Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas principer för en ny organisation vid statens invandrarverk.

Invandrarverkets organisation regionaliseras, för all åsladkomma effektivare handläggning av utlänningsärenden och därmed kortare handläggningslider, etl bättre flyktingmottagande och förbättrad samverkan mellan verkel, andra berörda myndigheter och kommunerna.

Den nya organisationen skall kunna träda i kraft den I juli 1989. Förändringen skall förberedas under budgetåret 1988/89. Riksdagen föreslås därför upphäva sill nu gällande beslut om organisationen vid invandrarverket.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 158

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1987/88:158

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande: statsrådet Feldl, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Proposition om ny organisation för statens invandrarverk

1 Inledning

Regeringen inledde under år 1987 elt översynsarbeie inom invandrar- och flyktingpolitiken. Arbetet syftar lill all radikalt förkorta handläggningstiderna i utlänningsärenden och lill all därmed minska påfrestningarna för dem som väntar på beslul och att begränsa samhällets kostnader för älgårder under väntetiden. Ell annal syfte år atl få lill sländ en effeklivare flyklingmottagning. Arbetet är uppdelat i fyra delar:

- En huvudsakligen leknisk översyn av utlånningslagsstiftningen.

- Utredning om nya rutiner för handläggningen av asylärenden.

- Ny ordning för ekonomiskt bistånd ål asylsökande under väntetiden.

- Översyn av organisationen vid statens invandrarverk.

De två förstnämnda utredningarna avslutades omedelbart efter årsskiftet 1987-88 med betänkandena (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen och (SOU 1988:2) Kortare väntan. Det sistnämnda betänkandet från den s.k. asylärendeulredningen hade föregåtts av en delrapport (DsA 1987:3) Kortare väntetider i asylärenden, som överlämnades till mig i juni 1987. Betänkandena remissbehandlas för närvarande. Regeringen har tidigare i år (prop. 1987/88:80) lill riksdagen lämnat förslag om elt nytt syslem för ekonomiskt bistånd åt asylsökande m. fl.

Regeringen bemyndigade den 22 oklober 1987 mig all tillkalla en särskild utredare för atl lämna förslag om en ny organisation vid statens invandrarverk. Enligt direktiven (dir. 1987:44) skulle utredaren den I februari 1988 redovisa ett principförslag. Uppdraget skulle vara slutfört senast vid utgången av juni månad 1988. Den särskilda utredaren, numera generaldirektören och chefen för statens invandrarverk, Christina Rogestam, överlämnade nämnda dag sitt principförslag lill mig. Ell sammandrag av utredarens rapport bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1. En kortfattad redogörelse för invandrarverkets nuvarande organisation och uppgifter bör fogas till protokollet som bilaga2.

Det nu överlämnade principförslaget har inte remissbehandlats. Utreda-

ren har emellertid, under arbetets gäng, haft överläggningar med företräda- Prop. 1987/88:158 re för rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet. Berörda fackliga huvudorganisationer har informerats om hennes överväganden och förslag. Under ärendets beredning i regeringskansliet har jag själv träffat företrädare för nämnda myndighet och organisationer och därvid diskuterat förslagen. Berörda utomstående parter har inle framfört några principiella invändningar emot de föreslagna principerna för verkets organisation. Jag kommer i det följande att närmare redogöra för motiven bakom organisationsförändringen. Jag vill emellertid redan inledningsvis erinra om alt invandrarverkets nuvarande organisation fastställdes år 1975. Riksdagen beslöt då (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160) om den byråindelning som nu gäller. De förändringar som nu planeras bör kunna förberedas under budgetåret 1988/89, så alt de kan träda i kraft den I juli 1989. Regeringen bör ha fria händer all snabbi komma i gäng med dessa förberedelser. Del år därför nödvändigt atl riksdagen föresläs upphäva det beslut från år 1975 som nu i detalj reglerar invandrarverkets organisation. Regeringen bör låta riksdagen ta del av de principer som ligger bakom förslaget till ny organisation för invandrarverket och som jag i del följande avser alt presentera.

2 Överväganden och förslag 2.1 Allmänna överväganden

2.1.1 Handläggningstider i asylärenden

Det finns fyra starka skäl för atl minska väntetiderna i asylärenden.

Del första skälet är humanitärt. För många asylsökande är det påfrestande att under lång tid få vänta pä beslul.

Del andra gäller rättssäkerheten. De långa väntetiderna i dag gär knappast att förena med kravet på rättssäkerhet.

Det tredje skälet är ekonomiskt. Med nuvarande anlal asylsökande kan kostnaderna för boslåder, ekonomisk hjälp, sjukvård och andra ätgärder för asylsökande under de väntetider som nu gäller uppskattas lill mellan 800 och 900 milj. kr. per år. Kortare väntetider minskar dessa kostnader.

Det fjärde skälet år invandrarpoliliskl. Långa väntetider motverkar och fördröjer en framgångsrik integration för de asylsökande som får stanna i landet.

För all avsevärt förkorta tiderna krävs såväl organisatoriska och administrativa förändringar som vissa resurstillskott lill de handläggande myndigheterna. Det krävs också att åven andra medverkande i asylårendeproces-sen, främst de sökandes offentliga biträden, bidrar till en förkortning av väntetiderna.

2.1.2 Behovet av en omorganisation. Förväntad invandring

I direktiven för den aktuella organisationsöversynen framhöll jag några särskill viktiga motiv för alt se över invandrarverkels organisation - vid

sidan av önskemålet all förkorta handläggningsliderna. Del kan finnas skäl Prop. 1987/88:158 alt nu påminna om dem.

Arbetsvolymen i verkel har vuxit dramatiskt i takt med atl antalet asylsökande och flyktingar har ökal. En betydelsefull.och kraftig stegring inträffade under år 1984. Detta sammanföll i liden med att invandrarverket log över huvudmannaskapet på den statliga sidan för flyktingmoltagandet och med all del nya systemet med kommunalt omhändertagande började tillämpas. Flera mindre organisationsförändringar har genomförts, för att söka möta de förändrade förulsätlningarna. Både permanenta och tillfälliga resursförstärkningar har tillförts verket. Stommen i verkels organisation har emellertid varit i slort sett oförändrad sedan dess tillkomst år 1969.

Efter den stegring i invandringen som inträffade åren 1984-1985 har antalet asylsökande forlsall all öka år för år. Jag har redogjort för denna utveckling i anslutning lill mina förslag till statsbudgeten för budgetåret 1988/89 (prop. 1987/88:100 bil. 12, sid. 45f). Under år 1987 kom ungefär 18000 nya asylsökande hit. Situationen i vår omvärld ger inle underlag för alt tro på nägon omedelbar minskning härvidlag. Jag bedömer all vi under de närmaste åren måste räkna med all antalet asylsökande kommer all vara av minsl samma omfattning som under är 1987.

Riksdagen har bedömt invandrarverkels organisation vid tvä tillfällen sedan mitten av 1970-talel - dels i samband med 1975 ärs invandrarpolitiska beslut, dels vid behandlingen våren 1986 av regeringens proposition (1985/86:98, SfU 20, rskr. 301) om invandrarpolitiken. Vid det förstnämnda tillfället beslöt riksdagen atl den organisation skulle gälla som i allt väsenlligl finns kvar än i dag. Riksdagsbehandlingen är 1986 innebar ingen grundläggande förändring härvidlag. Jag menar alt denna organisation nu mäste anpassas lill verkets nuvarande uppgifter. Annars blir del inle möjligl att nä radikalt kortare handläggningslider eller alt ge asylsökande och flyktingar etl sådant mottagande som avsågs med 1984 ärs riksdagsbeslut om formerna för flyktingmoltagandet.

2.1.3 Det kommunala flyktingmottagandet

För atl ge dem som fär stanna hår ett bra mottagande krävs ell brett engagemang i samhället. De myndigheter som handlägger lillståndsärende-• na måste kunna klara sin uppgift inom en rimlig lidsram. Besluten måsle fattas med fasthet, konsekvens och bibehållen rättssäkerhet.

Flyktingarna skall så snabbi som möjligt därefter få möjlighet alt leva ett normalt liv med arbete eller utbildning, i en egen bostad, ute bland människorna i den svenska vardagen. Just della är målsättningen bakom det system med kommunalt flyktingomhändertagande, som infördes fr.o. m. år 1985. Systemet har satts på hårda prov, hårdare än nägon kunde ana när det planerades.

Della mottagningssystem förutsätter all kommunerna solidariskt ställer
upp på den av riksdagen beslutade flyktingpolitiken. Politiken kan därige
nom på elt konkret sätt bli förankrad hos hela del svenska folkel. Jag anser
alt della syslem bör kunna fungera också fortsättningsvis, trots atl flyk
tinginvandringen ökal kraftigt sedan det började tillämpas. 4

Kommunerna har hittills i hög grad infriat riksdagens förhoppningar. Prop. 1987/88:158 Ytterligare, kontinuerliga åtaganden år emellertid nödvändiga. Annars tvingas allt fler flyktingar vänta på sin kommunplals i någon form av tillfälligt boende, mestadels i invandrarverkets förläggningar. Målsättningen når systemet infördes var atl väntetiden initialt i en förläggning bara skulle vara några fä veckor. Utvecklingen har gjort del svårt atl nu uppfylla denna målsättning. Med ell brett och solidariskt kommunall engagemang bör det vara möjligl all rejält minska förläggningsliderna.

Röster har höjts och hävdat all del skulle vara fel alt försöka sprida flyktingarna över hela landet. De borde, enligt denna uppfattning, placeras i ett mer begränsat antal, främsl större och medelstora, kommuner som skulle kunna erbjuda bättre möjligheter lill arbete. Andra har menat atl fri bosättning är del enda riktiga.

Flera av de kommuner, som tidigare fick la den slörsla delen av ansvaret för mottagandet av flyktingar, ställde dä krav pä etl ökal slalligl ansvarslagande och en geografisk spridning av invandringen. Man ansåg med rätta all del var fel alt koncentrera flyktingarna till några fä kommuner, som därigenom fick svårigheter atl ge en bra social service och utbildning. Regering och riksdag bedömde då att ett vidgat, solidariskt ansvarslagande bland kommunerna skulle förbättra möjligheterna all också i forlsällningen föra en generös flyktingpolitik.

Riksrevisionsverkel (RRV) har granskal tillämpningen av systemet för flyktingmottagande i rapporten Invandrarverket och den lokala flykting-mottagningen. Granskningen har i första hand avsett invandrarverkets ledning, genomförande och uppföljning av flyktingmoltagandet. Centrala punkter i granskningen har emellertid också varil statsbidragens administration, användning och effekter, kommunernas insatser i flyktingmotlagandel saml resultaten för flyktingarna av myndigheternas insatser. RRV konstaterar vissa brister i samarbetet mellan invandrarverket och kommunerna. Man redovisar ocksä för- och nackdelar med de principer som invandrarverket hillills har tillämpat vid ulplacering av flyktingar i kommunerna.

RRV påpekar även brister i invandrarverkets organisation beträffande bl. a. planering, ledning och samordning. RRV föreslår mol denna bakgrund alt invandrarverkets verksamhel för flyktingmottagande decentraliseras till regioner och alt verksledningens resurser för bl. a. planering, ledning och uppföljning förstärks.

Jag anser atl RRV:s slutsatser och förslag tillsammans med invandrarverkels egna erfarenheter av verksamhelen under de senasle åren ger anledning lill alt pröva och utveckla invandrarverkets samarbete med kommunerna. Förslagen bör ingå i underiaget för det forisatta organisationsarbetet.

2.1.4 Asylärendeutredningens förslag

Som jag har anfört inledningsvis, beslår del pågående översynsarbelel av flera delar. Förslagen från asylärendeulredningen i betänkandena (DsA 1987:3) Kortare väntelider i asylärenden saml (SOU 1988:2) Kortare

ti Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 158

väntan och frän den särskilde utredare som sett över ullänningslagsslifl- Prop. 1987/88:158 ningen - belänkandet (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen — är i vissa delar av grundläggande betydelse för hur invandrarverket bör organiseras.

Asylärendeutredningen har - utifrån målsättningen atl tiden frän en ansökan till ell slutligt beslul från regeringen normall inle skall behöva översliga sex månader - föreslagit följande principiella organisation och rutiner för handläggningen:

- Asylsökande hänvisas normalt lill en s. k. ulredningssluss där asylutredningen görs. Till dessa ulredningsslussar, där de sökande alltså bor under utredningen, koncentreras polisens utredningsresurser sä att utredningen skall kunna genomföras inom två veckor.

- Personal frän invandrarverket bör i direkt anslutning till polisens utredning kunna göra en sortering i klara ärenden och andra ärenden samt fatta beslul i de klara ärendena omgående.

- I ärenden som inle är så klara alt det är möjligl alt direkt avvisa eller att ge tillstånd redan vid utredningsslussarna, skall invandrarverket kunna falla beslul inom sex veckor från del att polisens utredning är slutförd. Della förutsätter atl del offentliga biträdet utan dröjsmål kommer in med yttrande.

- En asylsökande som inte har en bostad ordnad hos nägon nära anhörig bör inkvarteras på förläggning lill dess att frågan om han eller hon fär stanna i landet är slutgiltigt avgjord.

Dessa principförslag ingick i den delrapport som överlämnades lill mig i juni 1987. Delrapporten har sänts lill berörda myndigheter och organisationer och till de kommuner som har träffat överenskommelse med invandrarverket om flyktingmottagande. Skriftliga synpunkter på delrapporten har kommit från några centrala myndigheter, etl tjugotal polismyndigheter, elt par rättshjälpsnämnder, ell trettiotal kommuner, vissa frivilligorganisalioner saml från ylleriigare ett tiotal organisationer och enskilda. Synpunkter på principförslagen i delrapporten har ocksä inhämtas vid etl seminarium som har hållils med personal inom invandrarverket saml vid sammanträffanden med företrädare från frivilligorganisationer och offentliga biträden. De synpunkter som har lämnats på principförslagen är i allt väsentligt positiva.

Jag anser mot denna bakgrund att de principer för handläggningen som utredningen har föreslagit år så väl förankrade all de bör kunna läggas till grund för arbetet med en ny organisation för invandrarverket. Jag har i denna fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

Asylärendeutredningens principförslag har vidareutvecklats i utredningens slutbetänkande som för närvarande remissbehandlas. Organisationsutredningen bör i sitt fortsalla arbete ta del av de synpunkter som kommer fram vid remissbehandlingen. Jag räknar med all själv, senare i år, återkomma till regeringen med en bedömning i detalj av de delar i asylärendeutredningens förslag som kräver beslut av riksdagen eller regeringen.

2.1.5 Översynen av utlänningslagstiftningen Prop. 1987/88:158

I förslaget till ny utlänningslag, som överlämnades till mig i januari 1988, ingår andra element av belydelse för invandrarverkels organisation. Invandrarverket föreslås bl. a. vara första instans i samtliga asylärenden. Verket åläggs vidare, enligl förslaget, all ha muntlig handläggning i väsentligt större utsträckning än som sker i dag. Den muntliga handläggningen bör, enligt utredarens mening, leda lill atl alla relevanta omständigheter i ell asylärende kommer fram tidigare och all behovet av kompletterande utredningar därmed minskar. Därmed skulle det också bli möjligl all snabbare verkställa fattade utvisningsbeslul.

Förslaget remissbehandlas alltså för närvarande. Jag avser all senare i är återkomma till regeringen i denna del. Jag vill inte nu la ställning till enskildheter i betänkandet. Jag kan emellertid konstalera all del skulle bli lättare att förverkliga flera av förslagen med en organisationsmodell som bringar sökanden, hans eller hennes rättsliga ombud, utredaren och beslutsfattaren geografiskt nära varandra.

2.1.6 Invandrarverkets uppgifter

Organisalionsulredaren har gjort sina överväganden om hur invandrarverkets tillståndsprövning bör organiseras mot den bakgrund som jag nu har beskrivit. Förslagen tar sin utgångspunkt i atl handläggare från invandrarverket skall kunna falla beslul i direkt anslutning lill utredningarna vid slussarna. Utredaren har i della sammanhang ocksä tagit hänsyn till de förslag om ändrad handläggning av asylärenden som lämnats av utredningen för översyn av utlänningslagen. Förslagen ulgår frän att verkels roll som central ullänningsmyndighel enligl utlänningslagen inte förändras.

Därmed markeras en av invandrarverkets huvuduppgifter, nämligen tillståndsprövningen inkl. medborgarskapsfrågorna. Med det ökande antalet asylsökande har lillslåndsprövningen och mottagandel av flyktingar hamnat i förgrunden under senare år. Inle minsl hänger della samman med svårigheterna all finna ell tillräckligt antal kommunplalser för dem som får stanna i landet. Det har i sin lur lett lill all verkel fått la ell större ansvar för omhändertagandet under liden mellan beslul om uppehållstillstånd och ulplacering i kommunen än som förutsattes när del kommunala flyktingmotlagandel infördes.

Invandrarverket skall självfallet fortsätta atl vara huvudman på den statliga sidan för flyktingmotlagandel, som därmed blir verkets andra huvuduppgift. Samlidigl förutsätter jag atl både utredaren, i sill fortsatta arbete, och invandrarverket, i sin ordinarie verksamhel, överväger pä vilka säll man kan förkorta liden i förläggningarna och därmed minska kostnaderna för slaten.

Utvecklingen under de senaste åren har på sätt och vis överskuggat verkets samordnings- och bevakningsansvar i frägor rörande åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter. Verkels pådrivande roll i dessa frågor har haft slor betydelse för fackansvariga statsmyndigheters och kommuners arbete med alt genomföra invandrarpolitiken. Det bör, enligl min

mening, absolut vara möjligt att sköta bevakningen och samordningen av Prop. 1987/88:158 slalsmyndighelernas verksamhel med andra metoder och med annan inriktning än hittills. Det hindrar inle atl bevakning och samordning av frågor om åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter bör vara invandrarverkets tredje huvuduppgift.

2.1.7 Invandrarverkets organisation i princip

Utredarens överväganden har lett lill ell principförslag som innebår all en del av verkets tillståndsprövning bör ske vid ulredningsslussar, saml att ledningen av föriäggningsverksamheten och det direkta samarbetet med kommunerna kan ske från regionala kontor som samlokaliseras med ulredningsslussar i regioner där sädana skall finnas.

Jag delar de slutsatser och principer som utredaren kommil fram lill. En sådan organisation bör leda lill ell bättre flyktingmotlagande, utvecklade kommunkontakter, effeklivare ärendehantering och - inle minst - kortare handläggningstider. Behovet av organisatoriska förändringar är trängande. En ny verksorganisation bör kunna verka fr. o. m. den 1 juli 1989.

I frågor som rör myndighetsstrukturen harjag samrått med chefen för civildepartementet.

2.2 Tillståndsprövningen

Min bedömning: Ulredningsslussar bör inrättas för utredningar i asylärenden. Vid ulredningsslussarna bör finnas personal från invandrarverket för handläggning av och beslut i asylärenden. Asylärenden bör också kunna handläggas inom en huvudenhet för tillstånds- och medborgarskapsärenden vid verkels centrala förvaltning.

Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning: Jag har i del föregående konstaterat atl de principiella rutiner för asylärenden som asylärendeutredningen föreslagit mäste anses vara väl förankrade. Dessa rutiner förutsätter atl man får en organisation, som gör del möjligl atl falla beslul i ålminslone alla klara ärenden redan i anslutning lill utredningen. En sådan utveckling påbörjades redan tidigare i och med inrättandet av ulredningsförläggningeni Flen är 1985. Flera steg i den riktningen har tagils sedan dess.

Efter förslag från invandrarverket bemyndigade regeringen våren 1987 verkel atl fr. o. m. den I juli samma år driva en permanent utredningssluss i Carlslund nära Arianda flygplats och atl utöka förläggningen i Flen med en ulredningssluss. I augusti 1987 föreslog invandrarverket att en utredningssluss skulle inrättas i Alvesta, där del sedan länge finns en permanent flyktingförläggning. Asylärendeulredningen har beräknal behovet av för-läggningskapacilel vid utredningsslussarna. Utredningen har kommil fram

lill alt invandrarverket bör undersöka om det finns förutsättningar att utvidga plalsantalet på de redan planerade slussarna eller, alternativt, överväga inrättandet av ytterligare en ulredningssluss.

Organisalionsulredaren har för sin del övervägt denna fråga tillsammans med behovet av att utveckla samarbetet med kommunerna och dä kommil fram lill all det för närvarande bör inrättas ytterligare ulredningsslussar i bäde södra och västra Sverige. Jag delar den bedömning som utredaren gör i dagslägel. Del är dock viktigt all man hår så långt möjligt bevarar möjligheterna att anpassa organisation och resurser lill förändrade förutsättningar.

Handläggare frän invandrarverket bör alltså finnas vid ulredningsslussarna. Del finns flera skål för detta. Asylärendeutredningen har bl. a. pekat pä all del ger bättre möjligheter till erfarenhetsutbyte och andra direkta kontakter mellan utredare och beslutsfattare. Möjlighet ges också all i direkt anslutning lill asylulredningarna sortera ärendena i klara bifallsärenden och ärenden i vilka offentligt biträde skall förordnas. 1 klara bifallsärenden kan beslut las omgående. Personalen bör ha en sädan beslutskompelens all de i lämplig utsträckning även kan fatta beslut om avvisning.

Del är nödvändigt all invandrarverket har en stark administrativ ledningsfunktion för all kunna agera flexibelt och med kraft vid förändringar i tillströmningen av asylsökande. Ledningen av tillståndsprövningen bör ske från en huvudenhet vid invandrarverkets centrala förvaltning. Vid huvudenheten bör de ärenden handläggas som inte lämpligen kan avgöras vid en ulredningssluss. Personalen för tillståndsprövning pä ulredningsslussarna bör organisatoriskt ingå i huvudenheten.

Del är viktigt all invandrarverket upprätthåller en enhetlig praxis och bibehåller en god länderkunskap även dä asylärenden handläggs vid ulredningsslussar. För atl säkerställa detta bör elt kvalificerat sekretariat för bl. a. sådana uppgifter finnas vid huvudenheten för tillståndsprövning.

Prop. 1987/88:158

2.3 Flykting- och invandrarfrågor

Min bedömning: Invandrarverkets funktioner för mottagande av asylsökande och flyktingar bör organiseras i regioner. Inom varje region bör finnas etl kontor som svarar för del direkta samarbetet med kommunerna inkl. ulplacering av flyktingar i kommunema samt för ledningen av föriäggningsverksamheten.

Invandrarverket bör också beakta samhällets ätgärder till förmån för invandrare och språkliga minoriteter. Verkel bör vidare vidmakthålla och utveckla kontakterna med invandrarnas organisationer, bl. a. genom det särskilda slödel lill deras verksamhel. Arbetet bör läggas upp sä, atl det kan ulföras med andra metoder och med annan inriktning än vad som har varil fallet sedan verkets tillkomst. Det fortsatta organisationsarbetet bör belysa hur della bäst kan ske.

Mitt förslag: Ulplacering i en kommun skall normall endasl ske av den som fåll uppehällstillslånd.

Gällande beslut beträffande behovet av fast förläggningskapacitet upphävs.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning Prop. 1987/88:158 och med mitt förslag.

Skälen för min bedömning och mitt förslag: Riksdagen preciserade hösten 1984 (prop. 1983/84: 124, SfU 27, rskr. 295) invandrarverkets ansvar för flyktingmoltagandet och de principer som skulle gälla för verkels genomförande av verksamhelen. De riktlinjer för verksamhelen som gäller sedan dess utgick från en betydligt lägre nivå på asylinvandringen än vad som är fallet i dag.

Mot bakgrund av den aktuella nivån för asylinvandringen och de förhållanden i övrigt som nu råder finns del stor anledning alt ompröva på vilkel sått invandrarverket skall utöva sitt ansvar för de operativa funktionerna.

Del är i huvudsak inom tvä områden som väsentliga förändringar mäste ske Vad jag åsyftar är dels planering och samordning, dels samarbetet mellan verket och kommunerna.

Del är nödvändigt atl tidigt bli varse förändringar i antalet asylsökande samt i fräga om de sökandes ursprung. Det är en grundförutsättning för all kunna planera dels för förläggningsplalser under den primära asylutredningen, dels för det kommunala mottagandet av dem som fått uppehållstillstånd i Sverige.

Jag bedömer, i likhet med utredaren, atl ell syslem med utredningsslussar kombinerat med regionala kontor för flyktingmoltagandet bör ge stora samordningsvinster. Därigenom uppnäs också flexibilitet, större effektivitet och ett bättre samarbete med kommunerna. Jag bedömer att det för närvarande är lämpligt att - som utredaren föreslagit — dela in landet i fem regioner. Del bör ankomma pä regeringen atl besluta i denna fråga.

Vid invandrarverkets centrala förvaltning bör finnas en huvudenhet som svarar för övergripande planering, styrning, uppföljning och samordning av regionkonlorens verksamhet. Huvudenheten skall också svara för samverkan och kontakter med centrala myndigheter och organisationer.

Enligl de riktlinjer för flyklingmotlandet som antagits av riksdagen hösten 1984 är målet atl asylsökande skall placeras ut i en kommun efter högst fyra veckors vistelse på en föriäggning. Del ökande antalet asylsökande under de senaste åren och svårigheterna all få fram kommunplatser i tillräcklig omfattning har dock lett till väsentligt längre förläggningstider. Den totala genomsnittliga vistelsetiden är för närvarande normall inemot tio mänader, men kan i enskilda fall bli betydligt längre.

Enligt de gällande riktlinjerna skall man erbjuda kommunplals även ät den som fortfarande väntar på beslul. Della, i kombination med svårigheterna all fä fram kommunplalser, har inneburit att även många flyktingar med uppehällstillsländ har fåll vänta läng tid innan de har kunnat tas emot i någon kommun. Del är, enligl min mening, av flera skäl nödvändigt alt i första hand de som har beviljats uppehällstillsländ fär de bostäder som kommunerna kan ställa till förfogande i flyktingmollagningen. Riktlinjerna för flyktingmotlagandel bör därför ändras på denna punkt.

De nämnda riktlinjerna frän hösten 1984 innefattar också elt antagande
om lämplig fast kapacitet för invandrarverkels föriäggningar. Utifrån mål
sättningen atl vistelseliden vid föriäggning bara skulle behöva vara några
fä veckor och utifrån etl antagande om ca 5 000 asylsökande per år, 10

beräknades behovet av fast förläggningskapacitel till ca 400 platser (avsed- Prop. 1987/88:158 da för främst s . k. kvotflyktingar) jämte det antal platser som skulle finnas vid den dä aviserade utredningsförläggningen i Flen. Frägan om behovet av fast förläggningskapacitel behandlades av riksdagen ocksä hösten 1985 (prop. 1985/86:25 bil. 5, SfU 7, rskr. 73).

Det är självfallet fortfarande en klar målsättning atl den som har fått sina tillständ snarast möjligl skall få bosätta sig i en kommun. Man får emellertid räkna med alt en betydande del av flyktingarna måste tillbringa någon lid vid en föriäggning. Jag bedömer att man under överskådlig tid mäste räkna med alt det behövs etl betydligt större anlal fasla förläggningsplalser än vad man antog år 1984. Av praktiska skäl bör emellertid inle riksdagen fixera antalet fasla föriäggningsplatser. Riksdagen bör föresläs upphäva sina beslut från år 1984 och är 1985 i denna del.

Riksdagen beslöt vären 1986 om riktlinjer för den framlida invandrarpolitiken. Dä slog statsmakterna på nytt fast principen att varje fackmyndighet inom sill område har samma ansvar för invandrare som för den övriga befolkningen. Det innebär bl. a. all varje myndighet inom sitt sakområde skall se till att erforderliga åtgärder vidtas lill förmån för invandrare. Del skall vara naturligt för myndigheterna alt i sin planering även beakta invandrarnas särskilda behov. Ansvaret för samordning och bevakning av myndigheternas åtgärder för invandrare skulle ligga kvar på invandrarverket. Rollfördelningen lades fast i regeringens förordning (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Denna rollfördelning gäller också myndigheternas information till invandrare och de statliga insatserna för att sprida information om invandrare och invandringen och för alt skapa en opinion som leder till ökad tolerans mellan olika befolkningsgrupper.

Kommuner och landsting har en central roll i arbetet med att förverkliga invandrarpolitiken. Invandrarverket skall följa utvecklingen och bistå kommunerna och landslingen med råd. Slutligen markerades verkets ansvar för kontakter med invandrarnas organisationer.

Tyngdpunkten i invandrarverkels verksamhet har, som jag nämnde redan inledningsvis, under senare år flyttats mot de rent operativa uppgifterna i samband med tillståndsprövningen och flyktingmottagandet. Det har skett gradvis i takt med det ökande anlalet asylsökande. Förändringen i förutsättningarna för verkets arbete har varit dramatisk och omvälvande, men samtidigt nödvändig. Jag bedömer atl denna tyngdpunktsförskjulning blir beslående för överskådlig tid. Detta förhållande mäste nu också få återverkningar pä verkets organisation.

Självfallet kommer del även i framliden atl behövas åtgärder av olika slag och inom skilda sektorer av samhället, i syfte att tillförsäkra invandrarna samma rättigheter och möjligheter som den infödda befolkningen. Behovet kommer t. o. m. atl accentueras av den flyktinginvandring som vi nu upplever. Samtidigt har statsmyndigheternas, kommunernas och organisationernas medvetenhet och kompelens vuxit under de drygl tio år som gäll sedan riksdagens första invandrarpolitiska beslut är 1975. Invandrarverkels pådrivande roll i dessa frägor har här haft stor betydelse.

Jag delar i princip utredarens uppfattning om viklen av alt verkel i II

Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning: Jag har i del föregäende redogjort för de starkt förändrade förutsättningarna för verksamheten vid invandrarverket och för del omedelbara behovet av en omorganisation. Jag har vidare redovisat min syn på vilka uppgifter och verksamhetsgrenar som bör vara de huvudsakliga och på hur verksamheten bör decentraliseras. Nu äterstär atl sammanfatta de organisatoriska konsekvenserna härav för verkets centrala förvaltning.

Jag bedömer, i likhet med utredaren, atl verket lämpligen kan organiseras i huvudenheter för tillståndsprövning och medborgarskapsfrågor samt för invandrar- och flyktingfrågor. Jag räknar med alt huvudenheterna kommer alt ledas av avdelningschefer.

Den organisationsstruktur som nu redovisas, förulsälter en långtgående delegering av ansvar och befogenheter inom respektive verksamhetsområde. Detta ställer stora krav på den verksövergripande styrningen och verksamhetsuppföljningen saml samordningen och på etl väl utvecklat internt styrnings- och uppföljningssystem. Som utredaren föreslär bör man därför till verkschefen knyta särskilda resurser som kan stärka greppet om verksgemensamma funktioner säsom planering, styrning och kontroll av verksamheten.

Bäde asylärendeutredningen och RRV - liksom tidigare statskontoret år 1986 i rapporten Planering av verksamhelen vid statens invandrarverk -framhåller nämligen alt verkel måsle ha centrala resurser för verksövergripande planering, samordning och uppföljning av verksamheten. Särskill betonas betydelsen av en utvecklad prognosverksamhet samt långsiktig planering och utvecklingsverksamhet. För alt tillgodose dessa krav är, enligt min uppfattning, starka stabsresurser till verkschefens förfogande nödvändiga. I delta sammanhang vill jag ocksä ge mitt stöd ät utredarens

ambitioner när det gäller att kraftigt förbättra verkels olika syslem för Prop. 1987/88:158 statistik och annan information av belydelse för beslul, resultatanalys och resultatuppföljning.

Tillståndsprövningen kommer att spridas till flera platser. Dessa förhållanden ställer betydande krav på kvalificerad administrativ ledning och beslulskapacilel på olika nivåer. Man kunde ha valt en uppdelning av verksamheten på flera enheter direkt under verkschefen. Kraven pä en stabil tillämpning av praxis och behoven av att omfördela resurser och förändra rutiner när del behövs i olika situationer, talar dock för en sammanhållen och integrerad enhet direkt under generaldirektören. Verksamhetens omfattning och spridning kräver emellertid alt dess chef förfogar över kvalificerade stabsresurser och får ett utvecklat administrativt slöd. Enligt vad jag har erfarit kommer dessa frågor alt behandlas under organisationsutredningens andra etapp.

Huvudenheten för invandrar- och flyktingfrågor bör handlägga centrala frågor om överföring och mottagande av flyktingar och svara för ulveckling och samordning av den regionala verksamheten. Denna funktion bör få en central roll för planering, samordning och uppföljning av det operativa arbetet med kommunernas flyktingmottagande.

Ulvecklingen av verkels verksamhel och ekonomi under de senaste åren har visat på att personal- och ekonomifrågorna måsle ha en framträdande ställning i verkels organisation. I del fortsatta utredningsarbetet bör man närmare överväga vilka utvecklings-, informations- och utbildningsresurser som behövs centralt vid verkel och vilka uppgifter som med fördel kan genomföras regionall vid kontoren och lokall vid förläggningarna. Delsamma gäller för personal- och ekonomiuppgifterna.

Sädana avvägningar mellan central och regional nivä måste självfallet också göras för förläggnings verksamheten och för planeringen och uppföljningen av det kommunala flyktingmoltagandet.

Under organisationsarbetets andra etapp kommer, enligt vad jag har erfarit, kompletterande utredningar alt göras om verkets organisation och arbetssätt. En viktig uppgift blir atl ge underlag för verkets anslagsframställning för budgetåret 1989/90 saml att föreslå de förändringar som behövs i verkels instruktion.

Invandrarverket skall kunna verka i den nya organisationen fr. o. m. den I juli 1989. Förberedelser för och genomförandet av denna reform kommer alt ställa slora krav på invandrarverket.

Asylärendeulredningen framhåller atl vissa delar av dess förslag bör kunna genomföras successivt fram till den I juli 1989. För alt del nya systemet skall fungera, är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att ärendebalanserna har nedbringats så långt möjligt och att det inte finns alltför mänga flyktingar med uppehållstillstånd pä invandrarverkets förläggningar när del nya systemet genomförs. Detta kräver särskilda insatser, samtidigt som den löpande verksamheten mäste hanteras.

Regeringen har ocksä, på min föredragning, vid flera tillfällen beslutat
om särskilda resurser till invandrarverket för all nedbringa den existerande
ärendebalansen. Detta skedde senast i samband med förslaget lill statsbud
get för budgetåret 1988/89. Det har generellt sell varit svårt alt rätl upp- 13

skatta verkels behov, beroende bl. a. pä den hela liden ökande tillström- Prop. 1987/88:158 ningen av nya asylsökande. En viktig orsak härför har ocksä varil att verkel successivt tvingats öppna allt fler förläggningar på olika håll i landet med allt vad detta inneburit av nya ansträngningar för verkets administration och arbetsförhållanden i övrigt.

Utredaren har bedömt atl del redovisade organisalionsförslagel kan komma alt leda lill störte förvaltningskostnader för statens invandrarverk. Några utförliga kostnadsberäkningar har ännu inte kunnal göras. Dessa kommer atl redovisas under utredningens andra etapp. Mot den bakgrunden vill jag inte nu la ställning i frägor som rör resursbehovet pä sikt. Jag vill dock bestämt hävda atl slatens direkta kostnader för åtgärder under väntetiden kan minska avsevärt, om åtgärderna inom del planerade reformprogrammet kan genomföras. Asylärendeutredningen beräknar den möjliga besparingen för staten lill mellan 400 och 500 milj. kr. per är, förutsatt all handläggningstiderna kan kortas ned till den nivä som förslagen anses möjliggöra och all flyktingmotlagandel i övrigt fungerar effektivt.

Del räcker emellertid inle med atl angripa brister i organisation och rutiner. Parallellt härmed måste man uppmärksamma samhällets åtgärder även i andra delar av den integrationsprocess som inleds i och med att en utlänning fält tillstånd atl stanna här i landet. Jag tänker först och främst på vikten av alt påverka kommunerna till att öka sitt mottagande och atl underlätta flyktingarnas väg in i arbetslivet. Ju tidigare flyktingen kommer ul i en kommun, desto bättre förutsättningar har han eller hon atl skapa sig en normal livssituation. Ju fortare flyktingen lyckas skaffa sig kunskaper i svenska, etl arbete och en egen inkomst, desto mer gynnsamma är hans eller hennes möjligheter att finna sig till råtta i sitt nya land. Arbetslinjen måste följas — även för flyktingarna.

3 Hemställan

Jag hemställer atl regeringen dels föreslår riksdagen alt

1. upphäva sitt beslut om invandrarverkets nuvarande organisation (prop. 1975:26, InU 6, rskr. 160),

2. upphäva sina beslut beträffande behovet av fast förläggningskapacitet (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295 och prop. 1985/86:25 bil. 5, SfU 7, rskr. 73) och

3. godkänna att ulplacering i en kommun normall endasl bör avse den som fått uppehållstillstånd,

dels bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad jag har anfört om principerna för invandrarverkets nya organisation och de riktlinjer för det fortsatta arbetet som jag har förordat.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder och del ändamäl som föredraganden har hemställt om. 14

Utredningen (A 1987:07) om översyn av organisationen av Prop. 1987/88:158
statens invandrarverk — sammanfattning av utredarens Bilaga 1

principförslag den 1 februari 1988

Utgångspunkter

Utredningsarbetet har utgått från all invandrarverket även i fortsättningen skall vara central myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verkel skall i likhet med tidigare bl. a. utöva ledningen av utlänningskontrollen enligt utlänningslagen och den konlroll som regleras i medborgar-lagsliftningen. Verkel skall också ha huvudansvaret för överföring och mottagning av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall slutligen svara för central bevakning och samordning av dels åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter, dels informationsinsatser som syftar till atl öka allmänhetens kunskaper i invandrarfrågor.

Betydelsefulla underlag för övervägandena och förslagen har varil dels den s. k. asylärendeulredningens betänkanden Kortare väntetider i asylärenden (DsA 1987:3) och Kortare väntan (SOU 1988:2) med förslag om organisation m. m. för handläggning av asylärenden och mottagande av asylsökande, dels de förslag som utredningen om översyn av utlänningslagen lämnat i betänkandet Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1).

Förslaget

Den särskilda utredaren, generaldirektören Christina Rogestam, föreslär atl en del av invandrarverkels tillståndsprövning i asylärenden skall ske vid fyra utredningsslussar. Samarbetet med kommunerna och ledningen av föriäggningsverksamheten skall ske från fem regionkonlor. Cenlrall för verket föreslär utredaren en avdelningsorganisalion med starka ledningsfunktioner.

Tillståndsprövningen

Fyra ulredningsslussar skall la hand om utredningarna av merparten av de asylsökande som kommer till Sverige.

Det skall finnas en sluss i Carislund utanför Stockholm, en i Flen saml en i södra och en i västra Sverige. Förutom utredande poliser skall där finnas tjänstemän frän invandrarverket med beslutskompelens. Detta väntas resultera i effektiva utredningar, i lämplig utsträckning med muntlig förhandling, som leder till snabba beslut i de enklare fallen.

Vid den centrala förvaltningen i Norrköping skall lillståndsbyrån slås samman med regislerenheten och medborgarskapsbyrän till en huvuden-hel för tillstånds- och medborgarskapsfrägor. Därigenom skall hanteringen av utlänningsärenden kunna ske integrerat. Huvudenheten skall inrymma ett kvalificerat sekrelerial som gör det möjligt att hälla samman och utveckla praxis för lillslåndsärenden inom hela verkel, inkl. utredningsslussarna. Sekreteriatet skall ocksä upprätthålla aktuell länderkunskap.

Invandrarverkets personal för tillståndsprövning vid ulredningsslussar- 15

na skall organisatoriskt ingå i huvudenheten vid verkels centrala förvall- Prop. 1987/88:158
ning. Bilaga 1

Flyktingmottagandet

Flyktingmoltagandet skall organiseras i fem regioner. I varje region skall finnas ell regionkontor, varav fyra skall vara samlokaliserade med utredningsslussarna i Carlslund, Flen saml slussarna i södra och västra regionen. Vid regionkontoren administreras driften av förläggningar. Därifrån skall också del direkta samarbetet ske med kommunerna i fräga om förläggningsplalser och samordningen av utplaceringen av flyktingar i kommunerna.

Endast sådana sökande som beviljats tillständ att stanna som flykting, eller därmed jämställd person, skall placeras ut i kommuner. Della bör emellertid ske sä snart som möjligl när tillståndet är klart.

Vid den centrala förvaltningen skall finnas en huvudenhet för invandrar-och flyktingfrågor som ansvarar för övergripande planering, ledning och samordning av regionkonlorens verksamhel. Härifrån skall också samverkan ske med andra centrala myndigheter och organisationer vad gäller flyktingmotlagande.

Personalen vid regionkonloren skall organisatoriskt ingå i huvudenheten.

En viktig uppgift för invandrarverket är atl främja invandrarnas och minoriteternas intressen i Sverige. Ansvaret för samordning och bevakning av andra myndigheters åtgärder kan delvis lösas genom utbildning och information till dessa. Därutöver borde ett direkt samarbete kunna ske i olika råd som knyts lill verkel.

Invandrarverkets centrala organisation

Den centrala förvaltningen skall organiseras i tre huvudenheter.

Invandrarverket skall som nu ledas av en styrelse. Chef för verket skall oförändrat vara en generaldirektör.

Resurserna för planering, analys och uppföljning av verksamhelen måsle förslärkas. Generaldirektören skall därför ha en verksstab till sitt förfogande som kan medverka i verksövergripande frägor.

Till verkschefens förfogande skall åven finnas en rådgivande direktion. Häri skall ingå cheferna för huvudenheterna och verksstaben.

En huvudenhet skall svara för tillståndsprövning inkl. medborgarskapsfrägor. Enheten kommer att bli mycket stor, med verksamhelen spridd pä flera platser, vilkel ställer stora krav pä kvalificerad administrativ ledning. Till enhetschefens förfogande skall därför finnas särskilda stabsresurser.

En annan huvudenhet skall svara för invandrar- och flyktingfrågor. En huvuduppgift skall vara att svara för flyktingmotlagandel. Denna enhet skall också ansvara för slödel lill invandrarnas organisationer samt för central bevakning och samordning av invandrarfrågor.

I en tredje huvudenhet för vissa verksgemensamma frägor skall finnas
ekonomi-, personal- och ulbildningsfunktionerna. Huvudenheten skall 16

även arbeta med information och utbildning riktad lill andra myndigheter Prop. 1987/88:158
och organisationer samt till allmänheten. Bilaga 1

Det fortsatta utredningsarbetet

Utredaren skall slutredovisa sill uppdrag senast vid utgången av juni månad 1988 och avser all i utredningens avslutande etapp yllerligare överväga några viktiga frågor:

- Utredningsslussarnas organisation och dimensionering i slort saml lokaliseringen av ulredningsslussarna i södra och västra Sverige.

- Principer för organisation och arbetsformer för lillslåndsprövningen vid utredningsslussarna.

- Organisationsprinciper för tillståndsprövningen och riktlinjer för ärendehanteringen i övrigt inom huvudenheten för tillståndsprövning.

- Avvägningen mellan olika funktioner inom huvudenheterna saml de olika funktionernas verksamhetsinriktning.

- Regionernas omfattning och uppgiftsfördelning mellan de centrala funktionerna inom huvudenheterna och de regionala kontoren samt mellan regionkonloren och förläggningarna inom respektive region.

- Riktlinjer för samarbetet med kommunerna, bl. a. belräffande planering och samordning vid ulplacering av flyktingar.

- Förläggningsorganisalionens struktur och den fasta förläggningsorganisationens omfattning saml inriktningen i stort för föriäggningsverksamheten.

- Principer för ledning och samordning inom verkel saml riktlinjer för ulvecklingen av planerings-, lednings- och informationssystem.

Invandrarverkets nuvarande organisation och verksamhet Prop. 1987/88:158

Bilaga 2 Organisationen i stort

Statens invandrarverk år central förvaltningsmyndighet för utlänningsflykting-, invandrar- och medborgarskapsfrågor. Verket leds av en parlamentariskt sammansatt styrelse med generaldirektören som ordförande. Inom verket finns fem byråer. Dessa är lillståndsbyrån, medborgarskapsbyrån, samordningsbyrån, informalionsbyrån samt administrativa byrån. Dessutom finns en registerenhel. Till samordningsbyrän finns knutna etl anlal permanenta och tillfälliga förläggningar.

Verksamhetsområden

Invandrarverkels verksamhel kan indelas i sex huvudområden. Dessa är:

- Mottagning av flyktingar.

- Tillståndsprövning.

- Medborgarskapsprövning.

- Åtgärder för invandrare.

- Informationsverksamhet.

- Administration.

Mottagning av flyktingar

Sedan 1985 har invandrarverket del statliga ansvaret för överföring och mottagning av organiserat ullagna flyktingar, s. k. kvotflyktingar, samt för mottagning av asylsökande. För della ändamål skall invandrarverket driva förläggningar och träffa avtal med kommuner om mottagning av flyktingar/asylsökande. Verkel skall ge råd och slöd rörande flyktingarnas anpassning och situation i kommunerna saml följa upp flyktingmollagningen. Målsättningen är att flyktingen efter en förlåggningsvislelse pä 2—4 veckor skall flytta ul i en kommun.

Under de senaste åren har den s.k. flyklingkvoten uppgått till 1250 personer. Under år 1984 inträffade en betydlig ökning av antalet asylsökande och asylinvandringen har därefter legat pä en nivå av ca 15000 personer per år. Under år 1987 kom ca 18000 asylsökande lill Sverige. Antalet avtalade platser i kommuner har under de senaste åren uppgått till ca 14000. Detta har fåll till följd alt föriäggningssyslemel fält byggas ul kraftigt från ca 900 platser i fyra permanenta föriäggningar, lill ca 10000 platser i fyra permanenta och tjugoåtta tillfälliga förläggningar saml tretton slussförlåggningar. Vistelseliden på slussar och förläggningar har ökat lill inemot tio månader. De långa vistelseliderna har medfört atl förläggningsverksamheten successivt byggts ut lill all omfatta fritidsverksamhet, samhällsinformation, svenskundervisning och kurativ verksamhet. Vid slussförläggningar förekommer som regel ingen polisutredning. Denna sker först när den asylsökande anvisats förläggningsplals. Viss fritidsverksamhet samt akut hälso- och sjukvård finns på slussförläggningar.

Frägor som rör överföring och mottagning av flyktingar handläggs i

huvudsak vid samordningsbyräns förläggnings- och kommunsektioner, som har 17 respektive 20 personer anställda. För ledning och drift av de olika förläggningarna fanns den I januari 1988 ca I 000 anställda. Antalet utredare vid förläggningarna, som svarar för den direkta kontakten med kommunerna för ulplacering av flyktingar, var ca 90 personer.

Till stöd för verksamhelen finns etl datorbaserat system för flyklingad-ministralion. I detta system hanteras uppgifter om flyktingar/asylsökande som tagits emot pä förläggningar och i kommuner. Ur systemet hämtas även underlag för utbetalning av statliga ersättningar till kommunerna för flyklingmottagning.

Den I januari 1988 var ca 8 300 personer inkvarterade på invandrarverkets slussar och förläggningar. Kostnaderna för föriäggningsverksamheten uppgick för budgetåret 1986/87 till 540 milj. kr. År 1987 tecknades avtal med 241 kommunerom mottagning av ca 14 300 personer.

Prop. 1987/88:158 Bilaga 2

Tillståndsprövning

Verksamhelen regleras av utlänningslagstiftningen, vissa internationella överenskommelser samt den praxis som utvecklats bl. a. genom regeringens ställningstaganden i ärenden som överklagats.

Handläggningen av tillständsärenden sker i huvudsak vid tillståndsbyrån. Byrån består av ca 90 anställda och är uppdelad på byräledning, sekretariat saml nio sektioner som handlägger ärenden efter en viss länder-indelning. Tillslåndsverksamheten omfattar även regislerenheten, som ansvarar för verkets datorbaserade diarium för utlänningsärenden, tar fram underlag för handläggning av ärenden saml fattar beslul i ärenden som delegeras från lillståndsbyrån. Enheten består av ca 140 anställda uppdelade på sekretariat, pass- och telexexpedilion samt ländergmpper. Sedan den I juli år 1987 genomförs en integration mellan tillståndsbyrån och regislerenheten i syfte atl ästadkomma ökad delegering och båltre arbetsrutiner.

Till lillståndsbyrån inkom under år 1987 ca 165000 ärenden rörande visering, arbets- och uppehållstillständ samt avlägsnandeärenden. Av dessa var ca 25 000 s. k. specialärenden (asylärenden, verkställighet av utvisningsbeslul, överklagande av beslut om avvisning av lokal polismyndighet, yltrande över överklagade ärenden).

Antalet icke avgjorda ärenden vid verkel var vid utgången av år 1987 ca 22000. Av dessa var ca 7400 specialärenden. Den genomsnittliga handlåggningstiden för specialärenden var ca tre och en halv månad. Variationerna var dock stora. Ungefär hälften av ärendena avgjordes inom en månad, rriedan handläggningstiden för en fjärdedel av ärendena var sex mänader eller längre.

Tillslåndsverksamheten har präglats av en kraftig ökning av antalet ärenden sedan är 1984. Särskilt stor har ökningen av antalet specialärenden varil. Trots utökade resurser och trots atl antalet fattade beslut ligger på en betydligt högre nivå än tidigare, har balanserna successivt ökat och handläggningsliderna blivit längre. Fr.o.m. april 1987 finns en särskild

arbetsstyrka som under begränsad tid skall hjälpa lill att arbeta av ärende- Prop. 1987/88:158
balanserna. Bilaga 2

Medborgarskapsprövningen

Medborgarskapsprövningen handläggs inom verkets medborgarskapsbyrå. Verksamhelen regleras av medborgarlagstiflningen och avser ärenden rörande erhållande av och befrielse från svenskt medborgarskap. Medborgarskapsbyrån har ca 30 anställda uppdelade på byråledning, sekretariat och två sektioner. Årendemängden är i första hand beroende av invandringens omfattning, men även av olika nationaliteters benägenhet alt söka svenskt medborgarskap. Anlalet inkommande ärenden under de senaste åren har varit 15 000-16000. För närvarande är balansen på icke avgjorda ärenden ca 4700 och den genomsnittliga handlåggningstiden 4 lill 5 mänader. Målet är att beslul i medborgarskapsärenden skall föreligga inom tre månader efter det att en ansökan kommit in lill verket.

Åtgärder för invandrare

Till invandrarverkets uppgifter hör att bevaka invandrarnas förhållanden i Sverige, att föreslå åtgärder i samråd med berörda fackmyndigheter samt att samordna planerade och vidtagna ätgärder. Detta arbete bedrivs bl. a. på utvecklingssektionen vid samordningsbyrän. Arbetet har i huvudsak kommil atl inriktas pä flyktinginvandringen och därmed sammanhängande frågor. Del gäller bl. a. utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, barn-, ungdoms- och familjefrågor, bosläder, lolkverksamhet samt hälso- och sjukvård. I övrigt bedrivs minoritelsinriktat arbete ofta i projektform. Zigenar-frågor ägnas särskild uppmärksamhet. Utvecklingssektionen har 16 anställda.

Folkrörelseseklionen ger stöd lill invandrarnas organisationer och tidningar och svarar för verkels kontakter gentemot dessa. Till prioriterade uppgifter hör folkrörelsernas medverkan i flyktingmotlagandel. Folkrörelsesektionen har sju anställda.

Arbetsgmppen för etniska relationer bevakar ulvecklingen av de etniska relationerna i Sverige. Gruppen skall utveckla och förmedla kunskap om metoder att påverka etniska relationer. Arbetet inriktas främst pä att ge ungdomar en tolerant syn på invandrare samt atl förmedla kunskap till personal som arbetar med invandrare.

Informationsverksamhet

Informalionsbyrån ansvarar för information om och till invandrare och
flyktingar saml för information om svensk invandrar- och flyktingpolitik.
Målet är atl verksamheten ska bidra till opinionsbildningen. Den ökade
asyl- och flyktinginvandringen har gjort det nödvändigt att i första hand
förse nya flyktingmottande kommuner med informationsmaterial samt alt
lämna grundläggande samhällsinformation lill flyktingar. Information till
massmedia utgör ocksä elt prioriterat område. Byrån svarar även för 20

verkels bibliotek, personaltidning samt facktidskriften "Ny i Sverige". Prop. 1987/88:158
Informalionsbyrån har 29 anställda. Bilaga 2

Administration

Administrativa byrån, med 106 anställda, ansvarar för verkets personal-, ekonomi- och inlendenturfunklioner, bedriver övergripande planering och verksamhetsplanering samt har hand om AU/ADB-verksamheten och vissa förvallningsrättsliga frägor. Byrån svarar för verkels anslagsframställningar samt förbereder ärenden lill verksslyrelsen. Inom byrån finns även en språksektion för intern och extern översällningsverksamhet. Arbetet inom byrån inriktas bl. a. pä att decentralisera administrativa funktioner till huvudförläggningarna.

Byråns arbetsvolym har påverkats starkt av den omfattande förlägg-ningsulbyggnad som skett under de senaste tre åren.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 21