Motion till riksdagen

1987/88:Sf 273

av Nils Carlshamre m. fl. (m)
om åtgärder för handikappade

Mot.

1987/88

Sf273

Tillkomsten av ”Handlingsprogram i handikappfrågor” 1982 var en viktig
manifestation. Riktlinjer för handikappolitiken drogs upp på medellång och
längre sikt i full politisk enighet. Möjligheterna att genomföra programmet i
alla dess delar är emellertid en fråga om tidsaspekter och detta framgick
också av programförordet: ”Det är inte vare sig praktiskt eller ekonomiskt
möjligt att under en tioårsperiod undanröja alla de hinder på skilda samhällssektorer,
som försvårar för människor med funktionsnedsättningar att
nå full delaktighet och jämlikhet i samhället.”

Det är bra att en uppföljning och lägesbestämning har gjorts med utgångspunkt
från handlingsprogrammet. Resultatet har redovisats för riksdagen.
I riksdagsskrivelsen sägs att ”ett betydande antal handikappolitiska
reformer har kunnat genomföras sedan 1982”.

Låt oss erinra om att arbetet med handikappfrågor var intensivt och omfattande
under den borgerliga regeringsperioden.

Några exempel:

Verksamheten med texttelefoner för döva började byggas upp med början
från år 1981.

Stödet till handikapporganisationerna nära femdubblades mellan åren
1976 och 1982.

Särskilda insatser gjordes för att förbättra de flerhandikappades situation
liksom svårt handikappades möjlighet att bo i enskilt boende.

En särskild handikappberedning tillsattes i regeringskansliet med uppgift
att samordna departementens insatser för handikappade.

Tidigare moderata förslag i riksdagen

När propositionen om en ny omsorgslag framlades föreslog moderata samlingspartiet
att alla handikappade barn och ungdomar borde omfattas av lagen.
De övriga borgerliga partierna lämnade liknande förslag. Regeringen
fick därför i uppdrag att lägga fram ett förslag om en sådan utvidgning. Ett
sådant förslag har emellertid ännu inte kommit. Det bör nu skyndsamt läggas
fram för riksdagen.

En proposition om kassettidningar framlades våren 1985 med förslag till
stöd till även sådan talutgåva som är gemensam för två eller flera dagstidningar
med till hälften s. k. förlagetroget material, till hälften gemensamt
material. I en moderat motion yrkades avslag och begärdes ett nytt förslag.

Motionärerna menade: ”Den synskadade, som prenumererar på sin tidning 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 samt. Nr S/273

skall också få sin tidning och ingen annan”.

Även här vanns viss framgång. De behandlande visade betydande förståelse
för den moderata inställningen, men ändå ansågs att den i propositionen
föreslagna åtgärden borde prövas.

När det gäller de arbetshandikappades situation anser moderata samlingspartiet
att alltfler handikappade bör få möjlighet att komma ut i det normala
arbetslivet. Lönebidraget bör därför göras flexibelt och kunna anpassas
till den handikappades arbetsförmåga utan stelbenta avtrappningsregler. Vi
anser också att lönebidraget, som i princip inte bör vara tidsbegränsat, skall
kunna utgå oberoende av vem som är arbetsgivare. Sådana förslag har framförts
såväl i utredningar som motioner av moderata samlingspartiets representanter.

Rehabiliteringsfrågorna har särskilt uppmärksammats av moderata ledamöter.
I vår partimotion om en bättre hälso- och sjukvård föreslås att försäkringskassorna
skall tilldelas ett särskilt ansvar för rehabiliteringsfrågorna.
Redan år 1982 togs den frågan tidigare upp i en moderat partimotion
och där underströks vikten av att, vid en hos försäkringskassorna samordnad
rehabilitering, varje handikappad erbjuds en kontaktperson. Vårt
förslag från år 1982 har medverkat till att den nu arbetande rehabiliteringsberedningen
tillkallades.

När det gäller hälso- och sjukvården anser vi att regeringen överbetonat
betydelsen av förebyggande hälsovård och utbyggd primärvård och vi avvisade
därför regeringens förslag till riktlinjer för hälso- och sjukvården (HS
90). Inte minst de handikappade och deras anhöriga har ett stort behov av
att det finns en väl fungerande läns- och länsdelssjukvård. Genom det s. k.
Dagmar-systemet har patienternas möjlighet till fritt läkarval minskat väsentligt.
Fritidspraktikerna hindras av Dagmar att fortsätta sin verksamhet.
De får inte längre någon ersättning från sjukförsäkringen för sina patienter.
Några fler läkare har inte etablerat sig i glesbygdsområdena. En sådan etablering
har angivits vara ett av de främsta syftena med Dagmar-systemet.

Vi anser att Dagmar-systemet är missriktat och orättfärdigt. Det strider
mot intentionerna beträffande full delaktighet och jämlikhet för handikappade.

Vid föregående riksmöte motionerade vi om att vårdbidraget för handikappade
barn borde tillföras ytterligare en nivå - 1/4 vårdbidrag - för att fler
familjer skulle kunna bli delaktiga av det stöd som ett vårdbidrag utgör.
Vårdbidraget har varit ett trubbigt instrument med endast två graderingar,
halvt respektive helt vårdbidrag, och många barn, t. ex. diabetessjuka barn
och allergiska barn har ställts utanför rätten till vårdbidrag. Förslaget fick
majoritet och har lett till en regeringsproposition, som nu behandlas i riksdagen.

Vi motionerade vid föregående riksmöte även om rätt till ledighet för
vård av svårt sjuk anhörig under 30 dagar. Vi konstaterar nu med tillfredsställelse
att en sådan reform kommer att föreslås i en kommande proposition.

Vad gäller ytterligare en grad i handikappersättningen återkommer vi i
denna motion.

Mot. 1987/88

Sf273

2

Detta vill vi moderater göra för de handikappade:

Samma rätt - oavsett var man bor

Redan vid föregående riksmöte påtalade vi det förhållandet att handikapporganisationerna
anser att förutsättningarna för stöd och bistånd varierar
mycket i landet. Risken att den ökade decentraliseringen av beslut kan
medföra olika bedömning i handikappfrågor kan inte förbises. Någon uppföljning
av domstolsutslag vad gäller omsorgslagen förekommer sällan.

Det ligger visserligen mycket positivt i att besluten ligger nära människor
i kommuner och landsting, men staten har ett övergripande ansvar för att
målen full delaktighet och jämlikhet tolkas på ett likartat sätt i hela landet.
Staten bör därför kunna utöva en så pass effektiv tillsyn och kontroll att
statsmakternas intentioner fullföljs. Vi föreslår i vår partimotion om en
bättre hälso- och sjukvård att medicinalstyrelsen och länsläkarfunktionen
skall återupprättas, vilket skulle ge ökade tillsynsmöjligheter när det gäller
hälso- och sjukvården.

Det föreligger stora skillnader i landet såväl på förmånssidan som vad gäller
avgifter. Tolksituationen för döva är t. ex. mycket varierande. Färdtjänsten
är mycket olika utformad. Det synnerligen viktiga stödet till skolelever
med olika slag av handikapp varierar också. Kostnaden för social
hemtjänst varierar starkt.

I propositionen 1987/88:100 aviseras nu en ny handikapputredning, som
bl. a. skall ta upp frågor om kommunernas och landstingens insatser. Vi förutsätter
att frågor om de handikappades rättigheter till ett likvärdigt stöd i
hela landet tas upp till behandling av denna utredning.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Arbetsmarknaden

Att öka möjligheterna för partiellt arbetsföra människor att på samma sätt
som andra få verka på arbetsmarknaden är viktigt. Det är inhumant och ett
slöseri med mänskliga resurser att t. ex. 2000 ungdomar tvingas förtidspensionera
sig varje år i stället för att ges möjlighet att delta i arbetslivet. Vi
anser att regeringen under den rådande högkonjunkturen gjort alltför litet
för att öka de handikappades möjligheter att komma in på den reguljära arbetsmarknaden.
En ökad, positiv information borde ges till arbetsgivare om
de handikappade som en resurs. Vidare anser vi att statsmakterna och AMS
borde kunna sätta upp vissa mål som innebär att fler handikappade blir anställda
på den vanliga arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingarna bör i ökad utsträckning använda möjligheten till
arbetsträning i reell miljö. En sådan träning är viktig inte minst för personer
med ”osynliga handikapp”, t. ex. epilepsi och allergier.

Ökad kunskap hos arbetsgivare och arbetskamrater ger ökad förståelse.
Vi anser att rekommendationer och positivt stöd till arbetsgivare är mycket
bättre åtgärder än tvingande bestämmelser.

Bidrag till arbetshjälpmedel och löner har stor betydelse för möjligheten

Mot. 1987/88

Sf273

3

1* Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr Sf273

att bereda handikappade anställning. I inånga fall kan handikappade personer
utföra arbetsuppgifter utan speciella hjälpmedel. Den handikappade
måste emellertid vid behov få hjälp med att anpassa sig socialt på arbetsplatsen.
För t. ex. döva personer kan ofta en känsla av isolering uppstå,
främst om den döve är ensam om sitt handikapp på arbetsplatsen. I någon
mån bör situationen kunna hjälpas upp med texttelefon. Arbetsgivare, som
har döva personer anställda, bör få bidrag till anskaffning av texttelefon.
Offentliga myndigheter borde alltid vara utrustade med sådana. Bestämmelserna
om bidrag till arbetshjälpmedel till enskilda arbetsgivare bör ges
en generösare tillämpning.

Tillgången till arbetsbiträde är av stor betydelse för många handikappade
i arbetslivet. När det gäller döva personer måste emellertid uppmärksammas
att den som biträder bör vara teckenspråkkunnig.

Datorhjälpmedel kan innebära fantastiska möjligheter för bl. a. syn- och
hörselskadade i arbetslivet. För närvarande pågår många försök med sådana
hjälpmedel i olika sysselsättningsprojekt och utredningar bedrivs i Lund
och Stockholm.

Det behövs emellertid en samordning av kunskaperna för att nå en verklighetsanpassning
när det gäller datoriserade hjälpmedel. Vi anser att den
pågående hjälpmedelsutredningen bör få tilläggsdirektiv vad gäller en sådan
samordning.

Ett flexibelt lönebidragssy stern, som anpassades individuellt, skulle bidra
till att fler handikappade personer kunde få arbete på vanliga arbetsplatser.
En sådan möjlighet uppfattas mer positivt av de handikappade än särlösningar
i form av skyddat arbete inom Samhall (tidigare ”Samhällsföretag”)

I vår partimotion om näringsfrihet och framtidens arbetstillfällen går vi
närmare in på frågan om arbetsmarknaden för handikappade. Där anförs i
denna fråga följande:

De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden är speciell av flera
anledningar. De påverkas kraftigare än andra grupper av skiftningar i konjunkturerna.
En hög och varaktig efterfrågan på arbetskraft ger dem däremot
större möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden.

Handikapp av olika slag är många gånger av sådan karaktär att arbete på
den öppna arbetsmarknaden inte är möjligt. I sådana fall skall de handikappade
erhålla ett väl avpassat stöd. Målet måste vara att ge de arbetshandikappade
möjligheter till arbetsvillkor som så nära som möjligt ansluter
till dem som gäller på den reguljära arbetsmarknaden. Offentliga medel
är nödvändiga för att detta mål skall kunna nås.

De statliga insatserna består av i huvudsak arbetshjälpmedel, lönebidrag
och skyddad anställning. Härtill kommer de kommunala åtgärderna. Utöver
detta satsar statsmakterna avsevärda resurser på bl. a. förtidspensioner.
Trots dessa insatser står i dag många människor med handikapp utanför
arbetsmarknaden.

Det är enligt vår mening möjligt att, genom en annorlunda fördelning av
resurserna, ge ökat utrymme att erbjuda arbete till handikappade som nu
står utanför arbetsmarknaden. Insatserna måste då differentieras med hänsyn
till arten och svårighetsgraden av olika handikapp.

De allmänna försäkringskassorna bör ges en central roll då det gäller att

Mot. 1987/88

Sf273

4

åstadkomma en effektiv och väl samordnad rehabilitering. Varje handikappad
bör erbjudas en kontaktperson.

Handikappade ungdomars situation måste särskilt uppmärksammas.
Handikappkommitténs betänkande visar bl. a. att allltför många handikappade
ungdomar har tvingats acceptera förtidspensionering vid unga år på
grund av brister i stödregler och dålig samordning mellan skola och andra
myndigheter. Såväl ur de enskilda ungdomarnas, som ur samhällsekonomisk
synvinkel finns det skäl att försöka göra det möjligt för flera att komma
ut på den öppna arbetsmarknaden.

Till gruppen arbetshandikappade förs för närvarande även personer med
missbruksproblem. Stödet till missbrukare bör alltid utgå från det övergripande
målet att bryta missbruket. Att missbrukarna får arbete är väsentligt
för en rehabilitering. Arbetsuppgifter och ekonomiska villkor måste utformas
med hänsyn till den enskilde missbrukarens förmåga och situation.

För att de olika åtgärderna för att hjälpa missbrukarna skall få en individuell
utformning bör kommunernas socialtjänst ta det övergripande ansvaret.

Lönebidrag

Ett vidareutvecklat lönebidragssystem kan bereda fler arbetshandikappade
arbete på vanliga arbetsplatser.

Den förändring av lönebidragssystemet som skedde år 1984 var ett steg i
rätt riktning, men den ger inte tillräckliga möjligheter till individuell anpassning.
Vi har i tidigare motioner föreslagit att lönebidraget skall göras
mer flexibelt.

Bidraget bör kunna varieras beroende på hur den handikappades arbetsförmåga
utvecklas och skall kunna utgå så länge den handikappade är anställd.
Även höga lönebidrag blir billigare än en anställning i Samhall, samtidigt
som den handikappades sociala situation i regel främjas av att vara på
en vanlig arbetsplats.

För närvarande utgår lönebidrag med 100% för personer i statlig tjänst,
med 90% för dem som arbetar för vissa allmännyttiga organisationer medan
kommuner och företag kan erhålla maximalt 75% i lönebidrag, som dock
trappas av under några års tid.

AMS har tidigare föreslagit att man skulle få tillstånd att göra ett modest
försök med att placera 100 arbetshandikappade enligt regler som starkt påminner
om dem vi förespråkar. Regeringen avvisade dessvärre denna framställning.

Systemet med introduktionsbidrag för arbetshandikappade har såsom det
redovisats av AMS varit framgångsrikt. Det visar att många handikappade
efter en tids hjälp kan anpassa sig till en arbetsuppgift och sedan arbeta på
vanliga villkor. Man bör också notera att huvuddelen av anställningarna har
skett vid mindre företag. Det är enligt vår mening dock givet att man vid en
översyn av hela lönebidragssystemet även beaktar introduktionsbidragens
utformning.

Samhall

Placering av handikappade vid Samhall (f. d. Samhällsföretag) kan i en del
fall vara en bra lösning. Anställning i Samhall är emellertid den dyraste formen
av handikappsysselsättning. Det måste därför förbehållas dem som på
grund av svåra handikapp har stort behov av de särskilda resurser som Samhall
har.

Mot. 1987/88

Sf273

5

Det finns en risk att Samhalls dubbla målsättning - att ge arbete åt arbetshandikappade
och samtidigt agera företagsekonomiskt - leder till att Samhall
vid sin rekrytering inte prioriterar gravt handikappade, t. ex. psykiskt
handikappade, i den utsträckning som vore önskvärt.

Många av dem som nu är placerade vid Samhall skulle kunna arbeta på
vanliga arbetsplatser genom en lönebidragsplacering.

För att understödja en utslussning från Samhall till den öppna arbetsmarknaden
eller till lönebidragsplatser bör anställningen vid Samhall bli
föremål för regelbunden prövning. Det är tidigare känt att en betydande del
av de anställda vid Samhall skulle föredra ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Ett speciellt problem vid utslussning är dock att det nuvarande
riksavtalet för löner för dem som är placerade vid Samhall inte tar hänsyn
till den lönespännvidd som finns på den öppna marknaden mellan olika geografiska
områden. Detta leder till att en del yrkeskategorier på vissa orter
kan vara bättre betalda på Samhall än på vanliga företag. Detta försvårar
utslussningen till den öppna arbetsmarknaden. Avtalet bör därför
revideras.

Samtidigt som ansträngningar görs för att slussa ut fler från Samhall bör
den centrala administrationen kunna minska. För den kvarvarande verksamheten
vid Samhall är det väsentligt att man prövar nya driftsformer för
verkstäderna, t. ex. ett ökat antal inbyggda verkstäder, dvs. verkstäder som
är lokaliserade till ett vanligt företag. Detta förbättrar de handikappades
kontakter med vanliga arbetsplatser.

Samhalls nuvarande organisationsform med en huvudman i varje län innebär
troligen administrativa merkostnader. För några år sedan övervägde
regeringen att genomföra en omorganisation med färre regionala enheter
som syftade till att underlätta rekryteringen av kompetenta specialister samt
till lägre administrationskostnader. Förslaget möttes emellertid av stark kritik.
Regeringen bör åter låta undersöka möjliga metoder för att effektivisera
Samhall genom organisatoriska förändringar.

Vad gäller möjligheterna att skapa utrymme för de psykiskt handikappade
inom Samhall kan detta åstadkommas genom att dessa grupper vid nyrekrytering
i högre grad ges tillträde till de platser som i dag står till förfogande.

I den citerade motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad som anförts om bl. a. ett flexibelt lönebidragssystern,
om placering av handikappade vid Samhall och om organisatoriska förändringar
inom Samhall.

De s. k. trygghetslagarna utgör ett gott skydd för dem som redan befinner
sig i arbetslivet men är ett hinder för personer, som ännu inte kommit in på
arbetsmarknaden. En översyn bör göras av den arbetsrättsliga lagstiftningen.
I en annan moderat kommittémotion, som behandlar lagarna på arbetsmarknaden
läggs förslag som syftar till ökade möjligheter för svårplacerad
arbetskraft att komma ut på arbetsmarknaden. Med en ökad möjlighet
till provanställning skulle många handikappade ges tillfälle att visa att de utgör
en resurs i arbetslivet.

Mot. 1987/88

Sf273

6

Hälso- och sjukvården

Sorn angetts i ingressen till denna motion är vi kritiska till de riktlinjer för
utformningen av hälso- och sjukvården, som antogs av riksdagen genom
HS90-beslutet. Den kraftiga expansionen av primärvården sker på bekostnad
av sjukhusvården och försämrar således de handikappades möjligheter
att få tillgång till adekvat vård inom länssjukvården. Vi begär i vår
hälso- och sjukvårdsmotion att HS 90-riktlinjerna revideras till förmån för
en balanserad utbyggnad av primärvården, som inte inkräktar på utrymmet
för den kvalificerade sjukhusvården.

Moderata samlingspartiet har heller aldrig godkänt Dagmar-systemet och
vi har åter i den tidigare nämnda partimotionen om en bättre hälso- och
sjukvård yrkat att det skall avskaffas. Dagmar-systemet innebar att patienternas
möjlighet till fritt läkarval inom sjukförsäkringens ram har minskats.
Bl. a. har Dagmar-systemet inneburit väsentliga inskränkningar i läkarjourverksamheten
och att s. k. fritidspraktiker helt uteslutits från rätten att få ersättning
från sjukförsäkringen för patientbesök. I sådana fall är patienterna
hänvisade till att betala även den del av kostnaden som sjukförsäkringen annars
skulle ersätta. Genom Dagmar-systemet undandras bl. a. handikappade
och äldre en väsentlig vårdresurs, som närmast kunde liknas vid ett huseller
familjeläkarsystem.

Moderata samlingspartiet anser att det orättfärdiga Dagmar-systemet
snarast bör avskaffas. I stället bör den allmänna sjukförsäkringen vidgas så
att den kan finansiera mer av sjukvården och landstingsskatten i motsvarande
mån mindre. På detta sätt skulle den enskilde kunna använda sin
”vårdpeng” till den vård som passar vederbörande bäst, oavsett om vården
ges av privat vårdgivare eller av landstinget.

Sjukgymnasttaxan och remisstvånget för sjukgymnastisk
Behandling

Privatpraktiserande sjukgymnaster, som i dag ger vård och hjälp till mer än
50 procent av alla patienter inom den öppna vården, har allt svårare att kunna
fortsätta sin verksamhet på grund av alltför låg ersättning från sjukförsäkringen.
Det är mycket viktigt att detta hinder undanröjs genom en
väsentlig uppräkning av ersättningen.

Remisstvånget för sjukgymnastisk behandling inom sjukförsäkringens
ram utgör många gånger problem bl. a. för handikappade människor. Det
innebär, att de först måste göra ett besök hos läkare för att få remiss innan
de kan komma till sjukgymnasten. Detta remisstvång bör slopas med generell
verkan.

Yrkanden om höjning av sjukgymnasttaxan (ersättningen från sjukförsäkringen)
och slopande av remisstvånget framlägger vi i en särskild motion
i ämnet.

Mot. 1987/88

Sf273

7

Valfrihet även inom hemtjänst och hemsjukvård

Alla torde i dag vara överens om att den enskilde skall ha rätt och möjlighet
att så länge som möjligt kunna vistas i sitt eget hem även vid handikapp och
sjukdom. Detta ställer stora krav på hemtjänst- och hemsjukvårdsorganisationen
både kvantitativt och kvalitativt. Det behövs flexibla lösningar och
den enskilde skall själv ha möjlighet att bestämma över sin situation så långt
som möjligt. Tyvärr hamnar den enskilda människan ofta i kläm mellan två
huvudmän: landstinget och kommunen.

Vi har tagit upp denna fråga även i vår partimotion om vård och omsorg
av de äldre och återkommer med ett preciserat ställningstagande när den
aviserade äldrepropositionen läggs fram i vår.

Avinstitutionaliseringen

De handikappade har rätt till ett så normalt liv som möjligt. Därför är normalisering
och integrering i det vanliga samhället självklart, framför allt för
yngre personer. Varje människa har emellertid olika behov och önskemål.
Det måste därför finnas stor valfrihet och en mångfald olika lösningar. Den
s. k. avinstitutionaliseringen kan ställa till stora problem för många, om den
går för fort. Den som har bott 25 år på en institution känner sig kanske hemma
där och kan fara illa av att bryta upp från sin invanda miljö. Ett tragiskt
exempel på detta inträffade nyligen. En kvinna begick självmord när hon
efter 31 år på institution flyttades till en lägenhet.

I vår partimotion om vård och omsorg om de äldre har avinstitutionaliseringen
också berörts. Ett yrkande har där lagts fram, som innebär att nedläggningen
av institutioner hela tiden måste anpassas till de utflyttningsmöjligheter
som finns.

Varje människa har rätt till den vård och hjälp som passar henne bäst och
därför måste största möjliga hänsyn tas till den enskilde individen. I vissa
fall kan största möjliga hänsyn vara att inte förändra!

Hemvårdsersättning

Liksom när det gäller hälso- och sjukvården bör den enskilde ha största
möjliga frihet att välja den typ av hemtjänst/hemsjukvård som han/hon anser
bäst. I Danmark och Finland betalar den allmänna socialförsäkringen
medel direkt till den person, som behöver hemtjänst, så att vederbörande
har möjlighet att antingen anställa sin egen personliga assistent eller köpa
tjänster från kommunen. Det s. k. STIL-projektet (Stockholmsföreningen
för independent living), där de som anlitar hemtjänst har bildat ett kooperativ
som fungerar som arbetsgivare för de personliga assistenterna, har visat
att livskvaliteten förbättrats väsentligt för den enskilde. Var och en har på
detta sätt möjlighet att rekrytera sin egen personal och känner stor tillfredsställelse
över att själv bestämma över sin situation.

Vi anser att riksdagen bör uttala sig för ett försöksprojekt med en personlig
”hemvårdsersättning”. Erfarenheterna av ett sådant försöksprojekt kunde
sedan ligga till grund för vidare ställningstaganden i frågan.

Mot. 1987/88

Sf273

8

Utbildningsfrågor

Utbildningsfrågorna bör ägnas ökad uppmärksamhet. Omorganisationen
vid skolöverstyrelsen, SÖ, har skapat vissa problem för de handikappade,
då alltför få ägnar sig åt handikappfrågor. Vi anser att det borde finnas en
sammanhållen enhet för handikappfrågor inom SÖ.

Länsskolnämnderna borde också bedriva en mer pådrivande roll beträffande
handikappades utbildning än i dag.

Undervisningen av döva elever är f. n. undermålig på grund av att tillgången
på teckenspråkutbildade lärare är långt ifrån tillräcklig. Det har
nämligen visat sig att döva elever när de börjar sin gymnasieutbildning ligger
på en klart lägre utbildningsnivå än hörande elever. Åtgärder måste därför
omgående vidtagas för att förbättra möjligheterna för döva att tillgodogöra
sig utbildningen.

I första hand måste lärarpersonalen fortbildas i teckenspråk. Kommuniceringen
mellan lärare och elever måste klart förbättras.

I andra hand bör skolan tilldelas resurser så att vuxna döva antingen efter
någon form av pedagogisk utbildning, eller som assistenter till exempelvis
en hörande svensklärare, ges möjlighet att delta i undervisningen för döva
elever. Lärare, som själva är döva, är en verklig tillgång då det gäller att på
bästa sätt kunna förmedla kunskap till döva elever.

Ökad utbildning om handikapp

Hälso- och sjukvårdslagen omfattar naturligtvis alla människor. Alla har
rätt att kräva en fullgod vård.

Fortfarande saknas i viss utsträckning kunskap om vissa handikapp, t. ex.
utvecklingsstörning, hos läkare, sjukgymnaster m. fl. Detta skapar osäkerhet
och otrygghet hos många handikappade personer. Det är därför viktigt
att kunskap om bl. a. utvecklingsstörning meddelas i tillräcklig omfattning i
olika vårdutbildningar.

Handikappade - och i synnerhet flerhandikappade - är beroende av en
väl utbyggd och utvecklad sjukgymnastik. Det torde på de flesta håll i landet
förekomma brist på sjukgymnaster och då särskilt på sådana som har utbildning
och praktisk erfarenhet av vård av människor med flerhandikapp.

Handikappersättningen

Vi har i tidigare motioner påtalat att vissa sjuka och handikappade har svårare
än andra att få del av det ekonomiska stöd som handikappersättningen
utgör. Det gäller t. ex. psoriasissjuka och diabetiker, men även personer
med vissa tarmsjukdomar.

Om ytterligare en grad infördes inom handikappersättningen skulle
många, som nu får avslag på sin ansökan om sådan ersättning, få ett värdefullt
ekonomiskt stöd. Trots att dessa handikappade har dryga omkostnader
för mjukgörande salvor, badoljor, dietmat osv. når de inte upp till den lägsta
nivån för handikappersättning enligt gällande regler.

Alternativt kan utredas om de handikappgrupper som nu inte når upp till
lägsta grad av handikappersättning, kan få rätt till avdrag i sin självdeklaration
för sina merutgifter.

Mot. 1987/88

Sf273

9

Stödet till lättläst nyhetsinformation

Nyhetstidningen 8 SIDOR ges ut av Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation.
Den är i första hand avsedd för begåvningshandikappade. Det är av
stor vikt att alla människor i vårt land kan följa nyhetsutbudet. Den kategori
läsare som denna tidning vänder sig till har strängt taget inte andra möjligheter
att i skriftlig form följa nyhetsutbudet än genom denna tidning.

Presstöd utgår inte till handikapptidningar. Men Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation,
som behöver ökade resurser för att utveckla och marknadsföra
tidningen till människor med läshandikapp, har inte heller möjlighet
till sådant stöd som via organisationsstödet kan komma andra
handikapporganisationer till del.

Vi föreslår att Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation erhåller ett med
175000 kr. ökat bidrag för budgetåret 1988/89.

Kassettidningar

Enligt budgetpropositionen kommer förslag att lämnas under våren om en
utveckling av taltidningsutgivningen för synskadade. Vi vill i detta sammanhang
endast ange vår principiella ståndpunkt att var och en bör ha rättighet
att få den tidning vederbörande själv väljer. Vi anser också att kostnaden i
princip skall bäras av respektive verksamhet. I detta fall bör vi alla solidariskt
bära kostnadsansvaret och acceptera det något högre pris på tidningarna
det skulle innebära.

Motsvarande finansieringsproblem finns exempelvis beträffande texttelefonen.
Den i propositionen aviserade utredningen bör ta upp denna typ av
frågor till behandling med den inriktningen att användaren solidariskt skall
bära kostnadsansvaret.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Högkostnadsskydd

Högkostnadsskyddet är av stor betydelse för dem som har stort behov av öppen
sjukvård och läkemedel. Det innebär i princip att en person per tolvmånadersperiod
blir befriad från ytterligare kostnader när han betalat avgift
för 15 inköp och/eller vårdbesök under perioden.

För närvarande pågår remissbehandling rörande en analys av högkostnadsskyddet.
Några nya förslag ges inte i propositionen.

RFV har tidigare föreslagit att vissa i dag fria läkemedel bör tas bort och i
stället ingå i högkostnadsskyddet.

Vi vill redan nu deklarera vår principiella inställning att sådana läkemedel,
som kan betraktas som livsuppehållande och som i dag är kostnadsfria
för patienten, även fortsättningsvis bör vara det.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Sjukresor har hitintills inte ingått i högkostnadsskyddet, men kravet på en
sådan reform är stort från många sjuka och handikappade. Vi föreslår att en
utredning görs rörande möjligheten att ta in sjukresorna i högkostnadsskyddet.
Om kostnaden visar sig vara betydande kan sjukresorna eventuellt inlemmas
i högkostnadsskyddet i samband med en höjning av patientavgiften.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det av
riksdagen tidigare begärda förslaget om en vidgning av omsorgslagens
personkrets till att omfatta alla handikappade barn och ungdomar
skyndsamt bör framläggas,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den aviserade
nya handikapputredningens arbete bl. a. bör syfta till att de
handikappade kan få ett likvärdigt stöd i hela landet i enlighet med
vad i motionen anförts,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att partiellt
arbetsföra i ökad utsträckning bör tränas i reell arbetsmiljö i enlighet
med vad i motionen anförts,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelserna
om bidrag till arbetshjälpmedel bör ges en generösare
tillämpning i enlighet med vad som i motionen anförts bl. a. i syfte att
göra texttelefoner på arbetsplatser med döva bidragsberättigande,2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hjälpmedelsutredningen
bör få tilläggsdirektiv som syftar till en samordning
av kunskaperna rörande datorhjälpmedel i enlighet med vad
i motionen anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av arbetsbiträden för handikappade i arbetslivet,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett försöksprojekt för att pröva en s. k. hemvårdsersättning,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolöverstyrelsen
bör ägna de handikappades utbildningsfrågor ökad
uppmärksamhet och att det inom styrelsen bör finnas en sammanhållen
enhet härför,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att undervisningen
för döva bör förbättras på sätt som i motionen angetts,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av undervisning om bl. a. utvecklingsstörning
i vårdyrkesutbildningarna,3]

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande
till ytterligare en nivå för handikappersättningen, alternativt rätt
till särskilt avdrag i inkomstdeklarationen i enlighet med vad i motionen
anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffade kassettidningar och texttelefoner, nämligen
att användarna solidariskt skall bära kostnadsansvaret,4]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sådana
läkemedel, som i dag är kostnadsfria för patienten, t. ex. insulin
och vissa hjärtmediciner, även fortsättningsvis bör vara det,

Mot. 1987/88

Sf273

11

4. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om huruvida sjukresor
kan tas in i högkostnadsskyddet utreds i enlighet med vad i motionen
anförts.

Stockholm den 26 januari 1988

Nils Carlshamre (m)

Göte Jonsson (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Lennart Blom (m)

Görel Bohlin (m)

Göran Ericsson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Karin Falkmer (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Siri Häggmark (m)
Gullan Lindblad (m)
Blenda Littmarck (m)
Jerry Martinger (m)

Ewy Möller (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Ingegerd Troedsson (m)

1 1987/88 :So242

2 1987/88:A227

3 1987/88:Ub276

4 1987/88 :K810

Mot. 1987/88

Sf273

12

Graphic Systems AB, Göteborg 1988