Motion till riksdagen
1987/88:T100

av Olle Grahn m. fl. (fp)

om avreglering av yrkestrafiken (prop. 1987/88:78)

I propositionen föreslås ett antal åtgärder för fortsatt avreglering av
yrkestrafiken och förenkling av yrkestrafiklagen.

Folkpartiet har i många år motionerat om avreglering i allmänhet och av
yrkestrafikområdet i synnerhet. Länge drev vi dessa frågor ensamma i
riksdagen. Vi noterar därför med tillfredsställelse att regeringen nu presenterar
förslag för riksdagen som går i den riktning som vi förespråkat. Detta
gäller framför allt att behovsprövningen för taxirörelse avskaffas, liksom
kravet på tillhörighet till beställningscentral och att taxesättningen nu blir fri.

Emellertid anser vi att den föreslagna avregleringen på taxiområdet inte
går tillräckligt snabbt. Det föreslagna ikraftträdandet, 1 juli 1990, synes oss
ligga onödigt långt fram i tiden. Dessutom är den utvidgade lämplighetsprövningen
principiellt förkastlig med hänsyn till näringsfriheten. Vi noterar
också att linjebusstrafikens avreglering tyvärr inte är tillräckligt långtgående.

Tillståndsförfarandet ersätts med höga ekonomiska trösklar: innan någon
som vill starta taxirörelse får trafiktillstånd skall omfattande kontroll av
personens ekonomi genomföras, liksom kontroll av ”vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna” samt av ”andra omständigheter
av betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten”. I motiveringen
till den utvidgade lämplighetsprövningen anför föredragande statsrådet att
syftet är att pröva ”om den sökande kan förväntas följa de bestämmelser som
gäller för verksamheten”. Det finns enligt vår mening inga metoder att inom
ramen för normal rättssäkerhet pröva om någon i framtiden kan väntas följa
vissa regler. Vid tillståndsgivningen kan naturligtvis endast historiska fakta
användas. Om någon har brutit mot lagen förutsätter vi att straff har utmätts
för brottet i fråga, inte att brottet bestraffas ånyo i samband med tillståndsprövning
för trafiktillstånd. Folkpartiet som arbetar för att avskaffa denna
typ av vandelsprövning även inom andra näringar avstyrker därför förslaget
om att utvidga prövningen inom yrkestrafikområdet.

Vidare vill regeringen att styrelseledamöter och styrelsesuppleanter också
prövas med hänsyn till personlig lämplighet. Även detta ser vi som en
oacceptabel inskränkning i individens möjligheter att driva trafikrörelse.
Folkpartiet anser att den enda motiverade kontrollen i samband med
tillståndsgivning omfattar kompetens och säkerhet på trafikområdet hos den
sökande. Alla andra kontroller av den sökandes lämplighet utifrån en rad i
sammanhanget främmande aspekter är helt irrelevanta.

I konsekvens med detta anser vi att bedömning av återkallelse av tillstånd Mot. 1987/88

bör ske enligt samma regler som gäller för tillståndsgivning, dvs. den skall T100

endast baseras på kontroll av kompetens och säkerhet på trafikområdet.

Därmed avstyrker vi också regeringens förslag att missförhållanden i ”annan
näringsverksamhet” skall kunna utgöra grund för indragning av trafiktillståndet.

Linjetrafiken kännetecknas i många delar av Sverige av faktiska om än inte
alltid formella monopol. Vi anser att konkurrens är att föredra på detta
område som på alla andra. I vår motion med anledning av prop. 1987/88:50
Transportpolitiken på 1990-talet, utvecklar vi vår syn på avreglering av hela
trafiksektorn. Bl. a. vill vi eliminera konkurrensskyddet för linjetrafik och
persontrafik på järnväg och föreslår i stället att länstrafikbolagen skall ges
rollen som uppköpare av trafiktjänster. På så sätt får de ingen egen
monopolverksamhet att skydda och har heller inget intresse av att frysa
nuvarande strukturer på buss- och järnvägstrafikens område.

Med den uppluckring av regelverket som nu är föreslagen kan en
effektivare transporttjänstsektor utvecklas. Tyvärr finns det formuleringar i
den föreslagna lagtexten som direkt motverkar detta. Tillstånd till linjetrafik
skall få ges ”endast om den avsedda trafiken inte kan antas bli till skada för
redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som drivs enligt lagen (1985:449)
om rätt att driva viss linjetrafik”. Detta går stick i stäv mot principen om fri
konkurrens. Naturligtvis kan företrädare för järnvägen och de redan
etablerade bussbolagen alltid hävda att nytillskott är ”till skada”. Att göra
bedömningen på basis av ”om sökanden gör sannolkt att en avsevärt bättre
trafikförsörjning därigenom skulle uppnås” framstår som lika vanskligt. Det
är ett välkänt faktum att redan etablerade monopol eller oligopol har allt att
tjäna på fortsatt reglering och bristande konkurrens, medan konsumenterna
bäst tillgodoses under konkurrens och mångfald.

Även formuleringen i 9 § om möjligheten att förena tillståndet med vissa
villkor är alltför vagt och dess tillämpning därmed omöjlig att förutsäga. Det
framgår av lagrådsremissen i propositionen att även lagrådet varit av denna
uppfattning. Föredragande statsrådet hävdar att lagrådets kritik blivit
tillgodosedd genom att villkoren uttryckligen anges. Emellertid avslutas
paragrafen lika generellt och vagt med att ”trafiktillstånd får (. . .) förenas
med villkor, om det finns särskilda skäl.” Vi delar inte statsrådets bedömning
att lagrådets kritik är tillgodosedd.

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta ny lagtext till §§6-9 och § 15 i
enlighet med det anförda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del
beslutar att endast kontroll av kompetens och säkerhet på trafikområdet
skall utgöra grund vid prövning av ansökan om trafiktillstånd,

2. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del
beslutar att endast den person som tillståndet avser skall kontrolleras,

3. att riksdagen med avslag på regeringens proposition i denna del Mot. 1987/88

beslutar att återkallelse av trafiktillstånd skall ske på samma basis som T100

vid tilldelning och alltså inte skall omfatta förhållanden i ”annan
rörelse”,

4. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
prövning för tillstånd för linjetrafik endast skall grundas på kompetens
och säkerhet på trafikområdet och inte omfatta bedömningar av
eventuell skada för redan etablerad trafik eller vara förknippad med
andra villkor.

Stockholm den 5 februari 1988

Olle Grahn (fp)

Hugo Bergdahl (fp)
Margareta Fogelberg (fp)

Ingrid Hasselström-Nyvall (fp)