Regeringens proposition 1987/88:121

om extra höjning av basbeloppet m. m.

Prop.

1987/88:121

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 25 februari 1988 för de åtgärder och det ändamäl som framgär av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en extra höjning av basbeloppet med 600 kronor skall ske fr. o. m. den I januari 1989. Härigenom erhåller pensionärerna, tillsammans med den under år 1987 genomförda extra höjningen av basbeloppet med 400 kronor, full kompensafion för den uppoffring som de gjorde i samband med devalveringen hösten 1982. Vidare föreslås i proposifionen att avgiften till försäkringen för tilläggspension tas ut med 11,0 procent förär 1989.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 121

9§'

Nuvarande lyddse

Till enskild må utdrag av registret beträffande honom lämnas

1. om han behöver utdraget för
att få tillstånd att inresa, vistas, bo
sätta sig eller arbeta i främmande
stat och regeringen i förordning
medgivit sådant utlämnande; eller

2. om i annat fall, där den enskil
de st;>'rkt, alt hans rätt är beroende
av upplysning ur registret, rege
ringen givit tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

En enskild har rätt att utan kostnad få utdrag ur registret beträffande sig själv.

En begäran om utdrag skall vara skriftlig och egenhändigt undertecknad av den enskilde. Begäran prövas av rikspolisstyrelsen.

Har utdrag lämnats enligt första stycket eller 10 § datalagen (1973:289) till den enskilde, behöver nytt utdrag inte lämnas till honom förrän tolv månader därefter.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligl 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, sä länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som beslämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upplagas i registerutdrag, sä länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som beslämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts enligt femte stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:122

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §
/ fråga om utdrag jämlikt 9 § I utdrag till en enskild tas samma

skall vad i 10 § stadgas äga mot- uppgifter med som skall lämnas till
svarande tillämpning med följande en domstol eller en åklagare enligt
avvikelser: 10 §.

1. Såvitt avser anteckning om
fängelse i högst ett år, villkorlig
dom, skyddstillsyn, fängelse som
ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal
ken eller förvandlingsstraff för bö
ter skall i stället för den i 10 § första
stycket angivna tiden gälla en tid
av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken
ådömts endast för gärning som nå
gon begått innan han fylh arton år,
skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra
stycket tredje punkten och tredje
stycket andra punkten skall inte
gälla.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1965:94) om polisregister m. m. dels atl 1,2,4 och 10 a §§ skall ha följande lydelse, dels atl det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 10 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

het för att tjäna lill upplysning om brott, för vilka någon misslänki:s, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt.

Som polisregister anses dock icke del allmänna kriminalregistret.

Föreslagen lydelse

myndighet för att tjäna till upplysning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregislret.

110 a och b §§ finns bestämmelser om vissa register hos tullmyndigheter och statens kriminaltekniska laboratorium.

Prop. 1987/88:122

Pä framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Finland, Island, Norge ell

På framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten lill internationella kriminalpo-lisorganisalionen eller av denna organisation mä rikspolisstyrelsen eller, efter regeringens bemyndigande, annan polismyndighet förordna, att uppgift från polisregister skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende. Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen för sådant ändamäl meddela uppgift från polisregister lill polis- eller åklagarmyndighet i annan stal.

I övrigt må, enligl föreskrifter som regeringen utfärdar, från polisregister meddelas uppgift till myndighet i främmande stal om medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som uppenbarligen är att anse som internationell förbrytare.

På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.

lOaS-*
Hos generallullslyrdsen eller nå- Hos generaltullstyrelsen eller nå-

- Senaste lydelse 1975:721. ' Senaste lydelse 1975:721. " Senaste lydelse 1985:7.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:122

gon annan tullmyndighet får föras       gon annan tullmyndighet får föras
register för ändamäl som avses i I §   register för ändamäl som avses i 1 §
i den män det behövs för den    i den mån det behövs för den
brottsbekämpande verksamhet som   brollsbekämpande verksamhet som
ankommer på tullmyndighet. Inne-      ankommer på tullmyndighet. Inne
hållet i sådana register skall begrän- hållet i sådana register skall begrän
sas till vad som behövs för detta         sas lill vad som är nödvändigt för
ändamål.                                    detta ändamål.

Utdrag av eller upplysning om innehållet i etl register som avses i första stycket skall lämnas på begäran av tullmyndigheter, justitiekanslern och riksdagens ombudsmän samt, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd till del, andra myndigheter. Regeringen kan förordna atl en myndighet som har sagts nu fär ha terminalåtkomst lill ett sådant register.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får förordna alt uppgifter skall lämnas frän register enligt denna paragraf, om uppgifterna behövs för alt fullgöra skyldigheter som Sverige eller någon svensk tullmyndighet har enligt överenskommelse med främmande stal.

Vad som har sagts i 10 § tillämpas också på uppgifter ur register som avses i denna paragraf.

10 b §

Hos statens kriminaltekniska laboratorium får med hjälp av automatisk databehandling föras ett register som omfattar dess sakkunnigutlåtanden.

Uppgifter ur registret får lämnas till en annan myndighet om och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilda fall. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen i särskilda fall också besluta att uppgifter får lämnas till en enskild. 1 så fall får förbehåll uppställas som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgifterna vidare eller utnyttja dem.

Uppgifter skall utgå ur registret sedan tio år förflutit från det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister, polisregister eller sådant register hos någon tullmyndighet, som förs för samma ändamål som polisregister för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har slöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fräga om sekretessen enligt denna paragraf.

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller regis-ler som förs enligt lagen (1965:94) om polisregister m. in. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligl denna paragraf.

Justitiedepartementet Pp. 1987/88:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulterström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i kriminal- och polisregisterlagarna m.m.

1 Inledning

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är dömda lill andra påföljder än enbart böter. Registret förs av rikspolisstyrelsen. Styrelsen och polismyndigheter ute i landet för också olika slag av polisregister. Bestämmelser om dessa register finns i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler (kriminalregisterlagen) och lagen (1965:94) om polisregister m. m. (polisregisterlagen).

Den 1 januari 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över frän kriminalvårdsstyrelsen fill rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen, som var en del i uppbyggnaden av rättsväsendels informationssystem, sammanfördes registret med del centrala personregister som rikspolisstyrelsen dä förde. Det samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och belaslningsregistret (PBR).

Samarbelsorganet (Ju 1968:59) för rättsväsendets informationsssystem (SARI) överlämnade i mars 1982 till justitiedepartementet rapporten Registerlagstiftning inom BROTTSRI. Rapporten, som upprättats av en arbetsgrupp inom SARI, innehåller bl. a. förslag till en lag om brottsregister, avsedd att reglera person- och belaslningsregistret. Rapporten har remissbehandlats.

Frägan om enskilda skall få rätt alt ta del av uppgifter om sig själva i kriminal- och polisregistren har tagits upp i skilda sammanhang pä senare är. Bl. a. behandlas den i departementspromemorian (Ds Ju 1981:6) De registrerades rätl till insyn i kriminal- och polisregistren. Promemorian innehåller förslag till ändringar i kriminalregisler- och polisregisterlagarna. Även den har remissbehandlats.

Frägan om insyn i kriminal- och polisregistren har också uppmärksammats av riksdagen. Senast har justitieutskotlet i ett av riksdagen godkänt betänkande (JuU 1984/85:27) våren 1985 uttalat atl utskottet med hänsyn lill frågans principiella vikt utgick frän alt riksdagen sä snart som möjligt skulle få tillfälle att ta ställning till etl förslag i ämnet.

Inom justitiedepartementet har utarbetats departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) Brottsregister, i huvudsak grundad på SARLs förslag. I

promemorian lämnas förslag till en lag om brottsregister. Vidare föreslås en vidgad rätt till registerinsyn för enskilda beträffande uppgifter om dem själva. 1 promemorian tas också upp en rad andra frågor som har anknytning lill den aktuella regleringen.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser, som avgett yttranden bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En sammanställning av yttrandena har upprättats i justitiedeparle-menlel och finns tillgänglig i lagstiftiningsärendet (dn 3002-85).

Del är min avsikt att nu ta upp vissa av de frågor som behandlas i promemorian. Jag kommer här att föreslå ändringar i kriminalregisteriagen i syfte alt ge de registrerade rätt till insyn i vad som är antecknat om dem själva. Jag kommer ocksä atl behandla frägan om registrering av s.k. förspaningsuppgifter och om utlämnande till utlandet av uppgifter i polisregister. Som kommer alt framgå anser jag däremot alt det inte nu är möjligt att genomföra en mera genomgripande reform av registerlagstiftningen. Det pågår nämligen för närvarande ett omfattande tekniskt utvecklingsarbete pä området, som inte lämpligen bör vara beroende av lagtékniska lösningar i olika detaljfrågor. Slutligen skall jag ta upp en framställning den 21 oktober 1987 från rikspolisstyrelsen om atl inrätta av etl dataregister över sakkunnigutlåtanden hos statens kriminaltekniska laboratorium. Framställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 .

Framställningen har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), dalainspektionen och Sveriges advokatsamfund. Yttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 87-2811). Datainspektionen har därutöver avgett etl yttrande enligt 2 a § datalagen (1973:289). Det bör fogas till protokollet som bilaga 3 .

Jag redovisar mina överväganden under fem huvudrubriker, nämligen

—brottsregistreringen (avsnitt 2)

—de registrerades rätt till insyn (avsnitt 3)

—registrering av förspaningsuppgifter (avsnitt 4)

—uppgifter till utländska polismyndigheter m. fl. (avsnitt 5)

—ullålanderegisler hos statens kriminaltekniska laboratorium (avsnitt 6).

Prop. 1987/88:122

2 Brottsregistreringen

Min bedömning: Någon genomgripande förändring av kriminal- och polisregisterlagstiftningen bör inte genomföras för närvarande. En sådan bör avvakta den tekniska översyn av rättsväsendets informationsssystem som nu pågår. När denna översyn är klar är det min avsikt att föreslå en enhetlig reglering av registerfrågorna.

Promemorian innehåller etl förslag till lag om brottsregister som skall ersätta den nuvarande regleringen.

Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt förslaget om en.ny reglering eller lämnat det utan erinran. Vissa instanser har pekat på den pågående översynen av BROTTSRI-syslemen och har därför föreslagit alt etl

genomförande av en ny reglering skjuts på framtiden. Sådana synpunkter Prop. 1987/88:122 har framförts av rikspolisstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket.

Bakgrunden till min bedömning:

Utvecklingen av brottsregistreringen m.m.

För en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att samla in och bevara uppgifter om brott, om misstänkta och dömda personer samt om försvunna och tillvaratagna föremål m. m. För att straffrättens regler om bl. a. sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas är det vidare nödvändigt alt registrera t.ex. ådömda påföljder, villkorliga frigivningar och prövolider. Uppgifter om brott och om ådömda påföljder kan också behövas vid prövning av ansökningar om t.ex. tillstånd att föra motorfordon eller inneha skjutvapen.

För att uppgifter av sådant slag skall kunna bli lill största möjliga nytta för brottsbekämpningen och rättstillämpningen måste de uppenbarligen ställas samman på ett överskådligt sätt. 1 detta syfte upprättas register inom bl. a. polisväsendet.

Beteckningen register är inte något enhetligt begrepp. Ett grundläggande kännetecken är emellertid alt ett register skall vara ägnat alt underlätta sökandel efter information av visst slag. Informationen är därvid i allmänhet relaterad till ett sökbegrepp som användaren måste begagna, såsom exempelvis personnamn, födelsetid, registreringsnummer eller liknande, kriterier.

Brottsregister har förts i Sverige sedan 1800-talet, till en början spontant vid vissa lokala polismyndigheter. Ett mera centralt register utvecklades inom ramen för utgivandet av tidningen Polisunderrättelser. Det var ett register över efterlysta personer. Statens kriminaltekniska anstalt inrättades är 1939 och fick ta över utgivningen av Polisunderrättelser liksom en del andra polisregister som vuxit fram i samband med kriminalteknikens utveckling. Dessa register avsåg exempelvis uppgifter om kända brottslingars signalement, fingeravtryck, öknamn, kännetecken och tillvägagångssätt.

I samband med att staten år 1965 övertog huvudmannaskapet för polisväsendet bestämdes att den nyinrättade rikspolisstyrelsen skulle ta över ansvaret för de centrala polisregistren. Anstaltens register flyttades då över till styrelsen. Genom dessa åtgärder aktualiserades frågan om en genomgripande översyn av den författningsmässiga regleringen av polisens registraturer som då ännu till stor del baserades på elt cirkulär från år 1877. I det sammanhanget tillkom ocksä den lagstiftning som fortfarande reglerar polisens registerhållning - den centrala såväl som den lokala - nämligen lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen). Lagen kompletteras av polisregisterkungörelsen (1969:38).

Vid sidan av denna utveckling har ocksä en central straffregistrering utvecklats. I lagen (1900:82 s. I) om straffregister föreskrevs att ett centralt straffregister fr.o.m. år 1901 skulle föras i justitiedepartementet. Uppgiften överfördes fr. o. m. år 1915 till dåvarande fångvårdsstyrelsen. I samband med förberedelsearbetet på brottsbalken fick denna registrering en ny reglering genom den alltjämt gällande lagen (1963:197) om allmänt

kriminalregister (kriminalregisterlagen), till vilken kriminalregisterkungö- Prop. 1987/88:122 relsen (1973:58) ansluter.

För polis- och kriminalregistrens utveckling har tillkomsten av rättsväsendets informationssystem (Rl-syslemet) haft stor betydelse. Uppbyggnaden av Rl-systemet påbörjades år 1967. Syftet med projektet är atl genom automatisk databehandling förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet saml mellan dessa myndigheter och andra myndigheter med vilka de har etl frekvent informationsutbyte. Projektet leds av SARI. Rl-syslemen är reglerade i kungörelsen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem (Rl-kungörelsen).

De syslem som hittills har utvecklats inom ramen för Rl-projektet tillhör med några få undantag tre huvudgrupper, nämligen

— I System för brotlmälsförfarandet i vid mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt för förfarandet inom kriminalvården (BROTTSRI)

— 2 System för lagsliftningsförfarandet i vid mening och rättspraxis (RÄTTSDATA/LAGRl). Inom denna grupp utvecklas rutiner för diariefö-ring, beslutsregistrering, textbehandling och informationssökning

— 3 System för planering och uppföljning inom rättsväsendel (PLANRI). Elt av de första resultaten av Rl-projektet var alt det centrala belastningsregistret (personregistret) hos rikspolisstyrelsen tekniskt samordnades med del allmänna kriminalregislret. Detta skedde, som jag inledningsvis nämnde, när rikspolisstyrelsen fick ansvaret även för det senare registret (se prop. 1970:54). Det samordnade registret, som förs med hjälp av automatisk dalabehandling, fick beteckningen person- och belaslningsregistret, PBR. Den rättsliga regleringen av de båda registren i polisregisterlagen och kriminalregisterlagen lämnades emellertid i princip oförändrad.

Här bör också nämnas alt frågor om kriminalregister har uppmärksammats inom Europarådet. Rådels ministerkommitté antog i juni 1984 en rekommendation R(84)10 om kriminalregisler och rehabilitering av dömda personer. Som en huvudpunkt i rekommendationen anges alt kriminalregisler i princip är avsedda för att myndigheterna inom rättsväsendet skall kunna fatta riktiga beslut och att användning av registret för andra ändamål bör begränsas så mycket som möjligt. Hösten 1987 antog Europarådet en rekommendation R(87)I5 som berör användningen av personuppgifter inom polissektorn. Enligt rekommendationen skall, om det är möjligt, den enskilde informeras om att uppgifter samlats in om honom när det inte längre är lill förfång för polisverksamheten. Rekommendationen ansluter till Europarådets konvention av är 1981 om skydd för enskilda vid automatisk dalabehandling av personuppgifter.

Den nuvarande regleringen

Som jag redan har nämnt är det allmänna kriminalregistret i tekniskt
hänseende samordnat med del centrala personregistret hos rikspolisstyrel
sen, PBR. För de olika delarna av del samordnade registret gäller skilda
regelkomplex. För det allmänna kriminalregistret finns bestämmelser i
kriminalregisterlagen och kriminalregisterkungördsen, medan rikspolis
styrelsens centrala personregister - liksom övriga polisregister - regleras 10

av bestämmelserna i polisregisterlagen och polisregisterkungörelsen. Rent Prop. 1987/88:122

tekniskt är fråga om etl sammanfört register som innehåller dels alla

uppgifter som ingår i kriminalregistret, dels de uppgifter som ingår i det

centrala personregistret. De uppgifter som ingår i kriminalregistrel kan

sägas vara "märkta" pä etl sätt som gör det möjligt atl skilja dem från

övriga uppgifter.

Innehållet i det allmänna kriminalregistret regleras av 2—6 §§ kriminalregisterlagen. Registret innehåller sädana uppgifter som behövs i domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om bl. a. sammanträffande av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I enlighet härmed registreras bl. a. uppgifter angående domar på fängelse, villkoriig dom och skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård Där finns också uppgifter om förvandlingsstraff för .böter.

Begreppet polisregister definieras i I § polisregisterlagen. Enligl detta lagrum förstås med polisregister etl register som förs hos rikspolisstyrelsen eller annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt. Dock skall det allmänna kriminalregislret inte anses som polisregister. Innehållet i polisregister skall enligt 2 § första stycket polisregisterlagen begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Enligl 10 a § polisregisterlagen fär hos generallullsstyrelsen eller någon annan tullmyndighet föras register som behövs för den brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. Innehållet i sädana register skall begränsas till vad som behövs för detta ändamål.

Närmare föreskrifter om innehållet i rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2-7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa föreskrifter innebär atl även uppgifter om vissa bötesdomar fär antecknas. Vidare får i polisregister uppgifter föras in bl. a. om den som är misstänkt för brott vars registrering är av särskild betydelse för broltsspaning. Närmare föreskrifter om innehållet i lokala polisregister har med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen meddelats av rikspolisstyrelsen.

PBR är det största centrala polisregistret. Från PBR kan bl. a. kriminal-registerutdrag och polisregisleruldrag framställas pä maskinell väg. Krimi-nalregisteruldragen innehåller de uppgifter som har antecknats enligt 2-

6 §§ kriminalregisterlagen. Normalt skall dock vissa anteckningar inte tas med. Det gäller om den senaste registreringen är så gammal — 10 år — att reglerna om s. k. rehabilitering lar vid (10 §). I fråga om utdrag till enskilda gäller i stället en tidsgräns på fem år, och i sådana utdrag skall dessutom en del andra uppgifter avskiljas. Polisregislemtdragen innehåller med nyss nämnda förbehåll flertalet av de uppgifter som har antecknats enligt 2-

7 §§ polisregisterkungörelsen. Polisregisterutdragen är mer innehållsrika än kriminalregisterutdragen särskilt i fråga om påföljder och andra persondata.

Som exempel på andra centrala polisregister kan nämnas signalements-
och känneteckensregistret, fotoregistret, fingeravtrycksregistrel, det s. k.
U-boksregistrel (som bl. a. innehåller uppgifter om utvisningar) och det
allmänna spaningsregistret (ASP). 11

Förutom de bestämmelser jag nu nämnt är också vissa föreskrifter i Prop. 1987/88:122 datalagen (1973:289) av intresse i det här sammanhanget. I datalagen har begreppet personregister grundläggande betydelse. Enligt 1 § datalagen förstås med personregister register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller upplysning som avser enskild person, såvitt upplysningen kan hänföras till den som avses med uppgiften. Andra personregister än sådana som en enskild har uteslutande för personligt bruk får enligt 2 och 2 a §§ datalagen inte inrättas eller föras utan licens, och i vissa fall tillstånd, av dalainspektionen. Tillstånd behövs dock aldrig för personregister vilkas inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen (s. k. statsmaktsregister). I sistnämnda fall skall dock yttrande inhämtas från datainspekfionen innan registret får inrättas.

Särskilt stränga regler gäller enligt 4 § datalagen beträffande personregister som skall innehålla uppgift om atl någon misstänks eller har dömts eller straffats för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt någon av de i paragrafen uppräknade författningarna. Tillstånd att inrätta eller föra etl sådant register får meddelas någon annan än en myndighet, som enligt lag eller annan författning har att föra förteckning över uppgifter av nämnt slag, endast om synneriiga skäl föreligger.

Skälen för min bedömning: Förslaget i departementspromemorian om en enhetlig brottsregisterreglering skall ses mot bakgmnd av det förhällandet atl den nuvarande lagstiftningen kan sägas inte stämma överens med de faktiska förhållandena, eftersom den är utformad från den utgångspunkten alt det allmänna kriminalregistret och det centrala polisregistret utgör två skilda register som förs manuellt. För egen del ärjag liksom remissinstanserna positivt inställd till tanken på en sammanhållen lagstiftning om person- och belaslningsregistret. Det är angeläget att den rättsliga regleringen anpassas till den verklighet som råder. Den i promemorian föreslagna lösningen med en lag om brottsregister förefaller utifrån dessa synpunkter vara ändamålsenlig. Enligt min mening är del också mycket som talar för alt en sådan mer samlad reglering skulle göra den aktuella lagstiftningen mera överskådlig och mindre svårtillgänglig än den otvivelaktigt är i dag.

Emellertid har flera remissinstanser ansett att man bör avvakta det utvecklingsarbete som för närvarande pågår vad gäller rikspolisstyrelsens ADB-regisler. SARI tillsatte sålunda år 1985 en särskild arbetsgrupp med uppgift att se över frågor som gäller den framtida utformningen av BROTTSRI. Enligt vad jag har inhämtat räknar arbetsgruppen med att under första halvåret 1988 kunna redovisa en mera samlad bild av hur etl framtida BROTTSRI kan komma atl gestalta sig. Gmppen skall vidare ta fram en utvecklingsplan för genomförandet av sina förslag.

Som jag ser det är det mycket angeläget att det föråldrade och komplexa
systemet för PBR ses över. Systemet har varit i användning i 10-15 år.
Det har utvecklats för polisväsendets första datorsystem. Programmen har
under årens lopp varit föremål för upprepade modifieringar. Systemet kan
därför betraktas som tämligen omodernt. Del är också svåröverskådligt
och dyrbart att underhålla. Även till synes små modifieringar innebär ett 12

arbete som blir tidsödande och kostsamt.

Behovet av en genomgripande förändring av det nuvarande systemet är således stort. Bl. a. bör registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering som i dag sker i PBR. Ett nytt system bör vidare vara mera flexibelt än del nuvarande så att ändringar kan göras utan stora kostnader t.ex. i fråga om registerinnehållet eller utdragens innehåll eller form.

Under den tid som behövs för den pågående översynen bör emellertid dagens PBR förändras i så liten omfattning som möjligt. Som framgått av det tidigare anförda är del aktuella systemet sådant atl även begränsade förändringar medför omfattande och resurskrävande arbete. Det vore enligt min mening inte försvarbart att i delta läge genomföra en omfattande omarbetning av registerförfattningarna vilken med nödvändighet mäste medföra ansenliga systemförändringar. Jag förordar därför att frägan om en mer genomgripande revision av registerförfattningarna fär vila tills resultatet av SARLs översyn föreligger.

Prop. 1987/88:122

3 De registrerades rätt till insyn

Mitt förslag: En enskild ges rätt atl la del av uppgifter i kriminalregistret som avser honom själv. Han skall därvid fä del av etl utdrag av registret. På sikt bör även rikspolisstyrelsens centrala personregister öppnas för insyn. Med hänsyn till den tekniska översyn som nu pågår hos rikspolisstyrelsen föreslås dock inte för närvarande en motsvarande insyn i polisregistren. Vid uppbyggnaden av ADB-sys-temen hos rikspolisstyrelsen skall man arbeta efter den målsättningen att det i framfiden bör vara möjligt alt - med vissa undantag - ge enskilda insyn i all registrering av uppgifter som rör dem själva.

Promemorieförslaget: Enskilda ges rätt lill insyn i det brottsregister som föreslås i promemorian — motsvarande person- och belastningsregistret -såvitt gäller uppgifter som rör dem själva, med undantag dock för uppgifter som avser misstanke om brott.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som uttalat sig i frågan är positiva till förslaget atl enskilda skall få la del av uppgifter om sig själva i broltsre-gistrel. Vissa instanser framför dock farhågor för att utdragen kan komma att missbrukas genom atl användas som strafflöshetsintyg.

lämnande av sådana uppgifter gäller vad som är föreskrivet i lag om Prop. 1987/88:122 register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen — bland dem den bestämmelse som anger att sekretess till skydd för e;n enskild inte gäller i förhållande till honom själv (4 §) - gäller inte i fräga om sekretessen enligt 7 kap. 17 §.

De författningar som sekretesslagen hänvisar lill är kriminalregisterlagen och polisregisleriagen saml därtill anslutande förordningar.

Anmärkas bör också att föreskriften i 10 § datalagen att en enskild har rätt att få underrättelse om vad ett personregister innehåller beträffande honom enligt en undantagsbestämmelse inte gäller för de register som förs enligt kriminal- och polisregisteriagarna (10 § tredje stycket dalalagen). Detta beror pä följande föreskrifter i registerlagarna.

Enligt 9 § kriminalregisteriagen får till en enskild lämnas utdrag ur kriminalregistret beträffande honom själv I. om han behöver utdraget för alt få tillstånd atl inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stal och regeringen i förordning medgivit sådant utlämnande eller 2. om i annat fall, där den enskilde styrkt, att hans rätt är beroende av upplysning ur registret, regeringen har gett tillstånd lill del. I II § kriminalregisterkungördsen anges under vilka förutsättningar rikspolisstyrelsen får lämna ul uppgifter i de fall som avses i punkt I.

I 11 § kriminalregisterlagen finns vidare bestämmelser om innehållet i de utdrag som lämnas till enskilda. Bestämmelserna avviker på några punkter frän vad som gäller beträffande utdrag till myndigheter enligt 10 § samma lag. Utdragen till enskilda är inte fullt så utförliga.

Bestämmelser om utdrag lill enskilda ur polisregister finns i 3 § 3 polisregisterlagen. I stort överensstämmer de med vad som gäller för utdrag ur kriminalregislret. Utdrag ur polisregister får därutöver lämnas om den enskilde behöver det för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggande eller beivrande av brott och regeringen i förordning har medgett all utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål.

I 6 och 7 §§ polisregisterlagen samt 19 § polisregisierkungörelsen finns bestämmelser om vad etl sådant registerutdrag till en enskild skall innehålla. Bestämmelserna innebär bl. a. att anteckning om misstanke om brott skall tas med endast om åtal har väckts för brottet och alt anteckning om åtal inte skall tas med om den tilltalade har frikänts från ansvar för den åtalade gärningen genom lagakraftvunnen dom. Vidare skall anteckningar om bötesbrotl redovisas bara i begränsad omfattning.

En enskild kan inte få något utdreg ur de register, som tullmyndigheter får föra enligt 10 a § polisregisleriagen.

I praktiken förekommer del inte sällan all enskilda begär och får polisregisterutdrag i samband med alt de avser att adoptera barn från utlandet eller begär arbets- eller uppehållstillstånd eller liknande i etl främmande land. I övrigt brukar inte utdrag, vare sig från kriminal- eller polisregistrel, lämnas till enskilda.

Tidigare förslag m .ni.

Frågan om en utvidgad rätt för enskilda att få ta del av uppgifter om sig 14

själva i kriminal- och polisregister logs upp i samband med tillkomsten av Prop. 1987/88:122 sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 214, jfr prop. 1979/80:80 s. 48). Den har utretts flera gånger på senare är. Förutom i 1985 års departementspromemoria om en ny brottsregisterlag behandlas frågan i en promemoria som upprättades inom justitiedepartementet i februari 1980 (dnr 301 —80) och i den tidigare nämnda departementspromemorian De registrerades rätt lill insyn i kriminal- och polisregistren.

Det kan här inskjutas alt riksdagen på vären 1985 med anledning av motioner pä nytt har gett uttryck för den uppfattning som riksdagen framförde redan år 1980, nämligen alt enskilda som har registrerats i polisens register i princip bör få tillgäng lill sädana registeruppgifter som är sekre-lessbelagda enbart av hänsyn till dem själva (JuU 1984/85:27, jfr KU 1980/81:4, rskr 14). Som jag nämnde inledningsvis uttalade riksdagen är 1985 vidare att man ansåg sig - med hänsyn till frågans principiella vikt -kunna utgå från atl riksdagen så snart del var möjligt skulle få tillfälle att ta ställning till ett förslag i ämnet.

Förslagen i 1980 års promemoria och 1981 års departementspromemoria skilde sig åt främst genom del sätt pä vilkel den enskilde skulle få fillgång till uppgifterna om sig själv. Enligt det först nämnda förslaget skulle det ske utan att han fick något registerutdrag själv, medan det senare förslaget innebar atl han fick ett sådant utdrag.

I 1981 års departementspromemoria föreslogs således att den enskilde skulle ha rätt att utan avgifl fä ett utdrag ur kriminalregistrel beträffande sig själv. I fråga om utdrag ur polisregister föreslogs detsamma, dock att utdraget inte skulle få innehålla sädana uppgifter som används för spaning eller som har registrerats av hänsyn till rikets säkerhet.

I promemorian erinrades lill en början om bestämmelserna i 14 kap. 4 § sekretesslagen och 10 § datalagen. Grundsatserna i dessa bestämmelser, dvs. att en enskild alltid skall ha rätt att fä ta del av uppgifter som rör honom själv, gör sig enligt vad som framhölls i promemorian också gällande i fråga om kriminal- och polisregistren. Det kunde därför enligt promemorian starkt ifrågasättas om man borde vidmakthålla förbudet för en registrerad alt fä del av uppgifter om sig själv i sädana fall då uppgifterna hemlighålls uteslutande av hänsyn till den registrerades egna intressen.

I promemorian erinrades vidare om att motivet till att en registrerads rätt lill insyn för närvarande är så begränsad är atl man kunde befara alt en mera vidsträckt möjlighet för en enskild alt få registerutdrag skulle kunna utnyttjas av arbetsgivare och hyresvärdar till att kräva anställnings-resp. bosladssökande på strafflöshetsintyg. Det var mot denna bakgrund som man i den tidigare departementspromemorian frän är 1980 hade förordat att den enskilde skulle fä insyn i registren utan alt därför erhålla någon handling alt förfoga över. Den i 1980 års promemoria föreslagna lösningen innebar alt en enskild person, som önskade ta del av registret, måste infinna sig på en polisstation för all på stället ta del av registeruppgifterna pä bildskärm eller genom alt läsa en utskrift.

Enligt 1981 års promemoria visade remissbehandlingen av 1980 års
promemoria att en lösning enligt förslaget där var förenad med åtskilliga
praktiska och tekniska problem. Bl. a. måste dataterminaler finnas place- 15

rade pä sådant sätt att allmänheten på lämplig plats i polisens lokaler kunde Prop. 1987/88:122 läsa bildskärmstext. Eftersom dessa lokaler för närvarande inte är lämpade för det ändamålet, måste de i stor utsträckning byggas om, bl. a. för att den enskilde skulle kunna ta del av uppgifter om sig själv utan risk för insyn från andra personer.

Med hänvisning till remissutfallet framhölls i 1981 års promemoria att den lösning som förordats i den tidigare promemorian inte minst av praktiska skäl måste avvisas. I 1981 års promemoria tillades att det skulle vara svårt att få enskilda personers förståelse för att de inte skulle kunna betros med alt ta med sig ett registerutdrag som gäller deras egen person och som de har fått ta del av.

Den enda lösning som då egentligen återstod var enligt promemorian att låta den enskilde fä del av uppgifterna i aktuella register om sig själv genom att han fick ett registemtdrag. Men om den enskilde fär förfoga över ett registerutdrag med uppgifter om sig själv, mäste man enligt promemorian söka förhindra att utdraget används som strafflöshetsintyg. En tanke som nämndes i promemorian var att straffbelägga förfaranden som innebär att t.ex. en arbetsgivare som villkor för en anställning eller ett uppdrag avkräver någon ett utdrag ur kriminal- eller polisregistret. Enligl promemorian fanns det emellertid ingen tinledning atl anta att man frän arbetsgivarnas sida skulle missbruka en ny reglering på detta sätt. Om det skulle förekomma, kunde man förutsätta atl detta skulle leda till reaktioner frän de anställdas fackliga sammanslutningar och frän den allmänna opinionen. Pä liknande sätt borde ett missbmk av den nya regleringen kunna motverkas på bostadsmarknaden utan några särskilda sanktioner. I promemorian föreslogs därför inte några nya straffbestämmelser.

Diskussionen i promemorian ledde till slutsaisen att en enskild borde fä rätt att få del av sådana uppgifter i kriminal- och polisregistren som för närvarande är hemliga uteslutande av hänsyn till honom själv. Av bl. a. praktiska skäl borde detta ske gencm att utdrag lämnades ut.

Promemorian innehöll också förslag till ändringar i kriminalregister- och polisregisterlagarna i enlighet med vad som förordats.

Promemorian fick vid remissbehandlingen ett positivt mottagande. Det stora flertalet remissinstanser tillstyrkte i huvudsak förslaget. Ett par instanser ställde sig dock tveksamma.

Förslagen i brottsregisterpromemorian

I 1985 års promemoria med förslag till en ny brotlsregisterlag hänvisas till den allmänna enigheten om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och belastningsuppgifter i polisregister i princip bör vara fillgängliga för den person som uppgifterna rör. Det framhålls dock alt PBR innehåller vissa uppgifter som har betydelse främst för brottsspaning och som därför lämpligen inte bör lämnas ut ens till den berörde.

I promemorian pekas på att det i person- och belaslningsregistret tas in
uppgifter enligt den s. k. personbladsmtinen. Därvid skall i princip regist
rering ske i alla fall då någon som är slraffmyndig är skäligen misstänkt för
brott, bortsett från en del specialstraffrättsliga brott. När en förundersök
ning har kommit sä långt alt någon skäligen misstänks för ett brott, skall 16

nämligen den misstänkte enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken underrättas Prop. 1987/88:122 om misstanken. Underrättelsen skall ske "dä han hörs". En specialundersökning av rikspolisstyrelsen visar att man av de personblad (3.527) som en vecka i augusti 1981 kom in lill styrelsen bara i ca tre Qärdeddar av fallen (2.637) med säkerhet kunde sluta sig till att den misstänkte, när personbladet upprättades, var underrättad om misstanken för brottet. I den resterande fjärdedelen av fallen (890) kunde med ledning av uppgifterna på personbladen inte göras något sådant konstaterande.

I promemorian konstateras att det, även om man tolkar den gjorda undersökningen försiktigt, ligger i öppen dag att en mycket stor del av de brottsmisstankar som registreras inom ramen för personbladsmtinen avser sådana fall, där den berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För sädana uppgifter gäller i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen (registersekretess). Även reglerna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § sekretesslagen är ofta tillämpliga. Bestämmelserna där innebär att sekretess gäller bl. a. för uppgift som hänför sig till fömndersökning i brottmål, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda ätgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Det fanns enligt promemorian inga sakliga skäl att ändra på de bestämmelsernas räckvidd i detta sammanhang.

Den lösning som föresläs i promemorian innebär att regeln om enskildas insyn i PBR, i den föreslagna regleringen således det allmänna brottsregistret, kompletteras med ett undantag för uppgifter om att den enskilde är skäligen misstänkt för brott. Vidare föreslogs att denna undantagsregel under alla förhållanden skulle upphöra atl gälla när åtal har väckts. Det ansågs att en sådan reglering hade den fördelen att någon individuell sekretessgranskning inte behövdes.

När det gällde frågan om i vilken form den enskilde borde få insyn i det allmänna brottsregistret förordas i promemorian att insynen skulle ske genom alt den enskilde fick elt utdrag ur registret.

Slutligen sägs i frågan om insyn att det inte finns skäl att ge enskilda tillgång till uppgifter i övriga polisregister. I promemorian framhålls att polisregistren har sådant innehåll att uppgifterna i dem under alla förhållanden — av hänsyn till intresset att förebygga eller beivra brott eller av hänsyn till rikets säkerhet — sällan bör vara tillgängliga för dem som uppgifterna rör. Att utöver insyn i PBR ge enskilda rätl att i någon form ha tillgång till vissa begränsade uppgifter i polisregistren skulle enligt promemorian ta i anspråk omfattande resurser i polisväsendet, som inte står i rimligt förhållande till värdet av denna insyn.

Skälen för mitt förslag: Som har framgått har frägan om de registrerades rätt till insyn i kriminal- och polisregistren under senare år övervägts i olika sammanhang. Allmänt sett kan sägas att det varit svårt att finna en lösning som inte varit förenad med olägenheter.

Vid frågans behandling har det visat sig att det numera råder i stort sett
allmän enighet om att uppgifter i det allmänna kriminalregistret och belast
ningsuppgifter i polisregister i princip bör vara tillgängliga för den person
som uppgifterna avser. Jag vill för egen del framhålla att jag delar denna
uppfattning. För den registrerade mäste det nuvarande förbudet mot att ta 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 122

del av uppgifter om sig själv vara svårbegripligt i alla de fall då det Prop. 1987/88:122 egentliga skälet för hemlighållandet uteslutande är hänsyn till den registrerades egna intressen.

Att öppna de aktuella registren för de registrerade själva överenstämmer också bäst med de grundläggande principerna i fråga om allmänna handlingars offentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen och om den enskildes rätt i 14 kap. 4 § sekretesslagen att förfoga över sekretess som gäller i hans intresse. Likaså talar gmndsatsen takom 10 § datalagen - liksom motsvarande regel i artikel 8 i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter - om den registrerades rätt att få underrättelse om innehållet i en personuppgift beträffande honom själv som ingår i etl personregister för en sådan ordning. Praktiskt sett innebär en rätt lill insyn för den enskilde bl. a. en möjlighet att upptäcka eventuella fel och att i så fall ta initiativ till rättelser.

Bakom gällande rätts ståndpunkt i fråga om en registrerads insynsrätt ligger, som framgått av det tidigare, farhågor för att en möjlighet att få registerutdrag skulle komma att utnyttjas av t. ex. arbetsgivare och hyresvärdar för atl kräva anställnings- resp. bostadssökande på strafflöshetsintyg. Till denna mer principiella inställning har kommit en rad praktiska problem framför allt förorsakade av begränsningar i ADB-systemen hos rikspolisstyrelsen. Det som framför allt vållat svårigheter har varit atl PBR innehåller vissa uppgifter som har belydelse främst för brottsspaning. För sådana uppgifter måste även fortsättningsvis förundersökningssekretess få gälla.

Enligt min mening är motiven för att vägra en registrerad alt la del av belasiningsuppgifter om sig själv inte längre bärande. Det föreligger inte heller några praktiska eller tekniska problem när det gäller alt medge insyn i kriminalregistret , som uteslutande innehåller belastningsuppgifter. Jag föreslår därför att den enskilde ges rätt att få del av uppgifter i kriminalregistret om sig själv. Till frågan i vilken form den enskilde skall fä insyn i kriminalregistret återkommer jag i det följande.

Som jag nämnde tidigare kompliceras möjligheterna att medge insyn i
polisregister - i detta sammanhang PBR - av alt detta register inte enbart
innehåller belasiningsuppgifter ulan även innehåller uppgifter av belydelse
för brottsspaning. Jag syftar här pä de tidigare nämnda uppgifterna från
den s.k. personbladsrutinen som innebär att redan den söm är skäligen
misstänkt för brott förs in i registret. Som redovisats i det föregående har
man anledning alt befara att en myckel stor del av de brottsmisstankar som
registreras inom ramen för personbladsmtinen avser sådana fall, där den
berörde enskilde ännu inte känner till misstanken. För uppgifter av detta
slag gäller i dag sekretess inte bara enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen
(registersekretess). Även reglerna om förundersökningssekretess i 5 kap.
1 § sekretesslagen är ofta tillämpliga. Som framgått gäller sekretess enligt
denna paragraf bl. a. för uppgift som hänför sig till förundersökning i
brottmål, om del kan antas alt syftet med beslutade eller förutsedda
ätgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften
röjs. Enligt min mening finns det inga sakliga skäl atl ändra på sekretess
bestämmelsernas räckvidd i delta sammanhang. 18

Den lösning som förordas i brottsregisterpromemorian innebär att in- Prop. 1987/88:122 synsrälten i PBR kompletteras med en undantagsregel för uppgifter om alt den enskilde är skäligen misstänkt för brott. Undantaget skulle dock inte gälla fall där åtal har väckts i anledning av misstanken.

Promemorieförslaget har visat sig innebära påtagliga problem tekniskt och resursmässigt. Sålunda framgår av vad jag tidigare anfört att jag förordar att frågan om en reglering av PBR skjuts nägot pä framtiden i avvaktan pä att den tekniska översyn av BROTTSRI som för närvarande pågår skall slutföras. De systemförändringar med avseende på rikspolisstyrelsens ADB-system som brottsregislerförslaget förutsätter bör därför inte genomföras nu.

I brottsregisterpromemorian diskuteras även andra lösningar som skulle innebära atl en bestämmelse om insyn i PBR för enskilda inte skulle behöva förses med undanlag. Det alternativ som i sä fall förefaller ligga närmast till hands är atl föra in uppgifterna från personbladsmtinen i ett särskilt misstankeregisler, som för polisen skulle vara tillgängligt på samma sätt som person- och belaslningsregistret men stängt för insyn av den enskilde. Vissa remissinstanser har också förordat denna lösning framför den som förs fram i promemorian. Där hävdas emellertid alt ett särskilt misstankeregister skulle medföra tekniska komplikationer eftersom enligt nuvarande ordning senare tillkommande uppgifter — beslut i åtalsfrågor och domar - har gjorts beroende av att uppgifter ur personbladsrutinen har tagits in i PBR. Del pekas också på atl en registeromläggning av detta slag i nuläget skulle medföra stora kostnader.

En framtida lösning efter dessa linjer har dock uppenbarligen betydande fördelar frän bl. a. systematiska synpunkter och skulle ocksä på sikt bli mest överskådlig och lätthanterlig i praktiken. Enligt min mening bör man vid den tekniska översynen av PBR i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings-och misstankeuppgifter i fortsättningen skall finnas i skilda register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för en insyn i belaslningsregistret från de berörda personernas sida. Vid översynen får särskilt uppmärksammas frägan om samordning mellan registren dä en misstanke har blivit delgiven och när åtal har blivit väckt.

Jag skall slutligen ta upp i vilken form den enskilde skall fä insyn i kriminalregislret. Frågan innefattar svåra avgränsningsproblem och har -som framgått av det tidigare - varit föremål för skilda uppfattningar. Man måste söka förhindra atl enskild tvingas visa upp utdrag ur registret som strafflöshetsintyg. Tanken att insynen i registret skulle ske via terminal har därför vissa fördelar. Emellertid visade det tidigare remissutfallet att denna väg knappast var framkomlig och lägel är i detta hänseende oförändrat. I brottsregisterpromemorian pekades också på den lösning som har valts i Norge, där enskilda har rätt atl få muntliga - men inte skriftliga -upplysningar om belastningsuppgifter som angår dem själva. Även denna lösning är emellertid uppenbarligen förenad med betydande nackdelar.

I överenstämmelse med vad som föreslagits i brottsregisterpromemorian
och godtagits av flertalet remissinstanser har jag därför stannat för att
övervägande skäl talar för att tillåta insyn för enskilda i kriminalregistret
genom att de får ett utdrag av registret. Som jag bedömer det är risken för 19

atl dessa utdrag skall missbrukas inte så påtaglig att det finns anledning att Prop. 1987/88:122 vidta särskilda lagstiftningsåtgärder. Jag avser emellertid att följa utvecklingen noga och vid tecken på missbruk av utdragen ta upp frågan på nytt. Om inte någon annan teknisk lösning då är möjlig, får man överväga alt straffbelägga förfaranden som inrebär att exempelvis arbetsgivare eller hyresvärdar utnyttjar den enskilde s rätt till registemtdrag för att avkräva arbets- eller bostadssökande sädana utdrag.

Enligt 10 § kriminalregisterlagen finns vissa inskränkningar i vad utdrag till myndigheter, exempelvis domstolar och åklagare,-skall innehålla. Den viktigaste är att uppgifter som är ö\ er fio år i princip inte redovisas. Utdrag till enskilda är underkastade ytterligare begränsningar (II §). Enligt min mening bör enskilda få ta del av uppgifter ur registret i samma omfattning som domstolar och åklagare, vilka är de primära mottagarna av kriminalregisterutdrag. Insynsrätten för enskilda blir därmed i praktiken densamma som den som myndigheterna liar, vilkel är i linje med principerna i fräga om allmänna handhngars offentlighet (jfr 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen). 11 § kriminalregisteriagen bör därför ändras sä atl den upptar en hänvisning till bestämmelserna om utdrag till domstolar och åklagare i 10 § kriminalregisterlagen. Jag förutsätter att del pågående översynsarbetet öppnar möjligheter att - i likhet med vad som föreslogs i brottsregisterpromemorian - låta tippgifter utgå ur registret efter en lämplig tidsrymd. Jag har för avsikt att efter avslutat översynsarbeie ta upp frågan om innehållet i registerutdrag på nytt.

Av praktiska skäl bör kriminalregislemtdrag till enskilda tas fram av rikspolisstyrelsen och inte av de lokala polismyndigheterna. Det innebär att en enskilds begäran om etl kriminalregistemtdrag skall göras hos rikspolisstyrelsen och atl del är denna myndighet som prövar frågan om att lämna ut utdraget. Denna ordning bör föreskrivas i 9 § kriminalregisterlagen (se 2 kap. 14 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).

Den närmare utformningen av en bestämmelse om rätt lill insyn för enskilda i kriminalregislret bör samordnas med 10 § datalagen. Ett utdrag bör sålunda i princip lämnas utan kostnad för den enskilde inom en tolvmånadsperiod. En begäran om utdrag bör framställas skriftligt och vara egenhändigt undertecknad av den enskilde. Förslaget innebär att det inte spelar någon roll om den enskilde grundar sin begäran om utdrag å tryckfrihetsförordningen jämte kriminalregisteriagen eller pä datalagen.

Jag vill understryka all det är ett oeftergivligt krav alt den enskilde skyddas mot att någon obehörig får del av de utdrag som del här är fråga om. Den som tar emot ett utdrag måste därför kunna styrka sin identitet. Normalt bör utdraget sändas till sökanden på ett betryggande sätt, exempelvis i en rekommenderad försändelse. Sökanden bör emellertid också ha möjlighet att hämta utdraget hos en lokal polismyndighet eller hos rikspolisstyrelsen. Regler om detta bör tas in i kriminalregisterkungördsen. Jag avser att återkomma lill regeringen i denna fräga.

Jag har från rikspolisstyrelsen inhämtat atl den föreslagna ändringen
innebär atl en del ganska omfattande förändringar måste genomföras i de
befintliga dataprogrammen i elt system för administration av utdrag. Arbe
tet med dessa ändringar är tidskrävande och dessa kan därför inte träda i 20
kraft förrän den 1 januari 1989.

Promemorieförslaget: Registrering av förspaningsuppgifter skall regleras av bestämmelserna i polisregisleriagen. Med hänsyn lill att del i promemorian föreslagna brottsregistret skulle medföra att tillämpningsområdet för polisregisleriagen begränsades lill register som huvudsakligen används för spanings- och utredningsändamål görs dessutom en ny definition av begreppet polisregister i kombination med en skärpning av vilka uppgifter som skall få registreras.

Remissinstanserna: Förslagen om förspaning och definitionen av polisregister har fått ett blandat mottagande av de instanser som tagit upp dem. Vissa instanser anser alt registrering av förspaningsuppgifter bör ges lagstöd medan andra efterlyser ytterligare preciseringar. Den föreslagna definitionen av polisregister väcker tveksamhet hos några instanser.

Bakgrunden till mitt förslag: Frågan om den rättsliga grunden för att registrera uppgifter som samlas in vid s. k. underrättdseförfarande rör främst polisen men i viss män också tullen.

Enligl gällande bestämmelser får ett polisregister ha till ändamål att tjäna till upplysning om - förutom brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts - även "någons vandel i övrigt". Härmed har hittills främst avsetts uppgifter som behövs vid prövning av ansökningar av olika slag, t. ex. om tillstånd att föra motorfordon eller inneha skjutvapen. I förarbetena till polisregisterlagen har gjorts vissa uttalanden om vad som avsågs med uttrycket "vandel" (prop. 1965:18, främst s. 50).

En av de spaningsmetoder för polisen som har kommit fram under senare års utvecklingsarbete är det s. k. underrättdseförfarandel eller förspaningen. Metoden innebär i korthet atl polisen samlar uppgifter om

förhållanden som tyder på brottslig verksamhet och om personer som kan Prop. 1987/88:122 antas vara inblandade i brott men ulan att någon klar misstanke om elt individualiserat brott föreligger. Uppgifterna bearbetas för atl senare pä olika sätt vara till nytta i polisens brottsbekämpande arbete, i första hand när det gäller insatser mot narkotikabrott och ekonomisk kriminalitet.

Frågan har ställts om det uppgiftssamlande som denna metod förutsätter är förenligt med polisregisterlagstiftningen. Av delta skäl kan del vara motiverat alt här närmare beröra frägan om denna arbetsmetod och hur den stämmer överens med gällande registerlagstiftning. Uttrycken underrättelseförfarande och förspaning brukar användas som synonymer pä den här typen av verksamhet. För framtiden bör man enligt rekommendation av 1981 års polisberedning lämpligen använda endast beteckningen förspaning.

Frågan om att använda förspanirig i del svenska polisarbetet har diskuterats ingående under senare år. Främst har delta skett i polisiära sammanhang. Här kan hänvisas till AMOB: Arbetsgruppen mot ekonomisk brottslighet (rapport maj 1977), SPANEK: Arbetsgruppen angående spaning mot ekonomisk brottslighet (rapport maj 1979) och SPANARK: Arbetsgruppen angående spaning mot narkotikabioltslighet (rapport juni 1980). Men metoden har också behandlats av 1981 års polisberedning bl. a. i betänkandet (Ds Ju 1983:10) Polisorganisationen, bilaga C, Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation. Rikskriminalen m.m. (s. 221 f.). Slutligen har narkotikakommissionen i PM 5 och PM 9 utförligt diskuterat denna arbetsmetod. Kommissionen har hävdat att det är angeläget att utveckla verksamheten vidare. Det skall också nämnas atl några tjänstemän vid olika rollar inom rikskriminalen sedan ett antal år tillbaka är sysselsatta med den typ av arbetsuppgifter sorn kan karakteriseras som förspaning.

Verksamheten har i de sammanhang som tidigare nämndes beskrivits pä något olika sätt. Genomgående har betonats att det är fråga om en ny företeelse som ännu inte har funnit sina former och arbetsmetoder och beträffande vilken åtskilligt återstår alt utveckla.

Förspaning beskrivs på följande sätt i polisberedningens betänkande. Förfarandet sägs vara en ny och tredje huvudgren av kriminalpolisverksamheten. Den ligger, kan man säga, ett steg före de båda andra verksamhetsgrenarna - spaning och utredning. Del anges att förspaning inte är en operativ verksamhet i egentlig mening och att den därför inte konkurrerar med den verksamhet som bedrivs av de spanande och utredande polisenheterna. Målet för underrättelseverksamheten sägs vara att förse den operativa kriminalpolisverksamheten med både underrättelser - dvs. bearbetade och analyserade informationer om brott och brottslingar av fakta-betonad karaktär - och sådana uppgifter vilka uttrycker endast en slutsats av ett sannolikt händelseförlopp. Förspaningen syftar alltså bl. a. till att arbeta fram operativa ärenden som skall övertas och behandlas vidare av spanings- och utredningspersonal.

Vilka arbetsuppgifter som bör ingå i förspaningen och vilka arbetsmeto
der som bör tillämpas har utförligt beskrivits i rapporterna frän de arbets
grupper inom polisen som nämndes fidigare och av narkotikakommis
sionen. 22

Enligt SPANEK-gruppen borde förspaningen syfta till att samla in, Prop. 1987/88:122 bearbeta och utvärdera informationer om personer som kan antas planlägga, organisera, leda, biträda med expertkunskaper vid eller pä annat sätt främja eller ägna sig åt grov brottslighet. På motsvarande sätt borde man förfara med informationer om företeelser eller verksamheter som kan utgöra brott. Den vunna informationen borde registreras, systematiseras och arkiveras i elt särskilt register.

Insamlingen av informationer skulle enligt SPANEK-gruppen ske på tvä sätt. Dels skulle vissa uppgifter samlas in rutinmässigt, s. k. informativ spaning, dels skulle s. k. kartläggande spaning användas. Den informativa spaningen är inte inriktad mot något särskilt objekt utan enbart allmänorienterande. Syftet med denna spaningsform är atl få en generell men ändå tillräckligt ingående kunskap om "brotlskänsliga verksamheter/områden och broilsbenägna eller presumtivt kriminella konstellationer i samhället". En karlläggande spaning innebär däremot att uppgifter samlas om företeelser eller personer som kan antas vara inbegripna i kriminalitet, dock utan atl direkt brottsmisstanke föreligger.

Båda de nu angivna formerna av spaning borde enligl SPANEK-rappor-ten huvudsakligen bedrivas i form av s. k. inre spaning. Härmed avsägs spaning dels med hjälp av spaningspromemorior, befintliga register, arkiv, , ulredningshandlingar och annan dokumenterad spaningsinformation, dels genom samtal med befattningshavare inom polisväsendet, andra myndigheter eller andra organ i samhället och dels genom sökande på ort och ställe i handlingar (dokumentspaning). Informationer som framkommit under spaning i traditionell mening, alltså spaning inom ramen för bestämmelserna om förundersökning, liksom under utredningsverksamheten skulle också tas lill vara. Delsamma gällde informationer ur domar, förundersökningsprotokoll, brottsanmälningaroch spaningsrapporter.

De olika arbetsgrupperna har lämnat ingående förslag lill hur insamlade uppgifter skall behandlas (granskas, värderas, systematiseras, analyseras etc.) innan de lämnas vidare i form av underrättelser till andra befattningshavare inom polisväsendet för alt där ge anledning till omedelbara insatser eller tjäna som underlag för polisens operativa planering på kort eller lång sikt.

I december 1984 gav regeringen i uppdrag ål brottsförebyggande rådet (BRÅ) all genomföra elt forsknings- och utvärderingsprojekt om ekonomisk brottslighet. I BRÅ:s rapport Kampen mot Eko-brotten. Del I. Polisen, behandlas verksamheten vid polisens Eko- rollar.

I rapporten konstaleras atl behovet av systematisk insamling av infor
mation om den ekonomiska brottsligheten är stort; det är fråga om en
kvalificerad kriminalitet som ofta är mer geografiskt utbredd och rörlig än
den traditionella brottsligheten. Det hävdas vidare att del manuellt förda
s. k. SEB-registrel (SEB = spaning mot ekonomisk brottslighet) som nu
förs hos rikskriminalen inte alls fungerat i praktiken och att del har utsatts
för stark kritik. I rapporten föreslås alt detta register slopas. En möjlighet
som förs fram i rapporten är atl i stället lägga in information om Eko-brott i
en särskild avdelning av del allmänna spaningsregistrel (ASP). Delta regis
ter är rikstäckande. De lokala polismyndigheterna kan därför fortlöpande 23

föra in aktuell information. För att tillgodose integritetsaspekterna när det Prop. 1987/88:122 gäller att ta ut uppgifter ur registret pekas i rapporten ocksä på möjligheten att lägga in speciella behörighetskoder, som förbehålles de olika Eko-rot-larna.

Skälen för mitt förslag: Det torde råda enighet om att arbetsmetoder av det slag som jag nu har beskrivit - och som alltså kan sammanfattas under beteckningen förspaning - i dag i viss utsträckning är ett nödvändigt inslag i kampen mot den grövsta och mera svårartade kriminaliteten. För att rätt kunna använda begränsade resurser i denna kamp kan det ofta vara nödvändigt att i ett tidigt skede skaffa underlag för kommande spanings- och utredningsinsatser. Denna uppfattning har framförts bl. a. av 1981 års polisberedning och narkotikakommissionen. I prop. 1983/84:89 om polisens organisation m. m. framhölls (s. 42) att registrering och bearbetning av förspaningsuppgifter bör vara en viktig uppgift för rikskriminalen vid rikspolisstyrelsen . Uttalandet lämnades utan erinran av riksdagen.

Som framhållits i brottsregisterpromemorian kan det naturligtvis sägas att förspaning i viss mening bedrivs inom varje kriminalavdelning hos polisen. Att en mera systematisk registrering och bearbetning på området måste ske restriktivt och begränsas lill att avse särkilt grov och svårutredd brottslighet — såsom narkotikabrott och vissa former av ekonomisk brottslighet - ligger emellertid i sakens natur. Uppenbart är vidare att denna ganska nya verksamhet måste följas uppmärksamt med hänsyn fill de integritetsaspekter som gör sig gällande.

För mig framstår det som klart att de uppgifter som skall registreras inom ramen för förspaning bör vara underkastade reglerna i polisregisterlagen. Därigenom når man bl. a. alt uppgifterna blir föremål för ett starkt sekretesskydd och att de fömtsättningar under vilka de fär lämnas ut ur registret regleras ingående.

Polisregisterlagen ger, som jag tidigare har nämnt, utrymme för att det i polisregister, förutom uppgifter om brott för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, tas in uppgifter om "någons vandel i övrigt" (1 § första stycket). Därmed finns det, som jag ser det, redan nu rättslig grund för att registrera sådana uppgifter som framkommer under förspaningen och som har anknytning lill en viss person.

Förspaning var ju knappast aktuell som metod i egentlig mening när polisregisterlagen antogs och det förekommer således inga uttalanden i frågan i lagens förarbeten. Bl. a. 1981 års polisberedning har understmkit vikten av alt frägan om de rättsliga förutsättningarna klargörs för registrering av information som samlas under förspaningen. Det har emellertid rått en viss tvekan på det här omrädet. Med hänsyn härtill anser jag angeläget att regeln i polisregisleriagen preciseras så att denna tvekan blir undanröjd.

Enligt min mening bör ändringen göras på det sättet att ordet "vandel" i 1 § första stycket byts ut mot "personligaförhållanden". Med polisregister kommer då att förstås ett register som förs hos rikspolisstyrelsen eller hos någon annan polismyndighet för alt tjäna till upplysning - fömtom om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts — om någons personliga förhållanden i övrigt.

Del kan invändas att denna formulering sedd för sig kan synas obe- 24

stämd. Den skall emellertid läsas tillsammans med den generella begräns- Prop. 1987/88:122 ning som finns i 2 § första stycket polisregisterlagen och som gäller vad som får registreras i ett polisregister.

Enligt den bestämmelsens nuvarande lydelse skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som polisen behöver för att förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. I hkhet med uppfattningen i brottsregisterpromemorian anscrjag att den angivna begränsningen bör stramas upp och uttrycklingen ange för att polisens registrering av uppgifter skall inskränkas till vad som är nödvändigt. Jag vill dessutom understryka att en sådan återhållsamhet med registrering givelvis är särskilt påkallad när det gäller uppgifter som rör människors personliga förhållanden och som därför är särskilt integritetskänsliga. Genom en sådan begränsning i 2 § kommer det att stå klart att inte vilka uppgifter som helst om någons personliga förhållanden fär registreras utan att uppgifterna verkligen skall vara nödvändiga för polisens arbete.

Motsvarande ändring bör också göras i den bestämmelse som behandlar tullens register.

Genom de föreslagna ändringarna blir det vidare tydligt att, i den män det blir aktuellt att registrera uppgifter med anknytning lill enskild, som kommer fram under förspaning, detta mäste ske i ett polisregister eller därmed jämställt register med det skydd som detta medför.

Här återstår nu dels frägan om förspaningsuppgifterna skall föras in i ett särkilt register hos rikspolisstyrelsen eller inordnas i nägot befintligt polisregister, dels frägan om uppgifterna skall registreras med hjälp av ADB.

Jag vill få först påpeka att det spaningsregister mot ekonomisk brottslighet, som förs manuellt vid rikskriminalen, SEB-registret, inte torde ha fyllt den funktion som var avsedd när det inrättades. Enligt BRÅ:s rapport har detta främst berott på att informationsflödet mellan de lokala Eko-rofiarna och rikskriminalen inte alls har fungerat. Det material som redovisas i rapporten tyder inte på att detta register skulle fungera väsentligt bättre om möjlighet ges att föra det med hjälp av ADB.

Som jag tidigare framhållit ligger det i sakens natur att en mera systema
fisk registrering och bearbetning av förspaningsuppgifter måste begränsas
fill att avse särskilt grov och svårutredd brottslighet. Det register som för
närvarande används för registrering av konkreta brottsmisstankar är ASP.
Det har varit i drift sedan slutet av 1970-lalet och är nu fullt utbyggt.
Registret är rikstäckande. I ASP får enligt föreskrifter av rikspolisstyrelsen
(RPS FS 1987:7) föras in uppgift om den som är misstänkt för vissa
angivna typer av brott, om den aktuella uppgiften är av särskild betydelse
för brottsspaning. I registret får dessutom föras in misstanke om sådan
brottslighet, även om det inte föreligger uppgifter om någon känd miss
tänkt person, liksom uppgifter om företag eller liknande som kan sättas i
samband med misstanke om brott. Behörigheten att fä ut uppgifter ur ASP
är inskränkt, vilket är av betydelse när det gäller inlegritetskänsliga uppgif
ter av det slag jag nu talar om. Enligt uppgift registreras för närvarande
vissa konkreta spaningsuppgifter som rör narkotikabrott, vålds- och för
mögenhetsbrott i ASP. Däremot har det hittills inte varit vanligt att uppgif
ter som rör ekonomisk brottslighet förs in där. 25

Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tre remissinstanser har kommenterat promemorieförslaget i denna del. De förordar att alla polismyndigheter ges angiven befogenhet att lämna uppgifter från polisregistret till utländska polismyndigheter.

Skälen för mitt förslag: Jag vill inledningsvis erinra om att den grövre brottsligheten visar tendenser till allt större internationalisering. Detta gäller kanske i första hand narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet, som ofta har förgreningar till utlandet. En följd härav är att behovet av samarbete med utländska polismyndigheter har ökat väsentligt. Svenska polismyndigheter kan i ett sådant samarbete bidra med uppgifter som finns registrerade i polisregistren och kan också komma i åtnjutande av motsvarande uppgifter från utländska polismyndigheter. För närvarande gäller bl. a. att rikspolisstyrelsen fär förordna alt uppgift från polisregistret skall lämnas ut fill en polis- eller åklagarmyndighet i ett annat land när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende. En förutsättning är att framställningen görs av en sådan myndighet i något annat nordiskt land eller i elt land som är anslutet till den internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). Uppgifter fär lämnas ocksä till denna organisation. Enligt promemorian bör regeringen ges möjlighet att bemyndiga också vissa lokala polismyndigheter att lämna ut uppgifter till utlandet i angivna situationer. Syftet med detta förslag är i första hand att underlätta det nordiska polissamarbetet.

För min del är jag i likhet med remissinstanserna beredd att nu ansluta mig till promemorieförslaget. Frågan om att mera generellt ge polismyndigheterna en sådan befogenhet bör prövas när den tekniska översyn av registren som jag tidigare berört är a\'slutad.

Enligt min uppfattning bör det bemyndigande för regeringen som jag således förordar utnyttjas med restriktivitet. Endast de lokala eller regio-

Framställningen från rikspolisstyrelsen innehåller en begäran om atl ett dataregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium fär inrättas.

Remissinstanserna: JK och RÅ lillstyrker framställningen medan datainspekfionen och Sveriges advokatsamfund avstyrker denna.

Skälen för mitt förslag: Statens kriminaltekniska laboratorium är som namnet anger svenskt centrallaboratorium för kriminaltekniska undersökningar. Laboratoriet har till huvuduppgift att ulföra undersökningar åt polis- öcn åklagarmyndigheter saml domstolar och att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde. Chefsmyndighet för laboratoriet är rikspolisstyrelsen.

Den undersökningsverksamhet som statens kriminaltekniska laboratorium bedriver fyller en viktig funktion när det gäller samhällets insatser för att förebygga och bekämpa brottsligheten. Sedan mänga år har ocksä efterfrågan på de tjänster som statens kriminaltekniska laboratorium erbjuder vuxit. Antalet undersökningsärenden hos statens kriminaltekniska laboratorium uppgick under förra budgetåret till närmare 8000.

över utförda undersökningar avger laboratoriet sakkunnigutlåtanden som nu diarieförs manuellt. Kopior av utlåtanden samlas seklionsvis i pärmar för alt användas som referensmalerial i samband med handläggningen av nya ärenden.

Rikspolisstyrelsen hemställer i skrivelsen den 21 oktober 1987 atl regeringen beslutar atl ett dataregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium fär inrättas. Registret är avsett att i förekommande fall innehålla uppgifter om de personer som berörs i utlåtandena.

Enligl rikspolisstyrelsen är det med nuvarande manuella system inte möjligt att få en samlad överblick över materialet och systemet främjar varken snabbhet eller säkerhet vid handhavandet av undersökningsärendena.

Rikspolisstyrelsen aktualiserar därför frägan om atl lagra sakkunnigufiå-

tanden på ADB-medium. I ungefär I 500 av de undersökningsärenden som Prop. 1987/88:122 årligen handhas vid laboratoriet finns uppgifter om namn och personnummer på enskilda personer. En lagring på ADB-medium av sakkunnigutlåtandena i dessa ärenden avses omfatta också personuppgifterna. Den förteckning som de lagrade utlåtandena skulle komma att utgöra blir därmed ett personregister enligt dalalagen. Uppgifterna i utlåtandena är i regel relaterade till misstanke om något brott. Även dessa uppgifter avses komma alt bli lagrade och därmed upptagna i registret.

1 sin skrivelse framhåller rikspolisstyrelsen att det enligt styrelsens mening är angeläget alt de möjligheter som kan stå tillbuds för att rafiona-lisera verksamheten vid del kriminaltekniska laboratoriet tas till vara. Även om man inte får överskatta betydelsen från rationalitetssynpunkt av att utlålanderegister inrättas, understryker styrelsen atl ett sådant register dock verksamt bör kunna bidra till att öka effektiviteten och säkerheten vid handhavandet av undersökningsärendena.

Som jag tidigare har framhållit finns bestämmelser om personregister i datalagen. Enligt 1 § denna lag försi.ås med personregister register, förteckning eller andra anteckningar som förs med hjälp av ADB och som innehåller upplysning om enskild person om upplysningen kan förbindas med den som avses med uppgiften. Andra personregister än sådan som en enskild har uteslutande för personligt bruk får enligl 2 och 2 a §§ inte inrättas eller föras utan licens, och i vissa fall tillstånd, av datainspektionen. Tillstånd behövs bl. a. för register som skall innehålla sådana uppgifter som anges i 4 § datalagen, såvitt det inte är fråga om ett personregister vars inrättande har beslutals av riksdagen ellei" regeringen.

Bestämmelserna i 4 § datalagen gäller bl. a. personregister som skall
innehålla uppgift om alt någon misstänks eller har dömts eller straffats för
brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligl någon av de i
paragrafen uppräknade författningarriia. Om det inte är fråga om en myn
dighet som enligt lag eller annan författning har atl föra förteckning över
uppgifter av nämnt slag, krävs för att fillstånd skall få meddelas att synner
liga skäl föreligger. '

Av förarbetena (prop. 1973:33 s. 122) framgår att synnerliga skäl för att medge atl ett sådant register förs kan vara att det föreligger ett starkt samhälleligt eller annat allmänt intresse för registrering och att det finns säkra garantier för alt uppgifterna inte används eller sprids så atl otillbörligt integritelsinlrång uppkommer.

Datainspektionen framhåller i sitt remissyttrande att synnerliga skäl i
datalagens mening kräver ett starkt samhälleligt intresse. Ett sådant kan
enligt inspektionens mening vara atl brottsbekämpningen främjas i avse
värd grad eller att rättssäkerheten i myndighetens verksamhet ökar. Förut
satt alt de uppgifter som skall registreras omfattas av ett tillfredsställande
sekretesskydd har datainspektionen ansett sig i sådana fall kunna ge de
tillstånd som begärts. Datainspektionen har vidare uppfattningen all del i
detta fall endast åberopats behovet av att kunna rationalisera verksamhe
ten vid det kriminaltekniska laboratoriet. Inspektionen anser med hänsyn
härtill atl det inte visats att det föreligger ett sä starkt samhällsintresse atl
kravet pä synnerliga skäl är uppfyllt. 28

För egen del gör jag följande överväganden efter att ha tagit del av Prop. 1987/88:122 datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen.

Det aktuella registret är avsett,atl innehålla uppgifter om bl. a. personer som kan sättas i samband med brott. Som framgått av vad jag sagt inledningsvis finns särskilda restriktioner vid registrering av uppgifter av sådan känslig natur. Enligt 4 § datalagen skall sålunda synnerliga skäl föreligga för atl någon skall få tillstånd av datainspektionen att registrera bl. a. uppgifter om atl någon misstänks för brott.

Synnerliga skäl att föra register av det slag del här är fråga om kan som framgått anses föreligga, om del finns ett starkt samhälleligt intresse för att registrering får ske och det finns garantier för att uppgifterna inte används så att otillbörligt integritetsinträng uppkommer.

Enligt min mening är del uppenbart atl den undersökningsverksamhet som statens kriminaltekniska laboratorium bedriver är av stor betydelse när det gäller möjligheterna alt på ett framgångsrikt sätt utreda och bekämpa brott. Det finns all anledning att anta atl det arbete laboratoriet utför i takt med den vetenskapliga utvecklingen kommer att spela en allt större roll i olika slag av förundersökningar. Det är vidare för många brottsutredningar av väsentlig betydelse att en snabb, säker och fullständig överblick kan erhållas över de metoder och andra erfarenheter som vunnits genom slutförda undersökningsärenden hos laboratoriet. Jag delar sålunda rikspolisstyrelsens bedömning att det måste anses kunna bidra till effektivitet och ökad säkerhet vid handläggande av undersökningsärendena hos laboratoriet, om ett utlätanderegister pä ADB-medium inrättas där. Effektiviteten i vissa brottsutredningar kan härigenom förbättras påtagligt. Enligt min mening måste delta anses gagna brottsbekämpningen pä ett sådant sätt att kravet på ett starkt samhälleligt intresse är uppfyllt.

För att ett register av det aktuella slaget skall få inrättas måste dock krävas att sekretesskyddet blir fullgott så att de registrerade uppgifterna inte kan användas eller spridas så alt otillbörligt integritetsinträng kan ske. Rikspolisstyrelsen har till detta syfte föreslagit alt registret förs in under bestämmelserna i polisregisterlagen; uppgifterna skulle därmed omfattas av den stränga registersekrelessen enligt 7 kap. 17 § skrelesslagen.

Den sekretess som gäller för polisregister måste utan tvekan sägas uppfylla kraven pä ett tillräckligt skydd mot risk för ett otillbörligt integritetsinträng. Statens kriminaltekniska laboratorium är en myndighet under rikspolisstyrelsen. Syftet med del nu aktuella registret är också brottsbekämpning i något vid mening. Registret kommer att innehålla uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott (se 2 § polisregisterlagen enligt mitt förslag i avsnitt 4). Jag anser därför att registret bör regleras i polisregisterlagen.

När det gäller den lagtekniska utformningen förordar jag dock en nägot annan lösning än den som föreslås av rikspolisstyrelsen.

Dataregistret hos laboratoriet kommer att ha till huvudsakligt syfte,att
utgöra en kunskapskälla om undersökningsmetoder. Endast i mindre mån
kan det sägas slå i överensstämmelse med den definition av polisregister
som finns i 1 § polisregisleriagen: atl tjäna till upplysning om brott för vilka
någon misstänkts, åtalats eller dömts eller personliga förhållanden i övrigt 29

(se avsnitt 4). En stor del av föreskrifterna om polisregister i polisregister- Prop. 1987/88:122 lagstiftningen lämpar sig också mindre väl för elt register av detta slag. Det gäller exempelvis bestämmelserna när uppgifter skall utgå ur register liksom regler om vilka utomstående som skall få tillgång till uppgifter ur registret. Enligt min mening bör de nödvändiga bestämmelserna om registret hos statens kriminaltekniska liiboralorium därför samlas i särskild paragraf En sådan lösning har redan prövats i fräga om bestämmelser om tullens spaningsregister, vilkel regleras i 10 a § polisregisterlagen.

När det gäller de frågor som bör tas upp i en sådan bestämmelse kan först nämnas den som rör registrets tillgänglighet utanför laboratoriet. Enligt min uppfattning torde det knappast finnas något behov för andra myndigheter atl få en ovillkorlig räti: lill uppgifter ur registret. Skulle del i framliden uppkomma behov av atl ge någon myndighet möjlighet att få upplysningar ur registret bör det ankomma på regeringen att besluta om detta antingen mer generellt för en viss typ av ärenden eller i ett särskilt fall. Bestämmelsen bör därför innehålla etl bemyndigande för regeringen i dessa avseenden. Likaså bör regeringen ha möjlighet att dispensera från sekretessen i förhällande till en enskild, om synneriiga skäl till det föreligger (jfr 14 kap. 8 § sekretesslagen). Någon annan föreskrift om utlämnande bör inte finnas.

Det är vidare väsentligt atl det finns bestämmelser om hur länge uppgifterna fär bevaras i ett register av så känsligt slag. Enligtmin mening bör det vara tillräckligt om uppgifterna får lagras i tio år. I lagen bör därför tas in en bestämmelse om att uppgifter ur registret skall utgå sedan tio år förflutit från det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller särskild sekretess i en verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregisler, polisregister eller sådant register hos någon tullmyndighet, som förs för samma ändamäl som polisregister. Sekretessen gäller för uppgifter som har tillförts registret. Om utlämnande av sådana uppgifter gäller endast vad som är föreskrivet i de särskilda lagarna om dessa register eller förordningar med stöd av dessa lagar. Föreskrifterna i 14 kap. sekretesslagen om vissa begränsningar i sekretessen m. m. giiller inte i fråga om sekretessen enligt denna paragraf

Registret hos statens kriminaltekniska laboratorium som enligt vad jag nyss har förordat skall bli reglerat i polisregisterlagen bör uppenbarligen i sekretesshänseenden följa samma regler som de register som har reglerats i den lagen. Med hänsyn lill att registret - på samma sätt som nu tullens register - inte formellt bör benämnas polisregister behövs en komplettering i sekretesslagen.

Enligl 2 a § datalagen har datainspektionens yttrande inhämtats över
mitt förslag som det har angetts i det föregående. Inspektionen har i sitt
yttrande funnit alt det föreligger synnerliga skäl för atl inrätta registret och
motsätter sig därför inte längre att del inrättas. Enligt inspektionen finns
del emellertid inte skäl för att uppgift om brottsmisstanke beträffande de
registrerade sparas efter det att misstanken har bortfallit. Om etl bevaran
de av undersökningsresultatet anses önskvärt även efter det att den regist
rerade inte längre är misstänkt för brott, bör enligl inspektionen en aviden- 30
tifiering ske.

Del som datainspektionen sålunda har anfört om avidentifiering har Prop. 1987/88:122 emellertid inte lett till alt jag ändrat uppfattning på denna punkt. Ett bibehållande av personuppgifterna framstår som nödvändigt både frän effektivitets- och säkerhetssynpunkt, om registret skall fylla den funktion i det brottsbekämpande arbetet som är avsedd. Som jag fidigare har utvecklat kommer vidare sekretesskyddet alt vara sådant att det inte föreligger någon risk för otillböriigt integritetsinträng.

7 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag fill

1. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler,

2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen bör fogas som bilaga 4 till protokollet i detta ärende.

8 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1987/88:122

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988—02-19

Närvarande: justitierädet Mannerfelt, regeringsrådet Palm, justitierådet Freyschuss.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 11 febmari 1988 har regeringen pä hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Lena Berke. Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Remissprotokollels förslag går ut på att enskilda personer skall ges rätt att ta del av uppgifter i kriminalregistrel som avser dem själva. Lagrådet har inte någon erinran mot förslaget i sak.

Beträffande formuleringen av 9 § .ir lagrådet emellertid av den meningen att hänvisningen till vad som föreskrivs i datalagen bör utgå och att de angivna meningarna i stället bör skrivas ut i full text i paragrafen. Detta gör paragrafen mer lättläst och står i bättre överensstämmelse med andra stycket i samma paragraf som synes ha tillkommit i förtydligande syfte för att hjälpa den enskilde med en upplysning om vart han skall vända sig för att få elt utdrag.

Under föredragningen i lagrådet har upplysts atl lagstiftningstekniken med en hänvisning till dalalagen har valts bl. a. för att göra klart att datalagen är tillämplig vid sidan av kriminalregisteriagen.

Enligt lagrådels mening uppnås inte det avsedda syftet med den föreslagna formuleringen. Hänvisningen till datalagen kan knappast ges annat än den begränsade betydelsen att datalagens materiella bestämmelser i de särskilt angivna meningarna också kommer att tillämpas i kriminalregisterlagen.

Eftersom hänvisningen lill dalalagen enligt vad lagrådet anfört gör paragrafen svårläst föresläs att första stycket av 9 § utformas enligt följande:

"En enskild har rätt alt på begäran få utdrag ur registret beträffande sig själv. Sådan begäran skall framställas skriftligen och vara egenhändigt undertecknad. Har utdrag lämnats, behöver utdrag inte lämnas till samme enskilde förrän tolv månader därefter. Ett utdrag skall lämnas utan kostnad."

övriga lagförslag

Förslagen lämnas ulan erinran.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:122

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om ändringar i kriminal- och polisregisterlagarna m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrädsremiss fallat vid regeringssammanträde 1988-02-11) över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

2. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag kan ansluta mig till lagrådets synpunkt att den föreslagna lydelsen av 9 § kriminalregisteriagen blir mera lättläst, om hänvisningarna i det remit- ' terade förslaget till datalagen ersätts av en fristående lagtext. Denna bör emellertid avfattas nägot annorlunda än vad lagrådet har föreslagit. Vidare bör klart anges atl en enskild som har fått etl utdrag enligt 10 § datalagen inte har rätl alt få etl nytt utdrag inom en tolvmånaderstid med åberopande av 9 § kriminalregisteriagen. Enligt min mening är det nämligen tillräckligt att den enskilde har rätt lill ett utdrag per lolvmånadersperiod, oavsett vilken av de tvä lagarna som hans begäran stöder sig på.

Med anknytning till förslaget om alt det är rikspolisstyrelsen som skall pröva en begäran om utdrag enligt 9 § kriminalregisterlagen vill jag till det som anfördes i remissprotokollet om den pågående översynen av BROTTSRI lägga följande synpunkter.

Rutinerna i nuvarande BROTTSRI bygger bl. a. på principen att centrala
dataregister över påföljder endast skall föras på ett håll. Många organ inom
rättsväsendet behöver uppgifter ur sädana register. Efterfrågan är dock
ojämförligt störst inom polisväsendet. Rikspolisstyrelsen har ocksä valts
som "värd" för PBR. Översynen av PBR och datarutinerna i BROTTSRI
bör utgå från att centrala dataregister över påföljder skall föras hos rikspo
lisstyrelsen. Den registrering av sådana uppgifter som kan finnas hos
exempelvis kriminalvårdsstyrelsen bör dä begränsas till vad kriminalvär
den behöver för verkställighet av kriminalvärdspäföljder. Motsvarande
gäller därför ocksä den registrering av påföljder som andra centrala myn- 3

digheter kan anse sig behöva för sin verksamhet.

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 122

Avslutningsvis vill jag nämna att det utöver det förut angivna bör göras Prop. 1987/88:122 vissa redaktionella jämkningar i lagtexten. Bl. a. har uttryckligen markerats att — såsom uttalats i remissprotokollet och i yttrandet från datainspektionen - registret hos statens kriminaltekniska anstalt får föras med hjälp av ADB.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Förteckning över remissinstanser som avgett yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) Lag om brottsregister m.m.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, dalainspektionen, riksarkivet och länsstyrelsen i Stockholms län.

Yttranden har vidare avgetts av justitieombudsmannen Wigdius (JO), Irafiksäkerhetsverket, generaltullslyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, dala- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06), Sveriges advokatsamfund. Svenska arbetsgivarföreningen (SAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges fastighetsägareförbund. Hyresgästernas riksförbund. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer (de två sistnämnda har tillsammans avgelt ett gemensamt yttrande som i det fortsatta redovisas som yttrande av Polischefsföreningarna).

RÅ har överiämnat yttranden frän överåklagaren i Stockholms och Malmö åklagardistrikt och överåklagaren vid regionåklagarmyndigheterna i Linköping och Umeå. Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttranden frän polismyndigheterna i Stockholm, Eskilstuna, Norrköping, Umeå, Nacka, Åmål och Lidköping.

Yttranden har dessutom kommit in från polismyndigheten i Göteborg, professor Knut Sveri, kriminalvelenskapliga institutionen, Stockholms universitet och från överdirektören Bo Svensson, brottsförebyggande rådet (BRÅ).

Prop. 1987/88:122 Bilaga 1

Prop. 1987/88:122
Polisen Bilaga 2

Rikspolisstyrelsen

Regeringen

(justitiedepartementet) 103 33 STOCKHOLM

Inrättande av personregister, m. m.

Bakgrund

Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är svenskt centrallaboratorium för kriminaltekniska undersökningar. SKL har till huvuduppgift alt utföra undersökningar åt polis- odi åklagarmyndigheter saml domstolar och alt bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde. Rikspolisstyrelsen är chefsmyndighet för SKL.

Den undersökningsverksamhet som SKL bedriver fyller en viktig funktion när det gäller samhällets insatser för alt förebygga och bekämpa brottsligheten. Sedan många år har efterfrågan på de tjänster som SKL erbjuder vuxit; arbetsbelastningen hos SKL har därför ständigt ökat under senare är. Antalet undersökningsärenden hos SKL uppgick under förra budgetåret till i det närmaste 8 000.

Under en följd av år har personallägel vid SKL konstaterats vara bekymmersamt (se bl a prop. 1986/87:100, bil. 4, s! 47). I anslagsframställningen för polisväsendet avseende nästa budgetår lämnas en ingående redovisning av ärende-, resurs- och produktivitetsutvecklingen hos skl. Av anslagsframställningen framgår att verksamheten vid SKL bör stödjas genom tillskott av nya resurser. Samfidigt måste fortsatta ansträngningar göras för att rationalisera verksamheten. En åtgärd i sådan riktning kan vara att lagra SKL:s sakkunnigutlåtanden på ADB-medium.

Lagring av sakkunnigutlåtanden på .\DB

De sakkunnigutlåtanden över utförda undersökningar som avges vid SKL lagras - fömtom i det manuella diariet - f n. seklionsvis. Lagringen vid sektionerna sker på det sättet all kopior av utlåtandena m m samlas i pärmar. Dessa samlingar med äldre utlåtanden används som referensmaterial i samband med handläggningen av nya ärenden. Detta syslem gör det inte möjligt alt få en samlad överblick över materialet, och systemet främjar inte vare sig snabbheten eller säkerheten vid handhavandet av undersökningsärendena.

Inom SKL har därför aktualiserats frägan om att lagra sakkunnig utlåtandena på ADB-medium vari de skall vara sökbara med ett s k IR-system (information retrieval). Härigenom skulle möjligheterna lill informafions-återvinning komma att förbättras påtagligt, något som skulle öka effektiviteten och säkerheten i undersökningsverksamheten. Genom lagringen på ADB-medium skulle också slalisliska uppgifter kunna sammanställas ur fidigare utlåtanden på etl enklare och mera tillförlitligt sätt än vad som f n är möjligt.

Av de uhdersökningsärenden som ärligen handhas vid SKL upptar ca Prop. 1987/88:122 I 500 uppgifter om namn och personnummer på enskilda personer. En Bilaga 2 lagring på ADB-medium av sakkunnigutlåtandena i dessa ärenden avses omfatta också personuppgifterna. Den förteckning som de lagrade utlåtandena skulle komma att ulgöra blir därmed elt personregister enligt datalagen (1973:289). Uppgifterna i utlåtandena är i regel relaterade fill misstanke om nägot brott. Även dessa uppgifter avses komma atl bli lagrade och därmed upptagna i personregistret.

Tillstånd enligt datalagen

För atl få inrätta och föra etl personregister som innehåller uppgifter om bl a brottsmisstanke fordras enligt huvudregeln i 2 § datalagen tillstånd av dalainspektionen. Av 4 § samma lag framgär alt tillstånd att inrätta ett sådant personregister får endast om synneriiga skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt någon författning har alt föra förteckning över uppgifter om atl någon bl a misstänks för brott.

SKL har hos datainspektionen ansökt om tillstånd atl inrätta och föra det personregister som de lagrade sakkunnigutlåtandena skulle utgöra. Kopia av ansökan fogas som bilaga till denna skrivelse. Inspektionen har under hand meddelat SKL alt tillstånd atl inrätta det avsedda personregistret inte torde komma atl kunna lämnas, eftersom det är tveksamt om kravet på synnerliga skäl kan anses vara uppfyllt. Inspektionen anser också alt sekretesskyddet för det tillämnade registret är bristfälligt, och inspektionen förespråkar att etl register pä området avidenlifieras.

Enligl SKL:s uppfattning skulle elt register över sakkunnigutlåtanden som saknade personuppgifter delvis bli oanvändbart för informations-återvinning. Att handha ett sådant register skulle dessutom bli kostsamt: den avsedda rationaliseringen skulle inte uppnäs.

I det läge som saken sålunda kommit har SKL under hand anhållit att rikspolisstyrelsen handhar saken vidare.

Rikspolisstyrelsens bedömning

Med hänsyn till den ökande arbetsbelastningen hos SKL är del enligt styrelsens mening angelägel alt de möjligheter som kan stå till buds för alt rationalisera verksamheten vid SKL tas lill vara. Även om man inte får överskatta betydelsen från ralionaliseringssynpunkl av att elt utlätanderegister inrättas, bör ett sådant register dock verksamt kunna bidra till all öka effektiviteten och säkerheten vid handhavandet av undersöknings-ärendena. Styrelsen ställer sig därför bakom SKL:s önskemål om att få inrätta ett register. För atl ge största möjliga användbarhet bör ett register i princip omfatta sakkunnigutlåtandena i fullständigt skick. Registret kommer därmed atl uppta personuppgifter och uppgifter som relaterar lill misstanke om brott.

Som framgär av det som sagts i det föregående torde del inte vara möjligt
atl fä tillstånd enligl datalagen att inrätta och föra etl utlålanderegister av
aktuellt slag. Skall ett register inrättas återstår i detta läge endast möjlighe
ten atl riksdagen eller regeringen beslutar att registret skall inrättas. För elt
register som statsmakterna beslutat inrätta behövs nämligen enligl 2 a § 37

datalagen inte något tillstånd.

Ett inrättande av utlåtanderegistrel vid SKL aktualiserar frågan om Prop. 1987/88:122 behovet av sekretesskydd för registret och om tillgängligheten till delta. I Bilaga 2 sistnämnda hänseende bör givetvis i princip gälla alt endast behörig personal vid SKL skall ha tillgång till registret. Andra myndigheter bör inte ha terminalålkomst till registret.

När del gäller sekretessen för registret kan konstaleras atl bestämmelserna om förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100) erbjuder endast ett begränsat skydd. Med hänsyn till att registret avses innehålla personuppgifter och uppgifter som rör misstanke om brott, dvs starkt integrilelskänsliga uppgifter, anser styrelsen att skyddet för uppgifterna bör vara mer omfattande.

Etl tillfredsställande sekretesskydd för registret kan åstadkommas på olika vägar. Enligt styrelsens mening skulle det vara mest ändamålsenligt att föra in registret under lagen (1965:64) om polisregister m m (polisregisterlagen). Med den koppling som man därmed skulle kunna få lill bestämmelserna i 7 kap. 17 § sekretesslagen uppnås ett fullgott sekretesskydd. Alt hänföra registret till polisregisterlagen har fördelar även när det gäller förutsättningarna för att reglera frågan om registrets innehåll och användning saml i vad mån uppgifter skall kunna lämnas frän registret. Det kan visserligen hävdas atl det frän systematisk synpunkt inte är helt invändningsfritt alt hänföra registret till polisregisterlagen. Styrelsen anser dock att fördelarna i detta fall är så framträdande att man kan bortse från dessa invändningar.

För alt föra in registret under polisregisterlagen kan man gä till väga pä samma sätt som skedde i fråga om tullens spaningsregister, se 10 a § polisregisleriagen. En annan möjlighet är att i lagen uttryckligen ange atl med polisregister avses även register som förs hos SKL. Styrelsen anser för sin del att denna lösning är atl föredra. Därigenom behöver del samtidigt inte göras någon ändring i 7 kap. 17 § sekretesslagen.

Med det sagda föreslår styrelsen att ändringar görs i 1 och 2 §§ polisregisterlagen på sä sätt atl SKL:s register anges i paragraferna. Dessa skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

I §

Med polisregister avses i denna lag register som förs hos rikspolisstyrelsen, en annan polismyndighet eller statens kriminaltekniska laboratorium för alt tjäna lill upplysning om brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt. Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregistrel.

2§

Innehållet i polisregister skall begränsas fill uppgifter som polisen eller statens kriminaltekniska laboratorium behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av rikspolisstyrelsen.

Andra ändringar synes inte behöva göras i polisregisterlagen med anled
ning av SKL:s register. Däremot icrde det vara nödvändigt att göra änd- 38

ringar i polisregisierkungörelsen (1969:38). I kungörelsen bör lämpligen Prop. 1987/88:122 införas en ny paragraf med innebörd att SKL i ett polisregister får införa Bilaga 2 uppgifter om den som är misstänkt för brott, om uppgifterna ingår i en kriminalteknisk undersökning som utförs vid SKL. En sådan ny paragraf bör tas in omedelbart efter 6 § i kungörelsen. Vidare bör tillämpningsområdet för kungörelsens 14 § begränsas till att gälla register som förs hos rikspolisstyrelsen eller polismyndighet; bl a med hänsyn lill svårigheterna att skapa ändamålsenliga rapporteringsruliner är del närmast ogörligt att låta gallringsföreskrifterna i 14 § gälla elt polisregister som förs hos SKL. En tillämpning av sådana föreskrifter skulle för övrigt göra registret delvis oanvändbart för sitt ändamål.

Med hänvisning till det anförda anhåller styrelsen atl regeringen beslutar att dels inrätta ett utlåtanderegister vid SKL, dels förelägga riksdagen förslag till ändringar i polisregisterlagen av det innehåll som angetts i det föregående, dels vidta angivna följdändringar i polisregisierkungörelsen.

I avgörandet av detta ärende har deltagit rikspolischefen Holger Roman-der, verksjuristen Olof Egerstedl, föredragande, och byråchefen Bertil Wallvik.

RIKSPOLISSTYRELSEN

Holger Romander

Olof Egersledt

Prop. 1987/88:122
DATAINSPEKTIONEN YTTRANDE Bilaga 3

1988-01-21 Dnr 81-88

Justitiedepartementet Straffrältsenheten 103 33 STOCKHOLM

Yttrande över ett utkast till en del av proposition om ändring i kriminal-och polisregisterlagarna m. m.

Justitiedepartementet har begärt atl datainspektionen yttrar sig över propositionsutkastet såvitt rör frågan om inrättande av etl personregister över sakkunnigutlåtanden vid statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).

Datainspektionen har den 19 november 1987 yttrat sig till justitiedepartementet över rikspolisstyrelsens (RPS) framställning och därvid ansett alt de skäl som anförts i skrivelsen inte visar alt det föreligger ett så starkt samhällsintresse av att registret inrättas atl kravet på synnerliga skäl kan anses vara uppfyllt.

RPS har i sin framställning i huvudsak åberopat rationaliseringsaspekter som skäl för inrättandet av registret. I proposionsulkaslel utvecklas ytterligare argument för en datorisering Dalainspektionen saknar anledning att ifrågasätta riktigheten av dem. De omständigheter som sålunda åberopas utgör synnerliga skäl för inrättandet av registret och inspektionen vill inte motsätta sig att registret inrättas.

Dataregistret har enligt propositionsutkastet ett syfte som endast i mindre mån står i överensstämmelse med den definition av polisregister som finns i I § polisregisleriagen. Registret föresläs därför bli infört ilagen genom en särskild paragraf Som en följd därav blir bl a inte 14 § polisregisterkungörelsen tillämplig på registret. I stället föreslås en gallringsbesläm-melse om fio år. Skyldighet atl avlägsna uppgifter när misstanke ombrott inte längre föreligger eller någon frikänts för brott som han åtalats för kommer i sä fall inte att föreligga.

RPS föreslog i sin framställning atl registret skulle undantas från gall-ringsföreskriflen i 14 § polisregisterkungörelsen. Som skäl anfördes svårigheten atl skapa ändamålsenliga rapporteringsrutiner. Därjämte pälods alt en tillämpning av sädana föreskrifter skulle göra registret delvis oanvändbart för sitt ändamål.

Som skäl för inrättande av registret anförs i propositionsutkastet (s. 43) bl. a. atl det för många brottsutredningar är av väsentlig betydelse att en snabb, säker och fullständig överblick kan erhållas över de metoder och andra erfarenheter som vunnits genom slutförda undersökningsärenden hos laboratoriet. Detta förhällande motiverar inte enligl datainspektionens mening atl uppgift om brottsmisstanke beträffande de registrerade sparas efter det atl misstanken bortfallit. Om ett bevarande av undersökningsresultatet anses önskvärt även efter det alt den registrerade inte längre misstänks för brott, bör därför en avidentifiering ske. En regel om tio års gallringsfrist bör kompletteras med en föreskrift härom.

Datainspektionen har viss förståelse för de svårigheter som åberopas när 40

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 9-11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminal-register skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

9§'

Till enskild må utdrag av registret beträffande honom lämnas

1. om han behöver utdraget för
att få tillstånd att inresa, vistas, bo
sätta sig eller arbeta i främmande
stat och regeringen i förordning
medgivit sådant utlämnande; eller

2. om i annat fall, där den enskil
de styrkt, att hans rätt är beroende
av upplysning ur registret, rege
ringen givit tillstånd därtill.

Föreslagen lydelse

En enskild har rätt att få utdrag
ur registret beträffande sig själv.
Därvid tillämpas det som föreskrivs
i 10 § första stycket andra och tred
je meningarna datalagen
(1973:289). Ett utdrag skall lämnas
utan kostnad.

Begäran om utdrag prövas av rikspolisstyrelsen.

Prop. 1987/88:122 Bilaga4

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligl 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upplagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts enligt femte stycket.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltidmedtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgiftsom antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.

Prop. 1987/88:122 Bilaga 4

/ fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tillämpning /ned följande avvikelser:

2. Anteckning om påföljd, vilken
ådömts endast för gärning som nå
gon begått innan hanf\'llt arton år,
skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra
stycket tredje punkten och tredje
stycket andra punkten skall inte
gälla.

1 utdrag till en enskild tas samma uppgifter med som skall lämnas till en domstol eller en åklagare enligt 10 §.

Nuvarande lydelse

brott, för vilka någon misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt.

Som polisregister anses dock icke del allmänna kriminalregislret.

Föreslagen lyddse

ning om brott, för vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Som polisregister anses dock inte det allmänna kriminalregislret.

I 10 a och b §§ finns bestämmelser om vissa register hos tullmyndigheter och statens kriminaltekniska laboratoriutn.

Prop. 1987/88:122 Bilaga 4

På framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller stal ansluten till internationella kriminalpo-lisorganisationen eller av denna organisation må rikspolisstyrelsen förordna, alt uppgift från polisregister skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende. Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen för sådant ändamål meddela uppgift från polisregister fill polis- eller åklagarmyndighet i annan stat.

På framställning av polis- eller åklagarmyndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten lill inlernationella kriminalpo-lisorganisalionen eller av denna organisation må rikspolisstyrelsen eller, efter regeringens bemyndigande, annan polismyndighet förordna, alt uppgift från polisregister skall meddelas när det fordras för utredning i brottmål eller utlänningsärende. Efter regeringens bemyndigande äger rikspolisstyrelsen för sådant ändamål meddela uppgift från polisregister till polis- eller åklagarmyndighet i annan stat.

I övrigt mä, enligt föreskrifter som regeringen utfärdar, frän polisregister meddelas uppgift till myndighet i fiämmande stat om medborgare i den staten eller den som har hemvist där eller den som uppenbarligen är alt anse som internationell förbrytare.

På framställning av utländsk myndighet må i annat fall än förut sagts meddelas uppgift från polisregister, om regeringen ger tillstånd därtill.

Nuvarande lyddse

10 a Hos generaltullstyrelsen eller någon annan tullmyndighet fär föras register för ändamäl som avses i I § i den mån del behövs för den brottsbekämpande verksamhet som ankommer på tullmyndighet. Innehållet i sådana register skall begränsas till vad som behövs för detta ändamål.

Föreslagen lydelse

Hos generaltullslyrelsen eller någon annan tullmyndighet fär föras register för ändamål som avses i 1 § i den mån del behövs för den brottsbekämpande verksamhet som ankommer pä tullmyndighet. Innehållet i sädana register skall begränsas lill vad som är nödvändigt för detta ändamål.

Prop. 1987/88:122 Bilaga 4

Utdrag av eller upplysning om innehållet i elt register som avses i första stycket skall lämnas på begäran av tullmyndigheter, justifiekanslern och riksdagens ombudsmän saml, om och i den mån regeringen för visst slag av ärendendler för särskilt fall ger tillstånd till det, andra myndigheter. Regeringen kan förordna att en myndighet som har sagts nu får ha terminalålkomst till etl sådant register.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen fär förordna att uppgifter skall lämnas frän register enligt denna paragraf, om uppgifterna behövs för aft fullgöra skyldigheter som Sverige eller någon svensk tullmyndighet har enligl överenskommelse med främmande stal.

Vad som har sagts i 10 § tillämJDas också på uppgifter ur register som avses i denna paragraf.

lOb § Hos statens kriminaltekniska laboratorium får föras ett register som omfattar dess sakkunnigutlåtanden.

Uppgifter ur registret får lämnas till en annan myndighet om och i den utsträckning regeringen föreskriver eller beslutar i särskilda fall. Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen i särskilda fall också besluta att uppgifter får lämnas till en enskild. I så fall får förbehåll uppställas som inskränker mottagarens rätt att lämna uppgifterna vidare eller utnyttja dem.

Uppgifter skall utgå ur registret sedan tio år förflutit från det sakkunnigutlåtandet upprättades.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregisler, polisregister eller sådant register hos någon tullmyndighet, som förs för samma ändamål som polisregister för uppgift som har tillförts registret. On utlämnande av sådan, uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om sekretessen enligl denna paragraf.

Sekretess gäller i verksamhet som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller regis-ler sotnförs enligt lag (1965:94) om polisregister m.m. för uppgift som har tillförts registret. Om utlämnande av sådan uppgift gäller vad som är föreskrivet i lag om register som nu har nämnts och i förordning som har stöd i sådan lag. Föreskrifterna i 14 kap. gäller inte i fråga om har sekretessen enligt denna paragraf.

Innehåll Prop. 1987/88:122

sid.

Proposition ....................................................... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1988 7

1 Inledning ...................................................... 7

2 Brottsregistreringen.......................................... 8

3 De registrerades rätt till insyn ............................ 13

4 Registrering av förspaningsuppgifter ................... .. 21

5 Uppgifter till utländska pohsmyndigheter m.fl......... 26

6 Utlätanderegister hos statens kriminaltekniska laboratorium .... 27

7 Upprättade lagförslag ...................................... 31

8 Hemställan ................................................... 31

9 Beslut............................................................ 31

Utdrag ur lagrådets protokoll den 19 februari 1988 32

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 . 33

Bilagor:

Bilagal: Förteckning över remissinstanser som avgett yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1985:8) Lag om

brottsregister m. m.................................... 35

Bilaga 2: Skrivelse frän rikspolisstyrelsen om inrättande av personre
gister, m.m............................................... 36

Bilaga 3: Yttrande från dalainspektionen enligt 2 a § datalagen 40

Bilaga 4: Lagrådsremissens lagförslag....................... 42

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1988 47