Motion till riksdagen
1987/88:Sol2

av Karin Israelsson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:147 om tvångsvård Mot.

av vuxna missbrukare, m. m. 1987/88

Sol2-15

Avgörande för arbetet mot drogmissbruk är intensiteten och konsekvensen i
alkohol- och narkotikapolitiken över huvud taget. De förebyggande insatserna
bestämmer vilket behov och vilken omfattning som finns för vårdinsatserna.

Av samhället initierad kampanjverksamhet är effektiv, särskilt när den
följs upp med ett beslutsamt agerande i övrigt. Enligt vår mening har
insatserna under senare år varit alltför passiva. Det har kommit att innebära
att de drogfria alternativen för ungdomar inte längre framstår som så
attraktiva som de borde.

Samhället måste intensifiera sina ansträngningar för att komma till rätta
med knarkspridande miljöer. Det gäller inte minst i anslutning till ungdomsmiljöer
som t. ex. diskotek, men också i anslutning till skolor m.m.

Enligt vår mening har polisens prioriteringar en avgörande betydelse.
Bl. a. har avsaknaden av konsekvent bekämpning av gatulangningen kommit
att skapa ”goda” möjligheter att rekrytera nya missbrukare. Det är angeläget
att bekämpningen av gatulangningen åter intensifieras.

Vården av missbrukare

Diskussionen om vård och vårdideologi när det gäller vården av missbrukare
har präglats av starkt motstående synsätt. Från en dominerande syn präglad
av frihet och frivillighet har erfarenheten visat att vården måste ha en fast och
beslutsam attityd som utgångspunkt.

När den centerpartistiske socialministern Rune Gustavsson gav nya
direktiv om utredning av tvångsinslag i vården väckte detta omfattande
rabalder. Som framhålls i proposition 1987/88:147 fanns motsvarande
spänningar bakom kompromissen i 1981 års beslut. Också då drev centerpartiet
på för en fastare hållning. För att vinna tillräcklig tid att motivera den
enskilde för vård önskade vi redan då att det fanns möjlighet att tillgripa
tvångsmässiga insatser upp till 6 månader.

Enligt vår mening är det tillfredsställande att insikten om de vårdmässiga
förutsättningarna nu nått så långt att regeringen i propositionen redovisar en
fastare attityd som grund för missbrukarvården. Vi ser detta som en viktig
framgång för vårt socialpolitiska arbete.

1 Riksdagen 1987/88.3sami. Nr Sol2-15

Vårdens uppbyggnad Mot. 1987/88

So 12

Tvånget i vården är inget självändamål. Det avgörande är att förmå individen
att själv vilja avstå från missbruk. När motivationer finns måste också bra
vårdalternativ stå till förfogande. Inte minst för de unga missbrukarna och för
dem som ännu inte sjunkit djupt in i sitt missbruk är detta avgörande. Också
för denna grupp är det viktigt att LVM-vård nu kan komma att tillgripas.

I den mån uppfattningen om omfattande missbruk som förutsättning för
vård, gripit omkring sig, är det nödvändigt att klargöra att samhället alltid har
skyldighet att gripa in. Enligt vår mening kan rekvisitet trängande behov med
fördel utmönstras ur lagen då denna innebär att man kan gripa in tidigare än
vad som nu sker.

Vårdens syfte är fullständig rehabilitering. Största möjligheten till framgång
finns om vård och rehabilitering kan ske så tidigt som möjligt. Detta är
också propositionens intention. Ett tidigt och resolut ingripande i en
missbrukarkarriär gör det möjligt att följa upp tvångsvården på ett bra sätt.

Enligt vår mening är det avgörande för det långsiktiga resultatet att vården
följs upp. Alltför många återfall har sin grund i brister härvidlag. Det gäller
då inte bara att tillgodose behovet av utbildning och arbete. Det gäller att se
till hela livssituationen och livsmönstret. Detta bör understrykas med ökad
tydlighet, vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.

LVM-HSL

Propositionen framhåller angelägenheten av att LVM-vård i ökande utsträckning
bör inledas med sjukhusvård. Men man klarar inte ut hur detta
övertygande skall ske. Det är bra att överläkaren får bemyndigande att
hindra avvikelse, men detta räcker sannolikt inte. Ytterligare insatser bör
övervägas för att klara ut den grundläggande frihet som finns i E1SL (hälsooch
sjukvårdslagen) och den ofrihet som finns i LVM. Sådana överväganden
kan gälla själva organisationen av sjukvården men också möjligheten att
inrätta särskilda sjukvårdsplatser på LVM-hem.

Frivilliginsatser

När det gäller att bygga upp tillräcklig vårdkapacitet utgör de stora
kostnaderna per vårdplats ett svårt hinder. Missbrukarvården tvingas
konkurrera med andra angelägna ändamål. Det är därför avgörande att man
utnyttjar de alternativ som står till buds. Samtidigt utgör mångfald i
vårdalternativen en tillgång när det i det individuella fallet gäller att finna den
bästa lösningen. I sammanhanget bör dock understrykas att när samhället
finner skäl tillgripa tvång är det fel att helt överlåta till enskilda att verkställa
detta.

Vad ovan anförts beträffande frivilliginsatser och enskilda alternativ bör
ges regeringen till känna.

2

Skydd för närstående och närboende

I propositionen accepteras att LVM:s tvångsregler kan tillgripas för att
skydda närstående. När brottsbalkens regler är tillämpliga är skada ofta
redan skedd. Enligt vår mening kan i undantagsfall samma skäl åberopas för
närboende till missbrukare. Ett allmänt kraftfullt eller kraftigt störande
beteeende kan inte alltid preciseras så att det blir möjligt med polisiärt
ingripande. 4 § i förslaget till LVM bör därför kompletteras så att skyddet
också inbegriper närboende.

Socialnämnd - länsrätt

Propositionen föreslår att länsstyrelserna även i fortsättningen skall ha
ansvaret för utredning och ansökan om vård enligt lagen. Socialnämnden
skall dock anlitas för själva utredningsarbetet.

Vi anser att propositionens förslag i denna del bör avvisas och förordar att
socialnämnden får det fulla ansvaret för utredning och ansökan om vård till
länsrätten.

Det innebär ett byråkratiskt och ineffektivt dubbelarbete med dagens
system och det föreslagna systemet för ansökan om vård. I vissa fall tar inte
länsstyrelsen upp den anmälan som socialnämnden eller andra gör, och det
innebär att prövningen inte sker i länsrätten.

Vi anser att socialnämnden får denna befogenhet till utredning i likhet med
handläggningen av LVU-ärenden, att initiera, utreda och ansöka om
LVM-vård direkt till länsrätten.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande förebyggande insatser på
missbruksområdet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppföljningen av vårdinsatserna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om insatser för att samordna vård enligt HSL och
LVM,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande betydelsen av frivilliginsatser och
enskilda vårdhem i missbrukarvården,

5. att riksdagen beslutar att LVM:s tvångsregler skall kunna
användas också till skydd för närboende enligt det anförda,

Mot. 1987/88
Sol2

3

6. att riksdagen, med avslag på propositionen i motsvarande del, Mot. 1987/88
beslutar att socialnämnden initierar, utreder och ansöker om LVM- Sol2
vård direkt till länsrätten.

Stockholm den 20 april 1988

Karin Israelsson (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Stina Gustavsson (c)

Rune Backlund (c)
Kersti Johansson (c)
Gunhild Bolander (c)

4