Regeringen föreslår riksdagen all anla del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 mars 1988.

På regeringens vägnar

Gertrud Sigurdsen

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås all del skall uppställas krav på auktorisation för förelag som driver finansieringsverksamhet om verksamheten har en sådan omfattning alt nettovärdet av tillgångarna i denna överstiger 50 milj. kr. Oavsett verksamhetens omfattning skall det krävas auktorisation för de företag som ägnar sig ål finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter eller som ägs av bänk. För auktorisation skall det krävas atl vissa formella och kvalitativa krav uppfylls, bl. a. ett aktiekapital på minst fem milj. kr.

Definitionen av vad som förstås med finansieringsverksamhet utvidgas så atl den även omfattar förmedling av kredit lill konsument och ställande av garanti för kredit.

Vidare ändras uppläningsrättsregdn sä att ett finansbolag från eget kapital skall avräkna vad bolaget tillskjuiit som aktiekapital eller i annan form till annal förelag som driver finansieringsverksamhet.

Slutligen föreslås vissa ändringar i nuvarande tillsynsbestämmelser samt en ny straffbestämmelse. Straffbestämmelsen innebär att finansieringsverksamhet som drivs utan tillstånd, där sådant krävs enligt förslaget om auktorisation, kriminaliseras.

De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1988. Övergångsbeslämmelserna medger en successiv anpassning till de nya bestämmelserna.

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

Förslag till Prop. 1987/88:149

Lag om finansbolag

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i denna lag, drivas
endast efter lillslånd av bankinspektionen.

Med finansieringsverksamhet avses näringsverksamhet som har lill ändamål all lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit lill konsumenter eller medverka lill finansiering genom all förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande.

2 § Tillständ krävs för företag som driver finansieringsverksamhet, om

1. förelaget helt eller delvis ägs av ell svenskt eller utländskt bankinslilul
eller dotterbolag lill sådant inslilut, eller

2. företagel driver finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter, eller

3. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligl fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret är minst femtio miljoner kronor och det inle finns anledning anla atl värdet därefter har gäll ned under detta belopp, eller

4. del annars är uppenbart atl nellovärdel av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio miljoner kronor.

I nettovärdet enligt första stycket 3-4 skall inte räknas in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhet som anges i 3 § första stycket.

Tillstånd krävs inle, om finansieringsverksamheten bedrivs av andra än aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare.

3 § Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamhelen

1. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget, eller

2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat förelag i samma koncern eller med annal nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten.

Tillstånd krävs inle heller om bankinspektionen efter särskild prövning finner att finansieringsverksamhelen

1. utgör en normal likviditetsförvaltning och inle kan anses ha etl självständigt syfte vid sidan av förelagels huvudsakliga verksamhet, eller

2. drivs utan vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är atl tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Tillstånd krävs inte heller för förelag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn.

4 § Om det finns nära samband mellan tvä eller fiera förelag, skall vid
tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda
nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamhelen.

Nära samband skall anses föreligga om företagen leds av samma eller i
huvudsak samma personer eller om vinsten av förelagens verksamhet helt 2

eller fill betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i Prop. 1987/88:149 huvudsak samma personer.

Förutsättningar för tillstånd m. m.

5 § Tillstånd fär meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i
aktiebolagsform och aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor.

Tillständ skall ges, om

1. bolagsordningen inle strider mol denna lag eller annan författning,

2. bolaget inle är olämpligt all driva finansieringsverksamhet,

3. verksamheten kan antas inle bli till skada för del allmänna, och

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

6 § Ansökan om tillstånd fär göras innan bolaget har registrerats i aklie-
bolagsregislret. Har ansökan gjorts inom sex månader frän stiftelseurkun
dens undertecknande, räknas den i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagsla
gen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

Till bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

7 § Beslut om ändring av finansbolags bolagsordning skall prövas av bankinspektionen och får inte registreras innan del har godkänts av inspektionen.

8 § Bolag som har fält lillslånd all driva finansieringsverksamhet kallas finansbolag. Annan än finansbolag fär inte i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag eller finansakliebo-lag.

9 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet, om annal inle följer av denna lag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 10 kap. 4 § första stycket 4 aktiebolagslagen (1975:1385) i fråga om finansbolag skall med låneskuld och annan där angiven förpliktelse jämställas förvärv av fordringar och upplåtelse av egendom som avses i 1 §.

Finansbolags verksamhet

10 § Aktier i ell finansbolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av

1. svenska medborgare,

2. svenska bolag och föreningar som inle är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m. m.,

3. andra svenska samfälligheter,

4. fondbolag till aktiefonder enligl aktiefondslagen (1974:931)

Har aktieförvärv skett pä annal sätt än genom teckning eller överlåtelse, skall första stycket inte i något fall medföra hinder för aktieägaren alt förvärva ytterligare aktier, om det sker med slöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan förvärvade aktierna enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolagsordning som gällde vid förvärvet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan medge undanlag från första stycket.

Förvärv av aktie i strid med innehållet i första stycket är ogiltigt.

11 § Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som Prop. 1987/88:149
svarar mol bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre-

diiaktiebolag, hypoteksinslilut och postgirot eller utlånats till annat finansbolag, dels ett belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om del finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inle vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser som för långivaren medför räft till betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden pä kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall las upp lill sitt nominella belopp. Detsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen har föreskrivit ett lägre belopp.

Med egel kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas

l.garanlifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill elt belopp motsvarande fem gånger bolagels aktiekapital,

2. fyrtio procent av ell belopp som svarar mol sådana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) infill etl belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

3. kapital som tillförts bolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt lill betalning först efter bolagets övriga borgenärer, intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital.

Från finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget tillskjuiit som akfiekapital eller i annan form lill annal in- eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma att upplåningsrält skall beräknas gemensamt för bolagen.

12 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn m.m.

13 § Finansbolag slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionen skall övervaka all finansbolag följer denna lag och annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har beslutats med slöd av denna lag saml bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller bolagsordningen har fattats av bolagsstämman eller styrelsen.

Bankinspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa finansbolagens verksamhet för alt hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka pä ell bolags säkerhet eller i övrigt är av betydelse.för en sund utveckling av verksamheten.

Bankinspektionen är inte skyldig all vaka över all sådana bestämmelser iakttas som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhällande till bolaget eller lill annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagels inre angelägenheter.

14 § Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar som Prop. 1987/88:149
finansbolag enligl denna lag skall lämna till inspektionen och upplysningar

som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annal sätt.

Undersökning hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

15 § Finansbolags tillstånd kan återkallas av bankinspektionen, om bola
get överträtt denna lag eller uppenbart åsidossalt kundernas intressen eller
om annars fömlsällningarna för tillstånd enligt 5 § inte längre föreligger.

Om ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget stå under bankinspektionens tillsyn lill dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på ett sädant sätt att tillstånd enligt denna lag inte krävs.

16 § Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela
finansbolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd,
om del kan antas alt bolaget låter sig rättas av delta. Inspektionen fär även
meddela ell finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inle följer i 13
§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annat förhällande
råder som menligt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra en
sund utveckling av bolagels finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran får
förenas med föreläggande om rättelse.

Råder missförhållanden hos finansbolag i annat fall än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om del.

Om ett finansbolag har fattal beslut som strider mot denna lag eller annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda alt beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga bolaget alt göra rättelse, om det kan ske.

17 § Bankinspektionen skall, om inte särskilda skäl talar däremot, för
ordna en revisor atl med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.
Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället
utse ny revisor.

Om ett tillständ för finansbolag alt driva finansieringsverksamhet har återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn till dess all finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill bankinspektionen har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget skall till revisor som har förordnats enligt första stycket betala ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

18 § Bankinspektionen får kalla lill sammanträde med finansbolags sty
relse eller begära all styrelsen kallar lill extra bolagsstämma. Har styrelsen
inte följt en sädan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma.
Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som
inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar-

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde
handlingar skall förvaras och inventeras.

20 § Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer
I. hälla bolagels kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra

handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen.

2. upprätta och lill inspektionen lämna översikt som visar bolagets lill- Prop. 1987/88:149 gängar och skulder,

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4. i övrigt lämna inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

21 § Bankinspektionen skall föra en förteckning över finansbolagen.

22 § Finansbolagen skall med åriiga avgifter bekosta bankinspektionens tillsynsverksamhet enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

23 § Om del kan antas atl etl företag driver sådan finansieringsverksamhet att denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga företaget alt till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är fillämplig.

Vite

24 § Meddelar bankinspekfionen föreläggande eller förbud enligt denna lag, får inspektionen sälla ut vite.

Överklagande

25 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag fär överklagas hos regeringen. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inle annat beslutas.

Tystnadsplikt

26 § Den som är eller har varit verksam i finansbolag får inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med ärende enligt denna lag.

Straff

27 § Den som driver finansieringsverksamhet utan tillstånd, där sädant krävs enligl denna lag, döms lill böter eller fängelse i högst elt är.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet genom oriklig bokföring eller pä annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot 8 § döms fill böter.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1988. Genom lagen upphävs lagen (1980:2) om finansbolag.

2. Ett företag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansierings-

verksamhet och som avser all ansöka om tillstånd skall göra detta senast Prop. 1987/88:149 vid utgången av år 1988.

3. Ell förelag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet får fortsätta denna verksamhet enligl den äldre lagen till utgången av år 1988 eller fram lill dess alt ansökan enligt 2 slutligt prövats. 4. Ansöker ett företag som avses i 3 inle om tillstånd inom lid som anges i 2 eller fär företagel inle sin ansökan beviljad, får förelaget fortsätta verksamheten enligt den äldre lagen i fråga om de åtaganden som företaget gjort under den lid som verksamheten bedrivits enligt den lagen.

5. Elt företag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för atl undantas från lagens tillämpningsområde enligl 3 § andra stycket göra ansökan om detta senast vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant företag.

6. Om del i en lag eller i en författning som har beslutats av regeringen hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:149

utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1988

Närvarande:statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Gradin, R. Carisson, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om auktorisation av finansbolag 1 Inledning

Lagen (1980:2) om finansbolag (FiL), trädde i kraft den Ijuli 1980 (prop. 1978/79:170, NU 1979/80:23, rskr. 139). Vid tillkomsten av lagen ansågs behov inte föreligga av någon form av tillståndsprövning.

I en departementspromemoria (Ds Fi 1987:13) Auktorisation av finansbolag m. m. har föreslagits bl. a. all finansbolag skall vara auktoriserade för all driva verksamhet, all finansieringsverksamhet som är riktad mot konsumenter endast får bedrivas av auktoriserade institut på kredilmarkna-den, alt det för auktorisation av finansbolag bl. a. skall krävas ett aktiekapital på minst tio milj. kr., att finansieringsverksamhetsdefinifionen utvidgas atl ocksä omfalla t.ex. leasing av fast egendom och atl kapitaltäck-ningsbestämmdserna ändras så alt avräkning från det egna kapitalet skall ske för kapitaltillskoll till andra företag som driver finansieringsverksamhet.

Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas sammanfattningen i promemorian och som bilaga 2 promemorians förslag till lag öm ändring i lagen (1980:2) om finansbolag. Som bdaga 3 bör fogas en förteckning över remissinstansema och en sammanställning av remissyttrandena.

Regeringen beslutade den 17 mars 1988 alt inhämla lagrådels yttrande över förslag lill en ny lag om finansbolag. Förslaget hade upprättats i finansdepartementet pä grundval av promemorian. Del lagförslag som remitterades lill lagrådet bör fogas lill propositionen som bilaga 4.

Lagrådet har i sill yttrande, som bör fogas till protokollet som bilaga 5, i allt väsentligt godtagit förslaget. I syfte all göra den föreslagna lagen mera lättillgänglig har lagrådet föreslagit ändringar av i huvudsak redaktionell karaktär.

Som kommer atl framgå av specialmotiveringen godtar jag lagrådets förslag och förordar alltså några ändringar i det remitterade lagförslaget. I övrigt överensstämmer de förslag som jag lägger fram nu med lagrådsremissens förslag.

2 Allmän motivering Prop. 1987/88:149

2.1 Allmänna utgångspunkter

Finansbolagen har kommit all spela en betydelsefull och under senare år allt mer framträdande roll på kredilmarknaden. De är närmare 300 lill antalet och del är en heterogen grupp av förelag. Vissa har elt brett utbud av tjänster medan andra är specialiserade på en eller etl par kredilformer. Många finansbolag erbjuder allmänheten likartade finansiella tjänster som bankerna och i hård konkurrens med dessa.

Utöver de etablerade finansbolagen finns del ell stort antal förelag som driver finansieringsverksamhet och vars tillgångar understiger 10 milj. kr. För dessa företag gäller inle bestämmelserna i FiL och de är därför bl. a. inte föremål för bankinspektionens kontroll och tillsyn. Om elt företag har tillgångar över den nämnda 10 milj. gränsen faller det in under finansbolagslagens tillämpningsområde. Det skall då registreras hos bankinspektionen och föras in i en särskild förteckning. I samband härmed skall bankinspektionen göra en formell prövning av bolagsordningen och av att denna inle innehåller sådana bestämmelser eller brister att en sund utveckling av verksamheten kan äventyras.

Av promemorian framgår alt del förekommer en rad problem av framför allt konsumentpolitisk art när det gäller vissa finansieringsförelag. Del konstateras också atl andra kreditinstitut på finansmarknaden, som banker, försäkringsbolag och fondkommissionsbolag, är beroende av offentliga tillstånd för sin verksamhet.

Kreditmarknadskommittén (KMK) har enligl sina direkfiv (Dir 1983:38) till uppgift att finna en lämplig struktur på kredilmarknaden. 1 direktiven las bl. a. upp ell antal frågor om finansbolagen. Dessa aktualiserades av bankinspektionens erfarenheter av tillsynen över finansbolagen. Del konstateras atl FiL ger ell bristfälligt underiag för bankinspektionens tillsyn och ell dåligt slöd för ingripanden. Anledningen lill detta är bl. a. att lagen inte ställer några kvalitativa krav på verksamheten. Vissa finansbolag har en dålig standard på kredilporlföljen och ägs av mindre välrenommerade företag och enskilda personer. Samtidigt utnyttjar dessa förelag bankinspektionens tillsyn som elt argument i marknadsföringen i syfte att inge låntagare och kunder förtroende.

En viktig uppgift för KMK är all utforma regler för ell auklorisalions-system för finansbolagen. KMK bör överväga vilka kvalitativa krav som bör ställas på ett finansinstitut och dess ledning för all inslilulel skall fä benämnas finansbolag. Denna fråga bör övervägas i anslutning lill reglerna om rätl alt bedriva yrkesmässig finansiell verksamhet, dvs. om sädan verksamhet över huvud tagel skall fä bedrivas i oreglerade former. KMK skall enligl direktiven ocksä utreda andra frågor som berör finansbolagen, t. ex. deras rörelseregler.

KMK har aviserat ell huvudbetänkande under våren 1988. Detta belän
kande kommer att innehålla förslag lill lösningar på de problem som
föreligger inom finansbolagssektorn. Enligl vad jag erfarit kommer emel
lertid dessa förslag alt ingå som ett led i den mer övergripande översyn 9

som KMK har till uppgift all göra. Regleringen av de nuvarande finansbolagen kommer enligt KMK:s förslag att omfatta även andra kreditinstitut och deras verksamhet. KMK:s förslag beträffande finansbolagen kan och bör inte brytas loss frän denna helhetslösning. Även om KMK:s huvudbetänkande som ovan redovisats relativt snart kan komma atl färdigställas, dröjer det dock avsevärd tid innan detta beretts sä atl del kan ligga lill grund för lagstiftning.

Flera frågor som berör finansbolagen och kreditgivningen till konsument kräver enligt min mening en skyndsam behandling. I promemorian behandlas de frågor som det är särskilt angelägel all snabbi få lösta. Ambitionen har därvid varil all göra så få ändringar som möjligt i förhållande lill den nuvarande lagen. Samtidigt har eftersträvats all de nu föreslagna ändringarna skall ligga i linje med de större strukturella förändringar som KMK enligt uppgift kommer att föreslå i del regelverk som i dag styr kreditmarknaden.

Jag vill i delta sammanhang ocksä erinra om att regeringen i prop. 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen uttryckt att Sverige har ett starkt intresse av atl så långt möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för atl möjliggöra en enhetlig marknad för finansiella tjänster. Under år 1987 har sonderande samtal inletts mellan EFTA-länderna och EG-kommissionen. Dessa syftar till alt utbyta information om reglerna för i första hand banksektorn och kapitalmarknaden och lill att klargöra möjligheterna till samarbete: Del kan senare komma all bli nödvändigt att se över den svenska lagstiftningen rörande kredilmarknaden som ett resultat av bl. a. detta samarbete.

Prop. 1987/88:149

2.2 Auktorisation

Mitt förslag: För att driva finansieringsverksamhet skall krävas auktorisation om nellovärdel av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning uppgår till 50 milj. kr. eller mer. För företag som ägnar sig ål finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter skall alllid krävas auktorisation oavsett verksamhetens omfattning. I båda dessa fall undantas dock alltjämt bl. a. företag med en finansieringsverksamhet som avser finansiering av egna varor eller tjänster. Finansieringsföretag som ägs av bank skall alllid vara auktoriserat.

Bankinspektionen skall pröva ansökningar om auktorisation (tillstånd). Prövningen skall vara av såväl formell som materiell natur. Ett formellt krav skall vara att aktiekapitalet uppgår till minst fem milj. kr.

menler skall vara tillgångar på 10 milj. kr. och att minimikravet på eget Prop. 1987/88:149 kapital för auktoriserat finansbolag skall vara 10 milj. kr.

Remissinstanserna: Förslaget i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av flertalet remissinstanser.

Av de remissinstanser som avstyrker förslaget anser flertalet att KMK: s förslag borde avvaktas.

Av de remissinstanser som i huvudsak tillstyrkt förslagen framförs följande synpunkter.

Fullmäktige i riksbanken påpekar att elt auktorisationskrav inle ulan vidare medför en sanering av finansbolagsmarknaden. Fullmäktige framhåller därför möjligheterna att åstadkomma en önskvärd sanering genom en förstärkning av bankinspektionens övervakning, eventuellt baserad pä skärpt lagstiftning om konsumentkreditgivning. Fullmäktige anser vidare att "frigränsen" för finansiering som inle riktar sig mot konsumenter bör bestämmas till 50 milj. kr.

KMK anser också atl "frigränsen" bör kunna bestämmas lill 50 milj. kr. Kommillén anför vidare all de finansbolag som helt eller delvis ägs av utländska förelag inte bör få auktorisation. De bör i stället i avvaktan pä behandlingen av kommitténs kommande förslag, kunna ges dispens från kravet pä auktorisation. Detsamma bör gälla för finansbolag vari försäkringsförelag äger mer än 10 % av aktierna eller aktier som representerar mer än 5 % av röstvärdet.

Industriförbundet ifrågasätter om förslaget särskilt effektivt kommer atl stoppa de företeelser som det riktas emot. Förbundet anser alt de akfiva tillsynsinsatserna bör ökas. Förbundet anser vidare atl kravet på minsta aktiekapital är för högt. Det föreslagna kravet skulle försvåra verksamheten för majoriteten av befintliga bolag och hämma nyetablering till skada för effektiviteten i branschen.

Finansbolagens förening anser allmänt atl del är bctänkUgt atl en provisorisk lagstiftning initieras när de frägor som behandlas i promemorian sedan flera år behandlas av KMK vars huvudbetänkande är i det närmaste färdigt. Föreningen anser vidare inte alt förhållandena på kreditmarknaden är sädana att inte KMK:s förslag skulle kunna avvaktas. Rörande kravet på 10 milj. kr. i aktiekapital anser föreningen alt del bör göras undanlag för dotterbolag i finansbolagskoncern.

Försäkringsbolagens Riksförbund anför ungefär samma synpunkter som Finansbolagens förening.

Av de remissinstanser som avstyrkt förslaget anförs följande synpunkter.

NO avvisar förslaget om auktorisation av principiella skäl. NO anser bl. a. att analogin med att det krävs särskilt tillstånd för banker, försäkringsbolag och fondkommissionärer är felaktig eftersom skyddsintressena i dessa instituts verksamhet inte är jämförbara med dem som finns i fräga om finansbolagens verksamhet.

NO anser vidare att förslaget har stora nackdelar ur konkurrenssyn
punkt, eftersom de stora och i dag etablerade finansbolagen skulle få ett
verksamt skydd mol konkurtens från mindre och nyetablerade företag.
Enligl NO:s uppfattning har några allvariigare missförhållanden knappast II

påvisats. De ganska fåtaliga problemen skulle kunna förhindras genom en Prop. 1987/88:149 rätt fungerande tillsyn. Atl antalet finansbolag blivit störte än vad som beräknats kan knappast tas till intäkt för alt genom etableringskontroll begränsa antalet. Rörande kravet på minst 10 milj. kr. i aktiekapital framhåller NO alt detta kommer att hämma nyetableringar och fä konsekvenser som är allvarliga ur konkurrenssynpunkt.

Bankföreningen, med instämmande av PKbanken, anser bl. a. att förslaget inte motsvarar de rältssäkerhelskrav som måste ställas på slraffsanktionerade inskränkningar i näringsfriheten. Enligt föreningamas mening föreligger det inte heller något behov av skyndsam provisorisk lagstiftning.

FAR framhåller alt förslaget innebär elt stort ingrepp i näringsfriheten och att om det är berättigat eller inle närmast är en politisk fråga.

SHIO anser att konsumenterna i första hand torde behöva skydd mot otillbörliga avtalsvillkor och all detta bäst kan tillgodoses inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Bakgrunden till mitt förslag: Kredilmarknaden bmkar ibland indelas i den organiserade och den oorganiserade kredilmarknaden.

På den organiserade kredilmarknaden drivs verksamhet av sådana inslilut som är föremål för särskild lagstiftning. De är därigenom underkastade viss insyn och kontroll frän samhällets sida. Till sådana institut hör t.ex. bankerna, hypoteksinstiluten, kreditaktiebolagen, finansbolagen, försäkringsbolagen och fondkommissionsbolagen.

Reglerna om etablering av olika krcdilinstitut är inte enhetliga.

För atl driva bankrörelse krävs tillstånd (oktroj) av regeringen. För de befintliga hypoteksinstiluten gäller exklusiva lagar och nägon etablering av nya institut är inte fömlsedd. Etablering av kreditaktiebolag kräver att regeringen godkänner bolagsordningen. För all driva fondkommissionsrörelse krävs tillstånd av bankinspektionen.

Sammanfattningsvis gäller för de nämnda instituten att det vid tillståndsprövning skall göras dels en formell prövning, dels - med undanlag för bankerna där det ocksä skall göras en behovsprövning - en i huvudsak kvalitativ prövning. En närmare beskrivning av de olika prövningsförfarandena finns i promemorian s. 17 ff.

Vid etablering av etl finansieringsförelag förekommer ingen, tillståndsprövning. Först när verksamheten nått en sådan omfattning all nettovärdet av företagets tillgångar överstiger 10 milj. kr. krävs alt företaget registreras hos bankinspektionen. Vid registreringen görs enbart en formell prövning. Vid fillkomsten av den nuvarande lagen ansågs att det för finansbolag inte förelåg något behov av en mer omfattande tillståndsprövning.

För all ell finansieringsförelag skall kunna registreras som finansbolag krävs atl det är ell aktiebolag. Som sådant skall del enligl aktiebolagslagens bestämmelser registreras hos patent-och registreringsverket.

En förutsällning för all elt aktiebolag skall få kalla sig finansbolag är
vidare att bankinspektionen godkänt bolagsordningen. Detta innebär atl
inspektionen skall se lill att denna tydligt anger syftet med verksamheten
och i övrigt de särskilda uppgifter som kan behövas om denna. Enligl 10 §
andra stycket FiL skall godkännande vägras om bolagsordningen strider
mot lagen eller annan författning som reglerar verksamheten eller om 12

bolagsordningen innehäller bestämmelser eller sädana brister att en sund Prop. 1987/88:149 utveckling av bolagets finanseringsverksamhel kan äventyras.

Godkännandet sker genom elt särskilt beslut av bankinspektionen om atl verksamheten är av sådant slag att FiL är tillämplig. Enligt 5 § tredje stycket FiL skall finansbolaget införas i en förteckning hos bankinspekfionen. Enligt 9 § samma lag står därmed bolaget under bankinspektionens tillsyn.

Elt bolag är finansbolag så länge som det kvarstår som ell sådant i förteckningen. Om bolaget inle längre uppfyller villkoren för atl vara finansbolag kan det enligt 5 § tredje stycket FiL efter ansökan avföras ur förteckningen. Bankinspektionen prövar därvid om bolagels verksamhet fortfarande är sådan alt det bör omfattas av lagen. Bankinspektionen kan ocksä vid allvarliga missförhållanden hos bolaget förbjuda detta atl driva verksamhet. Bankinspektionens beslut är bindande för registermyndigheten, dvs. patent- och registreringsverket. I akliebolagsregistret kan förelaget dock stä kvar som etl vanligt aktiebolag.

För de finanseringsföretag, som är verksamma pä den oorganiserade kredilmarknaden, men som inte står under bankinspektionens tillsyn gäller bl. a. konsumenllagstiftningen t. ex. konsumentkreditlagen (1977:981), marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Konsumentverket svarar för tillsynen enligt konsumentkreditlagen och konsumentombudsmannen enligt de båda sistnämnda lagarna.

Skälen för mitt förslag:

Auktorisation

En av gmndstenarna i del ekonomiska systemet är näringsfriheten. Med näringsfrihet bmkar principiellt förstås friheten för var och en att etablera egen näringsverksamhet med det innehåll och i de former som han eller hon önskar. Genom denna frihet blir del möjligt att snabbi möta förändrade marknadsförutsättningar och atl snabbt introducera effeklivitelsfräm-jande produktions- och distributionsformer.

Inskränkningar i näringsfriheten har mot denna bakgrund varit mycket sparsamma och haft speciella bevekdsegrunder. Etableringskontroll finns sålunda typiskt på områden där omsorgen om viktiga säkerhetsintressen motiverar särskild kompetensprövning, eller där man har velat skydda allmänhetens ekonomiska intressen.

Sammantaget får konstateras all näringsfriheten i Sverige är vidsträckt. Den är större än i flertalet andra industriländer, där det inte är ovanligt att olika former av näringstillstånd krävs även för affärsverksamhet i mycket liten skala. Enligl min mening bör man värna om denna vidsträckta näringsfrihet. Det bör därför generellt sett krävas starka skäl för att göra inskränkningar i den.

Pä de inslilut som skall fä vara verksamma på kreditmarknaden bör
ställas höga krav. De bör i sitt handlande naturligtvis följa lagar och andra
författningar men också i övrigt uppträda så att anmärkningar inte kan
riktas mot dem. För kreditväsendels funktionsduglighet är det av vikt all 13

instituten verkar så all allmänheten har fullt förtroende för deras förmåga Prop. 1987/88:149 alt fullgöra sina förpliktelser. Konsumenlskyddsinlressena bör ha en framskjuten plats vid all verksamhet på kreditmarknaden.

För alt driva verksamhet på kredilmarknaden uppställs i lag för flertalet kreditinstitut ell krav pä särskilt tillstånd. Övervägande skäl talar enligl min mening för alt detta blir förhållandel även för finansbolagen. Den omständigheten atl bankinspektionen har legala möjligheter atl agera mol missförhållandena hos finansbolag, som uppenbart åsidosätter kunds intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt atl utöva finansbolagsverksamhet, kan inte anses tillräcklig. Som bankinspektionen framfört bl. a. i remissyttrandet finns del idag finansbolag som inle kan uppfylla de lagstadgade kraven på kapilalläckning. Elt antal bolag underiåter all sända in rapporter som skall ulgöra underlag för bedömning av bolagen. Kvaliteten på kredilportföljerna skiftar ibland i oroväckande grad. Vissa finansbolag fär allt större enhandsengagemang mol elt generellt sett osäkrare belåningsunderlag. Bankinspektionen anser därför alt den auktorisation som föreslås i promemorian är synneriigen angelägen och kommer att ge tillsynsarbetet en helt annan stadga. Det nuvarande regislreringsförfarandet bör således enligt min mening ersättas med ell auktorisalionssyslem.

Pä den oorganiserade kreditmarknaden förekommer etl stort antal finansieringsföretag som ägnar sig åt finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter. Del är uppenbart all del bland dessa förekommer förelag som inte uppfyller de krav som man från samhällelig och konsumentpolitisk synpunkt har anledning all ställa. Den nuvarande lagstiftningen ger inte möjlighet att effektivt ingripa mot de förelag som missköter sig. Etl auklorisa-lionsförfarande ser jag därför som ett betydelsefullt och nödvändigt inslag även för dessa företag. Detta innebär atl alla företag som driver en finanseringsverksamhel riktad mol konsumenter bör vara auktoriserade.

Föreslagen auktorisation måste för all vara effektiv naturligtvis kompletteras med en väl fungerande tillsyn.

Flera remissinstanser har anfört att KMK:s kommande förslag borde avvaktas, .'v KMK:s yttrande framgär å andra sidan alt förslagen i promemorian, med vissa justeringar, är väl anpassade till kommitténs förväntade förslag. Enligl min mening är del angeläget all samhället får insyn och kontroll över framför allt konsumentkreditgivningen så snart del är möjligt. Jag anser därför att förslaget bör genomföras nu.

Finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter

I begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter ingår, om inget annat sägs, inle de s. k. leverantörskrediterna eller köpkrediterna till konsumenter. Med sädan kredit avses en kredit eller etl betalningsanstånd i direkt samband med försäljning av en vara eller tjänst. Liksom enligl gällande 3 § FiL bör företag som lämnar sädana krediter undantas från lagens tillämpning. Övriga förelag som ägnar sig ål finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter bör däremot träffas av FiL:s regler och alllid vara auktoriserade.

När det gäller alt bestämma begreppet "finansieringsverksamhet riktad
mot konsumenter", bör den i konsumentkreditlagen intagna definitionen
användas. Med konsumenlkredil i I § konsumentkreditlagen avses kredit, 14

dvs. belalningsanslånd eller län, som är avsedd huvudsakligen för enskilt Prop. 1987/88:149 bmk och som lämnas eller erbjuds till konsument av näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. Med konsument försläs enligl konsumentkreditlagen enskild medborgare i egenskap av privatperson. Konsumentkreditlagen omfattar alla typer av krediter. Som ovan konstaterats bör emellertid i delta fall bl. a. leverantörs- eller köpkrediterna inle regleras. Kredit-beloppets storlek, kredittidens längd och liknande faktorer saknar i och för sig belydelse. Även s.k. fortlöpande krediter omfattas, dvs. kredilavtal enligl vilka kreditgivaren beviljar ell visst kredilutrymme som sedan får disponeras mer eller mindre efter gottfinnande.

Med konsumenlkredil förstås en kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bmk. Det spelar ingen roll om den är avsedd all användas för investering av mer värdebeständig nalur eller för utpräglat förbrukningsändamål. Genom kravet atl krediten skall vara avsedd huvudsakligen för enskilt bruk faller sädana krediter utanför, där krediten är avsedd alt användas i samband med förelagsöverlålelse, generationsväxling i företag, kapitaltillskott till företag eller dylikt.

Enligl min mening bör sådan konsumenlkredil som nu beskrivits ingå i begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsument. Hit bör även räknas all ställa garanti för kredit och förmedla kredit till konsumenter. Dessa verksamheter beskrivs närmare under avsnitt 2.3. Även om inte leverantörskrediler och köpkrediter omfattas av FiL, bör när del gäller refinansieringen av dylik kredit även förvärv av en fordran gentemot konsument ingå i begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsument. Behovet av konsumentskydd gör sig starkt gällande även vid dessa oreglerade kreditformer. Genom atl ell avlyft av en sådan kredit till konsument bör fä göras endast till ell auktoriserat institut skapas indirekt en viss kontroll också över denna kreditgivning. Ingen bör således kunna förvärva en fordran genlemoi en konsument, om man inle själv hade kunnat lämna krediten. Bankinspektionen bör noggrant kontrollera att de auktoriserade instituten endast har kontakt ijied seriösa lånefinansierande företag och all de från dessa lyfter av krediter som lämnats konsument pä skäliga villkor.

Ökning av det fria utrymmet all driva finansieringsverksamhel

I samband med finansbolagens tillkomsl ansåg departementschefen att
endast finansieringsverksamhel av betydande omfattning skulle falla inom
det lagreglerade området. För detta talade bl. a. all en tillsyn av praktiska
skäl inte med fullgod effektivitet kan ske över alla de företag som i mer
eller mindre begränsad utsträckning ägnar sig ål extern finansiering. De
partementschefen ansåg att en bestämd värdegräns under vilken finansie
ringsverksamhel skulle få drivas i oreglerade former borde finnas i lagen i
fräga om andra än bankägda finansförelag. Finansieringsverksamhetens
balansomslutning användes därvid som måttstock för om verksamheten
har betydande omfattning. Med balansomslutning avsågs värdet på till
gångarna i finansieringsverksamhelen. Departementschefen förordade en
värdegräns på 10milj. kr. Denna bestämmelse återfinns i 2 § första stycket
2. gällande lag och anger bl. a. att lagen gäller förelag som driver finansie
ringsverksamhet, om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt
fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret har utgjort minst 10 15

milj. kr.

I promemorian behälls denna värdegräns, vid vilken krav på auktorisa- Prop. 1987/88:149 tion uppställs. Ulan hänsynslagande lill omfattningen av verksamheten skall dock finansieringsverksamhel riktad mol konsument alllid vara underkastad krav på auktorisation.

Flera remissinstanser har föreslagit atl gränsen 10 milj. kr. höjs lill 50 milj. kr. Det har vidare föreslagits att förelagens likviditetsförvaltning undantas frän lagens tillämpningsområde eller all bankinspektionen ges befogenhet all genom dispens medge undantag från tillämpning av kraven enligt FiL.

I tidigare avsnitt harjag tagit ställning för all införa ett krav på auktorisation vid yrkesmässigt bedriven finansieringsverksamhet. En av utgångspunkterna för detta ställningstagande är all kvalitén på finansbolagen behöver höjas. Flera mindre finansbolag är för närvarande av mindre god kvalitet. För bankinspektionen har delta blivit en stor belastning, särskilt som antalet finansbolag ökat snabbt. Av praktiska skäl harjag dock ansett del nödvändigt all - i likhet med nu gällande ordning - ge möjlighet för förelag alt fritt driva finansieringsverksamhel som är av mindre betydande omfattning och inte riktar sig mot konsument. Fråga är om delta "friutrymme" skall vidgas genom all den nuvarande värdegränsen på 10 milj. kr. höjs.

Den omständigheten alt de största bristerna torde förekomma i de mindre finansieringsförelagen, där ingen tillsyn utövas, talar mot en höjning av värdegränsen. I förhållande till vad som i dag gäller innebär emellertid förslaget en markant förändring i det att all finansieringsverksamhet riktad mot konsument mäste föriäggas till auktoriserade institut. Det föreligger knappast så starka skyddsinlressen alt bevaka i den finansieringsverksamhet som riktar sig mot förelag och andra juridiska personer. Dock vänder sig sannolikt de minsta finansbolagen i sin kreditgivning lill mindre företag som intar en ställning som frän skyddssynpunkt i flera fall liknar konsumentens.

Redan vid den nuvarande lagens tillkomst ifrågasattes om inle gränsen pä 10 milj. kr. var för låg. Med en sådan gräns skulle tillsynen komma all omfatta etl alltför stort antal förelag. Bankinspektionen förordade vid denna tidpunkt en gräns på 25 milj. kr.

Med hänsyn lill den lid som förflutit från det alt nuvarande värdegräns sattes och vid en avvägning av olika skyddsintressen anscrjag liksom fiera remissinstanser att gränsen bör höjas. En värdegräns pä 50 milj. kr. finner jag väl avvägd. Därmed uppnås ocksä en bättre relation mellan del föreslagna kravet på aktiekapital och storieken på den kreditportfölj som kräver atl bolaget auktoriseras som finansbolag.

Jag återkommer i avsnitt 2.3 till definitionen av finansieringsverksamhet och de ytteriigare undantag som bör göras från tillämpningsområdet.

Tillståndsprövning

Tillståndsprövningen bör vara av såväl formell som materiell nalur. Denna
prövning bör företas av bankinspektionen.
En formell tillståndsprövning innebär atl den lillslåndsbeviljande myn- 16

digheten skall pröva huruvida vissa i lagstiftningen preciserade krav är Prop. 1987/88:149 uppfyllda eller ej. Det kan t. ex. vara fråga om all rätta och formellt rikliga handlingar har fogals lill ansökningen, alt bolagsordningen överensstämmer med lag m.m. I princip kan sägas att denna typ av prövning för närvarande görs i samband med all bankinspektionen godkänner finansbolagets bolagsordning.

En materiell tillståndsprövning innebär atl den lillslåndsbeviljande myndigheten bedömer huruvida i lagstiftningen angivna allmänna kriterier för verksamhetens innehåll och inriktning kan anses uppfyllda. Exempel på sådana kriterier är alt den planerade verksamheten inte kan antas bli till skada för del allmänna eller om den planerade rörelsen är behövlig (behovsprincipen).

Tidigare har departementschefen i andra sammanhang uttalat sig emot en s. k. rak behovsprövning, dvs. all sökanden har alt visa alt den tillämpade rörelsen är nyttig eller behövlig, se t. ex. prop 1984/85:77 s.47 om koncession för försäkringsrörelse. Även i delta fall bör en sädan behovsprövning avvisas. Någon kvantitativ begränsning bör alltså inte ligga i den föreslagna tillståndsprövningen. Den bör i stället främst inriktas på en kvalitativ prövning.

Med hänsyn till den verksamhet som finansbolagen driver bör dessa ha en hög standard både kvalilels- och solidiletsmässigt. Elt sätt alt höja finansbolagens standard är alt ställa krav på atl dessa skall ha etl aktiekapital av viss minsta storlek. Härigenom garanteras en stabilitet i bolaget. I den materiella tillståndsprövningen bör därför naturligtvis ingå alt bedöma om del i bolagsordningen angivna aktiekapitalet framstår som väl avvägt i förhållande till den planerade verksamheten.

Av departementspromemorian framgår att ett stort antal finansbolag arbetar med ett mycket litet aktiekapital. I 100 av de 268 bolag som var registrerade den l4oktober 1987 uppgår inle aktiekapitalet till I milj. kr.

Ett krav på visst minsta aktiekapital bör ulgöra en väsentlig förutsätt
ning för att man skall få driva finaniseringsverksamhet i finansbolagels
form. Av denna anledning bör bestämmandet av aktiekapitalets storlek
inte enbart ingå som ett led i den kvalitativa prövning som auklorisationen
skall ulgöra. Kravet bör också lyftas fram så alt del i FiL las in en särskild
bestämmelse, som anger det lägsta belopp som akliekapilalei skall uppgå
till. Det bör understrykas att det i lagen angivna kravet är elt minimikrav.
Jag anser, med ändring av i promemorian föreslagna lOmilj.kr., atl ell
finansbolag skall ha ell aktiekapital som uppgår till minst 5 milj. kr. Be
stämmande för vilkel krav som skall ställas i det enskilda fallet bör natur
ligtvis, utöver angivet minimibelopp, vara den verksamhet som skall
drivas. Något undantag från delta krav på minimikapital för finansbolag
som utgör dotterbolag i en finansbolagskoncern finner jag inte skäl att
föreslå. Genom all sänka del formella kravet på minsta aktiekapital i
förhållande till det som föreslås i promemorian blir de konkurrenshämman-
de olägenheter som NO m.fl. pekat på väsentligt mindre. Del bör i delta
sammanhang ocksä framhållas all det även vid etl genomförande av försla
get kommer att finnas ett myckel stort antal konkurrerande aktörer på
marknaden. 17

2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

Den materiella prövningen bör bli etl väsenfiigt inslag i fillslåndsgivning- Prop. 1987/88:149 en. Prövningen bör spänna över ett vitt omräde. Finansbolagen ges för närvarande möjlighet att kombinera finansieringsverksamhelen med varje annan verksamhet. Enligl uppgift kommer KMK atl föreslå att finansbolagen bör vara renodlade finansiella inslilut. I avvaktan på detta förslag bör i samband med tillståndsprövningen bedömas humvida de i bolagsordningen upptagna verksamhetsgrenarna är förenliga med varandra, sä atl inte intressen i vissa finansieringsformer kommer till skada eller att bolagets förtroende och stabilitet äventyras. De organisatoriska förhållanden under vilka verksamheten skall drivas bör också noga uppmärksammas. I sakens natur ligger att en prövning även skall ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och hos ägarna. Del måste därvid finnas rimliga garantier för att verksamheten blir bedriven pä ett korrekt och omdömesgillt sätt. Även om några krav beträffande formell utbildning eller motsvarande kunskaper inle skrivits in i lag, bör det vara ell inslag i tillståndsprövningen att se till alt verkställande ledningen motsvarar högt ställda krav beträffande den personliga kompetensen och egenskaper i övrigt.

I propositionen föreslås sammanfattningsvis etl materiellt prövningskriterium som överensstämmer med del som gäller vid prövning av fondkommissionstillständ. Bankinspektionen skall bevilja tillstånd om bolaget inte kan anses vara olämpligt att driva finansieringsverksamhel och om verksamheten kan antas ej bli lill skada för del allmänna.

Det finns inle i detta sammanhang något behov av all tidsbegränsa tillstånd. Omprövning av givna tillstånd kan givetvis ske utan hinder av alt de lämnats tills vidare.

Särskilt om utländska ägare

I detta sammanhang bör en särskild fråga som sammanhänger med utländska ägare av finansbolag las upp. Efter förebild i banklagstiftningen infördes år 1983 i FiL etl förbud för utländska medborgare och andra kontrollsubjekt att förvärva aktier i ett finansbolag (prop. 1982/83:154, NU 45, rskr. 385). Eftersom förbudet avsåg rätten all förvärva akfier träffade det inle de ufiändska förvärv av aktier i finansbolag som hade skett före ikraftträdandet.

Bakgrunden till aklieförvärvsförbudel var all frågan om utländska ban
kers och andra utländska finansieringsinstituts etablering i Sverige skulle
övervägas. Förbudet skulle gälla till dess atl denna fräga hade fäll en
varaktig lösning. I propositionen var departementschefen medveten om atl
de föreslagna förbuden likväl inle kom all träffa alla utländska rätts
subjekts eller andra konlrollsubjekts förvärv av aktier i bolag som driver
finansieringsverksamhet av samma slag som finansbolag men som inte är
finansbolag, därför atl värdet av tillgångarna inte när upp till gränsvärdet
10 milj. kr. Inle heller kom förbudet all träffa fall där konlrollsubjekt
förvärvar aktierna i ell vanligt aktiebolag, vars ändamål frän början inte
behöver vara atl driva finansieringsverksamhel och konlrollsubjeklet se
nare omvandlar bolaget till ell finansbolag. Med hänsyn till all de föreslag- 18

na reglema var avsedda att gälla endast under en begränsad tid och till att Prop. 1987/88:149 det skulle krävas relativt komplicerade regler för att förhindra de ovan berörda förvärven samtidigt som det praktiska behovet syntes vara ringa avstod departementschefen från atl föreslå sådana regler.

På marknaden förekommer i dag enstaka utlandsägda finansbolag som bildats efter förbudsregelns införande och pä ett sätt som beskrivits i föregående stycke. I ett fall är ägaren elt utländskt försäkringsbolag. Promemorians förslag innebär alt vissa finansbolag med utländska ägare skulle ges auktorisation. Detta gäller sädana bolag där den utländska ägaren gick in före utlänningsförbudets införande år 1983. Andra äter där ägaren genom det beskrivna förfarandet kringgått lagstiftningens intentioner borde enligl promemorian inte ges auktorisation. Är det utländska rättssubjektet ett försäkringsbolag anges i promemorian atl detta ytterligare komplicerar frågan, eftersom ett svenskt försäkringsbolag inle får driva finansieringsverksamhet i etl eget finansbolag. Har etl utländskt försäkringsbolag bildat ett svenskt finansbolag i strid mot intentionerna i förbuds-regeln och mot vad som är förenligt med försäkringsrörelse enligt svensk försäkringsrörelselagstiftning skall enligt promemorian inle ett sådant finansbolag kunna få auktorisation.

KMK har bl. a. till uppgift att utreda frägan om utländskt ägande i svenska kreditinstitut och kommer enligt egen uppgift att föreslå att utlännings-förbudet i FiL upphävs. 1 ställer kommer KMK alt föreslå en återgång till den tidigare gällande ordningen atl 1982 års lag om utländska förvärv i allmänhet blir tillämplig. KMK fillstyrker promemorians förslag i här berörda delar. Den uppmjukning av utlännings rätt att förvärva aktier som KMK kommer att föreslå bör enligt kommittén prövas först i samband med all statsmakterna tar ställning lill kommitténs förslag.

Frägan om all ge auktorisation till ett finansbolag helt eller delvis ägt av etl utländskt rättssubjekt bör prövas mot bakgrund av del förbud som idag gäller för utlänning att förvärva aktier i etl svenskt finansbolag. När särskilda auktorisationsregler i FiL trätt i kraft och del därefter på den svenska kreditmarknaden bildas finansieringsföretag med utländska ägar-inlressen bör dessa bolag enligt min mening inle kunna erhålla auktorisation så länge förbudsregeln består. Om etl finansbolag med utländskt ägande tillkommit genom ett uppenbart och medvetet kringgående av förbudsregeln bör bankinspektionen också kunna vägra ell sådant bolag auktorisation. De bolag som registrerats som finansbolag före förbudsregelns införande är 1983 och som har utländska ägarintressen bör emellertid, om övriga kriterier för auktorisation är uppfyllda, kunna ges auktorisation. Samtidigt bör dock bankinspektionen erinra de bolag som erhåller auktorisation och som ägs av utländskt rättssubjekt om den utredning som pågår vad gäller del utländska ägandet och den självklara skyldighet att rätta sig efter de ändrade bestämmelser som kan komma att införas på detta område.

Frägan om elt företag som ägs av svenskt eller utländskt försäkringsbo
lag skall kunna få auktorisation som finansbolag har som nämnts ocksä
tagits upp i promemorian. Hittillsvarande praxis har varil myckel restriktiv
och inneburit förbud för svenska försäkringsbolag atl förvärva aktier i 19

bl. a. svenska finansbolag utöver vad som följer av deras generella rätl lill Prop. 1987/88:149 aktieförvärv i andra bolag upp till fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Det nu sagda gäller enligt försäkringsinspeklionen "regelrätta finansbolag" med upplåning på den allmänna marknaden. Hur etl fall där elt försäkringsbolag flyttar ul delar av sin kapitalplaceringsverksamhet -utan upplåning på den allmänna marknaden-till ell särskilt finansbolag skall behandlas är för närvarande oklart.

Försäkritigsverksamhetskommitlén har i sitt belänkande SOU 1987:58, Försäkringsväsendet i framtiden, berört frågan om försäkringsbolag skall tillåtas driva finansbolag. Även KMK behandlar denna fråga i sitt kommande huvudbetänkande. I sitt remissyttrande har KMK ansett det vara uteslutet all för närvarande ge auktorisation för något finansbolag ägt av försäkringsbolag, oavsett om detta är inhemskt eller utländskt. De finansbolag med utländska försäkringsbolag som ägare som redan etablerats i Sverige bör därmed inle nu kunna få auktorisation. Enligl KMK bör dock undanlag göras för sådana bolag vari försäkringsbolagets ägande inte överstiger fem procent av rösterna eller tio procent av aktiekapitalet. Är det utländska försäkringsbolagets andel större, bör finansbolaget få dispens alt bedriva verksamhet i nuvarande form fram till dess att statsmakterna lar ställning lill försäkringsverksamhelskommitténs och KMK:s förslag.

Enligt min mening är del en betydelsefull stmklurfråga humvida en integration mellan bank/finansbolag och försäkringsbolag skall tillåtas. I praxis upprätthälls i princip en åtskillnad mellan dessa institut på den svenska marknaden. Jag anser atl denna ordning alltjämt skall bestå i avvaktan pä beredningen av denna fråga i anslutning lill nyss framlagda och kommande utredningsförslag.

För alt ett utländskt försäkringsbolag inte skall få en förmånligare konkurrenssituation i förhållande till elt svenskt försäkringsbolag bör därför ett finansbolag med ett utländskt försäkringsbolag som ägare i princip inte få auktorisation. Detta åstadkoms emellertid enligt min mening utan atl avgörande vikt behöver läggas på all ägaren är ett utländskt försäkringsbolag. I huvudsak bör således endast de finansbolag som ägdes av elt utländskt försäkringsförelag redan vid förbudsregelns införande kunna få auktorisation. Jag kan alltså inte ansluta mig lill KMK:s förslag om en särskild dispens för dessa bolag för all få driva verksamheten vidare. Om inte kommande regler om ägande av svenskt finansbolag iakttas av ett sådant bolag, ser jag inget hinder mol att ta auklorisationen under omprövning.

Mitt förslag: Definitionen av den finansieringverksamhet som omfattas av bestämmelserna i lagen om finansbolag skall utvidgas lill all också omfatta ställande av garanti för kredit och, såvitt avser finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter, förmedling av kredit.

De företag som har en naturlig likviditetsförvaltning i förhållande lill företagets verksamhet och storlek skall, även om en sådan förvaltning kan anses ulgöra finansieringsverksamhel enligl lagen om finansbolag, kunna undantas frän lagens tillämpningsområde efter särskilt beslut av bankinspektionen. Detsamma skall gälla för de föreningar som utan vinstsyfte driver finansieringsverksamhet enbart för att tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlem-

Förslaget i promemorian: I promemorian föreslås en mera heltäckande definition frän vilken det därefter görs ell antal unlantag. Något undantag från FiL:s tillämpningsområde vad gäller förelagens normala likviditetsförvaltning och föreningars finansieringsverksamhet lill medlemmar finns inte i promemorian.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Flera instanser anser att företagens likviditetsförvaltning bör falla utanför tillämpningsområdet. Konsumentverket anser alt kontrollen bör skärpas i de fall leverantörskrediter - som föresläs undantagna från lillämpningsomrädet-övertas av finansbolag. Föreningsbankernas Förbund anser atl kreditförmedling bör undantas från tillämpningsområdet. I ett flertal yttranden framhålls att leasing av fast egendom, i avvaktan pä ytterligare utredning, bör undantas från tillämpningsområdet. Bl. a. bankinspektionen, fullmäktige i riksbanken (en reservation) och kreditmarknadskommittén år dock av annan mening och anser all leasing av fast egendom skall omfattas av förslaget. Finansbolagens Förening framhåller bl. a. all det är utomordentligt viktigt att det "straffria" området är klart avgränsat.

svensk eller utländsk bank eller av dotterbolag till en sädan bank. Frän den Prop. 1987/88:149 först beskrivna bestämmelsen anges i 3 § ett antal undantag.

För del första omfattas inle förelag vars finansieringsverksamhet avser förelagels avsättning av egna varor och tjänster.

För det andra undantas förelag som ombesörjer finansiering i samband med ett annal företags avsättning av dess produkter, om företagen ingår i samma koncern och förutsatt alt finansieringen sker med medel som inte anskaffats från allmänheten.

För del tredje görs undanlag för finansieringsverksamhet som utförs inom en grupp av näringsidkare som tillhör samma ekonomiska intressegemenskap, förutsatt all finansieringen av verksamheten inte sker med. medel som lånats upp av allmänheten.

Slutligen undantas från lagens tillämpning förelag som lyder under annan lagsfiftning om särskild tillsyn.

I detta sammanhang skall ocksä påpekas att lagen inle heller gäller finansieringsverksamhel som drivs av myndigheter, stiftelser eller organisationer. Detta framgär av 2§ FiL som anger alt lagen endast gäller för förelag som driver finansieringsverksamhet.

Överväganden

Utvecklingen pä del finansiella området har sedan FiL:s tillkomst varit mycket expansiv. Detta gäller inte minst för finansbolagen och deras verksamhet. Tidigare drev finansbolagen sin verksamhet som elt komplement till bankernas verksamhet. Numera har finansbolagen breddal sin verksamhet till alt omfatta flertalet bankakliviteler och erbjuder i vissa avseenden sina kunder t. o. m. mer omfattande tjänster än bankerna. Även om facloring och leasing av lös egendom alltjämt är vikliga inslag i finansbolagens verksamhet har således en mängd aktiviteter tillkommit därutöver.

Mot denna bakgrund Sr del naturligt alt söka finna en mera heltäckande definition av begreppet finansieringsverksamhet.

Den i promemorian föreslagna definitionen är avsedd all vara heltäckande och innehåller ingen exemplifiering av kreditgivning eller medverkan till finansiering. Med finansieringsverksamhet i FiL bör enligt promemorian förstås näringsverksamhet som har till ändamäl att lämna kredit, ställa garanti för kredit eller på annat sätt medverka till finansiering. Uttrycket "medverka fill finansiering" bör därvid omfatta, utöver de exempel som anges i nuvarande definition, även förmedling av kredit saml leasing avseende fast egendom.

Från den heltäckande definition som föreslagils görs det omfattande undanlag. Liksom enligl gällande FiL undantas ocksä från lagens tillämpningsområden vissa förelag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn och förelag som driver en särskild finansieringsverksamhet.

Även jag anser alt del vore önskvärt all finna en mera heltäckande och
generell definition av sådan finanseringsverksamhel som bör falla inom
tillämpningsområdet för FiL. Detta får anses naturligt med hänsyn till
finansbolagens vidgade verksamheter under senare år. I promemorian har 22

fastighetsreniing/leasing av fast egendom inbegripits i definitionen av fi- Prop. 1987/88:149 nansieringsverksamhet. Jag delar i princip denna uppfattning. Flera remissinstanser har emellertid beträffande denna fråga krävl ytterligare utredning. Bl. a. har man sagt alt avgränsningen mellan faslighetsleasing och annan fastighetsförvaltning samt de ändrade konkurrensförhällandena på fastighetsmarknaden som kan bli följden av denna reglering närmare bör klargöras. Med hänsyn till att jag också avser att föreslå (avsnitt 2.5) att finansieringsverksamhel som drivs i strid med bestämmelserna i FiL skall kriminaliseras, får del inle råda nägon oklarhet över t. ex. hur faslighels-leasing skall avgränsas i förhållande lill andra verksamheter som inte skall utgöra finansieringsverksamhet enligt FiL.

Justitiedepartementet kommer inom kort all la upp frågan om atl tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frägor om leasing. En av utredarens uppgifter blir atl med förtur kartlägga marknaden för fastighetsleasing. KMK kommer även alt i sill huvudbetänkande beröra denna fråga. Eftersom vissa oklarheter synes föreligga beträffande fastighetsleasing, finner jag skäl alt avvakta dessa utredningsförslag innan slutlig ställning tas lill om verksamheten på sätt föreslås i promemorian skall ingå i definitionen av finansieringsverksamhel enligt FiL. Jag avser således att återkomma lill denna fråga efter det atl utredningsresultaten föreligger.

I promemorian vidgas definitionen av finansieringsverksamhet med-förulom fastighetsleasing-kreditförmedling lill konsument och ställande av garanti för kredit. Jag anser atl dessa båda tillägg kan göras utan en genomgripande omarbetning av definitionen. En sådan omarbetning bör enligt min mening övervägas först i samband med atl KMK:s huvudbetänkande behandlas. Jag föreslår således alt nuvarande definition, med vissa kompletteringar, behålls.

Jag har föreslagit atl kredit till konsumenter endast skall få lämnas av auktoriserade institut. Det är mol denna bakgrund en naturiig följd att utvidga finansieringsverksamhelsdefinitionen lill atl också omfalla förmedling av kredit lill konsumenter. Även i sådan verksamhet finns det konsumentskyddsintressen av samma slag som vid kreditgivning lill konsumenter. Om kreditförmedling inte skulle omfattas av definitionen skulle även föreligga en uppenbar risk för kringgående av förbudet för andra än auktoriserade inslilut att driva finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter.

Konsumentkreditlagen omfattar inte endast kredit som lämnas lill konsumenter av näringsidkare utan också kredit av annan än näringsidkare, om krediten förmedlas av näringsidkare som ombud för kreditgivaren.

På motsvarande sätt som beskrivits om konsumenlkredil bör förmedling av kredit omfattas av uttrycket "finansieringsverksamhel riktad mot konsument" i FiL. Även för kredilförmedling bör de riktlinjer som dragils upp i konsumentkreditlagen gälla.

Uttrycket "som ombud för kreditgivaren" i konsumentkreditlagen har
hämtats från konsumentköplagen. Enligt den lagens I § andra stycke gäller
lagen även i fråga om köp frän annan än näringsidkare, om köpet förmedlas
av näringsidkare som ombud för säljaren. Enligl förarbetena (SOU
1972:28, s 90) innebär kravel lill en början atl lagen blir tillämplig, om 23

näringsidkaren handlar som fullmäktig för säljaren, dvs. i dennes namn och Prop. 1987/88:149 för dennes räkning. Handlar näringsidkare som kommissionär blir lagen tillämplig redan på grund av huvudregeln. Undantagsbestämmelsen är emellertid avsedd atl omfalla också fall då en säljare själv formellt uppträder som part, t. ex. genom alt underteckna avtalet som säljare, men en förmedlande näringsidkare aktivt medverkar vid köpet och exempelvis ställer sitt kontraktsformulär lill förfogande. All en näringsidkare i egenskap av mäklare gett säljaren anvisning om en spekulant pä en vara medför däremot i och för sig inte alt han anses alt som ombud ha förmedlat köpet.

En kreditgivning som sker i egel namn men som uppges vara en förmedlad kredit skall anses vara en normal kreditgivning. I del fallet är del därför inle fråga om kredilförmedling. Gränsen mot en ren anvisning av en spekulant torde inte bli särdeles svår all dra. Om en mäklare bara förmedlat kontakten mellan kreditgivaren och kredittagaren föreligger inte kredilförmedling i lagens mening. Endast om mäklaren aktivt medverkat vid kreditgivningen eller på annat sätt uppträtt så alt kredittagaren haft anledning att uppfatta mäklaren som handlande enligt en slällningsfullmakt föreligger en kreditförmedlingssituation.

Som jag redovisat i avsnitt 2.2 förstås med konsumenlkredil en kredit vare sig denna är avsedd alt användas för investering av mer värdebeslän-dig natur eller för utpräglat förbrukningsändamål. Krediten skall emellertid vara avsedd huvudsakligen för enskilt bruk. Sädan konsumentkredit som nu beskrivits bör således ingå i begreppet finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter. Hit bör som nämnts även räknas atl ställa garanti för sådan kredit.

Beträffande ställande av garanti för kredit framgär av nuvarande upplåningsbestämmelser atl utfärdade garantiförbindelser i riskhänseende jämställs med lämnande av kredit. Detta innebär bl. a. atl det vid utfärdande av garanti för kredit görs en krediiprövning och ställs krav på säkerhet i överensstämmelse med vad som gäller vid lämnande av kredit. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om inte ställande av garanti, även utan att det särskilt anges, borde innefattas i begreppet att lämna kredit. Vid lämnande av garanti för kredit till konsument finns det skyddsintressen av samma slag som vid direkt kreditgivning. Jag föreslår således att också ställande av garanti för kredit skall omfattas av de föreslagna bestämmelserna.

Leverantörs- och köpkrediterna är av stor betydelse för samhällsekonomin. Även om det skulle vara motiverat alt förbjuda dessa av rent konsu-menlpolitiska hänsyn, vore detta en alltför ingripande åtgärd atl la till. Lagen bör därför som framgår av avsnitt 2.2 inte gälla företag med finansieringsverksamhel som avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget. Någon ändring från vad som idag gäller för dessa krediter föreslår jag således inle.

Även om inte leverantörskrediter och köpkrediter omfattas av lagen,
anser jag när del gäller refinansiering av dylik kredit alt även förvärv av en
fordran gentemot konsument skall ingå i begreppet "finansieringsverksam
het riktad mot konsument". Ingen bör således kunna förvärva en fordran 24
gentemot en konsument, om man inle själv hade kunnat lämna krediten.

Ytterligare ett undanlag är viss kredilförmedling lill annan än konsu- Prop. 1987/88:149 ment. I avsnitt 2.2 har föreslagits att endast auktoriserade institut eller institut som står under särskild tillsyn skall kunna ägna sig ål kreditförmedling till konsumenter. Skäl torde inte finnas att reglera annan kreditförmedling.

Till bestämmelsen om auktorisation som en fömtsättning för att bedriva finansieringsverksamhel av viss omfattning har knutits en straffbestämmelse. Denna omständighet, menar bankinspektionen, kan försvåra en del av näringslivets kreditgivning. Inspektionen har nämligen inte ansett sig ha anledning att mot bakgmnd av nu gällande FiL - definitionen i förening med avsaknad av lillslåndsplikl och straffbestämmelse - ingripa och ställa under tillsyn företag som lämnat enstaka krediter till annal förelag även om dessa skulle överstiga värdegränsen 10 milj. kr.

Som KMK påpekat innebär den nuvarande regeln, strikt tillämpad, att en finanseringsverksamhel överstigande 10 milj. kr. i balansomslutning i ett näringslivsföretag skall betraktas som finansieringsverksamhel. Företaget skall därmed registreras som ett finansbolag. När det gäller de stora likviditeter som många näringslivsföretag för närvarande förvallar innebär direkllån företag emellan upp till ell belopp pä 10 milj. kr. endast en ringa del av företagens hela likviditetsförvaltning. Som bankinspektionen anfört har man i praxis löst problemet genom att inspektionen, i enlighet med lagens förarbeten, ansett atl lagen inte omfattar normal likviditetsförvaltning i näringslivsförelag. Saken kommer genom lagstiftningens annorlunda utformning i etl annat läge dä finansieringsverksamhel i strid mot lagen kommer all falla under allmänt åtal.

Enligt min uppfattning bör näringslivsföretagen allmänt sett ha möjlighet att utan att träffas av FiL: s regler ägna sig ät en likviditetsförvaltning, som till art och omfattning är naturiig i förhällande till förelagets verksamhet och storlek. I enlighet med tidigare ställningslagande ges alla en fri sektor att bedriva finansieringsverksamhet upp till etl nettovärde om 50 milj. kr. av fillgångarna i verksamheten, allt under fömtsättning alt verksamheten inle riktas mot konsument. Utöver detta undantag anser jag alt del bör finnas ett område där bankinspektionen efter särskild prövning kan finna skäl att undanta finansieringsverksamhel som annars skulle falla under lagens tillämpning, men där verksamheten inte kan sägas ha ett självständigt syfte vid sidan om företagets huvudsakliga verksamhet. Tanken bakom denna formulering är att förelagens likviditetsförvaltning bör hållas utanför reglering så länge som det rör sig om en för förelagen naturlig förvaltning. Om förvaltningen av överskottslikviditeten inom elt företag aktiveras på etl sådant sätt att verksamheten i stort blir alt jämställa med etl kreditinslituts finansieringsverksamhet finns emellertid inte skäl atl hålla denna verksamhet utanför tillsyn och kontroll. Jag föreslår att en undantagsbestämmelse med denna innebörd las in i den föreslagna lagen.

Bestämmelsen bör utformas sä atl en fömtsättning för dess tillämplighet
är alt bankinspekfionen funnit alt verksamheten kan bedrivas ulan till
stånd. Det bör således inte komma ifråga alt överlämna denna prövning
helt till företagen själva. Detta är enligt min mening inte heller lämpligt mot
bakgmnd av den straffsanktion som drabbar den som utan tillständ driver 25

finansieringsverksamhet. När del gäller bankinspektionens prövning anser Prop. 1987/88:149 jag att presumtionen i dessa fall bör vara atl finansieringsverksamheten inte är av självständig natur. Endast när omständigheterna pekar på atl del är fråga om en självständig finansieringsrörelse skall verksamheten ställas under tillsyn. Sådana omständigheter kan vara alt verksamheten är relativt sett stor i förhållande fill företagets övriga verksamhet, eller att den marknadsförs gentemot allmänheten med t. ex. ell stort antal mindre krediter, eller att verksamheten har en självständig ledning och krediiprövning.

Förfarandet i de här avsedda fallen torde normalt bli atl företaget på grund av egen anmälan blir föremål för granskning av bankinspektionen som efter utredning i varje särskilt fall har atl pröva frågan om alt undanta finansieringsverksamhelen i fräga frän lagens tillämpning. Bankinspektionen kan också förelägga ell företag att inkomma med uppgifter för utredning av här behandlade förhållanden. Detta framgår redan av 20 § i den nuvarande lagen.

Lagen bör liksom hittills omfatta endast sådan verksamhet som sker inom ramen för näringsverksamhet och som drivs i förelagets form. Med företag bör i detta sammanhang avses aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag och enskild näringsidkare. Det skall således vara fräga om en yrkesmässigt bedriven finansieringsverksamhel som utmärks av självständighet, viss regelbundenhet och varaktighet samt i regel av vinstsyfte och som drivs inom nämnda företagsformer. Den finansieringsverksamhet som bedrivs av t.ex. staten, kommun, landsting, stiftelser och organisationer, offentliga institutioner, fonder och liknande bör således inte omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen. Ett exempel på kredit som inte innefattas i yrkesmässigt bedriven finansieringsverksamhet är lån lill anställda. Detta stämmer överens med hur lagen idag tillämpas.

På marknaden förekommer idag elt stort antal föreningar som driver finansieringsverksamhet i syfte all tillgodose medlemmarnas finansieringsbehov. I flertalet fall har dessa föreningar också en inlåning från medlemmarna, vilket är möjligt eftersom den inlåning som enligt bankrörelselagen förbehålls bank är begränsad till sådan som sker från allmänheten. Föreningarna fär anses driva sin verksamhet i företagels form. Utan elt undantag för dessa föreningar i samband med tillägget all endast auktoriserat institut på marknaden fär driva finansieringsverksamhet riktad mol konsument skulle föreningarna få lägga ned sin verksamhet. Denna är nämligen oftast inle av sådan omfattning att föreningen kan ombildas lill ett aktiebolag med ell aktiekapital om minst 5 milj. kr. och därefter erhålla auktorisation som finansbolag. På samma sätt som dessa föreningar enligt bankrörelselagen ges räll all ta emot inlåning från medlem anser jag att de även till medlem bör kunna t. ex. lämna en kredit utan att träffas av lagens regler. En fömtsättning bör dock vara atl föreningen driver finansieringsverksamhelen utan vinstsyfte. På samma sätt som jag tidigare föreslagit beträffande undanlag från lagens tillämpnigsomräde för företagens normala likviditetsförvaltning anscrjag all det skall ankomma på bankinspektionen att pröva humvida en förening skall kunna undantas från lagens tillämpningsområde.

Slutligen skall nämnas atl företag som driver verksamhet på ett redan 26

2.4 Ändrade bestämmelser vid beräkning av kapitalbasen enligt upplåningsrättsregeln

Mitt förslag: Frän finansbolagets eget kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget som aktiekapital eller i annan form fört till etl annal förelag som driver finansieringsverksamhel.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Förslaget i promemorian tillstyrks av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fuUmäktige i riksbanken, kreditmarknadskommittén, LO, TCO och Folksam. Sparbanksföreningen tillstyrker också förslaget men anser atl överavskrivningar på leasingobjekt bör få räknas in i kapitalbasen.

Flera remissinstanser anser alt kreditmarknadskommitténs kommande förslag bör avvaktas. Föreningsbankernas Förbund, som anser att det är viktigt att bestämmelserna i kapitaltäckningshänseende är konkurrensneu-trala mellan banker och finansbolag, framhåller att ett genomförande av förslaget i promemorian skulle medföra en otillfredsställande ryckighel när det gäller kapitalkravel. Om förslaget ändå genomförs anser förbundet atl bestämmelserna skall utformas så att ell finansbolags kapitalfillskotl till elt kreditaktiebolag i realiteten innebär en kapitaltäckning på 8%. Därigenom görs företaget konkurrensneulralt gentemot bankerna.

Finansbolagens förening anser i likhet med Föreningsbankernas Förbund atl elt genomförande av förslaget skulle leda fill en onödig ryckighet. Föreningen, som i princip inte har något atl invända emot alt avräkning skall ske för finansbolags kapitaltillskott till dotterbolag, anser alt om en ändring ändå skall göras nu den nuvarande upplåningsrättsbestämmelsen bör ersättas med en kapilaltäckningsbestämmdse i huvudsak utformad enligt de principer som gäller för bankema och all 40 % av värdereglerings-reserv för leasing bör få ingå i kapitalbasen. Vidare bör del inte krävas nägon avräkning för bl. a.good-will ersättning, vilket blir följden om aktiernas bokförda värde skall avräknas.

utlånats till annat finansbolag, dels elt belopp som svarar mot tolv och en Prop. 1987/88:149 halv gånger del egna kapitalel. Om särskilda skäl föreligger kan dock bankinspektionen, som ligigare nämnts, medge atl upplåningen får uppgä lill högst 20 gånger eget kapital. Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med egel kapital får vidare likställas garantifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan som bankinspektionen har godkänt, intill elt belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital. Dessutom medger upplåningsrättsregeln all med egel kapital får likställas inle bara garantifonden intill visst belopp utan också fyrtio procent av reserveringar med motsvarighet i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) saml förlagslån, i båda fallen intill ell belopp som motsvarar bolagets egel kapital. Bankrörelselagen omfattar reserver för utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer.

I paragrafen finns slutligen en bestämmelse som ger bankinspektionen rätt atl i del särskilda fallet föreskriva att upplåningsrält skall beräknas gemensamt för bolag, om del mellan dessa råder etl nära samband.

Vid beräkningen av kapitalläckningskravet för banker gäller enligt 2kap.9§ fjärde stycket bankrörelselagen (1987:617) att del bokförda värdet av vad en bank som aktiekapital eller i annan form (företags- och garanlifondsbevis) tillskjuiit lill in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet, skall avräknas frän bankens egel kapital. Härigenom kan sägas all ett kapilalläckningskrav om 100% uppställs för t. ex. banks innehav av aktier i sidobolag. Bakgrunden till denna avräk-ningsregd beskrivs i prop. 1968:143 s. 149 på följande sätt:

Till grund för denna rättstillämpning har legat åsikten att det egna kapital, som lagstiftaren föreskrivit som skydd för bankens insältare, inte samtidigt kan utgöra riskkapital också i ell annat kreditinstitut. Det förhåller sig nämligen så, atl om elt bankinslilul äger exempelvis etl kreditakliebolag, innebär delta alt mot bankinslilutels egel kapital som grund drivs dels en rörelse hos moderbolaget dels en hos dotterbolaget. Eftersom det finns bestämmelser om högsta tillåtna rörelsevolym i förhållande lill det egna kapitalet för båda bolagen, följer aritmetiskt av en dolterbolagsbildning att en större kreditgivning kan ske med oförändrad storlek av del egna kapitalet, än om dotterbolaget inle upprättas, dock under fömtsättning att inte en särskild reduceringsregel införs vid kapitalkravsberäkningen.

I kapilalläckningsregdn i fondkommissionslagen (1979:748) återfinns en liknande regel (18 §). Här föreskrivs all frän det egna kapitalel skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med slöd av tillstånd enligt 15 § andra stycket. Här avses aktier eller andelar i ekonomisk förening som förvärvats som ett led i organisationen av bolagels verksamhet.

Överväganden

Flera av remissinstansema anser atl KMK:s förslag bör avvaktas även

vad gäller denna fråga. Om förslaget ändå genomförs så hävdar Finansbo- 28

lagens förening, alt finansbolagslagens upplåningsrättsregel samtidigt bör Prop. 1987/88:149 ändras till en kapilaltäckningsbestämmdse utformad enligt den bestämmelse som gäller för banker.

Enligl vad jag har erfarit kommer KMK all föreslå vissa ändringar i bankernas kapilalläckningsbeslämmelser. Dessa utgör i sin lur förebild till nya kapilalläckningsbeslämmelser som enligt KMK skall gälla bl. a. för finansbolagen. KMK:s betänkande förväntas komma in till departementet under maj månad 1988. Samtidigt pågår utomlands, inom tiogruppens länder, elt omfattande arbete i syfte all skapa internationellt enhetliga regler om kapitalkrav och kapilalläckning för bank. När delta arbete är klart - vilkel beräknas till hösten 1988 - skall dessa regler anpassas till de förhållanden som gäller pä den svenska kreditmarknaden. Såväl KMK:s förslag som det internationella förslaget bör behandlas i elt sammanhang. Det torde dröja avsevärd lid, innan kapilalläckningsfrågorna för bank och finansbolag fär sin lösning. Jag finner det därför angelägel alt dessförinnan komplettera finansbolagslagens upplåningsrällsregd med i första hand en avräkningsregd på sätt som föreslås.

Avräkningsregel

Genom 1968 års översyn av banklagstiftningen infördes för bankerna den nämnda bestämmelsen om avräkning för innehav av aktier i dotterbolag som driver någon form av bankverksamhet. Denna princip om 100% kapitaltäckning hade emellertid dessförinnan under lång tid upprätthållits i praxis. Grunden för bestämmelsen är atl det kapital som skall hällas lill skydd för bl. a. bankens insätlare inte samtidigt får utgöra riskkapital i ett annat kreditinstitut. Ulan en avräkningsregel skulle en bank med ett förhållandevis litet rörelsekapital kunna behärska en hel kedja av kreditinstitut. Del egna kapilalet/insätlar-borgenärsskyddet för en sädan koncern skulle därmed kunna bli illusoriskt. I 2 kap. 9 § bankrörelselagen föreskrivs därför atl från banks egel kapital eller egna fonder skall avräknas del bokförda värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form tillskjulil till annat företag som driver någon form av bankverksamhet. Även i fondkommissionslagen finns en liknande regel.

I promemorian har föreslagils att en avräkningsregel motsvarande den som gäller för bankerna också bör gälla för finansbolagen. Jag delar bl. a. bankinspektionens uppfattning att en avräkningsregel är en väsentlig regel för all bevara soliditeten i ett kreditinstitul. Vissa finansbolag har på elt oacceptabelt sätt tunnal ul sitt aktiekapital genom åtgärder av organisatorisk art. För att förhindra atl del egna kapitalet helt eller delvis skall kunna ulgöra riskkapital i fiera kreditinstitul anscrjag således all en avräkningsregel bör införas ocksä i finansbolagslagen. Bankrördsdagens avräkningsregel bör utgöra mönster för denna regel.

Enligl bankrörelselagens avräkningsregel skall avräknas del bokförda
värdet av vad banken såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutil till
annat företag. Finansbolagens förening har hävdat att det finns anledning
alt för finansbolagens del tillämpa en annan ordning. I det bokförda värdet
kan i vissa fall ingå övervärden i anläggningstillgångar och goodwill som 29

inle bör kräva någon avräkning från egel kapital. Jag finner emellertid inle Prop. 1987/88:149 atl del i detta sammanhang föreligger tillräckliga skäl all införa en lindrigare avräkningsregel för finansbolagen än den som gäller för bankerna. Riskaspekter innebär enligl min mening att avräkningsreglerna för bank och finansbolag bör vara överensstämmande i detta hänseeende. Avräkning bör således göras i överensstämmelse med vad som sker för banker.

I bankrörelselagen undantas frän avräkningsförfarandet vad som bank tillskjuiit som aktiekapital eller i annan form till förelag där staten är delägare eller till kreditakliebolag som har till huvudsakligt ändamål atl lämna län mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontors- eller affärsfastighet eller alt lämna lån lill kommuner. För tillskott i sädana företag uppställs i stället ett kapilalläckningskrav om åtta procent. I promemorian har inle för finansbolagen föreslagils etl sådant undanlag från avräkningsreglen. Sveriges Föreningsbankers Förbund anser atl avräkningsregdn för finansbolag bör vara konstruerad sä atl den i realiteten innebär en kapilalläckning pä älta procent för innehav av aktier i kreditakliebolag.

Undanlaget för faslighelsfinansierade kreditaktiebolag infördes genom en ändring av kapilaltäckningsreglerna för bankerna år 1972. Bakgrunden lill ändringen var den överenskommelse som träffades mellan postbanken och Sveriges Kredilbank saml ett antal affärsbanker om ett samgående i etl gemensamt ägt bosladsfinansierande kreditaktiebolag, BOFAB. I propositionen till lagändring anförde departementschefen atl avsteg från regeln om 100% avräkning kunde tänkas ske om insätlarskyddet inle eflersaltes och andra intressen samtidigt talade för att etl undanlag borde komma till stånd. Överenskommelsen om samgående i ell gemensamt ägt faslighets-kredilakliebolag uppbars av en önskan om ökad rationalisering på bostadsfinansieringens omräde. Intresset var stort att få denna överenskommelse effektuerad. Samtidigt utgjorde det gemensamma ägandet en garanti för att insällarnas säkerhet inte saltes i fara. Departementschefen ansåg sig sålunda kunna godta atl kapitalläckningskravet liberaliserades från 100 till älta %.

De motiv som ligger bakom ifrågavarande undantag till avräkningsregdn föreligger inte längre. Ägarbilden i kredilaktiebolagen är idag annorlunda. Del kan även ifrågasättas om kapilaltäckningsreglerna, vars syfte är alt säkerställa institutens solvens, skall användas som instrument alt stimulera vissa slag av verksamheter. Mot denna bakgrund anscrjag att ett dylikt undantag inte bör göras från den för finansbolagen föreslagna avräkningsregdn. På marknaden torde i dag endast finnas etl myckel litet antal finansbolag som helt eller delvis äger etl kreditakliebolag. Gällande undanlag frän avräkning för engagemang i inslilut som här avses bör enligl min mening i slället omprövas för bankernas del. Detta fär dock ske i ell senare sammanhang.

Sammanfattningsvis finner jag atl en avräkningsregel bör införas i FiL:s upplåningsrällsregd som innebär all från bolagels eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget säsom aktiekapital eller i annan form tillskjutit till annal in- eller utländskt förelag som driver finansieringsverksamhet.

överavskrivningar på leasingobjekt

Den ovan föreslagna avräkningsregdn kommer att medföra krav på kapitaltillskott till flera finansbolag. Del kan därför enligl min mening finnas skäl på sätt Finansbolagens förening och sparbanksföreningen anfört att överväga om inle en räll bör införas alt medräkna värderegleringsreserver för leasing vid bestämmelser om kapitalkrav. Denna möjlighet har inte berörts i promemorian.

Frågan om att i kapitalbasen få räkna in reserver skapade genom avskrivning på lös egendom som upplåtits till nyttjande har anknytning till den tidigare i avsnitt 2.3 nämnda leasingutredningen. Den har också beröring med frågor som kommer alt tas upp av kommittén (Fi 1985:06) med uppdrag atl göra en översyn av företagsbeskattningen. Även KMK kommer att beröra saken i sitt huvudbetänkande. Mol denna bakgrund ärjag för närvarande inte beredd att göra några ställningstaganden i frågan. Utredningsresultaten bör således först avvaktas.

Prop. 1987/88:149

Förslaget i promemorian: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran. Finansbolagens förening framhåller vikten av atl del straffria området är klart avgränsat.

Skälen för mitt förslag: Ett väsentligt syfte med reglerna om finansbolagens verksamhet är att skydda lånlagarnas (kundernas) intressen. I gällande lag anges sålunda vissa normer för finansbolagens handlande. Vidare ingår som ett viktigt led i skyddet av låntagarna att finansbolagen slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionens uppgift är av övervakande och i efterhand kontrollerande karaktär. Inspektionen har enligl den nuvarande FiL möjlighet alt följa rörelsens gäng och därvid meddela råd och anvisningar. De maktmedel som har tillagts inspekfionen är för del första möjligheten att förbjuda verkställighet av ett sådant beslut som fattals av etl finansbolag och som strider mot lag eller författning, eller mot föreskrift meddelad med slöd av finansbolagslagen eller mol bolagsordningen. Inspektionen kan även förelägga bolaget att vidta rättelse och vid allvariiga missförhållanden förbjuda bolaget att driva finansieringsverksamhet. Därutöver har inspektionen rätl all meddela finansbolag en skriftlig erinran.

För att bankinspektionens tillsyn skall bli effektiv har finansbolagen också ålagts en omfattande rapporteringsskyldighet lill inspekfionen.

Bankinspekfionens möjligheter att ingripa mol verksamhet som drivs i

strid mot bestämmelserna i lagen kompletteras med straffbestämmelser. Straff kan ådömas styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet lämnar inspektionen felaktiga upplysningar. Också den som utan atl vara finansbolag enligt lagen använder ordet finansbolag i sin firma kan ådömas straff.

I promemorian har föreslagits dels all medgiven auktorisation skall kunna återkallas av bankinspektionen, dels att den som uppsätligen driver finansieringsverksamhet utan tillstånd där sådant erfordras enligt lagen skall ådömas straff. Tillsynsbestämmelserna har i huvudsak utformats efter förebild av vad som gäller för fondkommissionsbolagen. Straffbestämmelsen överensstämmer med den som återfinns i bankrörelselagens 9 kap. I §. De föreslagna bestämmelserna har i sak lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Förslagen är en naturlig följd av kravet pä auktorisation. Jag ansluter mig därför till förslagen.

Prop. 1987/88:149

2.6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Mitt förslag: Den nya lagen skall träda i kraft den I juli 1988. De förelag som före detta datum driver finansieringsverksamhet och som avser att ansöka om lillslånd enligl 5 § skall göra detta senast före utgången av år 1988. Samtliga företag som före den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet får fortsätta sin verksamhet enligt den äldre lagen fram till utgången av är 1988 eller fram till dess att en ansökning om tillständ enligt 5 § slutligt prövats. För företag som inte auktoriseras skall den äldre lagen gälla i fråga om sådana åtaganden som förelaget gjort före utgången av år 1988 eller den tidigare eller den senare dag då en ansökan slutligt prövats.

Motsvarande gäller företag som avses i 3 § andra stycket och som ansöker om undantag från lagens tillämpningsområde.

Förslaget i promemorian: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Jag har dock föreslagit en särskild övergångsbestämmelse för de förelag som kan undantas från lagens tillämpningsområde.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lillstyrker i allmänhet förslaget. Bankinspektionen och kreditmarknadskommittén framhåller att de äldre bestämmelserna bör tillämpas pä finansbolag under avveckling även efter den 30 april 1989. Konsumentverket anser att kreditgivning riktad mot konsument av företag som inte ansöker om auktorisation bör upphöra tidigare än vad som föreslagits. Finansbolagens förening anser att bankinspektionen bör ges möjlighet alt utsträcka övergångstiden från ett år till tre år. Föreningen Auktoriserade Revisorer anser atl övergångstiden bör förlängas till åtminstone två år.

Skälen för mitt förslag: Den nya lagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lämplig tidpunkt är den Ijuli 1988.

De föreslagna reglerna kommer att medföra att många av de finansie-

ringsföretag som i dag är finansbolag inte uppfyller de nya kraven. Det Prop. 1987/88:149 måste därför formuleras regler ocksä för vad som skall gälla beträffande sådana företag när den nya lagstiftningen träder i kraft. Det bör därvid inte komma i fråga att dessa företag skall få leva vidare som finansbolag och atl de föreslagna reglerna endast skall gälla beträffande "nya" finansbolag. I stället bör det bli möjligt för de befintliga förelagen atl under en övergängs-fid antingen omstmklurera sin verksamhet så att de kan få tillstånd av bankinpektionen atl som finansbolag enligl den nya lagen driva finansieringsverksamhet eller avveckla sådan verksamhet som enligt dessa regler kräver tillstånd av inspektionen.

Övergången till den nya ordningen bör ske under mjuka former. Flera remissinstanser har framfört att övergångstiden borde vara längre än ett år som föreslås i promemorian. Med hänsyn till atl det är angeläget att de nya bestämmelserna träder i kraft snarast anser jag alt en övergångsperiod på sex månader är tillräcklig. Jag anser inle heller att det finns behov av att ge bankinspektionen möjlighet att utsträcka övergångstiden. Med viss ändring av vad som föreslås i promemorian anser jag att de företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet bör få fortsätta denna verksamhet enligt den äldre lagen fram lill utgången av är 1988, eller den tidigare eller senare tidpunkt då en ansökan om tillstånd har slutligt avgjorts. Om någon ansökan inle görs eller tillstånd inle lämnas, får förelaget således därefter inte göra några nya åtaganden i sin verksamhet, t. ex. atl lämna en ny kredit eller att förlänga löptiden på en redan lämnad kredit.

Verksamhet som utgör ell fullföljande av tidigare ingångna åtaganden, dvs.de som riktar sig mot både konsumenter och andra, bör enligl min mening fä fortsätta enligl den äldre lagen. Pä denna punkt skiljer sig mitt förslag från promemorians pä så sätt all någon särskild tidsgräns inte uppställs för avveckling av de åtaganden som gjorts före utgången av år 1988 eller den tidigare eller senare tidpunkt vid vilken en ansökan slutligt prövats. I fräga om dessa åtaganden ges således företagen möjlighet alt på ett eller annat sätt fullgöra sina förpliktelser, även om förelaget i övrigt inle har rätt alt driva sådan verksamhet som kräver tillstånd enligt den nya lagen. För ell sådant företag skall dock, om företaget är ell finansbolag, den äldre lagens bestämmelser om tillsyn m. m. gälla.

Enligt 3 § andra stycket kan förelag ansöka hos bankinspektionen om alt få bli undantagna från lagens tillämpningsområde. Också för dessa företag anser jag att tidigare beskrivna övergångsbestämmelser bör gälla.

De bolag som idag är finansbolag och som inte avser atl ansöka om auktorisation bör redan efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kunna avföras från förteckningen över finansbolag under fömtsättning att bolaget driver en finansieringsverksamhet som inle kräver lillslånd enligt den nya lagen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till en ny lag om finansbolag. ■ 33

3' Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

4 Specialmotivering Prop. 1987/88:149

Den nya lagen bygger med vissa redaktionella ändringar på den gamla FiL. I den nya lagen har dock tillkommit flera nyheter.

Av I—4§§ framgär atl finansieringsverksamhet i de fall som närmare anges i lagen endast får bedrivas efter tillstånd av bankinspektionen. Detta är en nyhet. Vidare framgår lagens tillämpningsområde. Tillämpningsområdet har utvidgats i förhållande lill nuvarande lag såvitt avser kreditgivning riktad mot konsumenter. Å andra sidan har beloppsgränsen för att lagen skall bli tillämplig för annan kreditgivning höjts från lOtill 50milj. kr.

I 5-l9§§ anges förutsättningarna för tillstånd och finns vissa associa-tionsrältsliga bestämmelser.

10—12 §§ innehåller vissa bestämmelser om verksamheten. I upplåningsrättsbestämmelser (11 §) görs en ändring i vad avser beräkningen av del egna kapitalet. Ändringen innebär att avräkning skall göras för vad som lillskjutits som aktiekapital eller i annan form till annal företag som driver finansieringsverksamhet.

I 13—23§§ finns bestämmelserna om bankinspektionens tillsyn och finansbolagens skyldighet atl lämna uppgifter till inspektionen.

Bestämmelser om vite, överklagande, tystnadsplikt och straff finns i 24-27 §§. I straffbestämmelsen kriminaliseras finansieringsverksamhet som drivs ulan tillstånd där sådant krävs.

De bestämmelser som bara har flyttats från den gamla lagen till den nya, ibland med mindre redaktionella ändringar, kommenteras inle i specialmofiveringen. För kommentarer till dessa bestämmelser hänvisas i första hand lill prop. 1978/79:170.

Utformningen av 1-3 §§, 5-8 §§ och 15 § har skett i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Lag om finansbolag

Allmänna bestämmelser

1 § Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i denna lag, drivas endast efter tillstånd av bankinspektionen.

Med finansieringsverksamhel avses näringsverksamhet som har till ändamål att lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka lill finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom lill nyttjande.

Paragrafen har utformats i överensstämmelse med lagrådels förslag. Av
första stycket, som är nytt, framgår att viss finansieringsverksamhel en
dast får drivas efter tillstånd. Den nuvarande definitionen av finansierings
verksamhet som i den nya lagen finns i andra stycket har utvidgats till att
ocksä avse förmedling av kredit till konsumenter och ställande av garanti.
Ulvidningen av tillämpningsområdet har behandlats i den allmänna moti
veringen, avsnitt 2.3.
I 2-3 §§ finns bestämmelser som anger tillståndspliktens omfattning. 34

2 § Tillstånd krävs för förelag som driver finansieringsverksamhet, om Prop. 1987/88:149

1. företaget helt eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinslilul
eller dotterbolag lill sädant institut, eller

2. företagel driver finansieringsverksamhel riktad mot konsumenter, eller

3. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligl fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret är minst femtio miljoner kronor och det inte finns anledning anla alt värdet därefter har gått ned under delta belopp, eller

4. det annars är uppenbart atl nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio miljoner kronor.

I nettovärdet enligl första stycket 3-4 skall inle räknas in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhel som anges i 3 § första stycket.

Tillstånd krävs inle, om finansieringsverksamhelen bedrivs av andra än aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare.

Paragrafen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag. Av paragrafen framgår närmare under vilka förutsättningar det krävs tillständ för finansieringsverksamhel.

Första stycket 2 innehäller en nyhet som innebär atl företag som driver finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter, oberoende av verksamhetens omfattning, omfattas av bestämmelserna i lagen. Vad som avses med finansieringsverksamhet riktad mol konsumenter har beskrivits i avsnitt 2.2. Därvid är all märka att en köpkredit eller en avbetalningskredit enligl 3 § första stycket inte omfattas av lillståndslvånget även om en sådan kredit riktar sig mot konsumenter. I första stycket 3 och 4, enligt nuvarande bestämmelse 2 och 3, har föreslagils atl gällande utrymme för att fritt driva finansieringsverksamhel skall höjas från 10 milj. kr. i nettolill-gängar till 50 milj. kr. Detta gäller dock endast finansieringsverksamhel som inte riktar sig mol konsumenter, vilket framgår av första stycket.

Av tredje stycket, som är nytt, framgår att finansieringsverksamhet som drivs av andra än de som anges i stycket inte omfattas av tillslåndskravet.

Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.2.

3 § Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamhelen

1. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som
erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företagel, eller

2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i samma koncern eller med annal nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten inle anskaffas från allmänheten, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inle anskaffas från allmänheten.

Tillstånd krävs inle heller om bankinspektionen efter särskild prövning finner alt finansieringsverksamheten

1. utgör en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha elt själv
ständigt syfte vid sidan av förelagels huvudsakliga verksamhet, eller

2. drivs utan vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är alt tillgodo
se finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Tillstånd krävs inle heller för förelag som omfattas av annan lagstiftning
om särskild tillsyn.

I paragrafen, som har utformats i överensstämmelse med lagrådels förslag, Prop. 1987/88:149 anges liksom för närvarande vissa undanlag från tillämpningsområdet.

I överensstämmelse med nuvarande bestämmelser omfattas inte s. k. handelskrediter av lagens bestämmelser. I detta sammanhang bör observeras atl utvidgningen av kravel på tillstånd all driva finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter innebär all bankinspektionen får vissa möjligheter all indirekt utöva kontroll över sådana krediter. Dessa fär nämligen inle överlåtas till andra än auktoriserade kreditinstitul, och överlåtelse fär inle ske om inle det auktoriserade inslilulel kunnat lämna krediten direkt lill konsumenten.

I andra stycket I föreslås som en nyhet atl elt förelags normala likviditetsförvaltning, efter prövning av bankinspektionen, skall kunna undantas frän FiL:s tillämpningsområde. Likaså skall enligt andra stycket 2, efter prövning av bankinspektionen, vissa föreningars verksamhet kunna undantas från lagens tillämpningsområde. Exempel pä verksamheter som avses är kredilkassor inom studentkårer eller föreningar med sparlåne-verksamhel där insällarna inle erhåller ränta på insalta medel men i gengäld kan låna till låga kostnader.

Frågorna har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

4 § Om del finns nära samband mellan två eller flera företag, skall vid tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda nettovärdet av tillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära samband skall anses föreligga om förelagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av förelagens verksamhet helt eller lill betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande lydelse.

Förutsättningar för lillslånd m.m.

5 § Tillstånd får meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i aktiebolagsform och aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor. Tillstånd skall ges, om

1. bolagsordningen inle strider mot denna lag eller annan författning,

2. bolaget inle är olämpligt atl driva finansieringsverksamhet,

3. verksamheten kan antas inte bli lill skada för det allmänna, och

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

Paragrafen har utformats i överensstämmelse med lagrådets förslag.

Paragrafen anger förutsättningarna för fillstånd all driva finansieringsverksamhet i form av finansbolag. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2. Bestämmelserna har utformats med motsvarande bestämmelser i 6§ första stycket fondkommissionslagen (1979:748) (FKL) som förebild.

Punkt I motsvarar i huvudsak 10 § andra stycket i nuvarande lag.

Punkt 2 anger alt förelaget inte får vara olämpligt att driva finansierings
verksamhet. Den lämplighetsprövning som föreskrivs bör utgöra en vä
sentlig del av bankinspektionens prövning av ett tillslåndsärende. I likhet 36

med vad som gäller vid prövning av tillstånd all driva fondkommissionsrö- Prop. 1987/88:149 relse bör de organisatoriska förhållanden under vilka den planerade rörelsen skall drivas uppmärksammas. Vidare bör en prövning ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och hos ägama. Det måste kunna antas alt verksamheten kommer all bli bedriven på etl korrekt och omdömesgillt sätt.

Fömtsättningarna enligt punkt 3 innebär att det också skall göras en lämplighetsprövning med utgångspunkt i alt den planerade verksamheten kan antas bli bedriven ulan skada för del allmänna. Del bör inte ligga någon kvantitativ begränsning i prövningen. Den bör i stället närmast avse en prövning av alt den planerade inriktningen av verksamheten ej är olämplig.

Punkten 4 innehåller ett krav på all övriga i FiL uppställda villkor skall vara uppfyllda. Här avses t. ex. kravel på ell minsta aktiekapital av fem milj. kr. I detta sammanhang bör framhållas alt bestämmande för aktiekapitalets storlek utöver minimikravet-naturliglvis skall vara den planerade verksamhetens inriktning och omfattning.

6 § Ansökan om tillstånd fär göras innan bolaget har registrerats i aklie
bolagsregistret. Har ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkun
dens undertecknande, räknas den i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagsla
gen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

Till bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

Paragrafens/örra stycke har utformats med 6 § andra stycket FKL som förebild. Första stycket innebär alt bankinspektionen kan pröva en ansökning om lillslånd innan bolaget har registrerats hos patent- och registreringsverket.

Vidare framgär alt den tid under vilken en aklielecknare är bunden i visst fall skall räknas frän liden för bankinspektionens lillslånd. Palenl-och registreringsverket har framfört att den frist som anges i 2 kap. 9 § aktiebolagslagen bör gälla även finansbolag. Bestämmelsen har utformats med motsvarande bestämmelse i FKL som förebild. Även bankaktiebolagslagen innehåller en liknande bestämmelse. Andra stycket har införts efter förebild av bl. a. bestämmelsen i 2 kap. 3 § första stycket bankaktiebolagslagen (1987:618).

7 § Beslut om ändring av finansbolags bolagsordning skall prövas av
bankinspektionen och får inle registreras innan det har godkänts av inspek
fionen.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 § första stycket i den nuvarande lagen. Som lagrådet anfört saknar godkännande av bolagsordningen i samband med tillståndsprövning enligl 5 § självständig betydelse.

8 § Bolag som har fått tillstånd all driva finansieringsverksamhet kallas
finansbolag. Annan än finansbolag får inte i sin firma eller annars vid
beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag eller finansaktiebo
lag. 37

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med nuvarande lydelse i 5 § första Prop. 1987/88:149 stycket andra meningen och 5 § andra stycket.

9 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet, om annat inle följer av denna lag.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande lydelse i 6 §.

Finansbolags verksamhet

10 § Aktier i ett finansbolag fär genom teckning eller överiåtelse förvär
vas endast av

1. svenska medborgare,

2. svenska bolag och föreningar som inle är kontrollsubjekt enligl lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

3. andra svenska samfälligheter,

4. fondbolag till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931)

Har aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse, skall första stycket inte i hägot fall medföra hinder för aktieägaren att förvärva ytterligare aktier, om det sker med slöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan förvärvade aktierna enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolags- ■ ordning som gällde vid förvärvet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan medge undantag från första stycket.

Förvärv av aktie i strid med innehållet i första stycket är ogiltigt.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande lydelse i 6 a §.

11 § Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som
svarar mol bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,
riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre
ditaktiebolag, hypoteksinslilut och postgirot eller utlånats till annat finans
bolag, dels ell belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna
kapitalel. Om det finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre
upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser som för långivaren medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall tas upp till sitt nominella belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen har föreskrivit elt lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med egel kapital får likställas

l.garanlifond, som bildals genom tillskott av aktieägare i finansbolaget 38

eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central för- Prop. 1987/88:149 eningsbank eller annan som bankinspektionen godkänt, intill ett belopp motsvarande fem gånger bolagels aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp som svarar mot sädana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital saml

3. kapital som tillförts bolaget mol av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt lill betalning först efter bolagels övriga borgenärer, intill elt belopp motsvarande bolagets eget kapital.

Från finansbolagets eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget tillskjutit som aktiekapital eller i annan form lill annat in- eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sädant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma atl upplåningsrätt skall beräknas gemensamt för bolagen.

Paragrafen motsvarar nuvarande 7 §. Första, andra och tredje styckena överensstämmer med nuvarande lydelse. I anslutning lill bestämmelserna om garantifond i tredje stycket I har Svenska Kreditförsäkringsakiiebola-gel i en särskild framställning hemställt atl dessa bestämmelser borde kompletteras så att även förbindelser utfärdade av försäkringsbolag med svensk koncession eller t. ex. kreditaktiebolag fär likställas med egel kapital. Av nuvarande bestämmelse framgår all detta kan ske efter bankinspektionens godkännande. Enligt min mening bör den av Kreditförsäkringsbolaget föreslagna ändringen behandlas i samband med att kapilaltäckningsreglerna för bl. a. bank och finansbolag mera grundligt tas upp fill prövning (avsnitt 2.4).

Fjärde stycket, som utformats efter förebild i 2 kap. 9 § Qärde stycket i bankrörelselagen, innehåller en ny bestämmelse som innebär att från finansbolagels egel kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget som aktiekapital eller i annan form fört till etl annat företag som driver finansieringsverksamhet. Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.

12 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 8 §.

Tillsyn m. m.

13 § Finansbolag slår under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionen skall övervaka att finansbolag följer denna lag och annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har beslutats med slöd av denna lag samt bolagsordningen och de beslut som med slöd av lag eller bolagsordningen har fallals av bolagsstämman eller styrelsen.

Bankinspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa finans
bolagens verksamhet för att hålla sig underrättad om förhållanden som kan
inverka på ell bolags säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund
utveckling av verksamheten. 39

Bankinspektionen är inle skyldig alt vaka över att sådana bestämmelser Prop. 1987/88:149 iakttas som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhållande lill bolaget eller till annan akfieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

Paragrafen motsvarar nuvarande 9 och 11 §§. I första stycket, som motsvarar 9 §, har en ändring gjorts. Ändringen är föranledd av föreslaget tillståndskrav för finansbolag. Paragrafen motsvarar i övrigt helt nuvarande lydelse i 11 §.

14 § Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar som
finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen och upplysningar
som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller pä annat
sätt.

Undersökning hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser det behövligt eller när regeringen beslutar om det.

Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 12 §.

15 § Finansbolags tillstånd kan återkallas av bankinspektionen, om bola
get överträtt denna lag eller uppenbart åsidossalt kundernas intressen eller
om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 5 § inle längre föreligger.

Om ett tillstånd har återkallats enligt första stycket, skall bolaget slå under bankinspektionens tillsyn till dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på ett sädant sätt att lillslånd enligl denna lag inle krävs.

Paragrafen är ny och innehåller förutsättningarna för återkallelse av tillstånd. Utformningen har skett i överensstämmelse med lagrådets förslag och motsvarar 29 § FKL. I paragrafen ges uttryck för den naturliga principen att ett tillstånd bör kunna återkallas i de situationer då fömtsättningarna för tillstånd inte längre föreligger. Med hänsyn till bestämmelsema i 13 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) om skyldighet alt träda i likvidation om viss del av aktiekapitalet gått förlorat och de kapilalläckningskrav som gäller för finansbolag har det inle ansetts behövligt atl i FiL föreskriva att tillstånd skall återkallas vid föriust av visst egel kapital.

16 § Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela
finansbolaget skriftlig erinran i slället för atl återkalla bolagels tillstånd,
om del kan antas atl bolaget låter sig rättas av delta. Inspektionen fär även
meddela etl finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inte följer i 13
§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annat förhållande
råder som menligt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra en
sund ulveckling'av bolagels finansieringsverksamhel. Skriftlig erinran får
förenas med föreläggande om rättelse.

Råder missförhållanden hos finansbolag i annat fall än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om del.

Om ett finansbolag har fallat beslut som strider mol denna lag eller annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda alt beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga bolaget alt göra rättelse, om det kan ske.

Paragrafens/ö«/a stycke motsvarar i sak nuvarande 17 § andra stycket Prop. 1987/88:149 och 18 §. Andra stycket år nytt och innebär atl bankinspektionen, till skillnad från vad som f. n. gäller, kan rikta en anmärkning mol missförhållanden som föreligger hos etl finansbolag. Tredje stycket överensstämmer med nuvarande 17 § första stycket. Hela paragrafen har utformats med 31 § FKL som förebild.

17 § Bankinspektionen skall, om inle särskilda skäl talar däremot, för
ordna en revisor alt med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.
Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället
utse ny revisor.

Om etl tillstånd för finansbolag alt driva finansieringsverksamhet har återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn lill dess att finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill bankinspektionen har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget skall lill revisor som har förordnals enligt första stycket betala ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

Paragrafens/ori/fl och tredje stycken överensstämmer i sak med nuvarande lydelse i 13 §. Andra stycket har utformats med 32 § av FKL som förebild.

18 § Bankinspektionen får kalla fill sammanträde med finansbolags sty
relse eller begära alt styrelsen kallar lill extra bolagsstämma. Har styrelsen
inte följt en sådan begäran, fär inspektionen kalla till extra bolagsstämma.
Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som
inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar
na.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 14 §.

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde
handlingar skall förvaras och inventeras.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 15 §.

20 § Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1. hålla bolagels kassa, övriga tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder,

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall kon-cemredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4. i övrigt lämna inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 16 §.

21 § Bankinspektionen skall föra en förteckning över finansbolagen.

Paragrafen överensstämmer i sak med nuvarande i 5 § tredje stycket. Prop. 1987/88:149 Patent- och registreringsverket har föreslagit all del i lagen skall anges att verket för införande i akliebolagsregistret skall underrättas om vilka bolag som är finansbolag. Jag anser inte, i överensstämmelse med tidigare ställningstaganden i prop. 1979/80:170 s. 144, atl delta är erforderiigt.

22 § Finansbolagen skall med åriiga avgifter bekosta bankinspektionens
tillsynsverksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen med
delar.

Paragrafen som motsvarar 19 § i den nuvarande lagen har utformats i överensstämmelse med den lydelse som denna dag har föreslagits i prop. 1987/88:169.

23 § Om del kan antas alt ell förelag driver sådan finansieringsverksam
het atl denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga företaget atl
till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för
alt bedöma om lagen är tillämplig.

Paragrafen överensstämmer med nuvarande 20 § första stycket.

Vite

24 § Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna
lag, får inspektionen sätta ul vite.

Överklagande

25 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos rege
ringen. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inle annal beslu
tas.

Tystnadsplikt

26 § Den som är eller har varit verksam i finansbolag fär inte obehörigen röja vad han därvid har fält veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit befattning med ärende enligt denna lag.

Paragraferna 24-26 överensstämmer med nuvarande 21-23 §§.

Straff

27 § Den som driver finansieringsverksamhel utan tillstånd, där sådant krävs enligt denna lag, döms lill böter eller fängelse i högst elt år.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet genom oriklig bokföring eller på annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot 8 § döms till böter. 42

Paragrafens/ör5/fl stycke år nytt. Med hänsyn till det nya slraffsladgandet Prop. 1987/88:149 har bestämmelsen i nuvarande 24 § andra stycket fält ulgå. Av I § följer alt finansieringsverksamhet enligl lagen avser vissa former av näringsverksamhet. Straffbestämmelsen i paragrafen omfattar därför den som är att anse som näringsidkare eller enligl principerna för s. k. förelagaransvar är i dennes ställe. Atl denne även kan åläggas företagsbol följer av bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken. Andra stycket motsvarar nuvarande 24 § första stycket och tredje stycket motsvarar 24 § tredje stycket.

I sådant fall dä vitesföreläggande har meddelats skall vite gä före straff i enlighet med den princip som kommit till uttryck i t. ex. marknadsföringslagen (1975:1418). Om vitesföreläggande har utfärdats bör del allfså inle komma i fräga atl utdöma straff för samma gärning.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1988. Genom lagen upphävs lagen (1980:2) om finansbolag.

2. Elt företag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhel och som avser alt ansöka om lillslånd skall göra delta senast vid utgången av år 1988.

3. Ett företag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet fär fortsätta denna verksamhet enligt den äldre lagen till utgången av år 1988 eller fram till dess att ansökan enligt 2 slutligt prövats.

4. Ansöker ett företag som avses i 3 inte om tillstånd inom tid som anges i 2 eller får företaget inte sin ansökan beviljad, fär förelaget fortsätta verksamheten enligt den äldre lagen i fråga om de åtaganden som företaget gjort under den lid som verksamheten bedrivits enligt den lagen.

5. Ell företag som vid den nya lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för att undantas från lagens tillämpningsområde enligt 3 § andra stycket göra ansökan om detta senast vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant företag.

6. Om det i en lag eller i en författning som har beslutals av regeringen hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

Förslaget i 1-5 har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnill 2.6. De lagar som åsyftas i 6 är kredilupplysningslagen (1973:1173), lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden och lagen (1981:1099) om särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdesskatt. Frågan om en ändring av de båda förstnämnda lagarna kommer att tas upp vid ell senare fillfälle.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen all anla förslaget lill lag om finansbolag.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan
den har lagt fram. 43

Sammanfattningsvis föreslås i promemorian följande förändringar.

För alt driva finansieringsverksamhel, i vilken nettovärdet av tillgångarna överstiger 10 milj. kr. skall krävas särskilt tillstånd lill (auktorisation). Auklorisationen kommer alltså all ersätta det nuvarande enkla regislreringsförfarandet i FiL och skall ulgöra en prövning av både formell och kvalitativ art. Som ell kvalitativt krav föreslås också att i lagen tas in ett krav på ell minsta aktiekapital om 10 milj. kr.

Med hänsyn lill bl. a. de skyddsinlressen som får anses föreligga i finansieringsverksamhet riktad mot hushåll, bör sådan verksamhet få bedrivas endast av auktoriserade institut pä marknaden. Detta krav uppställs således oavsett omfattningen av denna typ av verksamhet, dvs. kravel gäller även företag vars verksamhet inle når en sådan omfattning att nellolill-gångarna uppgär lill 10 milj. kr.

I I § FiL ges en definition av vad som enligl lagen förslås med finansieringsverksamhet. Denna definition föreslås bli vidgad till all omfatta andra finansieringsformer, l.ex. faslighetsleasing.

Vidare föreslås vissa kompletteringar och ändringar i FiL:s lillsynsbe-stämmdser.

Slutligen har del ansetts motiverat all komplettera FiL:s upplånings-rättsregel med en bestämmelse som innebär alt det från finansbolagets egel kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller i annan form tillskjuiit till annal in- eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhel.

1.2 Sammanfattning

Sammanfattning Prop. 1987/88:149

av förslaget i Bilaga 1

promemorian

Förslaget fill lag Prop. 1987/88: 149 om ändring i lagen Bilaga 2 (1980: 2) om finansbolag i promemorian

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhet försläs i denna lag, med de undantag
som anges i andra stycket, näringsverksamhet som har lill ändamål all
lämna kredit eller ställa garantiför kredit eller på annat sätt medverka till
finansiering.

Förvärv av fondpapper eller förmedling av kredit lill annan än konsument är inte finansieringsverksamhel enligl denna lag.

2 § Denna lag gäller med undantag som anges i 3 § förelag som driver
finansieringserksamhet, om

1. företaget helt eller delvis ägs av ett svenskt eller utländskt bankinslilul eller dotterbolag till sådant institut, eller

2. företaget driver finansieringsverksamhel riktad mot konsument, eller

3. nettovärdet av tillgångarna i verksamheten enligt fastställd balansräkning för det senaste räkenskapsåret har utgjort minst tio miljoner kronor och det inle finns anledning antaga atl värdet därefter har nedgått under detta belopp, eller

4. det eljest är uppenbart all nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger tio miljoner kronor.

I nettovärdet skall inte räknas in värdet av fillgångarna i finansieringsverksamhel som anges i 3 § första stycket.

3 § Lagen gäller inte företag som avses i 2 § första stycket 2 och 4, om
finansieringsverksamheten.

1. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företagel, eller

2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annal företag i samma koncern eller med annat nära samband som anges i 4 § andra stycket och medel för verksamheten inte anskaffats från allmänheten, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffats frän allmänheten.

Lagen gäller inte heller företag som omfattas av annan lagstiftning om särskild tillsyn.

4 § Finns nära samband mellan två eller flera företag, skall vid tillämp
ningen av 2 § första stycket 3 och 4 hänsyn lagas lill del sammanlagda
nellovärdel av tillgångarna i finanseringsverksamhelen. Nära samband
skall anses föreligga om företagen leds av samma eller i huvudsak samma
personer eller om vinslen av företagens verksamhet helt eller till betydan
de del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma 45
personer.

Finansbolag Prop. 1987/88: 149

5 § Företag, för vilket lagen enligt 2-4 § § gäller, skall vara aktiebolag, B''äSa 2
sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag får driva finansieringsverksamhet endast efter särskilt tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd får meddelas om

1. bolagsordningen inle strider mot lag eller annan författning

2. verksamheten kan antas ej bli till skada för väseniUga allmänna
intressen, och

3. bolaget uppfykller de villkor som i övrigt anges i denna lag.
Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget registrerats. Har sådan

ansökan gjorts inom se.x månader från stiftelseurkundens undertecknande räknas den i 2 kap 9 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivna tiden från tillståndsbesluiet.

6 § Bankinspektionen godkänner finansbolagels bolagsordning i sam
band med atl tillstånd meddelas bolaget. Till bolagsordningen skall vara
fogad en plan för den tilhänkia verksamheten.

Beslut om ändring av finansbolagets bolagsordning skall också godkän-rias av bankinspektionen.

7 § Aktiekapitalet i ett finansbolag skall vara minst tio miljoner kronor.

8 § Annan än finansbolag får ej i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag eller finansaktiebolag.

9 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om annat ej följer av denna lag.

10 § Aktier i ell finansbolag får genom teckning eller överiåtelse förvär
vas endast av

1. svenska medborgare,

2. svenska bolag och föreningar som inle är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m. m.

3. andra svenska samfälligheter,

4. fondbolag till aktiefonder enligt akliefondslagen (1974:931).

Har aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning eller överiåtelse skall vad nu föreskrivits inle i något fall medföra hinder för aktieägaren att förvärva ylleriigare aktier om del sker med stöd av den företrädesrätt lill teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan förvärvade aktierna enligl aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolagsordning som gällde vid förvärvet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan medge undanlag från första stycket.

Förvärv av aktier som skett i strid med innehållet i första stycket är ogiltigt.

11 § Finansbolag fär högst låna upp medel med dels elt belopp som
svarar mol bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,
riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre
ditakliebolag, hypoleksinstitul och postgirot eller utlånats lill annal finans-

bolag, dels etl belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna Prop. 1987/88: 149 kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre Bilaga 2 upplåning, dock högst lill tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt lill betalning först efter bolagets egna övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall las upp lill sitt nominella belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ell lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiebolag, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinstbalans. Med eget kapital får likställas

1. garanlifond, som bildals genom tillskoll av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan som bankinspekfionen godkänt, intill etl belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ell belopp, som svarar mol sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617), intill ell belopp motsvarande bolagets egel kapital saml

3. kapital, som tillförts bolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför räll lill betalning först efter bolagels övriga borgenärer, intill elt belopp motsvarande bolagels egel kapital.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i del särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall beräknas gemensamt för bolagen.

Från finansbolagets eget kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller annan form tillskjuiit till annal indier utländskt företag som driver finansieringsverksamhet.

12 § I finansbolag skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller akloriserat revisionsbolag.

Tillsyn m.m.

13 § Finansbolag stär under tillsyn av bankinspektionen.
Bankinspektionen skall övervaka all finansbolag följer denna lag och

annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har meddelats med stöd av lag eller bolagsordningen och del beslut som med slöd av lag eller bolagsordningen har meddelats av bolagsstämman eller styrelsen.

Del åligger bankinspektionen atl även i övrigt med uppmärksamhet följa finansbolags finansieringsverksamhel i den mån del behövs för kännedom om de förhållanden som kan inverka på bolagels säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund utveckling av finansieringsverksamheten.

Bankinspektionen är ej skyldig alt vaka över atl sådana bestämmelser iakttas som gäller rätligheier och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i förhållande till bolaget eller lill annan aktieägare eller sädana bestämmelser som angår bolagels inre angelägenheter.

14 8 Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar, som
finansbolag enligt denna lag skall lämna till inspektionen, och upplysningar
som inspektionen inhämtar vid undersökning hos bolaget eller på annat

sätt. 47 .

Undersökning hos finansbolag skall äga rum när bankinspektionen anser Prop. 1987/88: 149
del behövligt eller när regeringen beslutar om det. Bilaga 2

15 § Finansbolags lillslånd alt driva finansieringsverksamhet kan åter
kallas av bankinspekionen, om

1. finansbolag genom atl överträda denna lag eller uppenbart åsidosät
ta kunds intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt atl utöva finansie
ringsverksamhet,

2. verksamheten annars prövas vara till skada för väsentliga allmänna
intressen.

16 § Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela
finansbolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd,
om det kan antas att bolaget låter sig rättas av detta. Inspektionen far
även meddela ett finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars ej följer
i 13 andra stycket angivna stadganden och beslut eller om annat förhållan
de råder som menUgt inverkar på bolagels säkerhet eller som kan äventyra
en sund utveckling av bolagets finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran
får förenas med föreskrift om rättelse.

Föreligger missförhållanden hos finansbolag i annat fall än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om det.

Har finansbolag fattat beslut som strider mol denna lag eller annan författning, som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda all beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga bolaget all göra rättelse, om det kan ske.

17 § Bankinspektionen skall, om ej särskilda skäl talar däremot, förord
na en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.
Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i slället
utse ny revisor.

_ Har tillstånd för finansbolag atl driva finansieringsverksamhet återkallats, gäUer förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn till dess finansieringsverksamheten har avvecklats och revisorn till bankinspektionen har avlämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget skall lill revisor, som har förordnats enligt första stycket, utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

18 § Bankinspektionen får kalla fill sammanträde med finansbolags styrelse eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen ej efterkommit sädan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde, som inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma samt deltaga i överläggningarna.

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer far meddela föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

20 § Finansbolag skall på lid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1. hålla bolagets kassa, övriga tillgängar, räkenskapsmaierial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets

tillgångar och skulder, 48

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall kon- Prop. 1987/88: 149 cernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bo- Bilaga 2 lagsslämma,

4. i övrigt lämna inspektionen de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

21 § Bankinspektionen skall föra en förteckning över de finansbolag som innehar tillstånd att driva finansieringsverksamhel.

22 § För all läcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet skall finansbolag årligen betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Bidraget får ej översliga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagels finasieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

23 § Om det kan antas alt elt företag driver sädan finansieringsverksamhet alt denna lag är tillämplig, fär bankinspektionen förelägga förelaget alt lill inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är tillämplig.

Besvär

25 § Bankinspektionens beslut enligl denna lag överklagas hos regering
en. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om ej annal beslutas.

Tystnadsplikt

26 § Den som är eller har varil verksam hos finansbolag fär ej obehörigen
röja vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller per
sonliga förhållanden.

Straff

27 § Den som uppsätligen driver finansieringsverksamhet ulan tillstånd,
där sådant krävs enligt denna lag, döms till böter eller fängelse i högst ett
år.

Styrelseledamot eller befattningshavare hos finansbolag som uppsätligen eller av oaktsamhet genom oriklig bokföring eller på annal sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamheten döms, om gärningen ej är ringa, till böter eller fängelse i högst ell år.

Den som bryter mot 8 § döms lill böter.

1. Denna lag träder i kraft den I maj 1988.

2. Elt företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhel i enlighet med äldre bestämmelser fär utan lillslånd enligt 5 § fortsätta verksamheten enligt de äldre bestämmelserna till den I maj 1989. Om ell företag senast den I november 1988 har ansökt om tillstånd enligt 5 § får dock verksamheten fortgå även efter den I maj 1989, dock längst sex månader efter det att ansökningen slutligt prövats.

3. Har elt förelag som avses i 2 inle senast den I november 1988 ansökt om tillstånd enligt 5 §, får förelaget därefter inte göra några nya kreditåtaganden gentemot konsument.

4. Ett förelag som avses i 2 fär, i fråga om kreditåtaganden som förelaget gjort innan riksdagen antagit denna lag, fortsätta sin verksamhet ulan

tillstånd enligt 5 § även efter den I maj 1989. 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

Förteckning över remissinstanserna och Prop- 1987/88:149

sammanställning av yttrandena '

Efter remiss har yttrande över departementspromemorian (Ds Fi 1987:13) Auktorisation av finansbolag m. m., avgells av bankinspektionen, hovrätten för Nedre Norrland, konsumentverket, försäkringsinspektionen, näringsfrihelsombuds-mannen (NO), patent- och registreringsverket, fullmäktige i Sveriges riksband. Svenska Bankföreningen — med instämmande av PKbanken —, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Finansbolagens förening. Föreningen Aukoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), krediimarknadskommiltén (Fi 1983:06), Sveriges industriförbund. Småföretagens Riksförbund (SHIO), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam.

Därjämte har yttranden ingivits av JAK Riksförening för ekonomisk frigörelse. Fria Kulturfonden, Svenska kreditförsäkringsakliebolaget, Sveriges läkarförbund, FastighetsRenting AB, Entreprenörföreningen, Nordisk Renting AB, FV Fastighetsvärden AB, Svensk Faslighetsleasing AB, Skandinavisk Fastighelsren-ling AB och Granit & Belon Faslighetsrenling AB.

Till yttrandet från fullmäktige i riksbanken har fogats en reservation av Johan Gernant.

Av remissyttrandena från LO, TCO och Folksam framgår i huvudsak endast att de i departementspromemorian framlagda förslagen tillstyrks.

Övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande.

1 Allmänt och om auktorisation

1 Bankinspektionen

I promemorian har behandlats frägor som departementet anser all det är särskilt angelägel alt snabbt få lösta. Förslagsställarens ambition har därvid varil alt göra så få ingrepp i lagen (1980:2) om finansbolag (FiL) som möjligt och vidare all förslagen skall ligga i Hnje med de större strukturella förändringar som kreditmarknadskommittén enligl uppgift kommer att föreslå.

De angivna utgångspunkterna för förslagen anser bankinspektionen vikliga. Bankinspektionen tillstyrker i allt väsentligt all man genomför förslagen, som bygger på de lösningar som diskuterats i krediimarknadskommiltén. Nedan berör bankinspektionen huvudpunkterna i förslagen.

/ Behov av lagstiftning

Bankinspektionen redovisade i skrivelse 1982 till regeringen sina dittillsvarande
erfarenheter av finansbolagen. Inspektionen konstaterade alt tillsynen av finans
bolagen rymde problem som var svåra alt lösa och framförde vissa förslag om
ändringar i finansbolagslagen. Eftersom en auktorisation diskuterades när lagen
infördes ville bankinspektionen inte då aktualisera auktorisalionsmöjligheten
utan föreslog andra vägar alt förbättra förutsättningarna för tillsynsarbetet. En
stor del av de förslag bankinspektionen framförde medförde ändringar i finans
bolagslagen. 51

Som departementet anger i promemorian är del bankinspektionens uppfäll- Prop. 1987/88: 149 ning atl förhållandena i dag är i stort sett likartade med dem som redovisades i Bilaga 3 skrivelsen 1982. Ell problem i sig för inspektionen är naturligtvis det kraftigt ökade antalet finansbolag. 1 dag uppgår antalet lill 277 varav 36 bankägda och 241 icke bankägda. Antalet koncerner utgörs av 6 inom banksektorn omfattande 24 bolag och 32 utanför banksektorn omfattande 138 bolag. Antalet bolag utanför koncerner utgörs av 12 bankägda och 103 icke bankägda. Uttalandet i skrivelsen från 1982 är alltjämt giltigt all en del finansbolag inle skulle ha erhållit tillstånd att bedriva finansbolagsverksamhel, om lagen innehållit ett auktorisalionssyslem av det slag som gäller för t. ex. banker eller fondkommissionsbolag.

Det finns problem för bankinspektionen all få under tillsyn alla sådana företag som skall slå under tillsyn. Företag som bedriver finansieringsverksamhet långt över tiomiljonersgränsen anmäler sig inle lill inspektionen när de rätteligen borde göra det. I en del fall har refinansieringen skett hos finansbolag som står under inspektionens tillsyn. Problemet med företag som driver verksamhet strax under tiomiljonersgränsen kvarstår. I många fall sker sådan verksamhet i mer eller mindre nära samarbete med finansbolag som står under bankinspektionens tillsyn. Verksamhelen har i en del fall varit sädan atl bankinspektionen sett sig föranlåten atl i generell skriftlig rekommendation (etikmeddelande nr 53) avråda finansbolag från all överta krediter som varil förenade med sådana villkor — räntor, avgifter, uppsägning o. a. — att del skulle strida mol god sed om finansbolaget självt skulle ha beviljat krediten.

Det finns som framgår ovan problem också med de finansbolag som slår under bankinspektionens tillsyn. Flera bolag kan inle uppfylla de lagstadgade kraven på kapilalläckning. Ell antal bolag underlåter atl sända in rapporter som skall ulgöra underlag för bedömning av bolagen. Kvaliteten på kredilportföljerna skiftar ibland i en oroväckande grad. Av de rapporter om engagemang på en hand som finansbolagen sänder in till bankinspektionen kan utläsas att vissa finansbolag får allt större enhandsengagemang mol ell generellt sett osäkrare be-låningsunderlag/objekl som är svårare all bedöma del långsiktiga värdet av. Kredilportföljerna har fått ett allt mindre inslag av den traditionella facloringen och leasingen och ett allt större inslag av värdepapperskrediter. För mindre kapitalstarka finansbolag kan enstaka kreditförluster slå hårt.

Ett auktorisationstvång med därtill hörande bestämmelser om återkallande, möjlighet att meddela skriftlig erinran m. m. och straffbestämmelse skulle ge eii helt annan stadga ål tillsynsarbetet. Bankinspektionen anser därför atl den auktorisation som föreslås i promemorian är synnerligen angelägen. Även om kredil-marknadskommilténs belänkande kan förväntas under våren kan del fortsalla lagstiftningsarbelet — remissbehandling, propositionsarbete, riksdagsbehandling — medföra att etl lagförslag skulle träda i kraft först Om ett och elt halvt till två år. Det är en alldeles för lång tid att avvakta med hänsyn lill de brister hos finansbolagen som bankinspektionen kunnat konstatera. Promemorieförslaget bör därför genomföras snarast.

2 Auktorisationsförfarandet

Bankinspektionen instämmer i uppfattningen att det bör ställas höga kvalitativa

krav på de institut som skalll få vara verksamma på kredilmarknaden. Vidare 52

delar bankinspektionen bedömningen atl behovsprövning bör avvisas. Prov- Prop. 1987/88: 149
ningen bör inriktas på en kvalitativ prövning. Bilaga 3

De organisatoriska förhållandena under vilka verksamheten skall drivas bör, som promemorian framhåller, uppmärksammas. En prövning måste naturligtvis ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och ägarna. Del uppställs som en förutsättning för tillstånd att elt sådant bolag inte bryter mot t.ex. skattelagstiftning, konsumentlagsliflning, kreditpolitisk lagstiftning eller valuialagsiiflning. Vidare bör verksamhelen bedrivas så all del föreligger en betryggande marginal mellan det faktiska handlandet och de yttersta gränserna för tillåtet handlande som dras upp i bl. a. nyssnämnd lagstiftning. Promemorian upplyser också att denna inställning bygger på en tradition som redan finns inom bankväsendel och att den med hänsyn till kreditmarknadens utveckling och finansbolagens i flera fall breddade verksamhet bör utsträckas även till finansbolagens verksamhet.

Bankinspektionen instämmer i promemorians beskrivning av vilka kvalitativa krav som bör gälla för alt få tillstånd att vara finansbolag. Del är enligt bankinspektionens uppfattning av stor vikt atl dessa kriterier sammanfattas också i en specialmotivering som erhåller uttryckligt stöd av departementschefen.

Bankinspektionen avser alt i sin prövning utnyttja sina hittillsvarande erfarenheter av de bolag som redan slår under tillsyn. Vidare kommer bankinspektionen att inhämla erfarenheter som andra myndigheter gjort om sökandens standard beträffande t. ex. tillämpning av konsumentlagsliflning m. m.

Det kan diskuteras om del starka stöd för prövningen som föreslås i promemorian får ell riktigt uttryck i lagtexten. Den innehåller att tillstånd får meddelas om "verksamhelen kan antas ej bli till skada för väsentliga allmänna intressen". Enligl bankinspekfionens uppfattning kan det hävdas all denna formulering ger ell svagare slöd för prövningen än fondkommissionslagens "rörelsen kan antagas ej bli till skada för del allmänna". Bankinspektionen föreslår för sin del att samma uttryckssätt som i fondkommissionslagen används. Under alla förhållanden bör relationen mellan de båda uitryckssällen klarläggas under del fortsatta lagstiftningsarbetet.

3 Aktiekapitalet

I promemorian understryks betydelsen av upplåningsrätlsregdn i den nu gällande finansbolagslagen. Det är av vikt atl finansbolagen liksom andra kreditinstitut har god soliditet.

Bankinspektionen tillstyrker atl det föreslagna kravel på ökat aktiekapital genomförs.

I promemorian anges visserligen atl omkring 75 procent av de nuvarande finansbolagen skulle få höja sill aktiekapital om förslaget genomförs. Åtskilliga av de bolag som har myckel lågt aktiekapital ingår emellertid i en koncern där kravet på ökat aktiekapital i varje enskilt bolag utan större besvär kan genomföras genom en omdisponering inom koncernen.

Gränsen för när ett finansieringsföretag ställs under tillsyn föreslås beträffande
företagskrediter oförändrat bli 10 Mkr. Del kan därför göras gällande atl ett
finansbolag när del passerar nämnda gräns och upp lill ca 100 Mkr blir i va
rierande grad överkapitaliserat. Bankinspektionen anser för sin del all en över- ,,

kapilalisering av mycket små finansbolag inte är någon olägenhet. Kravet torde Prop. 1987/88: 149 medföra en planering från början av en större verksamhet än runt 10 Mkr- Bilaga 3 gränsen vilkel framtvingar överväganden om större administrativa resurser och- stabilitet.

Enligl uppgift avser kreditmarknadskommittén alt föreslå en frigräns för före-tagskrediigivning på 50 Mkr. Bankinspektionen har i och för sig inle någon erinran mol att det förslaget genomförs redan nu. Därmed skulle en bättre relation uppnås mellan aktiekapitalet och storleken på den kreditportfölj som kräver tillstånd som finansbolag. Å andra sidan bör beaktas atl de minsta finansbolagen i sin kreditgivning sannolikt vänder sig till de mindre företagen som intar en ställning som från skyddssynpunkt liknar konsumentens.

2 Konsumentverket Behovet av auktorisation

Konsumentverket/KO har omfattande lillsynsuppgifter inom konsumenikredil-områdei enligl konsumenikrediilaget (1977:981), marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen). Verket mottar årligen ett stort antal ärenden och förfrågningar som direkt eller indirekt rör finansieringsföretags verksamhet. Härvid har framkommit alt brister i marknadsföringen, höga avgifter och oskäliga avtalsvillkor inte är ovanliga, speciellt på den oreglerade kredilmarknaden.

Konsumentverkets/KO:s åtgärder syftar lill atl förbättra konsumenternas ställning på kredilmarknaden. Verket har haft skäl atl rikta kritik mot finansbolag och andra finansieringsföretag avseende de sätt pä vilka krediterna marknadsförts och lill viss del avseende avtalsvillkoren. KO har under de senaste åren utfärdat ell flertal s.k. förbuds- och informationsförelägganden inom området samt i några fall fört talan i Marknadsdomstolen. Riksdagens beslut 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken har lett till en förstärkning inom verket av arbetet med hushållsbudget- och skuldsaneringsfrågor. Arbetet bedrivs i nära samarbete med kommunernas konsumentvägledare och socialarbetare, kriminalvårdsinstitutioner m. fl. samhällsinstitutioner men även med banker och finansbolag. Konsumentverket har i det arbetet tydligt kunna iaktta sambandet mellan lättillgängliga krediter och för stor skuldsättning hos enskilda hushåll. Den enskilde har ofta svårt atl förslå vad en kredit i verkligheten kostar och får ofta bära alltför stora kreditkosinader. Såsom det påpekas i promemorian, har finansinstituten elt faktiskt överlag gentemot den enskilde konsumenten, som normalt är oinsalt i finansiella frågor. Trots de många negativa erfarenheterna kan verket konstalera att det naturligtvis är nödvändigt atl konsumenterna har lånemöjligheter och kan göra kreditinköp. För alt konsumenterna skall kunna bedöma sina ekonomiska åtaganden och planera sin ekonomi måste dock kreditgivningen ske på en seriös marknad där osäkerhetsfaktorerna minimeras, marknadsföringen är balanserad, avtalsvillkoren är överblickbara och skäliga samt där kreditgivarna är ansvarskännande.

Konsumentverket stöder uppfattningen alt del föreligger ell behov för sam
hället atl starkare än idag kunna påverka finansieringsbolagsverksamheten och
alt finansieringsverksamhet riktad mol konsument som regel endast ska få be
drivas av auktoriserade förelag. 54

3 Försäkringsinspektionen Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 1 promemorian föreslås atl elt auklorisalionsförfarande införs för finansbolagen

och atl vissa andra ändringar görs i finansbolagslagen, allt i syfte att skapa en ökad trygghet för att bolagens verksamhet drivs på etl i olika avseenden från sundhetssynpunki godtagbart sätt. Kreditmarknadskommitténs översyn av finansbolagslagen kan förutsättas avse frägor av det slag som tagits upp i promemorian. Även om kommilléns förslag kommer alt lämnas senare under denna vär kommer det att av naturiiga skäl att förflyta åtskillig tid, innan en lagstiftning på grundval av kommitténs samlade förslag om den svenska kreditmarknaden blir genomförd. Mot denna bakgrund och då de nu föreslagna lagstiftningsåtgärderna framstår som angelägna har försäkringsinspeklionen i huvudsak ingen erinran mot all finansbolagslagen nu ändras i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian.

4 Näringsfrihetsombudsmannen, NO
2.3 Nuvarande registreringsförfarande

Som bakgrund till förslaget om auktorisation av finansbolag lämnas en översikt över olika former av tillståndsgivning. Här nämns kortfattat atl del inle är ovanligt med krav på auktorisation. Några exempel ges på både offentligt reglerad obligatorisk auktorisation och på av branschorgan anordnade frivilliga auktorisalionssyslem. Gemensamt för dessa fall sägs vara atl auklorisationen ger en konsumentupplysning och även en form av konsumentskydd. Några försök att förutsättningslöst analysera för- och nackdelar med auktorisalionssyslem görs inle och konkurrenseffekterna av sädana system berörs knappast alls.

NO finner därför inledningsvis anledning att erinra om vad som anfördes om bl. a. auktorisation och olika former av tillståndstvång i förarbetena till konkurrenslagen.

Departementschefen underströk (prop. 1981/82:165 med förslag lill konkurrenslag s. 231) att en av de bärande tankarna beträffande en ekonomi med marknadshushållning är att det finns näringsfrihet och etableringsfrihet. Här gäller det alltså att det finns fritt marknadstillträde för såväl nya företag som för varor och tjänster från andra marknader. Att nya företag kan etableras framhöll departementschefen, driver ju utvecklingen framåt och utövar etl tryck på de befintliga företagen att inte stelna till utan att vara effektiva och hälla rimliga priser.

Departementschefen anförde vidare:

"Min bedömning är därför att man måste iaktta stor restriktivitet med etableringskontroll, privat såväl som offentlig auktorisation samt olika former av tillståndstväng, där villkor ställs upp för att etablering skall fä ske i viss verksamhet. Beslut och regler, som framstår som motiverade sett mot bakgmnd av sill syfte, kan allvarligt inverka på konkurrensfömtsättningarna, t. ex. mellan olika företag i en bransch, eller på fömtsättningama för atl det över huvud skall förekomma konkurrens inom en viss samhällssektor eller på en viss marknad.

I de fall etableringsfriheten begränsas genom lagstiftning är det i regel fråga om
enskilda branscher, där speciella skäl såsom hälso- och säkerhetsrisker, behov av 55

inlegrilelsskydd eller skydd för stora ekonomiska värden anses föreligga. Även i Prop. 1987/88: 149 dessa fall bör emellertid återhållsamhet iakttas med all ställa andra villkor, än Bilaga 3 sådana som hänför sig lill kompetensen hos dem som utövar verksamhelen. Villkoren bör alltså i princip inle innefatta en bedömning av behovet av antalet förelag i en bransch eller på en ort."

Viktiga principiella ställningstaganden görs också i prop. 1985/86:126 med förslag lill lag om näringsförbud m. m. (s. 24ff). Näringsfriheten betecknas där som en av grundstenarna i del ekonomiska systemet. Vidare pekas på atl inskränkningar i näringsfriheten mol denna bakgrund har varil mycket sparsamma och haft speciella bevekdsegrunder. Föredragande slalsrådel uttalar atl man bör värna om den vidsträckta näringsfriheten och att del generellt sett bör krävas starka skäl för atl gära ytterligare inskränkningar i denna.

I sammanhanget kan också hänvisas lill konsumentverkels rapport "Auktorisation och konsumentskydd" (KOV 1978:8—01) bl. a. för en utvärdering av olika auktorisaiionssystems för- och nackdelar. I promemorian redovisas som exempel från finansmarknader där tillståndsprövning förekommer etableringsreglerna för banker, försäkringsbolag och fondkommissionsbolag. Gemensamt för dessa områden kan sägas vara atl ell väsentligt motiv för elableringskonirollen är konsumentskyddet. Del rör således för konsumenten stora ekonomiska värden i den meningen att den som sätter in pengar i banken, tecknar försäkring mol viss premie eller anlitar en fondkommissionär för all förvärva, sälja eller förvara värdepapper skall vara säker på alt den som erhållit ell sådant ekonomiskt förtroende skall kunna stå för sina förpliktelser.

I fråga om finansbolagen har tidigare inle ansetts föreligga något behov av en mer omfattande tillståndsprövning. I dag gäller därför bara krav på registrering grundad på viss formell prövning. Detta är enligt NO:s mening också naturligt eftersom del inte för konsumenterna föreligger så betydande skyddsvärda intressen på en marknad där företagen huvudsakligen lämnar krediter och på andra sätt medverkar till finansiering. Analogin med banker, försäkringsbolag och fondkommissionärer är således i väsentliga avseenden felaktig.

2.5 Överväganden och förslag

I promemorian föreslås att registreringssystemet skall ersättas med ell auktorisalionssyslem.

Tendensen under senare år har gått mol en avreglering på olika områden av kreditmarknaden och ytterligare steg i form av en uppmjukning av etableringsbe-stämmdserna kommer förhoppningsvis alt kunna las pä grundval av kreditmarknadskommitténs betänkande. Ett resultat bör då bli atl den raka behovsprövningen av banker ersätts av mera konkurrensfrämjande etableringsregler, även om någon form av tillståndsprövning troligen fortfarande kommer att vara nödvändig.

Finansbolagen har verksamt bidragit lill att det ifråga om kreditgivning råder
en stark konkurrens mellan olika typer av företag. Inte minst har finansbolagen
medverkat till att främja utvecklandet av nya produkter. När det däremot gäller
inlåning från allmänheten, där bankerna har ett genom lagstiftningen givet för
steg, är inle konkurrensen lika pålaghg, vilket senast visats genom sänkningar av
inlåningsräntorna ulan motsvarande justeringar av utlåningsränlorna. Om eta- 56

bleringsmöjligheierna försvåras och vissa av de existerande finansbolagen tvingas Prop. 1987/88: 149 lämna marknaden finns risk för all nytänkande och kreativitet försvagas och Bilaga 3 således atl effekfiviieten inom branschen hämmas. Förslaget kommer alt innebära atl de i dag stora och etablerade finansbolagen, bland vilka de bankägda dominerar, får elt verksamt skydd mol konkurrens från mindre och nyetablerade företag.

Några allvarligare missförhållanden hos de med stöd i nuvarande lagstiftning . registrerade finansbolagen har enligt NO:s uppfattning knappast påvisats. Här kan hänvisas lill den i promemorian (s. 38) nämnda skrivelsen år 1982 från. bankinspektionen samt den information som bankinspektionen senare lämnat lill departementet. Problemen är generellt sett därför inte så stora atl de motiverar införande av ell auktorisalionssyslem. De ganska fåtaliga problem som redovisas är mera av den karaktären alt de skulle kunna förhindras eller avhjälpas genom en väl fungerande tillsyn. En springande punkt synes här vara all bankinspektionen på grund av otillräckliga resurser har haft svårigheter all upprätthålla en effektiv tillsyn. Att antalet finansbolag blivit större än vad som beräknades vid nuvarande lagstiftnings tillkomsl kan knappast tillåts tas till intäkt för atl genom etableringskontroll begränsa antalet. Däremot är det ell uppenbart skäl atl ge tillsynsmyndigheten ökade resurser vilket med nuvarande avgiftsfinansiering kan ske utan atl del belastar statsbudgeten. Möjligen kan också bankinspektionens befogenheter när del gäller alt få finansbolagen alt vidta rättelse då missförhållanden har konstaterats behöva skärpas ytterligare.

NO finner mol bakgrund av det anförda, bl. a. nackdelarna från konkurrenssynpunkt, atl övervägande skäl talar för atl förslaget i denna del inte bör genomföras.

I promemorian avvisas en rak behovsprövning av finansbolag och del sägs alt någon kvantitativ begränsning inle bör ligga i den föreslagna tillståndsprövningen. Emellertid föreslås ett materiellt prövningskriterium som i princip överensstämmer med det som gäller vid prövning av fondkommissionslillstånd. Bankinspektionen skall således bevilja tillstånd om verksamhelen inle kan antas bli till skada för väsentliga allmänna intressen. Samtidigt återges (s. 23) ell regeringsbeslut rörande tolkningen av elableringsbeslämmelserna för fondkommissionsrörelse. Motsvarande rekvisit som i promemorian föreslås för finansbolag innefattar enligt regeringen förutom en lämplighetsbedömning från allmänna utgångspunkter också ell visst hänsynstagande till om behov av rörelse föreligger. NO vill för sin del bestämt avvisa etl prövningskriterium för finansbolag som innefattar inslag av behovsprövning.

Om någon skärpning av nuvarande regler skall genomföras anser NO all prövningen enbart bör vara av kvalitativ natur, innefattande en lämplighels-prövning av ledande personer hos finansbolagen. En lämplighetsprövning som inle grundar sig på formell utbildning torde dock kunna bli vansklig och ge utrymme för ell betydande mått av godtycke.

2.5.3 A ktiekapilalets storlek

Förslaget all införa krav på ell minsta aktiekapital på 10 miljoner kronor kommer

enligt vad som uppges att innebära all ungefär 75 procent av de nuvarande 57

finansbolagen måste höja sitt aktiekapital för atl fä tillstånd atl driva finansie- Prop. 1987/88: 149 ringsverksamhet. Motiveringen är alt endast företag med ell relativt stort akiieka- Bilaga 3 pital kan anses ha förutsättningar all driva finansieringsverksamhel på ell självständigt och förtroendeingivande sätt. Etl syfte synes också vara att minska antalet finansbolag.

Vid sidan av de auktoriserade finansbolagen kommer del även fortsättningsvis all accepteras atl det finns finansieringsförelag med en balansomslutning under 10 miljoner kronor om finansieringsverksamheten inte riktar sig mol konsument. Dessa finansieringsföretag kan emellertid inte på etl naturligt sätt expandera sin verksamhet eftersom de om de når över 10 miljoner kronor i balansomslutning, genom kravet på minst 10 miljoner kronor i aktiekapital i praktiken, enligt vad som redovisas i promemorian, måste uppnå en balansomslutning på l(X) miljoner kronor för att verksamheten skall vara företagsekonomiskt försvarbar. Del är normall all nyetablerade företag startar i mindre skala. Genom successiv expansion uppnår företagels verksamhet en större omfattning. Denna naturliga tillväxt omöjliggörs genom förslaget eftersom iröskdeffekten att i etl slag expandera från en balansomslutning på 10 miljoner kronor till 100 miljoner kronor, när auktorisation blir erforderlig, för de allra flesta små finansieringsförelag torde vara oöverstiglig. Många av de i dag registrerade finansbolagen med en balansomslutning mellan 10 miljoner kronor och drygt l(X) miljoner kronor torde komma all försvinna från marknaden eftersom de får svårt alt snabbi expandera sin verksamhet i erforderlig omfattning. Del ler sig över huvud tagel egendomligt att ha ell system av detta slag med ell område, mellan en balansomslutning på 10 miljoner kronor och 100 miljoner kronor, där finansieringsverksamhet inte får bedrivas.

Förslaget kommer alt hämma nyetableringen av finansieringsföretag. Eftersom impulser till nytänkande normalt ofta kommer från de mindre förelagen får förslaget också i denna del konsekvenser som är mycket allvarliga från konkurrenssynpunkt. Självfallet innebär systemet även på denna punkt etl starkt skydd för de stora, etablerade företagen som inte möter någon konkurrens från mellanstora företag.

Om det ändå införs ell minimikrav på aktiekapitalets storlek, utöver vad som återfinns i aktiebolagslagen, anser NO all kravet bör läggas på en betydligt lägre nivå än 10 miljoner kronor.

5 Patent- och registreringsverket

Patentverket som tillstyrker förslaget om en auktorisation av finansbolag begränsar sitt yttrande till atl i huvudsak omfatta frågor som direkt berör verkets verksamhetsområde.

6 Sveriges riksbank
1 Sammanfattning

Fullmäktige fillstyrker förslaget om skärpt lagstiftning i syfte atl sanera finans
bolagsmarknaden. Fullmäktige vill understryka vikten av konsistens mellan
prövningsreglerna i lagstiftningen för olika finansinstitut. Auktorisation av fi
nansbolag kan vara en väg. Fullmäktige vill emellertid framhålla alt etl auktorisa- 58

lionskrav inte utan vidare medför en sanering av finansbolagsmarknaden efter- Prop. 1987/88: 149 som åtskilliga möjligheter lill kringgående öppnas. Fullmäktige vill därför fram- Bilaga 3 hålla möjligheterna att åstadkomma en önskvärd sanering genom en förstärkning av bankinspektionens övervakning, eventuellt baserad på skärpt lagstiftning om konsumentkreditgivning.

Fullmäktige vill särskilt framhålla atl lagförslaget (5 §) lämnar avsevärt utrymme för tolkning av prövningskrilerierna. Dessa bör ytterligare preciseras i förarbetena till lagstiftningen för atl undanröja risken för godtycke i auklorisa-lionsprövningen.

På några punkter förordar fullmäktige ändringar av promemorians förslag.

— Definitionen av begreppet finansieringsverksamhet i lagförslaget I § synes innebära atl företags likviditetsförvaltning kan träffas av bestämmelserna i lagen och således medföra krav på auktorisation som finansbolag. Lagförslaget bör justeras så all denna icke avsedda effekt undanröjs.

— Lagförslagets syften tillgodoses genom kravet att aktiekapitalet i ell finansbolag skall vara minst tio miljoner kronor. Däremot synes behov inle föreligga alt också ha en gräns på tio miljoner kronor för nettovärdet av tillgångarna. Sistnämnda gräns bör höjas lill femtio miljoner kronor.

— Fullmäktige tillstyrker att faslighetsleasing omfattas av auklorisationskravet i enlighet med förslaget. Däremot avstyrker fullmäktige alt bankinspektionen skulle utnyttja sin räll enligt lagen alt medge upplåning lill högst tjugo gånger det egna kapitalel för bolag som sysslar med fastighetsleasing.

2 Behovet av auktorisation

Den svenska finansbolagsmarknaden har efter hand tenderat atl omfatta ett allt bredare spektrum av företag, från välskötta institut till administrativt och finansiellt undermåliga bolag. Denna för finansbolagen specifika utveckling kan i huvdsak hänföras till den bristfälliga lagstiftning som reglerat verksamheten. Såväl riksbanken som bankinspektionen möter i sina verksamheter åtskilliga exempel på institut som inte fyller ens lågt ställda sundhelskrav. Också från konsumentpolitisk utgångspunkt talar starka skäl för en sanering av finansbolagsmarknaden genom skärpt lagstiftning.

Fullmäktige delar således de bedömningar om behovet av skärpt lagstiftning som redovisas i promemorian. Det framgår all förslagen i huvudsak innebär ell föregripande av kreditmarknadskommitténs slutsatser, vilket i och för sig kan vara en olägenhet p. g. a. risken för inkonsistenser gentemot kommilléns förslag i övrigt. Eftersom kommilléns överväganden emellertid kan väntas resultera i lagstiftning först om ca två år, talar starka skäl för all denna för kreditmarknadens sundhet viktiga fråga behandlas med förtur.

Fullmäktige vill emellertid framhålla all elt auktorisationskrav för finansbolag
inte utan vidare medför en sanering av finansbolagsmarknaden. Eftersom bl. a.
leverantörskrediter i detaljhandeln lämnas utanför auklorisationskravet, före
ligger åtskilliga möjligheter till kringgående av lagstiftningen genom all på olika
sätt låta säljare av varor träda in mellan konsument och finansiär. Fullmäktige vill
därför framhålla möjligheterna atl åstadkomma en önskvärd sanering genom en
förstärkning av bankinspektionens övervakning, eventuellt baserad på skärpt
lagstiftning om konsumentkreditgivning.

3 Kapitalkrav m. m. Prop. 1987/88: 149

Fullmäktige tillstyrker den föreslagna kombinationen av kvalitativ prövning och °

elt lägsta aktiekapital som villkor för auktorisation. Det rådande systemet som i praktiken begränsas till etl registreringsförfarande är helt otillräckligt som grund för fortlöpande tillsyn. Fullmäktige lillstyrker också att auktorisation skall vara etl krav för den som överhuvud taget skall få ge kredit till konsument.

Fullmäktige vill särskilt framhålla alt auklorisaiionsprövningen måste bli en grannlaga uppgift för bankinspektionen. Lagförslaget (5 §) lämnar avsevärt utrymme för tolkning av prövningskrilerierna, inte minst av vad som skall anses ulgöra "väsentliga allmänna intressen". Lagstiftningens förarbeten måste ytterligare precisera prövningskrilerierna för att kunna ge klarare riktlinjer för auklorisaiionsprövningen. Fullmäktige vill understryka vikten av konsistens mellan prövningsreglerna i lagstiftningen för olika finansinstitut.

1 två avseenden vill emellertid fullmäktige förorda ändringar av promemorians förslag.

Den första ändringen synes vara nödvändig för atl motverka en knappast avsedd utsträckning av auklorisationskravet så all del träffar också företags reguljära likviditetsförvaltning. Av 1 § lagförslaget framgår atl näringsverksam-hel som har till ändamål atl lämna kredit eller ställa garanti för kredit eller på annat sätt medverka till finansiering faller under lagstiftningens definition av finansieringsverksamhel. Lagen gäller enligt 2 § företag som driver sådan verksamhet bl. a. om nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger tio miljoner kronor. Härifrån gäller enligt 3 § vissa undanlag. För att inte kreditgivning som sker inom ramen för förelags normala likviditetsförvaltning skall omfattas av lagens tvingande och slraffsanktionerade bestämmelser om finansieringsverksamhet, bör i 3 § införas möjlighet för bankinspektionen atl dispensera från bestämmelserna efter en särskild prövning. Sådan dispens bör kunna lämnas företags likviditetsförvaltande verksamhet när finansieringsverksamheten är till omfattningen begränsad jämförd med företagels egentliga verksamhet.

Fullmäktige vill för det andra föreslå atl lagen skall gälla företag som har nettotillgångar i finansieringsverksamheten på minst femtio miljoner kronor, en höjning från förslagets tio miljoner kronor. Som också konstateras i promemorian innebär kombinationen av aktiekapital på tio miljoner kronor och tillgångsportfölj på likaledes tio miljoner kronor en onödig inkonsistens i form av ell myckel högt kapilalläckningskrav i elt uppbyggnadsskede.

Om i stället tillgångarna i finansieringsverksamheten skall uppgå till minst femtio miljoner kronor för alt auktorisation skall krävas, blir kapitaltäckningen mer kontinuerlig. Del är knappast etl starkt skyddsintresse alt auktorisation skall krävas för direktlån lill förelag och andra juridiska personer på mindre än femtio miljoner kronor. Lån fill konsument får ju enligt förslaget över huvud tagel inte ges ulan auktorisation.

7 Svenska Bankföreningen/PKbanken

Bankföreningen anser att förslaget om auktorisation innebär en allvarlig in
skränkning av näringsfriheten. Om ett sådant ingrepp skall övervägas, erfordras
givetvis först en noggrann utredning och analys av konsekvenser, koslnadseffek- 60

ler, gränsdragningsproblem m.m. En sådan analys saknas i promemorian — dels Prop. 1987/88: 149
beträffande förslaget om auktorisation, dels beträffande övriga förslag. Bilaga 3

Etl sålunda bristande underlag för lagstiftning inte bara strider mot statsmakternas numera ställda krav på utredningar ulan är självfallet i sak inle godtagbart. Dessa brister motiverar i och för sig enligt bankföreningen all förslaget inte läggs till grund för lagstiftning. Förslaget motsvarar inle heller de rältssäkerhelskrav som måste ställas på utformningen av slraffsanktionerade inskränkningar i näringsfriheten.

Vidare anser bankföreningen atl del påstådda behovet av skyndsam, provisorisk lagstiftning inle föreligger. Sambandet med Kreditmarknadskommitténs kommande förslag rörande alla kreditinstitut är inle tillräckligt beaktat. Kreditmarknadskommitténs förslag bör avvaktas innan nu föreslagna åtgärder övervägs.

Bankföreningen finner atl den remitterade promemorian inte är ägnad att läggas till grund för lagstiftning.

1 behandlingen av detta remissärenda har PKbanken deltagit. PKbanken har förklarat sig dela här framförda synpunkter.

8 Svenska Sparbanksföreningen

Det har under senare år framförts krav på en fastare reglering av den verksamhet som finansbolagen bedriver. Antalet finansbolag har under denna tid ökat påtagligt, och verksamheten som sådan har tilltagit kraftigt i omfattning. Överhuvud tagel kännetecknas utvecklingen inom finansbolagssektorn av en betydande expansion. Även om denna marknad domineras av ett antal stora och välrenommerade bolag, har inslaget av mindre seriösa förelag blivit markant.

Del är ell allmänt och samhälleligt intresse atl all kreditgivning bedrivs i seriösa och sunda former. Detta är väsentligt också från konsumentpolitisk synpunkt. På företag som skall få bedriva verksamhet på kreditmarknaden bör man därför ställa höga kvalitativa krav. Allmänt sett bör dessa företag kunna fungera så att allmänheten har fullt förtroende för deras förmåga och vilja att fullgöra sina förpliktelser och all bedriva sin verksamhet under invändningsfria former.

Det är uppenbart att det idag förekommer aktörer inom finansbolagssektorn vilka inle uppfyller de krav som man från samhällelig och konsumentpolitisk synpunkt har anledning att ställa. Den nuvarande lagstiftningen ger inle möjligheter all effektivt ingripa mot de företag som missköter sig. Det behövs därför en fastare och mera kraftfull lagstiftning.. Ett auktorisationssystem är tveklöst etl betydelsefullt inslag i en sådan lagstiftning.

För flertalet kreditinstitul föreligger idag krav på särskilt tillstånd. Del finns enligl Sparbanksföreningens uppfattning all anledning att ställa motsvarande krav på finansbolagen. Föreningen har också tidigare hävdat, inte minst inom ramen för kreditmarknadskommitténs verksamhet, att del behövs en aukiorisa-tionslagsliftning. Sparbanksföreningen hälsar därför del nu framlagda förslaget med tillfredsställelse.

Del kan måhända vara ägnat all väcka viss förvåning all man nu föregriper
kreditmarknadskommitténs kommande belänkande genom att behandla aukto-
risationsfrågan i särskild ordning. Kommitténs betänkande, som kan förväntas
under våren 1988, kommer emellertid alt omfalla även ell flertal andra frågor. 61

Med normal lagstiftningslakt kommer dessa förslag inle att kunna genomföras Prop. 1987/88: 149 under i vart fall det närmaste året. Med tanke på det enligt Sparbanksföreningens Bilaga 3 mening starka behovet av snara lagstiftsningsåtgärder är det därför motiverat atl bryta ut frågan om auktorisation av finansbolagen till särskild behandling.

Med hänvisning till ovanstående tillstyrker Sparbanksföreningen atl det snarast införs elt auktorisalionssyslem för finansbolagen.

Sparbanksföreningen har i huvudsak inget att erinra mot enskildheter i promemorieförslaget. Föreningen vill dock särskilt framhålla följande.

Enligt förslaget krävs som huvudregel auktorisation om företagets tillgångar uppgår till minst 10 miljoner kronor. Detta gäller dock inle företag som ägs av bankinslilul eller dotterbolag fill elt sådant institut. Alla sådana företag betraktas som finansbolag och erfordrar enligt förslaget alllid auktorisation för sin verksamhet.

Sparbanksföreningen anser i och för sig all den beloppsmässiga gränsen för lillslåndsplikl är väl avvägd. Föreningen vill emellertid framhålla den bristande konkurrensneutralitet som uppkommer genom atl auktorisation alltid blir nödvändig för de bankägda företagen. Föreningen, som ifrågasätter denna ojämlikhet, anser att den bör undanröjas.

För finansieringsverksamhet som riktas direkt lill konsument föreslås också alltid gälla tillståndskrav. Detta betyder att i fortsättningen endast auktoriserade finansbolag får lämna konsumentkrediler.

Eftersom behovet av auktorisation är särskilt angelägen från konsumentpolitisk synpunkt, är det välmotiverat att ha etl generellt tillständskrav för verksamhet som avser konsumentkreditgivning. De missförhållanden som idag föreligger är särskilt påtagliga inom just delta område.

Enligt förslaget skall tillståndsprövningen vara av såväl formell som materiell natur. Någon behovsprövning skall dock inte göras utan prövningen skall vara av kvalitativ art. Tillstånd skall enligt förslaget (s. 33 i promemorian) beviljas om verksamheten inle kan antas bli lill skada för väsentliga allmänna intressen.

Sparbanksföreningen hade i och för sig inte invänt om en behovsprövning hade föreslagits. När nu emellertid tillstånd skall meddelas om vissa kvalitativa förutsättningar föreligger, bör detta klart återspeglas i lagtexten. I 5 § bör därför föreskrivas att tillstånd "skall" meddelas om de i paragrafen angivna fömtsättningarna föreligger och inte "får", vilkel nu är fallet enligl förslaget.

Som framhålls i promemorian kan endast företag med relativt stort aktiekapital förväntas kunna bedriva finansieringsverksamhet på ett självständigt och förtroendeingivande sätt. Det är därför naturligt atl ställa krav på visst minsta aktiekapital för auktoriserande bolag. Beloppet, minst 10 miljoner kronor, förefaller lämpligt och tillstyrks från sparbanksföreningens sida.

9 Sveriges Föreningsbankers Förbund

I promemorian tas upp vissa av de frågor rörande finansbolag som f. n. behand
las av kreditmarknadskommittén (KMK). Det anförs alt förhållandena inom
finansbolagssektorn är sådana atl man på vissa punkter inle bör avvakta KMK:s
betänkande utan lösa vissa problem genom skyndsam lagstiftning (med ikraftträ
dande redan 1988-05-01). Förslag läggs ftam enligt följande. 62

1. krav på auktorisation av finansbolag om nettovärdet av tillgångarna över- Prop. 1987/88: 149 stiger 10 miljoner kronor Bilaga 3

2. krav på all auktoriserade bolag skall ha etl aktiekapital på minst 10 miljoner kronor

3. förbud för andra än auktoriserade bolag alt driva finansieringsverksamhet riktad mot hushåll

4. utvidgning av definitionen av finansieringsverksamhel till att omfatta andra finansieringsformer, t. ex. faslighetsleasing (ibland kallad faslighelsrenting)

5. kompletteringar och ändringar i tillsynsbeslämmelserna

6. införandet av en ny straffbestämmelse avseende den som uppsätligen bedriver finansieringsverksamhel ulan tillstånd, där sådant erfordras

7. komplettering av upplåningsrätisreglerna med en bestämmelse som innebär alt del från finansbolagets egel kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller i annan form lillskjutil lill annal in- eller utländskt förelag som driver finansieringsverksamhet.

Enligl den tidplan som KMK arbetar med kommer KMK:s huvudbetänkande atl framläggas under våren 1988. Detta torde innebära att lagstiftning baserad på KMK:s förslag kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1989, troligen ej före den I januari 1990. Innebörden av förslagen i departementspromemorian är därför alt införandet av vissa väsentliga nyheter — redan aviserade av KMK — lidigardäggs med I—1,5 år. SFF är överraskat över departementets brådska. Eftersom förslagen innebär genomgripande förändringar av finansbolagssektorn — diskuterade under relativt lång tid — hade del varit naturligt om KMK fått slutföra sill arbete, varvid lagstiftningen på dessa punkter skulle ha kunnat bli mer genomarbetad än som nu kan bli fallet. SFF kan emellertid inte bedöma om förhållandena inom finansbolagssektorn är sådana att åtgärder måste vidtagas mer eller mindre omedelbart. SFF vill därför — särskilt som förslagen i promemorian i allt väsentligt har en bred förankring i sak inom KMK — inte motsätta sig all lagstiftning genomförs redan under 1988.

I sak tillstyrker SFF i stort förslagen i promemorian.

Således anser SFF att det är helt befogat att finansbolag skall vara auktoriserade om verksamheten har en omfattning av någon betydelse. Gränsen 10 miljoner kronor kan accepteras, liksom motsvarande gräns avseende minsta storlek på aktiekapitalet. Atl den senare gränsen medför att finansbolag, vars omslutning inle uppgår till minst ca 100 miljoner kronor, blir överkapiialiserade är visserligen riktigt. SFF anser emellertid atl etl relativt högt aktiekapital är en form av garanti för all endast seriösa intressenter ger sig in i finansbolagsbranschen. SFF tillstyrker också förslaget att endast auktoriserade finansbolag skall få ägna sig åt finansieringsverksamhet riktad mol hushåll.

10 Finansbolagens Förening Inledning

1 den promemoria (DsFi 1987:13) Auktorisation av finansbolag m. m. som före
ningen har erhållit på remiss föreslås en rad ändringar i lagstiftningen om finans
bolag. Del viktigaste av förslagen avser auktorisation. Med hänsyn till atl alla de
frågor som berörs i promemorian också behandlas av kreditmarknadskommittén
kommer lagstiftningen, som avses träda i kraft redan under första halvåret 1988, 63

atl få en interimistisk karaktär.

Utgångspunkterna för föreningens granskning av förslagen måste vara följan- Prop. 1987/88: 149
de: Bilaga 3

1. Är lagändringarna motiverade i sak?

2. Om så är fallet, finns det tillräcklig anledning att föregripa kommitténs
förslag?

Föreningens inställning är sammanfattningsvis följande

— övervägande skäl talar för atl aukiorisationsbestämmelser bör införas för finansbolag åtminstone på sikt och särskih när del gäller behörigheten atl ge konsumentkrediler. Skälen är mindre övertygande när del gäller föreiagskre-diler men med hänsyn bl. a. lill de definitions- och gränsdragningsproblem som uppkommer i annal fall anser föreningen atl kraven även bör omfatta kreditgivningen lill näringslivel. Flera modifieringar bör dock göras i regeringsförslaget. Eftersom kommillén i denna del avser atl lägga fram ett liknande förslag med förmodligen samma argument kan föreningen inle se atl del finns några sakliga skäl emot all lagstifta i denna fråga redan nu. Ä andra sidan är förhållandena på kreditmarknaden inle sådana all kommitténs förslag inte skulle kunna avvaktas.

— Utvidgningen av finansieringsverksamhelsdefinitionen till all omfatta leasing av fast egendom är såtillvida logisk som all likheterna i sak mellan leasing av lös respektive fast egendom är lydliga. Samtidigt finns det betydande skillnader. Definitions- och gränsdragningssvårigheterna är påtagliga även här. En lagstiftning fordrar en mer ingående analys av skilda verksamheter inom fastighetssektorn samt av de legala förutsällningarna för just faslighetsleasing.

— Skärpningarna av tillsynsbeslämmelserna är motiverade om en auktorisation skall genomföras. Förslagen när del gäller utländskt ägande är endast delvis godtagbara.

— Avräkningsbeslämmelserna är i sin här presenterade form oacceptabla.

— Allmänt sett finner föreningen det betänkligt all en provisorisk lagstiftning initieras när samtliga de frågor som behandlas sedan många år övervägts av en annan statlig utredning, vars huvudbetänkande är i del närmaste färdigt. Om behovet av lagstiftning anses brådskande vore det mer i enlighet med svensk rällstradition alt snabbehandla det kommande kommitlébelänkandei helt eller delvis.

Föreningen behandlar i del följande de viktigaste förslagen i särskilda avsnitt. I ell avslutande kapitel tar föreningen upp en del andra frågor samt övergångsbeslämmelserna.

Auklorisalionsfrågan

Allmänna synpunkter

FF har i det föregående gett ullryck åt uppfattningen atl del är principiellt olämpligt all nu lagstifta i frågor som är centrala i kreditmarknadskommitténs snart färdiga slutbetänkande. Delta gäller även frågan om eventuell auktorisation av finansbolag.

Mol delta kan emellertid ställas att de sakskäl som anges i promemorian för all
genomföra en lagstiftning om auktorisation i huvudsak är invändningsfria. De
torde komma alt åberopas även av kommittén som motiv för ell förslag om
auktorisation varom åtminstone hittills enighet synes ha rått inom kommittén, låt 64

vara alt den lösning som har diskuterats något skiljer sig från den nu föreslagna. Prop. 1987/88: 149

Den grundläggande frågan är givelvis: Behövs auktorisation av finansbolag? I Bilaga 3 promemorian anges på sidorna 27—29 några väsentliga skäl för auktorisation. Del överordnade önskemålet är atl kreditgivningen skall vara sund. Uppenbart är atl det har förekommit mindre lyckade inslag i kreditgivningen från den grå marknaden och en del finansbolag sedan lager infördes. Bankinspektionens möjligheter atl ingripa mol osund kreditgivning är otillräckliga och branschens självreglerande förmåga har också gränser. De nämnda förhållandena är, som framhålls i promemorian, otillfredsställande frän allmänhetens synpunkt. Frågan är om olägenheterna är av sådan natur och omfattning atl de kan motivera ett auktorisationskrav, som i sig innebär en konkurrensbegränsning.

Förutom de skäl som anges i promemorian vill föreningen peka på följande omständigheter. För atl en kreditmarknad skall fungera effektivt fordras en viss disciplin av de agerande bolagen på denna marknad. Det finns flera skäl till detta. Statsmakterna i olika länder har traditionellt utsatt just kreditmarknaden för en rad regleringar rörande kreditinstitutens organisation och om kreditgivningens mål och medel. Delta har alllid ansetts legitimt eftersom just kontrollen över betalningsströmmarna är ell viktigt statligt prerogativ. Konsumenter och kredit-tagare har etl berättigat intresse av atl marknadsföringen av krediter utformas på etl sätt som inle vilseleder. Kreditavtalsvillkoren får inle vara sådana all de ger kreditgivaren otillbörliga fördelar.

I dessa avseenden har på senare år uppförandel hos många kreditgivare, reglerade som oreglerade, lämnat myckel i övrigt att önska. Följsamheien lill lagens regler om angivande av effektiv ränta vid marknadsföring av konsumentkrediler är dålig på många håll. Räntevillkoren i övrigt är ofta alltför ensidigt fördelaktiga för kreditgivaren, särskilt bland de s. k. källarbolagen. De möjligheter som marknadsföringslagen erbjuder all ingripa mol sådana missförhållanden är visseriigen effektiva när det gäller enskilda bolag men i allmänhet helt utan effekt på denna kategori av kreditgivare totalt sett. På senare tid har man kunnat observera all den bristande seriositelen hos vissa bolag på marknaden också har haft en "smittoeffekt". Obenägenheten hos en rad kreditinstitut på marknaden atl följa överenskommelsen mellan riksbanken och kreditinstitutens organisationer om amorteringsvillkor vid konsumentkrediler är ett exempel på detta.

Det bör även observeras att de finansiella tjänsterna blir allt flera och allt mer komplexa. Internationaliseringen av kreditgivningen tilltar. Kraven ökar därmed på finansbolagen i olika avseenden. En auktorisation skulle vara etl verksamt medel för att förbättra de seriösa företagens rating och anseende i internationella förhållanden.

Gentemot krav på auktorisation brukar alltid anföras konkurrensbegränsningssynpunkter. Enligt konkurrenslagen (1982:729) är en konkurrensbegränsande åtgärd förbjuden om den har "skadlig verkan". Därmed skall förstås all åtgärden på ell sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt (I) påverkar prisbildningen (2) hämmar effektiviteten inom näringslivet eller (3) försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

Enligl departementets beräkningar kommer antalet finansbolag alt minska
med ca 2/3 som en följd av förslaget. Delta är i sig en kraftig inskränkning men ur
näringslivets och konsumenternas synvinkel torde effekten knappt bli märkbar sä
länge det förutom ell hundratal finansbolag finns ca 300 banker och etl trettiotal 65

5 Riksdagen 1987/88. I .saml. Nr 149

kreditaktiebolag saml en växande grupp fondkommissionärer, investmentbolag Prop. 1987/88: 149 och andra som konkurrerar om att erbjuda krediter. Den konkurrensbegränsade Bilaga 3 åtgärden — auklorisationen — är i detta fall ägnad atl öka effektiviteten inom näringslivet, inle atl hämma den. Att det mol bakgrund härav skulle kunna hävdas atl auklorisationen är otillbörlig från allmän synpunkt är inte rimligt.

På här och i promemorian angivna skäl finner föreningen sammanfattningsvis atl kravet på auktorisation är väl underbyggt i sak.

Föreningen går därefter över till all diskutera vilka förutsättningar som bör gälla för auktorisation och vilka rättsverkningar auklorisationen bör medföra för kreditinstituten.

Förutsättningar för auktorisation

1 ell tillägg lill § 5 finansbolagslagen beskrivs fömlsällningarna för auktorisation. Bankinspektionen "får" meddela lillslånd atl driva finansieringsverksamhet om (I) bolagsordningen inte strider mol lag eller annan författning, (2) verksamhelen "kan antas ej bli lill skada för väsentliga allmänna intressen" och (3) bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i lagen.

När del gäller frågan om vem som skall bli auktoriserande myndighet dis-kuleras i promemorian inget alternativ till bankinspektionen. Också föreningen anser del naturligt all inspektionen får denna befogenhet. Föreningen utgår från all del i instruktionen för inspektionen föreskrivs en ordning för prövningen som så långt möjligt garanterar saklighet och opartiskhet vid auktorisationsförfarandet.

Föreningen konstaterar först all avsikten är alt bankinspektionen skall göra en kvalitetsprövning av finansbolagen, däremot inle en behovsprövning. De under (I) — (3) angivna omständigheterna styr ensamma frågan om lillslånd. Är villkoren uppfyllda måste inspektionen följaktligen meddela auktorisation. Delta framgår inte klart av lagtexten där uttrycket "Tillstånd får meddelas" bör ändras till "Tillstånd skall medddas".

Med uttrycket "väsentliga allmänna intressen" förslås enligl promemorian samma sak som uttrycket "ej bli lill skada för del allmänna" i § 6 i fondkommissionslagen (1979:748). I promemorietexlerna anförs alt det är en förutsättning alt elt finansbolag som erhållit auktorisation inte bryter mot lagstiftningen utanför finansbolagslagen och aktiebolagslagen. Hänvisning görs lill lagstiftningen om skatter, konsumentskydd och kreditpolitik samt till valulalagslift-ningen.

FF delar i stort denna uppfattning men anser alt del i motiven bör påpekas att varje brott mol den angivna lagstiftningen inte bör föranleda att auklorisationen upphävs. Vad som skall utgöra elt brott mot t. ex. skattelagstiftningen eller marknadsföringslagsliflningen låter sig inle alllid lätt avgöras på förhand av de enskilda bolagen. Vid bankinspektionens fortlöpande prövning av auktorisa-lionsfrågor bör detta beaktas, vilket bör komma till uttryck i motiven. Hänsynen lill rättssäkerheten kräver alt molivskrivningarna inrymmer en utförlig exemplifiering av beteenden som kan föranleda atl auklorisationen omprövas.

I promemorian anförs (sid 32) alt kreditmarknadskommittén avser alt föreslå
alt finansbolagen skall vara renodlade finansiella inslilut och atl, i avvaktan på
alt kommitténs förslag genomförs, bankinspektionen vid tillståndsprövningen 66

skall bedöma huruvida det i bolagsordningen upptagna verksamhetsgrenarna är Prop. 1987/88: 149
förenliga med varandra. Bilaga 3

Tanken alt etl finansbolag (kreditmarknadsbolag enligl kommittén) skall få bedriva finansieringsverksamhet och därmed förenlig verksamhet har lanserats inom kommittén, som också överväger vilka verksamheter som skall anses "förenliga med" finansieringsverksamhet. Förslaget innebär i själva verket en begränsning av möjligheterna för finansbolag att bedriva annan än finansiell verksamhet. Del bör enligt föreningens mening inte komma ifråga all bankinspektionen tillämpar dessa principer innan de har anammats av lagstiftaren. Föreningen vill påpeka att del förhållandel alt vissa finansbolag idag i begränsad omfattning bedriver även verksamheter som inte är finansiella har, såvitt känt, inte medfört nämnvärt ökade risker eller förluster för bolagens låntagare eller borgenärer.

På auktoriserade bolag ställs kravet atl de skall ha etl aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. Även föreningen anser alt en föreskrift om minsta aktiekapital är önskvärt. Nivån är väl avvägd.

Emellertid kan enligt föreningens mening elt ovillkorligt kapitalkrav få olyckliga konsekvenser. Till en början må uppmärksammas att regeln all alla auktoriserade institut måste ha ell aktiekapital på 10 miljoner kronor kommer alt drabba bankägda och icke bankägda finansbolag olika. Enligt finansbolagslagen, som i denna del inte föreslås ändrad, gäller lagen för alla bolag som bedriver finansieringsverksamhel och som ägs helt eller delvis av bank. Med andra ord, etl bankägi bolags hel- eller delägda bolag blir alllid finansbolag och måste, i konsekvens härmed, vart och ell i fortsättningen ha ett aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. För icke bankägda finansbolagskoncerner gäller inte detta, utan heU eller delägda bolag blir finansbolag endast om värdet av tillgångarna överstiger 10 miljoner kronor. Denna "konkurrensolikhet" skulle kunna elimineras om del föreskrevs all alla elt auktoriserat bolags hel- eller delägda bolag måste ha ell aktiekapital på 10 miljoner kronor, oavsett vem som äger moderbolaget. En sådan lösning vill dock inte föreningen rekommendera av andra skäl, som här skall anges.

Del förekommer på kredilmarknaden en betydande mängd bolag som är hel-eller delägda av finansbolag och som har tillkommit i andra syften än att bedriva en omfattande utlåning till tredje man/konsumenter. Det finns bolag med mycket liten eller ingen verksamhet som närmast eller endast tillkommit för atl skydda elt namn. Andra bolag arbetar i kommission för moderbolaget, ofta gentemot en begränsad krets av kunder. Sådana bolag tecknar kredit med låntagare i eget namn eller direkt i moderbolagets namn. I det senare fallet överlåts krediterna oftast lill moderbolaget, som har del erforderliga egna kapitalet. Det är vanligt atl finansbolag samäger andra bolag med leverantörer av t. ex. fordon eller maskiner. Ägarandelen varierar i regel från 91% lill 25Vo. Kredilavtal tecknas i det leveraniörsanknutna bolaget och överlåts senare lill finansbolaget. Alternativt tecknas avtalen med det samägda bolaget men med finansbolaget angivet som kreditgivare. Syftet med del är alt man slipper en extra överlåtelse av avtalet.

Ytteriigare andra bolag har tillkommit för att utgöra den juridiska ramen för
enstaka samarbelsprojeki. Etl finansbolag kan ofta finna det naturligt alt av
administrativa skäl dela upp verksamhelen i "profil centers" utan att del därför
är tänkt all verksamheten skall nå en sådan volym atl den kan bära ett akiiekapi- 67

tal på 10 miljoner kronor.

Till sist må framhållas alt del väsentliga ur allmän synvinkel och ur borgenärs- Prop. 1987/88: 149 synvinkel inle bör vara alt just varje dotterbolag eller delägi bolag i en finans- Bilaga 3 bolagskoncern uppfyller kapitalkravel ulan all del bolag som i sista hand svarar för krediten, dvs. moderbolaget, är tillräckligt kapitaliserat.

De nu diskuterade problemen är egentligen en del av en större fråga, nämligen huruvida det verkligen är sakligt motiverat med ell auktorisationskrav på verksamhet som enbart innefattar kreditgivning eller uthyrning lill företag.

Det viktigaste skälet för auktorisation är enligt FF:s mening det konsument-politiska. Genom tillsyn och högre krav på kapital och soliditet skall i första hand konsumenternas behov av skydd i olika avseenden tillgodoses. I den allmänna debatten har, när kritik framförts mot finansbolagen, denna så gott som alltid föranlelts av konsumentsynpunkter. Enligl föreningens mening är del också tveksamt om del finns ell behov av auktorisation av kreditgivare till näringslivet. Del handlar här om affärsmässiga förhållanden där del får anses alt parterna på bägge sidor väl kan överblicka konsekvenserna av ell avtal.

Föreningen vill dock inle motsätta sig atl etl auktorisationskrav uppställs även för sådana kreditgivare och detta främst med hänsyn till de definitionsproblem som uppkommer när man måste skilja på begreppen konsumenlkredil och företagskredit inom etl företag. Det finns en uppenbar risk atl osäkerhet skulle uppkomma humvida en kreditgivares verksamhet i ell visst skede är "auktorisa-tionspliktig" eller ej. Exempelvis klassificeras de s. k. trepartskredilerna hos finansbolagen i regel som rörelse- eller förelagskrediter men avser i slulledet ofta nog krediter till konsumenter. Föreningen återkommer till denna problematik i ell följande avsnitt.

Det nu anförda leder föreningen lill uppfattningen all del bör fastställas i lag all del är tillräckligt att, i en finansbolagskoncern, endast moderbolaget skall ha etl aktiekapital på minst 10 miljoner kronor. Av detta följer atl om etl finansbolag endast är delägt av elt annat finansbolag och alltså ej konsoliderat i detta bör huvudregeln gälla, dvs. ett kapitalkrav pä minst 10 miljoner kronor.

Föreningen tar för givet atl kreditgivning till auktoriserade institut inte heller bör medföra auktorisationstvång även om kreditens storlek överstiger 10 miljoner kronor. Ansvaret för den slutliga utlåningen mot konsumenter och förelag ligger i sista hand på etl auktoriserat institut och alla skyddsintressen är därmed tillgodosedda.

I promemorian framhålls (sid 36) alt etl bolag kommer all vara överkapitaliserat i samband med en auktorisation lill dess atl omsättningen växt från 10 till drygt 100 miljoner kronor. Delta är riktigt och gränsen torde i själva verket ligga högre än så om man i kapitalbasen räknar in även garanlifond, förlagslån och reserver enligl § 7 finansbolagslagen, tillskjutet kapital som ju också kräver avkastning. Beträffande de bolag som nu finns vore det med hänsyn härtill motiverat med en längre övergångslid än den som föreslås i promemorian. Härtill kan läggas atl om föreningens förslag antas när det gäller aktiekapital i koncerner skulle ölägenheterna med den föreslagna ordningen minskas ytterligare.

11 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Reglerna för finansbolags verksamhet behandlas även av Kreditmarknadskom
mittén, som beräknas lägga fram sitt huvudbetänkande under våren 1988. FAR 68

föreslår i första hand att detta betänkande avvaktas. FAR kan nämligen för sin Prop. 1987/88: 149 del inte finna att en större skyndsamhet är påkallad beträffande de nu aktudla Bilaga 3 frågorna.

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR i andra hand anföra följande.

FAR tillstyrker atl lägsta aktiekapitalet i finansbolag sätts till 10 miljoner kronor i de fall som föreslås i promemorian.

12 Svenska Revisorsförbundet (SRS)

Frågor om strukturen på kreditmarknaden övervägs f. n. av Kreditmarknadskommittén, en viktig uppgift är därvid atl utforma regler för ell auktorisalionssyslem för finansbolagen. Kommittén har aviserat etl huvudbetänkande under våren 1988. I den mån det remitterade förslaget leder lill lagstiftning blir den således av provisorisk karaktär.

Samfundet har i remissvaret över "Finansiella koncerner" (Ds Fi 1987:3) utvecklat varför provisoriska lagstiftningsåtgärder bör undvikas. Under vissa förutsättningar var samfundet dock berett att tillstyrka provisoriska lagstiftningsåtgärder. Som argument för alt tillgripa denna lagstiftningsteknik anförs i betänkandet endast atl flera frågor kräver en skyndsam behandling (s. 3), behovet av en skyndsam behandling utvecklas inle vidare. Inte heller redovisas någon genomgripande utvärdering av nuvarande regelsystem om man undantar den skrivelse från bankinspektionen från 1982 som synes ha hänvisats till kreditmarknadskommittén. Vad som anförts i betänkandet är enligt samfundets mening inte tillräckliga skäl för en provisorisk lagstiftning. Inle heller förhållandena på kredilmarknaden i övrigt motiverar enligt samfundet en provisorisk reglering enligt förslaget. På grund av det nu anförda och oklarheter i förslaget vad gäller begreppsbestämningar, motiv och effekter av de olika förslagen avstyrker samfundet att betänkandet läggs till grund för lagstiftning. Samfundet förordar istället att kommande betänkande ftån kreditmarknadskommittén snabbehandlas helt eller delvis.

13 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén konstaterar alt förslagen i promemorian i alla grunddrag bygger pä kommitténs kommande förslag och att texten utarbetats i god överensstämmelse med av kommittén redan i början av 1986 utarbetat material (PM 29, 30 och 42). De avvikelser som gjorts ftån kommitténs förslag har samtliga sin gmnd i promemorians utgångspunkt atl så få ingrepp som möjligt nu bör göras i gällande finansbolagslag.

Vägledande för kreditmarknadskommitténs arbete har varit alt översynen av
stmkturen pä marknaden bör göras sä samlat som möjligt eftersom reglema för
de olika instituten är i hög grad beroende av varandra och att varje förändring i elt
instituts regler kan skapa nya förutsättningar även för andra aktörer än de som
direkt berörs av lagändringen. Kommittén har därför valt att i etl huvudbe
tänkande lägga fram den stora merparten av sina förslag för att kunna värdera
och bedöma förslagen i ett sammanhang. Den nu utarbetade departementspro- 69

memorian visar med all önskvärd tydlighet all kommitténs bedömning har varit Prop. 1987/88: 149 riklig. Trots atl utgångspunkten i promemorian sägs vara atl kommitténs förslag Bilaga 3 beträffande finansbolagen varken kan eller bör brytas loss från helhetslösningen är del vad som skett. Delta har visat sig förenat med påtagliga olägenheter. Kommittén skall peka på några.

Banker äger nu inte bedriva finansbolagsverksamhet genom annal än elt registrerat finansbolag. Följden av förslaget kommer alt bli atl förelag på del här området vari bank äger andel måste vara auktoriserat finansbolag med elt minsta aktiekapital på 10 miljoner kronor. Kreditmarknadskommittén anser alt motsvarande bör gälla för de auktoriserade finansbolagen. Det ligger i sakens natur all dessa inle bör få bedriva verksamhet på det här området genom något annat än ett auktoriserat finansbolag. Kommillén föreslår därför all regeln i 2 § I st 1 p kompletteras sä all regeln också omfattar finansbolag eller dotterbolag lill sådant bolag.

Sammanfattningsvis anser kommittén all en rad ölägenheter visat sig förenade med promemorians förslag all nu bryta loss vissa delar av kreditmarknadskommitténs förslag på detta område. Delta skulle emellertid kunna neutraliseras genom atl promemorieförslaget revideras och kompletteras i enlighet med kommitténs nu framförda förslag. Tillräckligt bärande skäl för all genomföra förslaget ulan dessa ändringar har inle framkommit.

14 Sveriges Industriförbund

Auktorisalionssyslem — särskilt med inslag av behovsprövning — innebär aUtid risker från konkurrenssynpunkt. Förslag av denna karaktär måste därför föregås av en noggrann analys och även bygga på etl starkt allmänt intresse för att genomföras.

Den remitterade promemorian ger enligt Industriförbundet belägg för att de missförhållanden — t. ex. oskäliga räntor och betalningsvillkor gentemot konsument — som förekommer i samband med viss finansieringsverksamhet är av icke obetydlig omfattning. Det finns därför fog för en skärpning av regelsystemet. Förslaget innebär — kortfattat uttryckt — att det blir förbjudet alt yrkesmässigt bedriva finansieringsverksamhet utan tillstånd. Undantag görs bl. a. för verksamhet med en omslutning under 10 miljoner kronor per år och som inte riktas mol konsument. Den som driver verksamhet utan lillslånd riskerar åtal och straff. Straffet föreslås bli böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt promemorian bör den typ av behovsprövning som finns på bankområ-
dei avvisas för finansbolagens del. Förslaget innebär istället atl prövningen av
finansbolag skall överensstämma med vad som gäller för fondkommissionärer
enligt fondkommissionslagen. Även en utformning i linje med fondkommissions
lagen skulle dock innehålla inslag av behovsprövning vilket framgår av pro
memorian s. 23, där del sägs alt en prövning av en ansökan att driva fond
kommissionsrörelse också innefattar elt visst hänsynstagande till om behov av
rörelsen föreligger. Delta går inte ihop med etl uttalande (s. 32) att någon kvanti
tativ begränsning inle skall ligga i den föreslagna tillståndsprövningen av finans
bolag. 70

Enligl förbundels mening bör behovssynpunkier inte beaktas vid tillstånds- Prop. 1987/88: 149 prövning. Behovsprövning medför en allvarlig risk för all konkurrensen på mark- Bilaga 3 nåden hämmas och alt en önskvärd nyetablering hindras. Prövningen bör uteslutande inriktas på en kvalitativ bedömning. Delta bör enligt förbundet komma lill tydligt uttryck i lagtexten, förslagsvis genom ett tillägg i 5 § där del poängleras all en bedömning av behovet av den sökta verksamhelen inte får beaktas. I varje fall måste skrivningarna i motiven göras tydligare än promemorians.

1 avsnitt 2.5.3 föreslås all finansbolag bör ha ell aktiekapital som uppgår till minst 10 miljoner kronor. Enligl uppgifter, sid 36, skulle förslaget medföra all ungefär 75 procent av de nuvarande finansbolagen måste höja sill aktiekapital för atl få tillstånd atl i fortsättningen driva finansbolag.

Även förbundet anser del befogal med krav på minsla aktiekapital. lO-miljo-nerskravel är dock enligl förbundels uppfattning omotiverat högt. Det skulle innebära att verksamhelen försvåras för majoriteten av befintliga bolag och även hämma nyetablering vilket är till skada för effektiviteten i branschen. Minimikravet bör enligl förbundets uppfattning därför sättas avsevärt lägre.

Sammantaget är alltsä Industriförbundet tveksam till om förslaget leder till avsedda effekter för atl komma till rätta med oseriös verksamhet. Under förutsällning alt lillslåndsprövningen hålls fri från behovsinslag och atl kravel pä minsta aktiekapital sätts avsevärt lägre vill förbundet dock inte motsätta sig all förslaget genomförs.

15 Småföretagens Riksorganisation (SHIO)

Sammanfatlningsvis avstyrker organisationen förslaget om auktorisation av finansbolag. Organisationen anser all kreditmarknadskommitténs betänkande bör avvaktas innan beslut fattas. Det gäller särskilt frågan om all låta bolag som sysslar med fastighetsleasing omfattas av lagen. Denna fråga behandlas även av justiliedepartemenlets utredning om leasing av fast egendom.

Lagen om finansbolag innebär idag bl. a. atl bolag i vilka nettovärdet av tillgångarna överstiger 10 miljoner kronor står under tillsyn av bankinspektionen. Departementet föreslår att denna grupp bolag ska tvingas söka auktorisation med åtföljande prövning. Samtidigt föreslås ell krav på minsla aktiekapital för auktoriserade bolag om 10 miljoner kronor.

Finansieringsverksamhet riktad mol konsument ska endast fä utövas av aukio-ri.serade institut. Departementet anser ett sädant krav nödvändigt för att skydda konsumenterna.

Småföretagens Riksorganisation har funnit att konsumenterna, enligt promemorian, främst behöver skyddas mot otillbörliga avtalsvillkor. Organisationen kan inte finna annat än alt dessa behov huvudsakligen skulle kunna tillgodoses i nuvarande lagstiftning, såsom brottsbalkens ockerparagraf och avtalslagen. Genom all utöka informationen lill konsumenterna om deras rättigheter kan man underlätta för dem atl tillvarata sina intressen. I den mån konsumentskyddet likväl inte skulle anses tillräckligt, bör i första hand kompletteringar av ifrågavarande lagregler övervägas.

När det gäller frågan om atl införa elt obligatoriskt auktorisalionssyslem på
konsumenlområdet vill organisationen särskilt hänvisa lill Konsumentverkels
rapport Auktorisation och konsumentskydd (KOV 1978:8—01); 71

"Enligl arbetsgruppens mening saknas skäl alt frångå den i Sveriges hittills Prop. 1987/88: 149 förhärskande synen på obligatorisk auktorisation. Reslriklivilet bör iakttas med Bilaga 3 införande av obligatoriska auktorisalionssyslem med de långtgående begränsningar av marknadsinlrädel som de innefattar. Arbetsgruppen har härvid särskilt fäst sig vid de konkurrensbegränsande verkningarna såsom främst riskerna för negativa verkningar från konsumentsynpunkt i form av högre prisnivåer och försvagade incitament till nytänkande och rationaliseringar.

De områden där obligatorisk auktorisation vid en samlad bedömning kan vara av värde synes väsentligen vara sådana där dylika åtgärder bedöms erforderliga till säkerställande av trygghet till liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet. De kan också tänkas vara befogade i situationer där större ekonomiska värden för den enskilde kan stå på spel. En förutsättning bör dock alllid vara att obligatorisk auktorisation verkligen befinns vara en adekvat och klart behövlig åtgärd för att komma lill rätta med eller åtminstone reducera berörda risker. I första hand bör man undersöka om inte andra, från etableringskonirollerande synpunkt mjukare system kan ge konsumenterna tillräckligt ekonomiskt skydd." (KOV 1978:8— 01.)

Enligt Småföretagens Riksorganisation finns det inte anledning alt nu frångå ovanslående bedömningar. Förslaget i den nu aktuella promemorian uppfyller enligl vår uppfattning inle de krav som ställs i Konsumentverkels rapport för att en obligatorisk auktorisation skall införas. Organisationen avstyrker därför departementels förslag.

Kreditmarknadskommittén kommer i sill huvudbetänkande, som läggs fram under våren, all behandla finansbolagens verksamhet. Enligl organisationens uppfattning bör detta betänkande avvaktas innan etl eventuellt beslut fattas om auktorisation av finansbolag.

16 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Inledningsvis får riksförbundet konstatera att utredningsarbetet beträffande kre
dilmarknaden befinner sig i ell skede som ger en i det närmaste kaotisk bild.
Sedan flera år har varil verksam försäkringsverksamhetskommitlén (FVK) som i
sill i november 1987 avgivna slutbetänkande "Försäkringsväsendet i framliden"
(SOU 1987:58) berör frågor om försäkringsbolagens roll på kredilmarknaden.
Krediimarknadskommiltén (KMK) utreder sedan relativt lång tid tillbaka kredit
marknadens struktur i stort och förväntas enligl den nu remitterade promemo
rian avge elt huvudbetänkande "under våren 1988". Redan innan FVK:s slutbe
tänkande blivit remissbehandlat begärs yttrande över den nu aktuella promemo
rian, i vilken man dels hämtar upp vissa tankegångar från FVK:s belänkande,
dels framlägger förslag som sägs skola "ligga i linje med de större strukturella
förändringar som KMK enligt uppgift kommer alt föreslå i del regelverk som idag
styr kredilmarknaden". En sådan ulredningsleknik med eventuellt därpå följan
de lagstiftning väcker inle förtroende och gör del snart sagt omöjligt för remiss
instanserna alt veta vad de uttalar sig om. Riksförbundet ifrågasätter i och för sig
inle atl vissa ändringar i lagen om finansbolag kan övervägas men ingenting i
promemorian anger en sådan brådska all frågor om finansbolag skulle behöva
brytas ul ur ett större sammanhang, framför allt i den mån frågorna inle kan
anses ingå i den mera "tekniska" översynen av reglerna om auktorisation. 72

Den tekniska översynen Prop. 1987/88: 149

Förslaget innebär att finansbolag i framliden måste ha lillslånd (auktorisation) ' ° från bankinspektionen för att fä bedriva sin verksamhet. I regel skall krävas tillstånd om nettovärdet av bolagets tillgångar uppgår till 10 miljoner kronor eller mer. Tillståndgivningen skall föregås av en kvalitativ pröviiing, varvid tillstånd skall ges om verksamheten bl. a. "inte antas bli fill skada för väsentliga allmänna intressen".

Som finansbolag skall i framtiden även anses bolag som driver faslighetsleasing. Även dessa bolag måste således ansöka om tillstånd om deras tillgångar har elt nettovärde på minst 10 miljoner kronor.

Riksförbundet delar uppfattningen alt ett auklorisalionsförfarande är lill gagn för finansbolagens verksamhet genom all verksamhelen får en seriös prägel. Förbundet har inte heller något alt erinra mot att bolag som lill övervägande del driver faslighetsleasing kommer atl ingå i kretsen finansbolag och omfattas av lagen om finansbolag.

17 Sveriges läkarförbund

Förbundet har i promemorian inte kunnat finna någon övertygande argumentation varför en höjning av aktiekapitalet skulle vara den enda effektiva metoden för all säkerställa verksamheten. Ställda garantier av olika slag — givetvis av betryggande utformning — kan enligt förbundets uppfattning fylla samma funktion.

En regel av innebörden all kapitalkravel kan fullgöras på annal sätt vore därför av värde.

2 Definitionen av finansieringsverksamhet

1 Bankinspektionen

Den föreslagna finansieringsverksamhetsdefinitionen samläst med undantagen i andra stycket av bestämmelsen rymmer såväl fastighetsleasing som kredilförmedling till konsument. Bankinspektionen har som framgår nedan inle någon erinran häremot.

Med hänsyn till den straffbestämmelse som är knuten till bestämmelsen om auktorisation som förutsättning för att bedriva verksamhelen kan del ifrågasättas om inte en del av näringslivels kreditgivning mellan olika företag försvåras. Bankinspektionen har nämligen inte ansett sig ha anledning att mol bakgrund av nu gällande finansbolagslag — definitionen i förening med avsaknad av lillslåndsplikl och straffbestämmelse — ingripa och ställa under tillsyn börsföretag som lämnat enstaka krediter till annal företag. Med den nu föreslagna uppläggningen kan del ifrågasättas om inte även enstaka krediter om de överstiger 10 miljoner kronor-gränsen blir tillståndsplikliga. Utvidgningen av definitionen lill "ställa garanti för kredit eller på annal sätt medverka till finansiering" accentuerar ytteriigare problematiken. Bankinspektionen har inte något förslag till lösning ulan vill endast rikta uppmärksamheten pä frågan.

En företeelse som bankinspektionen anser att definitionen bör träffa är s. k.
kommissionärsbolag. Del är bolag som driver finansieringsverksamhel i kommis- 73

sion för annal bolag. Etl sådant bolag bör nämligen anses medverka lill finansie- Prop. 1987/88: 149
ring och torde därmed falla under den föreslagna definitionen. Bilaga 3

Bankinspektionen anser alt det i promemorian anförts fullgoda skäl för krav på tillstånd för konsumenlfinansiering och tillstyrker förslaget.

Kreditförmedling är problematisk atl ställa under tillsyn på grund av gränsdragningsproblem. Bankinspektionen har tidigare avstyrkt etl sädant förslag. Kreditförmedlingen till konsument är emellertid särskilt känslig från konsumentsynpunkt och så nära förknippad med kreditgivningen i del fall som anges i promemorian s. 69 n (aktiv medverkan från mäklaren) all bankinspektionen tillstyrker även del förslaget.

2 Konsumentverket

1 begreppet "finansieringsverksamhel riktad mot konsument" (2 § punkt 2 i lagförslaget) ingår inte s.k. leverantörskrediter, dvs. kredit eller belalningsanslånd i direkt samband med försäljningen av en vara eller tjänst. Härigenom undantas avbetalningskrediier. Denna kredilform har minskat i omfång avsevärt sedan systemet med kontokort infördes. Inom vissa branscher har den dock fortfarande en stor betydelse, t.ex. inom bilbranschen, där krediterna oftast gäller höga belopp.

Erfarenheterna hos Konsumentverket, och även hos Allmänna Reklamationsnämnden, är att det föreligger allvarliga problem inom avbeialningshandeln. Kontrakten innehäller ofta oskäliga avtalsvillkor och krediikoslnaderna är höga, samtidigt som många säljare brister i information enligl konsumentkreditlagen och/eller lämnar vilseledande uppgifter i kontraktsformulären.

Till delta kommer att problem uppstår när konsumenten vill utnyttja sin rätt enligt konsumentkreditlagen atl förtidsbelala krediten; han får ofta betala en för hög summa. Avbetalningskontrakt övertas regelmässigt av finansieringsföretag och finansbolag. Konsumentverket har i flera fall begärt Bankinspektionens bedömning om finansbolagen kan anses ha brustit i god sed genom atl överta krediter som är förenade med sådana villkor atl det skulle strida mot god sed om finansbolaget självt skulle ha beviljat krediten. — I promemorian föreslås att endast auktoriserade finansbolag skall fä rätt alt överta eller ställa garantier för avbelalningskonlrakt, vilkel är en förutsättning för atl lagen inle ska kunna kringgås. Det finns skäl att här skärpa kontrollen vid övertagandet så atl inle kontrakt med oskäliga villkor (t. ex. räntor och avgifter) övertas och finansbolagen på det sättet ger förutsättningar för en oseriös avbetalningshandel. Del har ju t. o. m. förekommit alt finansieringsföretag övertagit fiktiva avbelalningskonlrakt, som egentligen är lån, inom bil- och vitvambranschen.

3 NO Näringsfrihetsombudsmannen

Många av de principiella invändningar som NO riktat mot alt införa en auktorisation av finansbolag gäller även promemorians förslag att all finansieringsverksamhet riktad mot konsument, oavsett omfattning, skall kräva auktorisation av berörda företag.

Förslaget innebär alt endast finansbolag med nettotillgångar på mer än 10
miljoner kronor, vid sidan av banker och andra "auktoriserade" kreditinstitut, 74

får ge konsumentkrediter. Kravel på minst 10 miljoner kronor i aktiekapital och i Prop. 1987/88" 149 praktiken en balansomslutning på drygt 100 miljoner kronor medför givetvis all Bilaga 3 nästan alla de finansieringsförelag som i dag sysslar med konsumentkrediter utan atl vara finansbolag kommer att försvinna från marknaden. Detta är uppenbarligen också syftet med förslaget vars effekter kan liknas vid etl näringsförbud för de företagare som nu bedriver sådan finansieringsverksamhet. Etl så långtgående ingrepp i näringsfriheten kan svårligen accepteras. Sannolikt skulle förslaget innebära att fler seriösa än oseriösa förelag måste lämna marknaden.

Genom sin existens under många år måste ändå sägas alt finansieringsförelagen på den s. k. grå lånemarknaden har visat att del föreligger etl behov av dem. Konsumenterna kan ha flera skäl för atl inle vända sig lill de stora etablerade kreditgivarna. Exempelvis kan åtskilliga känna en osäkerhet inför att anlita de traditionella kreditinstituten. Detta bör enligl NO:s uppfattning respekteras.

Del måste dock anses belagt all det finns olika missförhållanden på den i dag oreglerade marknaden för konsumentkrediter. Dessa missförhållanden är emellertid även på detta område a\ del slaget att man i första hand borde pröva vägen all se fill alt gällande lagstiftning följs. Det rör sig bl. a. om marknadsföringen av krediter enligl konsumentkreditlagen och brottsbalkens ockerbestämmelser. Vidare bör konsumentupplysningen på kredilmarknadsområdet kunna intensifieras ytterligare.

Som en mildare form än den föreslagna auklorisationen borde kunna övervägas en obligatorisk registrering av alla företag som ger eller förmedlar konsumentkrediler saml någon form av myndighelsiillsyn. Kontrollsvårigheterna i etl sådant syslem skulle dock troligen bli betydande men ändå borde en förbättring jämfört med nuvarande förhållanden kunna uppnås.

Skulle regislreringsalternativel visa sig otillräckligt talar erfarenheterna på just detta område — konsumenikrediter — kanske för atl auktorisation skulle erfordras när del gäller mindre finansieringsföretag. En sådan ordning skulle göra det möjligt alt skilja ut de seriösa mindre förelagen, som enligl NO:s mening har en uppgift all fylla från konsumentsynpunkt. Härtill kommer givelvis de nyss nämnda nackdelarna från konkurrenssynpunkt av att branschen inte förnyas underifrån.

4 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Även beträffande förslaget om att i finansieringsverksamhetsdefinitioner inordna kreditförmedling är SFF tveksam. Från de utgångspunkter som lagstiftningen har att beakta bör det vara fullt tillräckligt att det bolag, som i sista hand lämnar kredit till en konsument, är auktoriserat. All dessutom kräva atl kredilförmed-laren är etl auktoriserat bolag anser SFF vara alt gå för långt. I vart fall anser SFF atl delta förslag inte har underbyggts i sädan grad och är så brådskande alt det behöver införas i en provisorisk lagstiftning. SFF anser således all del finns anledning alt avvakta KMK:s ställningstagande beträffande förslaget om all inordna kredilförmedling i finansieringsverksamhetsdefinilionen.

5 Finansbolagens Förening Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 Konsumentkrediler

Som ovan framhållits är bevekelsegrunderna för auktorisation främst av konsu-mentpoHlisk nalur. Regeringens förslag innebär att all konsumentkreditgivning förbehålls auktoriserade institut. Lagen är på denna punkt slraffsanktionerad.

Auktorisation innebär för de auktoriserade bolagen huvudsakligen förpliktelser i form av strängare tillsyn och ökade kapilalkrav. Skall det te sig meningsfullt . all söka auktorisation måste denna också förenas med någon form av offeni-ligräilslig "rättighet". Ur denna synvinkel är del logiskt alt endast reglerade institut skall få ge konsumentkrediler. Även konsumenlpolitiska synpunkter talar för en sådan ordning. En rad motiv för förslaget har redovisats på sidorna 62—65 i promemorian och föreningen tillstyrker förslagen i denna del.

6 Kreditmarknadskommittén

Promemorians förslag lill ny finansieringsverksamhelsdefinition överensstämmer med kommitténs. Kommittén har emellertid såvitt gäller krediter till annan än konsument ansett lämpligt all föreslå undantag från tillslåndskravet då verksamhetens omfattning understiger 50 miljoner kronors omsättning (frizon). Promemorians förslag innebär här ell bibehållande av finansbolagslagens frizon på 10 miljoner kronor.

Redan när finansbolagslagen tillkom föreslog bankinspektionen atl gränsen skulle sältas vid 25 miljoner kronor. I Hkhet med kommitténs förslag innebär promemorian att all konsumentkreditgivning skall ligga på auktoriserade institut. Skyddsintressel för verksamheten utanför dessa minskar därmed avsevärt. Del blir fråga om avtal mellan professionella aktörer. Kommittén har mol denna bakgmnd inle funnit något hinder mot all höja gränsen för frizonen till en avsevärt högre nivå än för närvarande.

Frågan om frizonens storlek ställs på sin spets vid en jämförelse mellan denna och kravel på aktiekapital. Kommittén anser att kravel på aktiekapital är väl avvägt. I promemorian konstateras all elt förelag med elt aktiekapital om 10 miljoner kronor bör ha en balansomslutning på drygt 100 miljoner kronor för att verksamheten skall vara "företagsekonomiskt försvarbar". Även med beaktande av atl den nyssnämnda omslulningssiffran kan synas hög kommer resultatet av det aktiekapilalskrav (10 miljoner kronor) och den omsältningsgräns (10 miljoner kronor), som föreslagits i promemorian, att framstå som uppenbart orimligt ur företagsekonomisk synpunkt. Om man dessutom tar hänsyn till att resultatet av kommitténs förslag kan bli alt frizonen bestäms till 50 miljoner kronor eller, i varje fall görs större än för närvarande är del olämpligt atl nu i en interimistisk lagstiftning vidta en så drastisk åtgärd som kan framtvinga en avsevärt hårdare stmkturomvandling än vad som är påkallat av de skäl som ligger bakom promemorians förslag. Kommittén föreslår därför atl fillståndskrav för finansieringsverksamhelen skall inträda då nettovärdet av tillgängama i verksamheten överstiger 50 miljoner kronor, dock med undantag för finansieringsverksamhet riktad mot konsument.

Etl ytterligare problem som inte beaktats i departementspromemorian är nä
ringslivsföretagens likviditetsförvaltning. Problemet skall ses mot bakgmnd av -j

den diskussion som fördes av finansieringsbolagskommiitén i del betänkande Prop. 1987/88: 149 som låg lill grund för finansbolagslagen. 1 betänkandet diskuterades lämplig- Bilaga 3 heten atl låta all kreditgivning omfattas av en samhällelig kontroll. Man avvisade emellertid en sådan konstruktion. Kommittén anförde att den skulle innebära ett ingrepp i vanliga företags verksamhet pä etl sätt som hittills varil främmande för svensk lagstiftning. Inte heller framstod det för kommillén som motiverat med en så långtgående lagstiftning. Den kreditgivningsverksamhet som sker t.ex. hos större tillverkningsföretag är normalt avhängig av den allmänna kreditpolitiken — såväl via dess effekter på kreditinstituten som via de mer generella kredit-politiska åtgärderna. Kommittén fann del därför vara tillfyllest atl låta sina förslag enbart omfalla förelag som kunde betraktas som kreditinslilut. Övervägandena resulterade i etl förslag alt finansieringsverksamheten endast skulle träffas av regleringen om den utgjorde förelagets huvudsakliga verksamhet. Detta förslag fick emellertid kritik under remissbehandlingen.

Departementschefen fann del inte lämpligt att etl förelag genom organisatoriska åtgärder kunde bestämma om dess verksamhet skulle ligga inom eller uiorh tillämpningsområdet. Del fick inle bli så alt finansieringsverksamheten kom atl falla utanför reglering bara för atl den kombinerades med en något större annan verksamhet. Till skillnad från kommittén ansåg han därför att en bestämd värdegräns borde finnas i lagen. Denna kom all läggas vid en balansomslutning på 10 miljoner kronor.

Strikt tillämpad innebär den nuvarande regeln all en finansieringsverksamhel överstigande 10 miljoner i balansomslutning som förläggs i ell näringslivsföretag kommer alt innebära att förelaget skall registreras som finansbolag. När det gäller de stora likviditeter som många näringslivsföretag för närvarande förvaltar innebär direkllån företag emellan upp till elt belopp på på 10 miljoner endast en ytterst ringa del av företagels hela Hkvidiielsförvallning. Hittills har man i praxis löst problemet genom an bankinspektionen i enlighet med lagens förarbeten ansett att lagen inle omfattar normal likviditetsförvaltning i näringslivsförelag. Saken kommer genom lagstiftningens annorlunda utformning i etl annal läge då finansieringsverksamhel i strid mot lagen kommer all falla under allmänt åtal.

Kreditmarknadskommitténs uppfattning är atl näringslivsföretagen bör ha
möjlighet att ägna sig åt en likviditetsförvaltning som till sin art och omfattning är
naturlig i förhållande lill företagets verksamhet och storlek. Genom den tidigare
behandlade regeln om en frizon upp till ett nettovärde om 50 miljoner kronor av
tillgångarna i finansieringsverksamhelen ges alla ett utrymme för sådan verksam
het under förutsällning att verksamhelen inle riktas mot konsument. Härutöver
bör emellertid ytterligare ett utrymme ges som medger näringslivsföretagen en
möjlighet att inom ramen för sin likviditetsförvaltning ge vissa enstaka stora
direktlån. Kommittén kommer att i sitt förslag skapa etl undanlag från lill-
ståndskravei när finansieringsverksamhelen inle kan anses ha ett självständigt
syfte vid sidan av den huvudsakliga verksamheten. En ytterligare fömtsättning är
att tillsynsmyndigheten finner att verksamheten kan bedrivas ulan tillstånd. Ef
tersom del blir fråga om en straffsanktionerad verksamhet har kommillén ansett
atl gränsdragningen bör ankomma på bankinspektionen och inle på del enskilda
förelaget. Ifrågavarande undantag kan alltså inte åberopas utan att bankinspek
tionen i beslut funnit att ifrågavarande företag äger rätt att bedriva finansie
ringsverksamhel av viss art och omfattning ulan att ha auktorisation som finans-

bolag. Tanken bakom regeln är inle alt ge de ifrågavarande företagen möjlighet Prop. 1987/88: 149 lill en mera omfattande finansieringsverksamhel. Utrymme för marknadsföring Bilaga 3 av krediter eller all lämna elt stort antal smärre lån bör inte rymmas inom undantaget. Del bör istället vara fråga om etl fåtal myckel stora lån, där sammanlagda beloppet avsevärt kan komma alt översliga 50 miljoner kronor.

Om elt näringslivsförelags finansieringsverksamhel har en sådan art och omfattning, all den bedöms ha elt självständigt syfte vid sidan av den huvudsakliga verksamhelen, får finansieringsverksamhelen enligt kommitténs förslag inle bedrivas inom ramen för näringslivsföreiagei. Finansieringsverksamhelen måste i här avsett fall separeras och förläggas till ell kreditmarknadsbolag av det slag som kommillén föreslår. Med dagens lagstiftning och struktur på kreditmarknaden skulle en antecipering av kommitténs förslag i denna del innebära, atl näringslivs-förelaget hänvisades lill all förlägga finansverksamheten till etl finansbolag.

Kommittén föreslår all för del fall auklorisationen nu införs promemorians förslag kompletteras med den beskrivna undantagsregeln för att inle begränsa näringslivsföretagens möjligheter till en optimal likviditetsförvaltning. Om så inte sker måste direktlångivningen förelagen emellan begränsa sig till 10 miljoner kronor för att undvika straffsanktioner, vilket inte är påkallat av hänsyn till de skyddsintressen som gör sig gällande i sammanhanget.

7 Sveriges Industriförbund

I promemorian föreslås vidare, s. 66, atl undanlaget i gällande 3 § finansbolagslagen skall gälla ocksä i fortsättningen. Bestämmelsen undantar från lagens tillämpningsområde företag med finansieringsverksamhel som avser finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget. Departementschefen har i uttalanden i propositionen till lagen (1978/79:170), återgivna s. 14—15 i promemorian, närmare redogjort för .skälen för bestämmelsen. Industriförbundet vill understryka vikten av alt regeln förblir oförändrad. Några skäl för att föra in l.ex. industriförelag med finansieringsverksamhet under lagen om finansbolag föreligger inte. Departementschefens uttalanden har samma bärkraft idag som vid lagens tillkomst.

2.1 Särskilt om fastighetsleasing

1 Bankinspektionen

Marknaden för faslighetsleasing torde som promemorian anger ha stor ulveck-lingspoleniial. Samtidigt föreligger vissa juridiska oklarheter. Den ursprungliga överiålelsen kan i vissa fall ifrågasättas. Därtill kommer all utfästelser all sälja fast egendom är ogiltiga enligl nu gällande lagstiftning. Även ur redovisnings- och skatterättslig synpunkt förekommer flera problem. Det föreligger också risker beträffande kredit bedömning, allernalivanvändning av fastigheten m.m.

Det är alltså ur flera synpunkter myckel tveksamt om verksamheten bör ställas under statlig tillsyn med det accepterande som del skulle kunna anses innebära.

Företeelsen är emellertid etablerad på marknaden och utgör obestridligen en
finansiering. Viklen av alt faslighelsleasingbolag bedrivs i solida och sunda for
mer på en marknad som växer i belydelse tar över den ovan angivna tvekan. 78

Bankinspektionen tillstyrker därför förslaget. För sin gränsdragning kommer Prop. 1987/88: 149 bankinspektionen all hålla sig till de två former av leasing som anges i pro- Bilaga 3 memorian.

Bankinspektionen måste emellertid avvisa förslaget au använda möjligheten i 11 § att medge en högre upplåningsmultipd för atl övergångsvis komma tillrätta med eventuella kapitaltäckningsproblem. Nämnda bestämmelser är enligt förarbetena avsedd atl användas för särskilt säkra krediter vilket fastighetsleasing i vart fall inte generellt kan betecknas som. Bankinspektionen föreslår all i slället en övergångstid på två år införs, dvs. alt full kapilalläckning föreligger vid den lidpunkt då kreditmarknadskommitténs kommande lagförslag sannolikt blivit lag.

2 NO Näringsfrihetsombudsmannen

Genom all införa en mera heltäckande definition av vad som skall avses med finansieringsverksamhel kommer enligt förslaget även leasing av fast egendom att omfattas av finansbolagslagen. Delta innebär att de företag som specialiserat sig på fastighetsleasing, förutom av de föreslagna aukiorisationsbeslämmelserna, även kommer atl omfattas av lagens upplåningsregler.

Några bärande skäl för atl införa auktorisation för fastighelsleasingsbolag har knappast anförts. Konsumenlskyddsaspekter gör sig såvitt NO kan se inte gällande på delta område. Några missförhållanden påtalas inle heller i promemorian. Som grund för lagstiftning skulle behövas en närmare kartläggning av branschen och en analys av konsekvenserna av förslagen.

NO vill särskilt peka på alt del torde föreligga vissa gränsdragningsproblem mellan vad som kallas faslighetsleasing och mera traditionellt bedriven förvaltning och uthyrning av fastigheter inom fastighets- och byggbolag. En snedvridning av konkurrensen uppstår om bara den ena förelagsformen träffas av upplåningsreglerna i finansbolagslagen.

Eftersom även andra legala problem på omrädet väntar på sin lösning synes det lämpligt att avvakta med alt föra in leasing av fast egendom under finansbolagslagen tills förhållandena i branschen närmare har utretts. En allmän översyn av faslighetsleasing pågår redan enligl vad som uppges i promemorian.

3 Sveriges riksbank

Marknaden för fastighetsleasing har expanderat mycket snabbt under senare år. Fullmäktige delar de betänkligheter som kommer lill uttryck i promemorian mot att en så omfattande verksamhet växer fram på kreditmarknaden ulan all de legala förulsätlningarna är tillfredsställande reglerade. En sådan lagstiftning bör skyndsamt komma lill stånd.

I avvaktan på sådana åtgärder bör företag som ägnar sig åt faslighetsleasing ställas under samma krav på auktorisation och tillsyn som vid annan leasing-verksamhet. Fullmäktige tillstyrker således promemorians förslag härvidlag.

Däremot avstyrker fullmäktige att bankinspekfionen, så som föreslås på sid 79
skulle utnyttja lagens möjligheter till dispens vad gäller finansbolagens upp
låningsrält i leasingverksamheten (från 12,5 till 20 gånger del egna kapitalel).
Denna dispensmöjlighet är avsedd alt kunna utnyttjas om elt finansbolag be- 79

driver ullåningsverksamhet med osedvanligt låg risk, t. ex. finansiering av stals- Prop. 1987/88: 149 pappersporiföljer. Faslighetsleasing kan inte karakteriseras som en lågriskverk- Bilaga 3 samhet. I synnerhet leasing av industrifastigheter med begränsad alternativ användning måste anses motivera en kapitaltäckning på åtminstone 8 procent, alltså motsvarande en upplåningsrält på 12,5 gånger finansbolagens egna kapital.

I reservation mot yttrandet anförde Johan Gernandt följande.

Frågan om även fastighelsleasingbolagen bör omfattas av finansbolagslagen bör vila intill dess de rent juridiska frågorna lösts och blivit föremål för lagstiftning.

4 Svenska Sparbanksföreningen

Enligt förslaget skall faslighetsleasing ingå i den definition av finansieringsverksamhel som finns i lagen om finansbolag. Därmed skulle faslighetsleasing omfattas av den lagstiftning som gäller för finansbolagens verksamhet.

Sparbanksföreningen delar i och för sig uppfattningen att del inle finns anledning att behandla leasing av fast egendom på annat sätt än leasing av lös egendom, som idag träffas av finansbolagslagsliftningen. Faslighetsleasing är emellertid en verksamhet som är föremål för en allmän översyn. I verksamheten ingår företeelser och moment som från rättsliga utgångspunkter kan ifrågasättas eller i vart fall bli föremål för tvekan. Härtill kommer att gränserna för faslighetsleasing och andra rättsliga företeelser, t. ex. hyra, i många fall synes oklara. Just det förhållandel att fastighetsleasing ansågs innefatta olika rättsligen outredda frågor anfördes ursprungligen som skäl för att undanta denna verksamhet från tillämpningsområdet för finansbolagslagstiftningen. Del synes därför tveksamt om man nu bör inordna faslighetsleasing i den föreslagna provisoriska auktorisa-lionslagsliftningen.

5 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Beträffande förslaget om all definitionen av finansieringsverksamhel skall utvidgas till alt omfatta även faslighetsleasing (faslighetsrenling) kan argument för och emot anföras enligt SFF. Frågan om hur man rättsligt skall se pä de transaktioner som man benämner "fastighetsleasing" och om behovet av en ny lagstiftning på det civilrättsliga området behandlas f. n. inom justitiedepartementet, eventuellt med sikte på en särskild utredning.

Även KMK behandlar frågor om faslighetsleasing. I kommitténs uppdrag ligger att överväga om leasing av fast egendom — oavsett optionens rättsliga karaktär — bör anses som finansieringsverksamhel och om lämplig kapitaltäckningsgrad för denna lyp av tillgång.

Redan det förhållandet atl den lämligen nya företeelsen faslighetsleasing blir föremål för granskning från två skilda håll just nu gör SFF betänksam mot atl provisorisk lagstiftning tillgrips.

Därtill kommer all del föreligger osäkerhet beträffande de yttre gränserna för fastighetsleasing gentemot såväl fastighetsbolag som driver rörelse, bestående i köp och försäljning av fastigheter, som tradifionella bygg- och fastighetsbolag. SFF vill dock betona atl SFF anser att finansieringsinslagel i faslighetsleasing är starkt och atl övervägande skäl talar för all faslighetsleasing bör inordnas i

finansieringsverksamhetsdefinilionen. SFF kommer dock lill uppfattningen all Prop. 1987/88: 149 del vore klokast all i vart fall avvakta KMK:s betänkande och att inte nu tillgripa Bilaga 3 en provisorisk lagstiftning, särskilt som det är fråga om verksamhet, för vilken krav pä auktorisation uppställs och som kan föranleda straffsanktion, om den bedrivs utan tillstånd.

6 Finansbolagens Förening

Definitionen av finansieringsverksamhet i finansbolagslagen omfattar leasing av lös egendom (" ... upplåta lös egendom lill nyttjande...") men inte leasing av fast egendom. I Sverige har leasing av fast egendom inle varil möjlig som finansieringsform hos finansbolagen. Elt skäl härför är att en utfästelse om framtida förvärv av fast egendom inle kan göras gällande fastighetsrättsligt. Det fanns därför vid tidpunkten för finansbolagslagens tillkomsl inte någon produkt i de dåvarande finansieringsförelagen värd namnet faslighetsleasing. Utanför den finansiella sektorn torde del dock redan då ha varit vanligt med en form av "öppna" lösningar. I regeringens prop 1978/79:170 anfördes alt leasing av fast egendom undaniogs från lagens tillämpningsområde eftersom företeelsen ansågs inrymma olika outredda frågor av såväl civil- som skalterältslig nalur.

Som beskrivs i promemorian (sid 75—76) har emellertid under de senaste åren vissa former av leasing av fast egendom utvecklats i praxis. Dessa benämnes i regel faslighetsrenling eller faslighetsleasing. Del är underförstått mellan parterna i etl avtal om faslighetsrenling alt del löfte om äterköp av den fasta egendom som lämnas inte är sakrättsligt giltigt ulan endast bindande för dem själva. I andra fall sätts fastigheten på aktier eller andelar i bolag och optionen kommer då atl gälla andelarna, som är lös egendom. Frågan om hur man rättsligt skall se på dessa transaktioner och om de nyss berörda förhållandena bör föranleda ny lagstiftning på del civilrältsliga omrädet behandlas f. n. inom juslitiedepartementel, eventuellt med sikte på en särskild utredning. När resultatet av en sådan utredning kan föreligga är tills vidare osäkert.

Även kreditmarknadskommittén behandlar frågor om fastighetsleasing men ur andra synvinklar. I kommitténs uppdrag ligger all överväga om leasing av fast egendom — oavsett optionens rättsliga karaktär — bör anses som finansieringsverksamhet och om lämplig kapiialläckningsgrad för denna lyp av tillgång, sålunda just de frågor som tas upp i finansdepartementets promemoria.

Redan den omständigheten atl frågan om faslighetsleasing utreds på tvä andra håll hos myndigheterna talar enligt föreningens mening för all man bör vara försiktig med atl tillgripa en provisorisk lagstiftning av nu föreslagen karaktär ulan alt konsekvenserna är tillräckligt utredda. 1 detta avseende företer promemorian stora brister.

I promemorian motiveras förslaget främst med all faslighetsleasing som verk
samhet är behäftad med osäkerhet och risker. Detta är dock inle visat. I själva
verket har faslighetsleasing i sin nuvarande form inte funnits så länge på markna
den all en utvärdering i sak är möjlig. De hotbilder som antyds i promemorian
synes i vart fall överdrivna. All ulan en grundlig analys av de juridiska och
ekonomiska särdragen avseende faslighetsleasing föra in denna företeelse under
finansbolagslagen skulle enligl föreningens mening dessutom öka osäkerheten
yllerligare. '

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 149

Först bör framhållas atl de yttre gränserna för begreppet fastighetsleasing eller Prop. 1987/88: 149 faslighetsrenling är mycket oklara. All de renodlade fastighetsrentingföreiag Bilaga 3 som bildats på sistone skulle föras in under lagen kan synas naturligt och övervägande skäl talar för alt verksamheten är an se som finansiering. Från dessa bolags sida har del å andra sidan hävdats i debatten all man inle bedriver finansieringsverksamhet utan i stället är atl betrakta som fastighetsbolag som driver rörelse, beslående i köp, försäljning och förvaltning av fastigheter. En ytterligare komplikation är all en stor del av fasiighelsinnehavet i renlingbolagen i själva verket är transformerat till innehav av andelar i handels- eller kommanditbolag. Optionen ställs ul av dessa bolag, som dock inle skulle kunna förbli handelsbolag eller kommanditbolag om verksamheten betraktades som finansieringsverksamhet. All handelsbolags- eller kommandilbolagsformen föredras framför en aktiebolagskonstrukiion medför vissa kostnadsfördelar för parterna. När del gäller de bolag som äger handels- eller kommanditbolagen i fråga, alltså faslighetsrentingbolagen, kan del ifrågasättas om de bedriver finansieringsverksamhel. Den enda egentliga tillgång som förvaltas är ju aktierna i dotterbolagen.

Etl annal problem avser gränsdragningen mol den verksamhet som de traditionella bygg- och fastighetsbolagen bedriver. Det är inle ovanligt atl nyuppförda industrifastigheter och kontorshus i slutet av byggnadstiden "sätts på bolag", vanligen handels- eller kommanditbolag. Syftet med detta arrangemang frän byggbolagels sida är i regel att underlätta administrationen, uthyrningen och försäljningen av fastigheten. Ofta ställs i detta skede ut en option för en hyresgäst eller annan atl senare, dvs. när fastigheten är helt färdig, förvärva densamma. En annan möjlighet är all en hyresgäst erbjuds all förvärva fastigheten inom en viss, längre lid efter färdigställandet mol all han under hyrestiden betalar en hyra som täcker byggnadskosinaderna men som just därför ligger över marknadsvärdet för motsvarande hyresobjekt. Kombinationen hyra—option gör atl upplägget skulle kunna betraktas som ell leasingförhållande och, enligt del aktuella departe-mentsförslaget, följaktligen bli ansett som "medverkan lill finansiering". Det är dock inte rimligt att tillämpa finansbolagslagen i dessa fall.

Liknande svårigheter uppkommer när man skall skilja fastighetsleasing och liknande från rent fastighelsförvallande verksamhet. Den omständigheten alt ell fastighetsförvaliande bolag under löpande hyresperiod träffar elt avtal med en hyresman om att denna senare skall få köpa fastigheten helt eller delvis bör inle förändra del ursprungliga hyresförhållandets natur, även om hyressättningen påverkas under den återstående hyrestiden.

Ett vanligt sätt atl lösa definitionsproblem av nyss beskriven nalur är alt överlämna åt en tillsynsmyndighet, i det här fallet bankinspektionen, alt göra en bedömning från fall till fall. Med hänsyn till de stora värden som här stär på spel och till atl det rör sig om en slraffsanktionerad lagstiftning bör dock förutsättningarna för auktorisation tydligt anges i själva lagen.

Nu anförda omständigheter talar enligl föreningens mening starkt för atl
någon lagstiftning om faslighetsleasing nu inte bör genomföras på grundval av
förslaget i promemorian. Om så ändå sker förordar föreningen att det i motiven
klart anges all bankinspektionen vid sin prövning av upplåningsrälten i dessa
bolag i regel förutsätts tillämpa undanlagsregeln i 7 § första stycket, andra
punkten finansbolagslagen. Upplåning skulle alltså medges med upp lill 20 gång
er del egna kapitalet. Reellt sett resulterar delta i elt kapilalläckningskrav på ca °-

4%. Ändå är denna kapiialläckningsnivå högre än för bankerna för ungefär Prop. 1987/88: 149 motsvarande typ av kreditgivning. Fasiighetskrediter upp till 75% av mark- Bilaga 3 nadsvärdel föranleder i banksammanhang endast en kapilalläckning om I "Vo och därutöver med 8%. "Genomsnittlig" kapilalläckning vid IOO°/o belåning blir därmed 2,75%. Del berättigade i alt på detta sätt "diskriminera" ägande av fastigheter jämfört med kreditgivning kan ifrågasättas.

7 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR / andra hand anföra följande

FAR tillstyrker

att definitionen på finansieringsverksamhet vidgas lill all omfatta bland annal faslighetsleasing.

8 Kreditmarknadskommittén

Kreditmarknadskommittén har ingen erinran mol all finansieringsverksamhets-begreppet nu utsträcks lill att omfatta också faslighetsrenling. När det gäller frågan om kapilalläckning för sådan verksamhet hänvisar promemorian till möjligheten alt ge dispens från gällande upplåningsbegränsning så alt kapitalkravet för ifrågavarande placeringar skulle bli omkring 5 Vo. Ifrågavarande verksamhet innebär — som promemorian också mycket riktigt påpekar — i realiteten alt lämna kredit upp lill 100 % av ifrågavarande fastighetsvärde där säkerheten inte utgörs av pantbrev ulan av förvärvet av äganderätten. Del innebär alt kreditgivaren tar hela risken av alt fasligheten nedgår i värde. Här kan jämförelse göras med lån mol pantbrev i industrifastighet där säkerheten endast upp lill 50 "Vo av fastighetens värde anses så god alt den motsvarar en kapitaltäckningsmässig risknivå på 4 "Vo. Lån därutöver skall placeras i 8-procenlklassen. Eftersom del i faslighelsrenting oftast är fräga om industrifastigheter anser kommittén alt jämförelsen väl ger vid handen atl ifrågavarande placeringar bör placeras i 8-procenlklassen. Kommittén kommer också i sill kommande betänkande all föreslå en sådan lösning. Mot denna bakgrund vill kommillén på del bestämdaste avråda från en ordning där dispens ges från upplåningsrättsregeln i finansbolagslagen.

9 Sveriges Industriförbund

Fastighetsleasing har ökat kraftigt under senare tid. Därmed har behovet av atl
utreda olika frågor i samband med denna verksamhetsform accentuerats. Som
anförs i promemorian pågår en allmän översyn av frågorna. I del arbetet bör
framförallt justitiedepartementels roll framhållas. Vid en av delta departement
nyligen anordnad hearing framkom alt fasiigheisleasingformen väcker frågor på
olika områden såsom civilrättsliga, skatterällsliga, kreditpoliliska och redovis-
ningsmässiga. Frågorna får bl. a. avgörande betydelse för hur ell faslighelslea
singbolag skall karakteriseras och definieras,
överväganden i berörda frågor fortgår nu inom bl. a. justitiedepartementet. 83

Vad gäller de kreditpoliliska frågorna bör också nämnas kreditmarknadskom- Prop. 1987/88: 149 minens arbete. Varken justiliedeparlemeniet eller kommittén har ännu lagt fram Bilaga 3 några ställningstaganden. Förslaget i promemorian om all faslighetsleasingföre-tagen skall betecknas som finansbolag och inordnas under lagen om finansbolag föregriper därför den allmänna översyn som nyss skisserats. Detta är olyckligt.

Faslighetsleasing är en ur industrins synvinkel positiv och viktig företeelse. En av effekterna med avtalsformen är atl ell industriföretag kan förslärka sin ekonomiska position, vilket kan om.sälias i investeringar och utökad verksamhet. Detta är positivt inte bara för industrin ulan också ur allmän synpunkt. Industrin anser del viktigt all faslighetsleasing får utvecklas. Promemorians förslag skulle innebära all ell omfattande lagkomplex — lagen om finansbolag — fullt ut skulle bli tillämpligt på fastighelsleasingbolagen.

Enligt förbundets mening bör resultatet av hela översynen av faslighetslea-singfrågorna — bl. a. inom juslitiedepartementel — avvaktas innan ställnings-tagandel görs lill det i promemorian framlagda förslaget. Vid denna senare tidpunkt bör etl bättre beslutsunderlag föreligga. Underlaget i promemorian är för ofullständigt och ej acceptabelt som grund för lagstiftning. Särskilt olyckligt är oklarheterna i de grundläggande civilrättsliga frågorna som inle ens är närmare analyserade. Vidare har inle vikliga gränsdragningsfrågor behandlats, l.ex. gränsen mellan fastighetsleasingföreiag, byggföretag och fastighelsförvallande förelag.

10 Småföretagens Riksorganisation (SHIO)

Organisationen anser även att man inte med ledning av promemorians material om faslighelsleasingbolag kan urskilja konsekvenserna av att dessa bolag omfattas av lagen om finansbolag. Såväl kreditmarknadskommitténs huvudbetänkande som justiliedepartemenlets utredning om leasing av fast egendom bör avvaktas innan denna fräga avgörs.

Småföretagens Riksorganisation avstyrker med hänsyn till ovanstående ell genomförande av förslaget i promemorian om auktorisation av finansbolag saml förslaget atl låta finansbolagslagen omfalla förelag som sysslar med faslighetsleasing.

11 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

När del gäller beskrivningen i promemorian av verksamhetsformen faslighetsleasing uttalas på sid 77 alt den beräkning av hyran efter realränta som i vissa fall förekommer i verksamheten innebär en indexering av den svenska kredilmarknaden som ur kreditpolitisk synvinkel bör förhindras. Riksförbundet, som i remisssvar över den kreditpoliliska lagstiftningens tillämpning i form av räntereglering för försäkringsbolag uttalat alt realränta eller indexlån bör få förekomma som elt instrument bland andra på kreditmarknaden, ifrågasätter om uttalandet har någon relevans för den i sammanhanget aktuella frågeställningen.

12 FastighetsRenting AB

Tjänsten faslighetsrenling introducerades i Sverige för tio år sedan av SPP. Sedan

dess har en rad förelag bildats för att helt eller delvis arbeta med faslighets- 84

renting/fastighetsleasing (benämningen varierar). Med som ägare/intressenter i Prop. 1987/88: 149 dessa förelag finns välkända och seriösa förelag som SPP, AMF, PK-banken, Bilaga 3 Trygg-Hansa, Skandia, S-E-Banken och sparbankerna saml ell flertal av de större byggbolagen, i. ex. Skånska, BPA och Riksbyggen.

Pä hyresgästsidan återfinns också välkända förelag som Nobel, Ericsson, Stora, IBM, ASG, Procordia, SAS, för att bara nämna några. Även kommuner finns med som hyresgäster.

Inga missförhållanden eller ens tendenser till missförhållanden har påtalats av berörda parter, dvs. renlingförelagen och deras hyresgäster, under de tio år verksamhelen pågått. Däremot finns allmänna utsagor från Föreningen auktoriserade revisorer. Industriförbundet, m.fl. om den nytta för näringslivel som reniingföretedsen innebär.

Faslighetsrenling har tillkommit för all industriföretag och andra anser sig kunna använda sill egel kapital bättre i den egna huvudverksamheten än om det är bundet i fastigheter. Med hjälp av renling ökar alltså invesieringskapitalei i näringslivet ulan extern upplåning. Det frigjorda kapitalel möjliggör egenfinan-siering av utvecklingsinsatser och bidrar aktivt till ökad konkurrenskraft för svensk industri och svenskt näringsliv.

Mol den här bakgrunden framstår det som minst sagt uppseendeväckande all finansdepartementet i rubricerad promemoria lägger fram elt förslag till provisorisk lagstiftning rörande faslighelsrenting.

Förslaget har inle föregåtts av vare sig kartläggning eller analys av aktuella branschförhållanden. Någon analys av eventuella missförhållanden har heller inte gjorts.

Intrycket av improvisation förstärks av den starkt forcerade beslutstaklen. Förslaget presenterades i slutet av december 1987 och är avsett att träda i kraft redan den I maj 1988.

Inte ett enda fastighetsrentingföreiag har fått promemorian på remiss, trots atl antalet remissinstanser är så högt som ljugosju. Även delta är högst uppseendeväckande. Svensk tradition bjuder all den som berörs av ell politiskt beslut skall ges rimliga chanser alt komma med synpunkter, innan beslut fattas.

I det aktuella fallet ökar vikten av atl berörda parter hörs, eftersom förslaget i den form det föreligger helt saknar bakgrundsanalys och hållbar argumentering.

FastighetsRenting avstyrker följaktligen förslaget i promemorian i den del det berör faslighelsrenting.

Samtidigt förklarar vi oss beredda all konslruklivi medverka i del allmänna översynsarbeie rörande faslighelsrenting som pågår inom dels justiliedeparle-mentel, dels kreditmarknadskommittén.

FastighetsRenting AB

Avslutningsvis vill vi kort presentera förelaget FaslighelsReniing AB och något kommentera resonemangen i promemorian.

FastighetsRenting är etl faslighels- och byggbolag. FastighetsRenting köper, bygger, hyr ut och säljer fastigheter. I åtskilliga fall ställer FastighetsRenting ul en option för hyresgästen att i framtiden förvärva fastighet till visst pris.

Optionen som FastighetsRenting ställer ul innebär aldrig elt tvång för hyres
gästen att köpa, bara en möj lighet. „,

Fördelarna för elt företag alt sälja sin faslighet och sedan hyra den kan i korta Prop. 1987/88: 149
drag sammanfattas med följande punkter: Bilaga 3

— Frigör kapital. Genom en renlingaffär frigörs resurser för andra investeringsmöjligheter.

— Starkare balansräkning. Företagens finansiella styrka ökar, vilket stärker deras konkurrenskraft.

— Internhyressättning. Efter en renlingaffär åsätts varje enhet av fastigheten en marknadshyra, vilkel i allmänhet leder till en effektivisering av verksamheten.

— Strategiska fastigheter Gemensamt för de företag som väljer rentingaliernali-vel är atl den aktuella fastigheten ofta är av strategisk belydelse för förelaget. Äterköpsmöjligheten ger företaget etl starkare besittningsskydd än i etl rent hyresförhållande. Även om man inte för tillfället har några planer på återköp, kvarstår möjligheten.

Den kraftiga utvecklingen för FastighetsRenting och andra renlingförelag har visat att svenskt näringsliv har ell stort behov av an hyra med option. Att i . framtiden ha möjligheten all återfå ägarkonirollen av fastigheten är för många av de stora industriföretagen elt livsvillkor för atl våga sälja sin faslighet — alternativt låta ell byggföretag uppföra en industrianläggning för att sedan hyra den med option. (Den senare lösningen ligger t. ex. till grund för FaslighelsRentings affär med IBM i Göteborg.)

FastighetsRenting kan lämpligast karaktäriseras som ell fastighetsbolag som arbetar med ell optionsförfarande för all öppna nya marknader för faslighets-bolagen. Om förslaget i finansdepartementets promemoria genomförs uppslår en rad myckel svåra gränsdragnings- och definitionsproblem mellan vad som är finansbolag, fastighetsbolag och fastighelsrentingbolag. Dessa problem har inte alls berörts av författarna lill promemorian. Skillnaderna mellan fasiighelsbo-lag/fastighetsrenlingförelag och finansbolag är i själva verket så stora all de på ett avgörande sätt talar emot en likartad reglering av de olika företagsformerna.

Den grundläggande anledningen till alt finansdepartementet i promemorian vill auktorisera finansbolagen är omtanken om konsumenterna.

FastighetsRenting arbetar inle med några affärsförhållanden gentemot konsument. Förelaget arbetar med uthyrning av fast egendom lill juridiska personer, realvärden. Finansbolagen, däremot, arbetar med leasing av lös egendom till såväl juridiska som fysiska personer. Dessa objekt förslits relativt snabbi och sjunkier i värde. Häri finns en grundläggande skillnad i finansbolagens och fastighetsbolagens riskprofil. Fastighetsbolagen/fastigheisrenlingbolagen köper fastigheter till marknadsvärden, varvid fastighetsvärderingen är det centrala. Finansbolagen, å sin sida, grundar sina affärsbeslut på en kredilbedömning av potentiella låntagare.

En risk som finansdepartementet pekar på i promemorian är all renlingförelagen inle skulle ha en kongruens mellan sin iniäklssida och sin kostnadssida. Dä FaslighelsReniing i del stora flertalet fall i sin hyressättning begagnar sig av ränteklausuler torde företagels riskexponering vara lägre än de traditionella fastighetsbolagens, vilka på sin iniäklssida oftast arbetar med konsumentprisindex-klausuler och på sin kostnadssida med fasta eller rörliga räntesatser.

Som bolag betraktat är därför FastighetsRenting utsatt för lägre risker än både

finansbolag och traditionella fastighetsbolag.

Vi betraktar oss således som elt fastighetsbolag och bör behandlas som ell Prop. 1987/88: 149 sådant. Vi ser inga behov av all reglera faslighetsrenling som företeelse, då det Bilaga 3. bara skulle leda till minskad konkurrens eller snedvridna konkurrensförhållanden på fastighetsmarknaden. En omedelbar effekt av reglering skulle således bli ökade kostnader för hyresgästerna.

13 Entreprenörföreningen

1 promemorian föreslås viss ändring av finansbolagslagens definition av finansie-ringsverk.samhet. Syftet härmed är att s.k. faslighetsleasing skall falla under lagens tillämpningsområde. Motivet för all så bör vara fallet anges i promemorian vara att fastighetsleasing skall bli föremål för offentlig insyn och att garantier därmed skall skapas för all verksamheten "drivs i sunda former".

Som konstateras i promemorian har fastighetsleasing funnits på marknaden i ca 10 år och omfattningen av densamma är betydande. Såvitt Entreprenörföreningen har sig bekant finns inga exempel under denna tid på all faslighetsleasing drivits i osunda former eller att någon leastagare förorsakats skada. De farhågor som uttalas i promemorian beträffande risker etc. med fastighetsleasing förefaller sålunda enligl Entreprenörföreningen vara överdrivna.

Även i övrigt ger promemorian intryck av en tämligen negativ inställning till faslighetsleasing. Någon grund härför anser Enlreprenörföreningen inle finnas. Enligl föreningens mening är faslighetsleasing en för industrin positiv företeelse och föreningen anser att del snarast finns skäl att tillse all förutsättningar skapas för en utveckling av densamma i stället för all införa regler som verkar hindrande eller försvårande för verksamheten. Fastighetsleasing gör det sålunda bl. a. möjligt för leastagaren all frigöra kapital som kan användas för investeringar och utökad verksamhet etc. Detta innebär i sin tur alt fastighetsleasing även ur allmän synpunkt utgör en positiv företeelse.

I och för sig finns när del gäller faslighetsleasing frågeställningar på olika områden som inte är helt klarlagda. Som uttalas i promemorian pågår dock en allmän översyn av fastighetsleasingen. Översynen omfattar enligt promemorian såväl den faslighelsrättsliga sidan av fastighetsleasing som den kreditpolitiska. Någon anledning all föregripa dessa utredningar har i promemorian inle visats föreligga. Därtill kan konstateras all del förslag som läggs fram i promemorian riskerar att medföra vissa gränsdragningsproblem. De närmare förutsättningarna för hur en avgränsning skall ske mellan faslighetsleasing och andra verksamheter som inrymmer uthyrning av fastigheter m.m. ges sålunda inle. I stället konstateras bara att avgränsningen bör ske utifrån den praxis som utvecklats när del gäller leasing av lös egendom. Med hänsyn till den stora belydelse avgränsningen har — och lill all lagstiftningen dessutom är slraffsanktionerad — är del enligt Entreprenörföreningens mening inte acceptabelt atl förutsättningarna för lagens tillämplighet är så oklara som är fallet enligt det föreliggande förslaget.

Entreprenörföreningen anser mot bakgrund av ovanstående inte alt del finns skäl alt ulan ordentlig utredning och analys mer eller mindre provisoriskt lagstifta om faslighetsleasing. Entreprenörföreningen avstyrker därför bestämt ett genomförande av promemorieförslaget i nu berörd del.

14 Nordisk Renting AB Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 I promemorian föreslås atl "fastighetsleasing" eller "faslighetsrenling" skall

anses utgöra finansieringsverksamhel enligt lagen om finansbolag.

Nordisk Renling AB är etl byggnads- och fastighetsbolag som köper, säljer, bebygger och hyr ul olika slags fastigheter. I samband härmed utställs ofta en option till hyresmannen, som härigenom erhåller en rättighet atl i framtiden förvärva fastigheten i fråga på vissa bestämda villkor.

Enligt promemorians beskrivning av faslighetsleasing skulle förmodligen vissa delar av vår verksamhet karaktäriseras som finansbolagsverksamhel och andra delar inte. Detta förhållande torde sannolikt drabba de flesta byggnads- och fastighetsbolag eftersom avgränsningen mellan faslighetsleasing och annan fastighetsförvaltning är synnerligen oklar.

Eftersom promemorian inle innehåller någon som helst analys av denna av-gränsningsproblemaiik och de komplikationer som på grund härav kan uppstå anser vi atl föreliggande förslag inle kan läggas lill gmnd för lagstiftning.

Från principiella, näringsfriheismässiga och inle minst konkurrensneutrala utgångspunkter krävs en klar definition av vad som skall anses utgöra faslighetsleasing i lagens mening.

Faslighetsleasing föreslås dessutom medföra betydande krav på kapilalläckning till skillnad från den fastighetsförvaltning, som inte anses utgöra fastighets-leasing.

Delta skulle medföra en betydande snedvridning av konkurrensen på marknaden fill nackdel för i första hand hyresgästerna. Kraven pä kapitaltäckning har lill och med föreslagils högre än motsvarande krav i banklagen, vilket vi finner alldeles orimligt.

Eftersom överträdelse av den föreslagna lagstiftningen föreslås bli straffbelagd, med böter eller fängelse upp lill elt år, måste vi av lagstiftningen rimligen kunna utläsa vilka verksamheter som kräver tillstånd och inte.

Vi anser atl promemorians förslag, såvitt gäller faslighetsleasing, överhuvudlaget inte är motiverad.

1 promemorian saknas helt någon kartläggning av fastighetsleasingens omfattning och inte heller finns någon utredning om eventuella missförhållanden. Tvärtom påpekas all de flesta s. k. fasiighelsleasingavialen slutils av välrenommerade företag.

Mot bakgrund av detta finner vi inget skäl till atl just denna fråga behandlas extra skyndsamt, såsom motivet är för behandling av finansbolagsverksamhet, sorn riktar sig mot hushåll.

Eftersom frågor om faslighetsleasing nu dels behandlas av kreditmarknadskommittén, dels är föremål för en allmän översyn på andra håll, måste en ny och illa underbygd lagstiftning i detta läge förefalla synnerligen omotiverad.

Vi vill därför föreslå att departementet avvaktar bland annal kreditmarknadskommitténs betänkande i denna del innan eventuellt ny lagstiftning föreslås.

Del är med stor undran och förvåning som vi noterat, atl inle någon företrädare för byggnads- och eller fastighetsbranschen eller för s.k. fasiigheis-renlingföretag berells tillfälle alt avge yttrande.

Vi inger detta yttrande, trots atl vi ej inbjudits här till, därför atl vi ser så
uppenbara brister i föreliggande förslag. oo

15 FV Fastighetsvärden AB Prop. 1987/88: 149

Vi köper, bygger, hyr ut och säljer fast egendom. I samband med nytljanderäits-upplåtelse utställs i regel en option för hyresmannen all i framliden förvärva fastigheten för visst pris.

I promemorian föreslås atl "faslighetsleasing" eller "faslighetsrenling" ska anses utgöra finansieringsverksamhet enligt lagen om finansbolag. Ulan någon analys, då del gäller att avgränsa faslighetsleasing från annan verksamhet som ej bör ulgöra finansieringsverksamhet, sägs atl ledning bör hämtas "från den praxis som utvecklats vad gäller leasing av lös egendom". Del torde inle finnas någon sådan praxis som skulle kunna klargöra huruvida bl. a. vi skulle bli alt bedöma såsom finansbolag eller inle. Detta finner vi synnerligen otillfredsställande. Vi erinrar om atl gränsdragningsfrågan blir av mycket stor betydelse inle bara för oss, ulan för många företag i fastighetsbranschen, som bedriver olika lyper av rörelse.

Från principiella och näringsfrihetsräilsliga utgångspunkter krävs en klar definition av vad som ska anses utgöra faslighetsleasing i lagens mening.

Vi anser inle heller att promemorians förslag, såvitt gäller s. k. faslighetsleasing, är tillfredsslällande motiverade. Bl. a. innebär den föreslagna kapilalläckningsregdn för faslighelsleasingbolag ell betydligt högre kapilalkrav än motsvarande krav i banklagen, vilkel vi finner orimligt.

Fastighetsleasing är enligl uppgift i promemorian f. n. föremål för en allmän översyn inom departementet. Vi anser all den nu föreslagna lagstiftningen vad gäller faslighetsleasing ska anslå lill dess den allmänna översynen avslutats. De frågor som aktualiserats i promemorian bör nämligen bedömas i samband med denna översyn. Vidare bör i detta sammanhang även beaktas resultatet av kreditmarknadskommitténs betänkande, vilket väntas komma i april 1988.

Sammanfattningsvis avstyrks att innehållet i promemorian vad gäller fastighetsleasing läggs till grund för lagsfiftning.

16 Svensk Fastighetsleasing AB

Fastighetsleasing som företeelse har tidigare bedömts i samband med utformningen av nuvarande finansbolagslagen. Del framkom då atl upplåtande av fast egendom inte skulle omfattas av finansbolagslagen, beroende på bl. a. svårigheter alt definiera företeelsen och klargöra gränsdragningen mol näraliggande verksamheter.

Kriteriet på fastighetsleasing är i det nu framlagda förslaget tydligen tänkt all
ske utifrån en bedömning om bolaget bedriver sin uthyrning efter samma praxis
och omfattning som gäller vid uthyrning av lös egendom. En sådan klassificering
framstår som vag och godtycklig. Uthyrning av fastighet med antingen option på
framlida köp eller hyressättning baserad på olika ränteförändringar är inte ovan
lig på marknaden. Den tänkta klassificeringen skulle lätt kunna få lill följd an
vissa faslighelsleasingbolag regleras medan företeelsen tillåls fortleva oreglerad i
andra icke-reglerade bolag. De senare skulle alltså kunna bedriva sin verksamhet
Ulan alt ha tillräckligt egel kapital, lämplig ägarstruktur eller tillräckligt kunnan
de inom fastighetsbranschen och därmed orsaka just de problem som beskrivs i
promemorian. 89

1 promemorian beskrivs vissa möjliga risker förknippade med fasiighetslea- Prop. 1987/88: 149 sing. Vi har viss förståelse för dessa farhågor men uppfattar dem överdrivna då vi Bilaga 3 hittills inte kunnat se några som helst tendenser till vad som beskrivs i promemorian. Med hänvisning till vad vi anfört ovan anser vi del vara av stor vikt att endast seriösa förelag med etl tillräckligt eget kapital arbetar med faslighetsleasing. Därför motsätter vi oss inle att regler skapas för denna verksamhet. Vi vänder oss däremot bestämt mot den oklarhet med vilken förslaget söker definiera faslighetsleasingverksamheten.

Vi förstår inle heller varför reglering av faslighetsleasing med denna hast tillfogats förslaget lill Auktorisation av finansbolag.

Kreditmarknadskommittén, som beräknas slutföra sill arbete under 1988, har enligt uppgift för avsikt all behandla faslighetsleasing. Kommittén kommer alt belysa denna verksamhet med utgångspunkt i de motiveringar som i promemorian anförs som skäl all nu inordna faslighetsleasing under finansbolagslagen. Inom kommittéarbetet skulle det kunna ges möjlighet att utföra den nödvändiga undersökning av företeelsen faslighetsleasing som måste föregå ett övervägande huruvida företag som bedriver faslighetsleasing skall omfattas av auktorisation, kapilalkrav och liknande.

Vi avvisar således förslaget att faslighetsleasing regleras på det sätt som anges i promemorian. Vi ställer oss emellertid positiva till alt kreditmarknadskommittén utreder faslighetsleasing och lägger fram ell förslag lill huruvida denna verksamhet skall kunna regleras. I delta sammanhang anser vi också atl man bör utnyttja de erfarenheter som företag verksamma inom just fastighetsleasing gjort av olika former av fastighetsulhyrning.

17 Skandinavisk Fastighetsrenting AB

Fastighets- och finansmarknaderna har under se senaste åren varit föremål för en kraftig utveckling. Nya tjänster har ständigt växt fram. Vissa av dessa nya tjänster innebär närmanden mellan de mer traditionella fastighets- och finansmarknaderna. Faslighetsrenling eller faslighetsleasing är en av dessa företeelser. Den kraftiga utvecklingen av fastighetsreniing/leasing är ett uttryck för det stora behov svenskt näringsliv har all hyra med option. Alt ha möjlighet all få ägarkonirollen av fastigheten i framliden är för många industriföretag en eftertraktad förstärkning av besittningsskyddet till fastigheten. Att därifrån anse företeelsen fastighetsreniing/leasing vara en finansiell tjänst leder för långt.

Departementets promemoria avhandlar i huvudsak frågor kring auktorisation av finansbolag. Vi konstaterar att del i den remitterade promemorian helt saknas en kartläggning av fastighetsrenlingens omfattning, hur aktörerna ser ut och hur kundkretsen är beskaffad. Än mindre finns någon utredning om eventuella missförhållanden.

Den remitterade promemorian saknar dessutom en definition av företeelsen
fastighetsreniing/leasing. Inle minst illustreras detta av alt de i 3 § finansbolags
lagen gjorda undantagen för finansiering i samband med produktionsföretags
avsättning av egna tjänster eller varor föreslås bli oförändrade. I de flesta bygg
nads- och fastighetsbolag förekommer hyresavtal både med och utan ränteklau
suler. Detta skapar gränsdragningssvårigheter och därigenom kohkurrensneutra-
litetsproblem. Liknande svårigheter uppkommer om man skall skilja fastighets- 90

reniing/leasing frän övrig faslighets- och kapitalförvaliande verksamhet. Den Prop. 1987/88: 149 omständigheten all elt fastighelsförvallande bolag under löpande hyresperiod Bilaga 3 träffar ett avtal med en hyresman om all denne senare skall få köpa fastigheten bör inle förändra del ursprungliga hyresförhållandets nalur, även om hyressättningen påverkas under den återstående hyrestiden.

Från principiella och näringsfriheismässiga utgångspunkter krävs en klar definition av vad som ska anses ulgöra fastighetsreniing/leasing.

Fastighetsreniing/leasing är enligl den remitterade promemorian föremål för en översyn inom departementet. Vi anser det rimligt an avvakta lagstiftning tills dess den allmänna översynen avslutats. Vidare bör även beaktas kreditmarknadskommitténs betänkande. Enligt vår uppfattning finns inga motiv för ell forcerat och mindre penetrerat lagförslag.

Vidare kan vi tycka det vara något förvånande atl vi som aktör på den marknad som departementet anger som "faslighetsleasingmarknaden" inte inbjudits alt yttra oss över finansdepartementets förslag. Ej heller har oss veterligen någon annan länkbar företrädare för företeelsen "fastighetsreniing/leasing" inbjudits atl yttra sig.

Vi förslår betydelsen av de synpunkter finansdepartementet har lämnat och är icke negativa till insyn i och rimliga krav på vår verksamhet om detta sker på genomtänkta, tydliga och konkurrensneutrala villkor.

Men då vi finner den remitterade promemorian, i de delar den behandlar fastighetsleasing, dåligt genomarbetad saknas idag enligt vår uppfattning helt underlag för lagstiftning rörande fastighetsreniing/leasing.

18 Granit & Beton Fastighetsrenting AB

Inledningsvis konstateras all nämnda promemorian kapitel 4 innehåller etl avsnitt som särskilt behandlar faslighetsleasing. I avsnillet presenteras ell lagförslag som angår alla de bolag som gör eller tidigare gjort s. k. fastighetsleasingaffärer. Till vår förvåning kan vi dock notera att inga företrädare för de frislående fastighelsleasingbolagen finns med bland alla de av departementet utsedda remissinstanser. Detta är förbryllande och synnerligen anmärkningsvärt.

Del är vidare svårt atl förslå av vilket skäl finansdepartementet måste behandla frågan om fastighetsleasing så skyndsamt och summariskt. Detta särskilt mol bakgrund av kreditmarknadskommitténs pågående arbete och det faktum att faslighetsleasing utreds ur civilrältslig synpunkt av Justitiedepartementet. Etl förslag om faslighetsleasing kan inle baseras på så svaga argument som t. ex. atl det inle torde föreligga något skäl all behandla leasing av fast egendom i annan ordning än lös egendom. Här måste istället ske en grundläggande undersökning av verksamhetens omfattning, intressenter och villkor. Justitiedepartementet har just i detta syfte hållit en hearing med branschens företrädare.

Distinktionen mellan s. k. faslighelsleasingbolag och andra fastighetsbolag förefaller f. n. svävande. Vi vill påpeka att denna typ av fastighetsaffär med en utköpsoption för hyresmannen idag är vanligt förekommande hos många byggföretag, fastighetsbolag, försäkringsbolag m. fl.

Vi är inte negativa — sannolikt inle heller branschen — till insyn och ej heller
till konkurrensneutral reglering. Med åberopande av konkurrensneuiral reglering
åsyftar vi de olikheter som föreligger i lagförslaget beroende på i vilken bolags- 91

form verksamheten bedrivs. Vi tror definitivt inte atl faslighetsleasing som be- Prop. 1987/88: 149 drivs i fristående bolag ulan vidare kan eller bör jämföras med elt finansbolag Bilaga 3 som lill stor del sysslar med konsumentkrediler.

Sammanfattningsvis avstyrker vi förslaget om faslighetsleasing. Vi menar istället alt Justiliedeparlemeniet och kreditmarknadskommitténs utredningar skall bilda underlag för nya lagsliflningsförslag varvid vi förutsätter atl även faslig-hetsleasingbolagens företrädare ges tillfälle atl yttra sig.

3 Avräkning för kapitaltillskott till dotterbolag

1 Bankinspektionen

En väsentlig regel för alt bevara soliditeten i etl kreditinstitut utgörs av den avräkningsregel som återfinns i bankrörelselagen. Regeln innebär all del bokförda värdet av vad en bank som aktiekapital eller i annan form lillskjutil lill in- eller utländskt företag som bedriver någon form av bankverksamhet skall avräknas från bankens eget kapital. En liknande regel finns i fondkommissionslagen. Bankinspektionen föreslog i sin skrivelse 1982 all motsvarande regel skulle införas i finansbolagslagen och tillstyrker sålunda att avräkningsregdn införs nu. Avräkningen kommer att följa den praxis som etablerats för banker. De övergångsproblem som finns torde i nuvarande kreditmarknadsläge kunna lösas inom ramen för de föreslagna övergångsreglerna.

2 Svenska sparbanksföreningen

Sparbanksföreningen vill slutligen peka på etl förhållande som har samband med den föreslagna avräkningsregdn, atl man från ell finansbolags egel kapital skall avräkna vad bolaget lillskjutil till annal företag som bedriver finansieringsverksamhet. Enligt föreningens mening talar övervägande skäl för atl del i den för finansbolagen gällande upplåningsrätlsregdn bör införas en avräkningsregel som motsvarar den som gäller enligt bankernas kapilalläckningsbeslämmelser. Det ter sig i så fall rimligt all viss del av de överavskrivningar som görs på leasing-objekt får inräknas i kapitalbasen och därmed bli upplåningsrätlsgrundande. Etl förslag av sådan innebörd — all 40 "lo av ifrågavarande överavskrivningar skulle få inräknas i kapitalbasen — framfördes av bankinspektionen i en skrivelse år 1982, vilken nu behandlas av kreditmarknadskommittén. Sparbanksföreningen föreslår atl kapitalbasen breddas genom alt överavskrivningarna lill viss del tillåls ingå i denna.

3 Sveriges Föreningsbankers Förbund

Slutligen går SFF in på förslaget avseende ändring i upplåningsrättsreglerna.

SFF delar helt uppfattningen atl del är riktigt att reglerna skärps. Inte minsl är
del fråga om all ändra en beslående skillnad i reglerna för banker och finans
bolag. Det är naturiigtvis inte konkurrensneulralt alt bank i kapitaltäcknings
hänseende får avräkna från sitt egel kapital satsningar i förelag som bedriver
finansieringsverksamhet medan motsvarande inte gäller för finansbolag. SFF är
emellertid tveksam till om del är rätt all genomföra denna ändring redan nu.
Inom KMK har diskuterats ett förslag om att införa en regel om s. k. konsolide- 92

rad kapilalläckning, i bankbolagskoncerner. Denna princip, som synes ha fåll Prop. 1987/88: 149 genomslag i de flesta länder inom den s. k. lO-gmppen, förefaller ha vunnit gehör Bilaga 3 även inom KMK och kommer troligen all införas i den svenska lagstiftningen. Om så blir fallet kommer den troligen även att bli tillämplig för finansbolagskoncerner. Vid sådant förhållande kommer finansbolagen all få en viss lättnad avseende kapitalkravel jämfört med del som föranleds av de i promemorian föreslagna reglerna (dock en avsevärd skärpning jämfört med nuläget).

Den beskrivna situationen leder lill all finansbolagen skulle utsättas för en ofillfredsställande ryckighet när del gäller kapitalkravel om förslagen i departementspromemorian leder lill en provisorisk lagstiftning. SFF kan därför inle tillstyrka förslaget, trots atl del skulle medföra en tidigareläggning av en förbättring av konkurrensförhållandena mellan bank och finansbolag. Om förslaget ändock genomförs redan nu vill SFF peka på en detalj, som i vart fall övergångsvis bör ändras. Förslaget om avräkning från eget kapital vid satsningar i bolag som bedriver finansieringsverksamhel — i kombination med den definition av finansieringsverksamhet som föreslås — leder lill all finansbolag får avräkning lill 100 % för den händelse kapital satsas i kreditakliebolag. Detta innebär etl hårdare krav än bankernas i motsvarande fall (8 % kapitaltäckning). Även om del ovan berörda — inom KMK diskuterade — förslaget om s. k. konsoliderad kapilalläckning senare leder lill en avsevärd skärpning för bankerna särskih avseende aktieinnehav i kreditakliebolag finns ingen anledning alt under en kort övergångslid införa regler som helt vänder på konkurrensförutsättningarna. SFF anser således all — i den mån finansbolag har aktier i kreditakliebolag — avräkningsregdn bör konstrueras så alt den i realilelen innebär en kapilalläckning på 8 "Vo.

SFF har i sak inget all erinra mot övriga förslag.

4 Finansbolagens Förening Inledning

I promemorian föreslås etl tillägg till 11 § finansbolagslagen av innebörd atl det från finansbolagets egna kapital skall avräknas det bokförda värdet av vad bolaget som aktiekapital eller i annan form tillskjuiit lill annal in- eller utländskt företag som driver finansieringsverksamhel.

De nuvarande upplåningsrältsbestämmelserna för finansbolag innehåller ingen föreskrift om avräkning från bolagels egel kapital för vad bolaget lillskjutil lill organisationsförelag. Den beskrivna regeln är i sak identisk med den bestämmelse i 2 kap. 9 § bankrörelselagen som reglerar motsvarande förhållanden för banker.

Regeln innebär alt det "koncernlänkande" som nu finns när del gäller kapitalförsörjningen i banker överförs på finansbolagskoncerner. Den föreslagna regeln kommer att ställa stora krav på stora kapitaltillskott i många finansbolag.

Föreningen har i princip inget atl invända emot atl en viss avräkning av värdet
av aktieinnehav i dotterbolag skall ske i moderbolaget. Det egna kapitalet skall
inle helt eller delvis kunna ulgöra riskkapital i flera kredifinstitut samtidigt.
Föreningen har dock allvarliga invändningar mot förslaget i dess nuvarande
form. Enligt föreningens bestämda uppfattning måste regeln kompletteras med
ändrade regler för bestämning av kapitalbasen. Vidare bör själva avräkningsbe- 93

stämmeisen förändras lill sill innehåll. Från moderbolagels egel kapital bör Prop. 1987/88: 149 nämligen avräknas endast så stor del av det bokförda värdet av aktierna i dotter- Bilaga 3 bolaget som motsvarar värdet av del egna kapitalet i del ägda bolaget. Föreningens synpunkter utvecklas i det följande

Allmänt om kapilalläckningsbeslämmelser

På senare tid har man i olika uiredningssammanhang diskuterat kapiialkraven för främst banker, i Sverige också för finansbolag och andra kreditinslilut.

En arbetsgrupp (Baselkommiilén) inom den så kallade lO-gmppen i OECD och i vilken Sverige ingår har i åtskilliga år arbetet på all höja kapiialkraven på banker med inlernationell verksamhet i syfte all öka stabiliteten inom del internationella banksystemet. Gruppen har nu lagt fram ell förslag som under våren 1988 remissbehandlas i Sverige. Det kommer sannolikt all leda till lagstiftning så småningom.

En viktig del av kreditmarknadskommitténs arbete är all föreslå nya regler om kapitalkrav och kapilalläckning för banker och finansbolag. Kommittén avser atl lägga fram dessa förslag dels i sill huvudbetänkande dels i etl delbetänkande under 1988. Med hänsyn till all viss samordning är önskvärd med 10-gruppens förslag väntas det definitiva förslaget först i det senare ddbelänkandel.

En gemensam strävan i dessa båda förslag är atl få till stånd en mer realistisk värdering av riskerna i olika kreditengagemang från kreditinstitutens sida, vilkel motiverar ändringar i kapilaltäckningsbestämmdserna.

Parallellt härmed löper tanken atl även kapitalbasen bör bestämmas på elt mer adekvat sätt. Etl viktigt led häri är all en skälig andel av värderegleringsreserverna föreslås ingå i del egna kapitalet. För finansbolagens vidkommande föreslår kommillén sålunda atl 40 °/o av värderegleringsreserverna för leasing i forlsällningen skall inräknas i kapitalbasen. I linje härmed föreslår kommittén vidare en avräkningsregel för finansbolag, identisk med den som nu föreslås.

Föreningen konstaterar atl den utveckling mot elt ökat koncernlänkande i redovisningshänseende som nu präglar utvecklingen är logisk. Men när förändringar skall genomföras anser föreningen alt tre krav ovillkorligen bör ställas på lagstiftningen.

För del första skall ändringarna i sig vara välmotiverade och logiskt konstruerade.

För det andra bör ändringarna så långt möjligt genomföras samtidigt för alla institut under tillsyn för atl konkurrensojämlikheler skall undvikas.

För det tredje måste förslagen vara så utformade alt ryckigheter i kapitalanskaffningen motverkas.

Föreningen anser atl kritik kan anföras mol det nu framlagda förslaget från alla dessa utgångspunkter. I korthet innebär kritiken atl man vid avräknings-regelns utformning inte har beaktat bestämmelsens syfte som är atl eliminera dubbelräkningen av del egentliga riskkapitalet inom en koncern, all regeln har utbrulils ur sitt logiska sammanhang, vilket innebär alt de betydligt viktigare frågorna om kapilalläckning och vidgning av kapitalbasen lämnats utanför samt att ändringen kommer alt åtminstone temporärt medföra starkt ökade kapitalkrav för vissa finansbolag. Eftersom denna effekt kommer atl mildras när de av kreditmarknadskommittén/1 O-gruppen förordade reglerna införs blir följden just den ryckighel i kapitalanskaffningen som bör motverkas.

Avräkningsregelns konstruktion Prop. 1987/88: 149

I en framställning år 1982 anförde bankinspektionen atl en regel om avräkning °

borde införas för även finansbolagens vidkommande. Inspektionen anförde därvid atl finansbolagens möjlighet all i samma juridiska person driva inle bara finansieringsverksamhet ulan åtminstone teoretiskt välja annan verksamhet med en kapitaltäckning på ca 8 % medför atl elt sådant diversefierat bolags hela upplåning kommer alt ställas i relation lill bolagets kapitalkrav oavsett för vilken verksamhet upplåningen verkställs och att för de fall de upplånade medlen används för tillskott av riskkapital i form av aktier/eller förlagskapilal lill olika bolag, den nuvarande kapilalläckningsregdn inte är fillfredsställande.

Framställningen hänvisades till kreditmarknadskommittén.

Kommillén överväger med anledning härav en ordning som i huvudsak innebär

alt den nuvarande upplåningsrätlsregdn ersätts med en kapilaltäckningsbestämmdse, utformad som en trappa med varierande kapilalläckningsgrader beroende på risktagandel, i stort sett följande de principer som gäller för bankerna,

atl banklagens regel om avräkning för doiterbolagsaktier i tillämpliga delar överförs lill den gemensamma ramlagen för kreditinstituten och

att kapitalbasen breddas jämfört med nuvarande finansbolagslag i så måtto all däri skall ingå även 40 "Vo av överavskrivningen på leasing.

Föreningen delar uppfattningen all upplåningsrätlsregdn bör ersättas med en kapitaltäckningsregel för finansbolagens vidkommande. Banklagsregeln bör i vissa hänseenden kunna utgöra mönster för en sådan bestämmelse. Föreningen stödjer också tanken på atl överavskrivningarna på leasing bör inräknas i kapitalbasen på av bankinspektionen föreslaget sätt. Som framhållits ovan är det i själva verket nödvändigt atl genomföra åtminstone den sista förändringen om man dessutom tänker införa regler om avräkning för doiterbolagsaktier.

När del gäller den sistnämnda frågan vill föreningen inledningsvis framhålla att det mofiv som inspektionen ursprungligen anförde för regelskärpningen i frågan inte torde äga full giltighet om kreditmarknadskommitténs förslag genomförs i övrigt. De blivande kreditmarknadsbolagen får nämligen definitions-mässigl endast ägna sig åt finansieringsverksamhel, låt vara atl delta begrepp vidgas något jämfört med den nuvarande definitionen i I § finansbolagslagen. Dessa bolag kommer därmed atl vara hårdare styrda i sin ullåningsverksamhet, vilket bidrar lill en minskning av riskexponeringen.

Icke desto mindre godtar föreningen tanken på atl en viss avräkning av värdet av aktieinnehav bör ske i moderbolaget. Frågan är emellertid med vilket belopp avräkningen skall ske.

Banklagsregeln tillämpas nu så an avräkning sker vid förvärv av bolag med elt belopp som motsvarar köpeskillingen, alltså det fulla aktievärdet. Detta innebär alt t. ex. värdet av goodwill i del förvärvade bolaget kommer att avräknas helt.

Enligt föreningens uppfattning bör detta sätt att tillämpa regeln på sikt ändras för bankerna. Redan nu finns del emellertid anledning alt för finansbolagens del tillämpa en annan ordning. Som påpekats i del föregående är grunden för avräkning alt kapitalet inte skall kunna riskeras samtidigt i två olika kreditinsfitul (moder- och dotterbolag) i en koncern. Vad är del då som utgör tillskjutet

riskkapital i samband med förvärv av elt dotterbolag? Tolkningen får betydelse i □<-

de fall del bokförda värdet på aktierna avviker från "förvärvat egel kapital".

Enligt föreningens mening kan det i egentlig mening tillskjutna kapitalet anses Prop. 1987/88: 149 vara lika med del förvärvade bolagets egna kapital. Häri inräknas, förutom del Bilaga 3 redovisade beskattade kapitalet, den del av obeskattade reserver (lagerreserv, investeringsfond etc.) som inte utgör latent skatteskuld, alltså i aktiebolag vid nuvarande skattesatser ungefär hälften av dessa reserver. Om priset för dolterbo-lagsaktierna är lika med det sålunda beräknade egna kapitalet anses koncernens anskaffningskostnad för dotterbolagets tillgångar vara lika med deras i dotterbolaget bokförda värdet.

Om priset för aktierna överstiger del enligl ovan beräknade egna kapitalet kan detta antas i första hand bero på all övervärden (dolda reserver) finns i dotterbolagets anläggningstillgångar, maskiner och inventarier, byggnader, mark, värdepappersinnehav (eventuellt även andra specifika tillgångar) eller skulder (t. ex. pensionsskuld), i andra hand — under förutsättning all dotterbolaget bedriver rörelse — på att i priset för aktierna ingår ell goodwillvärde som t. ex. värden i form av organisation, affärskontakter och datasystem. Det senare framkommer då som en restpost i analysen. Ingen av dessa poster är all se som riskkapital i här diskuterad mening.

När del gäller den redovisningsmässiga behandlingen av goodwill är följande alt notera.

I det förvärvande bolagets balansräkning ingår goodwillen som en icke särdefi-nierad särpost i den bokförda värdet av dotlerbolagsaktierna. Någon nedskrivning av goodwillen i moderbolaget är alltså inte aktuell.

Däremot skrivs goodwill av i koncernbalansräkningen, i regel på 10 år. Avskrivningarna belastar koncernens rörelseresultat. Jämför 17 § bokföringslagen.

Motsvarande gäller för andra koncernmässiga övervärden i anläggningstillgångar.

Upparbetad goodwill i etl dotterbolag behöver inte avräknas mot moderbolagets egna kapital (här bortses från det sällan förekommande fallet atl aktierna i dotterbolaget skrivs upp av goodwillskäl). Tanken atl delta värde skulle ha någon belydelse i riskkapilalhänseende är inte särskilt närliggande. Det ligger då en viss inkonsekvens i alt kräva avräkning av förvärvad goodwill. Båda dessa tillgångar har på olika sätt medfört kostnader för moderbolaget/koncernen. I del första fallet fördelar sig kostnaderna över en längre lid, i del andra är det en engångskostnad i samband med förvärvet, men denna skillnad bör ej vara avgörande.

Enligt del i promemorian föreslagna tillägget lill 7 § finansbolagslagen skall avräkningen ske från moderbolagels egel kapital. Som framgått överensstämmer denna lydelse med den som återfinns i banklagstiftningen. Men där tillämpas den så all avräkning sker från kapitalbasen. Föreningen utgår från atl regeln, om den införs, kommer alt tillämpas på samma sätt för finansbolagen. I motsatt fall skulle konsekvenserna bli egendomliga t. ex. inom bankkoncernerna.

Föreningen vill framhålla atl en önskvärd effekt av auktorisation för finans
bolag är en omvandling på kredilmarknaden i strukturellt hänseende. Omvand
lingen sker genom förvärv och sammanslagningar av bolag. Del är då olyckligt
om kostnaden för omvandlingen blir så hög atl den önskvärde slruktureffekien
uteblir. Ett krav på avräkning av goodwill mol del egna kapitalet i moderbolaget
blir på del sättet koniraproduklivi. Härtill kommer att redan den omständigheten
all avräkning införs för doiterbolagsaktier, oavsett vilken form som väljs, träffar
finansbolagen hårt i kapitalkravshänseende. All då kräva an hela övervärdet i ""

aktierna skäll avräknas mol det egna kapitalet är alt lägga sten på börda.

Föreningen vill till sist påpeka all skrivningen i promemorian på denna punkt Prop. 1987/88: 149 är motsägelsefull. På sidan 82 återfinns nedanför mitten en formulering om alt Bilaga 3 från finansbolagets egel kapital bör således räknas av vad bolaget investerar i andra företag och där utgör etl upplåningsrätlsgrundande kapital. Mol detta konstaterande kan inget invändas. Längre ner på samma sida refereras den lill sist föreslagna bestämmelsen, som alltså enligl föreningens mening egentligen har en annan och mer diskutabel innebörd. Bristen på överensstämmelse mellan motiv och lagtext är här tydlig.

Värderegleringsreserver för leasing

Oavsett vilken metod som skall tillämpas när del gäller aktieinnehaven kommer de nya reglerna medföra krav på, i vissa fall, mycket stora kapitahillskolt till de större finansbolagen. Som redan påpekats innebär avräkningsbeslämmelserna alt man i redovisningshänseende närmar sig etl rent koncernlänkande. Del finns då all anledning all se till alt del egna kapitalet även i andra hänseenden definieras på ell sätt som ger ell rättvisande ullryck för bolagets finansiella ställning.

Bankinspektionen har i sin skrivelse föreslagit att 40 % av överavskrivningarna på leasingobjekt får inräknas i etl finansbolags egel kapital. Även kreditmarknadskommittén är inne på denna linje, låt vara alt man för närvarande tänker sig en begränsning av storleken till etl belopp som tillsammans med övriga reserveringar svarar emot del egna kapitalet.

Skälet till atl kapitalbasen vidgas på detta sätt är alt överavskrivningarna, till den del de icke utgör latent skatteskuld, är alt se som en ren konsolidering och alt de reserverade medlen inte erfordras för täckning av befarade förluster i leasing-verksamheten. Detta understryks bl. a. i den rekommendation ang. redovisning av leasing som föreningen uppställt i samråd med bankinspektionen. I rekommendationen som nu ingår i inspektionens författningssamling slås bl. a. följande fast:

"Konstaleras eller befaras etl uthyrt objekt vara för högt värderat p. g. a. hyresmannens bristande betalningsförmåga skall ytterligare nedskrivning göras. I resultaträkningen redovisas denna nedskrivning i beloppet för avskrivningar enligl plan. I not bör upplysning lämnas om totala beloppet för kreditförluster. Härvid skall nedskrivningar av anläggningstillgångarna för konstaterade eller befarade förluster och hyreskontrakt inkluderas, dock öppet redovisade.

När leasingavtal avslutas redovisas försäljnings- eller utrangeringsresuliatet inom rörelseresultatet. Avskrivningar redovisade som konsolidering beaktas därvid inle.

Avskrivningar av leasingobjekt utöver vad som ovan har angivits behandlas som en konsolidering och redovisas som bokslutsdispositioner och obeskattade reserver".

Det kan alltså inte råda nägon tvekan om att överavskrivningarna är atl anse som konsolidering.

Som redan anförts kommer en regel om avräkning för doiterbolagsaktier atl
träffa särskilt de större finansbolagen myckel hårt. Del är enligt föreningens
mening rimligt att en sådan regel, oavsett hur den utformas, i någon mån balanse
ras genom atl en rätt införs att medräkna överavskrivningarna i det egna kapita
lel, särskilt som sädan en reform är okonlroversidl i sak. Det förtjänar att 97

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

påpekas all dessa två åtgärder sammantagna ändock kommer alt leda till väseni- Prop. 1987/88: 149
ligt ökade kapilalkrav för berörda finansbolag. Bilaga 3

Kapilalläckning

En allmän inriktning av kreditmarknadskommitténs arbete är all regler skall tillskapas som i största möjliga mån är konkurrensneulrala. I bankernas'kapilalläckningsbeslämmelser finns, förutom den nyss berörda avräkningen mol egel kapital av aktier i dotterbolag, en utförlig kapilaltäckningsbestämmdse i övrigt. Som framgått kommer en liknande bestämmelse att föreslås även för de blivande kredilmarknadsbolagens del. Någon större förändring av del sammanlagda kapitalkravel på finansbolagen kan inte förutses som en följd av den vänlade reformen. Däremot utgör "kapitaltäckningstrappan" elt mer sofistikerat instrument för riskläckning i kreditinstituten — mer rätlvLst för bolagen och ett bättre styrmedel för lagstiftaren. Modellen som sådan är inle kontroversiell eftersom samtliga i kommillén företrädda grupperingar synes tillstyrka att den införs. Enligt föreningens mening talar konkurrenslikhetsskäl för atl en sådan reform införs redan nu.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis konstaterar föreningen atl del finns starka skäl an avvakta med lagstiftning om avräkning. Om en sådan bestämmelse ändock införs finner föreningen all den i vart fall ovillkorligen bör kombineras med nya regler för bestämning av kapitalbasen av innebörd alt värderegleringsreserver för leasing till förslagsvis 40 % bör ingå i kapitalbasen, alltså del egna kapitalet. Del är lill sist föreningens uppfattning alt del finns goda skäl all redan nu införa en kapitaltäckningsregel för finansbolag i huvudsaklig överensstämmelse med den som övervägs inom krediimarknadskommiltén, allt under förutsättning att lagstiftaren står fast vid sin uppfattning att införa en avräkningsregel.

5 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR / andra hand anföra följande.

all upplåningsrätisreglerna ändras så alt från finansbolagets egna kapital avräknas det bokförda värdet av vad som lillskjutits i kapital lill annat förelag som bedriver finansieringsverksamhet.

6 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

I kap. 5 om elt finansbolags upplåningsrält föreslås all från etl finansbolags eget
kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller
i annan form tillskjutit till annat in- eller utländskt förelag som driver finansie
ringsverksamhet. Riksförbundet vill ställa frågan om detta skall gälla även då ell
finansbolag med upparbetad goodwill köps av ell annal finansbolag och köpe- 98

summan omfattar betalning för denna goodwill. Om hela det erlagda beloppet Prop. 1987/88: 149 skall avräknas från moderbolagets egna kapital innebär det en lOO-procentig Bilaga 3 täckning av erlagd goodwillersäilning.

4 Tillsyn och sanktioner

1 Konsumentverket

Lagförslaget ger enligt verkels mening etl gon underlag för lillsyn och ingripande av tillsynsmyndigheten. Konsumentverket har inget an invända mot all Bankinspektionen utövar tillsynen enligl lagen. Den lösningen skärper dock behovet av en samordning mellan verket och Bankinspektionen. Konsumentverket har ju fortfarande tillsynen enligl marknadsföringslagen/konsumenikredillagen och viss lillsyn enligt avtalsvillkorslagen (leverantörskrediler). Del är viktigt alt Konsumentverkets erfarenheter från den hittillsvarande avlalsvillkorsgranskningen inom kreditområdet tas tillvara av Bankinspektionen.

2 Finansbolagens Förening

Mot bakgrund av all straff skall kunna drabba den som ulan auktorisation driver finansieringsverksamhel "riktad mot konsument" är det utomordentligt viktigt all det straffria området är klart avgränsat. I delta avseende uppvisar promemorian emellertid vissa oiydligheier.

Föreningen finner del naturligt all de s. k. leverantörskrediterna eller köpkrediterna lill konsument från säljare liksom nu undantas frän finansbolagslagens tillämpning. Föreningen tillstyrker vidare förslaget all den i konsumentkreditlagen intagna definitionen på konsumenlkredil bör ulgöra utgångspunkt för bestämningen av begreppet finansieringsverksamhel riktad mol konsument.

Enligt förslaget skall refinansiering av leverantör- och köpkrediter gentemot konsumenter endast få tillhandahållas av auktoriserade inslilut. Detta innebär atl en del finansieringsformer, som hos finansbolagen traditionellt klassificeras som företags- eller rördsekrediler, nu skulle falla inom del auklorisationsplikliga området. Hit hör t. ex. reversbelåning, finansiering av avbelalningskonlrakt och den klassiska företagsformen facloring. Från strikta konsumentulgångspunkier är detta konsekvent. I den mån finansbolagen anses böra ta ett större ansvar för utformningen av säljföreiagens kontrakt och marknadsföringsåtgärder i övrigt ler sig förslaget också motiverat ur andra synvinklar. Den föreslagna ordningen kommer dock all medföra praktiska svårigheter för icke-aukloriserade refinansi-eringsinslitul, nämligen när del gäller alt "sorlera ul" konsumenlkreditkon-iraklen ur den refinansierade koniraklsstocken. Problemet kan möjligen betraktas som försumbart ur allmän synvinkel. 1 verkligheten kan förslaget leda till alt endast en myckel liten del av föreiagskredilgivningen kan refinansieras via sådana institut, i huvudsak mindre leasingstockar.

Föreningen anser dock alt lagtextens utformning på denna punkt är otill
fredsställande. I texten hänvisas det enbart lill konsumentkrediter. Mot bakgrund
av vad föreningen nyss anfört bör del klarare anges vilka finansieringsformer som
lagen gäller. Eftersom del rör sig om gränserna för straffbarhel är det inte
tillräckligt atl denna information skall anses innefattad i den diffusa beskriv
ningen "företaget driver finansieringsverksamhet riktad mol konsument". 99

3 Småföretagens Riksorganisation (SHIO) Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 Organisationen menar vidare atl departementet inte i tillräcklig utsträckning

utrett frågan om tillsyn. Hur lagen ska kunna hindra "källarbankirer" från att fortsätta sin verksamhet behandlas överhuvudtaget inte. Visserligen kan enligl lagförslaget straff utmätas om finansieringsverksamhel bedrivs utan vederbörligt tillstånd, men kontrollen torde bli betungande för bankinspektionen. Organisationen kan inte tillstyrka ell lagförslag som medför klara övervakningsproblem.

5 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser 1 Bankinspektionen

övergången till den nya lagen bör som framhålls i promemorian försiggå i mjuka former. Framförallt bör bestämmelserna vara entydiga. Bankinspektionen föreslår därför lill en början an samtliga förelag som finns vid lagens ikraftträdande får bedriva sin verksamhet enligt äldre bestämmelser — bortsett frän åtagande om nya krediter — till april månads utgång 1989, dvs. också beträffande såväl kapitaltäckning som aktiekapital och del oavsett om man sökl tillstånd eller ej. Samtidigt bör anges all sista dag för ansökan för de igång varande bolagen är den

1 november 1988 och atl kapiialläckningen och aktiekapitalet enligt de nya
bestämmelserna skall vara uppfyllda senast när tillstånd ges om del sker efter
utgången av april månad. Därmed behöver bankinspektionen inte heller i lill
slåndsprövningen laborera med medgivande om högre upplåningsmultipd för
företag som har brister i sin kapilalläckning. Förelag som inle senast den I
november 1988 ansökt om tillstånd får därefter inte göra några nya krediiåtagan-
den gentemot konsument men inte heller gentemot näringsidkare över tiomiljo
nersgränsen.

I fråga om företag som har gjort kreditåtaganden innan riksdagen antagit den nya lagen bör dessa naturligtvis få fortsälla sin verksamhet såvitt avser redan lämnade krediter även efter utgången av april månad 1989. Emellertid bör för dessa förelag alltjämt gälla de äldre bestämmelserna i finansbolagslagen. Eftersom dessa förelag inte kan göra några nya åtaganden är det av särskild vikt att de under sin avveckligsfas slår under lillsyn. Enligl bankinspektionens uppfattning bör avvecklingen av krediterna ske så snart det är civilrättsligt möjligt och under förutsättning all kredittagaren kan beredas krediter med villkor som ej är sämre hos av bankinspektionen godkända finansbolag eller andra kreditinstitut. Det kan t. o. m. ifrågasättas om inte del förhållandel atl ell företag inte blir godkänt som finansbolag utgör en sådan extraordinär omständighet som gör atl avtalet går alt säga upp oavsett villkoren. Detta bör klargöras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Sammanfatlningsvis lillstyrker bankinspektionen med ovan angivna noteringar atl de föreslagna lagändringarna genomförs.

2 Konsumentverket

Konsumentverket delar utredningens uppfattning att lagen bör träda i krafi så
snart som möjligt och finner del rimligt p. g. a. omständigheterna atl det sker en
mjuk övergång. Verket finner det dock inte helt tillfredsställande att finansie- 100

ringsföretag får göra nya kreditåiaganden gentemot konsumenter så lång lid efter Prop. 1987/88: 149 lagens ikraftträdande som november 1988, utan atl ens ha ansökt om tillstånd. Bilaga 3

Konsumentverket vill i sammanhanget understryka all del är viktigt att auktoriserade finansbolag eller sädana som ansökt om auktorisation och som övertar krediter med oskäliga villkor, som kan förekomma hos avvecklande finansieringsföretag, jämkar avtalen innan ytterligare krav ställs på konsumenterna.

De konsumenter som har redan ingångna kredilavtal med företag som inte erhåller auktorisation, kan efter det all lagen trätt i kraft hamna i elt delvis nyll läge. Företaget — som tvingas all ändra sin verksamhet eller upphöra — kan komma alt driva tillämpningen av kreditavialen på elt hårdare sätt mot konsumenterna och därvid söka all maximall utnyttja även oskäliga avtalsvillkor. Enligt Konsumentverkets mening bör i sådana fall domstolarna vid en prövning enligt avtalslagen av villkorens skälighet, ta hänsyn till atl borgenären är ell förelag som inte har kunnat godtas som kreditgivare till privatpersoner.

3 Patent- och registreringsverket

1 nuvarande lagstiftning saknas reglering om hur man skall förfara om det tilltänkta finansbolaget är elt aktiebolag under bildande. Pateniverket är därför positivt till an frågan regleras i 5 § 3 st. lagförslaget. Verket vill dock påpeka alt den föreslagna åtgärden avsevärt kan förlänga liden från stiftande av bolaget tills anmälan för registrering sker. Enligl 2 kap. 9 § aktiebolagslagen skall sådan anmälan ske inom sex månader. Med utredningens förslag, atl fristen skall räknas från bankinspektionens tillståndsbeslul blir anmälan om registrering beroende av när bankinspektionen fattar sill beslut. Denna lidpunkt är i sig oviss då den är beroende dels av inspektionens handläggningslid dels av atl fördröjning kan uppkomma vid handläggningen p. g. a. komplettering av ärendet. I de fall en ansökan hos bankinspektionen avslås, kan den i 2 kap. 9 § 1 st. aktiebolagslagen stadgade anmälningstiden ha utgån, varvid frågan om bolagels bildande förfallit enligl 2 kap. 9 § 4 st. aktiebolagslagen. I dessa fall skulle aktietecknarna kunna bli bundna av sin aktieteckning under en obestämd och ibland oskäligt lång lid.

Pateniverket föreslår därför att fristen i 2 kap. 9 § aktiebolagslagen skall tillämpas även när det gäller finansbolag.

4 Finansbolagens Förening

1 kapitlet om Ikraftträdande och övergångsbestämmelser understryks all övergången bör ske under mjuka former. Övergångstiden när del gäller möjligheten atl ge konsumentkrediter är ett år om bolaget ansökt om auktorisation. Denna regel är undanlagslös, bortsett från det fallet atl bankinspektionens prövning drar ut på tiden.

101

Föreningen anser alt del bör införas en möjlighet för bankinspektionen alt ge dispens från ettårsfristen om det föreligger särskilda skäl härför. Som exempel på en situation som bör kunna föranleda dispens kan nämnas atl det finns lokala, frislående finansbolag i landsorlen som bedriver en liten men helt seriös verksamhet, i första hand inriktad på att tillgodose lokala eller regionala behov. Man kan också tänka sig nischföretag som har andra verksamheter än finansiering som huvudgren — t.ex. fakturahantering och inkasso — men som kan finna del angeläget atl kombinera denna serviceverksamhet med ell finansieringsinslag. Övergångstiden skulle förslagsvis kunna utsträckas till 3 år. 8 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

5 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 Auktorisaiionstvångel för förelag som driver finansieringsverksamhel riktad mot

konsument innebär, i kombination med kapitalkravet, atl ett sannolikt betydande antal företag som i dag verkar inom ramen för gällande lag tvingas lägga ner verksamheten. Delta är ell stort ingrepp i näringsfriheten. Huruvida detta är berättigat eller ej är närmast en fråga av politisk natur, och FAR tar inte ställning lill förslaget i det avseendet.

FAR avstyrker däremot förslaget om ikraflträdandetid mol bakgmnd av sistnämnda överväganden. Det är rimligt alt den tid som utmäts för ökning i förekommande fall av aktiekapitalet eller där kapitalökning inle är möjlig, avveckling av rörelsen, förlängs från omkring elt år lill åtminstone två år.

6 Kreditmarknadskommittén

Slutligen vill kommillén peka på en övergångsfråga. Promemorians förslag bygger på alt vid ikraftträdandet redan givna konsumentkrediler skall ligga kvar i de förelag som inle blir auktoriserade och därigenom berättigade all i fortsättningen ge konsumentkrediler. Del kan för den enskilde konsumenten visa sig förenat med stora nackdelar atl krediterna för kanske lång lid framåt ligger kvar i elt institut som är under avveckling. Dessa institut kommer enligl promemorieförslaget inte alls att stå under lillsyn även om de före ikraftträdandet har varil registrerade som finansbolag. En lösning på detta problem vore att ge konsumenten möjlighet all alltid säga upp en kredit som givits före ikraftträdandet. Konsumenten kommer härmed atl ha en möjlighet att själv avgöra vilket alternativ som framstår som mest förmånligt. För finansieringsföretagel ifråga finns alltid möjligheten atl överlåta kreditavtalel till ett auktoriserat inslilut. En alternativ lösning är all föreskriva en övergångsperiod under vilken alla konsumentkrediter i dessa företag mäste avvecklas. Kommittén tänker sig här en period pä två till fem år. De bolag som varit finansbolag bör under denna period stå kvar under lillsyn och ha de av bankinspektionen förordnade revisorerna kvar.

7 Sveriges läkarförbund

Läkarförbundet har i och för sig inte någon invändning mot auktorisation som ell medel all komma lill rätta med mindre seriösa finansieringsförelag. Förbundet kan också förslå behovet av ell snabbi ingripande.

Emellertid får detta inle leda tlH att anpassningsperiodens längd för seriöst arbetande kreditinstitul görs orimligt kort. Även för en relativt likvid organisation krävs tid för alt fylla uppställda kapitalkrav. En utsträckning av övergångsvis angivna tidsfrister är därför önskvärd.

6 Övriga frågor

6.1 Utländska ägare m.m,

1 Försäkringsinspektionen

Vad gäller del föreslagna auktorisationsyslemeis tillämpning på fall med ut
ländska ägare (avsnitt 2.5.2) vill inspektionen dock framhålla följande. 102

Till en början kan konstateras att i promemorian fömisäils all bankinspekiio- Prop. 1987/88: 149 nen rent allmänt skall vägra en auktorisation — så väl om del är en nytillkommet Bilaga 3 bolag som om del är fråga om en prövning av ell äldre bolag enligl de föreslagna övergångsbestämmelserna — för del fall del föreligger en kringgående av den år 1983 införda regeln om förbud för utlänning atl förvärva aktier i elt svenskt finansbolag. Inspektionen kan instämma i alt del kan vara motiverat all vägra auktorisation för bolag som tillkommit genom sådant kringgående. Del kan dock ifrågasättas om inle denna grund för avslag på en auktorisaiionsansökan borde framgå direkt av lagen. Vidare vill inspektionen — mol bakgrund bl. a. av atl svenska intressen hittills i andra länder synes kunna få äga bolag som är jämförbara med finansbolag — betona angelägenheten av alt kreditmarknadskommittén noga belyser de frågor och problem som i ell internationellt perspektiv är förknippade med ell ägarförbud enligt nuvarande regler.

I promemorian anges vidare att en finansbolag tillkommit efter förbudsregelns införande med etl utländskt försäkringsbolag som ägare. Det framhålls därvid all "delta komplicerar frågan ytterligare eftersom ell svenskt försäkringsbolag inte får driva finansieringsverksamhet i ett eget finansbolag", (s. 34). Detta uttalande måste nyanseras. Något absolut förbud av angiven innebörd finns inte inskrivet i försäkringsrörelselagen. Del krävs emellertid tillstånd av inspektionen om ägarandelen i ell finansbolag överstiger fem procent av röstetalet för samtliga aktier. Med den restriktiva praxis som inspektionen följt i många år kan man ulgå från alt en eventuell prövning av dispensfall som regel skulle leda till avslag om del är fråga om elt finansbolag i Sverige. Om bolaget är beläget i elt annat land blir utgången en annan, om det behövs för all det svenska försäkringsbolaget i del landet skall kunna konkurrera med andra försäkringsbolag på lika villkor. Del nu sagda gäller regelrätta finansbolag med upplåning på den allmänna marknaden. Hur etl fall där ell försäkringsbolag flyttar ul delar av sin kapitalplacerings-verksamhet till ell särskilt finansbolag skall behandlas är f. n. oklart. Det är en tolkningsfråga om hinder mol en sådan bolagsbildhing kan anses följa av den gällande försäkringsrörelselagen. Principfrågan är f. n. föremål för regeringens prövning i eu fall där ell försäkringsbolag vill flytta ut delar av sin aklieplace-ringsverksamhei lill ell särskilt helägt dotterbolag.

När det gäller del i promemorian åsyftade bolaget (Storebrand Finans) torde
promemoriförfattaren ha avsett all peka på all del norska försäkringsbolaget
(Siorebrand) i Sverige äger både nämnda finansbolag, bildat i strid mol in
tentionerna i förbudsregeln, och majoriteten av aktierna i ell svenskt försäkrings
bolag (Victoria) med de konkurrensfördelar detta kan ge i förhållande lill svenska
försäkringsbolag. På den svenska marknaden finns emellertid i vart fall yller
ligare ell finansbolag med utländska försäkringsbolag som ägarinlresse. Vidare
finns i Sverige några koncernbildningar vari försäkringsbolag ingår tillsammans
med finansbolag. Även om del mot bakgrund av vad ovan sagts om förhållandet
mellan försäkringsbolag och finansbolag kan finnas skäl för vad som anförts i
promemorian kan det ifrågasättas om det är nödvändigt all vid tillämpningen av
den nu föreslagna provisoriska lagstiftningen lägga avgörande vikt vid atl del är
etl försäkringsbolag som är ägare. Det torde enligl inspektionens mening vara
fullt tillräckligt atl del under liden fram lill dess statsmakterna slutgiltigt har
avgjort frågorna om dels utländskt ägande av finansbolag dels svenska för
säkringsbolags möjligheter att agera via finansbolag finns en möjlighet atl vägra '"

auktorisation med hänvisning till förfaranden som innebär elt kringgående av Prop. 1987/88: 149
förbudsregeln. Bilaga 3

2 NO Näringsfrihetsombudsmannen

På s. 34 i promemorian berörs problematiken med atl ell utländskt försäkringsbolag är ägare till ell finansbolag, vilket svenska försäkringsbolag inte tillåts vara. Elt sådant finansbolag bör enligt förslaget inte få auktorisation. De i sammanhanget aktualiserade ägarfrågorna och frågan vilken verksamhet försäkringsbolag skall få bedriva har behandlats i kreditmarknadskommittén och försäk-ringsverksamheiskommillén. NO kommer i remissammanhang över betänkandena från dessa kommittéer atl utveckla sin syn på dessa ur konkurrenssynpunkt väsentliga frågor. NO vill emellertid med anledning av vad som sålunda föreslås i promemorian redan här framföra att NO anser all redan lagda och aviserade förslag om att även i fortsättningen dra en skarp skiljelinje mellan försäkringsverksamhet och finansiell verksamhet och inte tillåta någon form av branschblandning går stick i stäv mol en internationell utveckling, av särskild betydelse inom EG. Ett upprätthållande av en absolut segregalionsprincip skulle vara fill allvarlig nackdel för konkurrensförmågan hos svenska försäkringsbolag, banker och andra företag på området för finansiell rörelse. NO anser därför att utvecklingen måste tillåtas gå i motsatt riktning.

3 Finansbolagens Förening

Promemorian behandlar frågor om utländskt ägande av finansbolag dels generellt dels med avseende på den situationen alt den utländske ägaren är ett försäkringsbolag.

Som framhålls i promemorian är utländska medborgare och andra konlrollsubjekt sedan 1983 förbjudna alt förvärva aktier i elt finansbolag. Förbudet var temporärt, men gäller fortfarande. När lagstiftningen om utländskt ägande av svenska banker infördes uttalades i propositionen alt bankreformen borde utvärderas innan man släppte in utlandsägda finansbolag på marknaden.

I promemorian diskuteras inle ens om del är lämpligt alt förbudet upprätthålls i fortsättningen. Meningen är följaktligen all det skall bestå. Om förbudsregeln kringgås skall det aktuella bolaget vägras auktorisation.

Föreningen har svårt att förstå del motiverade i att förbjuda utlänningar alt förvärva aktier i finansbolag när det nu sedan flera år är tillåtet i banksammanhang. Några oväntade eller oönskade effekter av de utlandsägda bankernas verksamhet i Sverige har inte märkts. Eftersom en öppenhet från svensk sida rimligen på sikt bör underlätta för svenska finansbolag all etablera sig utomlands bör förbudet upphävas så snart som möjligt.

Däremot finns del skäl som talar för uppfattningen atl det tills vidare inte bör tillåtas atl etl utlandsägt försäkringsbolag får bedriva såväl försäkrings- som finansbolagsrörelse här i landet. Hithörande frågor behandlas av kreditmarknadskommittén, vars förslag på denna punkt bör avvaktas, och av försäkrings-verksamhetskommillén vars belänkande nu remissbehandlas.

Beträffande det av ett norskt försäkringsbolag ägda finansbolag som eta
blerats i Sverige för två år sedan konstaterar föreningen atl bolagets tillväga- 104

gångssält inte stod i strid med lagen, särskilt som lagstiftaren just diskuterat Prop. 1987/88: 149 denna möjlighet men medvetet avstått från att stänga den. Del kan därför ifråga- Bilaga 3 sältas om termen kringgående av lagstiftningen är relevant i detta fall. I vart fall finner föreningen atl del skulle vara oförenligt med allmänna rättsgrundsatser all vägra bolaget auktorisation "retroaktivt" på den grunden alt bolaget skulle ha kringgått förbudet. Det ligger då närmare till hands alt vägra koncession för den försäkringsverksamhet som del norska bolaget förvärvat i Sverige sedan finansbolaget etablerats.

4 Kreditmarknadskommittén

Förslaget i depariemenlspromemorian bygger på all uilänningsförbudet skall kvarstå för finansbolagen. Ursprungligen fanns inget sådant förbud i finansbolagslagen. Det infördes 1983 mol bakgrund av att frågan om utländska bankers och andra utländska finansinstituts etablering i Sverige skulle övervägas. Utländska bankers etablering här genom finansbolag medförde inte någon väsentlig begränsning av den verksamhet som dessa kunde förväntas vilja driva i Sverige. Etablering av finansbolag kunde därför framstå som etl fullgott alternativ till bankeiablering. Förbudet för utlänningar all förvärva finansbolag borde gälla lill dess frågan om utlandsägda bankers och andra finansinstituts rätl alt etablera sig här i landet hade fått en varaktig lösning. Motsvarande förbud infördes för fondkommissionsbolagen.

Kreditmarknadskommittén kommer atl föreslå all uilänningsförbudet upphävs för ifrågavarande lyp av bolag. Förslaget innebär en återgång till den tidigare gällande ordningen all 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag i allmänhet blir tillämpliga. Förslaget har bl. a. sin bakgrund i atl utländska etableringar pä bankområdei nu fåll sin lösning.

Promemorians förslag innebär alt vissa finansbolag med utländska ägare skulle kunna ges auktorisation. Detta gäller sådana bolag där den utländska ägaren gick in före ullänningsförbudels införande 1983. Andra åter där ägaren ifråga genom etl beskrivet förfarande kringgått lagstiftningens intention borde enligt promemorian inte ges auktorisation. Kommittén tillstyrker promemorians förslag i här berörda delar. Den uppmjukning av utlännings rätt alt förvärva aktier i kredilmarknadsbolag och fondhandlarbolag som kommittén kommer att föreslå bör prövas först i samband med atl statsmakterna tar ställning lill kommilléns huvudbetänkande.

I sammanhanget lar promemorian också upp frågan om utländska försäkringsbolags ägande av finansbolag. Hittillsvarande lagstiftning och praxis har inneburit atl svenska försäkringsbolag inte ges rätl all förvärva finansbolag utöver vad som följer av deras generella räll att göra aktieförvärv i andra bolag upp lill fem procent av rösterna i bolaget. Frågan är om denna praxis alltjämt skall upprätthållas och i så fall om utländska försäkringsbolag eller utländska holdingbolag som äger försäkringsbolag i Sverige skall kunna äga finansbolag.

En väsentlig fördel med en ordning innebärande all försäkringsbolag fick äga
finansbolag skulle vara att försäkringsbolaget själva fick avgöra under vilka
former de vill driva sin finansieringsverksamhet. Denna frihet blir emellertid
begränsad eftersom det måste ankomma på försäkringsinspektionen alt, med
utgångspunkt i de olika motiven för försäkringsrörelselagens förbud mol annan 105

rörelse, bestämma ramarna för finansbolagets verksamhet. Del finns också flera Prop. 1987/88: 149 nackdelar med en sådan ordning. En nackdel är alt försäkringsbolagen får en Bilaga 3 fördel gentemot andra finansinstitut genom all fritt kunna välja den organisationsform och därmed det regelsystem som försäkringsbolagen finner mest konkurrenskraftigt. En annan olägenhet är atl tillsynen över försäkringsbolagens finansieringsverksamhel kommer alt splittras mellan olika tillsynsmyndigheter, bankinspektionen och försäkringsinspektionen, beroende på om försäkringsbolagen väljer atl förlägga verksamhelen i försäkringsbolaget eller i elt finansbolag. Den mest väsentliga olägenheten torde dock ligga på ell annal plan. Försäkringsverksamheiskommittén har i sill belänkande "Försäkringsväsendet i framliden", SOU 1987:58, varnat för en utveckling varigenom försäkringsbolagen koncentrerar verksamheten på penning- och kreditväsendets område i särskilda dotterbolag eller på annat sätt ägnar området etl omfattande engagemang. En sädan utveckling kan enligt försäkringsverksamhelskommiltén leda till en sammanblandning av försäkringsverksamheten och en på finansiella dispositioner direkt inriktad affärsrörelse, vilket skulle slå i strid med förbudet mol annan rörelse. Etl ytterligare problem, som hänger samman med del som försäkrings-verksamhelskommiilén har berört, är all försäkringsbolagen till följd av sina väldiga kapitalresurser kan komma all få ett helt dominerande inflytande över kapitalmarknaden om de tillåls driva finansbolag, i all synnerhet om dessa finansbolag i en framtid får en i det närmaste obegränsad upplåningsrätt.

Kommittén anser sig för egen del — med utgångspunkt i de intressen som kommillén har atl företräda — inle böra motsätta sig all försäkringsbolagen av strikt organisatoriska skäl flyttar ut den finansieringsverksamhet som bolagen idag bedriver lill elt särskilt dotterbolag, givetvis under förutsättning atl försäkringsinspeklionen finner en sådan organisatorisk förändring förenlig med bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Kommittén förulsälter därvid alt etl sådant bolag inle ges möjlighet driva annan verksamhet än sådan som är tillåten för försäkringsbolagen själva. Således bör det vara uteslutet för ell finansbolag som är ägt av etl försäkringsbolag atl ägna sig åt l.ex. facloring, leasing eller konlokreditgivning saml atl finansiera sin verksamhet genom upptagande av lån på den allmänna marknaden. Ell sådant bolag drabbas därför, på motsvarande sätt som etl bankägi, av "smitta" från modern.

Med dessa uigängspunkter anser kommittén del vara uteslutet all för närvarande ge auktorisation för något finansbolag ägt av försäkringsbolag oavsett om del är inhemskt eller utländskt. De finansbolag med utländska försäkringsbolag som ägare som redan etablerats i Sverige bör alltså inte nu erhålla auktorisation. Undantag kan därvid lämpligen göras för sådana bolag vari försäkringsbolagets ägande inle överstiger fem procent av rösterna eller tio procent av aktiekapitalet. Sistnämnda undantag slår i samklang med kommilléns förslag ifråga om försäkringsbolagens aktieförvärvsmöjligheter.

De finansbolag, där det utländska försäkringsbolagels andel är större än här angetts, bör få dispens alt bedriva verksamhet i nuvarande form fram till dess atl statsmakterna tagit ställning till försäkringsverksamhetskommilléns och kreditmarknadskommitténs förslag.

Del finns emellertid ytterligare en komplikafion i sammanhanget. Bankägda
finansbolag drabbas av "banksmitla" och är därför förhindrade all ägna sig ål
riskaktiviteler fullt ut som andra finansbolag. De kan sålunda inle placera i aktier '""

och fastigheter, ge förlagslän och vinstandelslån, delta i projektfinansiering eller Prop. 1987/88: 149 veniure capital verksamhet. Om finansbolag ägda av utländska banker ej drabbas Bilaga 3 av motsvarande "banksmitla" skulle delta framstå som en uppenbar konkurrensförmån särskilt i de fall då den utländska banken samtidigt har en dotlerbank i Sverige. För all lösa delta problem kommer kommittén all föreslå atl utländska banker endast får äga finansbolag genom sitt svenska dotterbolag. Finansbolaget kommer därigenom atl drabbas av "banksmittan" på motsvarande san som svenska bankers finansbolag. Kommillén föreslår därför atl finansbolag vari utländsk bank är delägare behandlas på sätt ovan har beskrivits för finansbolag ägda av utländska försäkringsbolag. Sådant finansbolag bör alltså inte nu ges auktorisation men bör likväl få fortsätta sin verksamhet i nuvarande form och med nu gällande regler enligl särskilda övergångsbestämmelser.

5 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund Försäkringsbolags möjligheter att äga finansbolag — helt eller delvis

I anslutning till den ovan nämnda "tekniska" översynen av lagen om finansbolag har i promemorian ocksä behandlats frägan om försäkringsbolags rätt att driva finansbolag. Detta är en del av del frågekomplex som i FVK:s nämnda betänkande behandlas i det omfattande "kap. 2 Förbudet för försäkringsbolag atl driva annan rörelse än försäkringsrörelse". Det kan förmodas alt hithörande frågor även kommer all behandlas i KMK:s aviserade betänkande.

Innebörden av begreppet "annan rörelse" innefattar synnerligen betydelsefulla frågor, inte bara för försäkringsbolagen ulan också samhällsekonomiskt sett. Genom de sedan ell par år gällande reglerna om koncession för försäkringsbolag är Sverige numera etl i stort sett "öppet land" för utländska försäkringsbolags etablering. Framför allt under år 1987 har arbetet med liberalisering av försäkringsområdet intensifierats inom EG. Såväl nationellt som internationellt är det alltså av avgörande betydelse för de svenska försäkringsbolagen vilka regler de har all följa i jämförelse med sina konkurrenter. Utan atl här gå in på frågan om medlemskap eller över huvud taget anslutningsform i förhållande lill EG torde väl den allmänna uppfattningen vara att Sverige i vart fall inle onödigtvis bör avskärma sig från sin europeiska omvärld genom regler som skapar barriärer för del svenska näringslivel. Över huvud laget är det synnerligen betydelsefullt att i Sverige inte fastställs nya lagar innan man kan se i vilken mån dessa kan komma i konflikt med den internationella utvecklingen och därmed omöjliggöra reciprok behandling mellan länderna. Mot bakgrund av den i många länder alltmer utvecklade integrationen av service från banker, försäkringsbolag och andra finansinstitut vore del exempelvis i strid mol en tänkt internationell anpassning alt såsom i promemorian slå fast elt förbud för försäkringsbolag all äga finansbolag.

Riksförbundet finner del med hänvisning lill vad nu sagts uteslutet atl en delfråga som rätten atl driva finansbolag skall brytas ur sill större sammanhang. Lika litet anser sig riksförbundet som remissinstans under den myckel korta remisstiden för den aktuella promemorian kunna behandla hela frågekomplexei om "annan rörelse". Riksförbundet hemställer därför att få återkomma lill denna fråga i remissyttrande över FVKrs betänkande (remisslid 88-04-15) och eventuellt i remissyttrande över KMK:s belänkande senare under året.

107

6.2 Författningsförslaget Prop. 1987/88:149

1 Hovrätten för Nedre Norrland ''

Hovrätten, som i sin dömande verksamhet saknar närmare erfarenheter av de i promemorian behandlade frågorna, anser sig böra begränsa sitt yttrande till en granskning av den föreslagna författningstexten.

J§

Hovrätten ifrågasätter om inte första stycket rätteligen skall ha följande lydelse:
"Lagen gäller inle förelag som avses i 2 § första stycket 2—4, om finansie
ringsverksamhelen "

5§

Andra stycket synes vara avfattat med 6 § 2 st. fondkommissionslagen som förebild. Hovrätten finner därför lämpligt all förslaget kompletteras med en regel motsvarande 6 § I st. 2 p. fondkommissionslagen: "bolaget ej är olämpligt atl driva sådan rörelse" 6§

Hovrätten anser atl del jämväl bör stadgas skyldighet för finansbolag att informera bankinspektionen om väsentliga förändringar av pågående verksamhet.

77 §

Tredje stycket innehåller ell skrivfel. Korrekt lydelse skall vara "Med eget kapital

avses aktie/cop/fo/, ..."

I sista stycket bör lydelsen vara "Från finansbolagels egel kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget såsom aktiekapital eller ; annan form..."

7i§

Andra stycket, fjärde raden innehåller ett skrivfel; rätt lydelse skall vara "... eller bolagsordningen och de beslut..." /5§

Stadgandet synes avfattat efter mönster av 29 § fondkommissionslagen. Hov-rätlen anser att den soliditelsregel som återfinns i första punkten i nämnda lagrum också bör gälla för finansbolag. /7§

Hovrätten vill endast påpeka atl redan enligt gällande regler skall bankinspektionen förordna revisor, om icke särskilda skäl talar däremot. (13 § I st. lagen om finansbolag). 27

Enligt hovrällens mening saknas skäl atl låta den nu gällande straffregeln i 24 § 2 st. lagen om finansbolag utgå. Författningsförslagels tredje stycke bör därför ha följande lydelse: Detsamma gäller den som med anledning av föreläggande enligl 23 § uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamhelen.

Del i förfaltningsförslaget upptagna tredje stycket kommer till följd därav alt Ulgöra lagrummets fjärde och sista stycke.

108

2 Konsumentverket Prop. 1987/88:149

Bilaga 3 Av promemorian framgår vilka kvalitativa krav som bör ställas på etl företag för

atl del ska få tillstånd alt vara finansbolag. I lagtexten (5 § 1 st. punkt 2) uttrycks dessa krav som alt "verksamheten kan antas ej bli till skada för väsentliga allmänna intressen". Enligt Konsumentverkets uppfattning vore det önskvärt alt regeln klarare — t. ex. genom en närmare uppräkning av kraven — angav förutsättningarna för auktorisation. I den föreslagna 15 §, som behandlar återkallelse av auktorisation, finns en motsvarande regel som är betydligt utförligare.

Sammanfattningsvis anser Konsumentverket, med hänsyn lill den ekonomiska och sociala belydelse som finansieringsföretag har kommit atl få och de omfattande problem som förekommer i samband med konsumentkrediler, alt de föreslagna lagändringarna är väl motiverade.

3 Försäkringsinspektionen

I övrigt vill inspektionen endast peka på alt hänvisningen i 3 § första stycket i lagförslaget synes böra avse också 2 § första stycket 3.

4 Patent- och registreringsverket

Pateniverket anser vidare vad gäller 6 § i lagförslaget att bankinspektionen godkännande av bolagsordningen endast kan innebära etl godkännande av bolagsordningen ur bankinspektionens synpunkt på bolaget som finansbolag. Patent-verket utgår från all inspektionens godkännande inle är bindande för verkets bedömning vad avser t. ex. korrekt räkenskapsår, tid för kallelse lill bolagsstämma o. dyl. Inle heller kan inspektionens godkännande medföra att pateniverket blir bundet vad gäller firmabedömningen.

Bankinspektionen aviserar idag löpande aktuella finansbolag till patentverket. Aviseringen leder f. n. inte lill någon särskild notering i akliebolagsregistret. Del kan därför bl. a. med hänsyn till del ökade antalet finansbolag, vara svårt atl avgöra om elt visst bolag är finansbolag eller ej.

Patentverket föreslår därför alt det i författning regleras att pateniverket skall underrättas om vilka bolag som är finansbolag och alt akliebolagsregistret skall innehålla uppgifter om detta. En sädan ordning skulle öka säkerheten i pateniver-kels granskning och ge möjlighet till information om vilka bolag som är finansbolag.

5 Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR)

Skulle de i den föreliggande promemorian behandlade frågorna ändå bli föremål för lagstiftning nu får FAR i andra hand anföra följande.

atl 17 § kompletteras med de föreslagna reglerna om revisor tillsatt av Bankinspektionen.

109

9 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 149

6.3 Övrigt Prop. 1987/88: 149

Bilaga 3 1 Finansbolagens Förening

1.1 promemorian anges (sid 1) att del i proposition 1978/79:170 med förslag till lag om finansbolag beräknades alt ca 30 finansförelag skulle komma all omfattas av lagen. Uppgiften är i och för sig riktig men antalet beräknades i ett skede i lagsiiflningsarbetel när man förutsatte atl "säljfinansbolag" som Saab-Scania Finans AB, Volvofinans AB m. fl. inle skulle komma all omfattas av lagen. I SCB:s siatistik per den 31 december 1978 ingick 76 stycken finansieringsförelag. Antalet dotterbolag var förhållandevis litet. Av de finansbolag som tillkommit sedan dess har några bildats av det allmänna (t. ex. Tdefinans AB, SJ Invest) medan andra tidigare funnits i form av ekonomiska föreningar och vissa tillkommit i syfte att förvalla likviditeten hos större börsbolag. Ökningen av antalet finansbolag var därför inle fullt så dramatisk som sifferslalistiken kan utvisa.

2. Finansbolagens utlåning till hushåll i mitten av 1980-talet uppgick till omkring 30 miljarder (ej 50 miljarder, jfr sid). År 1987 var totalsiffran möjligen 50 miljarder om trepartsrelalionerna hänförs till konsumentkrediter. Balansomslutningen i de största finansbolagen uppgick till 8—10 miljarder.

3. Finansbolagens starka utveckHng under de senaste 10 åren kan inle enbart förklaras med de legala begränsningar som gällt för bankerna. Del handlar också om en annorlunda organisation och om skilda kulturer. Del bör observeras all finansbolagens utveckling inte har avstannat sedan kreditregleringarna upphörde.

4. Sedan bankinspektionen år 1982 framförde sina kritiska synpunkter på finansbolagen har mycket ändrats. Ganska detaljerade regler och överrenskom-melser gäller nu ifråga om kontokortsförelagens finansieringsverksamhet. Motsvarande gäller beträffande marknadsföring av s. k. indirekta krediter, dvs. sälj-krediter som refinansieras av finansbolag. Beträffande direktreklam har en överenskommelse träffats med konsumentverket om återhållsamhet i marknadsföringen. Kredilprövningen har sedan 1982 förbättrats på olika sätt. Detta ändrar dock inte föreningens bedömning all auklorisationsreformen är önskvärd. Problemet är ju att få källarbolag och andra att acceptera de skärpta normerna i en situation där auktorisation inte finns.

5. Del har ofta ifrågasatts om inle finansbolagslagen i dess nuvarande lydelse omfattar även många av de industrier och börsnoterade företag som bedriver en aktiv likviditetshantering, i realilelen utlåning och annan finansieringsverksamhel. Bankinspektionen har ansett atl lagen inle bör tolkas på del viset, vilkel givelvis är praktiskt. Med den nu föreslagna lydelsen av I § borde en sådan tolkning bli svårare all göra. Sä länge den finansiella verksamhelen i ell sådant bolag får bedrivas och inte strider mot bolagsordningen kan det nog hävdas alt kreditgivningen kan vara elt av bolagels ändamål. Och att sådana aktiviteter innebär atl bolaget "på annat sätt (medverkar) lill finansiering" verkar ganska självklart. Om lagstiftaren anser all dylik finansieringsverksamhet inte omfattas av lagen bör delta komma till klart uttryck i lagtexten.

6.1 15 § föreskrivs all en auktorisation kan återkallas bl. a. om bolaget uppenbart åsidosätter en kunds intresse. Föreningen vill peka på att del ofta nog kan uppkomma situationer där finansbolaget och kunden har motstridiga intressen.

l.ex. i frågor om avtalstolkning och räntesättning samt vid konkurs. Föreningen Prop. 1987/88: 149 utgår från all del inte är sådana situationer som åsyftas ulan all del rör sig om Bilaga 3 beteenden som ligger nära eller överskrider gränsen för brottslighet. Detta bör i sä fall klargöras.

2 JAK Riksförening för ekonomisk frigörelse

Jag har i dag talat med Jörgen Appelgren om den situation som uppslår för den lyp och storlek av verksamheter som JAK, Fria Kulturfonden m. fl. bedriver om ovan angivna lagförslag tas i oförändrat skick. Appelgren ansåg att vi inle skulle beröras eftersom vi skulle kunna räknas som organisationer. Så vitt vi kan förstå gäller dock undantaget inte om man driver finansieringsverksamhelen i rörelseform och del är man tvungen till, annars får man inte göra avdrag för löner och andra kostnader. Under många år fick vi betala skatt på bruttoinkomsten, enda avdraget var kostnaden för bankfack.

För alt vi (och andra) skall kunna fortsätta och utveckla den finansiering av bl. a. angelägna miljövänliga projekt lill låg kostnad som vi hittills genomfört är det enligt vårt förmenande nödvändigt atl lagförslaget ändras på någon eller några punkter. De intentioner som ligger bakom förslaget är, så vin vi kan förslå, atl i första hand stävja kreditformer som är uppenbart ofördelaktiga för konsumenterna. Vår verksamhet är ju av rakt motsatt slag men omfattningen ännu så liten (utlåning något över 9 miljoner kronor) att lagförslagets krav på aktiekapital blir orimligt stort i nuvarande läge. Vi vill därför få tillfälle atl lämna synpunkter och erhålla klarlägganden och skulle sälta stort värde pä en snar kontakt i denna fråga.

Ill

Del lill lagrådet Prop. 1987/88:149

remitterade Bilaga 4

lagförslaget Förslag till

Lag om finansbolag Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Med finansieringsverksamhel förstås i denna lag näringsverksamhet
som har lill ändamål all lämna, förmedla eller ställa garanti för kredit eller
alt medverka till finansiering genom alt förvärva fordringar eller upplåta
lös egendom till nyttjande.

Förmedling av kredit till annan än konsument är inle finansieringsverksamhel enligt denna lag.

Med företag enligl denna lag förslås aktiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag och enskild näringsidkare.

2 § Denna lag gäller, med de undanlag som anges i 3 S, förelag som
driver finansieringsverksamhet, om

1. företaget helt eller delvis ägs av ell svenskt eller utländskt bankinslilul
eller dotterbolag till sådant inslilut, eller

2. företaget driver finansieringsverksamhet riktad mot konsumenter, eller

3. nettovärdet av tillgångarna i verksamhelen enligl fastställd balansräkning för del senaste räkenskapsåret är minsl femtio miljoner kronor och del inte finns anledning anla all värdet därefter har gån ned under detta belopp, eller

4. det annars är uppenbart all nettovärdet av tillgångarna i verksamheten överstiger femtio miljoner kronor.

I nettovärdet enligt första stycket 3-4 skall inte räknas in värdet av tillgångarna i sådan finansieringsverksamhel som anges i 3 § förslå stycket.

3 § Lagen gäller inle företag som avses i 2 § första stycket 2-4, om
finansieringsverksamhelen

I.avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av förelaget, eller

3. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamhelen inte anskaffas frän allmänheten.

Lagen gäller inle heller förelag som avses i 2 § första stycket 2-3, om bankinspektionen efter särskild prövning finner all finansieringsverksamheten

1. utgör en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha elt självständigt syfte vid sidan av företagels huvudsakliga verksamhet, eller

2. drivs utan vinstsyfte av en förening vars uppgift endast är all tillgodose finansieringsbehov hos föreningens medlemmar.

Lagen gäller inte heller förelag som omfattas av annan lagstiftning om
särskild tillsyn. 112

4 § Om det finns nära samband mellan två eller flera förelag, skall vid Prop. 1987/88:149 tillämpning av 2 § första stycket 3-4 hänsyn tas till det sammanlagda Bilaga 4 nellovärdel av fillgångarna i finansieringsverksamheten.

Nära samband skall anses föreligga om förelagen leds av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinslen av företagens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.

Finansbolag

5 § Företag för vilkel lagen enligl 2-4 §§ gäller, skall vara aktiebolag.
Sådant bolag kallas finansbolag.

Finansbolag fär driva finansieringsverksamhet endast efter tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd skall ges om

1. bolagsordningen inle strider mot denna lag eller annan författning,

2. förelaget inle är olämpligt att driva finansieringsverksamhel,

3. verksamhelen kan antas inle bli'till skada för del allmänna, och

4. förelaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag. Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats. Har sädan

ansökan gjorts inom sex månader frän stiftelseurkundens undertecknande räknas den i 2 kap. 9 § första stycket aktiebolagslagen (1975:1385) föreskrivna tiden från lillslåndsbeslulet.

6 § Bankinspektionen godkänner finansbolagets bolagsordning i sam
band med atl bolaget ges tillstånd atl driva finansieringsverksamhet. Till
bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamhelen.

Beslut om ändring i finansbolagets bolagsordning skall godkännas av bankinspektionen.

7 § Aktiekapitalet i etl finansbolag skall vara minsl fem miljoner kronor.

8 § Annan än finansbolag får inle i sin firma eller annars vid beteckning av verksamhet använda ordet finansbolag eller finansaktiebolag.

9 § För finansbolag gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet om annal inte följer av denna lag.

10 § Aktier i ett finansbolag får genom teckning eller överlåtelse förvär
vas endast av

1. svensk medborgare,

2. svenska bolag och föreningar, som inte är konlrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

3. andra svenska samfälligheter,

4. fondbolag till aktiefonder enligt akliefondslagen (1974:931)

Har aktieförvärv skett på annat sätt än genom teckning eller överlåtelse,
skall första stycket inte i något fall medföra hinder för aktieägaren alt
förvärva ytterligare aktier, om det sker med stöd av den företrädesrätt till
teckning eller erhållande av nya aktier som är förenad med de redan
förvärvade aktierna enligl aktiebolagslagen (1975:1385) eller den bolags
ordning som gällde vid förvärvet. 113

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen Prop. 1987/88:149
kan medge undantag från första stycket. Bilaga 4

Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första stycket, är ogiltigt.

11 § Finansbolag får högst låna upp medel med dels elt belopp som
svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken,
riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kre
ditakliebolag, hypoleksinstitul och postgirot eller utlånats lill annal finans
bolag, dels etl belopp som svarar mol tolv och en halv gånger del egna
kapitalet. Om det finns särskilda skäl kan bankinspektionen medge högre
upplåning, dock högst tjugo gånger del egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för längivaren medför räll till betalning först efter bolagels övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skall tas upp lill sill nominella belopp. Delsamma gäller andra åtaganden, om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen har föreskrivit etl lägre belopp.

Med eget kapital avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond, och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas

2. fyrtio procent av elt belopp, som svarar mol sädana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) intill etl belopp motsvarande bolagets eget kapital saml

3. kapital, som tillförts bolaget mol av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer, intill elt belopp motsvarande bolagets eget kapital.

Frän finansbolagets egel kapital skall avräknas del bokförda värdet av vad bolaget lillskjutil som aktiekapital eller i annan form till annal in- eller utländskt förelag som driver finansieringsverksamhet.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i det särskilda fallet beslämmma all upplåningsrält skall beräknas gemensamt för bolagen.

12 § I finansbolag skall minsl en av bolagsstämman utsedd revisor vara
auktoriserad revisor eller auktoriserat revisionsbolag.

Tillsyn m. m.

13 § Finansbolag står under tillsyn av bankinspektionen.

Bankinspektionen skall övervaka atl finansbolag följer denna lag och annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, föreskrift som har beslutals med slöd av denna lag samt bolagsordningen och de beslut som med slöd av lag eller bolagsordningen har fallals av bolagsstämman eller styrelsen.

Bankinspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa finans
bolagens verksamhet för all hålla sig underrättad om förhållanden som kan
inverka pä ell bolags säkerhet eller i övrigt är av betydelse för en sund
utveckling av verksamhelen. 114

Bankinspektionen är inte skyldig alt vaka över atl sådana bestämmelser Prop. 1987/88:149 iakttas som gäller rätligheier och skyldigheter för aktieägare i finansbolag i Bilaea 4 förhällande lill bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

Undersökning hos finansbolag skall ske när bankinspektionen anser del behövligt eller när regeringen beslutar om det. Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 12 §.

15 § Finansbolags tillstånd atl driva finansieringsverksamhel som avses i
2-4 §§ kan återkallas av bankinspektionen, om

1. finansbolag genom alt överträda denna lag eller uppenbart åsidosätta en kunds intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt atl bedriva finansieringsverksamhel,

2. verksamheten annars prövas vara lill skada för del allmänna.'

Om elt tillstånd har återkallats enligl första stycket, skall bolaget stå under bankinspektionens lillsyn till dess alt verksamheten avvecklats eller drivs på ett sådant sätt att tillstånd enligl denna lag inte krävs.

16 § Råder förhållande som anges i 15 §, får bankinspektionen meddela
finansbolaget skriftlig erinran i stället för atl återkalla bolagets tillstånd,
om det kan antas att bolaget låter sig rättas av detta. Inspektionen får även
meddela elt finansbolag skriftlig erinran, om bolaget annars inte följer i 13
§ andra stycket angivna föreskrifter och beslut eller om annal förhållande
råder som menligt inverkar på bolagets säkerhet eller som kan äventyra en
sund utveckling av bolagels finansieringsverksamhet. Skriftlig erinran fär
förenas med föreskrift om rättelse.

Råder missförhållanden hos finansbolag i annal fall än som anges i första stycket, får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om det.

Om etl finansbolag har fattat beslut som strider mol denna lag eller annan författning som reglerar finansbolags verksamhet, mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller mol bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda atl beslutet verkställs. Har beslutet verkställts, får inspektionen förelägga bolaget all göra rättelse, om del kan ske.

17 § Bankinspektionen skall, om inte särskilda skäl talar däremot, för
ordna en revisor alt med övriga revisorer delta i revisionen av finansbolag.
Inspektionen kan när som helst äterkalla sådant förordnande och i stället
utse ny revisor.

Om ett tillstånd för finansbolag atl driva finansieringsverksamhel har återkallats, gäller förordnandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn till dess att finanseringsverksamhelen har avvecklats och revisorn lill bankinspektionen har lämnat en berättelse över avvecklingen.

Finansbolaget skall lill revisor som har förordnats enligt första stycket betala ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

18 § Bankinspektionen fär kalla till sammanträde med finansbolags sty
relse eller begära alt styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen
inte följt en sådan begäran, får inspektionen kalla lill extra bolagsstämma.
Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanlrädet, som

inspektionen har utlyst, och vid bolagsstämma saml delta i överläggningar- 115

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela Prop. 1987/88:149
föreskrifter om hur finansbolags räkenskaper skall föras och hur värde- Bilaea 4
handlingar skall förvaras och inventeras.

20 § Finansbolag skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer

1. hålla bolagels kassa, övriga tillgängar, räkenskapsmaterial och andra
handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen,

2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagels tillgångar och skulder,

3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning samt revisionsberättelse och protokoll vid ordinarie bolagsstämma,

4. i övrigt lämna inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpning av denna lag.

21 § Bankinspektionen skall föra en förteckning över finansbolagen.

22 § För att täcka kostnaden för bankinspekfionens tillsynsverksamhet skall finansbolagen åriigen betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som medddas av regeringen. Bidraget får inte överstiga två hundradels procent av nettovärdet av tillgångarna i bolagels finansieringsverksamhet närmast föregående räkenskapsår.

23 § Om det kan antas att etl företag driver sådan finansieringsverksamhet att denna lag är tillämplig, får bankinspektionen förelägga företaget atl till inspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet som behövs för alt bedöma om lagen är tillämplig.

Företag som driver finansieringsverksamhet som avses i 2-4 §§ utan att vara aktiebolag, får av bankinspektionen förbjudas att driva sådan verksamhet. Innan sådant beslut fallas, skall företaget ges skälig lid atl överföra verksamheten till aktiebolag.

Vite

24 § Meddelar bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får inspektionen sätta ut vite.

Överklagande

25 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag fär överklagas hos regeringen. Inspektionens beslut har omedelbar verkan, om inte annat beslutas.

Tystnadsplikt

26 § Den som är eller har varit verksam i finansbolag får inte obehörigen yppa vad han därvid har fått veta om annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden.

Första stycket gäller också den som hos bankinspektionen har tagit
befallning med ärende enligt denna lag. 116

Straff Prop. 1987/88:149

27 § Den som uppsåtligen driver finansieringsverksamhet utan fillstånd. Bilaga 4 där sädant krävs enligt denna lag, döms till böter eller fängelse i högst elt år.

Styrelseledamot eller befattningshavare, hos finansbolag som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller pä annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplysningar om verksamhelen döms, om gärningen inle är ringa, till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som bryter mot 8 § döms fill böter.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

2. Etl förelag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet och som avser att ansöka om tillstånd enligt 5 § skall göra detta senast vid utgången av år 1988.

3. Etl företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet får fortsätta denna verksamhet enligt de äldre bestämmelserna till utgången av år 1988 eller fram lill dess alt ansökan enligl 2 slutligt prövats.

4. Ansöker ett förelag som avses i 3 inle om tillstånd inom tid som anges i 2 eller fär företaget inte sin ansökan beviljad får förelaget fortsätta verksamheten enligt de äldre bestämmelserna endast i fråga om de åtaganden som förelaget gjort under tid som verksamheten bedrivits enligt äldre bestämmelser.

5. Etl företag som vid lagens ikraftträdande driver finansieringsverksamhet skall för alt undantas från lagens tillämpningsområde enligt 3 § andra stycket göra ansökan om detta senast vid utgången av år 1988. Vad som sägs i 3 och 4 gäller även sådant företag.

117

Lagrådet Prop. 1987/88:149

Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-22 Närvarande:f. d regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justitierådet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988 har regeringens pä hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämla lagrådels yttrande över förslag lill lag om finansbolag.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Samuel Hermelin.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

l§

Enligl lagrådels uppfattning blir den föreslagna lagen mera lättillgänglig, om dess syfte, atl kräva tillstånd i vissa fall för finansieringsverksamhet, framgär redan av den inledande paragrafen. En bestämmelse där tillslåndskravet anges bör få bilda etl första stycke i paragrafen. Det bör lämpligen också framgå av bestämmelsen att bankinspektionen är tillslåndsmyndighel.

I paragrafens andra stycke bör tas in en bestämmelse om vad som avses med finansieringsverksamhel, motsvarande första och andra styckena i remissförslaget.

I remissförslaget har som elt tredje stycke tagils in en föreskrift om vad som i lagen förstås med förelag. Avsikten med föreskriften torde bl. a. vara atl klargöra att finansieringsverksamhel som drivs direkt av slalen eller kommun eller av stiftelser, ideella föreningar m.m.inte omfattas av tillståndsplikten. En föreskrift med delta innehåll passar emellertid bättre i 2 §, som närmare anger tillslåndspliktens omfattning.

Lagrådet föreslår således att I § får följande lydelse: "Finansieringsverksamhet får, i de fall som anges i denna lag, drivas endast efter lillslånd av bankinspektionen.

Med finaniseringsverksamhet avses näringsverksamhet som har till ändamål atl lämna eller ställa garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till finansiering genom atl förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande."

2och3§§

I klarhetens intresse bör i upptakten till 2§ sägas: "Tillstånd krävs för

företag som driver finansieringsverksamhel, om "På motsvarande sätt

bör i 3 § användas uttrycket "tillstånd krävs inle" i slället för "lagen gäller inte".

I enlighet med vad lagrådet föreslagit under I § bör 2 § avslutas med elt stycke av följande innehåll: "Tillstånd krävs inte, om finansieringsverksamhet bedrivs av andra än akfiebolag, ekonomisk förening, handelsbolag eller enskild näringsidkare."

5§

Med hänsyn bl. a. till vad lagrådet har föreslagit under I § bör 5 § begränsas

till att innehålla regler om fömtsättningama för tillstånd. Härvid bör i ett 1 Ig

första stycke las in en bestämmelse om all lillslånd får meddelas endast om Prop. 1987/88:149

finansieringsverksamhelen drivs i aktiebolags form och aktiekapitalet är Bilaga 5

minst fem miljoner kr (jfr 5§ första stycket och 7§ i remissförslaget). I ell

andra stycke bör, i huvudsaklig överensstämmelse med andra stycket

andra meningen i remissförslaget, föreskrivas alt lillslånd skall ges, om

bolagsordningen inle strider mol lagen eller annan författning, etc.

Vad som i remissförslagels tredje stycke i 5 § sägs om när ansökan om tillstånd får göras m. m. bör lämpligen flyttas lill den närmast följande paragrafen.

Enligt lagrådets mening bör alltså 5 § ges följande lydelse:

"Tillstånd får meddelas endast om finansieringsverksamheten drivs i aktiebolags form och aktiekapitalet är minst fem miljoner kronor.

Tillstånd skall ges, om

1. bolagsordningen inle strider mot denna lag eller annan författning,

2. bolaget inle är olämpligt all driva finansieringsverksamhet,

3. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna, och

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag."
Lagrådet föreslår vidare att mbriken före 5§ får lydelsen "Fömtsätt
ningar för tillstånd m. m."

6och7§§

I remissförslaget inleds 6§ första stycket av en bestämmelse om att bankinspektionen godkänner finansbolagels bolagsordning i samband med all bolaget ges tillstånd alt driva finansieringsverksamhet. Vidare sågs i samma stycke att det lill bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamhelen. I etl andra stycke föreskrivs att beslut om ändring i finansbolagets bolagsordning skall godkännas av bankinspektionen.

Vad som sägs i 6 § första stycket om godkännande av bolagsordning har i och för sig en motsvarighet i bl. a. 7§ första stycket fondkommissionslagen. Bestämmelsen saknar emellertid självständig betydelse med hänsyn till att bankinspektionen ändå enligt 5 § andra stycket I skall granska bolagsordningen i samband med tillståndsprövningen (jfr lagrådets yttrande över förslaget till fondkommissionslag, prop. 1978/79:9s. 262). Bestämmelsen är inle heller nödvändig för atl man i lagen skall kunna la in en föreskrift om att ändringar i bolagsordningen skall godkännas av bankinspektionen.

Med hänsyn till vad som nu har sagts förordar lagrådet att bestämmelsen om godkännande av bolagsordning i samband med tillståndsprövningen utgår. I 6 § bör tas in dels, i enlighet med vad lagrådet har föreslagit under 5 §, regler om ansökan om lillslånd m. m., motsvarande 5 § tredje stycket i remissförslaget, dels den tidigare nämnda bestämmelsen om atl till bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

Vad som skall ske i samband med ändringar i bolagsordningen bör lämpligen regleras i 7 §, vars innehåll enligl lagrädsremissen (alt aktiekapitalet i ett finansbolag skall vara minst fem miljoner kr) enligl lagrådets förslag skall flyttas lill 5 §. Bestämmelsen i 7 § bör lämpligen utformas efter mönster av 7§ andra stycket fondkommissionslagen.

I enlighet med det anförda föreslår lagrådet att 6och 7§§ får följande 119

lydelse:

"6S Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats i Prop. 1987/88:149 akliebolagsregistret. Har ansökan gjorts inom sex månader från stiftdseur- Bilaga 5 kundens undertecknande, räknas den i 2kap. 9S första slyckel akfiebolagslagen (1975:1385) föreskrivna liden från tillståndsbesluiet.

Till bolagsordningen skall vara fogad en plan för den tilltänkta verksamheten.

7S Beslut om ändring av finansbolags bolagsordning skall prövas av bankinspektionen och får inle registreras innan del har godkänts av inspektionen."

Paragrafen bör lämpligen inledas med en bestämmelse motsvarande 5§ första slyckel andra meningen i remissförslaget om all bolag som har fäll lillslånd kallas finansbolag. Därefter bör, i huvudsaklig överensstämmelse med remissförslaget, sägas all annal bolag inle i sin firma eller annars vid beleckningen av verksamhelen får användas ordet finansbolag eller finans-aktiebolag.

I0§

För all lagen skall bli överskådligare föreslär lagrådet all del före 10 § förs

in en rubrik med lydelsen "Finansbolags verksamhel".

15§

Paragrafens förslå slyckel, som reglerar fömlsällningarna för älerkalldse. av tillstånd för finansbolag, bör enligl lagrådets mening jämkas något. Bl. a. bör man låta den naturliga principen alt tillstånd skall kunna återkallas i de situationer då förutsättningarna för lillslånd inle längre föreligger, komma till ullryck I lagtexten.

Lagrådet förordar all paragrafens första stycke utformas pä följande säti:

"Finansbolags tillstånd kan återkallas av bankinspektionen, om bolaget har överträtt denna lag eller uppenbart åsidosatt kundernas intressen eller om annars förutsättningarna för tillstånd enligt 5 S inle längre föreligger."

120

Innehåll Sid Prop. 1987/88:149

Regeringens proposifion.................................................. ..... I

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................. I

Propositionens lagförslag................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 mars 1988 .... 8

1 Inledning....................................................................... ..... 8

2 Allmän motivering.......................................................... 9

2.1 Allmänna utgångspunkter........................................ ..... 9

2.2 Auktorisation............................................................ 10

2.3 Finansieringsverksamhel som omfattas av bestämmelserna ... 21

2.4 Ändrade bestämmelser vid beräkning av kapitalbasen enligl upplåningsrällsregeln 27

2.5 Tillsyn och ny slraflhestämmdse............................... 31

2.6 Ikrafllrädande- och övergångsbestämmelser........... 32

3 Upprättade lagförslag................................................... 33

4 Specialmolivering........................................................... .. 34

5 Hemslällan.................................................................... ... 43

6 Beslul............................................................................ ... 43

Bilaga I Sammanfattning av förslaget i promemorian....... 44

Bilaga 2 Lagförslaget i promemorian......................... ... 45

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna och sammansläll
ning av yttrandena.......................................... 51

Bilaga 4 Del lill lagrådet remillerade lagförslaget 112

Bilaga 5 Lagrådels yltrande.................................... 118

Norstedts Trycken. Stockholm 1988 I 2 I