Regeringens proposition 1987/88:128

om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, ~

Prop.

- *"• 1987/88:128

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 mars 1988 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Mats Hellström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag lill åtgärder i syfte alt minska jordbrukets negativa miljöpåverkan. Förslagen avser bl. a. regler för djurhållning, lagring och spridning av stallgödsel, åtgärder för alt öka andelen bevuxen åkermark, växtodlings- och gödslingsplanering samt åtgärder för alt minska användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. De föreslagna åtgärderna föreslås i huvudsak bli genomförda fram fill år 1995. Åtgärderna föreslås finansierade genom höjning av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vissa frågor inom livsmedelskontrollområdet redovisas.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:128

9aP
Lantbruksnämnden får meddela Lantbruksnämnden får meddela
föreläggande eller förbud som be-      föreläggande eller förbud som be
hövs för att villkor som avses i 5 §      hövs för atl villkor som avses i 5 §
andra stycket eller föreskrifter som     andra stycket eller föreskrifter som
meddelats med stöd av 6a§ skall        meddelats med stöd av 6a§ och
efterlevas.                                 6b§ skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan del har visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte har följts. I brådskande fall eller när det annars finns särskilda skäl, får dock föreläggande eller förbud meddelas omedelbart.

I beslut om föreläggande eller förbud får lantbruksnämnden sälta ut vite.

Lantbruksnämnden får förordna att dess beslut skall gälla omedelbart.

12 §3 Till böter döms den som uppsätligen eller av oaktsamhet

1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första stycket,

2. utfört läkt i strid mot 4 § andra stycket,

3. bryter mot föreskrift som har meddelats med slöd av 6b§, eller

3. underlåter att följa elt förelåg- 4. underlåter att följa ett föreläg
gande eller bryter mot etl förbud gande eller bryter mot ett förbud
som har meddelats med stöd av 9 som har meddelats med stöd av 9
eller 9 a § om inte föreläggandet el- eller 9 a §.

ler förbudet har förenais med vite.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Om etl vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, döms inte till ansvar enhgt första stycket för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

- Senaste lydelse 1987:471. Senaste lydelse 1984:197.

2 Förslag till Prop. 1987/88:128

Lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1984:409) om avgifl på gödselmedel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

2§'
Avgift skall eriäggas med 30 öre Avgift skall eriäggas med 60 öre
för varje helt kilogram kväve och 60 för varje helt kilogram kväve och
öre för varje helt kilogram fosfor i en krona 20 öre för varje helt kilo-
gödselmedlet, om andelen kväve gram fosfor i gödselmedlet, om an-
respektive fosfor i medlet är minst delen kväve respektive fosfor i
tvä procent. medlet är minst två procent.

Avgift skall inte erläggas för gödselmedel i form av tabletter, pastiller eller dylikt eller i förpackningar med en bruttovikt som inte överstiger 10 kilogram.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1986:219.

Jordbruksdepartementet Prop. 1987/88:128

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Hellström

Proposition om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m.

1 Inledning

Genom 1985 års riksdagsbeslut (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) om livsmedelspolitiken har ett miljö- och resursmål införts för jordbruks- och livsmedelsproduktionen. Ett antal åtgärder har därefter vidtagits eller föreslagits för atl påbörja en omställning i riktning mot större hänsyn fill miljön och bättre hushållning med våra naturresurser.

Flera utredningar har nyligen slutförts, vilka behandlar inriktningen för det fortsatta arbetet med miljöförbättrande åtgärder. I två akfionsplaner. Aktionsplan mot havsföroreningar och Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning, utarbetade av statens naturvårdsverk understryks behovet av åtgärder för att minska föroreningsbelastningen på havsområden och luft. Vidare har en särskild utredning analyserat i vad mån problemen med spannmålsöverskottet och kvävdäckaget från åkermarken kan minskas genom sänkt intensitet i jordbruksproduktionen (Ds Jo 1987:3). Betänkandet har remissbehandlats. I betänkandet (SOU 1987:32) För en bättre miljö har en översyn av miljövårdens organisation genomförts.

En sammanfattning av förslagen i den av naturvårdsverket utarbetade aktionsplanen mot havsföroreningar finns i bilaga 5.1 fill prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talel. I bilaga 5.2 till samma proposition lämnas en redovisning av remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över aktionsplanens förslag.

Till protokollet i detta ärende bör dels fogas sammanfattning och avsnitt 9 av betänkandet (Ds Jo 1987:3) Intensiteten i jordbruksproduktionen som bilaga 1, dels en redovisning av remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

2 Allmänna utgångspunkter

Under efterkrigstiden har mycket stora förändringar skett inom svenskt jordbruk. Nya produkfionsmeloder har tagits i bruk och en omfattande

strukturomvandling har ägt rum. Dessa tendenser har gjort sig gällande i de Prop. 1987/88:128 flesta industrialiserade länder, men de har förstärkts av den förda jordbrukspolitiken. Gränsskyddel har skapat ramar för en avsevärt mer förmånlig prisutveckling än vad som allmänt skulle ha varit möjligt vid en anpassning till den inlernationella marknadens nivåer och marknadsregleringarna har garanterat landels jordbrukare avsättning för de reglerade produkterna. Den statligt stödda forskningen och rådgivningen som fört ut nya rön för allmän tillämpning samt åtgärderna på mark- och rationaliseringsområdet — jordförvärvsprövning, strukturinsatser och olika former av rationaliseringsstöd - har medverkat till att skapa enheter med förutsättning att utnyttja nya tekniker och metoder.

Dessa åtgärder har varit nödvändiga för att uppnå de mål som samhället vid skilda fillfällen har angett för Uvsmedelsförsörjningen.

Denna utveckling har emellertid i vissa avseenden haft negativa miljöeffekter som inte alllid varit förutsedda. Utredningarna, som jag har redovisat i det föregående, berör den effekt som den ökade specialiseringen inom jordbruket har haft. Specialisering av jordbruksföretagen till antingen ani-malie- eller vegetabilieproduktion har medfört att spannmålsdominerade jordar inte tillförts organisk gödsel i den utsträckning som fidigare varit fallet och atl husdjursföretagen haft begränsade arealer att sprida sin stallgödsel på. Spannmålens ökade belydelse i husdjurens foderstater och del minskade antalet nötkreatur samt strävandena att med priset som incitament gynna brödsädsodling har inneburit en ökad spannmålsodling och därmed en större andel jordar som ligger öppna under stora delar av året. Möjligheten atl öka intäkterna genom tillförsel av i förhållande till spannmålspriset relafivt billig handelsgödsel har stimulerat till mer intensiv produktion.

Den viktigaste förändringen av markanvändningen under efterkrigstiden är koncentrationen till åker och skog, på bekostnad av mer extensiv och mot miljön ofta mer skonsam markanvändning. Mångformighelen i odlingslandskapet har minskat påtagligt och vissa natur- och kulturmiljöer, såsom t. ex. naturliga betes- och slåttermarker, hotar att försvinna.

Riksdagens beslut år 1985 (prop. 1984/85:166, JoU 33, rskr. 393) om nya
rikthnjer för livsmedelspolitiken markerade i väsentliga avseenden en
breddning av statsmakternas syn på jordbrukets roll. Ett viktigt inslag i
den nya defmifion av målen som antogs var tillkomsten av ett miljömål.
Huvudmålet för livsmedelspolitiken är att trygga landets livsmedelsför
sörjning såväl i fred som under avspärrning och krig. Som likställda delmål
under detta huvudmål gäller att konsumenterna får tillgång till livsmedel av
god kvalitet till rimliga priser och att jordbrukarna får en med andra
jämförbara grupper likvärdig standard. Verksamheten i livsmedelskedjans
alla led bör bedrivas sä effektivt och rationellt som möjligt samtidigt som
andra viktiga samhälleliga krav beaktas. Jordbruket och livsmedelspro
duktionen måste således liksom all annan verksamhet ta hänsyn till kravet
på en god miljö och fill behovet av en långsiktig och planerad hushållning
med våra naturresurser. Konsumenterna måste vidare kunna lita på atl de
produktionsmetoder som används inte innebär några risker för livsmedlens
kvalitet eller för människors hälsa. 7

Dessa miljö- och kvalitetshänsyn har varit vägledande för arbetet med Prop. 1987/88:128 de förslag som under senare tid beretts och framlagts på jordbrukels omräde. Jag kan som exempel nämna förslaget om ny djurskyddslag och det pågående arbetet pä livsmedelskontrollens område. Därutöver bör nämnas ytterligare ett antal ätgärder som vidtagits under senare lid.

Sedan den I juli 1984 (prop. 1983/84:176, SkU 47, rskr. 383) las en särskild miljöavgift ul på kväve- och fosforgödselmedel samt på bekämpningsmedel. Syftet med avgiften är atl åstadkomma en minskad användning, vilket är nödvändigt frän miljösynpunkt. Influtna medel används för finansiering av bl. a. forskning, rådgivning, programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen, naturvårdsålgärderi odlingslandskapet och recipientkontroll i jordbruket.

Fr. o. m. år 1982 resp. år 1986 tas även ut en avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel inom ramen för jordbruksprisregleringen. Influtna medel används inom jordbruksprisregleringen för att bl. a. bidra till finansiering av exportkostnaderna. Avgifter som belastar andra näringar än jordbruket återförs kollektivt till resp. näring.

Etl särskilt handlingsprogram har utarbetats i syfte att minska hälso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Etl delmål i programmet är atl ästadkomma en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen på fem år.

Forskningen spelar en central roll genom att den kan ge elt bättre underlag för planeringen av produktionen. Behovet av en heltäckande forskning blir än mer uttalat när nu jordbruket slår inför en omställning. Ansträngningarna bör bl. a. inriktas på att ta fram miljövänliga produktionsmetoder. Våren 1986 antog riksdagen ett omfattande forskningsprogram för nya produktionsformer i jordbruket och trädgårdsnäringen (prop. 1985/86:74, JoU 13, rskr. 165). Programmet grundar sig på elt av skogs-och jordbrukets forskningsråd (SJFR) redovisat förslag. Under en femårsperiod satsas ca 85 milj. kr. på focskningsprogrammet, vari flera ämnesområden har direkt anknytning till jordbrukels miljöfrågor.

Sammantaget innebär programmet all forskningen rörande jordbrukels miljöpåverkan och framtida produktionsformer ges hög prioritet. Resultaten från denna forskning kan förväntas bli av stor betydelse för inriktningen av framtidens livsmedelsproduktion. Det kommer dock att dröja lill in på 1990-talet innan vi kan omsätta dessa nya rön i prakfiken.

Den direkta rådgivningen till lantbruksföretagen är av stor betydelse för
att komma fill rätta med jordbrukets negativa miljöpåverkan. Särskild
miljöinriktad växtnäringsrådgivning pågår redan i lantbruksnämndernas
regi. Rådgivningen är kostnadsfri och har hittills främst inriktats på företag
inom särskilt föroreningskänsliga områden eller på djurintensiva förelag.
Konkreta förbättringar har genomförts vid enskilda företag genom upprät
tande av gödslingsplaner. Råd ges dessutom rörande hantering, lagring och
spridning av gödsel samt service med konditions- och funktionstest av
gödselspridare. Information om bl. a. växtnäringsläckage har spridits ge
nom lantbruksnämndernas kursverksamhet. I årets budgetproposition fö
reslås att lantbruks verket tilldelas sammanlagt 16,3 milj. kr. för budgetåret
1988/89 för miljöinriktad växlodlingsrådgivning, m. m. 8

I detta sammanhang vill jag också nämna att sedan den 1 juli 1984 gäller Prop. 1987/88:128 enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark atl vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket hänsyn skall las till naturvårdens intressen. Föreskrifter och allmänna råd har utarbetats av lantbruksstyrelsen. Dessa bygger på att hänsyn skall tas till naturvärdens intressen, såsom i fräga om skyddet av odlings- och kulturlandskapet samt växt- och djurlivet.

Sedan den 1 juli 1986 finns möjlighet atl till jordbruksföretag ge bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Detta slöd finansieras med miljöavgiften pä handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Samfidigt fortsätter ansträngningarna atl finna lösningar på överskottsproblemen. Jordbruket har visat en betydande anpassningsförmåga genom atl överskotten på animaliesidan nu minskat och i vissa fall eliminerats. Däremot har lägel förvärrats beträffande spannmålen, vilket försvårar möjligheterna att uppnå såväl inkomst- som konsumentmålel.

Under hösten 1987 beslöt regeringen, efter överenskommelse med Lantbrukarnas riksförbund (LRF), om ett omställningsprogram - Omställning 90 - i syfte alt reducera spannmålsodlingen. Jordbrukare som deltar i programmet får ersättning med 2002400 kr. per hektar och år samt etl engångsbelopp av 500 kr. per hektar för år 1988. Spannmålsodlingen skall ersättas med odling av icke prisreglerade grödor som t. ex. vall, energigrödor, skog och andra grödor vilka kan utnyttjas inom kemisk och medicinsk industri. Förutom att programmet leder till en minskning av spannmålsöverskottet har del i väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav. Åtgärderna representerar också ell steg på väg mot etl mera differentierat jordbruk, som kan producera såväl livsmedel som andra råvaror för olika industrinäringar.

Inom ramen för en samlad livsmedelspolitik utgör frågan om livsmedlens kvalitet en viktig del. För att skydda konsumenterna mot skadliga eller pä annat sätt från hälsosynpunkt otjänliga livsmedel sker en kontroll av livsmedlen. Den nuvarande lagstiftningen och organisationen på livsmedelskontrollens område har tillämpats i drygt 15 år. Samfidigt har en omfattande strukturomvandling skett inom industri och handel. Den tekniska utvecklingen har gått snabbi. Mot bl. a. denna bakgrund görs för närvarande en översyn i syfte att skärpa livsmedelskontrollen.

Miljömålet är av särskild vikt vid behandlingen av de problem och förslag som nu aktualiseras av flera utredningar och som gäller följderna av utsläppen av närsalter och bekämpningsmedel från jordbruket.

Av intensitetsutredningens belänkande och de båda akfionsplaner som utarbetats av naturvårdsverket, vilka jag inledningsvis berört, framgår att jordbruket lämnar elt betydande bidrag till föroreningarna. En stor del av närsaltläckaget till kustvaltnen och havet härrör från ufiakning av åkermarken. Jordbruket bidrar även till luftföroreningarna, främst genom am-moniakavgång från stallgödsel.

Föroreningssituationen varierar mdlan olika områden, liksom jordbru
kets andel av de samlade utsläppen. Chefen för miljö- och energideparte
mentet har tidigare (prop. 1987/88:85) redogjort för hur andra sektorer i
samhället kommer atl beröras av de åtgärder regeringen föreslår. Inom 9

flera av dessa sektorer har redan under längre fid vidtagits åtgärder för alt Prop. 1987/88:128 begränsa berörda verksamheters miljöbelastning. Jag avser nu att redovisa min uppfattning om hur jordbruket bör utvecklas och förändras i en mer miljövänlig riktning. Syftet är atl ytterligare konkretisera livsmedelspolitikens miljö- och kvalitetsmål med hänsyn tagen lill jordbrukarnas planerings- och produkfionsbelingdser.

Utförda utredningar och rapporter har visat atl strukturomvandlingen och de moderna produktionsmetoderna lett lill en betydande ökning av jordbrukets miljöpåverkan. Jag kommer senare att redogöra för de beräkningar som gjorts av omfattningen. Innebörden av de i och med 1985 års beslut förändrade målen för livsmedelspolitiken är emellertid att del från samhällets sida finns anledning alt utveckla en ny syn pä produktivitets-och intensitetsdrivande ätgärder. Jordbrukarnas förmåga att under efterkrigstiden höja jordbrukets produktivitet i snävt teknisk mening inger goda förhoppningar om en fortsatt utveckling mot en produktion som även tillgodoser samhälleliga krav på effektivitet, i den meningen att den sker under god hushållning såväl med insalta produktionsmedel som med de naturtesurser och den miljö som verksamheten tar i anspråk.

överskottet av spannmål är en följd av alt jordbrukspolitiken, genom prissättningen, ralionaliseringspolifiken och insatser för utbildning och forskning uppmuntrat till överproduktion. Produktivitetsutvecklingen har lett fill överkapacitet i förhållande till landets behov av livsmedel. Intensi-telsulredningen konstaterar alt åtgärder som vidtas i syfte atl minska belastningen på miljön kan ha en viss elTekl även för att minska spannmålsöverskottet. Det framgär emellertid ocksä av utredningens bedömningar att dessa effekter är begränsade, i den mån åtgärderna hänför sig till enstaka produktionsmedel eller specifika förändringar av produktionsmetoderna, dvs. om de främst påverkar odlingens kostnadssida. Däremot har utredningen inte behandlat tänkbara miljö- och volymeffekler av förändringar på intäktssidan, dvs. i första hand avräkningsprisets betydelse för produktionsnivåer och användning av insalsmedd. Forskningsresultat visar alt del finns ett klart samband mellan avräkningspriser och markpriser å ena sidan och användningen av handelsgödsel å den andra. En större marginal mellan det erhållna priset och kostnaderna för övriga produktionsmedel tenderar sålunda alt stimulera tillförseln av gödsel.

Behovet att bättre uppfylla livsmedelspolitikens miljökrav har varit vägledande för utformningen av de åtgärder jag presenterar. De reglerings-och samhällsekonomiska aspekterna på jordbrukets kapacitetsutveckling måste behandlas i annan ordning. Jag vill emellertid betona vikten av att åtgärder som utformas med det ena eller andra huvudsyftet också utvärderas med hänsyn till sina effekter i andra avseenden, så alt den sammantagna effekten på måluppfyllelsen blir positiv. Min bedömning av miljöåtgärdernas samhälls- och regleringsekonomiska effekter är därvidlag att de inte är vare sig stora eller entydiga nog all föranleda någon annan inriktning än den jag nu kommer att presentera.

I del följande föreslår jag ett program för miljöförbättrande åtgärder i
jordbruket. Programmet omfattar elt antal sdekfiva åtgärder, vilka baseras
på naturvårdsverkets förslag till aktionsplan mot havsföroreningar. De 10

Havsområden Sveriges bidrag till belastningen av rrop. 19Ö//88: I Zb

Kväve (%) Fosfor (%)

ca 10	7-15
10	10
50	40

Östersjön Skagerrak Kattegatt

Källa: Statens naturvårdsverk, Aktionsplan mot havsföroreningar, 1987.

Sveriges andel är av naturliga skäl större i kustområdena. Den totala närsallbdastningen och dess fördelning har beräknats vara följande:

Föroreningskällor Totalkväve (ton/år) Totalfosfor (ton/år)

Kommunala reningsverk 13100 800

Industriutsläpp 3 400 900

Transport med floder 112 000 4 100

Totalt ca 130000 ca 6000

Källa: Statens naturvårdsverk, Aktionsplan mot havsföroreningar, 1987.

Uppgifterna om transporten med floderna innefattar både direkta utsläpp till inlandsvatten och ufiakning från skogs- och jordbruksmark.

Osäkerheten i dessa uppgifter bör understrykas, men jag vill ändå redovisa det kunskapsunderlag vi har i dag för att analysera det svenska bidraget till närsaltbelastningen på olika vattenområden.

Till de redovisade talen för vattenburna föroreningar skall läggas nedfallet av luftburna föroreningar. För Östersjön som helhet beräknas det direkta nedfallet från atmosfären till ca 30% av den totala kvävebelastningen och till ca 8% för fosfor. För Skagerrak och Kattegatt beräknas det atmosfäriska nedfallet av kväve till 35 resp. 17%.

En stor transport av närsalter sker från Östersjön genom Öresund och Bälthavet, och från Nordostafianten och Nordsjön lill Skagertak och Kattegatt. Betydelsen av dessa havsströmmar i förhållande till direkta utsläpp från landbaserade källor vid västkusten är oklar.

Belastningen av närsalter har ökat mycket kraftigt. För Östersjön uppskattas ökningen sedan sekelskiftet vara åttafaldig för fosfor och fyrfaldig för kväve. Utsläppen kommer dels från industrier och kommunala reningsverk, dels genom avrinning via vattendrag. Genom vattendragen kommer den dominerande delen av tillförseln.

Inom Åtgärdsgrupp Väst, en regional samarbetsgrupp med företrädare från vissa länsstyrelser och naturvärdsverket, har data tagils fram som belyser åkermarkens betydelse för kvävetransporter via vattendrag för hela Västerhavets tillrinningsomräde. Uppgifterna redovisas i följande sammanställning.

selektiva åtgärderna omfattar främst en behovsanpassning av växtnärings- Prop. 1987/88:128 tillförseln och en ökad andel bevuxen åkermark och avses i första hand bli genomförda i jordbruksinlensiva och kustnära bygder. Därtill redovisas förslag till generella ätgärder i syfte alt åstadkomma en viss intensitetssänkning i jordbruket.

Åtgärdsprogrammels mål är atl uppnå en halvering av kväveullakningen från jordbruket fram till sekelskiftet. Naturvårdsverkets förslag i aktionsplanen mot havsföroreningar bedöms kunna leda till en reduktion av kväveullakningen med ca 20%. De förslag jag presenterar i det följande är dock pä flera punkter mera långtgående. Med en större andel bevuxen åkermark samt minskad handelsgödselanvändning, i första hand genom undvikande av överoptimal gödsling, bör en ytterligare minskning av föroreningsbelastningen med ca 10% kunna uppnås. Det är vidare min bedömning att flera faktorer på sikt kommer att möjliggöra ytterligare minskningar av kvävdäckaget så att en halvering skall kunna uppnås fram till sekelskiftet. Jag vill här särskilt nämna faktorer såsom rådgivning, en fortsatt intensiletssänkning, teknikutveckling samt förbättrad precision vid fillförsel av växtnäring i jordbruket.

I takt med att kunskaperna ökar beträffande föroreningssituafionen och effekterna av olika omställningsåtgärder, bör programmets utformning kunna förbättras. Det är därför naturligt att arbetet bedrivs i olika etapper med återkommande översyner.

Programmets första etapp avser perioden 1988-1991. Inför den efterföljande treårsperioden bör en översyn ske med utgångspunkt i den då aktuella föroreningssituafionen och erfarenheterna av resp. åtgärd. Förbrukningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel bör följas. Vid etappens slut bör handelsgödselanvändningen ha minskat med 10%. Om så inte har skett kommer regeringen att överväga ytterligare avgiftshöjningar.

3 Jordbrukets miljöpåverkan

3.1 Jordbrukets andel av närsaltutlakningen till kustvatten och hav

Föroreningssiluationen i våra kustvatten och hav varierar mellan olika områden. Övergödningsproblemen är mest akuta i våra kustområden. Åtgärder vid svenska källor har stor betydelse framför allt för förhållandena i kustnära områden och är därför mycket angelägna. Det är nödvändigt atl vissa omställnings- och anpassningsåtgärder sker i jordbruket. Andra sektorer i samhället kommer också att beröras av olika åtgärder, vilka redovisats i den av regeringen tidigare beslutade propositionen 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet.

Sveriges andel av den totala belastningen av närsalter på omgivande havsområden framgår av följande sammanställningar.

Län andel andel Prop. 1987/88:128

kväve (%) fosfor (%)

Malmöhus län	80	55
Kristianstads län	70	45
Hallands län	65	30
Göteborgs och
Bohus län	30	20

Genomsnittligt för

Västerhavet 48 28

Källa: Rapport II. Åtgärdsgrupp Väst, 1988.

Trots att det nu befintliga underlaget har brister står det klart atl jordbruksmarken svarar för en betydande - och i vissa fall helt dominerande — del av närsalttiltförseln via vattendragen. Denna tillförsel är delvis beroende av jordbruksdriften i sig, men består även till en del av den naturliga ufiakning som sker från all mark oavsett dess utnyttjande. Den totala kväveullakningen från svensk åkermark har beräknats till ca 50000 ton/år. Ungefär hälften kommer från åkermark i Götalands södra slättbygd och mellanbygd.

Hur stor del av den faktiska kväveullakningen som når fram till kuster eller andra vattenmagasin beror på transportsträckans längd. Under yl-transport sker en kväveavgång lill luften - s.k. denitrifikafion - vilken kan vara avsevärd om sträckan är lång.

Vad jag nu har redovisat talar för att åtgärder måste vidtas i jordbruket för att bidra till en minskad föroreningsbelastning i kust- och havsområden. Det finns även ett allmänt intresse av atl minska utlakningen fill vattensystemen i inlandet, inte minst i syfte att förbättra dricksvattnets kvalitet.

Det råder i dag stor enighet om att främst kvävdäckaget kan minskas med två olika typer av ätgärder, nämligen genom förbättrad gödselhantering, särskilt vad avser stallgödsel, och genom en ökad andel bevuxen åkermark under höst och vinter. Vidare anses allmänt att åtgärderna i första hand bör sättas in i områden som är särskilt känsliga från utlaknings-synpunkt. Jag redovisar i det följande förslag fill ett åtgärdsprogram, vilket bl. a. syftar till en avsevärd reduktion av närsaltläckaget i jordbruket.

3.2 Jordbrukets roll beträffande nitratförorening av grundvatten

Nitratförorening av grundvatten är som jag har antytt i det föregående ett problem inom jordbruksintensiva områden. Detta gäller särskilt områden med sandiga, genomsläppliga jordar och områden med stor djurtäthet där nitralufiakningen från åkermark är stor. I Götaland och Svealand uppskattas totalt 100000 människor dricka vatten med nitrathalter över hälso-gränsvärdet, 50 mg nitrat per liter.

Tilltagande nitratförorening av många allmänna vattentäkter har ökat
kommunemas kostnader för vattenförsörjningen. Hittills har nitratproble-
men bemötts med olika tekniska åtgärder som t.ex. att utnyttja djupare, 13

nitratfattigare grundvattenmagasin eller att rena vattnet genom jonbytes- Prop. 1987/88:128 teknik. När tekniska åtgärder inte varit möjliga eller olönsamma har nitrat-förorenade vattentäkter fått tas ur bruk.

För att klara den kommunala vattenförsörjningen i mänga jordbruksintensiva regioner kommer nu tillämpade tekniska ätgärder att vara nödvändiga hjälpmedel ocksä de närmaste åren. Markutlakning är nämligen en i tiden utdragen process. Detta gör all ocksä effekter av utlakningsbegrän-sande ätgärder tar tid alt uppnå.

I den enskilda vattenförsörjningen ute i jordbrukslandskapet är nitrat-problemen ofta ännu större genom atl vattentäkterna vanligtvis är grunda, grävda brunnar omgivna av åkermark.

För atl långsiktigt trygga vattenförsörjningen krävs i ökad utsträckning åtgärder som nedbringar åkermarkens nitralutlakning. Miljöförbättrande ätgärder i jordbruket bör därför ha ett med havsföroreningsproblemen jämställt mål, nämligen atl skydda och avlasta våra grundvattentillgångar.

3.3 Jordbrukets andel av kvävetillförseln till luften

Kvävetillförseln till luften sker i huvudsak genom utsläpp av kväveoxider och ammoniak. Kväveoxidulsläppen kommer främst från biltrafik och förbränningsanläggningar. Ammoniakulsläppen kommer framför allt från stallgödsel.

Man kan enligt den av naturvårdsverket presenterade Aktionsplan 87 mot luftföroreningar och försurning räkna med att 25-40% av det ammo-niakkväve som deponeras i södra Sverige härrör från svenska källor. När det gäller nedfallet av oxiderade kväveföreningar torde, som ett genomsnitt för landet, det svenska bidraget vara 15-30%. Huvuddelen av depositionen kommer således från utlandet. Åtgärder för att nedbringa kväveutsläppen i andra länder framstår därför som särskilt angelägna.

Det konstateras i aktionsplanen att ammoniakulsläppen svarar för ca en tredjedel av kväveutsläppen från svenska källor och att jordbruket -främst stallgödseln - står för ca 80% av dessa utsläpp. Det finns därför anledning att genom särskilda miljöförbättrande åtgärder minska ammoniakulsläppen från jordbruket. Ammoniakavgången kan begränsas genom åtgärder i stallarna, vid gödsdlagring och spridning. Naturvårdsverket utreder för närvarande — i samråd med lantbruksstyrelsen — hur detta kan ske. Jordbrukstekniska insfitutet har i uppdrag alt göra en kostnadsanalys för tänkbara åtgärder. På sikt bör en samordning ske mellan olika åtgärder för att minska jordbrukets bidrag lill vatten- och luftföroreningarna.

3.4 Bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket

Försäljningen av kemiska bekämpningsmedel varierar mellan olika år
främst beroende på årsmän, förekomst av skadegörare och växtodlingsför
hållandena i övrigt. Försäljningen i Sverige var under åren 1981 — 1986 ca
4500 ton aktiv substans per år. Av den totala försäljningsvolymen svarade
ogräsbekämpningsmedel för huvuddelen. Den relativt sett höga förbruk
ningen av ogräsmedel sammanhänger delvis med den ökade specialisering- 14

en i växtodlingen som har skett under de senaste decennierna. Odling av Prop. 1987/88:128 ettåriga grödor, t.ex. stråsäd, gynnar ogräset. Även odlingstekniken med tidig vårsådd och skördelröskning verkar i samma riktning. Den ökade gödsling som har skett under samma lidsperiod har emellertid gett tätare bestånd vilket ökat grödornas konkurrenskraft gentemot ogräset. Som en följd av delta och den intensiva ogräsbekämpning som har skett har ogräsmängden samtidigt minskat. Enligl vad jag har erfarit bör det därför på betydande arealer vara möjligt att tolerera en nägot högre ogräsmängd i fält. Det bör alltsä vara möjligt alt i motsvarande mån reducera doserna vid ogräsbekämpning, i vissa fall ner lill hälften av normal dos. Det är enligt min mening angeläget att denna typ av information snabbi sprids fill lantbrukare och rådgivare. Så sker också, enligt vad jag har erfarit, genom lantbruksverkets försorg.

Förbrukningen av svamp- och inseklsmedd i Sverige är relativt liten jämfört med ogräsbekämpningsmedel. Mycket kan dock ändå göras för att få ner användningen av dessa medel. Växtförädling och fillgång på lämpliga sorter spelar här en stor roll. Från miljösynpunkt är det ett viktigt mål för förädlingsarbetet alt ta fram sorter som har sådana egenskaper att kemikalieanvändningen kan nedbringas till elt minimum. Det ligger i sakens natur alt denna typ av arbete är en långsiktig process. Det är därför än mer angeläget att arbetet intensifieras. Ytterligare åtgärder som kan vidtas för att minska användningen av insekts- och svampmedel är bl. a. en fortsalt utveckling av prognos- och varningsverksamheten lill vilken jag återkommer i det följande. Användningen varierar också mellan landsdelar och är betydligt vanligare i södra och mellersta Sveriges slättbygder än i övriga delar av Jandet. Del beror bl. a. på klimatologiska skillnader mellan landsdelar men också på växtodlingens inriktning. I de södra delarna av landet är andelen slätter- och betesvallar mindre och andelen potatis och olika spannmälsgrödor större än i övriga delar av landet.

Bekämpningsmeddsanvändningen har även etl samband med intensiteten i jordbruksdriften. En hög kvävegödslingsnivå leder nämligen till kraftigare växtbestånd som i sin lur förutsätter ökad användning av bekämpningsmedel mot olika svampar.

Internationellt sett är förbrukningen i jordbruket av bekämpningsmedel låg i Sverige. Resthalter av bekämpningsmedel i svenska jordbruksprodukter ligger normalt långt under acceptabla gränser. Enligt min mening är del dock angeläget alt nedbringa resthalterna av bekämpningsmedel i jordbruksprodukter och riskerna med dessa medel till elt minimum. Bekämpningsmedlens påverkan pä vår miljö med störningar på såväl flora, fauna som vattendrag är andra problem som jag anser vara angelägna att komma till rätta med.

Rapporter om bekämpningsmeddsresler i vattendrag pekar pä förhållanden som inte bör accepteras även om resthalterna är låga. Kemiska bekämpningsmedel kan även ha negativa effekter på växtskadegörarnas naturliga fiender och därmed rubba ekosystemets försvarsmekanismer. Den vilda florans och faunans betydelse för kulturlandskapet är självklar.

3.5 Odlingslandskapet Prop. 1987/88:128

Jordbruket bidrar fill att forma det svenska kulturlandskapet. Det öppna, varierade odlingslandskapet utgör en väsentlig del av del svenska kulturarvet.

Under efterkrigstiden har stora förändringar skett i odlingslandskapet. Denna förändring har inneburit bl. a. sammanläggningar av mindre jordbruk, nedläggning, minskning av betesmarksarealer, främst naturliga belen, minskning av antalet nötkreatur, borttagande av odlingshinder, invall-ning och utdikning. I samband med nedläggningen av jordbruk har stora arealer åkermark kommit att planteras med skog eller vuxit igen på naturlig väg. Från jordbrukets synpunkt har strukturrationaliseringen varit ett led i den förda jordbrukspolitiken, som i hög grad gått ut på alt gynna stordrift och hög produktivitet. Från naturvärds- och kulturmiljösynpunkt utgör den beskrivna förändringen etl problem genom atl vissa biotoper, växt-och djurarter samt kulturmiljöer hotas. Landsbygden riskerar därigenom att utarmas på väsentliga kvaliteter.

Enligt nu gällande riktlinjer för livsmcddspoliliken skall jordbruket ta hänsyn lill kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra naturtesurser. Ett hänsynstagande fill miljöns natur- och kulturvärden måste alllid ingå som elt led i all markanvändning i samhället. Ett sådant hänsynstagande finns för jordbrukets del föreskrivet i lagen om skötsel av jordbruksmark. Det är angeläget att sådan hänsyn i ökad utsträckning tas vid de fortsatta förändringar i odlingslandskapet som utvecklingen för hied sig.

Jag återkommer i del följande med förslag om åtgärder.som syftar till atl skydda del traditionella odlingslandskapet.

4 Gällande bestämmelser

Bestämmelser som har belydelse för miljöhänsynen inom jordbruket finns framför allt i följande lagstiftning.

En sådan verksamhet på en faslighet som kan orsaka förorening av mark, vattendrag, sjö eller annat vallenområde eller av grundvatten eller störning för omgivningen genom luftförorening är enligl definitionen i 1 § miljöskyddslagen (1969:}%!), ML, miljöfariig verksamhet. Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet skall enligt 5 § ML vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för alt förebygga eller avhjälpa olägenhet. Omfattningen av åliggandena bedöms med utgångspunkt i vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av del slag som är i fråga och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen. Vid avvägningen mdlan olika intressen skall å ena sidan särskild hänsyn tas lill beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störning och betydelsen av de verkningar som störningen får. Å andra sidan skall särskilt beaktas nyttan av verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärder och den ekonomiska verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Med slöd av ML kan regeringen meddela föreskrifter om förhandspröv- 16

ning av miljöfariig verksamhet. Sådan förprövningsskyldighet gäller för Prop. 1987/88:128 närvarande för ladugårdar, stall eller annan anläggning för djur med utrymme för flera än 100 djurenheter. Med en djurenhet avses t. ex. ell fullvuxet nötkreatur, 10 slaktsvin eller 100 Qäderfän. I etl tillståndsbeslut med anledning av en förprövning skall de villkor som skall gälla för verksamheten anges. Sådana villkor kan bl. a. avse gödselhanteringen.

Även om förprövningsskyldighet inte har föreskrivits kan en sådan ske pä frivillig väg.

Har verksamheten inte tillståndsprövals kan en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden om försikfighetsmått och förbud som behövs för att lagens bestämmelser skall efterlevas.

Generella föreskrifter om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet kan inte föreskrivas med slöd av ML annat än undantagsvis.

Av intresse i det här sammanhanget är främst 8a§ ML. Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett vattendrag, en sjö eller etl annat vattenområde mot förorening, fär regeringen, med stöd av 8a§, förklara vattenområdet och angränsande marker som etl särskilt förore-ningskänsligt område. För ett sådant område skall regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen ge närmare föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt för verksamheter inom området. Sådana föreskrifter innebär enligt bestämmelserna i paragrafen ingen ändring i tidigare meddelade tillständsbeslut.

Hittills har bemyndigandet utnyttjats beträffande Ringsjön i Skåne och beträffande Laholmsbukten. De föreskrifter som därefter har meddelats för dessa områden innehåller bl. a. bestämmelser om gödselhantering, lagring av gödsel och djurhållning.

I prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet föreslås en utvidgning av tillämpningsområdet för 8a§ så all möjligheter ges att meddela föreskrifter inte bara för att skydda känsliga vattenområden utan också för alt skydda områden som är särskilt belastade av luftföroreningar eller annan miljöfarlig verksamhet. Den föreslagna utvidgningen torde dock knappast få någon större betydelse såvitt avser jordbruksförelag.

Tillsynen över ML åvilar naturvårdsverket och länsstyrelserna. Naturvårdsverket har den centrala tillsynen och länsstyrelsen den fortlöpande tillsynen inom länet. Efter åtagande av en kommun får länsstyrelsen överiåta tillsynen ål miljö- och hälsoskyddsnämnden. Sädan överlåtelse har skett i ett fyrtiotal kommuner.

I nyssnämnda proposition föreslås vissa ändringar också vad gäller tillsynen. Förslagen innebär den ändringen att tillsynen över icke tillståndspliktig verksamhet lokalt utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

I vattenlagen (1983:291) finns vissa bestämmelser om skydd för vatten
försörjningen. Till skydd för sådana yl- eller grundvatlentillgångar som
utnyttjas för eller kan antas komma all utnyttjas för vattentäkt finns en
aktsamhelsregd i 19 kap. 1 §. Alla som vill bedriva sädan verksamhet eller
utföra sådana åtgärder bl. a. på land, vilka kan skada vattentillgången, är
skyldiga att vidta de anordningar, tåla de begränsningar av verksamheten
och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att 17

2 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 128

förebygga eller avhjälpa skadan. Som exempel på åtgärder som omfattas Prop. 1987/88:128 av aktsamhetsregeln kan nämnas bl. a. utspridande av gödsel eller bekämpningsmedel.

Till skydd för en vattentillgång kan länsstyrelsen besluta om etl behövligt skyddsområde. Länsstyrelsen kan föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom området som behövs för att tillgodose ändamålet med skyddsområdet. Försvåras pågående markanvändning avsevärt eller tas annans mark i anspråk får föreskrifter meddelas endast efter särskild framställning.

Hälsoskyddslagen (1982:1080) innehåller bestämmelser om ätgärder för att hindra uppkomsten av sanitära olägenheter och för att undanröja sädana olägenheter. Med stöd av hälsoskyddslagen har kommunerna i 11 § första stycket 2 hälsoskyddsförordningen (1983:616) bl. a. bemyndigats att meddela föreskrifter om spridande av naturlig gödsel inom område med detaljplan eller intill sådant område.

Även i övrigt kan en kommun genom miljö- och,hälsoskyddsnämnden, i den män det behövs, meddela förelägganden och förbud för att hindra uppkomsten av sanitär olägenhet eller för alt undanröja sådan olägenhet.

Naturvårdslagen (1964:822) innehåller bestämmelser om skydd för naturmiljön som på olika sätt kan få belydelse för jordbruket. Så gäller t. ex. att länsstyrelsen med stöd av 7§ kan förklara etl område som naturteservat. Det kan ske om området särskilt behöver skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller märkliga beskaffenhet eller därför all det är av väsentlig betydelse för friluftslivet. I beslut om naturreservat får föreskrivas de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Sådana föreskrifter kan avse bl. a. uppodling, dikning, plantering och användning av bekämpningsmedel. Med stöd av 19 § kan område, inom vilket särskilda ätgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som inte lämpligen bör avsättas till naturreservat av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsomräde.

Bestämmelser om användningen av jordbruksmark finns också i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. Lagens huvudsakliga syfte är att reglera när jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion. Med jordbruksmark avses åkermark och kultiverad betesmark. Därutöver innehåller emellertid lagen också bestämmelser som innebär alt naturvårdens intressen skall beaktas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket. Med slöd av lagen har regeringen i förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark bemyndigat lantbruksstyrdsen att efter samräd med bl. a. naturvårdsverket meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till dessa intressen.

Några särskilda bestämmelser om miljöskydd finns däremot inte i lagen. Inte heller innehåller lagen några bémyndiganden i det hänseendet.

Tillsynen över efterlevnaden av skölsellagen utövas av lantbruksnämnden.

Enligt livsmedelslagen (1971:511) år syftet med livsmedelskontrollen alt
skydda konsumenterna mot skadliga eller på annat sätt från hälsosynpunkt
otjänliga livsmedel. Vidare skall oredlighet i handeln med livsmedel mot- 18

verkas.

Många främmande ämnen förorenar ofta våra livsmedel, bl. a. genom sin Prop. 1987/88:128 förekomst i luft och vatten. Bekämpningsmedel kan t. ex. via luft och jord tas upp av växande sädesslag och hamna i vårt bröd eller via vatten byggas in i alger för att sedan anrikas i näringskedjor och slutligen förorena matfiskar. Livsmedelsverket, som har del centrala ansvaret för livsmedelskontrollen, har bestämt en övre gräns för hur myckel bekämpningsmeddsresler som får finnas i olika livsmedel.

Länsstyrelsen har ansvaret för livsmedelskontrollen inom länet. Miljö-och hälsoskyddsnämnden har den omedelbara tillsynen inom varje kommun.

Slutligen bör nämnas lagen (1985:426) om kemiska produkter. Lagen syftar lill att förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Lagen är tillämplig på hanteringen av kemiska ämnen och beredningar (kemiska produkter). Med hantering avses bl. a. användning. Enligt 5 § skall den som hanterar en kemisk produkt vidta de åtgärder och iaktta de försikfighetsmått i övrigt som behövs för atl motverka de angivna skadorna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Med stöd av detta bemyndigande har bl. a. föreskrifter meddelats om spridning av bekämpningsmedel.

Regionalt och lokalt utövas tillsynen, såvitt avser hanteringen av kemiska produkter inom jordbruket, i princip av länsstyrelsen resp. miljö- och hälsoskyddsnämnden.

5 Förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

5.1 Minskning av växtnäringsläckaget

Det råder enighet om alt jordbrukets negativa miljöpåverkan måste begränsas vid utformningen av den framtida produktionsinriktningen. Föroreningssituafionen i t.ex. kust- och havsområdena runt Sverige är så allvarlig alt omfattande åtgärder är nödvändiga redan nu. Kunskaperna är också tillräckliga för att identifiera vissa åtgärder som är verkningsfulla och genomförbara från praktisk och ekonomisk synpunkt. Detta gäller såväl jordbruket som andra sektorer i vårt samhälle.

I de tidigare nämnda utredningarna, dvs. aktionsplanerna och den s. k. intensitetsulredningen, har elt antal förslag lämnats i syfte atl minska jordbrukets miljöpåverkan. Det kan konstateras att jordbruket i vissa avseenden har påtagligt negativa effekter på miljön och att dessa effekter har samband med produktionens struktur och intensitet. Några särskilt angelägna områden är minskning av växtnäringsläckaget och användningen av bekämpningsmedel.

Jag kommer nu alt redovisa förslag som syftar lill en bättre hantering av
stall- och handelsgödsel samt till att hålla en större andel av åkermarken
bevuxen under höst och vinter. Vidare lämnar jag i det följande bl. a. en
redogörelse för det pågående programmet för halvering av bekämpnings
medelsanvändningen. 19

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag och ställningstagande. Utredningen föreslår dock inte alt föreskrifterna bör omfatta hela landet.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att animalie-produktion generellt bör vara arealbunden vid nyetablering. Kraven föreslås dock vara mindre restriktiva än enligt aktionsplanens förslag. För övriga företag förordas en individuell prövning i relation lill växtodling och gödselbehov. Etablerade företag med fler än tio djurenheter och med överskott av stallgödsel bör ha avsättningen tryggad genom långsikfiga avtal. Lantbruksstyrelsen stöder i princip förslaget i aktionsplanen, men anser att spridningskontrakt bör godtas. Viss andel av betesarealen bör även inräknas i arealunderlaget. Även andra sätt att omhänderta stallgödsel bör beaktas. Etl flertal lantbruksnämnder anser att kraven bör utformas efter regionala förhållanden och anser att spridningskontrakt bör accepteras. Vissa hävdar att den föreslagna gränsen för djurtätheten är alltför restrikfiv. Sveriges lantbruksuniversitet förordar individuellt eller regionalt anpassade krav med hänsyn till bl. a. driftsinriktning, areal och jordart.

Skälen för mitt förslag och ställningstagande: Stallgödselhanteringen har tidigare ofta främst betraktats som elt "kvittblivningsproblem". I dag är kunskaperna betydligt bättre beträffande den faktiska hanteringen och dess negafiva effekter från miljösynpunkt. Det råder enighet om att stall-gödsdhanleringen utgör ett av jordbrukets främsta miljöproblem. Min uppfattning är att jordbrukarna själva delar denna syn, samtidigt som man alltmer ser stallgödseln som en resurs. Jag anser att de åtgärder som är praktiskt genomförbara bör vidtas redan nu för att stallgödseln sä snart som möjligt tas till vara på elt sätt som minskar belastningen på miljön. Jordbruket är en näring med lång planeringshorisont. Det är därför viktigt alt de långsiktiga målen klargörs på ett tidigt stadium och att jordbruket ges rimlig lid för den anpassning som är nödvändig från miljösynpunkt.

De synpunkter jag här har framfört berör i hög grad frågan om djurtätheten. I såväl aktionsplanen som intensitetsutredningen förordas att anima-lieproduktionen bör vara arealbunden. Jag delar i princip denna uppfattning och anser således atl antalet djur bör vara relaterat till den areal som

finns tillgänglig för spridning av gödseln. Stallgödseln är som förut nämnts Prop. 1987/88:128 en viktig resurs som bör utnyttjas med varsamhet för atl sä långt möjligt minimera utlakningsproblemen. Detta kan ske med en bättre och mer välavvägd hantering och genom att antalet djur anpassas till spridningsarealen. Grödornas fosforbehov bör i princip inte överskridas vid stallgödselhanteringen. Huvudsyftet med en arealanpassad animalieproduktion är att minska den överoptimala kvävetillförsel som förekommer på stallgödslade arealer.

Särskilda föreskrifter om djurhållningen i jordbruket bör mot denna bakgrund kunna utfärdas.

Anpassningen av djurhållningen lill arealunderlaget borde, idealt sett, ske med utgångspunkt i produktionsförhållandena hos det enskilda förelaget. Växtnäringsbehovet och utlakningen styrs av många olika faktorer, varav några av de viktigaste är klimat, jordart, växtodlingens inriktning och gödsling. Jag anser att det vid utformningen av föreskrifter bör tas rimlig hänsyn till dessa faktorer och alt en viss områdesvis differentiering följaktligen är befogad. Utgångspunkten bör dock vara atl grödornas fosforbehov inte överskrids vid tillförseln av stallgödsel.

En prövning av djurtätheten för varje jordbruksföretag anscrjag av flera skäl inte vara lämplig. Dels skulle en sådan ordning skapa stora administrativa problem, dels skulle djurhållningen med dess behov av långsiktig planering bli avhängig växtodlingsinriktningen, som mycket väl kan ändras redan i ett kortare tidsperspektiv.

Mot denna bakgrund förordar jag att generella föreskrifter bör utfärdas för djurtätheten. Utgångspunkten bör vara de gränser som föreslagits i aktionsplanen mot havsföroreningar. Där föreslås att antalet djurenheter skall begränsas till en djurenhet per hektar när det gäller svin och höns och en och en halv djurenhet när det gäller nötkreatur. Föreskrifterna bör omfatta företag med flera än tio djurenheter i hela landet. Kraven bör vara uppfyllda senast den I januari år 1995. Lantbruksstyrelsen bör ges i uppdrag att utfärda föreskrifterna efter samråd med naturvårdsverket.

Vid utformningen av föreskrifterna bör hänsyn tas fill möjlighetema för den enskilde jordbrukaren att trygga en tillräcklig spridningsareal genom avtal med andra markägare, s.k. spridningskontrakt. I samband med ny-eller fillbyggnad av djurslallar är det av särskild vikt alt tillgång på spridningsareal kan tryggas genom avtal. I vissa områden, t.ex. i särskilt djurtäta områden, kan särskilda anläggningar för torkning eller annan förädling av stallgödsel utgöra intressanta alternafiv. Det finns redan exempel på anläggningar av detta slag. Sädan alternativ användning bör kunna likställas med spridningskontrakt.

Enligt lantbruksstyrelsens bedömning berörs ca 9000 jordbruksföretag
av förslaget om en övre gräns för djurtätheten. Som jag nyss framhållit bör
stallgödselspridning kunna ske även på mark som brukas av annan, förut
satt att denna rätt styrks i avtal. Detta innebär att flertalet berörda företag
bör kunna finna tillräckligt arealunderlag för att hålla tillförseln av stallgöd
sel inom den föreslagna gränsen. Totalt sett råder det — med några enstaka
undantag - inte någon brist på spridningsareal i kommunerna. Undanta
gen utgörs av några kommuner i södra Sverige, främst Blekinge och 21

Utredningens förslag: Förslagen i aktionsplanen mot havsföroreningar överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Aktionsplanens förslag tillstyrks i stort, dock ofta med tillägget att föreskrifterna bör anpassas efter förhållanden på regional nivå. Lantbruksstyrdsen anser att restriktionerna för stallgödselspridning under hösten bör begränsas till Blekinge, Skåne och Halland samt kustområdena från Bohuslän t.o.m. Stockholms skärgård, Öland och Gofiand inräknade. Denna avgränsning skulle skapa viss paralldlilet med de krav på kvävereduktion som ställs beträffande reningsverken. Lantbruksnämnden i Malmöhus län anser däremot att höslspridning bör tillåtas på lerjordar, eftersom vårspridning inte är möjlig. Liknande synpunkter framförs från lantbruksnämnden i Kristianstads län, som dessutom förordar dispensmöjlighet för vårspridning under år med tidigt vårbruk. LRF ansluter sig i stort till principen om att spridning bör ske så att uUakningsrisken minimeras, men avstyrker generella föreskrifter om spridningsförbud, under bestämda perioder. Sveriges lantbruksuniversitet anser atl mängden spridd stallgödsel per arealenhel har större betydelse än spridningstidpunkten. En styrning av spridningen till våren anses innebära risk för atl stora mängder gödsel sprids på alltför små arealer.

Skälen för mitt förslag: Tidig höstspridning av stallgödsel innebär stor risk för nitralutlakning. Risken blir dock mindre om spridningen åtföljs av höstsådd gröda. Sen höstspridning minskar utlakningsrisken något pä grund av att den biologiska aktiviteten avtar vid lägre temperatur. Sprid-

ning av stallgödsel vinterlid - då nedbrukning normall inte kan ske - Prop. 1987/88:128 innebär främst risk för förorening av ytvatten genom ytavrinning till följd av nederbörd och snösmältning. Med stor ytavrinning ökar särskilt fosforförlusterna.

En anpassning av spridningslidpunkten för stallgödsel är viktig för atl begränsa utlakningen av växtnäringsämnen från åkermarken. Jag anser att höstspridning på obevuxen mark därför bör begränsas i största möjliga utsträckning. Spridning bör dock tillåtas i växande gröda eller före sådd av höstgröda. Del kan vara befogat atl tillåta spridning på vintern, under förutsättning att nedbrukning sker samma dag. En viss regional anpassning av föreskrifterna bör ske med hänsyn lill klimat och produktionsförhållanden i övrigt.

I aktionsplanen föreslås ett generellt spridningsförbud i hela landet under perioden den I december-den 28 februari om inte nedbrukning kan ske samma dag. Jag stödjer utredningens förslag på denna punkt. Därutöver föresläs för södra Sverige alt spridning endast skall få ske i växande gröda eller före höstsådd under perioden den I augusti-den 30 november.

Jag anser att föreskrifterna rörande höstspridning främst bör omfatta Blekinge, Skåne och Halland samt kustområdena från Bohuslän t. o. m. Stockholms skärgärd, Öland och Gotland inräknade. De bör dock på sikt kunna utvidgas till alt gälla särskilt känsliga områden även i övriga delar av landet. Lantbruksstyrelsen bör få i uppdrag att i samråd med naturvärdsverket utreda i vilka övriga föroreningskänsliga områden motsvarande restriktioner bör aktualiseras. Reglerna rörande vinterspridning bör träda i kraft år 1989. Restriktioner för höslspridning bör träda i kraft först när förelagens lagringskapacitet är utbyggd, dock senast den 1 januari 1995.

Restriktioner för höst- och vinterspridning medför för många företag ett behov av ökad lagringskapacitet för stallgödsel. Utbyggnadstakten för gödselvårdsanläggningar kommer därför atl styra den tidpunkt när restriktionerna kan träda i kraft. Jag föreslår en omställningsperiod fram till år 1995 för utbyggnad av lagringskapaciteten. Jag återkommer lill denna fråga i del följande.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar utgör restriktioner beträffande spridningstidpunkt för stallgödsel den viktigaste enskilda åtgärden för atl minska utlakningen av kväve från åkermarken. Effekten beräknas bli en minskning motsvarande ca 5400 ton per år, dvs. mer än hälften av den sammantagna effekten för samtliga föreslagna åtgärder i aktionsplanen.

En särskild fråga av intresse i sammanhanget är problemet med ammo-niakavgång från stallgödsel till luften. Där anges att en betydande del av ammoniakförlusterna sker i samband med spridning av stallgödsel. Jag anser att föreskrifterna bör utvidgas med regler om nedbrukning av stallgödseln för atl minska ammoniakavgången till luften.

I detta sammanhang vill jag också beröra frägan om hantering av slam
från avloppsreningsverk för jordbruksändamål. De allmänna avloppsre
ningsverken producerar årligen sammanlagt ca 200000 lon slam, räknat
som torrsubstans. Förutom alt det kan användas som gödselmedel i jord
bruket kan det även läggas i upplag eller användas vid anläggning av park-
och grönytor. För alt förlusterna av växtnäring frän jordbruket till omgiv- 23

ningen skall kunna minimeras krävs att kretsloppen i naturen för dessa ämnen sluts i största möjliga utsträckning. Slammet med sitt växtnäringsinnehåll måste alltså enligt min mening betraktas som en resurs och återföras lill åkermarken med iakttagande av samma noggrannhet och försiktighet som gäller för spridning av stallgödsel. Beroende på slammets innehåll av bl. a. metallsaller och olika organiska föreningar kan dock användningen av slammet för jordbruksändamål i dagsläget vara förknippad med vissa risker.

Enligt min mening är det ytterst angeläget att del slam som sprids på åkermark inte innehåller metaller eller andra ämnen och föreningar som kan misstänkas påverka åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga eller livsmedlens kvalitet i negafiv riktning. Slammet bör därför vara innehålls-deklarerat på ett tillfredsställande sätt. Statens naturvårdsverk har under år 1987 beslutat om nya allmänna råd för hantering av slam från avloppsreningsverk. I råden presenteras riktvärden och gränsvärden för metaller i slam för jordbruksanvändning. Enligl vad jag har erfarit kommer chefen för miljö- och energidepartementet att begära en utredning av statens naturvårdsverk om behov av att komplettera de allmänna råden, framför allt vad gäller slammets innehåll av organiska föreningar. 1 avvaktan på denna komplettering av de allmänna råden bör spridning av slam på åkermark följas med uppmärksamhet av berörda myndigheter.

En anledning till alt slammet i vissa fall innehåller för höga halter av metaller och organiska föreningar för att vara tjänligt som gödselmedel är att tätorternas hushållsavlopp blandas med industriavlopp. Jag vill också, liksom chefen för miljö- och energidepartementet, i detta sammanhang påminna om kommunernas möjlighet att, i egenskap av huvudmän, ställa krav på anslutna industrier och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatten som påverkar reningsverkens drift och slammets sammansättning i negativ riktning.

Prop. 1987/88:128

tionsplanen föreslås dock att de generella föreskrifterna skall omfatta Prop. 1987/88:128 Götaland och Svealands slättbygder.

Remissinstanserna: LRF anser att lagringskapaciteten får bedömas individuellt med utgångspunkt i stallperiodens längd, jordart, växlodlingsin-riktning och spridningstider. Lantbruksstyrelsen tillstyrker förslaget i princip, men vill begränsa omfattningen fill de fyra sydligaste länen samt kustområdena med undantag för norrlandskusten. Bidrag om 25% av investeringskostnaden föreslås under de fem första åren i syfte alt påskynda en utbyggnad. Flertalet lantbruksnämnder anser alt bidrag är nödvändiga eller önskvärda. Viss regional differentiering av reglerna föreslås. Sveriges lantbruksuniversitet anser alt företag med mindre än 20 djurenheter bör undantas från kraven.

Skälen för mitt förslag och ställningstagande: Jag har i del föregående redogjort för mitt förslag angående begränsningen av fiden för stallgödselspridning. Övergång lill i huvudsak vårspridning anses vara en av de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget. Restriktioner beträffande spridningstidpunkten medför behov av utökad lagringskapacitet för stallgödsel.

I aktionsplanen mot havsföroreningar anges att lagringsutrymmet bör motsvara 8-10 månaders gödselproduktion, varav den lägre gränsen avser grovfoderbaserad nötkreaturshållning. Härigenom ges företagen möjlighet alt välja en frän miljösynpunkt bästa tid för spridning. Min bedömning är att den angivna lagringskapaciteten är rimlig, särskilt i områden som är särskilt känsliga frän utlakningssynpunkt. Krav med denna innebörd bör ställas i föreskrifter för jordbruket i Blekinge, Skåne och Halland samt i kustområdena från Bohuslän t.o.m. Stockholms skärgård, inbegripet Öland och Gotland hos företag med flera än 10 djurenheter. Prioriteringen av de nämnda områdena innebär även att jämförbarhet skapas mellan jordbruket och de kommunala avloppsreningsverken som föroreningskällor. I övriga delar av landet bör de skärpta kraven endast gälla förelag med fler än 100 djurenheter. Kraven bör vara uppfyllda före år 1995.

De angivna riktvärdena har i praktiken redan tillämpats vid tillständs-prövning i södra Sverige. Nu gällande generella riktlinjer anger en lagringskapacitet motsvarande sex månaders stallgödselproduktion. Någon fullständig kartläggning av dagens gödselvårdsanläggningar finns inte. Del är dock känt att en del jordbruksförelag ännu inte uppfyller riktlinjerna trots alt dessa gällt i över 15 år.

Enligt lantbruksstyrelsens beräkningar medför det ovan redovisade förslaget om utbyggd lagringskapacitet elt totalt investeringsbehov på drygt 1 miljard kr. i det område som avses. Beräkningarna avser utbyggnad från sex månaders lagringskapacitet för den genomsnittliga besättningsstorleken inom resp. djurslag. Den årliga nettokostnaden, dvs. efter justering för den intäkt som uppkommer på grund av förbättrat slallgödselutnytljande, kan uppskattas lill ca 150 milj. kr. (ca 17000 företag).

Investeringsbehovet för del enskilda företaget varierar normalt i in
tervallet 30000 kr. och 120000 kr. För flertalet företag kan investeringen
beräknas uppgå till ca 50000-70000 kr., vilket ger en årlig nettokostnad på
ca 6000-9000 kr. I praktiken kan dock de ekonomiska konsekvenserna 25

variera avsevärt mellan enskilda förelag beroende bl. a. på besättningsstorlek och på de tekniska förutsättningarna för utbyggnad av lagringskapaciteten. Variationer i t. ex. likviditeten medför ocksä atl företagen har olika förutsättningar att klara investeringarna. Förslaget om en omställningsperiod fram lill år 1995 syftar till atl underlätta jordbruksföretagens ekonomiska planering.

Utbyggnaden av lagringskapaciteten för stallgödsel är en av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma miljöförbättringar i jordbruket. Jag föreslår därför att ett bidrag om 20% av investeringen, dock maximalt 25000 kr., skall lämnas till utbyggnad av lagringskapaciteten. Bidraget syftar till att påskynda anpassningsålgärderna och därmed lill alt snarast möjligt bidra till en minskad föroreningsbelastning. Bidragen bör utgå under perioden 1988/89-1990/91 i de områden som omfattas av föreskrifterna. Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att administrera bidragen och att närmare utforma de regler som bör gälla härför.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas värspridning av all stallgödsel leda lill en minskning av kväveullakningen med drygt 5000 ton per år. Med den nu föreslagna geografiska omfattningen av åtgärden kan effekten antas bli något lägre. På längre sikt bör strävan vara att inkludera ytterligare områden, i första hand sådana som är särskilt känsliga från utlakningssynpunkt, vilket kommer atl leda till ytterligare avlastningsef: fekter.

Jag beräknar kostnaderna för det nu föreslagna bidragssystemet till ca 200 milj. kr. under perioden 1988/89-1990/91.

Jag återkommer i del följande till anslagsfrågan.

Prop. 1987/88:128

Skälen för mitt ställningstagande: Det är angeläget alt åstadkomma en behovsanpassad tillförsel av växtnäring i jordbruket, särskilt vid företag med animalieproduktion eller vid användning av rötslam. En behovsanpassad gödsling förutsätter att givorna beräknas med utgångspunkt i förhållandena vid det enskilda företaget, vilkel i sin tur medför att rådgivningen måste ske individuellt. I min anmälan till årets budgetproposition harjag i enlighet med akfionsplanens förslag och lanlbruksstyrdsens anslagsframställning föreslagit att ytterligare 5,3 milj. kr. anvisas som ökade resurser till miljöinriktad rådgivning, m. m. Med den i aktionsplanen föreslagna inriktningen beräknas individuell rådgivning kunna lämnas inom en 4-årsperiod till samtliga företag med fler än 25 djurenheter samt merparten av de företag som tar emot rölslam, totalt ca 20000 företag. Jag anser att en behovsanpassad tillförsel av växtnäring i första hand bör åstadkommas med hjälp av rådgivning. Denna form av anpassning ligger dessutom i jordbrukarens eget intresse.

Rådgivningen bör grundas pä kartering av markens växtnäringsinnehåll. Tillgängliga uppgifter beträffande markkarteringens omfattning visar aft stora åkerarealer ännu inte har undersökts med avseende på fosfor- och kaliuminnehåll samt pH-värde. Frän principiell synpunkt anser jag att varje jordbruksföretag borde utföra markkartering för atl bättre kunna bedöma grödornas yäxtnäringsbehov. Detta är inte bara angeläget från miljösynpunkt utan bör även vara en företagsekonomiskt lönsam åtgärd. Redan i dag finns metoder för atl analysera såväl markens som stallgödselns kväveinnehåll, vilket ytterligare ökar möjligheterna för den enskilde jordbrukaren att åstadkomma en behovsanpassad gödsling.

I kombination med en anpassning av djurtätheten förväntas åtgärderna rörande markkartering saml växtodlings- och gödslingsplanering leda till en minskning av kvävdäckaget med minst 2 000 ton per år.

Prop. 1987/88:128

tens näringstillstånd (markkartering) snabbi kan minska utlakningsriskerna med måttliga ekonomiska insatser.

Skälen för mitt ställningstagande: Dagens spridare, särskilt för stallgödsel, möjliggör inte en tillräckligt jämn och mängdanpassad spridning. En förbättrad precision är angelägen och skulle få positiva effekter såväl från miljö- som från företagsekonomisk synpunkt. Ny teknik behöver utvecklas för . spridning, men också för andra moment i hanteringen av stallgödsel Jag kommer i del följande föreslå ökat stöd till försök och utveckling på delta område. I takt med förbättringar av delta slag blir det allt mer angelägel för jordbruksföretagen att också kunna analysera stallgödselns växtnäringsinnehåll. Jag vill särskilt framhålla att det framstår som ytterst viktigt att se över hela hanteringskedjan för ett bättre utnyttjande av tillgänglig växtnäring. Med tidigare nämnda ätgärder som markkartering och utökad växtodlings- och gödslingsplanering i kombination med bättre spridningsprecision ges bättre förutsättningar för detta. Spridningstekniken framstår som en svag länk i hanleringskedjan. Det är därför viktigt att ställa ökade krav pä såväl stallgödsel- som handdsgödsdspridare. Jag återkommer senare till denna fräga.

Prop. 1987/88:128

Utredningarnas förslag: Enligl akfionsplanen mot havsföroreningar måste en sänkning av intensiteten i jordbruket ingå som en komponent i diskussionen om hur havsmiljöproblemet skall lösas. Elt av de mest verksamma medlen att nå minskad miljöbelastning både på kort och lång sikt anges vara att minska kvävegödslingen, bäde med handels- och stallgödsel. I intensitetsulredningen framhålls att en måtfiigt reducerad kvävegödsling endast i mindre grad torde leda till minskad utlakning de närmast efterföljande åren. Däremot bör utlakningen på sikt icke oväsenfiigt sjunka, samtidigt som odlingsjordens bundna förråd av kväve minskar. Priset på handelsgödselkväve bör enligt utredningen ökas ytterhgare genom avgifter för atl ge incitament fill bättre hushållning med växtnäringen.

Remissinstanserna: Lantbruksstyrelsen tillstyrker en höjning av miljöavgifter på kväve och bekämpningsmedel under förutsättning att influtna medel används för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, rådgivning och

forskning. Statens jordbruksnämnd har inget atl erinra mot atl miljöavgif- Prop. 1987/88:128 ten på handelsgödsel höjs enligt förslaget och att de medel som tas in används för atl stimulera miljövårdande åtgärder i jordbruket. Jordbruksnämnden framhåller dock atl kraftiga avgiftshöjningar ger motsvarande negativa effekter som uppkommer vid höjning av prisregleringsavgiften. Skogsstyrelsen framhåller att om, som en följd av en höjd avgifl, risken är stor att kombinerade skogs- och jordbruksföretag drabbas hårt med omfattande nedläggningar till följd bör differentierade avgifter övervägas. Gödselmedel avsedda för skogsbruk bör inte belastas med höjda avgifter. Jordbruksnämndens konsumentdelegation anför att miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör kunna användas till atl finansiera olika miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. En höjning av avgifterna får övervägas när kostnaderna för de miljöförbättrande åtgärderna har beräknats.

Konsumentdelegationen anför vidare att man ser det som en brist atl utredningen i alltför hög grad inriktat sig på avgifter på insatsvaror som ett styrmedel för alt påverka intensiteten i jordbruket. Enligt konsumentdelegationen borde, som etl alternativt styrmedel, effekterna av en prissänkning på spannmål på intensiteten ha analyserats.

Sveriges lantbruksuniversitet menar att förslaget om en viss avgiftshöjning för att begränsa kväveullakningen och som finansieringskälla för forskning, rådgivning och olika stimulansåtgärder är mycket tveksamt och orättfärdigt. Lantbrukarnas riksförbund anser den föreslagna generella minskningen av användningen av handelsgödselkväve vara omofiverad, bl. a. mot bakgrund av den sedan några år pågående nedgången i kväveanvändningen. LRF tar bestämt avstånd från eventuella höjningar av miljöavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I stället förordas en ökad satsning på rådgivning och försöksverksamhet samt åtgärder som direkt riktas mot de regionall avgränsade problemområdena. Sveriges industriförbund avvisar förslaget om ytterligare höjning av miljöavgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Industriförbundet finner det mer naturligt att dessa avgifter avskaffas. Landsorganisationen i Sverige avstyrker utredningens förslag om en höjning av miljöavgifterna för kväve och kemiska bekämpningsmedel. Kemikontoret avvisar bestämt en ytterligare höjning av miljöavgifter på växtskyddsmedd och handelsgödsel. Om någon ändring i dessa avgifter skall vidtas bör åtgärden syfta till att avskaffa dessa avgifter.

Trädgårdsnäringens riksförbund avvisar förslagen lill höjda avgifter. Om avgifterna höjs förutsätter förbundet atl näringen kompenseras för de ökade kostnaderna.

Skälen för mitt förslag och ställningstagande: För atl ytterligare minska
utlakningen, främst av kväve, är del nödvändigt att även minska använd
ningen av handelsgödselmedel. Undersökningar har visat atl överopfimal
tillförsel av kväve är vanligt förekommande på de arealer där både stall
gödsel och handelsgödsel används samt dessutom förekommer på ca 10%
av den endast handelsgödslade arealen. I första hand bör målet vara att
undvika överoptimala givor. Denna reducerade kvävetilliörsel kan förvän
tas ge direkta resultat i form av minskad utlakning. Dessutom bör framhål- 29

las att åtgärden leder lill ökad lönsamhet för den enskilde jordbrukaren. Prop. 1987/88:128

Här spelar den föreslagna satsningen på ökad rådgivning en särskilt viktig

roll.

I intensitetsulredningen har beräkningar redovisats över sambanden mellan kvävegödsling och avkastning. En minskad användning av handelsgödselkväve med 30% beräknas medföra att avkastningen minskar med 5-10%. Avkastningen anses dock sannolikt kunna upprätthållas vid en lägre kvävetillförsel förutsatt att vissa anpassningar sker av produktionstekniken. Med t. ex. förbättrad precision vid spridningen och delade kvävegivor bör det vara möjligt atl på sikt mera exakt anpassa fillförseln av växtnäring efter grödornas aktuella behov. På detta sätt bör det alltså vara möjligt atl ytteriigare minska kväveullakningen avsevärt. Det framstår därför som ytterst angeläget atl med insatser för en ökad rådgivning och förbättrad spridningsleknik skapa bättre precision och därmed ytterligare sänka kvävetillförseln i enlighet med vad jag har föreslagit i det föregående.

Handelsgödselförbrukningen i det svenska jordbruket ökade fram till början av 1970-lalet. Därefter minskade användningen av fosfor och kalium. Sedan budgetåret 1983/84 har förbrukningen av handelsgödselkväve minskat med ca 10%.

I syfte att begränsa användningen utgår som jag redan tidigare nämnt en miljöavgift på handelsgödsel. Avgiftens storiek uppgår fill ca 5% av försäljningspriset. Under budgetåret 1986/87 uppgick de samlade avgiftsmedlen från bekämpningsmedel och handelsgödsel fill ca 110 milj. kr. Den avgift på handelsgödsel och bekämpningsmedel som tas ut inom ramen för jordbruksprisregleringen motsvarar ca 20% av försäljningspriset och uppgick budgetåret 1986/87 till ca 473 milj. kr.

Jag anser att en ytterligare minskning av handelsgödselanvändningen är ytterst angelägen. En höjning av miljöavgiften på handelsgödsel bör därför ske. Jag föreslär en höjning av avgiften med 30 öre per kg kväve och 60 öre per kg fosfor dvs. en fördubbling fr. o. m. den I juli 1988. Ett högre pris pä kväve och fosfor kan förväntas ge positiva effekter för miljön genom' atl det förväntas leda till sänkt förbrukning av handelsgödsel liksom till ett bättre utnyttjande av stallgödselns växtnäringsinnehåll.

Enligt intensitetsulredningen är sannolikt en kombination av sänkt
kvävegödsling och ökad andel höst- och vinterbevuxen mark den bästa'
vägen alt minska kvävdäckaget. På längre sikt bestäms kväveullakningen
av den gödsling och kväveutbytesnivå som förekommit under en längre
fid. Den nu föreslagna avgiftshöjningen på handelsgödselkväve och -fosfor
skall även ses som en signal om att en viss generell intensiletssänkning i
jordbruket är önskvärd från miljösynpunkt. Med elt successivt förbättrat
utnyttjande av tillförd kvävegödsel bör den totala förbrukningen av han-
ddsgödselkväve kunna minska med ytteriigare 20% fram till sekelskiftet
räknat från 1986 års förbrukning. Enligl min bedömning bör detta vara
målsättningen. Ett delmål bör vara en lO-procenlig minskning fill år 1992.
Jag utgår ifrån att näringen och dess organisationer aktivt engagerar sig för
att medverka till atl målet om en halvering av utlakningen nås, eftersom
detta medför såväl förbättringar i miljöhänseende som besparingar för den 30

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att insådd av fånggröda stimuleras med ett bidrag av 200 kr. per hektar i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. På sikt bör andelen höst- och vinterbevuxen mark öka ytterligare.

Remissinstanserna: LRF menar alt bevuxen åkermark under så lång fid av året som möjligt är en av de viktigaste åtgärderna när det gäller att begränsa växtnäringsläckaget. Målsättningen bör vara att fänggrödor anläggs på lätljordar i Götaland och inom Svealands slättbygder pä 10% av arealen vårsådda grödor senast år 1990. Lantbruksstyrelsen stöder i princip förslaget i aktionsplanen men pekar på atl mycket utvecklingsarbete återstår innan tekniken kan anses välkänd. Därför anser lantbruksstyrelsen atl en lagstiftning i frågan vore olämplig. Även Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) framhåller alt man bör vänta med tvingande ätgärder. Enligt SLU är det viktigare alt växtodlingens inriktning anpassas i känsliga områden. Statens jordbruksnämnd anför att inga av de föreslagna kortsiktiga åtgärderna kan stimuleras fram enbart genom generella ekonomiska åtgärder utan selektivt verkande sådana bör insättas.

Skälen för mitt förslag och ställningstagande: Alt hålla åkermarken bevuxen under så stor del av året som möjligt är den viktigaste åtgärden för atl minska växtnäringsläckaget. Det kan ske pä flera sätt. En ökning av vallodlingen och andelen höstsådda grödor är tvä olika möjligheter. Att så in fånggrödor är en tredje. För närvarande är ca 40% av den svenska åkerarealen bevuxen under vintern med antingen vall eller någon form av höstgröda. Andelen höstbevuxen mark varierar dock avsevärt mellan olika regioner. Den lägsta andelen finns i Götalands och Svealands slättbygder.

Med den utformning som odlingssyslemen har är det inte möjligt att pä Prop. 1987/88:128 kort sikt avsevärt öka andelen vallodling eller höstsådda grödor. Jag vill dock här nämna det omställningsprogram som har överenskommits mellan regeringen och Lantbrukarnas riksförbund. Programmet syftar till att minska spannmålsodlingen och att stimulera till alternativ markanvändning. Del är flerårigt och innebär alt jordbrukare som minskar sin odling av jordbruksprisreglerade grödor får stöd för att i stället odla t.ex. vall. Programmet innebär ett steg mot en övergång till ett mer miljövänligt odlingssystem. Det stimulerar till atl en större areal används fill odling av fleråriga foderväxter. På så sätt begränsas riskerna för kväveutlakning. Kravet pä att alla dellagande jordbrukare skall ha hela sin areal besådd verkar i samma riktning.

Enligt min mening bör stora ansträngningar göras för att utveckla system med insådd av fånggröda. Det är framför allt i de södra delarna av Sverige där växtnäringsläckaget är som störst som det är angeläget alt insatser görs snarast. För riksdagens information vill jag därför nämna att jag har för avsikt att ta upp överläggningar med företrädare för jordbruksnäringen om möjligheterna att inom ramen för de medel som finns tillgängliga inom jordbruksprisregleringen avsätta medel för utvecklingen och användningen av fånggrödor.

Enligt min bedömning är del ytterst angeläget alt satsa avsevärda resurser för att vinna erfarenheter från forskning och försöksverksamhet på detta område. Så sker redan inom ramen för det forskningsprogram avseende alternativa produktionsformer som beslutats av skogs- och jordbrukels forskningsråd. Med tanke på åtgärdens angelägenhetsgrad bör forskning och viss praktisk fillämpning utvecklas parallellt. Jag återkommer senare med förslag om ytterligare insatser för försöksverksamhet m. m. på området. Insådd av vall i vårstråsäd är redan en känd teknik i vissa företag och denna teknik behöver utvecklas och spridas till fler företag. De överläggningar som jag avser ta upp med jordbruksnäringen kommer därför i första hand avse möjligheterna all ge jordbrukarna själva möjlighet att bidra till en utveckling av odlingslekniken.

I aktionsplanen mot havsföroreningar anges att kväveullakningen kan minskas med ca 20 kg per hektar med odling av fänggröda. Betydelsen av denna åtgärd betonas starkt även av forskare och i ell flertal remissyttranden. Jag bedömer att insådd av fånggröda är en jämförelsevis enkel åtgärd som kan leda till en effektiv minskning av kvävdäckaget. Kostnaden för den enskilde brukaren utgörs av utsäde, sådd, fördyrad skörd, viss minskning av skördeutbytet och försvårad ogräsbekämpning. I gengäld uppstår fördelar i form av att grödan i vissa fall kan utnyttjas som foder, att behovet av kvävegödsling minskar och alt jordbrukslandskapels fauna och flora gynnas. På vissa jordar kan en fänggröda även möjliggöra tidigare vårbruk.

Beräkningar visar att insådd av fånggröda kan bli lönsam om den utnytt
jas som foder. Där detta inte är möjligt beräknas nettokostnaden uppgå till
200-300 kr. per hektar. Här kan alltså, enligl min bedömning, en avsevärd
reduktion av kvävdäckaget uppnås med viss förtjänst eller i varje fall till
relativt låg kostnad för del enskilda företaget. 32

Jag finner del angeläget att andelen höst- och vinterbevuxen mark kan ökas ytterligare på längre sikt. Detta gäller särskilt för lätta jordar i Götalands och Svealands slättbygder där kväveullakningen är betydligt större än i övriga delar av landet. Målet bör enligt min mening sättas högre än vad som föreslagits. Ett mål bör därför vara att 60% av företagens åkerareal är höstbevuxen år 1995 i de områden och på de jordbruksmarker där del är mest angeläget alt minska kvävdäckaget. I Götalands slättbygder skulle ökningen generellt sett uppgä lill ca 20 procentenheter.

På grundval av erfarenheter från forskning och praktisk verksamhet i jordbruket bör lantbruksstyrelsen utarbeta föreskrifter angående andelen höst- och vinterbevuxen mark. Föreskrifterna bör kunna träda i kraft den I januari 1991.

Enligt aktionsplanen mot havsföroreningar beräknas en ökning av andelen höst- och vinterbevuxen mark med 20 procent, motsvarande 8 procentenheter, leda till en avlastningseffekt motsvarande drygt 2000 ton kväve per år. De nu föreslagna åtgärderna är dock mera omfattande och kan därmed förväntas leda till en betydligt större minskning av kvävdäckaget.

Prop. 1987/88:128

Utredningarnas förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder allmänt förslaget om stöd till forskning, försök och utvecklingsarbete. Några särskilt angelägna områden anges vara växtnäringsfrågor, utveckling av odlingssyslem med fånggrödor, stallgödselhantering, spridningsteknik och växtförädling.

Skälen för mitt förslag: Del pågående forskningsprogrammet om nya produktionsformer i jordbruket markerar den nya inriktningen mot ett mera miljöanpassat jordbruk. Programmet har redovisats i sina huvuddrag för riksdagen i prop. 1985/86:74 och omfattar som jag tidigare nämnt 85 milj. kr. för en femårsperiod. Programmet har i huvudsak en inriktning mot grundforskning. Det kompletteras av bäde grundläggande och tillämpad forskning och utveckling som bedrivs bl. a. vid Sveriges lantbruksuniversitet och finansieras på annat sätt. I det sammanhanget har även det programbundna arbetet vid jordbrukslekniska institutet betydelse. Denna till-lämpade forskning och utveckling finansieras gemensamt av staten och jordbruket och omfattar sammanlagt 18 milj. kr. under perioden 1987/88— 1989/90. För gemensamt med jordbruket finansierad forskning och utveckling rörande alternativ användning av jordbruksmarken har för innevarande år frän statens sida anvisats 5,3 milj. kr.

Jag bedömer emellertid atl vissa ytteriigare insatser behövs för atl påskynda främst den tekniska utvecklingen i fråga om odlingssyslem med

Mitt ställningstagande: Fosforutsläppen via avloppsvatten från mjölkrum bör minskas. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i samarbete med berörda parter utarbeta rekommendafioner för övergång till fosforfaltiga eller fosforfria diskmedel eller nya diskmetoder.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt ställningslagande.

Remissinstanserna: Förslaget stöds allmänt. Lantbruksstyrdsen understryker alt mjölkens hygieniska kvalitet inte får äventyras. Särskild informafion och rådgivning bedöms vara nödvändig.

Skälen för mitt ställningstagande: Fosforfattiga och fosforfria diskmedel finns redan pä marknaden. En utvärdering av dessa pågår för närvarande. Under förutsättning att de uppfyller rimliga krav med avseende på diskre-sullat och miljöeffekter bör jordbrukarna ges rekommendationer för övergång till användning av de nya diskmedlen. Naturvårdsverket bedömer att en övergång inte kommer alt medföra någon nämnvärd fördyring.

Genom användning av fosforfattiga diskmedel förväntas upp emot 90% reduktion av totalfosforhalten i avloppsvatten från diskrum. Den totala mängden fosfor från denna källa beräknas vara ca 150 ton/år.

Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i samarbete med berörda parter utarbeta de nya rekommendationerna. I denna fråga har jag samrätt med chefen för miljö- och energidepartementet.

5.2 Minskad användning av bekämpningsmedel, m. m.

5.2.1 Höjd miljöavgift

Mitt förslag: Miljöavgiften på bekämpningsmedel höjs med 4 kr. per kg aktiv substans fr.o.m. den I juli 1988, dvs. en fördubbling av avgiften.

giflerna på bekämpningsmedel under förutsättning att influtna medel an- Prop. 1987/88:128 vänds till miljöförbättrande ätgärder i jordbruket. Statens jordbruksnämnd har inget att erinra mot en höjning av miljöavgiften på bekämpningsmedel. Jordbruksnämnden pekar dock på problemen med återföring av prisregleringsavgifterna till sektorer utanför jordbruksprisregleringen. Kemikalieinspektionen: Utredningens förslag tillstyrks. Kemikalieinspektionen pekar dock på att en höjning av miljöavgifterna inte med säkerhet leder till en nämnvärd minskning av förbrukningen pä grund av bekämpningsmedlens ekonomiska konkurrenskraft jämfört med andra metoder. Sveriges lantbruksuniversitet menar att den fördyring som icke kemiska metoder medför i företagsdriften måste kunna belasta priset på bekämpningsmedel. Hushållningssällskapens förbund motsätter sig helt de i utredningen föreslagna höjningarna. Lantbrukarnas riksförbund lar avstånd frän höjning av miljöavgiften pä bekämpningsmedel. I stället förordas en ökad satsning på rådgivning och försöksverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket i möjligaste mån begränsas. Av den anledningen tas som jag redan nämnt ut en speciell miljöavgift pä bekämpningsmedel. Avgiftens storlek uppgår för närvarande till 4 kr. per kg verksam substans. Därutöver tas ut en prisregleringsavgift med 29 kr. per dos. Mot bakgrund bl. a. av rapporter om läckage av bekämpningsmedel från åkermark till vattendrag, påverkan på den vilda floran och faunan samt nya rapporter om att en halvering av doserna av ogräsbekämpningsmedel i vissa fall är möjlig framstår en minskning av bekämpningsmedelsanvändningen som mycket angelägen.

Mot denna bakgrund bör därför miljöavgiften nu enligt min bedömning fördubblas till 8 kr. per kg aktiv substans. För riksdagens informafion vill jag nämna atl jag har för avsikt att låta se över lämpligheten av nuvarande avgiflskonstruktion.

I detta sammanhang vill jag redovisa bl. a. de åtgärder som hittills vidtagits för att begränsa bekämpningsmedelsanvändningen. Jag kommer att ta upp vissa frågor i anslutning härtill som inte kräver riksdagens ställningstagande.

5.2.2 Åtgärder i övrigt för begränsning av bekämpningsmedel

Fortsatta ansträngningar att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel i jordbruket är angelägna. Ett arbete pågår för alt minska hälso- och miljöriskerna vid användning av kemiska bekämpningsmedel. Del handlingsprogram som har tagits fram gemensamt av lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen pä regeringens uppdrag har tre delar. En första del omfattar åtgärder som innebär en övergång till användning av medel som innebär mindre risker från hälso- och miljösynpunkt, en annan minskning av användningen av bekämpningsmedel och en tredje särskilda åtgärder till skydd för hälsa och miljö.

Arbetet med alt förverkliga detta program och målet om en halvering av
bekämpningsmedelsanvändningen är i full gång. Under den gångna hösten
har en rad beslut fattats som innebär att ytterligare steg har tagits mot ett 35

jordbruk som kan klara sig med avsevärt mindre kvantiteter av kemiska Prop. 1987/88:128 bekämpningsmedel. Inom ramen för handlingsprogrammet har kraven på utbildning och tillstånd för att använda kemiska bekämpningsmedel skärpts väsentligt. De flesta medel som används yrkesmässigt inom jord-och skogsbruket samt trädgårdsnäringen kommer att omfattas av ulbild-ningskrav. Kemikalieinspektionen gör också en utgallring av gamla, frän risksynpunkt dåligt dokumenterade medel från bekämpningsmedelsregistret. Extra personal har anställts för ändamålet. Bekämpningsmeddsregist-rel byggs också ut så att det även inbegriper loxicitels- och ekotoxidtets-dala för varje medel. Vid prövning av nya medel blir det dä möjligt att göra en fullständigare risk-nyttovärdering. Naturvårdsverket har utfärdat föreskrifter som innebär förbättringar på väsentliga områden rörande hanteringen av bekämpningsmedel inom jordbruket.

Naturvärdsverket har ocksä utfärdat nya allmänna råd för användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Tillsammans med lantbruksstyrelsen har ett förslag till regler för typprovning och typgodkännande av lantbrukssprulor tagils fram. Det innebär krav pä alt sprututrustning skall hålla en minimistandard vad avser funktion. I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100 bil. 11) harjag förordat alt medel avsätts till en serieprovning av lantbrukssprutor som skall utgöra underlag för de föreskrifter om typprovning som skall utarbetas av naturvårdsverket. Från årsskiftet 1987/88 är det möjligt för den enskilde lantbrukaren att få bidrag för alt funklionslesla lantbrukssprulor. Bidrag kan även lämnas till maskinhandeln för anskaffning av mobila leslulrustningar och för ombyggnad av stationär teslutruslning till mobil. För budgetåret 1987/88 har 2,9 milj. kr. anslagits för ändamålet. För nästa budgetår föreslås oförändrat belopp.

En väl utvecklad prognos- och varningstjänst är av stor betydelse för att få den behovsanpassade bekämpningen av olika skadegörare att fungera väl. Därför har växtskyddscentralerna i Kalmar, Linköping och Skara förstärkts med tre tjänster under budgetåret 1986/87. Under innevarande budgetår har en femte central inrättats i Uppsala. För innevarande budgetår disponeras 3 milj. kr. för prognos- och varningsverksamhet. Rådgivningen om bättre behovsanpassning och minskade doser i ogräsbekämpningen kommer atl intensifieras. Vidare har en ny tjänst för en statskonsulent inrättats vid SLU med syfte att nya rön på det bekämpningstekniska området skall nå ut snabbare till rådgivare och konsulenter. Enligt min mening är det angeläget att ytterligare insatser görs för att behovsanpassa den kemiska bekämpningen och undvika onödig besprutning. Dessa insatser bör rymmas inom ramen för de 16,3 milj. kr. som jag i årets budgetproposition har förordat lill miljöinriktad växtodlingsrådgivning m. m.

Inom livsmedelsverkets omräde fortsätter arbetet med vidgad kontroll av bekämpningsmedelsrester i spannmål och dricksvatten liksom utvecklingsarbete av analysmetoder för peslicider.

Förstärkt forskning och utvecklingsverksamhet är en förutsättning för
atl på sikt ytterligare kunna minska riskerna vid användning av bekämp
ningsmedel och för atl få en fungerande strategi för svamp-, insekts- och
ogräsbekämpning. Inom området ogräsforskning har därför medel tillförts
SLU för en forskartjänst. Lantbruksstyrdsen har tillförts 1,5 milj. kr. för 36

finansiering av försöks- och utvecklingsarbete vid SLU.

Jag vill i det här sammanhanget även beröra användandet av s. k. nitrifi-kationshämmare. Dessa medel har samma syfte som de förslag beträffande lagringskapacitet och spridningsfidpunkt som jag just har presenterat, nämligen att begränsa och minimera kvävdäckaget. Etl minimikrav är att kemikalier som sprids över åkermark är tillfredsställande undersökta frän miljö- och hälsofarlighetssynpunkt.

Enligt min mening bör kemikalier i jordbruket användas restrikfivt. Det gäller i synnerhet när andra metoder finns tillgängliga.

Beträffande slråförkortningsmedd föreslår intensitetsutredningen en förlängning av förbudet mot användning i spannmål med undantag för råg. Utredningen föreslår alt slråförkortningsmedd skall få användas under en övergångsperiod pä förslagsvis fem år tills sorter med bättre slråstyrka har tagits fram genom förädling eller på annat sätt. För riksdagens information vill jag nämna alt elt beslut med den innebörden nyligen har fattats av regeringen.

Det är angelägel atl man inom ramen för såväl växtförädlingen som växtsortnämndens arbete bevakar möjligheterna atl snabbast möjligt få fram sorter som förenar en acceptabel slråstyrka med tillfredsställande avkastning.

Prop. 1987/88:128

Varje näringsgren har enligl gällande miljölagstiftning elt ansvar för naturen och miljön inom sitt verksamhetsområde.

Åtgärder inom skogs- och jordbruket spelar en särskilt stor roll för säkerställandet av naturtyper. Flera av de naturtyper som bör ägnas mest uppmärksamhet i säkerställandearbelet berör odlingslandskapet, t.ex. ogödslade slätter- och betesmarker.

Det mångformiga odlingslandskapet utgör inte bara grundförutsättningen för en rik flora och fauna, utan det har även stora landskapsesleliska och rekreativa värden. Flera av de växtarter, som har utrotats under senare år eller som i dag är hotade till sin existens, är bundna lill ogödslade betes- och slåttermarker.

Jag vill här erinra om de möjligheter som finns sedan den I juli 1986 alt till enskilda jordbruksföretag lämna ekonomiskt stöd till vård av värdefulla nalurtyper i odlingslandskapet, s. k. NOLA-stöd. Naturvårdsverket har givit ul allmänna råd för verksamheten. Enligt hittillsvarande erfarenheter har denna stödform mottagits mycket positivt av myndigheter, organisafioner och brukare. I de fall kontakter tagits med kommuner om ekonomisk och organisatorisk medverkan har reaktionerna genomgående varit positiva. Denna form av stöd är enkel och effektiv för skyddet och vården av värdefulla nalurtyper i odlingslandskapet. Stödet som för budgetåret

1987/88 uppgår till 10 milj. kr. finansieras med influtna avgifter på gödsel- Prop. 1987/88:128 och bekämpningsmedel.

För att behålla etl mångsidigt odlingslandskap krävs enligl min mening ytterligare insatser på detta område. Jag har därför i samråd med chefen för miljö- och energidepartementet beslutat att lämna förslag till särskilda insatser för åtgärder i odlingslandskapet.

Jag föreslår således atl ytterligare 20 milj. kr. bör fä disponeras för naturvårdsätgärder i odlingslandskapet under perioden 1988/89-1990/91. Medlen bör kunna användas som bidrag lill jordbrukare som vidmakthåller del traditionella odlingslandskapet även om detta innebär ekonomiska uppoffringar för företaget. Medlen bör anvisas på samma sätt som NO-LA-stödet. För ändamålet bör anvisas 10 milj. kr. budgetåret 1988/89 och 5 milj. kr. anvisas budgetåret 1989/90 och 1990/91.

5.4 Ekonomiska konsekvenser, m. m. för jordbruket

När det gäller frågan om hur kostnaderna för miljöutsläpp skall fördelas har man inom OECD fastlagt den s.k. "polluter pays-principle", dvs. förorenaren skall stå för kostnaden för vad hans utsläpp förorsakar. Principen formulerades ursprungligen vid OECD:s rådsmöte den 26 maj 1972 och utvecklades vid ett rädsmöle med OECD-ländernas miljöministrar den 14 november 1974. Vad som i ekonomisk teori behandlats som negativa externa effekter av verksamheten skall man således, vad miljöaspekterna beträffar, söka åsätta ett pris, som därefter uppträder som en kostnad i förorenarens produktion. Kostnaden kan sedan föras vidare till det pris konsumenten får betala. Oavsett hur den ökade kostnaden fördelas kommer den att ge producenten och/eller konsumenten en anledning att förändra sin produktion/konsumtion i mer miljövänlig riktning.

För jordbrukets del kompliceras emellertid tillämpningen av principen av att produkterna avsätts på en marknad med reglerade priser och vad gäller spannmål och oljeväxter med garanterad avsättning till dessa priser. Enligt de förslag jag föreslår regeringen atl lägga fram i propositionen belastas den enskilde förorenaren med kostnader i syfte atl förbättra miljön, t. ex. investeringar för bättre stallgödselhantering. Frägan hur dessa kostnader skall belasta konsumentpriset och påverka efterfrågan är emellerfid inte lämnad åt brukarens eget skön utan tas upp i jordbruksprisöverläggningarna.

Under tidigare år har jordbrukets kostnadskompensalion vid prisöverläggningarna beräknats med utgångspunkt i prisutvecklingen för inköpta produktionsmedel enligt ett särskilt index, produkfionsmeddsprisindex (PM-index). Riksdagen fastslog emellertid år 1984 att priserna skulle fastställas enligt en ordning med obundna överläggningar. Vid dessa överläggningar skulle hänsyn tas till aktuella förhållanden på marknaden, i jordbruket och i samhällsekonomin i övrigt. Denna ordning bekräftades i samband med 1985 års livsmedelspolitiska beslut.

Även under de första åren med obundna överläggningar har prissättning
en dock i huvudsak följt kostnadsutvecklingen enligt produkfionsmedds
prisindex. Om denna tendens skulle bestå skulle det kunna tolkas som atl 38

konsumenterna skulle stä för kostnaden för jordbrukels miljöanpassning. Prop. 1987/88:128

Miljöavgiften på gödsel- och bekämpningsmedel kompenseras dock ej

genom höjda konsumentpriser. Inte heller prisregleringsavgiften på gödsel-

och bekämpningsmedel belastar konsumentpriserna men influtna medel

från denna avgift återförs fill jordbruket. Så som man varit överens om att

tolka OECD-principen finns det i och för sig inget hinder mot en sådan

övervältring, eftersom det höjda priset normalt borde minska efterfrågan

på de utbjudna produkterna.

Med den svenska jordbruksprisregleringens konstruktion får emellertid inte den enskilde producenten ett direkt besked om denna minskade efterfrågan, bl. a. lill följd av reglerade inlösenpriser. Inom ramen för prisregleringen är det även möjligt atl prissättningen för en enskild produkt kan ske på ett sätt som inte speglar produktionskostnaden för produkten. Det bör dock påpekas att under senare år har störte hänsyn tagits fill marknadssituationen vid fördelningen av totalbeloppet på produkterna.

Syftet med OECD-principen kan också motverkas av den betydelse priset på den färdiga produkten har för användningen av de produktionsmedel man med avgifter och föreskrifter vill begränsa. Ju högre produktpriset är, desto längre är del företagsekonomiskt lönsamt att söka höja avkastningen genom alt t. ex. använda mer insatsmedel som handels- och stallgödsel och bekämpningsmedel. Detta incitament kan vara betydligt starkare för den enskilde jordbrukaren än möjhgheten att tjäna mer genom att sänka kostnaderna för insatserna i odlingen. Om kostnaderna för förorenarens miljöanpassning tillåts slå igenom och höja produktpriset motverkar detta vad man sökt uppnå genom t.ex. ökningen av miljöavgiften pä handelsgödsel.

De i det föregående redovisade förslagen beträffande en miljöanpassning av jordbrukets produktionsmetoder kommer alt påverka företagens ekonomi genom ökade kostnader och i vissa fall minskade intäkter. En utökad lagringskapacitet för stallgödsel kräver investeringar, vilka slår igenom som kostnader för avskrivning under en längre period. Stallgödselspridning under en mera koncentrerad period av året kan kräva ytterligare investeringar för atl öka spridningskapacitelen. En arealanpassning av animalieproduktionen kan antingen leda till intäktsförluster vid neddragning av djurantalet eller ökade kostnader främst för transport eller behandling av stallgödsel.

Det bör dock poängleras att anpassningsåtgärderna i vissa fall är företagsekonomiskt lönsamma. Insådd av fånggröda kan vara lönsam förutsatt all grödan kan utnyttjas som foder. Den kan också bidra lill ökad avkastning genom att höja mullhallen i jorden. Där detta inte är möjligt uppstår en kostnad för jordbrukaren. En ökad vårspridning av stallgödsel leder till ett bättre utnyttjande av gödselns växtnäring, vilkel sänker nettokostnaden för investeringar i lagringsanordningarna. Bättre behovsanpassning av gödslingen innebär att olönsam onödig tillförsel kan undvikas. Även en förbättrad spridningsteknik kommer alt få positiva ekonomiska effekter genom att växtnäringen utnyttjas mera effektivt.

De ekonomiska konsekvenserna för jordbruket har berörts tidigare i den
mån detta har bedömts vara möjligt. I syfte all stimulera den föreslagna 39

omställningen harjag föreslagit aft vissa bidrag skall utgå till utbyggnad av Prop. 1987/88:128

lagringskapacitet för stallgödsel. För att så snart som möjligt komma

tillrätta med miljöproblemen är del angeläget atl påskynda arbetet med

miljöförbättrande åtgärder. De föreslagna bidragen förväntas leda lill en

tidigareläggning av vissa särskilt vikfiga åtgärder. I övrigt anser jag att

kostnadsökningar och intäktsförändringar - positiva och negafiva - som

uppstår för producenterna bör behandlas i jordbruksprisöverläggningarna i

den takt de uppstår och registreras. Den kostnad som miljöavgiften medför

för förbrukarna bör liksom hittills (se prop. 1983/84:176 s. 7) inte få utgöra

skäl för någon kompensation genom höjda konsumentpriser på livsmedel.

5.5 Finansieringsfrågor

Jag har i min anmälan till 1988 års budgetproposition inte föreslagit någon förändring i det program som för närvarande finansieras med avgifterna på bekämpnings- och gödselmedel. Programmet kostar ca 110 milj. kr. per år och finansieras så all utgifterna för budgetåret 1988/89 finansieras med influtna avgifter budgetåret 1986/87. För budgetåret 1987/88 har riksrevisionsverket beräknat atl avgiftsinkomslerna uppgär fill 100 milj. kr.

Jag har i det föregående föreslagit en fördubbling av avgifterna på bekämpnings- och gödselmedel fr.o.m. den 1 juli 1988. Stor osäkerhet föreligger vad gäller de avgiftsinkomster som därefter kommer att inflyta. Del är emellertid rimligt att antaga en viss minskning av förbrukningen av de aktuella medlen. Jag beräknar att avgiftsinkomsterna under perioden 1988/89-1990/91 i genomsnift kommer alt uppgä till mellan 180-190 milj. kr. per år. Om det ursprungliga programmet antas kvarstå oförändrat under perioden skulle således ytterligare ca 230 milj. kr. inflyta under perioden.

De förslag till olika åtgärder som jag föreslagit i det föregående bör i sin helhet finansieras med de ökade avgiftsinkomsterna. Jag har för bidrag till gödsel värdsanläggningar beräknat ell behov av 200 milj. kr. för treårsperioden. Även i detta fall föreligger stor osäkerhet vad gäller det faktiska behovet av bidrag. För treårsperioden harjag vidare föreslagit ett belopp av 10 milj. kr. för viss försöksverksamhet m. m. och 20 milj. kr. för naturvårdsätgärder i odlingslandskapet. I den utsträckning kostnaderna för ålgärdsprogrammet skulle visa sig överstiga inkomsterna under perioden bör avgifter som inflyter efter denna period i första hand avräknas mot dessa kostnader.

5.6 Tillsynsfrågor

Som framgår i avsnitt 4 berörs jordbrukssektorn redan i dag av lagstiftning
som har anknytning till bl. a. miljö- och hälsoskyddsfrågor. Tillsynen av
gällande lagstiftning åvilar i de flesta fall länsstyrelserna och kommunerna.
Regeringen har i prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 90-talet föresla
git alt kommunerna skall överta all tillsynsverksamhet avseende icke till
ståndspliktig verksamhet enligt ML, dvs. flertalet lantbruksföretag.
Lantbruksnämnderna har sådana särskilda kunskaper och erfarenheter 40

att det är angeläget atl deras kompetens tas till vara för tillsyn pä det här Prop. 1987/88:128 området. Efter samråd med chefen för miljö- och energidepartementet föreslår jag därför att lantbruksnämnderna får ansvaret för tillsynen över de föreskrifter som enligt mitt förslag kommer att meddelas med stöd av skölsellagen. Delta innebär inte atl nämnderna har något ansvar för tillsyn enligt ML. Länsstyrelsernas och kommunernas tillsynsansvar enligt den lagen påverkas följaktligen inte. Det är angeläget att ansvariga myndigheter finner former för alt etablera elt samarbete när det gäller tillsynen. Särskilt viktigt är det atl samråd sker så att motstridiga beslut inte meddelas.

Det föreslagna åtgärdsprogrammet kommer att medföra ett ökat resursbehov för lantbruks verket, bl. a. för administrafion, information, utbildning och tillsyn. Det är angeläget att föreskrifter snarast kan meddelas så att omställningen i jordbruket påbörjas redan under hösten. Jag anser att de särskilda resurser som krävs för visst utredningsarbete, för utarbetande av föreskrifter, m. m. samt för administration av bidrag till omställningen bör ställas till lantbruksstyrelsens förfogande samt täckas från det särskilda anslag som jag föreslår i det följande. Medelsbehov för andra insatser, t. ex. beträffande utbildning och information, får tas upp i verkets anslagsframställning i vanlig ordning.

I takt med alt föreskrifterna träder i kraft kommer tillsynsarbetet alt öka successivt. Enligt min mening bör finansieringen av tillsynen på jordbruksområdet ske efter samma principer som inom miljövårdsarbetet i övrigt. Detta innebär att tillsynen pä sikt bör vara avgiftsfinansierad. Jag avser att återkomma till denna fråga i annat sammanhang.

6 Översyn av livsmedelskontrollen m. m.

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut ställs livsmedlens kvalitet i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. I del sammanhanget fyller livsmedelskontrollen en viktig funktion. Det är sålunda angelägel alt livsmedelskontrollen är utformad så atl den tillförsäkrar konsumenterna livsmedel av god kvalitet till rimliga priser. Jag vill därför i detta avsnitt redovisa arbetet när det gäller vissa kvalitetsfrågor, även om mina ställningstaganden inte i sig är av sådan beskaffenhet att de skall underställas riksdagen.

Den nuvarande lagstiftningen och organisationen på livsmedelskontrollens område har tillämpats i drygt 15 år. Under denna lid har förhållandena i vissa fall ändrats väsentligt.

Den omfattande användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket och trädgårdsnäringen innebär risker både för miljö och hälsa.

Inom livsmedelsindustrin har den tekniska utvecklingen gått snabbt.
Såväl tillverkningsprocesserna som olika livsmedels innehåll och samman
sättning har förändrats i hög grad. Detta har lett till ökade svårigheter för
konsumenterna alt bedöma livsmedlens sammansättning och kvalitet. Till
det kommer att nya livsmedelsprodukler fortlöpande introduceras pä
marknaden. Inom handeln har en allt större del av omsättningen koncent
rerats till ett fåtal enheter. Distribufionsvägarna har därigenom förlängts. 41

Sambandet mellan kost och hälsa har uppmärksammats alltmer de se- Prop. 1987/88:128 naste åren. Konsumenterna intresserar sig i ökad utsträckning för hur maten påverkar hälsa och välbefinnande. Förhållandet mellan pris och kvalitet har också fått ökad betydelse vid konsumenternas val av livsmedel.

Med hänsyn fill den nu redovisade utvecklingen blir del alltmer betydelsefullt att livsmedelskontrollen bedrivs så att konsumenterna tillförsäkras en god livsmedelskvalitet. Likaså är det nödvändigt att konsumenterna får en korrekt och lättförståelig information om livsmedlens sammansättning och kvalitet.

Felaktiga kostvanor är kanske det största folkhälsoproblemet i dag. I en samlad livsmedelspolitik ingår naturiigtvis åtgärder för att förbättra folkhälsan. Våra kunskaper om svenska folkets kostvanor är dock inte tillräckliga. Goda sådana kunskaper är en förutsättning för att ändamålsenliga åtgärder skall kunna vidtas. Mot bakgrund av riktlinjerna för livsmedelspolitiken har livsmedelsverket utarbetat och fastställt ett handlingsprogram för kost och hälsa. Handlingsprogrammet syftar fill alt förbättra folkhälsan genom ändrade kostvanor. De åtgärder som redovisas är bl. a. kostundersökningar, en utveckling mot magrare produkter, ökad information och utbildning, bättre skolmåltider och bättre näringsdeklarationer. Som jag nämnde i min anmälan lill årets budgetproposition avser jag att senare föreslå regeringen att under en treårsperiod med början budgetåret 1988/89 disponera 1 250000 kr. av införselavgiftsmedel från budgetåret 1986/87 för livsmedelsverkets medverkan i en kostvaneundersökning.

Livsmedelskontrollen har hittills i stor utsträckning inriktats på de livsmedelshygieniska aspekterna, huvudsakligen i form av mikrobiologisk kontroll. Mera sällan kontrolleras att produktens innehåll överensstämmer med märkningen, att livsmedlet uppfyller de minimikrav som ställts upp för atl del skall få säljas under en viss varubeleckning, förekomst av otillåtna fillsatser samt förekomsten av främmande ämnen.

Det praktiska genomförandet av livsmedelskontrollen ligger främst på kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Nämnderna har arbetsuppgifter inom flera viktiga samhällsområden. Många nämnder har svårt bl. a. på grund av bristande specialkompetens att klara alla arbetsuppgifter. De prioriteringar som nämnderna har gjort har lett till att livsmedelskontrollen i viss mån har eftersatts. Vidare har kunnat konstateras att kontrollen varierar i fråga om såväl omfattning som inriktning i olika delar av landet. Det förhållandet atl livsmedelshanteringen sträcker sig över kommungränserna innebär i sig svårigheter alt klara en effektiv livsmedelskontroll.

En översyn görs för närvarande av livsmedelskontrollen. För riksdagens information vill jag redovisa hur översynen bedrivs.

En kommitté tillkallades år 1983 med uppgift att se över livsmedelskon
trollen. Utredningen konstaterade i betänkandet (SOU 1986:25) Kontroll
av livsmedel att det finns anledning att skärpa livsmedelskontrollen med
hänsyn fill den strukturomvandling och den tekniska utveckling som har
skett inom industri och handel. Särskilt redlighetskontrollen bör bli effekti
vare. För att genomföra en bättre livsmedelskontroll krävs en förstärkt 42

fillsynsorganisation och ett nytt finansieringssystem. Förelagens egentill- Prop. 1987/88:128 syn bör utnyttjas i den offentliga kontrollen och samordnas med denna.

I remissyttrandena över förslagen framfördes alternativa förslag i fråga om pä vilket sätt tillsynsorganisationen bör förstärkas. Det konstaterades också att finansieringen av kontrollen borde utredas ytterligare. För närvarande görs en närmare genomgång av dessa frågor inom jordbruksdepartementet.

Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel, men vattenkvaliteten är inte alltid sä bra som konsumenten har rätt atl vänta sig. Kontrollen och tillsynen på dricksvaltenområdet har hitfills varit bristfällig. Regeringen föreslär ökade resurser i årets budgetproposition för att förstärka livsmedelsverkets insatser pä dricksvattenområdet.

Ansvaret för atl åtgärder vidtas för alt trygga en tillfredsställande dricksvattenförsörjning ligger på huvudmännen för de kommunala och enskilda vattenverken. Livsmedelsverket utarbetar för närvarande en ny dricksvaltenkungördse. Arbetet syftar till att skärpa kraven på tillsyn och kontroll vid vattenanläggningarna.

Etl av de områden livsmedelsverket prioriterar är alt utarbeta underlag för riskbedömning av föroreningar i dricksvatten, bl. a. för bekämpningsmedel och vissa tungmetaller, för vilka gränsvärden saknas.

Förstärkningen av livsmedelsverkets resurser, nya skärpta bestämmelser om kontroll och tillsyn saml ökat samarbete mellan myndigheterna bör enligt min mening kunna leda till en sådan kvalitetshöjning på dricksvatten som svarar mot konsumenternas krav.

Människors hälsa kan påverkas av försurningen av mark och vatten. Det är bl. a. genom ökade metallhalter i dricksvatten och olika grödor som det kan ske. Försurningen av åkermarken beror pä användningen av gödselmedel, det sura nedfallet, uttaget av gröda och naturliga processer. Effekterna motverkas av kalkning. Jordbruksmarken är i vissa fall sä försurad att risk för ett ökat kadmiumupptag i grödan föreligger. Ytterligare undersökningar behöver göras för att klarlägga om upptaget medför några hälsorisker. Jag har för avsikt att föreslå regeringen alt ge livsmedelsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda om försurningen av åkermarken medför hälsorisker genom en ökad upptagning av kadmium samt om den nuvarande åkermarkskalk-ningen är tillräcklig för atl hålla upplaget så lågt att hälsorisker kan undvikas.

Konsumenterna har också ett behov av alt kunna bedöma kvaliteten och näringsriktigheten hos ett livsmedel och väga dessa egenskaper mot priset. Livsmedelsverket utreder pä regeringens uppdrag möjligheterna att förändra märkningsreglerna sä att de underlättar för konsumenterna atl välja livsmedel och sälta samman en fullvärdig kost. Förslag om nya regler väntas inom kort.

Kvaliteten på livsmedelsområdet kan höjas också på andra sätt. Jord
bruksnämnden har regeringens uppdrag alt inkomma med förslag om kvali-
lelsbetalning inom jordbruksprisregleringen. I en delrapport har nämnden
lämnat förslag i vissa frågor, som nu genomförs. Det gäller bl. a. sjukska-
deavdrag.vid slakt för att förbättra djurens miljö, som tas upp i prop. 43

(1987/88:93) om djurskyddslag, m. m.

I rapporten behandlar jordbruksnämnden också kontroll av alternativt Prop. 1987/88:128 odlade produkter. Alternativ odling är etl samlingsnamn för odlingsformer som kännetecknas av att man inte använder lätllösliga handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Nämnden konstaterar atl intresset för denna produktion är stort bl. a. av miljöskäl och atl handeln med alternativa produkter bör uppfylla de krav på redlighet som rimligen bör ställas. Nämnden konstaterar också atl det är av särskild betydelse att konsumenternas förtroende för produkternas ursprung kan upprätthållas och även stärkas. Stöd till nödvändig kontrollverksamhet kan därvid betyda mycket. En fungerande kontroll bedöms vara av stor betydelse för att den alternativa odlingen fullt ut skall kunna ta lill vara sina utvecklingsmöjligheter. Nämnden föreslår atl ett statligt stöd försöksvis lämnas till kontrollverksamheten under en treårsperiod. Stödet föreslås lämnas lill de kontrollorgan som är i verksamhet på den alternativa odlingens område.

Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna är med något undantag positiva lill förslaget. Lantbruksstyrelsen har förklarat sig beredd alt administrera slödel.

Jag ansluter mig till jordbruksnämndens förslag. Den alternativa odlingen ligger i linje med strävandena alt minimera användningen av kemikalier i jordbruket. Produkterna är en del av del varierade utbud vi eftersträvar på livsmedelsområdet. Avgörande för en fortsalt utveckling på området är dock konsumenternas förtroende för produkternas ursprung. Odlarorgani-sationerna och handeln har därför påbörjat en kontroll av produkterna. Syftet med kontrollen bör vara att garantera alt de produkter som säljs som alternativt odlade verkligen är det. Det är viktigt att det kan lämnas full garanti om detta även i de fall varorna har passerat flera led. Kontrollverksamheten bör enligt min mening även fortsättningsvis utföras som egen-kontroll av organisationernas kontrollorgan. De grundläggande minimikrav som bör ställas för alt produkterna skall få märkas som alternativt odlade bör utformas i samarbete med livsmedelsverket, lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden. Kontrollen blir dock under uppbyggnadsskedet förhållandevis dyrbar för odlarna. Därför bör samhället under det treåriga initialskedet stödja kontrollarbetet ekonomiskt. Lantbruksstyrdsen bör svara för administrationen av stödet. Stödet under treårsperioden med början budgetåret 1988/89 kan beräknas till I milj. kr. Kostnaden bör läckas med tillgängliga införselavgiftsmedel. Jag har för avsikt alt senare återkomma till regeringen i fråga om medelsanvisningen.

Jordbruksnämnden har också föreslagit en särskild expertgrupp, knuten
till nämnden, för ätgärder som främjar utvecklingen av nya mät- och
analysmetoder. I detta ryms krav på förbättringar i mätningen av egenska
per som redan ingår i kvalitetsbelalningen, men också krav på att kunna
mäta nya egenskaper som sedan kan läggas fill grund för en utvidgad
kvalitelsbelalning. Det är enligl min mening angelägel atl jordbruksnämn
den fullföljer detta arbete. Behovet av ny teknik pä mäl- och analysområ
det och resultaten av utvecklingsarbetet bör kanaliseras genom gruppen. I
propositionen om djurskyddslag, m. m. föreslår regeringen som jag nyss
nämnt elt prisavdragssyslem för anmärkningar vid veterinärbesiklning i
samband med slakt. Expertgruppens verksamhet får betydelse för bl. a. 44

möjligheterna att öka kvaliteten genom prisavdrag.

Kritik riktas ofta mot potatisens kvalitet. Livsmeddskonlrollutredning- Prop. 1987/88:128 en har tagit upp frågan och lämnat förslag som skall leda fill förbättringar av kvaliteten. Jordbruksnämnden kommer under vären att i en slulrappor-tering av kvaliletsbetalningsuppdraget lämna förslag som syftar lill atl höja kvaliteten på bl. a. potatis. Potatis är ett viktigt baslivsmedel. En ökad konsumtion av fibrer i form av potatis och spannmålsprodukter och minskad konsumtion av fett och socker har stor betydelse för folkhälsan. Jag avser att återkomma lill denna fråga i samband med redovisningen av förslag om livsmedelskontroll, m. m.

Importkontrollen på livsmedelsområdet har filldragit sig ökad uppmärksamhet under senare tid. Frägan har ofta gällt förekomsten av bekämpningsmedelsrester i importerade produkter. Livsmedelslagens bestämmelser gäller såväl svenskproducerade som importerade livsmedel. Kontrollen av livsmedelsimporten har samma syfte som livsmedelskontrollen i övrigt, nämligen att i första hand skydda konsumenterna mot hälsorisker.

Vad beträffar kontrollen av vegetabilier med avseende på bekämpningsmedelsrester sker den under direkt ledning av livsmedelsverket. Kontrollen av de importerade produkterna är mer omfattande än kontrollen av de inhemska produkterna. Alt livsmedelsverket handhar denna kontroll motiveras av den alldeles särskilda kompetens som fordras för de undersökningar som måste göras. Verket gör för närvarande en översyn av bekämpningsmedelskontrollen i syfte atl förbättra kontrollen.

Inom jordbruksdepartementet utreds hur kontrollen av import av bestrålade livsmedel skall skärpas. Även vissa andra importkontrollfrågor tas upp.

Livsmedlens kvalitet kan också påverkas under torkning eller röstning. Valet av metod vid torkningen eller röstningen har betydelse i delta sammanhang. Direkt varmluflslorkning innebär atl torkluften uppvärms genom direklinblandning av hela rökgaser. Vid indirekt varmluflslorkning uppvärms torkluften indirekt via en värmeväxlare. Lämpligheten av att utnyttja direkt varmluflslorkning har ifrågasatts. Lantbruksstyrelsen och livsmedelsverket har haft i uppdrag att i samräd närmare utreda verkningarna av direkt varmluflslorkning av livsmedel, spannmål och foder saml alt föreslå de åtgärder som kan behövas. I uppdraget har även ingått atl överväga behovet av åtgärder i fråga om importerade produkter.

Myndigheterna har slutligt redovisat uppdraget år 1987. I fråga om livsmedel och livsmedelsråvaror tyder undersökningsresultaten på atl indirekta metoder i första hand bör användas för torkning eller röstning. Särskilt gäller detta för spraylorkade produkter och för malt. Vissa livsmedel, exempelvis kakao och frukostflingor, kan eventuellt direkttorkas eller direktroslas om rätt metod används och om tillverkaren kan visa att livsmedlet inte förorenas. Kaffe bör även i fortsättningen kunna direktrostas.

Livsmedelsverket föreslår mot denna bakgrund att det i livsmedelsför
ordningen (1971:807) införs en bestämmelse om atl den indirekta tork-
ningsmeloden i princip skall användas om inte livsmedelsverket föreskri
ver eller i särskilda fall medger annat. Sådana föreskrifter eller medgivan
den kan komma att lämnas bl. a. för spannmål, kakao, frukoslflingor och 45

kaffe. Verket kan även komma att medge att anläggningar som är i bruk får Prop. 1987/88:128 användas under en avvecklingsperiod. Livsmedelsverket föreslår ocksä att importerade produkter skall kontrolleras.

Även för foder lyder utredningsresultaten på att indirekta metoder i första hand bör användas vid torkning. Med slöd av foderlagsliftningen kan lantbruksstyrdsen meddela erforderliga föreskrifter.

Förslaget har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna stöder den allmänna principen om en övergång till i första hand indirekta metoder. Några remissinstanser har invänt all förslaget är för långtgående med hänsyn till att underlaget för förslaget är begränsat och inte ger fillräckligt stöd för ändrade bestämmelser. Också de föreslagna avvecklingsperioderna har i något fall bedömts vara för korta.

Jag delar den uppfattning som myndigheterna och de flesta remissinstanserna har redovisat i fråga om önskvärdheten av en övergång till i första hand indirekta metoder vid torkning av livsmedel, spannmål och foder. Direktlorkade produkter kan förorenas av skadliga förbränningsprodukter och därigenom innebära en hälsorisk för konsumenten. Det är nödvändigt att livsmedelsnäringen tar den oro på allvar som konsumenterna kan känna för vissa produkfionsmeloder. Konsumenterna skall kunna känna sig säkra på att de inte löper en hälsorisk på grund av atl torkade eller rostade produkter förorenats av skadliga förbränningsprodukter. Jag avser således att senare föreslå regeringen all ändra livsmedelsförordningen i enlighet med livsmedelsverkets förslag. En restriktiv tillämpning av bestämmelsen i fråga om möjligheterna till medgivande bör innebära ett gott skydd för konsumenterna. Ett eventuellt medgivande bör som myndigheterna föreslår förutsätta att tillverkaren visar att livsmedlet inte förorenas. I de fall avvecklingstider medges bör de av myndigheterna föreslagna perioderna i huvudsak kunna tillämpas. I fråga om foder bör lantbruksstyrdsen förbjuda eller uppställa sådana villkor som behövs med hänsyn till människors eller djurs hälsa.

Det är angeläget att livsmedelsverket och lantbruksstyrelsen bedriver en fortsatt kontroll av torkade och rostade produkter. Också importerade varor bör således kontrolleras på ell betryggande sätt med avseende pä skadliga restprodukter.

7 Lagstiftningsfrågor

Jag har i det föregäende föreslagit en viss reglering av gödselhanteringen. Förslagen rör djurtätheten, lagringskapaciteten och spridningsfidpunkten. Jag har vidare föreslagit en viss reglering av växtodlingen, nämligen krav på alt en viss andel av marken skall hållas bevuxen. Dessutom harjag fört fram den uppfattningen alt krav pä typgodkännande av spridarutrustning bör införas.

De närmare föreskrifterna bör, som framgär av vad jag tidigare har
anfört, enligt min mening meddelas av regeringen eller om regeringen
bestämmer del på myndighetsnivå. Något bemyndigande som medger att 46

sådana föreskrifter meddelas med gilfighet i hela landet finns inte för Prop. 1987/88:128 närvarande.

Utredningen om miljövårdsorganisafionen har i sitt betänkande (SOU 1987:32) För en bättre miljö föreslagit att etl bemyndigande såvitt avser gödselhanteringen skall las in i ML.

Spridande av gödsel är enligt definitionen i ML alt anse som miljöfarlig verksamhet. Bestämmelser härom skulle därför som utredningen föreslagit naturligt passa in i den lagen. ML bygger emellertid i huvudsak på att det sker en individuell prövning av de verksamheter som omfattas av lagen. Endast i mycket begränsad omfattning kan generella föreskrifter utfärdas.

Bestämmelser om spridning av gödsel som begränsar det tillåtna antalet djurenheter kan innebära en direkt styrning av omfattningen av jordbruksnäringen som sådan. Bestämmelser som på motsvarande sätt generellt kan begränsa en hel närings verksamhet finns inte i övrigt i ML.

De bestämmelser jag har förordat avses vidare reglera, förutom gödselhanteringen, ocksä växtodlingen. Bestämmelser i det sistnämnda hänseendet hör, även om de avser att förbättra miljöskyddet, inte på samma sätt som bestämmelser om gödsdhanleringen hemma i ML. En samlad reglering av vad jordbruket skall iaktta i båda dessa hänseenden måste dock anses önskvärd.

Sammantaget innebär vad jag nu har anfört alt jag inte anser atl föreskrifter i de aktuella hänseendena bör meddelas med stöd av ML. I stället bör erforderliga bémyndiganden tas in i lagen om skötsel av jordbruksmark. Enligl den lagen gäller redan vissa bestämmelser om hur jordbruksmark skall brukas och en viss skyldighet att la hänsyn till sådana allmänna intressen som naturvården.

Bemyndigandet avseende gödselhanteringen bör kunna utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i betänkandet av utredningen om miljövårdens organisation. Det innebär alt regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer helt allmänt bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet att iaktta särskild försiktighet vid hantering av gödsel.

Utredningen anförde att de frågor som det kunde bli aktuellt att reglera med stöd av paragrafen främst var frågor om lagring av stallgödsel och spridning av gödsel på åkermark. Del föreslagna bemyndigandet bör emellertid enligt min mening utformas så atl det också medger atl föreskrifter meddelas om bl. a. djurtäthet.

Del bör i del här sammanhanget påpekas att bemyndigandet torde få störst betydelse såvitt avser hanteringen av stallgödsel. Handelsgödsel är ett kemiskt ämne. Hanteringen av sådana ämnen regleras i lagen om kemiska produkter. Med stöd av den lagen kan redan enligt gällande rätt föreskrifter meddelas om försiktighetsmått för alt hindra eller motverka skada i bl. a. miljön.

I förhållande till utredningens förslag anscrjag alt det filläggel bör göras
till bemyndigandet alt det vid meddelande av föreskrifter skall ske en
bedömning av föreskrifternas skälighet. Detta överensstämmer med vad
som gäller enligt ML. Föreskrifter som meddelas för särskilt förorenings
känsliga områden enligt 8 a § ML är enligt uttalandena i förarbetena (prop. 47

1984/85:10 s. 29) att betrakta som preciseringar av lagens tillåfiighetsregler Prop. 1987/88:128 i 4—7§§. Enligt 5§ gäller alt en avvägning skall ske så alt endast sädana försiktighetsmått krävs som skäligen kan fordras för atl förebygga eller avhjälpa olägenhet. Samma grundläggande princip bör enligt min mening gälla även för bedömningen av vilka åtgärder som skall krävas enligl skölsellagen. Del bör framhållas alt föreskrifterna inte får vara mera omfattande än som är nödvändigt för att uppställda mål skall uppnås.

Även med beaktande av denna grundläggande princip kan, som framgär av vad jag tidigare har anfört, föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i vissa fall komma att innebära inskränkningar i pågående verksamheter. Någon rätt fill ersättning föreligger inte för dem som drabbas av inskränkande föreskrifter enligt ML. Någon koppling lill begreppet pågående markanvändning görs inte i den lagstiftningen varken för alt begränsa möjligheten atl meddela föreskrifter eller på så sätt att ersättning skall lämnas om föreskrifterna innebär intrång i markanvändningen. Motsvarande bör gälla i förevarande fall. Eftersom föreskrifterna skall vara betingade av miljöskyddsskäl skall de som drabbas av inskränkande föreskrifter inte kunna hävda någon rätt lill ersättning.

Att bidrag till vissa ätgärder bör lämnas har jag tidigare redovisat (avsnitt 5.1.3).

Även bemyndigandet alt meddela föreskrifter om växtodlingen bör begränsas lill sådana föreskrifter som är skäliga från miljöskyddssynpunkt.

Vissa jordbruksföretag är prövade enligl ML. I samband med den tillståndsprövningen behandlas också frågor som rör bl. a. gödselhanteringen. Jag anser att generella föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte bör ta över villkor som redan har föreskrivits för en verksamhet efter en individuell bedömning. Delta bör i lagtexten komma till uttryck i en regel av innebörd atl föreskrifter enligt skölsellagen inte innebär ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut enligt ML. Finns föreskrifterna vid tillståndsprövningen blir situafionen en annan. Föreskrifterna bör då vara bindande för verksamheten. I de fallen blir det knappast aktuellt för fillståndsmyndigheten att meddela några villkor för verksamheten i de hänseenden som regleras genom generella föreskrifter om del inte finns anledning att skärpa villkoren för tillståndet i förhällande till föreskrifterna.

Även med stöd av 8 a § ML kan föreskrifter för exempelvis gödselhanteringen komma all meddelas. Föreskrifterna som då i första hand torde avse särskilt föroreningskänsliga vattenområden kan innebära skärpningar av de krav som ställts enligt skölsellagen. Genom en noggrann utformning av de olika föreskrifterna bör dock enligt min mening kunna undvikas att sådana kollisioner mellan de olika regelsystemen uppstår. Jag vill emellertid framhålla att i den mån bestämmelser skulle komma alt meddelas som strider mot varandra gäller självfallet den strängaste bestämmelsen.

Som framgår av avsnitt 5.6 bör lantbruksnämnden vara tillsynsmyndig
het. Nämnden bör ges samma befogenheter att meddela föreläggande och
förbud som nämnden för närvarande har enligt 9 a § då det gäller föreskrif
ter om nalurvårdshänsyn. Detta innebär bl. a. att nämnden kan kombinera
ett beslut om föreläggande eller förbud med vite. Ägare och brukare av 48

jordbruksmark bör vara skyldiga atl tillhandahålla nämnden de upplys- Prop. 1987/88:128 ningar och handlingar som behövs för tillsynen.

Föreskrifter som meddelas för gödselhantering och växtodling bör dessutom vara slraffsanktionerade. En bestämmelse härom bör tas in i 12 §. Eftersom det enligt en allmän princip i svensk rätt inte bör vara möjligt att ingripa med både straff och vilespåföljd mot samma förfarande bör 12 § dessutom kompletteras med en allmän bestämmelse som anger att om ett vitesföreläggande eller vitessanklionerat förbud har överträtls får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Besvär över beslut av lantbruksnämnden bör få överklagas hos lantbruksstyrdsen. Lanlbruksstyrdsens beslut bör få överklagas hos regeringen. Alt regeringen prövar besvären i sista instans är enligt min mening del lämpligaste, eftersom besluten berör elt nytt omräde där miljöskyddskrav måste vägas mot de effekter besluten kan ha för jordbruksnäringen.

Av förarbetena till skötsellagen och de exempel som anges i lagtexten framgår att när det i lagen talas om naturvärdens intressen avses också sådana intressen som gäller kulturminnesvården. De föreskrifter som har meddelats med slöd av bemyndigandet omfattar också såväl naturvården som kulturminnesvården eller, med ett modernare uttryck, kulturmiljövården. Som föreslagits i promemorian (Ds U 1987:9) Kulturminneslag kan det vara lämpligt att förtydliga lagtexten pä den här punkten (Jfr prop. 1987/88:104 om kulturmiljövård).

Jag har i det föregående ocksä föreslagit alt miljöavgifterna på gödsel-och bekämpningsmedel skall höjas. Förslagen förutsätter ändringar i 2§ lagen (1984:409) om avgifl pä gödselmedel resp. 2§ lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1988.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,

2. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

3. lag om ändring i lagen (1984:410) om avgifl på bekämpningsmedel. Lagförslagen är av det slaget alt lagrådet enligl 8 kap. 18 § andra stycket

regeringsformen bör höras över dem. Om förslagen skulle granskas av lagrådet skulle de emellertid inte kunna föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 2 § andra stycket riksdagsordningen angivna fiden.

Av den nyssnämnda bestämmelsen i regeringsformen framgär att lagrådets granskning kan underlåtas, om lagrådets hörande skulle sakna betydelse pä grund av frågans beskaffenhet eller skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling sä alt avsevärt men skulle uppkomma.

De föreslagna ändringarna är av förhållandevis enkel beskaffenhet frän
lagteknisk synpunkt. Det är angeläget att riksdagen kan ta ställning till
förslagen under våren 1988 så alt en samlad bedömning av regeringens 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

9 Anslagsfrågor

B. Jordbrukets rationalisering

B 11. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

Nytt anslag (förslag) 90000000

Jag har i det föregående beräknat kostnaderna för åtgärdsprogrammet fill 230 milj. kr, under perioden 1988/89-1990/91. För budgetåret 1988/89 bör 90 milj. kr. anvisas under elt nytt reservationsanslag benämnt Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Medlen för åtgärderna bör disponeras av lantbruksstyrelsen.

10 Hemställan

425) om skötsel av jordbruksmark,

409) om avgift på gödselmedel,

410) om avgifl på bekämpningsme-

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels atl anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1979:

2. lag om ändring i lagen (1984:

3. lag om ändring i lagen (1984: del,

dels att

4. till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1988/89 anvisa etl reservationsanslag under nionde huvudtiteln av
90000000 kr.

Vidare hemställer jag alt regeringen bereder riksdagen tillfälle att la del av vad jag har anfört om minskningen av växtnäringsläckaget, minskad användning av bekämpningsmedel, ekonomiska konsekvenser, m. m. för jordbruket, finansieringsfrågor, tillsynsfrågor och livsmedelskontrollen.

11 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

Sammanfattning

Gruppen har mot bakgrund av jordbrukets bidrag till föroreningar av vattenområden och problem med spannmålsöverskotten haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att komma till rätta med dessa problem genom en minskad intensitet i växtodlingen.

Strukturomvandlingen i jordbruket har inneburit specialisering och koncentration av produktionen till större och färre företag. Användningen av handelsgödsel i jordbruket ökade till millen av 1970-talet. Därefter har fosfor och kaliumförbrukningen minskat. Under de senaste åren har även kväveförbrukningen tenderat att minska. Användningen av kemiska medel har mätt i kvantitet aktiv substans med undantag för slråförkortningsmedel inte tenderat att öka under 1980-lalet. Stora skillnader finns mellan olika delar av landet vad gäller användning av såväl handelsgödsel som kemiska bekämpningsmedel.

Internationellt har problemen med jordbrukets användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel uppmärksammals. Inom OECD pågår f. n. ell arbete med syfte att utveckla rekommendationer om hur produktions- och miljömål inom jordbruket skall kunna förenas inom medlemsländerna.

Gruppen konstaterar att sambanden mellan kvävegödsling och avkastning varierar avsevärt beroende på bl. a. skillnader i årsmån och bördighet. Över-optimal gödsling förekommer, särskilt i de fall där även stallgödsel används. Tillgängliga studier visar alt kväveullakningen ökar kraftigt vid överoplimala givor. En minskning av växlnäringstillförseln leder i dessa fall lill att lönsamheten i växtodlingen kan förbättras.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel kan minskas genom anpassning av doserna och genom utökad prognos- och varningstjänsl.

Gruppen konstaterar att i enlighet med 1985 års jordbrukspolitiska beslut har relativt omfattande åtgärder vidtagits för att minska miljökonsekvenserna av användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel i jordbruket.

Enligt gruppens uppfattning behöver ytterligare åtgärder vidtagas. Ell mera långsiktigt mål bör vara atl jordbruket ställs om till miljövänligare produktionsmetoder med ett opfimali växtnäringsutbyle i växtodHngen.

Åtgärder med syfte att begränsa belastningen på miljön kommer atl ha en viss effekt även på spannmålsöverskottet. För att bringa balans i spannmålsodlingen måste ytterligare åtgärder vidtagas som begränsar incitamentet att odla spannmål till fördel för annan markanvändning såsom ökad vallodling, skogsplantering, odling av energigräs och energiskog m. m. Från miljösynpunkt är sådana förändringar i markanvändningen önskvärda liksom även i en anpassning av djurhållningen till åkerarealen. Etl från miljösynpunkt intressant alternativ är

s. k. agroforestry som innebär kombination av konventionell jordbruksproduk- Prop. 1987/88:128
tion och skogsodling. Bilaga I

Analyser av sambanden mellan höjda avgifter på kväve, avkastningens storlek och åkerarealens omfattning visar att större delen av spannmålsöverskottet kommer all kvarstå även vid kraftigt höjda avgifter på kväve.

Gruppen konstaterar att under senare år har ökad rådgivning och ändrade prisrelationer mellan handelsgödsel och spannmål medverkat till att den totala förbrukningen av handelsgödselkväve har minskat under senare år. Enligt gruppens bedömning bör priset på handelsgödselkväve ökas ytterligare genom avgifter för att ge incitament till en bättre hushållning med växtnäringen.

En på sikt minskad användning av handelsgödsel med 30 procent leder till att avkastningen minskar med 5 till 10 procent. En reducering av användningen av handelsgödselkväve med 30 procent medför att utlakningen minskar på sikt. En minskning av den överoptimala gödsling som förekommer i vissa fall leder till en omedelbar minskning av utlakningen.

För alt relativt snabbi åstadkomma en minskning av förbrukningen med handelsgödselkväve krävs mycket kraftiga prisökningar på kväve. Gruppen är inte beredd att föreslå avgiftshöjningar av sådan storlek. Den nuvarande prisregleringsavgiften med 112 öre per kg kväve bör höjas för att åstadkomma positiva miljöeffekter genom en minskad användning av handelsgödselkväve. Influtna medel bör användas inom jordbruksprisregleringen.

Vidare föreslår gruppen atl elt bidrag införs för att stimulera till åtgärder inom jordbruket som har effekter på miljön. Sådana åtgärder påverkar även spannmålsöverskotten. Ett sådant stimulansbidrag bör finansieras genom höjning av miljöavgifterna på handelsgödselkväve. Avgiftshöjningen blir beroende av omfattningen av och kostnaderna för olika miljöförbättrande åtgärder.

För att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och stimulera till alternativ inom växtskydd och ogräsbekämpning bör enligt gruppens mening miljö- och prisregleringsavgifterna på kemiska bekämpningsmedel höjas generellt. Avgiftsnivå och användning av influtna avgiftsmedel bör anpassas på samma sätt som angetts beträffande handelsgödselkväve.

Gruppen föreslår att förbudet mot användning av slråförkortningsmedel i spannmålsodlingen med undantag för rågodling bör kvarstå. I rågodling bedömer gruppen att slråförkortningsmedel bör få användas under en övergångsperiod, förslagsvis 5 år, fills sorter med högre slråstyrka finns tillgängliga.

Inom områden som är särskilt känsliga ur utlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel anser gruppen att administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen kan behövas.

Lantbruksstyrelsen bör tilldelas 5 milj kr per år för utökad rådgivning om användning av växtnäring. Vidare föreslår gruppen att 5 milj kr ställs fill lantbruksstyrelsens förfogande för försöks- och utvecklingsprojekt inom växtnäringsområdet. Gruppen konstaterar även att ytterligare resurser behövs för olika forskningsinsatser inom området. Behovet av medel för utökad rådgivning, utvecklingsprojekt och forskning bör tillgodoses inom ramen för nuvarande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Slutligen föreslår gruppen att effekterna av hittills vidtagna och nu föreslagna

åtgärder bör utvärderas inom förslagsvis 5 år.

9 Överväganden och förslag °P-1987/88:128

Bilaga 1

Forskningsresultat visar att jordbruket bidrar till föroreningen av vattenområden. Samtidigt föreligger problem med överskott av spannmål. Mot denna bakgrund har gruppen haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att komma till rätta med dessa problem genom en lägre intensitet i växtodlingen. Med lägre intensitet avses i detta sammanhang minskad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Gruppen skall enligt direktiven även lämna förslag på vilket sätt en minskad användning kan åstadkommas.

Strukturomvandlingen i jordbruket har inneburit specialisering och koncentration av produktionen till större och färre företag. Ett ökat antal företag bedrivs helt utan animalieproduktion. Nötkreatursproduktionen har minskat samtidigt som produktionen av svin och fjäderfä har ökat. Detta har inneburit en minskad vallodling och en ökad stråsädesodling. Mellan olika delar av landet finns stora variationer vad gäller jordbruksproduktionens omfattning och inriktning samt intensitet i växtodling och djurhållning. Därmed finns även betydande skillnader i jordbrukets miljöpåverkan mellan olika delar av landet.

Användningen av handelsgödsel i jordbruket ökade till mitten av 1970-talel. Därefter har användningen av fosfor och kalium minskat. Under de senaste åren har även kväveförbrukningen tenderat att minska. Stora variationer föreligger vad gäller förbrukningen per ha mellan olika delar av landet men även mellan enskilda företag.

Gruppen konstaterar att sambanden mellan kvävegödsling och avkastning varierar avsevärt beroende på bl. a. skillnader i årsmån och bördighet. Överoptimal gödsling förekommer, särskilt i de fall där även stallgödsel används. Tillgängliga studier visar att kväveullakningen ökar kraftigt vid överoptimala givor. En minskning av växtnäringstillförseln leder i dessa fall till atl lönsamheten i växtodlingen kan förbättras.

Användningen av kemiska bekämpningsmedel mätt i kvantitet aktiv substans, har med undanlag för slråförkortningsmedel inte tenderat atl öka under I980-ta-let. Nya preparat med högre verkan per viktsenhet har emellertid kommit i bruk. Detta innebär att kemisk bekämpning kan ha ökat i omfattning även om förbrukningen av mängden aktiv substans har minskat.

Gruppen konstaterar att i enlighet med 1985 ärs livsmedelspolitiska beslut har relativt omfattande insatser vidtagits för atl minska miljökonsekvenserna av användningen av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket. Icke förakfiiga resurser har satsats på ett forskningsprogram om miljövänliga produktionsmetoder inom jordbruket. Lantbruksverket har getts ökade resurser för rådgivning om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel och om alternativ odling. Kemikalieinspektionen och livsmedelsverket har getts ökade resurser för analys och kontroll av kemiska produkter resp livsmedel. Beslut har fatlats om särskilda insatser inom föroreningskänsliga områden. En aktionsplan har utarbetats mot havsföroreningar. Trenden mot ökad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel har motverkats genom bl. a. rådgivningsinsatser, prisreglerings- och miljöavgifter.

Enligt förslaget till aktionsplan mot havsföroreningar är det önskvärt atl redu
cera tillförseln av kväve till havet med minst 50 procent. En stor del av denna
minskning åvilar jordbruket. I aktionsplanen föreslås bl. a. bättre hantering av 53

stallgödsel, ökad odUng av fånggrödor m.m. Genom dessa åtgärder bedöms Prop. 1987/88:128
tillförseln av kväve till havet kunna minskas med 20 procent. Bilaga 1

Enligt gruppens bedömning krävs ytterligare ätgärder — utöver vad som föreslagits i aktionsplanen — för att tillförseln av kväve till havet skall kunna minskas med 50 procent. En minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel bör på sikt leda till en minskad kväveutlakning och etl miljövänligare jordbruk. Begränsningar i växtnäringstillförseln och användningen av kemiska bekämpningsmedel kan enligt gruppens mening vara nödvändiga även för att avlasta redan nitratförorenade vattentäkter och för att förhindra förorening av nu hotade vattenmagasin.

Ell mera långsiktigt miljömål bör vara atl jordbruket ställs om till miljövänligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyle i växtodlingen. En förändring med stor effekt i detta avseende är ökade arealer höstsådda grödor och ökad vallodling. Vidare bör djurhållningen vara anpassad till åkerarealen.

Gruppen konstaterar vidare att dagens hanterings- och spridningsteknik för stallgödsel uppvisar stora brister. Detsamma gäller för spridning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Det är gruppens bedömning att åtgärder för att förbättra precisionen vid spridning av såväl stallgödsel som handelsgödsel och bekämpningsmedel är mycket angelägna för atl nedbringa läckaget vid appliceringen. Utveckling av ny teknik för att bättre lösa dessa uppgifter är därför angelägen.

Gruppen har låtit utföra en analys av bl. a. de ekonomiska konsekvenserna av en minskad användning av handelsgödselkväve. En på sikt minskad användning av handelsgödselkväve med 30 procent medför enligl den utförda analysen atl avkastningen minskar med 5—10 procent. Med anpassning av produktionstekniken kan avkastningen sannolikt upprätthållas även vid en lägre tillförsel av gödsel. De företagsekonomiska konsekvenserna av en på sikt minskad användning av handelsgödselkväve är därför enligt gruppens mening i de flesta fall begränsad.

En reducering av användningen av handelsgödselkväve med 30 procent medför att utlakningen minskar på sikt. Den exakta minskningen av utlakningen är dock svår alt beräkna. En minskning av den överoplimala gödsling som förekommer i vissa fall leder lill en omedelbar minskning av utlakningen.

Det är enligt gruppens bedömning ett viktigt konsumentintresse alt nedbringa resthalterna av bekämpningsmedel i jordbruksprodukter och dricksvatten så långt som möjligt. En alltmer restriktiv användning av bekämpningsmedel bör även tillgodose naturvårdens krav om större hänsynstagande lill flora och fauna. Åtgärder för att begränsa användningen av handelsgödselkväve bör därför kombineras med motsvarande åtgärder vad gäller bekämpningsmedel. Därigenom uppnås ytterligare miljöfördelar.

Gruppen skall enligt direktiven även utreda effekterna för produktionen av en
lägre intensitet i växtodHngen. Den totala spannmålsproduktionen uppgår till ca
5,8 milj ton under ett normalår. Spannmålsöverskottet uppgår till ca 1,5 milj ton
per år. En minskning av kvävetillförseln med 30 procent innebär alt produktionen
minskar med i storleksordningen 300 OCX) ton och atl överskotten minskar i
samma utsträckning. Åtgärder med syfte att begränsa belastningen på miljön
kommer således alt ha en viss effekt även på spannmålsöverskottet. För atl bringa
balans i spannmålsproduktionen måste ytterligare åtgärder vidtagas som be-

gränsar incitamentet att odla spannmål till fördel för annan markanvändning Prop. 1987/88:128 såsom ökad vallodling, skogsplantering, odling av energigräs och energiskog Bilaga 1 m.m. Från miljösynpunkt är sådana förändringar i markanvändningen önskvärda liksom även en anpassning av djurhållningen lill åkerarealen. Med detta införstås även en förskjutning mot ökad grovfoderbaserad nölkrealursproduk-lion som från miljösynpunkt medför fördelar genom en ökad vallodling.

Ett från miljösynpunkt intressant alternativ är kombinationen av konventionell jordbruksproduktion och skogsodling, s. k. agroforestry. Detta kan exempelvis innebära kombination av extensiv betesdrift och lövskogsodling. En sådan produktionsform förutsätter en ökad konsumtion av nötkött för att även pro-duktionsutrymmet skall kunna öka.

Enligt gruppens mening leder en minskad intensitet, alternativa odlingsformer och annan markanvändning till atl såväl kväveutsläppen som spannmålsöverskottet minskar. Problemet med spannmålsöverskottet skall även ses mot bakgrund av förväntad teknisk utveckling. Om gentekniken utvecklar spannmålssorter som själva producerar del nödvändiga kvävet och den moderna växtförädlingen frambringar sorter som behöver minskade mängder kemikalier för en säker odling kan även en större avkastning per hektar förutses än vad som nu är fallet. Möjligheter finns också att förbättra användningen av gödsel och kemiska bekämpningsmedel genom förbättrad teknik. Ses problemet i den belysningen blir alternativ arealanvändning en central fråga i den framtida jordbrukspolitiken.

Många förslag har framförts i dagens debatt för att komma till rätta med spannmålsöverskottet. Vissa ekonomer föreslär världsmarknadspriser kombinerat med arealersättning. Andra diskuterar ett tvåprissystem med eller utan kvotering av produktionsmedlen. Arbetsgruppen har låtit utföra en omfattande analys av sambanden mellan höjda avgifter på kväve, avkastningens storlek och åkerarealens omfattning. Av dessa beräkningar framgår bl. a. att en stor del av spannmålsöverskottet kommer att kvarstå även vid kraftigt höjda avgifter på handelsgödselkväve. Mera betydande produktionsminskningar ästadkommes enligt modellberäkningarna endast om spannmålsöverskottet betalas med världsmarknadspris. Samtidigt kommer då enligt modellen åkerarealen för livsmedelsproduktion att minska med i storleksordning 700000 ha. Gruppen vill dock understryka atl resultaten av dessa beräkningar är förenade med osäkerheter när så stora förändringar i förutsättningarna för produktionen görs som i detta fall. Detta gäller de kraftiga förändringar i såväl kvävepriserna som priserna på spannmål som beräkningarna grundats på.

Atl bringa ner spannmålsöverskottet och atl minska föroreningarna med kväve till känsliga vattenområden och grundvatten är processer som kommer atl ta viss tid, uppskattningsvis 5—10 är. För att understödja detta arbete fordras en klart uttalad viljeinriktning om den framlida jordbrukspolitiken så att de olika ekonomiska, tekniska, prismässiga och administrativa medlen koordineras i lid och rum mot det uttalade målet under bevakning av tekniska och biologiska framsteg och genombrott.

Rådgivning och ändrade prisrelationer mellan handelsgödsel och spannmålspriser har medverkat till att den totala förbrukningen av handelsgödselkväve har tenderat att minska under senare år. Enligt gruppens bedömning bör priset på handelsgödselkväve ökas ytterligare genom avgifter för att ge incitament till en

bättre hushållning med växtnäringen. Däremot finns f n. inte anledning att Prop. 1987/88:128
ytterligare öka avgifterna på fosfor och kalium. Bilaga 1

För atl relativt snabbi åstadkomma en minskning av förbrukningen av han-delsgödselkväve med 30 procent krävs mycket kraftiga prisökningar på kväve. Dessa kan åstadkommas genom en kraftig ökning av prisregleringsavgiften. Del blir dock frågan om belopp av sådan storleksordning att jordbrukets prisregleringssystem rubbas i grunden. Gruppen är därför inte beredd att föreslå avgiftshöjningar av sådan storlek. I stället föreslås en avgiftshöjning som kan administreras inom nuvarande prisregleringssystem. En sådan avgiftshöjning kommer att få en positiv effekt på kväveullakningen.

För närvarande utgår en prisregleringsavgift med 112 öre per kg kväve. Denna avgift bör höjas för atl åstadkomma positiva miljöeffekter genom en minskad användning av handelsgödselkväve. Influtna medel bör användas inom jordbruksprisregleringen. Gruppen konstaterar att det under de närmaste åren kommer att finnas behov av medel för att finansiera exporten av spannmålsöverskotten. Behovet av medel blir beroende av överskottens storlek och effekterna av andra åtgärder som vidtages för att minska spannmålsöverskotten. Vid en kväveförbrukning av storleksordningen 200 000 lon innebär en höjning av avgiften med 1 kr per kg kväve att de medel som kan användas inom ramen för prisregleringen ökar med 200 milj kr.

För närvarande utgår en miljöavgift med 30 öre per kg kväve. Influtna avgiftsmedel används delvis till olika åtgärder med syfte atl förbättra miljön. Arbetsgruppen konstaterar att del finns behov av ytterligare åtgärder som har effekter på miljön och spannmålsöverskottet. Exempel på sådana åtgärder är odling av s. k. fånggrödor samt alternativa odlingsformer som har en positiv effekt på miljön. För atl stimulera sådana åtgärder behövs någon form av bidrag. Gruppen föreslår att etl stimulansbidrag införs som finansieras genom höjning av miljöavgiften pä handelsgödselkväve. Detta innebär att jordbruket i likhet med andra näringar får svara för sina miljökonsekvenser. Principen bör vara att influtna avgiftsmedel i sin helhet skall återgå till jordbruket för miljövårdande åtgärder. Arbetsgruppen har inte haft möjlighet att närmare precisera omfattning och kostnader för olika miljöförbättrande ätgärder. Det är därför inte heller möjligt att närmare ange hur stor höjning av miljöavgiften som erfordras. En höjning av miljöavgiften med 50 öre per kg kväve innebär att avgiftsmedlen ökar med l(X) milj kr om kväveförbrukningen uppgår till 200000 ton.

Inom programmet för halvering av bekämpningsmedelsanvändningen genomförs olika tekniska och administrativa åtgärder. Vidare har rådgivningen och forskningen tillförts ytterUgare resurser. Gruppen vill för sin del understryka betydelsen av att dessa åtgärder genomförs på ett verkningsfullt sätt.

Gruppen konstaterar att vissa preparattyper har en sådan ekonomisk konkurrenskraft att även kraftiga avgiftshöjningar inte leder till någon nämnvärd minskning av förbrukningen. Vad gäller ogräsmedel som svarar för c:a 75 procent av den totala förbrukningen av kemiska bekämpningsmedel är dock den ekonomiska konkurrenskraften sådan att även mera måttliga avgiftshöjningar sannolikt medför att användningen minskar. Med hänsyn tagen lill att den ekonomiska konkurrenskraften varierar avsevärt mellan olika preparat och till deras olika effekter på miljö, livsmedelskvalitet och spannmålsöverskott borde avgifterna differentieras mellan olika preparat. Mot bakgrund av det stora antalet olika

preparattyper som finns och möjligheterna att tillverka kombinationspreparat Prop. 1987/88:128
torde dock en sådan differentiering vara svår atl genomföra i praktiken. Bilaga 1

För atl minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och stimulera till alternativ inom växtskydd och ogräsbekämpning bör enligt gruppens mening miljö- och prisregleringsavgiflerna på kemiska bekämpningsmedel höjas generellt. För närvarande utgår en miljöavgift med 4 kr per kg aktiv substans och en prisregleringsavgift med 29 kr per dos. Avgiftsnivån och användningen av influtna avgiftsmedel bör avvägas på samma sätt som angetts beträffande handelsgödselkväve. Härigenom avses prisregleringsavgiften bli neutral avseende valet av bekämpningsmedel. Enligt gruppens uppfattning bör även miljöavgiften anpassas på motsvarande sätt.

Beträffande slråförkortningsmedel konstaterar gruppen att tillräcklig bakgrundsinformation saknas för elt slutligt ställningslagande lill hälsoriskerna med dessa medel. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de miljökonsekvenser som användningen medför genom en ökad kvävegödsling i kombination med slråförkortningsmedel bör förbudet mot användning i spannmålsodling med undanlag för rågodling kvarstå. Vad gäller rägodling bedömer gruppen atl slräförkort-ningsmedel bör få användas under en övergångsperiod, förslagsvis 5 år, tills sorter med högre stråstyrka har införskaffats eller tagits fram. Elt fortsatt förbud mot användning i rågodling leder enligt gruppens uppfattning till en inte önskvärd minskning av den svenska rågodlingen. Samtidigt ökar behovet av importerad råg vilket inte är önskvärt med hänsyn till spannmålsöverskottet. Från miljösynpunkt är dessutom rågodling positiv genom alt kväveullakningen är avsevärt mindre vid rågodling än vid odling av vårsäd på de lättare jordar där rågodling är aktuell.

Inom de geografiska områden som är särskilt känsliga ur utlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel är enligt gruppens uppfattning sannolikt inte ökade rådgivningsinsalser och generella avgiftshöjningar tillräckliga. Detta kan gälla områden exempelvis i anslutning till större vattentäkter och områden som särskilt kan bidraga till kvävetillförsel till havsområden. Inom sädana områden anser gruppen att administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen kan behövas.

Gruppen har tidigare nämnt atl anpassningen av växtnäringstillförseln till de olika grödornas behov och till vad som är företagsekonomiskt optimalt i mänga fall är dålig vid enskilda företag. Mot denna bakgrund föreslår gruppen att informations- och rådgivningsinsatserna om användning av växtnäring bör ökas. Lantbruksstyrelsen bör tilldelas ytterligare resurser för en utökad sådan rådgivning. Enligl lanlbruksstyrelsens bedömning kan behovet av ytterligare resurser beräknas lill ca 5 milj kr per år.

Det är viktigt att rådgivningen om användning av växtnäring är väl underbyggd. Lantbruksstyrelsen har för budgetåret 1987/88 erhållit särskilda resurser för försöks- och utvecklingsprojekt inom ogräsområdet. Gruppen föreslår att särskilda resurser ställs till lanlbruksstyrelsens förfogande för försöks- och utvecklingsprojekt inom växtnäringsområdel. Behov finns av utvecklingsprojekt om bl. a. olika odlingssystem och odlingsteknik, fånggrödor samt spridnings-teknik. Behovet av resurser för ändamålet kan beräknas till ca 5 milj kr per år.

Gruppen konstaterar alt etl betydande kunskapsunderlag finns om läckage av
växtnäringsämnen från åkermark. Däremot är kunskaperna om effekterna av "

olika åtgärder för atl minska läckaget otillräckliga. Kunskaperna är också olill- Prop. 1987/88:128 räckliga vad gäller effekter av bekämpningsmedelsanvändningen. Ytterligare in- Bilaga 1 satser behövs inom växtförädlingen med målsättning att ta fram sorter som medger en miljövänligare produktion med mindre användning av kemiska bekämpningsmedel. Gruppen vill även peka på behovet av resurser för demonstrationsgårdar där olika former av miljövänligare produktionsteknik och ändrad markanvändning kan tillämpas och utvärderas. Vidare behövs ytterligare insatser vad gäller forskning om ekonomiska förutsättningar för ändrad produktionsteknik och alternativ markanvändning. Resurser bör även ställas till lanlbruksstyrelsens, naturvårdsverkels, kemikalieinspektionens och livsmedelsverkets förfogande för olika utvecklingsprojekt med syfte atl la fram kunskapsunderlag för respektive myndighets verksamhet.

Behovet av medel för utökad rådgivning, utvecklingsprojekt och forskning bör enligl gruppens uppfattning tillgodoses inom ramen för nuvarande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Inom förslagsvis 5 år bör effekterna av de hittills vidtagna och av gruppen nu föreslagna åtgärderna för att minska miljökonsekvenserna av jordbruksproduktionen utvärderas. Detta kan bl. a. ske inom ramen för den utbyggnad av recipi-enikontrollen som för närvarande pågår inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet. Utvärdering av att de uppställda målen uppnås kan även ske genom fortlöpande studier av utvecklingen inom jordbruket vad gäller markanvändning, användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel samt animaliepro-duklionens omfattning och inriktning, således en "monitoringsverksamhel" i vid mening.

Sammanställning av remissyttrandena över P[°p- 1987/88:I28

betänkandet (Ds Jo 1987:3) Intensiteten i '

jordbruksproduktionen — miljöpåverkan och spannmålsöverskott

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kommerskollegium, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), statens pris- och kartellnämnd (SPK), lant-bruksslyrelsen, skogsstyrelsen (SKS), statens livsmedelsverk, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens jordbruksnämnds konsumentdelegation (KD), statens industriverk, Sveriges geologiska undersökning (SGU), styrelsen för teknisk utveckling (STU), domänverket, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), statistiska centralbyrån, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, kemikalieinspektionen, statens energiverk, forskningsrådsnämnden (FRN), statens växtsortnämnd, statens maskinprovningar, Sveriges lantbruksuniversitet, skogs- och jordbrukels forskningsråd (SJFR), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, Agrifack, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Familjejordbrukarnas riksförbund. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor. Hushållningssällskapens förbund. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samarbetsgruppen för alternativ odling (SAO), Svalöf AB, Leverantörsföreningen för lantbruksmaskiner (LELA), Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen (SCPF), Svenska fabriksarbetareförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska lantarbetareförbundet, Svenska naturskyddsföreningen (SNF), Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM), Trädgårdsnäringens riksförbund, W. Weibull AB saml Småbrukare i Väst.

Ett antal remissinstanser har bifogat yttranden som de i sin tur inhämtat frän myndigheter och organisationer. Ytterligare yttranden har tillställts jordbruksdepartementet från olika organisationer.

Centralorganisationen SACO/SR har avstått från atl yttra sig. Medlemsförbundet Agrifack har dock inkommit med yttrande.

Följande kommentarer till utredningens förslag finns i remissyttrandena.

2 Allmänt

2.2 Överstyrelsen för civil beredskap: ÖCB har tidigare yttrat sig till jordbruks
departementet över olika förslag till begränsning av överproduktionen av spann
mål. ------

ÖCB framhöll därvid bl. a. att det är bra om ytor som använts för spann- 59

målsodling kan ges sädan användning att de vid behov i olika beredskapslägen Prop. 1987/88:128
åter kan användas för odling av livsmedel, Bilaga 2

att om konsekvenserna av förslagen blir en reducering av åkerarealen bör denna göras sä att den regionala försörjningsbalansen inte ytterligare försämras.

ÖCB vill även i detta sammanhang framhålla dessa synpunkter.

2.3 Statens pris- och kartellnämnd: Arbetsgruppens uppdrag har varit att försöka
bedöma huruvida en typ av åtgärder, dvs. lägre intensitet i växtodlingen, verk
samt kan bidra till all lösa två olika problem, nämligen problemet med spann
målsöverskottet resp. problemet med jordbrukets negativa miljöpåverkan.

------- Eftersom problemen är så komplexa medför avsaknaden av etl totalt

aktionsprogram för resp. problemområde att det är svårt att bedöma och utvärdera arbetsgruppens förslag till åtgärder.

------- SPK anser att jordbrukets negativa miljöpåverkan inte kan lösas med

generella medel, eftersom miljöproblemen varierar så kraftigt i olika delar av landet och även inom olika områden. SPK anser således att miljöproblemen i första hand bör lösas genom selektiva åtgärder och avstyrker därför arbetsgruppens förslag atl generellt höja avgifterna på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel. Ett annat skäl som enligt nämndens mening talar mot avgiftshöjningar är att de kan verka inflationsdrivande. SPK anser vidare att man bör utvärdera huruvida nu gällande lagstiftning är så utformad att jordbrukets negafiva miljöpåverkan kan åtgärdas på ett effektivt sätt. I övrigt tillstyrker nämnden arbetsgruppens förslag.

2.4--------------------------- Lantbruksstyrdsen: Lantbruksstyrelsen har inhämtat synpunkter på

belänkandet från lantbruksnämnderna. Yttranden har inkommit frän tolv lantbruksnämnder och länsstyrelsen i Norrbottens län.

------- Lantbruksstyrelsen finner att den diskussion som förs i betänkandet

och de förslag som lämnas väl sammanfaller med verkets inriktning av verksamheten.

------- Lantbruksstyrelsen biträder i huvudsak arbetsgruppens förslag.

Dock------- finner styrelsen alt miljöeffekten av ändrad markanvändning

belysts knapphändigt. I etl räkneexempel redovisas betydande effekter på kväve-läckaget vid skogsplantering på åker.

Då de alternativa odlingsformerna förväntas öka i omfattning bör man forska kring dessa odlingsformers miljöpåverkan.

2.5 Skogsstyrelsen: SKS delar gruppens uppfattning att ätgärder behöver vidtagas för att nå ett optimalt utnyttjande av växtnäringsämnen och bekämpningsmedel vid växtodling generellt. Optimeringen bör göras inte enbart utifrån produktionssynpunkt utan från en bred miljösyn.

2.6 Statens livsmedelsverk: Livsmedelsverket delar arbetsgruppens principiella utgångspunkter att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att minska användningen av kemiska medel i jordbrukets växtodling och att svenskt jordbruk

långsiktigt bör ställas om lill miljövänligare produktionsmetoder. Detta skulle 60

enligt livsmedelsverket bidra till atl tillgodose det växande konsumentintresset av Prop. 1987/88:128
säkrare och bättre livsmedel. Bilaga 2

2.7 Fiskeristyrelsen: Med hänsyn lill de intressen fiskeristyrelsen har att bevaka är
det nödvändigt att jordbruket ställs om till mer miljövänliga produktionsmeto
der.

1 allt väsentligt innehåller betänkandet förslag som är positiva för fiskeintres-

sel.---- När det gäller de kustnära områdena måste kvävetillförseln minska.

De föreslagna åtgärderna bedöms dock som helt otillräckliga. Sett ur

fiskeintressets synpunkt utgör de kemiska bekämpningsmedlen del allvarligaste
hotet särskilt i ett längre tidsperspektiv eftersom dessa anrikas i fisken och dess
näringsdjur. Det vore önskvärt att kraftfullare åtgärder vidtogs mot använd
ningen av sådana ämnen och atl resurser satsades på forskning rörande mindre
toxiska ämnen än de som nu används.

2.8-- Statens jordbruksnämnd: En generell minskning av gödslingsnivån får
på kort sikt ringa effekt på kväveläckaget.

En snabb och mera påtaglig minskning av kväveläckaget torde enligt nämndens mening och i likhet med vad inlensilelsgruppen anfört endast kunna uppnås genom selektiva åtgärder mot orsakerna till läckaget. Jordbruksnämnden finner således att den i stort kan dela gruppens bedömningar av miljöeffekterna men vill särskilt betona vikten av selektiva åtgärder.

2.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD instämmer självklart i
gruppens allmänna utgångspunkt atl elt långsiktigt mål bör vara alt jordbruket
bedrivs med miljövänliga produktionsmetoder.

Del är en brist i utredningsarbetet att man inte — som ett alternativt styrmedel — närmare beräknat och analyserat effekterna av en prissänkning på spannmål och, till följd därav, även sänkta priser på animalier. Detta skulle vara fördelaktigt ur konsumentsynpunkt.

2.10 Statens industriverk: Statens industriverk har inga invändningar mot den analys och de förslag som redovisas i rubricerat ärende. Verket lämnar därför inga delaljsynpunkter på betänkandet.

2.11 Sveriges geologiska undersökning: Vi instämmer i gruppens uppfattning att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att begränsa belastningen på miljön.

Åtgärder som syftar lill att generellt minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel (som t. ex. de i belänkandet föreslagna höjda avgifterna pä

handelsgödsel och bekämpningsmedel) har liten effekt jämfört med om

insatserna (i form av rådgivning och/eller restriktioner) koncentreras till de områden som har hög sårbarhet.

Sårbarhelskartor för både grund- och ytvatten behövs således som beslutsunderlag såväl för en optimering av insatserna mot jordbrukels miljöpåverkan som för det allmänna skyddet av våra vattenresurser.

SGU föreslår att en sårbarhetskartering snarast påbörjas. 61

2.12 Styrelsen för teknisk utveckling: STU delar utredningens slutsals att forsk- Prop. 1987/88:128 nings- och uivecklingsmässigt finns inga närliggande uppslag som kan utnyttja Bilaga 2 överskottsproduktionen av spannmål på elt ekonomiskt fördelaktigt sätt.

Eftersom EG har samma problem med spannmålsöverskottet som Sverige, borde etl närmande till EG-programmet, ECLAIR, undersökas. Självfallet kan STU spela en aktiv roll om så önskas.

2.14 Statskontoret anser att det nu bör vara dags för en total omprövning av den
nuvarande politiken med det alltmer komplicerade och dyrbara regelsystemet.

[Statskontoret är] tveksamt till värdet av punktinsatser inom den nuvarande jordbruksregleringen.

Regleringssystemet är numera så "lappat och lagat" och så svåröverblickbart alt det är näst intill omöjligt att förutse effekterna av olika förändringar.

Vi delar därför utredningens uppfattning vad gäller behovet av en långsiktig och klart uttalad viljeinriktning av jordbrukspolitiken.

2.15 Riksrevisionsverket: Genom att definiera lägre intensitet som minskad an
vändning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel begränsar arbets
gruppen sina möjligheter att föreslå åtgärder som bidrar till en lösning av de två
problemen, anser riksrevisionsverket (RRV). Arbetsgruppen har ytterligare be
gränsat sin handlingsfrihet genom att enbart lämna förslag som ligger inom
ramen för det nuvarande prisregleringssystemet.

Mot denna bakgrund anser RRV att problemen med spannmålsöverskottet och kväveläckaget inte kan lösas inom ramen för nuvarande prisregleringssystem — och inte heller genom en generell minskning av intensiteten i produktionen. De generella avgiftshöjningar som arbetsgruppen aviserar kan dock få en positiv effekt pä övergödslingen i vissa delar av landet.

RRV ställer sig alltså tveksamt till om generella ekonomiska styrmedel enligt förslaget i någon väsentlig grad kan bidra till en lösning av dessa tvä problem. Problemen är av en art som enligt RRV:s uppfattning fordrar mer riktade styrme-dd.

2.16 Statistiska centralbyrån: Generellt har i betänkandet den befintliga jordbruks- och miljöstatistiken utnyttjats väl och tolkats på elt relevant sätt.

2.17 Statens naturvårdsverk: Utredningen har inte närmare belyst effekten på miljön av minskad användning av kemiska bekämpningsmedel.

Beträffande alternativet med arealbidrag anser naturvårdsverket atl del inte finns tillräckliga skäl för att helt avföra delta från diskussionen.

Naturvårdsverket anser vidare att betänkandet borde ha innehållit en bedömning av alternativet med kontraktsodling av spannmål. Detta förfarande finns ju för t. ex. oljeväxter, sockerbetor och fältmässig köksväxlodling. Vid elt sådant syslem bör föreskrifter om insatser av produktionsmedel, utsäde m. m. kunna anges.

2.18 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden anser att en
förutsättningslös prövning bör företagas av frågan hur det framtida svenska

jordbruket bör bedrivas. Intill dess så sker erfordras åtgärder för atl bringa ned 62

spannmålsöverskottet m.m. Exempel på sådana åtgärder anges i rubricerade Prop. 1987/88:128 belänkande. I anslutning härfill vill nämnden för sin del föreslå att lantbruks- Bilaga 2 nämnderna lämpligen bör kunna lämna erforderliga råd rörande växtodling, spridning av olika slag av gödsel m. m. även med hänsyn lill önskemålet all begränsa urlakning av växtnäringsämnen. Även andra enkla åtgärder som är ägnade att minska regleringen på jordbruksområdet bör såvitt möjligt vidtas. Beträffande hantering av gödsel och avgiftsfrågor vill koncessionsnämnden hänvisa till nämndens remissyttrande 1987-12-03 (Dnr 71-151/87) över belänkandet (SOU 1987:32) För en bättre miljö.

2.19 Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen instämmer i de överväganden och förslag som utredningen gör för alt minska intensiteten inom jordbruksproduktionen. Inspektionen anser dock att ytterligare ansträngningar bör göras för alt minska kemikalieanvändningen i jordbruket.

2.21 Forskningsrådsnämnden: Nämnden instämmer i utgängspunklerna

för utredningens övergripande bedömning, nämligen att överskottsproduktion av spannmål är elt åtminstone på kort och medellång sikt ett problem och atl läckagel av näringsämnen samt bekämpningsrester måste minskas. I en del fall bör detta göras kraftigt med tanke på såväl terresl (inkl. grundvatten) som marin miljö.

2.23 Statens maskinprovningar: Maskinprovningarnas huvudsakliga invänd
ningar mot arbetsgruppens förslag kan sammanfattas i fyra satser:

alt gruppen inte starkt betonat behovet av teknisk utveckling och tekrusk provning av utrustning för mera miljövänlig spridning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel.

atl gruppen inte tydligt markerat att en kommande teknisk utvärdering och konsekvensanalys måste utföras av någon officiell institution som är fristående från de institutioner som har till uppgift att forska fram nya metoder och bedriva teknisk utveckling av utrustning för rationellt, miljövänligt jordbruk.

atl gruppen inte betonat att man genom att konsekvent tillämpa en balanserad växtföljd med en stor andel vall och höstsådda grödor får mindre växtnäringsläckage än om man har en växtföljd med liten eller ingen andel vall och en stor andel vårsådda grödor.

att gruppen inte betonat hur starkt årsmånen påverkar de enskilda lantbruksföretagens produktion och ekonomiska resultat.

2.24 Sveriges lantbruksuniversitet: Lantbruksuniversitetet anser liksom utred
ningen att vägar måste sökas för att minska jordbrukets bidrag till föroreningar
av vattenområden och för alt minska spannmålsöverskotten.

Lantbruksuniversitetet anser dock atl en generell sänkning av intensiteten (dvs.
enligt utredningens definition minskad användning av kemiska medel och han
delsgödsel per arealenhel) är en såväl ineffektiv som kostsam väg för att åtgärda
överskottet. Denna slutsals gäller även kväveutlakning och miljörisker i an
vändningen av kemiska medel. 63

2.25 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR instämmer i den grundläggan- Prop. 1987/88:128
de tankegången atl överanvändningen av kvävegödselmedel och bekämpnings- Bilaga 2

medel måste bort. Rådet bedömer mot bakgrund av utvecklingen inom bl. a. forskningen atl produktionen i ett mer långsiktigt perspektiv inte kommer att minska nämnvärt. Bättre behovsanpassad kvävetillförsel, nya sorter i kombination med nya odlingssystem verkar på sikt produktionshöjande. I dessa avseenden kan inte vi heller avskärma oss från utvecklingen i vår omvärld.

SJFR anser att en övergång till mindre kemikalieberoende produktion är en relativt långvarig process.

2.26--------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen ser positivt på att

utredningen nu tagit upp frågorna om avgifter och bidrag och om minskning av intensiteten i jordbruket, samt alt utredningen föreslår ökade resurser för rådgivning, forskning och utveckling.

2.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Såväl spannmålsgruppens som intensitetsgruppens överväganden och förslag visar hur svårt del är alt inom ramen för vårt regleringssystem kraftfullt och snabbt lägga om kursen i enlighet med miljö-och resursmålen i 1985 ärs riksdagsbeslut. Å andra sidan kan regleringssystemet tillsammans med ekonomiska styrmedel inom t. ex. energiförsörjning, samfärdsel och transporter bidra till att jordbruket och dess markanvändning anpassas till en produktion som får utvecklas på elt ekologiskt och samhällsekonomiskt sätt med god nationell hushållning med naturresurserna. Vad som krävs är en vidgad helhetssyn, där kostnaden för importen av handelsgödsel och bekämpningsmedel samt av oljeprodukter och kol jämte våra kostnader för förädling och export av spannmål till världsmarknadens priser vägs in och där hänsyn även tas till nuvarande och framtida kostnader för försurning och förgiftning av vår miljö och utarmning av flora och fauna samt riskerna för ohälsa hos människor och husdjur. Beredskapsförsörjningen måste även ingå i helhetssynen.

2.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar i huvudsak de bedömningar arbetsgruppen gjort och tillstyrker i allt väsentligt redovisade åtgärds-förslag. En omställning till miljövänligare produktionsmetoder är nödvändig. För att uppnå detta mål är ökad rådgivning och intensifierad forskning inte tillräckliga åtgärder. Bland tänkbara styrmedel för att uppnå en miljövänligare jordbruksproduktion anser länsstyrelsen alt den av arbetsgruppen föreslagna avgiftshöjningen pä kväve och bekämpningsmedel är den enda åtgärd som för närvarande kan genomföras relativt snabbi utan att allvarliga företagsekonomiska konsekvenser uppstår. På längre sikt bör dock andra, effektivare styrmedel övervägas.

2.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen är positiv till åtgärder som leder till en minskning av spannmålsöverskottet och till att de miljöproblem som en intensiv jordbruksproduktion ger upphov till försvinner. Åtgärderna måste emellertid utformas även med hänsyn till den regionala betydelse som jordbruket

har för sysselsättningen. 64

2.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar arbetsgruppens upp- Prop. 1987/88:128
fattning att det är angeläget alt minska kväveläckaget vid jordbruksproduktion Bilaga 2

men anser att det är tveksamt om avgiftshöjning på handelsgödselkväve leder lill väsentligt lägre användning och därmed minskat kväveläckage. I betänkandet saknas enligt länsstyrelsen elt tillräckligt underlag för att bedöma hur stora effekter på kväveullakningen avgiftshöjningen i olika jordbruksregioner har och vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för enskilda jordbrukare. Länsstyrelsen anser alt man inte kan isolera insatserna av enskilda produktionsmedel, exempelvis kvävegödsling, när man bedömer intensitetens betydelse för ekonomin i den enskilda grödan. I stället rör det sig om ett samspel mellan en rad olika odlingsåtgärder och användningen av olika produktionsmedel, exempelvis gödselmedel och växtskyddsmedd. Enligt länsstyrelsen borde en utökad rådgivning till enskilda jordbrukare om användning och spridning av handelsgödsel och även stallgödsel samt odling av fånggrödor medverka till atl begränsa kväveläckaget till havet.

När det gäller att på sikt kunna klara spannmålsöverskottet torde det vara nödvändigt att del av åkermarken tas ur produktion. Odling av alternativa grödor eller skog på åkermark, lokaliserad med hänsyn till naturvård och friluftsliv, är elt verksamt medel mot överskollsproduktion och näringsläckage.

2.31 Länsstyrelsen i Hallands län: Arbetsgruppen konstaterar att användningen
av handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel har stor betydelse för
avkastningen hos de flesta lantbruksväxter. Behovet av handelsgödselkväve sam
manhänger lill stor del med atl kväveutbytet i växtodlingen är lågt, och att man
genom tillförsel utifrån måste ersätta förlusterna till luft och vatten. Dessa för
luster skapar också problem i den externa miljön. Ser man lill jordbrukspro
duktionen i sin helhet dvs. inkl. djurhållningen är förlusterna väsentligt högre än %
de ca 50 % som angetts för växtodlingen. Det hade därför varit mera konstruktivt

alt angripa problemet med målsättningen att nå ett mera slutet kvävekretslopp för jordbruket i sin helhet. En förbättrad kvävecirkulation med mindre förluster skulle på sikt leda till ett lägre behov av handelsgödselkväve. En rad växtodlingsåtgärder, t. ex. intensiteten i jordbearbelningen, nedplöjning eller utnyttjande av halmen utanför jordbruket liksom vissa åtgärder i djurhållningen hade då varit naturliga att behandla. Åtgärdsprogrammet skulle därigenom syfta till en förbättrad resursanvändning, lägre handelsgödselförbrukning ( = minskad intensitet) utan alltför drastiska effekter på avkastningen. När det gäller de kemiska bekämpningsmedlen redovisar gruppen deras inverkan på skördeutbytet men något underlag för den miljömässiga bedömningen presenteras inte.

Länsstyrelsen finner att arbetsgruppen inte har utformat något "konkret sy
stem för hur spannmålsproduktionen skall kunna minskas genom sänkt intensi
tet" enligt direktiven men presenterat vissa tankegångar och förslag som är väl
ägnade alt begränsa miljöpåverkan.

2.32 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det är länsstyrelsens uppfattning
att de frågor som tagits upp i betänkandet kring handelsgödsel och bekämpnings
medel mycket väl belyser de allvarliga problem för miljön som användningen av

dessa produkter skapar. 65

5 'Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

2.33 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen är enligt länsstyrelsens bedömning Prop. 1987/88:128
välgjord. Länsstyrelsen ställer sig bakom de slutsatser samt behov av och möjlig- Bilaga 2

heter till de styrmedel som redovisas för alt minska på användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

2.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I Dalarna skall de areella näringarna
involveras i den regionalpoliliska bedömningen. Kopparbergs län behöver ett
aktivt jordbruk för att behålla det öppna landskapet och få underlag för verksam
heter i hela länet. Detta är en avgörande fråga för icke minst turismen, som är elt
så tungt näringsfång för särskilt norra och västra Dalarna. För närvarande är det
en stark nedgång av mjölk- och köttproduktionen i länet och många enheter inom
denna produktion beräknas försvinna de närmaste åren. Denna bakgrund bör
finnas med då man bedömer hur läckaget av kväve skall förebyggas. Ett eventuellt
läckage av kväve sker i första hand genom årsgrödor och då arealmässigt mest
spannmål. En ökad övergång till vallodling med betesdrift och energigräs är som
expertgruppen framhåller en effektiv väg för att hindra läckage. Den förändring
en passar således bra för Kopparbergs län. Likaså bör s. k. alternativ odling ges
ökat stöd och stimulans. Detta passar också länet bra med sin övergripande
småskaliga jordbruksstruklur.

Sammantaget är det angeläget atl läckagel från jordbruket dras ned till elt minimum. Växtnäringen måste stanna i jorden och de producerade växterna. Växtodlingen och djurhållning måste harmoniseras så att de kan dra nytta av varandra. Då kan också stallgödseln utnyttjas som en resurs och inte bli etl "kvittblivningsproblem". Därigenom kan också användningen av handelsgödsel minska. För delta talar inte bara miljösynpunkter utan också beredskapsskäl.

2.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det finns ingen anledning belasta ett ekono
miskt hårt pressat jordbruk som bedrivs av främst regionalpolitiska skäl med
avgifter som införs mot bakgrund av förhållanden i de jordbruksintensiva delar
na av landet. Redan i dag betalar jordbrukarna i Norrbottens län 4 milj. kr. i
prisreglerings- och miljöavgifter på handelsgödsel och kemiska bekämpningsme
del utan att förorsaka spannmålsöverskott.

I bakgrundsmaterialet till rapporten framgår att användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel är betydligt lägre i norra Sverige än i landet som helhet vilkel är fördelaktigt ur miljösynpunkt.

2.36 Agrifack: Agrifack anser att de föreslagna åtgärderna är trubbiga instru
ment för att uppnå de uppsatta målen, och bara kommer förbättra situationen
marginellt. Dessutom kommer förslagen att ge vissa negativa effekter.

2.42 Kooperativa förbundet: Arbetsgruppen konstaterar att jordbruket bidrar till föroreningen av vattenområden samtidigt som det föreligger problem med överskott av spannmål. KF anser alt det därför var befogat att utreda huruvida en intensitetssänkning skulle kunna påverka båda problemen på ell positivt sätt.

Rapporten utgör således inte någon totalbedömning av vare sig spannmåls-
eller miljöfrågorna men är ändock av stort intresse då den behandlar viktiga delar
av de båda frägekomplexen. 66

KF vill understryka att konsumentmålel måste få en mera framskjuten och Prop. 1987/88:128 prioriterad ställning i jordbruks- och livsmedelspolitiken. Del kan uppfattas som Bilaga 2 en självklarhet att jordbruksproduktionen och den vidare förädlingen av livsmedlen måste ha som huvudsyfte alt tillfredsställa konsumenternas olika krav — såväl när det gäller varornas kvalitet och pris som framställningssätten — miljökraven. Verkligheten bekräftar dock ofta att denna fundamentala målsättning icke följes. Producenternas berättigade krav på god lönsamhet kan uppnås först i en situation då produktionen är anpassad till konsumentkraven — inte tvärtom.

Såväl i direktiven som i arbetsgruppens rapport saknar KF mycket av en konsumentpolitisk grundsyn.

2.43 Lantbrukarnas riksförbund: LRF instämmer i utredningens slutsals, atl en
sänkt intensitet inte är en realistisk väg alt lösa överskottsproblemen. Vad gäller
miljöfrågorna anser LRF att en tolalsyn saknas i utredningen. Det övergripande
miljömålet bör vara att sä långt del är möjligt minska föroreningarna av vatten
och luft. I utredningen framstår det i stället som elt primärt mäl att minska
användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel.

En utvärdering av de samlade miljöeffekterna borde i utredningen ha skett med en modell som, förutom inlensitetsnivån, även beaktade möjligheterna att påverka markanvändningen, grödfördelningen, odlingssystemen samt hanteringen av stallgödsel. En jordbruksproduktion på nuvarande intensitelsnivå med ökat inslag av vallar och höstsådda grödor, men med totalt sett mindre åkerareal, ger elt minskat kväveläckage om samtidigt överskottsarealen används för skog, energiskog eller extensivt bete.

LRF vill erinra om att animalieproduktionen och därmed stallgödseln torde ha en avgörande betydelse för storleken av växtnäringsläckaget.

2.44--------------------------------------------------------- Samarbetsgruppen för alternativ odling: SAO delar uppfattningen

att vi måste ha elt långsiktigt mål för svenskt jordbruk. Målet är att åter verka för etl självförsörjande och resursbevarande jordbruk. För delta krävs all en långsiktig omläggningsplan upprättas. Flera olika åtgärder krävs för att nå målet. En viktig åtgärd är att all odlingsbar åkermark bibehålls och hålls odlad.

Under omläggningsperioden så skall strävan vara att minimera användningen av inköpta insatsmedel såsom handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

2.45 Svalöf AB: Den i uppdraget ålagda uppgiften att närmare utreda effekterna
för såväl produktionen som för miljön av en lägre intensitet i växtodlingen är
mycket komplicerad och där de uppställda målen delvis står i biologisk konflikt
med varandra. Utredningen har dock på etl förtjänstfullt sätt analyserat kom
plexet och kommit med värdefulla synpunkter och förslag.

Intensitetssänkning i växtodlingen är i sig inget mål som självfallet leder till lägre växtnäringsläckage från åkermark. Detsamma gäller vid övergäng till annan produktion som t. ex. ökad baljväxtodling. Helheten i odlingssystemet måste

bli utgångspunkt för åtgärderna. För många av de föreslagna åtgärderna

behöver hela jordbruket omställningstid. Angelägel är att tid finns för erforder
liga förberedelser i hela produktionskedjan och att målen är entydiga och klara.
_ 67

2.46 Leverantörsföreningen för lantbruksmasldner: LELA anser betänkandets Prop. 1987/88:128 utredande del vara objektiv samt väl balanserad. Bilaga 2

2.47 Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen: Om betänkandets skisserade förslag genomförs skulle det få oönskade konsekvenser för såväl skogsnäringen som samhället. Gödselmedelsavgifterna för skogsgödsling har hittills automatiskt följt avgifisutvecklingen på jordbrukssidan. Detta är inte längre acceptabelt och i vårt yttrande föreslår vi avslutningsvis ett nytt system för hur gödselmedels-avgifter från skogsbruksseklorn i fortsättningen bör hanleras.

Vi finner ingen anledning närmare kommentera den jordbrukspolitiska pro
blematiken och överskottsproduktionen i denna sektor.

2.49 Svenska kommunförbundet: Det är således inte rimligt alt ha en överproduktion av spannmål med avseende på de miljöskador detta ger upphov till.

Kommunförbundels styrelse delar därför utredningens uppfattning atl ål-gärder bör vidtas snarast som begränsar spannmålsodling till fördel för t. ex. vallodling. Vidare är skogsplantering ett intressant alternativ vilket också ger en ökad syreproduktion som följd. Även en anpassning av djurhållningen till åkerarealen kan ur miljösynpunkt på sikt vara nödvändig.

2.49 a Reservation av Svenska kommunförbundets moderata och centerpartistis-
ka ledamöter: Det anses att jordbrukets användning av handelsgödsel och i vissa
fall bekämpningsmedel utgör en allvarlig belastning på miljön men även en
balanserad gödsling leder till spannmålsöverskott med nuvarande arealanvänd
ning.

Kommunförbundets styrelse delar dock utredningens uppfattning atl åtgärder bör vidtas snarast som begränsar spannmålsodling till fördel för t. ex. vallodling och skogsplantering vilket också ger en ökad syreproduktion som följd. Även en anpassning av djurhållningen till åkerarealen kan ur miljösynpunkt på sikt vara nödvändig.

2.50 Svenska lantarbetareförbundet: Förbundet delar i princip arbetsgruppens
ställningslagande att en omställning av jordbruksproduktionen bör ske till miljö
vänligare metoder i det långsiktiga perspektivet. Uppfattningen att en omställ
ning av jordbruksproduktionen också måste medföra en minskning av spann
målsproduktionen har förbundet framfört vid åtskilliga tillfällen. Att genom
pålagor söka all generellt sänka intensiteten i produktionen strider mot naturliga
och nödvändiga strävanden alt ständigt utveckla sin verksamhet.

Förbundet vill därför förorda åtgärder som är positiva till en förändrad arealanvändning och även lill en förändrad användning av produktionen, exempelvis ökad energiproduktion.

2.51 Svenska naturskyddsföreningen: Det nu föreliggande betänkandet från in
lensilelsgruppen har utarbetats under stor tidspress. Med tanke på detta har
arbetsgruppen presenterat etl intressant och värdefullt underlag. Enligt förening
ens mening skulle det dock ha behövts en betydligt noggrannare utredning. En del

av förslagen från arbetsgruppen är egentligen endast lösa utkast, som dock skulle 68

få långtgående konsekvenser för jordbrukets totala struktur i landet. En om- Prop. 1987/88:128

läggning av jordbruket till mera miljövänlig produktion är mycket angelägen och Bilaga 2

har förespråkals av föreningen under lång tid, bl. a. i det ovannämnda förslaget

från 1985. Hur en sådan omläggning i detalj skall gå till skulle dock behöva

utredas närmare. Föreningen anser alt det är nödvändigt med ett principiellt

beslut om en ändrad inriktning på jordbruksproduktionen till mera miljövänliga

metoder och atl regeringen sedan tillsätter en utredning med uppgift alt närmare

precisera målet och formerna för en omläggning.

Arbetsgruppen hade i uppgift alt bl. a. "utforma etl konkret syslem för hur spannmålsprodukfionen skall kunna minskas genom sänkt intensitet". Enligt föreningens mening har gruppen inte lyckats i detta avseende. Gruppen har i första hand studerat möjligheterna att minska användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel samt effekterna av detta på produktionen och på miljön. Som styrmedel har gruppen diskuterat höjningar av miljö- och prisregleringsavgifterna. Arbetsgruppen har dock inte närmare velat föreslå hur mycket avgifterna bör höjas utan nöjt sig med ett mera allmänt resonemang. Detta gör att del inte finns underlag för en bedömning av vilka effekter på spannmålsöverskottet och på miljön som gruppens förslag egentligen får. Detsamma gäller effekterna av gruppens allmänt formulerade förslag om ett mera långsiktigt miljömål för jordbruket.

2.54 Sveriges kemiska industrikontor: Regeringens definition av begreppet "sänkt intensitet" har uppenbarligen den innebörden att man genom minskad användning av två produktionsfaktorer — växtskyddsmedel och handelsgödsel — önskar sänka produktionen i jordbruket. Kemikontoret finner denna definition oacceptabel.

Den lösning på svårigheterna, som erfarenhetsmässigt visat sig vara den enda samhällsekonomiskt långsiktigt riktiga och som förr eller senare har tvingats fram, är en justering av själva näringen, såväl däri investerat kapital som antalet sysselsatta.

Minskad intensitet i den betydelsen direktiven ger detta begrepp måste innebära detsamma som lägre effekfivitet och lägre produktivitet genom atl man begränsar jordbrukets användning av två viktiga insatsvaror.

Det innebär att man medvetet går ifrån en effektiv, rationell och konkurrenskraftig produktion i jordbruket, en produktion som använder moderna metoder och produktionsmedel. Det är såvitt känt första gången som man tagit ett sådant beslut för en näringsgren i vårt land. Det kan liknas vid att gå tillbaka till 50-talets jordbruk.

Ett mer logiskt och rationellt grepp på problemen hade varitatt förutsättningslöst se på jordbrukets överskottsproblem på ett traditionellt sätt när en näringsgren sysselsätter för stora resurser av kapital och arbetskraft.

2.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM ansluter sig till utredningens upp
fattning att elt mera långsiktigt mål bör vara att jordbruket ställs om till miljö
vänligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyte i växtodling
en. 69

2.56 Trädgårdsnäringens riksförbund: När nu arbetsgruppens förslag om in- Prop. 1987/88:128 tensiletssänkande åtgärder presenteras kan förbundet omedelbart och klart kon- Bilaga 2 statera att dessa som befarats får mycket långtgående och direkt oförtjänta negativa konsekvenser för trädgårdsodlingen.

Realiseras arbetsgruppens förslag läggs ytterligare avgifisbördor på en redan avgifts- och kostnadslyngd och konkurrensutsalt näring. Den svenska yrkesmässiga trädgårdsodlingens konkurrenssituation torde vara väl känd för departementet utan att vi därför här ytterligare i detalj behöver redogöra för denna. Sammanfattningsvis kan ändå framhållas att Sverige har det lägsta nationella konkurrensskyddet bland de av världens länder som har en modern och utvecklad trädgårdsproduktion.

2.58 Småbrukare i Väst: Sedan ledande politiker hänvisat till denna

utredning, som en lösning pä jordbrukets växande miljöproblem, är det en stor besvikelse att ta del av den. Del moderna jordbrukets ödeläggelse av dricksvatten, jord, luft och även havsområden tas inte på allvar av utredarna. I stället försöker man framställa gifter och kemikalier som något mer eller mindre naturligt inom

jordbruket. Del är med andra ord en mycket feg utredning. r

Vi har med bäde ilska och bestörtning konstaterat att såväl SUPRA som det
Iransnationella, västtyska gift- och kemibolaget BASF har haft representanter i
utredningen, medan däremot de biologiska odlarföreningarna eller den nyinsfif-
tade institutionen för miljövänligt jordbruk på lantbruksuniversitetet inte är
representerade. Småbrukare i Väst anser det helt otillständigt att växtgifts- och
kemibolagen skall få vara företrädda i en statlig utredning och styra den efter sina
kortsiktiga rent kommersiella intressen.

3 Intensitetssänkning för att minska överskottet

3.1 Kommerskollegium: — Det är av vikt att Sverige har ett rationellt och

effektivt och i internationell jämförelse konkurrenskraftigt jordbruk som är rätt
dimensionerat till den efterfrågan som skall täckas. En sådan utveckling mot
verkas emellertid om intensiteten i den svenska växtodlingen sänks eftersom detta
leder till minskad produktivitet och effektivitet i jordbruksproduktionen. För atl
komma till rätta med ett av de problem som utredningen behandlar, nämligen
spannmålsöverskotten, bör därför enligt kollegiet andra och mer logiska och
rationella lösningar sökas som direkt angriper själva grundproblemet.

3.4 Lantbruksstyrelsen:---- I betänkandet utgår man från att en 30 "Vo sänkt

kvävegiva leder fill sänkt skörd med 5—10 %. Flera lantbruksnämnder menar att
effekten på skörden blir större. Man menar att försöken representerar bättre
jordar än genomsnittet. Försöksplatsernas bördighet och jordarnas förmåga att
leverera kväve skulle därmed vara bättre. Effekten av detta blir att utbyteskurvan
ofta blir flack kring optimum och den skördesänkande effekten av minskad
gödsling relativt Uten. Jordar med lägre bördighet uppvisar som regel brantare
och toppigare utbyteskurvor. I sådana fall får en sänkt kvävegiva större effekt på
skörden. 70

Ohka jordar uppvisar olika utbyteskurvor. Bördiga lerjordar får som regel Prop. 1987/88:128 flacka kurvor medan magra sandjordar som regel får toppiga utbyteskurvor. Bilaga 2 Försöksmalerialel domineras av lerjordar. Studerar man de försök som legat på sandjord finner man att effekten av minskad kvävegiva är större än motsvarande effekt på lerjord.

Lantbruksstyrelsen delar i huvudsak de synpunkter som nämnderna framfört angående effekten på skörden av minskad kvävegödsling. Den förda diskussionen i betänkandet bygger dessutom på att all mark skulle gödslas optimalt enligt försöken. Så är dock inte fallet. Betydande arealer gödslas mindre. Effekten av en minskning blir då större än om man vidtar motsvarande minskning utifrån optimal giva. Detta gäller oavsett om man tillämpar försökens produktions-funktion för genomsnittet av alla försök eller delar försöksmalerialel utifrån jordarter eller på annat sätt.

Slutligen vill styrelsen påpeka att oavsett om man väljer 5 "lo eller 10 % skördeminskning av en 30 "la reducering av kvävegödslingen försämras lönsamheten väsentligt. Vid större negativ effekt på skörden blir denna försämring givetvis ännu större.

3.8 Statens jordbruksnämnd: Som framgår av intensitetsgruppen krävs

det mycket höga avgifter på handelsgödselkväve för att användningen skall minska så mycket alt spannmålsöverskottet försvinner.

Det torde vara svårt alt utforma ett ålerbelalningssystem som inte leder till omfördelningseffekter och strukturella förändringar i jordbruket. Sänkningen av produktiviteten i växtodlingen vid kraftigt minskad kväveanvändning torde enligt jordbruksnämndens uppfattning på sikt leda till högre livsmedelspriser.

En höjning av prisregleringsavgiften på kväve för att minska kväveanvändningen enligt den målsättning som anges i utredningen, -30 "Vo, leder lill alt mycket stora belopp kommer alt tillföras regleringen. Som en följd av avgiftshöjningen kommer produktionen all minska vilket medför att behovet av regleringsmedel kommer att minska. Under förutsättning att jordbruket inte skall drabbas av försämrad lönsamhet måste dessa medel återföras till näringen.

Om medlen återbetalas genom prishöjningar motverkas effekterna av höjningen av handelsgödselavgiften. Intensitetsgruppen diskuterar en återföring genom någon form av arealbunden ersättning. Jordbruksnämnden delar intensitetsgruppens mening att en arealbunden ersättning skulle medföra ett omfattande administrativt syslem vilket ytterligare kompliceras om utbetalningarna differentieras.

Intensitetsgruppen har studerat effekterna på produktion och lönsamhet med ledning av s. k. produktionsfunklioner som visar sambandet mellan insats av handelsgödselkväve och avkastningen för vissa grödor.

Funktionerna bygger på försöksresultat från olika delar av landet som be
arbetats till funktioner för hela landet. Sambanden ser olika ut i skilda delar av
landet. Vidare har näringstillgången i marken varit olika i de skilda försöken. Den
använda funktionen ger därför endast en grov och osäker bild av hur skörden 71

förändrats vid ändringar i gödslingen. Alla slutsatser som dras med hjälp av Prop. 1987/88:128 funktionen blir därför osäkra. Detta gäller speciellt vid stora förändringar i Bilaga 2 insatsen av kväve.

När de ekonomiska förutsättningarna ändras på grund av höjd handelsgödselavgift anpassar jordbrukarna sin gödsling till de nya förutsättningarna efter hand som dessa blir kända för dem. Vid plötsliga stora förändringar av priset pä handelsgödsel kan emellertid reaktionerna kortsiktigt bli större än vad som är ekonomiskt motiverat. En anpassning (dvs. en ny jämvikt inställer sig) sker därför först efter en viss fid.

Minskad kvävegödsling leder till avkaslningsminskningar i samtliga grödor. Del leder till att spannmålsöverskottet påverkas av lägre hektarskördar i spannmålsodlingen men också av att det krävs en större areal för att bibehålla produktionen av övriga grödor. Det är i varje fall troligt att animalieproduktionen inte kommer att minskas vilket innebär att det krävs en större areal för produktion av foder när avkastningen minskar per hektar. Det är sannolikt att även arealerna av oljeväxter, sockerbetor och potatis kommer att öka vid minskade hektarskördar.

3.9 Statens jordbruksnämnds konsumentdelegation: KD delar gruppens

uppfattning all en minskning av användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel genom kvotering skulle medföra stora administrativa problem, inte minst med tanke på att behovet är så varierande på olika jordar och vid olika tillfällen.

3.15 Riksrevisionsverket:- I fråga om spannmålsöverskottet framgår det

av arbetsgruppens utredning atl problemet inte kan lösas genom lägre intensitet inom ramen för prisregleringssystemet. Avkastning, intensitet och produktion varierar mellan olika typer av jordbruk och olika delar av landet. 1 runda tal svarar 20 "Jo av spannmålsodlarna för 80 "lo av produktionen. Detta betyder atl insatser typ ekonomiska styrmedel riktade mot denna grupp torde ha större effekt vad gäller överskottet än generella avgiftshöjningar. Enligl RRV hade det varit mer intressant om arbetsgruppen utifrån skördestatistiken kunnat peka ut de områden där avkastning, intensitet och skörd är högst. Därmed hade det varit möjligt alt beräkna hur mycket och på hur många ha åker produkfionen skulle behöva begränsas för att minska överskottet med t. ex. 10, 25 eller 50 "lo. Lämpliga styrmedel kunde ha utformats med hänsyn till detta underlag.

3.17 Statens naturvårdsverk: En minskning av kvävegödslingen med

30 "lo medför en sänkning av avkastningen med 5—10 "lo för spannmål och med mindre än 5 "lo för sockerbetor, potatis och våroljeväxter. Minskningen av kväveullakningen vid en 30 "lo reduktion av kvävegödslingen bedöms i det korta perspektivet bli mindre än 6 kg/ha dvs. liten i förhållande till normal ufiakning i jordbruksdominerade regioner (30—40 kg/ha). Man konstaterar att betydligt större miljövinster står att vinna genom att hålla marken beväxt även utanför den

egentliga växlodlingssäsongen.

Man kan emellertid också konstatera atl en neddragning av kvävegödslingen
med 30 % minskar spannmålsskörden med endast 5—10 "lo. 72

------- Det framgär av detta avsnitt att enbart avgifter på kvävegödselmedel Prop. 1987/88:128

och bekämpningsmedel är ett trubbigt instrument för att uppnå reduktion av Bilaga 2 spannmålsöverskottet. Andra styrmedel erfordras sålunda därutöver.

3.21 Forskningsrådsnämnden: Överskottsproduktionen [kan] inte bara

diskuteras i elt jordbrukstekniskt och naturvetenskapligt perspektiv. Samspelet
mellan faktiskt föreliggande ekologiska och hydrologiska möjligheter och den
ekonomisk-juridiska och organisatoriska incitamentstruktur som kan förändra
förhållandena i positiv inriktning måste beaktas.

3.24 Sveriges lantbruksuniversitet: [ finner ] att utredningen ej tillräckligt

belyst de ekonomiska konsekvenserna av såväl sina egna förslag som mera långtgående åtgärder.

En slutsats i utredningen är att en sänkning av intensiteten ej är ell bra medel
atl klara överskottet. Detta visas genom att peka pä de orimliga kväveavgifter
som erfordras och--- problemen att kompensera odlarna för åtgärderna.

Remissgruppen delar denna uppfattning och eftersom detta är en av huvud
frågorna borde utredningen lyft fram detta än tydligare.

3.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: Det är uppenbart atl dagens jord
bruk har tekniska möjligheter att ge en mycket hög arealavkastning men alt detta i
viss utsträckning sker på bekostnad av miljön. Länsstyrelsen anser atl jord
brukets mäl om hög avkastning måste samordnas med tre viktiga miljömål:
minskade utsläpp lill vatten och luft , bevarande av del varierade kultur
landskapet och dess flora och fauna samt att tillgodose friluftslivets behov av
lätortsnära öppna kulturmarker. Det moderna skogs- och jordbruket har lett till
att landskapet utvecklats mot enformigare och artfattigare växt- och djursam
hällen, bl. a. genom beskogning av ängs- och hagmark, dikning och borttagning
av s. k. odlingshinder.

Riktlinjerna för jordbruket kan inte bli likalydande över landet. De måste variera till och med mellan olika länsdelar. Inom större jordbruksområden kan det enligt länsstyrelsens mening bli nödvändigt att ligga på en lägre produktionsnivå än vad som är tekniskt möjligt. Vid en hög produktionsnivå krävs det en teknik och en gödsel- och bekämpningsmedelsinsats av en sådan omfattning att riskerna för miljön blir betydligt större. Av inlensitetsutredningen framgår att kväveulbyiet i dagens jordbruk redan ligger mycket under kväveulbytet i försöksodlingar eftersom optimala odlingsbetingelser sällan förekommer i den fältmässiga växtodlingen.

Inom områden med småskaligt och ofta nedläggningshotat jordbruk måste
såväl mål som riktlinjer för jordbruket bli annorlunda. Landskapets framväxt
har medfört att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen är särskilt stora.
I Stockholms läns naturvårdsprogram och kulturminnesvårdsprogram framgår
att kulturlandskapet måste bevaras och att det är av stor betydelse för upplevelsen
av en intressant friluftsmiljö. 73

3.28---------------------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Användningen av bekämpnings- Prop. 1987/88:128

medel sammanhänger till viss del med kvävegivornas storlek. En minskad kväve- Bilaga 2 gödsling medför därför etl minskat behov av t. ex. svampbekämpning. En minskad användning av kemiska bekämpningsmedel bl. a. genom bättre behovsanpassning är enligt länsstyrelsens mening motiverad. Den bör till viss del kunna

uppnäs genom ökad rådgivnings- och prognosverksamhet.

3.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Vad gäller produktionsanpassningen är länsstyrelsens uppfattning att en minskning av spannmålsproduktionen i första hand bör ske genom en ändrad arealanvändning. Denna kan också innebära en inriktning mot en miljövänligare jordbruksproduktion. Länsstyrelsen vill bl. a. peka på de åtgärder som anges i Omställning 90 och som syftar till atl minska spannmålsproduktionen och att minska belastningen på miljön.

3.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I betänkandet betonas nödvändigheten av en minskad användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel i jordbruksproduktionen. Länsstyrelsen finner det angeläget framhålla att växlnäringstillförseln är ett viktigt led då det gäller att producera jordbruksprodukter med god kvalitet. Tillförsel av olika slags gödsel bör anpassas sä att givorna är optimala och sprides vid rätt tillfälle. Kvävet utgör grunden för uppbyggnaden av nödvändiga proteiner. Proteinhalten i höstvete får inte undersfiga 12 "lo då mjölet används i bageriindustrin. Det är ur denna synpunkt ytterst angeläget att svenskt jordbruk producerar vete av sådan kvalitet som bagerinäringen accepterar. Del är ett välkänt faktum att proteinhalten påverkas i hög grad redan vid en måttlig minskning av kvävegödslingen. Proteinhalten är i dag betalningsgrundande och en minskad gödselgiva lill följd av höjda avgifter försämrar jordbrukets lönsamhet. Detta får allt större betydelse då höga fasta kostnader för bl. a. maskiner och odlingsmark redan försämrat ekonomin i växtodlingen. Ökade kostnader kan få stora konsekvenser när det gäller att upprätthålla balansen mellan import och inhemsk spannmålsodling. Spannmål med oacceptabelt låg proleinhall måste ersättas med en import som ökar spannmålsöverskottet.

3.31------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Arbetsgruppen finner atl avkast
ningen sjunker med 5—10 "Vo vid en minskning av kvävegödslingen med 30 Vo.
Gruppen grundar sina bedömningar på ettåriga gödslingsförsök vilka knappast
kan ligga till grund för långsiktiga bedömningar. Visserligen kommer kväveul
lakningen på sikt att bli lägre men avkastningen kommer enligt genomförda
försök att relativt sett minska väsentligt mer. Att enbart begränsa kvävegöds
lingen utan kombination med åtgärder som förbättrar kvävehushållningen torde
vara en mycket kostsam metod för att minska såväl överskottsproduktionen som
utlakningen. Man kan också befara att den företagsekonomiska effekten blir
mycket varierande beroende pä stallgödseltillgång och jordarnas odlingshistoria.

Åtgärder för atl komma till rätta med den under vissa omständigheter före
kommande överoptimala gödslingen och för att förbättra precisionen i göds
lingen är som utredningen framhåller mycket angelägna för all minska miljöbe
lastningen. Däremot är det en alltför optimistisk bedömning att minskad gödsling 74

vid överoptimal växtnäringstillförsel alltid leder till förbättrad lönsamhet. Hante- Prop. 1987/88:128 ringen av stallgödsel är ett belysande exempel på detta. Stallgödseln sprids inte Bilaga 2 sällan i större mängder än vad som motsvarar grödans växtnäringsbehov. Detta beror bl. a. på att lagrings- och spridningskostnaderna för stallgödsel är höga och att näringssammansätiningen i stallgödseln inte alltid motsvarar grödans växtnäringsbehov. Spridningen sker därför ibland på sätt som kan vara företagsekonomiskt försvarbart men innebär däremot inte ett optimalt växtnäringsulnyttjande utan snarare högre förluster till omgivningen.

3.39 Familjejordbrukamas riksförbund: För att minska spannmålsöverskottet måste spannmålsproducenterna drastiskt minska på intensiteten i sin produktion. Det finns ingen annan väg som leder till målet balans med den inhemska konsumtionen. För att nå dit måste flera olika vägar provas.------------

3.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Åtgärder av det slag

som nu diskuterats får, som gruppen själv konstaterar, en myckel begränsad effekt pä spannmålsöverskottet. För att komma lill rätta med detta problem krävs uppenbarligen åtgärder av ett helt annat slag. Enligt gruppens analyser kommer mera betydande produktionsminskningar att ske endast om överskottet betalas till världsmarknadspris. Delta skulle också leda till atl åkerarealen för livsmedelsproduktion minskade med cirka 7(X)000 ha.

Såvitt vi förstår finns det inte några möjligheter att radikalt minska spannmäls-
överskotiet ulan att minska resurserna i jordbruket, främst åkerarealen, i varje
fall om man inte är beredd att göra avkall på effektivitetskraven och sannolikt ,
också inkomstmålet. Ur livsmedelspolitisk synpunkt är en sådan anpassning av
produktionsresurserna i jordbruket angelägen. Mycket talar för atl bortåt en
tredjedel av den nu brukade åkerarealen kommer att vara överflödig vid sekel
skiftet. Det överskott av främst spannmål som kan produceras på denna areal
kommer, om inte situationen i vår omvärld radikalt ändras, att bli en tung börda
för livsmedelskonsumenterna och även för jordbrukarna själva om inte en an
passning kommer till stånd. Ansvaret för att en anpassning kommer till stånd och
att den sker i socialt acceptabla former måste staten ta på sig eftersom det endast
är staten som i den reglerade näring som jordbruket utgör, förfogar över de
instrument och styrmedel som behövs.

Den analys som arbetsgruppen har gjort pekar på atl del också ur miljösynpunkt kan vara bättre med etl jordbruk som är anpassat till behoven och som arbetar effektivt och med optimal användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Vill man komma till rätta med spannmålsöverskotten och samtidigt minska den totala användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel torde den effektivaste metoden vara att ta den överflödiga arealen ur produktion.

Det kan naturligtvis finnas skäl — ur regionalpolitisk synpunkt eller för alt
bevara ell öppet odlingslandskap — att hålla arealer som inte behövs för livsme
delsproduktion öppna och i bruk. Det bör då ske på billigaste och mest miljövän
liga sätt och kostnaderna härför bör inte få påverka livsmedelspriserna. 75

3.41---------------------------- Hushållningssällskapens förbund: Man har konstaterat att en kraf- Prop. 1987/88:128

tig intensitetssänkning endast får marginell effekt på spannmålsöverskottet och Bilaga 2

att problemet med jordbrukets överskollsareal måste lösas genom andra åtgärder. Förbundet delar denna uppfattning.

En stor del av det framlagda förslaget bygger pä sammanställningar

över kvävegödslingsförsök-- från olika delar av landet och genomförda

under myckel olika betingelser. Detta har i sin tur lett till slutsatserna att en minskad kvävegödsling med exempelvis 30 "Jo, generellt inte skulle leda till särskilt stora skördeminskningar. Bilden hade säkert blivit helt annorlunda om man i sammanställningar av detta slag mer beaktat de stora regionala skillnader som föreligger. Sålunda kan man bl. a. konstalera att de maximalt uppnådda skördarna enligt de redovisade kurvorna inte ens når upp till de medelskördar för exempelvis höstvete som under de senaste 5 åren uppnåtts i Skåne.

------- Man har i betänkandet framhållit att behovet av kvävegödsling va
rierar mycket starkt från område till omräde, liksom också från gård till gård.
Trots detta lägger man dock fram slutsatser av generell karaktär och utan be
aktande av påtalade skillnader.

Förbundet vill härvid hänvisa lill det särskilda yttrande som avgivits av herrar Gunnar Larsson och Magnus Toll och där man efterlyser en regional bedömning av sambandet mellan intensitet och avkastning.

Den gjorda analysen, [i remissyttrandet] som sålunda är baserad på de faktiska förhållandena vid ett stort antal gårdar i Malmöhus län, visar att det krävs väl anpassade insatser av handelsgödsel och växtskyddsmedel för all få ekonomi i spannmålsodlingen. Om man höjer kostnaderna för olika produktionsmedel medför delta atl den enskilda odlaren inte kan få täckning för sina fasta kostnader, än mindre någon ersättning för nedlagt arbete. I dagens diskussion om spannmålsöverskottet tycks man helt glömma bort att den enskilde lantbrukaren är en småföretagare, som för atl överleva måste ha betalt för såväl alla fasta kostnader på sin gård som för nedlagt arbete.

3.42--------------------- Kooperativa förbundet: Med utgångspunkt från i första hand kon
sumentmålet är det otillfredsställande med en spannmålsprodukfion i sådan
storleksordning att den belastar de svenska konsumenterna med nästan 2 miljar
der kr. per år i exportkostnader. Inriktningen måste därför vara att en balans
mellan produktion och konsumfion uppnås så snabbt som möjligt och att pro
dukterna överensstämmer med konsumentkraven såväl när det gäller kvaliteter,
framställningsmetoder, miljöaspekter som priser.

Det är KF:s mening att priset pä produkterna är det effektivaste styrmedlet dä
det gäller att uppnå målet om balans i produktion/konsumtion men att detta
måste kombineras med ett flertal olika inslag av andra åtgärder.

Utredningens analys av sambandet mellan intensitet och avkastning har inte Prop. 1987/88:128 genomförts på regional nivå. En sådan analys skulle förmodligen ge en annan Bilaga 2 bild av ifrågavarande samband.

I delar av mellersta och norra Sverige är det vanligt atl gödslingen är otillräcklig för atl ge en företagsekonomiskt optimal skörd. En minskad gödsling ger i sådana fall en relativt kraftig avkaslningsminskning till följd. Detta förklaras av alt avkastningsfunklionen normalt har ell flackt förlopp i närheten av oplimipunk-ten, medan avkastningseffekterna är kraftigare vid lägre gödslingsnivåer.

Det försöksmaterial som de diskuterade sambanden bygger på söker renodla kvävegödslingens effekter pä avkastningen med allting annat hållet oförändrat. I praktiken är dock olika gödslingsnivåer kopplade till olika insatser av växtskyddsmedel. Detta innebär att det material som utredningen utnyttjat vad gäller sambandet mellan kväveeffekten och avkastningen underskattar den samlade effekten av en minskad kvävegödsling.

Ett underlag rörande sambandet mellan kvävegödsling och avkastning i praktisk odling finns nu tillgängligt för Götalands södra slättbygder. Hushållningssällskapet i Malmöhus län har bearbetat ell omfattande dalaunderlag som insamlats i samband med sällskapets rådgivningsverksamhet på sammanlagt 63 700 ha under perioden 1981—1986.

[I ett exempel], som baseras på hushållningssällskapets material, visas för höstveteodlingen hur avkastning och täckningsbidrag ökar vid ökad gödsling.

Den omfattande analys som gjorts vid Malmöhus läns hushållningssällskap avseende förhållandena i praktisk odling, visar även att man inte kan isolera insatserna av enskilda produktionsmedel, exempelvis kvävegödsling, när man bedömer intensitetens betydelse för ekonomin i den enskilda grödan. I stället rör det sig om ett samspel mellan en rad olika odlingsåtgärder och användningen av olika produktionsmedel, exempelvis gödselmedel och växtskyddsmedel.

Effekterna på avkastningen av en med 30 "Jo minskad gödsling och därtill kopplade insatser av övriga produktionsmedel torde enligt ovan beskrivna studie ofta vara högre än den intervall på 5—10 "Jo som anges i utredningen.

Beträffande långtidseffekterna av en sänkt gödslingsnivä anser LRF att utredningen bagatelliserar dessa. Utifrån de skånska långtidsförsöken kan förutses att markens bördighet vid en sänkt gödslingsnivå på sikt kommer att sänkas drastiskt. När kvävetillförseln minskar kommer på sikt tillförseln av skörderester och rötter att minska, mullhallen att sjunka och markens bördighet att försämras.

Det är viktigt att framhålla att överoplimal gödsling inte kan utläsas från uppgifter rörande spridningen i gödslingsnivåema. Detta förklaras av att även grödornas växlnäringsbehov varierar i myckel stor utsträckning, beroende på årsmånsvariationerna, markens näringstillstånd, grödans friskhet, klimatfaktorer och andra specifika förutsättningar.

Vid en minskning av kvävegödslingen med 30 "Jo (från 120 till 85 kg kväve) för

höstvete sänks enligt utredningen proteinhalten med 0,7 procentenheter.

Vad gäller proteinhalten är bageriernas målsättning atl erhålla mjöl från nor- Prop. 1987/88:128 malvete (höstvete) med en proteinhalt av 12 % och mjöl från kvalitelsvete (vårve- Bilaga 2 te) med proleinhalten 13 "lo. Även för export av brödsäd är proleinhalten av stor betydelse. Sålunda ställer importländerna för närvarande krav på minst 11 % protein i vete för användning som livsmedel. Som jämförelse kan nämnas atl den genomsnittliga proteinhalten i den svenska höstveteskörden under perioden 1982—1986 har varierat mellan 10,3 och 11,7 %. Man kan här konstatera att jordbruket får motstridiga signaler i den mening att konsumentintresset skulle komma i konflikt med en generell intensiletssänkning.

3.44----------------------------------------------- Samarbetsgruppen för alternativ odling: Genom att avkastningen

vid den alternativa odlingen är mindre leder en ökad alternativodling även lill
minskade spannmålsöverskott.

3.45------------------ Svalöf AB: Växtnäringsnivån har ägnats stor uppmärksamhet och

olika förslag lämnas till att sänka gödslingsintensiteten. Här måste vi som växt
förädlingsföretag konstalera att utredningen bortsett från de negativa konse
kvenser detta medför i form av lägre kvalitet i t. ex. brödsäd och atl detta står i
motsats till vad livsmedelsutredningen hävdade som krav på framfida jordbruks
produkter. ----

3.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: Det bör också uppmärksammas

atl en sänkning av kvävegödslingen inte är något mål i sig, ulan ett medel som föreslagits för att minska kväveullakningen och som arbetsgruppen tror skall vara verksamt på längre sikt. Den föreslagna prishöjningen tar dock inte hänsyn till att kväveförlusterna beror på förhållandet mellan insats och behov och inte enbart på den faktiskt använda gödselmängden.

3.51 Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen vill göra följande all
männa kommentarer beträffande förutsättningarna att minska spannmålsöver
skottet.

Vid sidan av att även i fortsättningen lägga mark i träda är intensitetssänkning och odling av proteingrödor de enda metoderna atl på kort sikt minska spann-mälsöverskottet. Snabb skogsplantering i stor skala torde vara orealistisk och dessutom från natur- och landskapssynpunkt en tveksam åtgärd inom stora områden.

Dessa åtgärder kan dock inte eliminera mer än en begränsad del av överpro-dukfionen. Därför måste vi på litet längre sikt finna alternafiva sätt att använda en del av vår nuvarande åkermark. Dessa markanvändningsalternativ måste vara positiva från naturvårdssynpunkl.

En intensitetssänkning kräver inga investeringar. Den är för närvarande sam
hällsekonomiskt lönsam och skulle snarast höja livsmedelsberedskapen genom
elt mindre importberoende av handelsgödsel och bekämpningsmedel. Från regio
nalpolitisk synpunkt och för miljön skulle en intensitetssänkning vara positiv.
Dessutom är den reversibel: intensiteten kan åter höjas snabbi om så skulle
önskas. Skulle däremot barrskogsplanlering ske i stor skala blir det mycket
besvärligt att inom överskådlig tid ta marken i anspråk för jordbruksproduktion. 78

Föreningen har bl. a. av dessa skäl redan tidigare bestämt motsatt sig barrskogs- Prop. 1987/88:128
plantering på åkermark. Bilaga 2

3.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund:------------ SLIM anser inte att

avgifter på jordbrukets produktionsmedel är rätt styrmedel för att åstadkomma denna anpassning. Utredningen har inte klargjort för sig dessa styrmedels konstruktion och vilka effekterna blir när det gäller spannmålsöverskottet och miljön av de föreslagna avgiftshöjningarna på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel.

SLIM anser, alt en reform av prispolitiken vore naturlig med tanke på att denna medfört att en alltför stor spannmälsareal kunnat bibehållas. Reformen skulle innebära sänkta spannmålspriser vid nuvarande världsmarknadspriser saml ändrade prisrelalioner mellan brödsäd och fodersäd. Detta skulle i sin tur medföra att marginalproduktionen av spannmål föll bort. För att inte de små och , medelstora spannmålsproducenterna skall drabbas oskäligt av en ändrad prispolitik bör även icke produktionskopplade slöd övervägas, anser SLIM. Atl sänka spannmålspriset är att åtgärda orsaken lill ett av svenskt jordbruks allt överskuggande problem — spannmålsöverskottet. Alt utöka finansieringsunderlaget genom höjda avgifter är bara atl åtgärda etl symptom, dvs. svensk spannmålshandels återkommande kassabrist.

Elt sänkt spannmålspris som medför en minskad spannmålsareal är således
den viktigaste åtgärden för att minska spannmålsöverskottet och begränsa be
lastningen på miljön. Att belasta handelsgödsel och bekämpningsmedel med
avgifter är att angripa fel resurs, anser SLIM.

4 Intensitetssänkning för att minska miljöproblemen

4.1 Kommerskollegium:- När det gäller- jordbruksproduktionens

negativa inverkan pä miljön, bör man enligt kollegiet eftersträva en mer heltäckande lösning, inbegripet åtgärder avseende själva hanteringen i de enskilda fallen, i stället för alt som nu skett begränsa sig lill punktvisa åtgärder som ensidigt riktar sig mot handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel.

4.7 Fiskeristyrelsen: Av stor betydelse är enligt fiskeristyrelsens bedöm
ning all de viktigaste geografiska problemområdena i sötvatlen och kust- och
skärgårdsvallen identifieras. Redan nu bör inre Hanöbuklen klassas som etl
sådant område i paritet med Laholmsbukten och Ringsjön. När det gäller Hanö
buklen föreligger klara samband mellan den intensiva kreatursskötseln på Lister-
landet och övergödningen i kustnära havsområden. Åtgärderna bör således vara
inriktade mot speciella problemområden för att så snart som möjligt ge resultat.
De stora insatserna måste koncentreras till odlingsintensiva områden med stor
utlakning, snarare än i de områden där jordbruket redan i dagsläget har relativt
liten omfattning.

4.11 Sveriges geologiska undersökning: Den miljöpåverkan som jord
brukels användning av gödsel och bekämpningsmedel medför på grundvatten, 79

vattendrag och kustvatten är inom vissa områden allvarlig. Vi instämmer i grup- Prop. 1987/88:128 pens uppfattning att ytterligare åtgärder måste vidtagas för atl begränsa be- Bilaga 2 lastningen på miljön.

4.17 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att en minskad

användning av bekämpningsmedel, anfingen i form av lägre dosering eller i form av minskat antal behandlingar kan mycket väl ha stor betydelse för såväl fauna som flora runt åkrarna. Det kan bl. a. medföra lägre halter bekämpningsmedel i åar och därmed kan man undvika atl fä en påverkan på det lägre djurlivet och på fiskars lekbeteende. Om dosen är lägre och därmed även mängden vindavdrivet preparat utanför äkern är mindre, kan fler känsliga växter klara sig.

4.24 Sveriges lantbruksuniversitet:

----- [framför] att läckagefrågorna bäst löses med riktade åtgärder och

stimulans. Regionalt anpassade aktionsplaner innehållande riktlinjer och anvisningar rörande gödsling, odlingsformer, annan markanvändning och fänggrödor kan [och bör] utvecklas. [Vidare framför SLU:]

alt slallgödselhanteringen måste förbättras. Riskerna med för stor växtnäringstillförsel i djurtäta områden måste elimineras,

alt kunskapen om skiftesanpassad gödsling måste förbättras för all nå en bättre anpassning i fält,

att åtgärder för en allmän förbättring av markstrukturen i de ensidiga odlingssyslemen bör vidtagas,

att minskad användning av kemiska bekämpningsmedel kan åstadkommas genom teknisk utveckling. Vidare kan förbättringar åstadkommas genom prognos- och varningstjänst samt ytterligare resislensförädling. Odlingssystemens utformning kan också nämnvärt minska behovet av kemiska medel,

att grovfoderanvändningen kan ökas och delvis ersätta spannmål och kraft-foder. Här fordras dock betydligt bättre grovfoderkvalitel än vad som för närvarande presteras.

4.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: En minskning av intensiteten —

minskad användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel — kan på sikt leda till en minskad kväveutlakning. Som utredningen framför är en måttlig minskning av handelsgödselanvändningen dock inte tillräcklig för att på kort sikt minska läckaget. Det krävs även en omställning lill miljövänliga produktionsmetoder, t.ex. ökad areal höstsådda grödor, ökad vallodling, arealanpassad djurhållning och förbättrad spridningsteknik för stallgödsel.

En minskning av bekämpningsmedelsanvändningen är angelägen i sig för att genomföra ett miljövänligare jordbruk. Läckage av bekämpningsmedel till vattenmiljön har påvisats. Kemiska bekämpningsmedel påverkar den vilda floran och faunan i närhet av åkern.

4.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Genom Lantbruksuniversitetets forskning
har visats att läckaget av växtnäringsämnen ökar med ökande gödselgivor. Ut
lakningen ökar kraftigt när gödselgivan överstiger den ekonomiskt optimala. 80

Länsstyrelsen anser därför all minskade insatser av gödselmedel är en nödvändig Prop. 1987/88:128
åtgärd för att minska läckaget av växtnäringsämnen. Bilaga 2

4.41---------------------------------------- Hushållningssällskapens förbund: Att man, som antyds i betänkan
det, genom en mindre kvävegödsling och därmed mindre kväverika skörderester,
på sikt skulle minska det organiskt bundna kvävet i marken för att därmed
minska jordens egen kvävelevererande förmåga går stick i stäv mot det som i alla
tider varit vägledande för den enskilda jordbrukaren, nämligen all genom göds
ling och markvård så långt möjligt behålla och helst förbättra jordens bördighet.
En betydligt naturligare väg borde i stället vara alt så långt möjligt förbättra
metoderna atl anpassa gödslingen efter de enskilda jordarnas egen leveransför
måga av växtnäring och grödornas behov.

I betänkandet uppskattas kväveläckaget i södra Götaland lill närmare 50 kg/ha, samtidigt som det från atmosfären tillförda kvävet anges till 15 kg/ha. Det angivna kväveläckaget grundar sig på observationer från fyra sinsemellan mycket olika försöksplatser, som pä intet sätt kan sägas vara representativa för hela det odlingsområde det här är fråga om. Sålunda visar andra försök att utlakningen av kväve i södra Sverige uppgår till storleksordningen 20—30 kg, samtidigt som det med atmosfären tillförs 20—25 kg/ha och år.

Trots den mycket låga förbrukningen av handelsgödselkväve i landet framhålls i betänkandet att "många" jordbrukare använder mer växtnäring än vad som motsvarar grödornas behov. Det är här synnerligen viktigt att understryka atl vad som betecknas som överoptimal gödsling inte går att utläsa i form av använd gödsling i relation till allmänna rekommendationer. Som också framhålls i belänkandet är variationerna från jord till jord och från gård till gård mycket stora när det gäller atl bedöma det optimala växlnäringsbehovel. Trots detta bygger slutsatserna i belänkandet till övervägande del på allmänt hållna genomsnittliga rekommendationer för stora delar av landet.

4.42 Kooperativa förbundet:-- Beträffande miljömålen delar KF arbetsgruppens synpunkter på att jordbruket ställs om till miljövänligare produktionsmetoder.

4.43 Lantbrakamas riksförbund:--- Enligt LRF:s förmenande har utredningen i sina åtgärdsförslag inte tillräckligt beaktat att gödselanvändningen successivt har minskat under senare år. Utöver nu pågående och av LRF tidigare föreslagna åtgärder (rådgivning, växtodlings- och gödslingsplaner etc.) för att generellt anpassa gödselanvändningen, anser LRF inte all ytterligare åtgärder är motiverade.

------- LRF [vill] understryka angelägenheten av att minska läckaget av

framför allt kväve. Som redan tidigare framhållits saknas i utredningen en heltäckande analys av läckageproblemen i jordbruket. En utvärdering av de samlade miljöeffekterna borde ha skett med en modell som förutom intensitetsnivån även beaktade möjligheterna att påverka odlad areal, markanvändning, grödfördel-ning, odlingssystem saml hanteringen av stallgödseln.

En jordbruksproduktion på nuvarande intensitelsnivå med ökat inslag av 81

6 'Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

vallar och höstsådda grödor, men med totalt sett mindre åkerareal ger etl minskat Prop. 1987/88:128 kväveläckage om samtidigt överskottsarealen används för skog, energiskog eller Bilaga 2 extensivt bete.

Av exemplet [från hushållningssällskapet i Malmöhus län] framgår att kvävet utnyttjats bättre vid de högre skördenivåerna och att mängden "restkväve" är lägre trots en kraftigare gödsling. Till ett väl etablerat och friskt bestånd som har förutsättningar att ge en hög skörd är det sålunda motiverat att ge mer kväve utan att delta behöver medföra en ökad belastning på miljön.

Det i utredningen-- redovisade kväveulbytet under perioden 1850—

1980 avser enbart bortfört kväve och bortser från de på fälten kvarlämnade skörderesterna. Att kväveutbytet mätt på detta sätt har minskat sedan 1800-talet är med de givna förutsättningarna odiskutabelt. Äldre åkerbruksmetoder läckte mindre då marken utarmades pä växtnäring, vilket ledde lill otillfredsställande kvalitet på födan för både djur och människor. Av dessa skäl är en återgång till gamla odlingssystem inte intressant. Frågan gäller i stället hur nya och produktiva odlingssystem bättre kan anpassas till kravet på mindre läckage.

Av utredningen framgär att i de fall överoptimal gödsling förekommer är del
oftast fråga om en kombination mellan stallgödsel och handelsgödsel. LRF vill
erinra om alt animalieproduktionen och därmed stallgödseln torde ha en av
görande betydelse för storleken av växtnäringsläckaget.

----- I utredningen uppmärksammas att urlakningen från åkermarken i

huvudsak sker utanför växtodlingssäsongen.

En angelägen åtgärd är sålunda att stimulera att olika slag av fånggrödor anläggs, speciellt på lätta jordar i nederbördsrika områden. I utredningen framställs delta som en kortsiktig åtgärd, men den är naturligtvis lika viktig även på lång sikt. LRF vill i detta sammanhang peka på treårsprogrammet "Omställning 90" som syftar till att minska stråsädesodlingen och i stället stimulera vall, energigrödor, fånggrödor etc.

----- Den lämpligaste vägen atl ytterligare sänka kväveläckaget är enligt

LRF:s mening atl sälta in åtgärder i de regionalt avgränsade problemområdena. I utredningen anges etl behov av restriktioner för växtodlingen i anslutning till vattentäkter och i områden som särskilt kan bidraga till kvävetillförsel till havsområden. Av denna anledning bör utformningen av sådana åtgärder analyseras ytterligare. Självklart är det nödvändigt att kompensera berörda jordbrukare för ökade kostnader till följd av sädana restriktioner.

Avslutningsvis berörs här den av utredningen föreslagna generella minskningen av tillfört handelsgödselkväve. En minskning av kvävegödslingen med 30 "Jo skulle enligl utredningen leda till ett minskal kväveläckage med högst 6 kg N per ha och är. Uppgifter som redovisats i samband med gruppens arbete tyder på all läckaget i södra Sveriges slättbygder skulle kunna minskas med enbart ett fåtal kg N per ha och år. Satt i relation till det totala kväveläckaget i dessa områden utgör denna minskning en blygsam del av del totala läckaget (ca 30—40 kg N per ha), varför den föreslagna åtgärden bör vägas mot ovan redovisade alternativa möjligheter till minskat läckage. Generella åtgärder får inte i onödan leda till ökade

livsmedelskostnader för konsumenterna om motsvarande miljöeffekter kan upp- Prop. 1987/88:128
nås på avsevärt enklare och totalt sett billigare sätt. Bilaga 2

4.44 Samarbetsgmppen för alternativ odling:--------------------- Alternativ odling känne
tecknas av att man ersätter användningen av lätllöslig konstgödsel och kemiska
bekämpningsmedel med andra metoder. Avgifter på ovanstående insatsmedel
som inte används i denna odlingsform gynnar den alternativa odlingen. En
allmän övergång till alternativ odling bidrar till att minska jordbrukets miljö
problem och likaså få bukt med spannmålsöverskottet. Miljöproblemen över
vinns med väl balanserade växtföljder där inslaget av vall är stort.

Genom atl inslaget av vallar så pass stort sä minskar automatiskt spannmålsarealen.

SAO saknar i belänkandet förslag till effektiva åtgärder som skulle leda till den
samtidiga minskningen av kemikalieanvändningen, växtnäringsläckaget och
överskottet, vilket är målsättningen med gruppens arbete.

För alt komma tillrätta med kväveläckaget i svenskt jordbruk är det nödvän
digt med en arealbunden djurhållning.

4.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: Förbundet vill understryka all
varet i vad arbetsgruppen själv kommit fram till, nämligen att — om man vill
åstadkomma en mer omfattande påverkan av utlakade kvävemängder med i stort
sett omedelbar verkan — det torde vara betydligt mer att vinna på all hålla
marken beväxl ocksä utanför den egentliga växtodlingssäsongen, jämfört med
vad en sänkt kvävegödsling kan förväntas ge.

4.51 Sveriges naturskyddsförening: Föreningen anser att vissa av miljö
effekterna av dagens jordbruk är oacceptabla och mäste upphöra eller minska
starkt, alldeles oavsett vilken nivå eventuella produktionsöverskott ligger på.
Detta gäller bl. a. läckaget av kväve från åkermarken. Föreningen vill för sin del
ånyo slå fast mycket bestämt atl det miljömål som diskuterats av intensitets-
gruppen och som föreslagits i aktionsplanen mot havsföroreningar, nämligen alt
kväveläckaget till havet bör reduceras med minst 50 "Jo, måste uppnås inom tio år.
För alt nå detta mål krävs enligl vår åsikt en rad insatser. Utöver vad som föreslås
i aktionsplanen mot havsföroreningar behövs både en intensiletssänkning i jord
bruket genom kraftigt minskad användning av kvävegödsel och en strukturom
läggning i jordbruket med bl. a. ökad andel vall, odling av lövskog i viss ut
sträckning samt en övergång till en kombination av extensivt bete och lövskog i
vissa områden.

En minskad användning av kvävegödsel — och kemiska bekämpningsmedel —
kan åstadkommas på olika sätt. SNF förespråkar en kombination av kraftigt
höjda priser (genom höjning av miljö- och regleringsavgifterna) och en utökad
rådgivning. Det är helt avgörande för ett genomförande att fä jordbrukarna
positivt inställda. Därför mäste alla avgifter oavkortade återföras direkt lill jord
brukarna i form av olika stöd till en omläggning av jordbruket i mera miljövänlig
inriktning. 83

4.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: I övrigt bör som vi framhöll Prop. 1987/88:128

inledningsvis, ett mera långsiktigt miljömål vara att jordbruket ställs om fill Bilaga 2
miljövänligare produktionsmetoder med ett optimalt växtnäringsutbyte i växtod
lingen. Ett optimalt växtnäringsutbyle innebär alt uriakning och annan miljöpå
verkan minimeras. För att uppnå delta mål fordras emellertid en rad precisa
åtgärder för anpassning av växtnäringstillförsel och bekämpningsmedel ofta ner
lill del enskilda fältet.-

4.58 Småbmkare i Väst:- Småbrukare i Väst kräver totalförbud mot

användningen av växtgifter i jordbruks- och trädgårdsskötsel, förbud mot tillverkning och import samt rigorös kontroll av atl livsmedel som importeras skall vara odlade utan växtgifter. Förr eller senare måste ett totalförbud komma och ju förr dess bättre.

Andra tungt vägande skäl för oss att kräva totalförbud mot växtgiflerna är den
stora hälsorisk som jordbrukarna och deras familjer utsätts för. Samma sak för
arbetarna i giftfabrikerna.--

----- Hela utredningens tal om hur fruktlöst det är med miljöavgifter och

hur svåradministrerat det är talar entydigt för ett totalförbud. Ett totalförbud tvingar fram en biologiskt balanserad odling, med omväxlande växtföljd och därmed mindre spannmålsöverskott. Det konstgödslade angrips mycket hårdare av alla slags angrepp, både mögel, röta och insekter. Ell giftförbud tvingar fram en odling i balans med naturen. En frisk jord ger friska grödor.

5 Höjning av miljö- och prisregleringsavgifterna för kväve och kemiska bekämpningsmedel

5.1 Kommerskollegium:- Eftersom influtna medel från prisregleringsav
gifterna skall tillföras regleringskassorna och där används för att finansiera
exporten av spannmålsöverskottet är det enligt kollegiets mening svårt ätt se hur
en höjning av dessa avgifter skulle kunna utgöra något mer betydelsefullt ekono
miskt incitament för jordbruket att minska användningen av handelsgödsel och
bekämpningsmedel i spannmålsproduktionen. Utredningen konstaterar också
att en stor del av spannmålsöverskottet kommer att kvarstå.

------- Däremot torde avgiftshöjningen få en större negativ inverkan på an
vändningen när det gäller odlingen av andra grödor än spannmål vilket dock inte
torde ha varit avsikten med föreslagna höjningar.

Vad gäller miljöavgifterna är kollegiet av den uppfattningen att höjningar av
dessa avgifter i större utsträckning än vad som gäller för regleringsavgifterna
kommer atl slå igenom i kostnadsledet. Om inte jordbruket får kompensera sig
för dessa kostnader genom höjda priser för sina produkter, inkl. höjning av
gränsskyddet, föreligger en risk för ökad snedvridning av konkurrensförhållan
dena. Detta gäller inte bara jordbruksprodukter utan även produkter inom träd-
gärdsområdet samt delar av livsmedelsindustrin. Om å andra sidan kostnaderna
kompenseras torde resultatet bli högre priser för konsumenterna. 84

5.3---------------------------------------- Statens pris- och kartellnämnd: Av rapporten framgår atl det är Prop. 1987/88:128

många faktorer som är av belydelse för läckaget. Bilaga 2

------- Enligt nämndens mening talar detta för att man i första hand bör

använda selektiva medel för att komma till rätta med problemen. Bl. a. mot denna bakgrund ifrågasätter nämnden arbetsgruppens förslag att höja avgifterna på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel. Nackdelarna med denna typ av generella medel är flera. Det kan ifrågasättas om man uppnår den positiva miljöeffekt som eftersträvas, eftersom generella avgiftshöjningar drabbar alla lika, oavsett om de använder insatsmedlen pä etl riktigt eller oriktigt sätt och oavsett vilka grödor de odlar.

En generell avgiftshöjning kan komma att öka kostnaderna i jordbruket och bl. a. för jordbrukare som redan i dagsläget använder insatsmedlen pä ett riktigt sätt. Detta kan medföra ökade kompensationskrav från jordbruket även om det är utsagt alt kompensation inte skall utgå för miljöavgifter. Därtill kommer eventuellt ökade kostnader för administrationen av avgifterna. I ett läge dä statsmakterna försöker komma till rätta med inflationsproblemet är del enligl nämndens mening olämpligt att införa åtgärder som kan verka inflationsdrivande.

5.4--------------------------- Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen tillstyrker alt prisreglerings
avgifterna pä kväve höjs om det behövs för alt finansiera export eller annan
användning av spannmålsöverskottet. Vidare tillstyrks en höjning av prisregle
ringsavgiften på bekämpningsmedel i syfte att användningen skall minska och
utveckling av alternativa metoder stimuleras.

------- Lantbruksstyrelsen tillstyrker en höjning av miljöavgifter på

kväve och bekämpningsmedel under förutsättning att influtna medel

används för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, rådgivning och forskning. Vidare tillstyrker styrelsen gruppens förslag att miljöavgiften på bekämpningsmedel får samma konstruktion som prisregleringsavgiften, dvs. att avgiften anpassas så att den blir lika per hektar där bekämpningsmedel använts.

5.5----------------------- Skogsstyrelsen: Beträffande ökning av priser på handelsgödsel och

kemiska bekämpningsmedel sä kan inte SKS f. n. bedöma i vad mån dessa medel är de bästa för att uppnå uppsatta mål inom jordbruket. SKS konstaterar dock att gruppen inte gjort någon djupare analys av regionalpolitiska effekter av förslagen. Om risken är stor alt kombinerade skogs- och jordbruksföretag drabbas hårt med omfattande nedläggningar till följd bör differentierade avgifter m. m. övervägas.

Skogsmarksgödsling i norra och mellersta Sverige är en åtgärd som ligger helt i samhällets intresse eftersom den bl. a. möjliggör en ökad avverkning i en relativt nära framtid. Gödselmedel avsedda för skogsbruk bör därför inte belastas med höjdaavgifter.

5.6------------------------------ Statens livsmedelsverk: I fråga om tillförseln av kväve till åkermar
ken ansluter sig livsmedelsverket till arbetsgruppens slutsats, att en begränsning
kan vara nödvändig för atl avlasta redan nitratförorenade vattentäkter och för att

förhindra förorening av nu hotade vattenmagasin. Livsmedelsverket tillstyrker 85

därför de förslag till åtgärder som arbetsgruppen lagt fram för att minska kväve- Prop. 1987/88:128
gödselanvändningen. Bilaga 2

------- Beträffande bekämpningsmedel gör arbetsgruppen bedömningen att

det är ett viktigt konsumentintresse alt nedbringa resthalterna av sådana medel i jordbruksprodukter och dricksvatten så långt som möjligt. Livsmedelsverket, som instämmer i den bedömningen, vill för egen del framhålla följande. Även om det inte finns anledning anta att de resthalter av bekämpningsmedel som nu kan finnas i svenska jordbruksprodukter utgör några påtagliga hälsorisker för konsumenterna, är blotta förekomsten av rester av sådana ämnen i våra livsmedel en negativ egenskap för konsumenterna. Livsmedelsverket tillstyrker arbetsgruppens förslag till åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel.

När det gäller frågan om höjningen av miljöavgiften på bekämpningsmedel anser livsmedelsverket att det är angeläget alt pröva möjligheterna att differentiera avgiften så att de bekämpningsmedel som bedöms kunna medföra störst hälsorisker för konsumenterna — bl. a. vissa svamp- och insektsmedel — får en högre avgift än övriga bekämpningsmedel.

5.8 Statens jordbruksnämnd: [ Vad gäller avgifterna på handelsgödsel framhåller

jordbruksnämnden att en]-- kraftig höjning av avgifterna får många

negativa konsekvenser. Ett system för återbetalning måste utformas vilkel leder till ökad administration.

Ett ekonomiskt bättre sätt att ta bort överskottet är att stimulera annan lönsammare användning av överskottsarealen.

Försämrad produktivitet i jordbruket kan pä sikt medföra högre livsmedelspriser.

Minskad kvävegödsling leder lill sänkt produktivitet i växtodlingen. Om kväve-givan från början är optimal blir produklivitetsförluslerna förhållandevis små vid måttlig minskning av gödselgivan. Förlusterna blir dock allt större då gödslingen reduceras ytterligare eftersom minskningen i avkastning tilltar. Effekten på lönsamheten blir också beroende av företagens produktionsinriktning. Avgiften drabbar de företag hårdast som saknar stallgödsel och de som har stor odling av grödor med högt skördevärde. Produktivitetsförsämringen blir också störst i de bästa jordbruksbygderna.

Det är också troligt att en sjunkande proteinhall skulle medföra en ökad import av kvalitelsvete vilkel skulle leda till en motsvarande större export av svenskt vete.

Nedgången i proteinhall kan dock motverkas genom ökad proteinbetalning. Ökad proteinbetalning gynnar sorter som ger högre proteinhalt vid viss gödsling. Vid högre proteinbetalning kan det ocksä bli lönsamt atl ge en del av kvävet vid tiden för kärnbildningen då det har större effekt på proteinhalten.

Redan vid nuvarande avgiftsuttag har näringarna, främst skogsbruk och yrkes
mässig trädgårdsodling, framfört krav på individuell återbetalning till resp. för
brukare. Höjs avgiften kommer det med all sannolikhet att leda till förnyade krav
på individuell återbetalning. Individuell återbetalning skulle leda lill ökad adrni-
nistration och kontroll.--

Jordbruksnämnden har inget att erinra mot en viss höjning av avgifterna på

bekämpningsmedel. Lämpligt avvägda medverkar de lill en behovsanpassad än-

.... 86

vändning.

Höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel ökar dock kraftigt Prop. 1987/88:128 problemen med återföringen av medlen till sektorer utanför jordbruksprisregie- Bilaga 2 ringen. Vidare ökar risken för fusk. Bekämpningsmedel är förhållandevis enkla att föra in i landet utan atl erlägga avgift. Det gäller speciellt de nya s. k. låg-dospreparaten som säljs i små förpackningar. Vidare ökar risken att preparat som inte är avgiftsbelagda kommer att användas. Jordbruksnämnden har inget att erinra mot att miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel höjs enligt förslaget och alt de medel som tas in används för alt sfimulera miljövårdande åtgärder i jordbruket. Kraftiga avgiftshöjningar ger dock motsvarande negativa effekter som uppkommer vid höjning av prisregleringsavgiften.

5.9 Jordbmksnämndens konsumentdelegation: Det eventuella behovet

av avgiftshöjning får prövas när kostnaderna för de miljöförbättrande åtgärderna beräknats.

KD kan i och för sig tänka sig atl prisregleringsavgiflen på kvävegödsel och bekämpningsmedel används som styrmedel för att påverka intensiteten i jordbruket. Enligt KD:s mening har gruppen dock i alltför hög grad inriktat sig på just detta instrument.

5.11 Sveriges geologiska undersökning: Åtgärder som syftar till att gene
rellt minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel (som t. ex. de i
belänkandet föreslagna höjda avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsme
del) har således liten effekt jämfört med om insatserna (i form av rådgivning
och/eller restriktioner) koncentreras till de områden som har hög sårbarhet. I
många fall är landskapels variabilitet sådan all det kan vara fråga om områden på
storleksnivån gård, skifte eller t. o. m. del av skifte.

5.13--------------------- Domänverket: I betänkandet diskuteras en höjning av nuvarande

prisreglerings- och miljöavgifter på handelsgödselmedel som en tänkbar åtgärd
för att minska gödselmedelsanvändningen i jordbruket. Gödselmedelsanvänd
ningen i skogsbruket nämns inte i utredningen varför

Domänverket förutsätter att gödselmedel som används på skogsmark inte kommer atl beröras. Beträffande de administrativa åtgärder, som krävs för alt undanta skogsmarksgödslingen från avgiftshöjningar ansluter vi oss till det av SCPF (remissvar) framlagda förslaget.

Vi vill samtidigt påtala alt en höjning av avgifterna av den storleksordning som diskuteras i utredningen skulle, om den berörde skogsmarksgödsling, reducera Domänverkets gödslingsprogram påtagligt.

--------- En höjning av avgifterna skulle därtill motverka skogsbrukels ambi
tion att gå över till miljövänligare men dyrare gödselmedel, vilket vi finner
ologiskt.

5.14 Statskontoret: Den av utredningen föreslagna höjningen av miljöavgiften
får ses som ett första steg på en lång och besvärlig väg mot en omformning av det
svenska jordbruket. En sådan höjning torde främst vara till gagn för miljön och i
sista hand komma att betalas av livsmedelskonsumenterna. Vi är tveksamma till
den typen av avgifter. Om därtill jordbruket kompenseras för avgifter vid prissätt
ningen på spannmål får en sådan avgifl troligen ingen effekt alls. °'

5.17 Statens naturvårdsverk: Vid en höjning av avgifterna diskuteras Prop. 1987/88:128

enbart kvävet. Naturvårdsverket menar att även fosforn bör finnas med i dis- Bilaga 2 kussionen. Orsaken är att ett höjt fosforpris medför bättre utnyttjande av stallgödseln. Miljöeffekten blir därför väsentligt större än vad enbart en höjning av kväveprisel innebär.

5.19------------------------------ Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen, lantbruksslyrelsen

och naturvårdsverket har i förslag till handlingsprogram för att minska hälso- och miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel anvisat hur användningen kan halveras inom 5 år. Höjda avgifter på bekämpningsmedel enligt utredningens förslag bör, om de genomförs, verka i samma riktning. Bekämpningsmedlens ekonomiska konkurrenskraft är dock, som utredningen framhåller, sädan att avgiftshöjningen inte med säkerhet leder lill nämnvärd minskning av förbrukningen.

5.20-------------------------- Statens energiverk: Verket saknar en större översyn av den svenska

jordbrukssektorn i anslutning till analysen av åtgärder för att minska det svenska spannmålsöverskottet — en översyn som också skulle rymma konsekvenserna för samhället utanför jordbrukssektorn. Expertgruppen redovisar atl de svenska jordbruksföretagen är relativt okänsliga för prishöjningar på viktiga insatsvaror för produktionen. Enligt verkets uppfattning stärker detta argumenten för en översyn av bäde administrativa och ekonomiska styrmedel i jordbrukssektorn. Expertgruppen har inte heller analyserat hur ett förändrat pris på spannmål skulle påverka användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel.

Statens energiverk finner inte att utredningen ger verket anledning att frångå tidigare redovisade uppfattningar. Behovet av mer ofattande samhällsekonomiska analyser och en analys av samordningen mellan ekonomiska och administrativa styrmedel inom jordbrukssektorn kvarstår. Detta gäller även behovet av en anpassning av de använda styrmedlen till övriga berörda samhällssektorer, bland dem energisektorn.

5.21--------------------------------- Forskningsrädsnämnden: Nämnden tar inte ställning till om de

föreslagna höjningarna på priset på handelsgödsel är rätt metod eller om nivån är rätt avvägd.

5.23---------------------------------- Statens maskinprovningar: Enligt Maskinprovningarnas uppfatt
ning är del inte tillfredsställande atl del inom ramen för nuvarande regelverk för
fördelning av miljöavgifterna på bekämpningsmedel och konstgödsel inte går att
finansiera projekt för utveckling och provning av t. ex. från miljösynpunkt effek
tivare spridare. Om delar av miljöavgifterna kunde disponeras för teknisk ut
veckling och opartisk provning skulle odlarna kunna erbjudas metoder och
utrustning, som gör det möjligt att minska mängden gödsel- och bekämpnings
medel på kortare tid än vad som nu kan förväntas.

5.24------------------------------------ Sveriges lantbraksuniversitet: Utredningen har konstaterat

att avgifter på handelskväve är elt trubbigt redskap. Därför blir förslaget om en viss avgiftshöjning i preventivt syfte och som finansieringskälla för forskning, rådgivning och olika stimulansåtgärder mycket tveksamt och orättfärdigt.

Sveriges lantbruksuniversitet anser atl spannmälsöverskottet bäst löses med Prop. 1987/88:128 andra metoder än avgifter på handelsgödsel och kemiska medel. Framför allt bör Bilaga 2 alternativa användningar av spannmålsarealen utvecklas.

5.25 Skogs- och jordbrukets forskningsråd:---------------------- Förslaget alt öka kostnaderna för lätllösliga kvävegödselmedel medför atl alternativ till dessa exempelvis stallgödsel får ett högre värde. Härmed uppnås positiva miljöeffekter.-------------------

5.26 Länsstyrelsen i Stockholms län:- En omställning av jordbruket

------- kräver en samordning av de ekonomiska, administrativa m. fl. medlen

och en uttalad viljeinriktning inom jordbrukspolitiken. Höjda miljöavgifter kan användas för atl stimulera denna omställning förutsatt att de influtna avgiftsmedlen i sin helhet återgår till jordbruket. Det är viktigt atl de ekonomiska förutsättningarna för jordbrukarna — speciellt i skogs- och mellanbygder — inte försämras så alt driften måste läggas ner.

5.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: När det gäller avgifter pä handelsgödsel och bekämpningsmedel anser länsstyrelsen all intäkterna oavkortat skall återgå till jordbruket för forskning, rådgivning och stimulans av miljövårdande åtgärder och miljövänligare produktion. Därmed torde man också skapa ekonomiska motiv för att i ökad grad utveckla en produktionsteknologi som är miljövänligare. Avgifterna på bekämpningsmedel och slråförkortningsmedel bör anpassas lill medlens verkliga behov saml riskerna och omfattningen av deras miljöeffekter. Det bör ytterligare övervägas om inte en kvotering av handelskvä-vemedel kan vara etl lämpligt kompletterande styrmedel i anslutning till en utbyggd rådgivning.

5.28 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Enligl länsstyrelsens bedömning

finns i dag inte något användbart alternativ till avgifter som styrmedel för handelsgödselanvändningen. Länsstyrelsen tillstyrker därför den av arbetsgruppen föreslagna avgiftshöjningen på handelsgödselkväve i syfte att förstärka de ekonomiska motiven för en bättre hushållning med växtnäringen. En sådan åtgärd medför en tämligen liten sänkning av den ekonomiskt opfimala kvävegivan, men den ger samtidigt möjligheter alt använda influtna medel lill andra miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

Ökade priser på handelsgödsel medför också etl effektivare utnyttjande av stallgödseln vars värde stiger i motsvarande grad. Från miljöskyddssynpunkt är delta särskilt angelägel eftersom brister i slallgödselhanteringen har stor belydelse för jordbrukets miljöpåverkan.

--------- Länsstyrelsen anser atl miljöavgiften på bekämpningsmedel bör rela
teras till dosen på samma sätt som nu gäller för prisregleringsavgiften.

5.29---------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Arbetsgruppen har föreslagit att

miljöavgiften på handelsgödselkväve höjs. Om avgiftshöjningen genomförs vill länsstyrelsen, i likhet med arbetsgruppen, betona att avgifterna i sin helhet skall ålergä lill jordbruket för miljövårdande åtgärder.

Det kan resas flera invändningar mot en generell prishöjning på handels- 89

gödselkväve som ett medel att komma tillrätta med spannmålsöverskottet och Prop. 1987/88:128 miljöproblemen. En prisökning påverkar inte enbart användningen av handels- Bilaga 2 gödsel i de områden där kväveullakningen är omfattande. Även andra grödor som kvävegödslas påverkas. Jordbruksföretag med låg vinstmarginal kan komma att läggas ner med en minskad sysselsättning som följd.

5.30-------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: En ökad avgift på kvävegödselmedel

skulle tillsammans med andra åtgärder kunna vara en åtgärd på vägen

mot målet att lösa miljö- och överskottsproblemen. I betänkandet saknas dock enligt länsstyrelsen ett tillräckligt underlag för alt bedöma hur stora effekter på kväveullakningen en avgiftshöjning ger i olika jordbruksregioner och vilka de ekonomiska konsekvenserna blir för enskilda jordbrukare.

Ett ökat pris på handelsgödselkvävet medför atl stallgödselns värde ökar.
Detta bör ge större ekonomiska förutsättningar för en bättre hantering och
nyttiggörande med minskat kväveläckage som följd.

I betänkandet föreslås en princip alt influtna avgiftsmedel i sin helhet skall återgå till jordbruket för miljövårdande åtgärder. Som exempel på sådana ätgärder anges odling av fånggrödor och alternativa odlingsformer. Länsstyrelsen delar denna uppfattning men vill särskilt peka på att också andra miljövårdsåtgärder inom jordbruket bör stimuleras genom bidrag t. ex. utbyggnad av gödselvårdsanläggningar för att kunna lagra hela årsproduktionen av stallgödsel, utveckling av bättre spridningsmetoder för stallgödsel och odling av energi- och proteingrödor.

5.31------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: En ökning av avgifterna på handels
gödsel skulle emellertid öka stallgödselns konkurrenskraft och motivera utbygg
nad av lagringsmöjligheterna och övergång till vårspridning av gödseln. Det är
således prishöjningens sidoeffekter snarare än dess direkta inverkan på avkast
ningen och kväveullakningen som skulle utgöra motivet. Man måste dock vara
klar över att handelsgödselns betydelse som produktionsfaktor skiljer sig avsevärt
mellan företag och att detta skapar svårigheter när det gäller att återföra dessa
medel till jordbruket pä ett rättvist sätt. Länsstyrelsen tillstyrker i vart fall en
måttlig ökning av miljöavgiften på handelsgödsel.

5.34---------------------------- Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I syftet att förbättra miljön och

samtidigt sänka produktionen kommer avgifter på kemikalier och handelsgödsel kombinerat med ett arealbidrag vara ett verksamt medel.

5.35---------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: En generell höjning av prisregle
ringsavgifter och miljöavgifter på handelsgödsel, kväve och kemiska bekämp
ningsmedel är dock en åtgärd som jordbrukare i Norrbottens län inte bör drabbas
av.

----- Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att dessa avgifter samt den

eventuella höjningen av avgifterna återförs till länels jordbrukare. Detta kan ske
genom en höjning av Norrlandsstödet eller på annat sätt. Hittills har den miljöin-
riktade rådgivningen enbart kommit jordbrukare i de intensiva jordbruksbyg
derna till dd. 90

5.36---------------- Agrifack: Orimligt höga avgifter på växtnäring och bekämpnings- Prop. 1987/88:128

medel kan leda till en kvalitetsmässigt sämre produkt; låg proteinhall, bildning av Bilaga 2 mykotoxiner etc.

I sin tur kan det medföra ett ökat importbehov av t. ex. kvalitelsvete, samt ökade kvantiteter undermålig vara som skall omsättas på utlandsmarknaden.

Dessutom drabbar en höjning av produktionskostnaderna uteslutande den enskilda jordbrukaren som redan nu är ekonomiskt hårt pressad.

Om riksdagen ändå beslutar om avgifter på kvävegödsel- och bekämpningsmedel anser Agrifack att de oavkortat skall föras tillbaka till jordbruket.

Jordbrukets negativa andel i miljövårdsfrågorna torde på sikt till inte oväsentlig del kunna åtgärdas genom pedagogiskt riktigt tillrättalagd information, samt t. ex. bidrag för gödselvårdsanläggningar m. m. och inte genom avgifter som expertgruppen föreslår.

Utredningens förslag bör vila för att ytterligare erfarenhet av effekten av redan beslutade åtgärder skall erhållas. Näringen bör ges visst andrum för anpassning och dess kreativa förmåga att finna nya alternativ till traditionell spannmålsodling bör ges tid att verka. Ytterligare höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör i avvaktan på dessa erfarenheter anstå eller avföras helt från dagordningen.

5.37-------------------------------------- Landsorganisationen i Sverige: LO avstyrker gruppens förslag om

en höjning av miljö- och prisregleringsavgifterna för kväve och kemiska bekämpningsmedel. Avgifterna skall användas till att finansiera spannmålsöverskottet samt vissa rådgivnings- och forskningsinsatser. LO anser att man kan använda prissättningen på spannmål för alt uppnå dessa mäl. Priset på spannmål påverkar också miljön. Om spannmålspriserna sänks blir det mindre lönsamt att använda stora insatser av handelsgödsel och bekämpningsmedel för att åstadkomma stora skördar.

5.38-------------------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser att utredningens

förslag till höjda miljö- och prisregleringsavgifter på handelsgödselkväve är ett alltför trubbigt instrument för att åstadkomma önskad effekt. Det krävs mer selektiva och varierade metoder, anpassade efter lokala förutsättningar. TCO konstaterar samtidigt att det också är angeläget att komma till rätta med felaktig hantering av stallgödsel och de miljöeffekter som följer av detta.

Det är också angeläget.att stimulera minskad användning av kemiska bekämpningsmedel. Därför tillstyrker TCO förslaget till höjda miljö- och prisregleringsavgifter på kemiska bekämpningsmedel.

5.39 Familjejordbmkaraas riksförbund: Vi anser att kväveavgifterna inte fun
gerar som styrmedel för atl nå det avsedda kombinerade produktions- och miljö
målet. Kväveavgifter är ingen bra finansieringsform. Vi har redan prisförhållan
den som uppmuntrar till ekologisk effektivitet. Tekniskt vore det bättre med en
neutral finansiering genom budgetmedel eller modifierad prissättning på spann
mål (tvåpris).

Kväveavgifterna har några stora nackdelar:

Alla kvävegödslade grödor får bidraga till spannmålens finansiering, bland
dessa flera önskade ersättningsgrödor. 91

vi får en tendens mot minskad proleinhall i spannmålet, vilket försvårar dess Prop. 1987/88:128
användning både hemma och för export. Bilaga 2

Svenska jordbrukare får hårdare villkor än andra jämförbara länders, vilket försvårar utvecklingen av nischprodukter för export.

Stora avgifter kan medföra betydande administrativa problem med återbetalning.

5.40------------------------------------- Handelns samarbetsorgan i jordbmksfrågor: Att med generella

avgifter fördyra handelsgödselkvävet för att därigenom minska användningen
och avkastningen är knappast någon lämplig väg att minska den totala spann
målsproduktionen. -

----- För vår del mäste vi bestämt avstyrka höjda avgifter. Generella avgifter

är inte elt effektivt medel för att komma till rätta med övergödsling och över
driven eller felaktig användning av bekämpningsmedel.

5.41------------------------------ Hushållningssällskapens förbund: Betänkandet redovisar inget

som talar för att höjda avgifter på handelsgödsel resp. bekämpningsmedel skulle minska spannmålsöverskottet eller medföra minskad förorening av vattenområden. Däremot innebär höjda avgifter på produktionsmedel dyrare livsmedel eller sämre lönsamhet för lantbrukarna. Förbundet motsätter sig därför helt de föreslagna avgiftshöjningarna.

5.42---------------------- Kooperativa förbundet: Då effekterna av en avgiftshöjning kan

bedömas få en marginell effekt på förbrukningen av kvävegödsel och då KF icke bedömer finansieringsformen som ändamålsenlig ur konsumentsynpunkt avstyrker KF förslaget om höjd avgift för atl öka prisregleringsmedlen. Förslaget har även en inflationsdrivande effekt vilket också talar emot avgiftshöjningen.

----- Miljöavgifter har i dag enligl KF:s uppfattning en annan karaktär än

den tidigare föreslagna prisregleringsavgiften då avgiften inte skall kunna åberopas vid prisförhandlingarna. KF tillstyrker i princip utredningens förslag att höja miljöavgiften enär denna typ av avgift borde ulgöra en betydligt större stimulans till alt minska förbrukningen av kvävegödsel än prisregleringsavgiften. KF finner dock en brist i utredningen genom att inte de föreslagna avgiftshöjningarna preciseras.

För atl minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och stimulera lill alternativ inom växtskydd och ogräsbekämpning föreslår gruppen atl miljö- och prisregleringsavgiflerna på kemiska bekämpningsmedel höjes generellt. Förslaget är av principiell natur eftersom inga prishöjningsförslag anges. Gruppen anser dock att såväl avgiftsnivån som användningen av influtna medel bör avvägas på samma sätt som beträffande handelsgödselkväve. KF har samma syn på dessa förslag som beträffande förslagen gällande kvävegödselmedel.

5.43------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: Den föreslagna generella minskningen

av användningen av handelsgödselkväve anser LRF vara omotiverad, bl. a. mot bakgrund av den sedan några år pågående nedgången i kväveanvändningen. De av miljöskäl motiverade skälen för en minskning av kväveanvändningen varierar

starkt i olika områden, varför selektiva åtgärder är effektivare. Vägledande bör 92

samfidigt vara alt livsmedlen inte onödigtvis skall fördyras av åtgärder som inte är Prop. 1987/88:128
nödvändiga med tanke på livsmedelskvalitet och miljö. Bilaga 2

Den föreslagna höjningen av avgifterna och därmed av handelsgödselpriset
torde regionalt ge varierande effekter inom växtodlingen.

------- LRF lar bestämt avstånd från eventuella höjningar av miljöavgifter

och prisregleringsavgifier på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I stället förordas en ökad satsning på rådgivning och försöksverksamhet samt åtgärder som direkt riktas mot de regionall avgränsade problemområdena.

--------- LRF vill kraftigt understryka alt jordbrukels och speciellt spann
målsodlingens ekonomiska situation är starkt pressad, varför utrymmet för ytter
ligare kostnadsökningar är obefintligt. Höjda miljöavgifter måste därför tas ut på
marknaden och därmed leda till höjda konsumentpriser.

5.44---------------------------------------------- Samarbetsgruppen för alternativ odling: — Vi delar uppfattningen att

höjda avgifter införs på de insatsmedel som driver på ökad överproduktion och miljöbelastning. Prishöjningen skall gå tillbaka till näringen och betala överskottet.

------- En radikal höjning påskyndar mycket snabbi omläggningen av

svenskt jordbruk. Inte på så sätt alt höjda avgifter på kväve medför sänkning av

spannmålsöverskottet , utan atl innan den effekten uppnås blir det direkt

lönsamt att gå över lill annan odlingsform. Det blir lönsamt att odla sitt eget
kväve.-----

------- SAO har nu i flera år drivit kravet på att genom avgifter belasta de

insatsmedel som driver pä ökad överproduktion och miljöbelastning. På detta sätt kan man stödja och göra del lönsamt för de företag som lägger om till en bättre miljö- och resurshushållning i sina odlingsmetoder.

Ju högre avgifter som införs på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel
som införs, ju mer företagsekonomiskt attraktiv blir alternativ odling.

En ytterligare effekt blir att det blir ganska enkelt att uppnå målet att halvera bekämpningsmedelsanvändningen.

5.45------------------ Svalöf AB: Kortsiktigt kommer ökade ekonomiska bördor främst

att drabba berörda odlare, men på längre sikt överförs dessa till konsumentledet. Det gäller således atl väga positiva effekter för miljön och samhället i stort mot en negativ påverkan för den enskilde odlaren. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att se dessa frågor i ett utvecklingsperspektiv. Beslut om höjda avgifter på produktionsmedlen måste paras med beslut om ökade resurser för utveckling av produktionsteknik och produktionsmedel. Prakfiskt innebär detta en utveckling av odlingssystem och sortmalerial inom jordbruk och trädgård, som medför ett minskat läckage och om möjligt oförändrad odlingsekonomi vid lägre insatser av gödselmedel och växtskyddsmedel.

5.46---------------------------------------------------- Leverantörsföreningen för lantbruksmaskiner: Vi förordar

en minskning av "proteinbelöningen", så att man får en naturlig motivation hos den enskilde lantbrukaren att minska kväveanvändningen, hellre än kraftiga prishöjningar på kväve, vilket ju av gruppen framhålls som en osäker väg.

____ 93

5.47------------------------------------------------------ Svenska cellulosa- och pappersbmksföreningen: Höjda gödselme- Prop. 1987/88:128

delsavgifier slår omedelbart igenom i skogsgödslingskalkylerna med försämrad Bilaga 2
lönsamhet som följd.--

------- Minskad skogsgödsling måste följas av sänkt avverkning för alt såväl

kompensera direkt bortfall av de framgödslade volymerna som en ökad ransonering av den äldre skogen. En sådan utveckling är inte önskvärd vare sig ur samhällets eller skogsnäringens synpunkt.

5.48----------------------------------------- Svenska fabriksarbetareförbundec Enligt förbundets uppfattning

är resultatet av en sådan i och för sig måttlig prisökning som föreslås i betänkandet svårt att överblicka med hänsyn bl. a. till de stora regionala variationer i jordbrukels inriktning och omfattning som beskrivs i utredningen.

------- Förbundet anser det viktigt att framhålla att den totala förbrukningen

av handelsgödsel i Sverige har minskal under senare år. Kväveförbrukningen är avsevärt lägre hos oss än i flertalet västeuropeiska länder.

Den föreslagna prishöjningen på kväve kan bara förväntas påverka spannmålsöverskottet marginellt. Om incitament kan skapas för all förändra markanvändningen och djurhållningen kan delta, förutom de positiva effekterna på miljön, också förbättra balansen i spannmålsodlingen.

------- Mot bakgrund av de ovan beskrivna förhållandena avvisar Svenska

Fabriksarbetareförbundel bestämt de föreslagna avgiftshöjdningarna.

5.49- Svenska kommunförbundet: [Förbundets styrelse fillstyrker atl]
miljö- och prisregleringsavgiflerna på kemiska bekämpningsmedel

höjs generellt och väsentligt.

------- priset på handelsgödsel och kväve ökas ytterligare för all genom

avgifter ge incitament till en bättre hushållning med växtnäring, saml att de på så sätt influtna medlen bör användas inom jordbruksprisregleringen.

5.50-------------------------------------- Svenska lantarbetareförbundet: — Förbundet motsätter sig en gene
rell höjning av reglerings- och miljöavgifterna som ett styrmedel för minskning av
såväl miljöföroreningar som minskning av spannmålsproduktionen. En drastisk
höjning av kväveavgifterna skulle främst i mellanbygderna kunna få effekter för
sysselsättningen, i första hand då för den anställda arbetskraften. En lägre lön
samhet skulle på sikt ocksä medföra nedläggning av jordbruk, vilket i sin tur
motverkar satsningarna på en levande landsbygd och ett öppet landskap.

Enligt förbundets mening har arbetsgruppen i sitt arbete i mycket liten utsträckning beaktat de negativa effekterna av kväveavgifter och därmed minskad intensitet i odlingen.

■----- På samma grunder som redovisats för kvävet avstyrker förbundet en

generell höjning av avgifterna på kemiska bekämpningsmedel. Användning av
kemiska bekämpningsmedel kan vara nödvändig i vissa odlingar, om det skall
vara möjligt atl med rimlig lönsamhet bedriva dessa.

5.51 Svenska naturskyddsföreningen: En minskad användning av kvävegödsel —
och kemiska bekämpningsmedel — kan åstadkommas på olika sätt. SNF före
språkar en kombination av kraftigt höjda priser (genom höjning av miljö- och
regleringsavgifterna) och en utökad rådgivning. 94

5.52 Sveriges fiskares riksförbund: [Förbundet] tillstyrker förslaget om Prop. 1987/88:128

att handelsgödselanvändningen skall minska med minst 30 "Jo. Vi lillstyrker också Bilaga 2 förslaget om att öka kostnaderna för användning av kväve.

--------- [Förbundet] tillstyrker också atl förslaget om att mängden bekämp
ningsmedel kraftigt mäste reduceras. Miljöavgiften på bekämpningsmedel måste
förändras sä att lägdospreparaten fördyras i proportion till effektiviteten.

5.53------------------------------- Sveriges industriförbund avvisar förslaget om ytterligare höjning av

miljö- och prisregleringsavgiflerna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Industriförbundet finner det mer naturligt att dessa avgifter avskaffas.

För Industriförbundet är del en främmande tanke alt lösa ett strukturproblem
inom en gren av näringslivet genom att medvetet sänka produktiviteten.

5.54--------------------------------------- Sveriges kemiska industrikontor: Ingen saklig grund [finns] föratt

användningen av växtskyddsmedel generellt bör minskas av hänsyn till miljön. Därmed finns heller ingen anledning för att dessa medel skall beläggas med miljö-och regleringsavgifter.

--------- Användningen av handelsgödsel har redan nu i vårt land en nedåt
gående trend. Ytterligare avgiftshöjningar kan bli negativa för svenskt jordbruk
och den industri som är anknuten därtill.

------- Att lägga avgifter på handelsgödsel, när orsaken till urlakning — då en

sådan förekommer — mera torde vara att söka i hanteringen av stallgödsel, förefaller olämpligt. Att beskatta en vara för eventuella ofullkomligheter i användningen av en annan vara torde i varje fall te sig fiskalt oetiskt.

5.55------------------------------------------- Sveriges livsmedelsindustriförbund: SLIM anser, all det inte kan

vara rätt åtgärd att i ett läge med stort spannmålsöverskott utöka finansieringsunderlaget för en stor spannmålsproduktion, om man vill reducera spannmålsöverskottet. Avgifterna stimulerar i stället spannmålsproduktionen genom atl spannmålsproducenterna får tillbaka mer än de själva betalat i avgifter, och avgifterna motverkar därmed sitt eget syfte. Andra grödor utan överskott (sockerbetor) och grödor med egenfinansierade överskott (oljeväxter) drabbas däremot orättmätigt av ökade kostnader för att finansiera spannmålsöverskottet. Principen för all jordbruksproduktion bör enligt SLIM vara att varje gröda skall bära sina egna kostnader, dvs. sektorsvis ekonomi.

------- Det är en brist i utredningen, att man i sä hög grad har koncentrerat sig

på ökade avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel som styrmedel för att
minska intensiteten i jordbruket och undvikit alt beräkna och analysera effekter
na av ett sänkt spannmålspris pä användningen av kvävegödselmedel, på spann
målsöverskottet samt pä produktion och konsumtion av animalier.

------- SLIM vill med hänvisning till vad som ovan anförts avvisa förslaget

om ytterligare höjning av miljö- och prisregleringsavgifterna på handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel. Syftet bör i stället vara atl avskaffa dessa avgifter.

5.56----------------------------------------- Trädgårdsnäringens riksförbund: Det torde framgå av vad för
bundet här framfört att varje nytt förslag om höjda regleringsavgifter på handels- 95

gödsel och bekämpningsmedel därmed måste avvisas. Beträffande ut- Prop. 1987/88:128

redningens överväganden och förslag om en höjning av miljöavgifterna på kväve Bilaga 2
och bekämpningsmedel baserar sig dessa huvudsakligast på intensitets- och ur-
lakningsproblemen inom det areella jordbruket. Frågeställningarna berör därför
inte i någon väsentlig grad den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Pä samma grun
der som framförts ovan beträffande regleringsavgifterna måste förbundet för den
yrkesmässiga trädgårdsodlingens del avvisa förslagen. .

5.57 W. Weibull AB:--- Kvalitetsfrågan [måste] noga beaktas innan förslag, som kan leda till minskad kvävegödsling i veteodlingen, framlägges.

5.58 Småbmkare i Väst:-- Småbrukare i Väst vill ha en miljöavgift på

konstgödsel på 1(X) "lo pä försäljningsvärdet vilkel med nuvarande användning
ger ca 1,5 miljarder kr. som skall återföras i sin helhet, i form av brukarbidrag, lill
de odlare som går över till en biologisk odling. Det blir etl effektivt styrinstrument
där avgörandet läggs i händerna på den enskilda jordbrukaren.

6 Selektiva miljöförbättrande åtgärder.

Restriktion i växtodlingen i speciellt känsliga områden

6.3 Statens pris- och kartellnämnd: Arbetsgruppen anser att inom områden som är särskilt känsliga ur utlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel kan olika former av restriktioner för växtodlingen behövas. Nämnden delar denna bedömning och vill samtidigt framhålla alt s. k. alternativ odling synes särskilt lämplig inom sådana områden. Man kan därför överväga om "alternativförelag" bör få särskilt stöd inom sådana områden.

6.4 Lantbmksstyrelsen:- Lantbruksslyrelsen delar uppfattningen att doserna vid ogräsbekämpning kan sänkas.-----

Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen alt en utbyggd varningsverksamhet, förbättrade prognosmetoder och utökad rådgivning leder till en bättre behovsanpassning av bekämpningsmedelsanvändningen. Liksom avseende växtnärings-och ogräsmedelsanvändningen återstår dock många frågor att lösa. Styrelsen understryker därför vikten av att fortsatta satsningar görs på forskning och försök inom detta område.

Betänkandet belyser miljöeffekterna av ändrad markanvändning myckel knapphändigt. Enligl styrelsens mening finns här myckel intressanta effekter all belysa.

Betänkandet fastslär att i den utsträckning alternativa odlingsformer ökar i omfattning kommer jordbrukets negativa miljöpåverkan att minska. Enligl lantbruksslyrelsen uppkommer det även inom de alternativa odlingsformerna miljöproblem. Dessa är till viss del av annan karaktär och ej nämnvärt studerade.

Beträffande bekämpningsmedlen uppstår givetvis ej problem med restsubstan-
ser eller påverkan av yttre miljö inom alternativ odling eftersom man inte an- 96

vänder bekämpningsmedel. Avstår man från atl använda bekämpningsmedel Prop. 1987/88:128 uppstår dock betydande svårigheter att bemästra vissa skadegörare som i sig kan Bilaga 2 utgöra ett miljöproblem genom t.ex. toxinbildning, damning eller oaptitliga skador.

När det gäller växtnäring försöker man inom den alternativa odlingen att klara försörjningen genom stallgödsel och baljväxtodling. Stallgödselanvändningen inom alternativ odling torde vara lika problemfylld som motsvarande användning inom konventionell odling. Alt samla kväve genom baljväxtodling innebär betydliga kväveläckagerisker. Inom alternativ odling används som regel träda för ogräsbekämpning. Trädesbruk innebär betydande risk för ett ökat kväveläckage. Genom vallodling, höstsådda grödor, fånggrödor m. m. kan kväveläckaget minskas. Detta gäller inom såväl alternativ som konventionell odling.

Då det förväntas atl den alternativa odlingen kommer att öka är det viktigt att även miljöproblemen inom dessa odlingsformer studeras. Detta bör där så är möjligt och relevant omfattas av de projekt som avser att utveckla de alternativa odlingsformerna.

6.9 Statens jordbmksnämnds konsumentdelegation: Av det framlagda

materialet drar KD, liksom arbetsgruppen, den slutsatsen atl varken miljöproblemen eller spannmålsöverskottet kan elimineras med en enda åtgärd och att i stället en rad olika styrmedel måste sättas in.

KD lillstyrker gruppens förslag om vissa åtgärder, såsom stimulans till odling
av s. k. fånggrödor och alternativa odlingsformer. KD kan acceptera atl dessa
finansieras genom inflytande miljöavgifter.

6.15 Riksrevisionsverket:- Vad gäller kväveläckaget har arbetsgruppen i

allmänna termer pekat på möjligheten att vidta administrativa åtgärder som begränsar växtodlingen i vissa områden. RRV anser att miljöskyddslagens bestämmelser som gör del möjligt att peka ut och vidta åtgärder i särskilt föroreningskänsliga områden t. ex. Laholmsbukten utgör en mer framgångsrik väg att komma till rätta med kväveproblemen än generella avgiftshöjningar på handelsgödsel. Arbetsgruppen borde enligt RRV ha försökt anknyta sina överväganden och förslag till det miljöskyddsarbete som pågår i dessa områden.

6.17 Statens naturvårdsverk: Arbetsgruppen föreslår atl bidrag införs

för att stimulera bl. a. odling av fånggrödor och alternativa odlingssystem. Bidragen skulle finansieras med höjda avgifter på handelsgödsel kväve.

Naturvårdsverket instämmer i att åtgärder av delta slag behöver stimuleras.
Detta bör dock ses i elt större sammanhang.

För alt uppnå positiva miljöeffekter i jordbruket är det också nödvändigt atl öka anslagen för bidrag lill naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.

Miljöeffekterna av en minskad produklionsinlensitet behöver vidare följas upp genom en utvidgad recipientkontroll. Det särskilda anslaget för recipientkontroll i jordbruket behöver därför förstärkas.

Det finns flera skäl för atl genomföra en kursändring inom jordbruket, bl. a.

— spannmålsöverskottet

— utlakningen av växtnäring "'

7 'Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

— störningar på fauna, flora och vattenmiljö från kemiska bekämpningsmedel Prop. 1987/88:128

— utarmning av växt- och djurliv lill följd av landsbygdsförändringar (vilket Bilaga 2 innefattar bäde skogsplantering på åker, invandring av sly, nedlagda gårdar,

skolor och serviceanläggningar etc, vilket tillsammans minskar diversiteten i landskapet).

Naturvårdsverket anser att en konsekvent kursändring kräver en helhetssyn på jordbruket. Riksdagen har i del senaste jordbrukspolifiska beslutet fört upp miljömålet bredvid de andra delmålen. Produktions- och miljömål måste sålunda integreras från början.

Jordbrukaren som företagare måste för sin planering ha långsiktiga rikfiinjer att arbeta efter. Ändringar i djurhållningen är särskilt långsikfiga. När man nu med hänsyn till överskoltssituationen måste göra radikala förändringar, är del sålunda nödvändigt att kursändringen sker så atl både livsmedelsproduktionen, miljön och jordbruksförelaget beaktas.

Det är naturvårdsverkets erfarenhet att miljömedvetenheten hos jordbrukaren har ökat betydligt de senaste fem åren. LRF:s eget miljöprogram är elt uttryck för delta.

Det fordras styrmedel för att genomföra en kursändring. Dessa styrmedel måste ge jordbrukaren incitament till att minska spannmålsproduktionen och alt införa t. ex. ökad vallodling, odling av energigröda eller annan gröda som minskar spannmålsöverskottet och har lång vegetationstid. Skogsplantering kan komma att ske med lövskog, barrskog eller blandskog alltefter de naturliga förutsättningarna, men med beaktande av ortens naturvärden.

Denna kursändring har delvis redan påbörjats. Programmet Omställning 90 som utgår från Rapport nr 3 från spannmålsgruppen (Ds Jo 1987:2) är elt led i detta skeende. Naturvårdsverket anser emellertid att kursändringen behöver styras målmedvetet, bl. a. genom införande av ekonomiska styrmedel. Enbart "mjuka" styrmedel av typ rådgivning kan inte förväntas ge effekt på den korta tid som är aktuell.

Naturvårdsverket föreslår att lantbruksslyrelsen ges i uppdrag att ta fram nya allmänna råd för livsmedelsproduktionen med beaktande även av miljöfrågorna. Ekonomiska styrmedel behöver då finnas tillgängliga.

En kursändring inom jordbruket för med sig bl. a. följande konsekvenser:

— produktiviteten inom växtodlingen för exportgrödorna bör frysas under en övergångstid

— ytterligare satsning på att få fram grödor resp. användning av befintliga grödor för nya ändamål krävs

— styrmedel för anpassning av skogsplantering på före detta åkermark tillskapas

— en bred information till alla berörda parter fordras för att presentera den beslutade kursen för jordbruket.

6.19 Kemikalieinspektionen: — Kemikalieinspektionen anser emellertid atl

----- ansträngningar måste göras för alt minska kemikaliebelastningen på

miljön. Målsättningen på lång sikt bör vara att få ett jordbruk på biologisk grund

och inte ett som baseras på kemikalier. 98

6.23---------------------------------- Statens maskinprovningar: Med tillfredsställelse finner Maskin- Prop. 1987/88:128

provningarna att expertgruppen nämner möjligheterna att begränsa växtnärings- Bilaga 2

läckage — inte enbart kväve utan även fosfor och kalium — frän svenska åkrar genom att odla mer vall och höstsådda grödor dvs. genom all konsekvent tillämpa den beprövade metoden med balanserade växtföljder. Enligt Maskinprovningarnas uppfattning borde dessa fakta betonats starkare än vad som nu skett. Från miljösynpunkt borde vall och höstsådda grödor dessutom värderas högre än vad som nu är fallet.

6.24------------------------------------ Sveriges lantbraksuniversitet: En ändrad produktionsinriktning

bör ses pä lite längre sikt där olika stimulansåtgärder måste till i ett inledningsskede. Målet bör vara vegelationsklädd mark under så stor del av året som möjligt. Fänggrödor måste finnas på utlakningskänsliga jordar. Andelen höstsäd och perenna växter måste ökas. Nya fleråriga grödor måste komma till såsom energigrödor, fibergrödor och grödor för kemisk industri.

6.27------------------------------------------ Länsstyrelsen i Södermanlands län: Administrativa åtgärder i form

av restriktioner för växtodling och djuruppfödning inom områden som är särskilt föroreningskänsliga och påverkade kan innebära en omfördelning av produktionen mellan olika produktionsområden i landet i stort. En sådan omfördelning innebär även ändrade förutsättningar för förädlings- och transportleden. Såväl ur miljö- som försörjningssynpunkt innebär detta väsentliga fördelar.

En utveckling av stråsäd och andra grödor som styrs av en ensidig och specifik ökning av kemikalieinsatsen måste ifrågasättas. När det gäller mjölkproduktionen finns en fara att aveln utvecklas mot än mera högproducerande kor, vilkas uppfödning endast kan klaras i stor skala, där betesdrift inte är möjlig. Även en industriell uppfödning av grisar med inriktning på atl framställa fläskkött som ersättning för det högkvalitativa nötköttet kan ifrågasättas.

Den negativa påverkan på miljö- och naturförhållanden, riskerna för ohälsa samt den pågående diskussionen om djurskydd och eliska frågor i samband med avel och växtförädling kräver en ökad insyn från samhällets sida. Det bör därför övervägas att inrätta en allsidigt sammansatt nämnd som har alt följa och pröva ny produktionsteknik. Del är viktigt att även konsumenterna ges en stark ställning i nämnden. Sveriges arbete på det internationella planet med frågor av aktuellt slag måste intensifieras. Grundläggande för jordbrukets utveckling är dock den svenska bondens villkor i olika delar av värt land. Därför krävs snarast att en långsiktig jordbrukspolitik läggs fast.

6.28--------------------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser del angeläget

att långsiktiga åtgärder vidtas för att främja en förskjutning av animalieproduk
tionen från fläsk och fjäderfä mot ökad produktion av nötkött baserad på
betesdrift och grovfoder som producerats på den egna gården. En ökad betesdrift
och grovfoderproduktion skulle medföra fördelar för vattenvården, floran, fau
nan, kulturlandskapet och sysselsättningen i skogs- och mellanbygden. Liknande
positiva effekter bör kunna uppnås med s. k. agroforestry som arbetsgruppen
beskriver som ett frän miljösynpunkt intressant alternativ till den konventionella
jordbruksproduktionen. 99

En ökad produktion av nötkött kräver också ett ändrat konsumtionsmönster. Prop. 1987/88:128' Ett sätt all öka konsumtionen av nötkött kan vara atl införa en särskild kött- Bilaga 2 kvalitet för kött från nötboskap som fölls upp på inhemskt grovfoder och som hållits i betesdrift under sommarhalvåret. Många konsumenter är beredda att betala ett något högre pris för kött från djur som fötts upp på ett naturligt sätt och som kan antas hålla en hög kvalitet.

------- Länsstyrelsen anser det mycket angeläget att odling av mellangrödor

stimuleras genom bidrag från de medel som flyter in genom avgifterna på handelsgödsel. Ett forsknings- och utvecklingsarbete pågår för att utveckla tekniken vid odUng av mellangröda. På sikt bör en stor del av den areal som inte höstsås kunna hållas täckt med mellangrödor.

Länsstyrelsen anser att stimulansbidrag bör utgå även till odling av vissa andra grödor som innebär atl marken hålls bevuxen under större delen av året.

6.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: För att på sikt kunna klara spann
målsöverskottet torde del vara nödvändigt all del av åkermarksarealen tas ur
produktion. Överföring av åkermark lill skog eller energiskog är ett effektivt sätt
att minska utlakningen av kväve liksom också fosforförlusterna genom ytav
rinning. Störst effekt erhålls om åkermark som i dag har sämst växtnärings
hushållning överförs till skog eller energiskog.

Från miljö- och naturskyddssynpunkt är det väsentligt var jordbruksmarken
tas ur produktion och atl olika regionala organ ges möjlighet att medverka i
planeringsarbetet. En överföring av viss åkermark till lövskog i tätortsnära om
råden, t.ex. i västra Skånes heläkersbygder, skulle vara positivt för rekreation
och friluftsliv och öka mångfalden i landskapet men få motsatt effekt i mellan-
och skogsbygder för kullurlandskapstyper (ängar, hagar) med stora värden för
naturvård, kulturminnesvård, turism och friluftsliv.

Den alternativa användningen bör planeras noga och olika möjligheter bör undersökas vad avser produktion och ekonomi. Förutom variation i landskapet, betydelse för friluftsliv m.m. kan viltvården och bevarandet av vinderosions-känsliga jordar gynnas. Tendenserna hos senare decenniers jordbruksteknik innebärande nedbrytning av naturliga korridorer och öar med stor betydelse för de ekologiska sambanden i landskapet, kan hejdas och restaureringsåtgärder vidtas.

Genom att i närheten av vattendrag och sjöar skapa ordentliga odlingsfria zoner kan såväl kväveutlakning som ytavrinning av fosfor till vattenområdena reduceras. 1 första hand bör därför dessa områden bli aktuella för den ändrade markanvändningen.

I vattendrag, sjöar, dammar och andra vattensamlingar sker en självrening av det avrinnande vattnet bl. a. genom sedimentafion av partikulärt material och denilrifikation. Under senaste seklet har en omfattande dränering och utdikning skett av sådana våtmarker vilkel medfört försämrade förutsättningar för det avrinnande vattnets förmåga lill självrening. Kulvertering och rätning av vattendragen är vanligen förekommande ätgärder i jordbrukslandskapet. Dessa ätgärder har en negativ effekt för självreningsförmågan. På sikt bör övervägas möjligheten att restaurera vissa våtmarker i vattendragens nedre delar.

100

6.32 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det är svårt för länssty- Prop. 1987/88:128

relsen att avgöra hur mycket handelsgödselanvändningen behöver reduceras för Bilaga 2 att få tillräckligt avsedd effekt. Det är inte heller möjligt att avgöra vilka styrmedel som är effektivast för att nå uppsatta mål. Det är dock viktigt alt betona att användningen av handelsgödsel mäste minimeras för att snabbt ästadkomma positiva miljöeffekter. I betänkandet borde tydligare uttalats konkreta åtgärder för att på kort tid radikalt minska handelsgödselanvändningen. De långsiktiga åtgärderna för atl minska kvävegödselanvändningen förefaller genomtänkta och lovar säkert gott för framtiden.

I betänkandet framhålls också betydelsen av att nedbringa användningen av bekämpningsmedel för att minska resthalter i jordbruksprodukter och dricksvatten. Detta är positivt och kommer sannolikt att fä effekt även på jordbrukslandskapets fauna och flora. Forskning och utveckling kring alternativa ogräsbe-kämpningsmeloder liksom även växtförädling bör stimuleras för att ytterligare nedbringa behovet av kemiska bekämpningsmedel.

Det är också positivt att man i betänkandet föreslår minskad spannmålsodling till förmån för annan markanvändning såsom ökad vallodling, lövskogsodling och s. k. agroforestry. Det är ocksä viktigt från miljösynpunkt att man så snart som möjligt får lill stånd en ändrad arealanvändning med sikte pä alt marken skall vara beväxt så lång tid som möjligt på aret. Odling av fånggrödor minskar utlakning av näringsämnen liksom skyddsbälten av vegetation längs vattendrag, diken och vägar. Dessa åtgärder fär också positiva effekter på flora och fauna.

En annan inriktning pä djurhållningen, mot mer nötkreatur på bekostnad av svinuppfödning, skulle också få en rad positiva effekter för miljön. Svinuppfödningen är i huvudsak koncentrerad till södra Sveriges slättbygder och baseras på spannmål som foder. Med minskad svinuppfödning minskar spannmålsodlingen och många av de problem som är förknippade därmed (handelsgödselanvändning och bekämpningsmedelsanvändning). Nölkrealurhållningen är också på ett helt annat sätt knutet till skogs- och mellanbygderna, dvs. de områden som enligt jordbrukets utredningsinstitut 1984 skulle kunna drabbas av en upp till 40-procentig nedläggning av åkermark. Det finns all anledning att särskilt betona vikten av atl salsa på en överlevnad för dessa bygder. Klas Hjelm säger också i sitt särskilda yttrande atl "Dessa områden är speciellt värdefulla från fauna- och florasynpunkt, eftersom del mer småskaliga jordbruket med större inslag av djurhållning leder till elt betydligt mer omväxlande landskap med fler lämpliga biotoper för växter och djur".

Bibehållandet av en levande landsbygd med ett öppet odlingslandskap är en förutsättning för att alla de naturvärden som finns i detta landskap skall kunna . bevaras. Bevarandet av en levande landsbygd har också stora sociala, kulturella och turistiska värden, som alltför lite beaktas i dessa sammanhang. Det är definitivt samhällets sak atl värdera dessa aspekter då landskapet berör oss alla.

6.33 Länsstyrelsen i Örebro län: — Länsstyrelsen menar alt liden nu är

mogen att på försök i större skala pröva möjligheten med ökad andel våtmarker i
jordbrukslandskapet. Våtmarkerna kan fungera som översilningsarealer, där fos
for och kväve reduceras genom att våtmarksälskande växter gynnas. Växtligheten
kan skördas och sedan fungera som foder och gödsel. 101

8 'Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 128

6.38 Tjänstemännens centralorganisation: Inom särskilt miljökänsliga områden Prop. 1987/88:128 bör, som utredningen föreslår, särskilda restriktioner för växtodlingen kunna Bilaga 2 införas. Del finns exempelvis områden, nära känsliga vattendrag, där det enligt TCO:s mening borde krävas atl man planterar träd eller anlägger vall i stället för atl odla spannmål.

6.42 Kooperativa förbundet: Arbetsgruppen föreslår en rad åtgärder för

att nå de eftersträvade miljömålen. KF instämmer i förslagen beträffande ökad andel höstsådda grödor, odling av s. k. fänggrödor och att djurhållningen bör vara anpassad till åkerarealen. Förslagen om förbättrad spridningsleknik av gödsel bedömer KF vara myckel välgrundade och av stor betydelse för miljön. KF vill även understryka behovet av gödslings- och växtodlingsplaner för resp. lantbruksföretag.

I rapporten anges atl på areal som gödslas med både handelsgödsel och stallgödsel förekommer överoptimering på ca halva arealen medan areal som enbart gödslas med handelsgödsel är ca 20 "lo överoptimalt gödslad. Det är också klarlagt att varje lantbruksföretag har specifika förutsättningar beträffande geografiskt läge och klimat, jordart och produktionsinriktning. För atl erhålla full effekt av åtgärderna är det därför KF:s mening att selektiva medel ger större effekt än generella. Utgångspunkten för åtgärdsförslagen bör därför vara att varje lantbruksföretag oftast har en unik situation dels beträffande behov av gödsel- och bekämpningsmedel, dels beträffande tillvägagångssätt för att komma tillrätta med eventuellt växtnäringsläckage.

Rapporten innehåller också ett antal förslag till selektivt verkande åtgärder varav KF redan inledningsvis har tillstyrkt en ökad andel av höstsådda grödor, odling av s. k. fänggrödor, arealanpassad -djurhållning saml förbättrad spridningsteknik av gödsel.

' Arbetsgruppens förslag till åtgärder i syfte att begränsa belastningen på miljön kommer endast att ha en mindre effekt på spannmålsöverskottet. KF är ense med arbetsgruppen om att ytterligare åtgärder måste vidtagas för att bringa balans i spannmålsodlingen.

Arbetsgruppen noterar atl utförda beräkningar (ej redovisade i utredningen) visar att ett alternativ med s. k. tvåprissystem leder till all spannmålsöverskottet försvinner. Utan atl la någon ställning till tvåprissystem som sådant instämmer KF i uppfattningen att priset på spannmålen är det effektivaste styrmedlet för att nå balans emellan produktion och konsumtion. I den stafiiga utvärderingen av de olika åtgärdsförslagen måste därför prisfrågan ingå som den viktigaste parametern i kombination med olika stödåtgärder.

6.48 Svenska fabriksarbetareförbundet: De långsiktigt inriktade åtgärderna som föreslås t. ex. beträffande markanvändning, produktionsteknik, information, rådgivning och forskning är angelägna att arbeta vidare med.

6.49 Svenska kommunförbundet: I syfte att få större överensstämmelse

mellan jordbrukets produkfions- och miljömål fillstyrker förbundets styrelse

102 utredningens förslag beträffande all

ett bidrag införs med syfte att stimulera till åtgärder inom jordbruket som har Prop. 1987/88:128
effekter på miljön, Bilaga 2

inom områden, som är särskilt känsliga ur urlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel kan administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen behöva införas.

6.51 Svenska naturskyddsföreningen: För atl den nödvändiga omställningen i jordbruksproduktionen skall kunna ske förhållandevis snabbi och smärtfritt är del nödvändigt alt jordbrukarna har en positiv inställning och atl de ges ekonomiska möjligheter att våga prova nya vägar. Därför måste inkomsterna från de höjda avgifterna gå tillbaka oavkortade till jordbrukarna för alt hjälpa dem alt klara omställningen.

SNF vill slutligen särskilt framhålla nödvändigheten av en helhetssyn på jordbrukets framtid och val av produktionsmetoder. Åtgärder bör så långt möjligt väljas och utformas så att flera samhälls- och miljömål tillgodoses. Detta är möjligt, men för alt de långsiktigt riktiga besluten om framtida produktionsinriktning och omställningsstrategi skall kunna fattas anser SNF att det är nödvändigt med en kompletterande utredning som utförligt beskriver hur en omläggning av jordbruket i mera miljövänlig riktning skall gå till. På kort sikt anser föreningen atl det är angelägel med en omedelbar, kraftig höjning av avgifterna på kvävegödsel för att få ner kväveanvändningen. Skulle det visa sig alt en avgiftshöjning inte får de väntade effekterna är det lätt atl åter sänka avgifterna.

6.55 Sveriges livsmedelsindustriförbund: När det gäller områden som är särskilt känsliga ur urlakningssynpunkt med avseende på växtnäringsämnen och kemiska bekämpningsmedel ansluter sig SLIM till utredningens bedömning alt administrativa åtgärder i form av restriktioner för växtodlingen kan behövas.

7 Förbud mot användning av slråförkortningsmedel i spannmål. Råg undantas i fem år.

7.4 Lantbruksstyrelsen:- Lantbruksslyrelsen vill särskilt peka på vikten

av en bibehållen rågodling i landet. Rågen odlas företrädesvis på lätta jordar, dvs. jordar som är utlakningskänsliga. En höstsådd gröda, som råg, motverkar risken för kväveläckage. Minskar rågodlingen torde den ersättas av vårstråsäd, korn och havre. Läckagerisken ökar därmed.

Råg av tillräcklig kvalitet kan vid nuvarande odlingsomfaltning avsättas inom landet. Minskar odlingen ökar importen. En ökad fodersädesproduktion kommer normalt atl behöva exporteras. Även ur produktionsbalans- och regleringsekonomisk synpunkt synes det därför vara negativt om rågodlingen minskar.

Lantbruksslyrelsen tillstyrker förslaget men tvivlar på all slråstyva rågsorter finns tillgängliga inom fem år. Man bör därför vara inställd på att del kan vara nödvändigt att tillåta slråförkortningsmedel under en längre övergångsperiod än fem år.

Styrelsen vill även peka på möjligheten att höja rågpriset. Man skulle då kunna 103

få lönsamhet i odlingen vid lägre kvävegödsling. Behovet av stråförkortningsme- Prop. 1987/88:128
del minskar därmed. Bilaga 2

7.6 Statens livsmedelsverk: Vid all framställning av livsmedel måste

enligl livsmedelsverket som en grundläggande princip gälla att onödig användning av sådana kemiska ämnen som kan medföra hälsorisker för konsumenterna inte bör tillåtas. Av säkerhetsskäl bör den principen gälla även om en normal användning av ett kemiskt ämne inte ger upphov till sådana halter av ämnet i livsmedlen alt några hälsorisker kan befaras. Slråförkortningsmedel behöver, med visst undantag, inte användas i vårt land för alt producera den spannmål som krävs för att tillgodose konsumtionen av bröd och andra spannmålsprodukter.

Åven om en toxikologisk bedömning av stråförkortningsmedlen skulle ge vid handen att låga resthalter av dessa medel i spannmål eller i mjöl skulle kunna tolereras från hälsosynpunkt, bör slråförkortningsmedel med hänsyn till den nyss angivna principen inte tillåtas vid odlingen av spannmål. Då därtill kommer alt användningen av slråförkortningsmedel kan leda till miljöolägenheter, bör såsom arbetsgruppen föreslagit det nuvarande förbudet kvarstå. På de av arbetsgruppen anförda skälen anser också livsmedelsverket att undantag från förbudet bör göras för rågodlingen under en övergångsperiod.

På förekommen anledning bör frågan om import av spannmål som kan inne
hålla resthalter av slråförkortningsmedel uppmärksammas av regeringen vid
prövning av frågan om förlängning av det nuvarande förbudet.

7.8 Statens jordbmksnämnd: Jordbruksnämnden har i stort sett inget

att erinra mot gruppens förslag i fråga om slråförkortningsmedel för andra grödor än råg. Troligtvis behöver dispensen för råg omfatta 10—15 år. Det kan trots detta vara lämpligt att besluta för kortare period. Beslutet kan sedan omprövas när perioden gått lill ända.

7.14 Statskontoret: När det gäller fortsatt användning av slråförkort
ningsmedel i råg bör det vara kemikalieinspektionen som avgör om olika växt
skyddsmedel skall förbjudas på toxikologiska grunder. Det borde vara angeläget
för växtförädlingen att få besked i denna fråga.

7.24 Sveriges lantbraksuniversitet:---------------------- Remissgruppen delar i stort utred
ningens bedömning. Då det gäller stråförkortningsmedel i rågodlingen finns i dag
inte tillräckligt bärande skäl till förbud och rägodlingen kan äventyras.

7.27 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förbudet mot stråförkort
ningsmedel ser länsstyrelsen som en berättigad markering mot en teknokratisk
utveckling av växtförädlingen. Eftersom förbudet inte synes betingat av risker ur
hälsosynpunkt och tills vidare medför behov av import av råg (behandlad med
stor kemikaUeinsals) och dessutom rågodlingen är positiv ur kväveurlaknings-
synpunkt tillstyrker länsstyrelsen en ändring i nu gällande förbud.

under en övergångsperiod. Länsstyrelsen vill emellertid inte precisera övergångs- Prop. 1987/88:128 tiden utan anser att denna skall gälla tills det finns sorter med tillräckligt hög Bilaga 2 slråstyrka.

7.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I betänkandet konstateras atl till
räcklig bakgrundsinformation saknas för elt slutligt ställningstagande till hälso
riskerna vid användning av stråförkortningsmedel. Förbudet mot användning av
stråförkortningsmedel föreslås kvarstå med undantag för rågodling. I rågodling
föreslås att stråförkortningsmedel bör få användas under en övergångsperiod,
förslagsvis fem är. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och viU erinra att de
båda skånelänsstyrelserna i samråd med lantbruksnämnderna och Hushållnings
sällskapen i Kristianstads och Malmöhus län redan innan förbudet mot slråför
kortningsmedel trädde i kraft den I maj.1987, hemställde om dispens för an
vändning av stråförkortningsmedel vid rågodling i Skåne. Vidare anser länssty
relsen alt förbud mot användning av slråförkortningsmedel i Sverige bör kombi
neras med ett förbud att importera spannmål som behandlats med
slråförkortningsmedel.

7.38 Tjänstemännens centralorganisation: 1 likhet med utredningen an
ser TCO det vara ofrånkomligt att tillfälligtvis undanta viss spannmålsodling
från förbudet mot att använda stråförkortningsmedel. Annars torde det exem
pelvis vara omöjligt att de närmaste åren få fram inhemsk råg med acceptabel
kvalitet. Däremot är organisationen inte alldeles övertygad om alt det är nödvän
digt med ett generellt undantagande. Alternativet vore alt spannmål för ändamål,
där det ställs speciella kvalitetskrav, blir föremål för kontraktsodling och att de
kontraktsslutande parterna ges möjlighet att begära dispens från förbudet mot
att använda stråförkortningsmedel. Att det därigenom skulle stå klart för med
vetna konsumenter vilka spannmålsprodukter som förutsätter stråförkortnings
medel borde i sig ulgöra ett kraffigl incitament att utveckla utsäden och odUngs-
metoder, som gör dessa medel onödiga.

7.41 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet instämmer i gruppens konstaterande att det saknas tillräcklig bakgrundsinformation för ett slutligt ställningstagande till hälsoriskerna beträffande stråförkortningsmedel. Då det har visat sig att det importeras spannmål som innehåller rester av stråförkortningsmedel anser vi det orimligt med ett förbud som enbart drabbar den inhemska odlingen. Rågodlingen har drabbats särskilt hårt av detta förbud och vi stöder därför utredningens förslag till fortsatt användning av stråförkortningsmedel i rågodlingen.

7.42 Kooperativa förbundet: KF fillstyrker arbetsgruppens förslag att

förbudet mot användning av stråförkortningsmedel i spannmålsodlingen med undantag för rågodlingen kvarstår. För rågen omprövas frågan efter fem år.

7.43------------------------ Lantbrakamas riksförbund: LRF ifrågasätter förslaget om förbud

mot slråförkortningsmedel då det är synnerligen dåligt underbyggt. Utredningsmaterialet styrker således inte att förslaget är motiverat vare sig med tanke på

hälsorisker eller effekter på spannmälsöverskottet.

Om man av andra skäl vill förbjuda stråförkortningsmedel är det enligt LRF:s Prop. 1987/88:128 mening inte trovärdigt gentemot konsumenterna att behandla spannmålsslagen Bilaga 2 olika. Som en konsekvens av ett förbud mäste följa atl även import av spannmål som behandlats med stråförkortningsmedel förbjuds.

Hösten 1987 genomförde lantbrukare från mellan-Sverige två spontana bojkottaktioner mot import av råg, som efter analys visade sig vara behandlad med stråförkortningsmedel. Anledningen fill aktionen var jordbrukarnas upprördhet över att beslutet om förbud mot stråförkortningsmedel innebar konkurrens mot importvara på ojämlika villkor.

LRF anser det vara mycket angeläget atl de ekonomiska konsekvenserna av elt förbud mot stråförkortningsmedel utvärderas. Effekterna blir olika för 1987 och efterföljande år, beroende på olika förutsättningar för jordbrukarna vid planeringen av växtodlingen. Då förbudet infördes med kort varsel i april 1987 innebar del att jordbrukarna hade begränsade möjligheter till anpassning av gödselgivor etc.

Ett förbud mot stråförkortningsmedel får olika ekonomiska konsekvenser för olika spannmålsslag. För att rågodlingen skall kunna behållas i landet krävs mycket kraftiga höjningar av rågpriset. En återgång till äldre, lägre avkastande rågsorter blir i ett sådant fall nödvändig.

Åven för odling av vårvete i mellan-Sverige har stråförkortningsmedel för närvarande en stor betydelse. Utan tillgång till slråförkortningsmedel torde vår-velesorten Kadett få bytas mot andra sorter med lägre skörd och lägre proteinhalt (även mindre resistens mot mjöldagg, vilket innebär atl användningen av svamp-bekämpningsmedel kommer alt öka).

Beträffande höstvete anger utredningen att ett slopande av stråförkortningsmedel inte bör påverka avkastningen. Detta motsägs dock av det material som tagits fram av Hushållningssällskapet i Malmöhus län avseende odlingen i Götalands södra slättbygder. Materialet visar alt användningen av stråförkortningsmedel är kopplad till högre kvävegödsling och därmed högre avkastning och en högre lönsamhet i odlingen. Regionalt kan de ekonomiska effekterna sålunda bli kännbara för enskilda förelag, medan det på sektorsnivå leder lill enbart en mindre påverkan på överskotten.

7.45 Svalöf AB:-- Utredningsförslaget att under en övergångsperiod få

använda slråförkortningsmedel i rågodlingen tycker vi är riktigt och det bör medverka till alt upprätthålla en konkurrenskraftig rågodling.

7.49 Svenska kommunförbundet: förbudet mot användning av strå
förkortningsmedel i spannmålsodlingen med undantag för rågodling bör kvarstå.

7.50--------------------------- Svenska lantarbetareförbundet: - Förbundet tillstyrker förslaget om

en forisatt användning av stråförkortningsmedel i rågodlingen under en femårsperiod i avsikt alt få fram sorter som mer framgångsrikt kan odlas utan användning av stråförkortningsmedel.

7.51---------------- W. Weibull AB: När det gäller frågan om fortsatt användning av

stråförkortningsmedel vill vi framhålla att stråstyvhel sedan länge varit ett viktigt '""

förädlingsmål i arbetet på Weibullsholms Växtförädlingsinstitut. Som etl resultat Prop. 1987/88:128 av dessa insatser har vi de senaste åren kunnat lansera sorter med bästa lill- Bilaga 2 gängliga stråstyrka på den svenska marknaden. Det gäller höstvete Kosack och vårkorn Hulda, Formula och Ariel.

För den relativt omfattande vårveteodlingen i Svealand är dock behovet av stråförkortning större. Omfattande försök genomförda av Sveriges Lantbruksuniversitet har visat att stråförkortningen ökar möjligheterna att producera ett vårvete med god kvalitet i detta odlingsområde med nuvarande sorter; speciellt gäller detta sorten Kadett. En tidsbegränsad dispens för användningen av stråförkortningsmedel i Svealands vårveteodling är därför motiverad. Nya sorter med bl. a. bättre stråstyrka är dock på väg och kan vara i odling om några år.

På rågsidan är stråstyrkan hos nuvarande sortmaterial på svenska marknaden otillräcklig. Preliminära resultat tyder dock på en större variation i stråstyrkan hos nya hybridsorter som nu börjar provas i svenska officiella försök. Del återstår ännu atl utvärdera om det är kommersiellt möjligt alt producera utsäde av dessa hybridsorter i Sverige. Dessutom måste en odlings- och kvalitetssäker rågsort också ha en förbättrad axgroningsresistens. Bl. a. i kommande hybridsorter skulle i ett längre perspektiv kunna finnas ett alternativ till användning av slråförkortningsmedel. Förmodligen kommer dock fem år ej att räcka för atl hinna få fram dessa till allmän odling.

7.58 Småbmkare i Väst:--- I ell avseende innebär utredningsförslaget

t. o. m. en fillbakagäng, nämligen då det gäller förbudet mot stråförkortningsme
del. Utredningen föreslår atl det las bort för råg under den kommande femårspe
rioden. -----

Det går fint att odla råg med biologiska metoder utan stråförkortningsmedel. Därför kräver Småbrukare i Väst ett fortsatt totalförbud för slråförkortningsmedd.

8 Forskning, försök och utveckling

8.3--------------------------------------- Statens pris- och kartellnämnd: Nämnden har inget atl erinra mot

arbetsgruppens förslag att ekonomiska resurser satsas på utökad rådgivning, utvecklingsprojekt och forskning inom här berörda områden.

Behovet av medel för utökad rådgivning, forskning etc. bör i första hand tillgodoses inom ramen för influtna miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Om en generell avgiftshöjning på handelsgödselkväve och kemiska bekämpningsmedel inte genomförs och medlen därför inte skulle räcka kan man enligt nämndens mening överväga atl ställa budgetmedel lill förfogande. 1 delta senare fall kommer således forskningen inom här berörda områden att få konkurrera om ekonomiska resurser med forskningen inom andra sektorer och statsmakterna fär därvid göra de nödvändiga prioriteringarna.

8.4--------------------------- Lantbruksstyrelsen: Arbetsgruppen föreslår att lantbruksslyrelsen

tilldelas 5 milj. kr. för försöks- och utvecklingsprojekt på växtnäringsområdet.

Gruppen pekar på behov av utvecklingsprojekt om odlingssystem, odlingsteknik, 107

fånggrödor och spridningsteknik. Prop. 1987/88:128

I styrelsens yttrande över aktionsplanen mot havsföroreningar föreslog styrel- Bilaga 2

sen, utöver vad som framgick av aktionsplanen projekt om växtnäringsstyrning,

praktisk teknik vid stallgödselspridning och medel för snabbi uppkomna problem

inom växtnärings-miljöområdet. Det är lämpligt atl styrelsen disponerar medel för sådan verksamhet som

arbetsgruppen föreslagit. Inom ramen för delta bör även projekt av den typ

styrelsen angett i sitt yttrande över aktionsplanen mot havsföroreningar kunna

ingå. Lantbruksstyrelsen avser att i första hand använda medlen lill projekt som tar

sikte pä att anpassa nya rön till praktisk tillämpning.

8.8----------------------- Statens jordbmksnämnd: Jordbruksnämnden tillstyrker de förslag

som lämnas i utredningen angående forskning och rådgivning. Insatser av forskning och rådgivning torde i speciellt utsatta områden ge snabbare resultat än de effekter som kan uppnås genom en mera generell åtgärd, typ handelsgödselavgifter.

8.9---------------------------------------- Statens jordbmksnämnds konsumentdelegation: KD har inget atl

erinra mot gruppens förslag i fråga om ökade resurser till forskning och rådgivning i miljöfrågor.

8.14--------------- Statskontoret: Utredningen föreslår att lantbruksverket får medel

för försöks- och utvecklingsprojekt. Vi anser alt forskning bör utföras av universitet och högskolor. Lantbruksverkels roll som beställare kan däremot behöva förstärkas.

8.15------------------- Riksrevisionsverket: Arbetsgruppen föreslär att ytterligare 5 milj.

kr. tilldelas lantbruksnämnderna för rådgivningsinsatser. Rådgivning om optimala handelsgödselgivor bör i första hand ha effekt på övergödningen. En minskning av detta till den optimala nivån ger, som arbetsgruppen påpekar, företagsekonomiska fördelar. Rådgivning med en sådan inriktning bör enligt RRV inte bekostas med statliga medel. I övrigt har den statliga rådgivningen avlastats uppgifter under senare år, varför ökad miljöinriktad rådgivning bör kunna finansieras genom omfördelning av befintliga resurser. Därför avstyrker RRV att ytterligare medel tillförs rådgivningen.

8.17 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker ökade anslag

för förstärkt rådgivning avseende växtnäring och bekämpningsmedel. Detta erfordras bl. a. för att genomföra den kursändring inom jordbruket som är nödvändig för att minska spannmålsöverskottet.

8.19 Kemikalieinspektionen: En övergäng till ett mindre kemikaliebero
ende jordbruk kräver forsknings- och utvecklingsinsatser i betydande utsträck
ning. För att få till stånd sådana inom bl. a. näringen, högskolan och hos myndig
heterna krävs politiska och ekonomiska styrmedel. Inspektionen efterlyser därför
jordbrukspolitiska ställningstaganden som anger en sådan inriktning av det 108

framtida jordbruket och som ger ekonomiska förutsättningar för nödvändigt Prop. 1987/88:128
forsknings- och utvecklingsarbete. Bilaga 2

Forsknings- och utvecklingsinsatser behövs också för att t. ex. utveckla odlingssystem som är mindre beroende av kemikalier. Det behöver också utvecklas appliceringssystem som minimerar förbrukningen av bekämpningsmedel.

8.211 Forskningsrådsnämnden: FRN vill i sammanhanget notera att vad

vi talar om är inte bara beredningen av ett kunskapsunderlag som redan finns,
utan i än högre grad alt genom forskningsinsatser bygga ett bättre underlag för
beslut på sikt. Detta är ingen kortsiktlig verksamhet och den kräver betydande
' resurser och en ordentlig uthållighet. FRN delar utredningens uppfattning om att
"ytterligare insatser behövs inom växtförädlingen med målsättning att ta fram
sorter som medger en miljövänligare produktion med mindre användning av
bekämpningsmedel." Delta är emellertid ingen liten uppgift, inte minst mot
bakgrund av att forskningen under så lång tid på detta område inriktats mot
produkfionsmaximering. Det gäller nu atl medvetet växla in på en inriktning med
en mer komplex kriterieuppsältning i vilken naturliga skydd hos växten mot
skadegörare betonas.

8.22 Statens växtsortnämnd:-------------------- Statens Växtsortnämnd biträder de önskemål och förslag som lagts fram i belänkandet i fråga om växtförädling och framtagandet av sorter med sådana för odlingsmiljön och för samhället viktiga egenskaper som bl.a. resistens, slråstyrka och näringsvärde.--------------------

8.23 Statens maskinprovningar:---- Enligt Maskinprovningarnas uppfattning krävs det under nästa femårsperiod en malmedveten satsning på utveckling och opartisk provning av teknisk utrustning för spridning av stallgödsel, konstgödsel och bekämpningsmedel. Detta kommer att ge större förutsättningar för all skapa ett effektivt jordbruk som kan bedrivas i harmoni med miljön än om motsvarande resurser används för grundläggande biologisk och naturvetenskaplig forskning.

Maskinprovningarna instämmer helt i arbetsgruppens uppfattning, att en om
ställning av jordbruket fill en mera miljöanpassad produktionsteknik förutsätter
tillgång till en objektiv och avgiftsfri information och rådgivning. För alt råd
givningen skall vara meningsfull är det dock enligt Maskinprovningarnas upp
fattning en förutsättning, att forskning och provning ges resurser att ta fram fakta
som rådgivarna kan föra ut till odlarna. Delta gäller i särskilt hög grad, när ny
teknik införs.--

8.24-------------------------- Sveriges lantbraksuniversitet: menar att utredningen formulerat

behovet av en omfattande driftsomläggning i jordbruket med ändrad produk
tionsinriktning, men ej tillräckligt lyft fram de genomgripande behoven av ny
kunskap som etl större åtgärdsprogram medför. För alt lyckas med sådana
program är det nödvändigt att resurserna samordnas och integreras i den forsk
nings- och försöksverksamhet som finns inom lantbruksuniversitetet så atl till
gänglig kompetens utnyttjas optimalt. Lantbruksuniversitetet anser det därför 109

mindre välbetänkt att anvisa forskningsmedel lill rådgivnings- och tillsynsmyn- Prop. 1987/88:128
digheter. Bilaga 2

En mängd nya frågor kommer alt kräva sin lösning och därmed ytterligare forskningsverksamhet, rådgivning och utbildning. Detta kräver både tid och resurser.

8.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen vill vidare framhålla att resurser bör satsas på att förändra den nuvarande hanteringen av stallgödsel. Lämpliga åtgärder är bl. a. en utveckling av spridningstekniken för stallgödsel (fasta och flytande), föreskrifter om analys av stallgödsel före varje spridningsperiod, föreskrifter om regelbunden markkartering och ökad stunulans till handeln med stallgödsel. En förstärkning av prövnings- och tillsynsverksamheten bör därför ske på det regionala planet.

8.30 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen stöder arbetsgruppens

förslag att bevilja 5 milj. kr. till försöks- och utvecklingsarbete och 5 milj. kr. per år för utökad rådgivning om användning av växtnäring. Försöksverksamheten behöver ökas för att ge bättre underlag för rådgivningen i intensiletsfrågor, miljövänliga odlingsmetoder, alternativ odling m. m.

8.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Vad som i övrigt framhålls om

bl. a. ökade insatser beträffande forskning, utvecklingsarbeten och rådgivning tillslyrkes av länsstyrelsen.

8.36----------------- Agrifack:-------------- Agrifack anser att ökade forskningsinsatser

krävs för att få ökade kunskaper om val av grödor, anläggningsteknik och effekterna av mellangrödorna pä huvudgrödans sundhet och avkastning.

Vidare anser vi att ökade resurser bör satsas på forskning och rådgivning för att rätt kunna utnyttja stallgödseln i svensk växtodling.

8.37--------------------------------------- Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker atl lant
bruksslyrelsen ges särskilda resurser för försöks- och utvecklingsprojekt inom
växtnäringsområdet.

8.40----------------------------------------------------- Handelns samarbetsorgan i jordbraksfrågor: tillstyrker

arbetsgruppens förslag när det gäller utveckling av hanterings- och spridnings
tekniken liksom förslaget till utökad prognos- och varningsverksamhet, som bör
kunna leda lill att jordbrukarna får bättre möjligheter atl närma sig en optimal
användning av bekämpningsmedel.

8.41---------------------------------------- Hushållningssällskapens förbund: Försöks- och utvecklingsprojekt

bör som hittills genomföras inom den officiella försöksverksamheten vid SLU:s försöksavdelningar, förslaget atl splittra resurserna genom att ge resurser för försöksverksamhet till lantbruksslyrelsen motsätter sig förbundet helt.

Hushållningssällskapen i de flesta län bedriver lantbruk vid egna försöks
gårdar. Till demonstrationsgårdar av del slag gruppen talar om passar dessa
utmärkt. ''°

8.42------------------------------ Kooperativa förbundet: KF tillstyrker utredningens förslag att råd- Prop. 1987/88:128

givningsinsatserna om användning av växtnäring utökas samt att särskilda resur- Bilaga 2

ser ställs till lantbruksstyrelsens förfogande för försöks- och utvecklingsprojekt inom växtnäringsområdel.

KF tillstyrker utredningens förslag om ökade insatser inom växlförädlingsom-rådet. En intensiv satsning där man kombinerar traditionell växtförädling med den moderna bioteknikens möjligheter borde även på relativt kort sikt kunna ge växtslag med resistens mot olika skadegörare (som bl. a. visats i Belgien och USA).

SJFR och STU bör få i uppdrag att stödja projekt som använder de förnyelsebara jordbruksråvarorna i industriella processer för framställning av fin-och specialkemikalier. (KF har här redan satsat genom den forskning Karlshamns AB stöder).

8.43----------------------------------- Lantbrakamas riksförbund: Den lämpligaste vägen alt ytterligare

sänka kväveläckaget är enligt LRF:s mening att dels sätta in åtgärder i de regionalt avgränsade problemområdena, dels satsa på ökad rådgivning och försöksverksamhet. Självklart är det nödvändigt att kompensera berörda jordbrukare för ökade kostnader till följd av olika restriktioner.

8.45 Svalöf AB:----- Vid sidan av odlingsteknik, utvecklings- och försöks
verksamhet framstår växtförädling i allmänhet, och resistensförädling i synner
het, inom såväl jordbruk som trädgård som särskilt angelägen. Svalöf AB, som
bedriver en omfattande växtförädling inom såväl jordbruk som trädgård, kan
öka insatserna vad gäller förädling och närliggande odlingsteknisk utveckling
under förutsättning att verksamheten kan påräkna en uthållig och stabil finansie
ring. Sett ur Svalöf AB:s synvinkel framstår det därför som angeläget att de
statsmedel som blir tillgängliga genom eventuellt höjda avgifter strikt reserveras
för odlingsteknisk utveckling och växtförädling med anknytning till de här be
rörda miljöproblemen i den mån medel inte direkt återföres lill berörda odlare.

850 Svenska lantarbetareförbundet: Det är förbundets bestämda upp
fattning att ett högproducerande effektivt jordbruk, som kräver hög grad av
gödsling, inte behöver stå i motsatsställning till en miljöbevarande produktion.
Förbundet vill därför som synnerligen angeläget framhålla vikten av en kraftigt
utökad satsning på forskning och försök med kväveanvändning anpassade till
odlingssystem och markförhållanden. Inte minst måste tekniken vid spridning av
såväl handelsgödsel som stallgödsel bli föremål för utveckling.

Det framstår också som angeläget att genomföra mer genomgripande analyser av läckage vid alternativa odlingar i jämförelse med den konventionella jordbruksdriften. Likaså bör forskningen i ökad utsträckning inriktas på de långsiktiga effekterna av sänkt gödsling i avseende på åkermarkens avkastningsförmåga.

Ill

9 Rådgivning Prop. 1987/88:128

Bilaga 2
9.4 Lantbmksstyrelsen: Betänkandet framhåller rådgivningens möjlig
heter att påverka såväl gödsling som bekämpningsmedelsanvändning. Lant
bruksslyrelsen delar uppfattningen att man med rådgivning har stora möjligheter
att påverka användningen av olika produktionsmedel.

För att detta skall fungera krävs dock elt tillfredsställande rådgivningsunderlag. Underlaget består huvudsakligen av officiella forsknings- och försöksresultat. Utan en relevant verksamhet av tillräcklig omfattning på detta område får rådgivningen svårt att verka.

Ytterligare en viktig förutsättning för en framgångsrik rådgivning är att den utgår frän jordbrukarens mål och syften med sin verksamhet. Liksom i annan företagsamhet är ett gott ekonomiskt resultat som regel ett viktigt mål. Om således ett företagsekonomiskt optimalt eller gott resultat ej stär i samklang med miljömålen och/eller mål beträffande produktionsbalansen är rådgivning som regel etl mindre effektivt styrmedel. I sådana fall bör man överväga andra styrmedel t. ex. avgifter, stimulanser, begränsningar, förbud etc. På så sätt påverkas de grundläggande förutsättningarna för produktionen så att rådgivningen åter kan bli ett verksamt medel.

Enligt lantbruksstyrelsens uppfattning innebär som regel ett ekonomiskt optimalt utnyttjande av växtnärings-, ogräs- och växtskyddsmedel inom ramen för lagstiftningsreslriktioner och dagens prisrelationer att kraven på miljöhänsyn tillgodoses.

9.14 Statskontoret: Utredningen föreslår utökade resurser till lantbruks verket för rådgivning. Vi anser att jordbrukets behov av rådgivning är väl tillgodosett men att den är splittrad på ett alltför stort antal organisationer.

Vi anser del också viktigt att det finns en samklang mellan rådgivningen om miljön och prissystemet så att inte rådgivningen drar åt olika håll beroende på budskapet.

9.29 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen anser vidare att

miljöfrågorna bör angripas där problemen finns med riktade åtgärder.

Länsstyrelsen anser därför att rådgivningen spelar en central roll och bör förstärkas. Arbetsgruppens förslag om en ökning av lantbruksstyrelsens rådgivningsresurser biträdes därför. Medlen bör framför allt användas i jordbruksintensiva län som Kristianstads län.

När det gäller rådgivningssidan vill länsstyrelsen peka på de positiva erfarenheterna från det hittillsvarande arbetet i den växtnäringsgrupp som bildades i länet under 1986.

9.31 Länsstyrelsen i Hallands län: Rådgivning och information är och

har varit etl viktigt styrmedel när det gäller att höja avkastningsnivän och effekti
viteten i jordbruket. Så längde de föreslagna åtgärderna förbättrar den före
tagsekonomiska lönsamheten kan rådgivningen utnyttjas för atl anpassa jord
bruket. Förändrade prisrelalioner mellan produktionsmedel som handelsgödsel
och bekämpningsmedel och produkter kommer alt kräva ökade rådgivningsin- 112

satser.

Rådgivningen har också utnyttjats för att åstadkomma en miljömässig an- Prop. 1987/88:128 passning av jordbruket både vad gäller växlnäringshushällning och kemisk be- Bilaga 2 kämpning. För detta ändamål är rådgivning och information verksamt så länge miljökraven är förenliga med förbättrad företagsekonomi. Utvecklingen under senare år tyder emellertid på att jordbruket liksom övriga näringar i samhället måste la på sig vissa faktiska miljöskyddskostnader. För sådana åtgärder är inte enbart rådgivning tillräckligt, ulan denna måste kompletteras med t. ex. administrativa och ekonomiska styrmedel. Rådgivningen till jordbruket kommer i sådana fall att underlätta en effekfiv anpassning till miljöskyddskraven. Vi får dessutom samma rollfördelning mellan förelag, konsult och miljöskyddsmyndig-hel som inom andra branscher. Väl preciserade miljöskyddskrav blir då också incitament för en utökad rådgivning. Länsstyrelsen tillstyrker gruppens förslag om ytterligare resurser för rådgivningsinsatser på växtnäringsområdel, men vill samtidigt påtala behovet av resurser för en utökad och effektiviserad miljö-skyddstillsyn, där behovet av kvalificerad personal är minst lika stort.

9.33 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen vill understryka vikten av

rådgivning till enskilda jordbrukare om användning av växtnärings- och växtbe-kämpningsmedel. I Örebro län gäller detta speciellt för områden utefter Hjälmarens tillflöden Svartån och Täljeån.

Länsstyrelsen vill peka på att det är viktigt att lantbruksnämnden får tillgäng till ekonomiska och personella resurser att verkligen kunna ulföra växtnäringsrådgivning och utarbeta gödslingsplaner och utföra markkartering. Detsamma gäller behovet av att minska på kemikalieanvändning i jordbruket.

9.36----------------- Agrifack: för att nå ut till jordbrukare med framtagen forskning

krävs en effekfiv och objektiv rådgivningsorganisation. Den bör anförtros lantbruksnämnderna. Vi anser det självklart att jordbruket ej skall betala denna rådgivning både genom avgifter på produktionsmedel och direkt på rådgivningen. Det viktigaste är att rådgivningen med väl utformade pedagogiska rekommendationer om gödselhantering, spridningstider, nya sorter (resistens och stråstyvhet), växtföljder med läckgrödor når varje jordbrukare.

9.37------------------------------------- Landsorganisationen i Sverige: LO tillstyrker att lantbruksstyrelsen

bör tilldelas ca 5 milj. kr. per år för ökade informations- och rådgivningsinsalser om användningen av växtnäring.

9.40 Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor:-------- tror atl del

kan finnas behov av ökade rådgivnings- och utbildningsinsatser riktade till jordbrukarna när det gäller hantering av såväl stallgödsel som handelsgödsel- och bekämpningsmedel. Att dagens kunniga och rationella jordbrukare snabbt får kännedom om de senaste rönen när det gäller olika preparat och deras effekter samt bästa spridnings- och hanteringsteknik, kan i sig leda till positiva miljöeffekter genom mera opfimal gödsling och bekämpning.

De resurser som kan behövas för en utökad rådgivning m. m. bör enligl vår mening i första hand skapas genom omprioriteringar inom lanlbruksverket. På motsvarande sätt bör resurser kunna avdelas för de forsknings- och utvecklings-

insatser som föreslås inom ramen för de medel som anvisats för forskning på Prop. 1987/88:128
jordbruksområdet. Bilaga 2

9.41 Hushållningssällskapens förbund: Förbundet vill framhålla alt lantbrukarna i dag är synnerligen medvetna om riskerna för miljön och därför angelägna atl minimera jordbrukets negativa miljöpåverkan. Förvirringen är dock mycket stor både när det gäller miljöpåverkan och de ekonomiska konsekvenserna av olika rekommenderade "miljövänliga" ätgärder.

En ur jordbrukarens synpunkt oberoende, individuell rådgivning, där intensitet och miljöhänsyn vägs in i helheten, är mycket efterfrågad bland hushållningssällskapens medlemmar.

En stor mängd försök över hela landet, hksom insamlade data från s.k. HlR-gårdar, pekar entydigt på atl en anpassning av insalta produktionsmedel till förutsättningarna på varje skifte, så alt insatta produktionsmedel utnyttjas optimalt, innebär lägsta möjliga belastning på miljön. Kombineras detta med en växtföljd där marken är beväxt så stor del av året som möjligt, blir effekterna ur miljösynpunkt de bästa. En sådan anpassning kan för enskilda gårdar innebära sänkt — eller höjd intensitet beroende på de lokala förutsättningarna.

En satsning pä individuell rådgivning med insamling av data från varje skifte, i likhet med vad som sker i HIR-rådgivningen, framstår som den effektivaste åtgärden för att minska belastningen på miljön från jordbruket. Hushållningssällskapen är i dag väl skickade att bedriva denna form av rådgivning men saknar ekonomiska resurser för utvidgning av nuvarande verksamhet.

9.44 Samarbetsgmppen för alternativ odling: En massiv insats krävs vad

gäller utbildning av rådgivare, lärare och odlare i alternativ odling. Särskilt inrättade tjänster för alternativ odling behövs på varje lantbruksnämnd och det är viktigt att denna rådgivning omfattar både produktionsmetoder och ekonomi med hänsyn till den nya produkfionsinriktningen i jordbruket. Medel för dessa åtgärder måste vara klart destinerade eller "öronmärkta", för att komma lill avsett ändamål.

9.49----------------------------------- Svenska kommunförbundet: tillstyrker atl

— lantbruksstyrelsen filldelas 5 milj. kr. per år för utökad rådgivning om användning av växtnäring,

— effekterna av hittills vidtagna åtgärder bör utvärderas inom fem år.

9.50--------------------------------------- Svenska lantarbelareförbundet: Forskning och rådgivning är en

myckel viktig del i strävandena att minska både miljöpåverkningarna och över-skotlsproduktionen. Arbetsgruppen föreslår atl lantbruksstyrelsen tilldelas 5 milj. kr. per år för ökad rådgivning och ytterligare 5 milj. kr. för utökad forskning inom det aktuella området. Förbundet anser alt dessa belopp bör ökas, i vart fall till del dubbla. Såväl minskning av miljöeffekterna som en minskning av överproduktionen måste emellertid ses som en nationell angelägenhet. Vi förutsätter därför att nödvändig rådgivning blir kostnadsfri.

Förbundet vill påpeka att det är den förda jordbrukspolitiken som i stor
utsträckning medverkat till den rationalisering och effektivisering som vårt jord
bruk genomgått. Därför bör kostnaderna för åtgärder för en omställning inte 114

Innehåll Prop. 1987/88:128

Proposition ..................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehall ............................. I

Propositionens lagförslag ................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 .... 6

1 Inledning ...................................................................... ..... 6

2 Allmänna uigängspunkter.............................................. ..... 6

3 Jordbrukets miljöpåverkan............................................ ... 11

3.1 Jordbrukets andel av närsaltutlakningen lill kustvatten och hav 11

3.2 Jordbrukels roll beträffande nitratförorening av grundvallen 13

3.3 Jordbrukets andel av kvävefillförsdn till luften ...... ... 14

3.4 Bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket ..... 14

3.5 Odlingslandskapet................................................... 16

4 Gällande bestämmelser................................................. ... 16

5 Förslag till miljöförbättrande ätgärder i jordbruket ....... 19

5.1 Minskning av växtnäringsläckaget ........................ 19

5.1.1 Djurtäthet ..................................................... 20

5.1.2 Spridningstidpunkt ....................................... ... 22

5.1.3 Lagringskapacitet ......................................... ... 24

5.1.4 Växtodlings- och gödslingsplanering ............ ... 26

5.1.5 Spridningsteknik ........................................... 27

5.1.6 Minskad användning av handdsgödsdmedd ... 28

5.1.7 Ökad andel höst- och vinterbevuxen äkermark, grön mark 31

5.1.8 Försöks- och utvecklingsverksamhet m.m........ 33

5.1.9 Övergäng lill nya diskmedel m.m...................... 34

5.2 Minskad användning av bekämpningsmedel, m. m.. 34

5.2.1 Höjd miljöavgift ............................................... 34

5.2.2 Åtgärder i övrigt för begränsning avbekämpningsmedd 35

5.3 Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.................. 37

5.4 Ekonomiska konsekvenser, m. m. för jordbruket..... 38

5.5 Finansieringsfrågor ............................................... 40

5.6 Tillsynsfrågor ......................................................... 40

6 Översyn av livsmedelskontrollen m. m........................... ... 41

7 Lagstiftningsfrågor ..................................................... ... 46

8 Upprättade lagförslag ................................................. ... 49

9 Anslagsfrågor ............................................................... ... 50

10 Hemställan .................................................................. ... 50

11 Beslut............................................................................ ... 50

Bilaga I ........................................................................... 51

Bilaga 2 ........................................................................... 59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 116