Motion till riksdagen
1987/88:Ub32
av Birgitta Rydle m. fl.
med anledning av prop. 1987/88:86 om särskilda
regionalpolitiska insatser i Norrbottens län m. m.
Regeringen föreslår i propositionen åtgärder sorn inom utbildningsområdet
sammanlagt uppgår till 115 milj. kr. Tyngdpunkten i förslaget avser
förstärkningar vid högskolan i Luleå, men betydande stöd föreslås även för
gymnasieutbildning och vuxenutbildning.
Regeringen betonar i propositionen utbildningens betydelse för den
regionala utvecklingen. För insatser i gymnasieskolan, vuxenutbildningen
och inom ramen för högskoleutbildningen föreslås nu ett resurstillskott om
sammanlagt 39,8 milj. kr. Vissa delposter berörs i propositionen, men
regeringen väljer i denna proposition, liksom i propositionen rörande
regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland, att
se de redovisade beloppen som beräkningspunkter.
Vi kan i huvudsak acceptera den inriktning som regeringens förslag har. Vi
finner det emellertid otillfredsställande att regeringen inte klarare kan
precisera vad de anslagna medlen skall användas till. I avsnittet rörande
vuxenutbildningen sägs i propositionen att man i Norrbottens län bör
genomföra samma slag av åtgärder som departementschefen tidigare föreslagit
i proposition 1987/88:64.
Om detta t. ex. innebär att man i Norrbotten skall etablera lokala
studiecentra på det sätt som föreslogs i den nämnda propositionen framgår
således inte av det nu framlagda förslaget. Vi finner därför dessvärre
anledning att upprepa den kritik vi framförde i vår motion 1987/88:Ub3 med
anledning av regeringens proposition om särskilda regionalpolitiska insatser i
Bergslagen och norra Sveriges inland.
Regeringen borde klarare ha angivit vilken verksamhet den avser att
organisera. Med den uppläggning regeringens proposition har lämnas inga
reella möjligheter att bedöma vilka effekter de föreslagna resursinsatserna
kan få.
Principen tycks vara densamma som tidigare: alla åtgärder är av godo - ju
fler dess bättre. På utbildningsområdet får detta konsekvenser som inte
entydigt kan sägas vara av godo. Regeringen tycks tro att problemen löses på
lokal eller regional nivå om bara verksamheten decentraliseras. Inga
principiella överväganden görs där frågor om kvalitet ställs mot värdet av en
decentraliserad verksamhet.
Särskilda medel föreslås för utrustning av gymnasieskolor samt för teknik
och ekonomiservice för det lokala näringslivet. Vi har tidigare hävdat att
detta är ett lämpligt sätt att engagera elever i ett verklighetsanknutet arbete
och att det kan vara ett positivt inslag i utbildningen. Vi förutsätter emellertid
att verksamheten kan bedrivas som uppdragsverksamhet och att den således
skall ge intäkter som icke bör vara försumbara. Det är därtill av central
betydelse att verksamheten icke subventioneras på ett sådant sätt att de
naturliga konkurrensförhållandena som bör gälla även inom detta område
sätts ur spel.
Beträffande regeringens förslag till ökade anslag för forskningen finns det
anledning att nu konstatera att regeringen tycks frångå principen om
treårsramar för forskningsanslagen. Trots att riksdagen 1987 fattat ett
forskningspolitiskt beslut med principiell inriktning samt anvisat treårsramar
vill regeringen nu avvika från den tidigare inriktningen och ger betydande
resurstillskott till en av våra högskolor. Vi efterlyser en större konsekvens
från regeringens sida och hävdar att det bör kunna vara möjligt att planera
forskningsinsatserna på ett mer sammanhållet sätt och i ett något längre
tidsperspektiv.
Regeringens förslag avser forskning vid högskolan i Luleå och vid institutet
för rymdfysik i Kiruna. I anslutning härtill finns skäl att aktualisera en
principiellt och praktiskt betydelsefull fråga rörande samverkan och samspel
över administrativa gränser. Den organisation och kompetens som krävs för
att åstadkomma just kompetensutveckling är ofta i sig en bristvara. Det är
därför angeläget att man så väl som möjligt utnyttjar befintliga resurser och
inte av ovidkommande hänsyn förleds till att gång på gång börja från ett
nolläge.
I propositionen berörs vikten av samverkan mellan olika utbildningsformer
liksom värdet av samverkan över nationsgränserna på Nordkalotten.
Samverkan över länsgränser finns knappast omnämnt, vilket gör ett egendomligt
intryck särskilt i frågor som gäller långsiktig kompetensuppbyggnad
och spridning av högteknologi. Till en del kan detta vara en följd av att
regeringen valt att redovisa förslag rörande utvecklingen i Norrland i två
skilda propositioner. Länsgränserna har därmed kommit att spela en roll som
i stort sett saknar relevans.
De satsningar som regeringen föreslår i propositionen om Norrbotten är
omfattande såväl ekonomiskt som över tid. Väsentliga resurser skall enligt
förslaget fördelas senare, antingen av regeringen eller av länsstyrelsen i
Norrbottens län. Vi finner det därför viktigt att riksdagen särskilt markerar
vikten av stöd till insatser för kompetensutveckling i Norrbotten även från
resurscentra som har ambitioner och goda förutsättningar i detta avseende,
oberoende av om dessa centra är belägna i Norrbottens län.
Vi vill i sammanhanget särskilt peka på stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum
i Skellefteå (IUC) och universitetet i Umeå. IUC har dokumenterat
betydande förmåga att stödja mindre och medelstora företags utveckling och
har nyligen etablerat en filial med verksamhet i Gällivare. Detta och liknande
initiativ bör uppmärksammas.
Universitetet i Umeå har praktiskt taget sedan sin tillkomst bedrivit
decentraliserad utbildning i Norrbotten, stadigvarande bl. a. i Kiruna.
Universitetet har byggt upp en mycket omfattande kompetens rörande
distansundervisning, vilken för övrigt även bör kunna engageras till stöd för
utvecklingen av denna utbildningsform på gymansienivå i Norrbotten. Inom
rymdforskningens område finns viktiga beröringspunkter. Detsamma gäller
Mot. 1987/88
Ub32
4
fysiken och det informationsteknologiska området. Vi anser att det är Mot. 1987/88
motiverat att utnyttja den kompetens som finns vid universitetet i Umeå vid Ub32
den fortsatta kompetensutvecklingen i Norrbotten.
Regeringen förutsätter en fortsatt satsning på kulturprojekt i avsikt att
därigenom stödja den regionala utvecklingen. Vi vill liksom tidigare
framhålla att ett sådant stöd utformas så att det främjar kulturverksamhet
inom flera olika områden, som t. x. konst, musik, musei- och teaterverksamhet.
Endast verksamhet som syftar till en hög kvalitet bör komma i fråga för
stöd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdragsverksamhet i gymnasieskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om planering av forskningsinsatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samverkan över länsgränser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktning av kulturverksamheten.
Stockholm den 11 april 1988
Birgitta Rydle (m)
Göran Allmér (m)
Birger Hagård (m)
Hans Dau (m)
Anders G Högmark (m)
Rune Rydén (m)
Ingela Garder (m)
Lars Ahlmark (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Hans Nyhage (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
5
gotab Stockholm 1988 15037