Motion till riksdagen
1987/88:Ubl2

av Rune Rydén m. fl. (m, fp, c)

med anledning av prop. 1987/88:102 om utveckling
av yrkesutbildningen i gymnasieskolan

Gymnasieskolan har varit föremål för utredningar, försöksverksamhet,
utvecklingsarbeten och särskild utvärdering i närmare 15 år av sin snart
20-åriga historia. Skolan och då särskilt yrkesutbildningen måste också vara
under ständig utveckling. Problemet för yrkesutbildningen är att utvecklingsarbetet
har stannat av i vår utredningsbyråkrati.

ÖGY-utredningen tillkom 1984 för att påskynda utvecklingsprocessen/
moderniseringen av yrkesutbildningen. I propositionen konstateras, efter
omfattande analyser av utredningen, att förslagen måste prövas i en
försöksverksamhet innan man kan ta definitiv ställning till utbildningens
utformning. Främst gäller detta konsekvenserna av det föreslagna tredje
året.

En samlad utvärdering kan tidigast göras hösten 1991. Resultatet, som är
grundat på nu föreslagna försök med ett tredje år, får vi således först under
senare delen av 90-talet.

Många ställer sig nu frågan:

- Vilka effekter har en förlängd utbildning på rekryteringen till de yrkesinriktade
linjerna?

- Är det möjligt att arbetsplatsförlägga stora delar av utbildningen och
samtidigt ha högt ställda krav på kvalitet?

- Tillhandahåller arbetsplatserna utbildade handledare?

- Kan skolan och arbetslivet samarbeta på det föreslagna sättet?

- Vilka kostnader uppstår för staten, skolhuvudmännen och arbetsgivarna?

- Sluts de avtal som erfordras dels mellan skolhuvudmän och arbetsgivare,
dels mellan arbetsgivare och arbetstagare?

Detta är frågor som utbildningsministern anser måste vara besvarade
innan man kan ta slutgiltig ställning till den fortsatta reformeringen av
yrkesutbildningen. Men det finns också andra frågor som måste ställas. Vi tar
upp dem i anslutning till följande punkter.

1. En successiv modernisering av den tvååriga Mot. 1987/88

yrkesutbildningen i hela dess bredd och en begränsad Ubl2

försöksverksamhet med treårig yrkesutbildning

Det ligger i sakens natur att resultatet av en försöksverksamhet inte kan
förutsägas. Den korta planeringstiden för försöksverksamheten medför att
man inte kommer att få en rättvisande bild av den verksamhet som etableras
det första året. Den sena planeringen kommer också att medföra påtagliga
störningar för den reguljära utbildningen.

* Måste yrkesutbildningens modernisering sammankopplas med försöksverksamheten
med ett tredje år?

* Skulle en mer begränsad försöksverksamhet (sammantaget är det fråga om
15 000 ungdomar som skall delta i försöket) kunna ge utrymme för en
successiv modernisering av hela den nuvarande tvååriga yrkesutbildningen
på större bredd?

* Kan det nu uppdämda behovet av förnyelse/modernisering, som bl. a. kan
avläsas i skolhuvudmännens och övriga berörda parters engagemang,
utnyttjas för att åstadkomma konkreta åtgärder företrädesvis inom
områden där situationen är akut?

Svaret på dessa frågor måste vara att försöksverksamheten med ett tredje
år inte får utgöra hinder för yrkesutbildningens modernisering. Av propositionen
måste man dock dra den slutsatsen att moderniseringen skjuts upp. En
särskild utredare skall tillkallas för utvärdering av försöket, och därefter tar
regeringen ställning till den fortsatta reformeringen av yrkesutbildningen.

Det betyder att riksdagen i bästa fall får ta ställning till nästa förslag
1992-1993. Ett genomförande kan inledas något år senare. Resultatet får vi
vänta på till senare delen av 90-talet. Denna utredningsstrategi är oacceptabel.

Enligt vår uppfattning finns så mycket erfarenhet och kunskap att man
utan den tidsförlust och kostnad som omfattande försöksverksamhet medför
kan åstadkomma ändamålsenliga förändringar. De som har erfarenhet från
skolans vardagsarbete - skolledare, lärare och elever - är en betydande
resurs i sammanhanget.

Inom SÖ (skolöverstyrelsen) pågår sedan en tid ett omfattande kursplanearbete,
bl. a. inom de områden som skall bli föremål för försöksverksamhet.
Vi utgår från att detta arbete bygger på analyser av vilka förändringar
som måste till för att få en erforderlig förnyelse av utbildningsinnehåll,
lärarfortbildning etc. Det bör vara möjligt att ta vara på detta arbete och även
delar av ÖGY:s förslag för att omgående få till stånd ett konkret förnyelsearbete
på större bredd än vad en försöksverksamhet kan ge. En successiv
modernisering av den tvååriga utbildningen i hela dess bredd begränsar inte
möjligheten att senare genomföra en sammanhållen treårig utbildning om
resultet av försöksverksamheten skulle peka i den riktningen.

Med i propositionen föreslagen reformstrategi kommer 400 000—500 000
ungdomar som skall vara yrkesverksamma 30 år in på det nya seklet att gå
igenom yrkesutbildning som fick sitt innehåll på 60-talet. Detta förhållande

måste alla beslutsfattare gemensamt göra någonting åt. Innebörden av 14

riksdagens beslut måste bli att åtgärder vidtas för att snarast möjligt få till
stånd en modernisering/uppdatering av utbildningen inom de mest akuta
områdena. Medel måste också ställas till förfogande. Vi föreslår att SÖ får i
uppdrag att utforma sitt kursplanearbete så att det kan tillgodose nämnda
behov.

För att frigöra resurser bör föreslagen försöksverksamhet begränsas i
omfattning. En minskad omfattning skulle även begränsa andra negativa
effekter. Informationen om nya ”okända” studievägar efter elevernas
ordinarie val misskrediterar hela skolan. Den s. k. ”krocketeffekten” på
grund av elevernas omval och osäkerheten om de reguljära studievägarnas
värde sprider missnöje och oro som hela skolan och undervisningen blir
lidande av.

2. Konsekvenserna av en sammanslagning av grund- och
färdigutbildningen

Skolan skall enligt regeringens förslag ta över finansiering och ansvar för
färdigutbildningen det tredje året.

Färdigutbildningen sker nu i arbetslivet efter den grundutbildning som
skolan svarar för. Genom denna kombination av insatser från skola och
arbetsliv har man nått de resultat som ÖGY-utredningen vill åstadkomma
med en sammanhållen treårig utbildning. Under färdigutbildningen råder
anställningsförhållanden som många även anser bidra till ett särskilt engagemang
från elever, företag och arbetskamrater. Färdigutbildningen sker tack
vare anställningsförhållanden i det yrke där vederbörande kommer att vara
verksam. Trots att relativt många får anställning i yrken som ligger i periferin
av genomgången grundutbildning ger färdigutbildningen en acceptabel
introduktion för yrkesutövandet. Bredden i grundutbildningen har härvid
visat sig vara av stor betydelse.

I propositionen påstås att man funnit en rad fördelar med den sammanhållna
treåriga utbildningen. Slutsatsen blir dock att förslaget måste prövas i en
omfattande försöksverksamhet. En rad frågor utöver de som utbildningsministern
pekat på står också obesvarade. Vi redovisar här några som måste bli
föremål för särskild uppmärksamhet:

A. kommer ungdomarna att uppnå en högre yrkeskompetens? Flöjs kvaliteten
i yrkesutbildningen?

Yrkesutbildningen blir faktiskt avkortad jämfört med vår nuvarande
grund- och färdigutbildning. Det mesta talar för att ungdomarna till det
fjärde året inte uppnått högre kompetens än med nuvarande ordning. De
elever som inte får anställning på utbildningsplatsen - och det torde vara
huvuddelen - måste också få en ny inskolningsperiod innan de kan fungera på
en ny arbetsplats.

B. Kommer ungdomar som enbart tillfälligt finns på arbetsplatsen att få
tillgång till avancerad material och teknik för sin träning?

Inom vård- och servicesektorn tar det bl. a. viss tid att bygga upp
erforderliga personliga relationer för att närvaron/deltagandet skall ge något

Mot. 1987/88
Ubl2

15

utbyte. Inom vårdsektorn är för övrigt praktikplatserna redan idag en Mot. 1987/88
flaskhals för utbildningen. Ubl2

C. Finns det risk för att en ökad andel ungdomar söker sig direkt ut på
arbetsmarknaden efter grundskolan för att få anställning och lön?

Vi har ju redan nu brist på sökande till mycket viktiga sektorer. De
minskade kullarna och treårsreformen som sådan innebär att allt färre
kommer ut på arbetsmarknaden.

D. Finns det risk för att de ungdomar som inte kan dra nytta av vad man i
propositionen kallar ”utslussningseffekten” (anställning i anslutning till
den arbetsplatsförlagda utbildningen) blir öronmärkta i negativ mening?

Detta får konsekvenser för elever med svårigheter och de företag som inte
kan rekrytera denna väg och leder till A- och B-lag i både skola och företag.

E. Måste ungdomar som inte får anställning i utbildningsyrket delta i ett
ytterligare färdigutbildningsår i anställningsyrket?

Det tredje året med längre gående specialisering och i ”fel yrke” kan
komma att uppfattas som ett förlorat år.

F. Vilket inflytande har ungdomarna haft på reformförslaget? Är de
tillfrågade?

I den sammanhållna treåriga utbildningen skall eleverna, på samma sätt
som idag, följa arbetsplatsens arbetstider och ingå i produktionen under det
tredje året. De skall däremot inte ha någon lön. Att ungdomarna kan känna
sig mindre välkomna, utnyttjade och utestängda från arbetsmarknaden
genom den föreslagna förändringen är förhållanden som man inte får bortse
från.

Motivet för en sammanhållen treårig utbildning kan kännas oklart för
många. Man kan konstatera att praktiskt taget alla ungdomar som genomgått
en tvåårig yrkesutbildning får anställning om de är bosatta i regioner där det
finns sysselsättning. De nyutbildades begynnelselöner visar också att de
betraktas som en betydelsefull resurs av de avtalsslutande parterna. Erfarenheten
och aktuella undersökningar visar de yrkesutbildade har ett relativt
stabilt sysselsättningsläge. Sysselsättningsfrekvensen och tryggheten för
dessa ungdomar är högst i vad man brukar kalla de kunskapsintensiva
regionerna. ”Oftast får de nyexaminerade från yrkeslinjerna mer kvalificerade
arbetsuppgifter än ett genomsnitt av de redan yrkesverksamma”,
konstateras det bl. a. i den nyligen lämnade rapporten Behovet av gymnasialt
utbildade (SÖR 87:57).

Man frågar sig följande:

* Är motivet att på sikt skapa en obligatorisk tolvårig skola?

* Skall det tredje året i första hand ses som en glesbygds- och sysselsättningsåtgärd?

* Är utrymmet för allmänna ämnen till högre studier det främsta motivet?

* Är motivet att skolan skall ge arbetslivserfarenhet en tung faktor?

16

* Är ambitionen att alla skall delta i en sammanhållen treårig utbildning Mot. 1987/88

starkare än att alla skall ha möjlighet att lyckas och trivas i sin skola och det Ub 12

faktiska behovet av utbildning?

Det finns mycket som pekar på att enbart en mindre andel av de ungdomar
som nu går en tvåårig utbildning frivilligt skulle välja en sammanhållen
treårig utbildning. Den som med viss tvekan söker sig till en tvåårig eller
kortare utbildning idag kommer sannolikt att avstå från en treårig utbildning
och istället pröva sin möjlighet på arbetsmarknaden direkt, eller övergå till
sysslolöshet. En reform som kan leda till denna form av ”utslagning” är
förödande för såväl ungdomarna som samhället.

Paradoxalt nog föreslås att ungdomarna skall avstå från arbetslivet med
anställning och lön ett år för att få arbetslivserfarenhet i skolans regi under
mindre realistiska former och med studiestöd.

3. Modulprincipen

En annan del i den föreslagna försöksverksamheten som väckt berättigade
frågor från dem som har erfarenhet av vardagsarbetet i skolan är de
kompetensrelaterade ”modulerna”. I nuvarande gymnasieskola skall eleverna
få del av i timplanen ingående ämnen i hela dess bredd - normalt får inget
huvudmoment i ett ämne uteslutas.

För yrkesutbildningens karaktärsämnen införs genom regeringens förslag
en principiellt ny utgångspunkt. Ämnets bredd skall kunna begränsas genom
att huvudmomentet, som med föreslagen terminologi kalls modul, skall
kunna utgå. Eleverna skall fullfölja studierna i de skilda modulerna tills de
erhåller kompetensbevis, oavsett vilken tid som erfordras för eleven i fråga.

Utgångspunkten är att de snabba eleverna deltar i samtliga moduler, övriga
deltar i ett mindre antal med utgångspunkt från skilda förutsättningar. Man
går vidare till nästa ”modul” först när man lärt sig den föregående. I
utredningen framhålls att elev som har svårigheter skall kunna studera
samma modul i mer än två år om det behövs för full kompetens. Konsekvenserna
av en sådan specialisering/begränsning måste naturligtvis analyseras
mycket noggrant.

Modulprincipen får som framhålls i propositionen vissa konsekvenser för
planering, lärare, resursutnyttjande m.m., men måste givetvis även uppmärksammas
från elevernas utgångspunkt i följande hänseende:

- Hämmas elevernas utvecklingsmöjligheter genom den begränsade
bredden?

- Kommer eleverna att kunna pröva sig fram så att de får genomgå ”rätt”
modul med utgångspunkt från intresse och förutsättning?

- Begränsas arbetsmarknaden på ett negativt sätt för de elever som enbart
uppnår kompetens i någon modul, är det ”rätt” modul med tanke på det
arbetstillfälle som kan komma att erbjudas?

- Hur påverkar begränsningen ungdomarnas studiemotivation?

- Hur påverkas den förändringsberedskap som skolan skall ge eleverna?

- Blir anordningen en särskild belastning för elever med svårigheter och
elever med tillfälliga problem?

Redan idag är det en förhållandevis stor grupp ungdomar som vid Mot. 1987/88
anställningar hamnar utanför sitt utbildningsyrke. Tack vare grundutbild- Ubl2
ningens bredd har man dock stor nytta av sin utbildning och en relativt god
framtidsberedskap. Risken för att den snävare ”modulrelaterade” utbildningen
blir en felinvestering för såväl samhället som den enskilde är
uppenbar. Felinvesteringen blir givetvis också mer påtaglig genom det tredje
året. Även andra pedagogiska, sociala och ekonomiska aspekter talar mot
förslaget.

Förslaget står i konflikt med de allmänna utgångspunkter som departementschefen
anfört beträffande skolans utveckling, även mot vad som
anförts inledningsvis i årets budgetproposition. Konsekvenserna av modulprincipen
måste analyseras av erfarna pedagoger. De negativa konsekvenserna
ligger så nära att man redan i försöksverksamhetens inledningsskede
måste skapa viss beredskap för att snabbt kunna modifiera arbetssättet.

4. Anställning bör inte utgöra ett hinder för ungdomars
utbildning i skola och på arbetsplats

Försöksverksamheten bygger på att elev som erhåller utbildning i skola eller
på arbetsplats inte skall vara anställd. Ungdomar som inte går till den
frivilliga skolan utan skaffar sig ett arbete direkt efter grundskolan kommer,
med den principiella inställning som redovisas i propositionen, att ställas
utanför möjligheten till utbildning.

I den av samhället sedan många år stödda lärlingsutbildningen har
anställningsförhållanden varit ett grundvillkor.

Inom områden med god arbetsmarknad kan vi idag, på samma sätt som
tidigare, konstatera att många ungdomar även avbryter sin utbildning för att
de erbjuds anställning inom områden där kvalifikationskraven inte är så
höga. Ungdomar som har svag motivation för studier går hellre till en kort
och påbyggbar utbildning än till en längre och sammanhållen. Någon påtaglig
favör eller merit som uppväger att ungdomarna förlorar en årslön med det
tredje året har ännu ej heller kunnat redovisas. Flera partsorganisationer har
även gjort den bedömningen att ungdomarna bidrar till produktionen under
senare delen av sin utbildning och anser det därför skäligt att ungdomarna får
lön. Anställningsförhållandet bidrar också till att skapa en realistisk situation
på arbetsplatsen som kan stimulera rekryteringen och få flera ungdomar att
delta i den frivilliga skolan. Anställning bör därför inte utgöra ett hinder för
ungdomars utbildning i skola och på arbetsplats.

5. Målet för gymnasieskolan

Den frivilliga gymnasieskolan blir med regeringens förslag en i princip treårig
obligatorisk gymnasieskola. Förslaget får som vi tidigare framhållit långt
gående konsekvenser för skolan och våra ungdomar. Flera åtgärder kommer
i konflikt med tidigare mål för en integrerad gymnasieskola, där alla
ungdomar skall kunna göra ett fritt val med utgångspunkt från intresse. Att
t. ex. vissa studievägar skall tillrättaläggas för skoltrötta med specialkonstruerade
timplaner, särskild årsplanering och moduler, speglar ett synsätt på

elever och yrkesutbildning som vi inte kan dela och strider mot den Mot. 1987/88
skolpolitik som det tidigare rått stor enighet om. Ubl2

För de i vissa avseenden djupt gående principiella förändringarna finner
man inget ideologiskt motiv eller mål som grundats på forskning eller djupare
analyser. Arbetsgruppen ÖGY eller SÖ kan inte lastas för detta. De har
varken haft uppdrag eller kompetens att pröva dessa frågor. Om målet för
gymnasieskolan i vidare bemärkelse skall omprövas, måste hela skolans roll
bli föremål för en parlamentarisk utredning. Detta ändrar dock inte kravet på
omedelbara insatser för att modernisera innehållet i utbildningen.

Målet för den utbildningen måste vara att alla ungdomar skall känna sig
välkomna, känna att tiden i skolan är utvecklande och stimulerande. Detta
måste ses som en utmaning för de som är verksamma i skolan. En
obligatorisk treårig gymnasieskola är inte och får inte bli svaret på denna
utmaning.

6. Behovet av flexibilitet, valmöjligheter och kontinuerlig
förnyelse

Om försöksverksamheten kommer att genomföras måste den med utgångspunkt
i de frågor vi väckt bli föremål för särskild uppmärksamhet redan i ett
inledningsskede. Det fortsatta utvecklingsarbetet för gymnasieskolan i övrigt
måste i avvaktan på resultatet av försöksverksamheten ta sikte på att
gymnasieskolan skall kunna erbjuda alla ungdomar kvalificerad grundutbildning
med utgångspunkt från deras förutsättningar och behov.

Gymnasieskolan måste präglas av flexibilitet och successiv förnyelse i takt
med utvecklingen samt finansiella och andra förutsättningar. Med kompletteringsutbildning
i form av påbyggnadsutbildningar, även i form av halvfartsoch
deltidsstudier, kan skolan bättre bereda alla en chans till utbildning som
överensstämmer med individernas önskemål och behov. Utbildning måste
kunna kombineras med anställning om skolans samverkan med arbetslivet
skall kunna utvecklas.

Försöksverksamheten enligt propositionen leder till att ungdomarnas
valmöjligheter begränsas. All utbildning blir treårig, studievägarna och de
alternativa utbildningskombinationerna begränsas.

Som vi tidigare framhållit får inte försöksverksamheten med en sammanhållen
treårig utbildning bli ett hinder för skolans utveckling och förnyelse.
Skolhuvudmännens möjligheter att utveckla och genomföra försök måste
stödjas och stimuleras.

Rekryteringen till vissa utbildningsområden är mycket svag och är i
nuläget det mest överhängande problemet för yrkesutbildningen. Det
kommande riksdagsbeslutet om gymnasieskolan måste underlätta och stödja
åtgärder som syftar till att stimulera rekryteringen till bl. a. verkstadsindustrin
och vårdsektorn. Lovvärda initiativ har tagits i detta syfte i vissa
kommuner. I några fall prövas att för en viss anställning ställa som villkor att
ungdomarna genomgår vedertagen utbildning. Arbetsgivare och arbetstagare
träffar då överenskommelse med skolan om att ungdomarna får genomgå
aktuell utbildning. Utbildningen genomförs i samverkan mellan skola och
företag. Åtgärder av sådant slag bör aktivt främjas.

Mot. 1987/88
Ubl2

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen skall få i
uppdrag att snarast påbörja en revision av den tvååriga yrkesutbildningen
som kommer alla ungdomar till del - således även den stora
grupp på drygt 400 000 ungdomar som kommer att stå utanför den av
regeringen föreslagna försöksverksamheten - samt som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om en begränsning av
försöksverksamhetens omfattning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vissa konsekvenser av en sammanslagning av
grundutbildningen och färdigutbildningen, bl. a. i fråga om yrkeskompetens,
sökandeintresse och s.k. utslagningseffekter,

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av de konsekvenser
som modulprincipen kan få för flertalet elever varvid i
motionen anförda synpunkter bör beaktas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
anställning ej skall utgöra ett hinder för ungdomars utbildning i skola
och på arbetsplats,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
gymnasieskolans roll blir föremål för en parlamentarisk utredning i
enlighet med vad som anförts i motionen om att målet för gymnasieskolan
förskjuts genom förändringar i yrkesutbildningen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att stimulera rekryteringen till vissa
studievägar inom yrkesutbildningen,

7. En breddad allmän kompetens

Möjligheten att kunna erbjuda flera ungdomar en bred allmän kompetens för
bl. a. högre studier måste utvecklas. Detta är inte ett behov enbart för ett
antal ungdomar som kommer att delta i en försöksverksamhet utan måste
kunna erbjudas alla ungdomar som genomgått yrkesutbildning. I detta syfte
måste vi utveckla en reell chans till återkommande utbildning i en vuxenutbildningsorganisation,
där nu nämnd kompletteringsmöjlighet för yrkesutbildade
prioriteras. Partsorganisationernas engagemang för en höjd och
breddad kompetens kan tillvaratas och utvecklas till att stödja ungdomarnas
möjligheter i detta stycke. Ett sådant komplement måste prioriteras högre än
ett obligatoriskt tredje år.

20

7. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1987/88

motionen anförts om ökade möjligheter till en breddad allmän Ubl2

kompetens, bl. a. för högre studier, fördem som genomgått gymnasial
yrkesutbildning.

Stockholm den 5 april 1988
Rune Rydén (m)

Martin Olsson (c) Anders G Högmark (m)

Margitta Edgren (fp) Karin Falkmer (m)

Lennart Alsén (fp)

21