kan lämnas av statens indu­
striverk för rationaliseringsinvesteringar har stor betydelse i detta sam­
manhang. Enligt länsstyrelsens mening är det nödvändigt att denna stöd-
  37


 


form bibehålls även i fortsättningen. Genom att möjligheterna till bered-    Prop. 1987/88:25 skapslån kraftigt försämrats i och med försvarspolitikens ändrade inrikt­ning, bör enligt länsstyrelsen den begränsning till konfeklionsindustrin som hittills tillämpats upphöra och stödet riktas till hela branschen.

Det vore enligt länsstyrelsen i sammanhanget en fördel inle minsl för de mindre företagen om administrationen av utvecklingslånen överfördes fill regional nivå i varje fall till de län som har stor volymmässig andel av dessa lån.

Textilrådet och Sveriges textil- och konfeklionsindustriförbund påpekar att tekobranschen har en stabilare struktur än tidigare men konstaterar samtidigt att branschen har — och har en lång rad av år haft - en genom­snittligt svagare lönsamhet än övriga industribranscher i landet. Detta har enligt organisafionerna fått till följd att det i dag saknas riskkapital för offensiva investeringar inom tekoindustrin. Organisationerna menar att de förändringar som tekobranschen genomgått ställer krav på en förnyelse av stödformerna. Äldrestödet har enligt organisationerna varit ett verksamt och konkurrensneulralt sätt atl främja svensk tekoindustri. Struktur­omvandlingen inom tekobranschen har emellertid enligt organisationerna medfört att åldersstrukturen för de anställda inom näringen är på väg att förändras och en föryngring har skett, framför allt inom vissa delar av branschen. Organisationerna anser att det är väsenfiigt för tekoindustrins framfida internationella konkurrenskraft att denna förnyelse fortsätter och att fler, framför allt ungdomar, upplever del som attraktivt och positivt att ta anställning inom teko. Därför bör enligt organisationerna det statliga stöd som utgår till tekonäringen vara dels generellt och konkurrensneu­lralt. dels ett stöd för att stimulera till utveckling och industriell förnyelse.

Organisationerna menar att det krävs förberedelser och förändringar för att branschen i sin helhet på ett mer planerat och aktivt sätt skall kunna möta en framtida situation utan direkta statliga ekonomiska stöd. Av den anledningen vill organisationerna att det statliga stödet — dvs. det särskil­da sysselsättningsbidraget och delar av SIND-programmet - sammanförs till ett utvecklingslån.

Avslutningsvis påpekar organisationerna att svensk tekoindustri i dag har ca 15 % av den svenska marknaden. För varje procent som tekoindu­strin kan öka sin marknadsandel skapas nya sysselsättningstillfällen. En tillväxt i tekobranschen skulle enligt organisationerna även få betydande positiva effekter för orter som i dag är utsatta för en betydande avfolkning. En expansiv tekoindustri kommer också enligt organisationerna att bidra till en bättre regional balans.

Svenska tekoindustriföreningen kritiserar SPK:s rapport på vissa punk­
ter. Bl.a. anser föreningen atl man i rapporten endast med svepande
formuleringar berör äldreslödets utformning och den krifik man kan rikta
mot stödformen som sådan. Enligt föreningen var reglerna för äldrestödet
särskilt i början så utformade att de utgjorde ett påtagligt hinder för en
smidig anpassning av arbetsstyrkan. Föreningen menar att den industri­
bransch som hade det största behovet av flexibilitet i anpassning av arbets­
styrkan fill orderingången genom äldrestödet fick del mest oflexibla re­
gelverket i detta avseende i industrin. Dessutom har äldrestödets relativa
        38


 


betydelse enligt föreningen i företagens ekonomi minskat genom att det    Prop. 1987/88:25 relativa kostnadsläget i stället för stöd förbättrats genom devalveringen, vilket gjort att ett indraget stöd vid driftsinskränkningar inte längre är avgörande.

Svenska tekoindustriföreningen pekar på att branschens organisationer sedan 20 månader tillbaka har drivit ett program kallat Profilprogrammet syftande till en förändrad attityd lill den egna verksamhelen. Förnyelsear­betet är dock enligt föreningen bara påbörjat och det kommer att krävas slora insatser för att konsolidera och utveckla industrin. Del är enligt föreningen mot denna bakgrund organisafionernas förslag till avskrivnings­lån skall ses; en rekonstrukfion av en industribransch som har en betydan­de tillväxtpotential i skenet av de strukturella förändringar som sker inom mode och distribution.

Föreningen berör kort lönsömnadsförelagens situation vid en eventuell övergång från äldrestöd m. m. till avskrivningslån. Föreningen har kommit fram till att det lönsömnadsföretag som följer med den tekniska utveckling­en som regel helt kan utnyttja avskrivningsmöjligheterna och alt det där­igenom inte missgynnas i förhållande till större företag, vilka har möjlighet' att göra de avskrivningar av lånet mot marknadsföring och design som lönsömnadsföretagen saknar. Föreningen vill betona att det stöd som via SIND och lönsömmarföreningen utgått lill de mindre, lönsamma förelagen i hög grad har bidragit till den delbranschens positiva utveckling. Tekoin­dustriföreningen framhåller att nuvarande tekostöd är av stor betydelse för merparten av branschens företag. De optimistiska framlidsutsikterna och kritiken av äldrestödets utformning som föreningen tidigare antytt i sitt remissvar är därför inte att betrakta som uttryck att 'faran är över'. Branschen behöver enligt föreningen kunna attrahera unga kreativa männi­skor på alla nivåer för att utvecklas. Därför krävs att lönsamheten och lönebetalningsförmågan ökar. Föreningen ser också elt stort behov av atl branschens förelag tekniskt och adminstrativt utvecklas till flexibla och konkurrenskraftiga industrier. En satsning på de föreslagna avskrivnings­lånen är enligt föreningen en mycket god investering och formen skulle på ett smidigt och obyråkratiskt sätt stimulera alla förelag och i synnerhet de mindre företagen till offensiva satsningar för förelagens och branschens bästa.

Beklädnadsarbetarnas förbund. Svenska industritjänstemannaförbun­
det (SIF) och Sveriges arbelsledareförbund (SALE) vill framhålla det stora
värde som det statliga tekostödet haft, speciellt under andra hälften av
1970-talet och de första åren av 1980-talet. Tack vare insatserna då rädda­
des enligt de fackliga organisationerna många tekojobb och den oundvikli­
ga press som en strukturomvandling medför underlättades för förbundets
medlemmar. Den framgångsrika industripolifik som enligt arbetstagarorga­
nisationerna förts efter år 1982 har kommit organisationernas medlemmar
tillgodo i dubbelt motto, nämligen dels genom en minskad utslagning inom
branschen, dels genom bättre tillgång på andra arbeten. Situationen för
tekoindustrin är således mer stabil i dag, men arbetstagarorganisationerna
vill instämma i branschorganisationernas konstaterande att den omvand­
ling som skall leda fram till en bransch som är konkurrenskraftig av egen
          39


 


kraft, ännu inte är slutförd. I det fortsatta arbetet behövs enligt organisa-     Prop. 1987/88: 25 tionerna därför stödinsatser ytterligare en tid.

Arbetstagarorganisationerna delar SPK:s slutsats att de av tekoindu­strins branschorganisationer föreslagna avskrivningslånen — eller utveck­lingslånen som de också kallas - inte är en lämplig stödform för att utveckla och stärka tekoindustrin. Etl av SPK:s huvudkonstateranden vill arbetstagarorganisationerna understryka ytterligare, nämligen att avskriv­ningslånen i den av branschorganisationerna föreskrivna formen mera är att ses som ett generellt driftsstöd till tekoindustrin än ett stöd som stärker de utvecklingsbara delarna av den. Tekostödet är i dag enligt arbetstagar­organisationerna så litet att det är av stor vikt att resurserna används effektivt och offensivt. Att då ge stöd till företag som inte har utvecklings­resurser är ett slöseri. Organisationerna menar att mycket speciella om­ständigheter måste föreligga, om elt stöd skall utgå som rent driftsstöd.

Äldrestödet är ett rent driftsstöd med en passiv inriktning som inle har till syfte att främja utveckling. Arbetstagarorganisationerna har inget att erinra mot kraven från branschorganisationerna att detta stöd redan nu omvandlas till ett mer offensivt stöd. Arbelslagarorganisationerna anser i sådant fall att större delen av äldrestödet bör överföras lill SIND-program­met medan en mindre del förbehålls särskilda insatser i små tekoförelag vilka ofta har stor regionalpolitisk betydelse. Organisationerna vill förorda att SIND-programmet i sådant fall breddas med medel från äldrestödet och att det fullt ut omfattar både textil- och konfektionsindustrin.

Arbetstagarorganisationerna anser att SlND:s nuvarande kollektiva satsningar i stort bör fortsätta oförändrade, t. ex. forskning och utveckling, utbildning, exportsatsningar. Därutöver skulle enligt organisationerna ett slöd kunna införas för företagssatsningar, t. ex. invesleringar i produktivi­letshöjande syfte i ny teknik, arbetsorganisation, marknadsföring, design och produktutveckling. Dessa insatser skall då göras i utvecklingsbara företag. Villkoren för att företagen skall få lån måsle dock härvid skärpas gentemot branschorganisationernas förslag.

Skattebetalarnas förening konstaterar att hittills utgående stöd till teko­industrin här tjänat till att underiätta och mildra konsekvensen av en nödvändig strukturförändring. Det har kunnal ses som en sorts socialhjälp till branschens sysselsatta och därmed kunnat accepteras av de svenska skattebetalarna och även av de organ som vakar över utrikeshandelns normsystem. Det är enligt föreningen etl sundhelstecken atl behovet av de befintliga stödåtgärderna är på väg alt ebba ul. All i delta läge överväga att utvidga och permanenta subventionerna är någol som knappast kan accep­teras av det internationella samfundet och definitivt inle av de medborgar-intressen som skattebetalarnas förening är salt att bevaka. Skattebetalar­nas förening avstyrker därför förslaget om ändrad stödform för tekoindu­strin.

TextiUmportörerna anser atl SPK med sin rapport gjort en habil insats
även om myndigheten på grund av sill begränsade uppdrag inte dragit den
slutsats, som framstår som självklar efter elt studium av rapporten, nämli­
gen atl hela den svenska tekopolitiken bör avvecklas. Textilimporlörerna
menar all tekopoliliken inle har varit framgångsrik i den meningen att de
            40


 


politiskt motiverade insatserna lett lill en situation för industrin där den    Prop. 1987/88: 25 inle behövt fortsatt stöd.

Min bedömning av förslaget

Jag delar den bedömning som SIND gjort i rapporten TEKO 87 att teko­branschen nu har en stabilare struktur än tidigare. Denna uppfattning delas för övrigt av samfiiga remissinsslanser som behandlat frågan i sina yttran­den över SPK:s utredning. Den förbättrade situationen inom branschen föranleder i sig, enligt min mening, en restriktiv prövning av de nuvarande arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärdernas omfattning och inrikt­ning. Härav följer också att förslag till nya stödformer, som t. ex. det här behandlade utvecklingslånet, måste prövas kritiskt.

I likhet med de flesta remissinstanser vill jag understryka vikten av åtgärder för att upprätthålla en hög teknik- och kompetensnivå i tekoin­dustrin. Endast härigenom kan svensk tekoindustri på sikt upprätthålla sin konkurrenskraft. De induslripolitiska åtgärder som riktar sig till branschen är enligl min uppfattning väl lämpade för att höja den tekniska nivån och öka kapitalinlensilelen. Statsmakterna har också ställt medel till förfogan­de för att skapa ett leknikcentrum - del s. k. PROTEKO - för att sprida ny teknik i branschen och bedriva utbildningsverksamhet. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen i syfte att främja spridningen av ny teknik — bland andra teknikfrämjande åtgärder - har lämnat sam­manlagt 67 milj. kr. i regionalpolitiskt stöd lill ett tiotal teknik- och utveck-lingscenlra i landet samt atl ett femlontal framställningar om regionalpoli­tiskt stöd lill teknik- och utvecklingscentra bereds inom industrideparte­mentet (prop. 1986/87: 100 bil. 14, AU 13, rskr. 268).

Några remissinstanser hävdar att det föreligger en brisl på riskkapital i tekobranschen. Det kan härvid noteras att riskkapitalmarknaden succes­sivt expanderat under senare år. Allt större resurser har blivit tillgängliga för expansion av små och medelstora företag. Statsmakterna har också byggt ut resurserna för riskkapitalförsörjning. Bl. a. beslutade riksdagen under våren 1987 om atl tillföra Småföretagsfonden ytteriigare 100 milj. kr. (prop. 1986/87:74, NU 30, rskr. 271). Fonden förfogar härmed över 200 milj. kr. för satsningar i ägarkapital i regionala investmentbolag och direkt i små och medelstora förelag. Eftersom nästan alla tekoföretag är små och medelstora kan i slort sett hela branschen räknas in i fondens målgrupp. Dessutom har statsmakterna i de regionala utvecklingsfonderna och In­dustrifonden avsatt betydande medel för riskfinansiering av bl.a. projekt avseende produkt- och marknadsutveckling i små och medelstora företag. Genom dessa resurser torde även tekoförelagen kunna få tillgång till lämp­lig flnansiering.

De utbyggda satsningarna vad gäller teknikspridning, utvecklingsfonder­nas rådgivning och den förstärkning som skett av riskkapilalmarknaden har i sig lett till att behovet av särskilda induslripolitiska åtgärder för tekoindustrin minskat.

Vad gäller utformningen av det föreslagna utvecklingsland vill jag anfö­ra följande.


 


Syftet med äldrestödet var som jag tidigare nämnt, all mildra de akuta Prop. 1987/88: 25 sysselsättningsminskningar som förelåg i slutet av 1970-talel när tekobran­schens kris nådde sin kulmen. Detta slöd har trappats ner successivt i takt med att sysselsällningen i branschen stabiliserats. Samtidigt som äldrestö­det har trappats ned har ett utbildningsstöd införts. Stödet syftar till att underlätta rekryteringen lill branschen och atl stärka konkurrenskraften hos företagen.

Huvudsyftet med det induslripolitiska ålgärdsprogrammet för tekoin­dustrin vid SIND är alt stödja de utvecklingsinriktade företagen så all dessa på lång sikt kan konkurrera på de olika avsättningsmarknaderna. Insatserna är inriktade på att minska företagens initialkostnader för pro­dukt- och marknadsutveckling. Särskilt intresse har ägnats åt exporllanse-ringar. Vidare har medel ställts till förfogande för investeringar i ny ma­skinutrustning inom konfeklionsindustrin. Strävan är atl med dessa åtgär­der bidra till en effektiv branschstruktur.

För atl erhålla industripolitiskt stöd förutsätts all berört företag re­dovisar en plan för ålgärderras genomförande och medverkan i finansi­eringen med egna medel. Prövningen av projekten syftar fill all få en effektiv användning av de induslripolitiska medel som slår till förfogande för åtgärder inom tekoindustrin.

Som jag tidigare har nämnt konstaterade också näringsutskoltet vid sin behandling av SPK:s utvärdering av det industripolitiska stödet vid SIND att delta stöd varit effektivt och bidragit lill en positiv utveckling i vad avser både kunnande och teknisk utrustning inom branschen (NU 1985/86: 32 s. 33, rskr. 306).

Den föreslagna stödformen 'utvecklingslån' har lill syfte alt finansiera i stort sett samma typ av åtgärder som det nuvarande induslripolitiska stödet. Enighet synes således föreligga om vilka typer av ätgärder som är angelägna för atl på lång sikt upprätthålla den svenska lekoindustrins konkurrenskraft. Frågan gäller således på vad sätt resurser skall tillföras företagen för atl stödja genomförandel av sådana åtgärder. Som de s. k. utvecklingslånen föreslås atl vara utformade är stödformen att betrakta som i huvudsak ett generellt och kontinuerligt bidrag baserat på arbet-kraftskostnadernas omfattning. Användningen av medlen är i stort sett fri och några anspråk på kompletterande finansiering av egna medel från företagen ställs inle.

Enligl min mening uppfyller den föreslagna stödformen inte de krav som kan ställas på induslripolitiska stödåtgärder. Sådana åtgärder bör i allmän­het inte vara generella och kontinuerliga till sin karaklär. En prövning bör ske av varje projekt och det är naturligt att resp. företag i väsentlig utsträckning medverkar med egna medel. Härigenom kan insatserna kon­centreras lill utvecklingsinriktade företag och en hög effektivitet erhålls i stödgivningen. De positiva effekterna på branschens struktur kan förvän­tas bli väsentligt större än med ett generellt system. Del finns därvid också möjlighet atl med nuvarande syslem värdera resp. projekts angelägen­hetsgrad ur samhällsekonomisk synvinkel och bl.a. ta ställning till om projektet är lill nytta för en krets av förelag, något som enligl SPK är ell

42


 


väsentligt kriterium för industripolitiska stödinsatser. Ofta kan investe-    Prop. 1987/88:25 ringar i maskiner baserade pä ny teknik uppfylla detta kriterium.

Jag vill vidare framhålla att den av riksdagen år 1983 och år 1986 fastlagda inriktningen av de stafiiga stödåtgärderna för tekoindustrin inne­bär att den stödform — äldreslödet - som är etl arbetskraftskostnadsba-seral stöd successivt reducerats. Alt införa den nu föreslagna stödformen 'utvecklingslån' skulle därför stå i strid med dessa beslut om åtgärdernas inriktning. En generell stödform som de föreslagna utvecklingslänen blir dyrare i förhållande lill de resultat som kan uppnås och det stabilare läget inom branschen motiverar inte att nuvarande insatser utökas.

I detta sammanhang bör också beaktas de allmänna riktlinjer för indu­slripolitiska stöd som regeringen redovisade i den näringspolitiska proposi­tionen (prop. 1986/87:74) våren 1987 som bl. a. innebären restriktiv inställ­ning lill slalligl slöd av permanent karaktär lill krisdrabbade förelag och branscher.

Vad gäller de handelspolitiska effekterna instämmer jag i SPK:s slutsats alt etl korrekt handelspolitiskt uppträdande kan kräva att äldrestödet inte ersätts med en annan stödform som permanentar en stödnivå som var avsedd för en bransch i kris. Jag vill betona att del är av största vikt atl Sverige inle inför åtgärder som medför negativa handelseffekter. Våra åtaganden i EFTA, i vårt frihandelsavtal med EG och i GATT måste respekteras. Vi torde få räkna med att om Sverige inför nya stödåtgärder kommer dessa att granskas kritiskt av våra handelspartners. Även han­delspolitiska skäl talar således emot införandel av en ny stödform för lekoindustrin.

Mot bakgrund av här redovisat utredningsresultat, flertalet remissin­stansers avvisande inställning fill förslaget samt vad jag själv har anfört finner jag atl inte tillräckliga skäl föreligger för att framlägga förslag om införande av utvecklingslån för tekoindustrin. De negativa effekter som en omvandling av det nuvarande slödel skulle få, skulle enligl min mening komma alt överväga de positiva effekterna. Jag har härvid samrått med cheferna för försvars- och arbetsmarknadsdepartementen saml med stats­rädet Gradin.

Hemställan

Jag hemställer all regeringen bereder riksdagen tillfälle atl

ta del av vad jag anfört om inriktningen av det statliga stödet lill tekoindustrin.

43


 


[2] Ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskassan.

Inledning

Under senare år har en inle obetydlig del av den svenska handelsflottan överförls till utländsk fiagg. De svenska rederiföretagen har i vissa fall behållit ägandet till fartygen via dotterbolag. I andra fall har de svenska' företagen begränsat sig till atl driva, operera och bemanna fartyg på uppdrag av både svenska och utländska rederier, oljebolag och finansie­ringsinstitut.

Antalet fartyg som på detta sätt drivs i internationell verksamhet av svenska företag uppgår till över 100 stycken. Flera typer av fartyg syssel­sätts. Sjöarbetsmarknadens parter har år 1983 träffat avtal om anställnings­villkor för anställda i fartyg som med bibehållet svenskt ägar- och/eller driftsinflylande överförs till utländsk flagg.

Mot bakgrund av denna utveckling har Svenska skeppshypotekskassan i skrivelse till regeringen den 28 november 1986 föreslagit vissa ändringar i lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.

Efter remiss har yttranden över kassans skrivelse lämnats av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, bankinspektionen. Svenska Bankföreningen, Svenska Sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening.

I prop. 1986/87: 100 bdaga 8 har regeringen föreslagit att ullåningsverk-samheten vid lånenämnden för den mindre skeppsfarten helt eller delvis övertas av skeppshypotekskassan och att eventuella förluster på lånen skall få belasta statsbudgeten. Riksdagen har bifallit förslaget (TU 1986/87: 14, rskr: 178). Jag tar nu upp frågan om erforderiiga ändringar av lagen om Svenska skeppshypotekskassan.


Prop. 1987/88:25


Föredragandens överväganden och förslag

Skeppshypotekskassans möjlighet att belåna utlandsregistrerade fartyg

Mitt förslag: Skeppshypotekskassan får möjlighet alt belåna fartyg som registrerats i utlandet och som ägarmässigt domineras av svens­ka intressen


Skeppshypotekskassans förslag: Överensstämmer med mitt förslag Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker alt kassan får möjlighet att lämna krediler till utlandsregistrerade svenskägda fartyg.

Skälen för mitt förslag:Skeppshypotekskassan har sedan starten år 1929 arbetat enbart med svenskregistrerade fartyg. Antalet fartyg som ägarmäs­sigt domineras av svenska intressen men som registrerats utomlands har ökat. Det är elt intresse för svensk sjöfart att kassans möjligheter till långfristig finansiering lill bunden ränla ställs till förfogande även för dessa fartyg. Bankföreningen har föreslagit vissa begränsningar i denna möjlig­het till att avse endast utflaggningssitualioner. Enligl min mening är denna begränsning omotiverad, eftersom del kan vara en fördel för de svenska


44


 


rederiföretagen atl få tillgång till kassans finansiering även utan samband med en utflaggningssiluation. Bankföreningen har föreslagit all eu krav på borgen av de svenska intressenterna tas in i lagen om Svenska skeppshy­potekskassan. Med hänsyn fill att kassan hittills visat slor försiktighet vid bedömningen av värdena på belånade fartyg finner jag att en sådan regel är onödig. Jag förutsätter att kassan kräver den säkerhet som behövs, där­ibland borgen från moderföretaget om del bedöms nödvändigt. Vidare ulgår jag ifrån att kassan ställer krav på de särskilda försäkringsarrange­mang som behövs i dessa sammanhang.

Riksbanken har framfört atl eventuell upplåning av utländsk valuta inte bör få ske via AB Svensk Exportkredit. Eftersom detta är en fråga som inte regleras i lagen om Svenska skeppshypotekskassan tas den inle upp i della sammanhang. Del är dock angeläget alt långfristig finansiering till fast ränta kan arrangeras av skeppshypotekskassan även i utländska valu­tor. Ibland kan även finansiering i utländsk valuta lill rörlig ränta behöva ordnas av kassan; Många svenska rederier har intjäningen i utländsk valuta.


Prop. 1987/88:25


 


Höjd belåningsgräns i särskilda fall

Mitt förslag: I särskilda fall skall kassan kunna lämna lån mot säker­het i inteckning inom 80 % av det värde kassan uppskattar fartyget fill.

Skeppshypotekskassans förslag: Kassan anser alt en höjning av belå­ningsgränsen lill 80 % vore en fördel.

Remissinstanserna Riksgäldskonloret, Bankföreningen och Bankinspek­tionen känner tveksamhet inför höjningen av beläningsgränsen upp till 80 %. Riksgäldskonloret framhåller atl möjligheten endasl skall gälla vid särskilda skäl och att det bör närmare preciseras i vilka fall kassan skall ha denna möjlighet.

Skälen för mitt förslag: I enstaka fall bör kassan kunna lämna kredit fill 80 % av värdet när det är fråga om ett lågriskengagemang t. ex. en fartygs­typ med traditionellt stabilt värde, en affär utan valutariskexponering för rederiet där en belåning till högre värde skulle innebära en mera stabil och mindre riskabel utveckling för rederiet eller ett fartyg med tillfredsslällan­de inljäningsförmåga t.ex. på grund av ett befraktningskontrakt med vär­dehöjande effekl. Det finns även möjligheter att låntagarens rättigheter enligt befraklningskonlraktet pantförskrivs till kassan. I de fall där lånen går upp lill 80 % av fartygsvärdet bör amorteringsplanen följas och inga anstånd får medges. Ett fåtal fall med högre belåning får inte slå igenom i kassans verksamhel så att den genomsnittliga riskexponeringen i kassans verksamhel blir högre än vad tidigare regler medgivit, någol som skulle kunna påverka obligationsinnehavarnas rätt. De farhågor som remissin­stanserna redovisat undanröjs genom de begränsningar jag angivit.


45


 


Överföring av låneverksamheten i lånenämnden för den mindre skeppsfarten till Svenska skeppshypotekskassan.


Prop. 1987/88: 25


Mitt förslag: Svenska skeppshypotekskassan tar över den låneverk­samhet som bedrivits av lånenämnden för den mindre skeppsfarten. Eventuella kreditförluster skall även i fortsättningen belasta stats­budgeten. Lånenämnden för den mindre skeppsfarten upphör.


Skälen för mitt förslag: Lån kan enligt förordningen (1971: 324) om Lån tid den mindre skeppsfarten (omtryckt 1980: 462) beviljas svenskt rederifö­retag för förvärv, ombyggnader eller reparation av mindre fartyg. Företrä­de lill lån skall ges mindre rederier. Lånen lämnas inom 90 % av det värde nämnden uppskattar fartyget till. Räntan återspeglar riskläget. Antalet utestående lån är för närvarande 72 st. Del utestående beloppet är 104 milj. kr. Lånenämndens verksamhel administreras av skeppshypotekskassan. Lånereskonlran hanteras av kammarkollegiet. I budgetpropositionen 1986 (1985/86: 100 bil. 8 s. 113) framhölls att finansiering över statsbudgeten av utlåningen fill den mindre skeppsfarten inte är en speciellt smidig finansi­eringsform och att möjligheterna lill utlåning via skeppshypotekskassan skulle undersökas. Lånenämnden har ställt sig positiv till en sådan upp­läggning. För att lånenämndens utlåning skall kunna ske via skeppshypo­tekskassan krävs vissa lagändringar, bl. a. vad det gäller ändamålen för skeppshypotekskassans utlåning som det ankommer på mig atl föreslå.

Det är nu aktuellt att la upp denna fråga. En samordning mellan verk­samheten vid lånenämnden för den mindre skeppsfarten och skeppshypo­tekskassans verksamhel leder lill bättre möjligheter alt förse de mindre rederierna med långfrisfig finansiering. Dessutom är det inle motiverat all ha en särskild organisation för denna numera relativt begränsade långiv­ning. Lånenämndens verksamhet och därmed långivningen till den mindre skeppsfarten föreslås därför övertas av skeppshypotekskassan. Kassan kan normall inte lämna lån mot säkerhet i inteckningar i fartyg över 70 % av fartygels värde. Kassan kan därför inle inom ramen för sin normala kreditgivning lämna lån av den lyp nämnden svarat för. Därför har chefen för kommunikationsdepartementet, som jag nyss nämnt, tidigare föreslagit alt kassan får möjlighet att få ersättning av slaten för kostnaderna för eventuella förluster på den del av lånen till den mindre skeppsfarten som ligger i riskläge över kassans normala verksamhet.

Eftersom lånen till den mindre skeppsfarten, bortsett från riskläget och täckningen av eventuella föriuster, ingår i kassans normala verksamhet blir övriga kreditvillkor de som tillämpas av kassan. Räntan på den del av lånet som ligger över kassans normala verksamhet skall däremot avspegla det högre riskläget. De ökade ränteintäkter som följer av den höjning av räntan som blir aktuell på grund av det högre riskläget bör tillfalla staten eftersom slalen står som risktagare för den delen. Del ankommer på regeringen atl utfärda närmare bestämmelser om fortsatt långivning till den mindre skeppsfarten.

Beslut om lån till den mindre skeppsfarten i risklägen ovanför dem som anges i lagen om Svenska skeppshypotekskassan kan innebära kostnader


46


 


för staten. Beslut om dessa lån innebär myndighetsutövning. Överlämnan-    Prop. 1987/88: 25
de av sådana uppgifter, som på någol sätt här anses innefatta myndighels-
      /

utövning till ell privaträtlsligt organ skall enligt 11 kap 6 § regeringsformen ske med stöd av lag. En bestämmelse med det innehållet bör därför tas in i lagen om Svenska skeppshypotekskassan.

När nämndens långivning upphör överförs utestående lån till kassan och förvaltas av kassan. Kassan har möjlighet att sköta om denna utökade verksamhet. Administrationskostnader för de äldre lånen bör avräknas från inleveranser av ränteinkomster till staten. För dessa äldre lån gäller ej lagen om Svenska skeppshypotekskassan eftersom de beviljats under and­ra förutsättningar. I den takt utestående äldre län återbetalas inbetalas de till statskassan. För nya lån sker upplåning på samma sätl som för kassans övriga lån. Kassan skall för nya lån ha rätt att av låntagaren ta ut ersättning för administrationen.

Lånenämnden har genom sin sammansättning haft särskilda förutsätt­ningar atl behandla lån till den mindre skeppsfarten. Eftersom beslut om lån i forlsällningen skall fallas av skeppshypotekskassan kan nämnden upphöra som självständigt organ. Det är dock väsentligt atl den erfarenhet och kompetens som funnits i nämnden även fortsättningsvis kan komma verksamheten lill del genom att på lämpligt sätl överföras till kassan. Jag föreslår därför alt kassan ges den därför eriorderliga kompetensen när kassan skall behandla ärenden som rör den mindre skeppsfarten. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

Jag föreslår att nämndens utgående anslagsbehållning, som den 30 juni 1987 uppgick till 47250000 kr., omvandlas till en särskild fond som får disponeras av skeppshypotekskassan. Till fonden bör även föras den till-läggsränta som skall tas ut för att täcka det extra risktagandel på lån lill den mindre skeppsfarten i risklägen över 70 % av fartygels beräknade värde. Kassan avses disponera fonden för de eventuella kreditförluster som skall täckas av staten. Regeringen bör utfärda närmare direktiv för hur fonden skall användas.

Den mindre skeppsfarten har under en tid präglats av dålig lönsamhet. Staten har därför fått vidkännas en hel del förluster i låneverksamheten, bl. a. i samband med konkurser. Etl ackords- eller annat eftergiftsförfaran­de torde i många fall ha gett elt bättre resultat för slaten. Del synes därför lämpligt att.skeppshypotekskassan ges rätt att anla ackord eller på annat sätt efterge statens rätt till fordran på de redan beviljade lån som kassan skall överta förvaltningen av saml, vid nyutlåning, på den del för vilken staten står som risktagare. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

Den föreslagna förändringen bör genomföras den I januari 1988.

Jag har samrått med chefen för kommunikalionsdeparlemenlel i denna fråga.

Upprättat lagförslag m. m.

Med anledning av vad jag har anfört har inom industridepartementet upp­
rättats etl förslag fill lag om ändring i lagen (1980: 1097) om Svenska
skeppshypotekskassan.
                                                                    47


 


Med hänsyn lill lagstiftningsärendets enkla beskaffenhei är det enligl    Prop. 1987/88:25 min mening inle behövligt att inhämla lagrådels yttrande över förslaget. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen atl

1.    anta förslaget till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svens­
ka skeppshypotekskassan,

2.    godkänna vad jag har anfört i fråga om lånenämnden för den
mindre skeppsfarten.

C. Regional utveckling

[3] C 2. Lokaliseringsbidrag m. m.

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats etl reservationsanslag av 362 milj. kr. Över detta anslag anvisas medel lill följande ändamål:

-     lokaliseringsbidrag beviljade av slatens industriverk eller av regeringen efter den 1 juli 1984,

-     offerlstöd beviljade efter den 1 juli 1985.

-     lån till privata regionala investmentbolag,

-- kapitaltillskott m. m. fill Stiftelsen Industricentra,

-     viss administration av regionalpolitiskt slöd,

-     eventuella medel för ombyggnad av outnyttjade bostadslägenheter i Kiruna.

I proposition 1984/85: 115 om regional ulveckling och utjämning anmälde jag beträffande den regionalpoliliska stödverksamheten alt jag räknade med att den skulle bedrivas med samma inriktning och i samma omfattning under fyraårsperioden 1985/86-1988/89. För de ändamål vartill medel anvisas över anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. räknade jag med etl åriigl medelsbehov av 362 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat anslå detta belopp för vart och elt av de tre budgetåren 1985/86 t. o. m. 1987/88.

Efterfrågan på lokaliseringsbidrag har bl.a. på grund av det goda konjunkturläget varit hög under de senaste åren. Bl.a. därför beslöt riks­dagen att till Lokaliseringsbidrag m. m. på tilläggsbudget II fill statsbudge­ten för budgetåret 1985/86 anvisa etl särskilt tillskott på 100 milj. kr. (prop. 1985/86: 101 bil. 7, AU 9, rskr. 140).

Genomförandet av etl anlal av de stödprojekt till vilka det särskilda tillskotlei förvänlades uinytljas kom dock att förskjutas framåt i tiden. Riksdagen beslöt därför, vid sin behandling av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgelåret 1986/87, alt godkänna att en del av dessa medel användes för yissa åtgärder, som normalt inte kan stödjas med medel från detta anslag (prop. 1986/87:25, bil. 9, AU 9, rskr. 80). Åtgärderna avsåg alt förbättra förutsättningarna att utveckla näringsli­vel i Blekinge län och del sammanlagda beloppet för åtgärderna uppgick till 54 milj. kr.

Västerbottens läns inland tillhör de regioner i lande! som under läng tid
haft en myckel negativ befolkningsutveckling. Således har befolkningen i
           48

Lapplandskommunerna i länet minskat med ca 4000 personer till f.n.


 


46500 från 1970 fill 1986. Den viktigaste orsaken härfill är den sedan lång    Prop. 1987/88: 25 tid fortgående rationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Området har alltsedan det regionalpolitiska stödet infördes tillhört de mest prioriterade i landet.

På senare tid har också eU anlal större industriarbelsplatser minskat sin sysselsättning eller kommer hell att läggas ned. Således innebär exempel­vis Boliden AB:s beslut atl upphöra med gruvbrytningen i Stekenjokk alt 170 personer förlorar sina arbeten i Vilhelmina kommun. Samma bolags gruvverksamhet i Kristineberg i Lycksele kommun väntas också minska sin personal betydligt. Tidigare har många anställda blivit ulan arbete i Storuman genom personalminskningar vid Stensele Mekaniska Verkstad AB.

Mot bakgrund härav har regeringen ijuni 1987 beslutat alt lämna regio­nalpolitiskt stöd lill bl. a. vissa iridustriprojekt och förklarat sig beredd att . , bidra lill vissa andra näringslivsfrämjande åtgärder i regionen. De samman­lagda insatserna i delta sammanhang uppgår till drygt 100 milj. kr. En närmare redovisning av dess åtgärder och förslag till ytteriigare sådana kommer att redovisas till riskdagen senare under år 1987.

I många områden med svagt näringsliv fattas bl.a. riskkapital och led­ningskunnande. Etl säll alt undanröja dessa brister är att underlätta till­komsten av och stärka befintliga privala regionala investmentbolag. Ge­nom riksdagens beslut våren 1982 (prop. 1981/82: 113, AU 23, rskr. 388) har regeringen givits möjlighet att lämna län pä fördelaktiga villkor till sådana bolag med medel från detta anslag. Det nybildade investmentbola­get Sorbinvesl AB har dock ansökt hos regeringen om att staten skall tillföra bolaget medel i form av aklie- eller driflskapilal.

Jag föreslår, som en del av de statliga insatserna i Västerbollens läns inland, att Sorbinvesl AB får ett kapitaltillskott på 25 milj. kr., under förutsättning att bolaget inriktar sin verksamhel på bl. a. delta område.

Jag föreslår att 25 av de 46 milj. kr. som återstår av det särskilda tillskott på 100 milj. kr. vilket anvisades på anslaget C 2. Lokaliseringsbidrag m. m. på tilläggsbudget II för budgetåret 1985/86, får användas till del ändamål jag nyss beskrivit. Eftersom de medel som anvisats på della anslag normalt inte får användas fill sådana ändamål, bör regeringen inhämla riksdagens godkännande härtill.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har anfört om användningen av medel på anslaget C 2 Lokaliseringsbidrag m.m.

49

4   Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25


 


Statsägda företag, m. m.                               Prop. 1987/88:25

[4] E 2. Affärsverket FFV: Byggnader och utrustning

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats elt reservationsanslag av 220,3 milj. kr.


1 Bakgrund

Riksdagen har i juni 1987 beslutat om vissa frågor som berör samtliga affärsverk (prop. 1986/87: 99, KU 29, rskr. 226). Beslutet innebär bl. a. (jfr prop. 1986/87: 99 s. 108) alt affärsverken och deras bolag skall styras som sammanhållna grupper av företagsenheter, oavsett i vilken associations­form verksamheten bedrivs. Beslutet innebär att riksdagen och regeringen i sin övergripande styrning skall behandla verk och bolag i elt samman­hang. Denna styrning skall ske på grundval av rullande flerårsplaner där verken i planerna skall redovisa mål för verkel och koncernen, servicemål, verksamhelsslralegi, investeringsplaner samt resultat och lönsamhet. Så­dana flerårsplaner skall införas i samtliga verkskoncerner. Riksdagen och regeringen bör koncentrera sin styrning till att fastställa servicemål, eko­nomiska mål, t.ex. räntabilitets- och soliditetsmål och andra mål saml besluta om riktlinjer för verksamheten. Med utgångspunkt i dessa beslut skall sedan koncernstyrelser och koncernchefer organisera och driva verk­samhelen inom koncernerna.

I propositionen näringspolitik inför 1990-talel (prop. 1986/87:74 s. 183) våren 1987 anmälde jag all jag senare under året avsåg återkomma till riksdagen med förslag om ändrade ekonomiska befogenheter för affärsver­ket FFV. Jag vill nu ta upp den frågan.

Affärsverket FFV är del av affärsverken som arbetar under de mest kommersiella betingelserna. FFV har inte någon förvaltande eller myndig­hetsfunktion. Trots delta är FFV ett av de affärsverk som längst behållit de gamla reglerna för affärsverken, exempelvis all investeringsmedel tillförs över statsbudgeten och redovisas som statskapital. Statskapitalet reduce­ras genom att medel motsvarande avskrivningar inlevereras till statsver­ket. Verket skall också upprätta en driflslat som skall fastställas av rege­ringen.

FFV bör, i likhet med flertalet övriga affärsverk, få utvidgade ekonomis­ka befogenheter.

I del följande kommer jag alt lämna förslag till ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV. Utgångspunkten för förslagen är FFV:s skrivelse den 24 november 1986 med hemställan om ändrade ekono­miska befogenheter för verket. En arbetsgrupp bestående av representan­ter för industridepartementet, finansdepartemenlet, riksrevisionsverket och affärsverket FFV har under våren 1987 analyserat och övervägt försla­gen i denna skrivelse.

Syftet med de föreslagna ekonomiska förändringarna är att FFV skall få en mera självständig ekonomisk och finansiell ställning än tidigare. Det bör förbättra FFV:5 konkurrenskraft att arbeta under likartade villkor som gäller för bolag och medföra atl en effeklivare affärsverksamhet uppnås.


50


 


Jag lägger i det följande fram dels förslag som kräver beslul av riksdagen,    Prop. 1987/88: 25 dels förslag som regeringen kan besluta om men som, bland annal för överskådlighelens skull, riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av. I förstnämnda fall redovisas förslaget under rubriken "Mitt förslag". I övri­ga fall använder jag rubriken "Min bedömning".


2 Föredragandens överväganden

2.1 FFV-koncernen

Affärsverket FFV inrättades som affärsdrivande verk år 1943 genom be­slut av riksdagen. Till verkel fördes vissa av försvarets fabriker och indu­striella anläggningar. Som ett led i FFV-koncernens utveckling, profilering och anpassning lill nya marknader och verksamheter företogs namnbyte den I juli 1983 från förenade fabriksverken till affärsverket FFV.

FFV är en industrikoncern med huvudinriktning på utveckling, tillverk­ning, marknadsföring och underhåll av försvarsmateriel för främst svenska försvaret men även för export. Dessutom bedrivs utveckling, marknadsfö­ring och tillverkning av varor saml tjänster inom civila områden där kom­pelens och erfarenhet finns. Den civila delen av verksamheten har under senare år ökal i belydelse och har i flertalet fall nära anknytning till verksamheter inom försvarsmaterielområdet.

FFV arbetar under stark inhemsk och internationell konkurrens. Det är en koncern som strävar efter alt få - och som också har fått - en bättre balans mellan civil och militär produktion. Den civila delen av koncernen omfattar för närvarande 39 % av den totala faktureringen, vilket är en ökning med 13 procentenheter under den senasle femårsperioden.

FFV-koncernen beslår av dels affärsverket med koncernledning och koncernsiaber, dels förvallningsbolaget FFV AB med etl 25-lal hel- och delägda rörelsedrivande dotterbolag i Sverige och ullandel. I syfte att öka effektiviteten och anpassa verksamheten till marknadens krav, inle minst på det internationella området, genomförde FFV-koncernen under år 1985 en indelning i följande fem affärsområden med eget resultatansvar: Ord-nancegruppen, Aerotechgruppen, Tdubgruppen, Holdinggruppen och Developmenlgruppen. Tre av dessa affärsområden består av en del av verket och ett anlal bolag. De övriga två beslår enbart av bolag.

Ordnancegruppen utvecklar, tillverkar och marknadsför försvarsmate­riel och produkter för militära kunder. Den totala faktureringen uppgick år 1986 till ca 1 100 milj. kr. och antalet anställda till ca 2600.

Aerotechgruppen arbetar med samtliga arbetsuppgifier som berör mili­tärt och civilt flyg utom flygplanstillverkning. Den totala faktureringen uppgick år 1986 fill ca 1 700 milj. kr. och antalet anställda lill ca 3 600.

Tdubgruppen utför konsulttjänster, underhåll och service inom dala och elektronik. Den totala faktureringen uppgick år 1986 lill ca 800 milj. kr. och antalet anställda lill ca I 700.


51


 


Holdinggruppen innefattar ett antal utvecklingsbara företag som på sikl    Prop. 1987/88: 25 kan bilda egna affärsområden. Den totala faktureringen uppgick år 1986 till ca 700 milj. kr och antalet anställda lill ca 1 200.

Developmenlgruppen omfattar företag med koncernövergripande upp­gifter, nya verksamheter samt delägda bolag inom för koncernen komplet­terande intresseområden. Den totala faktureringen uppgick år 1986 till 67 milj. kr. och antalet anställda lill ca 130.

Den totala fakturerade försäljningen och resultat före bokslutsdisposi­tioner och skall uppgick år 1986 för FFV-koncernen till 4265 milj. kr. resp. 101 milj. kr., varav affärsverksdelen svarade för 2400 milj. kr. resp. 83 . milj. kr. Totalt sysselsatte FFV-koncernen under år 1986 ca 8900 perso­ner, varav ca 5 600 inom affärsverksdelen. För första halvåret 1987 re­dovisar FFV-koncernen en fakturerad försäljning och resultat före bok­slutsdisposilioner och skatt på 2 133 milj. kr. resp. 30 milj. kr.

En ekonomisk översikt över FFV-koncernen de senasle fem åren och vissa ekonomiska uppgifter om koncernens affärsområden de senaste två åren bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 8.2 och bilaga 8.3.

FFV-koncernen har under den senasle tioårsperioden utvecklats från i huvudsak en leverantör till det svenska försvaret lill en modern svensk industrikoncern med internationell inriktning. Elt tecken på denna utveck­ling är att FFV under senare år i stor internationell konkurrens lyckats ta hem slora order såsom leveranser av pansarvärnsvapnel AT 4 till bl.a. USA och stridsvagnsminan FFV 028 till bl.a. Förbundsrepubliken Tysk­land. Den fakturerade försäljningen har ökal från 1 360 milj. kr. år 1976 till 4265 milj. kr. år 1986.

Slora delar av koncernens verksamhel kräver betydande utvecklingsre­surser för all långsiktigt bibehålla och förbättra koncernens konkurrens­kraft. Speciellt stora är kostnaderna för utveckling av försvarsmateriel samt inom elektronik- och dalaområdel. För alt möta den kommande utvecklingen och marknadernas framtida krav erfordras vissa ändrade ekonomiska befogenheter för affärsverket FFV.

2.2 Nuvarande finansiella och ekonomiska regler

FFV-koncernen består av två juridiskt olika företagsformer. Moderföreta­get affärsverket FFV är ett statligt affärsverk, medan dotterföretagen utgörs av aktiebolag. Affärsverket är - till skillnad från statliga och privata aktiebolag - inte någon självständig juridisk person. Det äger således inte tillgångarna i verksamheten utan förvaltar dessa ål slaten.

Affärsverket FFV skiljer sig från aktiebolagen främst genom att verket har mindre handlingsfrihet i finansiella och ekonomiska frågor. Regering och riksdag har ett avgörande inflytande på verkets kapitalförsörjning och investeringsvolym. Affärsverket är också underkastat de statliga förvall­ningsrättsliga föreskrifterna, vilket bl. a. innebär att FFV inle har full handlingsfrihet i ekonomiska frågor. FFV har t. ex. inte rätt att ta upp lån på den allmänna kapitalmarknaden.

Kapitaltillskott erhålls i princip på följande sätl. Anläggningstillgångar
såsom byggnader och utrustning finansieras genom invesleringsanslag som
52


 


beslutas av riksdagen på förslag av regeringen efter framställning av FFV.     Prop. 1987/88: 25 Omsättningstillgångarna finansieras av driflsinkomsterna och en rörlig kre­dit i riksgäldskontoret. Eftersom affärsverket inle är en självständig juri­disk person ulan hänförs fill begreppet staten är det befriat från inkomst­skatt.

Det av riksdagen för affärsverket FFV fastställda investeringsanslaget upptas i verkets balansräkning som ökning av statskapitalet till den ut­sträckning del utnyttjas. Statskapitalet motsvarar egel kapital i ett företag. Amortering eller minskning av statskapitalet sker genom all medel motsva­rande avskrivningarna på de genom investeringsanslaget förvärvade till­gångarna betalas in lill statsverket.

FFV skall av sitt överskott varje år inleverera lill staten ett belopp motsvarande statens avkastningsränta på det under året i genomsnitt dis­ponerade statskapitalet. För budgetåret 1987/88 uppgår statens avkast­ningsränla till 11 %. Enligl fastställd driftstat skall affärsverket FFV lill staten leverera in 82,8 milj. kr. för verksamhetsåret 1987. Inlevererade avskrivningar uppgick lill 68,5 milj. kr. under år 1986.

Bolagen drivs enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen och måste i övrigt följa regler som gäller för rörelsedrivande aktiebolag.

Som tidigare har konstaterats har inte affärsverket FFV rätl all låna upp medel på den allmänna lånemarknaden. Enligl 9 kap. 10 § regeringsformen är lån och andra ekonomiska förpliktelser frågor som i princip måste underställas riksdagen. För atl FFV skall fä rätt atl uppta lån krävs därför riksdagens bemyndigande. Enligl förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot skall FFV placera likvida medel på postgirokonto eller på räkning i riksbanken. Affärsverket har dessutom enligt regeringens beslul den 25 mars 1982 medgivits möjlig­het att placera likvida medel på räntebärande konto i riksgäldskontoret.

Elt affärsverk får för närvarande inte utan riksdagens och regeringens godkännande överföra medel i form av ägartillskott, lån eller borgensåta­gande mellan bolag direkt under affärsverk eller mellan verk och bolag. Medelsöverföringen måste enligt gällande regler svara mol en fullgjord prestation ål endera hållet. Överföringar från bolag till verket kan i övrigt bara ske genom bolagsstämmans beslut om utdelning på de av verket förvaltade akfierna (prop. 1986/87:99 s. 110). Kapitalöverföringarna mel­lan affärsverket FFV och FFV AB regleras i regeringens beslut den 21 juni 1979 och den 17 juni 1982. Enligt dessa beslul har verket rätt atl lill FFV AB låna ut högst 30 milj. kr., teckna borgen för lån intill högst 25 milj. kr. och efter beslut av regeringen lämna ägartillskott med högst 25 milj. kr. Vad gäller frågan om affärsverkens rätt alt investera i aktier innebär riksdagens beslut ijuni 1987 alt riksdagen även i fortsättningen skall ha ett inflytande i frågor som rör affärsverkens förvärv, bildande, avyttring, ombildning eller nedläggning av aktiebolag.

Belräffande köp och försäljning av fast egendom eller andra anläggnings­tillgångar får investeringsanslaget i statsbudgeten endast efter regeringens medgivande i varje särskill fall användas för förvärv av fastigheter som var för sig eller — i fråga om förvärv av flera fastigheter för samma ändamål —

53


 


tillsammans har elt värde överstigande mer än 300000 kr. Försäljning av fastigheter får endasl ske efter medgivande från regeringen.

Vid överföring av tillgångar från affärsverket FFV till bolag inom och utanför koncernen har riksdagen (prop. 1983/84: 125 bil. 8, NU 29, rskr. 373) bemyndigat regeringen att medge affärsverket FFV att inom en ram av 5 milj. kr. i varje enskilt fall överlåta tillgångar från verksdelen till bolag eller motsvarande inom och ulom FFV-koncernen. Om värdet överstiger 5 milj. kr. måsle regeringen inhämta riksdagens tillstånd. Medel som inflyter vid försäljning av anläggningstillgångar som ingår i statskapitalet skall enligt förordningen (1982:49) om statliga myndigheters medelsredovisning m. m. vid försäljning av anläggningstillgångar till den del de motsvarar tillgångens bokförda värde inlevereras till statsverket. Vinst eller förlust härutöver behandlas i årsbokslutet enligl förordningen (1979: 1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring. Disposition av vinst eller förlust prövas av regeringen när årsbokslutet fastställs.


Prop. 1987/88:25


2.3 Treårsplan för verksamhet och investeringar

Mitt förslag: Regeringen fastställer rullande treårsplaner för affärs­verket FFV. Dessa treårsplaner utarbetas av FFV och utgör under­lag för regeringens fastställande av ekonomiska och andra mål för koncernens verksamhel.


Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Skälen för mitt förslag: Riksdagens beslut i juni 1987 förutsätter som nämnts att riksdagens och regeringens övergripande styrning skall avse verk och bolag i ett sammanhang och ske på grundval av rullande flerårs­planer. I planerna skall verken redovisa mål för verkel och koncernen, servicemål, verksamhelsslralegi, investeringsplaner samt resultat och lön­samhet.

Affärsverket FFV:s förslag ligger helt i linje med riksdagens beslul. Jag vill här närmare ulveckla frågan om flerårsplaner för affärsverkel FFV.

FFV-koncernens utveckling inom framför allt försvarsmateriel- och eleklronikområdena har varil expansiv under senare år. En fortsatt tillväxt är också att förvänta. En sådan ulveckling ställer krav på en mer flexibel och mindre utdragen planerings- och invesleringsprocess än den som för närvarande gäller för affärsverkel FFV:s invesleringar. En övergång till en flerårsplan för verkets investeringar i stället för de årliga anslagsframställ­ningarna ger enligt min mening den önskvärda flexibiliteten.

Flerårsplanen skall alltså vara elt styrinstrument. Det är mot den bak­grunden angeläget atl flerårsplanen utformas med syfte att ge statsmakter­na ell bättre underiag än tidigare för en övergripande styrning av affärsver­kel FFV.

Ett Ireårsperspekliv ser jag som lämpligt för atl ge etl sådant underlag.

Treårsplanen bör innehålla redogörelser för de mål som har satts upp för verksamhelen inom olika affärsområden, expansionsplaner, resursanvänd-


54


 


ning, marknadsbedömningar och ekonomisk översikt. Vidare bör av pla­nen framgå hur verket tänker gå till väga för att nå uppsatta mål, dvs. vilken strategi som avses tillämpas på vikliga områden. Planen bör således utformas så den dels lill staten/ägaren ger FFV:s uppfattning av nuläge, mål och strategier samt väsentliga åtgärder i verksamheten för alt nå uppsatta mål, dels utgör underlag för statsmakternas ställningslagande och styrning av verket.

Treårsplanen skall innehålla FFV:s förslag fill investerings- och finansie­ringsplaner för kommande treårsperiod. Affärsverket FFV bör presentera investeringsplanen med den klassificering av investeringarna som tidigare använts i anslagsframställningen.

Jag förordar all den av riksdagen beslutade flerårsplaneringen för affärs­verkel FFV utformas som rullande Ireårsplaner. Den första bör omfatta verksamhetsåren 1989-1991. Treårsplanerna bör som tidigare nämnts innehålla etl förslag till investerings- och finanseringsplaner för den kom­mande treårsperioden samt förslag till ekonomiska måltal för samma period. Affärsverket FFV skall för första gången redovisa en rullande treårsplan för regeringen före utgången av augusti månad 1988. Jag föror­dar vidare att regeringen fastställer dessa rullande Ireårsplaner för FFV. Det åligger även regeringen att på grundval av treärsplanen fastställa ekonomiska och andra mål för FFV-koncernens verksamhet.


Prop. 1987/88:25


2.4 Finansieringen av affärsverket FFV:s invesleringar

Mitt förslag: Affärsverkel FFV skall finansiera investeringar med rörelsemedel, avskrivningsmedel och/eller lånade medel. Upplå­ningen av medel för investeringar skall ske hos riksgäldskonloret inom en av riksdagen fastställd ram.


Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt för­slag.

Skälen för mitt förslag: Affärsverket FFV:s investeringar i anläggnings­tillgångar såsom byggnader och utrustning finansieras för närvarande ge­nom anslag över statsbudgeten. Riksdagens beslut om ändrad styrning av affärsverken innebär bl. a. ökad frihet för verken vad gäller den löpande förvaltningen. Mot den bakgrunden bör FFV:s investeringar inte längre finansieras genom anslag över statsbudgeten ulan på annat sätt. Della medför att affärsverket FFV i fortsättningen inte skall inkomma med anslagsframställning. I planeringshänseende ersätts anslagsframställning­en av FFV:s förslag till treårsplaner.

Jag vill därför föreslå atl finansieringen av affärsverket FFV:s investe­ringar genom anslag över statsbudgeten upphör. Delta innebär också atl FFV inte kommer att till statsverket leverera in några avskrivningsmedel utgörande amortering av statskapitalet för de genom investeringsanslaget förvärvade fillgångarna. Jag har ingenting att erinra mot FFV:s förslag alt invesleringar får finansieras med rörelse- och avskrivningsmedel.


55


 


FFV föreslår att investeringaräven skall få finansieras genom lån på den Prop. 1987/88:25 allmänna kapitalmarknaden. Belräffande detta förslag vill jag anföra föl­jande. Enligt 9 kap. 10 § regeringsformen är lån och andra ekonomiska förpliktelser frågor som i princip måste underställas riksdagen. För att FFV skall få rätt att uppta lån krävs riksdagens bemyndigande. Enligt regeringsformen skall riksgäldskonloret svara för statens upplåning på kapitalmarknaden. Riksgäldskonloret har möjlighet atl erbjuda lån lill marknadsmässiga villkor lill vissa affärsverk. Jag föreslår därför att FFV får tillgång lill långfristiga krediler från riksgäldskonloret inom en av riksdagen bestämd ram grundad på FFV:s investeringsbehov enligt angi­ven treårsplan. Enligt min mening bibehålls därmed överblicken över statsupplåningen.

Jag vill därför föreslå att affärsverket FFV får finansiera invesleringar med rörelsemedel, avskrivningsniédel och/eller lånade medel. Upplåning­en av medel för invesleringar skall ske hos riksgäldskontoret inom en fastställd ram. Denna ram bör riksdagen varje år fastställa efter förslag i budgetpropositionen. För atl övergången till det nya systemet med lånefi-nansierade investeringar skall fungera bör riksdagen efter förslag i bud­getpropositionen 1988 besluta om låneram för budgetåret 1988/89. Som underlag för regeringens förslag lill låneram kommer atl ligga den anslags­framställning affärsverket FFV inkommit med inför budgetåret 1988/89.

Jag vill också beröra frågan om affärsverket FFV:s rätt alt uppta pro­jektanknutna valutalån för begränsning av valutarisker i samband med exportförsäljning och användning av leasing som alternativ finansierings­fond för investeringar. Dessa frågor anser jag skall behandlas generellt för alla affärsverk. Regeringen avser senare återkomma med ställningstagande i dessa frågor.

I fräga om investeringar och finansiering av dessa måste på grund av budgetprocessen särskilda hänsyn las vid övergången till treårsplanen. Riksdagen har för budgetåret 1987/88 anvisat investeringsmedel enligt det nu gällande systemet. En total omläggning när det gäller redovisning av invesleringsmedel m. m. bör därför ske först fr. o. m. den 1 juli 1988. FFV och riksrevisionsverkel (RRV) bör utarbeta metoder för hur redovisningen skall överföras från det gällande systemet lill det nya.

Mina förslag innebär också alt jag i samband med kommande budgetpro­position inte kommer alt föreslå alt etl investeringsanslag förs upp för affärsverket FFV:s investeringar, utan att detta anslag fr. o. m. budgetåret 1988/89 ersätts med ett lån som svarar mol FFV:s behov av extern finansi­ering av investeringarna inom verkel.

56


 


2.5 Statskapitalet


Prop. 1987/88:25


Min bedömning: Affärsverkel FFV:s statskapital delas upp dels i etl fast statskapital om 400 milj. kr., dels i etl statslån motsvarande resterande del av statskapitalet per den 30 juni 1988.

Affärsverkets förslag: FFV:s statskapital anpassas till 20 % av balansom­slutningen och amorteringar ay statskapitalet upphör efter det att denna, nivå har uppnåtts.

Skälen för min bedömning: Definitionen av statskapitalet och hur detta fungerar för affärsverkel FFV:s del framgår av min tidigare redogörelse (avsnitt 2.2.). Mot bakgrund av att FFV:s investeringar fr. o. m. den 1 juli 1988 enligt mitt förslag inte längre kommer att finansieras genom anslag över statsbudgeten kommer statskapitalet inte att ullföras nya medel fr. o. m. detta datum. Jag vill därför lämna följande förslag på hur statska­pitalet skall behandlas i fortsättningen.

Affärsverket FFV:s statskapital uppgick per den 31 december 1986 lill 627 milj. kr. I andra affärsverk som övergått från anslagsfinansierade till iånefinansierade investeringar har statskapitalet delats upp i etl fast stats­kapital och ett statslån. Jag anser att affärsverket FFV:s statskapital bör delas upp på motsvarande sätt.

Av affärsverkel FFV:s statskapital på 627 milj. kr. bedömer jag atl 400 milj. kr. är en lämplig nivå för del fasta statskapitalet. Della kan betraktas som den permanenta kapitalinsatsen från staten. Resterande 227 milj. kr. omvandlas till ett statslån. På detta statslån utgår slalens avkastningsränla. Statslånet skall amorteras i den takt regeringen bestämmer. Givetvis kom­mer statslånet att förändras med hänsyn till statskapitalutvecklingen efter den 31 december 1986. Jag delar sålunda inte FFV:s uppfattning atl ver­kels statskapital skall utgöra 20 % av balansomslutningen och att amorte­ringen av statskapitalet upphör efter det all denna nivå har uppnåtts.

Jag avser senare föreslå regeringen att affärsverkel FFV:s statskapital delas upp i en fast del utgörande statskapitalet och en lånedel i enlighet med vad jag nu har förordat.

2.6 Statens avkastningskrav

Min bedömning: Affärsverket FFV skall till staten leverera in ett belopp bestående av en fast del och en rörlig resultatberoende del motsvarande en viss procent av årsvinsten. Avkastningen skall minst motsvara det belopp som idag levereras in med nuvarande beräkningssält.


Skälen för min bedömning: Som tidigare framgått beräknas statens av­kastningskrav i dag som slalens avkastningsränla på etl genomsnittligt statskapital. För år 1987 skall affärsverket FFV till slalen leverera in 82;8 milj. kr. Regeringen kommer i samband med fastställandet av treårsplanen


57


 


även atl fastställa statens avkastningskrav. Detta kommer atl ske första gången för år 1989 med utgångspunkt från den treårsplan som skall vara regeringen till hända hösten 1988. Jag vill dock redan nu redovisa vilka riktlinjer jag anser skall gälla för detta nya avkastningskrav.

Jag anser atl utgångspunkten för beräkning av statens nya avkastnings­krav på affärsverket FFV bör vara all detta skall bestå av en fast och en röriig, resultatberoende del. Dessutom skall avkastningen motsvara minst det belopp som i dag inlevereras med nuvarande beräkningssält. Det är viktigt au avkastningskrav fastställs på så sätt atl det möjliggör framtida utveckling för FFV. Regeringen skall därför med hänsyn till ulvecklingen ha möjlighet alt justera avkastningskravet.

En utgångspunkt vid beräkning av den fasta delen bör vara en jämförelse med vad andra verkstadsföretag lämnar i utdelning. De tolv största verk­stadsföretagen lämnade år 1986 i genomsnitt 4 % i utdelning på justerat eget kapital. Om dessa 4 % tillämpas på FFV-koncernens justerade egna kapital år 1986 medför delta en utdelning på ca 40 milj. kr. Den fasta delen bör därför lämpligen bestämmas till detta belopp.

Den rörliga resultatberoende delen bör beräknas som en procentsats på årets resultat. För industriell verksamhel som bedrivs i aktiebolagsform gäller vanligen att den är skyldig all eriägga skalt baserat på rörelseresulta­tet. Vid fastställandet av den rörliga resultalberoende delen skall hänsyn tagas lill atl affärsverken inte betalar någon skatt på vinslen.

Jag avser senare föreslå regeringen att ovan redovisade riktlinjer för beräkning av statens avkastningskrav på affärsverket FFV tillämpas.

För första halvåret 1988 skall gälla att nuvarande avkastningsregler tillämpas. För andra halvåret 1988 skall som övergångsbestämmelse av regeringen särskilt fastställda avkastningsregler tillämpas. Fr. o. m. år 1989 kan också affärsverket FFV:s driftstat upphöra.


Prop. 1987/88:25


2.7Placering av likvida överskottsmedel

Min bedömning: Affärsverket FFV får utöver nuvarande placerings­möjligheter rätl att placera likvida överskottsmedel på konto i svensk affärsbank.


Affärsverket FFV:s förslag: FFV får i tillägg till nuvarande placerings­möjligheter rätt atl placera likvida överskottsmedel jämväl i stats-, tele-och kommunpapper såväl som på konto i svensk affärsbank.

Skälen för min bedömning: Som tidigare nämnts under avsnitt 2.2 har affärsverkel FFV enligl förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita riksbanken eller postgirot och särskilt regeringsbeslut endast möjlighet att placera likvida överskottsmedel på postgirot, i riks­banken eller på räntebärande konto i riksgåldskontoret.

Mot bakgrund av FFV:s ökade affärsverksamhet och som elt led i en effektivare kassahanlering skall affärsverket FFV enligl min mening även ha räll atl placera likvida överskottsmedel på konto i svensk affärsbank.


58


 


Jag kan därvid konstatera att förslaget överensstämmer med den place­ringsmöjlighel som flertalet andra affärsverk redan har.

FFV-koncernens finansförvaltning handhas av FFV Finans AB. Inom FFV Finans AB måsle finnas redovisningsrutiner som säkerställer atl medel tillhörande affärsverkel kan särskiljas från bolagsgruppens.

FFV föreslår att verket får placera likvida överskottsmedel i stats-, tele-och kommunpapper. Jag anser alt statens finansförvaltning i delta avseen­de inte skall handläggas av affärsverket FFV. Jag är därför inle beredd att föreslå sådana placeringar. FFV:s placering av kortfrisfigt likviditetsöver­skott på räntebärande sätl tillgodoses genom tidigare möjlighet och nu förordad placeringsmöjlighet.


Prop. 1987/88:25


2.8 Borgensåtagande

Mitt förslag: Affärsverket FFV får teckna borgen för lån lill FFV AB eller dess dotter- eller dotterdotterbolag intill 75 milj. kr. jämte ränla.

Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: FFV-koncernen har i förhållande till sin balans­omslutning ell relativt lågt eget kapital. Detta har för affärsverket ingen större betydelse eftersom verket inle är en självständig juridisk person utan utgör en del av staten. Vid affärer i bolagssektorn råder det förhållan­det alt en fordringsägare på något av bolagen inte har någol formellt anspråk på affärsverket. För alt FFV-koncernen skall kunna uppnå de villkor som koncernens reella soliditet berättigar lill bör därför affärsver­kel i ökad omfattning kunna ställa borgen för bolagens åtaganden. Det kan också för FFV bli aktuellt att driva viss verksamhet eller vissa projekt gemensamt med utomstående intressenter och med anlitande av upplänade medel för vilka de deltagande intressenterna kan ha att ställa säkerhet eller gå i borgen.

Jag delar FFV:s bedömning atl mot bakgrund av bolagsgruppens ökade verksamhet och omfattning affärsverkel måste få ökade möjligheter att gå i borgen för dotterbolagens upplåning. Jag föreslår därför atl affärsverkel i enlighet med FFV:s förslag får teckna borgen för lån fill FFV AB eller dess dotter- och dotterdotterbolag intill 75 milj. kr. jämte ränta. Detta borgens­åtagande bör endast avse bolagens behov av egen upplåning.

2.9 Köp och försäljning av fast egendom m. m.

Min bedömning: FFV får rätt atl självt besluta om köp och ning av fast egendom intill ett belapp av 1 milj. kr.


Affärsverket FFV:s förslag: FFV får rätl alt själv besluta om köp och försäljning av fast egendom intill ett belopp av 25 milj. kr. och alt vinst på försäljningen får kvarstanna i verkel.


59


 


Skälen för min bedömning: Vad som avses med fast egendom framgår av Prop. 1987/88: 25 1 kap. 1 § jordabalken. Försäljning av fast egendom som tillhör slaten regleras i förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. I 5 § denna förordning anges vilka centrala förvaltnings­myndigheter som får besluta om försäljning av slaten tillhörig fast egen­dom som de förvaltar. Samtliga affärsverk förutom affärsverkel FFV har enligt förordningen räll all själva besluta öm försäljning av fast egendom upp till ett värde av 1 milj. kr. (sjöfartsverket 600000 kr.). Försäljning av fastigheter med etl värde mellan 1 milj. kr. och 5 milj. kr. får endast ske efter medgivande från regeringen. Vid etl värde överstigande 5 milj. kr. måste regeringen inhämla riksdagens tillstånd.

Försäljning av fast egendom är en del av den affärsmässiga verksamhet FFV bedriver. Jag anser därför att affärsverket FFV bör få rätt att självt besluta om försäljning av fast egendom intill etl belopp av 1 milj. kr. Detta överensstämmer med de villkor som gäller för andra affärsverk rörande försäljning av fast egendom. I övrigt skall gälla de villkor som för närvaran­de gäller vid försäljning av fast egendom och andra anläggningstillgångar, dvs. regeringens tillstånd för värden mellan 1 milj. kr. och 5 milj. kr. och riksdagens tillstånd för värden översfigande 5 milj. kr. skall inhämtas. Vinst på försäljningen av fast egendom får behållas av FFV!

Vad gäller köp av fast egendom anser jag att i likhet med vid försäljning av fast egendom affärsverkel FFV skall ha samma möjligheter som andra affärsverk såsom t.ex. domänverket. Jag kommer därför att föreslå att beloppsgränsen för affärsverket FFV:s rätt all själv få besluta om köp av fast egendom höjs från nuvarande 300000 kr. till 1 milj. kr. För värden över 1 milj. kr. skall affärsverket FFV ha regeringens tillstånd.

2.10 Kassahantering

Mitt förslag: Affärsverket FFV får överföra medel mellan affärsver­kets koncernkonto och bolagsgruppens koncernkonto med begräns­ningen att affärsverket får låna upp högst 25 milj: kr. från bolags­gruppen och låna ut högst 55 milj. kr. till bolagsgruppen. Verket får uppta transaklionskrediter hos affärsbanker i form av checkräk­ningskredit på högst 50 milj. kr.

Affärsverket FFV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt för­slag.

Skälen för mitt förslag: Den ökade affärsverksamheten såväl nationellt som internationellt och även komplexiteten i olika affärer har medfört att FFV hela tiden strävat efter alt förbättra koncernens kassahantering. Utvecklingen inom FFV:s finansförvaltning har därmed gått mot en allt mer central hantering av kassamedlen. Samtidigt skall sektorer och dotter­bolag kunna arbeta decentraliserat för ökad motivation.

Som ett led i en effektivisering av. kassahanteringen har såväl affärsver­
ket som bolagsgruppen inrättat s. k. koncernkonton eller transaklionskon-
  60


 


lon. Med dessa två separata koncernkonton kan dock inträffa att affärsver­kel ligger på minus och drar på krediter medan bolagsgruppen har över­skott till betydligt sämre förräntning. För att bl. a. jämna ut den skillnaden har FFV föreslagit all ett gemensamt koncernkonto inrättas för både affärsverket och bolagsgruppen.

Jag är inte beredd all föreslå att elt sådant gemensamt koncernkonto får inrättas. Enligt min mening kan samma effektivisering uppnås om affärs­verket medges rätt att överföra medel mellan exislerande koncernkonlon för affärsverket och bolagsgruppen. Delta förslag skulle också medföra alt affärsverkets och bolagsgruppens medel särskiljes. Jag godtar däremot FFV:s förslag alt en sådan överföring av medel mellan affärsverket och bolagsgruppen begränsas så att affärsverket får låna upp högst 25 milj. kr. från bolagsgruppen och låna ut högst 55 milj. kr. lill bolagsgruppen. Jag anser också att FFV som komplement till delta medges rätt att uppta transaklionskrediter hos affärsbanker i form av checkräkningskredit på högst 50 milj. kr. Jag förordar sålunda atl FFV medges räll atl genomföra dessa ändringar rörande kassahanteringen.


Prop. 1987/88:25


2.11 Invesleringar i aktier

Mitt förslag: Affärsverkel FFV får inom en av riksdagen fastställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall investera i aktier. Den ram inom vilken FFV får investera i aktier fastställs till 50 milj.kr.

Affärsverkel FFV får, utöver den fastställda investeringsramen för aktier och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill elt värde av 200 milj. kr.


Affärsverkets FFV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt för­slag.

Skälen för mitt förslag: Regeringen föreslog i propositionen Ledning av den statliga förvaltningen (prop. 1986/87:99 s. 111) alt riksdagen skulle bemyndiga regeringen all besluta i frågor som rör affärsverkens förvärv, bildande, ombildning eller nedläggning av aktiebolag. Riksdagen beslutade (prop. 1986/87: 99, KU 29, rskr. 226) dock att avslå regeringens hemställan om bemyndigande alt utan beloppsgränser besluta i bolagsfrågor. Riksda­gen ansåg atl beslulanderätlen i dessa frågor ytterst tillkommer riksdagen, eftersom sådana beslut innebär förfogande över statens medel.

För att affärsverket FFV även i fortsättningen skall kunna utvecklas bort från elt beroende av militära beställningar anscrjag all FFV skall ha möjlighet att inom en fastställd ram få investera i aktier. Enligl min mening bör därför affärsverkel FFV i samband med treärsplanen lämna förslag på investeringsram för aktieförvärv. Riksdagen bör därefter fastställa den ram inom vilken FFV har rätl atl investera i aktier. Det bör sedan ankorrima på regeringen alt i varje särskill fall besluta om FFV:s invesleringar i aktier. Jag bedömer att denna ram tills vidare bör uppgå till 50 milj. kr. Jag avser föreslå regeringen att senare återkomma lill riksdagen i samband med


61


 


FFV:s första treårsplan med förslag lill nya ramar för affärsverkel FFV:s    Prop. 1987/88: 25 investeringar i aktier.

Jag vill även i detta sammanhang ta upp frågan om kapilalförstärkningi FFV AB då detta är atl betrakta som investering i aktier.

FFV AB är förvaltningsbolag för FFV-koncernens bolag. FFV AB har i stor utsträckning utgjort FFV-koncernens instrument för ekonomiskt och finansiellt agerande i olika sammanhang i syfte alt ytterligare utveckla koncernen. Soliditeten i FFV AB har genom olika insatser, t. ex. företags­förvärv för alt utveckla koncernen, sjunkit till ca 13 % och understiger väsentligt koncernens målsättning om 20 %. En jämförelse med andra industrikoncerner visar att dessa har en soliditet om ca 30 %. Mot bak­grund av riksdagens tidigare beslut om att affärsverken och deras bolag skall betraktas som en sammanhållen koncern anscrjag alt kapitalöverfö­ring mellan moderbolaget affärsverket FFV och förvallningsbolaget FFV AB bör kunna ske i syfte atl höja soliditeten inom FFV AB. Kapitalöverfö­ringen bör lämpligen ske genom all FFV AB företar en riktad nyemission. Jag föreslår därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande för af­färsverket FFV atl, efter regeringens godkännande i varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill elt värde av 200 milj. kr.

2.12 Tidplan för genomförande och tillämpning av lämnade förslag

Del är av stor vikt atl affärsverket FFV snarast möjligl efter etl riksdagsbe­slut får möjlighet alt genomföra och tillämpa de av mig lämnade förslagen till ekonomiska och finansiella förändringar. Enligl min mening bör därför de lämnade förslagen fillämpas fr. o. m. kalenderåret 1988. För vissa förslag kommer av praktiska skäl att finnas övergångsbestämmelser. Des­sa har redovisats i det föregående.

3 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen dels föreslår riksdagen att

1.   godkänna riktlinjer för affärsverket FFV:s Ireårsplaner för verksamhet och invesleringar (avsnill 2.3),

2.   godkänna riktlinjer för finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar (avsnitt 2.4),

3.   godkänna att affärsverket FFV får teckna borgen för lån till FFV AB eller dess dotter- eller dotterdoUerbolag intill 75 000000 kr. jämte ränta (avsnitt 2.8),

4.   godkänna atl affärsverket FFV får överföra medel mellan af­färsverkets koncernkonlo och bolagsgruppens koncernkonto med begränsningen att affärsverket får låna upp högst 25000000 kr. från bolagsgruppen och låna ut högst 55000000 kr. till bolagsgruppen saml att verket också får uppta transaktionskrediter hos affärsban­ker i form av checkräkningskredit på högst 50000000 kr. (avsnitt 2.10),

62


 


5.  godkänna att affärsverkel FFV får inom en av riksdagen fast-     Prop. 1987/88: 25
ställd ram och efter regeringens godkännande i varje särskilt fall

investera i aktier samt fastställa denna ram till 50000000 kr. (avsnitt 2.11),

6.  godkänna att affärsverket FFV får, utöver den fastställda ra­
men för investering i aktier och efter regeringens godkännande i
varje särskilt fall, teckna aktier i FFV AB intill ett värde av
200000000 kr. (avsniU 2.11),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört

7.  om riktlinjer för omvandlingen av affärsverket FFV:s statskapi­tal (avsnift 2.5),

8.  om riktlinjer för beräkningen av statens avkastningskrav på affärsverket FFV (avsnitt 2.6),

9.  om riktlinjer för affärsverkel FFV:s placering av likvida över­skottsmedel (avsnitt 2.7),

10.  om riktlinjer för affärsverkel FFV:s köp och försäljning av fast
egendom (avsnitt 2.9).

[5] E 7. Förvärv av aktier i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB

Något anslag för detta ändamål finns inle upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

1 Bakgrund

1        skrivelse till industridepartementet den 5 februari 1987 redovisade SSAB
Svenskt Stål AB ett förslag till handlingsplan i syfte alt omstrukturera den
egna slålverksamhelen. I förslaget redovisades bl. a. att koncernmässiga
förluster för SSAB:s gruvdivision, med gruvbrytning i Grängesberg och
Dannemora, uppgick till 80 milj. kr. för år 1986. Beroende av dollar- och
malmprisutvecklingen förutsågs framfida förluster i gruvdivisionen på mel- .
lan 85 och 125 milj. kr. årligen.

Handlingsplanen antogs av SSAB:s styrelse den 9 april 1987. Styrelse-beslutet innebar att verksamhelen inom gruvdivisionen antingen skulle avvecklas vid årsskiftet 1988/89 eller snarast avyttras till annan ägare. Vid senare analys av beslutet konstaterades i maj 1987 att möjligheten till föriängd drift vid gruvorna gynnades av LKAB:s svårigheter att omedel­bart leverera pellets till SSAB-Oxelösund. SSAB ansåg mot denna bak­grund all del var möjligt atl fortsätta driva Dannemoragruvan så länge verksamheten visade positivt kassaflöde.

2          Sammanfattning av mina bedömningar och förslag

Efter diskussioner mellan SSAB och företrädare för industridepartementet
kan jag konstatera alt det inle föreligger nägon ekonomisk möjlighet för
SSAB atl i Grängesberg fortsätta driften utöver strukturplanens förslag till
  63


 


en tvåårig avvecklingsperiod. Sysselsättningsläget i Ludvika kommun, där Prop. 1987/88: 25 Grängesbergsgruvan ligger, är samtidigt mycket ansträngt. Enbart under perioden 1982-1985 minskade antalet sysselsatta i industrin med nästan 300 personer. En omedelbar nedläggning av gruvan i Grängesberg skulle innebära atl ca 775 av drygt 4500 industriarbeten i Ludvika kommun försvinner. I orten Grängesberg är gruvan den dominerande arbetsgivaren, vilken sysselsätter drygt tre gånger fler personer än den näst slörsla arbetsgivaren Spendrups Bryggeri AB. För atl lindra de regional- och arbetsmarknadspolitiska effekterna av en snabb nedläggning av Gränges­bergsgruvan anser jag att gruvan skall överföras i direkl statlig ägo genom förvärv av samtliga aktier i SSAB Gruvor AB och att finansiella förutsätt­ningar skapas genom ett akfieägarfillskott på 200000000 kr. för att gruvbo-lagel skall kunna fortsätta driften till och med år 1991.1 och med utgången av år 1991 skall statens ekonomiska ansvar för verksamheten upphöra.

Del är av ägar- och ledningsmässiga skäl lämpligt att staten ikläder sig ägarrollen för gruvan så snart som möjligt. Att låta gruvan drivas i SSAB:s regi fram till år 1989 för att sedan övergå i slatens ägo kan skapa osäkerhet om vilka produktionsbefingelser som gäller.

Staten har i avlal med SSAB slutit överenskommelse om alt överlåtelse av samtliga aktier i SSAB Gruvor AB skall ske senast den 31 decem-berl987, med förbehåll alt riksdagen lämnar sitt godkännande lill överlåtel­sen senast den 23 december 1987. I överenskommelsen ingår elt förplikti-gande om byte av namn för gruvbolagel. Överlåtelsen är baserad på den ekonomiska situationen den 1 januari 1987. Den ekonomiska ställningen för SSAB Gruvor AB per denna dag framgår av företagets överiålelseba-lansräkning, vilket fillsammans med avtalet torde fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.4 resp. bilaga 8.5.

3 Valuta- och järnmalmsmarknaden

De tidigare nämnda förlusterna beror lill stor del på vilken princip som används för gruvans omräkning av försäljningsintäkter i dollar till svensk valuta. SSAB uppdrog därför efter samråd med industrideparlementet åt Bohlins revisionsbyrå alt granska gruvdivisionens resultatutveckling för åren 1982-1986.

I sin rapport konstaterar Bohlins all med de produktionsvolymer, malmpriser, valutakurser och den kostnadsslruktur som råder under det första kvartalet 1987 blir nivån på de årliga förlusterna för gruvdivisionen ca 100 milj. kr. Under åren 1986-1988 påverkas del redovisade divisions-resultatet posifivt av tidigare slutna interna valutakontrakt med SSAB:s finansavdelning rörande omräkningskurser för järnmalmsförsäljningens in­täkter i dollar. Dessa transaktioner döljer för närvarande del bakomliggan­de negativa rörelseresultatet i gruvorna. Fallande dollarkurser kopplat lill nedåtgående priser på järnmalm kan inte, konstaterar Bohlins, i någon större utsträckning kompenseras av det ambitiösa spar- och åtgärdspro­gram som initierats inom gruvdivisionen.

De mellansvenska malmgruvornas försämrade resultat är relaterat såväl
lill valuta- som järnmalmsmarknaden. Dollaruppgången mellan åren 1980
     64


 


och 1987 dolde de underliggande kostnadsproblemen, samtidigt som mark- Prop. 1987/88: 25 nåden för järnmalm ändrade karaklär under 1980-talet. Världsbanken kon­staterar i sin analys av den intemafionella järnmalmsmarknaden (Världs­bankens rapport 814:86) atl priskonkurrensen bland malmproducenter har intensifierats, inle minst i Europa. Man beräknar atl prisutvecklingen i nominella tal är oförändrad till och med år 2000, medan man i reala termer prognostiserar ell prisfall på 3 % årligen. Konsekvenserna av en sådan utveckling är, menar Världsbanken, atl flera europeiska gruvor måste läggas ned.

På världsmarknaden kommer under de närmaste åren del brasilianska Carajas-projektet atl exportera ca 20 miljoner ton järnmalm per år. Denna volym motsvarar tre gånger den beräknade globala eflerfrägeökningen. Ytterligare elt anlal gruvprojekt är så långt framskridna att de på två till fyra års sikl kan inleda en exportorienterad brytning. Tendenser till för­bättrade järnmalmspriser kommer följaktligen atl initiera öppnandet av nya järnmalmsfyndigheter och en intensifierad priskonkurrens. Med en fortsatt stagnerande stålefterfrägan och ökat järnmalmsutbud frän nytill­komna producenter väntas rådande överkapacitet bestå.

4          Produktionsbeslut

Som en konsekvens av den svaga järnmalmsmarknaden och gruvans resul­tatutveckling har styrelsen i SSAB Gruvor AB fattat beslut om en neddrag­ning från den 1 januari 1988 av produktionskapaciteten i Grängesberg med en tredjedel; från 1,9 miljoner ton till 1,3 miljoner ton järnmalrh per år. Denna lägre produktionstakt har i ett avvecklingsperspektiv flera fördelar. Tillredning eller förberedelse för nya brytningsområden kan trappas ned under år 1988. Samtidigt kan en omedelbar koncentration av brytningen till för samhället optimala partier ske. Den s. k. förkaslningsspricka som finns i Grängesbergsgruvan och som går i dagen i gruvområdet i centrala Grängesberg har redan orsakat sättningar på byggnader i samhället. Ge­nom den lägre produklionslaklen kan sprickbildningen kontrolleras på ett säkrare säll. Skulle rörelser i förkastningssprickan förorsaka fastighetsäga­re sådan ekonomisk skada som gruvbolagel ålägges alt ersätta har SSAB och gruvbolagel avtalat om alt dela sådana kostnader lika. Vidare kan antalet exportorder, vilka idag säljs fill förlust reduceras lill följd av den lägre, produktionstakten och de mindre förluslbringande leveranserna till SSAB:s Oxelösundsverk i stället ta en större andel av den samlade produk­tionsvolymen i anspråk.

Den nuvarande verksamhetsinriktningen syftar till nedläggning av Grängesbergsgruvan år 1991. Jag vill här understryka att statens ekono­miska åtagande för gruvan endast omfattar denna period.

Skulle centrala ekonomiska förutsättningar för fortsatt gruvbrytning
komma att förbättras under avvecklingsperioden fordras beslut om föränd- ■
rad verksamhetsinriktning senast senhösten 1988. Ett sådant beslul leder
emellertid lill omfattande investeringar bl.a. i tillredning liksom på sikt
även i avsänkning till en lägre brytningsnivå i gruvan. Sådana investeringar
fordrar ell åriigl kapilaltillskotl på ca 50 milj. kr. Investeringar i avsänk-
               65

5  Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25


 


ning är samtidigt förenade med risker för all påverka stabiliteten i gruvans    Prop. 1987/88: 25 hängvägg och storieken på den tidigare nämnda förkaslningssprickan.

En nedtrappning av produktionen lill två tredjedels volym under år 1988 och en slutlig aveckling år 1991 leder till en nedgång i antalet sysselsatta i Grängesbergsgruvan enligt tabell 1.

Tabell 1

 

År

Syssel-

Föränd-

Orsak

 

satta

ring

 

Jan 1987

777

-

-

Okt 1987

704    ■

- 73

Naturlig avgång

Juli 1988

544

-160

Lågproduktion 1988

Juli 1989

490

- 54

Tillredning upphör

Juli 1990

450

- 40

Rationaliseringar

Juli 1991

410

- 40

Rationaliseringar

Efter att nedläggningsbeslutet blivit känt har del bland vissa yrkeskate­gorier redan skett en ökad avgång. Detta har inneburit brist på bl. a. reparatörer och underhållsmekaniker. En yrkes- oCh åldersmässigl oba­lanserad personalavgång från gruvan är olycklig och kan hota möjligheter­na alt uppnå de produktions- och kostnadsbesparingsmål som satts upp, liksom ställa krav på särskilda åtgärder under avvecklingsperioden.

5 Statens kostnader för en förlängd drift

Slalens utgifter för all möjliggöra en förlängd drift av Grängesbergsgruvan hänför sig primärt lill atl läcka löpande driflsföriuster under åren 1989-1991 saml lill atl svara för de investeringar som möjliggör drift under en femårig avvecklingsperiod. SSAB ansvarar i sin tur för de särkostnader som kan hänföras till förelagets tvååriga nedläggningsallernaliv. .

Merkostnader för staten åren 1987 och 1988 är av invesleringskaraklär och omfattar tillredningsarbete samt vissa kompletteringsinvesteringar i gruvbrytningsutrustning. Ersättningsinvesteringar kommer givetvis alt ske i sådan omfattning atl säkerheten i gruvan inte riskeras under avvecklings­perioden.

Såsom utgångspunkt för vilka driftskostnader som övertagandet av Grängesbergsgruvan kan åsamka slalen kan gruvans budgeterade resultat för år 1987 utgöra bas. Delta resultat angavs inför verksamhetsåret 1987 till ell ÖverskoU på 2 milj. kr.

Efter atl koncernledningen i SSAB beslutat eliminera den interna valuta­säkringen mellan divisionen och koncernen, vilkel gav divisionen rätl att erhålla 8: 55 kr. per dollar, förelåg vid årets början ett budgeterat under­skott på 76 milj. kr. Under år 1987 har dollarutvecklingen varit negaliv och ytterligare försämrat kursen från årsskiftets 6: 85 kr. per dollar lill en beräknad kurs på 6: 30 kr. per dollar. 1987 års resultat försämras därmed med ytteriigare 24 milj. kr. De malmprisavlal som slutits för år 1987 gav upphov till ett prisfall på 8 %, vars resultateffekt är ca 20 milj. kr. Sammanlaget visar tabell 2 hur gruvans årliga föriuster utvecklas från årsskiftet 1986-1987 fram lill hösten 1987.

66


 


Tabell 2.                                                                                        Prop. 1987/88; 25

-1-    2 milj.

kr.

- 78 milj.

kr.

24 milj.

kr.

- 20 milj.

kr.

-120 milj.

kr,

Resultat enligt gruvans budget 1987 Eliminering av intern kurssäkring Dollarfall 1987 Prisfall på järnmalm under 1987

Basresultat 1987

Med en årlig förlusttakt på 120 milj. kr. som utgångspunkt kan statens driftskostnader fram till år 1991 kalkyleras. Kalkylen kan delas in i fyra delar, vilka innehåller olika resultatpåverkande faktorer. De utgörs av en (1) investeringseffekt, en (2) volymeffekl, en (3) spareffekt och en (4) omvärldseffekl.

-        Investeringseffekten omfattar de resultatmässiga konsekvenserna av alt
investeringsbehovet för gruvans ålerstående driftsperiod bestäms. En
relativt slor andel av produktionskostnaderna består av investeringar i
förberedelse av framtida brytningsnivåer. Dessa kostnader kan vid en
avvecklingsproduktion återföras till resultatet. Kostnader för både till­
redning, avsänkning och ny utrustning påverkas positivt av en tidsbe­
stämd och begränsad gruvbrytning. Den minskade lillredningsverksam-
heten leder lill en förbättring av årsresullalel på i storleksordningen 20-
25 milj. kr. I det femåriga driftsalternativet måsle dock bolaget för år
1987 och år 1988 la på sig de extra lillredningskostnader SSAB inte
kompenserar bolaget för.

Då SSAB överför anläggningarna till gruvbolagel lill ett nollvärde kan de årligt budgeterade avskrivningarna på 24 milj. kr. återföras i resulta­tet. Denna återföring av avskrivningsmedel reduceras lill viss del av de behov av smärre ersätlningsinvesteringar som uppslår under åren 1987-1989.

Gruvbolagel skall enligt avtalet överta ett till SSAB beviljat rekon-slruklionslån på 15 milj. kr. (NU 1980/81:44, rskr. 116), vilkel avser investering i granulverk i Grängesberg. Jag förordar all regeringen före­slår riksdagen att lämna sitt samtycke lill detta.

-     Med volymeffekt avses den resullaleffekl som uppnås av lågproduklion från den 1 januari 1988. Den reducerade mängden förlustorder besparar bolaget ca 29 milj. kr. per år.

-     Bakom den beräknade spareffekten återfinns modifieringar av de åt­gärdsplaner som initierades inför 1987 års budgetarbete i Grängesberg. Besparingar görs ovan och underjord, vid Oxelösunds hamn samt inom administrativa avdelningar.

-     Med omvärldseffekt avses de malmprisförändringar och kostnadsök­ningar som går utöver basresullatels förlust på 120 milj. kr. Accepteras Världsbankens prognos om i nominella tal oförändrade malmpriser, bör istället kostnadsökningar på 4 % årligen eller ca 12 milj. kr. belasta re-sullalframskrivningen.


67


 


Tabell 3 Kostnadseffekter för staten av övertagandet (milj. kr.)           Prop. 1987/88: 25

 

Merkostnader

Eget kostnadsansvar

 

 

1987

1988

1989

1990

1991

 

Basresuitat

 

-120

-120

_

120

 

1) Investeringseffekt

 

 

 

 

 

 

Återförda avskrivningar

 

 

 

 

 

 

netto                               - 6

- 7

-1-  17

-1- 24

-H

20

 

Tillredning                      -10

-17

-H  14

-1- 21

+

25

 

2) Volymeffekt

 

 

 

 

 

 

2/3 produktion ger mins-

 

 

 

 

 

 

kade förlustorder:              -

-

-1- 29

-1- 29

" -H

29

 

3) Spareffekt

 

 

 

 

 

 

1 gruva:                               -

. -

4- 31

-1- 28

-1-

27

 

Produktivitetsnedgång:

-

- 20

— 26

-

26

 

I hamn:                               -

-

-H ■ 9

+  10

+

12

 

Resultatkalkyl                     -16

-24

- 40

- 34

-

33

S:a 147

■4) Omvärldseffekt

 

 

 

 

 

 

Oförändrat nominellt

 

 

 

 

 

 

pris och 4 %kostnads-

 

 

 

 

 

 

ökning/år:                             -

-

-  12

- 24

-

36

 

Resultatprognos                  —16

-24

- 52

- 58

-

69

S:a219

Statens kostnad för överlagandet av gruvrörelse och ansvar för driften till och med år 1991 kan beräknas till omkring 200 milj. kr. I beloppet är inte några kostnader för finansiering av rörelsekapital eller löpande drifts-förluster upptagna. Då slatens ägartillskott sker med elt engångsbelopp på 200 milj. kr. per den I januari 1988 bör dock gruvbolagel under ävveck-lingsperioden kunna uppvisa étt visst positivt räntenetto. Låt mig samtidigt få peka på den slora osäkerhet som råder när resultalprognoser fyra år framåt i tiden skall preciseras. Kraven på kvarvarande personal och led­ning är oaktat detta faktum myckel höga, och del förutsätts atl avveck­lingsproduktionen sker mycket rationellt och effektivt för att kalkylresulla-ten skall uppnås.

6 SSAB:s förhållande till gruvbolaget

SSAB:s överföring av medel till del nybildade gruvaktiebolagel uppgår
brutto till 298 milj. kr. per den 31 december 1987, vilkel före ränleberäk-
ning motsvarar 275 milj. kr. per den 1 januari 1987. SSAB:s överföring
motsvarar de beräknade driftsförluslerna för år 1987 och år 1988 om SSAB
avvecklat verksamheten liksom nedskrivning av samtliga anläggningstill­
gångar. Den personalavvecklingskostnad som beräknats i SSÅB:s alterna­
tiv och som ingår i beloppet 275 milj. kr. utgörs av en kombination av
avgångsvederlag, bonus till kvarslannande personal och produktivitets-
bortfall för år 1988. Sammanlagd har della belopp beräknats lill 70 milj.
kr. Del är väsenlligl att notera att dessa 70 milj. kr. inte enbart ulgör
avgångsvederlag och inle uteslutande bör reserveras för sådana ändamål.
SSAB:s kostnader i samband med avtalet med staten har föranletts av
verksamhel som SSAB bedrivit och avsättningar för detta ändamål har
därför gjorts i 1986 års bokslut.
                                                                           ,„


 


I SSAB:s överföring av medel ingår även 40 milj. kr. vilka reserveras för Prop. 1987/88: 25 framtida återställande av gruvområdet. Ledningen för gruvan har låtit konsultföretaget VBB utföra en undersökning av omfattning samt kostnad för återställande av gruvområdet. Obligatoriska åtgärder som täckande av slamdammar och överledning av vatten är relativt odiskutabla kostnads­poster i kalkylen. I vad mån fastigheter och lavar skall rivas är någol som däremot ej går att uttala sig om före 1991.

Med statens övertagande av gruvbolagel följer ett aktieägaravlal mellan SSAB och slalens järnvägar (SJ) avseende samarbete i TGOJ liksom ett transportavtal mellan SSAB och TGOJ. Transportavtalet löper med en fyraårig uppsägningsklausul och skall sägas upp till den 31 december 1991. Samarbetet mellan SSAB och TGOJ bygger på ell konsortialavtal mellan parterna. Enligl avtal mellan SSAB och gruvbolagel kommer gruvbolaget att inträda som ny part i konsortialavlalel med SJ. Därmed överläs rätten atl få del i hela TGOJ:s eventuella överskott, liksom skyldigheten atl täcka hela TGOJ:s underskott. Jag förordar all regeringen föreslår riksdagen att lämna sitt medgivande till alt gruvbolaget inträder som ny part i konsortial-avtalen.

I bilaga 8.1 redovisas överlåtelseavtalet mellan SSAB och staten för gruvverksamhet. Avtal om överlåtelse av rörelse samt malmleveransavlal har vidare upprättats mellan SSAB och gruvbolaget. Det sistnämnda avta­let är utformat så att SSAB-Oxelösund köper 730 milj. ton järnmalm från Grängesberg till och med år 1990. Under 1991 garanteras gruvbolagel leverans av minsl 500 miljoner lon järnmalm. SSAB ges därmed tid för omställning inför användandet av LKAB-pellels i produktionen. Volymen år 1991 skall dock bli föremål för förhandling under år 1990.

I enlighet med vad jag anfört anser jag atl staten bör överta samtliga aktier i SSAB Gruvor AB till en kostnad av en krona. Jag föreslår vidare all elt ägartillskott på 200 milj. kr. lämnas för atl säkerställa fortsatl drift i gruvan liksom läcka kostnader för förvärv av aktierna i SSAB Gruvor AB. Jag förordar därför atl ell nylt anslag för ändamålet las upp på tilläggsbud­get I till statsbudgeten för budgelåret 1987/88.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.  godkänna överlåtelseavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och staten angående överlåtelse av SSAB Gruvor AB till slalen,

2.  godkänna alt elt slalligl rekonstruktionslån enligl vad jag ovan anfört överlåtes på SSAB Gruvor AB,

3.  godkänna att konsortialavtal mellan SSAB Svenskt Stål AB och. statens järnvägar enligt vad jag anfört överlåtes på SSAB Gruvor AB,

4.  till Förvärv av aktwr i och aktieägartillskott till SSAB Gruvor AB på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvi­sa etl reservationsanslag av 200000000 kr.

69


 


[6] Avskrivning av lån till United Stirling AB, m. m.  ™''"

Frågan om finansiering av ett projekt för ulveckling av en slirlingmotor inom United Stirling AB har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen, senast våren 1983 (prop. 1982/83: 125 bil. 9, NU 52, rskr. 162). I denna proposition föreslogs ett anslag för finansiering av stirlingmolorutveckling-en på 68 milj. kr. samtidigt som föredraganden förutsatte att några ytterli­gare tillskott till United Stirling AB inle skulle aktualiseras.

Finansieringen under tidigare år hade skett på olika sätl bl. a. via anslag och lån från slaten. År 1980 beviljades KB United Stiriing (Sweden) AB & Co (numera United Stirling AB) ell lån på 46,8 milj. kr. av staten för att täcka utvecklingskostnaderna för år 1980 och kunna återbetala lån som tagits för att finansiera utvecklingsarbetet under tidigare år (prop. 1979/80:125 bil. 11, NU 58, rskr. 346). Villkoren för lånet är desamma som vid detta tillfälle gavs av styrelsen för teknisk utveckling. Del innebär att med lånet är förknippad ålerbetalningsskyldighet som är villkorad av projektets framgång. Räntan skall läggas lill kapitalel. Bolagets samman­lagda skuld för lånet uppgick den 31 december 1986 till drygl 109 milj. kr. inkl. upplupen ränta.

Verksamheten med utvecklingen av stirlingmolorer har varit kostnads­krävande. Ulvecklingen har tidigare bedrivits med sikte på fiera tillämp­ningsområden; Flera av dessa som t. ex. stirlingsmotorn som bilmotor och som motor driven av solvärme har numera i slort sett avvecklats då intresset för nya typer av motorer har avtagit drastiskt beroende främst på det låga oljepriset, men även på att utvecklingstiden föi" all nå en driflssä-ker motor varit längre än planerad. Verksamhelen inom United Stirling AB har med hänsyn till dessa faktorer minskat i omfattning under senare år och är nu koncentrerad till konsultverksamhet inom stirlingtekniken och etl ulvecklingsarbele att få fram ett luftoberoende lillsatsmaskineri för ubåtar, vilkel kan medverka fill atl ubåtars operationstid i undervaltenslä-ge kan förlängas avsevärt. Den svenska marinen avser atl underår 1989 ha installerat etl första sådant maskineri i en ubåt. Under förutsättning att det fortsatta utvecklingsarbetet blir framgångsrikt finns möjligheter att sälja stiriingmolorbaserade lillsatsmaskinerier också lill andra kunder. Motorn har också ell tillämpningsområde för civila undervaltensfarkoster för t. ex. reparationer av offshoreanläggningar. Företagels bedömning är att den nuvarande koncentrationen till motorer för undervaltensfarkoster kommer att fortsätta under de närmaste åren. Företaget har numera ca 50 anställda, vilka arbetar i anslutning lill Kockums område i Malmö. United Stiriing AB har sedan år 1979 varit indirekt helägt av slaten, då hälflen av aktierna ägs av Kockums Air AB, elt bolag ägt av staten och förvaltal av industride­partementet och hälften av aktierna ägs av Celsius Industrier AB som år 1985 övertog dessa aktier från Affärsverket FFV.

Eftersom United Stiriing huvudsaklingen kommer att satsa på ulveck­
ling inom del undervatlensteknologiska området är det lämpligt atl integre­
ra verksamheten i Kockums Marine AB inom Celsiusgruppen. En förut­
sättning för detta är att aktierna i United Stirling ägs helt av Celsiusgrup­
pen. För atl fortsätta utvecklingsarbetet inom United Stirling AB på en hög
        70


 


nivå fordras avsevärda kapitaltillskoll till bolaget under flera år framöver. Prop. 1987/88: 25 United Stirling AB saknar för närvarande egna erforderliga resurser. Koc­kums Air AB, vars huvudsakliga tillgång är aktierna i United Stirling AB har inte några ekonomiska förutsättningar att lämna sådana tillskott. Koc­kums Air AB kommer därför atl överlåta sina aktier till Celsius Industrier AB. Därefter saknar Kockums Air uppgift och bör enligt min mening upphöra. Eftersom Kockums Air AB har övertagits av slaten efter beslut av riksdagen (prop. 1978/79:124 NU 47, rskr. 356) bör riksdagen också godkänna alt bolaget träder i likvidation.

En förutsättning för att Celsius Indiistrier AB skall salsa avsevärda nya medel på stirlingmolorulveckling anser Celsius Industrier AB vara att det tidigare nämnda lånet på 46,8 milj. kr. jämte upplupen kapitaliserad ränta efterges, då detta lån avsåg atl finansiera utveckling av tillämpningar som numera inte bedöms möjliga atl kommersialisera. Jag delar denna uppfatt­ning. Jag förordar sålunda att lånet till United Stirling AB på 46,8 milj. kr. jämte ränta efterges.

Hemställan

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att     ..

godkänna vad jag anfört om avveckling av/Toc/cHw.? A/r AB, bemyndiga regeringen att efterge lån till United Stirling AB på 46800000 kr. jämte upplupen kapitaliserad ränta.

[7] Vissa ändringar rörande borgensåtaganden för Celsiusgruppen

Riksdagen beslutade våren 1986 (prop. 1985/86: 120, NU 34, rskr. 314) aU borgensåtagandet för varv inom Celsiusgruppen (tidigare Svenska Varv­koncernen) i likhet med vad som gällde för privatägda mindre och medel­stora varav i varje särskilt fall skulle reduceras från 100% lill 10 % av vid varje tillfälle utestående garanti. Detta reducerade borgensåtagande komp­letterades med etl åtagande för företaget att täcka en del av eventuellt uppkomna förluster inom garantisyslemel utöver nämnda 10 %. Della komplellerande åtagande beslutades lill 15 %. Det reducerade borgensåta­gandet för Celsiusgruppen trädde i kraft den 1 juli 1986, dock med följande undantag. De borgensåtaganden som gjorts av Kockums AB lyftes av till 100 %, eftersom handelsfarlygsproduklionen skulle avvecklas. För Göla­verken Arendal AB:s åtaganden för enheter som berördes av Consafe-kon­kursen skulle sänkningen av borgsålagandet ske först sedan enheterna avyttrats av konkursboet och eventuellt därvid uppkomna förluster i ga­rantisystemet infriats av Götaverken Arendal AB.

Statens industriverk (SIND) och fullmäktige i riksgäldskontoret har som praxis att, i de fall kreditgarantier lämnas för betällares lån, kräva borgen från del varvsföretag där fartyget byggs. Motivet är alt del bedöms vara väsentligt att varvsföretagen har ett direkl ekonomiskt ansvar för sina kundengagemang.

Riksdagens beslut om reducering av Celsiusgruppens borgensåtaganden   71


 


bygger på förutsättningen att varv inom koncernen har en eflerborgen till Prop. 1987/88: 25 den av fullmäktige i riksgäldskonloret utfärdade kreditgarantin. Detta är normalfallet och nästan samUiga av Celsiusgruppens olika borgensåtagan­den är av denna karaklär. Det har dock, efter det att riksdagen faltal sitt beslul år 1986, visat sig att för en rigg, som dock inte ingår i Consafe-kon­kursen, och fyra fartyg är förhållandet det omvända, dvs. att den av fullmäktige i riksgäldskontoret utfärdade kreditgarantin är eflerborgen till borgen utfärdad av varv inom Celsiusgruppen. Det totala nominella bor­gensåtagandet före reducering uppgår till 505,5 milj. kr. för dessa fem byggen. Efter reducering skulle sålunda mötsvarande borgensåtagande bli 50,5 milj. kr.

Vid beredningen av denna fråga inför riksdagsbeslut våren 1986 var min avsikt att samtliga Celsiusgruppen olika borgensåtaganden skulle reduce-. ras till 10 % oavsett om varv inom koncernen eller fullmäktige i riksgälds­kontoret genom utfärdad kreditgaranti har eflerborgen eller inte. Eftersom jag vid den lidpunkten inte var informerad om atl del fanns fall där fullmäktige i riksgäldskontoret genom utfärdad kreditgaranfi hade efler­borgen var propositionen så formulerad alt den inte omfattade sådana åtgärder. Jag anser därför att regeringen nu bör inhämla riksdagens god­kännande att även de byggen där fullmäkfige i riksgäldskonloret har efler­borgen skall omfattas av de av riksdagen fidigare beslutade reducerade borgensåtaganden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

atl godkänna vad jag har förordat om vissa av Celsiusgruppens borgensåtaganden.

72


 


Bilaga 8.1    Prop. 1987/88:25

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan;

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1980: 1097) om Svenska skepps­hypotekskassan att 1,5 och 13 §§ skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål atl medverka vid finansiering av rederiverksamhet här i riket genom att lämna lån, hu­vudsakligen av långfrisfig karaktär, eller ikläda sig garanti för sådana lån.


1


Föreslagen lydelse

§

Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål all medverka vid finansiering av rederiverksamhet som bedrivs av svenskt rederi eller av en utländsk juridisk person, när etl svenskt rederi äger mer än hälf­ten av rösterna för samtliga aktier eller andelar eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över den.

För ändamålet lämnar skeppshy­potekskassan lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, eller ikläder sig garanfi för sådana län.

Svenska skeppshypotekskassan får pröva fråga om lån lid svenskt rederiföretag för förvärv, ombygg­nad eller reparation av mindre far­tyg, för vilket statligt stöd till för­lusltäckning lämnas eller kan läm-


 


För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning /' svenskt fartyg eller tillgodohavande hos eller borgen av staten eller bank. ■

Inteckning skall ligga inom sjut­tio procent av det värde fill vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet får inte godtas inteckning i fartyg som är äldre än tjugo år.


För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av in­teckning / fartyg eller tillgodo­havande hos eller borgen av staten eller bank.

Inteckning skall ligga inom sjut­tio eller i särskdda fall åttio procent av del värde till vilket styrelsen uppskattar fartyget. Som säkerhet får inte godtas inteckning i fartyg som är äldre än tjugo år.

I fråga om lån tdl den mindre skeppsfarten utfärdar regeringen ytterligare bestämmelser.


 


Senaste lydelse 1985: 1088.


73


 


13 §


Prop. 1987/88:25


Styrelsen prövar frågor om upp­tagande och beviljande av lån och om ställande av garanti.

Styrelsen prövar frågor om alt uppta och bevilja lån och om atl ställa garanti samt frågor om lån för vilket statligt stöd tid förlust­täckning lämnas eller kan lämnas.

Styrelsen beslutar om besiktning och värdering av fartyg och om arvode för sådanförrättning.


1.  Denna lag träder i kraft den Ijanuari 1988, dåförordriingen (1971: 325) om instruktion för lånenämnden för den mindre skeppsfarten skall upphöra att gälla.

2.  För de lån som vid ikraftträdandet redan beviljats av lånenämnden för den mindre skeppsfarten gäller bestämmelserna i förordningen (1971:324) om lån till den mindre skeppsfarten i tillämpliga delar, dock att skeppshy­potekskassan träder i nämndens- och kammarskollegiets ställe vad gäller övervakning och återbetalning av lånen m. m.

Bilaga 8.2

Ekonomisk översikt över FFV-koncernen 1982—1986

(milj. kr.)

 

 

1986

varav affärs­verket

1985

varav affärs­verket

1984

varav affärs­verket

1983

varav affärs­verket

1982

varav affärs­verket

Fakturerad

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

försäljning

4265

2423

3 507

2116

3 001

1913

3013

1863

2328

1582

Rörelseresultat efter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

avskrivningar

94

176  ■

176

..    55

132

56

173

66

180

121

Resultat efter finan-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

siella intäkter och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kostnader

107

81

202

92

134

79

170

72

172

124

Resultat före bok-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

slutsdisp. och

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skatt

101

83

192

82

112

57

179

84

162

106

Årsvinst

69

73

135

70

58

65

83

55

106

53

Eget kapital

855

703

788

626

693

596

686

582

640

565

Balansomslutning

4 659

2 641

3516

2 147

2697

1799

2 373

1612

2 370

1562

Investeringar

256

.    143.

170

88

117

60

119

84

107,.

69

Inleveranser'

73

73

73

73

65

65

58

58

53

53

Medeltal anställda

8884

5616

8024 .

5 384

7 834

5 437

8352

5 870

8379

6 294

Av regeringen fastställt inleveranskrav resp. år.

74


 


Prop. 1987/88:25 Bilaga 8.3

Vissa ekonomiska uppgifter om FFV:s affärsområden 1985—1986

 

 

Ordnance

Aerotecl

 

Telub

 

Holding

 

Development

 

1986

1985

1986

1985

1986

1985

1986

1985

1986        1985

Fakturering

1 149

1 102

1743

1334

756

608

683

607

68         60

Orderingång

1929

2093

1801

1585

814

648

698

645

68         57

Invesleringar

81 .

61

78

43

41

29

42

31

8           3

Rörelseresultat efter

 

 

 

 

 

 

 

 

avskrivningar

55

81

122

122

38

55

48

52

-6           3

Bilaga 8.4


SSAB Gruvor AB Överlåtelsebalansräkning per 1987-01-01

Belopp i tkr TILLGÅNGAR

Omsättningstillgångar

Kassa och bank

Kundfordringar

Övriga kortfristiga fordringar

Varulager

Fordran på SSAB

Summa omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

Långfristiga fordringar

Pågående nyanläggningar

Maskiner och inventarier

Byggnader

Mark och övrig fast egendom

Summa anläggningstillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH EGET KAPITAL

Kortfristiga skulder

Leverantörsskulder

Skatteskuld

Övriga kortfristiga skulder

Summa

Långfristiga skulder

Långfristiga lån

Avsatt till pensioner

Skuld motsvarande rekonstruklionslån

Summa


294 34298

198

39308

163 763

237861

22654

3 261

58400

16255

5444

106014

343875

29095

51

1630

30776

65 22 171 15000

37236


75


 


Obeskattade reserver

Ackumulerade avskrivningar utöver plan

Bundet eget kapital

Aktiekapital Bundna reserver

Fritt eget kapital

Balanserade vinstmedel Kapitaltillskott

Summa eget kapital

Summa skulder och eget kapital


863

 

50

 

10

. 60

13904

 

261036

274 940

 

275000

 

343875


Prop. 1987/88:25


Bilaga 8.5

Överlåtelseavtal

Mellan SSAB Svenskt Stål AB, nedan SSAB, och svenska slaten genom industridepartementet, nedan Slalen, har följande avlal träffats om överlå­telse av akfier i SSAB Gruvor Aktiebolag (org. nr. 556049-7140), nedan Gruvbolaget.


Bakgrund

Vid tidpunkten för detta avtals undertecknande driver SSAB gruvrörelse i Dannemora och Grängesberg. De till gruvrörelsen hörande och hänförliga anläggningstillgångarna har sedan SSAB:s bildande ägts av Gruvbolaget som också innehar utmals- och andra gruvrälligheter. Med verkan från den 1 januari 1987 har SSAB till Gruvbolaget överfört den i Grängesberg bedrivna gruvrörelsen.

Enligt den handlingsplan som antogs av SSAB:s styrelse den 9 april 1987 skulle gruvrörelsen avvecklas, vilket enligt uttalande av styrelsen kunde ske antingen genom nedläggning eller avyttring. MBL-förhandlingar om handlingsplanen har sedermera genomförts och avslutats.

Genom detta avtal överenskommer SSAB och Slalen atl Staten skall från SSAB förvärva SSAB:s hela gruvrörelse i Grängesberg saml överta SSAB:s personalansvar i Grängesberg.

Statens förvärv av gruvrörelsen i Grängesberg skall tillgå så, att Staten förvärvar samtliga akfier i Gruvbolaget sedan de anläggningstillgångar och gruvrälligheter som är hänförliga lill gruvrörelsen i Dannemora avskilts.

1.         SSAB överlåter och försäljer härigenom till Slaten för en köpeskilling av
en (1) krona samtliga aktier i Gruvbolaget.

2.         Detta avlal kräver för sin giltighet atl regeringen senast den 23 december
1987, efter det att riksdagen fattat de beslut som behövs härför, slutligt
godkänner avtalet. Tillträde sker en vecka efter regeringens godkännande.
Avtalet förfaller om sådant godkännande inte lämnas.


76


 


På Tillträdesdagen skall SSAB till staten överlämna samtliga aktier i     Prop. 1987/88: 25 Gruvbolaget vederbörligen endosserade. Avräkningsnota upprättas genom SSAB:s försorg.

3.         Före Tillträdesdagen skall SSAB ha rätt och plikt att från .Gruvbolagel

för en köpeskilling motsvarande bokförda värden överföra till SSAB eller          '

ell av SSAB helägt dotterbolag de anläggningsfillgångar och gruvrällighe­ter som är hänföriiga dels lill den del av gruvrörelsen som bedrives i    ' Dannemora, dels till de nedlagda gruvrörelser som bedrivits i Blötberget, Håksberg och Stråssa.

4.  Före Tillträdesdagen har SSAB till Gruvbolagel överiåtil hela den del av gruvrörelsen som bedrives i Grängesberg. Personalen i gruvrörelsen över­gick från SSAB till Gruvbolagel pä oförändrade villkor. I överiålelsen ingick rörelsens tillgångar, såsom lager, kundfordringar och de rättigheter som kan grundas på avtal och liknande. Gruvbolaget övertog jämväl från SSAB de skyldigheter som hör lill eller eljest är hänförliga till rörelsen. Överlåtelsen skedde med verkan från den 1 januari 1987 och i övrigt på de villkor som framgår av det såsom/j/Zflgfl / härtill fogade avtalet.           ■     '

5.  Med verkan från den 1 januari 1987 har SSAB öch Gruvbolaget träffat ett malmleveransavlal av den lydelse som framgår av bUaga 2 härtill.

6.  SSAB skall per 1 januari 1987 ha givit Gruvbolaget etl kontantbelopp så atl det egna kapitalet uppgår fill 275 000 000 kronor.

7. När de i punkterna 3, 5 och 7 avsedda transaktionerna genomförts,
bedöms Gruvbolaget per 1 januari 1987 ha den balansräkning som framgår
av bdaga 3.

SSAB garanterar att- Gruvbolagets rörelse under perioden från den 1 januari 1987 till Tillträdesdagen har drivits och skall drivas på ett affärs­mässigt normalt sätl och alt inga extraordinära affärstransaktioner förutom vad som avses i punkt 3 förekommit eller skall förekomma.

Staten skall fillse atl Gruvbolagel senast per den 1 januari 1988 löser sina eventuella skulder per Tillträdesdagen till SSAB.

SSAB åtar sig att på tillträdelsedagen lösa sina skulder till Gruvbolaget utöver ej förfallna leverantörsskulder.

8.   Slaten är underrättad om att gruvbrytningen i Grängesberg medför en markrörelse inom ett område begränsat av, å ena sidan, en förkastnings­linje i dagen och, å andra sidan, gruvans dagöppning. Denna markrörelse resulterar i en marksänkning av ca 1,5 cm årligen i det berörda området, inom vilket stora delar av Grängesbergs samhälle är belägna. Denna mark­sänkning antas avstanna inom etl till två år efter det gruvbrytningen upphört. Påverkan av gruvans vattenfyllning kan dock innebära senare sättningar.

9.   SSAB skall tillse att Gruvbolagets nuvarande styrelseledamöter på Tillträdesdagen ställer sina platser till förfogande. Slalen åtar sig all på nästkommande ordinarie bolagsstämma bevilja dem ansvarsfrihet för de­ras förvaltning under 1987, förutsatt tillstyrkan av bolagels revisorer.

10.       Slaten åtar sig att inom tre (3) månader från Tillträdesdagen ändra
Gruvbolagets firma så alt "SSAB" ej ingår däri.

11.       Tvister rörande tillämpningen och tolkningen av detta avtal och därur

härflytande rättsförhållanden må icke dragas inför allmän domstol utan             77


 


skall hänskjulas fill avgörande genom skiljedom enligl den vid tiden för     Prop. 1987/88:25 hänskjulandel gällande lagen om skiljemän. Ordföranden i skiljenämnden skall vara en i domarvärv väl erfaren jurist. Skiljeförfarandel skall äga rum i Stockholm. Rättegångsbalkens regler om omröstning och kostnadsfördel­ning skall tillämpas av skiljemännen.

Stockholm den 23 oktober 1987

SSAB Svenskt Stål AB            Svenska Slaten

Industridepartementet

Detta avtal biträdes:

SSAB Gruvor AB

Bilagor, med undantag av bilaga 3, till detta avtal är hemliga enl. 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980: 100) och bilägges inle proposifionen.

78


 


Bilaga 9    Prop. 1987/88: 25

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oklober 1987 Föredragande: statsrådet Holmberg

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Trettonde huvudtiteln

D. Statlig personalpolitik m. m.

D 17. Administration av statens personskadeförsäkring, m.m.

Nytt anslag (förslag) 3 000000 kr.

För statsanställda, som råkar ut för olycksfall i arbetet, arbetssjukdom, färdolycksfall eller skada som har föranletts av våld eller misshandel som de har utsatts för på grund av sin anställning, gäller elt särskilt avtal om ersättning vid personskada (PSA). Avtalet, som träffats mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisationer, utgör en mot­svarighet till de på kollektivavtal grundade trygghetsförsäkringar vid ar­betsskada som finns på övriga sektorer av arbetsmarknaden.

Frågor om ersättning enligl PSA beslutas av trygghelsnämnden. Nämn­den, som är partssammansatt, inrättades i samband med alt dåvarande statens av talsverk och de statsanställdas huvudorganisationer år 1972 träffade avtal om vissa frågor rörande arbetsmiljön och anställningstrygg­heten. Administrativt är nämnden knuten lill slatens arbetsmarknads­nämnd (SAMN), som också tillhandahåller kansliresurser.

Ärendeulvecklingen för trygghetsnämnden på personskadeområdet gör del enligl min mening nödvändigt atl nu ta upp resursfrågan inom delta område särskill. Fr.o.m. budgelåret 1983/84 har enligt uppgifter från SAMN antalet inkomna personskadeärenden ökat med 15-20% per bud­getår. Ca 3 500 ärenden inkom under budgetåret 1983/84. För innevarande budgetår är prognosen 6500 ärenden.

Tidigare har ökningarna kunnat mötas genom atl SAMN omfördelat personal. Dessa möjligheter är nu uttömda vilket har lett lill slora balanser och oacceptabelt långa handläggningslider.

Jag har mot denna bakgrund övervägt olika alternativ atl effektivisera trygghetsnämndens kanslifunktion i personskadeärenden. Jag har därvid funnit atl en överföring av uppgifterna från SAMN till AMF-trygghetsför-säkring är att föredra av flera skäl.

AMF-trygghelsförsäkring, i vars ledning arbetsmarknadens parter har      79


 


elt dominerande inflytande, administrerar trygghetsförsäkring vid arbets- Prop. 1987/88: 25 skada som omfattar mer än 3 milj. privat och kommunall anställda, varav 0,9 milj. inom det kommunala avtalsområdet och ca 0,1 milj. inom den kooperativa sektorn. Enligt min mening ligger det ett värde i alt gemen­samma lösningar för hela arbetsmarknaden tillämpas inom Irygghelsområ-det. Samma skadeståndsrättsliga normer som fillämpas av AMF-trygghels­försäkring bör vara vägledande vid regleringen av personskada enligt PSA.

Vidare har AMF-trygghelsförsäkring goda förutsättningar att snabbt
arbeta ay den nu rådande ärendebalansen. Enligt vad jag under hand har
inhämtat från AMF-trygghelsförsäkring bör det kunna göras inom ett
halvår. Jag har vid mina överväganden fäst stort avseende vid detta förhål­
lande och utgår ifrån att så blir fallet.
                       .     -

AMF-trygghelsförsäkring har också genom bl. a. en utbyggd internut­bildning av skadereglerande personal väl sörjt för framtida kompetens­utveckling och möjligheter att möta variationer i ärendetillströmningen.

Jag vill i sammanhanget betona att parternas inflytande över personska­defrågorna inte påverkas av alt AMF-trygghelsförsäkring engageras ädmi-nistrafivt.

Med hänsyn till rådande balanssilualion bör den överföring till AMF-trygghetsförsäkring som jag nu förordar ske så snart som möjligt. Jag avser därför att inom kort återkomma till regeringen med förslag om uppdrag till statens förhandlingsnämnd att föra de förhandlingar som behövs med AMF-lrygghetsförsäkring. En utgångspunkt för förhandlingarna bör vara att administrationen av personskadefrågorna skall föras över per den 1 januari 1988.

Jag har beräknat medelsbehovel för bidrag lill AMF-trygghetsförsäkring för uppgiften atl administrera PSA till högst 3 milj. kr. för första halvåret 1988. För ändamålet bör etl nytt, förslagsvis betecknat anslag benämnt Administration av  slalens personskadeförsäkring,  m. m. föras upp på' statsbudgeten för budgetåret 1987/88.

Hemställan

Med hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen förslår riksdagen

att till Administration av statens personskadeförsäkring, m. m. på tilläggsbudget I till stadsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 3 000000 kr.

80


 


Miljö-och energidepartementet                Prop. 1987/88:25

-'                     °                                                                       Bilaga 10

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987

Föredragade: statsrådet Dahl

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88

Fjortonde huvudtiteln

A. Miljö- och energidepartementet m. m.

[1] Al. Miljö-och energidepartementet

Under denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisats ett förslagsanslag av 17 463 000 kr.

Föredragandens överväganden

Utöver en viss förstärkning inom naturresursområdet har miljö- och ener­gidepartementet i princip byggts upp med de resurser som tidigare fanns inom jordbruksdepartementet och industridepartementet för miljö- och energifrågor.

Enligt min mening bör man sé departementets första verksamhetsår som ett uppbyggnadsskede då man mot bakgrund av vunna erfarenheter prövar bl.a. behovet av insatser och resurser. Erfarenheterna hittills är att det snabbt ökande behovet av åtgärder inom främst miljöskyddsområdet med­för att också kraven på insatser från departementels sida ökar. Jag finner det därför nödvändigt att förstärka departementets personalresurser redan under innevarande budgetår för att kunna intensifiera arbetet vad gäller bl. a. ekonomiska styrmedelsfrågor på miljöskyddsområdet och frågor om de stafiiga bolagen inom departementets verksamhetsområde. Jag beräk­nar kostnaderna för denna förstärkning till 250000 kr. för den andra delen av innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljö- och energidepartementet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 250000 kr.

81

6   Riksdagen 1987/88 1 saml. Nr 25

Rättelse: S. 90 undre tabellen: kolumnerna har bytt plats


[2] A 3. Extra utgifter                                      Prop. 1987/88:25

Bilaga 10 Under denn rubrik har i statsbudgeten för budgetaret 1987/88 anvisats ett

reservationsanslag av 250000 kr.

Föredragandens överväganden

Under det första halvåret av det nya miljö- och energidepartementets verksamhet har anslaget till extra utgifter belastats med 250000 kr. Mot bakgrund av den verksamhet som planeras och departementets ökande intemafionella arbetsinsatser beräknar jag att ytterligare 250000 kr. behö­ver tillföras anslaget under innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Extra utgifter på filläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsanslag av 250000 kr.

B. Miljö

[3] Bl. Statens naturvårdsverk,

B 3. Övervakning av miljöförändringar, m. m.

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under rubriken Statens na­turvårdsverk anvisats ett förslagsanslag av 103 313000 kr. och under rubri­ken Övervakning av miljöförändringar, m. m. ett reservationsanslag av 31200000 kr.

Analyser av höggradigt giftiga organiska miljöföroreningar

Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk har i en skrivelse den 4 september 1986 föreslagit atl särskilda resurser bör anvisas för alt komplettera verkets specialanaly­tiska laboratorium med ett laboratorium för analyser av sådana organiska mitjögifter som kan vara höggradigt giftiga i mycket låga halter eller små mängder. En gradvis uppbyggnad föreslås upp till en kapacitet på 800-1000 analyser per år. För de biologiska testen behövs ett eget laboratori­um. Verket föreslår att detta placeras vid statens miljömedicinska labora­torium (SML) i anslutning till den verksamhet inom detta område som redan finns där.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över naturvårdsverkets förslag avgivits av försvarets forskningsanstalt (FOA), socialstyrelsen, SML, naturhistoriska riksmuseet,  statens  livsmedelsverk,  fiskeristyrelsen,  kemikalieinspek-


 


tionen,  arbetarskyddsstyrelsen,  statskontoret,  Stockholms  universitet,     Prop. 1987/88:25 Umeå universitet, Sveriges Industriförbund, Ingenjörsvetenskapsakade-     Bilaga 10 mien. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska  renhållningsverksföreningen.   Svenska  värmeverksföreningen. Tjänstemännens Centralorganisafion (TCO) och Kungl. Vetenskapsakade­mien.

Flertalet remissinstanser delar naturvårdsverkets uppfattning att ökade resurser behövs för analyser av höggradigt giftiga organiska miljöförore­ningar i låga koncentrationer. Från flera håll framhålls att behovet av sådana analyser ökar snabbt.

Förslagen om all naturvårdsverkets specialanalytiska laboratorium skall ha sådana analysmöjligheler biträds av flera remissinstanser, t. ex. statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, Stockholms unlversdel och LO.

Socicdstyrelsen och SML biträder naturvårdsverkels förslag om alt bio-testverksamheten bör placeras vid SML. SML anser atl en än längre gående integrering med laboratoriet skulle bidra till atl ytterligare effektivi­sera verksamheten. Kemikalieinspektionen menar att laboratoriet organi­satoriskt bör föriäggas till naturvårdsverket, men alt en samlokalisering med SML kunde vara ett alternafiv även för analysverksamheten. Kom­munförbundet och Renhållningsverksföreningen förordar SML eller ett annat alternativ, obundet från tillsynsmyndigheten. En föriäggning till Umeå universitet/FOA i Umeå föreslås av slalskonloret, FOA, Umeå universitet, länsstyrelsen i Västerbottens län och TCO.

Föredragandens överväganden

Av årets budgetproposition (prop. 1986/87: 100bil. 16s.43) framgår atl jag delar naturvårdsverkets bedömning atl det är nödvändigt att ytterligare analysresurser fillskapas när det gäller kvalificerade analyser av vissa typer av miljögifter, främst dioxiner. Med hänsyn lill bl.a. vad remissin­stanserna framfört har frågan om hur de ökade analysresurserna m. m. bör byggas upp utretts ytterligare. Jag återkommer nu med förslag lill hur denna förstärkning bör genomföras.

Kunskaper som forfiöpande vunnits under de senasle åren visar all höggradigt giftiga organiska ämnen nått sådana koncentrationer och fått en sådan spridning i miljön att de utgör etl allvarligt och växande hot. Detta gäller bl. a. dioxiner och andra liknande ämnen. Allt pekar på att etl anlal av dessa ämnen med hög stabilitet kommer att bli etl av 1990-talels stora miljövårdsproblem. Forskningen inom delta område bör enligl min mening ges hög prioritet. Stor osäkerhet råder beträffande dessa ämnens källor, spridningsvägar, förekomst och effekter på miljön. Utredningar pågår i alla dessa avseenden. Med hänsyn till frågornas omfattning och vikt är det enligt min bedömning nödvändigt alt öka insatserna för att möjliggöra ytteriigare nödvändiga klarlägganden. Sådana behövs för alt utarbeta rikt­linjer och strategier för hur olika miljöproblem skall åtgärdas och för atl man tillräckligt noga skall kunna följa utvecklingen. Del är härvid också angeläget att få fram underiag som behövs i det internationella arbetet med

83


 


atl minska utsläppen av dessa ämnen. Detta är elt omfattande arbete som     Prop. 1987/88: 25
sannolikt kommer att ta lång tid.
                                      Bilaga 10

Resurser för atl göra analyser av de här aktuella ämnena finns i dag på några ställen i landet.

Vid Umeå universitet, insfilutionen för organisk kemi, har dioxinanaly-ser gjorts under lång tid och där finns en god kompelens inom della område. I huvudsak bedriver man där forskningsinriktad verksamhet men man har även en kommersiell analysverksamhet.

Vid FOA i Umeå bedrivs forskning åt totalförsvaret, bl.a. rörande skydd mot kemiska och biologiska stridsmedel. På uppdrag bedrivs även liknande verksamhet åt samhället i övrigt. Även biotestverksamhet finns (FOAtox).

I Studsvik görs dioxinanalyser av Miljökonsulterna i Studsvik AB. De­ras verksamhet är främst inriktad på atl la hand öm sådana löpande konlrollanalyser som behöver genomföras för att uppfylla krav vid pröv­ning enligt miljöskyddslagen. Även här finns en analyskapacitet som kan utnyttjas av såväl jndustri som myndigheter.

På SML i Stockholm finns erfarenheter av forskning rörande biologiska effekter av organiska miljögifter i biotestverksamhet.

I forskningspropositionen (prop. 1986/87: 80 bil. 6 s. 55) föreslogs att elt centrum för miljövetenskaplig forskning inrättas i Umeå. Riksdagen biföll förslaget (UbU 26, rskr. 282). Detta innebär en förstärkning av kunskaps­uppbyggnaden inom miljövårdsområdet. Centret har bl.a. till uppgift att stödja och utveckla samspelet mellan långsiktig kunskapsuppbyggnad och metodutveckling samt tillämpningsinriklad forskning. I styrelsen för cent­ret ingår bl. a. företrädare för naturvårdsverket.

Vidare behandlar utredningen om miljövårdens organisation i sitt betän­kande (SOU 1987: 32) För en bättre miljö frågor om kunskapsförsörjningen inom miljövårdsområdet. Utredningen anser att naturvårdsverkets forsk­nings- och utredningsverksamhet bör samordnas i etl laboratorium hos verket. Detta laboratorium bör ha en myckel hög miljövetenskaplig kom­petens. Resurserna bör byggas upp så all laboratoriet har kompetens inom de viktigaste miljövelenskapliga områdena. Utredningen anser vidare att frågan om åtgärder vad gäller naturvårdsverkets laboratorieresurser i öv­rigt bör ingå i fortsatta överväganden. En förändring av nuvarande struktur bör enligl utredningen komma till stånd på så sätt all - relafivt sell - en mindre del av resurserna binds upp i egen personal och mer resurser läggs på flexiblare samarbete med externa organisationer och myndigheter saml universitet och högskolor, konsulter m. fl. Utredningen anför vidare atl en samverkan med det centrum för miljövetenskaplig forskning som inrättats vid universitetet i Umeå skulle kunna vara en intressant utvecklingslinje inom miljöforskningsområdet. Utredningens förslag bereds f. n. i rege­ringskansliet.

För egen del anser jag att det behov av fortsatt forsknings- och karllägg-
ningsarbele som finns rörande effekterna av miljögifler gör del angeläget
atl utnyttja de fasta resurser som idag finns och all koppla'analysresurser
till institutioner där forskning bedrivs. Jag anser således att ett nära samar­
bete mellan Umeå universitet, FOA i Umeå och naturvårdsverket, vilka i
     84


 


dag har omfattande miljögiftsverksamhel, är av synnerligen slor vikl. För     Prop. 1987/88: 25 en effektiv resursanvändning på detta komplicerade område krävs alt såväl     Bilaga 10 den nödvändiga särskilda utrustningen som de samlade kunskaperna och erfarenheterna på olika håll tas fill vara på bästa sätl. Jag tänker då även på erfarenheter hos SML och Miljökonsulterna i Studsvik men också interna­tionellt.

Etl nära samarbete med forskningen kan också garantera all verksamhe­ten bedrivs med hög kvalitet och på en hög vetenskaplig nivå. Former för detta samarbete bör utvecklas av berörda institutioner och myndigheter.

Jag anser därför alt naturvårdsverket bör tillföras resurser för köp högst i storleksordningen 800 analyser per år inom del här aktuella området. Mot bakgrund av den befintliga kapaciteten i Umeå är det naturligt all en stor del av analyserna fills vidare kommer att ulföras där. Jag räknar därvid med all för den kommande treårsperioden minst 400 analyser per år kommer att göras i Umeå.

Naturvårdsverket bör träffa etl avlal med Umeå universitet och FOA i Umeå som närmare behandlar formerna för etl samarbete. Del är en rad frågor som närmare bör regleras mellan parterna för atl underiätta det samarbete som måste komma till stånd. Ett avtal bör avse en viss tidsperi­od och behandla bl.a. priser, leveranstider, analyskvalitet och kunskaps­utbyte. Det är angelägel atl Umeå universitet och FOA medverkar till att ta fram sådana analysdala, kunskapssammanställningar m. m. som na­turvårdsverket behöver för att ulföra sina myndighetsuppgifter. För atl ytterligare underlätta för verket atl få del av de kunskaper som kommer fram genom analysarbetet föreslår jag alt naturvårdsverket tilldelas resur­ser för att personal i verket skall kunna della pch få insyn i arbetet i Umeå. Avsiklen är atl verket härigenom skall kunna följa ulvecklingen på detta vikliga miljöområde och erhålla och vidmakthålla aktuell kompetens som behövs för verkets olika myndighetsuppgifter, såsom att utforma strategi och riktlinjer inom miljövårdsområdet, tolka mätresultat, vidmakthålla kompetens atl beställa analyser m. m. Del är därvid också viktigt all naturvårdsverket tidigt kan beakta de ökade kunskaper som kommer fram. De närmare formerna för verkets medverkan i verksamheten i Umeå bör bestämmas av parterna.

Analyser utöver en i elt avlal med Umeå universitet och FOA i Umeå garanterad miniminivå kan naturvårdsverket köpa vid andra laboratorier om verket anser del fördelaktigare.

Vid vissa andra myndigheter, bl.a. fiskeristyrelsen, livsmedelsverket och kemikalieinspektionen, finns behov av liknande analyser. Jag förutsät­ter att etl samarbete sker mellan berörda myndigheter.

Jag beräknar atl naturvårdsverket på årsbasis bör tillföras ca 7milj.kr. för köp av analyser och ca 750 000 kr. för personalkostnader och omkost­nader.

Jag beräknar atl naturvårdsverket för innevarande budgetår behöver tillföras resurser för köp av analyser med 3,5 milj. kr: och för förvaltnings­kostnader med 375 000 kr.

85


 


Hemställan                                                                   Prop. 1987/88:25

Med hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen föreslår       ' ° riksdagen atl

1.  till Statens naturvårdsverk på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ett förslagsanslag av 375000 kr.,

2.  till Övervakning av miljöförändringar, ni. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa etl reservationsan­slag av 3500000kr.

[4] B 18. Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp.

Något anslag för della ändamål finns inle uppfört på statsbudgeten för innevarande budgetår.

Under förevarande anslagsrubrik har anvisats medel för att läcka kost­naderna för saneringsarbelel inom BT Kemis område i Teckomatorp. Hittills har på detta anslag samt anslaget Oförutsedda avgifter anvisats sammanlagt ca 40 milj. kr. för ändamålet. Det egentliga saneringsarbelel är i huvudsak avslutat. Anslaget används främst för all täcka kostnader för att avleda dränagevatlen från området lill reningsverk i Landskrona.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen har i skrivelse den 27 februari 1987 anmält all dränagevatlen från området även under kommande budgetår måste tas om hand och avledas till Landskrona reningsverk. För budgetåret 1987/88 redovisar länsstyrelsen ett medelsbehov av 790000kr. för här aktuellt ändamål. Länsstyrelsen anger kostnaderna för del fortsatta saneringsarbelel för budgetåret 1988/89 till 350000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att

till Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp på tilläggsbud­get I lill statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa ell reserva­tionsanslag av 790000 kr.

C. Energi

[5] C 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.

I statsbudgeten för budgetåret 1987/88 har under anslaget C 11. Statens valtenfallsverk: Kraftstationer m. rn. under fjortonde huvudtiteln anvisats ett reservationsanslag om 3 574,6 milj. kr. (prop. 1986/87:87, NU 34, rskr. 274). För innevarande budgetår var reservationen ca 937 milj. kr.

I regleringsbrev för budgetåret 1987/88 har 3 574,6 milj. kr. anvisats fill
statens vattenfallsverk (Vattenfall). Vidare har Vattenfall medgivils en
investeringsram om 3 884,4 milj. kr.
                                                    86


 


Från Vattenfall har två skrivelser inkommit. Den första rör upptagande    Prop. 1987/88: 25 av lån i utländsk valuta. Den andra rör en begäran om ökad investerings-    Bilaga 10 ram för Trollhätte kanal verk.

Statens vattenfallsverk

Upptagande av lån i utländsk valuta

I skrivelse den 25 augusti 1987 har Vattenfall anmält alt verket tillsammans med finländska Imatran Voima OY tecknat avtal med etl svenskt-norskt konsortium bestående av Asea Kabel AB och Standard Telefon og Kabel­fabrik A/S. Avtalet avser inköp av en sjökabel för etablering av en lik­strömsförbindelse mellan Sverige och Finland. Kostnaden för projektet fördelas lika mellan Vattenfall och Imatran Voima. Inköpsvärdet uppgår för Vattenfalls del till ca 134 milj. kr. avseende leveranser från ASEA Kabel och ca 149 milj. norska kr. (nkr.) avseende leveranser från den norske leverantören. Förbindelsen beräknas kunna tas i drift i slutet av år 1989.

Vid upphandlingsprocessen utvärderades elt flertal anbud. Samtliga an­bud innehöll erbjudande om finansiering på fördelaktiga villkor genom utnyttjande av exportkrediter till subventionerad ränta. Den norske leve­rantörens anbud bedömdes som särskilt intressant. Det innebär i korthet att Vattenfall erbjuds ett lån till en subventionerad ränta av A/S Eksportfi-nans i Norge. Lånet tillmättes stor betydelse vid det slutliga valet av leverantör. Det innebär att Vattenfalls inköpspris kan sänkas med ca 11 milj. kr., beräknat vid det ränteläge som gällde vid tidpunkten för utvärde­ringen av anbuden. Totalt lånebelopp är ca 127 milj. nkr. plus ränta 9 milj. nkr. Vattenfall kan genom dispositioner undanröja alla valutarisker och ränterisker så att kostnadsminskningen säkerställs.

Två olika tillstånd för lånet erfordras enligt Vattenfall. Dels regeringens fillstånd för Vattenfall att ta upp lån i utlandet och dels fillstånd från riksbanken att ta upp lån i utlandet och att vidta erforderliga åtgärder för undanröjande av valutarisker och ränterisker. Riksbanken har lämnat ett sådant medgivande. Vidare har riksgäldskontoret enligl Vattenfall under hand meddelat att det inte har något att erinra mot den föreslagna upplägg­ningen.

Vattenfall har i skiveisen hemställt att regeringen medger alt Vattenfall upptar ifrågavarande exportkredit hos A/S Eksportfinans intill ell belopp av ca 135 milj. nkr. och får påteckna erforderliga handlingar i ärendet.

Ökad investeringsram för Trollhätte kanalverk

I skrivelse den 20 augusti 1987 har Vattenfall anmält att en del av en pir i
Trollhätte kanal rasat. Piren är belägen uppströms slussarna i Åkersjö i
Trollhättan. Orsaken fill raset är de tre senaste vintrarnas besväriiga isför-
hållanden i Trollhätte kanal. Den raserade piren var uppbyggd som en
kalkstensmur och ingick i 1844 års slussystem. Den återstående delen av
piren, som är uppbyggd på i princip samma sätt fillkom genom 1916 års
slussystem.
                                                                                                          "'


 


Den raserade pirdelen skall ersällas med en ny. Kostnaden för detta Prop. 1987/88: 25 arbete är beräknat till ca 4,2 milj. kr. och kommer att i sin helhet belasta Bilaga 10 investeringsramen för budgetåret 1987/88. Av denna kostnad kan 2,2 milj. kr. finansieras genom omdispositioner i investeringsbudgeten, medan 2 milj. kr. inte kan klaras inom den fastställda ramen om 4,4 milj. kr. för budgetåret 1987/88. Vattenfall uppger dock att investeringen kan klaras inom den totala investeringsramen för Vattenfall.

Vallenfall har i skrivelsen hemställt att verkel får disponera 6,4 milj. kr. inom verkets totala ram för investeringar inom känalrörelsen.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har i samband med behandlingen av Vattenfalls investerings­plan för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86:100 bil. 14, NU 17, rskr. 172) . anvisat medel för en likströmsförbindelse mellan Sverige och Finland. Av 9 kap. 10 § regeringsformen framgår att regeringen inle utan riksdagens bemyndigande får ta upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förplik­telse. Av denna anledning erfordras atl riksdagen bemyndigar regeringen atl godkänna att Vallenfall upptar del nyss redovisade norska lånet. Jäg förordar all regeringen inhämtar ett sådant bemyndigande.

När det gäller den raserade pirdelen i Trollhätte kanal anförde jag i prop. 1986/87:87 i fråga om medel för investeringar inom Vattenfall budgelåret 1987/88 aft de medel jag beräknade för olika investeringsändamål fill sin storlek är av beräkningskaraktär. Därmed kan såväl över- som underskri­danden ske med hänsyn lill bl.a. tillståndsfrågor och prisutveckling, så länge den totala ramen inte överskrids och så länge inte ambitionsnivån förändras. När det gäller den aktuella pirdelen konstaterar jäg att denna investering tidigare inte hai- anmälts för riksdagen men att den måste genomföras för all trafiken vid kanalverkel skall kunna upprätthållas. Den innebär således inte någon ambilionsnivåhöjning. Jag avser att i annat' sammanhang återkomma fill regeringen med förslag till att Vallenfall med­ges atl av sin totala investeringsram omfördela erforderliga medel för att piren skall kunna repareras. Jag förordar alt regeringen bereder riksdagen lillfjille ta del av vad jag har anfört om den raserade piren i Trollhätte kanal.

Hemställan                                                                                              <

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

bemyndiga regeringen all godkänna att statens vatlenfallsverk
upptar ett lån hos A/S Eksportfinans i Norge uppgående till ca 135    .
milj. norska kr.      .
                                       ,

Jag hemställer vidare alt regeringen bereder riksdagen fillfälle att ta del av vad jag har anfört om

omfördelning av investeringsmedel för uppbyggnad av en raserad
pirdel i Trollhätte kanal verk.
       ,                                                                   i

88


 


[6] C 12. Bidrag till verksamheten vid Studsvik   Prop. 1987/88:25

Energiteknik AB                                              Bilaga 10

I statsbudgeten för innevarande budgetär har under denna anslagsrubrik anvisats etl reservationsanslag av 52,6 milj. kr.

Studsvik Energiteknik AB är statens största samlade resurs för energi-tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Bolaget har ca 700 anställda i Studsvik utanför Nyköping. En redovisning av bolagets situation lämnades senast i budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 16 s. 83-90, NU 19, rskr. 135). Jag beräknade i del sammanhanget behovet av statsanslag lill verksamheten vid Studsvik under innevarande budgetår till 41,6 milj. kr. Därutöver har riksdagen mot bakgrund av mina förslag i den forsk­ningspolitiska propositionen beslutat (prop. 1986/87:80, NU 33, rskr. 292) att Studsvik skall erhålla 11 milj. kr. för innevarande budgetår för grund­läggande energiteknisk forskning:

Jag konstaterade i budgetpropositionen att Studsviks resultat och lön­samhet successivt försämrats under de senaste åren, men att bolaget vidtagit vissa åtgärder för att förbättra den ekonomiska situafionen. Jag förutsalle alt Studsviks styrelse och företagsledning löpande anpassar bolagets resurser och kostnader till den faktiska efterfrågan på bolagets tjänster. Bolagels resultat har under de senasle åren successivt försämrats. För det förlängda räkenskapsåret den 1 juli 1984 - den 31 december 1985 redovisade koncernen ett underskott, mätt som resultat efter finansiella intäkter och kostnader, med drygt 20 milj. kr. Omsättningen för perioden uppgick till ca 721 milj. kr. För år 1986 uppvisade bolaget ytterligare förluster.

Inom Studsvik gjordes vintern 1987 en genomgång av bolagels ekonomi. Bl.a. genomförde Öhrlings revisionsbyrå en omfattande analys. De olika fackförbunden som finns representerade vid Studsvik har med hjälp av löntagarkonsulter gått igenom företagels situation. Arbetet inom Studsvik har resulterat i en omfattande åtgärdsplan för att komma tillrälla med de ekonomiska problemen i framtiden. Den ekonomiska situationen är dock nu så ansträngd alt bolagels överlevnad äventyras. Bolaget har därför hemställt om 110 milj. kr. i ägartillskott för rekonstruktion av bolagets finansiella ställning. Det innebär atl soliditeten byggs upp från ca 25 % år 1987 till ca 35% år 1989. Eft soliditetskrav på 35% är enligt Studsvik eft riktvärde för forskningsintensiv industri.

Föredragandens överväganden

Studsvik har sedan slulet av 1970-talet successivt vidgat sin verksamhet utanför det kärntekniska omrädet. En förskjutning har skett frän det kärn­tekniska området till energiområdet i övrigt. Bolaget har därigenom suc­cessivt ökat andelen finansiering via kommersiella uppdrag och tjänster.

Ansträngningarna för atl genomföra en omställning från en direkl statsfi­
nansiering lill mer kommersiell verksamhel har gett resultat. Även framle­
des bör enligt min mening bolaget öka den icke slatsfinansierande andelen
av verksamheten.
                                                                           go


 


Bolagets lönsamhet och finansiella ställning var under första hälften av Prop. 1987/88: 25 1980-lalel myckel god. De senaste åren har emellertid resultatutvecklingen Bilaga 10 försämrals. Under år 1985 drabbades bolaget av förluster bl. a. på grund av R2-reaktorns avslällning för byte av reaktortank samt vikande orderingång inom områden som tidigare varit expansiva. Detta har inneburit slora påfrestningar för bolaget och resultatet är nu ofillfredställande. År 1986 uppvisade bolaget före bokslutsdispositioner och skall en förlust på 72,8 milj. kr.

Bolagets koncernresultat för år 1986 samt prognos för år 1987 framgår av följande sammanställning (milj. kr.)

1986         1987

(prognos)

Intäkter

347,3

74,4

421,7

386,0

75,0

461,0

442,1

440,0

-20,4

21,0

-60,6

-21,0

20,2 32,4

1,0 12,0

Fakturerad försäljning Statsanslag Summa intäkter

Kostnader

Rörelseresultat före avskrivningar

Resultat efter finansiellt netto

Extraordinära intäkter Extraordinära kostnader

Resultat före bokslutsdispositioner och skatt           -72,8       -32,0

Sludsvikskoncernens balansräkning för verksamhetsåret 1984/85, som föriängts fill 18 månader och omfattar perioden 1984-07-01-1985-12-31 (bolagets räkenskapsår sammanfaller från och med år 1986 med kalender­år) samt balansräkning för år 1986 visar i sammandrag följande huvudsakli­ga situation (milj. kr.)

1985-12-31       1986-12-31

Tillgångar

234,5 199,1

193,6

173,4

219,0 82,3 51,9

227,9 73,9 26,0

30,0

10,0

50,7

-10,8

30,0 10,0 46,2

-47,2

Omsättningstillgångar Anläggningstillgångar

Skulder

Kortfristiga skulder Långfristiga skulder Obeskattade reserver

Eget kapital

Aktiekapital Bundna reserver Balanserat resultat Årets resultat

Summa eget kapital                                   79,9          39,0

Det står i detta läge klart att de planer för bolagets verksamhet som har
legat, lill grund för de av riksdagen biträdda beräkningarna de senaste
budgetåren beträffande statsanslag till Studsvik inte har kunnat förverkli­
gas. Bolaget behöver nu tillföras medel för att en fortsatt kvalificerad
verksamhet skall kunna säkerställas.
                                                                  90


 


Bolaget har under det senaste årel redovisat en omfattande åtgärdsplan     Prop. 1987/88: 25
föratt förbättra situationen med i huvudsak följande innehåll:
     Bilaga 10

Anpassning lill lägre verksamhetsvolym. Bolaget har de senasle åren inriktat sig på atl anpassa organisation, personalstyrka och övriga resurser till en väsenlligl lägre verksamhelsvolym än den planerade. Bl. a. har bolaget reducerat personalstyrkan med ca 200 personer under år 1986. Jag förutsätter därvid atl bolaget genomför en planerad anpassning av de personella resurserna lill den beräknade långsiktiga eflerfrågesiluationen. Totalt har beslut tagils om ell åtgärdspakel som siktade på en reduktion av årliga kostnader på 30-35 milj. kr. för år 1986. Tillsammans med en viss återhämtning av rörelsevolymen skall-detta kunna återföra bolaget lill etl lönsamt rörelseresultat. Först under år 1987 förväntas de vidtagna åtgär­derna ge effekl. Utfallet av åtgärderna förväntas bli all ulvecklingen mol ell allt större underskott bryts men den totala effekten beräknas inle kunna nås förrän omkring år 1988-1989.

Strukturella ingrepp för att avskilja vissa typer av verksamhet. Studsvik har genom årens lopp utvidgat sin verksamhet utöver förvaltningsuppgif­terna och uppdragsforskningen mot mer kommersiell verksamhet. Enligt vad jag erfarit undersöker Studsvik fortlöpande möjligheter att sälja ul alternativt lägga ner olönsamma verksamheter och projekt. Jäg har också erfarit, att det i bolagels åtgärdsplan ingår, all undersöka huruvida förvalt­ningen av Sludsviksfasligheter och vissa anläggningar samt Studsviksom-rådet utnyttjas kraftfullare kommersiellt.

De riktlinjer jag har redovisat innebär krav på en ylleriigare rationalise­ring av verksamheten vid Studsvik. Jag vill också nämna vad jag i tidigare sammanhang (prop. 1986/87: 159) påpekat nämligen atl den omställning av energisystemet som har pågått under flera år måste intensifieras inför den kommande kärnkraftsavvecklingen. Jag förutsätter därvid att Studsvik kommer att ha en viktig roll i della sammanhang, inte minst mot bakgrund av den tekniska kompetensen och det gedigna kunnandet som bolaget har skaffat sig genom årens lopp. Jag ser del därför som nödvändigt alt bolaget ges möjlighet till fortsatt verksamhel. Jag föreslår mol denna bakgrund alt Studsvik nu tilldelas 50 milj. kr. av del begärda ägartillskottet.

Jag anser del angeläget alt Studsvik vad gäller exempelvis den framlida rollen och statsanslagets konstruktion ges mer preciserade förutsättningar. Jag har därför för avsikt alt senare i den energipolitiska propositionen återkomma lill olika frågor kring Studsvik som exempelvis den kommersi­ella rollen, verksamhetsinriktningen och behovet av ytterligare ägarlill-skoH.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

all till Bidrag till verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1987/88 anvisa elt reservationsanslag av 50000000 kr.

91


 


Förteckning

över anslag som regeringen begär på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1987/88.


Prop. 1987/88:25 Bilaga 11


 


//. Justitiedepartemenlet A 3     Utredningar m. rn. reservationsanslag


2870000


 


IV. Försvarsdepartementet

J 2      Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag


105000000


 


VI. Kommunikationsdepartementet

A 2     Utredningar m. m. reservationsanslag A 3     Extra utgifter, reservationsanslag


1700000 300000


 


VII. Finansdepartementet

D 6    Tullverket: Anskaffning av viss materiel,

reservationsanslag F 9     Höjning av grundkapitalet i Nordiska

investeringsbanken, förslagsanslag.


6000000 20000000


 


VIII.  Utbildningsdepartementet

E 1

Centrala studiestödsnämnden m. m., ramanslag E 2     Ersättning till vissa myndigheter för deras

handläggning av studiesocialt stöd, förslagan­slag F 3     Bidrag till särskilda kulturella ändamål, reserva-

tionsanslagning F 14   Rikskonserlverksamhel, reservationsanslag


19833 000

3 446000

1000000 1 133 000


 


IX. Jordbruksdepartementet G 6     Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag


3 300000


 


X. Arbetsmarknadsdepartementet

B 3     Arbelsmarnadsulbildning, reservationsanslag D 8     Insatser mot rasism och främlingsfientlighet, reservationsanslag


40000000 12000000


92


 


XII.          Industridepartementet                                                  Prop. 1987/88: 25
E 7     Förvärv av aktier i och aktieägarfillskott lill SSAB Gruvor AB,            Bilaga 11

reservationsanslag                                             200000000

XIII.  Civildepartementet

D 17   Administration av slalens pensionskade­
försäkring,/öM/ögjflrt5/ag
                                      3000000

XIV.  Miljö- och energidepartementet

Al     Miljö-och energideparlemenet,/ör5/agÄfl«i/ag        250000

A 3     Extra utgifter, reservationsanslag                       250 000

Bl     Slalens naturvårdsverk,/ör/agra/ji/ag                    375000
B 3     övervakning av miljöförändringar m. m.,

reservationsanslag                                                     3 500000
B 18   Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp,

reservationsanslag                                                        790000
C 12   Bidrag fill verksamheten vid Studsvik Energi­
teknik AB,/-É'.fe/-i'ar/'o//.s-arti-/ag
                            50000000

Summa                                                               474747000

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987                                                                                                                       93