Motion till riksdagen
1987/88:U7 [ög*

gg

av Carl Bildt m. fl. (m) ^'

med anledning av prop. 1987/88:66 om Sverige och Mot.

den västeuropeiska integrationen j^87/88

1 Inledning

Att ge Sverige en fast plats i det framväxande Europasamarbetet är en av de
allra viktigaste uppgifter regering och riksdag står inför under de närmaste
åren.

Sedan EG under 1970- och början av 1980-talen utvidgats till att omfatta så
gott som hela Västeuropa, har EG-staterna fattat beslut om en rad program
för att fördjupa och bygga ut sitt samarbete till början eller mitten av
1990-talet.

Därmed förändras förutsättningarna för Sveriges EG- och Europapolitik.
Fördjupas inte vårt deltagande i EG-samarbetet i minst samma takt som
detta samarbete utvecklas, kommer nya barriärer att resas mellan Sverige
och Västeuropa. Då äventyras svensk samhälls- och välfärdsutveckling.

Valet för Sverige står mellan att söka åstadkomma ett så fullvärdigt
deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet som möjligt, eller att
acceptera en status som en stagnerande andra- eller tredjerangsnation.

I ett längre perspektiv är det västeuropeiska samarbetet ett steg på vägen
mot ett Europasamarbete som omfattar hela Europa.

Moderata samlingspartiet är den västeuropeiska visionens främsta företrädare
i Sverige. Vi vill verka för att det svenska samhället blir i bästa mening
Europatillvänt. Vi måste själva ta initiativ och aktivt påverka den västeuropeiska
integrationens beslutsprocess. Då kommer våra önskemål att mötas
med ökad respekt och hänsyn.

Samarbete med andra innebär en vilja till öppenhet och mångfald.
Deltagande i en större europeisk gemenskap är för Sverige naturligt eftersom
vi har vårt kulturella, historiska och sociala arv gemensamt med det övriga
Europa.

2 Riktlinjer för Sveriges deltagande i det västeuropeiska
samarbetet

Sverige skall delta i strävandena att skapa en västeuropeisk gemensam
marknad, omfattande samtliga 18 länder i EFTA och EG och präglad av fri
rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital och med minsta möjliga
gränskontroll mellan nationerna.

1 Riksdagen 1987188.3 sami. Nr U7

Rättelse: S.2 rad 2 står: neutraliseringspolitik. Rättat till: neutralitetspolitik

Sverige bör tillvarata alla möjligheter som finns att med bibehållen Mot. 1987/88

neutralitetspolitik utvidga och fördjupa deltagandet i EG-samarbetet. Inga U7

anslutningsformer bör i förväg uteslutas.

Målet för arbetet skall framför allt vara att inom den västeuropeiska
marknaden

• säkerställa likvärdiga villkor för svenska företag - såväl varu- som
tjänsteproducenter - i jämförelse med företagen i övriga delar av
Västeuropa,

• säkerställa likvärdiga villkor för Sveriges invånare i fråga om rätten till
gränsöverskridande resor, bosättning, anställning och etablering samt
studier och utbildning.

Detta innebär bl. a. att regeringen bör eftersträva

• en tullunion mellan EFTA-länderna och EG, samt, intill så har skett, en
sådan harmonisering av tullagstiftning och tullsatser att ursprungskontrollen
kan förenklas eller göras onödig,

• en sammanläggning av den nordiska gemensamma arbetsmarknaden med
EG:s gemensamma arbetsmarknad,

• en sammanläggning av det nordiska passfrihetsområdet med EG:s kommande
passfrihetsområde,

• en svensk anknytning till EMS (European Monetary System),

• en skyndsam avveckling av den svenska valutaregleringen,

• ett vidgat samarbete med EG i fråga om forskning och utveckling och
likvärdiga villkor för svenska företag vid deltagande i EG:s FoU-program
och projekt,

• ett samarbete med EG på utbildningsområdet inklusive ett fullvärdigt
deltagande i ERASMUS- och COMETT-programmen.

I samarbetet med EG och EFTA-länderna bör regeringen bl. a. medverka
för en tillväxt och ökad sysselsättning, samt ett förbättrat skydd för
människors liv, hälsa och sociala trygghet, arbetsmiljön och den yttre miljön.

Strävandena att säkra Sveriges deltagande i den västeuropeiska gemensamma
marknaden kan uppnås genom

• multilaterala överenskommelser mellan EFTA-länderna och EG, särskilt i
frågor där det ligger i EFTA:s och EG:s samfällda intresse att åstadkomma
gemensamma lösningar,

• bilaterala, formella eller informella överenskommelser mellan Sverige och
EG, speciellt i frågor som är av specifikt svenskt intresse,

• en autonom anpassning av svenska lagar och föreskrifter till EG:s eller
andra västeuropeiska rättsnormer, i syfte att undanröja diskriminiering
och uppnå en västeuropeisk enhetlighet.

Regeringen bör

• stärka och bredda det nordiska samarbetet, i synnerhet i syfte att
underlätta de nordiska ländernas deltagande i en västeuropeisk gemensam
marknad,

• stärka och bredda samarbetet inom EFTA och bl. a. förbättra EFTAsekretariatets
kapacitet när det gäller att samordna och förbereda kontakterna
med EG,

• arbeta för ett nära och gott samarbete med EG:s organ på olika områden
och med regeringsorganen i EG:s huvudstäder,

• i erforderlig utsträckning främja kontakter mellan svenska organisationer, Mot. 1987/88

folkrörelser och enskilda sammanslutningar och motsvarande för EG U7

gemensamma instanser

Regeringen bör härutöver

• initiera en bred informationsverksamhet inom Sverige om det västeuropeiska
integrationsarbetet,

• arbeta för att ett representations- och informationskontor för de Europeiska
Gemenskaperna snarast öppnas i Stockholm.

Slutligen bör regeringen

• vara beredd att framlägga förslag om svenska bidrag till t. ex. EG:s
strukturfonder, forskningsprogram och utbildningsprogram i den mån så
blir erforderligt,

• förstärka den interna samordningen inom regeringskansliet i fråga om
Europasamarbetet under ledning av en särskild statssekreterare,

• införa ett system, som innebär att alla lagförslag, som föreläggs riksdagen,
förses med en utredning om i vad mån de skiljer sig från västeuropeisk
lagstiftning och praxis samt skälen härtill och säkerställer, att alla
förordningar och av myndighet utfärdade föreskrifter inte i onödan
avviker från västeuropeiska gemensamma marknadens genomförande.

3 En värld i frihet

En värld i frihet kan endast byggas av fria människor i samverkan.

Välfärden når endast till de länder där frihetens, demokratins och
rättsstatens principer rotats, där idéer får röra sig fritt, och där människor får
söka efter nya möjligheter och kan samverka med andra inom och utanför
landets gränser.

I dag blåser frihetens vindar över världen. Det senaste årtiondet har många
nya demokratier sett dagens ljus. Frihetens idéer har fått viktiga uttolkare i
Central- och Östeuropa, och det finns exempel på totalitära regimer som
öppnar upp delar av sina slutna samhällen och genomför liberaliseringar,
främst på det ekonomiska området.

Två viktiga utvecklingstendenser, som samtidigt är betydelsefulla bärare
av frihetens budskap, kommer att påverka vårt land starkt de närmaste åren.

Den första är den tilltagande internationaliseringen som sker dels genom
den explosionsartade tekniska utvecklingen och den gradvisa övergången till
det s. k. kunskaps- och informationssamhället, dels genom västvärldens
dynamiska ekonomiska frigörelseprocess.

Den andra är den pågående västeuropeiska integrationen, som syftar till
att i samarbete mellan folken skapa ett starkare Europa med ökad tillväxt och
sysselsättning och med högre livskvalitet och ökad rörelsefrihet för de
enskilda människorna - ett medborgarnas Europa.

Sverige måste aktivt följa med på dessa två viktiga framtidsvägar.

Sverige är ett litet land - men har dock aldrig varit ett isolerat land. Vår
kultur, teknik och ekonomi är intimt knutna till utvecklingen och strömningarna
i vår omvärld. Det är i samspel med omvärlden som vårt land utvecklats
politiskt, socialt, kulturellt och ekonomiskt.

3

I framtiden måste vi vara ännu mera öppna för impulser utifrån - det är en Mot. 1987/88

förutsättning för utvecklingen av både vårt andliga och vårt ekonomiska U7

klimat.

4 Sverige i Europa

Vårt lands traditionella rättsmedvetande och frihetskänsla har kombinerats
med den fria ekonomins idéer. Som få andra har vi haft förutsättningar att
bygga ett fritt samhälle. Sveriges stora naturtillgångar och det faktum att vi
stått vid sidan av de krig som under några decennier vid två tillfällen ödelagt
stora delar av Europa har verksamt bidragit till vår gynnsamma position.

En internationellt sett framstående exportindustri har byggt upp vårt
materiella välstånd. Detta hade inte varit möjligt utan tillgång till de
marknader där produkterna kunde avsättas. Det industriella utbytet med
Västeuropa har utgjort vårt välfärdssamhälles grund.

Tillgång till den västeuropeiska marknaden på konkurrensmässiga villkor
kommer under överskådlig framtid att vara avgörande för utvecklingen av
vårt lands välfärd.

Den ökande internationaliseringen innebär att svensk industri också måste
konkurrera med nya, framgångsrika industriländer.

Det är i samverkan med andra länder i vår del av världen som vi har
förutsättningar att hävda oss och framgångsrikt delta i den globala utvecklingsprocessen,
där de nya teknologiska tillämpningarna öppnar möjligheter
till ekonomiska framsteg och en helt ny individuell frihet.

Nyckeln till framtiden finns i Europa. Det är Europa gemensamt som
måste möta morgondagens utmaning.

De länder som vill vara med och forma framtiden måste också aktivt delta i
förändringsprocessen. De nya möjligheterna måste utnyttjas. Att stå vid
sidan av, att enbart reagera genom anpassning i efterhand, är att gradvis
försätta oss i en situation där vi själva i allt mindre utsträckning kan påverka
vårt välstånd och hävda vårt oberoende.

I den pågående globala förändringen är orörlighet liktydigt med att stiga
bakåt. Att gå den europeiska vägen innebär inte att vi ger avkall på vitala
svenska intressen. Tvärtom innebär det en bibehållen och förnyad styrka att
bevara vårt välstånd, göra vår röst hörd och att mötas med respekt i det
europeiska samarbetet.

5 Det nya Europa och Europatanken

Det Europa som är vårt är hela Europa. Europas kulturarv och historia är
gemensam. Den järnridå som fysiskt delar Europa i två delar är ett
monument över en historisk tragedi. I framtidens Europa däremot kommer
inga murar att vara tillräckligt höga för att hindra frihetens idéer och utbytet
mellan fria människor i samverkan.

Drömmen om det nya, enade Europa bygger på bittra erfarenheter från
sekler av strider mellan europeiska nationer. Den bygger på det gemensamma
europeiska kulturarvets kraft och på medvetenheten om att våra
kulturella, politiska och sociala idéer har påverkat och format hela den fria
världen.

Om de europeiska länderna samverkar på frihetens och demokratins Mot. 1987/88

grund skulle vi inte se fler krig mellan Europas länder. Om mänskliga fri- och U7

rättigheter skulle respekteras fullt ut i Europa skulle det inte finnas
människor som förföljs i sitt eget land.

Det västeuropeiska samarbetet är därmed ett steg på vägen mot ett
Europasamarbete som omfattar alla. Det är en avgörande målsättning som
regeringen i propositionen nämner få ord om.

Det är med utgångspunkt i den europeiska, kulturella, politiska och sociala
gemenskapen vi européer kan forma framtidens samhälle.

Europas institutioner är viktiga för att hålla det demokratiska arvet
levande. Europarådet med sina 21 medlemsstater är en moralisk kraft som
genom sin tillkomst efter andra världskriget manifesterade Europas gemensamma
vilja att hålla detta arv levande. Europakonventionen och Europadomstolen
har betydelse för varje medborgare i Europarådets medlemsstater.

EFTA och de Europeiska Gemenskaperna (EG) med Europaparlamentet
knyter Europa fastare samman. Sverige bör delta i den integrationen på så
många nivåer som möjligt. Men det är inte bara genom de formella
förbindelserna vi kan vinna Europa. Informella kontakter, såväl i Väst- som i
Östeuropa, spelar en stor roll.

Genom de informella kontakterna kan vi sprida frihetens idéer också till
Central- och Östeuropa. Den intellektuella kraft som under senare tid börjat
spira där är ett arv från hela Europas idéer. Det är till och med så att vi bakom
järnridån i dag hittar några av de allra starkaste intellektuella försvararna för
det fria samhället. Genom att ge dem stöd, uppmärksamhet och spridning
bidrar vi till att bygga en bro mellan det öppna och slutna Europa.

Även formella kontakter och överläggningar med de central- och östeuropeiska
länderna är naturligtvis betydelsefulla. Helsingforsöverenskommelsen
och de förhandlingar som sker inom ramen för ESK-processen bidrar till
att hålla hoppet levande för människorna i det slutna Europa.

6 De europeiska gemenskapernas utveckling

Romfördraget, som undertecknades 1957, om upprättandet av den Europeiska
Gemenskapen siktade i första hand till skapandet av en gemensam
marknad för medlemsländerna.

Redan i detta fanns en ambition om att förverkliga de fyra så kallade
friheterna:

• Fri handel.

• Fritt utbyte inom serviceområdet.

• Fria kapitalrörelser.

• Fri rörelse för personer.

Dessutom avsåg man skapa likartade konkurrensförhållanden inom
Gemenskapen.

Inom ramen för en tullunion avvecklades alla interna tullar och en stor del
av de kvantitativa restriktionerna i varuutbudet mellan de ursprungliga sex
medlemsländerna. Successivt kom samarbetet att utvidgas till flera områden,
bl. a. genom tillkomsten av den gemensamma jordbrukspolitiken.

1973 utvidgades EG genom att Storbritannien, Irland och Danmark Mot. 1987/88

inträdde. 1981 blev Grekland medlem och sedan 1986 ingår även Spanien och U7

Portugal i EG.

Integrationssträvandena gick under en tid långsamt. I början av 1980-talet
förändrades stämningen bland politiker inom EG-länderna. Den vitbok som
medlemsländerna antagit, för att före 1993 genomföra en gemensam inre
marknad utan hindrande gränser där varor, tjänster, människor och kapital
kan röra sig fritt, för emellertid EG:s utveckling in i en ny, dynamisk fas.

Single European Act - ”enhetsakten” - från 1985 innebär att Romfördraget
ändras i syfte bl. a. att stadfästa avsikten att fullborda den gemensamma
marknaden senast den 31 december 1992.

Möjlighet har nu införts för EG:s råd att fatta beslut med kvalificerad
majoritet, en förändring som gör det möjligt att öka takten i harmoniseringsarbetet.
Beslut om förändringar av grunderna för EG-samarbetet kräver
dock enighet.

Enhetsakten anger också att samarbetet skall utvidgas till områden som
hittills inte varit nämnda i Romfördraget, som forskning och teknisk
utveckling samt skyddet av såväl den yttre miljön som arbetsmiljön. Det
införs bestämmelser om ett vidgat ekonomiskt politiskt samarbete och ett
antal föreskrifter om det politiska samarbetet. Likaså formaliseras EG:s roll
inom områden som socialpolitik och regionalpolitik.

För att kunna genomföra denna inre marknad måste alla länder vara
beredda att, för att uppnå det gemensamma målet, göra avkall på nationella
särintressen. EG-kommissionen samordnar det omfattande arbetet med att
harmonisera lagar och bestämmelser i medlemsländerna.

Det europeiska monetära systemet (EMS) omfattar i dag inte samtliga
medlemsländer. På några års sikt anser EG-kommissionen att alla medlemsländer
skall ingå i samarbetet, samtidigt som alla kapitalrörelser blir
fullständigt fria.

Fullbordandet av EG:s gemensamma marknad och skapandet av en
enhetlig västeuropeisk stormarknad är inte ett självändamål. Den inre
marknaden utan interna gränser skall utgöra basen för en dynamisk
ekonomisk utveckling. Inom EG:s yttre gränser får företagen en hemmamarknad
med 320 miljoner människor. Då förbättras konkurrenssituationen
gentemot USA och Japan.

Ett viktigt inslag i samarbetet inom EG är de gemensamma satsningarna
inom forskning och teknisk utveckling. Det uttalade målet är att skapa en
gemensam teknologisk bas som skall ge europeiska företag möjlighet att
framgångsrikt arbeta inom det högteknologiska området.

Samarbetet inom Europa skall leda till ökad tillväxt och sysselsättning och
därmed en högre levnadsstandard, ökad livskvalitet och större valfrihet för
de enskilda individerna.

7 Medborgarnas Europa

Framtidens Europa är medborgarnas Europa. Förverkligandet av EG:s
planer kommer att förändra vardagen för alla medborgare i EG:s länder.

Möjligheterna till ett varierat och innehållsrikt liv kommer att öka. Mot. 1987/88

Varje medborgare kommer att kunna röra sig fritt över gränserna, U7

utrustad med ett Europapass. Ungdomarna får sina examina godkända över
hela EG och kan studera vid vilket universitet som helst. Arbets- och
bosättningsmöjligheterna liksom rätten att bedriva yrkesverksamhet och
starta företag blir fria över hela Västeuropa.

EG:s strävan går ut på att invånarna i EG skall uppleva hela Europa som
sitt hemland. Speciella EG-medborgerliga rättigheter skall inrättas, resandetrafiken
underlättas med passunion utan gränskontroller och bättre hälsooch
levnadsvillkor skapas.

Då skapandet av ett medborgarnas Europa fullt ut är genomfört blir det
möjligt för en EG-europé uppvuxen i Danmark att arbeta en tid i Spanien,
studera i Italien, ta med sin familj och flytta till England eller starta ett
företag i Frankrike. Alla får tillträde till mångfaldens Europa.

Förverkligandet av ett medborgarnas Europa innebär att de redan starka
europeiska banden blir än starkare. I medborgarnas Europa får de nya
européerna en helt ny möjlighet att finna sin gemensamma kultur, sitt
gemensamma arv och öka den ömsesidiga förståelsen. Inga mer krig skall
blossa upp mellan Europas stater.

Det är allvarligt att regeringen i sin proposition nästan helt förbigår EG:s
mål med ett medborgarnas Europa. Regeringen anför att EG är inriktad ”på
att som ett led i arbetet på att skapa ett 'medborgarnas Europa’ vidta ett antal
åtgärder som gör att enskilda människor blir delaktiga i integrationen. Så vill
man t. ex. göra det lättare för personer att röra sig över gränserna och införa
ett EG-pass”.

Det är inte enbart en fråga om att införa ett EG-pass eller att till en del göra
enskilda människor delaktiga i integrationen. Målen är som vi beskrivit
betydligt vidare och mer ambitiösa än så. Regeringen väljer att bortse ifrån
de betydliga nackdelar som kommer att drabba enskilda svenska medborgare
om Sverige kommer att stå utanför skapandet av ett medborgarnas Europa.

Av regeringens beskrivning får man lätt intrycket att det enbart är våra
institutioner, organisationer, myndigheter och universitet som kommer att
drabbas av ett utanförskap - en bedömning som är avslöjande nog vad gäller
regeringens korporativa syn på samhället, och en nedvärdering av den
enskilda individen.

Det är av stor vikt att våra svenska medborgare kommer att tillhöra
morgondagens européer. Regeringen bör därför omgående presentera
konkreta förslag för att uppfylla denna målsättning.

8 Sverige och svenska företag behöver Europa

Sverige behöver Europa mera än vad Europa behöver oss. Det är verkligheten
för ett litet land som vårt. Det ankommer därför på oss själva att se till att
vi får det inflytande vi önskar över den europeiska utvecklingen. Vi får det
inflytande vi förtjänar, varken mer eller mindre.

Medvetenheten ökar om Europasamarbetets växande betydelse för vårt
land. Regeringen konstaterar i proposition 1987/88:66, att "för vår ekono

miska styrka och för vår ekonomiska välfärd är det av avgörande betydelse Mot. 1987/88

att Sverige fortsatt kan medverka i den västeuropeiska integrationen”. U7

Sverige liksom övriga EFTA-länder, ställs nu inför frågan om vi som
icke-medlemmar i EG skall få ta del i EG:s strävan att skapa en enhetlig
gränslös marknad. Det frihandelsavtal som fungerat väl sedan undertecknandet
1972 är otillräckligt då det europeiska integrationsarbetet nu går in i en
ny, mer dynamisk fas. Det nuvarande frihandelsavtalet kommer att omfatta
en allt mindre del av det för oss i Västeuropa och i övrigt så viktiga
samarbetet.

För Sveriges del är det ett ekonomiskt livsvillkor att inte ställas utanför den
nya västeuropeiska stormarknaden. 50 % av vår export går till EG och 57 %
av vår import kommer därifrån. Man bör i detta sammanhang komma ihåg
att den inomeuropeiska frihandeln kan bli särskilt viktig för Sverige i tider av
växande protektionism i världshandeln.

Det räcker emellertid inte med att svensk export får möjlighet att
konkurrera på likvärdiga villkor på EG:s gemensamma marknad och inom
en eventuell västeuropeisk stormarknad genom att alla direkta och indirekta
hinder mot handeln slopas. Utvecklingen i EG går väsentligt djupare till sina
verkningar än till ren påverkan av handeln med varor och tjänster. Genom
att skapa förutsättningar för en gemensam europeisk kapitalmarknad, ett
intensifierat FoU-samarbete samt omfattande insatser för en förbättrad
utbildning i förening med en integrerad arbetsmarknad får EG:s vitboksprogram
långtgående effekter också på omfattningen av kapital- och kunskapsbildningen.
På lång sikt får detta verkningar på den konkurrensutsatta
svenska industrins struktur och på resursbildningen, som sannolikt är minst
lika viktig som själva frihandeln.

Detta sammanhänger delvis med att, som en nyligen publicerad undersökning
visar, exporten från den FoU-intensiva och kunskapsintensiva industrin
under 1980-talet utvecklats betydligt sämre än från övrig svensk industri.

Sverige är, enigt OECD, det land som får sämst utbyte av sina FoU-insatser.

Riskerna för att Sverige och svenska företag utestängs eller utsätts för
diskriminering på de här nämnda områdena måste bedömas som relativt
stora. Det är därför av utomordentlig vikt att regeringen sörjer för att
företagen i fråga om teknologisk utveckling, finansiering och tillgången på
utbildad personal kommer på jämställd fot med industrin inom EG. Det är
därför beklagligt att regeringen i sin proposition inte konkretiserat hur de
svenska företagens problem i dessa hänseenden skall kunna lösas. Regeringen
har över huvud taget inte tillräckligt beaktat de långsiktiga dynamiska
aspekterna av den västeuropeiska integrationen.

EG:s vitboksprogram skall genomföras stegvis under en relativt lång
period fram till 1993. Industriföretagen i EG kommer emellertid att agera
redan nu för att i tid tillförsäkra sig marknader och inrätta sig för de nya
förhållanden som kommer att råda på den expanderande gemensamma
marknaden. För svenska företag råder däremot stor osäkerhet om vilka
förhållanden som kommer att gälla för dem på EG:s marknad vid 1993 års
ingång. Detta kan tvinga flera större och medelstora företag att börja
omlokalisera delar av sin verksamhet till EG. Regeringens proposition har
dessvärre inte gjort tillräckligt för att skingra denna osäkerhet.

Här redovisade överväganden torde ha bidragit til! att man från svenskt Mot. 1987/88

industrihåll börjat framföra önskemål om att Sverige skall söka fullt fJ7

medlemskap i EG.

9 Det nordiska samarbetet

En bärande tanke i det nordiska samarbetet är erkännandet av de nordiska
ländernas gemensamma historiska och kulturella bakgrund. Banden mellan
de nordiska länderna har genom åren vuxit sig allt starkare. Sedan 1972 är ett
av de nordiska länderna - Danmark - medlem i EG medan de övriga
länderna samarbetar inom ramen för EFTA.

Av tradition finns det en långtgående samverkan såväl mellan de nordiska
länderna som mellan industri och företag i Norden. Tillkomsten av Nordiska
rådet, och senare även Nordiska ministerrådet, har intensifierat och stärkt
det redan tidigare utvecklade samarbetet mellan de nordiska ländernas
parlament och regeringar. Allt fler företag ser hela Norden som sin
hemmamarknad.

Det nordiska samarbetet är i ett globalt perspektiv i många avseenden
unikt. Den gemensamma arbetsmarknaden, passfriheten och det förhållandet
att de nordiska ländernas medborgare har sociala rättigheter i hela
Norden är betydelsefulla framsteg. På andra områden har dock varken
takten i samarbetet varit hög eller framgångarna i arbetet särskilt påfallande .

Det kulturella samarbetet har syftat till att öka den ömsesidiga förståelsen
mellan de nordiska ländernas folk. Mot den bakgrunden är det olyckligt att
den nordiska kultur- och massmediapolitikens största symbolprojekt, Nordsat
och sedermera Tele-X, inte har förverkligats med bibehållande av de från
början högt ställda målen.

Den pågående västeuropeiska integrationen kräver dock en ökad målmedvetenhet
i det nordiska samarbetet. De nordiska länderna måste så långt det
är möjligt samverka i sin inställning gentemot EG. En samverkan med Norge
och Finland kommer många gånger att vara mer naturlig än en samverkan
inom en EFTA-krets där det finns betydande skillnader i europeisk
ambition. Om Norge, Sverige eller Finland ställer sig utanför arbetet med
den inre, gränslösa marknaden kan EG:s yttre gräns komma att gå tvärs
genom Norden. Sker detta hotas den gemensamma nordiska arbetsmarknaden
och passunionen. Ambitionerna måste i stället vara att samordna våra
uppnådda nordiska framgångar med den inre marknadens målsättningar. I
denna strävan spelar naturligtvis Danmark, som EG-medlem, en viktig roll.

Grunden för de nordiska ländernas internationella inriktning är en
avancerad exportindustri med hög produktivitet. Det är nödvändigt att de
nordiska ländernas kostnadsutveckling inte överstiger våra viktigaste konkurrentländers.
Det är därför av avgörande vikt att man i det nordiska
samarbetet uppmärksammar de konsekvenser den nordiska högskattepolitiken
kan få för de nordiska ländernas ekonomier, inte minst mot bakgrund av
den nu pågående västeuropeiska integrationen och det faktum att många av
våra viktiga konkurrentländer sänker sina skattekvoter.

Sveriges deltagande i det nordiska samarbetet är på samma sätt som
EFTA-samarbetet en av vägarna till Europa. Men det är inget fullständigt

1 * Riksdagen 1987188.3sami. Nr U7

alternativ. Det gäller inte Norden eller Europa, inte heller Norden och Mot. 1987/88

Europa utan vårt Norden i Europa. De nordiska länderna och EFTA- U7

länderna är delar av Europa. Den samhörigheten måste stärkas.

10 Sverige och det framtida Europasamarbetet

Samarbetet med andra innebär en vilja till öppenhet och mångfald.
Deltagandet i en större europeisk gemenskap är för Sverige naturligt
eftersom vi har vårt kulturella, historiska och sociala arv gemensamt med det
övriga Europa. Att bekänna oss till Europa måste även innebära en vilja att
acceptera såväl den västeuropeiska integrationens för- som dess nackdelar.

Fördelarna överväger, även bortsett från att det inte finns något alternativ.
Sverige klarar inte, med bibehållen frihet och välfärd, att välja en helt egen
kurs utan hänsyn till andra.

Samverkan innebär att vi skall delta i och vara öppna för gemensamma
lösningar. Det innebär inte att vi skall avstå från vår egen självbestämmanderätt.

Det behövs en Europadimension i allt vårt arbete. Sverige måste bli i
konstruktiv mening Europatillvänt. Om vi passivt avvaktar samarbetsförslag
från EG riskerar vi att i efterhand enbart tvingas anpassa oss. Tar vi däremot
själva initiativ, och aktivt påverkar beslutsprocessen, kommer våra önskemål
att mötas med större hänsyn.

Statsmakterna bör t. ex. inte införa nya bestämmelser utan att först
uppmärksamma den europeiska utvecklingen på området. Våra myndigheter
bör beakta situationen inom EG innan de utfärdar föreskrifter och
regleringar.

Vi måste öka och intensifiera våra kontakter med Europasamarbetet på
alla fronter i det svenska samhället. Regering och riksdag, partier, institutioner,
utbildningsanstalter, organisationer och företag måste aktivt delta i
Europasamarbetet. En levande Europadebatt kräver ett engagemang på
bred front. Det krävs stora insatser för att erövra en verklig position i
europeiskt samhällsliv eftersom Europa under några årtionden i det närmaste
glömts bort i vårt land.

Sverige måste sträva efter ett så nära, omfattande och varaktigt deltagande
i EG-samarbetet som möjligt.

Frihandelsavtalet med dess utvecklingsklausul är den formella basen för
våra nuvarande ansträngningar att fördjupa vårt deltagande i EG-samarbetet.
Det är emellertid otillräckligt mot bakgrund av den nya fasen i
EG-samarbetet.

Enligt vår uppfattning måste Sverige gå fram längs tre olika linjer i arbetet
med att komma med i den inre marknaden. Den första är den multilaterala.
Eftersom EG uppenbarligen helst ser en för alla EFTA-länder gemensam
lösning får vi pröva det först. I många hänseenden kan dock en samverkan
med Norge och Finland komma att vara mer naturlig än en samverkan inom
EFTA där det finns betydande skillnader i förutsättningar och europeisk
ambition. Över huvud taget är den nordiska samordningen viktig.

Den andra är att Sverige måste agera direkt gentemot EG-kommissionen
och EG-regeringarna för att tillgodose våra intressen. På denna punkt krävs

omgående en ökad aktivitet från den svenska regeringens sida för att göra vår Mot. 1987/88

röst hörd i det europeiska samarbetet och i de europeiska huvudstäderna. U7

Den tredje är en beredskap till anpassning i efterhand till de beslut i olika
frågor som EG fattar. Utan denna beredskap kan vi aldrig vara med i arbetet
med den inre marknaden.

Förutsättningarna för en svensk associering eller ett svenskt medlemskap
med bibehållen hänsyn tagen till neutralitetspolitiken har aldrig prövats i
konkreta förhandlingar med Gemenskapen.

Enligt vår mening finns det nu anledning att åter aktualisera möjligheten
av en tullunion mellan EG och de av EFTA-länderna som så önskar. Det kan
hävdas att skapandet av en tullunion är något av en förutsättning för att den
inre marknaden verkligen skall omfatta även EFTA-länderna.

Vilka möjligheter och problem dessa och andra längre gående anslutningsformer
skulle kunna innebära i ett längre perspektiv går i dag inte att avgöra.

Ett ersättande av frihandelsavtalet med en tullunion kan inte heller ses som
en formell slutstation för vår relation till EG.

Frågan om svensk medlemsansökan i EG saknar i dag aktualitet.

Uppgiften för en aktiv svensk Europapolitik under de närmaste åren är att
säkra ett så fullständigt svenskt deltagande i de olika EG-programmen som är
möjligt inom ramen för frihandelsavtalet eller en möjlig tullunion.

I ett längre perspektiv kan längre gående samarbetsformer mellan Sverige
och dagens EG-stater komma att aktualiseras. Andra kvarvarande EFTAstaters
ambitioner när det gäller EG-anslutning, utvecklingen av EG självt
liksom konsekvenserna av olika samarbetsformer kommer att spela stor roll
för den bedömningen.

Den svenska neutralitetspolitiken innebär vissa gränser för vårt deltagande
också i EG-samarbetet.

Neutralitetspolitiken vilar på ett starkt totalförsvar och en alliansfri och
oberoende utrikespolitik. Rubbas tilltron till endera av dessa två grundpelare
för vår politik, äventyras neutralitetspolitikens möjligheter att vid krig i
omvärlden bespara vår nation krigets omedelbara fasor. Risker finns också
för att den svenska säkerhetspolitikens stabilitetsfrämj ande roll i det
nordeuropeiska och nordatlantiska området äventyras.

Försvarsfrågor är uttryckligen uteslutna från EG-samarbetet. De av EG:s
medlemsländer som är anslutna till NATO har ett starkt intresse av att
bibehålla denna organisation som ramen för sitt säkerhetspolitiska samarbete.
Till detta kommer den allt mer betydelsefulla roll som sannolikt kommer
att spelas av Västeuropeiska Unionen (WEU) i olika frågor med säkerhetsoch
försvarspolitisk anknytning.

Inom ramen för EG:s politiska samarbete EPS sker i dag ett visst
informationsutbyte och vissa diskussioner om aktuella utrikespolitiska
frågor. I de flesta fall finns en stark parallellitet mellan de ståndpunkter
EPS-staterna redovisat i aktuella frågor och de som företrätts av svensk
utrikespolitik.

Den svenska neutralitetspolitiken kräver att vi avvisar deltagande i ett
förpliktigande utrikespolitiskt samarbete. Vi kan inte tillåta, att andra
nationer får ett direkt inflytande över våra utrikespolitiska ställningstaganden,
eller att vår i en krissituation oberoende besluts- och handlingsfrihet
rubbas.

Här går en avgörande gräns som icke kan rubbas eller göras till föremål för Mot. 1987/88
förhandlingar. U7

Det hindrar inte, att Sverige som ett led såväl i sina allmänna utrikespolitiska
kontaktsträvanden som i sin aktiva Europapolitik bör sträva efter
förbättrade kontakter med EPS-samarbetet. Sådana kontakter kan bidraga
till en fördjupad förståelse för svensk utrikes- och säkerhetspolitik i
Västeuropa.

11 Samarbetet mellan EFTA och EG

Det vidgade samarbetet mellan EFTA-länderna och de europeiska gemenskaperna
bygger på den s. k. Luxemburgdeklarationen av den 8 april 1984.

Den har inte formen av ett mellanstatligt avtal utan kan snarare betecknas
som en avsiktsförklaring. Den har dock bekräftats av EG:s ministerråd vid
flera senare tillfällen.

Deklarationen förutser ett utvidgat samarbete mellan EFTA-länderna och
EG på de nuvarande frihandelsavtalens grund, i syfte att skapa en European
Economic Space - närmast en europeisk ekonomisk sfär eller en västeuropeisk
stormarknad. Med tiden har en utgångspunkt för samarbetet blivit att
EFTA-länderna i olika former skall anknyta till de åtgärder, som EG stegvis
genomför enligt vitboksprogrammet för den gemensamma marknadens
fullbordande. Det innebär att EFTA-länderna skall bidra till genomförandet
av en västeuropeisk enhetlig marknad, så långt som möjligt utan gränskontroll
och präglad av ”de fyra friheterna”, dvs. fri rörlighet för varor,
tjänster, människor och kapital.

Luxemburg-deklarationen stannar emellertid inte där. Man fäster stor vikt
vid ett vidgat forsknings- och utvecklingssamarbete och nämner som andra
möjliga samarbetsområden bl. a. transporter, jordbruk och fiske, arbetsmiljö
och miljövård, konsumentskydd och immateriell äganderätt. Man förutser
också ökade ekonomisk-politiska konsultationer.

I ett av ministerrådet godkänt uttalande har EG-kommissionen yttrat, att
inget område bör undan tas a priori från samarbetet.

Regeringes proposition bygger i stor utsträckning på en förhoppning att
kontakter mellan EFTA och EG skall bana vägen för ett ökat samarbete och
harmonisering mellan Sverige och EG. Det råder intet tvivel om att EG
också utgår från att förhandlingarna så långt som möjligt skall föras med
EFTA-länderna som grupp. En enhetlig frihandelsmarknad uppnås lättast
om samma regler gäller för alla länder. EG kan ha svårt att administrera
olikartade säravtal med olika länder.

Ur EFTA-ländernas synpunkt kan det också vara en fördel att förhandla
gemensamt. De kan då ha mera att erbjuda EG och deras förhandlingsstyrka
ökar. Man kan dock inte bortse från, att EFTA-sekretariatet fortfarande i
viss utsträckning saknar resurser och kompetens för att leda och samordna
förhandlingar, som sträcker sig över så vida områden. Regeringen bör därför
uppmärksamt vaka över sekretariatets arbete och verka för att det får de
resurser det behöver.

Det är vidare uppenbart, att även om EFTA utgörs av en liten grupp länder
med likartad ekonomisk och social struktur och på ungefär samma ekonomis

ka utvecklingsnivå, har de i flera fall mycket olika utgångspunkter och Mot. 1987/88
intressen. Därför kan det många gånger vara svårt för EFTA-länderna att U7

enas om en gemensam ståndpunkt. Flera exempel föreligger redan på att
förhandlingar försenats på grund av oenighet och att enskilda länder gått sina
egna vägar och sökt särlösningar.

Regeringen får självfallet inte binda sig vid satsningen på EFTA så hårt att
väsentliga svenska intressen eftersätts. Genom väl utvecklade kontakter med
olika instanser i EG måste regeringen också bevaka alla möjligheter att nå
maximalt resultat i förhandlingar och samarbete.

Vi har på annan plats också framhållit vikten av en nära samrådskontakt i
EG-frågor mellan de nordiska länderna.

En nackdel i samarbetet med EG i nuvarande former är att EFTAländerna
inte kan delta i EG:s interna beslut. Först sedan EG:s tolv
medlemsländer enats om en lösning kan en förhandlingskontakt tas med
EG-kommissionen, och dennas förhandlingsutrymme är då ofta ganska
begränsat. Därför är det angeläget att Sverige skaffar sig möjligheter att
framföra sina synpunkter på ett så tidigt stadium som möjligt i EG:s
utrednings- och beslutsprocess, innan EG:s ståndpunkt är låst.

Över huvud taget bör regeringen inte inskränka sig till att passivt avvakta
EG:s förslag och reagera på dessa. Genom ett aktivt och initiativrikt
uppträdande kan Sverige öka sitt inflytande och påverka utvecklingen. På
många områden har Sverige erfarenheter och kunskaper, som kan vara av
intresse för EG. Sverige kan också autonomt anpassa sin lagstiftning till de
normer som gäller i EG i syfte att uppnå en europeisk harmonisering. Det är
en utväg som prövats i Sverige många gånger förut. Det bör göras till regel
både vid antagandet av ny lagstiftning och då regering eller myndighet
utfärdar nya föreskrifter, att man först undersöker möjligheten till en sådan
anpassning.

De förhandlingar som Sverige och övriga EFTA-länder nu inlett med EG,
syftar för svenskt vidkommande till ett nära, omfattande och varaktigt
samarbete som tillförsäkrar svenska företag, såväl varu- som tjänsteproducenter,
likvärdiga villkor med företagen i Västeuropa i övrigt och medborgarnas
likvärdiga möjligheter till resor, bosättning, etablering, utbildning och
anställning. Vägen mot detta mål är lång och svår, och det är ännu osäkert om
förhandlingarna, på de villkor de nu förs, kommer att lyckas. Skulle så inte
vara fallet måste Sverige pröva andra utvägar och former för samarbetet.

12 Förslag till åtgärder

Det är nödvändigt att genomföra praktiska åtgärder på en rad områden om
Sverige skall kunna medverka i den europeiska integrationen. Nedan
redovisas några av våra förslag.

12.1 Kontakter med EG-parlamentet

EG-parlamentets politiska inflytande är ännu relativt begränsat, men
existensen av ett folkvalt politiskt organ som är gemensamt för tolv

europeiska länder kommer att få växande betydelse i framtiden. EG- Mot. 1987/88

parlamentet har skaffat sig ett avsevärt inflytande över EG:s budget och det U7

finns anledning att tro att det på en rad andra områden också kommer att
stärka sin ställning.

EG-parlamentet har tidigare, bl. a. i en resolution 1984, visat en positiv
inställning till ökat samarbete mellan EG och de nordiska länder som står
utanför EG.

När Sverige nu strävar efter att förbättra kontakterna med EG är det
viktigt att ledamöterna av EG-parlamentet får förståelse för de svenska
önskemålen. Därför är det betydelsefullt att de kan möta svenska parlamentariker
och företrädare för svenskt näringsliv och den svenska staten. Vi
svenskar får inte blunda för risken att de närmaste årens försök till utvidgat
samarbete med EG kan komma att möta motstånd bland såväl EGparlamentariker
som bland nationella parlamentsledamöter. När de olika
EG-länderna genomgår den nödvändiga men ofta politiskt besvärliga
harmoniseringen kan dessa parlamentariker ha svårt att förstå behovet av
samarbete med de västeuropeiska länder som valt att stå utanför EG.

Från svensk sida är det därför väsentligt att knyta närmare kontakter med
EG-parlamentet. Vi bör därför t. ex. ta initiativ till parlamentariskt utbyte på
alla nivåer.

Europarådet riskerar att minska i betydelse allt eftersom EG-parlamentet
framstår som det all-europeiska debattforumet. Det är ur svensk synvinkel
betydelsefullt att Europarådet kan behålla uppgifter på bl. a. kulturområdet
och dess roll att främja demokratisk utveckling. Ett sätt att stärka Europarådets
ställning vore att inleda ett närmare samarbete mellan Europarådets
utskott och utskotten i EG-parlamentet.

Detta skulle också möjliggöra att parlamentariker från icke-EG-länder
kan vistas vid EG-parlamentet och knyta personliga och politiska kontakter.

Allt eftersom kontakterna mellan EG och alla eller flera av de nuvarande
EFTA-länderna förstärks kan detta utvecklas till en permanent närvaro av
parlamentariker med ett slags observatörsstatus vid EG-parlamentets sessioner.

Det är även viktigt att företrädare för svenskt näringsliv, för arbetsmarknadens
organisationer och för företrädare för svenska myndigheter kan träffa
parlamentariker och tjänstemän inom EG. Dess värre finns det bland många
organisationer och myndigheter ännu en föreställning att de svenska
lösningarna på olika samhällsproblem är överlägsna dem som framkommit i
andra västeuropeiska länder. Bättre kontakter kan medverka till en ökad
vidsyn. Ökad öppenhet för olika idéer är nödvändig om vi i Sverige skall
kunna bli en del av Europa.

12.2 Information om EG

Den europeiska integrationen kommer att innebära genomgripande förändringar
på många områden. Såväl enskilda personer som företag kommer att
beröras.

Inom EG görs betydande ansträngningar för att informera allmänhet och
näringsliv om vilka förändringar som kommer att ske. Regeringen bör

initiera en omfattande informationsverksamhet riktad till allmänheten, Mot. 1987/88
företag och organisationer i Sverige. U7

I många länder har EG informationskontor som kan hjälpa till att upplysa
om EG:s utveckling och verksamhet. Det är väsentligt att regeringen aktivt
medverkar till att EG-kommissionen snarast öppnar ett informationskontor i
Sverige.

Betydelsen av EG:s regler växer. Inom EG-länderna är studier av EG-rätt
ett betydelsefullt inslag i juristutbildningen. Även i Sverige är det nödvändigt
att våra universitet och högskolor bedriver undervisning i EG-rätt och andra
ämnesområden med anknytning till utvecklingen inom de europeiska
gemenskaperna. Det kommer att hjälpa de svenska företagen att vara aktiva
på den integrerade marknaden. Kunskap om EG finns i stor utsträckning
bland företag och näringslivets organisationer. Det är viktigt att dessa också
ges möjlighet att medverka i informationsverksamheten.

12.3 Tullunion

Frihandelsavtalet från 1972 mellan EG och EFTA-länderna, däribland
Sverige, har varit helt nödvändigt för Sveriges utrikeshandel. Frihandelsavtalet
innebär i princip att varor tillverkade i Sverige eller inom EG inte påförs
någon tull. EG och de olika EFTA-länderna vidmakthåller däremot egna
tulltaxor för import från andra länder. Vid handel mellan Sverige och EG är
därför varje varas ursprung betydelsefullt.

Successivt har de s. k. ursprungsreglerna förenklats men beräkningar tyder
på att byråkratin i samband med ursprungsdeklarationen kan kosta upp till
2-3 % av varans pris.

När Sverige deltog i förhandlingar med EG i början av 1970-talet var den
svenska målsättningen att det skulle upprättas en tullunion mellan EG och
EFTA-länderna. Då avvisades emellertid detta önskemål från EG:s sida. En
tullunion innebär gemensamma yttre tullar, avskaffande av alla inre tullar,
samt regler för hur tullintäkterna fördelas.

För svensk del skulle ett inträde i EG:s tullunion endast innebära smärre
förändringar vid handel med andra länder. I genomsnitt ligger den svenska
tullnivån endast en procentenhet under EG:s, och i inget fall är skillnaden
mer än 6 procentenheter.

En tullunion skulle dels innebära viktiga förenklingar för näringslivet i dess
kontakter över gränsen mellan Sverige och EG, dels utgöra ett betydelsefullt
tecken på att Sverige är berett att göra åtaganden som innebär deltagande i
den gemensamma västeuropeiska marknaden.

Regeringen bör i sina kontakter med EG åter väcka frågan om en
tullunion. Intill dess att Sverige kan innefattas i en europeisk tullunion bör
svensk tullagstiftning och tullsatser harmonieras med dem som gäller för EG.

På så sätt kan ursprungskontrollen förenklas eller göras onödig.

Under den senaste tiden har en av effekterna av den europeiska
integrationen uppmärksammats i Sverige. Sedan årsskiftet nyttjas inom EG
och EFTA-länderna ett nytt enhetligt tulldokument. Kritik har riktats mot
att detta enhetliga tulldokument är mera komplicerat än de dokument som
hittills använts vid handel mellan de nordiska länderna.

Det är beklagligt att enhetsdokumentet blivit så komplicerat. Det är en Mot. 1987/88

konsekvens av att gränspassagerna inom EG ännu inte avbyråkratiserats. U7

Detta kommer emellertid att ske inom några år, samtidigt som importregler
och tullförfarande blir gemensamma för alla länderna i EG. Då kommer
fördelarna med det enhetliga tulldokumentet att framstå tydligare. Samtidigt
blir emellertid gränskontroller mellan Sverige och EG ett alltmera märkbart
handelshinder.

12.4 Gemensam arbetsmarknad

Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har varit en framgång - den
har givit nordiska medborgare frihet att söka sig till andra nordiska länder för
att arbeta. Den europeiska arbetsmarknaden medför samma fördelar för de
länders medborgare som kan dra nytta av denna.

För Sveriges del är det väsentligt att kontakter över gränserna kan
underlättas och att svenska medborgare kan arbeta i utlandet. För svenskt
näringsliv är det viktigt både att kvalificerade svenskar kan tjänstgöra
utomlands och att utländsk personal utan byråkratiska hinder kan arbeta i
Sverige. I dag har svenska företag stigande svårigheter att stationera svensk
personal vid dotterbolag inom EG. Även om man efter omfattande byråkrati
kan få arbetstillstånd för en nyckelperson, så är ofta dennes make/maka
förhindrad att arbeta. På så sätt minskar de stora svenska företagens
anknytning till Sverige.

För enskilda individer innebär det en beklaglig nackdel att Sverige inte
innefattas i den gemensamma europeiska arbetsmarknaden. En ung svensk
som vill förkovra sig genom att arbeta i ett västeuropeiskt land utanför
Norden har dåliga möjligheter att göra detta, medan exempelvis en dansk har
friheten att ta arbete inom alla EG:s tolv länder. I takt med att EGsamarbetet
utvidgas kan svenskars möjlighet att arbeta i EG-länderna
ytterligare begränsas genom att EG nu avser utarbeta gemensamma riktlinjer
för arbetstillstånd till icke EG-medborgare.

Sverige måste sträva efter att svenska medborgare kan erhålla samma
rättigheter och skyldigheter som gäller för medborgare från EG-länder när
de vistas i andra EG-länder. Detta bör i första hand göras genom att den
gemensamma nordiska arbetsmarknaden anslutes till EG:s gemensamma
arbetsmarknad.

Det hävdas ibland att Sverige inte kan delta i en gemensam arbetsmarknad,
eftersom den arbetsmarknads- och socialpolitik som tillämpas i Sverige
skulle medföra kraftig inflyttning från de av hög arbetslöshet drabbade
länderna i Europa.

Denna utveckling är knappast trolig. Liksom i Sverige torde inte heller
människorna i Europa vara så lättrörliga. Den europeiska integrationen
medför en successiv samordning av social- och arbetsmarknadspolitiken som
gradvis eliminerar de skillnader som kan finnas mellan den europeiska och
nordiska arbetsmarknaden.

Risken i nuläget är snarare större för att svensk välutbildad arbetskraft
försöker bosätta sig i något europeiskt land för att inte i sin karriär hindras av
Sveriges tilltagande isolering från den dynamiska utvecklingen i Europa.

12.5 Öppna gränser för företag

Få ekonomier är så dominerade av stora internationella företag som den
svenska. Dessa företag har tillverkning och försäljning i en rad länder. I
Sverige är vi ofta, med all rätt, stolta över de stora svenska företagens
förmåga att klara sig på alltmer konkurrensutsatta marknader. Detta har de
kunnat göra tack vare att de är internationella - de är inte enbart beroende av
förutsättningarna i Sverige.

Tidigare skedde de svenska storföretagens expansion ofta genom att man
etablerade nya tillverkningsanläggningar i utlandet. Nu sker tillväxten
vanligtvis genom köp av utländska företag. Volvos köp av White Motor,
Elektrolux köp av Zanussi och White, ASEA:s fusion med BBC är några av
de mest uppmärksammade storaffärerna under de senaste åren.

Det är därför särskilt anmärkningsvärt att regeringen anser att det är
negativt om utländska företag köper svenska företag. Regeringen skriver i
propositionen att sådana utländska köp gjorda av multinationella företag
.. . ”kan medföra att såväl de anställda som svenska myndigheter och
organisationer får sämre möjligheter till insyn i och påverkan av beslutsprocessen
jämfört med vad som är fallet med rent svenska företag. Risken för
nackdelar är särskilt påtaglig då förvärv görs av utländska multinationella
företag. .

När andra länder försöker förhindra svenska företag att expandera
uppfattar vi svenskar det - med rätta - som ett utslag av protektionism. Det är
möjligt att italienska organisationer och myndigheter hade större inflytande
över Zanussis italienska ledning än de kan ha över Elektrolux företagsledning.
Men regeringen i Italien, liksom i de flesta västeuropeiska länder är
villiga att acceptera konsekvenserna av näringslivets internationalisering.

Den svenska inställningen till utländska företagsförvärv har väckt berättigad
kritik i utlandet. Där kan man inte finna några rimliga motiv till denna
svenska form av protektionism.

Den nuvarande lagen om utländska förvärv av svenska företag trädde i
kraft 1983.1 grunden bygger den dock på lagstiftning från 1916 som skapades
för att praktiskt taget omöjliggöra för utlänningar att köpa mark eller fast
egendom.

Förekomsten av utlänningsförbehåll i de flesta svenska företags bolagsordningar
utgör också ett hinder för utländska aktieköp och möjligheterna att få
utländska köp av svenska företag.

Det finns numera en praxis som accepterar utländskt ägande av svenska
företag, men lagarna, byråkratiska rutiner och politiska påtryckningar reser
ännu många hinder för utländska intressenter som vill investera i svenskt
näringsliv. De köpande företagen måste ofta acceptera politiskt betingade
villkor för att få genomföra sina förvärv.

För att klara anpassningen till reglerna inom den gemensamma inre
marknaden blir det nödvändigt att avskaffa praktiskt taget alla hinder för
utländska företagsförvärv. Frågan är också aktuell vid de pågående GATTförhandlingarna.

Vi måste förutsätta att företag i Sverige, oavsett vilken ägare de har, följer
svensk lag. En svensk avreglering bör göras generell, således inte endast i

förhållande till EG-länder. Svenska bestämmelser måste snarast förändras så Mot. 1987/88

att de inte avviker från de regler som gäller inom den inre marknaden. U7

Därmed minskar risken att svenska företag missgynnas inom EG.

När lagstiftningen reviderades under våren förra året föreslog vi att
förvärvslagstiftningen helt skulle slopas. Regeringen bör snarast lägga
förslag om upphävande av lagen om utländskt förvärv av svenska företag.

Intill dess lagändringen träder i kraft måste handläggningstiderna för
förvärvstillstånd kraftigt förkortas. Vidare bör regeringen även låta utreda
hur andra hinder, främst utlänningsförbehållen i bolagsordningarna bör
avvecklas.

De regler som EG avser införa kommer att innebära att kredit- och
kapitalförmedlingsbolag från ett EG-land skall få lov att verka i alla andra
länder. Det innebär t. ex. att en bank från Italien har rätt att öppna en filial i
Danmark.

EG har samtidigt låtit det bli känt att man anser att etablering av utländska
banker bör tillåtas utifrån reciprocitetsprincipen. Det innebär för svensk del
att de filialer som svenska banker nu bygger upp i EG-länder inte skulle
tillåtas eftersom Sverige förhindrar etablering av filialbanker. Den svenska
banklagstiftningens förbud mot utländskt ägande i svenska banker utgör ett
annat hinder. Dessa hinder bör snarast avvecklas.

Det är också nödvändigt att den nya lagstiftningen på försäkringsområdet,
som är under utarbetande, beaktar utvecklingen inom EG.

12.6 Öppna gränser för kapitalflöden

Under återuppbyggnaden efter andra världskriget togs flera initiativ för att
främja fria kapitalrörelser över gränserna. Mest ambitiöst var det som i dag
blivit OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. I denna åtar sig medlemsländerna
att sinsemellan successivt avskaffa restriktioner mot kapitalrörelser.

Sverige har länge tillhört de OECD-länder som har anfört flest reservationer
mot kapitalliberaliseringsstadgan. Under senare år har visserligen steg tagits
för att avreglera den svenska valutapolitiken, men Sverige intar fortfarande
en föga hedrande köplats i detta sammanhang.

Detta är så mycket mera anmärkningsvärt som Sverige brukar berömma
sig av att vara en öppen ekonomi. På varuutbytets område har svenska
regeringar sedan länge arbetat för liberalisering. Logiken kräver samma
målsättning beträffande finansiella transaktioner.

En viktig anledning till valutaavregleringen i Europa är den Europeiska
gemenskapen och den inre marknad som skapas. Redan i Romtraktaten
fanns en förpliktelse att frigöra kapitalrörelserna. Det aktuella målet är att
till år 1992 ha ett helt öppet och fritt flöde av kapital mellan EG:s tolv
medlemsländer. I november 1986 förbjöds all valutakontroll och reglering
vid köp och försäljning av aktier och obligationer, vid investeringar i
kollektiva sparfonder samt vid långfristiga handelskrediter.

Den snabba utvecklingen mot en europeisk marknad utan gränser för
kapital betyder att Sverige blir alltmer ensamt om att som välutvecklat
industriland behålla ett regelverk som syftar till att försvåra kapitalrörelser.

En del steg har tagits i liberaliserande riktning under senare år, men det är
inte tillräckligt.

Bakom regeringens strävan att behålla delar av en föråldrad och överspe- Mot. 1987/88

lad reglering ligger en föreställning om att det är angeläget att bevara den U7

nationella handlingsfriheten. Men detta är varken möjligt eller önskvärt. De
rika tillfällena till privata kapitalrörelser i anslutning till utrikeshandeln
utesluter en självständig stabiliseringspolitik. Härtill bidrar den stora
utlandsupplåning som både staten och privata intressen har ådragit sig.

Men dessutom har Sverige genom att ställa upp en fast växelkursnorm
förpliktat sig att anpassa sin politik efter omvärlden. Fullständig frihet för
kapitalrörelserna kan då spela en positiv roll genom att tvinga fram en mer
stabil och disciplinerad ekonomisk politik, som bl. a. kan bidra till att företag
och löntagarorganisationer visar större återhållsamhet på pris- och lånesidan.

Den svenska förhalningstaktiken skapar egentligen bara problem för oss
själva. Utländska erfarenheter talar för att en avveckling av valutahinder
skall ske snabbt, helst i ett enda slag, bl. a. därför att de anpassningsrörelser
som blir den oundvikliga och önskade följden då går i båda riktningarna och
tenderar att ta ut varandra.

EG-länder kan i princip behålla restriktioner i förhållande till länder
utanför EG. Vi är genom OECD-stadgan förpliktade att behandla alla
OECD-länder lika. Detta spelar emellertid mindre roll. Det saknas anledning
att behålla restriktioner mot kapitalrörelser till andra länder, oavsett om
dessa befinner sig inom eller utom EG.

Den kanske allvarligaste följden av vår självvalda isolering är att vi avstår
från att utveckla delar av den expansiva tjänstesektorn. Genom våra
regleringar undviker vi att ta del i framväxten av den internationella
kapitalmarknaden.

Det räcker emellertid inte att avreglera. Affärerna söker sig dit där de kan
utföras billigast. Därför bör skattebelastningen vara låg - såväl generellt som
specifikt - för finansiella tjänster. Medan andra länder avvecklar sådana
pålagor som stämpel- och omsättningsskatter på värdepapper, går Sverige i
motsatt riktning. Transaktionskostnaden för ett aktieköp är nu i Sverige

1,4 % att jämföra med ca 0,5 % i t. ex. London eller New York. Detta leder
till att affärer med svenskt intresse förläggs utomlands.

12.7 Anknytning till EMS

Handel underlättas av en gemensam valuta. Även om de senaste decenniernas
utveckling av valutamarknaderna möjliggör för företag att på kort
sikt ”försäkra sig” mot växelkursfluktuationer, så innebär växelkursvariationerna
ökade transaktionskostnader som verkar som ett handelshinder.

Det europeiska valutasamarbetet - EMS (European Monetary System) består
dels av en gemensam valutaenhet som kallas Ecu, dels ett system med
fastställda växelkursrelationer. I det sistnämnda samarbetet deltar inte de
nytillkomna medlemsländerna Grekland, Spanien och Portugal och ej heller
Storbritannien.

På sikt kommer säkerligen betydelsen av det europeiska valutasamarbetet
att växa. Ecun som ursprungligen var avsedd som en avräkningsenhet inom

EG utvecklas nu till en kommersiellt utnyttjad valutaenhet. Krediter och 19

värdepapper i Ecu håller på att bli vanliga. Ecu är embryot till en gemensam Mot. 1987/88
västeuropeisk valuta. U7

EG-kommissionens målsättning är att alla medlemsländer inom den
närmaste tiden skall träda in i växelkurssamarbetet. På sikt är målsättningen
att upprätta en verklig valutaunion med en gemensam europeisk centralbank.
Därmed skulle penningpolitiken bli en gemensam angelägenhet. För
närvarande är dock skillnaderna mellan de olika EG-ländernas ekonomiska
politik ett hinder för en helt samordnad penningpolitik och en valutaunion.

Enligt vår mening bör riksbanksfullmäktige överväga en svensk anknytning
till EMS växelkurssamarbete. På så sätt skulle den svenska kronan vara
långsiktigt bunden till valutorna i de länder som svarar för största delen av vår
utrikeshandel. Den ekonomiska politiken i Sverige får i så fall utformas med
utgångspunkt från de krav på pris- och lönestabilitet som den fasta
växelpolitiken ställer. Det skulle inte längre bli möjligt att med ensidigt
beslutade devalveringar parera en alltför snabb inhemsk kostnadsstegring.

12.8 Harmonisering av lagar och bestämmelser

För närvarande pågår det mest omfattande arbetet någonsin med att
samordna lagar och bestämmelser i olika länder.

Ett viktigt led i fullbordandet av EG:s inre marknad enligt vitboksprogrammet
är slopandet av återstående icke-tariffära handelshinder. Främst
bland dessa märks de s. k. tekniska handelshindren. De uppkommer
därigenom att statsmakternas föreskrifter rörande produkters utformning,
innehåll, kvalitet, förpackning etc. i olika länder är så olika, att en produkt
tillverkad i ett land måste underkastas en dyrbar anpassning för att kunna
säljas i andra länder. Därmed fördyras varan för konsumenten och ofta
hindras handeln helt. Det förekommer också att sådana myndighetsföreskrifter
utnyttjas i rent protektionistiskt syfte.

I övervägande antalet fall är det fråga om säkerhetsbestämmelser till skydd
för människors liv och hälsa och den yttre miljön. Sådana föreskrifter är i
princip nödvändiga och kan inte undvaras. Felet är bara att de är så olika
länderna emellan att de skapar handelshinder. Därför måste man försöka
harmonisera dem.

För att en västeuropeisk stormarknad skall kunna skapas krävs att
EFTA-länderna samarbetar med EG för att avveckla existerande tekniska
handelshinder och skapa ett system för att förhindra att nya sådana uppstår.

Den svenska regeringens ambitioner på detta område synes riktiga. Dock
förefaller det alltjämt brista i följsamheten hos olika myndigheter. Det
händer fortfarande att myndigheter utfärdar nya säkerhetsbestämmelser

o. d. utan att undersöka vad som gäller i andra europeiska länder och utan att
tillräckligt beakta risken för uppkomsten av nya handelshinder.

Därför behöver instruktionerna till myndigheterna förstärkas. Detsamma
gäller också lagar och förordningar som utfärdas av regering och riksdag. I
Schweiz avser den federala regeringen att tillse att alla nya lagförslag åtföljes
av en redovisning om hur dessa förslag står i överensstämmelse med
bestämmelser inom EG-området. Även Österrike avser införa en ”EG

konformitetsklausul” för nya lagförslag. Det är angeläget att även den Mot. 1987/88

svenska regeringen inför riksdagen alltid redovisar lagförslags överensstäm- U7

melse med lagar och regler inom EG.

Från olika håll har farhågor uttryckts för att en europeisk samordning av
olika säkerhetsbestämmelser skulle kunna leda till att Sverige tvingas
acceptera en lägre nivå på skyddet av hälsa och miljö än den vi uppnått.

Givetvis måste vi bevara våra möjligheter att hävda och utveckla hittills
nådda resultat i detta hänseende. Härvidlag kan hänvisas till att den s.k.
enhetsakten infört vissa garantier i EG:s Romfördrag mot en sänkning av
nivån. Beträffande produkter och utrustning som är föremål för gränsöverskridande
handel stadgas sålunda i art. 100 A att varje land må upprätthålla
en högre säkerhetsnivå än den av EG gemensamt beslutade, under förutsättning
att säkerhetsbestämmelserna inte utnyttjas för en godtycklig diskriminering
eller som ett dolt handelshinder. Beträffande arbetsmiljön i övrigt
stadgas i art. 118 A ovillkorligt att varje medlemsland har rätt att haen högre
ambition. EG: s gemensamma regler beträffande arbetsmiljön är bara avsedd
att införa en gemensam minimistandard.

Hur dessa klausuler kommer att tillämpas i praktiken är ännu något oklart.

Även om de icke är direkt tillämpliga på Sverige, som inte är medlem i EG,
bör dock principerna kunna åberopas också av oss.

Även om Sverige således bör kunna upprätthålla sin skyddsstandard bör vi
på svensk sida också kunna erkänna, att de tekniska lösningar våra
myndigheter valt på olika skyddsproblem inte nödvändigtvis är de allena
saliggörande och att andra lösningar, som tillämpas i andra länder, också kan
vara acceptabla.

Ett ytterligare problem utgör veterinär- och växtskyddskontrollen om
gränskontrollerna slopas eller förenklas väsentligt. Även detta problem bör
kunna lösas. Det gäller framför allt att genom samarbete mellan olika länders
myndigheter finna system som inte nödvändiggör kontroll just vid gränsen.

Ett mycket viktigt arbete gäller harmoniseringen av skattereglerna inom
EG. Ett omfattande utredningsarbete pågår i syfte att samordna reglerna för
indirekta skatter. Dessutom kommer frågan om en harmonisering av
företags- och kapitalbeskattning att aktualiseras.

Sverige har ett i förhållande till flertalet EG-länder mycket högt skattetryck.
Våra möjligheter att delta i integrationsarbetet och den därmed
sammanhängande harmoniseringen av olika skatteregler försvåras om inte
skattetrycket planmässigt sänks.

12.9 Tekniskt och vetenskapligt samarbete

En mycket viktig del av den europeiska integrationen är det tekniska,
vetenskapliga och utbildningsmässiga samarbetet. Dess syfte är att skapa en
gemensam europeisk vetenskaplig bas.

Vissa forskningsprojekt kräver allt större resurser. Partikelforskningen
inom CERN (Organisation européenne pour la recherche nucléaire) och det
europeiska rymdsamarbetet inom ESA är exempel på europeiska länder som
sedan flera år gjort gemensamma insatser.

Vetenskapliga landvinningar har hittills kommersialiserats mera fram- Mot. 1987/88

gångsrikt i USA och Japan. Förmågan att överföra forskningsresultaten från JJ7

forskningsinstitutionernas laboratorier till företagens produktutvecklingsenheter
måste därför utvecklas i Europa.

Inom Europa finns i dag omfattande gemensamma projekt inom grundforskning
och FoU. Alla nedanstående projekt är för närvarande inte
integrerade inom ramen för EG. Sverige kan i dag deltaga i flera av dem. I
framtiden kan man emellertid förvänta sig att EG-länderna som finansieringsmässigt
dominerar dessa samarbetsprojekt kommer att önska att
mera av samarbetet sker inom ramen för Gemenskapens beslutssystem.

ESA (European Space Agency) - den europeiska rymdorganisationen är
ett viktigt samarbetsorgan både för vetenskaplig rymdforskning och för
industriell utveckling på rymdområdet. Endast genom att gemensamt arbeta
med teknikutveckling kan de europeiska länderna tillägna sig den praktiska
rymdteknik som kommer att bli alltmer betydelsefull. Syftet är att utveckla
en oberoende teknik för bemannade rymdfärder och rymdstationer.

Svenska företag och forskare har goda förutsättningar att deltaga i ESA.s
samarbete. Regeringens politik innebär emellertid att Sveriges kostnadsandel
i ESA-arbetet minskar. Vi förespråkar en aktivare medverkan som
innebär att Sverige successivt ökar bidragsandelen till ESA.

COST (Corporation in the Field of Science and Technology) utgör ett
institutionaliserat forskningssamarbee i Västeuropa, som ursprungligen
skapades på initiativ av EG. Genom COST kan forskningsinstitutioner
tillsammans arbeta med tillämpad forskning. Finansiering får de medverkande
institutionerna själva svara för.

EUREKA är ett program för FoU-samarbete mellan västeuropeiska
industriföretag. Inom ramen för EUREKA kan företag som normalt
konkurrerar arbeta tillsammans med ett specifikt utvecklingsprojekt som de
sedan alla kan dra nytta av. Projekten måste vara civilt inriktade och omfatta
avancerad teknik. De medverkande företagen förväntas själva finansiera sitt
deltagande.

FoU-samarbetet som finansieras inom ramen för EG ökar i betydelse.

Under den pågående femårsperioden motsvarar EG:s budgetanslag till
FoU-projekt ca 50 miljarder kronor.

EG prioriterar bl. a. insatser inom kommunikation och informatik. Inom
detta område återfinns ESPRIT-programmet (European Strategic Programme
for Research and Development in Information Technologies) som syftar
till att utveckla konkurrensneutral teknologi på dataområdet. RACEprogrammet
(Research and Development of Advanced Communication
Technologies in Europé) syftar till en standard för bredbandsdatakommunikation.
BRITE-programmet (Basic Research in Industrial Technologies
for Europé) avser att förnya industriella metoder genom bl. a. nya material,
laserteknik, CAD/CAM-tillämpningar och nya provningsmetoder. Vidare
finns AIM- (Advanced Informatics in Medicine in Europé), DELTA(Developing
European Learning through Technological Advance) och
DRIVE- (Dedicated Road Infrastructure for Vehicle Safety in Europé)
programmen som avser att nyttja informationstekniken inom medicin,
utbildning och vägtransporter. Dessutom samarbetsprojekt inom energiområdet,
marinteknologi och bioteknologi.

Ett viktigt instrument för ökat vetenskapligt utbyte i Europa är SCIENCE- Mot. 1987/88

(Stimulation de la Coopération Internationale et des Echanges nécessaires U7

aux Chercheurs Européens) programmet som syftar till ökat utbyte av
forskare mellan olika medlemsländer. För en väl fungerande forskarmiljö så
krävs det förutom de institutionella förutsättningarna också nätverk bestående
av forskare med personliga relationer. En av förklaringarna till den
amerikanska dominansen inom många vetenskaper är just de goda personliga
kontakterna mellan forskare vid olika forskningsinstitutioner i olika delar
av USA.

Effekterna av det tekniska och vetenskapliga samarbetet är på längre sikt
mycket betydelsefulla. För svensk del är det mycket viktigt att våra företag
och forskningsinstitutioner inte lämnas utanför.

Grunden för nuvarande svenska möjligheter att delta i olika EG-program
är ramavtalet mellan EG och EFTA-länderna. Detta medger dock inte något
automatiskt svenskt deltagande i olika program utan en rätt för Sverige att be
om speciella lösningar för svenskt deltagande.

För närvarande deltar Sverige i program bl. a. inom hälso- och sjukvårdsområdet,
avfallsåtervinning och träteknik. I dag är således svenska företag
och forskningsinstitutioner utestängda från de allra flesta programmen. På
senare tid har emellertid EG-kommissionen beslutat att EFTA-länderna
skal! kunna delta på projektnivå i ESPRIT, BRITE och RACE. Möjligheterna
till fullt deltagande på programnivå är emellertid ännu stängd.

Svenskt deltagande i FoU-arbetet inom EG är viktigt. Målsättningen bör
vara att Sverige kan delta på alla nivåer och på samma villkor som gäller för
företag och forskningsinstitutioner inom EG. Särskilt beträffande produkter
med kort livslängd kommer standarder att utvecklas inom gemensamma
FoU-program. Det gör att företag som direkt deltar i programmen kan skaffa
sig en marknadsledande position.

För att deltagande på projektnivå skall vara praktiskt möjligt krävs
likartade finansieringsregler i Sverige och EG. Det finns i dag en risk att
svenska företag betraktas som ”free-riders” genom att låta sina dotterbolag
inom EG utnyttja EG-finansiering för medverkan i olika projekt. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag om hur ett svenskt stöd bör
utformas som motsvarar det 50 %-iga gåvostöd som EG ger deltagare i
europeiska samarbetsprojekt av detta slag.

Det är glädjande att EG erbjudit Sverige att delta i SCIENCE-programmet.
Detta deltagande kräver dock att särskilda medel ställs till projektets
förfogande. Regeringen beräknar i propositionen kostnaden till ca 10 milj.
kr./år under fem år. Därefter meddelar regeringen dock att den låter berörda
myndigheter undersöka möjligheterna att finansiera svensk medverkan i
programmet. Om regeringen anser att deltagande i SCIENCE-programmet
är väsentligt bör regeringen återkomma med förslag till särskild finansiering.

12.10 Utbildningssamarbete

Ökade utlandskontakter är mycket väsentligt för att vidmakthålla kvaliteten
vid svenska universitet. Under de senaste decennierna har den svenska
akademiska världen i stor utsträckning riktat sina blickar mot de amerikan

ska universiteten. Det är mycket viktiga kontakter, men dessa hindrar inte Mot. 1987/88

ett ökat utbyte av både studenter och forskare inom Europa. U7

Inför framtiden är det viktigt att uppläggningen av den högre utbildningen
grundas på ett europeiskt synsätt. Det måste vara naturligt att svenska
studenter beger sig till utländska universitet och att vi tar emot studenter från
andra europeiska länder.

Ett av de program som på lång sikt kommer att få störst betydelse för
utvecklingen av akademiskt liv i Europa är EG:s program för studentutbyte ERASMUS
(European Community Action Scheme for the Mobility of
University Students). Det ambitiösa programmet innebär i ett första skede
att ca 30 000 studenter vid universitet inom EG skall få möjlighet att
genomföra en del av sina studier vid ett utländskt universitet. Erfarenheterna
från det första året har varit så positiva att man beslutat fördubbla
programmets omfattning. Inför 1990-talet är målsättningen att 10 % av alla
studenter skall få möjlighet att studera utomlands under längre eller kortare
tid.

Parallellt med ansträngningarna inom EG att öka studentutbytet pågår
arbetet med att ge ömsesidigt officiellt erkännande åt olika akademiska
examina.

Det finns stor risk att svenska studenter inte kommer att kunna deltaga i
ERASMUS. Beskeden från EG är ännu oklara. Frågan om en anknytning av
EFA-länderna är för närvarande föremål för överläggningar mellan EG och
EFTA.

För svensk del är ett av problemen att vissa akademiska kretsar inom
EG-länderna framför tvivel beträffande kvaliteten på de svenska universitetsutbildningarna.
Detta bör vara en allvarlig tankeställare inför framtida
förändringar av den högre utbildningen i Sverige. För att ge svenska
studenter tillträde till ER ASMUS-programmet måste regeringen intensifiera
sina ansträngningar.

UHÄ har beräknat kostnaderna för medverkan i ERASMUS till ca 5 milj.
kr./år. Regeringen bör tillse medel blir tillgängliga om svensk medverkan i
ERASMUS kan realiseras under kommande budgetår. Det är också viktigt
att Sverige deltar i arbetet med att fastställa gemensamma examenskrav för
vissa utbildningar. Det skulle t. ex. medge att svenska tandläkare kunde
arbeta i olika EG-länder.

EG har även initierat det s.k. COMETT-programmet (Community
Action Programme for Education and Training for Technology) för praktikutbyte.
Svenska studenter har hittills haft möjlighet till kortare praktiktjänstgöring
inom flera västeuropeiska länder. Det finns, såsom regeringen, i
propositionen, konstaterar, en fara för att tillgången till praktikplatser för
svenskar nu minskar.

Även på detta område krävs snarast intensifierade svenska ansträngningar.
Vad regeringen avser göra är oklart, i propositionen sägs att en viktig
utgångspunkt är att ungdomsorganisationernas medinflytande bevaras. Vad
detta konkret betyder framgår ej. Enligt vår mening är praktiskt fungerande
utbytessystem som är attraktiva för de enskilda individerna det primära
målet. Det måste kunna genomföras utan att hindras av eventuellt revirtänkande.
De ovannämnda överläggningarna mellan EG och EFTA omfattar
även en motsvarande anslutning beträffande COMETT.

12.11 Miljövårdssamarbete

Praktiskt taget alla de miljöproblem som vi i Sverige står inför finns även i de
andra industriländerna i Europa. I flera fall, t. ex. beträffande luft- och
havsföroreningarna, påverkas den svenska miljön direkt av andra länders
miljöregler.

Miljöproblemen i Europa kräver drastiska åtgärder inte bara i Västeuropa
utan framför allt i Östeuropa. I de socialistiska planekonomierna har hittills
mycket få åtgärder vidtagits för att skydda miljön. Dessutom förhindras den
fria opinionsbildningen i kommunistdiktaturerna. För Europas framtid är
det mycket viktigt att de östeuropeiska länderna vidtar effektiva miljövårdsåtgärder.

Inom EG-länderna finns det generellt sett en betydligt större miljömedvetenhet.
Fortfarande skiljer sig dock beredvilligheten att vidta konkreta
åtgärder mellan de olika medlemsländerna. Svårigheterna att träffa överenskommelser
som gäller hela EG visades i samband med reglerna för
avgasrening av bilar. Efter hand som systemet med majoritetsbeslut i
ministerrådet blir mer allmänt kan man dock förvänta sig att fler övergripande
miljöskyddsbeslut kommer att kunna fattas.

Utformningen av regler inom EG kommer i många fall att vara styrande
även för Sverige. De möjligheter till konsultationer och diskussioner som nu
finns måste utnyttjas för att skapa regler som bättre skyddar Europas miljö.
Att Sverige inte är medlem i EG innebär dock att våra åsikter normalt får
mindre tyngd.

12.12 Jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EG är den mest kostnadskrävande
samarbetsposten. Alla regeringar tycks vara överens om att det krävs
förändringar i de nu gällande reglerna. Hittills har det dock varit omöjligt för
EG-länderna att enas om några omfattande reformer. Att tre Medelhavsländer
med tekniskt dåligt utvecklat jordbruk nu blivit medlemmar försvårar
ytterligare arbetet inom den gemensamma jordbrukspolitiken.

Inom EG finns, liksom i Sverige, ett produktionsöverskott på jordbruksprodukter.
Dessa måste avsättas på världsmarknaden eller minskas på annat
sätt.

Det finns många tekniska likheter mellan jordbruksregleringen inom EG
och den som tillämpas i Sverige. I vissa viktiga hänseenden har dock det
svenska jordbruket moderniserats och strukturrationaliserats i större utsträckning
än inom EG. De svenska överskottskvantiteterna minskar
dessutom för närvarande. Ur denna synvinkel skulle det därför knappast
medföra några omfattande problem varken för EG:s eller Sveriges del om
Sverige kunde deltaga i den gemensamma jordbrukspolitiken. Svensk export
inom vidareförädlingsledet skulle underlättas.

Successivt kan nu fiskare från alla medlemsländerna utnyttja större delen
av havsområdena i anslutning till medlemsländerna. Utvecklingen har för
svensk del inneburit bl. a. minskade möjligheter att nyttja de traditionella
fångstområdena i Nordsjön. En tillämpning av EG:s regler inom detta

område skulle kunna innebära ökade möjligheter till svenskt högsjöfiske Mot. 1987/88
men också ökad konkurrens i våra kustvatten. \j~]

12.13 Samarbete och avreglering inom transportsektorn

Inom transportsektorn pågår nu ett flertal betydelsefulla avregleringar.
Hittills har transportsektorn varit starkt reglerad i de flesta europeiska
länder.

Beträffande lastbilstransporterna kommer avregleringen att innebära en
ökad konkurrens mellan åkeriföretag i olika länder, samtidigt som de totala
transportresurserna kommer att utnyttjas effektivare. Om Sverige inte kan
uppnå avtal med EG som innebär att svenska företag kan bedriva trafik inom
EG på samma villkor som företag från EG-länderna kommer svenska
transportföretag att tvingas nyttja utländska lastbilar i större utsträckning. Vi
måste därför vara beredda att anpassa oss till de regler som uppställdes inom
EG.

Även beträffande luftfarten sker det en avreglering. Den amerikanska
avregleringen av luftfarten har lett till omstrukturering av flygtrafiken
samtidigt som allmänheten gynnats av sänkta biljettpriser. En delvis
liknande utveckling kan förutspås inom EG.

Avregleringen av flygtrafiken inom EG har hittills främst avsett regionala
linjer. Dessa nya regionala linjer kommer dels att generera ny trafik, dels
avleda en del trafik från existerande rutter mellan länderna. Denna trafik
kommer att gynna uppkomsten av några stora nyckelpunkter för den
europeiska flygtrafiken. Detta är en faktor som kommer att öka konkurrensen
för bl. a. SAS.

Det är viktigt för SAS:s framtid att bolaget i alla avseenden kommer att
betraktas som ett flygbolag inom EG. Detta kommer att ställa krav på
Sverige och Norge att genomföra liberaliseringar motsvarande de som sker
inom EG.

För svensk sjöfart är det av avgörande betydelse att dess konkurrenssituation
inte ytterligare försämras. Sverige måste aktivt tillse att svenska fartyg
och rederier inte utsätts för diskriminering till följd av konkurrensreglernas
tillämpning eller en framtida liberalisering av inrikes- och kusttrafiken.
Svensk sjöfartspolitik måste såldes utformas så att den ansluter till EG:s
konkurrensregler.

12.14 Samordning på Radio- och TV-området

Ett uttalat syfte i vitboken är att skapa ett radio- och TV-område som täcker
hela Gemenskapen. Det betyder att de existerande nationella regler som
inskränker eter- och kabelmedias verksamhet ersätts av gemensamma regler
beträffande bl. a. reklamens utformning och omfattning. Ett land skall inte
kunna förhindra vidaresändning av sändningar från ett annat medlemsland
om dessa uppfyller EG-reglerna.

Inom EG-parlamentet pågår under vintern 1988 ett arbete med att
utarbeta gemensamma regler. Principen är att utländska sändningar skall få
distribueras fritt. Sändningarna skall dock normalt inte få innehålla mer än

15 % reklam och begränsningar i reklamens utformning diskuteras. En Mot. 1987/88

annan möjlig begränsning gäller omfattningen av icke-europeiska inslag. U7

Samtidigt pågår ett likartat arbete inom Europarådet där även Sverige
deltager. I det konventionsförslag som diskuteras finns det ett förbud mot att
sända reklam riktad mot ett speciellt land. Om förslaget till Europarådskonventionen
bifölls skulle en socialdemokratisk regering i Sverige kunna
förhindra kabel-tv-nät att sända satellit-tv-program som innehåller reklaminslag
som är utformade för svenska tittare. Det innebär att det skulle bli
tillåtet att sända reklam för multinationella produkter men reklam för varor
och tjänster som bara säljs i Sverige skulle förbjudas.

Det är ännu oklart vilka av dessa båda förslag - Europarådskonvention
eller EG-parlamentets regelförslag - som kommer att biträdas av de
västeuropeiska länderna. Om EG-länderna bestämmer sig för att biträda en
Europarådskonvention innebär detta en inskränkning i EG:s beslutsmöjligheter
på ett område som är viktigt både för individernas valfrihet och för
företagens frihet att konkurrera.

Regeringen försöker vidmakthålla ett föråldrat förbud mot reklam. I
propositionen skriver man: ”Det är angeläget att satellitsändningarna inte
används för att kringgå de svenska regleringarna om reklam i televisionen.”

Därför arbetar Sverige för förbud mot reklam riktad mot ett särskilt land i det
ovannämnda förslaget till Europarådskonvention. Regeringen skriver vidare:
”Om en sådan konvention blir verklighet kommer utvecklingen av
televisionssändningar som omfattar hela eller delar av Europa att kunna ske i
former som inte kränker de enskilda staternas självständighet.”

Regeringen har aviserat att den redan under detta år kommer att lägga
fram en proposition som uppenbarligen syftar till att kunna förbjuda
vidareutsändning över kabelnät av satellitsändningar som innehåller reklam.

En sådan reglering skulle stå i strid med yttrande- och informationsfriheten.

Våra ställningstaganden i dessa frågor redovisas närmare i partimotionen
”Fria massmedia”.

För de svenska konsumenternas del vore det bäst om de föreslagna
EG-reglerna skulle gälla även i Sverige. Sverige bör i det pågående arbetet
med förslaget till Europarådskonventionen arbeta för så liberala regler som
möjligt beträffande vidaresändning av radio- och TV-utsändningar.

13 Internationell frihandel

EG-länderna företrädes numera av EG vid internationella handelspolitiska
överläggningar. Mellan EFTA-länderna förekommer det ett visst samarbete,
men det ankommer på Sverige att själv fastställa och formulera Sveriges
politik beträffande liberalisering av världshandeln. Grunden för den svenska
politiken måste vara frihandel. Frihandel ökar alla deltagande parters
välstånd.

Bevisen för detta är kända sedan lång tid. Det är därför sorgligt att många
beslutsfattare i världen ännu inte insett att protektionistiska åtgärder i
längden är skadliga. Det är beklagligt att det även i den svenska debatten
stundom framförs protektionistiska förslag.

27

13.1 GATT

GATT (General Agreement of Tariffs and Trade) - det internationella
avtalet för utveckling av fri världshandel - omfattar förutom sänkningar av
tullsatser även regler mot diskriminering av olika länder, regler om stabilitet
och förutsägbarhet i handelsförbindelserna och regler för konsultationer och
tvistelösningar.

Nu pågår en ny förhandlingsrunda för utveckling av GATT-avtalet - den
s. k. Uruguay-rundan - där även nya ämnen tas upp till behandling, bl. a.
tjänstehandel, immaterialrätt och handelsrelaterade investeringar. För första
gången är också handeln med jordbruksprodukter föremål för omfattande
förhandlingar. Till skillnad mot tidigare rundor där tonvikten legat på
tullsänkningar berör förhandlingarna denna gång till stor del handeln med
icke-tariffära hinder.

För Sveriges del aktualiserar Uruguay-rundan motsägelser i regeringens
politik. I Sverige finns många tjänstehandelsföretag som är aktiva på
utländska marknader. Utländska tjänsteföretag hindras emellertid i många
fall på den svenska marknaden av olika särregler. Särskilt kan nämnas
valutaregleringen och hinder för etableringen.

En annan fråga som kommer att behandlas under GATT-förhandlingarna
är handelsrelaterade investeringar. Som ovan beskrivits strider de svenska
reglerna för kontroll av utländska investeringar mot frihandelsprincipen.

Från amerikansk sida har man under flera års tid försökt få till stånd s. k.
frivilliga exportbegränsningsavtal (VR A - Voluntary Restraint Agreements)
med enskilda länder eller branschorganisationer i dessa. Inför hotet om
särskilda tullar har man t. ex. lyckats få sådana avtal med de flesta
stålexportländer utom Canada och Sverige. I stället försvårar USA svensk
export genom att tillämpa s. k. utjämningstullar mot vissa stålprodukter.

Sverige bör kräva att GATT-avtalet upprätthålles i alla hänseenden.
Några ”frivilliga” exportbegränsningar bör icke förekomma. Från svensk
sida måste vi kräva att alla tariffära och icke tariffära handelshinder
avvecklas.

13.2 MFA

Multifiberavtalen (MFA) är ett unikt undantag från GATT-principerna och
bygger på att textilimporterande industriländer begränsar importen genom
att sluta bilaterala uppföljningsavtal med exportländer - huvudsakligen
utvecklingsländer eller svagt utvecklade länder. På så sätt försöker industriländerna
skydda den egna icke-konkurrenskraftiga textilindustrin.

Tanken bakom multifiberavtalen har varit att importbegränsningarna
skulle vara tidsbestämda och ge möjligheter att underlätta omställningen i
industriländerna. Successivt skulle kvoterna öka. I det senast utlöpta avtalet
avsågs kvoterna öka med ca 6 % per år. Sverige har emellertid, med
hänvisning till låg produktion och hög importandel, kunnat för svensk del
hålla nere ökningstakten till ca 1,5 % per år.

Även beredskapsskäl har anförts för att skydda svensk teko-industri.
Sverige upprätthåller dock en betydligt högre självförsörjningsgrad på
teko-området än för många andra varugrupper.

När vi i Sverige och andra välmående länder tillämpar handelsbegräns- Mot. 1987/88

ningar mot u-länder visar vi också att vi inte är beredda att ta konsekvenserna U7

av våra uttalanden om solidaritet med u-ländernas befolkning. Samtidigt som
Sverige stöder industriell utveckling i u-länder med skattemedel är regeringen
inte beredd att tillåta att deras industriprodukter får säljas fritt. Det är en i
grunden omoralisk inställning. Fattigdomen i u-länderna kan aldrig bekämpas
om inte individerna kan få arbete - det kräver att dessa länder får
exportera sina produkter.

Utökade möjligheter till import från u-länder skulle endast marginellt
drabba den svenska teko-industrin - det är troligen huvudsakligen import
från andra industriländer som skulle minska.

Enligt vår mening bör frihandelsprincipen gälla även på textilområdet.

Sverige bör uppfylla GATT-målsättningen att även detta område skall
integreras i frihandeln. Det kan ske genom att existerande avtal omförhandlas
till u-ländernas fördel.

14 Hemställan

Med stöd av vad som anförts hemställs

1. att riksdagen avslår de av regeringen förordade riktlinjerna i
proposition 1987/88:66,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts såsom riktlinjer för Sveriges deltagande i det
västeuropeiska samarbetet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det nordiska samarbetet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samarbetet inom EFTA,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fördjupade kontakter med EG-parlamentet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om informationsverksamhet kring den europeiska
integrationen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förhandlingar i syfte att uppnå en tullunion
mellan Sverige och EG,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gemensam europeisk arbetsmarknad,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avskaffande av
lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag, m.m.,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till övriga åtgärder för
att undanröja hinder för utländska förvärv av aktier i svenska bolag, i
enlighet med vad som i motionen anförs,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad i motionen anförts om svensk anknytning till
European Monetary System,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad i motionen anförts om skyndsam och
definitiv avveckling av valutaregleringen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tekniskt och vetenskapligt samarbete mellan
Sverige och EG,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till finansiering av
svenska företags medverkan i EG: s Forsknings och utvecklingsprojekt
i enlighet med vad som i motionen anförs,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en plan för
successiv ökning av Sveriges deltagande i ESA i enlighet med vad som i
motionen anförs,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering av svensk medverkan i SCIENCEprogrammet,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medverkan i ERASMUS- och COMETTprogrammen,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av harmonisering av svensk lagstiftning
med lagar och regler inom EG,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till former för
systematisk redovisning av lagar och regler inom EG vid förslag till ny
svensk lagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförs,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges agerande vid de pågående överläggningarna
om förslag till Europarådskonvention rörande innehållet i
internationella reklamsändningar,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Sveriges agerande vid de pågående GATTförhandlingarna,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillämpningen av multifiberavtalen och avveckling
av handelshinder på teko-området.

Mot. 1987/88
U7

Stockholm den 25 januari 1988

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)
Anders Björck (m)
Nils Carlshamre (m)
Rolf Dahlberg (m)
Bo Lundgren (m)
Ingrid Sundberg (m)

Ingegerd Troedsson (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Rolf Clarkson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Sonja Rembo (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

30

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Mot. 1987/88

1 INLEDNING 1 U7

2 RIKTLINJER FÖR SVERIGES DELTAGANDE I DET
VÄSTEUROPEISKA SAMARBETET 2

3 EN VÄRLD I FRIHET 3

4 SVERIGE I EUROPA 4

5 DET NYA EUROPA OCH EUROPATANKEN 4

6 DE EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS UTVECKLING 5

7 MEDBORGARNAS EUROPA 6

8 SVERIGE OCH SVENSKA FÖRETAG BEHÖVER EUROPA
7

9 DET NORDISKA SAMARBETET 9

10 SVERIGE OCH DET FRAMTIDA EUROPASAMARBETET
10

11 SAMARBETET MELLAN EFTA OCH EG 12

12 FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER 13

12.1 Kontakter med EG-parlamentet 13

12.2 Information om EG 14

12.3 Tullunion 15

12.4 Gemensam arbetsmarknad 16

12.5 Öppna gränser för företag 17

12.6 Öppna gränser för kapitalflöden 18

12.7 Anknytning till EMS 19

12.8 Harmonisering av lagar och bestämmelser 20

12.9 Tekniskt och vetenskapligt samarbete 21

12.10 Utbildningssamarbete 23

12.11 Miljövårdssamarbete 25

12.12 Jordbrukspolitik 25

12.13 Samarbete och avreglering inom transportsektorn 26

12.14 Samordning på Radio- och TV-området 26

13 INTERNATIONELL FRIHANDEL 27

13.1 GATT 28

13.2 MFA 28

14 HEMSTÄLLAN 29

31

gotab Stockholm 1988 14393