Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:159

om ny vägtrafikskattelagstiftning

m

Prop. 1987/88:159

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås alt den nuvarande lagstiftningen pä vägtrafikskat-teomrädel samordnas i två nya lagar, varav den ena avser beskattningen av fordon registrerade i Sverige och den andra utländska fordon som tillfälligt används här.

När del gäller beskattningen av de svenska fordonen föreslås atl besluts-förfarandet anpassas till vad som gäller för andra indirekta skatter. Detta innebär bl. a. atl beslul om väglrafikskall skall kunna meddelas dels i form av omprövningsbara beslut, dels i form av slutliga beslut som endast kan ändras genom överklagande. Överklagande skall ske hos länsrätl i stället för som nu direkt hos kammarrätt. En möjlighet atl i särskild ordning överklaga lagakraftvunna beslut införs i vissa fall.

I övrigt föreslås bl. a. att uppbördsförfarandet lagregleras och alt i sam­band därmed införs möjligheter till anstånd med betalning av väglrafikskall i vissa fall.

När del gäller de utländska fordonen föreslås alt all beskattning av personbilar och motorcyklar slopas. Även andra fordon med en totalvikt om högst 3500 kg föreslås bli skattefria. De nuvarande särskilda bestäm­melsema om inlerimsskalt och skatt på exportvagnar resp. turistvagnar föresläs slopade, varvid en särskild licensavgift avses ersätta interimsskal-len.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1989. En ändring av vissa kontrollbeslämmelser föreslås införd i nuvarande vägtra-fikskatlelag redan frän den I juli 1988.

1    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 159

1 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Vägtrafikskattelag

Inledande bestämmelser

1 § Väglrafikskall skall betalas till slaten enligt denna lag i form av
fordonsskatt och kilometerskatt.

Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om inte annal sägs.

Med bensin avses i denna lag de produkter som är skattepliktiga enligt lagen (1961:372) om bensinskaft.

2 § Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undantag av bestämmel­
serna i 64och 88 §§, gäller också för skattetillägg, förseningsavgift, ränta
och restavgifi.

Beskattningsmyndighet m.m.

3 § Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i del län där fordonets ägare
har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet inle är registrerat, i det
län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom
landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighel.

Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i I kap. 6§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mål enligt denna lag förs av ett allmänt ombud. Ombudet skall också yttra sig i ärenden hos riks­skatteverket om förhandsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänna ombud och ersättare för dessa.

4 § Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtra­
fikskatt.

Skatlevikt

5 § Med skatlevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas.
Skatleviklen utgör för

personbil, motorcykel, traktor el-  ijänstevikten

ler motorredskap

buss, lastbil eller annan släpvagn totalviklen, dock högst den brut-
än påhängsvagn                   lovikt med vilken fordonet får föras

pä väg som är upplåten för högst 10 lons axellryck eller 16 tons boggi-Iryck

påhängsvagn                        den del av fordonets total vikt

som vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst den brut­tovikt med vilken fordonet får föras på väg som är upplåten för högst 10 lons axeltryck eller 16 lons boggi-tryck.

Kan en buss, lastbil eller släpv.agn förses med två eller flera olika            »

karosserier, beräknas skattevikten efter det karosseri som ger högst lo-

 

talvikt för fordonet. I fråga om lastbil som kan förses med anordning för     Prop. 1987/88:159 pähängsvagn beräknas dock skattevikten efter fordonets totalvikt med sädan anordning.

Skattepliktiga fordon

6   § Motorcyklar, personbilar, lastbilar, bussar, traktorer, motortedskap och släpvagnar är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilre­gistret och inte är avställda. Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är dock inte skattepliktiga, om de dras uteslutande av person­bilar, lastbilar eller bussar som inte är bensin- eller gasoldrivna.

7   §    Fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga fordon.

8   § Ulöver fordonsskatt skall kilometerskatl betalas för skattepliktiga personbilar, lastbilar eller bussar som drivs med dieselolja saml för skat­tepliktiga släpvagnar med en skattevikt över 3000 kilogram, som dras av sådana personbilar, lastbilar eller bussar (kilomelerskattepliktiga fordon).

9   § Motorcyklar, personbilar, lastbilar eller bussar som enligl bilregistret har årsmodellsbeteckning 1950 eller äldre är inte skattepliktiga.

Skattskyldiga

10 §    Skatlskyldig för ett visst fordon är ägaren av fordonet.

Har elt fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för den skalt som skall betalas för fordonet.

Som ägare av etl fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. 1 fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om älertaganderätt eller som innehas med nyttjan­derätt för bestämd tid om minsl etl är anses innehavaren som ägare.

Beskatlningsperiod

11 §    Skatt betalas för varje fordon för skatteår eller skatleperiod.

Ett skatteår består av tolv på varandra följande kalendermånader. En skatleperiod består av fyra på varandra följande kalendermånader, om regeringen inte genom föreskrifter förordnar någol annat.

Närmare föreskrifter om skatteår och skalleperioder meddelas av rege­ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fordonsskatt

Skattens storlek

12 § Fordonsskatten betalas för skatteår eller, om skallen för ett fordon
överstiger 3 600 kr. för ett hell år, för skatleperiod.

Fordonsskallens storlek för skatteår framgär av bilaga I till denna lag. För skatteperiod uppgår skatten till en tredjedel av skatten för hell år.

13 § Är ett fordon skalleplikligt under endasl en del av ett skatteår eller
en skatteperiod, utgår fordonsskatt för den tid dä fordonet är skatteplik­
tigt. Föreligger skatteplikt under en del av en'kalendermänad, utgår dock
skalt för hela mänaden, om inle annal följer av andra stycket.

1 fräga om fordon för vilket fordonsskatten uppgår till minst 4800 kr. för
hell skatteår utgår skatt för dag beträffande den månad under vilken                 3

 

skalleplikten första gången inträder för fordonet eller skatteplikten upphör     Prop. 1987/88:159 av annan anledning än avslällning Om ell sädant fordon har varit avslällt och avställningsliden har omfattat minst 15 dagar eller fordonet har över­gått till ny ägare under avställningsliden, ulgår skall för dag under månad då avslällningen började eller upphörde.

För kalendermånad utgör fordonsskatten en tolftedel och för dag 1/360 av skallen för hell år.

14 § För en personbil som hör hemma i en kommun som anges i bilaga 3
lill denna lag skall fordonsskatt betalas enligt bilaga I endasl lill den del
fordonsskatten för år räknat överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma i den kommun där den skallskyldige har sin adress enligl bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första eller andra stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje stycket. Saknas sådan adress gäller i slället den adress som borde vara antecknad i bilregistret.

Första slyckel tillämpas endasl i samband med alt fordonsskatt skall betalas enligl vad som i övrigt gäller enligt denna lag.

15 § Om ell fordons beskaffenhet ändras så atl fordonsskatt skall utgå
med ett högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten frän och med den
kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning i anledning av änd­
ringen skedde eller senast skulle ha skell. Medför ändringen alt fordons­
skatt skall utgä med etl lägre belopp ån tidigare, ulgår den lägre skatten
från och med kalendermånaden efter den under vilken registreringsbesikt­
ning i anledning av ändringen skedde.

Om etl fordons användning ändras så alt fordonsskatt skall utgå med etl högre belopp än tidigare, utgår den högre skallen från och med den kalendermånad dä ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatt skall ulgå med etl lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten från och med kalendermånaden efter den då ändringen skedde.

Betalning och återbetalning av skatten

16 § Om inte annat följer av andra eller tredje slyckel, skall fordonsskat­
ten betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången av den
kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Når ell fordon blir skattepliktigt skall fordonsskatten betalas av den som var skatlskyldig när skatteplikten inträdde. Sker ändring som avses i 15 §, skall fordonsskatten betalas av den som var skatlskyldig när registrerings­besiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett eller, i fräga om ändrad användning av fordon, när användningen ändra­des.

Fordonsskatt som fastställs genom beslut om efterbeskaltning skall be­talas av den som var skallskyldig under den lid skallen avser.

17 § Upphör skatteplikten för ett fordon under lid för vilken fordons­
skall har betalats, återbetalas den överskjutande skatten till den som var
skatlskyldig när skatteplikten upphörde.

Sänks skallen i fall som avses i 15 §, återbetalas den överskjutande skatten till den som var skatlskyldig när regislreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller, om sänkningen berörsav ändrad användning, när användningen ändrades.

 

18 §   Skall fordonsskatten för elt fordon pä gmnd av ändring i denna lag     Prop. 1987/88:159
utgå med elt annat belopp än tidigare och har fordonsskatt beslutals för

liden efter ikraftträdandet enligl äldre bestämmelser, skall tillkommande skallebelopp betalas för liden frän och med dagen för ändringen till utgång­en av skatleäret eller, om fordonsskatt har beslutats för skatleperiod, till utgången av skatleperioden. För samma tid skall överskjutande skattebe­lopp som har betalats återbetalas.

Den som är skatlskyldig vid ikraftträdandet av lagändringen skall betala tillkommande skattebelopp och är berättigad lill återbetalning av överskju­tande skallebelopp.

19 § Skattebelopp enligl 18 § som understiger 100 kronor behöver inte
betalas in till staten och återbetalas inle heller.

Traktorer m. m.

20   § Traktorer indelas i skattehänseende i klass 1 (Irafiklraklorer) och klass II (jordbmkslraktorer).

21   §   En traktor hänförs, om annat inte sägs i 22 §, lill klass 1 om den

 

1.  har en ijänslevikt över 2000 kilogram och används för transport pä väg som inte är enskild, eller

2.  år en till traktor ombyggd bil.

22 § Traktorer som inte skall hänföras lill klass I skall hänföras lill klass
II.

Till klass 11 hänförs ocksä en traktor enligl 21 § I om den

1.  uteslutande eller så gott som uteslutande används för transport av produkter frän eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning, när det gäller skogsbruk, alt lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton, eller

2.  används endast för transporter som är begränsade lill

a.     transport av endast traktorn med förare,

b.     godsbefordran vid passage över väg,

c.     befordran av gods som är lastat pä traktorn,

d.   befordran vid färd lill eller från arbetsplats, försäljningsställe eller
dylikt av redskap som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som
behövs för driften av traktorn eller redskapet eller som behövs för dess
förare.

23   § Om en jordbrukstraktor tillfälligt skall användas pä sådant sätl att den blir atl anse som en trafiktraktor, skall tilläggsskatt betalas beräknad efter skillnaden i skattesals enligt bilaga I för irafiklraklorer och jord­bmkslraktorer. Tilläggsskatten skall vid varje tillfälle betalas för en tidspe­riod om 15 dagar. För den tid tilläggsskatt betalats får traktorn användas som en trafiktraktor.

24   § Används en Irafiktraklor för alt dra påhängsvagnar som inle år registrerade här i landet, utgår fordonsskatt med två gånger dét belopp som annars skulle ha utgått för traktorn.

25   § Ett skattepliktigt molorredskap beskattas som en jordbrukstraktor, om del har en ijänslevikt som inte överstiger 2000 kilogram och inte är en lill motortedskap ombyggd bil, och i annal fall som en Irafiktraklor.

 

Kilometerskatt                                                               Prop. 1987/88:159

Kilometerräknare och märke

26 § Etl kilomelerskallepliktigl fordon skall vara försett med en särskild,
godkänd räknare för registrering av fordonels körsträcka och tillhörande
anordningar för dess funktion (kilometertäknarapparatur). Apparaturen
skall vara plomberad saml godkänd vid besiktning och fungera tillfredsstäl­
lande.

Om ett kilomelerskatiepliktigt fordon inle är försett med sådan appara­tur fär det inte användas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär dock meddela föreskrifter om att fordon ändå får användas i avvaktan pä reparation eller besiktning av kilomelertäknarapparaturen.

27    § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär efter ansökan medge att ett kilomelerskallepliktigl fordon inte behöver vara försett med kilometertäknarapparatur.

28    § En kilometerskatlepliktig personbil skall vara försedd med ett sär­skilt märke, som visar att fordonet är kilomelerskattepliktigt (kilometer-skattemärke). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undanlag från skyldigheten att förse personbil med ett sädant märke.

29    § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande, montering, plombering, renove­ring, reparation, besiktning och kontroll av kilometertäknarapparatur, om beräkning av körsträcka pä grundval av registreringar i kilometertäknare samt om kilometerskattemärke.

Skattens storlek

30 § Kilometerskatl betalas för likatteperiod. Skatt utgår för varje helt
tiotal kilometer som fordonet, då det varit skattepliktigt, tillryggalagt un­
der skalteperioden. Skattens storlek framgår av bilaga 2 till denna lag.

I fall som avses i 34 § andra eller tredje stycket eller 35 § utgår kilometer­skatt även för en del av en skatteperiod.

31 § Den skattskyldige skall för varje skatleperiod, efter avstämpling i
kilomelerräknaren, lämna uppgift till ledning för beräkning av skatten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag frän detta. Uppgift som nu har nämnts skall
lämnas även i andra fall, om regeringen eller den myndighet som regering­
en bestämmer meddelar föreskrifter om delta.

•

32    § Om ett fordons beskaffenhet ändras så att kilometerskatt skall utgå efter en högre skattesats än tidigare, utgår den högre skatten från och med den dag dä regislreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen att kilometerskatl skall ulgå efter en lägre skattesats än tidigare, utgår den lägre skatten från och med den dag dä besiktning i anledning av ändringen skedde.

33    § Skall kilometerskatten för ett fordon på gmnd av ändring i denna lag utgä med ett annat belopp än tidigare, skall skatten beräknas med hänsyn till den tid som förflutit före och efter ändringen. Beräkningen fär dock ske ,

efter annan gmnd, om omständigheterna föranleder det.                          


 

Betalning av skatten                                                       Prop. 1987/88:159

34 § Om inle annal följer av andra eller tredje stycket, skall kilometer­
skatten betalas av den som är skallskyldig för fordonet vid ingången av den
kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Har ett fordon övergått lill ny ägare, skall den förte ägaren betala den kilometerskatl som ulgår för den körsträcka under skalleperioden som fordonet tillryggalagt under den lid han varit ägare till del. Den nye ägaren skall betala den kilometerskatl som utgår för körsträckan därefter.

Har den skaltskyldige försalts i konkurs, skall konkursgäldenären betala den kilometerskatl som utgår för den körsträcka under skatleperioden som fordonet tillryggalagt före beslutet om konkurs. Konkursboet skall betala den kilometerskatl som utgår för körsträckan därefter.

35 § Kilometerskatt som fastställs genom etl beslut enligt 40 § eller ett
beslut om efterbeskaltning skall betalas av den som är skattskyldig för
fordonet under den lid skatten avser. Kilometerskatt för skatleperiod
under vilken etl fordon avregistrerats skall betalas av den som då var
skattskyldig för fordonet. Detsamma gäller även i övrigt dä fordonet under
en skatleperiod har upphört atl vara skattepliktigt av annan anledning än
avslällning.

Skattebeslut m. m.

Beslut genom automatisk databehandling

36 § Väglrafikskall beslutas, om inte annat följer av 37-41 §§, genom
automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Om del i
bilregistret saknas uppgifter som behövs för bestämmandet av skatten,
bestäms den enligl föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Den som är missnöjd med ett beslut enligt första stycket kan begära omprövning enligt 37-39 §§.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om skatt enligt första stycket.

Omprövning av beslut m. m.

37 § Om granskning, revision eller nägot annat förhållande föranleder
det eller den skattskyldige begär det, får beskatlningsmyndigheten om­
pröva beslut om skatt enligt 36 § och även i övrigt besluta om fastställande
av skatt. Beskattningsmyndigheten skall ompröva sitt beslut, om den
skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Omprövning får dock
inte ske, om slutligt beslut beträffande skatten har meddelats enligt 38 §.

Ett omprövningsbart beslut fär inle meddelas senare än tre är frän utgången av del kalenderår under vilkel skatteåret eller skatleperioden har gått till ända. Om den skattskyldige begär ett beslut senare än tvä mänader före utgången av den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut.'

Elt omprövningsbart beslut får inte överklagas. Av beslutet skall framgå att den skattskyldige kan få ett slutligt beslut enligt 38 §.

38 § Beskattningsmyndighelen skall meddela slutligt beslut om skatt, om
den skattskyldige eller det allmänna ombudet begär det inom tre är frän
utgången av det kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperioden har

gått till ända. Slutligt beslul skall meddelas även om begäran härom kom-    7

 

mer in senare men inom tvä månader från den dag då den skaltskyldige har Prop. 1987/88:159 fält del av elt beslul enligl 37 § eller, om det allmänna ombudet begär slutligt beslul, inom tvä mänader från den dag då beslul enligt 37 § medde­lades. Om det finns särskilda skäl, fiir slutligt beslut meddelas inom tre år frän utgången av det kalenderår under vilket skatleäret eller skatleperio­den har gått till ända även om den skaltskyldige eller det allmänna ombu­det inte har begärt det.

Sedan slutligt beslul har meddelats för en viss skatleperiod eller elt visst skatteår får beslut enligt första slyckel inte meddelas för samma period eller är.

39 § Vill den skaltskyldige begära omprövning av etl beslut enligt 36 § på
den grunden att fordonet före den tidpunkt som är avgörande för skattskyl­
digheten har övergått till ny ägare, skall framställningen göras hos beskatt­
ningsmyndigheten senast 30 dagar efter den dag dä skatten senast skulle ha
betalats. Har den skattskyldige erhållit krav pä skatten först sedan den
skulle ha betalats, räknas dock liden från mottagningsdagen.

Beslut som beskattningsmyndigheten meddelar med anledning av en begäran enligt första stycket skall anses som etl slutligt beslut.

40 § Har ett kilomelerskattepliktigt fordon bmkats i strid mot 26 § andra
stycket, får beskatlningsmyndigheten även för pågående skatleperiod fast­
ställa kilomelerskatlen för den vägsträcka som fordonet har brukats pä
sådant sätt under perioden.

Beräkning av skatt efter skälig grund

41 § Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i bilregistret eller på grundval av verkställd utredning, skall den beräknas efter skälig grund.

Beslut om efterbeskaltning

42 § Beskatlningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskaltning
fastställa den ytterligare vägtrafikskatt som skall betalas i de fall skatt har
undandragits genom alt

1.  etl fordon har brukats i strid mol vad som är föreskrivet om registre­ring och avslällning av fordon,

2.  föreskriven anmälan lill regislreringsmyndigheten inte har gjorts,

3.  oriktig uppgift har lämnats i anmälan eller ansökan till registrerings-eller beskattningsmyndighelen eller annars till ledning för beskattningen,

4.  fordonet inte har undergått föreskriven regislreringsbesiktning efter ändring som avses i 15 § eller 32 §,

 

5.   uppgift om körsträcka för kilometerskaltepliktigt fordon inle har lämnats i vederbörlig ordning eller oriktig uppgift har lämnats om körsträc­kan,

6.   etl kilomelerskaltepliktigl fordon har brukats i strid mol 26 § andra stycket, eller

7.    oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.
Vid efterbeskaltning får 41 § tillämpas.

43 § Beskattningsmyndighelen får besluta om efterbeskaltning sedan
slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om sä inle skett, när slutligt
beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskaltning fär endast ske om be-

 

skaltningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året Prop. 1987/88:159 efter utgången av det kalenderår under vilkel skatleäret eller skatteperio­den har gått till ända. Efterbeskaltning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt fär dock ske inom ett är efter utgången av den månad dä avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskaltning enligl denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle­ringsavgifter.

44 § Efterbeskaltning fär inle ske om del skattebelopp som efterbeskatl-
ningen avser är atl anse som ringa eller om del med hänsyn till omständig­
heterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskaltning sker. Avser
prövningen flera skatleperioder för samma skatteår, skall frågan om skat­
tebeloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till det sammanlagda
beloppet för perioderna.

Rättelse på grund av skrivfel m. m.

45 § Finner beskattningsmyndigheten all elt skattebeslut eller elt beslut
om efterbeskaltning har blivit uppenbart oriktigt pä grund av skrivfel,
räknefel eller annal sådant förbiseende, skall myndigheten meddela beslul
om rättelse, om inte beslut om fastställande av skalt kan meddelas enligt
37§.

Har den skalt som bestämts genom automatisk databehandling enligt 36 § blivit uppenbart oriktig pä grund av misstag vid databehandlingen, fär den myndighet hos vilken databehandlingen utförts besluta om rättelse.

Skattetillägg

46 § Har den som är skattskyldig undandragit skalt pä sätt som anges i
42 §, skall han i samband med beslul enligl 37, 38 eller 40 § eller vid beslut
om efterbeskaltning påföras en särskild avgift (skalletillägg). Skattetilläg­
get är tjugo procent av det skattebelopp som undandragits.

Om den skaltskyldige i mål om skall skriftligen lämnat uppgift som befinns oriktig, skall han påföras skattetillägg med tjugo procent av den skall som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.

47 § I fråga om skattetillägg skall 7 kap. 4 och 6§§, 7§ andra stycket
samt 8§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
tillämpas. Om skatlelilläggel eller det sammanlagda beloppet av flera skat­
tetillägg som faslstållls samtidigt inle uppgår till 50 kronor, påförs inte
tillägg.

Frägor om skatlelillägg prövas av beskattningsmyndigheten. Frägor om skattetillägg på grund av oriklig uppgift i mäl om skatt prövas dock av länsrätten på talan av allmänt ombud. Sädan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inle har godtagils efter prövning i sak eller inle har prövats i målet, och skall väckas inom ett är från utgången av den månad då dom eller slutiigl beslul i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgift

48 § Om uppgift för en skatleperiod om körsträckan för etl kilomeler­
skattepliktigt fordon inte kommit in inom föreskriven lid, skall en påmin­
nelse om uppgiftsskyldighelen och om förseningsavgift sändas till den som
ägde fordonet vid utgången av skatleperioden, om inle annal följer av

andra stycket.                                                                                                        9

 

Om ägaren har underlåtit alt inom föreskriven lid lämna uppgift om     Prop. 1987/88:159 fordonets körsträcka för två på varandra följande skatteperioder, skall ägaren påföras förseningsavgift. Delsamma gäller om ägaren har anmanats atl lämna uppgift om körsträckan men inle följt anmaningen inom den tid som har föreskrivits i denna.

49    § Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts även för den närmast föregående skalteperioden eller om förseningen avser en uppgift som ägaren har anmanats atl lämna.

50    § Frägor om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. I fräga om förseningsavgift skall 7 kap. 6 § första och tredje styckena samt 7 kap. 8§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tilläm­pas. Därutöver gäller att förseningsavgifter som avser samma fordonsäga­re för en och samma skatleperiod fär nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i 49 § andra meningen, I 000 kronor.

Betalning av skatt

Betalningstider m.m.

51 § Fordonsskatten för elt skatteår eller en skatteperiod skall betalas
under månaden före ingången av skatleäret eller skatteperioden (upp­
bördsmånaden).

Om fordonet har blivit skattepliktigt efter ingången av uppbördsmåna­den, skall fordonsskatten betalas senast tre veckor efter skattepliktens inträde.

Om skatten enligt 15 § skall utgå med ett högre belopp än tidigare, skall skatten betalas

1.  när det gäller ändring av fordonets beskaffenhet, senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning-en skedde eller senast skulle ha skett,

2.  när det gäller ändring av fordonets användning, senast tre veckor efter den dag då ändringen skedde.

Om fordonsskatt i de fall som avses i andra stycket skall betalas för högst en kalendermånad under skatleäret eller skatleperioden, skall for­donsskatt för närmast följande sk.itteär eller skatteperiod betalas samti­digt.

52 § Kilometerskatten för en skatteperiod skall betalas under mänaden
närmast efter utgången av skatleperioden (uppbördsmänaden).

Om fordonet har övergått till ny ägare eller den skaltskyldige har försalts i konkurs eller om fordonet har upphört atl vara kilomelerskattepliktigt av annan anledning än avslällning, skall kilomelerskatlen betalas

1.  vid ägarbyte senast fyra veckor efter det att uppgift om ägarbytet har förts in i bilregistret,

2.  vid konkurs senast fyra veckor efter det alt uppgift om konkursen har förts in i bilregistret,

3.  beträffande fordon som upphör att vara kilometerskaltepliktigt, se­nast tre veckor efter det att detta inträffar.

Om kilomelerskatteplikt för elt fordon inträder först under den sista,
mänaden i en skatteperiod, skall kilometerskatten för den skalteperioden
betalas först i samband med all kilometerskatten för närmast följande
skatteperiod skall betalas.                                                                  10

 

53 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får     Prop. 1987/88:159
meddela föreskrifter om undantag från 51 och 52 §§ för vissa gmpper av

fordon.

54   § Tillkommande skatt enligt 18 § skall betalas senast en månad efter del att skatteändringen har trätt i kraft.

55   § Skatt som har fastställts enligt 37-42 §§ eller genom beslul om rättelse enligt 45 § första stycket skall betalas inom den tid som beskatt­ningsmyndigheten bestämmer.

56   § Närmare föreskrifter om uppbörd av vägtrafikskalt meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avrundning av belopp

57 §    Vid beräkning av skatt eller skattetillägg som skall påföras eller återbetalas skall beloppet avmndas till närmast lägre hela krontal.

Skattebelopp under 25 kronor behöver inte betalas in till staten och återbetalas inte heller.

Inbetalning av skatt

58 §    Skatten betalas genom insättning pä särskill postgirokonto utan kostnad för den skaltskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskortet eller försändelse som innehäller gireringshandling kommit in till postkontor.

Anstånd med betalningen

59 § Är den skattskyldiges skattebetalningsförmåga nedsatt pä gmnd av
sjukdom eller nägon annan omständighet som han inte kunnat råda över
och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskatt­
ningsmyndigheten efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd
med betalningen av den skalt som skall betalas närmast efter del atl
ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet får avse hela skatten eller en del
av den. Anständstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången av den
månad då skatten skall betalas.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades, skall anståndet omprövas.

60 § Om ett beslut om skatt har överklagats, kan den skattskyldige av
beskattningsmyndighelen fä anstånd med betalning av skatten. Bestäm­
melserna i 49§ 1,2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid
överklagande av beslut rörande taxering skall dä tillämpas. Det som sägs
om länsskaltemyndighel i uppbördslagen gäller då det allmänna ombudet.

Ränta skall utgå på skalt som den skattskyldige fått anstånd med att
betala enligt första stycket lill den del skattebeloppet fastställs av den
domstol som prövar överklagandet. För sädan ränta tillämpas bestämmel­
serna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14 och 15 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier. Räntan skall dock
beräknas frän den dag dä skattebeloppet skulle ha betalats, om anstånd
inle medgetts, lill och med den dag då anständstiden gär ut.                    11

 

Restavgifi                                                                                       Prop. 1987/88:159

61 § Restavgifi skall las ul om skatten inle betalas inom den tid och i den
ordning som har bestämts enligt denna lag.

Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligl 59 eller 60 §, las restavgifi ul endast pä det skattebelopp som inle har betalats senast vid anståndslidens utgäng.

62   § Restavgifien år sex öre för vatje hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minsl femtio kronor. Vid beräkning av restavgifien skall avrundning ske lill närmast högre hela krontal.

63   § Om särskilda omständigheter föreligger, får beskatlningsmyndighe­ten medge befrielse frän skyldigheten atl betala restavgifi. Bestämmelser­na om skattebeslut i denna lag gäller även beslut om sådan befrielse.

Brukandeförbud på grund iiv obetald skatt

64 § Elt skattepliktigt fordon fär inte användas, om väglrafikskatlen inte
har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag. Fordonet får
dock användas, om del är fräga om

1.  skalt som avser lid före det närmast föregäende skalleåret,

2.  skatt som en tidigare ägare av fordonet är skyldig all betala och som har faslstållls genom beslut om efterbeskaltning enligl 42 § eller avser ytterligare skatt som beslutats efter iigarbytel,

3.  kilometerskatl som en tidigare ägare av fordonet är skyldig atl betala och som inte har förfallit lill betalning vid ägarbytet,

4.  skatt för vilken anstånd med betalningen föreligger.

Om del finns särskilda skäl, får beskattningsmyndighelen medge aU elt visst fordon får brukas utan hinder av första stycket.

65 § Har etl fordon sålts vid exekutiv försäljning eller av etl konkursbo,
får det brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt eller kilometer­
skatl, som tidigare ägare är skaftskyldig för, inle har betalats. Detsamma
gäller för fordon som tillhör elt konkursbo i fråga om skatt som konkurs­
gäldenären eller en tidigare ägare är skatlskyldig för.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

66 §    Betalas inle skatten i rätt lid skall den drivas in.

Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning och avskrivning gäller åven skatt enligl denna lag. Vad som sägs i 58 § 2 mom. första stycket och 67 § första stycket uppbördslagen om länsskatte­myndighet skall därvid i slället gälla beskatlningsmyndigheten. Fordons­skatt som skulle ha betalats men inle har erlagts fär avkortas genom automatisk dalabehandling pä grundval av uppgifter i bilregistret. Vid återbetalning av skall skall avräknas endast sådan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatl sotn inte eriagts, restavgift och skaltetill-lägg som belöper pä sådan skalt, förseningsavgift enligt 48 § samt sädana avgifter enligl bilregislerkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av vägtrafikskalt. I fråga om avräkningen skall 37, 38, 45 och 84 §§ tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av
skatten.                                                                                                                12

 

Skattekontroll                                                               Prop. 1987/88:159

67 § Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6§ första stycket och
7-l5§§ samt 9 kap. 2 och 3§§ lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter gäller vid kontroll av vägtrafikskalt. Vad som sägs
om deklaration gäller i slället uppgifter som skall lämnas enligt särskilda
föreskrifter och ligga lill grund för beslul om skalt.

Skalterevision får företas, förutom av beskattningsmyndighelen, av riksskatteverket och av länsskaltemyndighel. Vad som sågs i 3 kap. 9, II, 13 och 15 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter om beskatt­ningsmyndighel skall därvid gälla riksskalteverkel och länsskatlemyndig-het. Innan riksskatteverket eller länsskaltemyndighel beslutar om revision skall samråd ske med beskattningsmyndighelen.

Förhandsbesked

68 § Bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. lagen (1984: 151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för väglrafikskall. Vad
som sägs där om beskattningsmyndighel gäller riksskatteverket, och vad
som sägs om allmänt ombud gäller allmänt ombud enligl 3 §.

Återbetalning och avräkning av skatt för fordon som använts utomlands

Återbetalning av fordonsskatt

69   § Om det för kilomelerskaltepliktig buss, lastbil eller släpvagn som använts utomlands har utgått skatt eller avgift där för trafik med eller innehav av fordonet, fär beskattningsmyndighelen, efter ansökan, medge återbetalning av fordonsskatt för varje dygn för vilkel skatt eller avgift har erlagts i utlandet. Skallen betalas tillbaka med etl belopp per dygn som motsvarar 3 procent av skatten för den månad under vilken användningen skell. Motsvai"ande gäller när elt sädant fordon använts i Norge och det har utgått kilomelerskalt där för fordonet.

70   § Berättigad till återbetalning enligt 69 § år den som är skattskyldig för fordonet när utlandsvistelsen upphör.

Ansökan om återbetalning las upp lill prövning endast om den har kommit in inom fyra mänader frän utgången av den månad under vilken utlandsvistelsen avslutades.

Om det finns särskilda skäl, får beskattningsmyndighelen på ansökan medge återbetalning av fordonsskatt trots atl utlandsvistelsen inte har upphört. Berättigad till återbetalning är den som är skatlskyldig når ansö­kan görs eller, om skatteplikt för fordonet upphört dessförinnan, den som dä ägde fordonet.

För beskaltningsmyndighetens beslut om återbetalning tillämpas 37 och 38§§.

Avräkning av kilometerskatl

71 § Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts
utomlands, avräknas den kilometerskall som belöper pä körsträckan i
utlandet. Motsvarande gäller kilomelerskaltepliktiga personbilar som har
använts utomlands i annal land än Norge eller Finland. Avräkning av
kilometerskatl för en lastbil eller släpvagn som har använts i Norge eller
för en buss, lastbil eller släpvagn som har använts i Finland sker endasl om
skalt har betalats för användningen av fordonet där.                              13

 

72 §    Om inte annat följer av andra eller tredje stycket, verkställs avräk-     Prop. 1987/88:159
ningen av kilometerskatl i samband med närmast följande uppbörd av

kilometerskatl. Den som därvid är skatlskyldig är berättigad till sädan avräkning.

Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts i Norge eller Finland, prövar beskattningsmyndigheten efter ansökan frågan om avräkning av kilometerskatl för körsträckan där.

Har eft kilomelerskattepliktigt fordon använts utomlands i etl annat land än Norge eller Finland och har utresa eller inresa skett över Norge eller Finland, prövar beskatlningsmyndigheten efter ansökan frågan om avräk­ning av kilometerskatt för körsträckan i annat land än Norge eller Finland. Detsamma gäller i det fall medgivande har lämnats enligt 74 § andra styc­ket.

73 § Avräkning av kilometerskatl enligt 72 § första stycket sker, om inte
annal följer av 74 eller 75 §, genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i bilregistret. I fråga om sädan avräkning tillämpas även 37 och
38§§.

I fråga om ansökan enligt 72 § andra eller tredje stycket tillämpas 70 §.

Förutsättningar för återbetalning och avräkning m. m.

74 § Som förutsättning för återbetalning eller avräkning enligt 69 eller
71 § gäller atl uppgifter om användningen utomlands lämnas i enlighet med
de föreskrifter som regeringen meddelar. Beskattningsmyndigheten fär pä
ansökan av fordonsägaren ändå medge återbetalning eller avräkning, om
det finns särskilda skäl.

I fräga om fordon som regelmässigt förs ul ur eller in i landet flera gånger per dygn får beskattningsmyndigheten på begäran av den skattskyldige medge atl uppgifter enligt första stycket inte behöver lämnas.

75    § Rätten till avräkning av kilomelerskalt för personbil är förfallen för en viss resa, om kilometerskattemärke har saknats vid ut- eller inresan. Beskattningsmyndighelen fär på ansökan av fordonsägaren ändå medge avräkning, om det finns särskilda skäl.

76    § Har återbetalning av skatt skett med för högt belopp lill följd av oriklig uppgift som lämnats av den skaltskyldige eller för hans räkning, skall den skaltskyldige betala tillbaka vad han fält för mycket. Detsamma gäller när den skattskyldige inle lämnat nägon uppgift.

I fråga om åtgärd för uttagande av vad som skall betalas tillbaka enligt första stycket gäller bestämmelserna om skattebeslut och efterbeskaltning i tillämpliga delar.

Straffbestämmelser m. m.

Åtgärd med kilometerräknarapparaluren

77 § Den som uppsätligen vidtar en åtgärd med kilometerräknarappara­
luren pä ett fordon så atl körsträckan som skall ligga till grund för beräk­
ningen av kilometerskatl för fordonet inle registreras eller registreras för
lågt döms, om förfarandet ej utgör elt led i gärning som är belagd med
strängare straff enligt skallebrottslagen (1971:69), till böter eller fängelse i
högst sex månader. Till samma straff döms den som uppsätligen eller av            14

 

grov oaktsamhet brukar ett fordon, pä vars kilometertäknarapparatur en     Prop. 1987/88:159 sådan åtgärd vidtagits.

Brukande irots obetald skatt m.m.

78 § Brukas ett fordon i strid mot 64 § och har tvä mänader förflutit från
den dag dä den skatt som har föranlett brukandeförbudet senast skulle ha
betalats, skall polisman ta hand om fordonets registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om registreringsskyltarna även pä etl avställt fordon, om förutsättningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket om fordonet hade varit skalleplikligt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar fär medge atl fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller upp­ställningsplats.

79 § Brukas ett fordon i strid mot 64 § sedan fordonets registrerings­
skyltar har tagils om hand enligt 78 §, dörns ägaren till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till elt avslällt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 § och brukande-förbud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 § om fordonet hade varit skatlepliktigl.

Brukas ett fordon på annat sätt i strid mot 26 § andra stycket eller 64 §, döms ägaren lill böter.

Om ägaren visar atl han iakttagit vad som ankommit pä honom för atl hindra att fordonet brukades, är han fri frän ansvar.

80    § Den som brukar någon annans fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 79 §. Delsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet alt bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare ån den ägaren har utsett.

81    § Bestämmelserna i 79 § första-tredje styckena gäller även föraren, om han kände till att fordonet inle fick brukas. Delta gäller dock inle när fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligl 35 § fordonskungö­relsen (1972:595).

82    § Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukåre av fordon skall i fräga om fordon som tillhör eller brukas av staten eller kommun tillämpas pä förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som ankommer på honom för att hindra alt etl brott mot lagen begås men sker detta ändå på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas ansvarsbestäm­melserna i stället på den överordnade.

I fråga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, ekono­misk förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestämmelserna tillämpas på den eller dem som har rätl alt företräda den juridiska perso­nen. Om länsstyrelsen på begäran av en juridisk person godtagit en viss fysisk person som bärare av ägares ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Oriktiga uppgifter som leder till återbetalning medför högt belopp m. m.

83 §   Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga upp­
gifter som är ägnade atl leda till att skatten enligt 69 eller 71 § betalas     15

 

tillbaka eller avräknas med för högt belopp döms lill böter eller fängelse i     Prop. 1987/88:159 högst sex månader, om ej gärningen är belagd med strängare straff i skattebrottslagen (1971:69).

Detsamma gäller den som med avsikt alt skatt skall återbetalas eller avräknas med för högt belopp underlåter att lämna uppgifter enligl 74 §.

Överklagande

Överklagande i va/dig ordning

84 § Beslul om skatt som avses i 38, 39 eller 42 § eller beslul som avses i
89 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd alt
betala skatt fär överklagas hos länsrätten av den skaltskyldige och av det
allmänna ombudet. Allmänna ombudets överklagandetid räknas från be­
slutets dag.

Beslul enligt 64 § andra stycket eller enligt 74 § andra slyckel fär överkla­gas hos riksskatteverket. Rikskatteverkels beslut fär inle överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap. 2-4, 6, II och 13 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för väglrafikskall. Vad där sägs om allmänl ombud gäller dä allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämp­ningen av 8 kap. 6§ är motpartens överklagandelid dock tvä veckor.

85 § Om del begärs omprövning enligl 37 eller 39 § eller om beslut enligt
38, 39 eller 42 § eller enligl 45 § första stycket överklagas befriar delta inte
den skattskyldige från att i behörig ordning betala skatten.

Överklagande i särskild ordning

86 §   Den skattskyldige fär överklaga etl beslul i särskild ordning om

1.  skatten har fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skattskyldig eller om vad som är skatlepliktigl,

2.  skatten har fastställts mer än en gång för samma skattepliktiga förhål­lande,

3.  skatten har fastställts lill elt belopp som väsentligt överstiger vad som rätteligen borde ha utgått och delta beror pä att den skaltskyldige underlå­tit atl lämna uppgifter som han varil skyldig alt lämna eller del har föran­lelts av felaktighet i en uppgift som han har lämnat eller i en uppgift eller handling som har legat lill grund för en sådan uppgift, eller

4.  skallen borde ha faslstållls lill ett väsentligt lägre belopp pä grund av någon annan omständighet eller någol annat bevis som den skaltskyldige åberopar.

Elt överklagande enligl 3 eller 4 fär tas upp lill prövning endast om det kan grundas pä en omständighet eller ell bevis som det saknades känne­dom om när skatten fastställdes och det framstår som ursäktligt atl den som söker rättelse inle på annat sätl har åberopat omständigheten eller beviset för all få rättelse.

87 § Överklagande i sårskild ordning fär göras senast under sjätte ärel
efter utgången av del kalenderår under vilket skalteårel eller skalteperio­
den har gått lill ända.

Överklagande i särskild ordning prövas av länsrätten. Har länsrätten beslutat om skallen, prövas överklagandet av kammarrätten. Har kammar­rätten eller regeringsrätten beslutat om skatten, prövas överklagandet av regeringsrätten.

Regeringsrätten, kammarrätten och länsrätten fär, om överklagande        16

 

som gjorts i särskild ordning skall las upp till prövning, förordna atl målet     Prop. 1987/88:159 skall vidare handläggas av beskattningsmyndigheten.

Vid överklagande av beslut som har meddelats i anledning av överkla­gande i särskild ordning gäller vad som i denna lag i övrigt föreskrivs om överklagande av beslul om fastställande av skalt.

Befrielse från skatt i vissa fall

88   § Om det finns synnerliga skäl, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt enligt denna lag eller medge att traktor, som enligt denna lag skall höra till klass I, hänförs till klass II. Regeringen eller den myndighet som regering­en bestämmer kan också, om det finns synnerliga skäl, besluta om befriel­se frän kilometerskatteplikt och om att förhöjd fordonsskatt i stället skall påföras. Medges nedsättning av eller befrielse från skatt, får medgivandet avse även på skatten belöpande skatlelillägg, förseningsavgift, ränta och restavgifi.

89   § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för fordon som används uteslutande eller så gott som uteslutande vid räddningstjänst. Befrielse medges dock inte för per­sonbil och inte heller för sådan buss eller för sådan lastbil med skäpkaros-seri som har en skatlevikt om högst 3000 kilogram. Som räddningstjänst anses därvid även verksamhet som bedrivs av annan än staten eller kom­mun.

17

2   Riksdagen 1987188. / saml. Nr 159

Bilaga 1 till vägtraflkskattelagen (1988:000) Fordonsskatt

Prop. 1987/88:159

 

 

 

Fordonsslag

Skatlevikt,

Skalt, kronor

 

 

kilogram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

grund-

tilläggsbelopp

 

 

 

belopp

för varie hell hundratal kilo­gram över den lägsta viklen i klassen

A Motorcyklar

 

 

 

 

1 Tvåhjulig motorcykel

0-

75

100

0

ulan sidvagn

76-

 

125

0

2 Annan motorcykel

0-

 

200

0

B Personbilar

0-

900

355

0

 

901-

 

445

90

C Bussar

 

 

 

 

1 Buss som är

0-

1600

355

0

inrättad för

1601-

3 000

391

36

drift endasl

3001-

 

895

0

med bensin

 

 

 

 

eller gasol

 

 

 

 

2 Annan buss

0-

1600

355

0

 

1601-

3000

391

36

 

3001-

7000

895

14

 

7001-

10000

1455

35

 

10001-

30000

2 505

61

 

.0001-

 

14705

0

D Lastbilar

 

 

 

 

1 Lastbil som är

0-

1600

355

0

inrättad för

1601-

3000

391

36

drift endasl

3001-

 

895

0

med bensin

 

 

 

 

eller gasol

 

 

 

 

2 Annan lastbil

 

 

 

 

2.1 med anordning

 

 

 

 

för påhängs-

 

 

 

 

vagn

 

 

 

 

med två hjul-

0-

1600

540

0

axlar

1601-

3000

565

25

 

3001-

10000

915

85

 

10001-

14000

6865

193

 

14001-

 

14585

339

med tre eller

0-

1600

540

0

flera hjul-

1601-

3000

565

25

axlar

3 001-

11000

915

95

 

11001-

15000

8515

115

 

15001-

18000

13115

135

 

18001-

23000

17 165

246

 

23 001-

27000

29465

210

 

27001-

 

37865

0

2.2 utan anordning

 

 

 

 

för påhängs-

 

 

 

 

vagn

 

 

 

 

med tvä hjul-

0-

1600

355

0

axlar

1601-

3000

391

36

 

3001-

6000

895

27

 

6001-

10000

1705

38

 

10001-

14000

3 225

111

 

14001-

17000

7665

199

 

17001-

 

13635

260

 

 

 

Fordonsslag

Skatievil kilogram

cl.

Skalt, kronor

 

 

 

 

 

 

 

grund-

tilläggsbelopp

 

 

 

belopp

för varie hell hundratal kilo­gram över den lägsta vikten i klassen

med tre eller

0-

1600

355

0

flera hjul-

1601-

3 000

391

36

axlar

3 001-

11000

895

21

 

11001-

15000

2575

88

 

15001-

18000

6095

155

 

18001-

27000

10745

194

 

27001-

 

28205

0

E Traktorer

 

 

 

 

1 Traktor klass I

 

 

 

 

(trafiklraklor)

0-

1300

370

0

som inrättats

1301-

3000

425

55

för drift med

3 001-

7000

1360

95

annat drivmedel

7001-

 

5 160

168

än dieselolja

 

 

 

 

2 Traktor klass I

0-

1300

680

0

(irafiktraklor)

1301-

3000

790

110

som inrättats

3 001-

7000

2660

180

för drift med

7001-

 

9860

320

dieselolja

 

 

 

 

3 Traktor klass II

0-

2500

150

0

(jordbrukstraktor)

2501-

 

225

0

F Släpvagnar

 

 

 

 

1 Släpvagnar med

0-

1000

150

0

skatlevikt högst

1001-

3000

170

21

3000 kilogram

 

 

 

 

2 Släpvagnar med

 

 

 

 

skattevikt över

 

 

 

 

3000 kilogram.

 

 

 

 

som dras av en

 

 

 

 

bensin- eller

 

 

 

 

gasoldriven bil'

 

 

 

 

med en hjulaxel

3001-

 

580

11

med två hjul-

3 001-

13000

580

9

axlar

13001-

 

1480

0

med tre eller

3001-

13000

580

6

flera hjul-

13001-

 

1 180

0

axlar

 

 

 

 

3 Kilometerskatte-

 

 

 

 

pliktiga släpvagnar

 

 

 

 

och andra släpvagnar

 

 

 

 

med skattevikt över

 

 

 

 

3000 kilogram, som

 

 

 

 

dras av en bil som

 

 

 

 

inle är bensin- eller

 

 

 

 

gasoldriven, om del är

 

 

 

 

fråga om

 

 

 

 

3.1 styraxel för

 

 

 

 

påhängsvagn

 

 

 

 

med en hjul-

3 001-

5000

630

105

Prop. 1987/88:159

' Dras annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilometerskatlepliktig bil, eller av en annan bil som inle är bensin- eller gasoldriven, tas skatt ut enligt 3. Dras släpvagn även av en trafiktraktor eller etl registrerat motorredskap tas skalt ul enligl 4.

 

 

 

Fordonsslag

Skatlevikt,

Skall, kronor

 

 

kilogram

 

 

 

 

 

 

 

 

 

grund-

tilläggsbelopp

 

 

 

belopp

för varje hell hundratal kilo­gram över den lägsta viklen i klassen

axel

5001-

8000

2730

134

 

8001-

 

6750

248

med två eller

3001-

8000

610

55

flera hjul-

8001-

11000

3 360

95

axlar

11001-

14000

6210

143

 

14001-

 

10500

200

3.2 andra släp-

 

 

 

 

vagnar

 

 

 

 

med en hjul-

3 001-

8000

320

47

axel

8001-

 

2670

80

med två hjul-

3001-

8000

310,

30

axlar

8001-

11000

1810

48

 

11001-

14000

3 250

72

 

14001-

17000

5410

95

 

17001-

 

8260

105

med tre eller

3 001-

11000

300

19

flera hjul-

IIOOl-

17000

1820

37

axlar

17001-

25000

4040

62

 

25001-

32000

9000

81

 

32001-

 

14670

0

4 Släpvagnar med

 

 

 

 

skattevikt över

 

 

 

 

3000 kilogram.

 

 

 

 

som dras av en

 

 

 

 

Irafiktraklor

 

 

 

 

eller av ett

 

 

 

 

motortedskap' som

 

 

 

 

beskattas som

 

 

 

 

en irafiktraklor

 

 

 

 

med en hjulaxel

3001-

8000

550

45

 

8001-

 

2800

120

med två hjul-

3001-

8000

550

20

axlar

8001-

11000

1550

50

 

11001-

17000

3050

170

 

17001-

 

13250

250

med tre eller

3001-

11000

550

20

flera hjul-

11001-

14000

2150

40

axlar

14001-

20000

3 350

75

 

20001-

25000

7 850

105

 

25001-

30000

13 100

120

 

30001-

35000

19100

45

 

35001-

 

21350

0

Prop. 1987/88:159

 

 Das annan släpvagn än påhängsvagn även av en kilomelerskaltepliktig bil, eller av en annan bil som inle är bensin- eller gasoldriven, tas skall ul enligl 3.

20

 

Bilaga 2 till vägtraflkskattelagen (1988:000) Kilometerskatt

 

 

Fordonsslag

Skattevikt, kilogram

Skatt, öre

för 10 kilometer

 

grund­belopp

tilläggsbelopp för varie helt hundratal kilo­gram över den lägsta viklen i klassen

1 Personbil

0-901-

900

140 155

0 15

2 Buss med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med tre eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,10

3 Lastbil

3.1 med anordning för påhängs­vagn

 

 

 

 

med två hjulaxlar

0-1601-

1600

240

243

0 3,10

med tre eller flera hjul­axlar

0-1601-

1600

240

242

0 2,30

3.2 annan lastbil med två hjulaxlar

0-1601-

1600

170 173

0 2,50

med tre hjulaxlar

0-1601-

1600

170

172

0 1,60

med fyra eller flera hjulaxlar

0-1601-

1600

170 171

0 1,30

4 Släpvagnar med skatlevikt över 3000 kilogram, som dras av ett kilomelerskatte­pliktigt fordon, om del är fråga om

 

 

 

 

4.1 styraxel för påhängsvagn med en hjul­axel

3001-

 

100

4,30

med två eller flera hjulaxlar

3001-

 

100

2,30

4.2 annan släp­vagn med en hjulaxel

3001-

 

100

2,00

med två hjulaxlar

3001-11001-

11000

100 156

0,70 2,90

med tre hjulaxlar

3001-20001-

20000

100 236

0,80 3,40

med fyra eller flera hjulaxlar

3001-20001-

20000

100 185

0,50 1,80

Prop. 1987/88:159

21

 

Bilaga 3 till vägtraflkskattelagen (1988:000)

Förteckning över kommuner som avses i 14 §

Prop. 1987/88:159

 

Värmlands län Torsby

Kopparbergs län Malung Vansbro Älvdalen

Gävleborgs län Ljusdal

Västernorrlands län

Sollefteå Ange

Jämtlands län

Berg

Bräcke

Härjedalen

Krokom

Ragunda

Strömsund

Åre

Västerbottens län

Bjurholm

Dorotea

Lycksele

Mala

Norsjö

Sorsele

Storuman

Vilhelmina

Vindeln

Vännäs

Åsele

Norrbottens län

Arjeplog

Arvidsjaur

Gällivare

Haparanda

Jokkmokk

Kalix

Kiruna

Pajala

Älvsbyn

Överkalix

Övertorneå

Åre

 

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.  Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, dä vägtrafikskattelagen (1973:601) skall upphöra aU gälla.

2.  Om inte annat följer av 3-5 gäller den gamla lagen fortfarande i fräga om skalt som avser skatteår eller skatteperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande.

3.  De nya bestämmelserna om skattebeslut i 36-45§§ tillämpas efter ikraflträdandel även på äldre förhållanden om inte tiden för meddelande av motsvarande beslut enligl den gamla lagen gäll ul vid den nya lagens ikraftträdande.

4.  Äldre bestämmelser om överklagande tillämpas i fräga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

 

5.  För körningar utom riket som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande skall bestämmelserna i förordningen (1973:777) om återbe­talning och avräkning av vägtrafikskatt m. m. för fordon som använts utom riket tillämpas.

6.  Beslut om befrielse från skatteplikt enligt 40 § andra stycket den gamla lagen gäller som beslut enligt 89 § i den nya lagen.

7.  För liden den I januari 1989 -den 30 juni 1989 gäller bilagorna I och 2 till den äldre lagen i slället för bilagorna 1 och 2 till den nya lagen.

22

 

2 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601)

Härigenom föreskrivs atl 30 a § vägtrafikskallelagen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

30 a § Bestämmelserna i 2 kap, 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6 § första stycket och 7-15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och pris­regleringsavgifter gäller vid konlroll av vägtrafikskalt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligl särskilda före­skrifter och ligga till grund för påföring eller fastställelse av skatt.

Skalterevision  får företas,  för-  Skalterevision  får företas,  för-

utom av beskattningsmyndighelen, utom av beskattningsmyndighelen,
av riksskalteverkel. Vad i 3 kap. 9, av riksskatteverket och av läns-
Il, 13 och 15 §§ sägs om beskalt- skattemyndighet. Vad som sägs i 3
ningsmyndighet skall därvid gälla kap. 9, II, 13 och 15 §§ lagen om
riksskatteverket. Beslut om sädan punktskatter och prisregleringsav-
revision fattas av riksskatteverket gifter om beskattningsmyndighel
efter samräd med beskattningsmyn- skall därvid gälla riksskatteverket
digheten.                                     och    länsskattemyndighet.    Innan

riksskatteverket eller länsskalte­myndighel beslutar om revision skall samräd ske med beskatlnings­myndigheten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Lagen omtryckt 1984:256.                                                                                 23

 

3 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Lag om vägtrafikskatt på utländska fordon

Inledande bestämmelse

1 § För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som
dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt och kilomelerskalt
enligt denna lag, om fordonen har förts in till Sverige för tillfälligt brukande
här och inte är registrerade här.

Skatt tas ut endast för fordon med en totalvikt över 3 500 kilogram. Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i vägtrafikskalle­lagen (1988:000).

Fordonsskatt

2  §    Fordonsskattens storlek framgär av bilaga I lill denna lag.

3  § Fordon som är registrerade i en annan stat undantas från fordonsskatt under ett år från införseln eller under den längre tid temporär tullfrihet medges för fordonen, under fömtsättning att de inle används här i landet för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel. Som sädan transport av varor anses inte befordran av passa­gerares resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna gäller ocksä i fräga om fordon som hyrts ulan förare.

4  § Fordon som är registrerade i en annan stat och som avses att använ­das här i landet för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel, undantas frän fordonsskatt

1.   under lika lång tid som motsvarande förmån i den andra staten
tillkommer i Sverige registrerade sådana fordon,

2.  under den tid temporär tullfrihet medges för fordonen, om den andra staten är ansluten lill konventionen den 14 december 1956 rörande beskatt­ning av motorfordon vid internationell befordran av resande eller konven­tionen samma dag rörande beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran,

3.  under den tid som överenskommits i avlal som slutits mellan Sverige och annan stat.

5 § Släpvagn, som vid framförande pä allmän väg i den stat där den hör
hemma inte är underkastad registreringsplikt där, anses vid tillämpning av
3 och 4 §§ som registrerad i den staten.

Kilometerskatt

6  § Kilomelerskalt skall betalas för dieseldrivna lastbilar, dieseldrivna bussar och för andra släpvagnar än påhängsvagnar, om de dras eller avses alt dras av dieseldriven lastbil eller dieseldriven buss. Utgör släpvagnen inte styraxel för pähängsvagn, skall dock kilometerskatl betalas endast om dess totalvikt överstiger 10000 kilogram.

7  § Kilometerskatt skall enligt bilaga 2 betalas för varje helt tiotal kilome­ter av den körsträcka fordonet tillryggalägger här i landet. Skatt skall dock inte betalas, om den sammanlagda körsträckan är högst femtio kilometer.

24

 

Beskattningsförfarande                                                   Prop. 1987/88:159

8 § Vägtrafikskatt enligt denna lag fastställs av och betalas till tullmyn­
dighet i samband med atl fordonet förs ut ur landet.

Förtullas elt fordon för vilkel skattskyldighet föreligger enligt denna lag, betalas skatten in i den ordning som föreskrivs av den tullmyndighet hos vilken fordonet förtullas.

Om det finns särskilda skäl, fär regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att skalt skall betalas i annan ordning än som anges i första stycket.

I fräga om skatt enligt denna lag gäller 19, 26-29, 105 och 107 §§ tullagen (1987:1065).

9 § När elt fordon för vilket skalt skall betalas förs in i landet, skall
tullmyndigheten utfärda en införselhandling, där införseldagen och övriga
uppgifter som behövs för debitering och kontroll av skatten anges.

Införselhandlingen skall medfölja fordonet så länge det befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas om polisman eller tulltjänsteman begär del.

10  § Vid utförsel av ett skattepliktigt fordon skall, om inte annat föreskri­vits med stöd av 8 § tredje stycket, den som svarar för fordonet till tullmyndigheten i utförselorten lämna införselhandling enligl 9 § och övri­ga uppgifter som behövs för att fastställa skatt. Detsamma gäller när skatt skall betalas enligl 8 § andra stycket.

11  § Saknas införselhandling i fall som avses i 10 §, skall kilometerskatt debiteras efter en körsträcka om 400 kilometer för vatje påbörjat dygn fordonet befunnit sig här i landet. Är det uppenbart att körsträckan varit längre, skall dock den verkliga körsträckan läggas till gmnd för debitering­en. Kan antalet dygn fordonet befunnit sig här inte utredas, skall vid debitering av fordonsskatt och kilometerskatt vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt.

Tullmyndighet fär, om det finns särskilda skäl, debitera kilometerskatt efter en kortare körsträcka än som anges i första stycket första meningen.

12  § Skatlskyldig för ett visst fordon är den som svarar för fordonet när det förs ut ur landet eller när det förtullas eller skatten annars skall betalas. Den som inför eller här i landet förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar fordonet svarar tillsammans med den som är skattskyldig för betalningen av skatten.

13  § Betalas inte skatt när ett skattepliktigt fordon skall föras ut ur landet, får tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 8 § andra stycket får tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skatt inle betalas i föreskriven ordning.

Har ett fordon omhändertagits enligt första stycket, tas skatten ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) för fall när tull, annan skatt och avgifl skall tas ul av en vara.

14      § Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som
avses i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet
dömas till böter, högst ettusen kronor.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till lullmyn dighet lämnar en felaktig uppgift om etl fordons väglängdmä tarställning eller om annat förhållande som är av belydelse för fastställande av skatt enligt denna lag,

 

skall dömas till böter eller fängelse i högst sex mänader, om gärningen inle     Prop. 1987/88:159 är belagd med straff i skatlebrotlslagen (1971:69).

15      § Vid förundersökning rörande brott enligt denna lag får åklagaren
eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av
tullmyndighet. Delsamma gäller vid förundersökning rörande sädant brott
enligt skallebrottslagen (1971:69) som gäller skall enligt denna lag.

Innan förundersökningen hunnit inledas fär tulltjänsteman hålla förhör och vidta annan åtgärd i syfte alt utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan olägenhet.

16      § Beslut enligt denna lag av annan tullmyndighet än generaltullstyrel­
sen fär överklagas av den skaltskyldige hos generallullstyrelsen. Överkla­
gandet skall ha kommil in inom elt är frän den dag då beslutet meddelades.

Beslul av generaltullslyrelsen får överklagas hos kammartätten.

17      § Om del finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skall
enligt denna lag.

26

 

Bilaga 1 till lagen (1988:000) om vägtrafikskatt på utländska fordon Prop. 1987/88:159

Fordonsskatt

Lastbilar, bussar eller släpvagnar, kopplade lill eller avsedda att kopplas till lastbilar eller bussar

Fordonsslag

Total vikt.

Skalt,

kilogram

kronor för

 

påbörjat

 

dygn

3 501-10000

12

10001-15 000

22

15001-20000

42

20001-

63

27

 

Bilaga 2 till lagen (1988:000) om vägtraflkskatt på utländska fordon Kilometerskatt

Fordonsslag

Totalvikt.

Skatt,

 

kilogram

kronor för 10 kilometer

1. Dieseldrivna lastbilar

 

 

1.1 med anordning för

3501-10000

4,00

påhängsvagn

I000I-I5000

5,50

 

15001-

7,00

1.2 Övriga

3 501-10000

2,50

 

10001-15000

4,00

 

15001-

5,00

2. Dieseldrivna bussar

3501-10000

2,00

 

10001-15000

3,25

 

15001-

4,00

3. Släpvagnar kopplade lill

 

 

eller avsedda all kopplas

 

 

till dieseldrivna

 

 

lastbilar eller diesel-

 

 

drivna bussar

 

 

3.1 Slyraxel för på-

3 501-

,     3,25

hängsvagn

 

 

3.2 Övriga

10001-15000

2,00

 

15001-20000

3,25

 

20001-

4,00

 

 

 

Prop. 1987/88:159

1.   Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, dä lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket skall upphö­ra att gälla.

2.   I fräga om fordon som har förts in i landet före den 1 juli 1989 gäller följande kilometerskattesatser i stället för bilaga 2 till den nya lagen.

Kilometerskatt

Fordonsslag

Tolalvikt,

Skalt,

 

kilogram

kronor för 10 kilometer

1. Dieseldrivna lastbilar

 

 

1.1 med anordning för

3501-10000

3,10

påhängsvagn

10001-15000

4,20

 

15001-20000

5,00

 

20001-

5,80

1.2 Övriga

3 501-10000

2,00

 

10001-15000

2,75

 

15001-20000

3,30

 

20001-

3,90

2. Dieseldrivna bussar

3 501-10000

1,50

 

10001-15000

1,80

 

15001-20000

1,95

 

20001-

2,10

3. Släpvagnar kopplade lill

 

 

eller avsedda alt kopplas

 

 

till dieseldrivna

 

 

lastbilar eller diesel-

 

 

drivna bussar

 

 

3.1 Styraxel för på-

3 501-10000

2,00

hängsvagn

10001-

2,55

3.2 Övriga

10001-15000

1,40

 

15001-20000

1,70

 

20001-

2.00

28

 

4 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

7§

Talan mot länsstyrelsens beslut i Beslut av länsstyrelsen om sa-
fråga om saluvagnsskatt föres ge- luvagnsskatt får överklagas hos
nom besvär hos kammarrätt. Be- länsrätten. Överklagande Inverkar
slut om saluvagnsskatt gäller utan inte på skyldigheten att erlägga sa-
hinder av förd talan, om ej annat luvagnsskatt, om inte annat förord-
förordnats,                                                          näts.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Äldre bestämmelser om överklagande gäller i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdan­det.

29

 

5 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift

Härigenom föreskrivs alt 9 § lagen (1972:435) om överlastavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                                            Föreslagen lydelse

9§'
Bestämmelserna i 3 § andra styc- Bestämmelserna i 3 § andra styc­
ket och tredje stycket första me- kel och tredje stycket första me­
ningen, 6, 8, 26 a 30, 32 och 43 §§ ningen, 9 §, 10 § andra stycket,
vägtrafikskattelagen (1973:601) 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§
äger motsvarande tillämpning på vägtrafikskallelagen (1988:000)
överlaslavgift. Vad där sägs om be- äger motsvarande tillämpning pä
skattningsmyndighet gäller då läns- överlastavgift. Vad där sägs om be-
slyrelsen. Allmänt ombud för över- skallningsmyndighet gäller dä läns-
lastavgift är den som förordnals styrelsen. Allmänt ombud för över-
som ombud med stöd av 3 § fjärde lastavgifl är den som förordnats
stycket vägtrafikskattelagen. som ombud med stöd av 3 § fjärde

stycket vägtrafikskallelagen.

Denna lag gäller ej i fråga om fordon som är registrerat i militära fordonsregistrel,

brukas av försvarsmakten enligl skriftligt avtal med militär myndighet, är laget i anspråk med nyttjanderätt enligt förfogandelagen (1978:262) eller civilförsvarslagen (1960:74).

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle lydelse 1984:173                                                                                   30

 

6 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs alt I § skallebrottslagen (1971:69) skall ha följan­de lydelse.

Prop. 1987/88:159

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fräga om skatt eller avgift enligt

I. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid ulskiftning av aktiebo­lags tillgängar, kommunalskaltelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjö­mansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskalt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatl, lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, under­stödsföreningar och pensionsstiftelser.

2. lagen (1928:376) om skatt pä lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stäm­pelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skalt pä an­nonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryc­kesförpackningar, vägtrafikskalle­lagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skalt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskalt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978:144) om skall på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kas­settband, lagen (1982:1200) om skall på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skall på viss elekt­risk kraft, lagen (1983:1053) om skatt pä omsättning av vissa värde­papper, lagen (1983:1104) om sär­skild skalt för elektrisk kraft frän

2. lagen (1928:376) om skatt pä lotlerivinsler, lagen (1941:251) om sårskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stäm-pelskallelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskall, lagen (1972:266) om skatt pä an­nonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryc­kesförpackningar, vägtrafikskalle­lagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskalt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon, lagen (1978:144) om skatt pä vissa resor, lagen (1982:691) om skatt pä vissa kas-seftband, lagen (1982:1200) om skall pä videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt pä viss elekt­risk kraft, lagen (1983:1053) om skatt pä omsättning av vissa värde­papper, lagen (1983:1104) om sär­skild skatt för elektrisk kraft från

 

Senaste lydelse 1986:1228.

31

 

Nuvarande lydelse

kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpack­ningar, lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskrivningsmyndighe­ter, lagen (1984:405) om stämpel­skatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämp­ningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskatt pä viss bensin.

Föreslagen lydelse

kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt pä vissa dryckesförpack­ningar, lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskrivningsmyndighe­ter, lagen (1984:405) om stämpel­skatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämp­ningsmedel, lagen (1984: 852) om lagerskatt pä viss bensin, vägtrafik-skattelagen (1988:000), lagen (1988:000) om vägtrafikskalt på ut­ländska fordon,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordning som gäller för tull och inle heller belräffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Prop. 1987/88:159

 

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

32

 

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att I kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:159

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§'

Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, vägtrafikskatt, växtförädlingsavgifl och tillfällig förmögenhetsskatt en­ligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överiastavgift, väg­trafikskallelagen (1973:601), utsä­deslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögen­hetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser.

Vissa bestämmelser i denna lag gäller ocksä för överlastavgift, vägtrafikskalt, växtförädlingsavgifl och tillfällig förmögenhetsskatt en­ligl vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, väg­trafikskallelagen (1973:601), utsä­deslagen (1976:298) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögen­hetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pen­sionsstiftelser saml vägtrafikskal­lelagen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle lydelse 1986:1231.

33

3    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

 

8 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-och avgiftsprocessen

Härigenom föreskrivs atl I § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-och avgifisprocessen skall ha följande lydelse.

Prop. 1987/88:159

 

Nuvarande lydelse

1 Denna lag är tillämplig vid revi­sion eller annan granskning för fastställande av tull, annan skatt el­ler avgift enligl lagen (1908:128 s I) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, upp­bördslagen (1953:272), laxerings-lagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1968:430) om mervärdeskall, kupongskatle-lagen (1970:624), vägtrafikskalle­lagen (1973: 601), lullagen (1973:670), lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav­gifter, lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskrivningsmyndighe­ter, lagen (1984:405) om slämpel-skalt pä aktier, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar­betsgivare, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understöds­föreningar och pensionsstiftelser och tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Denna lag är tillämplig vid revi­sion eller annan granskning för fastställande av tull, annan skatt el­ler avgift enligt lagen (1908:128 s 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, upp­bördslagen (1953:272), taxerings­lagen (1956:623), lagen (1958:295) om sjömansskatt, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, kupongskatte­lagen (1970:624), vägtrafikskatte­lagen (1973: 601), tullagen (1973:670), lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav­gifter, lagen (1984:404) om stäm­pelskatt vid inskrivningsmyndighe­ter, lagen (1984:405) om stämpel­skatt på aktier, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar­betsgivare, lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för liv­försäkringsbolag, understödsföre­ningar och pensionsstiftelser, tull­lagen (1987:1065) och vägtrafik-skattdagen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senasle lydelse 1987:1230.

34

 

9 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatlefordringar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 §' Förmånsrätt enligl 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

1.    skalt och avgift, som anges i I § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskatlelagen (1970: 624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt och
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser,

2.  skatt enligl lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3.  skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skalt pä lotlerivinsler, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energi­skatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skalt pä annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen (1973:37) om avgift pä vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt för olje­produkter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978:144) om skall pä vissa resor, lagen (1982:691) om skaft på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt pä videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt pä omsättning pä vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft frän kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisalorskatt, lagen (1984:355) om skatt pä vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stäm­pelskatt pä aktier, lagen (1984:410) om avgift pä bekämpningsmedel samt lagen (1984:852) om lagerskatt pä viss bensin,

4.     skatt   enligt   väglrafikskatte-        4.   skatt   enligt   vägtrafikskatte­
lagen     (1973:601)     saml     lagen     lagen (1973:601), lagen (1976:339)
(1976:339) om saluvagnsskatt,   om saluvagnsskatt, vägtrafikskalle­
lagen     (1988:000)     samt     lagen
(1988:000) om vägtrafikskalt på ut­
ländskafordon.

5.  tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.  avgift enligl lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukels område, lagen (1974:266) om prisreglering på fiskels omräde och lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

7.  avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare.

Senaste lydelse 1987:1197.                                                                              35

 

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lyddse                 Prop. 1987/88:159

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse atl redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

36

 

Finansdepartementet                                     Prop. 1987/88:159

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurd­sen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrädet Johansson

Proposition om ny vägtrafikskattelagstiftning 1 Inledning

Den nuvarande vägtrafikskattelagstiftningen har i huvudsak gällt sedan den 1 januari 1974, då vägtrafikskallelagen (1973:601), VSL, trädde i kraft. Bestämmelser om vägtrafikskalt finns emellertid ocksä i ell flertal andra lagar och författningar tillkomna vid olika tidpunkter. Regelkomplexet är därför delvis svåröverskådligt och tekniskt komplicerat.

Den 15 april 1977 tillkallade dåvarande chefen för budgetdeparlementet en särskild utredningsman (rättschefen Leif Lindslam) för att göra en teknisk översyn av väglrafikbeskatlningen (dir. 1977:44). Utredningsman­nen fick senare i tilläggsdirektiv den I februari 1979 (dir. 1979:9) respekti­ve den Ijuni 1980 (dir. 1980:51) i uppdrag atl utreda vissa särskilda frägor.

Utredningen, som arbetat under namnet vägtrafikskatteulredningen, har tidigare i sju delbetänkanden redovisat sina förslag till ändringar i väglra­fikbeskatlningen. De flesta av förslagen har lett till författningsändringar. Senast, med verkan från den I juli 1987, har reglerna om vägtrafikskatt för traktorer ändrats på grundval av vägtrafikskatleutredningens sjunde delbe­tänkande (prop. 1986/87:50).

Väglrafikskaiteutredningen har nu avslutat sitt arbete med .en allmän författningsteknisk översyn. Utredningens överväganden och förslag redo­visas i slutbetänkandet Ds Fi 1986:23, Översyn av väglrafikbeskatlningen, del 8, Förfatlningsleknisk översyn.m.m. Betänkandet innehäller förslag lill en ny våglrafikskatlelag och även förslag till andra nya eller ändrade författningar avseende vägtrafikskalt eller närliggande områden.

Utredningens sammanfattning av betänkandet bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan­serna och en sammanfattning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Regeringen beslutade den 11 februari 1988 all inhämta lagrådets yltrande över de lagförslag som intagits i bilaga 3. Lagrådets yttrande över försla­gen bör fogas till protokollet som bdaga 4.

Jag skall i det följande la upp frägan om lagstiftning på grund av vägtra- 3

fikskatteulredningens slutbetänkande. Jag ansluter mig i allt väsentligt till

 

vad lagrådet har anfört och skall närmare behandla delta i anslutning till att     Prop. 1987/88:159 jag kommenterar respektive paragrafer.

Utöver de ändringar som är föranledda av lagrådets yttrande har vissa justeringar av redaktionell art gjorts i förhållande till de lagförslag som remitterats lill lagrådet. Jag föreslär ocksä att en mindre ändring i nuvaran­de vägtrafikskattelag görs frän den Ijuli 1988.

Vägtrafikskatteutredningen lämnade i slulbetänkandet förslag även till vissa ändringar i bl. a. lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och i lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Jag avser inte alt nu ta upp dessa förslag.

2 Allmänt om vägtrafikbeskattningen

VSL innehåller de grundläggande reglerna för beskattning av fördon som är eller bör vara registrerade i Sverige. Vägtrafikskalt utgår enligt lagen i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Medan fordonsskatten utgår för i princip alla skattepliktiga fordon, ulgår kilomelerskatlen endast för vissa dieseldrivna fordon och deras släpvagnar. De myndigheter som hanterar vägtrafikskatten är i första hand länsstyrelserna, som är beskattningsmyn-digheler. Riksskatteverket, RSV, är central förvaltningsmyndighet. Tra­fiksäkerhetsverket, TSV, svarar för det centrala bilregistret och påför med hjälp av uppgifterna i bilregistret vägtrafikskalt för beskaltningsmyndighe-lernas räkning.

I fråga om beskallningsförfarandet tillämpas också vissa bestämmelser i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, når sä särskilt anges i VSL.

Därutöver finns bestämmelser om vägtrafikskalt i författningar utfärda­de av regeringen. Vägtrafikskatteförordningen (1973:776, omtryckt 1979:396), VSF, innehåller en rad tillämpningsföreskrifter till VSL, till slörsla delen rörande beskatlningsförfarandel. För det fall elt svenskt fordon används utomlands finns bestämmelser av intresse i förordningen (1973:777, omtryckt 1984:262) om återbetalning och avräkning av vägtra­fikskatt m. m. för fordon som använts utom rikel.

När elt fordon fär brukas med slöd av saluvagnslicens enligt bilregister­kungörelsen (1972:599, omtryckt 1979:640), BRK, tas skatt ut enligt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt. Skatten utgår med étt visst belopp per är. Om interimslicens har utfärdals för ett fordon enligt kungörelsen (1973:766) om interimslicens ulgår skatt enligl kungörelsen (1973:780) om interimsskatl. För exportvagnar utgår i vissa fall vägtrafikskalt med stöd av kungörelsen (1973:779) om beskattning av motorfordon, som är infört i svensk exportvagnsförleckning.

För utländska fordon som tillfälligtvis används i Sverige utgår skatt
enligt lagen (1976:338, omtryckt 1984:257) om vägtrafikskaft på vissa
fordon, som icke är registrerade i rikel, LUF. Skatt kan i vissa fall ulgå i
form av fordonsskatt, men oftast enbart i form av kilometerskatl. Skatten
erläggs till tullmyndighet. Tillämpningsbestämmelser finns i förordningen
(1976:769, omtryckt 1984:263) om uppbörd m.m. av vägtrafikskalt på       38

vissa fordon, som icke är registrerade i riket.

 

De skattesatser som i olika fall tillämpas framgär av särskilda tabellbila­gor till VSL resp. LUF. För svenska fordon återfinns nu gällande skatte­satser i SFS 1987:213 (fordonsskatt) resp. SFS 1986:214 (kilometerskatt). För utländska fordon finns nuvarande skattesatser i SFS 1987:214 (for­donsskatt) resp. SFS 1984:873 (kilometerskatt). Regeringen har i prop. 1987/88:50 Bilaga 2 föreslagit ändringar av skattesatserna.

Prop. 1987/88:159

 

3 Ny vägtrafikskattelagstiftning

Mitt förslag: Den nuvarande lagstiftningen om beskattningen av svenska resp. utländska fordon samlas i två nya lagar. De bestäm­melser i nuvarande regeringsförfattningar som är av den karaktären att de bör meddelas i lag förs över till de nya lagarna.

Utredningens förslag: Samma som mitt förslag, dock föresläs beträffande lagstiftningen om utländska fordon alt nuvarande lag formellt behälls efter ändringar.

Remissinstanserna har genomgående varil positiva till den av utredning­en föreslagna allmänna utformningen av lagstiftningen.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande vägtrafikskattelagsliftningen med tillhörande regeringsförfatlningar är relativt svåröverskådlig. Bestämmel­serna är uppdelade på onödigt många författningar. De enskilda lagarna är författningstekniskl inte i alla avseenden lämpligt uppbyggda. Det senare hänger till stor del samman med alt lagstiftningen under senare år ändrats vid elt flertal tillfällen, och därigenom kommit att bli svåröverskådlig. Fördelningen av bestämmelser mellan olika författningar försvårar i vissa fall tillgängligheten. Av väsentlig betydelse är också atl en hel del regler som nu återfinns i regeringsförfatlningarna är av sådan karaktär atl de med beaktande av nuvarande grundlagar bör ha lagform.

Mol den bakgrunden bör en ny lagstiftning i huvudsak enligt utredning­ens förslag införas. Att hänföra all lagstiftning för svenska resp. utländska fordon lill var sin ny lag bör avsevärt förbättra överskådligheten. Jag anser i likhet med utredningen alt del däremot inte finns skäl att sammanslå beskattningsreglerna för såväl svenska som utländska fordon till en enda lag, eftersom beskatlningsförfarandel lill stora delar är olika. Till skillnad från vad utredningen föreslagit anser jag atl ändringarna i lagstiftningen om utländska fordon motiverar att den nuvarande lagen ersätts med en ny lag.

Regeringen kommer senare alt föresläs alt även regeringsförfattningarna på vägtrafikskalteområdel byggs upp på motsvarande sätt som här föresla­gils för lagarna.

39

 

4 Beslut om vägtrafikskatt

Prop. 1987/88:159

Mitt förslag: Beslul om vägtrafikskatt skall kunna meddelas dels i form av etl omprövningsbart beslut, dels i form av ett slutligt beslut som kan överklagas. Ell omprövningsbart beslul skall få omprövas av beskattningsmyndighelen senast tre är från utgången av det ka­lenderår under vilkel skatteåret för etl fordon har gått till ända.

I de fall beslut om rättelse av vägtrafikskatt påkallas i samband med ägarbyte behälls dock nuvarande omprövningstid.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna lillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. Bl. a. några av länsstyrelserna anser dock atl de nya beskallningsformerna är för komplicerade och att de kommer atl skapa ett merarbete hos beskattningsmyndigheterna.

Skäl för mitt förslag: För närvarande påförs vägtrafikskatt genom auto­matisk databehandling på grund av uppgifter i bilregistret om fordonet och dess ägare m.m., 22 § VSL. Något formellt skattebeslut fallas inte av beskatlningsmyndigheten. TSV:s registeravdelning ombesörjer med hjälp av centraldatorn i Örebro påförandet av vägtrafikskatt för beskattnings-myndigheternas (länsstyrelsernas) räkning. Den påföring som görs pä detta sätt gäller som beslut om skallen. Lagrådet har i sill yttrande närmare redogjort härför. Den gällande ordningen är motiverad av det mycket stora antalet vägtrafikskattedebileringar. Nägon ändring bör inte göras i detta förfarande.

När skatten påförts finns det emellertid möjlighet för beskatlningsmyn­digheten att ompröva skallen genorn all meddela elt beslul därom. Nuva­rande regler återfinns i 23 § VSL och innebår alt om någon anser att väglrafikskall oriktigt har påförts honom kan beslut om fastställelse av skatten påkallas inom 30 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Beskattningsmyndighelen kan även annars besluta om fastställel­se av skatten, om särskilda skäl föreligger . I så fall fär beslut inte meddelas senare än tvä är från utgången av del skatteår skallen avser.

Dessa regler har visat sig vara svåra all tillämpa i praktiken. Särskilt har det varit tveksamt i vilka fall sädana särskilda skäl skall anses föreligga att den längre omprövningstiden om två är skall kunna tillämpas. Jag anser inte att det finns skäl all i normalfallet iaktta sä stränga tidsfrister för omprövning som nu är fallet. I likhet med utredningen förordar jag därför att det beslutssystem som numera gäller för såväl mervärdeskatten som för punktskatterna i huvudsak bör kunna tillämpas även för väglrafikskatlen. För punktskatternas del gäller enligt LPP att beskattningsmyndigheten kan meddela beslul om fastställelse av skatten inom tre år efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret gått lill ända, om deklarations-granskning, skalterevision eller någol annat förhållande ger anledning där­till. Sådant beslut skall ocksä meddelas om den skattskyldige begär det. Pä begäran av den skattskyldige eller allmänna ombudet kan etl slutligt, överklagbart, beslul meddelas. Denna ordning har visat sig fungera väl när

40

 

det gäller övriga indirekta skatter och bör enligt min mening vara lämplig även för vägtrafikskatlens del.

Den nuvarande omprövningsfristen om 30 dagar bör emellertid behällas i en situation. Det gäller de fall dä etl fordon övergått till ny ägare i nära samband med den tidpunkt som är avgörande för skattskyldighetens inträ­de. Eftersom beskattningen kontinuerligt grundas pä uppgifter i bilregistret kan en myckel lång omprövningstid inle tillålas i del fall all ett skattekrav bestrids pä den grund att fordonet övergått till ny ägare. I detta fall bör därför den nuvarande 30-dagarsfristen behållas. Denna har också i praxis tillämpats strikt, dvs. i dessa situationer har den nuvarande Iväårsregeln inte kunnal användas för omprövning.

Prop. 1987/88:159

5 Skatteuppbörden

Mitt förslag: Den nuvarande ordningen för skatleuppbörden behälls i huvudsak. Bestämmelser om när skallen skall betalas införs i den nya vägtrafikskattelagen.

Regler om anstånd med att betala vägtrafikskatt i vissa fall införs ocksä liksom regler om skatledebitering vid ändringar av skattesat­ser.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Ut­redningen har dock föreslagit att endast regler för skallebetalning vid s. k. ordinarie uppbörd tas in i lagen.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslagen. Några remissin­stanser anser dock alt ansländsregler är obehövliga. En remissinstans anser att viss ytterligare översyn av uppbördsförfarandet erfordras. En remissinstans önskar rätt till frivillig avstämpling av kilometertäknare vid ändring av kilometerskatlesatser.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande vägtrafikskaltelagstiftningen inne­håller mycket fä bestämmelser om uppbördsförfarandet. I vissa delar, det gäller indrivning, avkortning och avskrivning, hänvisar 30 § VSL lill upp­bördslagens (1953:272) bestämmelser. 1 övrigt finns uppbördsreglerna i 10-29 §§ VSF.

I enlighet med vad som gäller för andra indirekta skatter bör de viktigare reglerna om uppbörden tas in i den nya vägtraflkskattelagen. För närvaran­de återfinns lidsfristerna för betalning av skatten i VSF. Utredningen har föreslagit att endast betalningstiderna för s. k. ordinarie uppbörd las in i lagen, medan reglerna om skalteuppbörd i andra fall, s. k. tillfällig uppbörd vid t.ex. upphörande av avslällning, skulle meddelas i förordningsform. I likhet med vad lagrådet föreslagit anser jag att det är alt föredra om samtliga betalningstider tas in i lagen. Betalningstiderna bör vara desamma som i nu gällande ordning. En ändring bör emellertid göras för de fall då ett fordon som varil avslällt åter skall tas i bmk. Skatten behöver i dessa fall inte betalas förtån senast tre veckor efter det att skatteplikten inträder. För atl fä ta fordonet i bmk krävs dock att skallen först betalas.

41

 

Beskatlningsmyndigheten kan dock medge undanlag från detta och ut- Prop. 1987/88:159 färda etl s. k. bevis om avställnings upphörande eller populärt "skattekre­dit". Bestämmelserna härom finns i BRK. Delta förfarande tillämpas i de flesta fall när avslällning upphör. Jag anser all reglerna bör förenklas och att skatten alllid bör kunna betalas inom den vanliga fristen, dvs. tre veckor efter det avslällningen upphört, även om fordonet skall brukas dessförinnan. Det bör i annat sammanhang övervägas om denna ändring föranleder ätgärder vad gäller övriga regler i BRK om avslällning av fordon och om kontrollmärken.

I den nya lagen har betalningsreglerna intagits i 51-65 §§, varvid betal­ningstiderna anges i 51-55 §§.

Del finns för närvarande inga regler som medger anstånd med betalning av vägtrafikskatt. Enligt 32 § VSL gäller tvärtom att om beslut om faststäl­lelse av skatt påkallats eller om elt beslut om skatt överklagats leder detta inte till att den skattskyldige befrias frän skyldigheten att betala in skatten. Enligl min mening är del rimligt att ansländsregler av det slag som gäller för bl. a. punktskatterna införs även för vägtrafikskatten. Del gäller i första hand anståndsregler när ett beslut har överklagats. Även när den skatlskyl-diges skattebetalningsförmäga är nedsatt pä grund av sjukdom m. m. bör anstånd kunna medges om omständigheterna år synnerligen ömmande. I detta senare fall bör dock enligt min mening anståndsreglerna tillämpas restriktivt och anstånd bör inle komma i fråga annal än i enstaka myckel speciella fall.

Den nuvarande lagstiftningen innehåller inga bestämmelser om förfaran­det vid eventuella ändringar av skattesatserna. Det innebär att särskilda regler har fält meddelas vid varje sådant tillfälle, dels i form av särskilda övergångsregler och dels i form av särskilda tillämpningsföreskrifter. De regler som erfordras har bl. a. rört i vad mån extra debiteringar skall göras, vem som skall vara skattskyldig för tillkommande skatt, extra avstämp-lingar av kilomelerräknare m. m.

Av praktiska skäl bör en fast ordning införas för dessa fall. I huvudsak
bör den ordning som hittills tillämpats därvid användas. Det innebär alt
extradebileringar eller, vid skattesänkningar, återbetalningar av fordons­
skatt normalt får göras när en skatteändring sker under pågående skatteår
eller skatteperiod. För alt minska antalet extra in- eller utbetalningar bör
dock skallebelopp understigande 100 kr. inte betalas in eller återbetalas.
När del gäller kilomelerskatlen har vanligtvis föreskrivits en extra av­
stämpling vid skattesalsförändringar. Utredningen har föreslagit en sär­
skild schablonregel för dessa fall, som skall göra extra avstämplingar
onödiga. Enligt min mening skulle en sädan ordning innebära avsevärda
fördelar både för de skattskyldiga och för myndigheterna. 1 prop.
1987/88:50 har också föreslagils sädana regler för där föreslagen kilometer­
skattehöjning. En sädan schablonregel innebår dock inte att fordonsägaren
är betagen möjligheten att få den verkliga körsträckan lagd till grund för
debiteringen. Exempelvis kan fordonsägaren frivilligt stämpla av kilome-
tertäknaren, och beskatlningsmyndigheten bör då enligt de generella be­
slutsreglerna kunna ompröva skatten och frångå den schablonmässiga
debiteringen.                                                                                   42

 

6 Överklagande

Prop. 1987/88:159

Mitt förslag: Beskaltningsmyndighetens beslul om vägtrafikskatt skall i första instans överklagas till länsrätten.

En rätt att i särskild ordning överklaga lagakraftvunna beslut om vägtrafikskatt införs.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget. Några remissin­stanser anser det dock obehövligt att införa regler om räll till överklagande i särskild ordning.

Skäl för mitt förslag: Beslut i fråga om vägtrafikskatt överklagas för närvarande direkt hos kammarrätt. Antalet sådana mål hos kammarrätter­na är inte obetydligt. De nya beslutsformerna hos beskaitningsmyndighe-terna som jag föreslagit bör komma att innebära etl minskal antal överkla­gade ärenden. Jag anser ändå atl del inte finns skäl atl tillåta att överkla­gande får ske direkt hos kammarrätt, utan länsrätt bör vara första instans i dessa mål. För detta talar också att målen ofta är relativt okomplicerade.

Då mina förslag i övrigt innebär att beslutsprocessen utformas pä samma sätt som för punktskatterna är det enligt min mening konsekvent att det även i fråga om vägtrafikskalt införs en möjlighet att i särskild ordning ompröva lagakraftvunna beslut. Fömtsättningarna för sädan prövning bör överensstämma med vad som gäller enligt LPP, bl. a. bör en sexårsfrist för rätten alt överklaga i särskild ordning gälla.

7 Beskattningen av utländska fordon

Mitt förslag: Skatteplikten för utländska fordon som tillfälligt an­vänds i Sverige inskränks till att avse lastbilar, bussar och släpvag­nar med en totalvikt överstigande 3 500 kg.

De särskilda bestämmelserna om interimsskatl, skatt pä ex-porlvagnar och skatt på turislvagnar slopas. När det gäller fordon som brukas med stöd av interimslicens avses en särskild licensavgift införas.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna har tillstyrkt förslagen. En remissinstans anser dock alt föreslagna lättnader bör genomföras endast om motsvarande förmåner för svenska fordon kan erhållas i grannländerna.

Skäl för mitt förslag: För utländska fordon som tillfälligt används här utgår skatt i form av fordonsskatt och kilomelerskalt. Motorcyklar och personbilar är dock vanligen befriade frän fordonsskatt om de inle används för persontransport mot betalning eller för vissa vamtransporter. Kilome­terskatl utgår ej för dessa slags fordon. Det sagda innebär att det är ytterst ovanligt atl utländska personbilar och motorcyklar beskattas vid använd­ning här.

43

 

För utländska lastbilar, bussar och släpvagnar tas fordonsskatt ut endast Prop. 1987/88:159 i mycket begränsad omfattning, nämligen för fordon som används här för person- eller godstransporter och som dessutom är hemmahörande i ett land där motsvarande skatt tas ul för svenska fordon. Pä grund av den senare begränsningen är det endast fordon frän elt fätal länder som beskat­tas. Kilometerskatl utgår dock för alla utländska dieseldrivna lastbilar och bussar som används hår och för tyngre släpvagnar till sädana fordon.

Enligt min mening kan bestämmelserna om skatt pä utländska person­bilar och motorcyklar slopas. Skatten las ut i ytterligt få fall och skattebe­loppen är mycket låga. För lastfordonen och bussarna skulle betydande förenklingar åstadkommas om beskattningen av de lättaste fordonen av­skaffas. Fräga är här ofta om lätta distributionsbilar som används i gränsre­gionerna och där skatleuppbörden inle står i rimlig relation lill det admini­strativa merarbetet för tullmyndigheterna och fordonsägarna. På senare år har det också blivit vanligt atl utländska turister kommer till Sverige med husbilar och andra lätta fordon av buss- eller lastbilstyp. Att beskatta dessa fordon medför administrativa svårigheter och står i mindre god överensstämmelse med syftet med bestämmelserna. Lättare utländska lastbilar och bussar bör därför undantas från skatt. Jag anser att gränsen lämpligen bör sättas vid en tolalvikt om 3 500 kg vilken gräns överensstäm­mer med den i irafikförfatiningarna gjorda åtskillnaden mellan lätta och tunga lastbilar.

Vägtrafikskatteutredningen har påvisat att de nu i regeringsförfatlningar meddelade bestämmelserna om skatt pä exportvagnar och skalt på tu­ristvagnar endasl kunnat tillämpas i mycket fä fall. Med hånsyn till de inskränkningar i skatteplikten för utländska fordon som jag nu förordat saknas skäl att behälla reglerna om exportvagnsskatt och turistvagnsskatt.

För i huvudsak privatpersoner som importerar elt utländskt oregistrerat fordon kan en interimslicens för en månads begränsad användning utfärdas av tullmyndighet. När så sker tas interimsskatl ul enligt kungörelsen (1973:780) om interimsskatl, med i de flesta fall 20 kr. Dessutom skall vissa skyllavgifter betalas. Jag anser att skattesystemet bör förenklas genom att den särskilda interimsskatten slopas. Med hänsyn bl. a. till den myckel begränsade användningsrätten bör detta vara försvarbart. I stället bör avgifter som läcker myndigheternas kostnader för hantering av licens­förfarandet och skyltar las ul.

8 Ikraftträdande

Mitt förslag: Den nya lagstiftningen och följdändringar i annan lagstiftning träder i kraft den I januari 1989.

Till följd av RSV:s omorganisation bör länsskaltemyndighel redan från den Ijuli 1988 kunna företa väglrafikskaltekontroll. 30a § VSL föresläs därför ändrad den Ijuli 1988.

44

 

9 Upprättade lagförslag                                  Prop. 1987/88:159

1 enlighet med vad jag har anfört i det föregäende har inom finansdeparte­menlet upprättats förslag till

1.  vägtrafikskattelag,

2.  lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601),

3.  lag om vägtrafikskalt på utiändska fordon,

4.  lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.  lag om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,

6.  lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

7.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings­avgifter,

8.  lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1057) för skatte- och av­giftsprocessen,

9.  lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m. m.

Det under 5 angivna förslaget har upprättats i samräd med chefen för kommunikationsdeparlementel.

10 Specialmotivering Förslaget till vägtrafikskattelag

Inledande bestämmelser

I §

De inledande bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i sak de tre första styckena i I § VSL.

Lagrådet har föreslagit att, pä samma sätt som i VSL, en hänvisning görs till fordonskungörelsen (1972:595), FK, och bilregisterkungörelsen (1972:599), BRK. Liksom tidigare är det givetvis nödvändigt alt t.ex. definitionen av olika fordonsslag överensstämmer i regelkomplexen, an­nars skulle registrerade förhållanden inte direkt kunna användas för be­skaltningsändamål. De olika beteckningar som används i den nya vägtra­fikskattelagen skall ha samma innebörd som motsvarande beteckningar i de angivna väglrafikförfattningarna. Dessa beteckningar fär i stort sett anses vara av den karaktären alt de används i allmänl språkbruk för atl beteckna ifrågavarande fordonsslag m. m. Jag delar ändå lagrådets uppfatt­ning alt en hänvisning till BRK och FK har elt värde, och bestämmelsen har kompletterats enligt lagrådets förslag.

Beroendet av fordons- och registreringsbestämmelserna kan ge upphov
till vissa problem pä sä säll all ändringar i dessa regeringsförfatlningar, och
i vissa fall i föreskrifter som har utfärdals med stöd av dem, kan få
betydelse för tillämpningen av beskattningsreglerna. 1 några fall har sädana
ätgärder på vägtrafikförfattningssidan gett upphov till oförutsedda beskatt­
ningskonsekvenser. För atl undvika sädana problem erfordras etl ökat
samarbete mellan registrerings- och vägtrafikskattemyndigheterna. När­
mare föreskrifter om hur detta bör gä till bör kunna införas i väglrafikför-    45

 

fattningarna. Utredningen har föreslagit alt en bestämmelse härom införs i     Prop. 1987/88:159 BRK. Regeringen bör senare ta ställning till denna fräga.

2§

Denna paragraf har utformats med 1 kap. 4 § andra stycket LPP som förebild och innehåller en föreskrift om att bestämmelserna om skatt ocksä skall gälla för skattetillägg, förseningsavgift, ränla och restavgifi. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 64 § om brukandeförbud på grund av obetald skatt, som inle bör i jämförelse med vad som stadgas i VSL utvidgas till alt avse ocksä annat än skatten. I 88 § meddelas särskilda bestämmelser om befrielse från skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift.

3§

Bestämmelserna anger beskattningsmyndighel för vägtrafikskatten och innehåller regler om sakkunniga och allmänna ombud. De överensstämmer i sak med 3 § VSL.

När det gäller de allmänna ombuden för vägtrafikskatt kan anmärkas alt RSV förordnat sädana med stöd av 52 § vägtrafikskatteförordningen (1973:776), VSF. Tidigare fanns ett ombud för varje län. Sedan den I janu­ari 1987 har verksamheten omorganiserats så att endasl fyra allmänna ombud utsetts, etl för varje kammartätts domkrets. Frågan om lämpligt antal allmänna ombud, deras verksamhetsområden m. m. bör även i fort­sättningen kunna överlåtas på RSV.

4§

Överensstämmer med nuvarande 4 § VSL.

5§

Bestämmelserna om fordons skatlevikt överensstämmer med nuvarande 5 §VSL.

Såväl de olika fordonsslag som anges i paragrafen som viktbegreppen definieras i BRK och FK.

Den i sista stycket angivna särskilda regeln för fordon med flera karosse­rier infördes i VSL den I januari 1985, och har närmare motiverats i prop. 1983/84:178.

6§

I paragrafen, som i sak motsvarar 2 § första stycket VSL, föreskrivs vilka fordon som är skattepliktiga.

Enligl bestämmelsen i VSL förelåg skalleplikt för motorfordon, trakto­
rer, motortedskap och släpvagnar. Med motorfordon avses, som framgår
av definitionerna i vägtrafikförfatlnmgarna, bilar, motorcyklar och mope-     46

 

der, varvid bilar innefattar fordonsslagen personbilar, lastbilar och bussar     Prop. 1987/88:159 (se 4 § BRK). Mopeder är, som framgär av 8 § BRK, inte registreringsplik­tiga och därmed inte skattepliktiga lill vägtrafikskatt.

För atl förtydliga paragrafen anges därför atl skatteplikten omfattar motorcyklar, personbilar, lastbilar, bussar, släpvagnar som dras av dessa fordon samt traktorer, motorredskap och släpvagnar därtill, allt i den män de skall vara registrerade. Bestämmelser om registrering finns i 8-9 §§ BRK.

Den särskilda regeln i andra meningen av innebörd att tyngre påhängs-vagnar som dras av dieseldrivna dragbilar är skattefria beror på att dragbi­larna i dessa fall har en förhöjd skatt. Delta gäller såväl fordons- som kilomelerskatlen. Dessa regler infördes den I januari 1985 (prop. 1983/84:178).

En förutsättning för skatteplikten är atl fordonet inte är avslällt. Bestäm­melser om avslällning meddelas i 33-37 §§ BRK. Ett avslällt fordon får i princip inle användas annat än i de fall dä även etl oregistrerat fordon fär användas, dvs. bl. a. inom vissa inhägnade områden, 37 § första stycket BRK.

7§

I paragrafen föreskrivs alt fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga fordon. Detta har förut framgått av 2 § första stycket VSL. Närmare bestämmelser om fordonsskatt återfinns i 12-25 §§.

8§

Paragrafen motsvarar 2 § andra stycket VSL. Närmare bestämmelser om kilometerskatl finns i 26-35 §§. Bestämningen brännolja i den gamla lagen har bytts ut mot den numera brukliga beteckningen dieselolja.

9§

Bestämmelsen motsvarar 6 § första stycket 2 VSL.

Övriga undantag från skatteplikt enligl 6 § VSL har inte överförts lill den nya lagen. Det gäller 6 § första slyckel I VSL, enligl vilket motorcyklar som är inrättade som invalidfordon är skattefria. Det finns endast några enstaka sådana motorcyklar som är av årsmodell 1951 eller yngre. Några nya tillkommer inte. Det innebär all i stort sell samtliga sådana fordon är skattebefriade i sin egenskap av veleranfordon. De få som är av senare årsmodell kan om så erfordras skallebefrias enligt 88 §, som motsvarar nuvarande 39 § VSL.

Andra stycket i 6 § VSL om skaltefrihel för beskickningspersonal m. m.
har tillämpats endast i mycket begränsad omfattning. Av bestämmelserna i
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall saml konventio­
nen om diplomatiska förbindelser som avslutades i Wien den 18 april 1961
(den s. k. Wienkonvenlionen) följer alt diplomalfordon är skattebefriade.     47

 

Någon regel motsvarande 6 § andra stycket VSL bör inle införas i den nya     Prop. 1987/88:159 lagen.

10 §

Första stycket första meningen motsvarar 7 § VSL.

Andra stycket motsvarar 8 § VSL.

Tredje stycket första meningen motsvarar I § fjärde stycket VSL. Med den som bör vara upptagen som ägare avses inte bara ägaren till ett fordon som inle alls är registrerat men borde vara det utan också en ny ägare som ännu inte hunnit bli antecknad i bilregistet. I vissa fall skall inte ägaren vara skatlskyldig, utan i stället kreditköpare eller hyresman. Delta har tidigare ansetts framgå av att enligl 7 § BRK innehavaren i dessa fall antecknas i bilregistret som ägare. Enligt min mening är det tydligare om regeln införs i vägtrafikskallelagen.

11 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag och motsvarar i sak 9 § första och tredje styckena VSL. Begreppen skatteår och skattepe­riod definieras. Skatteären och skatleperioderna varierar av praktiska skäl med fordonets slutsiffra i regislreringsnumren. På sä sätt kan arbetet med skatteuppbörden fördelas jämnt under året. Skatteären och skatteperioder­na anges i regeringsförfattning, se 4 § VSF. Atl skatleperioderna enligl dessa bestämmelser i vissa fall inte bör vara fyra månader utan tre eller fem månader beror pä att det inle är lämpligt att verkställa uppbörd av vägtrafikskalt eller kräva avstämpling av kilometertäknare under juli må­nad.

Fordonsskatt

12 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Där anges på samma sätt som i 12 § VSL fordonsskattens storlek genom en hänvisning till bilaga 1 till lagen. En särskild skattenedsätlning på vissa glesbygdsfor­don kan dock förekomma enligl 14 §.

1 övrigt lämnas, som i 12 § VSL, bestämmelser om i vilka fall skatt skall betalas för skatteår eller skatleperiod och skallens storlek för skatlepe­riod. Övriga regler i 12 § VSL har införts i 13 §.

13 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Bestämmelserna
motsvarar delar av 12 § VSL och ger regler för hur fordonsskatten skall
beräknas när skatteplikten omfattat endast del av kalendermånad. Normall
utgår skatt alllid för hel kalendermånad, om skatteplikt gällt för någon del
av mänaden. För fordon med hög årlig fordonsskatt, minst 4800 kr., skall           48

 

skatten i sädana fall dock utgå per dag, om fräga inte har varil om en     Prop. 1987/88:159 kortvarig avställningsperiod utan ägarbyte.

14 §

Paragrafen motsvarar 12a § VSL enligt förslag i prop. 1987/88:50 bilaga 2, och innehäller regler för skattenedsåltning för vissa personbilar inom kom­muner som anges i bilaga 3 till lagen.

Tredje stycket innebär, liksom motsvarande regel i 12 a § VSL, att den lägre skatten endast skall tillämpas dä skatledebitering skall ske för ett fordon vid ordinarie uppbördstillfällen eller t.ex. i samband med atl skatt debiteras då avslällning upphör. Däremot skall, under löpande skatteår, någon ändring av redan påförd skatt inte ske om en fordonsägare flyttar till en av de angivna kommunerna.

15 §

I paragrafen ges bestämmelser för beräkningen av fordonsskatt när ett fordons beskaffenhet eller användningssätt ändras. Bestämmelserna mot­svarar 13 § VSL.

Att ett fordons användningssätt i vissa fall påverkar fordonsskatten framgär av 6 § (påhängsvagnar), 22 § (traktorklass I eller II) samt av skattesatserna för vissa släpvagnar enligt bilaga I. Bestämmelser om när regislreringsbesiktning skall ske finns i FK.

16 §

Paragrafen, som föreskriver vem som skall betala fordonsskatten, motsva­rar i sak 14 § VSL, men är anpassad till regeln i 10 § om vem som är skatlskyldig.

17 §

Paragrafen motsvarar 15 § VSL och reglerar till vem återbetalning av fordonsskall skall ske i vissa fall.

18 §

I 18 och 19 §§ har införts generella regler rörande den särskilda uppbörd som skall göras i samband med att fordonsskatten ändras. 1 fortsättningen skall det inte vara nödvändigt att utfärda särskilda uppbördsbestämmelser varje gång skallen ändras.

I denna paragraf föreskrivs att om fordonsskatten ändras och skatt redan
har påförts för lid efter ändringens ikraftträdande, skall tillkommande skatt
betalas för tiden efter ändringen. För samma lid skall överskjutande skatt
betalas tillbaka. Detta motsvarar det förfarande som tidigare brukat tilläm­
pas vid skatlesatsändringar.                                                                                49

4   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

 

Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse om vem som är     Prop. 1987/88:159 skatlskyldig eller har rätt till återbetalning av skatten.

19 §

I paragrafen anges att skattebelopp som understiger 100 kr. inte behöver betalas in och inte heller återbetalas. Genom denna bestämmelse kan antalet debileringar och återbetalningar av små belopp minskas betydligt. Vid andra former av skattedebiteringar/återbetalningar är gränsbeloppet

25 kr., se 57 §.

20-25 §§

Bestämmelserna ger särskilda regler för beskattningen av traktorer. Ge­nom alt åtskillnad görs pä trafiktraktorer resp. jordbrukstraktorer, en indelning som inte definierats i väglrafikförfattningarna, blir regleringen nägot komplicerad. Bestämmelserna överensstämmer med de regler om beskattning av traktorer som infördes i VSL (11, Ila, 11 b, lic, 12 b och 13 §§ sista stycket) den I juh 1987 (prop. 1986/87:50).

Del kan anmärkas alt i promemorian DsK 1987:15 Motortedskap och traktorer har framlagts.förslag beträffande registrering av vissa motorted­skap m. m., och i samband därmed förslag till vissa ändringar när det gäller vägtrafikskatten. Dessa förslag bereds för närvarande i regeringskansliet.

Kilometerskatt

26 §

I denna paragraf har sammanförts bestämmelser om att ett kilometerskal­tepliktigt fordon skall vara försett med godkänd räknare som fungerar och atl det i annat fall inte fär användas.

Paragrafens första stycke motsvarar delar av 17 § första stycket VSL saml delar av 21 § första stycket I VSL.

Paragrafens andra stycke motsvarar 21 § första stycket I samt andra stycket VSL. De delar av 21 § VSL som rör obetald skatt har flyttats till 64 §.

Föreskriftsrätten enligl andra stycket andra meningen har utnyttjats i 48 § VSF.

27 §

Paragrafen motsvarar 17 § tredje stycket VSL och 21 § tredje stycket
VSL. Nuvarande bemyndigande - se 8 § VSF. Om medgivande lämnats
gäller givetvis inte bmkandeförbudsbestämmelsen i 26 § andra stycket.             50

 

28 §                                                                            Prop. 1987/88:159

Bestämmelsen om kilometerskattemärke överensstämmer med 17 § första stycket, tredje—fjärde meningarna VSL. Föreskrifter om kilometerskatte­märke har lämnats i 9a § VSF. Se om kilometerskattemärkets belydelse

75 §.

29 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 § andra stycket VSL. Etl flertal bestämmelser i VSF har utfärdats med stöd av detta lagrum, bl. a. 31-51 §§.

30 §

Paragrafen, som utformats i enlighet med lagrådets förslag, anger huvud­principerna för beräkning av kilomelerskalt. Reglerna motsvarar i huvud­sak 18 § första, andra och tredje styckena VSL.

31 §

Paragrafen har utformats i enlighet med lagrådets förslag. Bestämmelserna motsvarar 18 § tredje stycket VSL. Vidare föreskrivs att uppgift till led­ning för beräkning av skatten skall lämnas genom avstämpling i kilometer­räknaren. Föreskrifter om avstämplingar lämnas nu i 5-9 §§ VSF.

32 §

Paragrafen motsvarar 19 § VSL, men har enligt förslag av lagrådet utfor­mats i närmare överensstämmelse med 15 §. Om regislreringsbesiktning i dessa fall se 38 § FK.

33 §

I denna paragraf, som utformats i enlighet med lagrådets förslag, före­skrivs att om kilometerskallen lill följd av en lagändring ändras skall skallen beräknas med hänsyn till den tid som förflutit före och efter ändringen. En sådan ändring kan nämligen infalla under en pågående skatleperiod. Beräkningen skall dock kunna ske efter annan skälig gmnd om omständigheterna föranleder detta. I fortsättningen skall således ingen särskild avstämpling göras i samband med en ändring av kilometerskatten. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 5.

Normall bör således kunna anlas all körsträckan under den skatteperiod
då en skaltesatsändring inträffar kan fördelas i proportion till den tid under
perioden dä den lägre resp. högre skattesatsen gällt. Om elt fordon en
betydande del av skalleperioden t.ex. använts utomlands eller varit av-
ställt kan del finnas motiv för att frångå en sådan fördelning.                   51

 

34  §                                                                             Prop. 1987/88:159 Paragrafen motsvarar i sak 20 § första—tredje styckena VSL.

35  §

Denna paragraf överensstämmer i sak med 20 § Qärde stycket VSL.

Skattebeslut m. m.

36      §

Denna paragraf har, liksom efterföljande 37-41 §§, utformats i enlighet med lagrådets förslag. Paragrafen innehåller huvudregeln för hur vägtrafik­skalt beslutas. Nägot beslul meddelas inte av beskattningsmyndighelen. I stället påför TSV skatten (nuvarande 10 § VSF). Motsvarande bemyndi­gande för TSV bör införas även i en ny tillämpningsförordning till den nya vägtrafikskallelagen. Som lagrådet framhållit får genom skattepåföringen beslut anses ha fattats om skatten. Sedan skatt påförts i denna ordning kan omprövning ske i de särskilda former som föreskrivs i 37-45 §§. Skatt som påförts enligt 36 § kan i vissa fall rättas även av den myndighet som påför skatten, se 45 § andra stycket.

Om uppgifter för påföringen saknas i bilregistret påförs skatten enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer. 1 nuvarande 10 § tredje stycket VSF har RSV getts bemyndigande att utfärda sådana föreskrifter, vilket utnyttjats i RSV:s författningssamling RSFS 1986:11. Det torde i huvudsak vara i fråga om kilometerskatt som föreskrifter i delta hänseende kan erfordras.

37 §

Denna paragraf föreskriver att beskattningsmyndighelen kan ompröva etl beslut enligt 36 § och även annars besluta om fastställande av skatten om nägot annat förhällande ger anledning lill det. Beskattningsmyndigheten kan alltså ompröva den tidigare påförda skatten eller sitt eget skattebeslut om detta befinns vara fel. Om den skattskyldige begär del skall ocksä skatten omprövas. Sädana beslut fär meddelas inom tre är från utgången av det kalenderår under vilket skalleåret har gått till ända. Dessa ompröv­ningsbara beslut gär inle att överklaga. I besluten skall anges att den skattskyldige kan fä ett slutligt beslul enligt 38 § som kan överklagas. Om den skattskyldige begär ett beslut senare än tvä mänader före beslutsfris­tens utgång, anses framställningen som en begäran om slutligt beslut.

38 §

I denna paragraf regleras de slutliga besluten. Den skaltskyldige eller det
allmänna ombudet kan begära slutligt beslut når som helst under beslulsfri-
slen. Slutligt beslut skall också meddelas senare om den skattskyldige
begär det inom två månader från det att han fält del av etl beslul enligt     52

 

37 §. Allmänna ombudet fär begära beslul inom två mänader frän besluts-     Prop. 1987/88:159 dagen. Dessa regler är lill för all ge den skaltskyldige och det allmänna ombudet skälig tid att begära ett slutligt beslut i de fall han fär del av ett beslul, eller beslutet fattas, mot slulel av beslutsfrislen.

Beskatlningsmyndigheten skall kunna meddela slutligt beslut även om den skaltskyldige eller del allmänna ombudet inte begär det, om det finns särskilda skäl. Sädana skäl kan föreligga t.ex. om nägon gång pä gång ställer grundlösa krav på omprövning.

Elt slutligt beslul kan omprövas endasl genom atl det överklagas. 1 andra stycket anges därför att fräga om ett nytt beslut för en viss skattepe­riod eller ett visst skatteår inle fär prövas om elt slutligt beslul tidigare har meddelats för samma period eller är.

39 §

Denna paragraf motsvarar i slorl sell nuvarande bestämmelser i 23 § första stycket VSL. Paragrafen skall dock endasl avse den situationen att fordo­net bytt ägare, och att den som påförts skatten påkallar beslut om rättelse på grund av del ändrade ägarförhållandet. Beslut om rättelse mäste påkal­las inom 30 dagar från det att skatten skulle ha betalats, eller om kravet mottogs senare, från motlagningsdagen. Om beslul om rättelse på den angivna grunden påkallas senare än inom 30 dagar skall det inle leda lill nägon ändring. De här angivna rättelsefallen skall inte prövas enligt om­prövningsreglerna i 37-38 §§.

40        §

Paragrafen motsvarar 25 a § VSL, som infördes i VSL år 1986 (prop. 1985/86:92). Om ett fordon inle är försett med föreskriven och fungerande kilometerräknare (26 §) kan beskattningsmyndighelen meddela elt evenlu­elll erforderligt beslul om skatten inle bara för skatleperioder som gått lill ända ulan också för pågående skatleperiod. Därigenom kan, exempelvis i de fall då en kilomelerräknare varil ur funktion, skall påföras för hela den period funktionsstörningen varat. Beslut i dessa fall får meddelas i de former som framgär av 37-38 §§. Även 41 § kan tillämpas.

41        §

Paragrafen innefattar regler om skönsmässig beräkning av vägtrafikskalt och motsvarar 23 § tredje stycket VSL.

42        §

Paragrafen beskriver i vilka fall eflerbeskatlning får ske.

Första stycket 1-4 motsvarar 24 § första slyckel VSL. I punkten 3 har
dock beskatlningsmyndigheten lagts till för att skapa en möjlighet att
efterbeskatta när exempelvis felaktiga uppgifter lämnas vid ansökan enligt
89 §. Efterbeskaltning skall ocksä kunna ske när annars orikliga uppgifter   53

 

lämnats till ledning för beskattningen, exempelvis i samband med beskatt-     Prop. 1987/88:159 ningsmyndighetens prövning enligt 37-39 §§.

Första stycket 5-6 motsvarar 25 § VSL och första stycket 7 motsvarar 24 § andra slyckel VSL.

Paragrafens andra stycke motsvarar 24 § tredje stycket VSL.

43 §

Paragrafen beskriver när efterbeskaltning fär ske och motsvarar när det gäller lidsfristerna 24 § fjärde stycket VSL. Första meningen, som är ny och en följd av de nya beslutsformerna i 37-38 §§, har utformats i enlighet med 4 kap. 10 § LPP och innebär att ändring av skattebeslut inte skall ske genom efterbeskaltning om ändring kan ske med slöd av 37 eller 38 §.

44 §

Motsvarar 26 § VSL.

45 §

Första stycket ger beskatlningsmyndigheten skyldighet att rätta uppenbart orikliga beslut. Bestämmelsen motsvarar i princip nuvarande 26 a § VSL. I den män beslutet kan rättas med stöd av 37 § skall dock den särskilda råttelseformen inte användas. Delta överensstämmer med vad som tilläm­pas på punklskatteomrädet, se 4 kap. 14 § LPP.

I andra slyckel återfinns en ny bestämmelse, som ger den myndighet som påför väglrafikskatlen (se motiveringen lill 36 §) möjlighet all själv rätta fel som uppkommit i den automatiska dalabehandlingen. De fel som kan behöva rättas på detta sätt är exempelvis programmerings- eller sy­stemfel som ger upphov till etl större antal felaktiga debiteringar och där rättelse enklast kan ske av den myndighet som har alt svara för dessa funktioner.

46 §

I bestämmelsen ges föreskrifter om när skalletillägg skall ulgå. Så kan enligl första stycket ske i de fall då efterbeskattningssituation föreligger enligt 42 §. Bestämmelsen motsvarar i sak nuvarande 27 § första stycket VSL. Eftersom eflerbeskatlning enligl 42 § endast skall kunna ske när beslul enligl 37 eller 38 § inle längre kan meddelas skall dock inte efterbe-skallningsformen vara ell villkor för skattetillägg. Sådant skall kunna påföras åven vid de andra formerna av skattebeslut om eflerbeskattnings-grunder föreligger.

Andra slyckel avser skattetillägg i anledning av oriktig uppgift i mål om
skall och motsvarar i huvudsak 27 § andra slyckel VSL. Den nuvarande
begränsningen lill de fall dä överklagande gjorts i rätl lid och uppgifter
kunnal prövas i sak har slopats mol bakgrund av de nya reglerna för                 54

 

överklagande i särskild ordning (86 och 87 §). Della motsvarar vad som     Prop. 1987/88:159 gäller för punktskatterna enligt 7 kap. I § första stycket LPP.

47 §

Paragrafen motsvarar 27 § tredje och Ijärde styckena VSL, bortsett frän konsekvenserna av att länsrätt enligt 84 § skall vara första instans i mål om vägtrafikskalt.

48-50 §§

Paragraferna motsvarar 28 § VSL. Denna har med endast språkliga änd­ringar delats upp i tre paragrafer.

Betalning av skatt

51-56 §§

Vissa regler om betalningstider m. m. för väglrafikskatlen har införts i dessa paragrafer, i enlighet med förslaget i avsnitt 5. Bestämmelserna har i huvudsak utformats i enlighet med vad lagrådet förordat.

51        §

Första stycket behandlar s. k. ordinarie uppbörd av fordonsskatt, och motsvarar vad som nu sägs i 12 § tredje stycket VSL jämfört med 13, 16 och 21 § VSL. Uppbörden avser sådana fordon som är skattepliktiga vid ingången av uppbördsmånaden, dvs. månaden före skatteåret eller skatte­perioden. Skatten skall då betalas senast vid uppbördsmånadens utgäng.

Andra och tredje styckena behandlar uppbörd i andra fall, i 14 § VSF benämnd tillfällig uppbörd. Betalningstiderna överensstämmer med dem som anges i 21 § VSF jämfört med vad som föreskrivits i 17 § VSF och i föreskrifter av RSV enligt 18 § VSF. De särskilda reglerna i 17 § VSF om skattens "förfallodag" har ingen motsvarighet i den nya lagen, se avsnitt 5.

Fjärde stycket motsvarar i huvudsak 14 § tredje stycket VSF.

Till skillnad från vad lagrådet förordat har bestämmelserna om den tillfälliga uppbörden delals upp i tvä stycken. Delta beror på att regeln i Qärde stycket endast bör tillämpas i de fall dä skatteplikt inträder. Pä detta sätt tillämpas nu 14 § tredje stycket VSF.

52        §

Första stycket behandlar s. k. ordinarie uppbörd av kilometerskatl. Mot­svarande bestämmelser meddelas i 18 § tredje stycket VSL jämfört med 13 § andra stycket VSF samt 16 § VSF.

Andra stycket behandlar vad som i 15 § VSF benämns tillfällig uppbörd. Betalningstiderna i VSF finns i 21 § jämfört med 17 §.

Tredje stycket motsvarar 13 § andra stycket andra meningen VSF.                  55

 

53 §                                                                                               Prop. 1987/88:159

Dessa bémyndiganden motsvarar 12 § tredje stycket andra meningen resp. 18 § Qärde slyckel andra meningen VSL.

54 §

Tillkommande skalt enligt 18 § på grund av skaltehöjningar bör i sä stor utsträckning som möjligt debileras i samband med annan uppbörd. I den mån detta inte är praktiskt möjligt med hänsyn lill ikraftlrädandetidpunk-ten m. m. får en särskild uppbörd göras och här anges att skatten i så fall skall betalas inom en månad efter skaltehöjningen. I vissa fall kan enmå-nadsgränsen behöva frångås, exempelvis när den särskilda uppbörden avser ett myckel stort antal fordon. I så fall får särskilt föreskrivas all en annan förfallolid skall gälla.

55 §

I paragrafen, som motsvarar 21 § tredje stycket VSF, föreskrivs att be skaltningsmyndigheten bestämmer när skatt som fastställts enligt 37-42 §§ eller genom rätlelsebeslul enligt 45 § första stycket skall inbetalas.

57        §

Paragrafen motsvarar 29 § VSL.

58        §

Paragrafen motsvarar 29 a § VSL.

59-60 §§

I paragraferna införs bestämmelser om atl anstånd med betalning skall kunna medges dels vid nedsatt skattebetalningsförmäga i kombination med synnerligen ömmande omständigheter, dels om ett beslut om skatt har överklagats. Paragraferna överensstämmer med motsvarande regler i 5 kap. 3 och 5 §§ LPP. Se vidare avsnitt 5.

61-63 §§

I dessa paragrafer införs bestämmelser om restavgift. VSL hänvisar i dessa delar, se 30 §, till reglerna i 58 § uppbördslagen (1953:272). Paragraferna har i huvudsak utformats med 5 kap. 8-11 §§ LPP som förebild.

64§

Paragrafen, som innehäller reglerna om brukandeförbud pä grund av obe­
tald skalt, motsvarar 16 § första stycket och 21 § första stycket 2 samt
Qärde stycket VSL. 1 första stycket 2 har dessutom stadgats att ytterligare      56

 

skatt som beslutats för förre ägaren efter elt ägarbyte inte medför bmkan-     Prop. 1987/88:159 deförbud. Anståndsreglerna i 60-61 §§ motiverar bestämmelsen i första stycket 4 om att brukandeförbud inte gäller om anstånd föreligger. Brukan­deförbud inträder om etl medgivet anstånd löper ut utan att skatten har betalats.

1 andra stycket föreskrivs att beskattningsmyndighelen skall kunna med­ge undantag frän brukandeförbudet om särskilda skäl föreligger. Enligt VSL har RSV haft denna befogenhet (16 § tredje stycket resp. 21 § sjätte stycket). Det är endast i undanlagsfall som sädant medgivande lämnats. Ell exempel är fall då en fordonsägare som använder sill fordon yrkesmäs­sigt betalar av på skatten enligt en med kronofogdemyndigheten uppgjord avbetalningsplan. I sådana fall har undantag från bmkandeförbudet kunnat medges. Hittillsvarande restriktiva tillämpning av undantagsregeln bör bestå.

65        §

Paragrafen motsvarar de i 16 § andra stycket och 21 § femte stycket VSL föreskrivna undantagen från brukandeförbud bl. a. för fordon som ägs av konkursbo.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

66        §

Paragrafen, som i sak motsvarar 30 § VSL, har uppbyggts med 5 kap. 16 § LPP som förebild. Av 2 § framgår att reglerna om skatt skall gälla även skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift. Dessa särskilda avgif­ter behöver därför inte räknas upp i denna paragraf.

Skattekontroll

67        §

Paragrafen motsvarar 30 a § VSL. Genom den omorganisation av RSV och dess distriktskontor som äger rum den Ijuli 1988 kommer revisorer för kontroll av bl. a. vägtrafikskall att knytas till fyra länsskattemyndigheler, som bör ha rätt att jämte RSV och beskaltningsmyndigheterna utföra revision. 1 lagförslag 2 föreslås atl VSL ändras i detta avseende den 1 juli 1988.

Förhandsbesked

68        §

Paragrafen motsvarar 30 b § VSL.

Återbetalning och avräkning av skatt för fordon som använts utom riket

69        §

Paragrafen, som motsvarar 41 § första stycket VSL, innehäller en bestäm­
melse om alt fordonsskatt återbetalas för vissa fordon efter ansökan, om
skalt eller avgift har fått betalas utomlands.                                                       57

 

70 §                                                                            Prop. 1987/88:159

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om återbetalning av for­donsskatt och motsvarar 3 § första och andra styckena förordningen (1973:777) om återbetalning och avräkning av vägtrafikskalt m.m. för fordon som använts utom riket, Å VF. Bestämmelserna om ansökan har tagits in i lagen eftersom en fömtsättning för att få återbetalning är att de följs. Ansökningstiden har utökats från tre till fyra mänader för att i de flesta fall överensstämma med skatteperiodens längd. I fortsättningen be­höver vanligtvis endast en ansökan om återbetalning eller avräkning göras för varje skatteperiod. Beskaltningsmyndighetens beslut om återbetalning bör meddelas i de former som anges i 37 och 38 §§.

I 3 § första stycket ÅVF föreskrivs att ansökan samtidigt skall göras för alla resor som avslutats under en månad. Denna bestämmelse avses infö­ras i förordning.

71 §

Denna paragraf motsvarar 41 § andra stycket VSL och innehåller en be­stämmelse att kilometerskatt avräknas i vissa fall för färd utomlands.

72 §

I paragrafen har samlats bestämmelser om när avräkning av kilometerskatt verkställs och vem som har rätt lill avräkning. Första och andra styckena motsvarar 3 § tredje och Qärde st)'ckena ÅVF. Tredje stycket motsvarar 7 § andra stycket ÅVF. Avräkning av kilometerskatt enligt första stycket sker automatiskt i samband med sådan påföring som avses i 36 §, se 73 §. Avräkningen kan rättas med de beslutsformer som anges i 37—39 §§. 1 de fall som avses i andra-tredje styckena sker avräkning först efter ansö­kan hos beskatlningsmyndigheten i den ordning som anges i 70 §.

73 §

Paragrafen innehäller en bestämmelse om hur avräkningen av kilometer-skatten skall göras.

I vissa fall skall enligt andra stycket ansökningsförfarandet i 70 § tilläm­pas.

74 §

I paragrafen har samlats bestämmelserna om att vissa uppgifter skall lämnas i samband med användningen ulom rikel för all återbetalning eller avräkning skall medges. I annat fall är rätten förfallen. Dessa huvudregler bör föreskrivas i lag. Närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas avses tas in i en ny vägtrafikskalteförordning.

Första stycket motsvarar 41 § tredje stycket VSL. Andra stycket mot­
svarar 5 § Qärde slyckel ÅVF.                                                             58

 

Därtill har beskattningsmyndigheten fält rätt att, om särskilda skäl före-     Prop. 1987/88:159 ligger, medge återbetalning eller avräkning även när föreskrivna uppgifter inte lämnas. Denna prövning får då ske i den form som föreskrivs för vanliga skattebeslut.

75 §

Paragrafen motsvarar i sak 7 § tredje stycket ÅVF. Bestämmelsen om att rätten till avräkning av kilometerskatt för personbil är förfallen om kilome­terskattemärke har saknats vid ut- eller inresan bör föreskrivas i lag. Om det finns särskilda skäl bör beskatlningsmyndigheten kunna medge avräk­ning även om märke saknas. Sädan prövning bör ske inom ramen för bestämmelserna om skattebeslut.

76 §

Paragrafen motsvarar 9 § ÅVF. Eftersom bestämmelsen avser ett åliggan­de för enskild att betala tillbaka skattebelopp som han felaktigt har fått återbetalt bör den ha lagform.

Straffbestämmelser m. m.

77-82 §§

Paragraferna motsvarar i sak 33, 33 a, 34, 35, 36 och 38 §§ VSL.

83 §

Paragrafen motsvarar 8 § ÅVF.

Överklagande

84 §

Paragrafen motsvarar i stort 31 § VSL.

Beslul enligt 37 § som kan omprövas får inte överklagas, se 37 § tredje stycket.

Länsrätt skall i fortsättningen vara första instans, se avsnitt 6.

Överklagandetiden är om inle annat sägs tre veckor. Detta framgår av förvaltningslagen (1986:223).

Enligt andra stycket skall beskatlningsmyndighels beslul om dispens från brukandeförbud enligt 64 § överklagas hos riksskatteverket, jfr 31 § andra stycket VSL.

Beslut om skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift får över­
klagas på samma sätt som beslul om skatt. Detta följer av 2 §.                          59

 

85 §                                                                                                Prop. 1987/88:159

Paragrafen, bortsett frän vad som föranleds av anståndsreglerna i 60 §, motsvarar i huvudsak 32 § VSL. Av 2 § följer att paragrafen även gäller beslut avseende skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift.

86-87 §

Bestämmelserna om att den skattskyldige skall kunna överklaga lagakraft­vunna beslut i särskild ordning har utformats med 8 kap. 7—10 §§ LPP som förebild.

Befrielse från skatt i vissa fall

88 §

Paragrafen motsvarar i sak 39 § VSL.

89 §

Paragrafen motsvarar 40 § VSL, varvid beaktats förslagen i prop. 1987/88:99. Enligt den propositionen föreslås nuvarande regler om vägtra-fikskaltebefrielse för handikappade i 40 § första stycket VSL slopade den 1 oktober 1988. Del bör dock anmärkas alt en övergångstid fram till utgång­en av september 1995 föreslagits i övergångsbestämmelserna till lagförsla­get. Systemet med skattebefrielse kvarstår då övergångsvis även efter införandet av den nya vägtrafikskatlelagstiftningen.

Bilagorna

Bilagorna 1-2 i den lydelse som nu gäller enligt VSL skall i princip överföras oförändrade lill den nya lagen. I prop. 1987/88:50 Bilaga 2 har dock föreslagils all skattesatserna i bilagorna skall ändras från och med den I april 1988 i fråga om kilometerskatt för personbilar samt i fräga om fordonsskatt och kilometerskall för vissa andra fordonsslag från och med den 1 juli 1989. Förslagen till bilagorna I och 2 i den nya lagen överens­stämmer med vad som i propositionen föreslagits för lid frän och med den I juli 1989. Enligt punkten 7 i övergångsbestämmelserna skall under tiden I januari 1989 - 30 juni 1989 de äldre bilagorna I och 2 tillämpas i slället för motsvarande bilagor i den nya lagen.

I bilagorna, samt i 8 §, har bränslebeteckningen brännolja utbytts mot dieselolja. Detta överensstämmer med vad som anges i lagen (1957:262) om allmän energiskatt.

Förslaget till lag om ändring i vägtraflkskattelagen (1973:601)

De i 67 § andra stycket den nya lagen införda bestämmelserna bör kunna

tillämpas redan från den I juli 1988, se specialmötiveringen till denna regel.      60

 

Förslaget till lag om vägtrafikskatt på utländska fordon    Prop. 1987/88:159

Inledande bestämmelse

1 §

I paragrafen anges vilka utländska fordon som är skattepliktiga. Enligt förslaget skall endasl lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängs­vagnar, som dras av lastbilar och bussar, och som har en tolalvikt som överstiger 3 500 kg vara skattepliktiga. Personbilar, motorcyklar och for­don upp till 3 500 kg tolalvikt skall inte vara skattepliktiga. Tredje stycket har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Fordonsskatt

2§

Paragrafen motsvarar närmast 2 § LUF, men 60 kg-gränsen har kunnat tas bort lill följd av begränsningsregeln i 1 § andra stycket.

3§

Motsvarar 3 § första stycket LUF. I vilka fall temporär tullfrihet kan medges för längre lid än elt är framgär av tullagstiftningen, 17 § lagen (1987:1069) om tullfrihet samt lullfrihetsförordningen (1987:1289).

4§

Paragrafen motsvarar 3 § andra slyckel LUF. I punkten 3 anges dessutom att utländska fordon kan skallebefrias i Sverige genom avlal som slutils med annan stat. Det har visat sig alt enbart en sådan regel som anges i andra stycket punkten I kan leda lill praktiska komplikationer i samband med förhandlingar med andra stater i vägtrafikskattefrågor.

Det kan anmärkas att generaltullslyrelsen ger ut föreskrifter i vilka de länder anges vars fordon omfattas av skaltefrihet enligt paragrafen.

5§

Paragrafen motsvarar i sak 3 § tredje slyckel LUF.

Kilometerskatt

6§

Motsvarar 4 § första stycket LUF.

7§

Motsvarar 4 § andra stycket LUF. Till skillnad mot vad som gäller för i
Sverige registrerade fordon beräknas den körsträcka som skall läggas till
grund för beskattningen inle med hjälp av kilometertäknare. Körsträckan     61

 

får i stället fastställas mer schablonmässigt med hjälp av uppgifter om     Prop. 1987/88:159 fordonets destinationsorter etc.

Beskattningsförfarande

8§

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 § LUF.

I ell Qärde stycke anges all 19, 26-29, 105 och 107 §§ tullagen (1987:1065) skall gälla i fråga om skalt enligt denna lag.

I 19 § tullagen finns bestämmelser om omtulltaxering. Nuvarande 8b § LUF överensstämmer i stort sett med 19 § tullagen. Tullmyndigheten får om etl beslut om skatt blivit felaktigt meddela ett nytt beslut. Om det tidigare beslutet har överklagats eller tiden för överklagande gått ut fär rättelse inte meddelas. Det är lämpligast atl en särskild regel om ompröv­ning inle ges här utan att i stället 19 § lullagen gäller ocksä i fråga om skatt enligt denna lag.

1 26 § tullagen föreskrivs att generaltullstyrelsen fär medge att tull och annan införselavgift fär betalas enligt särskild tullräkning. Genom hänvis­ning till 26 § tullagen kan detta förfaringssätt tillämpas även för vägtrafik­skalt enligt denna lag. Även 27 § tullagen, som ger regeringen möjlighet atl förordna om att säkerhet skall kunna ställas, bör kunna tillämpas.

I 28 § första stycket tullagen föreskrivs atl tull i vissa fall återbetalas bl. a. om ett för högt belopp inbetalats. Motsvarande bestämmelse bör tillämpas beträffande skalt enligt denna lag.

I 29 § tullagen föreskrivs att restavgifi utgår om tull eller annan införsel­avgift inte betalas inom föreskriven tid. Eftersom det finns möjlighet att ta ut restavgift för svenska fordon bör samma möjlighet finnas för utländska fordon.

9§

Paragrafen motsvarar 6 § LUF. Vilka uppgifter som lämnas till tullmyndig­heten vid införseln framgär av 2 § förordningen (1976:769) om uppbörd m. m. av vägtrafikskatt pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket.

10 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 a § första stycket LUF. Där anges dock att inte bara införselhandlingen utan även uppgifter som behövs för atl fastställa skatten eller att skalt inte skall betalas skall lämnas vid utförseln.

11 §

Första stycket motsvarar 6a § andra stycket LUF. I andra stycket anges
atl tullmyndigheten skall ha en möjlighet alt, om det finns särskilda skäl,
debitera kilometerskatl efter en kortare körsträcka än 400 km. Detta bör
kunna ske t. ex. om fordonet på gmnd av speciella omständigheter använts      62

 

påtagligt mindre i Sverige än som svarar mot schablonkörsträckan. Detta     Prop. 1987/88:159 kan vara fallet om fordonet har stått på verkstad eller om lastning eller lossning tagit mycket läng tid, allt under förutsällning att den faktiska körsträckan under hela vistelsen i Sverige därigenom blivit påtagligt korta­re än schablonkörsträckan.

12        §

Motsvarar 7 § LUF.

13        §

Motsvarar 7 a § LUF.

14        §

Bestämmelsen motsvarar 8 § LUF men har förtydligats så atl straff kan utdömas endast om en utfärdad införselhandling inte företes. Om fordonet passerat in till Sverige över en obevakad gränspassering och någon inför­selhandling därför inte har utfärdats så skall straff givetvis inle utdömas.

Frän generaltullstyrelsens sida har vid remissbehandlingen framförts att en bestämmelse om att straffpåföljd endast kan påföras om utfärdad inför­selhandling inle företes leder till administrativa problem för tullen. Regeln skulle kräva elt särskill registreringsförfarande. 1 annat fall skulle bevis saknas om humvida införselhandling utfärdats eller inte. Enligt min me­ning innebär emellertid inte förtydligandet av paragrafen alt några nya krav på registreringsåtgärder mäste uppfyllas. I de flesta fall torde det ändå stå klart om handlingen utfärdats eller inte. I tveksamma fall bör ansvar inte utkrävas. Det mäste understrykas att ocksä schablonregeln i II § ofta utgör elt kraftigt incitament för fordonsägarna att bevara och vid utresan visa upp utfärdad införselhandling.

15      §

Motsvarar 8 a § LUF.

16      §

Motsvarar i sak 9 § LUF. Besvärstiden har dock satts lill I är, vilket motsvarar liden för överklagande av tullmyndighets beslut enligt 99 § tullagen (1987:1065).

17        §

Motsvarar 10 § LUF.

Bilagorna 1 och 2

Bilagan I motsvarar bilaga I enligt LUF, med undanlag av ändringar till

följd av den begränsade skatteplikten enligt I §.                                    63

 

I prop. 1987/88:50 har föreslagits; ändringar i bilagan 2 från och med den     Prop. 1987/88:159 I juli 1989. Bilaga 2 i den nya lagen överensstämmer med förslagens lydelse frän den I juli 1989. Övergångsvis, under tiden den I januari - den 30 juni 1989, bör nuvarande lägre skattesatser gälla. Bestämmelser härom har intagits i övergångsbeslämmelserna.

Lagen om ändring i lagen om saluvagnsskatt

7§

Den nya ordningen för överklaganden enligl vägtrafikskattelagsliftningen bör gälla även för saluvagnsskallen. Övergångsbestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag.

Lagen om ändring i lagen om överlastavgift

9§

Ändringen är en följd av atl en ny vägtrafikskattelag införs.

Lagen om ändring i skattebrottslagen

1 §

Ändringen är en följd av att en ny vägtrafikskattelag och en ny lag om vägtrafikskatt pä utländska fordon införs.

Lagen om ändring i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

2§

Ändringen är en följd av all en ny vägtrafikskatlelag införs.

Lagen om ändring i bevissäkringslagen för skatte- och avgiftsprocessen

1 §

Ändringen föranleds av att en ny vägtrafikskattelag införs.

Lagen om ändring i lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

1 §

Ändringen är en följd av att en ny vägtrafikskattelag införs. Dessutom har
skalt enligt den nya lagen om skatt på utländska fordon hänförts till de
förmånsberättigade skatterna.                                                            64

 

11   Hemställan                                                             Prop. 1987/88:159

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  vägtrafikskatlelag,

2.  lag om ändring i vägtrafikskallelagen (1973:601),

3.  lag om vägtrafikskalt pä utländska fordon,

4.  lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.  lag om ändring i lagen (1972:435) om överlaslavgift,

6.  lag om ändring i skallebrottslagen (1971:69),

7.  lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris­regleringsavgifter,

8.  lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1057) för skalle- och avgifisprocessen,

9.   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m.

12 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagl fram.

65

5    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Sammanfattning av vägtrafikskatteutredningens   Prop. 1987/88:159

betänkande Ds Fi 1986:23 Översyn av      'is

vägtrafikbeskattningen, Del 8, författningsteknisk översyn m.m.

Värt uppdrag är atl göra en teknisk översyn av vägtrafikbeskattningen. I detta slutbetänkande redovisar vi våra överväganden och förslag beträf­fande vissa återstående sakfrågor och gör en förfatlningsleknisk översyn.

Författningsteknisk översyn

Bestämmelserna om vägtrafikskalt är uppdelade på ett flertal olika författ­ningar. De flesta av dessa har tillkommit innan den nya regeringsformen trädde i kraft. Del finns bl. a. därför etl behov av att se över regelkomplex-el och undersöka om det stämmer överens med den nya regeringsformen. En annan målsättning för oss har varit aft reglerna, så långt del är lämpligt, skall anpassas lill dem som gäller för de indirekta skatterna samtidigt som föriattningarnas antal bör minskas och regelkomplexet göras så enkelt och enhetligt som möjligt.

Vi har diskuterat olika författningstekniska lösningar. Vi har slutligen valt att samla alla bestämmelser om fordon registrerade i Sverige i en lag och en förordning samt bestämmelserna om andra fordon i en lag och en förordning.

Vägtrafikskattens bestämmande

Vi föreslår atl systemet för bestämmande av vägtrafikskatt skall ändras så alt det överensstämmer med vad som tillämpas för de indirekta skatterna. Beskattningsmyndigheten skall kunna ompröva skatten och meddela be­slul om fastställelse av skatten om granskning, revision eller något annat förhållande ger anledning lill del eller den skaltskyldige begär det. Sådant beslul fär meddelas inom tre år från utgången av del kalenderår under vilket beskattningsåret gått till ända. Ett omprövningsbart beslul får inte överklagas. Om den skattskyldige eller det allmänna ombudet inom samma tid begär det skall slutligt beslut meddelas. Detta beslul får överklagas. I samband med ägarbyten skall i stället gälla atl den som påförts vägtrafik-skatt trots att fordonet före den lidpunkt som är avgörande för skattskyl­digheten har övergått till ny ägare måste, på samma sätt som för närvaran­de, begära beslul om rättelse inom 30 dagar från den dag då skatten senast skulle ha betalats.

Eftersom skatten i fortsåttningen kan omprövas skall beslut om eflerbe­skatlning kunna meddelas först sedan slutligt beslut meddelats eller, om sä inle skell, när slutligt beslul inle längre kan meddelas.

Betalning av skatt m.m.

Klagomål har riktats mot att betalningstiden för vägtrafikskall är för kort.

För alt förenkla för de skallskyldiga har riksdagen beslutat all vägtrafik-      66

 

skattfr. o.m. den I januari 1987 skall betalas med vanligt inbetalningskort i Prop. 1987/88:159 stället för som nu vanligen genom postförskott. Detta kommer att innebära Bilaga 1 atl de skattskyldiga kommer all fä inbetalningskorten nägot tidigare än de i dag får postförskottsavin. För att ytterligare förlänga betalningstiden före­slär vi atl inbetalningskorlen i fortsättningen skall skickas ut senast den 12 i stället för den 15 som i dag gäller för postförskott. Vi föreslår också att den nuvarande möjligheten alt fä skatten förskottsdebiterad, exempelvis före en utlandsresa, skall las in i förslaget till ny vägtrafikskatlelag.

Vi föreslår alt de grundläggande bestämmelserna om uppbörden, av vilka många för närvarande finns i vägtrafikskatteförordningen, skall tas in i den nya vägtrafikskallelagen. Vi föreslår ocksä atl bestämmelser om möjlighet att i vissa fall fä anstånd med betalning av vägtrafikskalt införs i lagen.

Vid skatlesatsändringar av fordonsskatten bör om möjligt hänsyn las till ändringen vid den ordinarie debiteringen. I de fall det blir nödvändigt med en särskild uppbörd föreslär vi alt belopp under 100 kr. inte skall påföras och — i de fall skallen sänks - heller inte återbetalas. Framtida ändringar av kilomelerskallesatserna föreslås genomföras utan all nägon extra av­stämpling behöver göras. Vid den debitering som görs närmast efter det att skattsaisändringen trätt i kraft fördelas den totala körsträckan för skatle­perioden schablonmässigt på liden före och efter ikraftträdandet. Den som anser att skatten skall beräknas pä annat säll har möjlighet att begära detta inom ramen för den omprövning av skattebeslut som vi föreslår skall införas.

Vi föreslär att beloppsgränsen för uppbörd av fordonsskatt för skattepe­riod höjs frän I 500 kr. lill 2 500 kr. Vidare föreslär vi all trafiksäker­hetsverket, TSV, som påför vägtrafikskalt genom automatisk dalabehand­ling, skall ha möjlighet alt rätta en påföring som blivit uppenbart oriklig pä grund av misstag vid dalabehandlingen.

Beslut enligt vägtrafikförfattningarna som påverkar beskattningen

Enligt vägtrafikskallelagen, VSL, har beteckning i lagen samma belydelse som i fordonskungörelsen (1972:595), FK, och i bilregislerkungörelsen (1972:599), BRK. Fordon beskattas efter hur de är klassificerade och registrerade enligt vägtrafiklagstiftningen. Delta innebär att ändringar som görs i FK eller BRK kan påverka beskaltningsförhållandena för ell fordon eller en grupp av fordon, trots att ändringarna föranleds av hell andra skäl än skatteskal. Samma effekt kan uppnäs genom elt beslut eller en föreskrift som grundas på någon bestämmelse i FK eller BRK. Detta har enligl riksskalteverkel, RSV, left lill alt fordon efter beslut av TSV i vissa fall blivit skattefria eller fält en lägre skall än som annars skulle tagits ut.

Beskattningen av fordon måste av praktiska skål grundas pä registre­
ringen av fordonen. Ell alternativ till all hänvisa till FK och BRK skulle
vara att la in alla nödvändiga definitioner i VSL. Detta skulle innebära att
VSL fick utökas betydligt samtidigt som definitionerna ändå måste över­
ensstämma med dem i FK och BRK eftersom beskattningen baseras pä
uppgifterna i bilregistret.                                                                   67

 

Alla grundläggande bestämmelser om beskattningen finns i vägtrafik- Prop. 1987/88:159 skattelagstiftningen. Vi har inle funnit nägol lämpligt sätt att undvika Bilaga 1 kopplingen mellan FK och BRK å ena sidan och vägtrafikskattelagslift­ningen å andra sidan. Det år däiför nödvändigt atl i VSL fortfarande hänvisa lill FK och BRK. Enligt vår mening bör en förbättring kunna uppnäs genom alt man i FK och BRK inför en skyldighet för TSV att samråda med RSV innan beslut fallas som påverkar beskattningen. 1 de allra flesta fall torde verken kunna enas om en lösning. I vissa fall kan dock tänkas att de har delade meningar. För dessa fall bör föreskrivas atl frägan skall hänskjulas lill regeringen för avgörande.

Rätt att framföra fordon när vägtrafikskatt inte har erlagts

Vi föreslår all del i vissa fall skall vara tillätet atl köra avslällda fordon, som är obeskattade. Rätlen atl använda sädana fordon bör omfatta endast transporter till och frän riksprovplals. Någon begränsning lill vissa for­donstyper, t.ex. tyngre fordon, bör inte göras. Särskilt körtillslånd skall inte behövas men fordonet bör vara försäkrat om del används på det sått vi föreslär skall tillåtas.

Höjning av vissa viktgränser

Försäljningskall utgår enligl lagen (1978:69) om försäljningsskall bl. a. för bussar med en tolalvikt upp lill 3 000 kg och för lastbilar med skåpkarosseri och med en tolalvikt upp till 3000 kg. Det finns inle några generella regler för omräkning av elt fordons Qänslevikl till totalvikt. Viktgränsen 3000 kg är inle heller någon naturlig skiljelinje mellan olika lyper av fordon med avseende pä deras användning. Vi föreslår att viktgränsen höjs lill 3 500 kg. Samma gräns tillämpas redan på andra områden som reglerar fordon och fordonstrafik. Således gär gränsen mellan läll och tung lastbil enligl FK vid 3 500 kg. Med denna viktgräns kommer det atl bli mindre frestande all undvika försäljningsskatten genom att åsåtla fordonet en tolalvikt just över viktgränsen. Det skulle nämligen medföra alt del krävs körkort för tung lastbil för att köra fordonet.

En höjning av viktgränsen till 3 500 kg skulle emellertid för de fordon som därigenom blir skaltepiiktiga och som har en hög ijänslevikt innebära en kraftig skatteskärpning. Vi föreslär därför atl skallesatserna för försälj­ningsskatten justeras sä all del tilläggsbelopp som utgår om Qänsleviklen överstiger I 600 kg las bort. Skallen föreslås alltså i fortsättningen vara densamma per kg Ijänslevikt oavsett hur hög Qänstevikten år.

Som en följd av delta förslag föreslås motsvarande höjning av viktgrän­sen i vissa andra lagar bl. a. i lagen (1968:430) om mervärdeskall. Det innebär all den ingående mervärdeskallen för fordon under viktgränsen inle blir avdragsgill.

Överklagande

För närvarande får beslut i frågor om vägtrafikskalt överklagas till kam­
martätt. Vi föreslår all besluten i fortsättningen skall överklagas till läns-    68

 

rätt. Delta förslag medför all besvärsordningen bör ändras på samma sätt     Prop. 1987/88:159 även belräffande länsstyrelsernas beslul enligt BRK, eftersom frågor om     Bilaga 1 fordons registrering har ett nära samband med vägtrafikskattefrågorna. Vi föreslår därför all även beslut enligt BRK skall överklagas lill länsrätten. Länsrättens beslut fär överklagas till kammartätt.

Vi föreslär också att lagakraftvunna beslut om vägtrafikskalt under vissa omständigheter skall kunna överklagas i särskild ordning.

Beskattning av utländska fordon i Sverige

Enligt lagen (1976:338) om vägtrafikskatt pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket kan skatt tas ut för bilar, motorcyklar och andra släpvagnar än påhängsvagnar når fordonen har införts till landet för atl tillfälligt användas här och inte är registrerade här. Skattebeloppet för varje påbörjat dygn är för personbilar I kr. och för släpvagnar till person­bilar saml för motorcyklar 0,25 kr. Nästan alla fordon av dessa slag är dock undantagna frän skatt pä den grunden att de inte används här i riket för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel. Vi föreslär alt beskattningen av utländska personbilar och släpvag­nar till dem saml motorcyklar slopas.

Vi föreslär också att även andra fordon med tolalvikt upp lill 3 500 kg skall vara skattefria. Genom detta uppnås såväl praktiska som administra­tiva vinster, eftersom del nuvarande utfärdandet och kontrolleradet av införselhandlingar för denna typ av fordon är resurskrävande för tullmyn­digheterna men ger små skatteintäkter.

Vi föreslår vidare atl den interimsskatl som tas ul i samband med alt interimslicens meddelas skall slopas. I slället föresläs att en licensavgift skall tas ul enligl expeditionskungörelsen (1964:618). Bestämmelserna om beskattning av motorfordon som är infört i svensk exportvagnsförteckning föreslås slopade eftersom de år obehövliga. Även bestämmelsen om skatt på turislvagnar föreslås slopas.

69

 

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1987/88:159

vägtrafikskatteutredningens betänkande Ds Fi      Bilaga 2

1986:23 Översyn av vägtrafikbeskattningen, Del 8, Författningsteknisk översyn m.m.

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgelts av rikspolisstyrelsen (RPS), irafiksäkerhetsverket (TSV), transportrådel (TPR), generaltullsty­relsen (GTS), riksskatteverket (RSV), statskontoret, länsstyrelsernas or­ganisationsnämnd (LON), hovrätten över Skåne och Blekinge, kammar­rätten i Jönköping, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Uppsala, Hallands, Västerbottens och Kopparbergs län, justitieombuds­mannen (JO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) genom Svenska tulltjänstemannaförbundet (STF), Motorbranschens riksförbund (MRF), Motormännens riksförbund (M), AB Svensk bilprovning, Svenska busslra-fikförbundet (SBF), Svenska lokallrafikföreningen (SLTF), Svenska Transportarbetareförbundet, Svenska Åkeriförbundet och Sveriges Spedi­törförbund.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat yttranden från länsstyrel­sens mervärdeskatteenhel och frän lånsrätten i Kopparbergs län.

Motorhisloriska Riksförbundet (MHRF), Volvo Svenska Bil AB och Fiat Aulo Sverige har inkommit med synpunkter på betänkandet:

2 Allmänt om remissutfallet

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran den allmänna inriktningen av utredningens förslag. Flera remissinstanser har särskilt uttryckt tillfredsställelse över förslaget att samla alla väglrafikskal-lebestämmelser i en lag och en förordning för fordon registrerade i Sverige och i en lag och en förordning för andra fordon. Enligt RPS uppfyller förslaget i denna del i allt väsentiigt kraven på att lagstiftningen inom vägtrafikskalteområdel skall vara enkel och entydig. Motsvarande syn­punkter anförs av statskontoret och länsstyrelserna i Uppsala och Kop­parbergs län. GTS anför atl de förslag till ändringar som utredningen lagt fram och som berör tullväsendet är välmotiverade och innebär - om de genomförs — förenklingar av handlåggningsrulinerna för tullverkels del.

Kritiska synpunkter över utredningens förslag att så långt det är lämpligt
anpassa reglerna till dem som gäller för de indirekta skatterna har anförts
av LON och länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs
och Bohus samt Västerbottens län. Dessa anser bl. a. att särskilt de före­
slagna ändringarna i bestämmelserna om fastställande av skatt är onödigt
krångliga och omständliga. De berörda remissinstanserna riktar kritik även
mot förslaget att införa bestämmelser om atl beslut skall kunna överklagas
i särskild ordning och alt anstånd skall kunna medges och ifrågasätter
behovet av sädana regler i vägtrafikskattelagsliftningen.                         70

 

En rad synpunkter som behandlas i det följande har anförts på de     Prop. 1987/88:159
särskilda förslag som utredningen lämnat.                           Bilaga 2

3 Beskattning av i Sverige registrerade fordon 3.1 Skattebeslut

Utredningens förslag avseende beslut om fastställande av skatt med en. uppdelning i dels ett icke överklagbart fastställelsebeslut och dels etl överklagbart slutligt beslut, 37 och 38 §§ i förslaget till ny VSL, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Enligt RSV torde förslaget om omprövningsbara beslut medföra atl handläggning­en av ärendena blir smidigare, enklare och snabbare. Anlalet överklagan­den torde vidare komma att minska, eftersom de skattskyldiga kan få skatten rättad på ett enklare sätt. Motsvarande synpunkter anförs av JO. Av annan uppfattning är som inledningsvis angetts LOA' och länsstyrelser­na i Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Väster­bottens län.

LON anför:

Enligt LON:s mening bör nuvarande 23 § VSL behållas och 36-38 §§ samt 86-87 §§ i förslaget till ny VSL ulgå. De föreslagna bestämmelserna är onödigt krångliga bl. a. med hänsyn till att de innehåller olika förutsätt­ningar och tidsfrister saml att det är fräga om olika typer av beslut säsom slutliga och icke slutliga. De bestämmelser om bl. a. omprövning som införts i den nya förvaltningslagen har haft lill syfte att bl. a. förenkla och förbättra handläggningen samt att stärka rättssäkerheten. Därför torde dessa bestämmelser enligt LONs mening på ett enklare sätl tillgodose de behov av justeringar m. m. som kan uppkomma och tillsammans med 23 VSL vara att föredra framför de föreslagna bestämmelserna i nya VSL.

Argumenten i betänkandet (s. 148) för ändringarna är bl. a. att länsstyrel­serna har svårt att avgöra vad som är särskilda skäl vilket leder till oenhetlig bedömning. LON hår erfarit att det förekommer viss oenhetlig bedömning pä detta omräde liksom det förekommer viss oenhetlig bedöm­ning pä andra områden där flera myndigheter har atl avgöra ärenden. Elt bra sätt atl ästadkomma en mera enhetlig hantering av denna lyp av verksamhet är att utfärda allmänna råd samt att anordna utbildning. Delta sker visserligen, men den verksamhelen kan förstärkas.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför:

Länsstyrelsen anser att uppdelningen av faslställelsebesluten i dels ett icke
överklagbart fastställelsebeslut enligt 37 § och dels ett överklagbart slutligt
fastställelsebeslut enligt 38 § avseende samma skatt varken gagnar for­
donsägaren eller beskattningsmyndighelen. Länsstyrelsen utgår ifrån att
den skaltskyldige endasl är intresserad av att fä ett slutligt besked om sin
skatt redan efter sin första framställning till myndigheten och att han vill ha
möjlighet all få beslutet prövat av en överinstans om han är missnöjd med
det.
Enligl utredningens förslag riskerar den skattskyldige atl behöva göra         71

 

två framställningar till beskattningsmyndighelen om samma skatt och atl fä     Prop. 1987/88:159 tvä beslul med likartat innehåll, varav endasl det senare får överklagas.     Bilaga 2 Detta kan inte vara i överensstämmelse med intentionerna i förvaltningsla­gens 7 § om snabb, enkel och billig hantering av ärenden och mindre krångel.

Utredningen har inte angett något sakskäl till stöd för reformen annal än alt del skall vara en anpassning lill det förfarande, som tillämpas för de indirekta skatterna. Länsstyrelsen anser inle all detta är ell bärande skäl.

Del nya omprövningsinslilulel i förvaltningslagen anser länsstyrelsen vara etl steg i rätt riktning och torde i tillräcklig grad tillförsäkra en fordonsägare möjlighet all få ett fastställelsebeslut ändrat om förutsätt­ningarna motiverar och tillåter del.

Länsstyrelsen i Uppsala län anför:

Länsstyrelsen är tveksam till förslaget atl systemet för bestämmande av vägtrafikskall skall ändras sä atl det överensstämmer med vad som tilläm­pas för de indirekta skatterna. Som skäl för tveksamheten vill länsstyrel­sen peka på följande. Enligl förslaget skall en och samma skatt kunna påföras/prövas genom automatisk debitering (35 §), genom beslut om fastställande (37 §), genom slutiigl beslul om skatt (38 §) genom ompröv­ning (27 § förvaltningslagen), av lånsrätt, av kammarrätt och av regerings­rätt. Därutöver kommer möjligheten att belräffande samma skatt besluta om eflerbeskatlning (41 - 43 §§) och alt överklaga i särskild ordning (86 -87 §§). Länssyrelsen anser alt rätlssäkerhetsiniresset tillgodoses även om antalet prövningar nedbringas. Formerna för vägtrafikskatlens bestäm­mande bör därför kunna förenklas.

Länsstyrelsen bedömer all förslaget om att kunna begära rättelse av påförd vägtrafikskalt i samband med ägarbyte innebär enklare och klarare regler för prövningen av huvuddelen av ärenden rörande vägtrafikskatt. Länsstyrelsen anser också alt del är rikligt atl la bort den svårbedömda regeln om prövning av särskilda skäl enligl nuvarande 23 § andra stycket vägtrafikskallelagen.

Länsstyrelsen i Hallands län anför:

Länsstyrelsen avstyrker utredningens förslag alt systemet för bestämman­de av vägtrafikskalt skall ändras så att det överensstämmer med vad som tillämpas för de indirekta skatterna. Beskattningen av fordon måste av praktiska skäl grundas pä registrering av fordon. Därför finns hänvisning till bilregister- och fordonskungörelserna. Länsstyrelsen anser att väglra­fikbeskatlningen, som även efter inrättandet av länsskatlemyndigheterna den 1 januari 1987 handläggs av länsstyrelserna, skiljer sig påtagligt från de indirekta skatterna beträffande dels beloppens storlek och dels det sam­band som finns med regislreringsärenden som regleras i bilregislerkungö­relsen. Ofta är del svärl alt avgöra orn en klagande åberopar vägtrafikskat­telagen eller bilregislerkungörelsen vid ell påkallande av beslut. Eftersom bestämmelserna i förvaltningslagen numera ger möjlighet till omprövning av beslut är den enskildes rätt väl tillgodosedd.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen har förståelse för atl det blir lättare för den centrala förvalt­
ningsmyndigheten all utfärda föreskrifter m. m. och atl styra verksamhe-    72

 

ten i övrigt om tillämpningen blir så likformig som möjligl. Emellertid är Prop. 1987/88:159 länsstyrelsen inte övertygad om det är möjligl att, i så stor omfattning som Bilaea 2 föreslagits, överföra tillämpningen lill väglrafikbeskatlningen. Länsstyrel­sen syftar då riärmast pä formerna för skattebeslut och reglema för an­stånd. Bäde länsstyrelsen och den skaltskyldige har i dessa ärenden intres­se av atl handläggningen sker enkelt och snabbt. De föreslagna reglerna i 37 och 38 §§ vägtrafikskallelagen (VSL) är onödigt omståndiga. De regler som nu finns i 23 § VSL fungerar utmärkt och den nya förvaltningslagens allmänna krav på handläggningen av ärenden och omprövning av ärenden borgar för alt länsstyrelsen underlättar för den enskilde utan att specialför­fattningens förslag behöver tillgripas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

Den dominerande orsaken all påkalla beslul enligt nuvarande 23 § första st VSL är all den kilometerskatl som debiterats skönsmässigl avsevärt skiljer sig från den skatt som bort utgå. Av de 311 ärenden om fastställelse av skatt enligt 23 § VSL som avgjordes vid vär länsstyrelse under 1986 var 212 ärenden av del slaget, medan 30 ärenden var av det slag utredningen pä sid. 147 ansett vara helt dominerande. Att i etl enkelt beslut av det här slaget hänvisa lill alt slutligt beslul kan påkallas hos samma myndighet som just fastställt skallen är onödig byråkrati.

I motsats till utredningen anser vi inte all tolkningen av vad som är atl anse som särskilda skäl i 23 § VSL andra st skulle vara oklar eller tillämpas särskilt oenhetligt. Tvärtom har vi en känsla av atl rättsläget med åren blivit ganska klart. Den oenhetlighet som möjligen finns kvar lär ju för övrigt minska på sikt genom alt antalet allmänna ombud begränsas till ett i varje kammarrättsomräde. Dessutom finns det ju möjlighet att i 23 § ta in exempel pä vad som är att anse som särskilda skäl. RSV har ocksä kvar sin möjlighet alt meddela klarläggande föreskrifter.

Den ojämförligt vanligaste orsaken atl fastställa tillkommande vägtrafik­skalt är all kilomelerskalt undandragits genom att kilometerskalteplikligt fordon brukals med ej fungerande kilometerräknare. Pä senare år har allt fler fordonsägare själva initierat sädan fastställelse genom s. k. självrätlel-se. Av tillkommande vägtrafikskalt på 1043851 kr. som vi i Västerbotten fastställde 1986 kom 399880 kr. från självrältelser (81 ärenden av totalt 297). Vi tror atl drivQädern bakom flertalet självrältelser varit en strävan att slippa det skatlelillägg som normalt las ul ifall skatteärendet uppkom­mer pä annat sätt. Om förslaget genomförs lår nog antalet självrältelser minska i anlal, vilket också lär minska skalteintäklerna; då våra resurser för en offensiv granskning är minsl sagt dåliga.

Dessutom har vi en känsla av alt efterbeskaltning bör ske ifall vägtrafik­skalt undandragits genom atl fordonsägaren faktiskt brutit mot bestämmel­se som finns inskriven i lag. Vi tror också att man i det allmänna rätts­medvetandet har samma uppfattning, att den som bryter mol spelreglerna bör erfara någon form av sanktion.

Värt förslag är alt nuvarande 23 § VSL behålls, med den ändringen att uttrycket "påkalla beslul om fastställelse" ändras till "begära fastställel­se".

3.2 Uppbörd och anstånd

Enligt utredningen bör en översyn ske av regelsystemet avseende uppbörd

men denna översyn bör för närvarande anstå och de nu gällande reglerna  73

 

behållas tills vidare. RSV delar utredningens uppfattning att reglerna bör     Prop. 1987/88:159 ses över eftersom de nuvarande reglerna med sista betalningsdag och     Bilaga 2 förtallodag tillämpas på olika sätl av länsstyrelserna. Enligt RSV år det mycket angeläget med en enhetlig tillämpning.

På utredningens förslag alt bestämmelser om anstånd, som överens­stämmer med motsvarande regler i LPP, förs in i 59 och 60 §§ i förslaget till ny VSL har kritiska synpunkter framförts av RSV och länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län.

RSV anför:

Enligt RSV:s mening är del tveksamt om del är motiverat alt införa institutet anstånd i fråga om betalning av väglrafikskall. Skattebeloppen är i regel inle sä slora alt det finns skäl att medge anstånd. För länsstyrelserna skulle bestämmelserna om anstånd förorsaka merarbete. RSV vill dock inte - mol bakgrund av vad som gäller på andra skatteområden - motsätta sig atl anstånd införs. Möjligheten att medge anstånd bör emellertid be­gränsas till de fall då den skaltskyldige begärt fastställande av skatten eller dä etl beslut om skatten har överklagats. Dessutom bör anstånd bara komma i fråga om det är etl störte belopp som skall betalas.

Länsstyrelsen i Hallands län anför:

Länsstyrelsen anser inle alt skäl finns att medge anstånd med betalning av skatten. Ofta gäller del låga skattebelopip. De synnerligen ömmande om­ständigheter som skall föreligga är svära att bedöma. Länsstyrelsens om­prövningsskyldighet av etl beslutat anstånd vid väsentligt förändrade eko­nomiska förhållanden hos den skattskyldige är svär alt tillämpa enär nägon uppgift om det ändrade förhållandet inle kommer in lill länsstyrelsen. Vid en eventuell försäljning av ett fordon med meddelat anstånd kan problem uppstä för den nye ägaren angäende skatteförhällandel.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:

Beloppen på de skaller, som vid varje tillfälle påförs ett fordon, är förhål­landevis låga vid en jämförelse med andra skatter där möjlighet till anstånd föreligger. Övervägande antalet fordon påförs hel årsskatt en gång per skatteår. Resten av fordonen debiteras för skatteperiod tre gånger per är. Beloppet när fordonsskatten skall utgä för skatleperiod har föreslagils bli höjt till 2500 kronor.

De fordon som påförs hög fordonsskatt år oftast även kilomelerskatte­pliktiga vilket innebär atl vägtrafikskalt kan komma atl debileras vissa fordon sex gånger per är. Ett och samma fordon kan därför bli föremål för prövning om anstånd mer ån en gäng per år.

Länsstyrelsen har ingen uppfattning om hur många anståndsärenden del kan röra sig om under ett är men i vart fall tillkommer en arbetsuppgift som länsstyrelsen inte har i utsikt att få ytterligare resurser för. Därför är länsstyrelsen inte beredd alt tillstyrka det förslaget om anstånd som regle­ras i 59 § förslaget lill ny vägtrafikskatlelag.

Däremot anser länsstyrelsen det vara mer befogal med den arten av anstånd som regleras i 60 § det vill säga anstånd sedan beslul har överkla­gats. Länsstyrelsen tillstyrker därför all beskattningsmyndighelen fär medge anstånd som föreslagits i 60 § VSL.

 

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:                             Prop. 1987/88:159

Bilaga 2 Vi anser inte alt det behövs några regler om anstånd. Det finns tvä orsaker till att ansöka om anstånd som vi ser del, antingen vill den skattskyldige få undantag frän brukandeförbud eller ocksä vill han ha befrielse frän restav­gift. Hans framställning bör dä prövas enligt antingen 63 eller 64 §§ VSL.

3.3 Debitering m. m. vid skattesatsändring

Pä utredningens förslag att framtida skattesalsförändringar avseende kilo­meterskatt skall genomföras utan all extra avstämpling görs och att i slället en schablonmässig fördelning av den totala körsträckan pä tiden före och efter ikraftträdandet skall göras vid den debitering som äger rum närmast efter del att skattesalsförändringen trätt i kraft har endasl KR i Jönköping synpunkter. KR anser alt del av rättssäkerhetsskäl borde finnas en möjlig­het för den skattskyldige att göra en fri\ illig avstämpling, som ger honom etl säkert bevismedel. Genom en möjlighet till frivillig avstämpling kan även processer om skallens proportionering undvikas.

3.4 Beslut enligt vägtrafikförfattningarna som påverkar beskattningen

Enligt utredningen är del nödvändigt att i VSL fortfarande hänvisa till FK och BRK, eftersom något lämpligt sätt atl undvika kopplingen mellan FK och BRK å ena sidan och vägtrafikskattelagsliftningen ä andra sidan inte kunnal finnas. För att lösa de problem som kan uppkomma genom denna koppling föreslär utredningen därför att etl samrädsförfarande mellan TSV och RSV skall ske vid registrering av fordon innan beslut fattas som kan påverka beskattningen och alt vid delade meningar frägan skall hänskjulas till regeringen för avgörande. De flesta remissinstanserna har inga invänd­ningar mot förslaget. /?5 V anser alt den föreslagna konstruktionen innebär praktiska fördelar och förbättringar gentemot vad som nu gäller och all den ger goda förutsättningar all komma lill rätta med ifrågavarande problem. Enligt RSV kvarstår emellertid kärnfrågan i sammanhanget, nämligen atl en ordning som inte är reglerad i lag blir bestämmande för beskattningen.

TSV vill inle motsätta sig elt samrädsförfarande även när det gäller beslul om klassificering av fordon men vill inte vidkännas något behov av reglerad vetorätt av det slag som utredningen föreslår och anför bl. a.:

Klassificeringsfrågor bör enligl verkets mening åven fortsättningsvis bedö­mas med primär utgångspunkt från fordonslekniska aspekter. Med ett obligatoriskt samrådsförfarande blir det sörjt för atl även beskaltningskon-sekvenser av elt avsett beslut blir beaktade. Verket ser inle några hinder mot all frågor av detta slag skall gå atl lösa utan atl regeringen behöver kopplas in.

Det sagda gäller även dispensmandatet i 86 § bilregisterkungörelsen.

Rörande författningsregleringen kan det konstateras atl det finns flera
klassificeringsmandat i vägtrafikförfatlningarna. Frägan är om del är rik-     75

 

ligt att enbart ändra 4 § fordonskungörelsen eftersom en klassificering med     Prop. 1987/88:159 stöd av delta lagrum inte självklart innebär atl fordonet har sådan klass     Bilaea 2 enligt övrig vägtrafiklagsliftning. 1 vart fall bör 5 § bilregisterkungörelsen ändras och det kan diskuteras om inte detta är tillräckligt.

Samrådsförfarandet bör också begränsas lill sädana fall där klassifice­ringen avser fordon som är skattepliktiga eller som blir skattepliktiga genom klassificeringsbeslutel.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser i likhet med RSV att det kan ifrågasättas. om en hänvisning i en skattelag till en författning av lägre dignitet slår i överensstämmelse med regeringsformens bestämmelser om beskattning. Hovrätten anser dock all praktiska skäl talar för atl den nuvarande kopplingen mellan VSL å ena sidan och FK och BRK å andra sidan bibehålls. Med hänsyn lill regeringsformens föreskrifter om normgiv­ningsmakten inom skaltelagsliflningens omräde kan utredningens förslag enligt hovrätten inle anses tillfredsställande.

AB Svensk Bilprovning uppger alt del finns andra fordonsuppgifler än klassificering och registrering som påverkar beskattningen och anför:

Karosseribeskrivningen avgör om en lastbil omfattas av kraven på för­säljningsskatt eller inte. TSV har utfärdat regler om hur beskrivning ska ske. Reglerna tillkom i samband med införandel av det centrala bilregistret och har som främsta syfte all underiätta registerföringen. Frän skatlesyn­punkl kan emellertid beskrivningarna fä olika konsekvenser. En pick-up försedd med en plastkåpa över flaket kan sålunda med avseende på karos-seriet beskrivas som flak med kåpa eller skåp med löstagbar överdel. Ur skattesynpunkt kan emellertid beskrivningen som skåp medföra ett uttag pä 10000 kr i försäljningsskatt.

Enligl gällande praxis förlorar ett fordon sin ursprungliga identitet om alltför lite återstår av fordonet efter en reparation eller ombyggnad. TSV har i sina föreskrifter angett en gräns mellan ombyggda och amatörbyggda fordon. I övrigt saknas regler om hur mycket som fär ändras, exempelvis för krockade fordon där karosseriet eller del av det bytts ut. På det här omrädet har berörda myndigheter dessutom ofta olika uppfattning. Så ska t. ex. försäljningsskatt utgä pä s. k. Beach Buggy och pä fordon som tidigare varil registrerade trots alt de ur registrerings- och besiktningssyn-punkl bibehåller sin ursprungliga identitet.

Totalviklen är bestämmande för skatten pä lastbil, buss och annan släpvagn än pähängsvagn. Enligt TSV:s föreskrifter fär t. ex. husbil åsättas en tolalvikt inom etl intervall frän en lägsta föreskriven upp till den största vikt för vilket fordonet är byggt. Fordonsägaren väljer ofta den lägsta möjliga viklen men kan då, om den ursprungliga totalviklen varit över 3000 kr, bli påförd försäljningsskatt i efterhand. Även i andra fall finns möjligheter alt enkelt påverka totalviklen, t. ex. genom att byta hjul, däck eller Qädrar.

Som framgår kan skatt komma atl utgå, ibland med betydande belopp pä
ganska vaga grunder. Vi delar därför RSV:s oro över hänvisningen i en
skattelag till en författning av lägre dignitet. Den samrådsskyldighet utred­
ningen föreslår är inte tillräcklig för atl undanröja dessa olägenheter. En
ytterligare utökad samrådsskyldighet tror vi inte är praktiskt lämplig.
Istället bör man sä längt som möjligl komma bort frän knylningen mellan
register-/fordonsuppgifter och skaltutlag. Främst gäller det för försälj-       y

ningsskatten. En ändrad beskattningsgrund för personbilar och lätta last-

 

bilar och bussar som redovisats ovan skulle ocksä innebära en förenkling i della sammanhang.

Prop. 1987/88:159 Bilaga 2

3.5 Rätt att framföra fordon när vägtrafikskatt inte erlagts

Flera remissinstanser har synpunkter pä utredningens förslag om rätl att fä framföra fordon lill och frän riksprovplals när vägtrafikskalt inle har erlagts. RPS har inget atl erinra mol förslaget förutsatt att fordonet år Irafikförsäkral. TSV tillstyrker förslaget men föreslär att en skyldighet införs alt vid sädan färd ha med sig en handling som ulvisar var och när tid finns bokad för fordonet. RSV anser att det är olämpligt att utöka möjlighe­terna alt använda avställda fordon och att det måste finnas myckel starka skäl om en sådan möjlighet skall införas och gälla alla fordon.

RSV anför bl. a.:

Eftersom nägot tillstånd lill brukandel inte är avsett att utfärdas kan kontrollproblem uppslå. Polisen som träffar pä fordon på väg skulle få ytterligare fall där giltigt kontrollmärke kan saknas men fordonet ändå fär brukas. Risken fmns atl kontrollmärkessyslemet urholkas. Om ett fordon upptäcks på väg och föraren påstår all fordonet är pä kortast lämpliga väg mellan verkstad och närmaste riksprovplals, mäste undersökas var verk­staden är belägen, vilken riksprovplals som avses, om den är den närmaste och om kortaste väg har använts.

RSV anser därför att det finns skäl att ytterligare begränsa den rätt atl använda avslällt fordon som utredningen föreslagit. Den bör bara gälla tyngre fordon, dvs. med tolalvikt över 3 500 kg. Sädana fordon kan vara svära alt förflytta upplastade med fast bogsering. Det är vidare den typ av fordon som vanligen repareras under avställningstid. För att kunna kon­trollera atl användningen är tilläten anser RSV att det mäste finnas ell körtillslånd för transporten. Det bör ankomma pä länsstyrelsen att utfärda körtillståndet.

Länsstyrelsen i Hallands län är tveksam till förslaget eftersom del medför att kontrollsystemet urholkas genom att flera fordon kommer att vara i trafik utan gällande kontrollmärke. Om i någon mån önskemålen om lättna­der alt få använda avslällda fordon skall tillmötesgås kan länsstyrelsen tillstyrka sådana beträffande fordon med dygnsskalt.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att endasl fordon med en fordonskatt på minsl 4800 kr. får rätt alt köras avställda och att rätten utökas till alt omfatta transporter till och frän reparationsverkstad. Läns­styrelsen anför:

Utredningen menar atl mänga ägare till tunga fordon har egen verkstad och att - belräffande andra fordonsägare — fordonen kan lämnas för repara­tion i anslutning till avslällningen.

Många fordonsägare har sannolikt egen verkstad men del är säkerligen än fler som inte har det, t. ex. enbilsåkare. Dessutom är det inle så säkert att del går alt anpassa tiderna sä atl de stämmer med avslällningsdagen i förhållande lill de beställda tiderna för reparations- respektive besiktnings-

77

 

tillfällena. I sammanhanget bör även beaktas verkstädernas möjligheter att     Prop. 1987/88:159
bereda plats för parkering under väntetider.                        Bilaga 2

Den främsta orsaken till atl fordonen avställs är att hålla nere utgifterna för vägtrafikskatten.

I likhet med utredningen anser länsstyrelsen att särskilt körtillslånd inte behövs för nämnda transporter.

Motsvarande synpunkter anförs av SBF och Svenska Åkeriförbundet, vilka dock anser atl krav pä körtillslånd skall föreligga. Enligt SBF skulle körtillståndet kunna begränsas till tre månader. SLTF år ocksä av den uppfattningen att åtminstone tunga fordon skall få föras till och från verk­stad utan att vägtrafikskalt eriagts men mot särskilt körtillslånd och att trafikförsäkringsplikten är uppfylld. Även MRF anser att rätlen att få använda avslällt fordon skall omfatta resor lill och frän verkstad, dock att tillständ skall kunna ges inte bara för tunga fordon utan också för övriga motorfordon.

3.6 Överklagande

Utredningen föreslär främst av processekonomiska skäl att länsstyrelsens beslut skall överklagas lill länsrätt i första instans i slället för som för närvarande till kammarrätt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Enligt hovrätten över Skåne och Ble­kinge innebär förslaget alt etl avgörande skall kunna överklagas i en instans ulöver vad som nu är möjligl, vilket kanske kan någol komma att inkräkta på den besparing som den ändrade inslansordningen tänkts med­föra. Eftersom möjligheten till ylleriigare domstolsprövning måste anses gagna rättssäkerheten anser hovrätten dock alt förslaget bör tillstyrkas. Länsstyrelsen i Uppsala län anser atl det inte finns några bärande skäl för att ha en annan instansordning avseende ärenden rörande skattebefrielse/ nedsättning av skatt för fordon, som används pä öar eller varaktigt förts ut ut riket än för övriga ärendelyper, som enligt förslaget överklagas till länsrätten.

Enligt utredningen skall beslut även kunna överklagas i särskild ordning,
86 och 87 §§ i förslaget lill ny VSL. De föreslagna bestämmelserna motsva­
rar i huvudsak bestämmelserna i LPP och lagen om mervärdeskatt. In­
vändningar mol förslaget har gjorts av LON och länsstyrelsen i Uppsala
län. Deras skäl finns redovisade under avsnitt 3.1. Länsstyrelsen i Stock­
holms län ställer sig med hånsyn till den lidrymd inom vilket överklagande
i särskild ordning kan ske tveksam till möjligheterna att i många fall utreda
fakta. Etl fordon kan ha många ägare under en sjuårsperiod och enligl
länsstyrelsen kan en fordonsägare sällan prestera några säkra uppgifter om
ett fordon om de är några år gamla och i ännu mindre grad om han därtill
säll fordonet. Länsstyrelsen i Hallands län anser förslaget obehövligt och
anför atl den möjlighet som RSV och i viss män beskattningsmyndigheten
har enligl nuvarande 39 § VSL (88 § i förslaget) är tillräcklig. Motsvarande
synpunkter framförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.                        78

 

3.7 Strafflestämmelser                                               Prop. 1987/88:159

Bilaga 2 Pä utredningens förslag att straffbestämmelserna i nuvarande VSF inte skall ersättas av några straffbestämmelser i nya VSL har synpunkter framförts av RSV och hovrätten över Skåne och Blekinge.

RSV anför:

Straffbestämmelser har utmönstrats ur VSF och har inte tagits in i nägon annan författning. Vissa av dessa straffbestämmelser är enligt RSV:s me­ning av sådan vikt att de bör behällas. Detta gäller bestämmelserna i 55 § 2 i nuvarande VSF i fråga om åtgärd enligt 41 § andra stycket. Det gäller ocksä bestämmelser i 56 § 2—4 nuvarande VSF i fråga om föreläggande och den som underlåter alt avstämpla räknaren när fel upptäcks pä den och den som hindrar eller försvårar kontroll enligt 51 §.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anför:

Liksom utredningen anser hovrätten att bestämmelserna i 33-38 §§ väg­trafikskattelagen bör föras över till den nya lagen. Vidare delar hovrätten uppfattningen att i den mån ny teknisk apparatur gör väglrafikskatteför-ordningens nu gällande straffbestämmelser obehövliga bör dessa upphä­vas.

Av formella skäl föreslär utredningen att även övriga straffbestämmelser i väglrafikskatleförordningen bör slopas. Hovrätten delar uppfattningen att straffbestämmelser inle fär meddelas av regeringen i en förordning som gäller skalt. Utredningen nämner emellertid ingenting om varför de nu aktuella föreskrifterna i och för sig inte längre skulle behöva vara straff-sanktionerade. Det är möjligl att även återstoden av straffbestämmelserna kan anses överflödiga. Betänkandet ger emellertid inte etl tillfredsslällande underlag för ställningslagande i denna del. För det fall bestämmelserna även fortsättningsvis kan anses motiverade bör de kunna tas in i nya vägtrafikskallelagen, varigenom regeringsformens föreskrifter blir uppfyll­da.

4 Beskattning av utländska fordon

4.1 Allmänt

Utredningens förslag alt utländska fordon skall vara skattepliktiga endast
om totalviklen överstiger 3 500 kg har tillstyrkts eller lämnats ulan erin­
ringar av samtliga remissinstanser. GTS anför bl. a. alt debitering av kilo­
meterskall på dieseldrivna s. k. husbilar ofta leder till diskussioner vid
grånspassagerna om berättigandet av skatten. Genom förslaget kommer
endast etl fåtal av dessa fordon alt i fortsättningen bli föremål för skallebe­
läggning. Även s. k. vambilar, som ofta används av ägarna för privat bruk,
blir skattefria. Genom den föreslagna ändringen undanröjs irritationsmo­
ment samtidigt som en viss arbetsbesparing vinns för tullverkets del. SBF
anför att det kan vara påkallat all införa regler om hur totalvikt (skattevikt)
skall bestämmas för utländska fordon i Sverige. För närvarande saknas
krav alt handling, som dokumenterar totalviklen, skall medföras i fordo-      79

 

net. Svenska Akeriförbundet accepterar förslaget under förutsättning att     Prop. 1987/88:159 motsvarande skattefrihet för svenska fordon kan utverkas i Norge och     Bilaga 2 Finland.

Enligt utredningens förslag skall bötesstraff utdömas enl. 8 § första stycket endasl då utfärdad införselhandling inte kan företes vid kontroll under färd genom Sverige. I övrigt föresläs inle nägon ändring i nämnda lagrum. GTS, som har synpunkter på såväl 8 § första som andra stycket, anför:

8 § första stycket

Utredningen har i straffbestämelserna i 8 § första stycket föreslagit en ändring med innebörd att bötesstraff skall utdömas endast då utfärdad införselhandling inle kan företes vid kontroll under färd genom Sverige eller i utförselorten. I särskilt yttrande har experten Göran Guste anmält avvikande mening härifrån. Enligt hans uppfattning skulle i sä fall en kopia av införselhandlingen behöva behällas i införselorten som bevis på atl sådan handling utfärdats. Detta skulle medföra kostnader och administrati­va besvär.

Styrelsen biträder Gustes synpunkter. Det kan inte vara riktigt att nöd­gas införa etl extra dokument för arkivering hos tullmyndigheterna enbart för användning vid ifrågasatt brott mot skattebeslämmelserna.

Det borde - om straffpåföljden skall vara böter - räcka med att 8 § första stycket kompletteras med en bestämmelse som gör del möjligl alt i vissa fall göra undantag frän straffpåföljden.

Styrelsen ifrågasätter dock lämpligheten av bötesstraff för förseelser enligt 8 § första stycket. Del rör sig här mest om yrkestrafik med förare som har erfarenhet av de svenska kilometerskatlebeslämmelserna och som känner till skyldigheten att avlämna införselhandling och medföra den vid resan genom Sverige. Bölesförfarande kräver åklagarens prövning av om­ständigheterna före rättegång. Möjligheten atl efter rättegängen driva in ådömda böter varierar med hänsyn till vilket land den dömde hör hemma, dvs. tillämpningen av straffbestämmelsen blir orättvis.

Enligl styrelsens mening bör i stället den som inte kan uppvisa införsel­handling åläggas en administrativ avgift om förslagsvis 300 kr. för varje gäng. Tullmyndighet bör därvid ges. rätl att omhänderta fordonet i utförsel­orten tills avgiften betalas. Jfr 7 a §.

Oavsett om bötesstraff bibehålls eller om en administrativ avgift i stället införs bör sanktionen tillämpas bara en gång för varje resa. Att en införsel­handling inle kan företes aktualiseras alltid när elt skalleplikligt fordon förs ul från landet och eventuell skatt skall debiteras. Det kan därför vara motiverat att straffsanktionen bara gäller då införselhandling saknas vid utförsel av fordonet. I 8 § första stycket bör i sådant fall hänvisning inle göras lill 6 § andra stycket utan bara till 6 a § första stycket.

8 § andra stycket

Guste har i sitt särskilda yttrande föreslagit atl inle bara lämnande av felaktiga uppgifter av belydelse för fastställande av skalt skall medföra straffansvar utan även atl underiåtenhet all lämna uppgift till ledning för skatledebiteringen skall bestraffas.

Styrelsen biträder Gustes förslag men föreslår all underiätenheten skall
gälla utförseln (underlåtenhet atl lämna uppgift vid införseln läcks av
styrelsens förslag till ändring av första stycket). Bestämmelsen skulle bli                „„

 

tillämplig i de fall dä fordon passerar ul ur landet utan atl anmälan görs hos     Prop. 1987/88:159
tullmyndigheten.                                                            Bilaga 2

I detta sammanhang vill styrelsen erinra om vissa tullbestämmelser som har anknytning till bestämmelserna om vägtrafikskall på utländska fordon.

Befälhavare eller förare på transportmedel skall enligl 53 § tullstadgan (1973:671) i samband med ankomst lill eller avgång från tullområdet anmä­la och lämna uppgifter om transportmedlet och på delta medförda varor utom resandes handresgods. Förare på motorfordon, som kommit till tullområdet över landgränsen, behöver enligt 76 § lullordningen (TES 1973:159) inte göra anmälan till tullmyndighet, om föraren och medföljan­de passagerare inte medför varor utöver vad resande fritt fär införa och om fordonet fär införas ulan angivning till förtullning eller ansökan om tempo­rär tullfrihet. Lättnaden gäller bl. a. inte om deklaration för vägtrafikskatt skall lämnas eller fråga om befrielse från kilometerskatt skall prövas i gränsort. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underläter atl göra anmälan kan dömas till böter enligl 73 § p 2 tullstadgan.

Trots att böter sålunda kan utdömas enligl tullstadgan bör enligt styrel­sens mening underlåtenheten alt lämna uppgifter för vägtrafikbeskattning­en även medföra straffansvar enligl vägtrafikskattebeslämmelserna.

Orden "grov värdlöshet" bör ändras till "grov oaktsamhet" för att få bättre överensstämmelse med ordvalet i exempelvis 83 § i den föreslagna vägtrafikskattelagen, 10 § skatlebrotlslagen (1971:69) och 5 § varusmugg­lingslagen (1960:418).

4.2.Interimsskatl, skatt på exportvagnar och på turistvagnar.

Utredningen förslär en radikal förenkling av systemet med interimsskatl genom att en licensavgift om 100 kr. införs i stället för nuvarande system med interimsskatl som tas ut med 20 kr. per fordon vartill kommer skyltav-gift med 10 kr. per skyll. Vidare föreslår utredningen atl kungörelsen om beskattning av motorfordon, som är infört i svensk exportförteckning, upphävs i sin helhet och atl bestämmelsen om skatt på turistvagnar i I § första stycket förordningen om uppbörd m. m. av vägtrafikskalt pä vissa fordon, som icke är registrerade i riket, uppphävs. På de föreslagna åtgär­derna har endast GTS synpunkter och anför:

Styrelsen är positiv till den föreslagna förenklingen av avgiftsbeläggningen
för interimsregislreringar genom sammanslagning av avgifterna till en
enda. En motsvarande sammanslagning bör även kunna göras i fräga om
exporlvagns- och turistvagnsregistreringar. Avgifterna bör dock inte las in
som en expeditionsavgift enligt expeditionskungörelsen (1964:618). Från
lokala och regionala tullmyndigheter har påpekats att denna avgiftsform i
delta sammanhang år opraktisk och tidskrävande. Den för med sig behov
av stora växelkassor hos de tullavdelningar där lullklareringarna av fordo­
nen utförs. Växelkassorna skulle pä vissa tullavdelningar komma atl uppgå
till 15-20000 kronor. Framförallt skulle i fräga om interimsregislreringar
som utgör del övervägande antalet registreringar detta bli betungande och
medföra en onödig resursförbrukning. Avgiften bör i slället debiteras pä
lullsedel i fräga om interimsregislrering och på en särskild debileringsavi
beträffande de båda övriga registreringsformerna. Med hänsyn lill tidsåt­
gången vid exportvagns- och turistvagnsregistreringar - bl. a. måsle ofta
omfattande utredningar göras belräffande frågan om utländsk bosättning -
bör avgiften fastställas till 300 kronor.                                                 gj

6    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 159

5 Höjning av vissa viktgränser                         Prop. 1987/88:159

Bilaga 2 Enligl utredningens förslag skall viktgränsen för bussar och lastbilar med

skåpkarosseri i 4 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon höjas från 3000 kg till 3 500 kg. Eftersom en sådan höjning innebär en skärpning av försäljningsskatten för de fordon som därigenom blir skatte­pliktiga och har hög ijänslevikt förslär utredningen atl skattesatserna i 8 § i nämnda lag justeras sä all del tilläggsbelopp som utgår om Qänstevikten överstiger I 600 kg tas bort. Skatten skall vara densamma per kg Qänsle­vikl oavsett hur hög Qänstevikten år. Som en följd av förslaget föreslår utredningen bl. a. en motsvarande höjning av viktgränsen i lagen (1968:430) om mervärdeskall, som innebär att ingående mervärdeskatt avseende förvärv av fordon under viktgränsen inle blir avdragsgill. Flerta­let remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. RSV och Volvo Svenska Bil AB anser inle alt nägon begränsning av försäljnings­skatten lill enbart lätta lastbilar med buss och skåpkarosseri skall ske utan all försäljningsskatt skall las ul för samtliga lätta lastbilar, dvs. även flaklaslbilar, med en tolalvikt av högst 3 500 kg. MRF avstyrker förslaget och anför bl. a. att den skatleskärpning, som en höjning av viktgränsen skulle innebära samlidigl som den ingående mervärdeskatten för fordon under viktgränsen inle blir avdrag:igill, inle pä långt när kompenseras av den föreslagna justeringen av skallesatserna i 8 § lagen om försäljnings­skall på motorfordon. En eventuell ändring av viktgränsen måste därför enligl MRF föregås av en utredning som närmare redovisar för- och nack­delar av en ändring samt konsekvenserna härav. M ifrågasåller nödvändig­heten av de föreslagna följdändringarna i bl. a mervärdeskatlelagen. Volvo Svenska Bil AB anför alt mervärdeskatt måsle vara avlyftbar på alla lätta lastbilar för redovisningsskyldiga för mervärdeskatt. Alternativt föreslår Volvo en lägre mervärdeskatt, l.ex. 12,7% på samtliga lätta lastbilar. MRHF anför atl slopandet av tilläggsbeloppet för fordon med en Qänsle­vikl över I 600 kg. visserligen kommer atl underlätta importen av tyngre fordon, men enligt förbundet bör importen av samlarfordon av årsmodell 1950 eller tidigare ytterligare underlättas. SBF och SLTF anser atl en reduktion av väglrafiksskalterna för fordon med över 3 000 kg men högst 3 500 kg skatlevikt bör övervägas med hänsyn till atl en hel del skolskjuts-fordon och specialfordon för transport av handikappade finns i berörda viktklass.

82

 

Till lagrådet remitterade lagförslag           Prop. 1987/88:159

Bilaga 3 Förslag fill

Vägtrafikskattelag Inledande bestämmelser

1 § Vägtrafikskalt skall betalas lill staten enligl denna lag i form av
fordonsskatt och kilometerskall.

Med bensin avses i denna lag de produkter som är skattepliktiga enligl lagen (1961:372) om bensinskatt.

2 § Bestämmelserna om skatt i denna lag, med undanlag av bestämmel­
serna i 65 och 89 §§, gäller också för skattetillägg, förseningsavgift, ränla
och restavgift.

Beskattningsmyndighel m.m.

3 § Beskattningsmyndighel är lånsstyrelsen i det län där fordonels ägare
har sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet inle är registrerat, i det
län där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom
landet, är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

Beskatlningsmyndigheten fär anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i I kap. 6 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Det allmännas talan hos förvaltningsdomstol i mäl och ärenden enligt denna lag förs av ett allmänl ombud. Ombudet skall ocksä yttra sig i ärenden hos riksskalteverkel om förhandsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar allmänna ombud och ersättare för dessa.

4 § Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtra-
fikskaU.

Skatlevikt

5 §    Med skatlevikt avses den vikt efter vilken vägtrafikskatt beräknas. Skattevikten utgör för

personbil, motorcykel, traktor el-                  Qänstevikten
ler motortedskap

buss, lastbil eller annan släpvagn totalviklen, dock högst den brut-

än påhängsvagn            lovikt med vilken fordo net fär fö-

Av de till lagrådet remitterade lagförslagen har här ej medtagits:

a)   bilagorna 1-3 till vägtrafikskallelagen eller bilagorna 1-2 till lagen om vägtrafikskatt på utländska fordon, samt de till lagrådet remitterade förslagen till lagar om ändring i dessa lagar (bilagorna) frän den I juli 1989.

b)  de lagförslag som anges i punkterna 6-9 i avsnitt 9 i propositionen.

Lagförslagen överensstämmer med de till lagrådet remitterade.                 83

 

ras pä väg  som  är upplåten för     Prop. 1987/88:159
högst 10 tons axellryck eller 16 tons     Bilaga 3
bog gilryck
påhängsvagn                             den del av fordonets total vikt

som vilar på dess fasta axel eller fasta axlar, dock högst den brut­tovikt med vilken fordonet får föras pä väg som är upplåten för högst 10 tons axeltryck eller 16 tons boggi-tryck.

Kan en buss, lastbil eller släpvagn förses med två eller flera olika karosserier, beräknas skallevikten efter det karosseri som ger högst to­lalvikt för fordonet. 1 fråga om lastbil som kan förses med anordning för pähängsvagn beräknas dock skatleviklen efter fordonets tolalvikt med sådan anordning.

Skattepliktiga fordon

6   § Motorcyklar, personbilar, lastbilar, bussar, traktorer, motortedskap och släpvagnar är skattepliktiga, om de är eller bör vara upptagna i bilre­gistret och inte är avställda. Påhängsvagnar med en skatlevikt över 3 000 kilogram är dock inte skattepliktiga om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar som inte är ber sin- eller gasoldrivna.

7   §    Fordonsskatt skall betalas för alla skattepliktiga fordon.

8   § Utöver fordonsskatt skall kilometerskatl betalas för skattepliktiga personbilar, lastbilar eller bussar som drivs med motorbrännolja' samt för skattepliktiga släpvagnar med en skattevikt över 3000 kilogram, som dras av sådana personbilar, lastbilar eller bussar (kilometerskattepliktiga for­don).

9   § Motorcyklar, personbilar, lastbilar eller bussar som enligl bilregistret har ärsmodellsbeleckning 1950 eller äldre är inte skattepliktiga.

Vem är skattskyldig

10       §    Skatlskyldig för etl visst fordon är ägaren av fordonet.

Har ett fordon flera ägare är de solidariskt ansvariga för den skatt som skall betalas för fordonet.

Som ägare av elt fordon anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fräga om ett fordon som innehas på gmnd av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyftjan-derätl för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare.

Beskatlningsperiod

11       §    Skatt beräknas för varje fordon för skatteår eller skatteperiod.

Ett skatteår beslår av tolv på varandra följande kalendermånader. En            84

 

skatleperiod består av fyra på varandra följande kalendermånader, om     Prop. 1987/88:159
regeringen inle genom föreskrifter förordnar något annat.      Bilaga 3

Är etl fordon skalleplikligt under endasl en del av ett skatteår eller en skatleperiod beräknas skatten för den tid fordonet är skattepliktigt, om inte annal följer av 13 § andra stycket.

12 §    Skatteår och skatteperiod bestäms genom föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Fordonsskatt

Skattens storlek

13 § Fordonsskatten betalas för skatteår enligt bilaga 1 till denna lag, om
inte annat följer av 14 §. För skatleperiod betalas skatten med en tredjedel,
för kalendermånad med en tolftedel och för dag med 1/360 av skatten för
helt är. Överstiger fordonsskatten för ett fordon 3 600 kronor för helt är,
skall fordonsskatten betalas för skatteperiod.

Föreligger skatteplikt för fordonet under en del av en kalendermånad, utgår fordonsskatt för hela mänaden. Detta gäller dock inte för den kalen­dermånad under vilken skatteplikt första gängen inträder för fordonet eller skatteplikten upphör av annan anledning än avslällning, om fordonsskat­ten uppgär till minst 4 800 kronor för helt skatteår. Om ett sådant fordon varit avställt, avräknas .eller återbetalas fordonsskatt föravslällningstiden, om denna omfattat minsl 15 dagar eller om fordonet övergått till ny ägare under avställningsliden.

Fordonsskatten för ett skatteår eller en skatteperiod skall betalas under månaden före ingången av skatteåret eller skatleperioden (uppbördsmäna­den). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär med­dela föreskrifter om undantag från detta för vissa grupper av fordon.

14 § För en personbil som hör hemma i en kommun som anges i bilaga 3
till denna lag utgår fordonsskatt enligt bilaga I endast till den del fordons­
skatten för är räknat överstiger 384 kronor.

En personbil anses höra hemma i den kommun där den skattskyldige har sin adress enligt bilregistret vid den tidpunkt som anges i 16 § första eller andra stycket eller vid ingången av den tid som anges i 16 § tredje stycket. Saknas sådan adress gäller i stället den adress som borde vara antecknad i bilregistret.

Den lägre fordonsskatten tillämpas när fordonsskall påförs för helt skat­teår eller hel skatteperiod, när skatt påförs därför alt skatteplikt inträder för etl fordon, vid eflerbeskatlning eller vid uppbörd med anledning av att etl fordons beskaffenhet ändras.

15 § Om etl fordons beskaffenhet ändras så atl fordonsskatten skall utgå
med elt högre belopp.än tidigare, utgår den högre skatten frän och med den
kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning i anledning av änd­
ringen skedde eller senast skulle ha skett. Medför ändringen alt fordons-    85

 

skallen skall utgå med ett lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten     Prop. 1987/88:159 från och med kalendermånaden närmast efter den under vilken regislre-     Bilaga 3 ringsbesiktning i anledning av ändringen skedde.

Om elt fordons användning ändras så alt fordonsskatten skall utgå med ett högre belopp än tidigare, utgår den högre skatten från och med den dag då ändringen skedde. Medför ändringen att fordonsskatten skall utgå med etl lägre belopp än tidigare, utgår den lägre skatten frän och med dagen efter den dag dä ändringen skedde.

Vem som skall betala eller få tillbaka fordonsskatt

16 § Om inte annat följer av andra eller tredje stycket, skall fordonsskat­
ten betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången av den
kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Fordonsskatt som påförs på grund av atl skatteplikt inträder skall beta­las av den som var skattskyldig när skatteplikten inträdde. Fordonsskatt som påförs pä grund av ändring som avses i 15 § skall betalas av den som var skattskyldig när regislreringsbesiktning i anledning av ändringen sked­de eller senast skulle ha skett eller, i fråga om ändrad användning av fordon, när användningen ändrades.

Fordonsskatt som fastställs genom beslut om efterbeskaltning skall be­talas av den som var skattskyldig under den tid skatten avser.

17 § Upphör skatteplikten för eti; fordon under lid för vilken fordons­
skatt har betalats, återbetalas den överskjutande skallen till den som var
upptagen i bilregistret som ägare av fordonet när skatteplikten upphörde.

Sänks skatten i fall som avses i 15 §, återbetalas den överskjutande skatten lill den som var upplagen i bilregistret som ägare av fordonet när registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller, om sänk­ningen beror av ändrad användning, när användningen ändrades.

18   § Innebår en ändring av denna lag atl fordonsskatten för ett fordon skall ulgå med etl annal belopp än tidigare och har fordonsskatt påförts för tiden efter ikraftträdandet enligt äldre bestämmelser, skall tillkommande skallebelopp betalas för liden från och med ändringen lill utgången av skatleäret eller, om fordonsskall har påförts för skatleperiod, till utgången av skatteperioden. För samma tid skall, om fordonsskatten har betalats, överskjutande skattebelopp återbetalas.

19   § Den som vid ikraftträdandet av en lagändring som avses i 18 § är skallskyldig för elt visst fordon är skyldig all betala tillkommande skatt enligt 18 § och är berättigad till återbetalning av skatt enligt samma para­graf.

Skattebelopp enligl första stycket som understiger 100 kronor behöver inle betalas in lill staten och återbetalas inte heller.

Traktorer m.m.

20 §   Traktorer indelas i skattehänseende i klass I (Irafiklraklorer) och

klass II (jordbmkslraktorer).                                                                                 86

 

21 §   En traktor hänförs om annal inte sägs i 22 § till klass I om den            Prop. 1987/88:159

1.  har en Qänslevikl över 2000 kilogram och används för transport på     Bilaga 3 väg som inte är enskild, eller

2.  är en till traktor ombyggd bil.

22 § Traktorer som inte skall hänföras till klass 1 skall hänföras lill klass
II.

Till klass II hänförs ocksä en traktor enligl 21 § I om den

1.  uteslutande eller sä gott som uteslutande används för transport av produkter frän eller förnödenheter för lantbruk, skogsbruk, yrkesmässig växtodling eller yrkesmässigt fiske, under förutsättning, såvitt gäller skogsbruk, alt lasten sammanlagt inte överstiger 15 ton, eller

2.  används endast för transporter som år begränsade till

a.      transport av endast traktorn med förare,

b.      godsbefordran vid passage över väg,

c. befordran av gods som är lastat pä traktorn,

d.    befordran vid färd till eller från arbetsplats, försäljningsställe eller
dylikt av redskap som skall drivas med traktorn eller av sådant gods som
behövs för driften av traktorn eller redskapet, eller för dess förare.

23   § Om en jordbrukstraktor tillfälligt skall användas pä sådant sätt att den blir att anse som en Irafiktraklor, skall tilläggsskall betalas beräknad efter skillnaden i skattesats enligl bilaga I för Irafiklraklorer och jord-brukstraklorer. Tilläggsskatten skall vid varje tillfälle betalas för en tidspe­riod omfattande en halv kalendermånad. För den tid tilläggsskatt betalats fär traktorn användas som en irafiktraklor.

24   § Används en irafiktraklor för att dra påhängsvagnar som inle är registrerade här i riket, utgår fordonsskatt för traktorn med tvä gånger det belopp som anges i bilaga I till denna lag.

25   § Ell skatlepliktigl motorredskap beskattas som en jordbrukstraktor om det har en Qänslevikl som inte överstiger 2000 kilogram och inte är en till molorredskap ombyggd bil, och i annal fall som en trafiktraktor.

Kilometerskatt

Kilometerräknare och märke

26 § Etl kilomelerskallepliktigl fordon skall vara försett med en särskild, godkänd räknare för registrering av fordonels körsträcka och tillhörande anordningar för dess funktion (kilometerräknarapparatur). Apparaturen skall vara plomberad samt godkänd vid besiktning och fungera tillfredsstäl­lande.

Om etl kilometerskaltepliktigt fordon inte är försett med sådan appara­
tur fär det inte användas. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer fär dock meddela föreskrifter om alt fordon ändå fär användas i
avvaktan pä reparation eller besiktning av kilometerräknarapparaluren.            87

 

27 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter     Prop. 1987/88:159
ansökan medge alt ett kilometerskaltepliktigt fordon inte behöver vara     Bilaga 3

försett med kilometertäknarapparatur. Har sådant medgivande lämnats gäller inle 26 § andra slyckel.

28   § En kilometerskatlepliktig personbil skall vara försedd med elt sär­skill märke, som visar att fordonet är kilometerskaltepliktigt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att förse personbil med etl sådant märke.

29   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande, montering, plombering, renove­ring, reparation, besiktning och kontroll av kilometertäknarapparatur, om beräkning av körsträcka på grundval av registreringar i kilometertäknare saml om märke som avses i 28 §.

Skattens storlek

30 § Kilometerskatl ulgår för den körsträcka som ett fordon tillryggalagt
under den tid då det varil kilomelerskattepliktigt.

Skatten beräknas för helt tiotal kilometer efter de skattesatser som anges i bilaga 2 till denna lag.

31 § Den skaltskyldige skall för varje skatteperiod lämna uppgift till
ledning för beräkning av skatten. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om undantag från delta.
Uppgift lill ledning för beräkning av skatt skall lämnas även i andra fall, om
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar före­
skrifter om delta.

Uppgift till ledning för beräkning av skatten lämnas genom avstämpling i kilometerräknaren. Sista månaden i varje skatteperiod betecknas avstämp-lingsmänad.

Kilomelerskatlen skall betalas för skatleperioder. Skatten för en skatle­period skall betalas under mänaden närmast efter utgången av skatteperio­den. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med­dela föreskrifter om undantag frän detta för vissa grupper av fordon. I sådana fall som avses i 34 § andra-tredje styckena eller 35 § betalas dock kilometerskatl även för en del av en skatteperiod.

32    § Innebär en ändring av denna lag att kilomelerskatlen för ett fordon skall utgå med ett annat belopp än tidigare och träder ändringen i kraft under en pågående skatteperiod, skall skatten för den perioden beräknas med hänsyn till den lid som skatten belöper på eller de andra omständighe­ter som utgör skälig gmnd för fördelning av skallen.

33    § Om ett fordons beskaffenhei: ändras sä atl kilomelerskatlen skall beräknas efter en annan skattesals än tidigare, utgår den högre skatten från och med den dag dä registreringsbesiktning i anledning av ändringen sked-

 

de eller senast skulle ha skett och den lägre skatten från och med den dag     Prop. 1987/88:159
dä besiktningen skedde.                                                                Bilaga 3

Vem som skall betala kilometerskatl

34 § Kilometerskatl skall, om inte annat följer av andra- tredje styckena, betalas av den som är skatlskyldig för fordonet vid ingången av den kalendermånad under vilken skatten skall betalas eller skulle ha betalats.

Har ett fordon övergått till ny ägare, skall den förte ägaren betala den kilomelerskalt som utgår för den körsträcka under skatteperioden som fordonet tillryggalagt under den tid han varit ägare till det. Den nye ägaren skall betala den kilomelerskalt som utgår för körsträckan därefter.

Har den skaltskyldige försatts i konkurs, skall konkursgäldenären betala den kilomelerskalt som utgår för den körsträcka under skalteperioden som fordonet tillryggalagt före beslutet om konkurs. Konkursboet skall betala den kilometerskatt som utgår för körsträckan därefter.

35 § Kilometerskatt som fastställs genom ett beslut enligt 41 § eller ett beslut om efterbeskaltning skall betalas av den som är skattskyldig för fordonet under den lid skatten avser. Kilometerskatl för skatleperiod under vilken elt fordon avregistrerats skall betalas av den som dä var skattskyldig för fordonet. Detsamma gäller dä fordonet under en skattepe­riod har upphört att vara skattepliktigt av annan anledning än avslällning.

Skattebeslut m.m.

Hur väglrafikskatlen påförs

36 § Vägtrafikskatt påförs, om inte annat följer av 37-41 §§, genom
automatisk dalabehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att
beslut meddelas av beskatlningsmyndigheten. Om det i bilregistret saknas
uppgifter som behövs för påförande av skatten, påförs den enligt föreskrif­
ter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen be­
stämmer.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som skall påföra skatt enligt första stycket.

Begäran om rättelse

37 § Den som har påförts vägtrafikskall enligt 36 § trots att fordonet före
den lidpunkt som är avgörande för skattskyldigheten har övergått till ny
ägare, får begära beslul om rättelse.

Begäran skall ha kommit in till beskatlningsmyndigheten senast 30 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats. Har krav på skatten tagits emot först sedan denna skulle ha betalats, räknas dock tiden från motlagningsdagen.

Beslul om fastställande av skatt

38 § I andra fall än som avses i 37 § första stycket skall beskatlnings­
myndigheten meddela beslut om fastställande av skallen, om granskning,         89

 

revision eller någol annat förhållande ger anledning till det eller om den     Prop. 1987/88:159
skattskyldige begär det.                                                  Bilaga 3

Sådana beslul får inle meddelas senare än tre är från utgången av det kalenderår under vilkel skatleäret har gäll till ända. Om den skattskyldiges begäran om etl sådant beslut kommer in senare än tvä mänader före utgången av den angivna liden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslut enligt 39 §.

Av ell beslut om fastställande av skatt skall det framgå alt den skattskyl­dige kan få ett slutligt beslut enligt 39 §.

Slutligt beslut om skatt

39 § 1 andra fall än som avses i 37 § första stycket skall slutligt beslul om skatt meddelas om den skattskyldige eller det allmänna ombudet begär det inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket skatleäret har gått till ända. Slutiigl beslut skall meddelas även om begäran härom kommer in senare men inom tvä mänader från den dag då den skattskyldige har fält del av ett beslut enligt 38 § eller, om det allmänna ombudet begär slutligt beslut, inom tvä mänader frän den dag dä beslut enligt 38 § meddelades. Om del finns särskilda skäl fär slutligt beslut meddelas inom tre är från utgången av del kalenderår under vilkel skalleåret har gått till ända även om den skattskyldige eller del allmänna ombudet inte har begärt det.

Sedan slutiigl beslut har meddelats för en viss skatteperiod eller elt visst skatteår, får beslul enligt första stycket eller enligt 38 § inte meddelas för samma period eller är.

Beräkning av skatt efter skälig grund m. m.

40   § Kan skatten inte bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i bilregistret eller pä grundval av verkställd utredning skall den beräknas efter skälig grund.

41   § Har elt kilomelerskattepliktigt fordon brukals i strid mot 26 § andra stycket, får beskatlningsmyndigheten även för pågående skatteperiod fast­ställa kilometerskatten för den vägsträcka som fordonet brukals på sådant sätt. Därvid tillämpas 38-40 §§.

Beslut om efterbeskaltning

42 § Beskatlningsmyndigheten skall genom beslut om eflerbeskatlning fastställa den ytterligare vägtrafikskalt som skall betalas i de fall skatt har undandragits genom att

1.   etl fordon har brukals i strid mot vad som är föreskrivet om registre­
ring och avslällning av fordon,

2.  föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten inte har gjorts,

3.  oriktig uppgift har lämnats i anmälan eller ansökan till registrerings-

eller beskattningsmyndighelen eller annars lill ledning för beskattningen,      90

 

4.   fordonet inte har undergått föreskriven regislreringsbesiktning efter     Prop. 1987/88:159 ändring som avses i 15 § eller 33 §,                                                              Bilaga 3

5.   uppgift om körsträcka för kilometerskaltepliktigt fordon inle har lämnats i vederbörlig ordning eller oriktig uppgift har lämnats om körsträc­kan,

6.   ett kilometerskalteplikligt fordon har brukals i strid mol 26 § andra stycket, eller

7.   när vägtrafikskalt har undandragils genom att oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.

Vid eflerbeskatlning enligl första stycket får 40 § tillämpas.

43   § Beskattningsmyndighelen fär besluta om efterbeskaltning sedan slutligt beslut om skatt har meddelats eller, om sä inte skett, när slutligt beslut inte längre kan meddelas. Efterbeskaltning fär endasl ske om be­skattningsmyndigheten meddelar beslut om detta senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilkel skatteåret har gäll till ända. Efterbeskaltning på grund av oriktig uppgift i mål om skatt fär dock ske inom etl är efter utgången av den månad då avgörande i målet har vunnit laga kraft. Vid efterbeskaltning enligl denna lag gäller i övrigt 4 kap. 11 och 12 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier.

44   § Efterbeskaltning får inte ske om det skattebelopp som efterbeskatt-ningen avser är att anse som ringa eller om det med hänsyn till omständig­heterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskaltning sker. Avser prövningen flera skatleperioder för samma skatteår skall frågan om skatte­beloppet är att anse som ringa bedömas med hänsyn till del sammanlagda beloppet för perioderna.

Rättelse på grund av skrivfel m. m.

45 § Finner beskatlningsmyndigheten att elt skattebeslut eller ett beslut om efterbeskaltning har blivit uppenbart orikligt på grund av skrivfel, räknefel eller annat förbiseende, skall myndigheten meddela beslul om rättelse, om inte beslul om fastställande av skatt kan meddelas enligt 38 §. Har den skatt som påförts genom automatisk dalabehandling enligt 36 § blivit uppenbart oriktig på grund av misslag vid dalabehandlingen, får den myndighet hos vilken dalabehandlingen utförts besluta om rättelse.

SkaltetiUägg

46 § Har den som är skatlskyldig undandragit skalt pä sätt som anges i 42 § första stycket 1-7, skall han i samband med beslul enligt 38, 39 eller 41 § eller vid beslut om efterbeskaltning påföras en särskild avgift (skatte­tillägg). Skattetillägget är Qugo procent av det skattebelopp som undandra­gits.

Om den skattskyldige i mål om skatt skriftligen lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall han påföras skatlelillägg med Qugo procent av den
skall som inle skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.          91

 

47 §   I fråga om skatlelillägg skall 7 kap. 4 §, 6 §, 7 § andra stycket och     Prop. 1987/88:159 8 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas.     Bilaga 3 Om skattetillägget eller del sammanlagda beloppet av flera skattetillägg som fastställts samtidigt inte uppgår till 50 kronor, påförs inte tillägg.

Frägor om skattetillägg prövas av beskattningsmyndighelen. Frågor om skattetillägg på grund av oriktig uppgift i mål om skatt prövas dock av länsrälten pä talan av allmänt ombud. Sädan talan fär föras, om den oriktiga uppgiften inle har godtagits efter prövning i sak eller inle har prövats i målet, och skall väckas inom ett år från utgången av den månad dä dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft.

Förseningsavgift

48 § Om uppgift för en skatleperiod om körsträckan för ett kilometer­skaltepliktigt fordon inte kommit in inom föreskriven tid, skall en påmin­nelse om uppgiftsskyldigheten och om förseningsavgift sändas till den som ägde fordonet vid utgången av skatteperioden, om inte annat följer av andra stycket.

Om ägaren har underlåtit att inom föreskriven tid lämna uppgift om fordonets körsträcka för två på varandra följande skatleperioder, skall beskattningsmyndigheten påföra ägaren förseningsavgift. Detsamma gäller om ägaren har anmanats alt lämna uppgift om körsträckan men inte följt anmaningen inom den tid som har föreskrivits i denna.

49   § Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften bestäms dock till 200 kronor om förseningsavgift har påförts även för den närmast föregående skatteperioden eller om förseningen avser en uppgift som ägaren har anmanats att lämna.

50   § Frågor om förseningsavgift prövas av beskattningsmyndigheten. För förseningsavgift skall 7 kap. 6 § första och tredje styckena samt 7 kap. 8 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpas. Därutöver gäller atl förseningsavgifter som avser samma fordonsägare för en och samma skatteperiod får nedsättas till 500 kronor eller, i fall som avses i 49 § andra meningen, I 000 kronor.

Uppbörd m. m.

Olika typer av uppbörd

51 §    Ordinarie uppbörd av fordonsskatt äger mm i fråga om fordon som
vid ingången av uppbördsmånaden år skattepliktiga.

Ordinarie uppbörd av kilometerskatt äger mm i fråga om fordon som varit kilometerskattepliktiga under nägon del av tiden mellan föregående avstämpling enligt 31 § och ingången av avstämplingsmånaden. Den ordi­narie uppbörden skall omfatta även närmast föregående avstämplingsmå-nad i fråga om fordon som blivit kilometerskattepliktiga under den mäna­den.

52 §   Tillfällig uppbörd av fordonsskatt äger rum i fräga om fordon som       92

 

blir skattepliktiga efter ingången av den uppbördsmånad som gäller för     Prop. 1987/88:159 fordonet eller för vilka skatten skall utgä med ett högre belopp än tidigare     Bilaga 3 enligt 15 §.

Tillfällig uppbörd avser tiden till närmast följande skatteår eller, om skatten för helt år överstiger 3600 kronor, till närmast följande skattepe­riod.

Avser den tillfälliga uppbörden högst en kalendermånad, skall uppbör­den för närmast följande skatteår eller skalleperiod ske samtidigt.

Tillfällig uppbörd av kilometerskatl äger rum beträffande skatt som påförts i samband med ägarbyte eller konkurs samt i fråga om fordon som upphört att vara kilomelerskattepliktiga av annan anledning än avslällning.

53   § Tillkommande skatt enligt 18 § skall tas ut i samband med ordinarie eller tillfällig uppbörd av fordonsskatt eller genom en särskild uppbörd.

54   § Vid ordinarie uppbörd förfaller fordonsskatt och kilometerskatl till betalning vid utgången av uppbördsmänaden.

Vid tillfällig uppbörd förfaller fordonsskatt och kilometerskatt till betal­ning vid den lidpunkt som regeringen föreskriver.

Vid särskild uppbörd enligt 53 § förfaller tillkommande skatt till betal­ning en månad efter det att skatteändringen har trätt i kraft.

55   § Vad som sägs i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid skall tillämpas på frågor om när fordonsskatt eller kilomelerskalt förfaller till betalning enligt 54 §.

56   § Vid ordinarie uppbörd skall skatten vara inbetald före uppbördsmä-nadens utgång.

Vid tillfällig och särskild uppbörd skall skatten vara inbetald inom tid som regeringen föreskriver.

Skalt som fastställts enligl 37-42 §§ eller genom beslut om rättelse enligt 45 § första stycket skall inbetalas inom den tid som beskattnings­myndigheten bestämmer.

Förskotlsdebitering

57 § På begäran av den skaltskyldige kan fordonsskatt förskottsdebite-ras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär medde­la föreskrifter om detta.

Avrundning av belopp

58 §    Vid beräkning av skatt eller skattetillägg som skall påföras eller återbetalas skall beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Skattebelopp under 25 kronor behöver inte betalas in till staten och
återbetalas inte heller.                                                                                         93

 

Hur skatten betalas in                                                                   Prop. 1987/88:159

59 §    Skatten betalas genom insättning på särskilt postgirokonto utan        '  kostnad för den skaltskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskortet eller försändelsen som innehåller gireringshandling kommit in lill postkontor.

Anstånd med betalningen

60 § Är den skatlskyldiges skattebetalningsförmäga nedsatt på grund av
sjukdom eller någon annan omständighet som han inte kunnal råda över
och föreligger det synnerligen ömmande omständigheter, kan beskatt­
ningsmyndighelen efter ansökan från den skattskyldige medge anstånd
med betalningen av den skall som förfaller till betalning närmast efter det
att ansökan om anstånd har gjorts. Anståndet fär avse hela skatten eller en
del av den. Anståndstiden får bestämmas till längst ell år efter utgången av
den månad dä skatten förfaller till betalning.

Har den skattskyldiges ekonomiska förhållanden förändrats väsentligt sedan anståndet beviljades, skall anståndet omprövas.

61 § öm elt beslut om skalt har överklagats, kan den skaltskyldige av
beskatlningsmyndigheten fä anstånd med betalning av skatten. Bestäm­
melserna i 49 § 1,2 och 3 mom. uppbördslagen (1953:272) om anstånd vid
besvär över beslul rörande taxering skall dä tillämpas. Det som sägs om
taxeringsintendenl i uppbördslagen gäller dä det allmänna ombudet.

Ränta skall utgå pä skatt som den skaltskyldige fått anstånd med atl betala enligt första stycket till den del skattebeloppet fastställs av den domstol som prövar överklagandet. För sådan ränta tillämpas bestämmel­serna om ränta i 49 § 4mom. uppbördslagen och i 5kap. 14-15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Räntan skall dock beräknas frän den dag dä skallebeloppet skulle ha betalats om anstånd inte medgetts, lill och med den dag då anståndstiden gär ut.

Restavgift

62 § Restavgift skall tas ut om skatten inte betalas inom den tid som har
beslämts enligt denna lag eller inom tid som föreskrivits med slöd av 54 §
andra stycket.

Har anstånd med betalning av skatten medgetts enligt 60 eller 61 §, tas restavgift ut endast pä del skattebelopp som inte har betalats senast vid anståndslidens utgång.

63   § Restavgifien är sex öre för varje hel krona av den skatt som inte har betalats, dock minst femtio kronor. Vid beräkning av restavgifien skall avrundning ske till närmast högre hela krontal.

64   § Om särskilda omständigheter föreligger, får beskatlningsmyndighe­ten medge befrielse från skyldigheten atl betala restavgift. Bestämmelser-                                                                          94

 

na om fastställande av skatt i denna lag gäller även beslut om sådan     Prop. 1987/88:159
befrielse.                                                                                        Bilaga 3

Brukandeförbud på grund av obetald skatt

65 § Ett skattepliktigt fordon får inte användas, om vägtrafikskatt som
har förfallit lill betalning inte har betalats. Delta gäller inte i fråga om

1.  skatt som avser tid före det närmast föregäende skatleäret,

2.  skatt som en tidigare ägare av fordonet är skyldig atl betala och som har fastställts genom beslul om efterbeskaltning enligt 42 § eller som avser tillkommande skalt som fastställts enligl 38-39 §§ efter ägarbytet,

3.  kilomelerskalt som en tidigare ägare av fordonet är skyldig att betala och som inle har förfallit till betalning vid ägarbytet,

4.  skatt för vilken anstånd med betalningen föreligger.

Om del finns särskilda skäl fär beskattningsmyndighelen medge atl ett visst fordon fär brukas utan hinder av första stycket.

66 § Har ett fordon sålts vid exekutiv försäljning eller av etl konkursbo,
får del brukas av den nye ägaren även om fordonsskatt eller kilomeler­
skalt, som tidigare ägare är skatlskyldig för, inle har betalats. Detsamma
gäller för fordon som tillhör etl konkursbo i fräga om skall som konkurs­
gäldenären eller en tidigare ägare är skatlskyldig för.

Indrivning, avkortning och avskrivning av skatt

67     §    Betalas inle skatten i rätt lid och ordning skall den drivas in.
Bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) om indrivning, avkortning

och avskrivning gäller i tillämpliga delar för skalt enligl denna lag. For­donsskatt som förfallit till betalning men inte har erlagts får dock avkortas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret, utan att beslul meddelas av beskattningsmyndighelen. Vid återbetalning av skalt skall avräknas endast sädan till betalning förfallen fordonsskatt eller kilometerskatl som inte erlagts, restavgift och skatlelillägg som belö­per pä sädan skalt, förseningsavgift enligl 48 § saml sådana avgifter enligt bilregislerkungörelsen (1972:599) som uppbärs i samband med uppbörd av väglrafikskall. I fräga om avräkningen skall 38, 45 och 85 §§ tillämpas.

Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av skatten.

Skattekontroll

68 § Bestämmelserna i 2 kap. 11 §, 3 kap. 2-5 §§, 6 § första stycket och 7-15 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier gäller vid konlroll av vägtrafikskalt. Vad som sägs om deklaration gäller i stället uppgifter som skall lämnas enligl särskilda föreskrifter och ligga till grund för påföring eller fastställande av skatt.

Skatterevision får företas, förutom av beskattningsmyndigheten, av
riksskalteverkel och av länsskaltemyndighel. Vad som sägs i 3 kap. 9, 11,          95

 

13 och 15 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter om beskatt-     Prop. 1987/88:159 ningsmyndighet skall därvid gälla riksskatteverket och länsskattemyndig-     Bilaga 3 het. Beslut om sådan revision som skall utföras av en annan myndighet än beskattningsmyndigheten fattas av den myndigheten efter samråd med beskatlningsmyndigheten.

Förhandsbesked

69 § Bestämmelserna om förhandsbesked i 6 kap. lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier gäller även för vägtrafikskatt. Vad där sägs om beskattningsmyndighel gäller riksskatteverket, och vad som sägs om allmänt ombud gäller allmänt ombud enligl 3 §.

Återbetalning och avräkning av skatt för fordon som använts utom riket

Återbetalning av fordonsskatt

70    § öm del för kilomelerskaltepliktig buss, lastbil eller släpvagn som använts utom riket har utgått skatt eller avgift där för trafik med eller innehav av fordonet, får beskattningsmyndighelen, efter ansökan, medge återbetalning av fordonsskatt för varje dygn för vilket skatt eller avgift har erlagts i utlandet. Skatten betalas tillbaka med ett belopp per dygn som motsvarar 3 procent av skatten för den månad under vilken användningen skett. Motsvarande gäller när ett sådant fordon använts i Norge och det har utgått kilometerskatl där för fordonet.

71    § Ansökan om återbetalning av fordonsskatt enligt 70 § ges in till beskattningsmyndighelen. En sådan ansökan tas upp lill prövning endasl om den har kommil in inom fyra mänader frän utgången av den månad under vilken utlandsvistelsen avslutades. Berättigad till återbetalning är den som är skattskyldig för fordonet när utlandsvistelsen upphör. Har flera utlandsresor med etl fordon avslutats under en kalendermånad, och är samma fordonsägare berättigad till återbetalning för resorna, skall ansökan om återbetalning göras samtidigt för dessa resor.

Om det finns särskilda skäl får beskatlningsmyndigheten på ansökan medge återbetalning av fordonsskatt trots att utlandsvistelsen inte har upphört. Berättigad till återbetalning är den som är skattskyldig när ansö­kan görs eller, om skatteplikt för fordonet upphört dessförinnan, den som dä ägde fordonet.

För beskaltningsmyndighetens beslut enligt denna paragraf tillämpas 38-39 §§.

Avräkning av kilometerskatt

72 § Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts
utom rikel, avräknas den kilometerskatt som belöper på körsträckan i
utlandet. Motsvarande gäller kilomelerskattepliktiga personbilar som har

använts ulom riket i annat land än Norge eller Finland. Avräkning av           96

 

kilometerskatl för en lastbil eller släpvagn som har använts i Norge eller     Prop. 1987/88:159 för en lastbil, buss eller släpvagn som har använts i Finland sker endasl om     Bilaga 3 skatt har betalats för användningen av fordonet där.

73 § Om inle annal följer av andra eller tredje stycket verkställs avräk­
ningen av kilomelerskalt i samband med närmast följande uppbörd av
kilometerskatl. Den som därvid är skatlskyldig är berättigad lill sådan
avräkning.

Har en kilometerskatlepliktig buss, lastbil eller släpvagn använts i Norge eller Finland, får beskattningsmyndigheten, efter ansökan, medge avräk­ning av kilometerskatt för körsträckan där.

Har ett kilometerskattepliktigt fordon använts utom riket i ett annat land än Norge eller Finland och har utresa eller inresa skell över Norge eller Finland, får beskattningsmyndigheten, efter ansökan, medge avräkning av kilometerskatl för körsträckan i annat land än Norge eller Finland. Det­samma gäller i det fall medgivande har lämnats enligt 75 § andra stycket.

1 fråga om avräkning enligt första stycket skall 38 och 39 §§ tillämpas och i fråga om ansökan enligl andra eller tredje slyckel skall 71 § tillämpas.

74 § Avräkning av kilomelerskalt enligt 73 § första stycket sker, om inte
annal följer av 75 eller 76 §, genom automatisk databehandling på grundval
av uppgifter i bilregistret ulan alt beslul meddelas av beskattningsmyndig­
helen.

Förutsättningar för återbetalning och avräkning m. m.

75 § Som förutsällning för återbetalning eller avräkning enligt 70 eller
72 § gäller att uppgifter lämnas i samband med användningen utom riket i
enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelar.

I fräga om fordon som regelmässigt förs ul ur eller in i riket flera gånger per dygn får beskatlningsmyndigheten, om körsträckan kan beräknas pä annat sätt, på begäran av den skaltskyldige medge att uppgifter enligl första stycket inte behöver lämnas.

Om sädana uppgifter som avses i första stycket inte lämnas med anled­ning av ut- eller inresa, år rätten till återbetalning eller avräkning av skalt förfallen för den resan.

76   § Rätlen till avräkning av kilometerskatl för personbil är förfallen för en viss resa om kilometerskattemärke har saknats vid ut- eller inresan. Har avräkning därför inte gjorts får beskattningsmyndighelen pä ansökan av fordonsägaren ändå medge avräkning, om del finns särskilda skäl.

77   § Har återbetalning av skatt skett med för högt belopp lill följd av oriklig uppgift som lämnats av den skattskyldige eller för hans räkning, åligger del den skattskyldige atl betala tillbaka vad han fått för mycket. Detsamma gäller när den skattskyldige inte lämnat någon uppgift.

I fräga om åtgärd för uttagande av undandragen skatt enligl första
slyckel gäller bestämmelserna om efterbeskaltning i tillämpliga delar.                97

7    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

Strafflbestämmelser m. m.                                                             Prop. 1987/88:159

Åtgärd på kilometerräknarapparaluren                                                   °

78 § Den som uppsåtligen vidtar en åtgärd med kilometerräknarappara­luren på ell fordon så atl körsträckan som skall ligga lill grund för beräk­ningen av kilometerskatl för fordonet inle registreras eller registreras för lågt döms till böter eller fängelse i högst sex mänader. Ansvar inträder inle om gärningen år belagd med straff i skallebrottslagen (1971:69). Till sam­ma straff döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet brukar ett fordon, på vars kilometerräknarapparatur en sådan åtgärd vidtagits.

Brukande trots obetald skatt m.m.

79 § Brukas ell fordon i strid mot 65 § och har tvä månader förflutit från
den dag dä den skall som har föranlett brukandeförbudet förföll lill betal­
ning, skall polisman la hand om fordonels registreringsskyltar.

Polisman skall ta hand om registreringsskyltarna även på etl avställt fordon, om förulsätlningarna för en sådan åtgärd skulle ha förelegat enligt första stycket om fordonet hade varil skattepliktigt.

Den polisman som har tagit hand om fordonets registreringsskyltar fär medge atl fordonet förs till närmaste lämpliga avlastningsplats eller upp­ställningsplats.

80 § Brukas ett fordon i strid mot 65 § sedan fordonels registrerings­
skyltar har tagits om hand enligl 79 §, döms ägaren lill böter eller fängelse i
högst sex mänader.

Till samma straff döms ägaren lill etl avställt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 79 § och brukande­förbud skulle ha gällt för fordonet enligt 65 § om fordonet hade varit skattepliktigt.

Brukas ett fordon på annat säll i strid mot 26 § andra stycket eller 65 §, döms ägaren till böter.

Om ägaren visar atl han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra atl fordonet bmkades är han fri från ansvar.

81   § Den som bmkar någon annans fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 80 §. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nytQanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar nägon annan förare än den ägaren har utsett.

82   § Bestämmelserna i 80 § första-tredje styckena gäller även föraren, om han kände till all fordonet inte fick brukas. Delta gäller dock inte när fordonet bmkas vid besiktning eller inspektion enligt 35 § fordonskungö­relsen (1972:595).

83   § Ansvarsbestämmelserna för ägare eller brukare av fordon skall i fräga om fordon som tillhör eller brukas av staten eller kommun, tillämpas

på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som ankommer på         98

 

honom för att hindra atl ett brott mol lagen begås men sker detta ändå på     Prop. 1987/88:159 grund av en överordnads åtgärd eller vällande, tillämpas ansvarsbeståm-     Bilaga 3 melserna i stället pä den överordnade.

I fräga om fordon som tillhör eller brukas av dödsbo, aktiebolag, ekono­misk förening eller annan juridisk person, skall ansvarsbestämmelserna tillämpas på den eller dem som har rätt all företräda den juridiska perso­nen. Om länsstyrelsen pä begäran av en juridisk person godtagit en viss fysisk person som bärare av ägares ansvar, skall dock bestämmelserna i stället gälla denne.

Oriktiga uppgifter som leder lill återbetalning med för högt belopp m. m.

84 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar orikliga upp­gifter som är ägnade att leda till atl skallen enligt 70 eller 72 § betalas tillbaka eller avräknas med för högt belopp döms lill böter eller fängelse i högst sex månader. Ansvar inträder inle om gärningen är belagd med straff enligt skallebrottslagen (1971:69).

Delsamma gäller den som med avsikt att skatt skall återbetalas eller avräknas med för högt belopp underlåter atl lämna uppgift enligt 75 §.

överklagande

Överklagande i vanlig ordning

85 § Beslut om skatt som avses i 37, 39 eller 42 § eller beslut som avses i
90 § eller som avser rättelse enligt 45 § första stycket eller anstånd att
betala skatt får överklagas av den skattskyldige och av det allmänna
ombudet. Överklagandet prövas av länsrätten. Allmänna ombudets över­
klagandetid räknas från beslutels dag.

Beslut enligt 38 § får inle överklagas.

Beslut av länsstyrelse enligl 65 § andra stycket eller enligl 75 § andra stycket fär överklagas hos riksskatteverket. Rikskatteverkels beslul får inle överklagas.

Bestämmelserna i 8 kap! 2, 3, 4, 6, 11 och 13 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller även för vägtrafikskalt. Vad där sågs om allmänl ombud gäller dä allmänt ombud enligt 3 §. Vid tillämp­ningen av 8 kap. 6 § är motpartens överklagandelid dock två veckor.

86 § Om beslul enligl 37 § begärs eller beslul som avses i 39, 41 och 42 §§
saml 45 § första stycket överklagas befriar detta inte den skattskyldige från
atl i behörig ordning betala skatt som påförts honom eller fastställts genom
beslutet.

Överklagande i särskild ordning

87 §    Den skattskyldige fär överklaga etl beslul i särskild ordning om

I. skallen har fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är
skallskyldig eller om vad som är skattepliktigt,                                       99

 

2.  skallen har fastställts mer än en gäng för samma skattepliktiga förhål-     Prop. 1987/88:159 lande. Bilaga 3

3.  skatten har faslstållls lill etl belopp som väsenlligl överstiger vad som rätteligen bort ulgå och della beror på all den skallskyldige underlåtit atl lämna uppgifter som begärts av honom, eller på felaktighet i en uppgift som han har lämnat eller i en uppgift eller handling som har legal lill grund för en sädan uppgift, eller

4.  skallen borde ha fastställts till ett väsentligt lägre belopp pä grund av någon annan omständighet eller något annat bevis som den skaltskyldige åberopar.

Etl överklagande enligt 3 eller 4 får las upp lill prövning endast om det kan grundas pä en omständighet eller elt bevis som del saknades känne­dom om när skatten fastställdes och del framslår som ursäktligt att den som söker rättelse inte i annan ordning har åberopat omständigheten eller beviset för alt fä rättelse.

88 § Överklagande i särskild ordning får göras senast under sjätte årel efter utgången av det kalenderår under vilket skatleäret har gått lill ända.

Överklagande som gjorts i särskild ordning las upp av länsrätten. Har länsrätten beslutat om skallen, skall överklagandet tas upp av kammarrät­ten. Har kammarrätten eller regeringsrätten beslutat om skatten, skall överklagandet tas upp av regeringsrätten.

Regeringsrätten, kammarrätten och länsrätten får, om överklagande som gjorts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna atl målet skall vidare handläggas av beskattningsmyndighelen.

Vid fullföljd av talan mot beslut som har överklagats i särskild ordning gäller vad som i denna lag i övrigt stadgas om överklagande av beslul om fastställande av skalt.

Befrielse från skatt i vissa fall

89   § Om del finns synnerliga skäl, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skalt enligt denna lag eller medge all traktor som enligl denna lag skall höra till klass I, hänförs lill klass II. Regeringen eller den myndighet som regering­en bestämmer kan också, om sådana skäl föreligger, besluta om befrielse från kilomelerskatteplikt och om atl förhöjd fordonsskatt i stället skall påföras . Medges nedsättning av eller befrielse från skatt, får medgivandet avse även på skatten belöpande skattetillägg, förseningsavgift, ränta och restavgift.

90   § Beskattningsmyndighelen medger efter ansökan av fordonets ägare befrielse från skatteplikt för

 

1.  personbil med Qänslevikl av högst I 800 kilogram,

2.  buss med totalvikt av högst 3000 kilogram,

3.  lastbil med skåpkarosseri och med en tolalvikt av högst 3000 kilo­gram,

4.  motorcykel,                                                                               100

 

om fordonet ägs av en höggradigt invalidiserad som innehar körkort för Prop. 1987/88:159 att föra fordonet och som för sin huvudsakliga förvärvsverksamhet eller Bilaga 3 för sin utbildning är varaktigt beroende av fordonet såsom forlskaffnings-medel. Kan fordonets ägare till följd av sin invaliditet inte få körkort för att föra fordonet, får beskatlningsmyndigheten ändå medge befrielse, om äga­ren pä grund av sin invaliditet är beroende av fordonet för transport lill och från arbetsplatsen eller utbildningsslället.

Beskatlningsmyndigheten medger efter ansökan av fordonels ägare be­frielse frän skatteplikt för fordon som används uteslutande eller sä gott som uteslutande vid räddningsQänsl. Befrielse medges dock inle för per­sonbil och inte heller för sådan buss eller för sädan lastbil med skåpkaros­seri som har en skatlevikt om högst 3 000 kilogram. Som räddningsQänsl anses därvid även verksamhel som bedrivs av annan än slaten eller kom­mun.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1989 dä vägtrafikskallelagen (1973:601) skall upphöra att gälla.

2.  Om inte annat följer av 3—4 gäller den gamla lagen fortfarande i fräga om skatt som avser skatteår eller skatleperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträdande.

3.  Bestämmelserna i 38, 39 och 85 §§ tillämpas på beslut som meddelas efter ikraftträdandet. Beslul om fastställande av skall enligl 38 eller 39 § får dock inte meddelas om tiden för meddelande av motsvarande beslut enligt den gamla lagen gäll ut vid den nya lagens ikraftträdande.

4.  För utlandskörningar som har påbörjats före den nya lagens ikraftträ­dande skall bestämmelserna i förordningen (1973:777) om återbetalning och avräkning av vägtrafikskalt m. m. för fordon som använts ulom riket tillämpas.

5.   Beslul om befrielse frän skatteplikt enligt 40 § andra stycket den
gamla lagen gäller som beslut enligt 90 § den nya lagen.

101

 

Förslag fill                                                      Prop. 1987/88:159

Lag om vägtrafikskatt på utländska fordon           '

Inledande bestämmelse

1 § För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängs- vagnar, som
dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt och kilometerskall
enligl denna lag om fordonen har införts lill landet för lillfälligl brukande
här och inte år registrerade här.

Skatt utgår endast för fordon med en tolalvikt över 3 500 kilogram.

Fordonsskatt

2   § Fordonsskatt enligt denna lag skall betalas för fordon, som avses i I § med belopp som anges i bilaga 1.

3   § Etl fordon som är registrerat i en annan stat undantas frän fordons­skatt under elt är från införseln eller under den längre tid temporär tullfri­het medges för fordonet under förutsättning atl fordonet inte används här i rikel för persontransport mol betalning eller för transport av varor för industri eller handel. Som sådan transport av varor anses inte befordran av passagerares resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna i detta stycke gäller ocksä i fräga om fordon som förhyrts utan förare.

4   § Ell fordon som är registrerat i annan stat och som avses all användas här i rikel för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel, undantas frän fordonsskatt

 

1)  under lika läng tid som motsvarande förmån i den andra slaten tillkommer i Sverige registrerat sådant fordon,

2)  under den lid temporär tullfrihet medges för fordonet, om den andra slalen är ansluten till konventionen den 14 december 1956 rörande beskatt­ning av motorfordon vid inlernationell befordran av resande eller konven­tionen samma dag rörande beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran.

3)  under den tid som överenskommits i avlal som slutits mellan Sverige och annan stal.

5 § Släpvagn, som vid framförande på allmän väg i den stat där den hör
hemma, inle är underkastad regislre ringsplikt där anses vid tillämpning av
3-4 §§ som registrerad i den slalen.

Kilometerskatt

6   § Kilometerskatl skall betalas för molorbrännoljedrivna lastbilar, mo-lorbrännoljedrivna bussar och för andra släpvagnar än påhängsvagnar om de dras eller avses alt dras av molorbrännoljedriven lastbil eller motor-brännoljedriven buss. Utgör släpvagnen inle slyraxel för påhängsvagn skall dock kilometerskatl betalas endasl om dess tolalvikt överstiger 10000 kilogram.

7   § Kilomelerskalt skall enligt bilaga 2 betalas för varje hell tiotal kilome­ter av den körsträcka fordonet tillryggalägger här i rikel. Körsträckan

fastställs schablonmässigt. Skatt skall dock inte betalas om den samman-        IQ2

lagda körsträckan är högst femtio kilometer.

 

Beskattningsförfarande                                                                 Prop. 1987/88:159

8 §    Vägtrafikskalt enligt denna lag fastställs av och betalas till lullmyn-     Bilaga 3
dighet i samband med att fordonet förs ut ur landet.

Förtullas elt fordon för vilkel skattskyldighet föreligger enligl denna lag, betalas skallen in i den ordning som föreskrivs av den tullmyndighet hos vilken fordonet förtullas.

Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer meddela föreskrifter om all skall skall betalas i annan ordning än som anges i första stycket.

I fråga om skall enligt denna lag gäller 19, 26—29, 105 och 107 §§ tullagen (1987:1065).

9 § Når ett fordon för vilket skalt skall betalas förs in i landet, skall
tullmyndigheten utfårda én införselhandling, där införseldagen och övriga
uppgifter som erfordras för debitering och kontroll av skatten anges.

Införselhandlingen skall medfölja fordonet så länge det befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas om polisman eller lullQänsteman begär det.

10  § Vid utförsel av elt skattepliktigt fordon skall, om inte annat föreskri­vits med stöd av 8 § tredje stycket, den som svarar för fordonet till tullmyndigheten i ulförselorien lämna införselhandling enligt 9 § och upp­gifter som behövs för att fastställa skatten eller alt skatt inle skall betalas. Detsamma gäller når skalt skall betalas enligl 8 § andra stycket.

11  § Saknas införselhandling i fall som avses i 10 §, skall kilometerskatl debiteras efter en körsträcka om 400 kilometer för varje påbörjat dygn fordonet befunnit sig här i rikel. Är del uppenbart atl körsträckan varit längre skall dock den verkliga körsträckan läggas lill gmnd för debitering­en. Kan antalet dygn fordonet befunnit sig här inte utredas, skall vid debitering av fordonsskall och kilometerskatl vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt.

Tullmyndighet fär, om särskilda skäl föreligger, debitera kilomelerskalt efter en kortare körsträcka än som anges i första stycket första meningen.

12  § Skattskyldig för ett visst fordon är den som svarar för det när fordonet förs ul ur landet eller när del förtullas eller skallen annars skall betalas. Den som inför eller här i landet förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar ett skattepliktigt fordon svarar tillsammans med den som är skattskyldig för betalningen av skatten.

13  § Betalas inte skatt när ett skattepliktigt fordon skall föras ut ur rikel, får tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 8 § andra slyckel får tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skalt inte betalas i föreskriven ordning.

Har ett fordon omhändertagils enligt första stycket tas skatten ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) för fall när tull, annan skatt och avgift skall tas ut av en vara.

14        § Kan utfärdad införselhandling inle företes i fall som avses i 9 § andra
slyckel eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas till böter,
högst ettusen kronor.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till lullmyn dighet lämnar en felaktig uppgift om etl fordons väglängdmä tarställning eller om annat förhällande som är av belydelse för fastställande av skatt enligt denna lag,

103

 

skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte     Prop. 1987/88:159
är belagd med straff i skatlebrotlslagen (1971:69).               Bilaea 3

15      § Vid förundersökning rörande brott enligl denna lag får åklagaren
eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av
tullmyndighet. Delsamma gäller vid fömndersökning rörande sådant brott
enligt skatlebroltslagen (1971:69) som gäller skatt enligt denna lag.

Innan förundersökningen hunnit inledas får lullQånsteman hålla förhör och vidta annan åtgärd i syfte alt utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan olågenhet.

16      § Beslul enligt denna lag av annan tullmyndighet än generallullstyrel­
sen fär överklagas av den skallskyldige hos generallullstyrelsen. Överkla­
gandet skall ha kommit in inom ett år från den dag då beslutet meddelades.

Beslut av generallullstyrelsen får överklagas hos kammartätt.

17      § Föreligger synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt enligt
denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989, då lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke år registrerade i riket skall upphö­ra att gälla.

104

 

Förslag fill                                                      Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt

Härigenom föreskrivs atl 7 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

7§
Talan mot länsstyrelsens beslut i     Beslut av länsstyrelsen om  sa-

fråga om saluvagnsskatt jöres ge- luvagnsskatt får överklagas hos
nom besvär hos kammarrätt. Be- länsrätten. Om länsstyrelsens be­
slut om saluvagnsskatt gäller utan slul om saluvagnsskatt överklagas
hinder av förd talan, om ej annal inverkar detta inte på skyldigheten
förodnats.                                    alt erlägga saluvagnsskatt, om inle

annal förordnals.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

105

8    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 159

 

Förslag fill                                                      Prop. 1987/88:159

Lag om ändring i lagen (1972:435) om överiastavgift      

Härigenom föreskrivs all 9 § lagen (1972:435) om överiastavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

9§'

Bestämmelserna i 3 § andra styc- Bestämmelserna i 3 § andra styc-

ket och tredje stycket första me- kel och tredje stycket första me­
ningen, 6, 8, 26 a 30, 32 och 43 §§ ningen, 9 §, 10 § andra slyckel,
vägtrafikskallelagen (1973:601) 45 § första stycket, 67 och 86 §§
äger motsvarande tillämpning på vägtrafikskallelagen (1988:000)
överiastavgift. Vad där sägs om be- äger motsvarande tillämpning pä
skallningsmyndighet gäller dä läns- överlastavgift. Vad där sägs om be­
styreisen. Allmänl ombud för över- skattningsmyndighet gäller då läns-
lastavgift är den som förordnals styrelsen. Allmänt ombud för över-
som ombud med stöd av 3 § Qärde lastavgift är den som förordnats
stycket vägtrafikskallelagen.   som ombud med stöd av 3 § Qärde

stycket vägtrafikskallelagen.

Denna lag gäller ej i fråga om fordon som

är registrerat i militära fordonsregistrel,

brukas av försvarsmakten enligt skriftligt avtal med militär myndighet,

är taget i anspråk med nytQanderätt enligt förfogandelagen (1978:262) eller civilförsvarslagen (1960:74).

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Senaste lydelse 1984:173                                                               106

 

Lagrådet                                                                                        Prop. 1987/88:159

Bilaga 4 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-11

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justi­tierädet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den II februari 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till vägtrafikskatlelag, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Len­nart Hamberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till vägtrafikskatlelag

I  §

Paragrafen innehåller vissa inledande bestämmelser, som motsvarar I § första och tredje styckena i den gamla lagen. Varken denna paragraf eller den nya lagen i övrigt innehåller nägon motsvarighet till I § andra stycket i den gamla lagen, där det stär all beteckningar i lagen har samma betydelse som i fordonskungörelsen och i bilregislerkungörelsen, om ej annal sägs. Enligt remissens specialmolivering är emellertid avsikten all de olika be­teckningar som används i den nya lagen allQämt skall ha samma innebörd som motsvarande beteckningar i de angivna vägtrafikförfatlningarna.

Det är en självklarhet alt den som skall tillämpa den nya vägtrafikskatte­lagen mäste veta vad de olika beteckningarna i lagen härför innebörd. Del kan inte utan vidare förutsättas att de beteckningar pä fordonsslag m. m. som förekommer i fordonskungörelsen och bilregisterkungörelsen över­ensstämmer med vanligt språkbruk. Det finns därför risk för att del i vissa fall uppslår tveksamhet om innebörden av den nya lagens beteckningar, om man inle har en hånvisning till de angivna kungörelserna.

Vad som nu har sagts talar starkt för atl man för in en sådan hänvisning i den nya lagen. Mol en hänvisning av della slag kan visserligen invändas att man därigenom gör lagens tillämpningsområde beroende av en administra­tiv reglering, nägol som skulle kunna anses mindre väl förenligt med regeringsformen (jfr lagrådels yttrande i prop. 1975/76:15 s. 251 ff). Del torde emellertid i många fall vara oundvikligt all lagbestämmelser fylls ul genom regeringsförfatlningar. I och för sig får del anses önskvärt alt, om de begrepp som används i en lag behöver definieras, della sker i själva lagtexten eller i en annan lag. Ell sådant system kan emellertid bli tungrott. Vad särskill gäller den aktuella vägtrafikskallelagen skulle den tyngas väsentligt, om man där upprepade alla definitioner av fordonsbegrepp m, m. som finns i fordonskungörelsen och bilregisterkungörelsen.

En hänvisning till de angivna kungörelserna skulle vara diskutabel, om
det fanns risk för genomgripande ändringar i dem. Lagens principer i fråga
om skatleullag m. m. skulle då kunna rubbas på ell oacceptabelt sålt. En
sådan ulveckling behöver emellertid knappast befaras. Det fär ocksä förul-
sällas all, om del blir aktuellt alt göra ändringar i kungörelsernas definitio-       107

 

ner, del noga övervägs vilka konsekvenser detta skulle få på olika områ-     Prop. 1987/88:159
den.                                                                                               Bilaga 4

Pä grund av det sagda och med hänsyn lill intresset av all innebörden av den nya lagens begrepp blir fullt klar anser lagrådet att lagen bör innehålla en hänvisning motsvarande I § andra stycket i den gamla lagen. Det kan erinras om all en motsvarande hänvisning nyligen har tagits in i förslaget till ny yrkestrafiklag (prop. 1987/88:78).

Lagrådet föreslår således att I § förses med elt andra stycke av följande lydelse: "Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordons­kungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599), om ej annat sägs."

II och 12 §§

Paragraferna innehåller allmänna bestämmelser om skatteår och skatle­period. Därutöver finns i 11 § tredje stycket en speciell regel om att skalt i vissa fall skall beräknas för del av skatteår eller skatleperiod. Denna regel, som närmast lar sikte pä fordonsskatten, passar enligl lagrådels mening mindre väl i della sammanhang. I stället bör den flyttas lill avsnittet om fordonsskall.

I tredje stycket av 11 § bör i stället införas en regel motsvarande remiss­förslagels 12 § om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om skatteår och skalleperioder.

Lagrådet föreslär således all 11 § får följande lydelse:

"Skall betalas för varje fordon för skatteår eller skatleperiod.

Etl skatteår består av tolv på varandra följande kalendermånader. En skatleperiod beslår av fyra på varandra följande kalendermånader, om regeringen inle genom föreskrifter förordnar nägot annal.

Närmare föreskrifter om skatteår och skatteperioder meddelas av rege­ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

13 §

I remissförslaget innehåller paragrafen vissa bestämmelser om fordons­skattens slorlek. Bestämmelserna skulle enligt lagrådels mening vinna i tydlighet om de delades upp på tvä paragrafer. I den första paragrafen, som lill följd av lagrådels förslag i del föregående bör betecknas 12 §, bör las in dels den centrala regeln om när fordonsskatt skall betalas för skatteår resp. för skatleperiod, dels en hänvisning till uppställningen i bilaga I m. m. I 13 § bör tas in dels en motsvarighet till den tidigare berörda regeln i 11 § tredje stycket i remissförslaget, dels bestämmelser om när fordonsskatt utgår för kalendermånad resp. för dag under en månad, motsvarande remissförslagels andra stycke i 13 §. Paragrafen bör lämpligen avslutas med en regel om fordonsskallens storlek i de fall dä den skall beräknas för kalendermånad resp. för dag.

I 13 § tredje stycket i remissförslaget har tagits in vissa bestämmelser om när fordonsskall skall betalas. Dessa bestämmelser bör enligl lagrådets uppfattning flyttas lill elt senare avsnill i lagen (51 och 53 §§).

1 enlighet med del anförda förordar lagrådet att 12 och 13 §§ placeras

 

efter rubrikerna "Fordonsskatt" och "Skallens storlek" och atl paragra-     Prop. 1987/88:159
ferna ges följande innehåll:                                                           Bilaga 4

12 § Fordonsskallen betalas för skatteår eller, om skallen för ett fordon
överstiger 3 600 kr. för etl hell år, för skalleperiod.

Fordonsskattens storlek för skatteår framgår av bilaga I lill denna lag. För skatleperiod uppgär skallen lill en tredjedel av skatten för hell år.

13 § Är ett fordon skattepliktigt under endasl en del av elt skatteår eller
en skatleperiod, utgår fordonsskatt för den lid dä fordonet år skatteplik­
tigt. Föreligger skatteplikt under en del av en kalendermånad, utgår dock
skalt för hela mänaden, om inte annal följer av andra stycket.

1 fråga om fordon för vilket fordonsskallen uppgår till minst 4 800 kr. för helt skatteår ulgår skatt för dag beträffande den månad under vilken skatteplikten första gången inträder för fordonet eller skatteplikten upphör av annan anledning ån avslällning. Om etl sådant fordon har varit avslällt och avslällningstiden har omfattat minsl 15 dagar eller fordonet har över­gått till ny ägare under avställningsliden, ulgår skatt för dag under månad dä avslällningen började eller upphörde.

För kalendermånad utgör fordonsskallen en tolftedel och för dag 1/360 av skatten för hell år."

30 och 31 §§

Paragraferna, som i remissförslaget innehåller vissa bestämmelser om kilomelerskallens storlek, bör anpassas till motsvarande regler beträffande fordonsskallen (12 och 13 §§ enligl lagrådets förslag). I 30 § bör tas in de centrala reglerna om atl kilomelerskalt betalas för skatleperiod och alt skatt ulgår för varje hell tiotal kilometer som fordonet, dä det varil skatte­pliktigt, tillryggalagt under skatteperioden. Paragrafen bör vidare innehålla en hänvisning till uppställningen i bilaga 2 och en regel om att kilometer­skatl i vissa fall ulgår för en del av en skatleperiod.

I 31 § bör enligl lagrådets åsikt las in regler om avstämpling och upp­giftslämnande, motsvarande 31 § första slyckel och andra stycket första meningen i remissförslaget. Reglerna i remissförslagets tredje stycke om när kilometerskatl skall betalas bör, på samma säll som har föreslagits i fråga om fordonsskatten, flyttas lill etl senare avsnitt (52 och 53 §§).

I 31 § andra stycket andra meningen i remissförslaget finns en definition av begreppet avslämplingsmänad. Detta begrepp har närmast belydelse för uppbördsförfarandel. Med hänsyn till vad lagrådet föreslär under 51-56 §§ behöver begreppet inle användas i lagen.

Lagrådet föreslår således att 30 och 31 §§ fär följande lydelse:

"30 § Kilomelerskalt betalas för skatleperiod. Skall utgår för varje helt tiotal kilometer som fordonet, då del varil skattepliktigt, tillryggalagt un­der skatleperioden. Skattens storlek framgår av bilaga 2 till denna lag.

I fall som avses i 34 § andra eller tredje stycket eller 35 § utgår kilome­
terskatt även för en del av en skatleperiod.                                                       IQ

 

31        §    Den skallskyldige skall för varje skatleperiod, efter avstämpling i     Prop. 1987/88:159
kilomelerräknaren, lämna uppgift till ledning för beräkning av skallen.     Bilaga 4
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela

föreskrifter om undanlag från della. Uppgift som nu har nämnts skall lämnas även i andra fall, om regenngen eller den myndighet som regering­en bestämmer meddelar föreskrifter om detta."

32        och 33 §§

Den föreslagna 32 §, som motsvarar 18 § i fråga om fordonsskatten, inne­håller vissa bestämmelser om beräkningen av kilometerskatt i fall dä vägtrafikskallelagen ändras. Enligt lagrådels mening bör lagtexten förlyd-ligas pä ell par punkter. Bestämmelserna bör vidare byta plats med de regler som i remissförslaget har lagils in i 33 §, sä atl man får en bättre anpassning till ordningsföljden mellan paragraferna när del gäller fordons­skall.

Innehållet i remissförslagets 33 §. som alltså bör bilda en ny 32 §, bör justeras så all man uppnår en bättre överensstämmelse med motsvarande regler belräffande fordonsskall i 15 § första slyckel.

I enlighet med del anförda förordar lagrådet all 32 och 33 §§ formuleras pä följande säll:

"32 § Om etl fordons beskaffenhei ändras så att kilometerskatl skall utgä efter en högre skallesals än tidigare, ulgår den högre skatten frän och med den dag dä registreringsbesiktning i anledning av ändringen skedde eller senast skulle ba skell. Medför ändringen att kilometerskatl skall utgå efter en lägre skattesats än tidigare, utgår den lägre skallen från och med den dag då besiktning i anledning av ändringen skedde.

33 § Skall kilomelerskatlen för evi fordon på grund av ändring i denna lag
utgå med elt annat belopp än tidigare, skall skallen beräknas med hänsyn
lill den lid som förflutit före och efter ändringen. Beräkningen fär dock ske
efter annan grund, om omständigheterna föranleder det."

36-41 §§

I den föreslagna 36 § sägs all väglrafikskall påförs, om inle annal följer av 37-41 §§, genom automatisk dalabehandling på grundval av uppgifter i bilregistret ulan atl beslul meddelas av beskattningsmyndighelen. De föl­jande paragraferna innehåller bl. a. bestämmelser om möjlighet för den som har påförts vägtrafikskalt enligt 36 § all hos beskattningsmyndighelen begära beslul om rättelse o.d. De beslut som fattas av beskattningsmyn­dighelen skall i sin lur kunna omprövas av myndigheten själv, såvida det inte är fråga om etl slutligt beslut enligt 39 §. I så fall kan ändring ske endast efter överklagande.

Del föreslagna systemet för fastställelse av vägtrafikskalt överensstäm­mer delvis med vad som f. n. gäller. Sålunda är huvudregeln även enligt den nuvarande vägtrafikskallelagen (22 §) atl vägtrafikskatt påförs genom automatisk dalabehandling pä grundval av uppgifter i bilregistret.

 

Innebörden av en åtgärd enligl 22 § i den gällande vägtrafikskallelagen Prop. 1987/88:159 har behandlats i rättsfallet NJA 1986 s. 105. Frägan var där om åtgärden Bilaga 4 kunde anses som elt av myndighet meddelat beslut i den mening som avses i 2 § första stycket skatlebrotlslagen. Högsta domstolen konstaterade all ett påförande av skall i den angivna ordningen innebar all skatten räknades ul och bestämdes till sin slorlek och atl indrivning av skatten fick ske. Med hänsyn härtill och på grund av vissa andra angivna omständigheter fann högsta domstolen all påförandel måsle anses som ell av myndighet medde­lat beslut i den mening som målet gällde.

Enligt lagrådets uppfattning år det angelägel all den mening som högsta domstolen har gett uttryck åt när del gäller innebörden av skatlepåförande genom automatisk dalabehandling klart framgär av lagtexten. I 36 § i den föreslagna lagen bör därför sägas all vägtrafikskalt beslutas genom auto­matisk databehandling. Väljs ell sådant uttryckssätt, får det konsekvenser såväl för paragrafens utformning i övrigt som för de följande paragraferna.

När del sedan gäller del tänkta systemet med omprövning hos beskatl­ningsmyndigheten av beslul som har kommit till genom automatisk dalabe­handling anser lagrådet alt systemet bör beskrivas på etl klarare sätt än som har skett i den remitterade lagtexten. De allmänna bestämmelserna om omprövning bör lämpligen las in i 37 §, där del bör anges atl beskatt­ningsmyndighelen kan ompröva såväl ett beslul enligl 36 § som elt beslul som myndigheten själv har fattat. I klarhetens intresse bör ocksä anges alt omprövningsbara beslul inle fär överklagas.

Lagrådet anser vidare atl remissens bestämmelser om slutliga beslut bör flyttas frän 39 till 38 §, medan de speciella regler som i remissen har tagits in i 37 § och som handlar om omprövning av beslul enligt 36 § på den grunden att fordonet har övergått lill ny ägare bör bilda 39 §.

Sist i del nu behandlade avsnittet bör lämpligen placeras den övergripan-   . de bestämmelsen om atl skatten skall beräknas efter skälig grund, om den inte kan bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i bilregistret eller på grundval av verkställd utredning. Remissförslagels 40 och 41 §§ bör således byta plats.

I enlighet med del anförda föreslår lagrådet all 36-41 §§ med tillhörande rubriker får följande lydelse:

"Skattebeslut m. m.

Beslul genom automatisk databehandling

36 § Vägtrafikskalt beslutas, om inte annat följer av 37—41 §§, genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Om det i bilregistret saknas uppgifter som behövs för bestämmandet av skatten, bestäms den enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Den som är missnöjd med ett beslut enligt första stycket kan begära omprövning enligt 37-39 §§.

Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslul om skatt enligt första stycket.

Ill

 

Omprövning av beslut m. m.                                             Prop. 1987/88:159

37 §    Om granskning, revision eller nägot annat förhållande föranleder  °
del eller den skallskyldige begår det, fär beskattningsmyndighelen om­
pröva beslul om skatt enligt 36 § och även i övrigt besluta om fastställande

av skall. Beskattningsmyndighelen skall ompröva sill beslut, om den skaltskyldige begär del eller skäl annars föreligger. Omprövning fär dock inle ske, om slutligt beslut beträffande skatten har meddelats enligl 38 §.

Etl omprövningsbart beslul får inte meddelas senare än tre är frän utgången av del kalenderår under vilkel skatleäret eller skatleperioden har gått till ända. Om den skallskyldige begär elt beslut senare än två månader före utgången av. den angivna tiden, skall framställningen anses som en begäran om slutligt beslul.

Ell omprövningsbart beslul får inle överklagas. Av beslutet skall framgå atl den skaltskyldige kan få elt slutligt beslut enligt 38 §.

38 § Beskatlningsmyndigheten skall meddela slutligt beslut om skatt, om
den skaltskyldige eller det allmänna ombudet begår del inom tre år frän
utgången av det kalenderår under vilket skatleäret eller skatleperioden har
gått till ända. Slutligt beslut skall meddelas även om begäran härom kom­
mer in senare men inom tvä månader från den dag då den skattskyldige har
fält del av etl beslul enligl 37 § eller, om del allmänna ombudet begär
slutligt beslut, inom två månader från den dag dä beslut enligl 37 § medde­
lades. Om det finns särskilda skål, får slutligt beslut meddelas inom tre är
från utgången av del kalenderår under vilket skatteåret eller skatteperio­
den har gått lill ända även om den skaltskyldige eller del allmänna ombu­
det inle har begärt det.

Sedan slutligt beslul har meddelats för en viss skatleperiod eller ett visst skatteår får beslul enligt första stycket inte meddelas för samma period eller år.

39 § Vill den skaltskyldige begära omprövning av ett beslul enligt 36 § på
den grunden all fordonet före den lidpunkt som är avgörande för skattskyl­
digheten har övergått till ny ägare, skall framställningen göras hos beskatt­
ningsmyndighelen senast 30 dagar efter den dag dä skatten senast skulle ha
betalats. Har den skaltskyldige erhållit krav pä skatten först sedan den
skulle ha betalats, räknas dock liden frän motlagningsdagen.

Beslul som beskattningsmyndighelen meddelar med anledning av en begäran enligt första slyckel skall anses som elt slutligt beslut.

40 § Har ett kilometerskattepliktigt fordon brukats i strid mol 26 § andra
stycket, fär beskatlningsmyndigheten även för pågående skatteperiod fast­
ställa kilomelerskatlen för den vägsträcka som fordonet brukats pä sädant
sålt under perioden.

Beräkning av skall efter skälig grund

41 §    Kan skallen inte bestämmas tillförlitligt med ledning av uppgifter i

bilregistret eller på grundval av verkställd utredning, skall den beräknas     112

efter skälig grund."

 

51-56 §§                                                                                        Prop. 1987/88:159

Paragrafema, som i remissförslaget har fått rubriken "Olika typer av ' 8 uppbörd", motsvarar i allt väsentligt regler som f. n. finns i väglrafikskat­leförordningen. Lagrådet delar den uppfattning som har förts fram i moti­ven atl de viktigare reglerna om uppbörden bör tas in i den nya lagen. Åtminstone gäller detta sådana regler som direkt riktar sig lill enskilda och anger när skatt skall betalas. De nu diskuterade paragraferna innehåller emellertid också bestämmelser som framför allt har intresse för de tilläm­pande myndigheterna. Hit hör bestämmelserna om vad som menas med ordinarie resp. tillfällig uppbörd.

Enligl lagrådets uppfattning bör en renodling ske så all lagen i delta avsnitt bara lar upp regler om när betalning av skatt skall ske, medan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas alt meddela närmare föreskrifter om hur uppbörden skall gå lill. Reglerna om när betalning skall ske bör i sin tur delas upp så, all 51 § fär innehålla de allmänna bestämmelserna om betalning av fordonsskatt och 52 § motsva­rande bestämmelser om kilomelerskalt. Härvid bör reglerna göras fullstän­digare än enligt remissförslaget, som delvis hänvisar läsaren till föreskrif­ter av regeringen. Enligl lagrådels mening är del ocksä önskvärt att regler­na förenklas i förhållande lill vad som gäller i dag. Bl. a. bör principen genomgående vara atl en skalls förfallodag år densamma som den dag dä en skatt senast skall betalas.

I 53 § bör las in en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undanlag från 51 och 52 §§ för vissa grupper av fordon (jfr 13 § tredje stycket och 31 § tredje stycket i remissens lagförslag). De båda följande paragraferna bör enligt lagrådets uppfattning innehålla regler om betalning av tillkommande skall och betalning av skalt som har fastställts av beskattningsmyndighelen. Motsvarande bestämmelser finns i remissförslaget i 53 § och 55 § tredje slyckel.

1 56 § slutligen bör tas in det tidigare berörda bemyndigandet för rege­ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer all meddela närma­re föreskrifter om uppbörd av vägtrafikskalt.

I remissförslagets 55 § finns en regel om all 2 § lagen om beräkning av lagstadgad tid skall tillämpas på frågor om när fordonsskatt eller kilometer­skatl förfaller till betalning. Med lagrådets uppläggning av de nu behandla­de bestämmelserna blir denna hänvisning obehövlig.

Pä grund av det anförda föreslår lagrådet alt 51-56 §§ och rubrikerna före dessa paragrafer fär följande lydelse:

"Betalning av skatt

Betalningstider m. m.

51 §    Fordonsskallen för ell skatteår eller en skatleperiod skall betalas
under mänaden före ingången av skatleäret eller skatleperioden (upp­
bördsmänaden).
Om fordonet har blivit skalleplikligt efter ingången av uppbördsmåna-              113

 

den, skall fordonsskatten betalas senast tre veckor efter skallepliktens     Prop. 1987/88:159 inträde. Om skatten enligt 15 § skall utgå med etl högre belopp än tidigare.     Bilaga 4 skall skatten betalas

1.    när del gäller ändring av fordonels beskaffenhei, senast tre veckor efter utgången av den kalendermånad under vilken regislreringsbesiktning-en skedde eller senast skulle ha skett,

2.    när del gäller ändring av fordonels användning, senast tre veckor efter den dag då ändringen skedde.

Om fordonsskatt i de fall som avses i andra stycket skall betalas för högst en kalendermånad under skatleäret eller skatteperioden, skall for­donsskatt för närmast följande skatteår eller skatleperiod betalas samti­digt.

52 § Kilomelerskatlen för en skB.lteperiod skall betalas under månaden
närmast efter utgången av skatleperioden (uppbördsmånaden).

Om fordonet har övergått lill ny ägare eller den skallskyldige har försalts i konkurs eller om fordonet har upphört alt vara kilometerskattepliktigt av annan anledning än avslällning, skall kilomelerskatlen betalas

1.    vid ägarbyte senast fyra veckor efter del alt uppgift om ägarbytet har
förts in i bilregistret,

2.    vid konkurs senast fyra veckor efter del alt uppgift om konkursen har förts in i bilregistret,

3.    beträffande fordon som upphör att vara kilometerskaltepliktigt, se­nast tre veckor efter det all della inträffar.

Om kilomelerskatteplikt för etl fordon inträder först under den sista mänaden i en skalleperiod, skall kilometerskatten för den skatleperioden betalas först i samband med all kilomelerskatlen för närmast följande skatleperiod skall betalas.

53   § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från 51 och 52 §§ för vissa grupper av fordon.

54   § Tillkommande skall enligl 13 § skall betalas senast en månad efter det all skalteändringen har trätt i kraft.

55   § Skall som har faslstållls enligl 37-42 §§ eller genom beslul om rättelse enligt 45 § första slyckel skall betalas inom den tid som beskatt­ningsmyndighelen bestämmer.

56   § Närmare föreskrifter om uppbörd av vägtrafikskalt meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer."

57   §

I remissförslaget innehåller denna paragraf bestämmelser om förskottsde-
bilering. Enligl lagrådets mening är del bättre alt ta in sådana bestämmel­
ser i förordning, tillsammans med de andra reglerna om uppbörd. Lagrådet
föreslär alltså atl bestämmelserna får utgå ur lagen.                                          114

 

Ikraftträdande- och övergångsbeslämmelserna                    Prop. 1987/88:159

1                                                                                     punkt 2 av övergångsbestämmelserna har tagils in en regel om atl den        °
gamla lagen i princip skall fortsätta all gälla i fråga om skall som avser
skatteår eller skatteperiod som har påbörjats före den nya lagens ikraftträ­
dande. Undanlag från denna regel har tagils in i punkterna 3 och 4. Enligl
lagrådets mening bör bestämmelserna i punkt 3 förtydligas och dessutom

delas upp pä tvä punkter. I den första punkten bör, efter förebild av punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifier, föreskrivas alt de nya bestämmelserna om skatte­beslut i 36—45 §§ skall tillämpas efter ikraflträdandel även på äldre förhål­landen, om inle tiden för meddelande av motsvarande beslul enligl den gamla lagen har gått ut vid ikraftträdandet. I en därpå följande punkt 4 bör sägas atl äldre bestämmelser om överklagande tillämpas i fråga om beslul som har meddelats före ikraftträdandet.

Till följd av vad lagrådet nu har föreslagit får punkterna 4 och 5 i remissförslaget numreras om.

Som lagrådet skall återkomma till bör övergångsbestämmelserna dessut­om förses med en punkt 7, där del sägs alt bilagorna I och 2 lill den äldre lagengällerför tiden den I januari-30juni 19891 stället för bilagorna I och

2       till den nya lagen.

Förslaget till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:000)

Lagförslaget innehäller bilagorna I och 2 till den nya vägtrafikskallelagen i den lydelse bilagorna avses ha fr.o.m. den I juli 1989. Enligt lagrådets åsikt är det en bättre ordning alt, i stället för alt låta bilagorna ingå i en ändringsförfaltning, foga dem direkt till den nya lagen. Vad som skall gälla under tiden fram till den I juli 1989 fär då regleras i en övergångsbestäm­melse lill den nya lagen. Bestämmelsen bör, som redan har angetts, ha del innehållet att bilagorna I och 2 lill den äldre lagen gäller i slället för bilagorna I och 2 lill den nya lagen för liden den I januari-30 juni 1989.

Vad lagrådet sålunda förordat får till följd alt del nu diskuterade lagför­slaget ulgår.

Förslaget till lag om vägtraHkskatt på utländska fordon

1 § I konsekvens med vad lagrådet har förordat under I § i förslaget till ny vägtrafikskattelag bör denna paragraf förses med en bestämmelse som handlar om innebörden av de beteckningar som används i lagen om vägtra­fikskalt på utländska fordon. Bestämmelsen bör lämpligen fä bilda elt tredje stycke och formuleras: "Beteckningar i denna lag har samma bety­delse som i vägtrafikskallelagen (1988:000)."

Förslaget till lag om ändring i lagen om vägtrafikskatt på utländska fordon

Lagförslaget innehåller bilagorna I och 2 till den nya lagen om vägtrafik­
skalt pä utländska fordon i den lydelse bilagorna avses ha fr.o.m. den I
juli 1989. Enligt lagrådets mening bör man här välja samma ordning som
lagrådet har föreslagit beträffande motsvarande bilagor till den nya vägtra-      115

 

fikskatlelagen. Del nu behandlade lagförslaget bör sålunda utgå och bila-     Prop. 1987/88:159 gorna fogas direkt lill lagen om vägtrafikskalt på utländska fordon. Den     Bilaga 4 lagen bör i sin tur förses med övergångsbestämmelser som reglerar vad som skall gälla före den I juli 1989. Bestämmelserna bör lämpligen inledas med följande mening: "I fräga om fordon som har förts in i landet före den

1 juli 1989 gäller följande kilometerskatlesatser i stället för bilaga 2 lill den nya lagen." Därefter bör följa den uppställning som i remissen bildar bilaga

2 till förslaget till lag om vägtrafikskalt på utländska fordon.

Förslaget till lag om ändring i lagen om saluvagnsskatt

Till lagförslaget bör, pä samma säll som lagrådet har förordat när det gäller förslaget till ny vägtrafikskatlelag, fogas en övergångsbestämmelse om alt äldre bestämmelser om överklagande tillämpas i fräga om beslul som har meddelats före ikraftträdandet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

116

 

Innehåll                                                                      Prop. 1987/88:159

Propositionens huvudsakliga innehåll   ............................ ..... I

Propositionens lagförslag.................................................. .... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988 ....            37

1   Inledning....................................................................... .. 37

2   Allmänl om väglrafikbeskatlningen  .............................. .. 38

3   Ny väglrafikskatlelagsliftning ........................................    39

4   Beslul om vägtrafikskall.................................................    40

5   Skalleuppbörden ..........................................................    41

6   Överklagande................................................................    43

7   Beskattningen av utländska fordon...............................    43

8   Ikraftträdande   ............................................................    44

9   Upprättade lagförslag ..................................................    45

 

10   Specialmolivering lill lagförslagen   ...............................    45

11   Hemställan ................................................................... .. 65

12   Beslul   ......................................................................... .. 65

Bilaga I        Sammanfattning av vägtrafikskatteutredningens betän­
kande   ............................................................    66

Bilaga 2        Sammanslällning av remissyttranden   .........    70

Bilaga 3        Till lagrådet remitterade lagförslag...............    83

Bilaga 4        Lagrådels yttrande ...................................... 107

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988                                                                                                                    117