Motion till riksdagen
1987/88:Sf43

av Nils Carlshamre m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:171 om
reformering av den allmänna försäkringens
efterlevandeförmåner m. m.

Det finns en allmän enighet om att reglerna för efterlevandepensioneringen
måste revideras. Förhållandena är i dag helt annorlunda än 1960, när ATP
infördes. Då hade endast 30 procent av kvinnorna så höga inkomster att de
kunde tjäna in ATP-poäng (motsvarar i dag inkomster över 26 000 kr).

Grundskyddet för pensionärer har förbättrats väsentligt, bl. a. genom
pensionstillskotten. Den ensamstående pensionären som helt saknar ATP
disponerar efter skatt och kommunalt bostadstillägg normalt över minst 90
procent av motsvarande pensionsförmåner för en industriarbetare som förvärvsarbetat
i hela sitt liv. Större är inte skillnaden.

Samtidigt står betydande yngre grupper helt utan efterlevandeskydd,
även när den andre partens frånfälle medför svårigheter att försörja sig. Det
kan inte anses rimligt att kvinnor alltid skall lyfta livsvariga änkepensioner
hur goda inkomster eller pensioner de än har själva medan män eller sambor
med barn aldrig kan få någon efterlevandepension för egen del hur stort
behovet än kan vara. Alla, gifta såväl som ogifta, kvinnor såväl som män,
betalar ju samma pensionsavgifter.

Kostnaderna för oförändrade regler skulle också stiga mycket kraftigt
inte på grund av utbetalningar till dem som verkligen behöver ett efterlevandeskydd
utan genom allt mer omfattande dubbla förmåner, något som
aldrig var tänkt när nuvarande regler utformades.

Ändras inte nuvarande regler skulle inte bara viktiga grupper alltjämt stå
utan efterlevandeskydd. Risken skulle också vara stor att den viktiga 15årsregeln
får stryka på foten eller att ännu större höjningar än eljest av ATPavgifterna
skulle tvingas fram. Båda sakerna skulle göra det svårare för
familjer att ägna tillräcklig tid åt barnen eller att välja den arbetsfördelning
som passar dem bäst.

Det nu framlagda förslaget innebär ofta betydande förbättringar för änkor,
änklingar och sambor med barn upp till 12 års ålder. Även barnpensionerna
förbättras och utsträcks till 20 års ålder när barnen fortfarande studerar.
Både änkor, änklingar och efterlevande sambor med barn kan få särskild
efterlevandepension om deras möjligheter att försörja sig genom
dödsfallet nedsätts med minst hälften.

Långtgående övergångsregler föreslås samtidigt i fråga om nuvarande
regler för änkepensionen.

Då regeringen i proposition 1983/84:73 föreslog mycket långtgående för- Mot. 1987/88

ändringar i efterlevandepensioneringen yrkade moderata samlingspartiet Sf43

avslag på propositionen. Den hårda och utbredda oppositionen mot förslaget
ledde den gången till att regeringen drog tillbaka propositionen.

Moderata samlingspartiet instämde i att reglerna för efterlevandepensioneringen
behövde ses över så att höga dubbelpensioner inte utgår och så att
ömsesidighet erhålles mellan kvinnor och män.

Samtidigt förde partiet fram tre viktiga skäl för att man trots detta måste
avslå propositionen.

1) De föreslagna övergångsbestämmelserna var helt otillräckliga. Vi
hävdade att alla som var i eller nära pensionsåldern måste få behålla försäkringsskyddet
enligt tidigare regler och att yngre grupper måste få tillräcklig
tid att bygga upp ett kompletterande efterlevandeskydd i den mån de ansåg
sig behöva ett sådant.

2) Vid reformens ikraftträdande ”intjänad” och registrerad pensionsrätt
måste få finnas kvar även för dem som föll under åldersgränsen för de mer
långtgående övergångsreglerna. Denna s. k. fribrevseffekt bedömdes som
mycket viktig dels för att ingen skulle behöva uppfatta reformen som en
personlig rättsförlust, dels för att göra det möjligt även för de något äldre att
bygga upp ett kompletterande försäkringsskydd till överkomlig kostnad.

3) Vi framhöll att barn inte bara behöver mat och kläder utan också vård
och omsorg, varför en efterlevande förälder måste garanteras möjlighet att
tillräckligt länge ägna tillräcklig tid åt barnen.

Dessa krav har sedan varje år upprepats i moderata partimotioner. De
har, som framgår av det följande, i stor utsträckning tillgodosetts i det nu
föreliggande förslaget.

Partistämmans beslut

Den moderata partistämman 1987 uttalade att en förändring av efterlevandepensioneringen
inom den allmänna försäkringen är nödvändig. Stämman
uppställde följande villkor för att ett förslag om nya regler skulle kunna
accepteras:

1. Barnens behov. Ett förslag till efterlevandepensionering måste ge efterlevande
kvinnor och män möjlighet att tillräckligt länge ägna tillräcklig tid
åt barnen.

Kravet sammanfaller med motsvarande förslag i partimotionerna. Det
tillmötesgås nu genom att inte bara änkor utan även änklingar och efterlevande
sambor med barn upp till 12 års ålder tillförsäkras rätt till full pension.
Propositionen 1983 begränsade den rätten till högst tre år. Även för
barn över 12 år blir förmånerna enligt förslaget bättre än i dag och kommer
att utgå under längre tid.

2. Försörjningssvårigheter. Efterlevande make/maka med svårighet att
försörja sig måste även i fortsättningen garanteras ett fullgott efterlevandeskydd.

För dessa fall föreslås nu särskild efterlevandepension, som skall omfatta
både änklingar och änkor, liksom sambor med gemensamma barn. Till

skillnad från propositionen 1983 föreslås också rätt till extra avdrag vid 8

beskattningen och rätt till kommunalt bostadstillägg, så att det skall bli Mot. 1987/88
möjligt att leva på pensionen. Sf43

3. Generösa övergångsregler måste garanteras. Det är, framhöll partistämman,
särskilt viktigt för kvinnor som redan är pensionerade eller nära
pensionsåldern att varje form av försämring undvikes.

Kravet sammanfaller med motsvarande förslag i partimotionerna. Det
tillmötesgås nu genom omfattande övergångsregler.

Kvinnor som redan är änkor eller som är födda före 1930 får helt oförändrade
änkepensioner livet ut, utan någon samordning med den egna
pensionen efter 65 års ålder. På denna punkt omprövade pensionsberedningen
sitt tidigare beslut efter den moderata partistämman. Den ytterligare
förbättringen kommer att i jämförelse med tidigare förslag fördyra omläggningen
med mellan Vi och 1 miljard kronor per år, sammanlagt ca 17 miljarder
kronor under övergångsåren.

Kvinnor födda mellan 1930 och 1945 garanteras oförändrad änkepension
enligt tidigare regler från den dag de blir änkor fram till 65 års ålder.

Aven efter 65 års ålder får de samma änkepension som nu, om de inte har
någon egen ATP eller bara en liten sådan. I andra fall sker en viss samordning,
men de garanteras alltid minst 50 procent av makarnas sammanlagda
egenpensioner, dvs. att behålla sin fulla andel av makarnas gemensamma
standard. Detta innebär i stort sett samma förmåner som i dag för kvinnor
som kommit sent ut i förvärvslivet och sedan deltidsarbetat.

Även kvinnor födda efter 1945, som blir änkor efter reformens genomförande,
föreslås få rätt till änkepension i relation till hur många ATP-år
mannen tjänat in fram till 1990. Har mannen 20 ATP-år får de alltså 20/30
av full änkepension fram till 65 års ålder, då de själva lyfter pension. Efter
65 års ålder utbetalas det mest fördelaktiga, den egna pensionen eller änkepensionen.

4. 15- och 30-årsreglerna. Regeln att genomsnittsinkomsten under de 15
bästa inkomståren av de totalt 30 ATP-år som erfordras för oreducerad
pension bestämmer pensionens storlek skall bibehållas.

Om denna regel sägs ingenting i propositionen. Vi anser den så viktig, att
riksdagen bör göra ett uttalanden om dess bibehållande. Att den bibehålls
måste anses vara en förutsättning för reformen. Vi återkommer till detta i
det följande.

5. Kompletterande försäkringar. Möjlighet att på skattemässigt fördelaktiga
villkor teckna privata pensions- och/eller efterlevandeförsäkringar
måste garanteras. Försämringar i avdragsrätten kan inte accepteras.

Kravet sammanfaller med motsvarande förslag i partimotionerna. Propositionen
tar inte upp frågan, vilken vi anser så viktig att vi längre fram i
denna motion återkommer med förslag.

6. Giftorätt i under äktenskapet intjänad ATP-poäng bör möjliggöras.

Detta krav skulle få stor betydelse för kvinnor som huvudsakligen varit

hemarbetande under äktenskapet men där makarna skilts efter flera års
äktenskap. En sådan rätt skulle också betyda mycket för efterlevande make,
om den avliden maken haft de huvudsakliga inkomsterna under äktenskapet.

9

Moderata samlingspartiet har länge krävt giftorätt i ATP. De borgerliga Mot. 1987/88

ledamöterna i pensionsberedningen utvecklar i ett gemensamt särskilt ytt- Sf43

rande partiernas synpunkter. Pensionsberedningen har uttryckligen lovat
att grundligt utreda den komplicerade frågan.

Otillräcklig remissbehandling

Vi är inte tillfreds med remissbehandlingen av pensionsberedningens betänkande.
Då det gäller en så viktig fråga som berör så många borde remisstiden
ha varit längre. Samtidigt har vi förståelse för önskemålet att beslut
skulle hinna fattas under det nu pågående riksmötet; för varje år varmed
reformen fördröjs blir det allt svårare — och allt dyrare — att genomföra
förändringen med tillräckligt generösa övergångsbestämmelser. Risken
ökar därmed för att ATP på sikt inte förmår att fullgöra sin funktion som
försäkring för en skälig inkomststandard.

Även i fråga om urvalet av remissinstanser finns anledning till kritik.

Framför allt är det en brist, att inte de stora kvinnoorganisationerna beretts
tillfälle att yttra sig över ett förslag med så långtgående konsekvenser för
just kvinnor.

Bristfällig information

Få utredningar torde ha lagt ner mer arbete på att informera om sina förslag
än just pensionsberedningen i fråga om efterlevandepensioneringen. Tre
gånger anordnades presskonferenser varvid fylliga sammanfattningar av
förslagen lämnades för publicering. Ändå kan man nu konstatera att informationen
uppenbarligen inte trängt ut. Den offentliga debatt som förts de
senaste månaderna har i påfallande hög grad grundats på ofullständig och
till stor del helt missvisande information om förslagens faktiska innebörd.

Möjligen beror informationens svårigheter att slå igenom i viss mån på
att beredningen nått fram till ett enhälligt förslag; även mycket viktiga
politiska nyheter, som inte kryddas av oenighet och utsikt till partipolitisk
strid, tycks ha svårt att hävda sig i konkurrensen om utrymme i nyhetsmedia.

Det är nu angeläget att allmänheten får korrekt och fullständig kännedom
om reformen, innan den träder i kraft. Riksförsäkringsverket bör få i
uppdrag att genomföra en omfattande informationskampanj, och om så
behövs skall särskilda medel ställas till förfogande. Vad sålunda anförts om
behovet av särskilda informationsinsatser bör riksdagen ge regeringen till
känna.

15- och 30-årsreglerna måste behållas

ATP har mycket förmånliga intjänanderegler. Trettio kvalifikationsår för
oreducerad pension och pensionsnivån bestämd i relation till genomsnittsinkomsten
under de 15 bästa inkomståren ger med bred marginal de allra
flesta möjlighet att under ett arbetsliv på 40—45 år hinna tjäna in en tillfredsställande
pension. 10

Även för kvinnor, som ägnar ett betydande antal år åt att sköta hem och Mot. 1987/88

barn, torde reglerna garantera möjlighet att förvärva en betryggande egen Sf43

pensionsrätt. Men för denna stora grupp finns just inga marginaler. Dessa
kvinnor har hittills kunnat räkna med änkepension som ett betydelsefullt
komplement till egenpensionen. När detta komplement — låt vara först
efter en lång övergångstid — försvinner, blir det desto viktigare att även
kvinnor som fött och fostrat flera barn har reella möjligheter att förvärva en
betryggande egen pensionsrätt.

En förutsättning för riksdagens bifall till den nu förelagna förändringen
av reglerna för den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner skall uttryckligen
vara att 15- och 30-årsreglerna inom ATP bibehålles för framtiden
och att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete utgår från denna
förutsättning.

Särskild efterlevandepension måste tillämpas generöst

Även om allt fler kvinnor kan beräknas vara förvärsarbetande i framtiden
anser vi att propositionen tar alltför lätt på arbetsmarknadssituationen för
kvinnor i medelåldern. Särskilt kvinnor inom glesbygdsområden, och orter
med ett föga differentierat näringsliv, torde inom överskådlig framtid ha
svårt att få ett arbete på vilket de kan försörja sig.

Vi vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma de medelålders kvinnornas
arbetsmarknads- och försörjningssituation och betona vikten av en
generös och hänsynsfull bedömning av dessa pensionsärenden.

Den särskilda efterlevandepensioneringen är ju avsedd att ta vid när
omställningspensionen upphört att utgå efter ett år eller när det yngsta
barnet är 12 år. Många kvinnor kan då befinna sig i 45 — 50-årsåldern. Om
kvinnorna haft sitt huvudsakliga arbete förlagt i hemmet kan stora svårigheter
uppstå att överhuvudtaget få ett arbete utan att flytta från orten. Kvinnan
ifråga kan vara bunden vid bostadsorten genom fastighetsinnehav, hon
kan ha äldre anhöriga att ha ansvar för och det kan vara mycket svårt att
bryta upp med tonåriga barn till en helt främmande miljö.

I specialmotiveringen till den föreslagna nya lydelsen av 8 kap. 6 § i lagen
om allmän försäkring sägs i klartext: ”t. ex. vård av anhörig utgör i sig inte
skäl för sådan pension. Nedsättningen av förvärvsmöjligheterna måste kunna
konstateras objektivt". (Vår kursivering.)

I alla dessa ärenden blir den efterlevande beroende av försäkringskassans,
läkares och arbetsmarknadsmyndigheters bedömning — en situation
som kan upplevas besvärande för den efterlevande i en känslig livssituation.

Vi anser att kraven för erhållande av den särskilda efterlevandepensionen
bör vara mer generösa än vad som kan utläsas av propositionen. Det är
viktigt att en efterlevande inte ska behöva känna sig beroende av myndigheters
godtycke för att få sin försörjning efter sin makes bortgång.

En efterlevande ska inte behöva bryta upp från sin tidigare miljö för att
ha rätt att bli tillerkänd särskild efterlevandepension.

Vi anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad

som sagts ovan om vikten av en human och generös bedömning i ärenden
rörande särskild efterlevandepension.

Förhållandena som angetts ovan kan naturligtvis föreligga även för efterlevande
män.

Frivilliga pensioner måste ges bättre villkor

Många familjer kommer att anse sig ha behov av ett kompletterande försäkringsskydd
för efterlevande maka/make. Pensionssystemet bör inte styra
familjernas sätt att ordna arbetsfördelning och barnomsorg. Det är därför
angeläget att inga hinder läggs i vägen för dem som själva vill ordna ett
kompletterande försäkringsskydd.

En viktig förutsättning föreligger genom ”fribrevseffekten” i övergångsbestämmelserna
till den föreslagna reformen. Den innebär att de som vid
reformens ikraftträdande hunnit en bit upp i åren har en grundplåt till en
änkepension som endast behöver byggas på med ett mindre belopp och till
en lägre kostnad än som annars skulle krävas.

Den andra lika viktiga förutsättningen är förmånliga avdragsregler vid
beskattningen. En förutsättning för att den föreslagna reformen skall vara
godtagbar är att nuvarande avdragsregler för frivilliga pensionsförsäkringar
inte försämras.

Vi anser vidare att premier för frivilliga efterlevandeförsäkringar bör ges
en fristående avdragsrätt som inte begränsas av begränsningsregler som
annars gäller för försäkringspremier. Avdrag bör få göras av vilken som
helst av makarna, oavsett vem av dem som formellt äger försäkringen. Slutligen
anser vi att, just för denna typ av försäkringar, ett avdrag som inte fullt
ut kunnat utnyttjas av den ene maken bör tillgodoräknas den andre.

Vi anser också att möjlighet till frivilliga tilläggsförsäkringar bör öppnas
inom den allmänna försäkringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en förutsättning för den nu föreslagna förändringen
av reglerna för den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner
skall vara att 15- och 30-årsreglerna inom ATP bibehålls
för framtiden och att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete utgår
ifrån denna förutsättning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en förutsättning för den nu föreslagna förändringen
av reglerna för den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner
skall vara att nuvarande avdragsrätt för frivilliga pensionsförsäkringar
inte försämras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av en human och generös tillämpning av
reglerna för särskild efterlevandepension, 12

Mot. 1987/88

Sf43

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrade villkor för tecknande av frivilliga
tilläggsförsäkringar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av särskilda informationsinsatser.

Stockholm den 29 april 1988

Mot. 1987/88

Sf43

Nils Carlshamre (m)

Göte Jonsson (m)

Blenda Littmarck (m)

Jerry Mart in ger (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Björn Kör/of (m)

Per-Olof Strindberg (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Gullan Lindblad (mj
Ewy Möller (m)
Ingvar Eriksson (m)
Karin Falkmer (m)
Arne Svensson (m)
Göthe Knutson (m)

13