Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse Prop. 1987/88:138

som nämndeman vare ej skyldig alt nämndeman är inte skyldig atl ta
åter inträda förrän efter sex år. emot nytt uppdrag förrän efter tre

år.

Rätlen prövar självmant den valdes behörighet.

7§'

Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.

Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gollands lån förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles, dä samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakå-renfår en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

8§'' Nämndeman väljes för sex år. En nämndeman väljs för tre år. dock äge han avgå efter två år. Vi- Visar nämndemannen giltigt hin-sar nämndeman giltigt hinder, må der, får rätten entlediga honom, rätten även tidigare entlediga ho- Även den som fyllt sextio är får nom. Nämndeman, som fyllt sextio avgå som nämndeman. Upphör en år, äge ock avgå ur nämnden. Upp- nämndeman atl vara valbar eller hör nämndeman alt vara valbar, behörig, förfaller uppdraget, vare uppdraget förfallet; dock må den som uppnått sjuttio års ålder utan hinder därav tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut deltagit.

Avgår nämndeman under tjänstgöringstiden, utses ny nämndeman för återstående fid. Ändras antalet nämndemän inom domsagan eller länet får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för fiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de kommunfullmäktige och landsting som nyvalts under detta år.

' Senaste lyddse 1976:560. " Senaste lydelse 1976:560.

2 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs all 19-21 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gollands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gollands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om del begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökad med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

När val av de nämndemän som När val av de nämndemän som

ingår i länsrätt vid behandling av ingår i länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering skall ske mål om fastighetstaxering skall ske framgår av fastighelslaxeringslagen framgår av faslighetstaxeringslagen (1979:1152). Av de övriga nämnde- (1979:1152). männen i länsrätt och av nämndemännen i kammarrätt väljs halva antalet vart tredje år.

Regeringen fär för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts lill nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i den kammarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

Vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakå-renfår en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

20 §'

Valbar till nämndeman i kammar- Valbar lill nämndeman i kammar
rätt och länsrätt är myndig svensk rätl och länsrätt är myndig svensk
medborgare, som är kyrkobokförd i medborgare, som är kyrkobokförd i
länet och inte har fyllt sjuttio år. länet.

Tjänsteman vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsskatle-myndighel eller under länsstyrelse eller länsskaltemyndighel lydande myndighet, lagfaren domare, åklagare, polisman eller advokat eller annan som har lill yrke alt föra andras talan inför rätta fär inte vara nämndeman.

Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.

' Senaste lyddse 1981:282.

Senaste lydelse 1986:1285. I prop. 1987/88:124 har lagts fram förslag till ändrad

lydelse.

Nämndemän i kammartält och länsrätt utses för tre år. Om en nämndeman visar gilfigt hinder, får rätten entlediga honom. Den som har fyllt sextio år har rätt alt frånträda uppdraget. Upphör en nämndeman alt vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

21 Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman ( sådan rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt alt frånträda uppdraget. Upphör nämndeman all vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Bestämmelser om mandatperiod för sådan nämndeman som ingår i länsrätt vid behandling av mål om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän i fall som avses i 21 § första stycket upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under är 1988. Valen förrättas av de landsting och kommunfullmäktige som nyvalts under detta år.

Senaste lyddse 1981:282.

ti Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 138

3 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 8-10 §§ lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

'8§

För försäkringsrätt finns nämndemän lill del antal som regeringen bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen det antal nämndemän som skall utses. Försäkringsrätt fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landsfingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gollands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar del tal, vilkel erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva anta- Vid val av nämndemän skall

let nämndemän i försäkringsrätt. eftersträvas att nämndemannakå-

ren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

9§'

Valbar till nämndeman i försäk- Valbar lill nämndeman i försäk
ringsrätt är myndig svensk medbor- ringsrätt är varje myndig svensk
gare, som är kyrkobokförd i länet medborgare, som är kyrkobokförd i
och ej har fyllt sjuttio år. Tjänste- länet. Den som är tjänsteman i all
man i allmän försäkringskassa eller män försäkringskassa eller ledamot
ledamot av socialförsäkrings- av socialförsäkringsnämnd, tjänste
nämnd, tjänsteman vid lokal skatte- man vid lokal skaltemyndighet eller
myndighet eller riksförsäkrings ver- riksförsäkringsverket, lagfaren do
ket, lagfaren domare, annan leda- mare, annan ledamot eller tjänste-
mot eller tjänsteman i försäkrings- man i försäkringsdomstol, äklaga-
domstol, åklagare, advokat eller re, advokat eller annan som har till
annan som har lill yrke att föra and- yrke alt föra andras talan inför rätta
ras talan inför rätta får ej vara får w/e vara nämndeman,
nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller Den som har fyllt sextio år eller

uppger annat giltigt hinder är ej uppger något giltigt hinder är inte

skyldig att mottaga uppdrag som skyldig att ta emot uppdrag som

nämndeman. Den som har avgått nämndeman. Den som har avgått

som nämndeman är ej skyldig att som nämndeman är inte skyldig att

mottaga nytt uppdrag förtån efter ta emot nytt uppdrag förtån efter

sex år. tre år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

' Senaste lydelse 1986:147. I prop. 1987/88:124 har lagts fram förslag till ändrad lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse Prop. 1987/88:138

10 §

Nämndeman utses för .sex år men En nämndeman utses för tre år.

får avgå efter två år. Om nämnde- Om nämndemannen visar giltigt

man visar giltigt hinder, får rätten hinder, fär rätten entlediga honom,

entlediga honom tidigare. Den som Den som har fyllt sextio är har rätt

har fyllt sextio år har rån att från- atl frånträda uppdraget. Upphör en

träda uppdraget. Upphör nämnde- nämndeman alt vara valbar eller

man atl vara valbar eller behörig, behörig, förfaller uppdraget,
förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår av den tidigare utseddes uppdrag. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Löpande Ijänstgöringslider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för liden från och med år I9S9 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förräftas av de landsfing och kommunfullmäktige som nyvalts under detta år.

4 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i

fastighetsmål

Härigenom föreskrivs alt 6 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighets-mål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, fastställer för varje län det antal nämndemän som skall utses.

Val av nämndeman i fastighetsdomstol förrättas av landsfinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäkfige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäkfige i Gofiands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst sä många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Halva antalet nämndemän väljes Vid val av nämndemän skall

vart tredje år. eftersträvas att nämndemannakå-

ren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för fiden från och med är 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de landsting och kommunfullmäktige som nyvalts under detta år.

Senaste lyddse 1975:1295.

5 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 10 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.
10 §'
Nämndeman som avses i 8 § ut- Nämndemän som avses i 8 § ut
ses för tiden från och med den 1 juli ses för tiden från och med den 1 juli
det år, då allmän fastighetstaxering det år, då allmän fastighetstaxering
äger rum av hyreshus-, industri-, äger rum av hyreshus-, industri-,
exploaterings- och specialenheter, exploaterings- och specialenheter,
fill och med den 30 juni del år då till och med den 30 juni det år då
sådan taxering sker nästa gång. sådan taxering sker nästa gång. En

nämndeman har dock rätt att avgå efter tre år.

Värderingsteknisk ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, får regeringen förordna annan person för den tid som återstår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Senaste lyddse 1985:820.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:138

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om val av nämndemän, m. m. 1 Inledning

Nämndemän deltar i dag i den dömande verksamheten i fingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och försäkringsrätterna'. Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige eller av landstingen.

Nämndemannamedverkan i rättskipningen har mycket gamla anor i vårt land. I sina huvuddrag kan den härledas från medeltiden. Länge medverkade nämndemän endast i första instans vid de allmänna domstolarna, dvs. tingsrätterna, men under senare år har nämndemän kommit att delta även i de övriga domstolar som nämndes nyss.

Del råder en bred enighet om alt lekmannamedverkan i den dömande verksamheten är av stort värde från flera synpunkter. Lekmannainflytandet utgör en garanti för atl domstolarnas avgöranden följer allmänna rättsuppfattningar i samhället och bidrar därigenom till alt medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls. Genom alt delta i domslolsarbelet kan lekmännen vidare tillgodose medborgarnas intresse av insyn i denna verksamhet. På elt mer allmänt plan är även delta ägnat alt vidmakthålla förtroendet för rättskipningen.

En förutsättning för atl lekmannainflytandet skall fylla sitt syfte år att nämndemannakåren är representativ för medborgarna i samhället. Delta innebär givelvis inte alt strukturen hos den vuxna befolkningen i fråga om t. ex. ålder och yrke exakt behöver avspeglas i nämndemannakåren. Inte heller behöver någon viss grupp i samhället ges en ovillkorlig rått att bli företrädd bland nämndemännen. Däremot bör reglerna om val av nämndemän och om deras tjänstgöringsförhållanden vara sådana all de så långt möjligt främjar en sammansättning av kåren som i stort anknyter till befolkningsstrukturen inte bara i fråga om politiska sympatier ulan också i övriga hänseenden.

Alt det finns allvariiga brister när del gäller nämndemannakårens repre-

' Här bortses fortsättningsvis från förhållandena i mellankommunala skatterätten,

som upphör den I juli 1988. Dess uppgifter övertas då av länsrätterna. 10

sentativitet har under 1980-talet belysts i flera undersökningar. År 1986 Prop. 1987/88:138 undersökte domstolsverket saken på regeringens uppdrag. Resultatet av undersökningen redovisades i rapporten (DV, Rapport 1986:4) Underrätternas sammansättning m.m. Av rapporten framgår bl.a. att representativiteten hade minskat markant mellan år 1980 - då en tidigare undersökning gjordes - och år 1986. Bl. a. var genomsnittsåldern bland nämndemännen klart högre än bland befolkningen i övrigt. Vidare var de offentlig-anställda starkt överrepresenterade bland nämndemännen. Jag återkommer strax närmare till resultatet av undersökningen.

Statsmakterna har i skilda sammanhang uppmärksammat hur dåligt nämndemannakåren återspeglar befolkningsstrukturen och prövat olika åtgärder för att åstadkomma ell bättre sakernas tillstånd. Åtgärderna har främst tagit sikte på att underlätta för dem som är yrkesverksamma i den enskilda sektorn atl vara nämndemän. De har gått ul på atl förbättra ersättningen och att minska tjänslgöringstäthelen. Men även andra vägar har prövats.

På inifiativ av min företrädare (prop. 1986/87:100, bil. 4 s. 68; jfr JuU 1986/87:25 s. 10) har domstolsverket i samråd med landstingsförbundet och kommunförbundet arbetat fram etl informationsmaterial som beskriver nämndemannakårens sammansättning jämförd med befolkningens i stort och understryker vikten av att en mer allsidig rekrytering till nämndemannakåren kommer lill stånd. Materialet kommer atl distribueras till de nominerande organen inför 1988 ärs val.

Som elt led i domstolsverkels arbete anordnades i juni 1987 en hearing med företrädare för kommunförbundet, landstingsförbundet och de politiska partierna om nämndemannarekryleringen. Vid hearingen ifrågasattes om inte en avkortning av nämndemännens mandatperiod från sex till tre år skulle kunna bidra till atl åstadkomma en allsidigare rekrytering. Även frågan om att upphäva den nuvarande sjuttioårsgränsen för valbarhet lill nämndemannauppdrag togs upp. Dessa frågor har, som jag strax skall redovisa, tidigare varil föremål för diskussion i skilda sammanhang.

Hösten 1987 upprättades inom justitiedepartementet promemorian (Ds Ju 1987:18) Mandatperiod och åldersgräns för nämndemän. I promemorian föreslogs atl mandatperioden för nämndemän skulle avkortas lill tre är och alt sjutlioårsgränsen för valbarhet till nämndemannauppdrag skulle slopas. Jag avser nu att la upp de frågor som behandlats i promemorian.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga I . En sammanställning av remissyttrandena har upprättats inom justiliedeparlemenlet och finns tillgänglig i lagsfiflningsärendel (dnr 87-3483).

2 Nuvarande regler om nämndemän, m. m.

2.1 Omfattningen av nämndemannamedverkan

En tingsrätt år vid avgörande av etl brottmål domför med en lagfaren domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätlen dock beslå av en

lagfaren domare och minst fem nämndemän. I vissa mål om mindre brott är Prop. 1987/88:138 rätten domför utan nämndemän (1 kap. 3 § rättegångsbalken, RB).

Även i vissa mål och ärenden med familjerätlslig anknytning skall nämndemän delta, 14 kap. 17 § äktenskapsbalken, 20 kap. 1 § föräldrabalken och 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Nämndemän deltar också när en tingsrätt fungerar som fastighetsdomstol, 3 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighelsmål, eller som vattendomstol, 13 kap. 3 § vattenlagen (1983:291).

När en hovrätt avgör ett brottmål är den domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. I vissa enklare brottmål är hovrätten dock domför utan nämndemän (2 kap. 4 § RB). Nämndemän deltar också i hovrätten i vissa familjerättsliga mål.

En länsrätt år enligt huvudregeln domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (LAF). I 18 § LAF finns ett stort antal undantag från kravet på nämndemannamedverkan. Vidare finns särskilda regler om nämndemannamedverkan bl. a. i 21 kap. 8 § fasfighetstaxeringslagen (1979:1152).

En kammarrätt år normall domför med tre lagfarna domare. När det är särskilt föreskrivet all nämndemän skall ingå i rätten, är kammarrätten domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän (12 § LAF). Sådan nämndemannamedverkan är föreskriven i vissa mäl enligl föräldrabalken, utlänningslagen (1980:376), socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Även en försäkringsrätt år normalt domför med tre lagfarna ledamöter. Men också där skall två nämndemän ingå i rätten vid prövning av vissa typer av mål, 7 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar.

2.2 Val av nämndemän

Nämndemän i tingsrätterna väljs av kommunfullmäktige (4 kap. 7 § första stycket RB). Nämndemän i hovrätterna, länsrätterna, kammarrätterna och försäkringsrätterna väljs av landsfinget eller, om det i länet finns någon kommun som inte ingår i landstingskommunen, av landsfinget och kommunfullmäktige efter särskilda fördelningsregler, som är relaterade till befolkningstalen (4 kap. 7 § andra stycket RB, 19 § LAF saml 8 § lagen om försäkringsdomstolär). På Gotland väljs dock alla nämndemän av kommunfullmäktige. Nämndemannavalen skall förrättas proportionellt, om det begärs av en viss andel av de röstande.

Valbar lill nämndeman är varje myndig svensk medborgare som inte har fyllt 70 år. En nämndeman skall vara kyrkobokförd i kommun resp. län inom domkretsen för den domstol för vilken han väljs (4 kap. 6 § RB, 20 § LAF, 9 § lagen om försäkringsdomstolär).

Den som är lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare,
polisman eller advokat eller som annars har till yrke aft föra annans talan
inför rätta får inte vara nämndeman vid tingsrätt eller hovrätt (4 kap. 6 §
RB). Liknande inskränkningar gäller för nämndemän vid länsrätterna,
kammarrätterna och försäkringsrätterna (20 § LAF och 9 § lagen om för- 12

säkringsdomstolar). Ingen får samtidigt vara nämndeman i tingsrätt och Prop. 1987/88:138 hovrätt eller i länsrätt och kammarrätt.

En nämndeman väljs för sex år men får avgå efter två år. Om nämndemannen visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har alllid rätt att frånträda uppdraget. Om en nämndeman upphör att vara valbar, förfaller uppdraget (4 kap. 8 § RB, 21 § LAF, 10 § lagen om försäkringsdomstolar). I tingsrätt och hovrätt gäller dock att den som uppnått 70 års ålder utan hinder därav får tjänstgöra vid fortsatt behandling av ell mål i vars handläggning han förut deltagit.

Som huvudregel gäller alt halva antalet nämndemän väljs vart tredje år (4 kap. 5 § RB, 19 § LAF, 8 § lagen om försäkringsdomstolar). Avgår någon nämndeman i förtid sker fyllnadsval för återstående lid.

2.3 Domstolsverkets undersökning

I domstolsverkets rapport redovisas en jämförande undersökning av nämndemannakårens sammansättning åren 1980 och 1986 i tingsrätterna, hovrätterna, länsråtterna och kammarrätterna. Av rapporten framgår bl. a. följande.

Andelen kvinnor i nämndemannakåren var 37% år 1980. År 1986 hade siffran ökat lill 43%. Andelen kvinnliga nämndemän i länsrätterna var dock endast 24 % detta år.

Vad gäller åldersfördelningen inom nämndemannakåren var år 1980 endast 8% av nämndemännen under 40 år. År 1986 hade siffran sjunkit till 6%. Nämndemännen i åldersgruppen 40-49 är ökade frän 16% år 1980 till 19% år 1986. I fråga om denna åldersgrupp stämmer siffrorna ganska väl med fördelningen av befolkningen i stort, 17% år 1980 resp. 20% år 1986. Andelen nämndemän i åldern 50-59 år var är 1980 33 % och år 1986 27%. Motsvarande siffror för totalbefolkningen var 19% resp. 17%. Andelen nämndemän i åldern 60—65 är var i stort sett konstant, 29% år 1980 och 28% år 1986. Av totalbefolkningen var 9% 60-65 år både 1980 och 1986. Vad slutligen gäller andelen nämndemän i den högsta åldersgruppen, dvs. i åldern 66-70 år, hade denna ökat från 15% år 1980 till 19% är 1986. Motsvarande siffror för totalbefolkningen var 9 % resp. 8 %.

Av rapporten kan alltså utläsas att åldersstrukturen inom nämndemannakåren, som var otillfredsställande redan år 1980, inte har genomgått någon större förändring mellan år 1980 och år 1986. Mest anmärkningsvärt är att den yngsta åldersgruppen - under 40 år — har minskat ytterligare och alt den äldsta åldersgruppen - över 65 år - har blivit större. Andelen nämndemän i de högre åldersgrupperna är fortfarande betydligt större än motsvarande andel av totalbefolkningen.

I fråga om fördelningen på olika yrkesgrupper och arbetsgivare visar
rapporten alt nämndemannakåren även i dessa avseenden skiljer sig från
vad som gäller för befolkningen i stort. Andelen personer med adminislra-
fivt arbete är t. ex. avsevärt högre bland nämndemännen än bland totalbe
folkningen, medan bl. a. industriarbetare är klart underrepresenterade
bland nämndemännen. Dessa tendenser förstärktes mellan åren 1980 och
1986. Som exempel kan nämnas att andelen nämndemän med tillverknings- 13

t2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 138

3 Allmän motivering

3.1 Inledning

Medverkan av lekmän i rättskipningen syftar främst till atl garantera alt domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället och till atl allmänheten får insyn i domstolarnas verksamhet. Med hänsyn till detta är del, som jag inledningsvis anförde, väsentligt att nämndemannakåren i stort är så långt möjligt representativ för befolkningen.

Del finns flera möjligheter all åstadkomma en förbättrad representativitet hos nämndemannakåren. En viktig väg är atl genom olika åtgärder få nämndemannauppdraget mer attraktivt, särskilt för de grupper som är otillräckligt företrädda. Som jag redan nämnt har riktade åtgärder vidtagits i delta syfte. Den som förlorar arbetsförtjänst på grund av elt nämndemannauppdrag kan kompenseras för detta genom ett s. k. filläggsbdopp. 11988 års budgetproposition harjag anmält alt jag avser alt föreslå en höjning av delta belopp sä att ersättning i fortsättningen kan utgå med sammanlagt 600 kr om dagen för den som förlorar arbetsförtjänst. Det har vidare varit en målsättning att antalet nämndemän vid varje domstol skall anpassas så att tjänstgöringen inte blir för betungande för dem som är yrkesverksamma.

Även om de ekonomiska villkoren kommer i fokus när man diskuterar möjligheterna att uppnå en bred och allsidig rekrytering fill nämndemannakåren, kan det konstateras att man knappast kan öka ersättningen fill nämndemännen så myckel att man enbart därigenom kommer till rätta med snedrekryteringen. Och det är uppenbarligen inte bara där som problemet ligger. Även andra åtgärder måste därför övervägas. Jag återkommer strax till frågan om en förkortning av mandatperioden som medel att öka nämn-demannauppdragets attraktivitet. Jag skall emellertid först gå in på de nominerande och väljande organens ansvar för att nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt.

3.2 De väljande organens ansvar

Mitt förslag: Valförsamlingarna åläggs i lag alt eftersträva en allsidig sammansättning av nämndemannakåren med hänsyn fill ålder, kön och yrke.

representationen av icke yrkesverksamma personer och personer med Prop. 1987/88:138 administrativt arbete. Man menar alt det - vid sidan av en höjning av nämndemannaarvodena och en förkortning av mandatperioden - endast är genom insatser från de nominerande och väljande organen som en mer allsidig rekrytering kan komma fill stånd.

Skälen för mitt förslag: De nominerande och väljande organens ansvar för en allsidig sammansättning av nämndemannakåren har betonats i olika sammanhang. I samband med ell lagstiftningsärende rörande nämndemän år 1983 uppehöll sig föredragande statsrådet i propositionen vid frågan om de politiska partiernas ansvar för nämndemannakårens sammansättning. Han avvisade då tanken på atl beskåra valförsamlingarnas suveränitet genom mer detaljerade valbarhelsföreskrifler eller kvoteringssystem. Han ansåg sig dock kunna utgå från all partierna vid sina nomineringar så långt som möjligt försökte rätta till mera uppenbara ojämnheter, t.ex. den påfallande låga andelen kvinnor bland nämndemännen i länsrätt (prop. 1982/83:126 s. 54). Riksdagen godtog enhälligt vad som anfördes i propositionen i denna del.

Som jag tidigare nämnde har särskilda informationsinsatser gjorts för att få de nominerande och väljande organen all uppmärksamma viklen av en allsidig rekrytering lill nämndemannauppdragen. I promemorian har man utgått från att man genom sådana insatser skulle i allt väsentligt uppnå en tillräcklig medvetenhet hos organen rörande denna fråga. Vid remissbehandlingen av promemorian har emellertid från flera håll uttryckts stark oro för all man inte kan få lill stånd någon mer avsevärd förbättring enbart genom informafionsinsatser.

Jag vill gärna betona värdet av att man genom upplysning söker öka medvetenheten hos de organ som skall svara för urvalet av nämndemän om vikten av alt nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt. Jag hoppas också atl de insatser som nu görs skall leda lill påtagliga förbättringar och atl de tvivel på informationsinsatsernas effektivitet som framförts under remissbehandlingen skall visa sig ogrundade.

Men förhoppningar hade också, som jag nyss nämnt, föredraganden i 1983 års lagstiftningsärende rörande nämndemän. Hans förhoppningar kom på skam. Representativiteten blev inte bättre. På väsentliga punkter blev den rent av sämre.

Vad som kommit fram under remissbehandlingen om den bristande representativiteten i nämndemannakåren, bl. a. den klara överrepresentationen av icke yrkesverksamma personer och av personer med adminslra-tivt arbete, får mig all tvivla på möjligheterna atl med nuvarande regler åstadkomma några avgörande förbättringar i kommande val. Samtidigt har jag samma uppfattning som föredraganden i 1983 års lagstiftningsärende om de nackdelar som är förknippade med kvoteringsregler eller mer detaljerade valbarhelsföreskrifler.

För alt domstolarnas verksamhet skall omfattas med förtroende hos dem
som kommer inför rätta är del emellertid viktigt atl de möts av företrädare
för allmänheten som de kan identifiera sig med och som de förstår kan
sälla sig in i deras situation. Egentligen handlar det om den gamla princi
pen alt få bli dömd av sina likar. 15

Chefen för civildepartementet har denna dag fått regeringens bemyndigande atl tillkalla en särskild utredare som skall utreda bl. a. möjligheterna atl ge ersättning för förlorad arbetsförtjänst åt kommunalt förtroendevalda. Som jag nämnt finns redan en sådan möjlighet i fråga om de yrkesverksamma nämndemännen genom reglerna om filläggsbdopp. Med hänsyn fill del samband som finns mellan de statliga nämndemannauppdragen och de kommunala förtroendeuppdragen - bl. a. har de ju i stort sett samma rekryteringsbas - är det emellertid av intresse vad den särskilde utredaren kommer fram till. Ell system som underiättar för de yrkesverksamma all la på sig förtroendeuppdrag gynnar på sikt också rekryteringen till nämndemannakåren.

Även om det finns omständigheter som talar för att nämndemannakåren blir mer representativ i framtiden finns del anledning att särskilt understryka vikten av en mer allsidig nämndemannarekrytering. Jag menar atl etl sätt att markera detta kan vara all låta statsmakternas - och ytterst medborgarnas - starka önskemål om en större allsidighet komma till direkt uttryck i lag. Detta kan ske genom atl man i de lagbestämmelser som reglerar valförsamlingarnas behörighet lar in uttryckliga regler om alt del vid valen skall eftersträvas atl nämndemannakåren inom del område som valet avser blir allsidigt sammansatt med hänsyn lill ålder, kön och yrke. Jag föreslår den lösningen. En förebild lill sådana regler finns för övrigt redan nu när det gäller att utse jurymedlemmar i tryckfrihetsmål (12 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen).

Jag vill betona alt de regler som jag nu nämnt har målsällningskaraktär. Det innebär bl. a. atl kommunala beslut om val av nämndemän inte bör kunna upphävas på den grunden att reglerna inte har följts.

Om man i enlighet med milt förslag lägger etl särskilt ansvar på valförsamlingarna för all nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt är del viktigt all tanken bakom delta får slå igenom även när domstolarna lägger upp tjänslgöringsschema för nämndemännen. Domstolarna bör, när de sätter samman sina nämndemannagrupper, låta sig vägledas av samma principer som enligt mitt förslag skall beaktas av valförsamlingarna.

Prop. 1987/88:138

atl nämndemännen vid en avkortning av mandatperioden inte får tillräcklig Prop. 1987/88:138 erfarenhet av den dömande verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Den sexåriga mandatperioden för nämndemän har stått oförändrad sedan RB trädde i kraft år 1948. Balkens regler överensstämmer i denna del med vad som redan gällde tidigare sedan lång lid. Den förhållandevis långa mandatperioden har brukat motiveras med atl det från rättssäkerhetssynpunkt är angeläget att nämndemännen får en längre lids erfarenhet av den dömande verksamheten.

När frågan om mandatperiodens längd var föremål för uppmärksamhet i elt lagsfiftningsärende år 1976 uttalades under förarbetena bl. a. följande (prop. 1975/76:64 s. 83).

Visserligen är det- med hänsyn till önskvärdheten av atl nämnden får

en allsidig sammansättning av värde om dess rekrytering i huvtidsak anknyter lill sammansättningen i den politiska representationen. Därmed är dock inte sagt alt nämnden omedelbart behöver avspegla förändringar i den kommunala representationen. Intresset av proportionalitet synes tillräckligt tillgodosett även om förändringar i den kommunalpolitiska sammansättningen fär ett fördröjt genomslag på sammansättningen av tingsrättens nämnd. En direkt sammankoppling mellan den kommunala valperioden och nämndemansmandatet är sålunda ingalunda självklar (jfr CU 1971:9 s. 16). Önskemålet om atl nämnden fortlöpande anpassas lill majoritetsförhållandena i fullmäktige får här vägas mot behovet, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt, av all inom nämnden bevara nödvändig erfarenhet av domslolsarbelet. Mot denna bakgrund saknas tillräckliga skäl att korta av den sedan lång lid tillbaka gällande sexårstiden, vilken visat sig väl ägnad all tillgodose behovet av kontinuitet hos nämnden.

Mot bakgrund av det nu sagda kom den sexåriga mandatperioden all slå kvar. Däremot infördes en regel enligl vilken halva antalet nämndemän skulle väljas vart tredje år (4 kap. 5 § RB).

Vid val av förtroendemän som förrättas av kommunfullmäkfige gäller den sexåriga mandatperioden i stort sett enbart för nämndemän, medan andra förtroendeuppdrag som regel följer valperiodernas längd, dvs. numera är treåriga. Frågan är om del finns sakliga skäl all ha en särskilt lång mandatperiod för just nämndemän eller om man bör låta även nämndemannauppdragen följa de regler som efter tvåkammarriksdagens avskaffande gäller i andra sammanhang.

Självklart är det angeläget all det inom nämndemannakåren finns erfa
renhet av den dömande verksamheten. Betydelsen av delta kan sägas ha
förstärkts av att färre nämndemän sedan år 1984 deltar i tingsrätterna och
länsrätterna och alt nämndemännen numera har individuell rösträtt. Det är
emellertid minst lika viktigt att nämndemannakåren är allsidigt samman
satt av människor med livserfarenhet och gott omdöme som atl nämnde
männen har lång erfarenhet av domstolsarbele och dömande verksamhet. I
domstolarna leds alltid rättens verksamhet av en eller flera lagfarna doma
re. Erfarenheten visar att nyvalda nämndemän, genom samarbetet med de
lagfarna domarna och äldre kollegor, snabbi tillägnar sig den erfarenhet
som behövs för deras medverkan i domslolsarbelet. Av stor betydelse i
detta sammanhang är även det informationsmaterial som domstolsverket 17

utarbetat.

Jag vill också peka på atl intresset av att förtroendevalda personer är väl Prop. 1987/88:138 insalta i verksamheten inte är något unikt för nämndemannakåren. Sålunda bör exempelvis ledamöterna i en kommunstyrelse, i en socialnämnd eller i en överförmyndarnämnd ha nödvändiga kunskaper inom sina respektive områden. Därvid bör särskilt beaktas alt besluten i sådana församlingar fallas av de förtroendevalda ensamma till skillnad mot vad som gäller vid domstolarna. All man i fråga om nyvalda förtroendemän får acceptera en viss inskolningsfid är inte något speciellt för just domstols-verksamheten och inte något som gör alt man när det gäller just den verksamheten måste ha en i lag föreskriven period som är längre än vad som framstår som sakligt motiverat från andra synpunkter.

Vid remissbehandlingen av promemorian har från något häll framhållits atl en ökad nyrekrytering av nämndemän skulle medföra längre omloppslider och ökade målbalanser vid' domstolarna. Ell sådant påslående finner jag helt ogrundat. Kortare mandatperioder innebär inte atl alla nämndemän byts vid varje valtillfälle, ulan en viss kontinuitet kan med all säkerhet förväntas. Och även nyrekryterade nämndemän kommer, som jag nyss sade, snabbi in i verksamheten. Jag ser del inte heller som någon nackdel om det i några fall inträffar att överläggningen till dom blir mera ingående och kanske tar längre tid därför all en nytillträdd nämndeman finner nya infallsvinklar eller ifrågasätter rätlsfillämpningen. Det är snarast något som gör lekmannamedverkan till ett levande och stimulerande inslag i rättskipningen.

Mot bakgrund av del nu sagda kan det knappast hävdas att det skulle innebära någon försämring från rättssäkerhetssynpunkt atl förkorta mandatperioderna för nämndemännen eller att en sådan åtgärd skulle vara olämplig av andra skäl. Vilka fördelar kan man då uppnå från bl. a. rekry-leringssynpunkt genom en förkortning av mandatperioden?

För del första kan mandatperiodens längd ha stor betydelse för en persons vilja att åla sig ett uppdrag som nämndeman. Även om det formellt sett finns möjlighet för en vald nämndeman alt avgå redan efter två år eller om han annars visar giltigt skäl, torde mänga tveka för att binda sig för ett uppdrag som varar så länge som sex år, särskilt som domslolsverksamhe-ten för de flesta är något nytt och obekant. Del kan pä goda grunder antas alt en avkortning av mandatperioden kommer atl öka intresset för atl pröva på nämndemannauppdraget och därigenom bidra lill en välbehövlig förbättring av rekryteringen.

Den nuvarande sexåriga mandatperioden medför vidare alt det kan la
avsevärd tid innan nämndemannakåren speglar den gällande politiska sam
mansättningen i kommunfullmäktige och landsting. Del kan visserligen
sägas alt det är viktigast alt resultatet i det allmänna valet får elt snabbt
genomslag i t. ex. kommunala nämnder, där ju lekmännen har alt fatta sina
beslut ensamma och där utrymmet för politiska hänsynstaganden är bety
dande. I domstolarna bygger verksamheten pä etl förtroendefullt samarbe
te mellan den lagfarne domaren och nämndemännen, och dessa skall i sin
dömande verksamhet inte ta politiska hänsyn. Trots detta kan emellertid
en fördröjning av genomslaget i valresultatet sägas stå i mindre god över
ensstämmelse med principerna för vilka som brukar komma i fråga som 18

nämndemän. En alltför lång mandatperiod minskar också möjligheterna atl komma till rätta med problemet att vissa personer som valls kan visa sig av olika skäl vara mindre lämpliga som nämndemän.

En förkortning av mandatperioden medför vidare alt nämndemannavalen får ett mer naturligt samband med val lill övriga förtroendeuppdrag efter elt allmänt val. Man kan därigenom öka intresset hos partiernas lokala organisafioner för nämndemannafrågorna, något som jag tror skulle kunna få stor praktisk belydelse för en mer allsidig rekrytering. Genom en samordning av nämndemannavalen med övriga val får valförsamlingarna också en bättre överblick över de kandidater som kan komma i fråga för olika uppdrag.

En praktisk fördel med kortare mandatperioder är slufiigen också atl behovet av fyllnadsval minskar.

Mot bakgrund av de fördelar som enligt min mening kan vinnas genom en förkortning av mandatperioden bör den nuvarande sexåriga mandatperioden för nämndemän förkortas till tre år. De nämndemän som enligl 21 kap. 8 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) utses särskilt för att delta i behandlingen av fastighelslaxeringsmål i länsrätterna bör dock fortfarande väljas för sex år. Denna lid är nämligen anpassad lill reglerna om den allmänna faslighetslaxeringen (jfr I kap. 7 § fastighelslaxeringslagen).

Som en följd av förslaget atl förkorta mandatperioderna lill tre år bör även den tid under vilken den som tjänstgjort som nämndeman har rätl att vägra åta sig ett nyll nämndemannauppdrag förkortas från sex till tre år (se bl. a. 4 kap. 6 § tredje stycket RB). Del är nämligen rimligt alt denna tid följer mandatperiodens längd. Vidare bör reglerna om att den som tjänstgjort som nämndeman under två år har rått att avgå upphävas; vid en så kort mandatperiod som tre år torde en sådan möjlighet få ringa praktisk belydelse. Nämndemännen i fastighelslaxeringsmål vid länsrätterna bör dock ha rätl att avgå efter tre är, dvs. efter samma tid som kommer atl gälla som mandatperiod för ordinära nämndemannauppdrag.

Prop. 1987/88:138

atl avgå från uppdraget som nämndeman. Frågan om att avskaffa sjuttio- Prop. 1987/88:138 årsgränsen har varil aktuell flera gånger under senare lid. Med den ökade betoning av de väljande organens ansvar och den förkortning av mandatperioden som jag föreslagit i det föregående kommer frågan i en delvis ny belysning. Jag finner det därför lämpligt att, som skett i promemorian, ta upp frågan fill nya överväganden.

Sjutlioärsgränsen infördes år 1963. Som skäl anfördes att man därigenom ökade garanfierna för att som nämndemän inte kommer alt tjänstgöra personer som på grund av alltför hög ålder är mindre lämpliga som domare. Även om de väljande organen fullgör sin uppgift med stor omsorg, kan det - anfördes det - många gånger vara svårt att avgöra om en viss person med hänsyn till sin ålder kommer att kunna fullgöra sina åligganden under mandatperioden, särskilt som denna är så lång som sex år (prop. 1963:156 S.25).

Frågan om att avskaffa sjutlioårsgränsen behandlades i riksdagen år 1980. Konstitutionsulskottet anförde därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande (KU 1980/81:8 s. 15) bl. a. följande.

Enligt utskottet bör huvudprincipen vara atl inga övre åldersgränser skall finnas för offentliga uppdrag. Detta är också det normala förhållandel. För förtroendemannauppdrag i domstolar och vissa domstolsliknande organ har emellertid under 1960- och 1970-talen införts en sjuttioårsgräns. Motivet synes då ha varit att man har velat öka garantierna för alt inte uppdraget skall innehas av personer som på grund av alltför hög ålder är mindre skickade att tjänstgöra som domare. Utskottet har förståelse för delta mofiv. Å andra sidan kan det med större tyngd hävdas alt det även i dessa fall borde få ankomma på de organ som utser uppdragslagarna att utan lagfästa begränsningar av detta slag välja de personer som anses mest lämpade för uppdragen. Även om starka skäl således synes tala mot att behålla de existerande övre åldersgränserna för offentliga uppdrag, kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas krav att utan närmare utredning slopa dessa gränser. Utskottet föreslår därför att regeringen får närmare pröva behovet av övre åldersgränser som villkor för valbarhet till offentliga uppdrag mot bakgrund av vad utskottet i det föregående anfört. Detta bör ges regeringen lill känna.

KonstitutionsiJlskoltels betänkande remissbehandlades sedermera. Flertalet av de remissinstanser som uttalade sig avstyrkte att avskaffa sjutfioårsgränsen, och riksdagens uttalanden ledde inte till någon ändring av reglerna (jft prop. 1982/83:126 s. 33, JuU 1982/83:32).

Frågan om att avskaffa sjuttioårsgränsen har varit uppe i riksdagen även senare, dock utan att någon ändring av nuvarande ordning har skett (se KU 1986/87:10). Även vid det pågående riksmötet har frågan kommit upp mofionsvägen.

Som framgått av redogörelsen för 1963 års lagstiftningsärende finns det
en koppling mellan sjuttioärsregdn och den länga mandatperioden för
nämndemän. De nominerande organen har med nuvarande regler naturligt
vis svårt att på ett tillräckligt säkert sätt överblicka om den tänkte nämnde
mannen har förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag under hela mandatpe
rioden. Med en mandatperiod om endast tre år förbättras möjligheterna fill
en sådan överblick väsentligt. 20

Jag delar den i olika sammanhang hävdade uppfattningen atl det från Prop. 1987/88:138 principiell synpunkt är väsentligt atl inga övre åldergrånser gäller för offentliga uppdrag (jfr bl.a. KU 1980/81:8). Om man skulle genomföra denna princip för nämndemännens del skulle man, som anförts i promemorian och som vitsordats vid remissbehandlingen, få lill stånd en smidigare anpassning fill den faktiska situationen än vad nuvarande regler medger. Nämndemannauppdraget skulle därigenom i detta hänseende likställas med andra förtroendeuppdrag som erhålls genom val från de kommunala valförsamlingarna. Detta vore enligt min mening av stort värde.

Vid remissbehandlingen har från ett par håll hävdats all del inom de politiska organen sällan sker någon egentlig prövning av de olika kandidaternas lämplighet för nämndemannauppdrag. Del har anförts atl del vid nomineringen ibland går till så atl de politiska partierna tar itu med frågan om vilka som skall utses till nämndemän först sedan de utsett lämpliga personer till övriga förtroendeuppdrag. Vidare har hävdats att det ofta saknas underlag för att bedöma varje kandidats förutsättningar atl kunna fullgöra elt nämndemannauppdrag. Särskilt har delta angetts vara fallet när landslingen skall utse nämndemän.

När sjutlioårsgränsen infördes, skedde det vid en tid då del inte var sällsynt atl man behöll nämndemannauppdraget upp i hög ålder, ja kanske livet ut. Regeln ledde lill en föryngring av nämndemannakåren. Del hade tidigare - i förening med den långa mandatperioden - utan tvivel förekommit atl det tjänstgjorde nämndemän som inte längre var lämpliga för det onekligen rätt krävande uppdraget. Om sjuttioårsgränsen slopas, måste med nödvändighet elt ökat ansvar läggas på de organ som nominerar kandidater för nämndemannauppdragen och på dem som utser nämndemän. Detta ansvar betonas ytterligare genom de nya lagregler i detta hänseende som jag föreslagit i del föregående. Av dessa regler följer atl det inte får förekomma atl någon utses till nämndeman ulan atl hans eller hennes kvalifikationer för uppdraget noggrant prövats. Jag vill — inte minst mot bakgrund av de remissynpunkter jag nyss redovisat - med skärpa framhålla vikten av alt man inför nomineringar och val av nämndemän gör en noggrann prövning av varje kandidats förutsättningar för ett sådant uppdrag men också atl man därvid beaktar åldersfördelningen bland nämndemännen vid den ifrågavarande domstolen. Avskaffandet av sjuttioårsgränsen får alltså inte leda till en ytterligare snedvridning av åldersstrukturen.

Mot den nu angivna bakgrunden bör det enligl min mening inte möta något hinder från rättssäkerhetssynpunkt atl den nuvarande övre åldersgränsen för uppdrag som nämndeman upphävs.

Effekterna av alt åldersgränsen slopas får naturligtvis följas noggrant. Skulle det visa sig att de nominerande och väljande organen inte lever upp till del ökade ansvar som förslaget innebär, måste andra åtgärder övervägas. Om så blir fallet ärjag inte främmande för att la upp frågan om en skärpning av de lagregler som nu föreslås (jfr avsnitt 3.2).

4 Ikraftträdande m. m. Prop. 1987/88:138

Flera skäl talar för atl de nämndemannaval som skall ske hösten 1988 får omfatta samtliga nämndemän. Valförsamlingarna får härigenom möjlighet att låta de nya kraven på representativitet slå igenom fullt ul. För deras del är det utan tvekan en fördel om de kan göra en helhetsbedömning. Om alla nämndemannaplatser blir lediga vid etl och samma tillfälle, har också domstolarna anledning atl under våren 1988 revidera antalet nämndemän som skall vara knutna fill varje domstol. Del har nämligen påtalats atl antalet nämndemän ofta har en historisk förklaring och atl del inte har anpassats till förändringar i målstruklur m.m. inom domkretsarna. Om domstolarna reviderar antalet nämndemannaplatser bör en anpassning ske lill en normalfrekvens för tjänstgöringen - 8-10 dagar om året - som tidigare har ansetts lämplig bl. a. från rekryleringssynpunkl. Min företrädare har i 1987 års budgetproposition uttalat sig för atl en revision bör ske i god lid före 1988 års val (prop. 1986/87:100 bil. 4 s. 69; jfr även prop. 1982/83:126 s. 30 och 55). Jag hänvisar lill dessa uttalanden när det gäller de principer som bör styra översynen.

Jag förordar därför atl del i övergångsbestämmelserna till de nya reglerna föreskrivs atl löpande tjänstgöringstider för nämndemännen upphör vid utgången av år 1988 och alt nyval av samtliga nämndemän för tiden den 1 januari 1989 — den 31 december 1991 med tillämpning av de nya bestämmelserna äger rum under år 1988 av de nyvalda valförsamlingarna. Jag kan nämna all en sådan ordning tillämpats tidigare i elt liknande sammanhang (se prop. 1975/76:64 S.94).

Det bör ankomma på domstolsverket alt följa upp förändringarna i nämndemannakårens sammansättning och på lämpligt sätt redovisa utvecklingen för regeringen.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom juslitiedepartementel upprättats förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar,

4. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål saml

5. lagom ändring i faslighetstaxeringslagen (1979:1152).

I fråga om lagförslaget under 3 harjag samrått med chefen för socialdepartementet och i fråga om lagförslaget under 5 med chefen för finansdepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga 3 .

6 Specialmotivering Prop. 1987/88:138

6.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

4 kap. 5 §RB

Mot bakgrund av att mandatperioden vid val av nämndeman föreslås minska från sex lill tre år har föreskriften om val av halva antalet nämndemän vart tredje är fält utgå. Motsvarande gäller den därmed sammanhängande bestämmelsen om atl varje kommun måste utse elt jämnt antal nämndemän. Av avfattningen av denna regel följer all del minsta antal nämndemän som för närvarande skall utses av en kommun är två. Innan bestämmelsen infördes Qfr prop. 1975/76:64) fanns en föreskrift om att varje kommun mäste utse minst en nämndeman. Efter de kommunsammanslagningar som genomförts efter RB:s tillkomst har den bestämmelsen kommit att sakna praktisk betydelse och det finns därför ingen anledning all nu införa någon motsvarande bestämmelse.

I 5 § förordningen (1983:382) om antalet nämndemän i de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna stadgas atl, när nämndemän skall väljas, domstolen skall anmäla detta till den som har alt föranstalta om valet. Denna fråga har förordningskaraktär och motsvarande regel i 4 kap. 5 § sista stycket RB, som i allt väsentligt är likalydande, har därför fått utgå.

I paragrafen föreslås också vissa språkliga ändringar.

4 kap. 6 § RB

I detta lagrum har nuvarande regel om sjuttio år som övre gräns för valbarhet till nämndemannauppdrag tagils bort. Regeln om under vilken tid efter fullgjort nämndemannauppdrag som en person får vägra att motta nytt uppdrag som nämndeman har anpassats efter den nya mandatperioden. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts.

4 kap. 7 §RB

I detta lagrum finns bestämmelser om val av nämndemän. I ell nytt fjärde stycke har, i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen, införts en regel enligt vilken del vid val av nämndemän skall eftersträvas atl nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn lill ålder, kön och yrke.

Bestämmelsen riktar sig i första hand till de organ som väljer nämndemän. I praktiken ligger dock en stor del av ansvaret för en allsidig sammansättning av nämndemannakåren hos de nominerande organen. Regeln innebär en skyldighet för de väljande och nominerande organen atl sträva efter representativitet; självfallet kan de lokala förhållandena inom valkretsen ibland göra det svårt alt också uppnå en fullgod representativitet.

I lagtexten sägs att representativiteten skall avse ålder, kön och yrke. I
kravet på allsidig sammansättning i fråga om yrke ligger atl även sådana 23

grupper som inte är direkt yrkesverksamma, t.ex. hemarbetande och Prop. 1987/88:138 studerande, skall vara representerade.

I den allmänna motiveringen harjag framhållit vikten av att domstolarna, när de delar in nämndemännen fill tjänstgöring, beaktar de krav på en allsidig sammansättning som gäller för de väljande organen.

4 kap. 8 §RB

Detta lagrum avhandlar bland annal mandattidens längd vid val av nämndemän och har ändrats i enlighet med förslaget i den allmänna motiveringen om minskning av mandattiden från sex lill tre år.

I lagrummet finns en bestämmelse om att den nämndeman som uppnått sjuttio års ålder utan hinder därav får tjänstgöra vid behandling av mål, i vars handläggning han förut deltagit. Denna bestämmelse är kopplad lill sjutlioärsgränsen för valbarhet till nämndemannauppdrag och föreslås därför upphävd.

I paragrafen föreslås också vissa redaktionella ändringar.

6.2 Övriga lagförslag

19 § LAF, 8 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar och 6 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Ändringarna i dessa lagrum motsvarar ändringarna i 4 kap. 5 § RB, där föreskrifterna om val av halva antalet nämndemän vart tredje år och om utseende av etl jämnt antal har borttagits. I respektive lagrum har vidare intagils en bestämmelse likalydande med den i 4 kap. 7 § RB införda i syfte alt uppnå en bättre sammansättning av nämndemannakåren med avseende på ålder, kön och yrke.

20 § LAF och 9 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolär

I dessa paragrafer har liksom i 4 kap. 6 § RB nuvarande regel om sjuttio år som övre gräns för valbarhet till nämndemannauppdrag tagits bort. Även i denna paragraf har reglerna om under vilken tid efter fullgjort nämndemannauppdrag en person får vägra att motta ett nytt uppdrag anpassats efter den nya mandatperioden.

21 § LAF och 10 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

De angivna lagrummen behandlar frågor om mandattidens längd m. m. och har ändrats i enlighet med ändringen i 4 kap. 8 § RB.

21 kap. 10 § fastighelslaxeringslagen (1979:1152)

Detta lagrum reglerar bl. a. mandatperiodens längd för nämndemän som
utses för behandling om faslighetstaxeringsmål vid länsrätt. Som framgår
av den allmänna motiveringen föreslås att mandatperioden för dessa nämn- 24

Justitiedepartementet pp. 1987/88:138

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om val av nämndemän, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 25 februari 1988) över förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lagom ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

3. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolär,

4. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighelsmål samt

5. lag om ändring i fastighelslaxeringslagen (1979:1152). Föredraganden anmäler att lagrådet har lämnat förslagen utan erinran

och hemställer alt regeringen föreslär riksdagen atl anta de av lagrådet granskade förslagen med etl par ändringar av redaktionell natur.

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Utdrag ur domstolsverkets undersökning

4.5.1 Nämndemännens fördelning på yrke och arbetsgivare samt nämndemännens inkomstförhållanden

I enkäten till nämndemännen har bl. a. efterfrågats yrke/sysselsättning och arbetsgivare. Uppgivna yrken har vid bearbetningen av svaren indelats i 9 grupper, huvudsakligen enligl den indelning som använts vid folk- och bostadsräkningen år 1975. Gruppindelningen har varit följande:

0. Samhällsvetenskapligt arbete m. m. (Ingenjörer, tekniker, läkare, sjukvårdare, lärare, ekonomer och konstnärligt verksamma m. fl.)

1. Administrativt arbete (Samhällsadminislrativt och företagsadministra-tivt arbete samt företagsledande arbete)

2. Kameralt och konlorstekniskl arbete (Bokföringsarbete, bankarbele m.fl.)

3. Kommersiellt arbete (Affärsidkare, försäljare m. fl.)

4. Lantbruk, skogsbruk och fiske

6. Transport- och kommunikationsarbete

7. Tillverkningsarbete (Industriarbete m.fl.)

9. Servicearbete (Innefattar även militär och tulltjänstemän.) 10. Ospecificerat arbete (Bl. a. pensionärer och hemarbetande som inte uppgivit yrke)

Prop. 1987/88:138 Bilaga 2

Tabell 13 och 14

Näinndemännens fördelning på olika yrkesgrupper 1980

	Yrkesgrupp
	0	1	2	3	4	6	7	9	10
Tingsrätt Hovrätt Länsrätl	31% 44% 44%	7% 5% 12%.	6% 2% 4%	3% 4% 1%	19% 15% 14%	4% 4% 3%	10% 4% 9%	3% 9% 8%	16% 13% 7%
Totalt	33%	7%	5%	3%	19%	4%	10%	4%	15%
Totalt utom grupp 10	39%	9%	6%	3%	22%	5%	11%	5%	_
Totalbefolkningen år 1980*	25%	3%	12%	8%	5%	6%	27%	13%
* Avser personer som arbetar minst 20 timmar per vecka.
Nämndemännens fördeln		ing på 1	olika yrkesgrupper 1986
	Yrkesgrupp
	0	1	2	3	4	6	7	9	10
Tingsrätt Hovrätt Länsrätt Kammarrätt	24% 22% 24% 32%	15% 26% 22% 25%	8% 7% 5% 0%	3% 1% 1% 2%	9% 10% 9% 7%	2% 2% 4% 0%	4% 2% 3% 0%	7% 5% 4% 11%	28% 23% 26% 23%
Totalt	24%	20%	7%	2%	9%	2%	4%	6%	26%
Skillnaden mellan 1980 och 1986	-9	-H3	-1-2	-1	-10	-2	-6	+2	-f9

Tabell 15

Nämndemännens fördelning på olika arbetsgivare m. m. 1980

	Staten	Kommun/ Privat		Lant-	Annan	Pen-	Övriga
		lands-	arbets-	bru-	egen	sionär
		ting	givare	kare	företagare
Tingsrätt	13%	21%	19%	13%	7%	19%	9%
Hovrätt	13%	29%	17%	8%	3%	24%	6%
Länsrätt	15%	30%	20%	13%	5%	16%	3%
Totalt	12%	22%	19%	13%	6%	19%	8%
Befolk-
ningen*	6%	11%	35%	1.5%	2,5%	19%**	26%***

* Befolkningen över 15 år (1975)

** Ålderspensionärer

*** I denna siffra ingår även personer som förvärvsarbetar mindre än 20 tim./vecka

(ca 5 procentenheter)

Tabell 16

Nämndemännens fördelning pä olika arbetsgivare 1986

Tingsrätt 12%

Hovrätt 14%

Länsrätt 18%

Kammarrätt 20%

Staten

Kommun/ Privat		Lant-	Annan	Pen-	Ovr
lands-	arbets-	bru-	egen	sionär
ting	givare	kare	företagare
26%	21%	7%	3%	24%	3%
25%	21%	8%	6%	22%	1%
27%	16%	6%	5%	17%	6%
32%	14%	4%	4%	16%	2%

Valbar till nämndeman är myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om nämndeman i hovrätt, i länet eller den del därav som hör lill hovrätten, och ej fyllt sjuttio år. Lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta må ej vara nämndeman.

Ej må någon samtidigt vara nämndeman i hovrätt och fingsrätt.

Ej må annan vägra att mottaga uppdrag som nämndeman än den som fyllt sextio år eller eljest uppgiver giltigt hinder. Den som avgått som nämndeman vare ej skyldig att

Valbar till nämndeman är varje myndig svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om nämndeman i hovrätt, i länet eller den del därav som hör till hovrätten. Den som är lagfaren domare, befattningshavare vid domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som eljest har lill yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.

Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt.

Den som fyllt sextio är eller uppger annat giltigt hinder är inte skyldig atl ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är inte skyldig att ta

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:138

åter inträda förtån efter sex år. emot nytt uppdrag förtån efter tre Bilaga 3

år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

7 §3

Val av nämndeman i tingsrätt förrättas av kommunfullmäktige.

Val av nämndeman i hovrätt förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilkel erhålles, då samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vid val av nämndemän skall eftersträvas atl nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn lill ålder, kön och yrke.

8§'' • Nämndeman väljes för sex år, En nämndeman väljs för tre år. dock äge han avgå efter två år. Vi- Visar nämndemannen giltigt hin-sar nämndeman giltigt hinder, må der, får rätten entlediga honom, rätten även tidigare entlediga ho- Även den som fyllt sexfio år får nom. Nämndeman, som fyllt sextio avgå som nämndeman. Upphör en år, äge ock avgå ur nämnden. Upp- nämndeman att vara valbar eller hör nämndeman alt vara valbar, behörig, förfaller uppdraget, vare uppdraget förfallet; dock må den som uppnått sjuttio års ålder utan hinder därav tjänstgöra vid fortsatt behandling av mål, i vars handläggning han förut deltagit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för liden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förtätlas av de kommunfullmäkfige och landsting som nyvalts under delta år.

' Senaste lydelse 1976:560.

" Senaste lyddse 1976:560. 32

Nämndemän i kammarrätt och länsrätt utses för tre år. Om en nämndeman visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom. Den som har fyllt sextio år har rätl alt frånträda uppdraget. Upphör en nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman / sådan rätl visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt atl frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Bestämmelser om mandatperiod för sådan nämndeman som ingår i länsrätl vid behandling av mål om fasfighetslaxering finns i fastighelslaxeringslagen (1979:1152).

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet nämndemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Löpande Ijänstgöringslider för nämndemän upphör vid utgången av år 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av.de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de kommunfullmäktige och landsting som nyvalts under detta år.

3 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar Bilaga 3

Härigenom föreskrivs att 8-10 §§ lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§

För försäkringsrätt finns nämndemän till det antal som regeringen bestämmer. Regeringen fastställer för varje län inom domkretsen det antal nämndemän som skall utses. Försäkringsrätt fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman i försäkringsrätt utses genom val. Valet förtätlas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Val av nämndemän skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilket erhälles, dä samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva anta- Vid val av nämndemän skall

let nämndemän i försäkringsrätt. eftersträvas att nämndemannakå-

ren får en allsidig sammansättning med hänsyn lill ålder, kön och yrke.

9§'

Valbar till nämndeman i försäk- Valbar till nämndeman i försäk
ringsrätt är myndig svensk med- ringsrält är varje myndig svensk
borgare, som är kyrkobokförd i lä- medborgare, som är kyrkobokförd i
net och ej har fyllt sjuttio år. Tjäns- länet. Den som är tjänsteman i all-
teman i allmän försäkringskassa el- män försäkringskassa eller ledamot
ler ledamot av socialförsäkrings- av sociatförsäkringsnämnd, Ijänste-
nämnd, tjänsteman vid lokal skatte- man vid lokal skattemyndighet eller
myndighet eller riksförsäkringsver- riksförsäkringsverket, lagfaren do
ket, lagfaren domare, annan leda- mare, annan ledamot eller ijänsle-
mot eller tjänsteman i försäkrings- man i försäkringsdomslol, åklaga
domstol, åklagare, advokat eller re, advokat eller annan som har till
annan som har lill yrke atl föra and- yrke att föra andras talan inför rätta
ras talan inför rätta får ej vara får/'«re vara nämndeman,
nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller Den som har fyllt sextio år eller

uppger annat giltigt hinder är ej uppger annat giltigt hinder är inte

skyldig atl mottaga uppdrag som skyldig atl ta emot uppdrag som

nämndeman. Den som har avgått nämndeman. Den som har avgått

som nämndeman är ej skyldig atl som nämndeman är inte skyldig atl

mottaga nytt uppdrag förrän efter ta emot nytt uppdrag förrän efter

sex år. tre år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Senaste lydelse 1986:147. 35

4 Förslag till Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i Bilaga 3

fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighelsmål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

6§'

Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val. Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, fastställer för varje län det antal nämndemän som skall utses.

Val av nämndeman i fastighetsdomstol förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande som motsvarar del tal, vilket erhålles, då samtliga väljandes antal delas med del antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Halva antalet nämndemän väljes Vid val av nämndemän skall

vart tredje år. eftersträvas att nämndemannakå-

ren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Löpande tjänstgöringstider för nämndemän upphör vid utgången av är 1988. Nyval av nämndemän för tiden från och med år 1989 skall med tillämpning av de nya bestämmelserna äga rum under år 1988. Valen förrättas av de kommunfullmäktige och landsting som nyvalts under detta år.

Senaste lydelse 1975:1295. 37

5 Förslag till , Prop. 1987/88:138

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Bilaga 3

Härigenom föreskrivs atl 21 kap. 10 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lyddse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 kap.
10 §'
Nämndeman som avses i 8 § ul- Nämndemän som avses i 8 § ut-

ses för liden från och med den I juli ses för fiden från och med den 1 juli
det år, dä allmän fastighetstaxering det år, då allmän fastighetstaxering
äger rum av hyreshus-, industri-, äger rum av hyreshus-, industri-,
exploaterings- och specialenheter, exploaterings- och specialenheter,
till och med den 30 juni det år då . lill och med den 30 juni det är dä
sådan taxering sker nästa gäng. sådan taxering sker nästa gång. En

nämndeman har dock rätt all avgå efter tre år.

Värderingsleknisk ledainol i lånsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket. Avgår sådan person under den lid, för vilken han har blivit utsedd, får regeringen förordna annan person för den lid som återstår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

':Senaste lyddse 1985:820. 38

Innehåll Prop. 1987/88:138

Proposition ........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... I

Propositionens lagförslag....................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 . 10

1 Inledning......................................................... 10

2 Nuvarande regler om nämndemän, m. m................. II

2.1 Omfattningen av nämndemannamedverkan......... II

2.2 Val av nämndemän........................................ 12

2.3 Domstolsverkets undersökning ........................ .. 13

3 Allmän mofivering.............................................. 14

3.1 Inledning ................................................... 14

3.2 De väljande organens ansvar ........................ .. 14

3.3 Mandatperiodens längd m.m............................ .. 16

3.4 Den övre åldersgränsen för valbarhet till nämndeman 19

3.5 Resursfrågor ............................................... .. 21

4 Ikraftträdande ............................................... 22

5 Upprättade lagförslag ........................................ 22

6 Specialmotivering ............................................ 23

6.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken... 23

6.2 Övriga lagförslag ........................................ 24

7 Hemställan ...................................................... .. 25

8 Beslut .......................................................... .. 25

Utdrag ur lagrådets protokoll.................................. 26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988 27

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna ........... 28

Bilaga 2 Utdrag ur domstolsverkets undersökning..... 29

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag...................... 31

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 39