Motion till riksdagen
1987/88:U6

av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

med anledning av prop. 1987/88:66 om Sverige och
den västeuropeiska integrationen

Sveriges gemenskap med Västeuropa är av oskattbart bärde. Här finner vi de
länder som står oss närmast, vars kulturarv vi delar och vars syn på mänsklig
värdighet, frihet, demokrati och rättvisa överensstämmer med vår egen.

Få frågor är viktigare för oss i Sverige än vår framtid i Europa. Därför är
det värdefullt att regeringen genom propositionen om Sverige och den
västeuropeiska integrationen (1987/88:66) gett riksdagen sin syn på Sveriges
medverkan i samarbetet i Västeuropa. Propositionen ger också en god
belysning av hur arbetet inom EG utvecklats och fortsätter att utvecklas och
av EFTA:s roll som förhandlingspartner med EG.

Fred, demokrati och rättssäkerhet

Till de stora framstegen i Västeuropa hör att de sekelgamla motsättningarna
mellan fransmän och tyskar på några årtionden förflyktigats och ersatts av
vänskap. De fascistiska regimerna i Spanien och Portugal har sopats bort
liksom överstejuntan i Grekland.

En viktig orsak till denna glädjande utveckling är utan tvekan den
integrationsprocess som efter kriget ägt rum i Västeuropa. Tillkomsten av
EG har inneburit ett slut på de ständiga motsättningarna mellan de gamla
ärkefienderna Frankrike och Tyskland och verksamt bidragit till att stärka
demokratin. Också Europarådet har här haft en stor uppgift.

Den ekonomiska integrationen i Västeuropa har spelat en viktig roll också
för välståndsutvecklingen. Nöden i efterkrigstidens Europa har ersatts av ett
välstånd som få ens vågade drömma om för 40 år sedan.

Den Europeiska Gemenskapen har varit en motor i denna process, och det
är inte bara medlemsländerna som fått del av dess frukter. EG:s frihandelsavtal
med de länder som valt att stanna utanför, däribland Sverige, har varit
av stor betydelse för dessa länders utveckling.

Frihandeln och den därav följande ekonomiska integrationen är alltså av
största vikt både för den ekonomiska utvecklingen och som fredsbevarande
faktor. När personliga och ekonomiska relationer byggs upp, när beroende
och samarbete ökar över vida fält ökar också medvetenheten om de
gemensamma värden som står på spel och som skulle förödas av ett krig.

EG-parlamentet ges en efter hand ökad roll och dess sammansättning
bestäms direkt av medborgarna. Romfördraget ger medborgarna ett direkt

rättsskydd mot regeringar och andra myndigheter som handlar i strid mot Mot. 1987/88
fördraget och EG-domstolen står till förfogande. fJ6

Värdegemenskap med Europa

Även om ord som ”känsla av samhörighet” och ”värdegemenskap” förekommer
i propositionen är det uppenbart att regeringen ser EG och Sveriges
relationer till EG som främst en ekonomisk angelägenhet. Det bör därför
understrykas att ett väsentligt syfte med den västeuropeiska integrationen är
att hos medborgare, och särskilt bland ungdomen, stärka den europeiska
gemenskapskänslan. För EG kan det därför finnas särskilda svårigheter att
låta icke-medlemsländer delta i det kultur- och utbildningspolitiska samarbetet
eftersom ett väsentligt syfte med detta är att ge de egna medborgarna en
fördjupad känsla för Gemenskapen, ”att skapa ett medborgarnas Europa”.

För Sverige är det å andra sidan synnerligen väsentligt att inte här komma
på efterkälken eller, än värre, hamna helt utanför. Det skulle kunna
förstärka stämningar av isolationism, som lätt uppkommer hos dem som
känner sig stå utanför.

Sveriges strävan att delta i EG:s kultur- och utbildningspolitiska samarbete
måste därför utmärkas av kreativitet och initiativkraft. Det är väsentligt att
det för alla berörda görs fullständigt klart att Sverige tillhör den demokratiska,
västeuropeiska kulturkretsen. Ett sätt för oss att understryka detta är
genom aktiv medverkan i Europarådet.

Med demokratierna i Västeuropa har vi en stor värdegemenskap också när
det gäller synen på välfärdsstaten. Så t. ex. avdelar Flolland och Belgien mer
av nationalinkomsten till offentliga social- och utbildningsutgifter än Sverige.
När det gäller offentlig inkomstöverföring ligger Sverige på genomsnittet för
Västeuropa. Västtyskland och Holland har länge haft ett generösare system
för sjukersättning till arbetare än Sverige. I gengäld är den svenska
kombinationen av folkpension och ATP mer ambitiös. Trots vissa olikheter
är den väsentliga iakttagelsen att det är likheterna som dominerar. Detta är
också naturligt. Professor Therborn som utförligt har studerat frågan anger
sammanfattningsvis att man som pensionerad arbetare har det bäst i Sverige.
Arbetar man i det privata näringslivet och blir sjuk bör man helst bo i
Västtyskland. Behöver man socialhjälp finns det inget land som är så
generöst som Holland.

Ungdomens Europa

På det utbildningspolitiska området är projekten ERASMUS (the European
Community Action Scheme for the Mobility of University Students) och
COMETT (Community Action Programme In Education and Training for
Technology) särskilt väsentliga. ERASMUS syftar till att ge universitetsstuderande
möjlighet att förlägga en del av sina studier till ett annat EG-land
och COMETT till att skaffa ungdomar praktikplatser inom industrin i
EG-länderna.

I propositionen uppmärksammas dessa program. Särskilt framhålls risken
av att det svenska utbytet med EG-länderna, exempelvis vad gäller

praktikplatser, kan komma att minska till nackdel för svenska ungdomar. Mot. 1987/88

Sverige har därför tillsammans med de andra EFTA-länderna anmält sitt U6

intresse för ett samarbete med EG om student- och praktikutbyte. EG har
inte avvisat förslaget. Vid det av folkpartiet anordnade Europa-seminariet
hösten 1987 uttalade sig den danske EG-kommissionären Henning Christophersen
synnerligen positivt om ett svenskt deltagande i EG:s studentoch
praktikantutbyte. Men EG anser att samarbetet inom EG först måste
vara ordentligt etablerat innan det kan utvidgas till utanförstående länder.

Detta kan ta flera år i anspråk.

Enligt folkpartiets uppfattning är student- och praktikantutbytet av sådan
betydelse att den svenska politiken på detta område borde vara avsevärt
aktivare. Samordningen av EFTA-ländernas förhandlingsposition är visserligen
väsentlig, men bör inte hindra kompletterande svenska åtgärder i syfte
att redan nu ge ett stort antal svenska studenter ekonomiska möjligheter att
förlägga en del av sina studier till ett EG-land. I en annan motion till detta
riksmöte har folkpartiet yrkat medel utöver vad regeringen föreslagit till
svenskt deltagande i ett vidgat studentutbyte.

Förberedelsearbetet till ett kommande, mer omfattande samarbete bör
påbörjas redan nu. Sverige måste bl. a. vidta åtgärder för att göra studier i
vårt land lockande för EG-studenter. Så t. ex. bör i vissa fall universitetsutbildning
ges också på engelska, tyska eller franska. Den bör då inte riktas
enbart till utländska studerande utan också göras attraktiv för svenskar så att
goda möjligheter till kontakter skapas.

Folkpartiet anser således att arbetet omedelbart bör sättas i gång för att
göra Sverige delaktigt av ett omfattande student- och praktikantutbyte med
EG/EFTA. Vi skulle också välkomna åtgärder för ett ökat skolungdomsutbyte.

Frågan om ömsesidigt erkännande av examina är inte bara en fråga av
ekonomisk betydelse. Det ligger ett stort allmänkulturellt värde i att
möjligheten står öppen för svenskar att arbeta i andra länder och därigenom
skaffa sig erfarenheter och kontakter. Även här anser vi att Sverige bör
arbeta för att nå en överenskommelse med EG. Åtgärder borde redan nu
vidtagas för att förstärka sådana svenska utbildningar som kan misstänkas
inte fylla måttet i ett europeiskt perspektiv.

Vad här anförts om ett vidgat student- och praktikantutbyte och om
ömsesidigt erkännande av examina bör riksdagen ge regeringen till känna.

I propositionen nämns också turismen. Dess ekonomiska betydelse för
såväl EG som Sverige framhålls i propositionen liksom den omständigheten
att flera av de åtgärder som EG-kommissionen förordar som t. ex. fria
gränspassager och harmoniserad transportpolitik kommer att underlätta
turismen.

Sverige har på olika sätt sökt främja turismen till vårt land. Det har skett
huvudsakligen av ekonomiska motiv. Visst är ökad utländsk turism i Sverige
väsentlig ur ekonomisk synvinkel. Vi vill dock framhålla, att det också finns
andra värden i att utlänningar besöker Sverige. Särskilt vill vi understryka
betydelsen av att europeisk ungdom besöker vårt land. Det är väsentligt att
detta kan ske utan stora kostnader för dem. Staten bör därför i samråd med
ideella organisationer som Svenska Turistföreningen främja en på utländska

ungdomar inriktad lågkostnadsturism i Sverige. Särskilt önskvärt vore om Mot. 1987/88

denna kunde utformas så att kontakter med svenska ungdomar underlätta- U6

des. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Forskningssamarbete

Forskningssamarbetet med EG är av central betydelse för Sveriges framtida
utveckling. Det är därför glädjande att Sverige, som det förefaller, får delta i
betydelsefulla delar av det framtidsinriktade europeiska forskningssamarbetet.
Sverige bör arbeta för en ytterligare samverkan på detta område.

Det finns dock anledning till oro över Sveriges små möjligheter att påverka
prioriteringarna inom EG:s ramprogram inom den industristrategiska forskningen.
På projektnivå finns inga garantier för svensk industris deltagande.

EG behåller möjligheten att då det passar de egna intressena ta in eller
utestänga svenska företag.

Folkpartiet vill i detta sammanhang framhålla, att forskningssamarbete
inte enbart får vara en fråga om samverkan kring stora och dyra forskningsprojekt.
Även det samarbete som sker genom utbyte av gästforskare, såväl
unga som mera väletablerade, är betydelsefullt och kan ge upphov till nya,
gemensamma forskningsprojekt. De medel som Sverige hittills ställt till
förfogande för forskarutbyte (5 milj. kr.) är klart otillräckliga. I annan
motion till detta riksmöte har folkpartiet krävt en fördubbling av dessa
medel.

Det svenska näringslivets framtid i Europa

Sverige med en liten hemmamarknad har en starkt utlandsberoende
ekonomi. Vår ekonomiska utveckling och uppbyggnaden av vårt välstånd
hade inte varit möjligt om vi inte integrerats i ett internationellt ekonomiskt
samarbete i Europa och därigenom kunnat få avsättning för vår export och
fritt importera de varor vi behöver.

Ekonomisk integration ökar nationernas inbördes beroende och tvingar
därmed regeringarna att än mer beakta också samarbetspartnernas intressen
då de beslutar om sin ekonomiska politik. I så måtto har Sverige, i likhet med
nära nog alla länder, givit upp en del av sin självständighet.

Den vägen anträdde vi således för länge sedan.

Av största betydelse för det svenska näringslivet och därmed för vårt lands
välstånd är handeln med Västeuropa som i dag svarar för 70 % av vår
totalhandel. Västeuropas betydelse som handelspartner med Sverige väntas
också fortsätta att öka om inga hinder läggs i dess väg. De affärsmöjligheter
som erbjuds på andra håll i världen är mera begränsade.

Det är en brist i propositionen att den saknar en analys av den svenska
industristrukturen och därmed av helhetens betydelse för svenskt näringsliv
av den framväxande integrationen inom EG:s olika områden.

Det stora flertalet av de svenska industriföretagen finns inom s. k. mogna
branscher. Det innebär att produkternas livscykel har börjat att plana ut och
att tillväxten är begränsad. Ett livsvillkor för att dessa företag skall bli kvar på

15

marknaden är att de kan effektivisera produktionen genom rationaliseringar
och införande av ny tillverkningsteknik.

Det är således av stor betydelse för svensk industri att kunna deltaga fullt
ut i just de av EG:s program som syftar till att modernisera tillverkningsindustrin
genom grundläggande teknisk forskning på områden som laserteknik,
nya material, nya provningsmetoder, CAD/CAM etc. Tillverkningsindustrins
fortsatta betydelse för sysselsättning och regional balans i vårt land kan
knappast överdrivas. En analys av de villkor som EG-samarbetet ställer
denna industri inför saknas i regeringens framställan.

Förverkligandet av den inre marknaden innebär klart ökade möjligheter
för EG:s industri att förstärka sin konkurrenskraft. Det gäller inte minst den
högteknologiska industrin som kan och måste utnyttja kombinationseffekter
av ökad rörlighet för varor, tjänster, kapital och arbetskraft.

Det finns i detta sammanhang särskild anledning att erinra om betydelsen
för exportinriktade små och medelstora svenska företag av en fri marknad i
Europa. De större företagen har bättre förutsättningar än de små och
medelstora att anpassa sina produkter så att dessa uppfyller de särskilda
bestämmelserna i olika länder. De kan också i viss utsträckning arbeta sig in
på utlandsmarknader genom etablering av dotterbolag. Denna möjlighet har
inte flertalet små och medelstora företag. De är därför i större utsträckning
än storföretagen beroende av de överenskommelser Sverige kan träffa med
EG.

Vad som här anförts om behovet av en bättre analys av de villkor
EG-samarbetet ställer svenskt näringsliv inför bör riksdagen ge regeringen
till känna.

Fritt utbyte av tjänster

En mycket väsentlig del av Sveriges EG-politik rör våra möjligheter att
medverka i ett fritt utbyte på tjänsternas område. Trots att tjänstesektorn är i
snabbt växande och inbegriper så viktiga områden som bank- och annan
finansieringsverksamhet, försäkringsrörelse, entreprenadverksamhet, transporter,
konsultverksamhet och fria yrken har tjänsterna länge förbigått i den
internationella handelspolitiken. Frågan har först nyligen tagits upp inom
GATT och varken vårt frihandelsavtal med EG eller EFTA-avtalet omfattar
tjänster.

Inom EG är läget annorlunda. Fri rörlighet för tjänster är lika mycket ett
mål inom EG som fri rörlighet för industrivaror. Det pågår ett omfattande
arbete inom EG i syfte att förverkliga detta mål och man har redan på
åtskilliga områden kommit långt. Sverige löper en uppenbar risk att i
betydande grad hamna utanför EG-samarbetet på tjänsternas område. En
grundläggande svårighet för vårt land är att vi till följd av frihandelsavtalets
begränsning till industrivaror saknar en legal grund att stå på i förhållande till
EG när det gäller tjänster.

Det är beklagligt att regeringens EG-proposition inte ger någon samlad
bedömning av hur regeringen tänker sig att Sverige skall agera i förhållande
till EG på tjänsternas område. Enligt folkpartiets uppfattning är det
synnerligen angeläget att Sveriges EG-samarbete på bred front utvecklas till

att också innefatta tjänsterna - en av ekonomins snabbast växande sektorer. Mot. 1987/88

Det som här anförts bör riksdagen ge regeringen till känna. U6

Valutaregleringar måste avskaffas

Bankverksamhet och försäkringsverksamhet är särskilt viktiga former av
tjänster med stark internationell prägel. Här finns ett viktigt samband med en
annan av EG:s grundläggande principer; principen om fri rörlighet för
kapital. Tyvärr nödgas folkpartiet konstatera att det på detta område finns en
särskilt tydlig motsättning mellan EG:s strävanden och Sveriges nuvarande
politik. Detta kommer också till klart uttryck i propositionen.

Inom EG är målsättningen att banker och försäkringsbolag skall ha
möjlighet att i stort sett oförhindrade bedriva verksamhet inom hela EG. Till
grund för verksamheten ligger nationell koncession och en därtill knuten
tillsyn som skall uppfylla de krav som angetts av EG. Ett mycket aktivt arbete
bedrivs för närvarande inom EG för att åstadkomma fria kapitalrörelser.

I Sverige är läget väsentligt annorlunda. Även om vissa uppmjukningar
sker är möjligheterna för utländska banker och försäkringsbolag att bedriva
verksamhet i Sverige starkt begränsade. Det grundläggande hindret är
valutaregleringen. Som exempel kan nämnas att privatpersoner förvägras
betala premier för större personförsäkringar i t. ex. engelska försäkringsbolag.
Detta har av EG uppmärksammats som det handelshinder det är.
Regeringen uttalar sig i propositionen påtagligt försiktigt och till intet
förbindande om finansiella tjänster under hänvisning till valutaregleringen.

Folkpartiet har krävt valutaregleringens avskaffande. EG-frågan ger detta
krav en ny dimension. Ett avskaffande av valutaregleringen framstår som en
helt nödvändig förutsättning för att en fri rörlighet mellan EG och Sverige på
de finansiella tjänsternas område skall kunna upprättas. I EG-länderna har
valutaregleringarna redan i allt väsentligt undanröjts. I en annan motion till
detta riksmöte yrkar folkpartiet att valutaregleringen skall avskaffas.

Folkpartiet anser att Sverige skall aktivt sträva efter att snarast få till stånd
en öppen bank- och försäkringsmarknad i förhållande till såväl EG som
EFTA-länderna. Detta skulle öppna helt nya internationella möjligheter för
de svenska företagen och ge en från konsumentsynpunkt önskvärd skärpning
av konkurrensen på hemmamarknaden.

Det som anförts om avveckling av den svenska valutaregleringen och om
en öppen bank- och försäkringsmarknad bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Miljöfrågorna

Miljöfrågorna har blivit alltmer internationella till sin karaktär. Föroreningarna
känner inga gränser.

Internationellt samarbete är en förutsättning för att kunna avvärja de
globala miljöhoten. Också Sverige skulle i dag ha mycket att vinna på att
andra länder bättre renade sina utsläpp.

Till de internationella organ där Sverige kan driva på utvecklingen mot en
bättre miljö hör OECD, ECE, UNEP och EG. Inom EG har miljöfrågorna

getts en ökad betydelse genom revideringen av Rom-fördraget. Ett kraftfullt Mot. 1987/88

svenskt deltagande i EG:s arbete inom miljöområdet skulle stärka de U6

medlemsländer (t. ex. Danmark, Västtyskland och Nederländerna) som vill
gå fortare fram än övriga EG-länder. Det skulle också leda till en förbättring
av svensk miljöpolitik med avseende på exempelvis kemikaliekontroll,
beredskap mot kemiska olyckor (Sevesodirektivet) och program för mätning
av miljökvaliteten.

Överenskommelsen från 1977 mellan Sverige och EG-kommissionen om
miljövårdssamarbete syftar till ett regelbundet informations- och meningsutbyte.
Enligt överenskommelsen skall möten på hög tjänstemannanivå
normalt äga rum en gång per år, växelvis i Bryssel och i Stockholm. Det är
folkpartiets uppfattning att detta arbete bör intensifieras. Detta bör riksdagen
ge regeringen till känna.

Svensk medverkan i integrationen

De demokratier som tillsammans bildar den Europeiska Gemenskapen är i
färd att integreras. Det innebär, att de inom allt fler områden är beredda att, i
gemenskapsorgan som de tillhör och kan påverka, fatta beslut med kvalificerad
majoritet som blir bindande för dem alla, dvs. också för den minoritet av
stater som till äventyrs röstat mot. Härigenom skiljer sig samarbetet inom
EG från de traditionella former av mellanstatligt samarbete som innebär att
beslut endast blir bindande för de stater som biträder dem.

Det bör understrykas att EG-länderna enhälligt fastställer ramarna för de
sakområden som kan bli föremål för majoritetsbeslut. Så t. ex. faller
jordbruks- och handelspolitik inom dessa ramar medan försvarsfrågor ligger
utanför. En slags mellanform utgör det utrikespolitiska samarbetet. EGländerna
har här kommit överens om att deras utrikesministrar regelbundet
skall träffas och diskutera utrikesfrågor i syfte att nå gemensamma ståndpunkter
men att enhällighet är förutsättningen för beslut.

Integration är ett medvetet syfte med arbetet inom EG. Det är en
konstitutionell nydaning, ett sätt att i demokratisk ordning ta steg som går
utöver nationalstatens gränser. Det ligger i sakens natur att sådan integration
vilar på förutsättningen att alla deltagande stater är fullvärdiga demokratier
och att de institutioner de gemensamt bildar arbetar i demokratisk ordning.

Länder som saknar denna grund kan inte innefattas i integrationsarbetet
såsom detta här har definierats.

För Sveriges del borde det vara både möjligt och önskvärt att inom vida
områden delta i en integration med andra demokratier i Europa. Vi skulle då
tillsammans med de andra deltagande länderna dela ett gemensamt ansvar
för en sund och riktig utveckling inom de områden som integrationen
omfattade.

Om vi å andra sidan ställs eller självmant ställer oss utanför den pågående
integrationsprocessen i Europa skulle detta inte innebära att vi - opåverkade
av utvecklingen i vår omvärld - bibehöll full nationell handlingsfrihet.

Genom EG:s växande betydelse för Sverige i olika avseenden skulle vi i
flertalet fall finna, att det låg i vårt intresse att vi så nära som möjligt
samordnade vår lagstiftning och vår ekonomiska politik med EG. Den

huvudsakliga skillnaden mot en aktiv medverkan i integrationen skulle då bli Mot. 1987/88

att Sverige avstått från det inflytande vi som medverkande kunde haft på de U6

beslut som fattas av EG. Vidare skulle vår politik i väsentliga delar bli en
politik för anpassning i efterhand. Därtill skulle vi, även vid en långtgående
anpassning till EG-politiken, riskera att inte i alla avseenden uppnå
likabehandling inom EG.

Den gräns som enligt folkpartiets mening sätts för Sveriges medverkan i
den europeiska integrationen gäller de områden där Sverige av hänsyn till sin
neutralitetspolitik måste förbehålla sig fullständig nationell handingsfrihet.

Det är Sveriges sak att självständigt besluta och deklarera vilka dessa
områden är.

Det synsätt vi här angett bör vara utgångspunkt för Sveriges strävanden att
medverka i integrationen och samarbetet i Västeuropa. Detta bör av
riksdagen ges regeringen till känna.

Handelspolitiken

I regeringens proposition berörs risken av att Sverige skulle behöva avstå
handelspolitisk rörelsefrihet om vi ingick en tullunion med EG. Regeringen
tycks mena att detta är en nackdel som man i så fall finge acceptera.

Till detta kommer den situation som kunde uppstå om det handelspolitiska
klimatet skulle kärva till sig. En sådan utveckling kan i dagsläget inte
uteslutas. I ett sådant läge bleve det svårt för Sverige om vi skulle isoleras.

EG:s strävan att samordna medlemsländernas utrikespolitiska
ställningstaganden

I propositionen redogör regeringen för EG:s politiska samarbete men avstår
från att analysera betydelsen härav för Sveriges relationer med EG.

Inom Norden har Sverige medverkat till att utveckla former för konsultationer
och samordning i flera utrikespolitiska frågor t. ex. rörande inställningen
till och åtgärder med avseende på situationen i Södra Afrika,

Centralamerika och Mellersta Östern. Inför svenska ställningstaganden i FN
och andra internationella organisationer har ett nordiskt samråd ofta
framstått som naturligt trots att tre av länderna är anslutna till en av de stora
försvarspakterna och ett av dem, Danmark, också till EG. Grunden för det
nordiska samarbetet kring utrikespolitiken har varit och är den samhörighet
som präglar länderna i Norden.

Också med stater utanför den nordiska länderkretsen har Sverige i flera
fall sökt finna en gemensam grund för utrikespolitiska ställningstaganden och
förslag. Det s. k. femkontinent-initiativet är ett exempel på detta.

Det kan i sammanhanget noteras att den österrikiska regeringen i en
regeringsförklaring av den 30 november 1987 har uttalat att den för
Österrikes del inte utesluter att medlemskap i EG kan kombineras med
fortsatt och bestående neutralitet. Denna ståndpunkt har den österrikiska
regeringen nått fram till efter omfattande studier och sonderingar.

Avgörande för Sverige bör vara att vi inte i något sammanhang genom
samråd och samarbete med andra länder i utrikesfrågor komprometterar vår

beslutsamhet att föra en utrikespolitik som svarar mot de krav neutralitetspo- Mot. 1987/88

litiken ställer. Frågan i vilken mån en sådan politik är möjlig att förena med U6

medlemskap i EG saknar vi för närvarande anledning ta ställning till då

ansökan om svenskt medlemskap i EG inte är aktuell. Denna aspekt på

Sveriges långsiktiga medverkan i den västeuropeiska integrationen bör,

enligt vår uppfattning, bli föremål för en inträngande analys.

Avslutande och sammanfattande synpunkter

Propositionen innehåller en värdefull inventering av EG:s utveckling och
inriktning i flera för Sverige väsentliga avseenden. Folkpartiet delar regeringens
uppfattning att vi skall gå vidare i det nordiska samarbetet, stärka
EFTA och bredda och fördjupa samarbetet med EG så långt detta är
förenligt med neutralitetspolitiken. Det finns nu varken anledning eller
tillräckligt underlag för ett ställningstagande i frågan om på lång sikt
medlemskap i EG kan gå att förena med bevarad neutralitet.

Folkpartiet saknar i propositionen en utvärdering av de s. k. fyra friheternas
(fritt flöde av människor, varor, tjänster och kapital) samlade betydelse
för Sveriges del. Regeringen för ett resonemang kring varje avsnitt för sig
men underlåter att göra den nödvändiga helhetsbedömningen. Intrycket är
att regeringen har goda ambitioner att nå långt i ytterligare integration av
varuhandeln. I andra avseenden är ambitionen betydligt svagare. Det gäller
bl. a. frågan om att liberalisera kapitalrörelserna, att uppnå fri etableringsrätt
och att skapa tillgång till EG:s arbetsmarknad.

Enligt folkpartiets mening räcker det inte att som mål för den svenska
Europapolitiken ange att Sverige skall medverka i arbetet på att skapa ökad
rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Europa. Målet måste
vara att svenska medborgare och företag på vitbokens alla områden får
åtnjuta samma friheter som medborgare och företag i EG:s medlemsländer
och att svenskar och svenska intressen inte i något hänseende diskrimineras.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Sveriges välfärd, i ordets vidaste mening, beror i betydande utsträckning
på våra möjligheter att förverkliga detta mål.

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett vidgat student- och praktikantutbyte och om
ömsesidigt erkännande av examina,

2. att riksdagen som sin meningg ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att underlätta utbytet mellan europeiska och
svenska ungdomar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en bättre analys av de villkor
EG-samarbetet ställer svenskt näringsliv inför,

20

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1987/88

motionen anförts om Sveriges EG-samarbete beträffande tjänstesek- U6

torn,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svenskt deltagande i en öppen bank- och
försäkringsmarknad i Västeuropa,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett regelbundet informations- och meningsutbyte
med EG i miljövårdsfrågor,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utgångspunkter för Sveriges strävanden att
medverka i integrationen och samarbetet i Västeuropa,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att målet för svensk EG-politik måste vara att
svenska medborgare och företag på vitbokens alla områden får åtnjuta
samma fri- och rättigheter som medborgare och företag i EG:s
medlemsländer samt att svenskar och svenska företag inte i något
hänseende skall diskrimineras.

Stockholm den 25 januari 1988
Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp) Kerstin Ekman (fp)

Karin Ahrland (fp) Birgit Friggebo (fp)

Anne Wibble (fp) Jan-Erik Wikström (fp)

21