Motion till riksdagen
1987/88 :U4

av Grethe Lundblad m. fl. (s)

med anledning av prop. 1987/88:66 om Sverige och
den västeuropeiska integrationen

Inom den europeiska gemenskapen sker för närvarande en utvecklingsprocess
mot ett mera omfattande ekonomiskt och politiskt samarbete. Riktlinjerna
för utvecklingsarbetet läggs fram dels i en vitbok med flera hundra
direktiv för ekonomiska samarbetsåtgärder, dels i den s. k. enhetsakten. I
den senare fastställs de politiska och konstitutionella reglerna för samarbetet.
Inom EG är den främsta beslutande instansen rådet, som består av
regeringsledamöter från anslutna länder. Den verkställande och initiativfattande
makten har kommissionen, som består av 17 medlemmar, utsedda av
EG:s medlemsländer med en förvaltningsapparat på ca 12 000 tjänstemän.
Det s. k. Europaparlamentet med 518 medlemmar, som väljs direkt i
EG-staterna, har endast rådgivande status men kan med kvalificerad
majoritet avsätta kommissionen.

Av det anförda förstår man att EG:s uppbyggnad inte kan jämföras med
Nordiska rådets. I Nordiska rådet är det parlamentariska inslaget mera
framträdande, och ända sedan 1957 har samarbetsområdena ständigt förbättrats
och utökats.

Nordiska rådet har sedan 1952 genom politiska beslut och många
samarbetsprogram ständigt ökat inslaget av gemensamma nordiska rättigheter
och regler, som förstärkt möjligheten för nordiska medborgare, myndigheter
och företag att vistas, arbeta och verka utan gränshinder i Norden.
Därför är det positivt - och det bör särskilt understrykas i riksdagens beslut att
den första riktlinjen för Sveriges medverkan i det västeuropeiska
samarbetet är att vi skall fortsätta det nordiska samarbetet. Det är också
positivt att propositionen i kap. 4 beskriver det nordiska samarbetet som en
förebild och påskyndare av europeiska samarbetsåtgärder, men synsättet
tycks bli ett delvis annat när det nordiska samarbetet i kap. 5 beskrivs som ett
komplement till motsvarande arbete i en vidare västeuropeisk ram samt när
man anger att det sker parallellt med aktiviteterna i stort inom EFTA och
EG.

I verkligheten har den gemensamma arbetsmarknaden i Norden fungerat i
över 20 år, och man har haft samarbetsprogram på miljöområdet samt en
miljökonvention under mer än 10 år - områden där EG ännu inte lyckats
uppnå bestående samarbetsvinster. Medan vi i nordiskt samarbete nu arbetar
konstruktivt på att ta bort många tekniska handelshinder, t. ex. söker utifrån
hälsomässiga och konsumentpolitiska mål fastställa gemensamma krav på

våra livsmedel, så att handeln kan underlättas, så har man långt kvar till Mot. 1987/88
sådana resultat i det bredare västeuropeiska samarbetet. U4

Inom stora och betydelsefulla organisationer och medborgargrupper hyser
man en oro för att ett mera reglerat samarbete med EG kan hota den
välfärdsmodell som nu under flera decennier underbyggts av politiska beslut
och ekonomiska satsningar i samarbete mellan de nordiska länderna.

I viktiga sociala och politiska avseenden har vi kunnat gå före i Norden.

Vår nordiska modell kan ge inspiration och vara föredöme för andra. Det har
ofta antytts i internationella samarbetsorgan. Därför ligger det ett stort
ansvar på Sverige i sitt närmande till den västeuropeiska gemenskapen att
inte isolera Norden utan göra det nordiska samarbetet till en dynamisk kraft i
Europa.

Inom Nordiska rådet och dess presidium pågår nu många aktiviteter för att
på ett konstruktivt sätt möta de förändringar som kan uppstå genom en ökad
västeuropeisk integration. Vi önskar bibehålla och utveckla de landvinningar
vi gjort i nordiskt samarbete. Vi önskar medverka till en politik för social
trygghet, tillväxt, god miljö och utveckling i Europa.

Det har i Sverige och i Nordiska rådet hittills rått stor politisk enighet om
de samarbetsinsatser som gjorts mellan de nordiska länderna, och därför
borde det också kunna råda full politisk enighet om att försvara de nordiska
traktaterna och bestämmelserna vid arbetet på ett närmare västeuropeiskt
samarbete. Den oro för framtiden för det nordiska samarbetet som ovan
nämnts bör inte få skapa hinder för vårt samarbete med Västeuropa.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
nordiska samarbetet såsom det bedrivits genom Nordiska rådet och
Nordiska ministerrådet bör vidareutvecklas och utgöra en förebild för
de svenska insatserna i ett bredare europeiskt samarbete.

Stockholm den 25 januari 1988
Grethe Lundblad (s)

Barbro Nilsson (s) Lahja Exner (s)

Olle Östrand (s) Ulla Johansson (s)

Arne Gadd (s) Lena Öhrsvik (s)

11

.

Stockholm 1988