Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1987/88:2                              _

om ändring i lagen (1970:741) om statlig

lönegaranti vid konkurs                          1987/88:2

Regeringen föreslär riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 juni 1987.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till sådana ändringar i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs som föranleds av den nya konkurslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1    Riksdagen 1987/88. 1 saml. N,-2


Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs att 2-8 §§ lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88: 2


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§'

Betalning enligt garantin utgär för sådan fordran pä lön eller annan ersättning som har förmänsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen (1970:979) och för fordran pä pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.


Har någon pä grund av fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande i kon­kurs, utgår betalning även för kost­naden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 d§ konkursla­gen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge enligt 188 § sam­ma lag.


Har någon på grund av en ford­ran som omfattas av garantin an­sökt ätt gäldenären skall försättas i konkurs, utgår betalning även för kostnaden/ör det och, om konkur­sen avskrivits enligt 10 kap. I § kon­kurslagen (1987:672), för kostnad som han har ålagts att utge enligt 14 kap. 3 § samma lag.


Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

3§


Betalning enligt garantin utgår endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år från det att beslut om avskrivning av konkur­sen vunnit laga kraft. Har arbetsgi­varen tidigare varit försatt i kon­kurs, utgär icke betalning för ford­ran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.


Betalning enligt garantin utgär endast för en fordran som blir känd för den kronofogdemyndighet som avses i 6§ inom ett år från det att konkursen avslutades eller beslut om att avskriva konkursen vann laga kraft. Om bevakningsförfaran­de har anordnats, utgår dock betid-nlng endast för en fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidiga­re har varit försatt i konkurs, utgår inte betalning för en fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.


' Senaste lydelse 1979:344.  Senaste lydelse 1975: 1261.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


 



Från belopp som avses i 2 § av-
Från garantibelopp som avses i

räknas vad arbetstagaren får lyfta
enligt
       143 §     konkurslagen

(1921:225).


2 § skall räknas av vad som enligt II kap. 14 § konkurslagen (1987:672) har betalats i förskott till arbetstagaren för en fordran som omfattas av garantin.


5f

Garantibelopp betalas av myndighet som regeririgen bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas pä grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp fär ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och ej heller förtån arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Ga­rantibelopp som avser fordran pä lön för uppsägningstid fär betalas efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp, som motsvarar sädan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kviftriingsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.


Betalning enligt garantin av ford­ran som avses med underrättelse enligt 6 § första stycket första eller andra meningen får dock ske utan hinder av att heslutet om konkurs icke vunnit laga kraft.


Betalning enligt garantin av en fordran som bedöms som klar eller betalningsgrundande och som är förfallen till betalning får dock ske trots att konkursbeslutet inte har vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning enligt ga­rantin inte ske på grund av en un­derrättelse enligt 8 § fjärde stycket. Om en sådan betalning redan har skett, skall denna räknas av från det lönegarantibelopp som arbets­tagaren senare visar sig har rätt till.


6§''


Förvaltare i konkurs, som hand-lägges i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om . konkurs, skall snarast efter kon­kursbeslutet underrätta myndighet som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid i den mån ford­ringen enligt förvaltarens bedö­mande ur klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av ga-

' Senasle lydelse 1975: 1261. " Senaste lydelse 1979:344.


Förvaltaren skalt snarast under­rätta kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt otn så­dana fordringar som garantin kan antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om . staten inte har någon fordran mot gäldenären.

Rätten skall underrätta krono­fogdemyndigheten om tid för ed­gångssammanträdet.

Avser förvaltaren att till arbets­tagaren enligt 11 kap. 14 § konkurs­lagen (1987:000) i förskott betala ut


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


 


rantin efter bevakning blivit utdel-ningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betal­ning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträf­fande fordran på lön för uppsäg­ningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen bli­vit utdelning sgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra me­ningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räk­ning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillstäl­ler konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förval­taren skall i sådant fall genast un­derrätta arbetstagaren om bevak­ningen.


belopp som kan omfattas av garan­tin, skall förvaltaren dessförinnan underrätta kronofogdemyndighe­ten och den myndighet.som avses i 5 § om det.


 


Handlägges konkurs som mindre konkurs enligt konkurslagen (1921:225) och finnes anledning an­taga att fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända un­derrättelse därom till kronofogde­myndigheten i den ort, där gälde­nären bör svara i tvistemål som an­går gäld i allmänhet. Sedan tid för gäldenärens edgång har bestämts, skall myndigheten underrättas där­om. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran hos gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren från konkursförvaltaren mottagit anmä­lan som avses i 186 § konkurslagen eller fråga på annat sätt uppkom­mit om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan att underrättelse som avses i 6§ läm­nats dessförinnan.

' Senaste lydelse 1979: 344.


le

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller följande. Förval­taren skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5 § om ford­ran på lön för uppsägningstid, i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömning är klar. Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även om andra fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran, som omfat­tas av garantin, efter bevakning har blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån fordringen redan har betalats av garantin. Underrättelse behöver inte heller lämnas I den mån medel betalas ut i förskott till arbetstaga­ren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), beträffande fordran på lön för uppsägningstid senast på fordringens förfallodag och beträf­fande annan fordran utan dröjsmål


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


sedan fordringen blivit utdelnings­gill.

Förvaltaren skall för arbetstaga­rens räkning bevaka fordran som enligt förvaltarens bedömning är klar. Om en underrättelse har skett enligtförsta stycket, får bevakning­en ske genom att förvaltaren till­ställer rätten två kopior av under­rättelsen och anger att den avser bevakning. Förvaltaren skall i ett sådant fall genast underrätta ar­betstagaren om bevakningen.

8§''


Den kronofogdemyndighet som fär en underrättelse enligt 6 § första stycket skall skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgå för en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen pä annat sätt blir känd för myndigheten.

Det åligger kronofogdemyndig­het som fär underrättelse enligt 7§ eller anmälan enligl 185 b § kon­kurslagen (1921:225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt ga­rantin skall utgä för fordran i kon­kursen. Detta gäller åven när ford­ran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket pä anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.


Beslut om hämtning eller häkt­ning meddelas av konkursdomaren efter framställning från kronofogde­myndigheten. Kostnaden för hämt­ning eller häktning utgår av all­männa medel. I övrigt gäller be-, träffande sådan åtgärd 95 § kon­kurslagen i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betal­ningsgrundande. Förekommer an­ledning därtill får kronofogdemyn-


Beslut om hämtning eller häkt­ning meddelas av den tingsrätt som handlägger konkursärendet efter framställning frän kronofogdemyn­digheten. / övrigt gäller beträffan­de sådana åtgärder 6 kap. 9 § tredje och fjärde styckena, 10§ andra stycket och 11 § konkurslagen (1987:672) i tillämpliga delar. Om arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurs­lagen.

Kronofogdemyndigheten skall - utan dröjsmål underrätta den i 5 § avsedda myndigheten angående en fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betal­ningsgrundande. Sådan underrät­telse skall dock inte ske i den mån


■ Senaste lydelse 1979:344.


 


Nuvarande lydelse


Föreslägen lydelse


Prop. 1987/88: 2


 


digheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.


underrättelse enligt 6 § tredje styc­ket om förskottsbetalning har läm­nats. Om det förekommer anled­ning till det fär kronofogdemyndig­heten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning enligt garan­tin har ägt mm.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdo­maren skall dock i stället avse fingsrätten.


 


Arbetsmarknadsdepartementet                Prop. 1987/88:2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S: Andersson, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Wickbom, Johansson, Hulter­
ström, Lindqvist, G. Andersson,
     >

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

1 Inledning

Genom beslut den 2 juni 1987 antog riksdagen ett förslag att ersätta 1921 års konkurslag med en ny lag i ämnet samt förslag till följdändringar i annan lagstiftning (prop. 1986/87:90, LU 32, rskr 320). Reformen träder i kraft den 1 januari 1988.

Till grund för den nya konkurslagen ligger konkurslagskommitténs be­tänkande (SOU 1983:29) Ny konkurslag och kommissionens mot ekono­misk brottslighet (Eko-kommissionen) betänkande (SOU 1983:60) Åter­vinning i konkurs. Konkurslagskommitténs betänkande innehäller även förslag bl. a. till följdändringar i annan lagstiftning.

Det huvudsakliga innehållet i den nya konkurslagen är följande. De olika handläggningsformerna ordinär konkurs och mindre konkurs slås samman till en enhetlig handläggningsform. Institutionen konkursdomare avskaffas och ersätts med konkursdomstolen (tingsrätten) som sådan. Bevaknings­förfarande skall äga rum först efter särskilt beslut av rätten. Detta förut­sätts ske endast om de oprioriterade fordringarna kan antas komma i fråga för utdelning.

Konkurslagskommitténs förslag till ny konkurslag skiljer sig från rege­ringsförslaget bl.a. därigenom att de nuvarande skilda handläggningsfor­merna i konkurs föreslogs bestå. Med utgångspunkt i detta förslag har kommittén föreslagit följdändringar i bl.a. lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs (LGL). Under beredningen av kommitténs förslag beslöt chefen för justitiedepartementet efter samräd med mig att avstå från att lägga fram nägra ändringsförslag rörande LGL. Anledningen till detta var den inom arbetsmarknadsdepartementet pågående beredningen av lö-negaranfiutredningens (A 1982:04) olika förslag till reformering av lönega­rantisystemet.

Lönegarantiutredningen har avlämnat tvä delbetänkanden. Det första (DsA 1983:15) Ändringar i lönegarantisystemet avlämnades i november 1983 och det andra (SOU 1986:9) Ny lönegarantilag i mars 1986.


 


Delbetänkandet Ändringar i lönegarantisystemet innehåller förslag om     Prop   1987/88" 2 begränsningar av dels maximibeloppet för lönegarantin, dels rätten till ersättning från lönegarantin beträffande fordringar som förfallit till betal­ning före konkursansökan.

Delbetänkandet Ny lönegårantilag innehåller i första hand förslag som rör förfarandet kring lönegarantin. Jag återkommer strax till dessa. I betän­kandet behandlas ocksä vissa materiella frågor.

Båda betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissin­stanserna och sammanställningar av dessas yttranden har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet och finns tillgängliga i ärendet (dnr R 4185/83).

Utredningen arbetar f. n. med att analysera orsakerna till att lönegaranfi-utbetalningarna har ökat och med att föreslå de åtgärder som analysen ger anledning till. Detta arbete kommer att redovisas i ett tredje och sista betänkande.

I det följande redovisar jag mina överväganden i ärendet och den~be-handling av ett lagförslag som ägt rum i lagrådet.

2 Föredragandens överväganden

2.1 En större reform bör anstå

Av de förslag utredningen hittills har lagt fram är de mest genomgripande de som rör själva förfarandet. Jag tänker särskilt pä förslaget om vem som skall pröva anspråk pä lönegaranti:

I dag hanteras dessa anspråk pä skilda sätt beroende på i vilken form konkursen handläggs. I en ordinär konkurs åligger det förvaltaren att underrätta den utbetalande myndigheten — länsstyrelsen — om klara löne­fordringar samt att för löntagarnas räkning bevaka samma fordringar i könkursen. Om förvaltaren anser sig inte kunna godta ett löneanspråk, ankommer det på löneborgenären att bevaka sin fordran på sedvanligt sätt. Fordringen får, efter framställd anmärkning, prövas på samma sätt som andra tvistiga fordringar i konkursen. I en mindre konkurs - för närvaran­de nästan 95 procent av alla konkurser - handhas däremot lönegaranfifrå-gorna av kronofogdemyndigheten. Prövningen av anspråk pä betalning enligt garantin sker hos kronofogdemyndigheten i ett frän konkursen skilt förfarande.

I betänkandet från år 1986 har lönegarantiutredningen föreslagit att den prövning som kronofogdemyndigheterna nu gör skall flyttas över till kon­kursförvaltarna, i regel advokater. Detta innebäratt förvaltarna, vid sidan av sina uppgifter inom konkursförfarandet, får en i särskild ordning regle­rad uppgift som de för närvarande inte har och som dessutom pä det sättet är främmande för dem att den innefattar myndighetsutövning.

Utredningens förslag pä denna punkt har visserligen godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Åtskilliga har dock kritiserat förslaget, inte minst från principiella utgångspunkter. Kritikerna har satt i fråga bl.a. om inte en sädan central uppgift i systemet som innefattar myndighetsutövning bör ligga pä en myndighet. Mänga av de


 


remissinstanser, som i och för sig godtar en förvaltarprövning, anser på Pron 1987/88' 2
olika grunder att staten bör ges betydligt bättre möjligheter än vad utred­
ningen föreslagit att kontrollera förvaltarnas beslut i varje enskilt ärende.
Kritik av detta slag kan även den uppfattas som ett ifrågasättande av de
bärande principerna för utredningsförslaget. Även annan kritik har förts
fram, bl. a. att det medför risk för större kostnader såväl i fräga om själva ,
lönegarantin söm ersättningen till förvaltarna. Det har också påpekats att
det skadeståndsrättsliga ansvaret för den myndighetsutövning som utförs
av konkursförvaltaren kommer att åvila staten. Staten skulle alltså ta på
sig ett betydligt större ansvar än i dag men med begränsade möjligheter att
övervaka den verksamhet man har ansvar för.
                             ...

Enligt min mening saknar den kritik som sålunda har framförts inte fog. Starka skäl talar tvärtom för att en uppgift av detta slag bör åvila en myndighet. De skäl som utredningen har anfört för sitt förslag, bl.a. att prövningen skall vara både smidig och enhetlig,, kan för övrigt tillgodoses också med en sådan lösning.

Jag vill mot den här bakgrunden inte förorda att utredningens förslag genomförs. Jag vill i stället, i samråd med dem som är närmast berörda av lönegarantisystemet, närmare överväga en lösning av förfarandefrågorna som gär ut på att kronofogdemyndigheten får prövningsansvaret för alla lönegarantianspräk. Det kan i sammanhanget förtjäna att nämnas att kro­nofogdemyndigheterna nu har denna uppgift i de mindre konkurserna och att handläggningsreglerna för sädana konkurser har utgjort mönster för det föreslagna nya enhetliga konkursförfarandet. Jag anser vidare att ansvaret för utbetalning av lönegarantimedel, åtminstone på sikt, bör flyttas över frän länsstyrelserna till kronofogdemyndigheterna. Enligt min mening finns det också anledning, bl.a. mot bakgrund av den nya konkurslägen, att överväga om lönegarantiprövningen bör frikopplas från konkursförfa­randet.

Vad jag nu har sagt innebär inte att jag avvisar utredningens i mänga
avseenden väl grundade förslag om förvaltarnas medverkan i lönegaranti­
hanteringen. 1 stället bör dessas roll, som utredningen föreslagit, förstär­
kas i den majoritet av konkurser där kronofogdemyndigheterna i dag
prövar anspråken utan förvaltarens medverkan. Enligt min mening bör
man pröva förutsättningarna att skapa ett enhetligt förfarande i detta
avseende där - även om den slutliga och formella prövningen- skulle
förbehållas myndigheten - förvaltarna, med utnyttjande av sina insikter
om konkursföretaget och sin närhet till de anställda och deras organisatio­
ner, arbetar fram ett underlag för lönegarantibeslutet. Ett sådant underlag
skulle i så fall kronofogdemyndigheten vid sin prövning i normalfallet
kunna utgå från utan att företa någon egen utredning av lönekraven. Också
på detta sätt skulle man främja en snabb och effektiv utbetalning av
garantibeloppen samtidigt som risken skulle minska för att förvaltaren och
kronofogdemyndigheten utför ett onödigt dubbelarbete. Man skulle i stäl­
let bygga på en samverkan mellan konkursförvaltaren, arbetstagaren/löne­
borgenären och kronofogdemyndigheten. Det formella ansvaret för pröv­
ningen av lönegarantianspräk skulle emellertid,- liksom utbetalningen av ■
garantibelopp, ligga på myndigheten.
                                                             .      '

ti    Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr2


Enligt min mening skulle de rent praktiska skillnaderna mellan utred- Pron 1987/88'2 ningens förslag och en sådan lösning inte bli så stora. Det finns emellertid viktiga formella skillnader. Jag vill därför - innan jag tar slutlig ställning till hur ett nytt lönegarantisystem närmare skall utformas - ha ytterligare kontakter med företrädare för de myndigheter och organisationer som berörs av lönegarantihantéringen för att inhämta deras synpunkter på rnina förslag. I samband därmed fär övervägas i vad män en myndighetslösning leder till ett ökat resursbehov och hur en sådan reform i så fall skall finansieras.

Det finns dessutom en annan särskild anledning att avvakta någon tid med en reform pä lönegarantiomrädet som på ett mera genomgripande sätt berör kronofogdemyndigheterna. Riksdagen har nämligen hösten 1986 be­slutat om ändringar av.den nuvarande organisationen för kronofogdemyn­digheterna (prop. 1986/87:52, LU 12, rskr. 103). Den nya organisationen, som skall träda i kraft den 1 juli 1988, innebär aft landets 81 kronofogde­myndigheter ombildas till 24 myndigheter, en i varje län. Genom denna omorganisation skapas nya förutsättningar att genomföra en koncentration av lönegarantihanteringen inom kronofogdemyndigheterna. Inom ramen för de nya myndigheternas verksamhet kommer det att erbjudas bättre möjligheter att tillvarata och utveckla en specialistkompetens för lönega­rantifrågor. Jag kommer att samräda med den särskilda kommitté som nu håller pä att utarbeta förslag till hur den nya organisationen närmare bör utformas. En viktig fråga som då får övervägas är om lönegarantisystemet bör förändras samtidigt som kronofogdemyndigheterna organiseras om eller om det, just pä grund av myndigheternas nya organisation, kan finnas skäl att införa ett nytt lönegarantisystem något senare.

Pä de grunder jag nu har redovisat kommer jag i detta sammanhang inte att vidare behandla utredningens båda betänkanden och presentera förslag till ett nytt lönegarantisystem. Jag kommer i stället att föreslå endast de ändringar i LGL som är nödvändiga på grund av den nya konkurslagen. Jag räknar med att senare återkomma till regeringen med de mer omfattan­de förslag till ändringar i lönegarantisystemet som jag här helt översiktligt har berört. Jag kommer då även att redovisa mina ställningstaganden till utredningens övriga förslag, bl.a. i fräga om garantins omfattning. I det sammanhanget kommer jag ocksä att närmare redogöra för remissinstan­sernas inställning till lönegarantiutredningens båda betänkanden.

Regeringen beslutade den 27 maj 1987 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs. De föreslag­na ändringarna är föranledda av den nya konkurslagen. Lagrädsremissens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Lagrådet har yttrat sig över förslaget den 9 juni 1987. Jag återkommer i specialmotiveringen under 4 § till ett påpekande som gjorts av lagrådet. I övrigt har lagrådets granskning endast lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag skall nu redogöra för det nuvarande lönegarantisystemet och kon-
kurslagsreformen i relevanta delar. Därefter kommer jag att presentera
      10

mina förslag till ändringar i LGL med anledning av den nya konkurslagen.


 


2.2 Det nuvarande garantisystemet                   Prop. 1987/88:2

LGL trädde i kraft den 1 januari 1971. Lagen innebär att staten svarar för
betalning av arbetstagares fordringar hos en arbetsgivare som har försatts i
konkurs.
                                                         ,   .     ,     ,

De fordringar som omfattas av lönegarantin är lönefordringar och andra ersättningar med förmänsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen (1970:979), pensionsfordringar med förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag och vissa konkurskostnader. Beträffande lön och annan ersättning pä grund av anställning gäller förmänsrätten och därmed garantin endast fordran som har förfallit till betalning senare än ett år innan konkursansökningen gjor­des och vidare under en skälig uppsägningstid om högst sex månader. För att ge rätt till garantibetalning får en fordran i princip inte ha överlåtits. Undantag gäller för vissa fordringar som överlåtits till en facklig organisa­tion. Garantin är maximerad till ett belopp (maximibelopp) som motsvarar tolv basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för fordringar med förmånsrätt enligt 12 § förmänsrättslagen, d.v.s. fordringar för lön och annan ersättning samt förfallna pensionsfordringar. För år 1986 upp­gick maximibeloppet till 279600 kr. Beloppsbegränsningen gäller inte för fordringar på framtida pension.

Förfarandet för att pröva anspråk enligt garantin är som sagt olika i konkurser som handläggs i enlighet med vad som i KL i allmänhet är föreskrivet i fräga om konkurs och i mindre konkurser. Prövningen ankom­mer formellt på kronofogdemyndigheten i mindre konkurs och, praktiskt sett, på konkursförvaltaren i ordinär konkurs. Garantibeloppen betalas ut av en särskild utbetalningsmyndighet. Denna myndighet är i dag länssty­relsen.

Prövningen av lönegarantianspråk i en ordinär konkurs är uppbyggd kring bevaknings- och anmärkningsförfarandet. Betalning enligt garantin utgär därför endast för en fordran som bevakats i konkursen. Anknytning­en till bevaknings- och anmärkningsförfarandet innebär även att vad som genom detta förfarande bestäms om den bevakade fordringen, säväl beträf­fande betalningsrätt som förmånsrätt i konkursen, blir gällande också för lönegarantin. Konkursförvaltaren är skyldig att snarast efter konkursbe­slutet sända en underrättelse till länsstyrelsen om lönefordringar som enligt förvaltarens mening är klara.

1 en mindre konkurs saknas direkt motsvarighet till bevaknings- och anmärkningsförfarandet i ordinär konkurs. För de mindre konkurserna gäller en särskild - frän konkursförfarandet fristående - ordning hos kronofogdemyndigheten för prövning av lönegarantianspråk.

Hos kronofogdemyndigheten kan anspråken pä lönegarantimedel an­
hängiggöras informellt. Kronofogdemyndigheten är nämligen skyldig att
självmant pröva om garantin är tillämplig sä snart en fordran blir känd för
myndigheten. Betalning enligt garantin utgår endast för en fordran som
blivit känd för myndigheten inom ett år frän det att beslut om avskrivning
av konkursen vunnit laga kraft. Det har förutsatts att kronofogdemyndig­
heten på olika sätt får vetskap om förekommande fordringar. Arbetstaga­
ren eller dennes fackliga organisation kan göra anmälan om anspråk hos
     11


 


kronofogdemyndigheten eller konkursförvaltaren. Vid sidan härav finns     ppon   1987/88'2 det också en regel om att konkursdomaren är skyldig att underrätta krono­fogdemyndigheten om fordringar som kan antas omfattade av garantin.

Sedan kronofogdemyndigheten prövat om villkoren för lönegaranti är uppfyllda, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta utbetalningsmyn­digheten om en fordran som vid prövningen befunnits vara betalningsgrun­dande. Kronofogdemyndigheten har möjlighet att återkalla sitt beslut och ompröva ärendet, om det sker innan utbetalningsmyndigheten betalat ut beloppet.

Finner kronofogdemyndigheten vid sin prövning att arbetstagarens ford­ran inte omfattas av garantin, meddelar myndigheten ett avslagsbeslut. Avslagsbeslutet får överklagas till hovrätt. Hovrättens beslut får inte över­klagas. Det finns ocksä möjlighet att begära omprövning av kronofogde­myndighetens beslut.

Länsstyrelsen betalar ut garantibelopp enligt de underrättelser som kommer in från kronofogdemyndigheter och konkursförvaltare. Länssty­relsen har inte befogenhet att ifrågasätta riktigheten av underrättelserna. Betalningen sker till arbetstagaren. I samband med utbetalningen verkstäl­ler länsstyrelsen avdrag för skatt samt avdrag enligt eventuella införsel-eller löneutmätningsbeslut. Länsstyrelsen fullgör även arbetsgivarens skyldighet att lämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. På länssty­relsen ankommer det vidare att beakta regeln om maximibelopp i LGL.

Garantibelopp fär enligt huvudregeln inte betalas förrän konkursbeslutet har vunnit laga kraft och inte heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Uppsägningslön betalas efter hand som den förfaller till betalning, i nära anslutning till ordinarie utbetalningsdag.

Sedan länsstyrelsen enligt garantin betalat arbetstagarens fordringar in­träder staten i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. För att bevaka statens rätt i konkursen förordnar länsstyrelsen en kronofogdemyndighet.

2.3 Det nuvarande konkursförfarandet

Den ännu gällande konkurslageri (1921:225, KL) utgår, som jag tidigare nämnt, från två olika konkursförfaranden, den ordinära konkursen och den mindre konkursen. Den ordinära konkursen är utförligt reglerad i KL medan bestämmelserna som rör de mindre konkurserna - vilka utgör det stora flertalet - i stor utsträckning bestar av hänvisningar till reglerna om ordinär konkurs.

Mindre konkurser kan handläggas på två principiellt skilda sätt. I de
konkurser vari tillgångarna inte räcker till betalning av konkurskostnader­
na beslutar konkursdomären vanligen att konkursen skall avskrivas sedan
gäldenären avlagt bouppteckningsed och en s. k; förvaltningsberättelse
upprättats. Om däremot tillgångarna räcker till betalning av konkurskost­
naderna, skall vanligtvis ett fullständigt utdelningsförfarande genomföras.
En viktig skillnad i jämförelse med del ordinära förfarandet är att borgenä­
rerna i en mindre konkurs inte behöver formligt bevaka sina fordringar.
Ocksä i mindre konkurser utses numera alltid förvaltare.
                           12


 


Tillsynenöver konkursförvaltarens verksamhet handhas av vissa kronö- Pron 1987/88' 2 fogdemyndigheter. Tillsynsmyndigheten (TSM) skall i första harid göra en efterhandsgranskning av de av förvaltarna utförda förvaltningsåtgärderna'. TSM har emellertid som uppgift att också under konkursens gång se till att avvecklingen av boet inte onödigt fördröjs och att konkursen avslutas snarast möjligt. Ett viktigt inslag i tillsynsfunktionen är också TSM: s rätt att yttra sig över förvaltarens kostnadsräknirig.

2.4 Den nya konkurslagen

Den nya konkurslagen grundar sig pä bl. a. konkurslagskommitténs slutbe­tänkande (SOU 1983:24) Ny konkurslag. Kommittén har som en avslut­ning på det reformarbete som påbörjades på 1960-talet sett över KL: s systematik och därvid lämnat förslag till en ny konkurslag. I prop. 1986/87:90 har förslaget bearbetats och kompletterats med regler om ett ett enhetligt konkursförfarande.

De nuvarande båda handläggningsformerna för ordinär konkurs resp. mindre konkurs slås alltså samman till ett enhetligt förfarande. Förfarandet har i huvudsak handläggningen av mindre konkurser som förebild. Hand­läggningsformen mindre konkurs anses nämligen i de flesta avseenden vara mest praktiskt och ändamålsenlig. Ca 95 procent av alla konkurser hand­läggs också som mindre konkurser.

Enligt det nya förfarandet skall i samband med konkursbeslutet en förvaltare utses (begreppet interimsförvaltare utmönstras) och tidpunkten för ett edgängssammanträde fastställas. Detta sammanträde ersätter ed-gäng i mindre konkurs och första borgenärssammanträde i ordinär kon­kurs. Vid sammanträdet skall det föreligga en bouppteckning som anger boets tillgängar och skulder samt borgenärerna.

I normalfallet beslutas om den fortsatta handläggningen först efter det att gäldenären har beedigat bouppteckningen. Är tillgångarna otillräckliga, skall konkursen avskrivas snarast möjligt. Om det däremot finns tillgångar av den omfattningen att konkurskostnaderna och boets skulder kan beta­las, skall handläggningen av konkursen fortsätta, tillgångarna avvecklas och ett utdelningsförslag upprättas. Om det behövs, kan rätten besluta om ett särskilt bevaknings- och anmärkningsförfarande. Ett sädant förfarande skall som regel inte behövas i andra fall än då oprioriterade fordringar beräknas kunna få utdelning. Det kan därför antas att antalet konkurser med ett bevaknings- och anmärkningsföriarande kommer att bli färre än antalet ordinära konkurser i dag.

I fräga om själva konkursförvaltningen innebär den nya lagen bl.a. att förvaltaren åläggs en skyldighet att höra TSM innan han eller hon vidtar viktigare förvaltningsätgärder. Förvaltaren ges möjlighet att beakta inte bara borgenärsintressen utan i viss utsträckning även intresset att långsik­tigt trygga sysselsättningen vid bedömningen av olika frägor som rör förvaltningen.

Den nya konkurslagen innebär ocksä att utdelningsförfarandet avsevärt
förenklas. Det överensstämmer i huvudsak med vad som nu gäller för
mindre konkurs.
                                                                               13

t2    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 2


Vidare slås reglerna om interimsutdelning och förskottslyftning samman     Pron   1987/88' 2 till ett förfarande, benämnt förskottsbetalning. Förskott kan - i motsats fill enligt nu gällande regler - utgå även för en oprioriterad fordran.

2.5 Ändringar i garantisystemet

Den nya konkurslagen kräver i huvudsak endast formella ändringar i LGL. Det nuvarande systemet med en prövning av lönegarantifrägor inom ramen för bevaknings- och anmärkningsförfarandet - när sådant beslutas - bör behållas. I övrigt bör kronofogdemyndigheten, liksom nu, pröva krav pä utbetalning enligt garantin.

Enligt den nya konkurslagen blir handläggning utan bevakningsförfaran­de, d.v.s. den handläggningsform som närmast motsvarar mindre kon­kurs, även formellt huvudregel. Detta bör avspeglas i LGL bl. a. genom att nuvarande 6 och 7 §§ byter plats.

Andra nödvändiga ändringar i LGL föranleds främst av att konkursdo­marens uppgifter i och med den nya konkurslagen övertas av tingsrätten som sådan och att viss särreglering som nu finns i LGL bUr överflödig. Dessutom mäste beaktas att i fortsättningen alla fordringar - således även oprioriterade - i alla konkurser kan bli föremål för förskottsbetalning. Till dessa och vissa andra ändringar i LGL återkommer jag i specialmotive­ringen.

. Det nya enhetliga konkursförfarandet kommer emellertid i praktiken ocksä att leda till att flera lönegarantiärenden än för närvarande får avgö­ras av kronofogdemyndigheterna. Detta hänger samman med att ett bevak-nings-och anmärkningsförfarande skall anordnas endast då det kan antas att även oprioriterade fordringar kommer i fråga för utdelning. Ökningen kan dock antas innefatta ärenden av i huvudsak okomplicerad beskaffen­het. Denna förskjutning av lönegarantiprövningen frän själva konkursför­farandet till kronofogdemyndigheterna ligger för övrigt väl i linje med de tankar på ett mer enhefiigt lönegarantisystem som jag tidigare.har redo­gjort för.

Till skillnad från i dag, då beslut om ordinär konkurs innefattande bevaknings- och anmärkningsförfarande fattas i samband med konkursbe­slutet, kommer frägan om konkursens slutliga handläggningsform enligt den nya konkurslagen att kunna hållas öppen under något längre tid än i dag. I praktiken kommer samtliga konkurser att inledas pä samma saft, d. v. s. i princip som en mindre konkurs. Skall bevakningsförfarande an­ordnas, beslutas detta i normalfallet först nägon månad efter konkursbeslu­tet i samband med edgängssammanträdet.

Den nu beskrivna situationen kan givetvis - i något större utsträckning
än i dag - skapa osäkerhet beträffande handläggningen inom lönegaranti­
systemet. Detta gäller särskilt i inledningsskedet av konkursen. Jag vill
emellertid inte för den reglering som det nu är fräga om författningsvägen
styra handläggningsordningen i denna fråga. Därtill kommer att det endast
i begränsad omfattning blir fråga om att "byta handläggningsform". Be­
vakningsförfarande kommer inte i fråga i mer än en mycket liten del av alla
konkurser. I en del av dessa fall torde det också frän början stå helt klart
  14


 


att bevakningsförfarande kommer att anordnas. De prakfiska svårigheter    prop   1987/88' 2 som kan uppkomma får lösas pä samma sätt som i dag vid byte frän mindre konkurs till ordinär konkurs. En särskild avräkningsregel för dessa fall föreslås dock. Jag återkommer till den i specialmotiveringen (5 §).

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen­tet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Förslaget har granskats av lagrådet.

4 Specialmotivering

Betalning enligt garantin utgår för sådan fordran på lön eller annan ersätt­ning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension som har förmänsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Har någon på grund av en fordran som omfattas av garantin ansökt att gäldenären skall försättas i konkurs, utgär betalning även för kostnaden för det och, om konkursen avskrivits enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672), för kostnad som han har ålagts att utge enligt 14 kap. 3 § samma lag.

Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller garanfin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

Hänvisningar till KL har ersatts med hänvisningar till motsvarande be­stämmelser i den nya konkurslagen.

Betalning enligt garantin utgår endast för en fordran som blir känd för den kronofogdemyndighet som avses i 6 § inom ett år från det att konkursen avslutades eller beslut om att avskriva konkursen vann laga kraft. Om bevakningsförfarande har anordnats, utgår dock betalning endast för en fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidigare har varit försatt i konkurs, utgår inte betalning för en fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.

I denna paragraf anges i dag att betalning enligt garantin utgår endast för fordran som har bevakats i konkursen. Vidare sägs att betalning också utgär i mindre konkurs för fordran som blir känd för kronofogdemyndighe­ten inom ett är frän det att avskrivningsbeslutet vann laga kraft. I paragra­fen anges också att betalning inte utgår för en fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i en tidigare konkurs.

Ändringarna innebär en anpassning till den nya konkurslagen sä till vida
att normalfallet, nämligen att nägon bevakning inte skall ske, nämns först
och att det också anges att konkursen kan avslutas på annat sätt än genom
   15


 


avskrivning. Enligt 11 kap. 18 S i den nya konkurslagén anses en konkurs     Prop   1987/88' 2 avslutad när tingsrätten har fastställt utdelningen enligt 11 kap 7 §. ,

Om bevakningsförfarande har anordnats, utgär dock betalning enligt garantin endast för en fordran som har bevakats. Att det normalt sett är förvaltaren som skall ombesörja bevakningen framgår av 7 § tredje styc­ket.

Den situation som uppstår när det har beslutats om bevakning företer, såvitt gäller hanteringen åv lönegarantin, stora likheter med den situation som i dag inträder när det beslutas att en mindre konkurs skall handläggas som en ordinär konkurs. Som jag tidigare' framhållit (se avsnitt 2.5) är emellertid detta förhällande inte helt tillfredsställande eftersom det kan skapa en viss osäkerhet hos handläggande organ. Av skäl som jag anförde i den allmänna motiveringen har jag funnit det inte vara nödvändigt att i lagen införa nägra andra bestämmelser för denna situation än en särskild avräkningsregel (se 5 §). De praktiska svårigheter som i övrigt skulle kunna uppkomma får som jag nämnt lösas pä samma sätt som i dag vid byte av handläggningsform.

"•§

Från garantibelopp som avses i 2 S skall räknas av vad som enligt 11 kap.

14 § konkurslagen (1987:672) har betalats i förskott till arbetstagaren för

en fordran som omfattas av garantin.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse skall avräkning göras frän belopp med vilket betalning enligt garantin annars skulle utgä, d. v. s. om för­skottslyftning inte äger rum och efter hänsynstagande till bestämmelsen om maximibelopp. Avräkningen gäller inte endast beräkningen av vad arbetstagaren maximalt kan erhålla enligt lönegarantin utan även beräk­ningen av vad arbetstagaren erhåller inom den maximala ersättningsnivån. Om en arbetstagare genom förskottslyftningar fär - helt eller delvis -uppbära ett häremot svarande belopp, saknas anledning att låta lönegaran­tin tas i anspråk i motsvarande mån.

1 den föreslagna lydelsen av lagrummet har hänvisningen till 143 § KL ersatts med en hänvisning till 11 kap. 14 § den nya konkurslagen. Eftersom enligt den nya lagen förskottsbetalning, till skillnad från vad som är fallet, enligt 143 § KL, kan komma i fråga för i princip alla fordringar i konkur­sen, mäste 4 § LGL utformas så aft det görs klart att avräkning endast skall ske mot en förmänsberättigad löne- eller pensionsfordran. Pä inrådan av lagrådet har lagrummet preciserats så att det nu angivna syftet med avräk­ningsregdn klart framgår.

Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas pä grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp fär ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft
och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Ga­
rantibelopp som avser fordran på lön för uppsägningstid får betalas efter
hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, fär
      16


 


garantibelopp, som motsvarar sädan del av motfordringen med vilken    Pron   1987/88' 2 kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.

Betalning enligt garantin av en fordran som bedöms som klar eller betalningsgrundande och som är förfallen tiU betalning fär dock ske trots att konkursbeslutet inte har vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning enligt garantin inte ske på grund av en underrättelse enligt 8 § Qärde stycket. Om en sädan betalning redan har skett, skall denna räknas av frän det lönégarantibelopp som arbetstagaren senare visar sig ha rätt till.

I denna paragraf finns bestämmelser om utbetalning av garantibelopp. Enligt andra stycket fär utbetalning inte ske förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och fordringen förfallit till betalning. I tredje stycket görs undantag frän kravet pä laga kraft för fordringar som förvaltaren i en ordinär konkurs bedömt säsom klara.

Den ändring som vidtagits hänför sig till tredje stycket. Ändringen inne­bär att fordringar som bedöms som klara enligt 7 § första stycket eller betalningsgrundande enligt 8 § fjärde stycket och omfattas av garantin och som är förfallna till betalning får betalas genom garantin trots att konkurs­beslutet inte har vunnit laga kraft. Att bestämmelsen därmed utvidgats att gälla även för fordringar i "mindre konkurser" torde i sak inte innebära någon skillnad i förhållande till vad som i dag gäller i säväl ordinär som mindre konkurs.

1 ett nytt fjärde stycke har införts förbud mot utbetalning pä grund av en underrättelse från kronofogdemyndigheten om utbetalning av garantime­del när bevakningsförfarande har anordnats. Anledningen är att ett beslut om att anordna bevakningsförfarande kan fattas pä ett sent stadium i konkursen och att de båda systemen med prövning av kronofogdemyndig­het resp. prövning inom-ramen för konkursförfarandet då gär i varandra. När bevakningsförfarande har anordnats får utbetalning grundas endast pä underrättelse från förvaltaren enligt 7 §. Skulle utbetalning då redan ha skett på grund av en underrättelse frän kronofogdemyndigheten, skall detta givetvis leda till en avräkning från lönegarantibelopp som arbetstaga­ren sedemera befinns berättigad till genom bevakningsförfarandet. En uttrycklig regel om det föresläs. Skulle i en sädan situation den som fått betalt senare befinnas inte vara berättigad till ersättning, blir reglerna om återbetalning i 12 § LGL tillämpliga. De innebär att vad som har betalats ut i ett fall som det berörda i regel torde få behållas. En sådan situation kan av olika skäl antas bli mycket sällsynt.

Förvaltaren i konkursen skall snarast underrätta kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt om sådana fordringar som garantin kan antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten inte har nägon fordran mot gäldenären.

Rätten skall underrätta kronofogdemyndigheten om tid för edgängssam­manträdet.

Avser förvaltaren att enligt II kap. 14 § konkurslagen (1987:672) till
arbetstagaren i förskott betala ut belopp som kan omfattas av garantin,
           I


 


skall förvaltaren dessförinnan underrätta kronofogdemyndigheten och den     Pron   1987/88' 2 myndighet som avses i 5 § om det.

Som tidigare nämnts blir enligt den nya konkurslagen handläggning utan bevakningsförfarande, d:v.s. den handläggningsform som riärmast mot­svarar mindre konkurs, även formellt huvudregel. Detta bör avspeglas även i LGL bl. a. genom att nuvarande 6 och 7 §§ fär byta plats. Den nu föreslagna lydelsen av 6 § första stycket motsvarar därför i, huvudsak nuvarande 7 § första stycket. Nägon motsvarighet till 7 § andra stycket, som föreskriver att bestämmelserna i första stycket i tillämpliga delar gäller även när ordinär konkurs skrivs av på grund av otillräckliga tillgäng­ar (186 § KL), har dock inte föreslagits eftersom den nya konkurslagen saknar motsvarande regler.

i den nuvarande 7 § regleras konkursdomarens underrättelseskyldighet i mindre konkurser och kronofogdemyndighetens behörighet som borgenär när det har uppkommit en lönegarantifräga i en sådan konkurs.

Den underrättelseskyldighet som idag åvilar konkursdomaren enligt 7 § första stycket första meningen har i den nya 6 § första stycket lagts på konkursförvaltaren (jfr 185 b § tredje stycket KL). Denna skyldighet att underrätta kronofogdemyndigheten upphör då bevakningsförfarande an­ordnas. Vad som dä gäller föreskrivs i nya 7 §.

Underrättelseskyldigheten enligt andra meningen av 7 § första stycket i lagrummets nuvarande lydelse har däremot lagts pä rätten och regleras i 6 § andra stycket. Med hänsyn till att den nya konkurslagen reglerar endast ett enda konkursförtarande har denna bestämmelse fått en något ändrad inne­börd. Rätten blir - till skillnad från konkursdomaren i dag - skyldig att i alla konkurser meddela kronofogdemyndigheten om ett förestående ed­gångssammanträde, d.v.s. det institut som ersätter edgång i en mindre konkurs och det första borgenärssammanträdet i en ordinär konkurs. Be­stämmelsen har tagits in i ett nytt stycke för att markera att den gäller oavsett om bevakningsförfarande anordnas eller ej.

Bestämmelsen om kronofogdemyndighetens behörighet i konkursen har oförändrad förts över till 6 § första stycket.

Eftersom förskottsbetalning av lönefordran som omfattas av garantin kan förekomma i alla konkurser enligt den nya konkurslagen måste det förhindras aU utbetalande myndighet betalar ut garantimedel enligt en undertättelse från kronofogdemyndigheten Qfr 8 § Qärde stycket) samtidigt som förvaltaren betalar ut medel i förskott för samma lönefordran. I tredje stycket har därför tagits upp en föreskrift som ålägger förvaltaren att före en förskottsbetalning underrätta såväl kronofogdemyndigheten som den utbetalande myndigheten.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller följande. Förvaltaren

skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5 § om fordran på lön

för uppsägningstid, i den mån fordringen enligt förvaltarens bedömning är

klar. Under samma förutsättning bör underrättelse lämnas även om andra

fordringar som omfattas av garantin. I övrigt skall underrättelse lämnas

utan dröjsmål når fordran, som omfattas av garantin, efter bevakning har   18

blivit utdelningsgill.


 


Undertättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån pron 1987/88' 2 fordringen redan har betalats av garantin. Underrättelse behöver inte heller lämnas i den män medel betalas ut i förskott till arbetstagaren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:672), beträffande fordran på lön för upp­sägningstid senast på fordringens förfallodag och beträffande annan ford­ran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelningsgill.

Förvaltaren skall för arbetstagarens räkning bevaka fordran som enligt förvaltarens bedömning är klar. Om en underrättelse har skett enligt första stycket, fär bevakningen ske genom att förvaltaren tillställer rätten två kopior av underrättelsen och anger att den avser bevakning. Förvaltaren skall i ett sådant fall genast underrätta arbetstagaren om bevakningen.

Den föreslagna lydelsen av 7 § motsvarar i huvudsak den nuvarande 6 § som reglerar konkursförvaltarens underrättelse- och bevakningsskyldighet i ordinär konkurs såvitt gäller lönegarantin. Förutom vissa redaktionella ändringar har hänvisningen till KL i andra stycket ersatts med en hänvis­ning till motsvarande lagrum i den nya konkurslagen.

När bevakningsförfarande anordnas inträffar - som nämnts - en situa­tion som för lönegarantins del företer stora likheter med den situation dä konkursdomaren i dag beslutar att en mindre konkurs skall handläggas som en ordinär konkurs. I princip gäller som villkor för betalning enligt garantin att fordringarna har bevakats. Ansvaret för lönegarantiprövning­en övergår till de olika organ som deltar i själva konkursförfarandet. Förvaltaren underrättar den utbetalande myndigheten om fordringar som förvaltaren bedömer vara klara eller sedemera blir utdelningsberättigade.

Av det andra stycket följer att förvaltaren inte behöver lämna underrät­telse i den mån fordringen redan har betalats enligt garantin. Denna be­stämmelse finns inte i dag. Förvaltaren behöver inte heller lämna underrät­telse när han - liksom i dag - inom viss tid betalar ut medel till arbetsta­garna i förskott.

Det åligger förvaltaren enligt tredje stycket att bevaka de lönefordringar som han anser vara klara för betalning enligt garantin. Bevakningsskyldig­heten avser även sådana fordringar som betalats av garantin på grund ay en underrättelse frän kronofogdemyndigheten enligt 8 § fjärde stycket. Om förvaltaren själv har lämnat underrättelse beträffande en fordran, får be­vakningen göras på samma sätt som i dag, nämligen genom att han tillstäl­ler tingsrätten två kopior av underrättelsen. Förvaltaren skall också under­rätta arbetstagaren om bevakningen.

Den kronofogdemyndighet som fär en underrättelse enligt 6 § första styc­ket skall skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt garantin skall utgä för en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivaren är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning en­ligt första stycket på anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställ­nings- och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständigheterna hämtas eller häktas.

Beslut om hämtning eller häktning meddelas av den tingsrätt som hand­
lägger konkursärendet efter framställning frän kronofogdemyndigheten. I
         19


 


övrigt gäller beträffande sådana ätgärder 6 kap. 9 § tredje och Qärde    Pron   1987/88'  styckena, 10 § andra stycket och 11 § konkurslagen (1987: 672) i tillämpliga delar. Om arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurslagen.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsfnäl underrätta den i 5 § avsed­da myndigheten angående en fordran som vid prövning enligt första styc­ket funnits vara betalningsgrundande. Sådan underrättelse skall dock inte ske i den män underrättelse enligt 6 § tredje stycket om förskottsbetalning har lämnats. Om det förekommer anledning till det får kronofogdemyndig­heten äterkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning enligt garantin har ägt rum.

I lagrummet regleras kronofogdemyndighetens prövningsskyldighet, en arbetsgivares skyldigheter och tvångsmedel mot denne samt kronofogde­myndighetens åliggande sedan prövning verkställts.

I första stycket har som en följd av förslaget till ny lydelse av 6 § hänvisningen till 7 § ändrats.

Hänvisningen till 185 b § KL, sorn avser lagrummets tredje stycket, har strukits eftersom den nya konkurslagen saknar en motsvarande bestäni-melse.

Tredje stycket innehäller hänvisningar till de bestämmelser i den nya konkurslagen som reglerar hämtning och häktning. Det kan i sammanhang­et förtjäna att nämnas att dessa bestämmelser har preciserats och i någon män skärpts i förhållande till vad som gäller i dag.

I det fjärde stycket har förts in en föreskrift som anger att kronofogde­myndigheten inte skall lämna underrättelse beträffande en fordran för vilken förvaltaren enligt 6 § tredje stycket har aviserat att förskottsbetal­ning kommer att ske.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ändringarna i LGL bör träda i kraft samtidigt med den nya konkurslagen, d. v. s. den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser bör dock gälla även i fortsättningen när det är fråga om en konkurs i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Det bör också anges att vad som i de äldre bestämmelserna sägs om konkursdomare i stället skall avse tingsrätten.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att anta det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönega­ranti vid konkurs med vidtagna ändringar.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att

genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-   20

den har lagt fram.


 


Bilaga 1    Prop. 1987/88: 2

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs att 2-8 §§ lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§'

Betalning enligt garantin utgår för sädan fordran på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och för fordran på pension som har förmärisrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.


Har någon på gmnd av.fordran som omfattas av garantin ansökt om gäldenärens försättande i kon­kurs, utgår betalning även för kost­naden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 d§ konkursla­gen (1921:225), för kostnad som han ålagts att utge enligt I88§ sam­ma lag.


Har nägon pä grund av en ford­ran som omfattas av garantin an­sökt att gäldenären skall försättas i konkurs, utgår betalning även för kostnaden/ör det och, om konkur­sen skrivits av enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:000), för kost­nad som han har ålagts att utge en­ligt 14 kap. 3 § samma lag.


Beträffande fordran med förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen gäller garantin för varje arbetstagare högst ett belopp som motsvarar tolv gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Betalning utgår därvid för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader framför annan fordran.

3§


Betalning enligt garantin utgär endast för fordran som bevakats i konkursen eller, i fall som avses i 7§, blir känd för myndighet som där sägs inom ett år frän det att beslut om avskrivning av konkur­sen vunnit laga kraft. Har arbetsgi­varen tidigare varit försatt i kon­kurs, utgär icke betalning för ford­ran som gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.


Betalning enligt garantin utgär endast för en fordran som blir känd för den kronofogdemyndighet som avses i 6 § inom ett är från det att konkursen avslutades eller beslut om att skriva av konkursen vann laga kraft. Om bevakningsförfaran­de har anordnats, utgår dock betal­ning endast för en fordran som har bevakats. Om arbetsgivaren tidiga­re har varit försatt i konkurs, utgår inte betalning för en fordran som' gjorts eller kunnat göras gällande i den konkursen.


 


Senaste lydelse 1979:344. ■ Senaste lydelse 1975: 1261.


21


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


4§


Frän belopp som avses i 2 § av­
räknas vad arbetstagaren får lyfta
etdigt
       143 §     konkurslagen

(1921:225).


Frän belopp som avses i 2 § skall det belopp räknas av som enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:000) har betalats i förskott till en arbets­tagare för en förmånsberåttigad fordran.


5§'

Garantibelopp betalas av myndighet som regeringen bestämmer. Härvid verkställes skatteavdrag samt avdrag med belopp som skall innehållas på grund av beslut om införsel eller utmätning i lön.

Garantibelopp får ej betalas förrän beslutet om konkurs vunnit laga kraft och ej heller förrän arbetstagarens fordran har förfallit till betalning. Ga­rantibelopp som avser fordran pä lön för uppsägningstid får betalas efter hand under uppsägningstiden. Åberopas motfordran hos arbetstagaren, får garantibelopp, som motsvarar sådan del av motfordringen med vilken kvittning kan ske enligt lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt, betalas först om det utrönes att motfordringen icke föreligger.

Betalning enligt garanfin av förd-  Betalning enligt garantin av en

ran som avses med underrättelse fordran som bedöms som klar eller
enligt 6 § första stycket första eller betalningsgrundande och som är
andra meningen får dock ske utan förfallen till betalning fär dock ske
hinder av att beslutet om konkurs trots att konkursbeslutet inte har
icke vunnit laga kraft.
                 vunnit laga kraft.

Om ett bevakningsförfarande har anordnats, får betalning enligt ga­rantin inte ske på grund av en un­derrättelse enligt 8 § fjärde stycket. Om en, sådan betalning redan har skett, skall denna räknas av från lönegarantibelopp som arbetstaga­ren sedermera befinns vara berätti­gad till.

6r


Förvaltare i konkurs, som hand­lägges i enlighet med vad som i all­mänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall snarast efter kon­kursbeslutet underrätta myndighet som avses i 5 § om fordran på lön för uppsägningstid : den mån ford­ringen enligt förvaltarens bedö­mande är klar. Underrättelse bör lämnas även om annan fordran som omfattas av garantin under samma förutsättning. I övrigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål

 Senaste lydelse 1975: 1261. ■* Senaste lydelse 1979:344.


Förvaltaren skall snarast under­rätta kroitofogdemyndigheten i den ort där gäldenären är bosatt om så­dana fordringar som garantin kan antas omfatta. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten inte har någon fordran mot gäldenären.

Rätten skall underrätta kronOr fogdemyndigheten om tid för ed­gångssammanträdet.

Avser förvaltaren att till arbets­tagaren enligt 11 kap. 14 § konkurs-


.22


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


 


när fordran som omfattas av ga­rantin efter bevakning blivit utdel­ningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver icke lämnas i den mån arbetstagaren får lyfta betal­ning för sin fordran enligt 143 § konkurslagen (1921:225), beträf­fande fordran på lön för uppsäg­ningstid på fordringens förfallodag och beträffande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen bli­vit utdelningsgill.

När underrättelse lämnas enligt första stycket första eller andra me­ningen skall konkursförvaltaren samtidigt för arbetstagarens räk­ning bevaka fordran som avses med underrättelsen. Bevakning sker genom att förvaltaren tillstäl­ler konkursdomaren två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förval­taren skall i sådant fall genast un­derrätta arbetstagaren om bevak­ningen.


lagen (1987:000) i förskott betala ta belopp som-kan omfattas av garan­tin, skall-förvaltaren dessförinnan underrätta kronofogdemyndighe­ten och den myndighet som avses i 5 § om det.


7§'


Handlägges konkurs som mindre konkurs enligl konkurslagen (1921:225) och finnes anledning an­taga atl fordran, som omfattas av garantin, kan göras gällande, skall konkursdomaren genast sända un­derrättelse därom till kronofogde­myndigheten i den ort, där gälde­nären bör svara i tvistemål som an­går gäld i allmänhet. Sedan tid för gäldenärens edgång har be stämts, skall myndigheten underrättas där­om. Myndigheten har behörighet som borgenär, även om staten icke innehar fordran hoS gäldenären.

Första stycket gäller i tillämpliga delar, när konkursdomaren från konkursförvaltaren mottagit anmä­lan som avses i 186 § konkurslagen eller fråga på annat sätt uppkom­mit om avskrivning av konkursen enligt nämnda paragraf utan att underrättelse som avses i 6§ läm­nats dessförinnan.

' Senaste lydelse 1979:344.


Om ett bevakningsförfarande har anordnats, gäller följande. Förval­taren skall snarast underrätta den myndighet som avses i 5§ om ford­ran på lön för uppsägningstid, i den . mån fordringen enligt förvaltarens bedömande är klar. Underrättelse bör lämnas även otn andra ford­ringar som omfattas av garantin under samma förutsättning. I öv­rigt skall underrättelse lämnas utan dröjsmål när fordran som omfattas av garantin efter bevakning blivit utdelningsgill.

Underrättelse som avses i första stycket behöver inte lämnas i den mån fordringen redan har betalats . av garantin. Underrättelse behöver inte heller lämnas i den mån medel betalas ut i förskott till arbetstaga­ren enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:000), beträffande fordran på lön för uppsägningstid senast på


23


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:2


fordringens förfallodag och beträf­fande annan fordran utan dröjsmål sedan fordringen blivit utdelnings­gill-

Förvaltaren skall för arbetstaga­rens räkning bevaka fordran som enligt förvaltarens bedömande är klar. Har underrättelse skett enligt första stycket, får bevakningen ske genom att förvaltaren tillställer rät­ten två kopior av underrättelsen med angivande av att denna avser bevakning. Förvaltaren skall i ett sådant fall genast underrätta ar­betstagaren om bevakningen.


Det åligger kronofogdemyndig­het som får underrättelse enligt 7§ eller anmälan etdigt 185 b§ kon­kurslagen (1921:225) att skyndsamt pröva i vad mån betalning enligt ga­rantin skall utgå för fordran i kon­kursen. Detta gäller även när ford­ran i konkursen på annat sätt blir känd för myndigheten.

Arbetsgivare är skyldig att vid kronofogdemyndighetens prövning enligt första stycket pä anfordran lämna uppgift om arbetstagares anställnings-och avlöningsförhållanden eller pensionsförhållanden. Undandrager sig arbetsgivaren att fullgöra detta, kan han efter omständighetema hämtas eller häktas.

Den kronofogdemyndighet som får en underrättelse enligt 6§ skall skyndsamt pröva i vad män betal­ning enligt garantin skall utgå för en fordran i konkursen. Detta gäller även när en fordran i konkursen på annat sätt blir känd för myndighe­ten.


Beslut om hämtning eller häkt­ning meddelas av konkursdomaren efter framställning från kronofogde­myndigheten. Kostnaden för hämt­ning eller häktning utgår av all­männa medel. I övrigt gäller be­träffande sådan åtgärd 95 § kon­kurslagen i tillämpliga delar.

Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål undertätta den i 5 § avsedda myndigheten angående fordran som vid prövning enligt första stycket funnits vara betal­ningsgrundande. Förekommer an­ledning därtill fär kronofogdemyn-


Beslut om hämtning eller häkt­ning meddelas av den tingsrätt som handlägger konkursärendet efter framställning från kronofogdemyn­digheten. / övrigt gäller beträffan­de sådana åtgärder 6 kap. 9§ tredje ' och fjärde styckena, 10§ andra stycket och 11 § konkurslagen (1987:000) i tillämpliga delar. Om arbetsgivaren är en juridisk person, tillämpas även 6 kap. 13 § konkurs­lagen.

. Kronofogdemyndigheten skall utan dröjsmål underrätta dén i 5 § avsedda myndigheten angäende en fordran som Vid prövning enligt första stycket funnits vara betal­ningsgrundande. Underrättelse skall dock inte lämnas i den mån


 


' Senaste lydelse 1979:344.


24


 


Nuvarande lydelse

digheten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.


Föreslagen lydelse

underrättelse enligt 6 § tredje styc­ket om förskottsbetalning har läm­nats. Om det förekommer anled­ning /;// det får kronofogdemyndig­heten återkalla sitt beslut, om det sker innan utbetalning har ägt rum.


Prop. 1987/88: 2


 


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa bestämmelser sägs om konkursdo­mare skall dock i stället avse tingsrätten.


25


 


Bilaga 2     pp   1987/88.2

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-06-09

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, justitierådet Erik Nyman, regeringsrå­det Dahlman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1987 har.regeringen pä hemställan av statsrädet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av revisionssekreteraren Håkan Sandesjö.

Förslaget föranleder inte nägon annan erinran frän lagrådets sida än att 4 §, för att syftet med lagrummet skall komma till klarare uttryck, bör ges följande lydelse:

Från garantibelopp som avses i 2 § skall räknas av vad som enligt 11 kap. 14 § konkurslagen (1987:000) har betalats i förskott till arbetstagaren för en fordran som omfattas av garantin.

26


 


Innehåll                                                         Prop. 1987/88:2

Sid.

Proposition.........................................................      I

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............... ......... 1

Propositionens lagförslag ......................................     2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 juni 1987   ....      7

1   Inledning..........................................................     7

2   Föredragandens överväganden  ........................... ... 8

 

2.1    En större reform bör anstå ...........................        8

2.2    Det nuvarande garanfisystemet ......................    11

2.3    Det nuvarande konkursförfarandet ...................    12

2.4    Den nya konkurslagen ...................................    13

2.5    Ändringar i garantisystemet.............................    14

 

3   Upprättat lagförslag...........................................    15

4   Specialmotivering   ...........................................    15

5   Hemställan.......................................................    20

6   Beslut.............................................................    20

Bilaga 1 .     Lagrådsremissens lagförslag..................    21

Bilaga 2       Lagrådets yttrande.............................    26


Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987 ■


27