Motion till riksdagen
1987/88 :Sf50

av Margit Gennser och Alf Wennerfors (m)

med anledning av prop. 1987/88:171 om
reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m. m.

Bakgrund

Efter betydande politiska och fackliga strider infördes ATP-systemet genom
riksdagsbeslut 1959 med en rösts övervikt. Systemet började att gälla
1960. Tre år senare började de första ATP-pensionerna att utbetalas.

Den kanske viktigaste hörnstenen i det svenska välfärdssystemet har varit
ATP-systemet. Ändå visar redan nu erfarenheterna av systemet betydande
svagheter. Dessa kommer med all sannolikhet att öka framöver.

ATP är uppbyggt som ett fördelningssystem, dvs. de avgifter som inlöper
under ett år skall finansiera samma års pensioner. Konstruktionen gynnade
således de första generationerna ATP-pensionärer, eftersom de aldrig hade
möjlighet att erlägga ”premier” motsvarande systemets minimitid på 30
intjänandeår.

Systemets AP-fonder hade enbart som syfte att ersätta den minskning av
hushållssparande! genom ett kollektivt sparande som man förutsåg att införandet
av ATP skulle medföra. Hushållens eget sparande minskade också
kraftigt efter ATP-systemets introduktion. Hushållens sparkvot sjönk mellan
1964 och 1972 från ca 8 procentenheter till 2. På 80-talet har sparkvoten
fallit ytterligare och är för närvarande negativ. I klartext innebär detta att
hushållen har trott och inrättat sig efter det på politiskt väg beslutade ATPsystemet.
Människorna har utgått från ATP-avgifterna utgjorde motsvarigheten
till försäkringspremier i privata system och att intjänad och betald
pensionsrätt är oantastbar.

Rättssäkerheten inom ett allmänt pensionssystem

ATP-systemet är ett renodlat fördelningssystem mellan generationer. Alternativet
till ett fördelningssystem är ett premiereservsystem, där pensionerna
betalas ut av hopsparade medel samt avkastningen på inbetalade
pensionspremier. Pensionsreservens avkastning ger upphov till återbäring,
som har till syfte att säkra pensionernas realvärden.

I SOU 1955:32 (den s. k. Åkessonska utredningen) behandlades olika
aspekter vad gäller rättssäkerheten inom en allmän pensionsförsäkring
samt motsvarande säkerhet för ett premiereservsystem.

Remisskritiken mot de på sin tid lagda principförslagen om allmän pensionsförsäkring
följde två linjer: dels åberopades valet av försäkringstek

niskt system — fördelningssystemet i stället för pensionsreservsystemet —,
dels framhölls möjligheten för statsmakterna att besluta om ändringar av
pensionsbestämmelserna. Mot detta genmälde den Åkessonska utredningen
följande:

— Den fasthet som genom tradition och lagstiftning numera tillförts premiereservsystemet
har medfört att den formella säkerheten anses tryggad i
fråga om försäkringar där detta system kommer till användning. Fördelningssystemet
däremot har vad tillämpningen beträffar icke någon jämförlig
tradition att uppvisa och några regler av teknisk art för tryggandet av de
försäkrades rätt har icke tidigare utformats i fråga om detta system.

Det bör i detta sammanhang observeras att den utformning som det föreslagna
systemet erhållit erbjuder en parallell av intresse till premiereservsystemet
i fråga om den försäkrades rättssäkerhet. Beträffande premiereservsystemet
knyter sig den försäkrades rätt till storleken av den för eller av
honom uppbyggda fonden. I denna fond har han dessutom enligt gällande
lag panträtt. En direkt motsvarighet till denna fond utgör inom det föreslagna
fördelningssystemet det antal pensionspoäng han har förvärvat och som
vid varje tidpunkt finnes tillgodoskrivet honom. Det är dessa poäng som
bestämmer omfattningen av hans pensionsrätt. Enligt utredningens förslag
är detta poängkapital att betrakta såsom den försäkrades egendom, som
icke rättsligen skall kunna fråntas honom. På så sätt kommer oantastbarhetsprincipen
till uttryck inom försäkringens ram.

Självfallet finnes intet hinder för statsmakterna att besluta ändring av de
lagbestämmelser som reglerar detta område. Lika klart bör emellertid vara,
att den försäkrade icke skall kunna fråntagas en rätt som han enligt äldre
lag förvärvat. Av betydelse är att medborgarna bibringas insikt om vikten
av att avtal skall hållas vare sig det gäller pensionsförsäkringsavtal av traditionell
typ uppbyggda på premiereservens grund eller — sådana fall som
här — anordningar av det slag en pensionering på fördelningsgrund innebär.

Vad här anförts avser givetvis uteslutande den formella rättssäkerheten.
Att en formell rätt tryggats utgör icke någon absolut garanti för en reell
rättssäkerhet. Om ett försäkringsbolag av en eller annan anledning skulle gå
förlustig en större eller mindre del av de värden som svarar mot premiereserven
eller bolagets förpliktelser till de försäkrade, kan bolaget bli helt eller
delvis urståndsatt att fullgöra sina förpliktelser. Om landet skulle komma i
en sådan ekonomisk situation att det tvingas att såväl inställa utbetalningarna
av löpande pensioner som beröva de aktiva den rätt dessa uppbyggt i sitt
poängkapital, gagnar den formella rätten föga. Men möjligheten av att
sådana katastrofsituationer kan inträffa får givetvis inte åberopas såsom
skäl mot att kring det försäkringssystem man väljer bygga upp bästa tänkbara
garantier för rättssäkerheten.

Har då utredningen Efterlevandepension (SOU 1987:55) samt propositionen
1987/88:171 beaktat dessa mycket klara uttalanden i de utredningar
som föregick beslutet om ATP?

Frågan berörs inte alls. Samtidigt har remisstiden över betänkandet Efterlevandepension
varit oacceptabelt kort.

SACO/SR säger i sitt yttrande:

— Hela uppläggningen ställer remissinstanserna inför ett dilemma. När
samtliga riksdagspartier enats om att livsvariga änkepensioner inte bör fö

Mot. 1987/88

Sf50

6

rekomma i det allmänna pensionssystemet är det lätt att acceptera faktum Mot. 1987/88

som en så djupt demokratisk vilja att diskussion är överflödig. Sf50

Ovanstående förhållanden skulle kunna motivera en attityd från SACO/

SR och andra organisationer där man accepterar viljan att ta bort änkepensionen
som ett oåterkalleligt faktum för att i stället koncentrera intresset på
formerna för avveckling. SACO/SRs representanter i beredningen har i ett
särskilt yttrande utvecklat ett antal synpunkter på hur en sådan avveckling
skulle kunna gå till i moraliskt acceptabla former och jag vill tillägga i
former som tillfredsställer elementära rättssäkerhetskrav.

Om man bestämmer sig för en avveckling av efterlevandepensioneringen
(mer om detta längre fram) får ingen enskild försäkringstagare (utom i force
majeure-situationer) utsättas för en kapitalförlust.

Individen skall således inte erhålla sämre förmåner än han kan sägas ha
tjänat in genom de regler och förväntningar som ligger till grund för det
nuvarande systemet. Det framgår av de utfästelser som föregick beslutet om
ATP-systemets införande.

Detta innebär således att beviljade pensioner måste utgå livsvarigt och
inte bara under de år änkan förväntas ha egen arbetsinkomst. Logiken i att,
som de föreslagna övergångsreglerna är konstruerade, ta bort efterlevandeskyddet
den dag änkan på grund av pensioneringen också måste sänka sin
egeninkomst är ur behovssynpunkt obegriplig. Samtidigt motiveras förslaget
just med hjälp av — för ATP-systemet främmande — behovssynpunkter.
Att över huvud taget åberopa behovssynpunkter är ett brott mot hela
ATP-systemet, som uttryckligen bygger på en princip om inkomststandardskydd.

Att på detta sätt bryta mot ATP-systemets grundläggande princip innebär
att hela fastheten och rättssäkerheten i systemet vacklar, vilket klart
framgår vid studier av citaten från Åkessonska utredningen ovan. Om förslagen
i proposition 1987/88:171 godkänns av riksdagen har också rättsskyddet
för alla framtida pensionsrättigheter i systemet fallit.

Jag förmodar att detta inte har varit avsikten med propositionen. Vore
syftet detta skulle det vara en djupt omoralisk ståndpunkt att inte deklarera
denna avsikt.

Övergångsreglerna t ex för änkor 45 — 59 år kan således inte accepteras
om det skydd som ATP-systemet gavs vid sin tillblivelse skall finnas kvar.

Då måste åtminstone något av följande alternativ väljas:

1. Änkan efter en man som efter det nya systemets införande har 30 ATPår
skall erhålla en livsvarig änkepension enligt nuvarande regler.

2. Vill man välja en något mindre generös metod kan man för personer
som 1990 fortfarande har ett stort antal intjänandeår införa ett högre delningstal.

Propositionens förslag om övergångsregler äventyrar på ett ibland helt
slumpmässigt sätt många generationers intjänade pensionsrättigheter. Att
samtidigt tillföra systemet nya åtaganden i form av änklingspensioner visar
på bristande förståelse för vad rättssäkerheten kräver.

Mycket talar för att ATP-systemet byggde på alltför optimistiska antaganden
vid sin tillblivelse. Politikerna har då ett grundläggande ansvar att
erkänna detta. Därefter måste de välja en strategi som bygger på tydligt
uttalade intentioner att underlätta den individuella anpassningen till de
ändrade förhållandena. Strategin måste vara långsiktig, eftersom åtagandena
i ATP-systemet är långsiktiga. Ändringarna får inte som hitintills bygga
på en uppsättning ad hoc-åtgärder som drabbar slumpvis, orättvist och som
i vissa fall gör det omöjligt för hushållen att anpassa sig till ändrade förhållanden.
(Mer om detta längre fram.) 7

Motiven för att avskaffa änkepensioneringen Mot. 1987/88

Sf50

I den utredning, SOU 1987:55, som legat till grund för proposition 1987/

88:171 med förslag om avskaffande av änkepensioneringen återfinns motiven
för ett sådant beslut.

I utredningen tecknas en bild av i stort sett uppnådd jämställdhet mellan
kvinnor och män vad gäller både förvärvsintensitet och inkomstnivå. Verkligheten
ser inte ut på det sätt som utredningen och propositionen utgår
ifrån. Lagförslaget bygger på en idealiserad bild av verkligheten.

Årets avtalsförhandlingar visar vilka utomordentliga svårigheter som
finns när det gäller att öka kvinnolönerna. De ökade ob-tilläggen inom
SKAF:s avtalsområde riktade till vårdsektorn utgjorde en i och för sig beskedlig
kvinnosatsning. Denna utlöste direkt betydande missnöje och vilda
strejker inom en typisk manlig yrkesgrupp inom samma huvudorganisation.
Till detta kommer att kvinnorna i högre utsträckning än männen arbetar
deltid.

I utredningen redovisas inte heller på ett rättvisande sätt att de flesta
kvinnor som blir änkor, blir det i så hög ålder att de redan är eller snart
kommer att bli ålderspensionärer. Jag instämmer således i den sakkunnige,
avdelningschefen vid RFV, Tor Eriksens påpekande i hans särskilda yttrande
SOU 1987:55 s. 393, där han skriver:

— I betänkandet borde mycket klarare ha redovisats olika behovssituationer
som uppstår till följd av dödsfall, vare sig det är mannen eller kvinnan
som avlider, och kvantifiera dessa, dvs. barnens behov, det lilla antalet
unga änkors behov och det stora antalet äldre änkors behov borde ha analyserats.

I tabell 1 återfinns uppgifter om beviljade ålderspensioner vid 65 års ålder
uttryckta i basbelopp. Uppgifterna avser pensioner beviljade under respektive
år. Uppgifterna visar klart skillnaden i pensionspoäng mellan män och
kvinnor.

Tabell 1

Nybeviljade ålderspensioner vid 65 års ålder uttryckta i basbelopp.
Uppgifterna avser pensioner beviljade under respektive år.

År	Män			Kvinnor
Medel poäng	Medel antal poängår	Utgående pension	Medel poäng	Medel antal poängår	Utgående pension
1981	3,96	20,58	2,2525	1,95	15,60	0,9487
1982	4,13	21,56	2,3507	2,07	16,39	1,0098
1983	4,28	22,47	2,4289	2,18	17,19	1,0688
1984	4,32	23,41	2,4530	2,21	17,81	1,0790
1985	4,37	24,37	2,4773	2,23	18,55	1,0873
1986	4,41	25,30	2,4975	2,30	19,31	1,1212

Vad gäller påstådda orättvisor om att ATP-systemet innehåller änkepension
men inte änklingspension bör följande beaktas:

ATP-avgifterna bygger på betydande schabloniseringar. Enkelheten har
fått företräde framför ett korrektare avgiftsuttag. 30- och 15-årsreglerna,
men också lika avgiftsuttag av män och kvinnor, motiverades av enkelhets

aspekten. Skulle avgiftsuttaget vila på en absolut jämlik behandling av män Mot. 1987/88

och kvinnor skulle kvinnorna på grund av sin högre medellivslängd få Sf50

betala mer. För männen tillkommer emellertid en särskild förmån, änkepensionen.

Hur kvinnors längre livslängd borde påverka avgiftsuttaget kan räknas ut
med hjälp av de dödlighetstabeller som används vid pensionsreservberäkningar
enligt 3 § tryggandelagen. Se tabell 2.

Tabell 2

Ålder	Män för 1 kronas ålders- och förtidspension och 40 öres änkepension	Kvinnor för 1 kronas ålders- och förtidspension	Högre avgiftsbehov för kvinnor för ålders- och sjukpension för båda könen i % av avgiften för män
25	4,949	5,36	36%
30	5,822	6,145	35%
35	6,706	7,021	33%
40	7,702	7,993	31 %
45	8,811	9,065	29%
50	10,028	10,245	27%
55	11,343	11,561	25%
60	12,786	13,125	23%

Värnet om familjen är i dagens Sverige helt klart en partiskiljande fråga.

Socialdemokraterna har i sin politik klart visat att de anser att familjen är en
”institution” som inte hör samman med dagens samhälle. Denna syn på
familjen förklarar regeringens brådska att avskaffa efterlevandeskyddet.

Från moderata och borgerliga utgångspunkter, eftersom vi uppfattar familjen
som den grundläggande byggstenen i samhällsbygget, är det däremot
inte acceptabelt att urholka hushållens efterlevandeskydd i ATP-systemet
utan garantier för att inte ytterligare kvinnofientliga förändringar skapas
samt att realistiska möjligheter öppnas för familjerna att bygga upp ett eget
och förhoppningsvis för politiker fredat efterlevandeskydd. Den typ av
förändringar i efterlevandeskyddet som föreslås i proposition 1987/88:171
måste föregås av sparstimulerande reformer av den art som föreslogs i den
moderata partimotionen 1987/88:Fi613.

Här föreslås att försäkringssparandet av både traditionellt och nytt slag
skall gynnas. Villkoren för kapitalförsäkringar måste förbättras genom
återgång till tidigare gynnsammare avdragsregler för livförsäkringspremier
vid beskattningen. Vidare måste rätten till avdrag för pensionspremier vid
beskattningen vidgas till minst två basbelopp.

De nu föreslagna reformerna skulle dessutom utgöra ett positivt inslag i
den ekonomiska politiken och ett verkningsfullt alternativ till ständiga
skattehöjningar. Människors sparande skulle stimuleras, vilket skulle bidra
till en förstärkning av vår yttre balans, investeringsverksamhet, tillväxt etc.

Medborgarna måste erhålla adekvata signaler om ATP-systemets bräcklighet,
och då kommer de att positivt uppfatta möjligheterna att själva sörja
för sin egen ålderdom och sina efterlevande. På detta sätt skulle de erhålla
en civilrättslig trygghet, inte en trygghet som ständigt urholkas av politisk

principlöshet. 9

Den make som har högst inkomst skall ha rätt att vid beskattningen göra
avdrag även för den andre makens pensionsförsäkring.

Det omställningsbidrag som skall ersätta änkepensionen för yngre kvinnor
medför ett beroende och en myndighetskontroll av kvinnors möjlighet
att kunna förvärvsarbeta som är främmande för ett efterlevandeskydd i den
allmänna tilläggsförsäkringen.

Behov av översyn av ATP-systemet

Både när det gäller en allmän försäkring av ATP-modell eller premiereservsystem
”betalas” pensionerna — dvs. de varor och tjänster som pensionärerna
köper — ur den löpande produktionen. Med andra ord förutsätter
båda systemen ekonomisk tillväxt.

Men det finns en betydande skillnad: I premiereservsystemet bestäms
pensionernas realskydd av fondmedlens avkastning, medan en allmän
tilläggspension av ATP-systemets modell utgår från historiska reallöner.

Detta innebär att premiereservsystemet är konstruerat så att systemet som
sådant lämnar adekvata signaler om de förväntningar som kan ställas på
dagens och framtidens pensioner, medan ett tilläggspensionssystem av fördelningsmodell
lämnar bristfällig och snedvriden information om systemets
robusthet och stabilitet. Samtidigt kan politikerna genom olika åtgärder
skapa förväntningar som inte kan hållas.

De prognosinstrument som riksförsäkringsverket byggt upp och som utgör
underlag för återkommande riksdagsbeslut om ATP-avgiftens storlek
ger på intet sätt en fullständig kunskap om framtida åtaganden. Inte heller
finns det rutiner hos försäkringsmyndigheterna som på ett acceptabelt sätt
ger den som intjänat pensionsrätt fortlöpande upplysningar om sin
pensionsrätt.

Bristande kunskaper av detta slag skapar rättsosäkerhet och lämnar stort
manöverutrymme för kortsiktiga politiska åtgärder av oftast mindre välunderbyggt
slag.

Ett fördelningssystem av ATP-typ kommer att utsättas för återkommande
cykliska störningar, som har sitt ursprung i två typer av förhållanden,
nämligen växlingen mellan stora och små generationer samt växling mellan
hög och låg ekonomisk tillväxt. Kontraktet mellan generationerna kan därför
komma att utsättas för stora påfrestningar.

Med ATP har den inkomstberoende pensionen utöver grundtryggheten
gjorts till ett offentligt monopol. Detta innebär att staten bundit alla yrkesverksamma
och deras familjer till ett enda system utan möjlighet att göra
egna individuella avväganden mellan ålders-, förtids- och folkpension etc.

Detta tvång kräver att riksdagen och regering ådagalägger utomordentligt
stor varsamhet. Ändringar som får retroaktiva verkningar bör inte tolereras
utom under exceptionella förhållanden. (Se tidigare citat från SOU
1955:32.) Om så sker kombineras det påtvingade systemets välfärdsförluster
med oacceptabla rättsförluster.

Till de redan berörda cykliska störningarna inom ATP-systemet beroende
på olika generationers storlek samt olika god ekonomisk tillväxt kommer
systemets knytning till historiska reallöner. Snabb prisutveckling järn- 10

Mot. 1987/88

Sf50

sides med långsam reallöneutveckling för den yrkesaktiva befolkningen har Mot. 1987/88

lett till beslut om partiella urholkningar av inflationsskyddet t. ex. hösten Sf50

1982. Till detta kommer oklara besked om varaktigheten av förändringen.

Oklarheter i utfästelser och brådstörtade dellösningar i ett så långsiktigt
åtagande som ett pensionssystem utgör, är oacceptabelt i en rättsstat.

ATP måste ge korrekta signaler om vad pensionssystemet innebär för
individen och de efterlevande. Fasta, långsiktiga spelregler är väsentliga
faktorer för att pensionssystemet skall upplevas som tryggt. Dessutom kommer
osäkerheten om spelreglerna på ett område, t. ex. pensionsområdet, att
skapa osäkerhet på en rad andra områden. Om politikerna när det gäller
långsiktiga åtaganden och fundamentala rättigheter som ägande- och avtalsrätt
tar för vana att med kortast möjliga varsel ändra tidigare fasta spelregler,
t. o. m. utan att iaktta normal god utredningspraxis och remisstid,
kommer rättsstaten att vittra sönder inifrån. Vilka effekter detta på sikt
kommer att få finns det många exempel på både i historien och i världen
runt oss.

Propositionen 1987/88:171 utgör en provkarta på den senare typen av
kortsiktig taktik i form av bristfälligt faktamaterial, partialanalys av
pensionssystemet samt kortast möjliga tid för remissbehandling och brådska
när det gäller att driva igenom beslutet i riksdagen. Vilka egendomliga
effekter en sådan handläggning kan ge upphov till belyses av generaldirektören
Schermans och ledamoten Inge Granquists reservation till riksförsäkringsverkets
yttrande över SOU 1987:55.

— I betänkandet understryker beredningen att det är nödvändigt att förse
omläggningen med långtgående och generösa övergångsregler. Beredningen
framhåller vidare att det inte kan komma ifråga att radikalt ändra förutsättningarna
för dem som inrättat sina liv efter en tidigare epoks livsmönster
och som förlitat sig på fortbeståndet av dagens änkepensionering och
planerat sin ekonomi under hänsynstagande härtill. Som ovan utvecklats
innebär emellertid den föreslagna övergångsregleringen i vissa fall mycket
stora effekter för den enskilde, i vart fall för de äldre av dem som inte
garanterats en ograverad rätt till änkepension enligt dagens regler. (Se tabell
3 på nästa sida.)

Ett förhållande som bör uppmärksammas när det gäller den föreslagna
utformningen av övergångsreglerna är att det under årtionden framöver
kommer att beviljas efterlevandepensioner med väsentligt olika belopp till
änkor som är i olika ålder, men där förhållandena i övrigt är identiska. Den
som exempelvis 15 år efter ikraftträdandet blir änka vid 75 års ålder beviljas
änkepension enligt dagens regler, medan den som blir änka samtidigt och
endast är något år yngre får väsentligt lägre ersättning. Att på detta sätt för
lång tid dela in de efterlevande i skilda grupper med till det materiella
innehållet mycket olika förmåner beroende av om dödsfallet inträffar före
eller efter ett bestämt datum eller om den efterlevande är född före eller
efter en viss dag kan framstå som både stötande och svårförklarligt.

De föreslagna övergångsreglerna kommer att skapa egendomliga förhållanden
— förhållanden som har ett visst drag av lotteri över sig — vilket
belyses av reservationen ovan.

Det bör dessutom erinras om att åldersgruppen 45 — 60 år innehåller 30talets
små generationer. Som väljargrupp har de en relativt svag ställning,

Tabell 3

Tabellen visar kostnaderna för att ersätta bortfallande efterlevandeskydd uttryckt i
antingen årlig premie eller engångspremie.

Tabellen är hämtad från riksförsäkringsverkets remissyttrande (reservationen).

	Medelinkomst Mannen Kvinnan	Bortfall	Årlig premie	Engångs premie
Kvinnan 45 år	49 000	49 000	- 5 880	1 360	18 440
Mannen 45 år	122 500	49 000	- 1 470	340	4610
	183 750	49 000	±0
	49 000	122 500	-5 880	1 360	18 440
	122 500	122 500	-23 520	5 450	73 750
	183 750	122 500	-19 845	4 600	62 230
	49 000	183 750	- 5 880	1 360	18 440
	122 500	183 750	-23 520	5 450	73 750
	183 750	183 750	-38 220	8 850	119 850
Kvinnan 55 år	49 000	49 000	-- 5 880	2 930	23 130
Mannen 55 år	122 500	49 000	- 1 470	730	5 780
	183 750	49 000	±0
	49 000	122 500	- 5 880	2 930	23 130
	122 500	122 500	-23 520	11 720	92 510
	183 750	122 500	-19 845	9 890	78 050
	49 000	183 750	- 5 880	2 930	23 130
	122 500	183 750	-23 520	11 720	92 510
	183 750	183 750	-38 220	19 040	150 320
Kvinnan 59 år	49 900	49 000	- 5 880	4 830	24 780
Mannen 59 år	122 500	49 000	-1 470	1 210	6 190
	183 750	49 000	±0
	49 000	122 500	- 5 880	4 830	24 780
	122 500	122 500	-23 520	19 330	99 100
	183 750	122 500	-19 845	16310	83 620
	49 000	183 750	- 5 880	4 830	24 780
	122 500	183 750	-23 520	19 330	99 100
	183 750	183 750	-38 220	31 420	161 040
Kvinnan 55 år	49 000	49 000	- 5 880	3 890	29 880
Mannen 60 år	122 500	49 000	- 1 470	970	7 470
	183 750	49 000	±0
	49 000	122 500	- 5 880	3 890	29 880
	122 500	122 500	-23 520	15 560	119510
	183 750	122 500	-19 845	13 130	100 840
	49 000	183 750	- 5 880	3 890	29 880
	122 500	183 750	-23 520	15 560	119510
	183 750	183 750	-38 220	25 280	194210

allra helst som effekterna av förändringarna först kommer till synes efter
något eller några decennier. 1 detta sammanhang bör dessutom erinras om
att engångsskatten på pensioner också genomsnittligen hårdast drabbade
denna grupp, som oftast började sina pensionsinbetalningar på 60-talet.

Här ser vi en fundamental skillnad mellan ett premiereservsystem och ett
allmänt tilläggspensionssystem. Vid ett försäkringsbolags obestånd fördelas
alla risker i proportion till borgenärernas fordringar. Vid ett politiskt
styrt allmänt tilläggspensionssystem frestas politikerna alltför ofta att göra
förändringarna med utgångspunkt från politikernas egna intressen av röstmaximering.

Skall emellertid tilltro skapas för en nödvändig förändring av vårt nu
snart 30 år gamla ATP-system måste politikerna minimera rättsförluster.

Målet måste vara att skapa tilltro till en långsiktig, väl genomtänkt och
rättvis omvandling av ATP-systemet till ett robustare och från politiska
beslut fristående och fredat pensionssystem. Den politiska marknaden —
som kännetecknas av kortsiktighet — är nämligen sällsynt olämplig för att
hantera på lång sikt uppbyggda pensionssystem.

Efterlevandeskyddet måste behandlas i ett sammanhang med hela ATPsystemet.
Om regeringen befarar att ATP-systemet kommer att bryta samman
in på 2000-talet bör detta deklareras klart. Propositionens förslag genom
borttagande av efterlevandeskyddet innebär i realiteten en kamouflerad
avgiftshöjning.

En förändring av ATP-systemet måste bygga på

1. att rättsförluster för intjänande rättigheter undviks

2. att medborgarna snarast ges möjligheter att bygga upp ett eget pensionsoch
efterlevandeskydd. Detta innebär att avdragsreglerna för försäkringspremier
för pensioner väsentligen måste förbättras, inte försämras;

3. att förmåner som inte motsvaras av de från början stipulerade intjänandereglerna
— sk fripassagerare motiverade av arbetsmarknadssynpunkter
— avförs från systemet och om så anses lämpligt betalas över
statsbudgeten

4. att överväga möjligheterna att återföra pensionsåldern till den i ATPsystemet
ursprungliga pensionsåldern 67 år allra helst som den genomsnittliga
livslängden ökar och arbetskraftsbristen kan förutsättas bli
svår på 90-talet

5. att framlägga förslag om lösningar som gör det möjligt att successivt
ersätta ATP-systemet med privata försäkringsalternativ.

Att steg för steg försämra olika utfästelser i systemet i form av efterlevandepensioner
eller vad gäller reglerna om antalet intjänandeår och regeln om
att pensionens storlek vilar på de 15 bästa intjänandeåren etc. skapar rättsosäkerhet.
Att ändra ATP-systemet från ett system som vilar på principen
inkomststandardskydd till ett behovsskydd får icke övervägas, när det gäller
intjänade förmåner.

Övriga synpunkter

Vissa kvinnogrupper — kvinnor i glesbygd men också kvinnor med män i
utlandstjänst — kan komma att träffas extra svårt av de förändringar som
föreslås i propositionen. Här måste generösa regler och generös praxis tilllämpas
vid beviljande av särskild efterlevandepension.

Bestämmelserna om delpension ligger utanför ATP-systemet och har
därför inte beaktats i ovanstående framställning. Det vore dock naturligt att
delpensionen utreddes i ett sammanhang med ATP-systemet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen bifaller propositionen med den ändringen att de
där föreslagna övergångsbestämmelserna för kvinnors efterlevande

Mot. 1987/88

Sf50

13

förmåner inom den allmänna försäkringen ersätts med en regel som Mot. 1987/88

innebär att mannens intjänade ATP-rätt läggs till grund för en för Sf50

kvinnor livsvarig, icke samordnad efterlevandepension i enlighet
med de principer som framlagts i motionen om att intjänade förmåner
alltid måste utgå samt avslår regeringens förslag om änklingspensioner
och övriga s. k. likställighetsreformer som tidigare inte funnits
med inom ATP-systemet,

2. att riksdagen begär att regeringen utfärdar direktiv till en ny
parlamentarisk utredning med uppgift att ge ett samlat, heltäckande
förslag till en revision av ATP-systemet i enlighet med de i motionen
anförda riktlinjerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i
avvaktan på en i enlighet med yrkande 2 föranledd proposition inga
övriga ändringar i den allmänna försäkringens pensionsförmåner
skall föreslås,

4. att, när utredningsförslag om revision av ATP-systemet föreligger,
detta ges en omfattande och noggrann remissbehandling,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i skattelagstiftningen
vad avser avdragsrätt för pensionsförsäkringar och/
eller pensionssparande i bank i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för
premier till kapitalförsäkringar på de sätt som föreslagits i motionen,

7. att riksdagen beslutar att särskild efterlevandepension för efterlevande
i glesbygd eller andra grupper med generella uppenbara försörjningssvårigheter
skall tillämpas generöst och kunna utgå livsvarigt,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ATPsystemet
alltfort skall vila på principen om inkomststandardskydd
samt att intjänade pensionspoäng vad gäller den vid tiden för intjänandet
gällande lagstiftningen inte får kränkas utom i fall som kan
jämställas med ett enskilt försäkringsbolags konkurs.

Stockholm den 29 april 1988

Margit Gennser (m) Alf Wennerfors (m)

14

Svenskt Tryck Slockholm 1988