Motion till riksdagen

1987/88:Sk52 ^

av Agne Hansson m. fl. (c)

med anledning av prop. 1987/88:164 om vissa frågor Mot.

inför allmän fastighetstaxering år 1990 1987/88

Sk52 54

I denna motion föreslår vi att man vid taxeringen skall beakta situationer där
attraktiva lägen för fritidsboende driver upp taxeringsvärdesnivån för
permanentboende. Vi föreslår vidare att privaträttsliga förpliktelser skall
beaktas beträffande vissa arrendeavtal, att indelningen i taxeringsenheter för
småhus ändras så att i bebyggd småhusenhet inte får ingå obebyggd mark och
att radonförekomst skall beaktas vid värdering av småhus.

Vi föreslår också att regeringen återkommer till riksdagen med förslag som
innebär justeringar av procentsatserna så att inte de nya taxeringsvärdena
slår igenom i form av skärpta skatter för småhusägarna.

Utgångspunkter

Utgångspunkten för allt taxeringsarbete måste vara att finna en så rättvisande
och enkel taxering som möjligt. Taxeringssystemet måste också utformas
på ett sådant sätt att inte en automatisk skärpning av skattetrycket åstadkoms
eller att kraftiga tröskeleffekter fås i fråga om skatter och avgifter för
fastighetsägarna.

De förslag som lämnas i propositionen anknyter till den taxeringsomgång
av småhusen som nu närmast står i tur. Den tidigare småhustaxeringen 1981
var behäftad med brister i regler och detaljutformning. Mot bakgrund av den
kritik som småhustaxeringen 1981 utsattes för har en översyn av reglerna
skett. Propositionens förslag bygger på de synpunkter som denna översynskommitté
har lämnat. På vissa punkter avviker propositionens förslag från
kommitténs överväganden.

Mot bakgrund av vad vi tidigare sagt om enkelhet och rättvisa uppfyller
inte propositionens förslag i alla delar dessa krav.

Permanenta fastigheter i attraktiva fritidsboendeområden

Propositionen ändrar inte den grundläggande värderingsprincipen, vilket
innebär att taxeringarna även fortsättningsvis skall ske med utgångspunkt
från marknadspriset i aktuellt område.

Vi delar i sak denna utgångspunkt. Men en taxering efter marknadspriset
måste för att bli rättvis och effektiv vara känslig för de speciella följder som
ett sådant system kan få för vissa fastighetsägare i speciella områden. Ett 1

1 Riksdagen 1987188. 8 sami. NrSk52—54

sådant exempel utgör permanentboende i områden som är attraktiva för Mot. 1987/88
fritidsboende. Sk52

I områden med attraktiva lägen för fritidsboende drivs priserna upp, och
den allmänna taxeringsvärdenivån blir hög. Det gör att permanentboende
och de som vill förvärva för permanentboende missgynnas på ett sätt som inte
motsvaras av adekvata faktorer för permanentboende i övrigt. Det högre
priset som en permanentboende kan få ut vid en försäljning i dessa områden
regleras genom reavinstskattereglerna. Däremot kvarstår nackdelar när den
yngre generationen som valt att stanna kvar i bygden vid bostadsanskaffning
tvingas att konkurrera med penningstarka fritidshusköpare om fastigheterna.

Problemet med den högre taxeringsvärdenivån drabbar särskilt skärgårdsområden
där det är svårt att behålla åretruntboende. Därmed motverkas
samhällets mål att behålla en levande skärgård. Inte minst påtagligt är detta
längs Kalmar läns kust, i Tjust och Sankt Annas skärgårdar samt i vissa
skärgårdssamhällen på västkusten, men problemet finns även på andra håll i
landet. Vi menar därför att propositionen borde ha lämnat förslag om hur
problemet höga fastighetspriser i attraktiva fritidsboendeområden skall
lösas.

Vi föreslår att ett särskilt lägesavdrag införes som kompensation till
permanentboende i de här aktuella områdena. Detta förslag kan självfallet
även kombineras med andra åtgärder inom skattelagstiftningen.

Privaträttsliga förpliktelser

Inte heller innehåller propositionen något förslag om att privaträttsliga
förpliktelser skall beaktas vid värderingen av t. ex. arrendetomter som
upplåts på oförmånliga kontraktsvillkor.

Kammarrätten i Göteborg framhåller i sitt remissvar att det är angeläget
att denna fråga beaktas och hänvisar till kritiken från taxeringsområden 1981
där utfallen många gånger var orimliga och direkt stötande.

Vi anser att svårigheterna att beakta privaträttsliga förpliktelser vid
värdering är starkt överdrivna. Vi föreslår därför att regeringen beaktar detta
i utformningen av de nya taxeringsreglerna.

Indelningen i taxeringsenheter

Småhustaxeringskommittén har tagit upp problemet med taxering av exploateringsmark
som är avsedd för småhus. Enligt riksdagens beslut skall sådan
mark värderas först år 1990. Kommittén föreslog att i bebyggd småhusenhet
inte får ingå obebyggd mark. Propositionens förslag innebär att indelningen i
taxeringsenheter för småhus skall kvarstå oförändrad.

Även om jämförelsen med åtgärder att undanta exploateringsmarken från
att ingå i bebyggda taxeringsenheter inte är helt adekat anser vi att
kommitténs förslag är bärande. Det nuvarande systemet, om det kvarstår,
innebär som kommittén framhåller en icke önskvärd effekt vid schablonbeskattningen.
Vi förordar därför att kommitténs förslag genomförs på denna
punkt.

Radonhusen

Enligt propositionens förslag skall byggnadsfel och liknande typer av säregna
förhållanden liksom tidigare beaktas vid värderingen genom att riktvärdet
justeras. Emellertid undantas radonhusen i detta sammanhang. Enligt vår
mening är det ologiskt.

Det är obestridligt att värdet på ett hus minskar om klart dokumenterad
radonförekomst föreligger. På samma sätt som en schablonmässig justering
av värdena görs för hus som är fukt- och mögelskadade bör samma metod
tillämpas för de dokumenterade radonhusen. I de fall utredning inte
föreligger om kostnaderna för att reducera radondotterhalten i ett radonhus
föreslår vi att ett schablonavdrag enligt motsvarande praxis skall medges.

Skattekonsekvenser

Vid riksdagsbehandlingen av föregående års kompletteringsproposition
(prop. 1986/87:150 bil. 7) behandlades också justeringar i fastighetsskatteskalorna
så att inte de nya taxeringsvärdena för hyreshus fick slå igenom som
en skattehöjning. I samband därmed föreslog regeringen att skatteunderlaget
för småhus som taxeras 1990 skulle höjas från en tredjedel till hälften.

På förslag från bl. a. centern avvisade emellertid riksdagen regeringens
förslag till fastighetsskatteskärpning för småhus såväl som för hyreshus.

Bostadsutskottet anförde i samband därmed i yttrande till skatteutskottet
att fastighetsskatten bör ges en sådan utformning att en oförändrad skatt i
princip blir resultatet även vid en höjning av taxeringsvärdena.

Denna princip måste enligt vår uppfattning vara vägledande även vid 1990
års allmänna fastighetstaxering för småhus. Regeringen bör därför i god tid
före det att de nya taxeringsvärdena får genomslag återkomma till riksdagen
med förslag om justeringar av skatteunderlaget avseende förmögenhets- och
fastighetsskatt samt procentsatserna för schablonintäkter av småhus så att
inte taxeringsreformen får genomslag i form av höjt skattetryck för småhusägarna.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförs hemställs

1. att riksdagen beslutar att ett särskilt lägesavdrag införs som
kompensation till permanentboende i områden som är särskilt attraktiva
för fritidsboende,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att privaträttsliga förpliktelser skall beaktas vid
fastighetstaxeringen beträffande vissa arrendeavtal,

3. att riksdagen beslutar ändra reglerna för indelning i taxeringsenheter
för småhus så att i bebyggd småhusenhet inte får ingå
obebyggd mark,

4. att riksdagen beslutar att nuvarande praxis för schablonavdrag
vid värdering av hus med dokumenterad radonförekomst behålls
oförändrad, 3

Mot. 1987/88
Sk52

1* Riksdagen 1987/88.3 sami. NrSk52-54

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag så att inte 1990 års Mot. 1987/88
allmänna fastighetstaxering slår igenom i form av skatteskärpningar Sk52
för småhusägarna.

Stockholm den 21 april 1988

Agne Hansson (c)

Birgitta Hambraeus (c)
Eva Rydén (c)

Ivar Franzén (c)

Elving Andersson (c)

Rune Thorén (c)

Gösta Andersson (c)

Anna Wohlin-Andersson (c)

4